Översyn av arbetsskadeförsäkringen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

ÖVERSYN AV

A_RBIE__TSSKADE

FORSAKRINGEN

SW 1985:54

änkande av a kadeutrednnngen

Statens offentliga utredningar EE 1985:54

w

Socialdepartementet

Översyn

av arbetsskade-

försäkringen

Betänkande av

ellletsskadeutredningen

Stockholm 1985

ISBN 91-38-09011-2 ISSN 0375-25OX Liber Tryck AB Stockholm 1985 374835

SOU l985z54

Till Statsrådet och chefen för

socialdepartementet

Genom ett beslut den 26 januari l984 bemyndigade regeringen chefen för Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av lagen om arbetsskadeförsäkring m. m. och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 24 februari 1984 såsom utredare f. presidenten i försäkringsöverdomstolen Liss Granqvist. Departementschefen förordnade den 29 februari l984 att såsom sakkunniga biträda utredaren förhandlingsdirektören Kerstin av- Ahlroth, delningschefen Karl-Gustaf Bylehed, ombudsmannen Carls-

May-Britt

son, sektionschefen Hans Horn af Rantzien, ombudsmannen Pet- Tony tersson, direktören lnge Svensson och ombudsmannen Håkan Walander. Sedan Horn av Rantzien pä därom gjord framställning den 24 maj l984 entledigats från sitt uppdrag förordnade departementschefen samma dag förste sekreteraren Olle Bergström att i Horn af Rantziens ställe vara sakkunnig. Såsom experter åt utredningen förordnade departementschefen den 30 mars l984 socialförsäkringsombudet Astrid Christiernsson, försäkringsrättsrådet Lars-Göran Hessmark och departementssekreteraren Bengt Sibbmark, den 28 augusti l984 jur. kand. Alf Eckerhall samt den 9 oktober l984 departementssekreteraren Per Öhman. Hessmark har i en bilaga till betänkandet lämnat en redogörelse för rättspraxis i arbetsskademål. Han har därvid haft visst biträde av försäkringsrättsassessorn Kristina Hansson. Sekreterare åt utredningen har varit byrådirektören Lars Baltzari och kammarrättsassessorn Janåke Kvennberg. Utredningen, som antagit namnet arbetsskadeutredningen, får härmed överlämna sitt betänkande. Särskilda yttranden har avgivits av de sakkunniga Pettersson, Walander och Carlsson samt av sakkunniga Ahlroth ävensom av experten Öhman. Utredningens arbete är härmed avslutat.

Stockholm i november 1985

Liss Granqvist

/ Lars Baltzari Janåke K Vennberg

Innehållsförteckning

Tabellförreckning

Förkortningar

Förteckning över de allmänna försäkringskassorna

Sammanfattning 15

Författningsförslag 19

l Inledning . . . . 23 l.l Utredningsuppdraget 23 1.1.1 Allmänt . . . . . . . . . . 23 1.1.2 Anhängiggörandet av arbetsskadeärenden 23 1.1.3 Handläggningen . . . . . . . . . . . 23 1.1.4 Samordning med lagen om allmän försäkring 24 1.1.5 Väntetiderna . . . . . . . . . . . . 24 1.1.6 Försäkringsskydd vid arbetsplatsförlagda utbildningsmoment 25 1.1.7 Kostnadsfrågor 25 Utredningsarbetet 25

Allmänt om arbetsskadeförsäkringen . . . . 27 Motiv och bakgrund till arbetsskadeförsäkringen 27 2.1.1 Historiskt perspektiv 27 2.1.2 Särskild skaderisk 27 2.1.3 Skadestånd . . . . . . 28 2.1.4 Det förebyggande arbetarskyddet 28 2.2 Gällande bestämmelser . . 29 2.2.1 Materiella bestämmelser . . . . . . . 29 2.2.2 Handläggningen i försäkringskassa, försäkringsrätt och försäkringsöverdomstolen 31 2.3 Några erfarenheter av tillämpningen 37 2.3.1 Allmänt . . . 37 2.3.2 Rygg- och ledbesvär 39 2.3.3 Besvär i muskler och senor 43 2.3.4 Epicondylit 44 2.3.5 Psykiska skador 45 2.3.6 Livränta 47

2.4 Arbetsskadeförsäkringen och arbetsmiljön 49 2.4.1 Informationssystemet om arbetskador (ISA) 49 2.4.2 Försäkringskassans uppgiftslämnande till yrkesinspektionen och ISA-enheten vid arbetarskydds-

2.4.3 Klassiñcerings- och registreringsarbete inom yrkesinspektionen och ISA-enheten . . . 50 2.4.4 Arbetsskadeanmälningarnas betydelse och ISAsystemets roll i arbetet för att förebygga arbetsskador . . . . . . . 50 2.4.5 Vissa allmänna överväganden . . 52 2.5 Information och forskning om arbetsmiljörisker 53 2.5.1 Bakgrund . . . . . 53 2.5.2 Information i databaser 55

2.5.3 Övrig information . 59

2.5.4 Vissa allmänna överväganden 61

2.6 Övrigtförsäkringsskydd . . . . . . . . . . . . 62

2.6.1 Trygghetsförsäkring vid arbetsskada och statens personskadeförsäkring . . . . . . . . 62 2.6.2 Statligt personskadeskydd och statlig ersättning vid ideell skada . . . 65 2.6.3 Krigsskadeersättning till sjömän . 65 2.6.4 Ersättning vid personskada till vissa elever 65 2.7 Några statistiska uppgifter 66 2.7.1 Anmälningar om skador 66 2.7.2 Utveckling av årendebalanser 67 2.7.3 Handläggningstider 69 2.7.4 Godkännandefrekvenser 71

Anhängiggörandefrâgan 73 3.1 Justitieombudsmannens kritik 73

3.2 Överväganden 75

Handläggningen . . . . . . . . 77 4.1 Handläggningen av s.k. serviceärenden 77 4. l .l Gällande ordning 77

4.1.2 Överväganden . . . 79

4.2 Utbildningoch information . . . . . . . . . . . 80 4.2.1 Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas utbildningsverksamhet . . . . . . . . . 80

4.2.2 Övrig informations- och utbildningsverksamhet 81

4.2.3 Överväganden . . . 82

4.3 Utredningen av arbetsskadeärenden 84 4.3.1 Arbetsplatsutredning 84 4.3.2 Medicinsk utredning 89 4.3.3 Formulärfrågor . . . . . . 92 4.4 Specialisering inom försäkringskassorna 95 4.4.1 Nuvarande förhållanden 95

4.4.2 Överväganden 96

4.5 Förenklade beslutsförfaranden 99 4.5.1 Tjänstemannabeslut 99

4.5.2 Överväganden . . . . . . . . . . . 100

4.6 Olägenheter vid domstols beslut om återförvisning 102 4.6.1 Kritiken . . . . 102

4.6.2 överväganden . . . . . . . . . . . . . 103

4.7 Sammanfattning av svar på en enkät till försäkringskassorna . 106 4.7.1 Allmänt . . 106 4.7.2 Vidtagna åtgärder 107 4.7.3 Planerade åtgärder 109

5.1.1 Allmänt . . . . 113 5.1.2 Administrationskostnader . . . . . . 114 5.1.3 Samordningstidens inverkan på ärendemängden 115 5.1.4 Avtalsförsäkringar . . . . . . . . . 118 5.1.5 Samordningstidens inverkan på den försäkrades ersättning 118

5.1.6 Överväganden 120

5.2 Samordningsfrågor i övrigt 121 5.2.1 Allmänt . . . . 121 5.2.2 Anmälningsskyldighet 122 5.2.3 Läkarintygskrav . . . . . . . 123 5.2.4 lndragning och nedsättning av ersättning 123 5.2.5 Fosterbarnslega . . . . . . . . . . . . 123 5.2.6 Samordningen mellan delpension och livränta 124

Ärendeutveckling, arbetsskadeavgifter och försäkringskost-

nader . . . 125

6.1 Ärendeutvecklingen 125

6.1.1 Allmänt 125 6.1.2 Prognos . . . . . . . . . 126 6.2 Arbetsskadeavgifter och försäkringskostnader 128 6.2.1 Bakgrund . . . . . 128 6.2.2 Försäkringens inkomste 130 6.2.3 Försäkringsersättningar;allmänt . . . . 130 6.2.4 Försäkringsersättningar; beräkningar för åren 1985-1989 131

6.2.5 Överväganden 135

Rärtsfallspublicering och ränsdara 139 7.1 Rättsfallspublicering 139 7.2 Rättsdatasystemet 140

7.3 Överväganden 142

8 Försäkringsskydd vid arbetsplatsförlagda utbildningsmoment 143 8.1 Studerandeskyddets bakgrund och nuvarande regler l43 147 8.2Rättspraxis 8.3 Remissyttranden om omfattningen av arbetsförlagda utbildningsmoment och inträffade skadefall . . . . . 149 8.4 Remissyttranden om erfarenheter av gällande regler och om behovet av förändringar 150

8.5 överväganden 152

Särskilda yttranden 155

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademål 165

Tabellförteckning

Antal anmälda yrkes- resp. arbetsskador åren 1955- 1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetsskadeärenden åren 1980-1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna, avgjorda, avslutade och balanserade arbetssjukdomsärenden samt balansändringar tredje kvartalet l979-andra kvartalet 1985 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna, avgjorda, avslutade och balanserade arbetsolycksfallsärenden samt balansändringar tredje kvartalet 1979- andra kvartalet *1985 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetsolycksfallsärenden första kvartalet åren 1980-1984 och andel kvarvarande ärenden efter första-fjärde kvartalet resp. år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetssjukdomsärenden första kvartalet åren 1980-1984 och andel kvarvarande ärenden efter första-fjärde kvartalet resp. år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetssjukdomsärenden avseende rygg- och ledbesvär första kvartalet åren 1980-1984 och andel kvarvarande ärenden efter första-fjärde kvartalet resp. år . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetssjukdomsärenden avseende hörselskador första kvartalet åren 1980-1984 och andel kvarvarande ärenden efter första-fjärde kvartalet resp. år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Andel av försäkringskassorna godkända arbetssjukdomar avseende vissa Ortopediska sjukdomsgrupper åren 1980- 1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Andel av försäkringskassorna godkända arbetssjukdomar åren 1980-1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Andel av försäkringskassorna godkända arbetsolycksfall åren 1980-1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 72

10 Tabellförreckning

12 Antal ärenden för sakprövning i försäkringskassorna är 1984 vid en samordningstid om 90 dagar samt beräknat antal vid 180 och 365 dagar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna ärenden avseende vissa sjukdomar åren 1980-1984 och procentuell ökning under nämnda tid . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetssjukdomsärenden första halvåret perioden 1980- 1985 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 127 Arbetsskadefonden; inkomster, utgifter och fondförändring åren 1977- 1981 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 129 Arbetsskadefonden; fondförändring och fondstyrka åren 1977-1981 129 Arbetsskadefonden; inkomster, utgifter och fondförändring åren 1982- 1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 130 Sjukpenning- och sjukvårdsersättningar enligt LAF och YFL åren 1977- 1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 130 Antal av försäkringskassorna godkända arbetssjukdomar, exkl. hörselskador och pleuraplaques, åren 1980- 1984, prognos för år 1985 samt balansändring resp. år . . . . . . . 131 20 Antal arbetsskadelivräntor i januari månad åren 1979- 1985 samt nettoökning av antalet livräntor under föregående år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 21 Försäkringsersättningar;beräkningar för perioden 1985- 1989 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 134

SOU l985z54 ll

Förkortningar

AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AMF Arbetsmarknadsförsäkringar AMSFS Arbetsmarknadsstyrelsens

författningssamling

ASF Arbetarskyddsfonden ASS Arbetarskyddsstyrelsen FASP Förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd FKF Försäkringskasseförbundet FRM Försäkringsrätten för Mellansverige FRN Försäkringsrâtten för Norra Sverige FRS Försäkringsrätten för Södra Sverige FÖD Försäkringsöverdomstolen lSA Informationssystemet om arbetsskador JO Justitieombudsmannen LAF Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LSP Lagen (l977:265) om statligt personskadeskydd prop. Proposition RFFS Riksförsäkringsverkets

författningssamling

RFV Riksförsäkringsverket SfU Socialförsäkringsutskottets betänkande SGI Sjukpenninggrundande inkomst Sof Tidskriften Socialförsäkring SOU Statens offentliga utredningar SoU Socialutskottets betänkande TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada YFL Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Förteckning över de allmänna

försäkringskassorna

01 Stockholms läns 03 Uppsala läns 04 Södermanlands läns

05 Östergötlands läns

06 Jönköpings läns 07 Kronobergs läns 08 Kalmar läns 09 Gotlands läns 10 Blekinge läns 1 1 Kristianstads läns 12 Malmöhus 13 Hallands läns 14 Bohusläns

15 Älvsborgs läns

16 Skaraborgs läns 17 Värmlands läns 18 Örebro läns 19 Västmanlands läns 20 Kopparbergs läns 21 Gävleborgs läns 22 Västernorrlands läns 23 Jämtlands läns 24 Västerbottens läns 25 Norrbottens läns 34 Malmö 38 Göteborgs

Sammanfattning

l betänkandet redovisar resultatet av sin över-

arbetsskadeutredningen syn av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Utredningens omfattar uppdrag frågor som avser anhängiggörandet av arbetsskadeärenden, arbetsformer vid handläggning av ärenden, samordning med lagen om allmän försäkring, väntetideri försäkringskassor och försäkringsdomstolar samt försäkringsregler för elever som deltar i arbetsplatsförlagda utbildningsmoment. Antalet arbetsskador som anmäls till försäkringskassorna för uppgår närvarande till ca 200 000 per år. Av de anmälda skadorna blir endast en del föremål för prövning i försäkringskassorna. För att en skada skall

prövas av försäkringskassa fordras i regel att den skadade varit sjukskriven efter den tid om 90 dagar under vilken arbetsskadeförsäkringen är

samordnad med den allmänna sjukförsäkringen eller att han fått vidkännas kostnader efter samordningstiden. Av de skador som anmäldes år

1984 var drygt 54 000 av den arten att de skall prövas försäkringsmässigt

i försäkringskassorna. Av dessa ärenden avsåg drygt 30 000 arbetssjukdomar och närmare 24 000 arbetsolycksfall. kunde Utredningen redan vid arbetets påbörjande konstatera att balanssituationen - och därmed väntetiderna - i försäkringskassorna var otillfredsställande beträffande arbetssjukdomsärendena. Vid ingången av år 1980 fanns i försäkringskassorna 11 010 icke avgjorda arbetssjukdomsärenden, varav 838 ärenden var äldre än ett år. Vid utredningsarbetets början våren 1984 var motsvarande antal 19 105 resp. 3 409. Situationen har därefter förvärrats ytterligare och vid utgången av andra kvartalet 1985 fanns i försäkringskassorna 28 914 icke avgjorda arbetssjukdomsärenden. Av dessa ärenden var 5 21 l äldre än ett år. Den huvudsakliga anledningen till uppkomna balanser är en ökad

ärendetillströmning. Under perioden 1980-1983 inkom mellan

årligen 20 000 och 22 000 arbetssjukdomsärenden för prövning i försäkringskassorna. År 1984 inkom, som nämnts, drygt 30 000 sjukdomsärenden till kassorna. Enbart under första halvåret 1985 inkom drygt 20 000 sjukdomsärenden. kan lösas genom begränsning av ärendetillströmningen Balansläget eller genom ökning av försäkringskassornas ärendeavverkning. En betydande begränsning av ärendetillströmningen leder till en urholkning av

försäkringsskyddet och en väsentligt ökad ärendeavverkning kräver

en ökning av försäkringskassornas resurser som medför en ökning av

16 Sammanfattning

kostnader. Enligt direktiven får utredningen emellertid försäkringens inte föreslå åtgärder som medför att de bärande principerna för ersättåsidosätts eller som leder till en ökning av försäkning vid arbetsskada ringens nuvarande kostnader. Utredningens handlingsutrymme avseende en lösning av balanssituationen är alltså begränsat. Denna begränsning blir särskilt påtaglig genom att balanssituationen är så till den grad allvarlig att man kan komma till rätta med den endast genom ytterligt kraftfulla åtgärder. Det är mot den bakgrunden som utredningen, utöver sina förslag i olika avseenden, inte kan underlåta att även analysera effekterna av sådana som skulle kunna uppfattas som att bärande principer för rätten åtgärder till ersättning åsidosätts eller som medför att kostnaderna för försäkringen ökar. av ärendetillströmningen föreslår 1 fråga om begränsning utredningen att ärenden avseende skador för vilka någon ersättning inte kommer i inte skall sakprövas såsom fråga enligt lagen om arbetsskadeförsäkring ärenden nämnda skador som inte medfört inenligt lag. Detta gäller komstförlust eller ersättningsgilla kostnader, t. ex. flertalet hörselskador, men som ändå prövas bl. a. för att ge service åt AMF och den statliga trygghetsnämnden. Dessa ärenden, drygt 5 000 per år, föreslås dock bli föremål för prövning i försäkringskassorna om kostnaderna för prövningen ersåtts av AMF eller trygghetsnämnden. I så fall kan prövningen läggas på kassorna med stöd av ett särskilt förordnande av regeringen att ett sådant förordnande kan och det är ur många aspekter väsentligt komma till stånd. Det blir således fråga antingen om en begränsning av ärendetillströmningen eller om ett resurstillskott. 1 vart fall skall skadorna fortfarande anmälas sätt som andra arbetsskador. på samma Utredningen diskuterar vidare en förlängning av samordningstiden och finner därvid att en sådan åtgärd - för att motsvara det föreliggande behovet av begränsning - skulle behöva innebära en förlängning till 180 dagar. Avverkningstakten i försäkringskassorna kan i någon mån ökas genom att handläggningen effektiviseras. Utredningen pekar här på förväntade effekter vid bl. a. specialisering av kassornas handläggare och olika former av förenklade beslutsförfaranden. Sådana åtgärder är emellertid inte på långt när tillräckliga för att bemästra balanssituationen avseende arbetssjukdomsärendena vid en oförändrad samordningstid. Vid en fortsatt i 1984 års nivå måste nämligen förärendetillströmning säkringskassorna öka avverkningen med ca 8 000 sjukdomsärenden per år för att balanserna inte skall öka. För att på två år få ned balanserna till den nivå som rådde vid årsskiftet 1979/80, ca 11 000 ärenden, måste ytterligare 7 000 ärenden avgöras varje år. Med en sådan takt i ärendeavsom innebär att antalet årligen avgjorda ärenden ökas från verkningen, ca 18 400 år 1984 till ca 33 000, alltså närmare en fördubbling, kommer försäkringskassorna att efter ungefär tre år befinna sig i en arbetssituation där de försäkrade endast i undantagsfall behöver vänta längre än sex månader efter samordningstidens slut på beslut i ett anmält arbetssjukdomsärende. Denna målsättning är rimlig och fordras för att tillgodose de krav på service och effektivitet som de försäkrade med fog kan ställa.

r l7

Sammanfattning

Beräkningarna i föregående stycke bygger på en oförändrad omfattning av ärendetillströmningen. Resursbehovet blir ännu större om man beaktar att antalet ärenden som skall prövas sannolikt kommer att öka vid oförändrade och inom försäkringsregler nägra år uppgå till eller överstiga 75 000 ärenden per år, varav 50 000 arbetssjukdomsärenden. Det nu anförda visar att den resursförstärkning som erfordras är avsevärd. Utredningens beräkningar visar att den i arbetsskadeavgifterna ingående förvaltningskostnadsandelen inte räcker till för att till fullo betala arbetsskadeförsäkringens administration. Utredningen föreslår mot bakgrund härav att den andel av influtna arbetsskadeavgifter som skall tillföras staten som bidrag för kostnaden för försäkringens förvaltning skall höjas från 1/30 till 1/20. Därmed skulle bidraget till staten för förvaltningen komma att öka i storleksordningen 30 milj. kr. per år. Utredningens förslag skulle möjliggöra en förstärkning av resurserna för försäkringens administration. Andra åtgärder som utredningen föreslår är förbättrad för utbildning alla som medverkar i arbetsskadehandläggningen, ökad tillgång för försäkringskassor och försäkringsdomstolar till medicinsk expertis och till de rön som görs vid arbetsmiljöforskning samt ett vidgat samarbete med företagshälsovården som kan förväntas leda till bl. a. förbättrade arbetsplatsutredningar. Vad gäller andra samordningsfrågor föreslår utredningen att vissa bestämmelser i lagen om allmän försäkring avseende anmälningsskyldighet vid sjukdomsfall, läkarintygskrav, indragning och nedsättning av ersättning samt fosterbarnslega skall gälla även inom arbetsskadeförsäkringen. Reglerna om samordning mellan delpension och livränta föreslås förtydligade. JO har uttryckt betänkligheter mot att anmälningsskyldigheten enligt

arbetsskadeförsäkringslagen är vidare än vad som erfordras för att de

arbetsskadefall som kan ge rätt till ersättning enligt lagen skall komma under försäkringskassornas prövning. JO har även framfört betänkligheter mot kassornas bevakningssystem och utredningen föreslår därför att varje anmälan om arbetsskada skall följas av en underrättelse frán försäkringskassan till den försäkrade så att denne alltid får veta vilken verkan en anmälan haft i ersättningshänseende. l olika sammanhang har kritik framförts mot bristande likformighet mellan olika försäkringskassor vid arbetsskadeförsäkringens tillämpning. Utredningen föreslår bl. a. att rättsfallspubliceringen från försäkringsdomstolarna utvidgas samt att datateknik används för försäkringsdomstolarnas målregistrering. Utredningens förslag om förbättrad utbildning av handläggare i försäkringskassorna och ökad tillgång till medicinsk expertis kommer också att bidra till en enhetlig rättstillämpning i kassorna. Förbättrad information till läkare, bättre formulär för läkarutlåtanden och ändrade rutiner beträffande infordrandet av utlåtanden kommer att verka i samma riktning. Slutligen biläggs en redogörelse för viss rättspraxis i arbetsskademål som upprättats inom utredningen. Författningsförslagen föreslås träda i kraft den l juli 1986.

Z-Arbetsskadeförsäkring

Författningsförslag

l Förslag till Lag om ändring i om

lagen (1976:380) arbetsskadeförsäkring

föreskrivs Härigenom att 3 kap. 8 §, 6 kap. l § samt 8 kap. 3 § lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 8 §3

För dag då den försäkrade erhåller sjukhusvârd eller konvalescentvård minskas med sjukpenningen belopp som framgår av 3 kap. 4§ andra stycket lagen (I962:38l) om allmän försäkring. Bestämmelserna i 3 kap. l5 § la- Bestämmelserna i 3 kap. 7§ gen om allmän försäkring skall tiltredje stycket, 10 § fjärde stycket. lämpas även beträffande sjukpen- 12, l5 och l7§§ lagen om allmän ning som utgår från arbetsskade-

försäkring skall tillämpas även be-

försäkringen. träffande sjukpenning som utgår från arbetsskadeförsäkringen.

6 kap. 1 §3

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension enligt lagen (I962:38l) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. Har delpension utgått till någon Om delpension utgår eller har som til/erkänns livränta enligt utgått till någon som är berättigad 4 kap. och avser livräntan samma till livränta enligt 4 kap. och avser inkomstförlust som delpensionen, livräntan samma inkomstförlust får livränta tid utges förförfluten som delpensionen, får livränta utendast i den mån den överstiger ges endast i den mån den översti- Lagen omtryckt 1977:264 den delpension som utgått för sam- ger delpensionen. ZSenaste lydelse 1979:1127 ma tid. 3Senaste lydelse l983: l92

Författningsfärslag

Livränta enligt 5 kap. till änka eller kvinna somavses i 5 kap. 6 § utgår från och med den månad under vilken hon fyller 65 år endast i den mån hon ej har rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension med belopp som motsvarar en livränta som - är beräknad på 65 procent av livränteunderlaget enligt 5 kap. 2 §. Bestämmelserna i 4 kap. 4 § tredje stycket har därvid motsvarande tillämpning. Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt utgår med anledning av arbetsskadan. system för social trygghet Om den försäkrade till följd av underlåten avgiftsbetalning ej har enligt ll kap. 6§ lagen om allmän förtillgodoräknats pensionspoäng säkring för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgått om avgift hade erlagts.

8 kap. 3 §4

Den allmänna försäkringskassa Den allmänna försäkringskassa som avses i 2 § första stycket skall som avses i 2 § första stycket skall så snart det kan ske bestämma den så snart det kan ske besluta om ersom skall betalas ut. sättning som skall betalas ut. Denersättning Denna försäkringskassa får dock na försäkringskassa får dock uppuppdra ät en annan försäkrings- dra åt en annan försäkringskassa kassa att bestämma ersättningen. att besluta om ersättningen. Beträf- Beträffande ersättning till arbets- fande ersättning till arbetstagare hos staten särskilda hos staten gäller särskilda bestämtagare gäller bestämmelser som meddelas av re- melser som meddelas av regeringgeringen. en. Fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada skall att prövas i den mån det behövsför bestämma ersättning enligt denna lag. Om någon ersättning inte bedöms vara ifråga, skall en anmäld arbetsskada ändå prövas i den mån det föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen 0962:381) om allmän försäkring om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Beslut som meddelas enligt denna lag skall gälla omedelbart, om ej annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av den myndighet som har att pröva beslutet.

ÅSenaste lydelse l983:l065 Denna lag träderi kraft den l juli 1986.

SOU l985z54 Författningsförslag 21

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § lagen (l98l :69l) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Av influtna arbetsskadeavgifter Av influtna arbetsskadeavgifter förs en trerriondel till staten som förs en tjugondel till staten som bibidrag till kostnaderna för försäk- drag till kostnaderna för försäkringens förvaltning. Återstoden ringens förvaltning. Återstoden förs till en fond, benämnd ar- förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden, med betsskadefonden, med vars tillgångar kostnaden för er- vars tillgångar kostnaden för ersättningar enligt lagen (1976:380) sättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas en- skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fast- ligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. ställer särskilt.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1986.

Senaste lydelse 1984:1107

1 Inledning

1.1 Utredningsuppdraget

1.1.1 Allmänt

Utredningens direktiv framgår av vad chefen för Socialdepartementet anförde vid regeringssammanträde den 26 januari 1984 i samband med att departementschefen bemyndigades att tillkalla bl. a. en särskild utredare (dir. 1984:8).

1.1.2 Anhängiggörandet av arbetsskadeärenden

Antalet anmälda skador var i mitten av 1970-talet ca 150 000 per år och har under de senaste åren ökat till ca 200 000. Av detta antal blir dock endast en mindre del föremål för försäkringskassornas prövning. Att antalet anmälningar har ökat bör ses mot bakgrund av att anmälningsskyldigheten vidgades genom tillkomsten av lagen om arbetsskadeförsäkring som har ett generellt skadebegrepp. Anmälningsskyldigheten utformades nämligen för att tillgodose såväl försäkringens som arbetsmiljöstatistikens behov. Justitieombudsmannen (JO) har i ett beslut den 5 mars 1982 (dnr 915-1981) framfört viss kritik mot handläggningen av arbetsskadeärenden varvid bl. a. reglerna om anhängiggörande av ärenden uppmärksammats. JO har påtalat att såväl lagstiftningen i detta hänseende som försäkringskassornas bevakningssystem inger betänkligheter. l ett senare uttalande i samband med inspektion av en allmän försäkringskassa i juni 1982 har JO anfört att han utgår ifrån att en kommande utredning kommer att ta upp de uppmärksammade frågorna.

1.1.3 Handläggningen

Till grund för utredningens uppdragi denna del ligger bl. a. socialförsäkringsutskottets betänkande 1982/83:5. l betänkandet behandlas motionen l98l/82:l59l (motivering i 1589) angående arbetsformerna vid handläggningen av arbetskadeärenden. 1 motionen framlades en rad förslag avseende bl. a. ökad tillgång till yrkesmedicinsk expertis, förbättrad utbildning för handläggare vid försäkringskassorna samt förbättra-

24 Inledning

de arbetsplatsutredningar. Socialförsäkringsutskottet anförde i betänkandet att utskottet ansåg det angeläget att de i motionen väckta frågorna uppmärksammades i regeringskansliet. Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalande.

1.1.4 Samordning med lagen om allmän försäkring

1 SfU 1981/82:5 har uttalats att en utredning bör komma till stånd som söker klargöra om arbetsskadeförsäkringen kan ytterligare samordnas eller sammansmälta med sjukförsäkringen och att i olika motioner väckta frågor om samordningstidens längd och avtalsförsäkringarnas ställning kan förväntas bli belysta genom den förordade översynen. Riksdagen har vid behandlingen av prop. 1982/83:3 om samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet konstaterat att den nya lagen om arbetsskadeförsäkring lett till en väsentligt ökad administration av

arbetsskadefallen (SfU l982/83zl4). Svårigheter vid lagens tillämpning

har vidare lett till långa handläggningstider. I sistnämnda utskottsbetänkande anförs att det bör prövas om det, utan att de bärande principerna för ersättning vid arbetsskada åsidosätts, finns förutsättningar för en ökad samordning av de materiella bestämmelserna inom arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Det understryks vidare i utskottsbetänkandet att översynen inte får syfta till en försämring av försäkringsskyddet vid arbetsskada. Riksdagen har anslutit sig till utskottets uttalande.

1.1.5 Väntetiderna

1 direktiven anförs att kritik har riktats mot handläggningen av ärenden om arbetsskada och att det har framhållits att Väntetiderna är alltför långa både i försäkringskassorna och hos besvärsinstanserna. Det antal ärenden som blir föremål för försäkringsmässig prövning hade ökat från ca 25 000 ärenden år 1975 till ca 43 000 ärenden år 1982. Antalet icke avgjorda arbetsskadeärenden i försäkringskassorna den l juli 1983 var ca 20 000 och arbetsskademålen utgör en betydande del av försäkringsdomstolarnas målbalanser. Vidare anförs i direktiven att ökningen av antalet arbetsskadeärenden liksom arbetsläget i framför allt försäkringsrätterna naturligtvis spelat en stor roll för de långa Väntetiderna. 1 direktiven redogörs för innehållet i en skrivelse till Socialdepartementet i december 1982 från Landsorganisationen i Sverige (LO). 1 skrivelsen pekar LO på de svårigheter som föreligger vid tillämpningen av arbetsskadeförsäkringen och framhåller att handläggningstiderna är oroande långa, även om det nu gär att skönja en minskad ärendetillströmning till försäkringsrätterna. Det uppges i skrivelsen att den långa perioden av osäkerhet är plågsam för den skadade vilket i värsta fall kan leda till långvariga problem av psykisk och social natur samt att det är nödvändigt att finna vägar till hur handläggningen kan påskyndas i främst försäkringskassorna men också i försäkringsrätterna utan att rättssäkerheten äventyras. Mot denna bakgrund är det enligt LO nödvändigt att arbetsskadelagen nu utvärderas.

Inledning

1.1.6 Försäkringsskydd vid

arbetsplatsförlagda

utbildningsmoment

l direktiven anförs att antalet arbetsplatsförlagda utbildningsmoment tenderar att öka inom skolväsendet och att det finns skäl att kartlägga erfarenheterna av gällande försäkringsregler för elever som deltar i utbildning med arbetsplatsförlagda utbildningsmoment och bedöma behovet av eventuella förändringar.

1.1.7 Kostnadsfrågor

Direktiven mynnar ut i att en översyn av arbetsskadeförsäkringen föreslås komma till stånd för att kartlägga och bedöma de frågor som

redovisats ovan. Översynen skall emellertid ske med beaktande av att

eventuella inte får medföra förändringar ökning av försäkringens nuvarande kostnader. Vid översynen skall även i övrigt beaktas vad som föreskrivs i direktiven (dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare, de s. k. besparingsdirektiven.

Utredningsarbetet

Såsom framgår av redogörelsen i föregående avsnitt kommer tyngdpunkten i de överväganden som utredningen redovisar i betänkandet att ligga på den del av uppdraget som avser en effektivare och förbättrad handläggning av arbetsskadeärenden i försäkringskassorna. Utredningen kunde redan vid arbetets början våren 1984 konstatera, att väntetiderna i försäkringskassorna tenderade att bli allt längre och under slutskedet av utredningsarbetet har balanssituationen ytterligare förvärrats. Under år 1984 ökade antalet inkomna ärenden som skall bli föremål för prövning av försäkringskassorna till ca 50 000 och vid årets utgång var antalet icke avgjorda arbetsskadeärenden ca 33 000. Balansen icke avgjorda arbetssjukdomsärenden ökade under året med ca 8 200. Denna ökning skedde trots att kassorna under året fattade beslut i ett större antal ärenden än under något tidigare år. Det finns intet som tyder på att fråga är endast om en tillfällig ökning av antalet anmälda arbetsskador. Tvärtom talar för många omständigheter att anmälningsfrekvensen kommer att öka ytterligare. Mot denna bakgrund har utredningen funnit kraftfulla åtgärder nödvändiga för att man skall komma till rätta med balanssituationen i försäkringskassorna. l olika sammanhang har även annan kritik än de långa väntetiderna framförts. En del av denna kritik har redovisats i direktiven. Den har också gällt t. ex. handläggningen av ärenden som inte medfört inkomstbortfall eller ersättningsgilla läkarnas kostnader, roll i beslutsprocessen och en olikformig rättstillämpning. Utredningen, som funnit en del av kritiken befogad, har sökt finna vägar till en säkrare och snabbare handläggning av arbetsskadeärendena utan att för den skull orsaka ökade administrativa kostnader. För att få underlag för översynen har utredningen bl. a. gjort ett antal

26 SOU [985254

Inledning

studiebesök. l oktober 1984 besökte utredningen Jönköpings läns allmänna försäkringskassa och försäkringsrätten för Södra Sverige för att få information om arbetsskadehandläggningen vid ett centralkontor och i en försäkringsrätt. Utredningen fick därvid tillfälle att åhöra ett delegationssammanträde på försäkringskassan och Sessioner i försäkringsrätten samt att diskutera olika frågor med företrädare för kassan och rätten. Ijanuari 1985 gjorde utredningen arbetsplatsbesök på Arendalsvarvet och Victor Hasselblad AB i Göteborg. Därvid fick utredningen bl. a. en ingående information av Götaverken Företagshälsovård AB om arbetet på en företagshälsovårdscentral. Under arbetets gång har utredningen hållit hearings med ett antal läkare och haft återkommande kontakter med arbetarskyddsslyrelsen, Arbetsmarknadsförsäkringar och utredningen om förtroendevalda i försäkringskassorna. Arbetsskadeutredningen har också gjort en enkät bland försäkringskassorna för att få del av kassornas erfarenheter och planerade åtgärder avseende en förbättrad handläggning av arbetsskadeförsäkringen. Försäkringsanställdas förbund har vid utredningsarbetets påbörjande och vidare under arbetets gång informerats och beretts tillfälle att framföra synpunkter.

2 Allmänt om

arbetsskadeförsäkringen

2.1 Motiv och till

bakgrund

arbetsskadeförsäkringen

2.1.1 Historiskt perspektiv

Sedan lång tid har man i Sverige, liksom i andra industriländer, ansett att skador under förvärvsarbete ådragna skall kompenseras med högre ersättning än skador i allmänhet. I modern tid inleddes lagstiftningsarbetet på detta område med l90l års lag om skyldighet för arbetsgivare inom industrin och vissa andra näringsgrenar att själva eller genom försäkring i riksförsäkringsanstalten utge ersättning till arbetare som skadats genom olycksfall i arbete. Denna lag anses som vår äldsta socialförsäkring. År l9l6 blev försäkringen till sitt väsentliga innehåll obligatorisk och utvidgades till att omfatta i stort sett alla arbetstagare. Försäkringsskyddet utvidgades 1919 till att omfatta även färdolycksfall. År 1929 tillkom en lagstiftning som innebar ett försäkringsskydd även vid vissa typer av yrkessjukdomar.

År 1955 trädde lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) i kraft. YFLggav

ett skydd vid olycksfall i arbete, vid färdolycksfall och vid vissa sjukdomar som uppkommit till följd av specifika miljöfaktorer i den skadades arbete. I början av 1970-talet tecknades i vissa förbundsförhandlingar på det privata området de första kollektivavtalen om trygghetsförsäkring. År 1972 slöt de centrala avtalsparterna inom det statliga området ett trygghetsavtal med bland annat en försäkring för personskada vid olycksfall i arbetet (Statens personskadeförsäkring). SAF, LO och PTK träffade âr 1974 en överenskommelse om vid trygghetsförsäkring yrkesskada (TFY). Samtidigt slöts också ett liknande avtal för de kommunanställda.

Den nu gällande lagen om arbetsskadeförsäkring antogs av riksdagen

år 1976 och trädde i kraft den ljuli 1977. TFY anpassades därvid till den nya lagstiftningen och fick benämningen trygghetsförsäkring vid arbetsskada, TFA.

2.1.2 Särskild skaderisk

Bakom uppfattningen att den som skadas i förvärvsarbete skall vara berättigad till särskild ersättning att den som förligger bedömningen

28 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen

värvsarbetar att drabbas av skada. Trots den löper större risk än andra ökade demokratiseringen inom arbetslivet som skett de senaste åren kan det göras gällande att den enskilde arbetstagaren ändå inte på ett avgörande sätt kan inverka på valet av arbetsmetod, arbetsorganisation eller arbetsmaterial. Genom den tekniska utvecklingen har visserligen många och fysiologiskt påfrestande arbetsmoment kunnat elimineras tunga men i stället har andra, ensidiga, arbeten under senare år lett till en av antalet skador och senor. l anmälningarna av ökning på muskler dessa skador lätta arbeten, som dock inneburit anges ofta att fysiskt ensidiga arbetsställningar och arbetsrörelser, givit upphov till skadorna. Samtidigt tillförs arbetsmiljön genom den kemiska utvecklingen varje år ett mycket stort antal nya ämnen om vars toxiska, cancerogena eller sensibiliserande ofta mycket litet är känt. Trots den ökade egenskaper på arbetarskydd och företagshälsovård finns det, enligt utsatsningen redningens mening, fortfarande en generellt sett större risk för förvärvsarbetande ån för icke förvärvsarbetande att drabbas av skada.

2.1.3 Skadestånd

Anställd som skadas i sitt arbete kan, om skadan orsakats genom vårdslöshet från arbetsgivarens sida, ha rätt till skadestånd. Skadeståndets storlek kan bestämmas i eller utom domstol. Genom arbetsskadeförsäkoch de olika trygghetsförsäkringarna både på den offentliga och ringen arbetsmarknaden garanteras skadade ersättning enligt skadeprivata ståndsrättsliga grunder. Tack vare det nuvarande försäkringsskyddet undviks en rad skadeståndsprocesser mellan arbetstagare och arbetsgivare. Genom sådana processer skulle de skadade, på ett helt annat sätt än som blir fallet vid den prövning som i dag sker i försäkringskassan och enligt trygghetsförsäkringarna, tvingas engagera fackföreningar, juridiska ombud och medicinska specialister för att i domstol, i enlighet med skadeståndsrättens regler, kunna styrka vållande hos arbetsgivarna. Genom de nuvarande försäkringarna riskerar inte heller en enskild arbetsgivare att hamna i en process som, oavsett dess utgång, skulle kunna medföra dålig publicitet för företaget.

2.1.4 Det förebyggande arbetarskyddet

Som kommer att visas i avsnitt 2.4 finns en stark och mycket viktig koppling mellan arbetsskadeförsäkringen och det förebyggande arbetarskyddet. En stor del av informationen till yrkesinspektionen och informationssystemet om arbetsskador (ISA) vid arbetarskyddsstyrelsen kommer från försäkringskassan. Tas den speciella ersättningen vid arbetsskada bort kan antalet anmälningar komma att sjunka avsevärt. Tidigare internationella erfarenheter pekar på att en sådan minskning kan komma att uppgå till mellan 40 och 60 °/o. Detta skulle leda till att i samhällets försämras och därmed kunskap om arbetsmiljön begränsas också förutsättningarna att påverka den.

Allmänt om arbetsskadeförsäkringen 29

2.2 Gällande bestämmelser

2.2.1 Materiella bestämmelser

Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den l juli l977, samtidigt som lagen (l954z243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet. Arbetsskadeskyddet enligt LAF omfattar alla förvärvsarbetande, dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och egenföretagare. Beträffande de båda sistnämnda kategorierna förutsätts dock att den skadade är bosatt i Sverige. Försäkringen omfattar dessutom vissa studerandegrupper i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Om en försäkrad drabbas av arbetsskada, ger LAF i princip rätt till full ersättning för det inkomstbortfall som skadan medfört. l materiellt hänseende blev en av de viktigaste förändringarna genom tillkomsten av LAF att alla skador och sjukdomar som uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skall anses som arbetsskador. Denna regel ersätter, såvitt gäller sjukdomar, det tidigare systemet med en särskild förteckning över ersättningsgrundande yrkessjukdomar. Också olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet. Om en försäkrad har varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skall skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Skada till följd av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig. Detta innebär att LAF gäller även i fråga om arbetssjukdom som har uppstått till följd av en inverkan som har skett före den l juli 1977 om sjukdomen inte visar sig förrän efter denna tidpunkt. Arbetsskadan skall i princip ha varat längre än 90 dagar för att ge den försäkrade rätt till ersättning enligt LAF. För tiden dessförinnan, samordningstiden, gäller sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring (AFL). Den som inte är sjukförsäkrad har dock rätt till förmåner från arbetsskadeförsäkringen även under samordningstiden. Under denna tid ersätter arbetsskadeförsäkringen dessutom nödvändiga kostnader för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel i den mån dessa kostnader inte ersätts enligt AFL. Efter samordningstidens slut ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för bl. a. läkarvård, tandvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård, konvalescentvård, läkemedel och särskilda hjälpmedel. Vid sjukdom efter samordningstidens slut utges sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen. Hel sjukpenning enligt LAF motsvarar normalt l/365 av årsinkomsten. Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtondel har den försäkrade rätt till ersättning i form av livränta den

för

inkomstförlust som uppkommer. lnvaliditetsbedömningen i LAF sker på motsvarande sätt som inom den allmänna försäkringen. Livräntan motsvarar skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade skulle ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan

30 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen

beräknas komma att få. Livräntan ersätter inkomstförlust upp till 7,5 basbelopp. lnkomstbortfall som för år understiger en fjärdedel av basbeloppet ger dock inte rätt till Iivränta. Som underlag för beräkning av livränta läggs i princip den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller, om han inte var sjukpenningförsäkrad, den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst. Skall livräntan börja utges först sedan avsevärd tid har förflutit efter den skadliga inverkan i arbetet får underlaget bestämmas med ledning av annan högre förvärvsinkomst än den sjukpenninggrundande inkomsten om särskilda skäl talar för det. För försäkrad som inte har fyllt 25 år när skadan inträffade gäller särskilda regler för beräkning av livränteunderlaget, vilka regler tar sikte på den försäkrades sannolika framtida inkomst såsom frisk. Reglerna innebär att en uppräkning av underlaget görs för den försäkrade vid l8, 2l och 25 års ålder. Uppräkningen bygger på antagande om genomsnittslönen för berörda åldersgrupper i den försäkrades yrke. För försäkrad som genomgår utbildning utgörs livränteunderlaget under beräknad utbildningstid av lägst den inkomst han sannolikt skulle ha fått om han vid tiden då skadan inträffade hade avbrutit studierna och börjat förvärvsarbeta. För tid efter utbildningens slut utgörs underlaget av lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha fått om skadan inte hade inträffat. En livränta kan tidsbegränsas eller utges tills vidare. Livräntan utges i princip längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år. Har en försäkrad avlidit till följd av arbetsskada utges begravningshjälp med belopp som motsvarar 30% av basbeloppet vid tiden för dödsfallet. Om försäkrad avlider till följd av arbetsskada kan livränta utges till efterlevande änka, med änka jämställd kvinna, frånskild kvinna, barn

och förälder. Änkling äger däremot inte rätt till livränta.

Änka och med änka jämställd kvinna efter försäkrad har rätt till livränta under förutsättningar som är likartade med reglerna för änkepension från folkpensioneringen. Frånskild hustru till den försäkrade som var berättigad till underhållsbidrag från denne har som huvudregel rätt till livränta med belopp som svarar mot bidraget. Barn till avliden försäkrad har rätt till livränta för tid t. o. m. den månad då barnet fyller 19 år. Om barnet på grund av sjukdom eller annan liknande orsak inte kan försörja sig kan rätten till livränta utsträckas längst t. o. m. den månad då barnet fyller 2l år. Förälder till avliden försäkrad som till följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll har rätt till livränta med skäligt belopp. Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter från rörelseidkare m. fl. Staten står dock själv risken beträffande ersättning till arbetstagare i statlig tjänst och erlägger därför inte avgift. Bestämmelser om ersättning från staten för skada ådragen under tjänstepliktig verksamhet m. m. har sammanförts i lagen (1977:265) om

SOU l985:54 Allmänt om 31

arbetsskadeförsäkringen

\ statligt personskadeskydd (LSP). Den skyddade personkretsen omfattar bl. a. den som fullgör värnplikts- eller civilförsvarstjänstgöring och den som deltar i räddningstjänst. Lagen omfattar också den -som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt elleri ett hem för vård och tillsyn av vissa unga eller missbrukare samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Alla skador, dvs. såväl olycksfallsskador som sjukdomar som inträffar eller ådras under skyddstiden, kan grunda rätt till ersättning. Skyddet gäller i viss utsträckning även under fritid och annan Omfattas ledighet. skada även av LAF skall ersättning enligt LSP utgå endast i den mån ersättningen därigenom blir högre. Enligt LSP utgår ersättning vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsförmågan och dödsfall. Därvid blir ersättningsreglerna i LAF i huvudsak tillämpliga. Frågor som gäller ersättning för bl. a. sveda och värk eller lyte eller annat stadigvarande men hos den skadade i särskild regleras ordning genom kollektivavtal om trygghetsförsäkring. Genom sådana avtal komockså förmånerna pletteras från arbetsskadeförsäkringen på så sätt att trygghetsförsäkringen ersätter den inkomstförlust och de kostnader som kan kvarstå när ersättningarna från försäkringskassan har räknats bort. Trygghetsavtal finns på LO/PTK-SAF-området (TFA), på det kommunala och Iandstingsområdet (TFA-KL) och på det statliga området (Statens personskadeförsäkring). LSP kompletteras på motsvarande sätt av lagen (l977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

2.2.2 i

Handläggningen försäkringskassa, försäkringsrätt och försäkringsöverdomstolen

Försäkringskassans administration av arbetsskadeförsäkringen Enligt l8 kap. l § AFL skall det finnas en allmän försäkringskassa för varje landstingskommun och för varje kommun som inte tillhör landsltingskommun. Det finns 26 allmänna försäkringskassor. lnom varje försäkringskassa finns ett centralkontor och ett flertal lokalkontor, minst ett kontor i varje kommun. Till lokalkontoren kan vara knutna s. k. filialexpeditioner. l januari 1985 fanns i landet totalt 454 lokalkontor och 37 filialexpeditioner.

Loka/kontoret När en anmälan om arbetsskada kommer in till försäkringskassans lokalkontor kontrolleras att den skadades arbetsgivare korrekt har lämnat de uppgifter som skall finnas på anmälningsblanketten. I förekommande fall kompletteras brister och korrigeras felaktigheter på lämpligt sätt. De anmälningar som kommer in till försäkringskassan, för närvarande ca 200 000 per år, sänds i form av kopior vidare till yrkesinspektionen som använder sig av dessa i sin tillsynsverksamhet. . Anmälningarna statistikbehandlas även inom informationssystemet om arbetsskador (ISA). Samarbetet mellan kassan och ISA beskrivs närmare i avsnitt 2.4. Är den skadade fortfarande sjukskriven på den 60:e.dagen gör lokal-

32 Allmänt om arbersskadeförsäkringen

kontoret en inkomstutredning som syftar till att fastställa rätt sjukpenninggrundande inkomst (SGI) för den skadade. Eftersom SGl-utredningen inleds på den 60:e dagen kan, i enlighet med reglerna i 3 kap. 5§ AFL, ny korrekt SGI börja gälla från och med den 91 :a dagen, dvs. direkt efter samordningstidens utgång. På den 60:e dagen skall lokalkontoret också bedöma om sjukskrivningen kommer att sträcka sig över samordningstiden. Om så kan antas bli fallet skall ett läkarutlåtande infordras från den behandlande läkaren. Kan lokalkontoret inte på den 60:e dagen avgöra om den skadades sjukskrivning kommer att sträcka sig över samordningstiden begärs inget läkarutlätande utan ärendet placeras för bevakning på den 80:e dagen då ny bedömning görs. Om den försäkrade fortfarande är sjukskriven när samordningstiden arbetsskadeanmälan, eventuellt läkargått till ända sänder lokalkontoret utlåtande och andra handlingar som kan vara av betydelse för ärendets bedömning till centralkontoret. Lokalkontoret ansvarar dock även efter * vidtas. detta för att nödvändiga och lämpliga rehabiliterande åtgärder Vissa typer av ärenden sänds in till kassans centralkontor för bedömning oavsett om sjukskrivning förelegat eller ej. Enligt riksförsäkringsverkets nämligen kvarstående medicinska defekter anvisningar prövas som uppkommit till följd av annan skadlig inverkan än olycksfall, t. ex. pleuraplaques och hörselskador.

Centra/kontoret

Vid de flesta försäkringskassor utreds ärenden rörande arbetsskada på Vanligtvis är utredningsavdelningen indelad i utredningsavdelningen. två eller flera sektioner där sektionschefen också är föredragande i De ärenden som utreds på avdelningen fördelas pensionsdelegationen. mellan sektioner och utredare antingen efter de försäkrades födelsedaeller efter var de försäkrade är bosatta (geografisk gar (datumindelning) indelning). Det är först när handlingarna från lokalkontoret kommer till central-

kontoret efter samordningstiden som en försäkringsinriktad beredning

av ärendet börjar. Det utredningsarbete som inleds på centralkontoret består av två huvudsakliga delar, dels en utredning av den skadades arbetsmiljö, dels en medicinsk utredning som skall ligga till grund för en sambandsbedömning. Utredaren kan på flera olika sätt ta fram ett beslutsunderlag för av om den försäkrade varit utsatt för skadlig inverkan i sitt bedömning arbete. Beroende på vad som är lämpligast i det enskilda fallet kan utredaren t. ex. intervjua den försäkrade per telefon eller vid besök på kassan. Kassans utredare kan också, vilket dock inte är så vanligt, göra ett besök på den försäkrades arbetsplats. Utredningen kan helt eller till viss del utföras av företagshälsovård, skyddsingenjör, skyddsombud m. fl. Faktauppgifter av olika slag rörande arbetsmiljö m. m. kan behöva inhämtas från yrkesinspektion, yrkesmedicin, hälsovårdsnämnd m. fl. I avsnitt 4.3.1 beskrivs metodiken mer utförligt.

A llmänt om 33

arbelsskadeförsâkringen

Olycksfallsärenden medför sällan några problem när det gäller att fastslå om ett olycksfallsmoment förelegat och om olycksfallet inträffat under förvärvsarbete. Ofta kan de uppgifter som lämnats på skadeanmälan vara tillräckliga. Den medicinska utredningen, som inleds med det utlåtande som infordras i samordningstidens slutskede, kompletteras i regel med begäran om ytterligare utlåtanden, särskilda yttranden, journalutdrag, röntgenplåtar och annat medicinskt material. l vissa typer av ärenden är det nödvändigt att låta den skadade undersökas av en specialist för att kassan skall få ett godtagbart Detta beslutsunderlag. kan t. ex. gälla lösningsmedelsskador och vibrationsskador. Under utredningens behöva samråda gång kan utredaren med någon av kassans olika förtroendeläkare i en rad frågor. Det kan vara diagnoser som behöver tolkas, frågan om specialistremiss bör utfärdas eller om konsultation hos medicinsk expertis är nödvändig. Utredaren kan också behöva diskutera olika sjukdomars etiologi för att på ett ade- (orsaker) kvat sätt kunna utreda och ta ställning till frågan om skadlig inverkan. l en stor andel av ärendena inhämtas förtroendeläkarens uppfattning i sambandsfrågan. Samråd med förtroendeläkaren kan också vara nödvändigt för att klarlägga olika sjukdomars prognoser och behovet av rehabilitering i ett enskilt fall. Förtroendeläkaren skall vid sin bedömning ha tillgång till de handlingar som är av betydelse för ärendets eller den speciella frågans avgörande. Formerna för föredragning inför förtroendeläkaren varierar mellan olika kassor och olika läkare. Ett allmänt intryck är att muntlig föredragning är mest vanlig. Särskilt kan framhållas värdet av det kunskaps- och erfarenhetsutbyte som då blir möjligt mellan utredare och läkare samt det förhållandet att eventuella missförstånd och oklarheter dem emellan omedelbart kan klaras ut. Samrådet med förtroendeläkaren skall dokumenteras i handläggningsjournalen. Ärende som avser skada till följd av annat än olycksfall och ärende angående livränta till försäkrad skall avgöras av pensionsdelegation.

Övriga ärenden avgörs av tjänsteman på kassan.

När utredningen av ett arbetssjukdomsärende slutförts sammanställer utredaren resultatet i en föredragningspromemoria där arbetsplatsutredning, läkarutlâtanden, förtroendeläkarens yttrande och annat material ingår. Ofta diskuterar utredaren därefter ärendet med sin sektionschef, pensionsföredraganden. Efter genomgång och diskussion av ärendet anger pensionsföredraganden i PM sitt förslag till beslut varefter handlingarna, minst en vecka före sammanträdet, skickas ut till ledamöterna. Är föredragandens förslag till beslut i något avseende negativt för den försäkrade, t. ex. förslag på ej samband eller endast tidsbegränsat samband, skall den försäkrade kommuniceras i enlighet med förvaltningslagens bestämmelser. Det innebär att den försäkrade får del av kopior av samtliga handlingar som avses ligga till grund för beslutet. I det material som på detta sätt delges skall även ingå förtroendeläkarens yttrande och föredragandens förslag till beslut. Den försäkrade bereds tillfälle att yttra sig inom l4 dagar. En pensionsdelegation består av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden

S-Arbetskadcförsäkring

34 Allmänt om

arbetsskadeförsäkringen

och vice ordföranden som utses av regeringen, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget - - valda ledamöter. De förtroeller i vissa fall kommunfullmäktige endevaldas medverkan i försäkringskassans pensionsdelegation innebär ett tillskott av kunskap och erfarenhet från olika delar av samhället som tillsammans med kunskap om lagar, förarbeten och praxis ger goda förutsättningar för rättvisa beslut. Sammanträdet leds av delegationens ordförande och från kassan deltar föredraganden. På en del kassor finns också regelmässigt en assistent från utredningsavdelningen närvarande som protokollförare. Föredragandens förslag till beslut i arbetssjukdomsärenden diskuteras ofta innan ärendet avgörs. Då någon ledamot anför mot delegationens beslut avvikande mening antecknas detta till protokollet och den avvikande meningen redovisas även i det beslut som går till den försäkrade. Efter sammanträdet justeras protokollet av ordföranden och besluten sänds ut till de försäkrade. Enligt vad som är känt får delegationens övriga ledamöter inte del av protokollen eller den slutliga formuleringen av sina avvikande meningar. Förtroendeläkaren får endast undantagsvis del av delegationens beslut i de ärenden han avgett ett yttrande. av följer i stora drag den ordning som

Utredning olycksfallsärenden

för arbetssjukdomsärenden. Beslut i olycksfallsärenden fattas gäller dock av tjänsteman i stället för i delegation. Resultatet av kassans prövning i arbetsskadeärendet meddelas ISA för statistikbehandling. Kopia av beslutet sänds även till AM F-trygghetsförsäkring och denna impuls från kassan leder i många fall till att AMF får kännedom om skador som inte på annat sätt anmälts till trygghetsförsäkringen. Den som är missnöjd med försäkringskassans beslut kan inom två månader begära att kassan omprövar det. Kassans beslut får inte överklagas till försäkringsrätt av en enskild innan kassan har omprövat beslutet. Omprövningen skall vara slutförd inom sex veckor om inte särskilda skäl föranleder annat och skall göras av lägst avdelningschef Har pensionsdelegation tidigare beslutat i ärendet på centralkontoret. skall delegationen göra omprövningen.

Förfarandet i försäkringsrätt och i försäkringsöverdomstolen Besvär över försäkringskassans beslut efter omprövning behandlas av försäkringsrätt. Det finns tre försäkringsrätter, nämligen försäkringsräti Handen, för Södra i ten för Mellansverige försäkringsrätten Sverige Huskvarna och försäkringsrätten för Norra Sverige i Umeå. Yrkesdomare i en försäkringsrätt är försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessorer. Dessa skall vara lagfarna. Föreligger särskilda skäl, får den som har god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen utses till försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor fastän han inte är lagfaren. Försäkringsrätterna är indelade på avdelningar. En avdelning består av tre försäkringsrättsråd, varav ett är ordförande och ett är vice ordförande, tre assessorer och två eller tre föredragande. Varje avdelning har ett kansli.

SOU l985:54 Allmänt om 35

arbersskadeförsäkringen

Försäkringsrätt är domför med tre yrkesdomare och två nämndemän vid prövning av besvär över beslut i arbetsskadeärenden.

Nämndemän-

nen utses genom val som förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingåri landstingskommun, av landstinget och kommunl förhållande fullmäktige. till regering och riksdag samt andra myndigheter och organisationer eller andra intressen skall såväl yrkesdomare som lekmannadomare agera självständigt. De skall i sin verksamhet döma efter lag, förarbeten och praxis. Medverkan av lekmän ökar insynen i domstolarnas arbete och innebär att man tar till vara lekmännens mängskiftande livserfarenhet. Medverkan skall också förebygga att hos allmänheten uppkommer misstanke om bristande i dömanobjektivitet det. Nämndeman deltar som domare i avgörandet av alla frâgori målet och har individuell rösträtt. De mål som kommer in till en försäkringsrätt fördelas mellan försäkringsrättens ledamöter. På varje avdelning har samtliga yrkesdomare utom ordföranden en rotel, dvs. ett antal mål som har tilldelats honom. Fördelningen sker normalt genom lottning. Rotelinnehavaren har ansvaret för beredningen av målen. Så snart ett mål lottas på roteln har rotelinnehavaren, referenten i målet, att kontrollera t. ex. att besvären är r anförda i rätt tid, att de är undertecknade och att det eljest inte finns något hinder för materiell prövning. Yrkanden om bl. a. interimistiska förordnanden och allmän rättshjälp samt mål i vilka är fråga om målet kan upptagas till prövning i sak handläggs med förtur. Enligt 8 § förvaltningsprocesslagen skall rätten tillse att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och vid behov anvisa part hur utredningen bör kompletteras. l motiven (prop. 1971:30 s. 530) uttalade departementschefen: Även om rätten ytterst har ansvaret för att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver, måste det i stor utsträckning ankomma på parterna själva att skaffa fram utredningen. Med hänsyn härtill bör rättens initiativ i utredningshänseende normalt ha den formen att rätten ger part besked om att hans talan behöver kompletteras. Som har påpekats vid remissbehandlingen måste rättens aktivitet på detta område växla, beroende på bl. a. vad för slags mål det är fråga om, om det finns offentlig motpart i målet och om enskild i part har ombud målet. Sålunda ligger det i sakens natur att rätten i allmänhet bör ägna särskild uppmärksamhet åt processledningen när en enskild part inte har ombud i ett enpartsmål och det framgår att parten har svårigheter att ta till vara sin rätt. Arbetsskademâl är regelmässigt av sådan art att rätten måste ägna särskild uppmärksamhet åt att utredningen blir tillräcklig. Arbetsskademål är oftast enpartsmål i försäkringsrätt. RFV kan emellertid bestämma att verket skall vara part i målet. Vidare får försäkringsrätten - om det finns särskilda skäl förelägga RFV att svara i målet även om verket inte beslutat att vara part. En inte ovanlig utredningsåtgärd i arbetsskademål är att inhämta yttrande från en medicinskt sakkunnig. Försäkringsrätten kan därvid anlita någon av de särskilda sakkunniga som regeringen förordnat men även annan läkare eller annan medicinsk sakkunskap kan givetvis anli-

36 Allmänt om . __

arbetsskadeförsäkringen

I tas. En annan åtgärd kan vara att inhämta ytterligare utredning avseende den försäkrades arbetsmiljö. Förfarandet är normalt skriftligt men muntlig förhandling eller syn får ingå beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Muntlig förhandling eller syn skall hållas om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen eller synen ej är obehövlig. Målen avgörs efter föredragning. Parterna är inte närvarande vid Målen föredras av referenten eller av en särskild föreföredragningen. dragande. Föredraganden skall innan föredragningen tillställa ledamöterna och nämndemännen ett förslag till rättens avgörande i målet. Vid föredragningen skall föredraganden redogöra för relevanta fakta och för sin rättsutredning. Denna består av de bestämmelser, den litteratur och det väsentliga innehållet i de rättsfall som kan ha betydelse för rättens Efter föredragningen hålls överläggning, då de närvarande avgörande. diskuterar fakta i målet och hur det skall avgöras. Oftast blir man ense om utgången. l annat fall sker omröstning. Varje ledamot är skyldig att delta i omröstningen och får inte lägga ner sin röst. Ledamöterna har individuell rösträtt och normalt gäller den mening som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Den som inte vill vara med om det avgörande som rätten bestämt sig för skall anteckna sin skiljaktiga mening i protokollet. När avgörandet sänds till parter och andra skall i förekommande fall protokoll med skiljaktig mening bifogas. Dom eller beslut skall färdigställas så snart det kan ske och senast inom fyra veckor efter föredragningen. Är målet av vidlyftig beskaffenhet eller föreligger annan särskild omständighet får färdigställandet anstå under tid som oundgängligen behövs. Mot försäkringsrätts beslut förs talan hos försäkringsöverdomstolen. Besvär över rättens beslut prövas endast om försäkringsöverdomstolen meddelar Besvär av RFV prövas emellertid utan prövningstillstånd. prövningstillstånd. Prövnlngstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av försäkringsöverdomstolen eller det finns anledning att ändra det slut som försäkringsrätten har kommit till. l försäkringsöverdomstolen tjänstgör president, försäkringsdomare och icke lagfarna ledamöter. De icke lagfarna ledamöterna skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller eljest ha kunskaper av särskilt värde för domstolens arbete. Därutöver finns föredragande och annan personal. Försäkringsöverdomstolen arbetar i domföra grupper som leds av en ordförande. Försäkringsöverdomstolen är domför med fem ledamöter. Av dem skall tre vara lagfarna. Domstolen är domför med endast tre ledamöter, varav två lagfarna, vid bl. a. behandling av frågor om prövningstillstånd. i mål fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller Uppkommer rättstillämpning, får målet hänskjutas till avgörande av försäkringsöverdomstolen i dess helhet (plenum). Förvaltningsprocesslagen gäller såväl för försäkringsöverdomstolen som försäkringsrätterna. Handläggningsordningen i försäkringsöverdomstolen motsvarar därför i allt väsentligt vad som ovan angetts för

Allmänt om 37

arbetsskadeförsäkringen

försäkringsrätterna. Härutöver kan för försäkringsöverdomstolens del särskilt anges följande. Om en enskild part för talan i försäkringsöverdomstolen är RFV alltid motpart. Föredraganden skall i god tid före session tillställa ledamöterna förteckning över de mål som skall föredragas samt föredragningspromemoria i varje mål. Promemorian skall innehålla en ordnad och koncentrerad för relevanta redogörelse handlingar i måletjämte rättsutredning. Vid föredragningen skall lämnas en sammanfattande för redogörelse handlingarnas innehåll samt förslag till avgörande. Dom eller beslut, varigenom försäkringsöverdomstolen skiljer sig från mål, bör meddelas så snart det kan ske och senast inom åtta veckor från det målet föredragits för slutligt avgörande.

2.3 erfarenheter av

Några tillämpningen

2.3.| Allmänt

Yrkesskadeförsäkringskommittén ansåg i sitt betänkande (SOU

l975:84;jfr prop. l975/76: l97 s. 70) att den naturliga målsättningen vid lagstiftning angående ersättningsberättigande yrkessjukdomar var att bestämmelserna skulle omfatta varje sjukdom som kan härledas till arbetet eller arbetsförhållandena. Kommittén var dock medveten om att en generellt utformad regel inledningsvis skulle kunna innebära oklarheter och svårigheter. Man ansåg dock att farhågorna inte ñck överdrivas. Tämligen snart skulle enligt kommittén i praxis uppkomma en mängd typfall som skulle ge stadga åt tolkningen. LAF trädde i kraft den l juli 1977. Under 1980 publicerade FÖD tre rättsfall som avsåg s. k. nya arbetssjukdomar och under åren l98l t. o. m. 1984 publicerades fyra, elva, sju resp. nio rättsfall. Förhoppningen om en snabb praxisbildning genom sådana prejudikat kom således inte att uppfyllas. Från FÖD har dock under åren kommit en mängd domar som inte publicerats men som ändå givit viss stadga åt tillämpningen. Även om många av dessa domar är av in casu-karaktär, dvs. utgången i målen har bestämts med hänsyn till omständigheterna i de enskilda fallen, ger ändå den samlade bilden av dessa avgöranden åt bedömare vägledning i lägre instanser. Utredningen har för sin del fått erfarenhet av tillämpningen genom bl. a. en särskild redogörelse inom utredningen för rättspraxis i arbetsskademål, vilken har fogats som bilaga till betänkandet. Bedömningen av om en arbetsskada skall föreligger ske i två steg. Först skall beslutsfattaren ta ställning till om skadlig inverkan förelegat i den skadades arbete. Med skadlig inverkan avses, förutom olycksfall, i princip varje i arbetsmiljön förekommande faktor som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt. Om skadlig inverkan kunnat konstateras, men bara om så är fallet, skall beslutsfattaren i ett andra steg ta ställning till frågan om samband föreligger mellan den konstaterade skadliga inverkan och den försäkrades skada eller sjukdom.

38 Allmänt om

arbetsskadeförsäkringen

/

S kadlig in verkan

av om skada till följd av annan inverkan än Vid bedömning skadlig olycksfall föreligger skall beslutsfattaren i enlighet med den praxis som vuxit fram avseende det generella skadebegreppet först ta ställning till om arbetsmiljöfaktorn sannolikt kunnat

0 orsaka den uppkomna skadan eller sjukdomen eller 0 påskynda (accelerera) ett förlopp hos en sjukdom (eller ett degenerativt tillstånd) som i grunden inte är arbetsbetingad eller 0 utlösa symtom från (försämra) en icke arbetsrelaterad s. k. grundsjukdom.

För att skadlig inverkan skall anses föreligga är det enligt stadgad praxis tillräckligt att det kan göras sannolikt att den ifrågavarande arbetsmiljö-

faktorn har haft en sådan skadebringande egenskap som kan ge upphov

till aktuell typ av skada eller sjukdom. Den mer fullständiga bevisning som fordras för att i medicinskt-vetenskapliga sammanhang fastslå är alltså inte nödvändig för att skadlig inverkan skall anses skadlighet föreligga vid den försäkringsmässiga bedömningen. Kravet på styrkan av bevisningen för att skadlig inverkan i den mening som avses i LAF skall anses föreligga har åskådliggjorts grafiskt i nedanstående figur. inom det snedstrecksmarkerade området torde sannolikhe- Någonstans bli tillräckligt skall anses ten för skadlighet hög för att beviskravet Området är vidsträckt med hänsyn till att figuren endast avses uppfyllt. ge en ungefärlig uppfattning om gällande beviskrav.

Övervägande skäl mot för skadlig in- skadlig

Verkan före- §z____zz___ inverkan

- . foreligger ngger ej sannolikt-b

Vid tillämpningen av YFL gällde principen att en skadad var försäkrad i ”befintligt skick”. Det finns inget utsagt att denna princip inte skall gälla även vid arbetsskadebedömningar. En fråga som ändå uppkommit i tillämpningen har gällt huruvida denna individanknytning skall föras in redan i det första ledet av bedömningen eller först i sambandsbedöml praxis har klarlagts, se bl. a. rättsfallsreferatet FÖD 83:9, att ningen. man redan vid bedömning av skadlig inverkan måste ta hänsyn till den försäkrades speciella förutsättningar. Olika individfaktorer såsom tidigare sjukdomar, degenerativa förändringar, olämplig kroppsbyggnad eller annan utifrån en bedömning om känslighet gör att man inte alltid vad som normalt sett är skadligt kan avgöra frågan om skadlig inverkan i det enskilda fallet. Ett sådant ”normalitetsresonemang” vad avser inverkan skulle annars kunna leda till att vissa försäkrade i skadlig realiteten kom att ställas utanför försäkringsskydd.

Allmänt om arbetsskadefärsäkringen 39

Samband

Om en försäkrad har varit utsatt för skadlig inverkan, skall frågan om samband mellan uppkommen skada och den skadliga inverkan bedömas enligt en för den försäkrade gynnsam bevisregel. Enligt 2 kap. 2 § LAF skall nämligen samband anses föreligga om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Yrkesskadeförsäkringskommittén hade föreslagit att vissa av de sjukdomar som skulle omfattas av arbetsskadeförsäkringen skulle bedömas efter en strängare bevisregel. Kommittéförslaget i denna del kom dock inte att bli genomfört utan den för den försäkrade gynnsamma bevisregeln blev gällande för samtliga typer av skador och sjukdomar. Denna regel motiverades (vid tillkomsten tidi- 1967) med att ersättning gare inte kunnat beviljas trots att ett betydande mått av sannolikhet förelegat för samband mellan arbete och skada. Lagstiftarens intentioner med sambandsregeln är alltså att rättsförlust som kan hänföras till den medicinska vetenskapens ofullkomlighet skall bäras av försäkringen och inte av den enskilde försäkrade. Den sedan länge i dessa sammanhang gällande principen att man är försäkrad ”i befintligt skick” innebär att beslutsfattaren även vid beslut i sambandsfrågan måste ta hänsyn till och acceptera olika individfaktorer som leder till svårare skadeföljder eller längre läkningstider än i ett normalfall. Denna inställning har kommit till uttryck bland annat i FÖD 84:4 där påvisade degenerationsfenomen ansågs förlänga läkningstiden vid en symtomutlösning (försämring). Den nu tillämpliga bevisreeln innefattar en presumtion för samband, och några särskilda skäl som talar för ett orsakssamband måste inte åberopas. För att - sedan skadlig inverkan konstaterats kunna avslå ett arbetsskadeärende i sambandsledet krävs starka skäl som talar mot samband. Om man på motsvarande sätt som när det gäller beviskravet i fråga om skadlig inverkan använder sig av ett grafiskt uttryckssätt, kan hävdas att någonstans inom det snedstrecksmarkerade området i nedanstående ñgur blir skälen mot orsakssamband betydligt starkare än skälen för samband.

Övervägande skäl mot för orsaks- orsakssamband före-

31311111133*

samband

ngger ej u§::1 / föreligger

betydligt -starkare skäl mot

2.3.2 Rygg- och ledbesvär

Stora förväntningar kom otvivelaktigt att knytas till arbetsskadeförsäkringen och det generella skadebegreppet. Antalet anmälningar rörande rygg- och ledbesvär blev redan i inledningen stort och antalet ärenden i

40 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen

denna diagnosgrupp som avser en så lång sjukskrivningstid att de blir föremål för försäkringsmässig prövning har ökat för vart år. Det föreligger svårigheter att försäkringsmässigt bedöma om anmälda rygg- eller Iedbesvär beror på förhållanden i en försäkrads arbetsmiljö. svårigheterna kan i korthet beskrivas på följande sätt. De skador som prövas är ofta olika former av symtom (försämringar) av icke arbetsrelaterade, vanligen degenerativa, grundsjukdomar. Dessa sjukdomar torde, enligt vetenskapens nuvarande ståndpunkt, huvudsakligen bero på åldrande eller andra faktorer utanför arbetsmiljön. Besvär från en på detta sätt förändrad led kan uppkomma spontant, dvs. utan påverkan av någon yttre faktor, eller på grund av momentan eller långvarig belastning. Detta innebär svårigheter dels att fastställa vad som generellt eller i det enskilda fallet kan anses som sjukdomsframkallande, dels att utreda och fastställa om sådan skadlighet förekommit i den försäkrades arbetsmiljö. Om skadlig inverkan kunnat konstateras vidtar ofta problem i sambandsbedömningen. Grundsjukdomen uppfattas inledningsvis ofta som en med arbetsmiljön samverkande sjukdomsorsak och sambandet godtas. l de fall prövningen avserarbetsoförmåga under längre tid anser medicinskt sakkunniga ofta att grundsjukdomen får ses som en konkurrerande sjukdomsorsak, dvs. den degenerativa sjukdomen kan allt starkare åberopas som ett skäl mot fortsatt samband. l sammanhanget skall dock påpekas att FÖD i vissa fall också godtagit uppkomst av ledförändringar i arbetet. Detta synsätt redovisas längre fram i detta avsnitt. l frågan finns också anledning att uppmärksamma nya medicinska forskningsrön som görs. Den försäkringsmässiga bedömningen av symtomutlösningar från icke arbetsrelaterade grundsjukdomar i ryggrad och leder kan, fram till i dag, grovt delas in i tre utvecklingsfaser. Inledningsvis kom det första ledet i bedömningen, frågan om skadlig inverkan, att tillmätas stor betydelse och kravet på skadlighet i form av tunga lyft, ensidiga eller på annat sätt olämpliga arbetsställningar och liknande ställdes mycket högt. Bakgrunden till detta torde åtminstone delvis vara att frågan om skadlig inverkan förelegat avgjordes utan att bedömningen tillräckligt relaterades till den enskilde individen. De flesta av de avslagsbeslut som fattades på försäkringskassorna och på RFV:s dåvarande besvärsavdelning kom alltså att avslås på grund av att skadlig inverkan i arbetet inte ansågs ha förelegat. Betecknande för den uppfattning som då rådde var också att den första konsensuskonferensen som hölls på initiativ från AMF (bedömningsmodell publicerad i Läkartidningen nr 32-33/ 198 l ) behandlade frågan om skadlig inverkan vid bröstoch ländryggsbesvär. Den andra fasen tog form under l980 och 1981 då en rad avgöranden rörande symtomutlösningar av rygg- och Iedbesvär kom från FÖD. Gemensamt för många av dessa ärenden var att FÖD:s medicinskt sakkunnige konstaterade, att arbete i vissa sammanhang väl kunde ge upphov till smärtutlösning eller en period av ”försämring av en i grunden icke arbetsbetingad sjukdom”, men att denna ofta fick anses vara av momentan eller kortvarig karaktär eller ”snävt begränsad i tid” (se t. ex. mål nr 18/80, 707/80, l93/80, 1168/80, 139/80 och 1744/80). FÖD

Allmän! om 41

arbetsskadeförsäkringen

konstaterade i dessa mål att skadlig inverkan i form av anförelegat strängande eller olämpliga arbetsställningar eller tunga lyft. l sambandsbedömningen ansågs dock betydligt starkare skäl tala mot samband åtminstone efter samordningstiden. Som skäl för dessa ställningstaganden åberopades den medicinska utredningen eller vad FÖD:s sakkuni sitt utlåtande. nige anfört FÖD godtog alltså i väsentligt högre grad än underinstanserna skadlig inverkan och tyngdpunkten i FÖD:s bedömningar kom, till skillnad mot vad som varit fallet i försäkringskassorna, att läggas på sambandsbedömningen. Bakgrunden till denna förskjutning torde i första hand vara den att domstolen mer konsekvent utgick från en bedömning av den försäkrade i “befintligt skick. Några egentliga skäl för ett avslag i sambandsfrågan utöver hänvisningar i allmänhet till vad de sakkunniga uttalat åberopades sällan. l ett tredje skede, där praxisutvecklingen nu kan sägas befinna sig, godtas ofta samband även efter samordningstiden vid arbetsrelaterade symtomutlösningar av rygg- och ledbesvär. I många av dessa fall godtas som arbetsskada antingen en hel avslutad eller endast en viss sjukperiod begränsad tid, t. ex. sex, nio eller tolv månader trots att den försäkrade är fortsatt sjukskriven och uppvisar en oförändrad besvärsbild. Vid bedömningar som lett fram till tidsbegränsat samband har ibland åberopats omständigheter som kan uppfattas som motsägelsefulla om man jämför domarna i de enskilda fallen. Utredningen kan dock konstatera att praxis i denna typ av ärenden utvecklats i en för de försäkrade gynnsam riktning. Av tillgänglig statistik från försäkringskassorna synes denna praxisutveckling även ha slagit igenom i pensionsdelegationernas tillämpning. Samtidigt måste konstateras att osäkerheten om vilken betydelse olika bakomliggande faktorer skall tillmätas vid en sambandsbedömning fortfarande är stor och behovet av en fortsatt snabb praxisbildning kan enligt utredningens mening inte nog betonas. I exempelvis rättsfallet FÖD 84:4 har dock förekomsten av degenerativa förändringar ansetts innebära att låkningstiden får bedömas bli något längre än under normala förhållanden. l ett försök att underlätta för försäkringskassorna att besluta i arbetssjukdomsärenden avseende olika symtomutlösningar från icke arbetsrelaterade sjukdomar och göra bedömningarna mer enhetliga har utredningen försökt urskilja kriterier som varit avgörande vid sambandsbedömningen hos FÖD. Utredningen har därför studerat ett antal FÖDdomar rörande i huvudsak ländryggsbesvär, och ischias. lumbago Inledningsvis kan därvid konstateras att FÖD i en lång rad domar slagit fast vad som kan anses utgöra skadlig inverkan i arbete vid besvär av nämnda art. FÖD har i stor utsträckning kommit att godta skadlig inverkan när den försäkrade har haft att lyfta eller bära tungt eller inta olämpliga arbetsställningar. Det är under senare år endast i ettjämförelsevis litet antal mål av dem som beviljas prövningstillstånd som FÖD i sina domskäl konstaterat att skadlig inverkan inte förelegat. En anledning till detta synes vara att FÖD i sina bedömningar fäst stort avseende vid de individuella

skadades förutsättningar. Domstolen

har alltså gjort individrelaterade bedömningar av om skadlig inverkan förelegat. Utredningen har mot bakgrund av detta inte funnit det me-

-

arbetsskadefärsâkringen

42 Allmänt om

ningsfullt att vid sidan av modellerna från konsensuskonferenserna försöka att dra upp några riktlinjer för bedömning av skadlig inverkan vid ländryggsbesvär eller andra typer av utlösning av symtom (försämring) från icke arbetsrelaterade grundsjukdomar. När det gäller bedömningen av samband mellan konstaterad skadlig inverkan och symtom i det enskilda fallet är praxisbilden inte lika entydig som vid bedömningen av om skadlig inverkan förelegat. Detta kan sägas gälla speciellt bedömningen av samband vid längre sjukdomsfall. Utredningen har studerat olika omständigheters eventuella inverkan på sambandsbedömningen vid ländryggsbesvär. Bland annat har betydelsen av exponeringstidens längd, tidigare ryggbesvär, röntgenologiskt l påvisbara förändringar i ländryggen, avtagande besvär under sjukskrivningstiden samt den försäkrades ålder och kroppskonstitution granskats närmare. Resultatet av granskningen har dock inte blivit så entydigt att utredningen därur kunnat formulera några allmängiltiga regler för be-

dömning av samband vid uppkomna ländryggsbesvär.

Ett sätt att kartlägga de möjligheter som finns att urskilja och lyfta fram de kriterier som är avgörande för sambandsbedömningen, främst avseende olika typer av symtomutlösningar från icke arbetsrelaterade grundsjukdomar, är att RFV inbjuder olika kategorier sakkunniga till någon form av konsensuskonferens. Detta skulle enligt utredningens mening kunna bidra till en enhetlig rättstillämpning. Eftersom frågor kring arbetsskadeförsäkringens sambandsbedömning inte diskuterats på detta sätt tidigare är det troligen nödvändigt att avgränsa en sådan konferens till att omfatta endast ett diagnosområde, t. ex. ländryggsbesvär, lumbago och ischias. En grundläggande förutsättning för att ett arbete med framtagande av olika kriterier skall vara meningsfullt är naturligtvis att de generella råd som tas fram står i överensstämmelse med utvecklingen i praxis. Likaså måste de diskussioner som förs under ett sådant arbete leda fram till enighet mellan både medicinsk och försäkringskunnig expertis om vilka faktorer som är av betydelse vid sambandsbedömningar. En alltför långtgående schablonisering som saknar tillräcklig medicinskt-vetenskaplig grund kan leda till misstro från såväl läkare som de försäkrade och gagnar på sikt varken försäkringen eller de försäkrade. De erfarenheter en sådan konferens ger kan visa om det är meningsfullt att arrangera ytterligare konferenser rörande andra diagnosgrupper. Efter konferensen kan det också finnas anledning att utvärdera både sammanträdesform och deltagarsammansättning inför eventuellt kommande konferenser rörande sambandsbedömningar. FÖD:s bedömningari mål om ”nya arbetssjukdomar” har alltså oftast kommit att grundas på olika individuella förhållanden i varje enskilt ärende. Sådana avgöranden har endast ett begränsat värde som förebilder för andra ärenden. Utredningen kan också konstatera att uppfattningen hos de medicinskt sakkunniga som hörts i målen ofta har mycket stor betydelse för hur målen slutligen kommer att avgöras. Ofta kan det i dessa mål dock vara svårt att avgöra vilka av de skäl läkarna har åberopat som FÖD tagit fasta på och hur tungt domstolen ansett olika

\

SOU 1985554 Allmänt om arbetsskadeförsâkringen 43

skäl väga. l domen FÖD 85:24 har domstolen mer principiellt angivit att en bedömning i regel bör utfalla till den försäkrades förmån om medicinskt sakkunniga har olika uppfattningar i sambandsfrågan. Detta _torde förutsätta att läkarna har jämförbara kvalifikationer och att de har haft tillgång till samma underlag för sina bedömningar. Ett par avgöranden från FÖD rörande artros finns anledning att nämna. Det enda arbetsskademål som hittills avgjorts i plenum är FÖD i 83:7. l målet ansågs en lagerförman genom frekventa nedhopp från lastbilsflak och gaffeltruckar och genom tunga lyft ha varit utsatt för en som var av den arten att den sannolikt kunnat artros-

inverkan påskynda

utveckling i en höftled. Detta ledde till att symtom och arbetsoförmåga debuterat tidigare än vad som annars hade blivit fallet. Bedömningen att en arbetsmiljöfaktor även kan orsaka en acceleration av en i grunden icke arbetsrelaterad sjukdom är inte ny i försäkringssammanhang. Samma typ av bedömning kan göras vid t. ex. lindriga allergiska besvär som försämrats i en olämplig arbetsmiljö. Att även en ledsjukdom kan påskyndas i sitt förlopp gav odiskutabelt en ny dimension åt bedömningarna av anmälda Ortopediska besvär. Att den uppfattning som redovisades av FÖD:s sakkunniga delvis var ny även för vissa ortopeder avspeglades i den debatt i Läkartidningen som bedömningen kom att ge upphov till. Principen att bedömningen av ett rygg- och ledärende även skall innefatta ett ställningstagande till om sjukdomen kunnat påskyndas i sitt förlopp på grund av skadliga faktorer i arbetet är dock genom FÖD 83:7 och flera senare domar väl förankrad i praxis. Att trauma kan ge upphov till ledförändringar, artros, har sedan lång tid accepterats vid försäkringsmässiga bedömningar. Att även annan skadlig inverkan primärt kan orsaka artros slogs fast i domen FÖD 83:13 där skadlig inverkan i form av ofysiologiska, cykliskt återkommande stötmoment mot själva leden vid manövrering av spakar till en äldre grävmaskin ansågs ha orsakat armbågsartros hos grävmaskinisten. På samma sätt bedömdes en armbågsartros ha uppkommit till följd av upprepade mindre traumata i ett arbete som hovslagare, FÖD 84:34. När det gäller frågor om primära arbetsskador finns det också - som tidigare påpekats - särskild anledning att uppmärksamma nya medicinska forskningsrön som görs.

2.3.3 Besvär i muskler och senor

Många arbeten som till synes verkar vara fysiskt lätta kan ändå vara skadliga eftersom de till sin karaktär kan vara ensidiga eller repetitiva. De skador som uppkommer till följd av sådan inverkan är ofta lokaliserade till muskler och senor och uppträder inte sällan som besvär i nacke, axlar och armar. En kortvuxen kvinnlig metallarbetare som under många år arbetat vid en excenterpress anmälde besvär från axel och nacke som arbetsskada. l domen (FÖD 82: l 5) beskrevs arbetet i ett yttrande av en arbetsfysiologisk expert som högrepetitivt och monotont. Arbetet hade dessutom utförts med konstant höjda armar och betecknades av experten som ovanligt ansträngande. Domstolen fann att den försäkrade varit utsatt

44 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen

för skadlig inverkan. Likaså ansågs att arbetsställningar och arbetsmoment vid ett monteringsarbete inom verkstadsindustrin hade medfört statisk belastning på axel- och skuldermuskulaturen. I en annan dom (FÖD 84: 19) ansågs det klarlagt att sådan belastning kan ge upphov till tendiniter och även ge permanenta förändringar i muskulatur och senor. Skadlig inverkan ansågs sålunda ha förelegat. Bedömningen av sambandstid måste naturligtvis ske från en annan utgångspunkt då den ådragna sjukdomen primärt uppkommit i arbetet. Till skillnad från vad som kan gälla vid symtomutlösningar finns här sällan några konkurrerande sjukskrivningsorsaker. Detta leder till att samband ofta godtas för hela sjukperioder eller för avsevärd tid. Erfarenhetsmässigt godtas också recidiv i dessa ärendetyper i större utsträckning än när det gäller symtomutlösningar. Sålunda godtogs ett samband för den kvinnliga excenterpressaren (FÖD 82:15) under en sjukskrivningsperiod på två år och därefter ansågs hon berättigad till Iivränta då besvären inte gick tillbaka utan så småningom ledde till halvt sjukbidrag och därefter halv förtidspension. Den kvinnliga montören i målet FÖD 84:19 hade varit sjukskriven vid fem olika tillfällen av varierande längd under en tvåårsperiod. Domstolen fann samband föreligga mellan samtliga perioder och fastställde endast en visandedag. Att den försäkrades skada eller sjukdom måste klarläggas och diagnostiseras så långt som är möjligt följer av att beslutsfattaren redan vid bedömningen av skadlig inverkan måste ta ställning till om arbetsmiljöfaktorer i det enskilda fallet sannolikt kunnat ge upphov till den typ av sjukdom som är föremål för prövning. Saknas sjukdomsdiagnos eller är diagnosen felaktig kan i de flesta fall inte en korrekt bedömning av förekomsten av skadlig inverkan göras. En korrekt diagnos är också väsentlig för ett riktigt beslut i sambandsfrågan. Även i denna fråga kan FÖD 82: l 5 tjäna som exempel. Försäkringskassan fann i sin bedömning av ärendet att skadlig inverkan förelegat men godkände inte ett samband efter samordningstiden. Försäkringsrätten hörde sin specialist i ortopedi som tolkade den försäkrades besvär som ”sannolikt huvudsakligen betingade av förändringar i halsryggen med tryck på vissa nervrötter”. Rättens medicinskt sakkunnige ansåg alltså att det rörde sig om en symtomutlösning från en degenerativ grundsjukdom i nackryggen och han ansåg inte samband föreligga. Detta blev också rättens dom. Vid målets avgörande i FÖD anfördes i utlåtande dels från en expert som den försäkrade åberopade, dels från RFV:s expert, att den försäkrades besvär var bundna till trapeziusmuskeln och axelns mjukdelar. ifrågavarande besvär ansågs av experterna vara mycket långdragna och orsaka avsevärda sjukskrivningsperioder. Domstolen beslöt, som tidigare redovisats, att godkänna samband utan tidsbegränsning.

2.3.4 Epicondylit

Vid bedömning av epicondylit (tennisarmbâge) hade vid tillämpning av yrkesskadeförsäkringen uppkommit en praxis som i korthet innebar att om en försäkrad haft samma arbetsuppgifter under en tidsperiod av cirka två år före sjukdomsdebuten så ansågs yrkesskada inte föreligga.

SOU I985:54 A Ilmänt om 45

arbelsskadeförsäkringen

Oavsett om denna YFL-praxis grundades på medicinska eller juridiska överväganden kan nu konstateras att även praxisutvecklingen rörande epicondylit som arbetsskada kommit att bli mycket positiv för de försäkrade. Följande statistiska uppgifter kan belysa den förändring som skett. År l975 godkände RFV:s yrkesskadeavdelning 16% av anmälda fall av epicondylit. År 1984 var godkännandefrekvensen för denna diagnos 73 % i försäkringskassorna. Från FÖD har under senare år kommit ett flertal domar där försäkrade fått epicondylitbesvär godkända trots att de sjukdomsframkallande arbetsuppgifterna utförts under avsevärd tid. Som exempel kan anges de armbägsbesvär (som diagnos angavs medial epicondylit?) som godkändes för en målare med l8 år i yrket (2348/78). inverkan Skadlig ansågs också ha förelegat efter tre års arbete med polering och avsyning av symaskiner (FÖD 82:6). Likaså godtogs insjuknande efter murningsarbete under 20 år (493/81) och fotvårdsarbete på halvtid under fyra år (499/501/81). Vidare godtogs en medial epicondylit efter tre års arbete som ölutkörare (FÖD 83:11). l viss mån har även arbeten där inte enbart ensidiga pronations- och supinationsrörelser förekommit godtagits som skadlig inverkan, men bland FÖD:s avslag kan dock följande nämnas. Ett köksbiträde med rullande tjänstgöringsschema på deltid och med olika arbetsuppgifter ansågs inte ha varit utsatt för skadlig inverkan (882/81). Inte heller godtogs skadlig inverkan för en tryckerifaktor med visst skrivarbete och arbete med kuvertering och sortering (l787/8l) eller i ett visst fall vid arbete med maskinskrivning (l878/80; jfr dock 1864/83). l sambandsbedömningen finner man av de studerade domarna att i de fall skadlig inverkan kunnat konstateras har också samband godtagits.

2.3.5 Psykiska skador

Bakom kravet på en generell av arbetsskadeberegel för avgränsning greppet finns uppfattningen att även psykiska skador som uppkommit till följd av förhållanden i arbetslivet skulle kunna godtas som arbetsskador. l prop. 1975/761197 ansågs dock vissa med arbetet eller arbetsförhållandena sammanhängande omständigheter vara av den arten att de borde undantas från den generellt utformade Genom regeln. departementschefens uttalande begränsades försäkringsskyddet så att det inte skulle avse psykiska störningar som uppkommit till följd av företagsnedläggelse, arbetstvister, byte av arbetsuppgifter, svikna befordringsförhoppningar, bristande uppskattning av arbetsinsatser och allmän vantrivsel med arbetsuppgifter och arbetskamrater. Under åren 1980- 1984 har antalet försäkringsmässiga prövningar där försäkringskassan registrerat ärendet i diagnosgruppen psykiska sjukdomar legat omkring l00 ärenden. Balansen den 3l mars 1985 bestod av 212 icke avgjorda ärenden. Utredningen kan konstatera att vad avser ärendemängden har denna diagnosgrupp inte kommit att bereda kassorna några större problem. Det kan dock ifrågasättas om inte ändringen av regelsystemet avsåg att

46 Allmänt om arbetsskadeförsäkringén

täcka ett behov av skydd vid ett större antal skador än vad som har blivit fallet. Att anmälningsfrekvensen inte blivit högre kan ha många orsaker. En förklaring skulle kunna vara att antalet anmälningar på ett riktigt sätt återspeglar antalet skador. Utredningen, som bl. a. hört en expert inom området psykosocial miljömedicin, anser att en sådan förklaring sannolikt kan avvisas. En annan mer trolig orsak kan vara att psykiska skador ofta förekommer i förening med somatiska besvär och därför kommer att “döljas bakom t. ex. Ortopediska diagnoser. En tredje anledning kan vara att den som drabbas av psykisk skada i arbete på grund av förväntade reaktioner från omgivningen undviker att göra anmälan. När det gäller skador av förevarande art kan utrednings- och beslutsprocessen upplevas som mycket påfrestande. Även om anmälningarna av psykiska skador kommit att bli relativt få så har ändå ett jämförelsevis stort antal ärenden rörande psykiska och psykosomatiska sjukdomar kommit att refereras av FÖD. l två fall har psykisk skada till följd av bl. a. trakasserier godtagits som arbetsskada. l det ena fallet (FÖD 82:12) gällde det en kvinnlig högstadielärare som utsatts för svårartade elevtrakasserier och upplevt hot om fysiskt våld samt i det andra (FÖD 84:52 II) en kvinnlig sekreterare som trakasserats av arbetskamrater och utsatts för kränkande särbehandling av arbetsgivaren i samband med en omorganisation. Däremot ansågs skadlig inverkan inte ha förelegat i det fall (FÖD 84:52 l) där en ñnmekaniker gjort gällande att han förföljts och trakasserats av en förman på sin arbetsplats. FÖD ansåg att förmannen ”i allt väsentligt enbart, och i vart fall inte på ett inkorrekt sätt, fyllt funktionen som arbetsledare. I den ovanligt ansträngande och påfrestande arbetssituation som en fabriksklubbsordförande (facklig förtroendeman) vid ett nedläggningshotat företag hamnat, ansågs skadlig inverkan ha förelegat (FÖD 82:32). Likaså ansågs ett moment i en av arbetsgivaren anordnad gruppdynamisk kurs ha utgjort skadlig inverkan (FÖD 84:30). De sjukdomsframkallande orsakerna i ett mål rörande en dagcenterföreståndare (FÖD 82:31) ansågs främst ha varit faktorer av sådan art, i detta fall meningsmotsättningar, som undantagits genom uttalanden i lagens förarbeten. Dessa undantag, som redovisats inledningsvis, synes enligt det tidigare nämnda rättsfallet FÖD 84:52 I kunna ses som en exempliliering av arten av sådana omständigheter som skall anses falla utanför arbetsskadeförsäkringens generella skadebegrepp. I rättsfallet angav domstolen beträffande de ansträngda relationer på arbetsplatsen som av den skadade ansågs ha orsakat hans sjukdom följande: ”... utgör vad som sålunda förekommit - eller måste det i vart fall jämställas med - sådana som enligt förarbetena till lagen om arbetsomständigheter skadeförsäkring inte är skadlig inverkan i lagens mening. Trots detta bör i ett avslagsbeslut, som grundas på att en i förarbetena angiven eller därmedjämställd undantagen omständighet förelegat, klart anges vilket, eller i vissa fall vilka, av undantagen som beslutsfattaren funnit vara tillämpligt. Det kan enligt utredningens uppfattning alltså inte anses

tillräckligt att beslutsfattaren okommenterat återger samtliga i proposi-

tionen angivna undantagna omständigheter, och jämställandet av andra omständigheter förutsätter en särskilt ingående bedömning av likheterna.

SOU I985:54 Allmänt om 47

arbetsskadeförsäkringen

2.3.6 Livränta

Arbetsskadeförsäkringens ekonomiska invaliditetsbegrepp skall enligt förarbetena bedömas enligt samma principer som gäller inom den allmänna försäkringen. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § LAF om grunderna för bedömning av förmågan att skaffa sig inkomst har därför utformats i nära till motsvarande bestämmelser anslutning i 7 kap. 3§ AFL om förtidspension. Livräntans storlek i det enskilda fallet fastställs genom en jämförelse mellan vad den skadade skulle ha haft i inkomst om skadan inte inträffat, livränteunderlaget, och den inkomst han kan beräknas kunna få trots skadan. Beräkningen av livränteunderlagets storlek har erfarenhetsmässigt inte kommit att medföra några större problem. skall Livränteunderlaget enligt huvudregeln motsvara den sjukpenninggrundande inkomst (SGI) den försäkrade som oskadad skulle haft vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges. Regler och praxis för SGI-beräkning inom sjukförsäkringen kan då användas eftersom det av 4 kap. 5§ LAF följer att normalt skall motsvara livränteunderlaget SGl enligt AFL. Tillämpningen av reglerna i 4 kap. l0§ LAF om livränteunderlag för studerande belystes i FÖD 82:17. Målet avsåg en teknolog som under helger arbetade som chaufför. Om han vid tiden för skadan börjat förvärvsarbeta på heltid skulle han ha fått högre lön som chaufför än som anställd inom det yrkesområde som utbildningen avsåg. FÖD fann att bedömningen inte skulle begränsas till yrkesområdet för utbildningen utan att livräntan skulle bestämmas på grundval av inkomsten som chaufför. Vid bedömningen av den skadades förmåga att skaffa sig inkomst trots skadan skall hänsyn tas till en rad både faktiska och beräknade omständigheter. l 4 kap. 3 § LAF anges att den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. l förarbetena till LAF anges dessutom att bedömningen av den skadades resterande arbetsförmåga skall ske mot bakgrund av förhållandena vid ett normalt arbetsmarknadsläge. Kassornas av reglerna tillämpning om bedömning av en skadads förmåga att skaffa sig inkomst trots en skada kom inledningsvis att nära ansluta till den praxis som gällde inom den allmänna försäkringen. Detta ledde i många fall till att den försäkrade trots sin skada ansågs ha förmåga att kunna klara andra lämpliga arbeten med oförminskad inkomst. Av den anledningen diskuterades eller initierades inte heller rehabiliteringsåtgärder som skulle kunnat stärka den skadades position på arbetsmarknaden. Kassornas tidiga bedömningar har ofta kommit att ändras i försäkringsdomstolarna. Så konstaterades t.ex. i domen FÖD 84:5 att en 20-årig rasborrare som ådragit sig en hudsjukdom i arbetet inte utan rehabiliteringsåtgärder ens vid ett normalt arbetsmarknadsläge skulle ha kunnat omplaceras till ett annat arbete som gav samma inkomst som rasborrararbetet. Att en omplacering hos arbetsgivaren i vissa fall kan vara tillräckligt bevis på att också förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete blivit

i

48 Allmän! 0m arbetsskadefärsäkringen

nedsatt i samma mån som inkomstförlusten framgår av FÖD 85zl4. Målet gällde en traversförare som blev omplacerad med oförändrad timlön men som däremot gick miste om ett skifttillägg. Ytterligare ett liknande fall har publicerats, FÖD 85:25. De bägge domarna ger uttryck för att vid bedömningen av livräntans storlek stor hänsyn måste tas till den inkomst den skadade rent faktiskt erhållit efter skadan. Enligt utredningens uppfattning kan i FÖD:s domar märkas en viss skillnad mellan hur en nedsättning av arbetsförmågan bedöms enligt AFL resp. LAF. Detta gäller speciellt vid bedömningen av nedsättningar som understiger halv arbetsoförmåga. Särskilt dessa bedömningar synes inom - och de kan bara förekomma där arbetsskadeförsäkringen ofta bli gynnsamma för de försäkrade. RFV:s syn på begreppet normalt arbetsmarknadsläge har genom en artikel av socialförsäkringsombudet Astrid Christiernsson redovisats i tidskriften Socialförsäkring nr lO år l984. I artikeln konstateras att arbetsmarknaden genomgått en förändring sedan LAF:s tillkomst. Det rådande arbetsmarknadsläget kan inte anses som tillfälligt, utan måste förväntas bestå för viss tid framöver. Följden av detta blir enligt RFV:s uppfattning att man vid livräntebedömningen tills vidare måste ta hänsyn till att läget på arbetsmarknaden, som medför särskilda svårigheter för äldre och arbetshandikappade att kunna få eller behålla ett lämpligt arbete, måste anses som normalt. Enligt utredningens uppfattning tycks stöd i rättspraxis finnas för denna bedömning. artikeln redovisas också att försäkringskassorna i sitt I den angivna i allt högre utsträckning strävar efter kontakter rehabiliteringsarbete med de försäkrades arbetsgivare. Syftet med dessa kontakter är att i första hand återföra handikappade personer i arbete genom en anpassning av arbetsuppgifter eller genom omplacering på den gamla arbetsplatsen. Det måste då, enligt RFV:s uppfattning, vara naturligt att man även i rehabiliteringsarbetet av arbetsskadade tillämpar samma princiredovisats har FÖD också i ett par fall accepterat den per. Som tidigare skadades lön efter omplacering hos arbetsgivaren som ett godtagbart mått på den resterande arbetsförmågan. l vissa fall måste man dock vid en omplacering kunna beräkna en högre inkomst för den skadade. Så kan t. ex. bli fallet om han avvisat ett lämpligt och högre avlönat arbete som han rimligen bort acceptera eller då han utan godtagbara skäl vägrat att delta i olika rehabiliterande åtgärder där möjligheterna att efter rehabiliteringen få ett bättre betalt arbete varit goda. En eller flera perioder av arbetsoförmåga på grund av att ett för den försäkrade olämpligt arbete givit upphov till symtom från en icke arbetsrelaterad grundsjukdom brukar ibland leda till att den försäkrade söker på arbetsplatsen. I de fall sig ett annat arbete eller att han omplaceras inkomstförlust uppkommer på grund av detta ställs ibland krav på motsvarande belopp i livränta. Eftersom praxis rörande dessa sjukdomsgrupper hittills innebär att sambandet, och därmed ersättningstiden, ofta begränsas och att återfall i samma sjukdom inte i alla fall godtas försäkringsmässigt som recidiv, har livränta i dessa omplaceringssituationer endast beviljats undantagsvis. Osäkerhet råder ännu om hur dessa be-

Allmänt om arbetsskadeförsäkringen 494

dömningar skall göras men klarläggande avgöranden kan sannolikt förväntas från FÖD. Beräkningen av livränta till egenföretagare bereder ofta utredare och beslutsfattare stora svårigheter. Problem föreligger här både i att fastställa livränteunderlag och att bedöma den resterande arbetsförmågan. Inkomstförhållanden m. m. får ofta utredas genom att t. ex. självdeklarationer granskas. Även här får praxis förväntas komma att ge stadga ät bedömningarna.

2.4 och

Arbetsskadeförsäkringen arbetsmiljön

2.4.1 om arbetsskador

Informationssystemet (ISA)

Yrkesskadestatistikutredningen analyserade i sitt betänkande (SOU 1976:17) Skador i arbetslivet, statistik och annan information, de önskemål och behov i fråga om en modern skadestatistik som finns hos arbetarskydds- och andra myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra intressenter. Prop. 1977/78274 med förslag till riktlinjer för ett informationssystem om arbetsskador m. m. byggde på nämnda betänkande. Föredragande statsrådet anförde bl. a. att arbetsskadebegreppet enligt LAF och den därpå grundade anmälningsskyldigheten väl motsvarar de anspråk som kan ställas på ett modernt informationssystem om arbetsskador. I propositionen förordades därför att arbetsskadebegreppet enligt LAF skulle användas även inom ISA-systemet. Även när det gällde personkretsen föreslogs att ISA-systemet, på samma sätt som LAF, skulle omfatta alla förvärvsarbetande. Den föreslagna ordningen ansågs ändamålsenlig med hänsyn till det stora samordningsbehov som finns mellan LAF och informationssystemet. Informationssystemet omfattar arbetsskador som inträffat fr. o. m. l januari 1979.

2.4.2 Försäkringskassans uppgiftslämnande till yrkesinspektionen och ISA-enheten vid arbetarskyddsstyrelsen

Enligt 8 kap. l § LAF är en arbetsgivare skyldig att göra anmälan till försäkringskassan vid en inträffad arbetsskada. Av l0 § FASP framgår att arbetsgivaren skall samråda med skyddsombudet om arbetsskadeanmälan och ge ombudet en kopia av denna. Försäkringskassans första åtgärd när en arbetsskadeanmälan kommer in är att kontrollera att anmälan är komplett ifylld. Där så är nödvändigt skall brister rättas till på lämpligt sätt. Därefter skall en kopia av anmälan sändas till yrkesinspektionen på den ort där skadan inträffat. Kopior av anmälningar som avser skador som inträffat vid arbete ombord på fartyg skall sändas till Sjöfartsverket. Förutom att infordra _och vidarebefordra kopia av anmälan skall

4-Arbetskadeförsäkring

i i

50 om arbetsskadeförsäkringeñ SOU I985:54

_Allmänr

kassan också till yrkesinspektionen, i vissa fall direkt till rapportera ISA-enheten, hur lång sjukskrivning varje enskild skada gett upphov till, skadediagnoser, vilka skador som godkänts eller ej, eventuell ekonomisk invaliditet m. m. När ett arbetssjukdomsärende prövats i kassans penmeddelas ISA resultatet av prövningen genom att kassionsdelegation san sänder en kopia av föredragningspromemorian till lSA-enheten.

2.4.3 Klassificerings- och registreringsarbete inom yrkesinspektionen och ISA-enheten

Ledningen av ISA-systemet ligger på ISA-enheten inom arbetarskyddsstyrelsen. Där utförs också en del av registreringsarbetet och allt arbete med uttag ur systemet. Vidare finns ett antal kodare i varje yrkesinspektionsdistrikt. På yrkesinspektionen räknas, granskas och kompletteras anmälningarna. Är anmälningarna ofullständigt ifyllda, tas kontakt med arbetsgivaren för att få ytterligare information. Därefter sorteras, kodas och dataregistreras anmälningarna. Skador som, utifrån lämnade uppgifter på skadeanmälan, bedöms som arbetssjukdomar skickas direkt till ISAenheten för kodning och dataregistrering. och registreringsarbetet består dels i att registrera redan Kodningsförkryssade uppgifter från arbetsskadeanmälan, dels att översätta klartext till olika koder. Detta görs t. ex. i fråga om yrkesuppgifter samt i fråga om beskrivningen av arbetsskadan. Den officiella arbetsskadestatistiken framställs av statistiska centralbyrån och arbetarskyddsstyrelsen i samarbete och omfattar:

- bild av skadeutvecklingen. Halvársslaristik, som ger en översiktlig - Preliminär som ger en grov bild av skadeutveckârssammanställning, lingen med motsvarande tabeller som i halvårsstatistiken. - som innehåller tabeller med bl. a. uppgift om

Årsstaristik, detaljerade

arbetad tid, för att ge underlag för jämförelser av risker mellan branscher samt analyser och kommentarer.

2.4.4 Arbetsskadeanmälningarnas betydelse och ISA-systemets roll i arbetet för att förebygga arbetsskador.

Den rapportering av skador och bearbetning av skadeanmälningar som sker påverkar arbetet med att förebygga skador på i huvudsak fem sätt: skadeutredningar på arbetsplatsen - vid yrkesinspektionen tillsynsverksamheten - inom arbetarskyddsstyrelsen tillsynsverksamheten forskning och undervisning - branschvisa åtgärder.

Grunden för det förebyggande skyddsarbetet finns inom företagen och på arbetsplatserna. Det är därför viktigt att det, under medverkan av skyddsombud, sker en grundlig utredning och redovisning av varje inträffat olycksfall och uppkommen arbetssjukdom. En utförlig beskriv-

SOU l985:54 , Allmänt om 451

arbersskadeförsäkringen

ning på arbetsskadeanmälan av händelseförloppet ger den lokala skyddsorganisationen ett underlag för beslut om åtgärder som kan vidtas för att förhindra att skadan upprepas. Yrkesinspektionen får kännedom om inträffade arbetsskador i huvudsak genom de kopior av anmälningar som kommer från kassorna. Vid den löpande planeringen av arbetsställebesök har yrkesinspektören nytta av att få vetskap om inträffade arbetsskador. Tillgången till sådana uppgifter kan vara en väsentlig faktor när det gäller prioritering av vilka I arbetsställen som skall besökas, intervall mellan besök, återbesök etc. Vetskap om inträffade arbetsskador utgör också ett viktigt underlag inför själva besöket. Information ur ISA-systemet kan dessutom vara ett viktigt underlag för distriktsledningen vid den övergripande planeringen av yrkesinspektionens verksamhet och ett väsentligt instrument vid distriktsledningens planläggning av inspektionsverksamheten. Inom arbetarskyddsstyrelsen kan information som hämtats ur ISAsystemet ge underlag för prioritering av författningsarbetet. I ISA-systemet registrerade arbetsskador kan också utgöra en del av underlaget för att bedöma effekterna av en föreskrift. Ur ISA-systemet har under budgetåret 1983/84 gjorts 40 uttag åt olika avdelningar inom arbetarskyddsstyrelsen. Uttagen har avsett informa-

tion om en rad olika skadetyper.

När det gäller speciella verktyg har man granskat olyckor med bl. a. sågar, tråddragare, kantbockningsmaskiner, transportörer, slipmaskiner och gräsklippare. Olika branscher som studerats är slakterier, tvätterier, motorbranschen, pappersindustrin och den grafiska branschen. Exempel på olika typer av olyckor som blivit föremål för speciella uttag är elolyckor, fordonsolyckor, däckexplosioner, batteriolyckor, tjurolyckor och olyckor med minderåriga. Vissa arbetssjukdomar har också granskats nämligen nickelallergier, pleuraplaques, belastningssjukdomar samt besvär som uppkommit på grund av arbete med rengöringsmedel och självkopierande papper. Ett användningsområde för ISA-systemet är att ge underlag för forskning kring arbetsskadornas uppkomst. Det kan t. ex. gälla att belysa vissa fall av skador som är speciellt intressanta eller att kontrollera gränsvärdens effektivitet. På längre sikt bör systemet genom samkörning med andra system kunna användas som underlag för dos-responsbestämningar eller för att utröna olika miljövariablers betydelse för uppkomsten av arbetsolycksfall (som t. ex. förekomst av lösningsmedel). - Bland dem som under budgetåret 1983/84 begärt olika typer av uttag kan nämnas arbetsolycksfallsgruppen vid Kungliga tekniska högskolan som närmast intresserat sig för olyckor bl. a. vid robotar, skrothantering, tankarbete samt olyckor som inträffat vid arbete med handhållna maskiner och handverktyg inom byggnadsbranschen. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning har beställt om uttag skador som uppkommit till följd av arbete med rengöringsmedel. Slutligen kan nämnas att AM F-trygghetsförsäkring driver ett forskningsprojekt kring sådana arbetsolycksfall som lett till handskador. Projektet, som syftar till att ta fram underlag för selektiva, riktade åtgärder och

52 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen SOU,1985:54

Å

konkret riskinformation, hämtade statistiskt material rörande denna typ av skador ur ISA-systemet. Arbetsmarknadsparterna och branschorganisationerna behöver för prioritering av vissa arbetsinsatser sammanställning av statistik för den egna branschen eller för specifika frågeställningar kring olika risker i ” arbetsmiljön. l prop. 1977/78174 med förslag till riktlinjer för ett informationssystem om arbetsskador m. m. konstaterade föredragande statsrådet att den då förda yrkesskadestatistiken endast i begränsad omfattning medgav särskilda uttag. l propositionen framhölls att ett framtida system måste vara uppbyggt så att sådana behov kan tillgodoses:

Myndigheter, organisationer, företag och forskare har emellertid ett stort behov av statistiska sammanställningar och annan information som är anpassad till den egna verksamheten. Uttagen kan exempelvis avse skador inom olika avtalsområden, något som LO framhållit som önskvärt. Andra Specialuttag kan avse skador vid en speciell maskintyp, eller kemiska ämnen som misstänks förorsaka ohälsa. Denna typ av produktstatistik är av stor betydelse för arbetarskyddsstyrelsen som underlag för t. ex. föreskrifter om maskiner och annan teknisk utrustning och kemiska ämnen. Den är av stort intresse också för de företag som tillverkar sådana produkter. Forskare kan via riktade uttag få ett bättre underlag för att prioritera och planera sin verksamhet. Enligt min uppfattning är möjligheter till riktade uttag ur systemet av stor betydelse i arbetet med att kartlägga orsaker och orsakssamband vid arbetsskador. Jag förordar därför i likhet med utredningen och remissinstanserna att informationssystemet byggs på ett sådant sätt att olika konsumenters behov av specialstatistik så långt som möjligt kan tillgodoses.

ISA har under budgetåret 1983/84 gjort uttag åt en rad branschorganisationer, fackförbund och myndigheter bl. a. Järnbruksförbundet, Bygghälsan, Lantbrukshälsan, Försvaret, Statshälsan, Fabriksarbetareförbundet, Verkstadsföreningen, Motorhälsan, Stockholms kommun samt

landstingen i Örebro, Södermanlands, Östergötlands och Västerbottens

län.

2.4.5 Vissa allmänna överväganden

Enligt utredningens mening är ett av de bärande skälen för en särskild arbetsskadeförsäkring den information kring arbetsmiljörisker som blir följden av det speciella anmälnings-, utrednings- och beslutsförfarandet. Viktig kunskap om arbetsmiljön dokumenteras också genom försäkringskassornas utredningar. Detta gäller speciellt i arbetssjukdomsärenden. Det är mot denna bakgrund naturligtvis väsentligt att blanketter och arbetsrutiner anpassas på ett sätt som gör att bästa möjliga information kan inhämtas från arbetsplatserna för att sedermera bearbetas inom kassorna, yrkesinspektionen och ISA-enheten. Utredningen är av den uppfattningen att formuläret för anmälan om arbetsskada kommit att alltför ensidigt inriktas på informationsbehovet vid inträffade olycksfall. Dessutom har lSA:s interna olycksfallsbegrepp blivit så omfattande att det går längre än vad i normalt språkbruk eller

Allmänt om arbetsskadeförsäkringen 53

i försäkringsjuridisk mening avses med olycksfall. Detta leder till att redovisade arbetssjukdomar i ISA-statistiken avsevärt kommit att understiga det av kassorna och riksförsäkringsverket angivna antalet. Det finns mot denna bakgrund anledning att se över utformningen av formuläret för anmälan av arbetsskada och överväga behovet av en mer orsaksneutra1” utformning. För att förbättra kvaliteten på skadeanmälningarna bör riksförsäkringsverket och kassorna överväga olika informations- och utbildningsinsatser som riktar sig till dem på företagen som är ansvariga för att anmälningsskyldigheten vid inträffad skada fullgörs samt till skyddsombud och skyddskommittéer. En sådan informationsinsats, som lämpligen kan göras i samarbete med arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, bör kunna leda till bättre ifyllda anmälningar med detaljerade redogörelser för händelseförlopp. Därmed ökar kvaliteten på informationen till ISA-systemet samtidigt som underlaget för en eventuell prövning i försäkringskassan förbättras. Utredningen kan konstatera att de stora ärendebalanserna och de långa handläggningstiderna av framför allt

arbetssjukdomsärenden

menligt inverkar på den publicerade årsstatistikens kvalitet. Följande siffror kan nämnas. Vid utgången av första kvartalet 1985 fanns på kassornas centralkontor 4831 icke avgjorda arbetssjukdomsärenden som var äldre än ett år (ca 18 % av hela balansen arbetssjukdomsärenden). Eftersom dessa ärenden också befunnit sig viss tid på lokalkontoren, samordningstiden, måste i stort sett alla dessa sjukdomar ha visat sig 1983 eller tidigare. De långa handläggningstiderna gör att resultatet av den försäkringsmässiga prövningen i många ärenden inte hinner redovisas innan publicering av 1SA:s årsstatistik sker, vilket medför att statistiken blir ofullständig. De prövningar som görs efter det att publicering skett matas dock in i ISA-statistiken vartefter rapporteringen från kassorna sker och uppgifterna blir därigenom tillgängliga vid senare uttag för forskningsändamål och liknande. Det är enligt utredningens mening även i det förebyggande arbetarskyddets intresse angeläget att de nuvarande handläggningstiderna förkortas och att beslut i arbetssjukdomsärenden fattas inom en rimlig tid från det att ärendet inkommit till kassan.

2.5 Information och forskning om arbetsmiljörisker

2.5.1 Bakgrund

En anledning till långa handläggningstider och svårigheter vid tillämpningen av arbetsskadeförsäkringen kan vara att det för utredare och beslutsfattare på försäkringskassorna är svårt att överblicka det som sker på forskningsområdet arbetsmiljö - ohälsa. En lättillgänglig och snabb information är därför önskvärd och bör ge kassorna bättre förutsättningar att på ett likformigt och effektivt sätt handha lagen om arbets- . skadeförsäkring.

i

54 om arbetsskadefärsäkringen _ SOU I985:54

Allmänt

Med anledning av en riksdagsmotion uttalade sig Socialutskottet (SoU 1978/79: 14) för en utredning med uppgift att lägga fram förslag om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning och informationsspridning rörande arbetsmiljörisker skall genomföras. Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön (lNRA) lade år 1982 fram sitt betänkande (SOU 1982:30) Information om arbetsmiljörisker med bilagorna (SOU 1982:31) Värdering av risker i arbets- - behov miljön och (SOU 1982:32) Arbetsmiljöinformation påverkan, och utbud samt betänkandet i sammandrag (SOU 1982:33). INRA-utredningen diskuterar i sina överväganden och förslag bland annat insatser för

- att bättre bevaka om arbetsmiljörisker och kunskapsutvecklingen skyddsåtgärder - bättre planering av utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor bättre tillgång till information, utbildning, rådgivning och spridning av nya rön om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder.

l lNRA-utredningens betänkande nämns inte något om kopplingen mellan försäkringsfrågor och det förebyggande arbetarskyddet eller försäkringsinstansernas behov av kunskap om nya rön rörande arbetsmiljörisker. I prop. 1983/84:100, bil. 12, s. 52, ger föredragande statsrådet följande allmänna kommentar om [NRA-utredningens betänkande:

Utredaren har, enligt min mening, allsidigt analyserat behovet av åtgärder på olika plan för att förbättra informationen om risker i arbetsmiljön. Betänkandet innehåller också en bred översikt över vad som nu görs inom området. Vidare har / _ utredaren behandlat frågor om styrning, prioritering och värdering av forskning om arbetsmiljörisker. l betänkandet förs fram ett stort antal förslag och rekommendationer. Som flera remissinstanser har framhållit avser en stor del av förslagen sådana åtgärder och insatser som myndigheterna redan nu kan vidta inom ramen för sitt myndighetsansvar.

När det gällde utredningens förslag om hur svensk forskning skall redovisas blev föredraganden mer tveksam.

Åtgärder som syftar till att göra resultat från den samlade svenska arbetsmiljöforskningen mera lättillgänglig och överblickbar är enligt min mening självklart angelägna. l likhet med flertalet remissinstanser anser jag emellertid att utredningens förslag kräver ytterligare belysning, bl. a. i vad avser formerna för en eventuell anslutning, kostnaderna för och finansieringen av verksamheten m. fl. frågor. Även urvalet av de projektresultat som bör redovisas på detta sätt är, vilket också utredningen framhåller, en viktig fråga att uppmärksamma. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att förorda ett genomförande av förslaget.

Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) utlovades emellertid ytterligare medel för uppbyggnad av ett ansvarsbibliotek med nationellt ansvar för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i arbetsmiljöfrågor.

i

Allmänt om arbetsskadeförsäkringjen 55_

2.5.2 Information i databaser

A ARAMIS

ARAMIS är en databastjänst med information om arbetsliv, arbetsmiljö, miljövård, naturskydd och angränsande områden. Bakom databastjänsten står arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket och arbetslivscentrum. l databastjänsten finns tillgång till snabb information om projekt och publikationer på arbetslivs- och miljöområdet. ARAMIS ger tillgång till följande databaser: ALCDOK som produceras av dokumentationsenheten vid arbetslivscentrum innehåller referenser till litteratur om - arbetslivets och arbetsrätt demokratisering - och arbetsförhållanden arbetsorganisation organisationsfrågor - arbetsmarknad - konsekvenser av ny teknik sysselsättningsfrågor och strukturförändringar

ALCDOK innehåller för närvarande omkring 26 000 referenser till böcker, tidskriftsartiklar, forskningsrapporter, utredningar, kongresstryck m. m. Tillväxten är omkring 2 000 referenser per år. Alla dokument finns tillgängliga i biblioteket vid arbetslivscentrum. AMlLlT som produceras vid ASS bibliotek innehåller framför allt referenser till rapportlitteratur vid biblioteket: - ASS egna rapportserier - examensarbeten från vid ASS företagshälsovårdsutbildningen och andra svenska utbildningsinstitutioner - från som finansieras av arbetarrapporter forskningsprojekt ” skyddsfonden - diverse andra svenska och nordiska rapporter på arbetsmiljöområdet - svenska och utländska publikationer med expertbedömningar av hälsorisker i samband med yrkesmässig exponering för kemiska och fysikaliska arbetsmiljöfaktorer Å

Materialet i AMlLlT hänför sig huvudsakligen till litteratur som publicerats från och med början av l970-talet. För vissa rapportserier dateras dock referenserna ända tillbaka till 1950- och 1960-talen. Databasen omfattar för närvarande omkring 6 000 referenser. Tillväxten är omkring l 000 referenser per år. ClSlLO, som produceras vid dokumentationscentralen CIS (Centre international d”informations de sécurité et dhygiene du travail) vid internationella arbetsbyrån ILO i Geneve, innehåller referenser till internationell litteratur om - och anarbetarskydd, yrkeshygien, yrkesmedicin, yrkestoxikologi gränsande områden

Tonvikten i urvalet ligger på praktisk information som kan användas i det förebyggande arbetarskyddet. Föreskriftsmaterial ingår också som

56 Allmänt om arbetsskadefärsäkringen

en väsentlig del. Databasen motsvaras av en tryckt referatpublikation , med titeln CIS Abstracts, som utkommit sedan 1974. ClSlLO omfattar för närvarande ca 22 000 referenser. Tillväxten är omkring 2 000 referen-

ser per år. ASS bibliotek fungerar som nationellt svenskt kontaktorgan

gentemot CIS-centralen i Geneve. Referenser i databasen som hänför sig till svåråtkomligt material kan skaffas från Geneve via den svenska CIS-centralen vid ASS bibliotek. NlOSHTlC, som produceras vid National Institute for Occupational Safety and Health (NlOSH) i USA, innehåller referenser till - från NIOSH forskningsrapporter - litteratur som åberopas i kriteriedokument och andra riskvärderingar som publiceras av NIOSH - annan internt material från NIOSH - artiklar ur ca 450 tekniskt-vetenskapliga tidskrifter inom NIOSH sakomrâden arbetsmiljö, arbetsfysiologi, arbetsmedicin m. m.

Databasen innehåller för närvarande omkring 100 000 referenser. Tillväxten är omkring 8 000 referenser per år. NIOSHTIC innehåller mycket unikt material i form av äldre referenser som daterar sig ända till 1900-talets början. Databasen, som hittills inte varit allmänt tillgänglig utanför USA och Canada, har ställts till ASS förfogande för försöksi verksamhet. i SERIX, som produceras vid naturvårdsverkets bibliotek innehåller referenser till svenska projekt och rapporter med anknytning till miljöproblem, såsom - naturluftvård, vattenvård, markvård, naturvård, landskapsvârd, resurser, omgivningshygien, miljöövervakning, miljövårdsteknik - toxikoloarbetsmiljö, yrkesmedicin, yrkesfysiologi, epidemiologi, gi, arbetarskydd

SERIX omfattar för närvarande omkring 15 000 referenser. Tillväxten är omkring 2 000 referenser per år. Större delen av originaldokumenten finns i naturvårdsverkets bibliotek. ARAMIS, som blivit tillgängligt under 1985, tillåter sökning på t. ex. kombinationen sjukdomsdiagnos och arbetsuppgifter vilket gör systemet väl lämpat för sökning av referenser vid utredning av arbetssjukdomsärenden. Den information som finns lagrad i ARAMIS kan ge försäkringskassorna uppgifter om referenslitteratur som kan vara av

intresse och hjälp i utredningsarbetet och ge bättre underlag för beslut.

Det finns i dag tre tänkbara alternativ för hur kassorna skall kunna beredas möjlighet att få del av uppgifterna ur ARAMIS. För det första kan kassorna vända sig direkt till ASS biblioteks- och dokumentationssektion med sina frågor. Detta skulle då lämpligast ske genom att kassorna sänder skriftliga, noga preciserade, förfrågningar till ASS där sökning sedan sker. De framtagna referenserna sänds till den kassa som beställt uttaget och kassan kan därefter beställa det material man önskar studera närmare. För det andra kan sökning ske på RFV genom en terminal som kopplas upp via telenätet. Kassorna vänder sig i detta fall till RFV

Allmänt om 57

arbetsskadefärsäkringen

antingen skriftligen eller per telefon med sina frågor. De genom RFV:s försorg framtagna referenserna kan sändas direkt till eller också

kassan

kan RFV för kassans räkning beställa det material som bedöms vara intressant i aktuellt ärende. Det tredje och sista alternativet är att kassorna själva, via egna terminaler, söker i ARAMlS och därefter av material. gör egna beställningar Av de olika alternativen framstår det tredje som minst praktiskt, åtminstone i ett inledningsskede. Detta beror bl. a. på att den som skall arbeta med ARAMlS-systemet måste genomgå en speciell utbildning. Därefter bör han regelbundet arbeta med systemet för att fortlöpande öka sin skicklighet och sina kunskaper. Eftersom frekvensen sökningar troligen inte blir så hög inledningsvis bör sökning i systemet ske centralt. Av de bägge första alternativen framstår förslaget med sökning på RFV som mest fördelaktigt. Den som då utför sökningen kan förväntas ha den försäkringsmässiga bakgrunden och kan, med kunskap om vad som krävs eller kan vara betydelsefullt för den försäkringsmässiga prövningen, göra alternativa sökningar när direkta referenser saknas. Dessutom kan kontakten mellan kassorna och RFV ske på ett relativt informellt sätt med möjlighet att penetrera och diskutera frågeställningar ur försäkringsmässig synpunkt innan sökning sker. Härigenom skapas förutsättningar för att allt relevant material kan tas fram och förmedlas till kassorna. De erfarenheter RFV på detta sätt skulle få genom att utföra sökningar åt kassorna kan tas till vara och användas i övrig tillsynsverksamhet på arbetsskadeområdet. ASS arrangerar speciella kurser där de som skall arbeta med ARAMlS utbildas. Den som vill utnyttja de tjänster ARAMlS kan erbjuda utrustas med ett speciellt lösenord som ger tillgänglighet till systemet. Kostnaden för sökning i ARAMlS är för närvarande 240 kr. per timme. En extra kostnad på 3 kr. tillkommer för varje referens man begär offline-utskrift på, dvs. då sökning och utskrift sker på ASS. Den litteratur som en sökning i ARAMlS att studera ger anledning närmare kan lånas genom biblioteket på ASS.

B MEDLA RS databaser vid MIC

Vid Karolinska institutets bibliotek och informationscentral (KIBIC) finns medicinska informationscentralen KIBIC är ett s. k. an- (MIC). svarsbibliotek inom medicin. Verksamheten vid MIC är främst inriktad på litteratursökningar via dator, dels i egna databaser, dels i databaser vid utländska informationscentralen MIC var en av de första institutionerna USA utanför som på egen dator satte upp MEDLINE, som är den datorbaserade versionen av lndex Medicus. MEDLINE, liksom flera andra av MIC:s databaser, produceras av National Library of Medicine (NLM) i USA. Vid MIC indexeras skandinaviska tidskriftsartiklar för MEDLlNE. MEDLARS, som är den samlande beteckningen på databastjänsten vid MIC, ger tillgång till följande databaser:

58 Allmänt om arbetsskadefärsäkringen

MEDLINE (Medical Literature Analysis and Retrieval System onli-

ne) innehåller referenser till nästan 4,6 miljoner artiklar ur ca 3 600 biomedicinska tidskrifter från år 1966 och framåt. Motsvarande tryckta bibliografier är Index Mei dicus, Index to Dental Literature and International Nursing lndex. CANCERLIT innehåller ca 450 000 referenser till tidskriftsartiklar, böcker, rapporter, konferenser m. m. inom hela canceromrâdet från år 1963 och framåt. DRUGLINE är en kunskapsdatabas som framställs av Läkemedelsinformationscentralen (LlC) vid klinisk farmakologiska avdelningen på Huddinge sjukhus och innehåller ca l 600 poster i form av frågor och svar som handlagts vid LIC. PRlMLlNE är en kombinerad bibliografisk databas och faktabank inom samhällsmedicin som byggs upp av Institutionen för socialmedicin, Karolinska institutet, i samarbete med Bibliotekshögskolan. Databasen innehåller drygt 3 000 poster. RTECS (Registry of Toxic Effects of Chemical Substances) innehåller toxicitetsuppgifter för ca 70 000 kemiska substanser, med källangivelser, gränsvärden och standarder, synonymer och kemiska data. SWEMED innehåller ca 3 000 referenser till biomedicinska tidskrifter och rapporter publicerade i Sverige och samtliga medicinska avhandlingar vid svenska universitet. Tidstäckningen är från år l982 och framåt. Databasen, som är framtagen av MIC, kan ses som ett svenskt komplement till Medline, varför publikationer som redan ingår i Medline ej medtagits. TOXLINE (Toxicology online) är en databas sammanställd av nästan l,7 miljoner referenser till tidskriftsartiklar, rapporter och projekt inom toxikologiområdet från ett tiotal databaser, bl. a. MEDLINE, Chemical Abstracts och BIOSIS. Tidstäckningen varierar mellan de olika delarna.

M EDLARS tillåter, på samma sätt som ARAM IS, sökning på sjukdomsdiagnoser i kombination med olika uppkomstmekanismer t. ex. arbetsmiljöförhållanden och kan tack vare det ge information om vad som skrivits på området ”arbetsmiljö - ohälsa. Sökningar bland referenserna i MEDLARS bör ge kassorna ett bättre underlag för beslut i många där den medicinska litteraturen och forskningen kan typer av ärenden vara svår att överblicka. När det gäller sökning i MEDLARS kan denna ske antingen vid Karolinska institutets informationscentral MIC eller vid RFV. Fördelarna med en central sökning för kassorna genom RFV:s försorg kan vara

SOU I985:54 .

Allmänt om arbetsskadeförsäkririgen 59

så påtagliga att det kan finnas anledning för verket att, inom ramen för sin tillsynsverksamhet, erbjuda denna service. Den medicinska sakkunskap som i vissa fall är nödvändig för att utföra fullständiga sökningar är tillgänglig inom RFV fr. 0. m. andra halvåret 1985 då en ny överläkartjänst (l/2-tid) tillsattes. Utbildning för den som skall arbeta med MEDLARS anordnas av MIC. Liksom ARAMIS är MEDLARS tillgängligt för sökning från användarens egen terminal sedan den kopplats upp via telenätet. Även här utrustas användaren med ett speciellt lösenord som ger tillgänglighet till systemet. Kostnaden för sökning från egen terminal är för närvarande 150 kr. per timme för samtliga redovisade databaser utom för RTECS och TOX LINE där kostnaden är 350 resp. 500 kr. per timme. En litteratursökning utförd av MIC kostar för närvarande 300 kr.

2.5.3 Övrig information

Förutom den information som kan hämtas ur de olika databaserna kan det vid utredningen av en anmäld arbetsskada också finnas anledning för kassorna att ta kontakt med olika organ och myndigheter som arbetar med forskning och utveckling inom arbetsmiljöområdet. I det följande ges en kort beskrivning av sådana organ och vilken typ av information de kan tillhandahålla.

a) A rbetarskyddsstyrelsen (A SS)

ASS - den centrala förvaltningsmyndigheten för ärenden om arbetarskydd m. m. - har som en av sina uppgifter att bedriva informationsoch utbildningsverksamhet på arbetarskyddets område. Yrkesinspektionen har till uppgift att utöva tillsyn över efterlevnaden av arbetsmiljölagen, främja strävanden att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att ge råd och upplysningar i skyddsfrågor. Tillsammans kallas dessa myndigheter arbetarskyddsverket. ASS arbetar både med arbetsmiljöforskning och med tillämpning av och tillsyn enligt arbetsmiljölagen, alltså å ena sidan med riskidentifiering och å andra sidan med riskbedömning. De verksamheterna är fördelade mellan två skilda avdelningar inom ASS - forskningsavdelningen och tillsynsavdelningen. Forskningsavdelningen vid ASS har ca 350 anställda. Man bedriver forskning av olika slag, utifrån både den fysiska och den sociala arbetsmiljön. Forskningen ligger till grund dels för styrelsens föreskriftsarbete, dels för förbättrande åtgärder när det gäller arbetsmiljön. Den syftar vidare till ren kunskapsuppbyggnad på arbetsmiljöns område. Forskningsavdelningen är uppdelad på sex enheter i Solna och fyra i Umeå. I Solna finns arbetsfysiologiska, kemiska, medicinska, arbetspsykologiska, yrkestoxikologiska och tekniska enheter och i Umeå medicinska, kemiska, tekniska och arbetsfysiologiska enheter. En av huvuduppgifterna för ASS är utbildning. Man undervisar företagshälsovårdens personal och vissa funktionärer inom skyddsarbete, handleder forskarstuderande och deltar på annat sätt i forskningsutbild-

60 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen SOU [985254

ning samt i viss utsträckning även i grundutbildning av t. ex. läkare och ingenjörer. De forskningsprojekt som bedrivs vid forskningsavdelningen vid ASS redovisas årligen i en speciell katalog som avser att sammanfatta den forskning på arbetsmiljöns område som pågår på ASS. Dessutom redovisas nyligen framtagna och publicerade forskningsresultat i skriften Aktuell arbetsmiljöforskning. lnom ASS finns en samordnande forskningsdelegation. RFV bör se till att samtliga kassor får tillgång till såväl forskningskatalogen som tidskriften.

b) Arbetarskyddsfonden (A SF)

ASF:s verksamhetsområde omfattar främst forskning och utveckling samt utbildning och upplysning, som kan motverka uppkomsten av arbetsskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön. Därigenom främjas hälsa och säkerhet i arbetslivet. för ASF ska bland annat beakta behovet av samordning av Styrelsen insatserna för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning på ASF:s verksamhetsområde. Vidare ska den tillse att resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete, som bedrivs med stöd av bidrag från ASF, offentliggörs på lämpligt sätt. ASF stöder praktiskt åtgärdsinriktad forskning och utvecklingsarbete om frågor som har betydelse för arbetsmiljön och arbetslivet. Detta innebär stöd till forskning om bland annat kemiska hälsorisker, buller, vibrationer, belysning, strålning, klimatfrågor, arbetsställningar och ergonomi. Kunskaper, erfarenheter, resultat och praktiska lösningar från forskning och utvecklingsarbete ger grunden för ASF:s aktiva verksamhet. ASF:s material är ofta gratis. Informationen ges via programrapporter, konferensrapporter, forskningsöversikter, projektrapporter och lättlästa sammanfattningar av forskningsresultat. RFV bör genom samarbete med ASF skapa förutsättningar för att de erfarenheter som på detta sätt insamlas även kommer att spridas till försäkringskassorna.

C) Statens miljömedicinska laboratorium

Statens miljömedicinska laboratorium har till uppgift att inom den fysikaliska och kemiska miljömedicinen samt den allmänna hälsovården bedriva långsiktig forskning samt undersöknings- och utbildningsverksamhet. Socialstyrelsen är chefsmyndighet för statens miljömedicinska laboratorium.

d) Branschanpassade hälsovårdscentraler

Förutom den mer traditionella företagshälsovårdsverksamheten bedrivs vid olika företagshälsovårdscentraler runt om i landet olika projekt med syfte att bringa kunskap på området arbetsmiljö inom en specifik bransch. Som exempel kan nämnas Bygghälsan och Lantbrukshälsan.

Allmänt om

arbetsskadefársäkringen 6jl

e) Partsammansatra branschorgan på förbundsnivâ

lnom en rad branscher finns vad som kallas arbetsmiljökommittéer eller samrådsgrupper för arbetarskyddsfrågor inom verksamhetsområdet. lnom ramen för sin verksamhet bedriver dessa kommittéer ofta olika arbetsmiljöprojekt. Uppgift om olika kommittéer och kontaktpersonerna i dessa finns i boken Vem gör vad i arbetsmiljön? som ges ut av Föreningen för arbetarskydd. Boken innehåller också en lång rad andra uppgifter om olika organ som är verksamma på området.

f) Yrkesmedicinska kliniker

Yrkesmedicinska kliniker finns numera i varje sjukvårdsregion i Sverige. De yrkesmedicinska klinikernas huvuduppgift är att förebygga ohälsa orsakad av faktorer i arbetsmiljön. De kompletterar och stöder därmed företagshälsovårdens arbete. lnom de yrkesmedicinska klinikerna pågår också olika utredningar av arbetsmiljöbetingad ohälsa och kartläggning av risker för hälsan i arbetsmiljön. Då frågan om tillgången till yrkesmedicinsk expertis m. m. senare kommer att diskuteras i betänkandet (avsnitt 4.3.2) kan utredningen i detta sammanhang nöja sig med att konstatera att det finns mer än en anledning för kassorna att hålla goda kontakter med de yrkesmedicinska klinikerna.

2.5.4 Vissa allmänna överväganden

Utredningen anser att försäkringskassorna bör kunna, på sätt som tidigare redovisats, erbjudas tillgång till den information som finns i databastjänsterna ARAMIS och MEDLARS. Förslaget kommer inledningsvis att innebära vissa kostnader för utbildning m. m. Kostnader uppkommer också i samband med sökning i systemen. Tillgången till bra information kommer dock sannolikt att i många fall avsevärt förkorta utredningstiden vilket kommer att leda till besparingar på kassorna. Resultatet av speciellt intressanta sökningar inom frekventa diagnosgrupper bör RFV på lämpligt sätt sprida till samtliga kassor. Därmed kommer informationen många utredare och beslutsfattare till del och kostnaderna blir relativt sett låga. Merparten av den forskning som bedrivs vid de olika organ och myndigheter som angivits kommer naturligtvis att med tiden finnas redovisad i ARAMlS. Det kan ändå finnas anledning för RFV att centralt arbeta för att kassorna fortlöpande förses med information både om pågående forskningsprojekt och om resultatet av projekt som avslutats. RFV:s roll som förmedlare av kunskap i detta avseende bör alltså förstärkas.

i

62 Allmänt om l arbetsskadeförsâkringen

Övrigt försäkringsskydd

2.6.1 vid arbetsskada och statens

Trygghetsförsäkring personskadeförsäkring

Försäkringsskyddet genom den allmänna försäkringen och lagen om arbetsskadeförsäkring kompletteras av förmåner som arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer har kommit överens om genom avtal. År l974 träffade SAF, LO och PTK en överenskommelse om villkor för trygghetsförsäkring vid yrkesskada, TFY. Försäkringen kallas numera trygghetsförsäkring vid arbetsskada, TFA, och den ingår i den grupp av försäkringar som med en sammanfattande benämning ofta kallas avtals- Avtal slöts också om trygghetsförsäkring för kommun- och försäkringar. landstingsanställda, numera benämnd TFA-KL. Fr. 0. m. är 1978 finns en trygghetsförsäkring för lantbrukare och fr. o. m. år l983 även för administreras av ett konsortium med yrkesfiskare. TFA-försäkringen namnet AM F-trygghetsförsäkring. Omfattade av försäkringarna enligt avtalet är samtliga anställda som arbetar under gällande kollektivavtal. Även arbetsgivare som inte slutit kollektivavtal kan teckna trygghetsförsäkring för sina anställda. Försäkringspremien betalas av arbetsgivaren. Även arbetsgivaren själv, liksom rörelseidkare utan anställda, kan omfattas av TFA. Fackligt förtroendevalda är under utförande av fackligt omfattade av TFA även om de inte skulle vara omfattade av uppdrag I LAF. Vid tjänstgöring utomlands gäller TFA normalt så länge den anställde har rätt till sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring. Vidare finns inom AMF en försäkring som gäller vid utlandsvistelse under längre tid. AM Fzs försäkringsbestånd omfattar ca I24 000 företagsavtal och närmare 20 000 företagares egen försäkring. Drygt 3 miljoner arbetstagare omfattas av försäkringen. Avsikten med TFA är att den som drabbas av personskada i arbetet skall kunna få ersättning enligt skadeståndsrättens normer utan att behöva visa att arbetsgivaren eller någon annan är skadeståndsskyldig. Från TFA ges alltså ersättning oberoende av vållande eller medvållande. TFA kompletterar förmånerna från övrigt försäkringsskydd. Störst betydelse har TFA:s ersättning för ideell skada, dvs. sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt. Arbetsskadebegreppet enligt TFA är i princip detsamma som i LAF. Arbetssjukdom berättigar till ersättning endast om skadan kvarstår sedan 90 dagar förflutit från visandedagen. Vid olycksfall i arbetet och vid färdolycksfall kan däremot ersättning utges för inkomstförlust om arbetsvarat minst åtta och för sveda och värk - som oförmågan dagar huvudregel om arbetsoförmågan varat mer än 30 dagar. För sjukvårdskostnader och liknande utgifter kan ersättning utges även vid sjukdomsfall som varat kortare tid än åtta dagar. l olycksfallsärenden fattar AMF regelmässigt beslut i ersättningsfråett eventuellt beslut från försäkringskassan. Vad gan utan att invänta däremot gäller arbetssjukdomsärenden avvaktar AMF som regel kas-

SAOU 1985:54 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen 63

x sans beslut för att därigenom få underlag för den egna bedömningen. l speciella fall kan AMF fatta ett interimistiskt beslut i ersättningsfrågan, t. ex. för en lantbrukare som är i omedelbart behov av ersättning. Ersättning för inkomstförlust under akut sjukdomstid lämnas, vid arbetsoförmåga som efter olycksfall har varat åtta dagar eller mer, räknat fr. 0. m. insjuknandedagen, eller som avser arbetssjukdom och skadan kvarstått sedan 90 dagar förflutit från visandedagen, fr. o. m. första dagen med vad den skadade faktiskt har förlorat i arbetsinkomst. Ersättning lämnas bara vid inkomstförlust som inte täcks av sjukpenning från kassan eller från annat håll (t. ex. sjuklön från arbetsgivaren). För tid efter den 90:e dagen efter visandedagen betalar som regel försäkringskassan hela inkomstförlusten. Uppstår ändå någon förlust fr. o. m den 9l :a dagen, t. ex. inkomstförluster över 7,5 basbelopp, så lämnar TFA - l stället för att ersätta inkomstförlust ersättning. kan det någon gång bli fråga om att ersätta sådana kostnader som är en förutsättning för att inkomstförlust inte skall uppkomma, t. ex. att ersätta kostnader för ersättare åt en lantbrukare. Ersättning för Iäkar- och sjukvârdskostnader eller kostnader för vid olycksfall skadade kläder. glasögon o. d. kan lämnas till skadad som är berättigad till ersättning för inkomstförlust eller för sveda och värk. Ersättningen bestäms enligt skadeståndsrättsliga regler. TFA ersätter även merkostnader för t. ex. hemhjälp, barntillsyn och för vård i hemmet. Med sveda och värk menas det lidande och obehag som skadan medfört under den akuta sjukdoms- och behandlingstiden. Om sjukskrivningstiden på grund av olycksfall är 3l dagar eller mer lämnas alltid ersättning från arbetsoförmågans första dag. Ersättning vid arbetssjukdom lämnas i regel tidigast fr. 0. m. 91:a dagen efter visandedagen. Ersättning utges dock alltid för sveda och värk, om den på grund av arbetsskadans art har varit svår. Ersättningens storlek bestäms enligt normer som baseras på skadeståndsrättsliga regler och beräknas enligt en särskild tabell. är för närvarande Normalbeloppen (l985) vid sjukhusvård l 830 kr. i månaden och vid sjukskrivning i hemmet l llO kr. i månaden för de första sex månaderna. För tid därefter kan ersättning utges med l 230 resp. 5lO kr. i månaden. Vid sjukhusvård på grund av svår skada utges 2 430 kr. per månad under de första tre månaderna. Beloppet kan höjas vid särskilda omständigheter. Ersättningen är skattefri. Kan den skadade på grund av bestående följder av arbetsskadan inte återgå till sitt tidigare förvärvsarbete, ersätts skäliga kostnader avseende erforderlig rehabilitering till annat jämförbart yrke. Ersättning för lyte eller annat stadigvarande men lämnas när det kvarstående lytet eller menet kan förutses bli bestående för framtiden, dock tidigast då den akuta sjukdomstiden beräknas upphört. Ersättningen enligt särskild tabell med utgångspunkt från dels den medicinska invaliditetsgrad som kan förutses bli bestående för framtiden, dels den skadades ålder när ersättning lämnas. Ersättning kan för närvarande utges med högst 175 400 kr. Härutöver kan ersättning lämnas enligt skadeståndsrättsliga regler, om det bestående lytet eller menet medfört t. ex.

i i 64 Allmänt om SOU I985:54

arbetsskadefärsäkringên

vanprydande ärr, amputationsdefekt, sådan värk vartill hänsyn ej tagits vid bestämmande av den medicinska invaliditetsgraden, eller förlust av sinnesfunktion, tänder eller inre organ. Den skadade kan vid bestående invaliditet få ersättning för olägenhe- Därmed förstås t. ex. behov av vård i ter i övrigr till följd av skadan. hemmet, besvär i privatlivet, minskade möjligheter till fritidsaktiviteter, besvär eller ökad anspänning i arbetet. Ersättningens storlek bestäms efter skadeståndsrättsliga normer och skall minst uppgå till 70 procent av ersättningsbeloppet för lyte och men. Vid dödsfall kan ersättning utges för begravningskostnader och för förlust av underhåll till efterlevande. TFA är samordnad med vissa andra förmåner. Den skadade har inte rätt till ersättning från TFA i den mån ersättning kan utges från arbetseller landsting eller erhållas genom allmän försäkgivare, stat, kommun ring, arbetsskadeförsäkring, avtalsenliga sjukersättningar och pensioner eller trafikförsäkring e. d. Vid samordningen tas hänsyn till eventuell skattefrihet för utgivna förmåner. Samordning sker däremot normalt inte beträffande bl. a. ersättning på grund av försäkring som har tecknats och i sin helhet betalats av den skadade. Om det är uppenbart att i det enskilda fallet väsentlig och bestående ändring inträtt i de förhållanden som legat till grund för bestämmande av ersättningen vid invaliditet kan omprövning ske. Den som eljest är med AMF:s beslut kan begära att ärendet behandlas i en missnöjd rådgivningsnämnd, TFA-nämnden. Den försäkrade har därefter rätt att hänskjuta frågan till bindande avgörande av en särskild skiljenämnd. Statligt anställda har liknande förmåner genom statens personskadeförsäkring. Den försäkringen, som administreras av den statliga trygghetsnämnden, är i stort sett uppbyggd på motsvarande sätt som TFA. Under samordningstiden omfattas arbetsolycksfall, skada som föranletts av våld eller misshandel som tjänsteman utsatts för på grund av tjänsten, färdolycksfall samt ryggskada som tjänsteman under utförande av arbete i anställningen ådragit sig genom yttre våld mot kroppen eller vid utfösom enligt nämndens bedömning uppenbarligen uppkommit rande av för ryggen särskilt belastande arbetsmoment under arbete i anställningen. Efter samordningstidens utgång ersätts skada som av försäkringskassa eller försäkringsdomstol förklarats vara arbetsskada. Ersättning utges för förlorad arbetsinkomst, sveda och värk, bestående lyte och men m. m. med tillämpning i huvudsak av de normer som gäller för TFA. Om skadan föranlett sjukledighet under högst 30 dagar gäller dock att ersättning i regel inte utges för förlorad arbetsinkomst och att ersättning för sveda och värk endast utges i det fall att svedan och värken varit svår. Ersättning kan vidare utges för skada på klädespersedlar, glasögon, proteser o. d. som uppkommit i samband med ersättningsgill skada. Ersättning för dessa kostnader och för sjukvård och tandvård utgår med belopp som trygghetsnämnden prövar skäligt.

Allmänt om arbersskadefärsäkringen 65

2.6.2 Statligt personskadeskydd och statlig ersättning vid

ideell skada -

Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, LSP, gäller ersättning från staten vid personskada som drabbar någon under värnpliktstjänstgöring, räddningstjänst, vistelse på anstalt m. m. Personskadeskyddet handhas av RFV och försäkringskassorna. Skyddet inträder när den första färden påbörjas till verksamheten eller intagningen och gäller till dess den sista färden från verksamheten eller avslutas intagningen (skyddstid). Det innebär att personskadeskyddet också omfattar fritid och annan ledighet. Har någon varit utsatt för olycksfall under skyddstiden, skall skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av olycksfallet, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Visar sig under skyddstiden skada till följd av annat än olycksfall, skall skadan anses vara ädragen under skyddstiden. Detta skall dock inte gälla, om skälig anledning finns att antaga att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att denna inte har väsentligt bidragit till skadan. Visar sig sådan skada efter skyddstidens slut, skall den anses vara ådragen under skyddstiden, om verksamheten eller intagningen skäligen kan antagas ha väsentligt bidragit till skadan. Arbetsskadeförsäkringens ersättningsregler gäller i stort sett även inom personskadeskyddet. På motsvarande sätt som arbetsskadeförsäkringen kompletteras av avtalsförsäkringar avseende ideell skada kompletteras personskadeskyddet av lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada. Genom denna lag har de som omfattas av personskadeskydd också rätt till ersättning av staten för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter till följd av skadan. Ersättning utges med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade haft rätt till ersättning enligt statens personskadeförsäkring. Ersättning vid ideell skada bestäms av den statliga trygghetsnämnden.

2.6.3 Krigsskadeersättning till sjömän

Det ligger i samhällets intresse att samfärdseln till sjöss kan upprätthållas även inom områden där krig råder. Sjömän har genom lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän ett statligt skydd för krigsskador under fritid. Ersättning utges med tillämpning av bestämmelserna i LAF. Beslut om ersättning fattas av Göteborgs allmänna försäkringskassa.

2.6.4 Ersättning vid personskada till vissa elever

Enligt en särskild förordning, AMSFS l979z7, utges ersättning av statsmedel vid personskada till elev i arbetsmarknadsutbildning, som uppbär antingen utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen eller studiestöd i form av studiehjälp eller studiemedel enligt studiestödslagen och till deltagare i arbetsprövning/arbetsträning. Ersättning kan utges

S-Arbetskadeförsäkring

66 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen

för olycksfall i utbildning, färdolycksfall och skada genom annan skadlig inverkan i utbildningen som kvarstår efter 90:e dagen, räknat från skadedagen. Under samordningstiden kan ersättning utges för vissa kostnader, t. ex. för läkarvård, tandvård, läkemedel och skadade klädespersedlar och glasögon. Efter samordningstiden utges ersättning dessutom för förlorad arbetsinkomst och erforderlig konvalescentvärd. Vid dödsfall utges ersättning i enlighet med bestämmelserna i statens personx skadeförsäkring. Beslut om ersättning fattas av trygghetsnämnden som vid behov äger infordra yttrande från vederbörande försäkringskassa. Utredningen har inhämtat från statens arbetsmarknadsnämnd att trygghetsnämnden under budgetâren 1982/83 och 1983/84 till 19 resp. 18 skadade utbetalat drygt 60 000 kr. (varav 44 000 kr. till tvâ skadade) resp. drygt 8 000 kr.

2.7 Några statistiska uppgifter

2.7.1 Anmälningar om skador

Anmälan om skada som inträffat före 1 juli 1977 skall enligt kungörelsen (1968:595) angående anmälan om yrkesskada göras om skadan medfört eller skäligen kan antas medföra rätt till sjukpenning enligt AFL eller ersättning enligt YFL. När det gäller arbetsskada skall enligt 8 § förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd anmälan göras då skadan har medfört eller kan antas medföra rätt - från den allmänna till sjukvårdsersättning eller sjukpenning försäkringen eller ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Anmälan skall även göras om skadan har föranlett eller kan antas föranleda sveda och värk eller lyte eller annat stadigvarande men. Arbetsskadeförsäkringen innebar, förutom införandet av ett generellt skadebegrepp, att den försäkrade personkretsen vidgades. Detta ledde till att antalet skador där anmälningsskyldighet föreligger ökade. Utöver detta kan antas att uppmärksamheten kring den nya lagen kom att leda till en ökad uppmärksamhet kring arbetsmiljöfrågor och därmed också en ökning av antalet anmälningar.

Tabell 1. Antal anmälda yrkes- resp. arbetsskador åren l955-1984

i Allmänt

om arbetsskadefärsäkringien 67

Någon prövning av arbetsskadeärenden görs i princip inte förrän den skadade varit sjukskriven, eller fått vidkännas kostnader av på grund skadan, efter samordningstiden om 90 dagar. Av tabell 2 framgår hur många ärenden försäkringskassornas lokalkontor sänt till resp. centralkontor för bedömning. Förutom de ärenden där den skadade varit sjukskriven, eller haft kostnader på grund av skadan, efter samordningstiden kan det också röra sig om ärenden som prövas för att det rör sig om “kvarstående medicinska defekter”, t. ex. hörselskada, pleuraplaques och allergi.

Tabell 2. Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetsskadeärenden åren 1980-1984

Av tabellen framgår att en viss ökning av antalet ärenden skedde år 1983. Under år 1984 ökade antalet ärenden ytterligare och som vidare framgår av tabellen avsåg huvuddelen av dessa anmälningar skador till följd av annan skadlig inverkan än olycksfall.

2.7.2 Utveckling av ärendebalanser

RFV infordrar sedan andra kvartalet 1979 kvartalsvis balansrapporter rörande arbetsskadeärenden från försäkringskassorna. Balansrapporterna ger uppgift om antalet till centralkontoren inkomna ärenden, antalet godkända resp. icke godkända skador samt antalet ännu icke avgjorda ärenden och hur länge dessa funnits på centralkontoret. Uppgifter lämnas också om bl. a. fördelning på diagnosgrupper. Med utgångspunkt i dessa balansrapporter lämnar RFV fortlöpande en omfattande lägesredovisning. Redan de första år 1979 redovisade balansrapporterna en kraftig ökning av balanserna på arbetssjukdomssidan (tabell 3). Under tredje och fjärde kvartalen 1979 ökade ärendebalansen för denna grupp med över l 000 ärenden per kvartal. Under andra halvåret 1980 och under år 1981 skedde en långsam avveckling av balanserna. Denna gynnsamma utveckling vände dock år 1982 och sedan dess har balanserna åter ökat. Samtidigt har också antalet ännu icke avgjorda ärenden med en handläggningstid överstigande ett år på kassornas centralkontor ökat.

68 Allmänt om arbetsskadefärsäkringen

Tabell 3. Antal till lörsäkringskassornas centralkontor inkomna, avgjorda, avslutade och balanserade arbetssjukdomsärenden samt balansändringar tredje kvartalet 1979-andra kvartalet 1985

År Kvar- Under kvartalet Balans_ Äldre än Balanstal 1 år ändring inkomna avgjorda avslutade

1979 3 3 768 2 140 2 672 9 975 668 +1 096 4 4 644 2 884 3 609 11010 838 +1035 1980 1 5759 3 298 4 379 12 390 l 321 +1 380 2 4 860 3 446 4 3l4 12 936 1832 + 546 3 4 447 3 496 3 958 13 425 2 053 + 489 4 4906 3684 5020 13311 2070 - 114

1981 l 5169 3899 4962 13518 2319 + 207 2 4922 4191 5206 13234 2331 - 284 3 4 228 3 970 4 869 12 593 2 154 - 641 4 4975 4553 5391 12177 1971 - 416

1982 1 5 464 3 678 5 021 12 700 1 964 + 523 2 4936 4189 4870 12766 1919 + 66 3 4 253 3 452 4 009 13 010 2 022 + 244 4 5417 4419 5319 13108 2112 + 98 , 1983 1 5619 4125 4975 13752 2326 + 644 2 5 797 3 980 4 563 14 986 2 388 +1 234 3 4 830 3 320 3 960 15 856 2 506 + 870 4 6238 4341 5060 17034 2817 +1178 1984 1 7 473 4 444 5 402 19105 3 409 +2 071 2 7 503 4 916 5 639 20 969 3 753 +1 864 3 6 573 3 743 4 611 22 931 4 304 +1962 4 8826 5312 6547 25211 4750 +228O

1985 1 10418 6965 8475 27154 4831 +1943 2 10132 7685 8372 28914 5211 +1760

1 tabellen angivna “avgjorda” ärenden avser ärenden som prövats i sak, dvs. där positivt eller negativt beslut i fråga om arbetsskada fattats. ”Avslutade” ärenden innefattar förutom avgjorda ärenden även ärenden som kassan avslutat av annan anledning än att beslut fattats. Sedan 1979 har en ökning skett även av antalet icke avgjorda olycksfallsärenden (tabell 4). Denna ökning är dock inte av samma omfattning som på arbetssjukdomssidan.

Allmänt om arbersskadeförsäkringen 69

Tabell 4. Antal till lörsäkringskassornas centralkontor inkomna, avgjorda, avslutade och balanserade arbetsolyckslallsärenden samt balansändringar tredje kvartalet 1979-andra kvartalet 1985

År Kvar- Under kvartalet Balans Äldre än Balanstal 1 år ändring inkomna avgjorda avslutade

1979 3 3 836 3 501 3 845 4 689 268 - 9 4 3 634 3 633 3 648 4 675 276 - 14 , 1980 1 4620 4127 4157 5 138 297 +463 2 3 857 3 631 3 862 5 133 474 - 5 3 3 914 3 667 3 667 5 380 605 + 247 4 4 205 3 984 4 141 5 444 596 + 64 1981 1 4 561 4 227 4 597 5 408 670 - 36 2 3 987 3 983 4 234 5 161 585 -247 3 3871 4012 4262 4770 554 -391

4 4516 4378 4677 4679 452 -161 1983 l 4 752 4376 4533 4898 457 +219 2 4 382 3 908 4 l57 5 123 458 +225 3 4 025 3 170 3 599 5 549 454 +426 4 4616 4339 4624 5541 508 - 8 1984 l 5 074 4 683 5 139 5 476 561 - 65 2 4481 4118 4265 5692 584 +216 3 4 283 3 780 4122 5 853 652 +161 4 4753 4132 4811 5795 729 - 58 1985 1 5187 4782 5171 5811 669 + 16 2 4 573 4 257 4 350 6 034 « 674 + 223

2.7.3 Handläggningstider

För att försöka spegla de faktiska handläggningstiderna för arbetsskadeärenden har de ärenden som inkommit till centralkontoren under första kvartalet 1980, 1981, 1982, 1983 och 1984 studerats. Genom de rapporteringar som skett från kassorna går det generellt att följa hur snabbt dessa ärenden avslutats. För olycksfallsärenden (tabell 5) kan noteras att ca 40 °/0 hinner avslutas samma kvartal de kommer till centralkontoret. Efter ytterligare ett

Tabell 5. Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetsolycksfallsärenden första kvartalet åren 1980-1984 och andel kvarvarande ärenden efter första-fjärde kvartalet resp. år

70 Allmänt om

qrbetsskadeförsäkringen

a kvartal återstår mellan 25 och 30 0/0 av ärendena. Efter fyra kvartal återstår ungefär 10 0/0. Att utreda och fatta beslut i ett arbetssjukdomsärende tar generellt sett längre tid än i ett olycksfallsärende. Utredningen av annan skadlig inverkan är ofta svår och tidskrävande. Sambandsbedömningarna i sjukdomsärenden är många gånger också mycket svåra att göra.

Tabell 6. Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetssjukdomsärenden första kvartalet 1980- l984 och andel kvarvarande ärenden efter första-fjärde kvartalet resp. år

Av tabellen framgår att endast en mindre del av arbetssjukdomsärendena avslutas under det första kvartalet. Ca 50 0/0 av ärendena återstår efter tredje kvartalet och ca 30 0/0 återstår efter det fjärde. Av tabellen framgår vidare att handläggningstiderna förlängts under de senaste två åren och vid utgången av fjärde kvartalet l984 återstod 42 0/0 av de ärenden som inkom till kassornas centralkontor första kvartalet samma år. De redovisade handläggningstiderna avser samtliga sjukdomstyper och man bör inte dra generella slutsatser utifrån dessa. Det kan dock vara intressant att jämföra två skilda sjukdomskategorier, nämligen rygg- och ledbesvär samt hörselskador. Den förra kategorin representerar LAF:s vidgade skadebegrepp där praxis kan uppfattas som osäker, den senare tillhör de ”klassiska” yrkesskadorna där praxis är klar och oomtvistad. Generellt är rygg- och ledärenden svåra att utreda medan hörselskador däremot är relativt enkla. De bägge skadegrupperna är stora och därför kan en relativt säker jämförelse göras. Av rygg- och ledärendena (tabell 7) avslutades ett fåtal under det första kvartalet. Efter tredje kvartalet återstod fortfarande drygt hälften av ärendena. Vid utgången av fjärde kvartalet återstod i genomsnitt

Tabell 7. Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetssjukdomsärenden avseende rygg- och ledbesvär första kvartalet åren 1980-1984 och andel kvarvarande ärenden efter första-fjärde kvartalet resp. år

Allmän; om arbetsskadeförsäkringen 71

under de tre första åren drygt 30 0/0 med en kraftig ökning 1983 (44 0/0). Även här kan noteras att en förlängning av handläggningstiderna skett under år 1984. Hörselskadorna har som väntat en kortare handläggningstid än ryggoch ledärendena. Drygt hälften av hörselskadorna har avslutats under andra kvartalet och efter fjärde kvartalet återstår ungefär vart femte ärende.

Tabell 8. Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetssjukdomsä. avseende hörselskador första kvartalet åren 1980-1984 och andel kvarvarande ärenden efter första-fjärde kvartalet resp. år

2.7.4 Godkännandefrekvenser

Genom bl. a. den praxisutveckling som skett har kassornas beslut i skadeärendena kommit att gå i en allt gynnsammare riktning för de försäkrade. En studie av de fyra största ortopediska sjukdomsgrupperna rygg- och ledbesvär, epicondylit, tendinit och myalgi visar att förskjutningen i vissa fall varit betydande.

Tabell 9. Andel av försäkringskassorna godkända arbetssjukdomar avseende vissa ortopediska sjukdomsgrupper åren 1980-1984

En sammanställning av bedömningarna avseende samtliga arbetssjukdomar uppvisar samma, för de försäkrade positiva, utveckling.

Tabell 10. Andel av försäkringskassorna godkända arbetssjukdomar åren 1980- 1984 Andel godkända, år 1980 1981 1982 1983 1984 . Samtliga arbetssjukdomar 50 0/0 48 0/0 51 0/0 58 % 62 0/0

72 Allmänt om arbetsskadeförsäñingen

Bedömningarna av olycksfallsärenden, som i stort sett följer samma praxis som gällde i YFL, har under hela den redovisade perioden legat

påenrdaüvthögandelgodkännanden.Entendenskan dockskönhs

under de senaste åren att andelen positiva beslut har ökat (tabell ll).

Tabell ll. Andel av försäkringskassorna godkända arbetsolycksfall åren 1980- 1984 Andel godkända, år 1980 I98l I982 I983 1984 Arbetsolycksfall 79 % 78 % 80 % 83 % 84 0/0

3 Anhängiggörandefrågan

3.1 Justitieombudsmannens kritik

Justitieombudsmannen har i ett beslut den 5 mars 1982 tagit upp frågan om anhängiggörandet av arbetsskadeärenden. Beslutet avser ett fall där en man Z sjukanmälde sig den 5 december 1980 och var sjukskriven under tiden 8 december I980-30januari 1981 under diagnoserna handledsskada och värk i vänster axel. Den 2 februari l98l började han arbeta på nytt. Enligt försäkran för sjukpenning hade handledsskadan inträffat i arbetet den 5 december 1980. Z uppgav i en skrift till JO att han efter återgången i arbete inte kunde arbeta i samma omfattning som tidigare men att han inte fått någon ersättning för arbetsskada. RFV yttrade i sitt remissvar till JO sammanfattningsvis följande. Anmälningsskyldigheten enligt LAF har gjorts mer omfattande än att bara avse skadefall som skall komma under försäkringsmässig Att prövning. så blivit fallet dikteras främst av intresset från arbetsmiljösynpunkt att erhålla fullständigast möjliga redovisning av skadornas antal, art och orsaker m. m. Denna ordning har gjort det nödvändigt att hos försäkringskassorna tillskapa bevakningsrutiner för att ur samtliga anmälningar sortera fram dem som skall prövas enligt LAF. Det rör sig i första hand om skador som föranlett sjukskrivning eller givit upphov till kostnader efter samordningstiden eller då en skadad friskskrivits under samordningstiden men har kvarstående arbetshinder av sin skada. I övriga fall skall - om det inte bedöms uppenbart obehövligt uppgift begäras från den skadade om eventuell kvarstående nedsättning av arbetsförmågan. JO anförde bl. a.: lnom LAF får den s. k. officialprövningsprincipen anses gälla. Den inställningen har riksförsäkringsverket också gett uttryck för i ett yttrande till försäkringsöverdomstolen den l2 februari l980 i ett mål där (l230/79:6). Verket anför i yttrandet att det saknar betydelse i ett ärende om arbetsskadeersâttning huruvida den försäkrade framställt eller ej. Försäkringskassan ersättningsyrkande har enligt verket att självmant pröva om sjukpenning, livränta eller annan ersättning skall utgå. Jag vill vidare framhålla att denna princip även får anses tillämplig på skador som skall prövas enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Denna lag tillämpas på skador som inträffat före den l juli 1977. l kommentaren till YFL, Lagstiftningen om yrkesskador m. m., Göte

Blomqvist/Allan Lundberg, lämnas en närmare beskrivning på vad

Anhängiggärandefrâgan

ofñcialprövningsprincipen innebär (s. 209). Det sägs att försäkringsim rättningarna på eget initiativ i varje särskilt ärende - utan att i anledning av en skada framställning gjorts om ersättning överhuvudtaget eller i visst avseende anses skyldiga att pröva om och med vilket belopp ersättning bör utgå samt att meddela beslut i enlighet härmed. Offcialprövningsprincipen kan dock inte sägas vara undantagslös. Således anförs fortsättningsvis i kommentaren till YFL att principen inte bör drivas så långt att skyldighet skall anses föreligga att i varje fall, då en ogift man dör av yrkesskada, undersöka om livränterätt tillkommer någon kvinna med vilken han sammanlevt. Det får i stället enligt vad som sägs anses åligga den kvinna som vill göra anspråk på livränta att ge sitt anspråk till känna. Motsvarande begränsning får även anses gälla inom LAF. Det torde finnas fler fall då myndigheten inte kan anses skyldig att följa denna princip. Jag tänker bl. a. på det fallet att kassan får kännedom om att den skadade har genomgått en läkarundersökning, för vilken han eller hon bör ha haft utgifter. Skyldighet att ersätta dessa utgifter kan inte anses föreligga förrän den skadade framställer anspråk - företeende av kvitto - ersatta. - - - Verket genom på att få utgifterna uppger i sitt yttrande till JO att anmälningsskyldigheten har gjorts mera omfattande än vad som erfordras för att de arbetsskadefall som kan ge rätt till ersättning enligt lagen skall komma under prövning. Vad jag nu har anfört utgör ett bevis på detta. Dessutom skall som ovan nämnts anmälan även göras om skadan har föranlett eller kan antagas föranleda sveda och värk eller lyte eller annat stadigvarande men. Eftersom LAF endast har till syfte att ersätta inkomstbortfall kan man tycka att anmäl-

ningsskyldigheten inte heller skulle behöva omfatta dessa fall. Att det

ändå förhåller sig på det viset torde betingas av hänsyn till arbetsskadestatistiken och det förebyggande arbetarskyddet. - - - Det är en svår fråga - som att avgöra när ett ärende enligt LAF anhängiggörs en svårighet har sin orsak i det förhållandet att man infört en anmälningsskyldighet som även omfattar fall där det inte är fråga om att utge ersättning. Kassan skall enligt 8 kap. 3 § LAF så snart det kan ske bestämma den ersättning som skall betalas ut. Den fråga man ställer sig är om tillämpningen av denna bestämmelse är beroende av hur pass stora möjligheterna är att få ersättning. Det kan alltså ifrågasättas om inte beslut alltid bör meddelas oavsett hur uppenbart det än är att ersättning inte skall utgå. Det kan emellertid knappast ha varit lagstiftarens mening att kassorna skulle anses skyldiga att meddela beslut med anledning av varje anmälan som kommer in dit. Det framstår i det närmaste som orimligt att kräva något sådant. Inte bara med tanke på den ökade arbetsbördan det skulle innebära för kassorna utan även för besvärsmyndigheterna. Den ord- - i ning som tillämpas innebär som jag uppfattar den - att kassorna realiteten själva med hjälp av det bevakningssystem som inrättats avgör om ett ärende enligt LAF skall anhängiggöras. Jag utgår naturligtvis ifrån att kassorna alltid meddelar beslut om ett yrkande om arbetsskadeersättning framställts hos kassan oavsett hur små möjligheterna till ersättning än må vara. Vad jag tidigare har framhållit är att kassorna i regel inte får göra sin prövning beroende av om anspråk framställs eller inte. Lika väl som lagstiftningen som sådan enligt det anförda inger vissa

\ i 75

-Anhängiggörandefrâgan

betänkligheter inger också det bevakningssystem som inrättats betänkligheter. Det kan inte undvikas att det genom ett sådant system skapas risker för att anmälningar som bör bli föremål för prövning inte blir det. - Det är möjligt att man måste godtaga gällande ordning, eftersom det kan vara svårt att finna något annat som på ett bättre sätt system tillfredsställer de intressen som ligger bakom utformningen av bestämmelserna. Jag kommer emellertid att ägna denna fråga fortsatt uppmärksamhet i min kommande inspektionsverksamhet. Efter en inspektion av en försäkringskassa i juni 1982 anförde JO: Enligt vad jag har anfört i mitt tidigare ärende här ger gällande ordning för handläggning av inkomna arbetsskadeanmälningar anledning till vissa betänkligheter. Det är naturligtvis min förhoppning att dessa betänkligheter skall kunna undanröjas.

Överväganden

JOzs betänkligheter avser dels lagstiftningens konstruktion med en anmälningsskyldighet som är vidare än vad som erfordras för att de arbetsskadefall som kan ge rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring skall komma under försäkringskassornas dels kassorprövning, nas bevakningssystem. Enligt utredningens mening kan JOzs betänkligheter undanröjas genom en bestämmelse om att varje anmälan skall följas av någon form av underrättelse från försäkringskassan till den försäkrade så att denne alltid får veta vilken verkan anmälan haft i ersättningshänseende. En bestämmelse med nu föreslaget innehåll medför att ett stort antal underrättelser skall skickas ut från försäkringskassorna. En fråga som inställer sig är därför om anmälningsskyldigheten enligt 8 § förordning-

en om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd bör begrän-

sas, exempelvis till sådana fall där kassan enligt nu gällande ordning efter prövning i sak underrättar den försäkrade genom särskilt beslut. Sådan prövning sker i huvudsak då fråga är om ersättning för inkomstbortfall eller vissa kostnader. En begränsning av anmälningsskyldigheten till de skador som kan berättiga till förutsätter att en ersättning särskild lagstiftning om kompletterande anmälningsskyldighet införs för att ge arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen möjlighet att få kännedom om inträffade arbetsskador. Det skulle emellertid vara irra- s tionellt att ha två system för anmälan av arbetsskada och en sådan ordning skulle medföra en påtaglig risk för en ofullständig rapportering till det förebyggande arbetarskyddet. Som exempel kan nämnas det bortfall av anmälningar som inträffade när Danmark år 1973 införde två skilda system för arbetsskadeanmälan. Då ändrades anmälningsförfarandet för arbetsolycksfall så att samma skada dels skulle anmälas till försäkringsbolag på särskild blankett, dels till arbetarskyddet på annan blankett. Antalet anmälningar till arbetarskyddet sjönk kraftigt och mot beräknade 80 000 anmälningar för år 1974 inkom endast 27 000. Yrkesskadestatistikutredningens förslag (SOU 1976:17) att anmälan om inträffad yrkesskada skulle vara gemensam för yrkesskadeförsäkringen

76 A

nhängiggörandefrâgan

och den skadeförebyggande verksamheten tillstyrktes av de remissin-

stanser som yttrade sig i frågan. l prop. 1977/78:74 förklarade vederbö-

rande statsråd att den föreslagna ordningen var ändamålsenlig med hänsyn till det stora samordningsbehov som finns mellan å ena sidan arbetsskadeförsäkringen och det därtill kopplade statliga personskadeskyddet samt å andra sidan informationssystemet. Detta samordningsbehov föreligger fortfarande. Det ovan upptagna ger därför vid handen att nu gällande ordning för anmälningsskyldighet bör bestå. Utredningen föreslår alltså att den försäkrade, i de fall då han inte sjukskrivits på grund av skadan eller friskskrivits under samordningstiden och ej heller eljest något tyder på rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen, skall få en underrättelse om att anmälan inte föranleder Detta innebär alltså någon kassans vidare åtgärd i ersättningshänseende. skall medföra formell hos att varje anmälan om arbetsskada anhängighet kassan. Underrättelsen synes kunna avfattas på grundval av den mall för ”menbrev” som intagits i kassornas S-handbok 2, avsnitt BC 60.01. Det är därvid viktigt att underrättelsen formuleras klart och lättfattligt så att den försäkrade utan svårighet kan tillgodogöra sig innebörden. Till underrättelsen bör fogas broschyren Arbetsskadeförsäkring, FKF 4400. Vid ett sådant förfarande behöver någon risk inte uppkomma för att anmälningar som bör bli föremål för prövning inte blir det. Om ersättningsrätt bedöms kunna föreligga eller den försäkrade gör sådan rätt uppkommer naturligtvis materiell anhängighet, vilket innebär gällande att kassan måste företa en prövningi sak och meddela ett beslut i ärendet. JO har anfört att det knappast kan ha varit lagstiftarens mening att kassorna skulle att meddela beslut med anledning av anses skyldiga varje anmälan som kommer in dit samt att det framstår i det närmaste som orimligt att kräva något sådant med tanke på den ökade arbetsbörda det skulle innebära för kassan och för besvärsmyndigheterna. Det kan emellertid konstateras att kassorna redan enligt nu gällande ordning har bevakningsrutiner för ingivna anmälningar. Enligt RFV:s instruktioner till kassorna skall lokalkontoren översända menbrev till den försäkrade med förfrågan om han erhållit minskad inkomst på grund av skadan i de fall han friskskrivits under samordningstiden och det inte klart framgår att någon bestående nedsättning av arbetsförmågan inte har uppstått eller kommer att uppstå. Mot denna bakgrund och med beaktande av att använda datateknik vid handläggningen framstår den möjligheterna ökade arbetsbörda som blir följden av utredningens förslag som förhållandevis ringa. Vad nu förordas kan kritiseras för att det i viss mån lägger ansvaret för en fortsatt prövning på den försäkrade. Mot denna kritik kan emellertid anföras att kassan, mot bakgrund av det material som finns tillgängligt, naturligtvis i första hand skall ta ställning till om den anmälda skadan skall tas upp till försäkringsmåssig bedömning. Det är först i andra hand som ansvaret kan komma att övergå till den försäkrade. Förslaget bör alltså inte uppfattas som ett avsteg från principen om kassans utredningsskyldighet.

4 Handläggningen

4.1 av s.k. serviceärenden

Handläggningen

4.1.1 Gällande ordning

Försäkringskassorna prövar ärenden rörande kvarstående medicinsk defekt även om ifrågavarande skada inte medfört inkomstförlust eller ersättningsgilla kostnader. Sådana skador kan inte medföra någon ersättning enligt LAF men väl från Arbetsmarknadsförsäkringar (AMF) eller trygghetnämnden för t. ex. lyte eller annat stadigvarande men. Det kan gälla skador av typen hörselskada, pleuraplaques, silikos, allergi, vibrationsskada eller lösningsmedelspåverkan. Kassornas prövning gäller i dessa fall endast frågan huruvida arbetsskada föreligger och ersättningsfrågan prövas sedan av AMF eller trygghetsnämnden. Utredningen har i sitt arbete kallat dessa ärenden för serviceärenden eftersom kassans prövning i huvudsak motiveras av att ge service åt AMF och trygghetsnämnden. Kassorna prövar årligen drygt 5 000 serviceärenden. Serviceärenden har, sedan de väl anhängiggjorts för prövning inom försäkringskassan, i praxis ansetts vara ärenden enligt LAF, se t. ex. FÖD:s beslut den 7 oktober 1980 i mål nr 1230/79. I målet hade kassan godkänt en hörselnedsättning som arbetsskada. Försäkringsrätten för Södra Sverige tog emellertid inte upp målet till prövning i sak och angav som skäl bl. a. att kassans beslut endast gällde frågan huruvida en arbetstagare hade ådragit sig arbetsskada, att någon ersättning inte begärts eller eljest varit i fråga och att kassans beslut därför inte innefattade någon slutlig prövning av något hos kassan anhängigt ärende om ersättning samt att kassans beslut ej heller kunde betraktas som ett bindande förhandsbesked eftersom det inte generellt kunde läggas till grund för en senare utbetalning av arbetsskadeersättning. Vidare framhöll försäkringsrätten att den aktuella inte reglerades frågan genom någon annan författning enligt vilken den kunde prövas av försäkringsrätten, samt att de omständigheterna att beslutet kunde vara en åtgärd enligt särskilda handläggningsregleri 18 kap. 5 §AFL och att skador som kan antagas endast ha föranlett sveda och värk eller lyte eller annat stadigvarande men ändå skall anmälas hos kassan inte kunde föranleda annan bedömning. Anmälningsskyldigheten torde enligt rätten bero på hänsyn till yrkesskadestatistiken och det förebyggande arbetarskyddet. Slutligen påpekade försäkringsrätten, att förarbetena till LAF tydde på

i

78 Handläggningen

att_ sådana skador, dvs. när arbetsskadeersättning inte har kommit i fråga, inte skulle bli föremål för bedömning som ärenden enligt den lagen. RFV åberopade i FÖD att det är principiellt oriktigt att först avgöra om rätt till ersättning föreligger och därefter om denna fråga besvaras - bedöma jakande om förutsättningarna härför i formav arbetsskada föreligger. RFV framhöll vidare att utredningens innehåll kan behövas som bevisfakta i ett eventuellt framtida ärende om inkomstförlust samt att AMF skall kunna använda försäkringskassans arbetsskadebedömning. FÖD upphävde försäkringsrättens beslut och förklarade att försäkringskassans beslut, som fattats i ärende enligt LAF, fick anses uppfylla kraven för att beslutet skulle kunna bringas under överinstansens prövning. Enligt RFV:s handbok för försäkringskassorna (U-handbok l, avsnitt UA 44.30) skall samtliga ärenden rörande kvarstående medicinsk defekt till följd av annan skadlig inverkan i arbetet prövas i pensionsdelegation även om skadan inte medfört inkomstförlust. Det finns emellertid inga anvisningar om att motsvarande olycksfallsärenden skall prövas och så sker i regel ej heller. Rättsläget beträffande tillåtligheten att föra fastställelsetalan om arbetsskada i försäkringsdomstolarna kan fortfarande uppfattas som oklart. Försäkringsrätten för Södra Sverige tog nämligen genom ett beslut den 27 november 1984 i mål nr 4329/82 inte upp en försäkrads talan till prövning och angav i skälen: N:s talan innefattar inte någon begäran om ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. På grund härav och i likhet med de fall där fråga är om arbetsskadeersättning för sjukdomsperioder som har upphört före samordningstidens utgång, föreligger inte anledning att fastställa att arbetsskada föreligger. N:s talan är således ej av beskaffenhet att kunna prövas av försäkringsrätten.

Rättens ordförande anförde till utveckling av sin mening bl. a. att man varken av LAF, av övrig anknytande lagstiftning eller av förarbeten kan utläsa att lagen har något annat syfte än att ge ersättning för inkomstförlust och särskilt angivna kostnader som uppstått på grund av en arbetsskada samt att en självständig prövning av frågan om arbetsskada föreligger utan att inkomstförlust eller kostnad samtidigt är för handen således inte har sanktionerats genom lagstiftning eller uttalanden i förarbeten. Han anförde vidare att FÖD underlåter att pröva frågan om arbetsskada föreligger i de fall en sjukskrivningsperiod har avslutats inom samordningstiden och att det torde vara praxis i mål enligt äldre yrkesskadelagstiftning att underlåta att pröva om samband förelegat mellan olycksfall i arbetet och sjukskrivningsperioder när rätten till ersättning blivit preskriberad. Han framhöll att det är svårt att inse att det är mer angeläget att företa en självständig arbetsskadeprövning i de mål där ersättning är utesluten på den grunden att någon inkomstförlust eller kostnad inte har uppkommit än i de mål där ersättning inte kan utgå på grund av något i lagen angivet hinder såsom preskription eller att samordningstiden inte löpt ut. Han anförde slutligen att det inte finns några hållbara motiv för att utan stöd i lag eller fast praxis meddela domar som saknar rättslig betydelse och som inte går att verkställa utan endast utgör en åsiktsyttring. Två ledamöter var skiljaktiga och menade att målet bort prövas i sak. Försäkringsrättens beslut har överklagats.

Handläggningen

4.1.2 Överväganden

l en mycket ansträngd balanssituation torde det vara nödvändigt att

ställa om vilka anmälda arbetsskador frågan som försäkringskassorna iskall vara skyldiga att pröva i sak. FÖD:s beslut i målet återgivna 1230/79 torde inte entydigt klarlägga omfattningen av denna skyldighet. Det ovan upptagna ger också vid handen att förfarandet avseende serviceårenden bör författningsregleras för att ges klar omfattning och stadga. Huvudfrågan blir därvid om serviceärenden bör sakprövas som ärenden enligt LAF eller inte. l anslagsframställningen för budgetåret 1985/86 har RFV förklarat att man i syfte att få till stånd en rationaliseringsvinst hos försäkringskassorna kan överväga en ändring av bestämmelserna så att kassorna endast är skyldiga att pröva ärenden som avser ersättning enligt LAF. Verket anför dock att detta skulle kunna medföra att arbetsskadebegreppet utvecklas olikartat inom å ena sidan och å andra socialförsäkringen sidan trygghetsförsäkringen och att det från flera synpunkter vore olyckligt. Alternativt kunde därför enligt verket prövningen av om arbetsska-

da föreligger bibehållas hos kassorna och en självkostnadsersättning

införas för ärendeprövningen hos kassorna. På motsvarande sätt som LAF kompletteras av trygghetsförsäkringarna har till lagen om statligt personskadeskydd kopplats en lag om statlig ersättning vid ideell skada. En jämförelse med förarbetena till dessa lagar ger vid handen att serviceärendena bör anses falla utanför obligatorisk sakprövning i kassorna enligt LAF. l

specialmotiveringen

till sistnämnda lag sägs nämligen bl. a. (prop. 1976/77264, s. l3l - 132): Huruvida en inträffad skada över huvud taget är ersättningsgill får bedömas enligt reglerna inom personskadeskyddet. Har ersättning utgått enligt lagen om personskadeskydd, behöver den frågan inte prövas

ytterligare: Om skadan t. ex. har föranlett fri sjukvård under skyddstiden

men ingen inkomstförlust, måste däremot hela ersättningsfrågan bedömas självständigt i ärendet om ideell skada. Enligt allmänna processuella grundsatser torde det vidare förhålla sig så att handläggning av ärenden inte skall ske i vidare mån än som behövs för att tillämpa en viss lagstiftning, i detta fall LAF som avsetts vara en renodlad socialförsäkring för inkomstbortfall och kostnader. Serviceärenden bör till följd av det anförda, enligt utredningens mening, inte längre anses vara ärenden som försäkringskassorna obligatoriskt skall ta upp till prövning enligt LAF trots att skadorna fortfarande skall anmälas. 8 kap. 3 § LAF bör ändras i enlighet härmed. Ett frikopplande av kassorna från obligatorisk sakprövning av serviceärendena skulle medföra - som RFV påpekat en rationaliseringsvinst hos kassorna. Det sagda behöver emellertid inte medföra att kassornas sakprövning av serviceärendena skall upphöra. Regeringen kan nämligen med stöd av 18 kap. 5 § andra stycket AFL förordna att kassorna skall biträda AMF och trygghetsnämnden vid handhavandet av dessa ärenden. Det är i många avseenden viktigt att ett sådant förordnande sker så att prövningen även i fortsättningen kan göras av kassorna. Förordnandet kan ges en omfattning som motsvarar nu gällande anvisningar i

Handläggningen

RFV:s handbok och även innefatta att den vanliga besvärsordningen

skall gälla. Om ett sådant förordnande kommer till stånd blir det visser-

ligen ingen minskning av antalet till kassorna inkommande ärenden men väl ett ekonomiskt tillskott genom den ersättning AMF och trygghetsnämnden kan komma att få utge för kassornas biträde. Denna ersättning bör motsvara självkostnaden. Serviceärenden är både från rättslig och utredningsmässig synpunkt genomsnittligt mindre komplicerade än övriga arbetssjukdomsärenden. Handläggningskostnaden för ett serviceärende torde i genomsnitt motsvara eller något understiga kostnaden för ett arbetsolycksfallsärende. Denna kostnad har i avsnitt 5.1.2 beräknats till ca 700 kr. Handläggningskostnaderna för samtliga serviceärenden torde kunna beräknas till ca (5 000 x 600 =) 3 milj. kr.

4.2 och information

Utbildning

4.2.1 Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas

utbildningsverksamhet

Yrkesskadeförsäkringskommittén underströk i sitt betänkande 1975 (s. 162) betydelsen av att RFV inom ramen för sin tillsynsverksamhet utfärdar anvisningar och tillämpningsföreskrifter och därigenom drar upp riktlinjer för försäkringskassornas handhavande av arbetsskadeförsäkringen. Kommittén ansåg också att en kraftig utbildningsinsats, i synner-

het i initialskedet, erfordrades för den personal som skall handlägga

arbetsskadeärenden. Kommittén förutsåg att det generellt utformade arbetsskadebegreppet skulle ställa kassorna inför svåra uppgifter som skulle komma att kräva kvalificerade insatser. Genom decentraliseringen skulle antalet ärenden för de mindre kassorna bli så litet att det kunde bli svårt för dessa att under rimlig tid få erfarenhet av bedömningen av alla typer av skador. Vidareutbildning, kontinuerlig information om praxisutveckling m. m. ansåg kommittén vara viktiga medel för att underlätta kassornas arbete. Föredragande departementschefen noterade (prop. 1975/76:l97 s. 86) att behovet av utbildning för blivande handläggare i kassorna hade betonats vid remissbehandlingen. Själv ville han framhålla angelägenheten av att åtgärder på detta område sattes igång på ett tidigt stadium. Utredningen kan konstatera att omfattningen av RFV:s utbildningsoch konferensverksamhet varit betydande. Som exempel kan följande nämnas. Redan under hösten 1976 och våren 1977 förbereddes införandet av arbetsskadeförsäkringen med en nyhetsutbildning för berörd personal på försäkringskassorna. Därefter har frågor som berör försäkårligen varit föremål för diskussion på verkets konferenser för ringen kassorna. Två pensionsdelegationskonferenser har också hållits med inriktning på de förtroendevalda i pensionsdelegationerna. Till speciell den senare av dessa inbjöds samtliga ordinarie ledamöter. En speciell utbildning rörande handläggning hölls i februari 1980 för att möta problemet med de då växande balanserna. Kurser har även anordnats

Handläggningen 81

kring metodiken vid arbetsplatsutredningar och ett särskilt vidareutbildningsmaterial har också tagits fram. l februari 1984 hölls en försäkringsmedicinsk konferens i verkets regi där bland annat förtroendeläkarnas roll och arbetsuppgifter diskuterades. Inbjudna var bl. a. kassornas samtliga förtroendeläkare. En särskild kurs för nya förtroendeläkare hålls för övrigt vid ett eller två tillfällen varje år. Ett kursmaterial, - allmän har utar- Försäkringsmedicin försäkring, betats av RFV i samarbete med representanter för försäkringskassorna, socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Sveriges Läkarförbund och Försäkringskasseförbundet. Syftet är att ge läkare och annan personal inom sjukvården kunskap om socialförsäkringarna, deras uppbyggnad och regelsystem, om läkarintyg och utlåtanden samt om samarbetet mellan olika organ i samhället, då särskilt mellan behandlande läkare och försäkringskassa. l första hand är boken avsedd att användas vid kurser anordnade av försäkringskassorna för AT-läkare under sista praktikåret. Kurserna som anordnas lokalt av försäkringskassorna omfattar fyra dagar varav en halv dag ägnas åt LAF. RFV har dessutom deltagit i förberedelser och genomförande av symposier som hållits i AM Fzs regi och som resulterat bland annat i olika artiklar i Läkartidningen, ”Modell för bedömning av ryggskada i enlighet med arbetsskadeförsäkringen”, Modell för bedömning av skador på halsrygg och axelled i enlighet med arbetsskadeförsäkringen”, ”Modell för arbetsskadebedömning vid osteoartros och Arbetsskadebedömning vid exponering för organiska lösningsmedel”. Dessutom har symposier hållits rörande yrkesbetingad cancer och yrkesrelaterade hudsjukdomar. I detta sammanhang vill utredningen också nämna det informationsarbete som kassorna genomför på det lokala planet. Den enkät som utredningen genomfört (se avsnitt 4.7) visar att kassorna, dels inom ramen för informations- och upplysningskampanjen ”Kassorna och facket”, dels genom annan riktad information till grupper med speciell anknytning till LAF, t. ex. läkare och skyddsombud, bedrivit ett omfattande arbete för att sprida kunskap om försäkringen.

4.2.2 Övrig informations- och utbildningsverksamhet

Även i annat material, företrädesvis från arbetsmarknadens organisationer, presenteras, förklaras och kommenteras I i arbetsskadeförsäkringen. detta sammanhang kan bl. a. nämnas Försäkringar på arbetsmarknaden enligt lag och kollektivavtal och Socialförsäkring, bägge utgivna av Svenska arbetsgivareföreningen, samt Facklig information om arbetsskador och L0 informerar nr 6: Arbetsskadeförsäkringen, som utgivits av Landsorganisationen. Även i Folksams Vår trygghet ges arbetsskadeförsäkringen visst utrymme. Detsamma gäller boken Försäkring och läkarintyg som vänder sig till läkare i rollen som intygsutfärdare i försäkringsärenden. Utredningen anser det vara betydelsefullt att även andra än RFV och försäkringskassorna engagerar sig i informationen kring arbetsskadeför-

ñ-Arbetskadeförsäkring

Handläggningen

säkringen. Det är dock viktigt att den information som lämnas är korrekt så att missförstånd och därmed risk för rättsförlust undvikas. Detta

kan

torde i görligaste mån kunna uppnås genom att verket aktivt medverkar, t. ex. genom att erbjuda faktagranskning, då informationsmaterial framställs.

4.2.3 överväganden

Utredningen finner att RFV:s och försäkringskassornas utbildnings- och informationsinsatser i större utsträckning bör riktas mot läkarkåren. l första hand bör naturligtvis de behandlande och intygsutfärdande läkarna ges ytterligare kunskap om arbetsskadeförsäkringen men utbildningen bör också omfatta kassornas förtroendeläkare. Eftersom det medicinska underlaget ofta är av direkt avgörande betydelse för besluten är det viktigt att de läkare som uttalar sig i ärendena är väl införstådda med försäkringens centrala begrepp skadlig inverkan och samband och att de formulerar sina utlåtanden i enlighet därmed. I prop. 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning anger föredragande statsrådet att i företagshälsovårdens arbetsuppgifter bör bl. a. ingå att medverka vid kassornas utredningar i arbetsskadeärenden. Utredningen anser att företagshälsovården, med dess tillgång till personal med speciell inriktning på arbetsmiljöproblem och närhet till den skadades arbetsmiljö, har mycket goda förutsättningar att spela en betydelsefull roll i utredningsarbetet kring vissa anmälda arbetsskador. För att dra upp riktlinjer för och underlätta ett framtida utökat samarbete mellan försäkringskassorna och företagshälsovården bör RFV inbjuda de centrala parter som undertecknat företagshälsovårdsavtal till diskussion. Till dessa diskussioner bör också inbjudas representanter för olika personalkategorier som arbetar inom företagshälsovården. Därvid bör klarläggas de problem och de fördelar som kan vara förknippade med ett sådant samarbete. Bland de frågor som bör diskuteras på central nivå kan nämnas

CJ företagshälsovårdens möjligheter att bistå kassorna i utredningsarbetet E] omfattningen av ett sådant samarbete E] vilken typ av ärenden som lämpar sig bäst för ett samarbete E! hur samarbetet bör organiseras

Utredningen anser vidare att RFV bör utarbeta ett informationsmaterial som vänder sig till den lokala företagshälsovården. Materialet bör beskriva arbetsskadeförsäkringens bakgrund, regelverk och administration. Tyngdpunkten bör läggas vid en beskrivning av hur kassornas utredningsarbete sker och hur företagshälsovården kan medverka till att förbättra utredningarna samtidigt som utredningsarbetet underlättas. Av stor vikt är att materialet även noga beskriver de olika reglerna för bedömning av ”skadlig inverkan och samband och hur olika utredningar och medicinska utlåtanden måste utformas för att en korrekt bedömning i enlighet med lagen skall kunna ske.

SOU l985z54 , Handläggningen 83

Regionalt bör försäkringskassorna bjuda in företagshälsovården till information om arbetsskadeförsäkringen och diskussion om ett framtida samarbete. Det informationsmaterial som utredningen föreslagit att RFV skall utarbeta kan då spridas och användas som diskussionsunderlag. För att kvalitetsmässigt förbättra kassornas utredningar och även effektivisera utredningsarbetet bör ytterligare utbildning genomföras. Utredningen har i första hand diskuterat behovet av utbildning inom tre områden nämligen ergonomi, yrkesmedicin och fotografering/videoupptagning. Att utreda arbetsmiljöförhållanden i ett ärende rörande besvär eller sjukdom i rörelse- och stödjeapparaten kräver, förutom intervjuteknik och kunskap om arbetslivet, också ergonomiska kunskaper. För att kvaliteten på utredningarna skall kunna höjas bör kassornas utredare ges grundläggande kunskaper i ergonomi. En utbildning bör enligt utredningens uppfattning bl. a. innehålla avsnitt om arbetsfysiologi och anatomi och även behandla frågor kring skadliga effekter av olika belastningsfaktorer. Förbättrade kunskaper på dessa områden kan förväntas leda till effektivare utredningar med snabbare handläggning som följd. RFV bör därför, förslagsvis tillsammans med ASS, utreda vilken typ av utbildning som kan anses vara mest lämpad för kassans utredare och vid behov utarbeta ett utbildningsmaterial. Utbildningen bör om möjligt ske centralt i RFV:s regi. På vissa högskolor genomförs i dag olika översiktskurser i yrkesmedicin. RFV bör tillsammans med yrkesmedicinsk expertis sammanställa en kurs med sikte på de speciella kunskapsbehov som finns på försäkringskassorna. Kurserna, som bör genomföras centralt i RFV:s regi med externa föreläsare, bör innehålla avsnitt om epidemiologi, toxikologi, riskbedömning, diagnostik m. m. En preliminär bedömning av en yrkesmedicinsk expert, professor Olav Axelson, ger vid handen att en utbildningsomgång lämpligen bör omfatta tvâ föreläsningsperioder om vardera cirka tre dagar. Det beslutsunderlag som föreläggs pensionsdelegationen för beslut rörande en skada, t. ex. av typen rygg- och ledbesvär, förbättras ofta avsevärt om den skriftliga redogörelsen av den försäkrades arbetsförhållanden kan kompletteras med bildmaterial. Kassorna använder i varierande utsträckning olika tekniska hjälpmedel, t. ex. stillbildskamera och videoutrustning, för att dokumentera speciellt svârbeskrivna arbeten och arbetsmoment. För att stimulera kassorna till en ökad användning av olika tekniska hjälpmedel i utredningsarbetet bör RFV tillsammans med sakkunniga från t. ex. ASS utarbeta ett utbildningsmaterial på området. Utbildningsmaterialet bör ge grundläggande kunskaper om hur fotografering eller filmupptagning bör gå till för att det som upptagits skall kunna användas vid en bedömning av ett arbetes eventuella skadlighet.

Handläggningen

4.3 Utredningen av arbetsskadeärenden

4.3.1 Arbetsplatsutredning

Till grund för bedömningen av om en försäkrad varit utsatt för “annan skadlig inverkan“i arbetet skall ligga en utredning av de miljöfaktorer den försäkrade varit utsatt för i sitt arbete. De uppgifter som lämnas på blanketten ANMÄLAN om arbetsskada” (FKF 9210) eller på eventuell att de utan komplettering kan bilaga till denna är sällan så uttömmande utgöra underlag för beslut i ett arbetssjukdomsärende. Yrkesskadeförsäkringskommitten anförde i sitt betänkande SOU 1975:84 (s. 99) att förvaltningsmyndighet enligt förvaltningslagen har skyldighet att vägleda en person för att t. ex. avhjälpa brister i ansökan men att det inte föreskrivs någon skyldighet för myndigheten att ex officio komplettera en ansökan med olika utredningar. Vidare anförde dock kommittén: När det gäller socialvårdsomrâdet och socialförsäkringsområdet har det emellertid sedan länge varit praxis att de tillämpande myndigheterna självmant svarar för att tillfredsställande underlag föreligger innan ett ärende prövas i sak. Denna utredningsplikt har ansetts följa av hänsyn till de allmänna uppgifter som myndigheterna på det sociala området har. Knapphändiga eller ofullständiga uppgifter från en yrkesskadads sida har alltså i praktiken inte godtagits av RFV, FR eller FD utan myndigheterna har trätt i verksamhet och föranstaltat en komplettering av uppgifterna till dess att tillfredsställande underlag förelegat för en prövning av ärendet i sak. En sådan utredningsplikt för tillämpningsmyndigheterna bör givetvis gälla även efter ikraftträdandet av en ny lagstiftning.

Försäkringskassan skaffar sig i de flesta fall kunskap om den försäkrades arbetsmiljö genom den information som inhämtas från den försäkrade själv. Oftast sker detta genom att kassans utredare intervjuar den försäkrade. Beroende på vad som är lämpligt i det enskilda fallet sker intervjun per telefon eller vid den försäkrades besök på kassan. Yrkesskadeförsäkringskommittén anförde (s. 100):

Liksom hittills bör den skadades egna uppgifter om de faktiska omständigheterna kring ett skadefall i princip godtas. Endast om det finns skäl att misstänka att uppgifterna är oriktiga bör vederbörande försäkringskassa söka närmare utreda vad som verkligen inträffat. Det ligger i sakens natur att full bevisning härom inte alltid kan erhållas. För rätt till ersättning har hittills inte krävts mera än att det efter utredningen inte längre finns anledning att tvivla på den skadades uppgifter. Enligt kommitténs mening bör denna bedömningsprincip alltjämt gälla. Utan att kassan finner skäl att misstänka att felaktiga uppgifter lämnats kan kassan ändå, speciellt när det gäller de ”nya sjukdomarna”, behöva vända sig till uppgiftslämnare på den skadades arbetsplats, t.ex. arbetsgivare, arbetsledare, skyddsombud eller arbetskamrater, för att komplettera utredningen. Hjälp med utredning av skadlig inverkan kan kassan få i varierande omfattning i olika ärenden och ärendetyper av bl. a. yrkesinspektionen, företagshälsovården, företagets skyddsorganisation och yrkesmedicinska kliniken.

H andläggningen 85

RFV har utarbetat ett utbildningsmaterial, Kurs i arbetsplatsutredning (FKF 98l3), för att ge grundläggande kunskaper på området. I materialet ingår bl. a. checklistor med frågeställningar som kan vara relevanta vid utredning av vissa sjukdomar. Vad som speciellt skall utredas blir i varje enskilt fall beroende på vilken typ av skada eller sjukdom som drabbat den försäkrade. l RFVzs utbildningsmaterial anges hur en utredning bör gå till och vilken information den skall ge beslutsfattaren. Ur materialet kan i korthet följande återges om utredningen av de mest frekventa arbetssjukdomsgrupperna.

Rygg- och ledbesvär

Vid besvär i rörelse- och stödjeapparaten (diagnosgrupperna rygg- och ledbesvär, tendinit, epicondylit, myalgi, reumatiska sjukdomar samt bursit) skall kassans utredning syfta till att ge en samlad bild av den försäkrades arbete speciellt med avseende på

El arbetsplatsens utformning E! verktygs och maskiners beskaffenhet och funktion El beskrivningar av arbetsmoment, arbetsställningar, arbetsrörelser i form av vridningar och böjningar samt lyft. Frekvenser av rörelser och tyngd på lyft skall anges.

l inledningsskedet av utredningen av dessa ärendetyper har kassan möjlighet att till den försäkrade sända frågeblanketten FÖRFRÅGAN rygg, leder och muskler (FKF 9226). Den av den försäkrade ifyllda blanketten innehåller sällan tillräcklig information för ett beslut men ger, tillsammans med anmälningsblanketten, utredaren en grund för den fortsatta utredningen. Vid sjukdom/skada i rörelse- och stödjeapparaten sker den fortsatta utredningen ofta genom en eller flera intervjuer med den skadade. Att utredaren besöker den skadades arbetsplats förekommer inte i någon större utsträckning. Docenten Antoinette Hetzler och forskningsassistenten Kjell E. Eriksson anger i sin rättssociologiska studie Arbetsskadeförsäkringens tillämpning (s. l 14) att arbetsplatsbesök företas i 5,1 % av ärendena rörande rygg- och ledbesvär. I samma studie anges att skyddsombud på den skadades arbetsplats kontaktas i 3,9 °/o av fallen och att arbetsgivare eller representant för arbetsgivaren kontaktas i 10,4 % av fallen. Yrkesinspektionen har enligt studien kontaktats i 0,9 % av fallen. Kassorna utnyttjar den lokala företagshälsovården i mycket varierande grad när det gäller utredning av skadlig inverkan vid olika ortopediska diagnoser. En del kassor har ett väl utbyggt samarbete, medan andra endast har sporadiska kontakter.

Lungsjukdomar

Lungsjukdomar (pneumokonioser, t. ex. pleuraplaques, asbestos och silikos) har ofta lång latenstid, dvs. tiden från det den skadade först

86 Handläggningen SOU l985z54

exponerats för skadliga ämnen och till dess skadan blir iakttagbar. Detta gör att expositionsförhållandena ofta kan bli svåra att fastställa. Genom intervjuer med den försäkrade och hans arbetsgivare, ofta rör det sig om tidigare arbetsgivare, går det många gånger att i efterhand få fram godtagbara uppgifter. I de fall gamla arbetsplatser försvunnit eller arbetsgivare lagt ner verksamheten kan kontakt med yrkesinspektion, fackförening eller branschorganisation ge uppgift om eventuell förekomst av skadliga ämnen. Det finns också yrken och yrkesgrupper där man mot bakgrund av tidigare erfarenhet på sannolika skäl kan utgå från att exposition för visst ämne, t. ex. asbest eller kvarts, förekommit. I ärenden rörande pneumokonioser har kassorna ofta god hjälp av de utredningar som görs på t. ex. lungklinik eller yrkesmedicinsk klinik. För att läkare skall kunna sätta rätt diagnos vid konstaterade lungförändringar måste bl. a. en noggrann expositionsutredning göras.

Icke allergiska eksem

Vid icke allergiska eksem skall kassans utredning i första hand syfta till att beskriva den försäkrades arbete speciellt med avseende på de hudirriterande arbetsmoment som förekommer. Förhållanden som skall belysas är: El vilka kontakter med skadliga ämnen som förekommer El hur dessa kontakter sker EJ hur ofta de sker EI om försämringar sker vid dessa typer av arbeten osv.

l utlåtanden från dermatolog tas ofta frågan om eksemets uppkomstsätt upp till diskussion. Detta är nödvändigt för att läkaren skall kunna ge sin patient förebyggande (profylaktiska) råd. En sådan utredning är naturligtvis av största intresse för kassan.

Allergiska eksem

För att skilja ett allergiskt eksem från ett icke allergiskt eksem utförs tester med olika preparat för att utröna om någon känslighet för ett eller flera specifika ämnen föreligger. Om en allergisk reaktion för något ämne kan konstateras försöker man spåra ämnet i den skadades miljö. Liksom när det gäller de icke allergiska eksemen har läkare och försäkringskassa, om dock från skilda utgångspunkter, samma intresse att spåra eksemets uppkomst. Undersökningsresultat redovisade i läkarutlåtanden ellerjournaler har ofta avgörande betydelse för försäkringskassans beslut i denna typ av ärenden. Enligt Hetzler/Eriksson (a a s. ll6) gör kassans utredare arbetsplatsbesök endast i 0,2 % av eksemfallen. Denna låga andel beror nog till viss del på att den medicinska utredningen i denna diagnosgrupp många gånger penetrerar frågan om skadlig inverkan. Dessutom är de miljöförhållanden som skall utredas och beskrivas relativt sett mer lämpade för intervjuformen.

Handläggningen 87

Hörselskador

En hörselskada konstateras ofta först långt efter det att den försäkrade varit utsatt för skadligt buller. Exakta uppgifter om bullernivåer i enskilda fall kan därför vara svåra att få fram Anmälan om hörselskada inkommer för det mesta först efter det att en hörselnedsättning konstaterats vid en audiologisk undersökning av den försäkrade. På blanketten för läkarutlåtande vid hörselskada (FKF 9222) skall intygsutfärdande läkare, förutom att redovisa undersök-

ningsfynd, också redovisa den skadades yrkesan.amnes. Därvid skall

anges typ av arbete och tidsperioder i kronologisk ordning samt bullernivån om denna är känd. Om den i läkarutlåtandet lämnade yrkesanamnesen inte ger ett tillräckligt underlag för beslut kompletteras materialet genom kontakt med den försäkrade. För detta ändamål finns en särskild blankett (FKF 9245). Uppgifter om bullernivån i olika typer av arbeten kan ofta inhämtas från yrkesinspektionen.

Luftrörsbesvär

Skadlig inverkan i samband med luftrörsbesvär utgörs av olika ämnen i luften som ger upphov till andningsbesvär. Besvären, som även kan vara av allergisk natur, kräver ofta en grundlig medicinsk utredning där läkaren försöker utröna sjukdomens uppkomst. En sådan utredning är naturligtvis betydelsefull för kassan. Finner man att den försäkrade blivit känslig för ett specifikt ämne skall utredningen ge svar på om ämnet i fråga förekommeri arbetsmiljön. Har den försäkrade drabbats av luftrörsbesvär som inte är av allergisk typ skall utredningen inriktas på att beskriva den materialhantering och de ämnen som finns i miljön och som kan ge upphov till andningsbesvär. Ett bra beslutsunderlag utgör ofta de miljötekniska mätningar av dammkoncentrationer m. m. i den försäkrades arbetsmiljö som kan göras av yrkesinspektion eller företagshälsovård.

Smitta och förgiftning

Utredningen av eventuell skadlig inverkan vid uppkommen smittsam sjukdom eller förgiftning bygger oftast på de uppgifter den försäkrade lämnar om kontakt med den troliga smittkällan eller hanteringen av det giftiga ämnet. Kompletterande upplysningar inhämtas på arbetsplatsen. Vid denna typ av skador kan utredning av arbetsmiljön ha gjorts av yrkesinspektion, hälsovårdsnämnd eller företagshälsovård. Resultatet av en sådan utredning kan naturligtvis ingå i beslutsmaterialet.

Vibrationsskada

Utredningen vid vibrationsskada skall innehålla uppgifter om under hur lång tid och hur ofta den försäkrade arbetat med vibrerande verktyg, hur många timmar per dag, vilka verktyg som använts samt vilket eller vilka material som bearbetats. Uppgift om olika verktygs egenskaper kan inhämtas från yrkesinspektion, branschorganisationer och tillverkare.

88 Handläggningen SOU l985z54

Cancer

En eventuell skadlig inverkan vid uppkommen cancer får på grund av

sjukdomenslatenstid ofta sökas åratal tillbaka. Detta gör att det kan vara

svårt att få fram precisa uppgifter om exponeringsförhållanden. Den försäkrade själv är naturligtvis den viktigaste uppgiftslämnaren. Skyddsorganisation, fackförening och arbetsgivare kan ge kompletterande uppgifter. Utredningar eller undersökningar av arbetsmiljön kan tidigare ha gjorts av företagshälsovård, yrkesinspektion, hälsovårdsnämnd eller annan. l de fall en sådan utredning finns bör den naturligtvis ingå i beslutsunderlaget.

Lösningsmedelspåverkan

Utredningen i ett ärende rörande anmäld skada till följd av arbete med lösningsmedel skall innehålla en uttömmande beskrivning av de arbeten där den försäkrade varit utsatt för exposition. Eftersom alla arbeten där den försäkrade kommit i kontakt med lösningsmedel tas med i utredningen kommer denna ofta att sträcka sig långt tillbaka i tiden. Om den försäkrade utretts på yrkesmedicinsk klinik eller liknande får kassan ett material som ofta bl. a. innehåller en fullständig arbetsanamnes och expositionsutredning. En utredning avseende exposition skall innehålla uppgifter om vilka lösningsmedel den försäkrade varit utsatt för och om blandningar av olika medel förekommit. Vidare skall anges under vilka perioder den försäkrade arbetat med dessa medel och hur ofta och hur länge under dessa perioder. Arbetsmetoder, typ av arbetslokaler samt vilka skyddsåtgärder som vidtagits hör till det som också måste ingå i utredningen. Eftersom kassans utredningar i dessa sammanhang rör miljöförhållanden som kan vara svåra att långt i efterhand beskriva är det av stor vikt att kassan efterforskar mätningar och undersökningar som yrkesinspektionen eller företagshälsovården kan ha gjort på den aktuella arbetsplatsen.

H järtsjukdomar

Bland de faktorer som kan utlösa hjärtbesvär, t. ex. hjärtinfarkt, har i olika specialistutlåtanden till FÖD nämnts bland annat fysiskt och psykiskt ovanligt ansträngande arbetsförhållanden. Tillräckliga uppgifter om sådana ansträngande arbetsmoment kan kassan oftast få direkt av den försäkrade. Vissa förhållanden måste kanske utredas närmare genom kontakt med skyddsombud och arbetsgivare.

Psykiska och psykosomatiska sjukdomar

Uppgifter om vilka förhållanden i arbetet som anses ha orsakat psykisk eller psykosomatisk sjukdom inhämtas ofta vid intervju med den försäkrade. Om den försäkrade fortfarande är sjukskriven under psykisk diagnos kan det vara lämpligt att utredaren först tar kontakt med den behandlande läkaren för att med denne diskutera om det finns några

Handläggningen 89

I invändningar ur medicinsk synpunkt mot att utredningen görs innan ett tillfrisknande skett. V De bakomliggande förment skadliga faktorerna i denna typ av ärenden är ofta svåra att beskriva och mäta. Detta gör att utredaren kan behöva ta kontakt med även andra på den försäkrades arbetsplats, såsom arbetskamrater, skyddsombud, arbetsledning och arbetsgivare. Utredning av skadlig inverkan i dessa ärenden blir speciell genom att vissa med arbete eller arbetsförhållanden sammanhängande omständigheter som otvivelaktigt kan ge upphov till psykiska besvär anses vara av sådan art att de i förarbetena till LAF (prop. [975/762197 s.9l) har undantagits från vad som enligt LAF kan anses utgöra skadlig inverkan”. Rätt till LAF-ersättning föreligger inte om den psykiska störningen beror på företagsnedläggelse, arbetstvister, byte av arbetsuppgifter, svikna befordringsförhoppningar, bristande uppskattning av arbetsinsatser eller allmän vantrivsel med arbetsuppgifter och arbetskamrater. Kassans utredning måste mot bakgrund av detta också klargöra om sådana omständigheter gett upphov till sjukdomen.

4.3.2 Medicinsk utredning

För utredningen av ett arbetsskadeärende fordras inte sällan att försäkringskassor och försäkringsdomstolar har medicinsk expertis till sitt förfogande. Vad först gäller försäkringskassorna skall dessa enligt 13§ FASP inhämta läkarutlåtande om anmäld arbetsskada. Sådant utlåtande inhämtas från läkare som har behandlat den försäkrade eller som kan lämna uppgifter av betydelse för ärendets avgörande. l betänkandena SOU l980:22, Utbyggnad av yrkesmedicinen, och SOU 1983:32, Företagshälsovård åt alla, har 1976 års företagshälsovårdsutredning föreslagit en utbyggnad av yrkesmedicinen på såväl läns- som regionsjukvårdsnivå och av företagshälsovården. Enligt förslagen skall företagshälsovården ha en mycket central uppgift i arbetsskadeutredningar och som skäl anförs bl. a. att företagshälsovården har speciella förutsättningar genom sin tillgång till såväl miljö- som hälsoaspekten. Även de yrkesmedicinska klinikerna föreslås få till uppgift att bl. a. utreda samband mellan och ohälsa. arbetsmiljö Regionklinikerna förutsätts därvid inrikta sin verksamhet pä särskilt avancerat utredningsarbete. RFV hari U-handbok l, avsnitt UA 70.10, tagit in en förteckning över ett antal läkare som visat intresse för att ställa upp som försäkringskassornas riksexperter vid den medicinska utredningen av svårbedömda arbetssjukdomsärenden. Förteckningen omfattar tio läkare. Dessa företräder olika medicinska specialiteter. som riksexpert inom Uppdragen områdena vibrationsskador/neurologiska skador och ryggbesvär/ ledbesvär är för närvarande vakanta. l försäkringskassorna finns en eller flera förtroendeläkare som bl. a. skall biträda vid utredning och bedömning av försäkringsfall och i förekommande fall inhämta kompletterande uppgifter från behandlande läkare. Samråd skall ske med förtroendeläkare då dennes medicinska

90 SOU l985z54

Handläggningen

bedömning anses erforderlig. Detta gäller exempelvis då osäkerhet råder beträffande samband mellan skadlig inverkan och den försäkrades skada, sjukskrivningstidens längd i förhållande till skadans art samt betydelsen av ändrad diagnos under pågående sjukskrivningstid. Förtroendeläkarens funktion är alltså att vara rådgivande i frågor som kräver medicinsk sakkunskap men han skall inte deltaga i den rent försäkringsmässiga bedömningen. Utredningen har i sitt arbete noterat stora skillnader mellan olika kassor och föredragande i pensionsdelegation när det gäller att utnyttja förtroendeläkarnas tjänster. Vissa kassor/föredragande synes höra en förtroendeläkare i praktiskt taget _alla sjukdomsärenden medan i andra fall förtroendeläkare hörs endast undantagsvis. Valet av arbetsmetod styrs ofta av uttalade krav eller önskemål från vederbörande pensionsdelegation. I varje pensionsdelegation ingår två av RFV utsedda läkare. Något krav på särskild specialistkompetens föreligger inte men vid tillsättningen eftersträvas naturligtvis en kombination av läkare med kunskap från olika områden. Enligt Hetzler/Erikssons rättssociologiska studier är det allt överskuggande fyndet att medicinsk vägledning saknades i en stor del av ärendena. Därvid framkom att försäkringskassorna fattade slutligt beslut i åtskilliga ärenden utan att någon av de konsulterade läkarna i sina utlåtanden tagit upp en diskussion i sambandsfrågan. För t. ex. rygg- och ledbesvär utgjorde år l98l denna andel 37 procent. Mot bakgrund av den ogynnsamma balansutvecklingen i försäkringskassorna begärde RFV i december 1983 uppgift från kassorna om vilka faktorer som haft betydelse för den uppkomna situationen. Några kassor åberopade därvid bristande tillgång till medicinsk expertis, företrädesvis i ortopedi. Vad härefter gäller försäkringsdomstolarna skall dessa enligt 8 § förvaltningsprocesslagen tillse att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Enligt 24 § samma lag får rätten inhämta yttrande över fråga som kräver särskild sakkunskap från myndighet, tjänsteman eller den, som eljest har att gå till handa med yttrande i ämnet, eller anlita annan sakkunnig i frågan. Regeringen har förordnat ett antal läkare att såsom särskilda sakkunniga tillhandagå försäkringsöverdomstolen med utlåtanden i medicinska frågor. På motsvarande sätt har regeringen förordnat ett antal andra läkare för försäkringsrätterna. En undersökning av de mål som under tiden oktober 1983 - mars l984 avgjorts av försäkringsrätten för Södra Sverige visar att väntetiden på ett sakkunnigutlåtande varierar i hög grad från ett mål till ett annat och att den i genomsnitt är omkring sex månader. För utlåtande från specialist i ortopedi är den genomsnittliga väntetiden närmare åtta månaden

Överväganden

Enligt l3§ FASP skall försäkringskassan inhämta läkarutlâtande om anmäld arbetsskada. Av RFV:s S-handbok 2, avsnitt BC 40.15, följer att läkarintyg normalt skall inhämtas först om det kan antas att sjukskriv-

Handläggningen 9l

ningen kommer att sträcka sig över 90:e dagen. Frågan om behov av läkarutlåtande tas upp i kassan på 60:e dagen och, om då inte kan bedömas om sjukskrivningen kommer att sträcka sig över samordningstiden, ånyo på 80:e dagen. l avsnitt 4.3.3 föreslår utredningen att läkarutlåtande skall begäras först sedan ut. RFV:s samordningstiden löpt handboksanvisningar börjusteras med hänsyn till det sagda. En utbyggnad av företagshälsovården och yrkesmedicinen i enlighet med företagshälsovårdsutredningens förslag kommer i väsentlig mån att kunna bidra till förbättrade utredningar hos kassorna. Företagsläkare och yrkesmedicinare har särskilda förutsättningar att göra väl underbyggda bedömningar i olika avseenden. Om företagshälsovården och yrkesmedicinen ges tillräckliga resurser för att lämna det biträde åt kassorna som förutsatts, kommer kassornas tillgång till medicinsk expertis att förbättras avsevärt. Det ankommer på RFV att svara för att förutsättningar skapas för kassorna att kunna etablera ett gott samarbete med företagshälsovården och yrkesmedicinen. Gruppen med ”riksexperter” åt försäkringskassorna framstår som underdimensionerad och förteckningen bör utökas med såväl fler medicinska specialiteter som med fler specialister inom varje ämnesområde. Även denna uppgift bör i första hand ankomma på RFV. Den bristande tillgången på förtroendeläkare utgör i vissa kassor en flaskhals i ärendehandläggningen. Ett genomförande av förslaget från utredningen om förtroendevalda i försäkringskassorna (SOU 1985:21) att läkare inte enbart i denna egenskap skall ingå som ledamöter i socialförsäkringsnämnd skulle medföra ett ökat krav på medicinsk utredning i beredningsskedet. Detta skulle leda till en ytterligare ökad belastning på förtroendeläkarna och medföra behov av fler förtroendeläkare. För att möta denna situation fordras snabba och kraftfulla åtgärder från RFV:s sida. Efter hand som rättstillämpningen kommer att vinna stadga torde dock en viss återhållsamhet med förtroendeläkarkonsultationer vara möjlig. Rekryteringen av förtroendeläkare kan troligen underlättas genom att sådant arbete tillmäts ett meritvärde vid tillsättning av läkartjänster. RFV bör undersöka möjligheterna för läkare att i olika sammanhang få tillgodoräkna sig arbetet som förtroendeläkare. För att undvika missförstånd bör termen förtroendeläkare ersättas av termen rådgivande läkare. Samarbetet mellan kassorna och AMF synes kunna utvidgas. Olycksfallsärenden prövas normalt av AMF eller vederbörande myndighet/ trygghetsnämnden utan att något beslut från kassan avvaktas. För att i vissa fall undvika dubbelarbete borde den utredning som görs hos AMF och trygghetsnämnden kunna tillställas vederbörande kassa. Enligt utredningens uppfattning kan t. ex. tillgång till AM Fzs och trygghetsnämndens kompletterande medicinska utredningar ge kassorna bättre beslutsunderlag i vissa sambandsbedömningar och i vissa ärenden rörande livränta. De närmare formerna för samarbetet bör fastställas genom en överenskommelse mellan RFV, AMF och trygghetsnämnden. AMF:s och trygghetsnämndens kostnader bör ersättas enligt grunder som överenskommes mellan parterna; jfr RFFS 1979:20.

Handläggningen

De skilda listor av sakkunniga som nu finns för å ena sidan FÖD och å andra sidan försäkringsrätterna bör ersättas av en gemensam förteckning av sakkunniga för samtliga försäkringsdomstolar. Några avgörande skäl för skilda förteckningar finns inte. Genom en gemensam förteckning ökar förutsättningarna för enhetliga bedömningar mellan instanserna och för flexibilitet vid t. ex. stor arbetsbelastning av vissa sakkunniga. Vidare måste fler sakkunniga, främst ortopeder, förordnas.

4.3.3 Formulärfrågor

De formulär för läkarutlâtanden som används av försäkringskassan vid kontakt med de skadades läkare har i allt väsentligt haft samma innehåll alltsedan LAF trädde i kraft. Kritik har från ett flertal olika utgångspunkter riktats mot formulärets avfattning som kanske i vissa fall bidragit till att läkaren inte lämnat en fullständig redogörelse för sin uppfattning om arbetsskadefallet. Hetzler/Eriksson konstaterar i sin rättssociologiska studie att den läkare som lämnat det första utlåtandet inte diskuterar sambandsfrågan i 62 % av fallen rörande rygg- och ledbesvär. Hetzler/Eriksson föreslår att läkarna skall ges en utökad och förbättrad utbildning samt att läkarna skall åläggas att avge synpunkter på de centrala frågeställningarna rörande skadlig inverkan och orsakssamband. Frågor om behovet av information till läkarkåren har också diskuterats då arbetsskadeutredningen hört olika medicinska experter. Samtliga experter har varit ense om att informationen till de intygsutfärdande läkarna bör förbättras. Man har då avsett såväl kunskap om arbetsskadeförsäkringens centrala begrepp skadlig inverkan och samband som vilken information ett läkarutlåtande vid arbetsskada bör förmedla. Utredningen konstaterar att det mot bakgrund av vunna erfarenheter i handläggningen och den praxisutveckling som skett kan vara dags att göra en översyn av formulären för läkarutlåtanden. För utredningen framstår det som naturligt att i detta sammanhang även granska rutinerna för infordrande av utlåtanden.

överväganden

De nuvarande formulären för läkarutlåtandena vid Arbetsskada - olycksfall” (FKF 9220) och vid ”Arbetsskada sjukdom” (FKF 9221) bör inledningsvis ersättas av ett ”Läkarutlåtande inför utredning av anmäld arbetsskada”. Detta utlåtande bör vara det första som begärs in från behandlande läkare för bedömning av den anmälda arbetsskadan. Eftersom utlåtandet skall användas både för olycksfall och för arbetssjukdomar behöver handläggaren på försäkringskassan inte bedöma vilken av blanketterna FKF 9220 eller FKF 9221 som är den rätta i det enskilda fallet. Det nya utlåtandet bör i första hand avse att ge utredaren ett medicinskt underlag för den fortsatta utredningen, speciellt vad avser frågan huruvida skadlig inverkan förelegat i den försäkrades arbete. Sålunda bör bara uppgifter om anamnes, subjektiva besvär och objektiva fynd,

SOU l985z54 Handläggningen 93

i prognos samt diagnos begäras. Läkaren bör också ges möjlighet att ange om diagnosen är osäker. Några försäkringsmässiga aspekter bör inte tas upp på detta tidiga “ stadium eftersom någon tillfredsställande utredning om skadlig inverkan sällan finns redan i detta skede. Mot bakgrund av att ärendetillströmningen och därmed också handläggningstiden ökat kan det ifrågasättas om försäkringskassan har behov av att begära in ett läkarutlåtande redan under samordningstiden. Detta jämte förhållandet att uppskattningsvis en tredjedel av alla sjukpenningfall som överstiger 60 dagar avslutas mellan den 60:e och 90:e dagen gör att gällande rutiner för infordrande av det första läkarutlåtandet i ett arbetsskadeärende bör ses över. Det första läkarutlåtandet bör i fortsättningen infordras först efter det att samordningstiden gått till ända och inte som nu på den 60:e alternativt 80:e dagen. Den föreslagna ordningen kommer i de flesta enskilda fall att enbart marginellt förlänga handläggningstiden. Belastningen på läkarna kan däremot förväntas minska i och med att kassan endast infordrar utlåtanden i ärenden som skall prövas försäkringsmässigt. Utöver det föreslagna utlåtandet “inför utredning av anmäld arbetsskada” bör ytterligare två formulär för läkarutlåtanden utarbetas. Dessa bör anpassas till det behov av medicinsk information som föreligger för att kunna avgöra ett arbetsskadeärende och bör benämnas ”Läkarutlåtande - för bedömning av arbetssjukdom respektive “Läkarutlåtande för bedömning av arbetsolycksfall”. . En begäran om “Läkarutlåtande - för bedömning av arbetssjukdom” bör inte sändas till den behandlande läkaren förrän utredningen av den skadades arbetsplatsförhållanden är utförd. En kopia av utredningen bör bifogas en sådan begäran. En omarbetning av formuläret så att det bättre följer den för LAF gällande principen med bedömning i två steg och en ändrad handläggningsordning kommer att ge den behandlande läkaren bättre förutsättningar att ge sin syn på frågan huruvida en arbetsskada föreligger. Den behandlande läkarens bedömning av skadlig inverkan kommer enligt förslaget fortsättningsvis att ske på grundval av i princip samma arbetsplatsutredning som skall utgöra underlag för delegationens beslut. Detta kommer i många fall att innebära en bättre och inte minst en mer_ tillförlitlig bedömning från läkarens sida. I fortsättningen kommer också läkarens sambandsbedömning att göras i ett senare skede i sjukfallet än vad som skeri dag. Att så blir fallet kommer troligen att leda till betydligt säkrare bedömningar. Detta gäller inte minst bedömningen av sambandsfrågan vid olika försämringar (symtomutlösningar) av icke arbetsrelaterade sjukdomar där läkaren, enligt förslaget, först får följa sjukdomsförloppet en längre tid och sedan, på grundval av gjorda iakttagelser, kan dra slutsatser i sambandsfrågan. . Den väsentliga informationen för en riktig bedömning av ett olycksfallsärende kan ofta hämtas ur anamnesen eller den behandlande läkarens uppfattning i sambandsfrågan. Dessa frågor bör därför ges stort utrymme på formuläret för ”Läkarutlåtande - för bedömning av arbetsolycksfall”.

94 Handläggningen SOU I98S:54

Det finns för närvarande inte anledning att tillskapa några ytterligare formulär för läkarutlåtanden i arbetsskadeärenden. Om utredaren eller beslutsfattaren anser sig behöva ytterligare medicinskt underlag kan detta införskaffas genom att utredaren vänder sig till den behandlande läkaren med konkreta och preciserade frågor kring det han vill ha belyst. RFV bör i utbildning och handböcker betona nödvändigheten av att utredarna formulerar sina frågor på t. ex. formuläret FÖRFRÅGAN hos läkare (FKF 6530) i stället för att slentrianmässigt infordra ett nytt läkarutlåtande. Detta gäller speciellt då den försäkrade anmält recidiv av tidigare anmäld eller godkänd skada. De frågor som då måste belysas är mycket beroende på förhållandena i varje enskilt fall och att då använda olika standardformulär är inte lämpligt. För att öka läkarnas förutsättningar att avge läkarutlâtanden som är bättre avpassade både till reglerna för hur en arbetsskada skall bedömas och beslutsfattarens behov av information bör RFV i samråd med berörda parter utarbeta en särskild bilaga med anvisningar för ifyllande av läkarutlåtande vid arbetsskada. Bilagan med anvisningar är tänkt att bifogas begäran om utlåtande. Anvisningarna måste givetvis ses över tid efter annan mot bakgrund av gjorda erfarenheter och ändringar i praxis. Bilagan bör förses med information på bägge sidorna. På framsidan bör informationen direkt ta sikte på vad läkaren bör känna till och särskilt beakta vid ifyllandet av utlâtandet. På bilagans baksida bör lämnas en mer allmän redogörelse för LAF. Anvisningarna på bilagans framsida kan lämpligen följa det nyutformade läkarutlâtandets disposition och därmed under rubriken Anamnes börja med en förklaring av anamnesens betydelse och vilken typ av anamnes den som skall göra en försäkringsmässig bedömning är betjänt av att få. Därefter bör beskrivas behovet av att läkaren under rubriken Skada lämnar ett noggrant status med, beroende på förhållandena i det enskilda fallet, angivande av rörelseinskränkning, smärtlokalisation osv. Vikten av att kassan får tidiga impulser om rehabiliteringsbehov hos den skadade måste betonas under rubriken Prognos. . Under rubriken Diagnos skall läkaren vidare uppmanas att lämna en så preciserad diagnos som möjligt. Här bör också påpekas att läkaren bör ange om diagnosen är osäker. Likaså bör betonas att läkaren, lämpligen under rubriken Skada, anger vad en diagnosändring beror på om sådan ändring skett under sjukskrivningsperioden. Vid beskrivning av Skadlig inverkan, som är centralt och i sig innehåller LAF:s generella skadebegrepp, bör bland annat betonas att begreppet avser i princip varje faktor i arbetsmiljön som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt och att skadlig inverkan i LAF:s mening anses ha förelegat när den skadebringande faktorns egenskaper är sådana att de sannolikt kan orsaka aktuell typ av skada eller påskynda förloppet hos en sjukdom som inte är arbetsbetingad eller utlösa symtom från (försämra) en icke arbetsrelaterad sjukdom. Det är kanske också nödvändigt att närmare definiera begreppet ”sannolikt” och därvid också ange skillnaden mellan en försäkringsmässig och en strikt medicinskt vetenskaplig bedömning i detta sammanhang. I avsnittet bör

SOU l985z54 Handläggningen 95

också anges att bedömningen av skadlighet inte skall göras mot bakgrund av vad som är skadligt för den genomsnittlige försäkrade utan man skall vid sin bedömning ta hänsyn till den enskilde försäkrade och de svagheter han kan vara behäftad med på grund av sjukdom, ålder, tidigare skada eller liknande. Den enskilde är alltså populärt uttryckt försäkrad i befintligt skick”. Som avslutning på detta avsnitt bör ges några kortfattade exempel på vad som i praxis ansetts utgöra skadlig inverkan vid bedömning av olika arbetssjukdomar. Den sambandsbedömning som skall göras då skadlig inverkan bedömts föreligga bör likaså förklaras noga. Informationen i denna del bör ta sikte på att förklara det betydelsefulla i att läkaren anger vad han anser talar för respektive mot ett samband mellan skadlig inverkan och uppkommen sjukdom eller skada. Informationen bör också något ange att man vid symtomutlösningar av grundsjukdomar ofta måste diskutera vid vilken tidpunkt skäl börjar tala mot ett fortsatt samband. Även om läkaren i första hand skall ange skäl för och mot samband är ändå en beskrivning av bedömningen av samband, och en beskrivning av bevisregeln, nödvändig i detta sammanhang. Här är det av ännu större vikt att betona att den försäkringsmässiga bedömningen på ett markant sätt skiljer sig från den medicinskt vetenskapliga. l bilagan med anvisningar bör ges information om att läkaren under

rubriken Övrigt kan ange övriga synpunkter som kan vara av intresse för

bedömning av ärendet. Det kan här röra sig om allt från referenser till litteratur om forskning på området till t. ex. läkarens egna iakttagelser om huruvida liknande besvär uppträder hos den skadades arbetskamrater. Här kan läkaren också ange om han känner till att andra ärenden nyligen har anmälts eller befinner sig under utredning eller om liknande ärenden tidigare avgjorts av kassan. På bilagans baksida bör ges en kortfattad allmänt hållen beskrivning av arbetsskadeförsäkringen. Redogörelsen kan av utrymmesskäl inte bli heltäckande men bör ändå kunna ge en något fördjupad insikt i arbetsskadeförsäkringen. Beskrivningen kan lämpligen avslutas med en litteraturhänvisning till utredningar, propositioner, lagkommentarer och annat som mer utförligt beskriver försäkringen. Det föreslagna innehållet i bilagan med anvisningar till läkarutlâtandet vid arbetssjukdom kan till största delen även användas till det läkarutlåtande som avser olycksfallsskador. Endast några smärre ändringar är nödvändiga för att anpassa texten till bedömningen av arbetsolycksfall.

4.4 Specialisering inom försäkringskassorna

4.4.1 Nuvarande förhållanden

En grundläggande skillnad mellan lagen om allmän försäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring är att den allmänna försäkringen betalar ersättning i form av sjukpenning eller förtidspension vid en nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften oavsett den bakomliggande

96 Handläggningen

orsaken. För rätt till arbetsskadeersättning skall däremot orsaken till

arbetsoförmågan kunna härledas till förhållanden i den skadades arbete.

Handläggningsmässigt innebär detta en skillnad både i tekniken att utreda ett ärende och i målet för utredningen. Mot bakgrund av detta har olika former av specialisering prövats av försäkringskassorna i olika omgångar. Under senare år har en fortlöpande decentralisering av handläggningen av ansökningar om förtidspension skett på kassorna. Dessa ärendetyper utreds nu vid utredningssektionerna på kassornas lokalkontor. Kvar på utredningsavdelningarna vid centralkontoren finns handläggningen av ansökningar om handikappersättning och Vårdbidrag samt arbetsskadeärenden. De organisationsförändringar som har skett på kassorna har alltså kommit att innebära en viss specialisering av handläggarna. För närvarande fördelas på de flesta centralkontor samtliga ärendetyper, alltså även arbetsskador, mellan alla utredare och sektioner. På kassor med en sådan handläggningsordning fattar också samtliga delegationer beslut i arbetsskadeärenden. Ärende avseende fråga huruvida en försäkrad har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall och avseende livränta till försäkrad skall i kassan avgöras av pensionsdelegation. Delegationerna avgör vidare frågor om rätt till förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag. I Stockholmskassan finns delegationer som i första hand beslutar i arbetsskadeärenden. l övrigt förekommer ingen specialisering bland delegationerna utan varje delegation beslutar i samtliga ärendeslag.

4.4.2 Överväganden

En specialisering av vissa utredare och pensionsföredragande kan under en övergångsperiod i ett besvärligt balansläge medföra vissa fördelar vad avser ökad kunskap och effektivitet och utredningen vill speciellt peka på följande. Ett ökat samarbete mellan kassan och företagshälsovården kräver att kassan prioriterar på så sätt att endast de ärenden där kassan inte själv kan utreda den försäkrades arbetsförhållanden kommer att remitteras till företagshälsovården för arbetsplatsutredning. Kassan måste också vid varje begäran om medverkan från företagshälsovården noga definiera vad den vill ha belyst genom företagshälsovårdens utredning. Den ökade kunskap hos handläggaren som blir följden av en specialisering kan därvid underlätta formulerandet av relevanta frågeställningar. En specialiserad handläggare får också goda möjligheter att skaffa sig en rad mycket viktiga informella kontakter ute på arbetsplatserna med t. ex. företagsläkare, skyddsombud och skyddsingenjörer. En fullständig prövning av ett ärende enligt LAF kräver ett ställningstagande till om en viss skada/sjukdom uppkommit, påskyndats i sitt förlopp eller börjat ge symtom till följd av skadliga faktorer i den skadades arbete. Detta ställer stora krav på att handläggaren kan följa den kunskapsutveckling som sker inom forskningsområdet ”arbetsmiljö - ohälsa”. Att utreda ett ärende kräver ofta kompletteringar av det medicinska materialet. Utredaren har lättare för att vända sig till den

Handläggningen 97

behandlande läkaren för att ställa kompletterande frågor eller begära preciseringar, t. ex. vad avser diagnosen, om han själv har goda kunskaper på området. En handläggare bör alltså kunna ta konstruktiva initiativ i dessa sammanhang. Kompletteringar sker alltför ofta genom att ett nytt läkarutlåtande begärs in slentrianmässigt utan att utredaren preciserar vad han vill ha ytterligare medicinskt belyst i ärendet. En specialiserad handläggare lär sig med tiden också att utnyttja förtroendeläkaren på bästa sätt. Med grundläggande medicinsk kunskap och god kännedom om praxis kan handläggaren många gånger avstå från att konsultera förtroendeläkaren och i stället själv ta ansvar för vissa ärenden. l de fall en föredragning för förtroendeläkaren sker kan det förväntas att ärendet blir penetrerat på ett mera adekvat och fullständigt sätt. Vid remisser o. d. till t. ex. specialister kan också den specialiserade handläggaren på ett bättre sätt tillsammans med förtroendeläkaren formulera de frågor som från försäkringsmâssig synpunkt måste besvaras. Det förslag till beslut som föredragande tjänsteman förelägger pensionsdelegationen skall innefatta en motivering. Speciellt stora krav måste ställas då förslaget går ut på ”ej skadlig inverkan eller ”ej samband”. Den försäkrade måste redan vid kommuniceringen ges möjligheter att förstå vilka faktorer som varit avgörande för kassatjänstemannens ställningstagande och ges möjlighet att komplettera beslutsmaterialet. Att utforma det slutliga beslutet i enlighet med vad delegationen beslutat faller vanligen på föredragande tjänsteman. En tjänsteman eller en delegation med goda kunskaper och särskilda erfarenheter har lättare för att avfatta beslutet och skälen till detta på sådant sätt att dess innebörd klart framgår för den försäkrade. För att arbetsskadeförsäkringen skall fungera på ett rättvist och effektivt sätt måste handläggare såväl som beslutfattare fortlöpande följa de avgöranden som kommer från överinstanserna. Det övergripande ansvaret för att kassans rättstillämpning ligger i linje med praxis åvilar i dessa sammanhang avdelningschefen. För att åstadkomma en anpassning och en följsamhet till praxis är det viktigt att nytillkomna avgöranden regelbundet diskuteras både på utredningsavdelningen och i pensionsdelegation. Det kan antas att specialiserade handläggare både har lättare att tillgodogöra sig ny praxis och att analysera sin egen tillämpning i förhållande till denna praxis. En sammanhållen arbetsskadehandläggning på vissa assistenter och föredragande medför vidare att en gemensam syn på bedömningarna lättare kan skapas vilket leder till en enhetlighet inom kassaområdet och bättre förutsättningar för en snabb anpassning till praxis. En specialisering av en mindre grupp handläggare innebär dock en påtaglig risk för sårbarhet. Uppkomna vakanser vid sjukdom, tjänstledighet och personalavgångar kan vara svåra att tillsätta direkt. Kunskap och erfarenhet på området måste inhämtas under en jämförelsevis lång tid innan en ny utredare kan arbeta helt självständigt. Rekryteringen av nya handläggare kan också försvåras av att arbetsskadeförsäkringen kan uppfattas som svår och av att försäkringen tilldrar sig en icke enbart positiv uppmärksamhet.

7-Arbetskadeförsäkring

Handläggningen

Som nackdel vid en specialisering kan också åberopas att handläggarna kan förlora helhetssynen över socialförsäkringssystemet. l tillämpningen av arbetsskadeförsäkringen ingår emellertid förutom bedömning av skadlig inverkan och samband även frågor om sjukpenningrätt och rehabilitering samt invaliditetsbedömningar. Det finns ett intresse både för kassorna och för de försäkrade att tjänstemännen är mångkunniga och att de fortlöpande ges möjlighet att

cirkulera inom olika försäkringsområden. En specialisering skall därför

inte behöva bli permanent för den enskilde handläggaren. Likaså kan det vara angeläget att understryka att en specialisering av vissa handläggare inte får innebära att deras möjligheter till avancemang inom kassan förändras. 1 nu rådande balansläge bör enligt arbetsskadeutredningens mening en specialisering övervägas även när det gäller den beslutande församlingen i kassan. Så har skett i Stockholmskassan men det bör kunna ske även i andra kassor där man har flera pensionsdelegationer. En sådan delegation för främst arbetsskadeärenden skulle, mot bakgrund av arbetssjukdomsärendenas speciella art och de mycket kvalificerade bedömningar som skall göras, kunna tillföras speciell sakkunskap, eventuellt med ytterligare ändringar av sammansättningen som följd. De ändringar som därvid diskuterats är att de representanter som utsetts av landstingen, eller i vissa fall kommunfullmäktige, byts mot ledamöter som mer direkt kan sägas ha kunskap inom arbetsmiljöområdet. Bland de grupper som kan tänkas komma ifråga kan nämnas ortopeder, yrkesmedicinare, företagsläkare, ergonomer, företagssjukgymnaster, skyddsingenjörer, skyddsombud ävensom ytterligare representanter för arbetsmarknadens parter. En delegation som enbart beslutar i arbetsskadeärenden bör, mot bakgrund av ärendenas ofta mycket komplicerade natur, inte förväntas kunna fatta beslut i fler än 30-40 ärenden per sammanträde. En delegation bör mot bakgrund av kravet på snabbhet och effektivitet i handläggningen sammanträda minst en gång per månad. Det genomsnittliga antalet sammanträden per delegation har under åren 1982 och 1983 varit 24. En ”arbetsskadedelegation” kan sålunda förväntas kunna fatta beslut i mellan 360 och 960 ärenden per år. Av de beräkningar utredningen gjort framgår att samtliga kassor utom Gotland och Jämtland har ett årendeunderlag som motiverar en eller flera arbetsskadedelegationer. Som skäl för att inrätta särskilda ”arbetsskadedelegationer kan anföras många av de argument som tidigare redovisats till stöd för en specialisering av handläggare. I första hand kan betonas att en sådan ordning skulle öka förutsättningarna för rättvisa och enhetlighet i bedömningarna inom vederbörande kassa. För det andra finns genom en särskild delegation också bättre förutsättningar för en snabb anpassning av besluten till förändringar av praxis och till medicinskt vetenskapliga landvinningar. Utredningen om förtroendevalda i försäkringskassorna har i sitt be-

tänkande, SOU 1985:21 s. 65, föreslagit att en soçialförsäkringsnämnd

skall, som huvudregel, fatta beslut i alla ärendetyper. Arbetsskadeutred-

SOU l985z54 Handläggningen 99

ningen begränsar därför sina överväganden till att belysa olika effekter av en specialisering. l nyssnämnda betänkande föreslår utredningen att läkare inte skall utses som ledamöter enbart i deras egenskap av läkare i de av den utredningen föreslagna socialförsäkringsnämnderna”, som bl. a. skulle handlägga arbetsskadeärenden. Liknande synpunkter på pensionsdelegationernas sammansättning har förts fram bl. a. av Hetzler/Eriksson i den rättssociologiska studien Arbetsskadeförsäkringens tillämpning. l betänkandet anges att förslaget inte innebär att läkarnas roll vid bedömandet av vissa ärenden skall minska. Genom bättre kontakter mellan kassans handläggare och behandlande läkare samt mellan handläggare och kassans förtroendeläkare skall enligt betänkandet den medicinska utredningen göras mer fullödig. Det är även arbetsskadeutredningens uppfattning att ett beslutsorgan utan läkarledamöter kräver en ytterligt noggrann beredning av ärendena, speciellt vad avser det medicinska beslutsunderlaget. Enligt utredningens uppfattning kommer ett genomförande av förslaget att innebära att utredningstiden i arbetsskadeärenden riskerar att förlängas. En sådan utveckling är inte önskvärd mot bakgrund av den rådande balansituationen. Ett genomförande av förslaget kräver också att kassorna har eller får tillgång till erforderligt antal förtroendeläkare och konsulter inom bland annat yrkesmedicin och ortopedi. Arbetsskadeutredningen har erfarit (se avsnitt 4.3.2) att i vissa försäkringskassor utgör bristande tillgång till dessa läkarkategorier redan för närvarande en flaskhals vid handläggningen. Med hänsyn härtill och till nämnda balanssituation synes det tveksamt att nu införa ett system som kräver klart utökade resurser av förtroendeläkare, särskilt yrkesmedicinare eller ortopeder. Den föreslagna beslutsordningen kommer också att ställa högre krav på de handläggande tjänstemännens kunskap. l ovan nämnda betänkande föreslås även att läkare skall kunna vara närvarande vid socialförsäkringsnämndernas sammanträden utan att få delta i besluten. Läkarnas uppgift, är det tänkt, skall vara att under delegationssammanträdet bistå med medicinsk sakkunskap. Det en läkare på föreslaget sätt skulle komma att tillföra ärendet under pågående sammanträde kan i många fall vara en del av beslutsunderlaget och detta skall därför, om beslutet kan komma att gå den försäkrade emot, kommuniceras i enlighet med förvaltningslagens bestämmelser. Förslaget skulle alltså komma att innebära att bordläggning för kommunicering måste ske i varje ärende där läkarna tillfört beslutsunderlaget något och beslutet kan komma att bli negativt för den försäkrade. En sådan handläggningsordning medför enligt arbetsskadeutredningens uppfattning förlängda handläggningstider på kassorna.

4.5 Förenklade beslutsförfaranden

4.5.1 Tjänstemannabeslut

Enligt 8 kap. 4§ LAF skall ärenden rörande livränta till en försäkrad (egenlivränta) och fråga om den försäkrade ådragit sig arbetssjukdom

l00

Handläggningen

avgöras i försäkringskassan av pensionsdelegation. Övriga ärenden av-

görs i kassan av tjänsteman. Mot bakgrund av ett besvärligt balansläge i kassorna bör förutsättningarna för en vidgad behörighet för tjänstemän att fatta beslut analyseras.

4.5.2 Överväganden

Tiden för handläggning av ett arbetssjukdomsärende förlängs av det administrativa merarbete som uppkommer på grund av att pensionsdelegation i stället för tjänsteman är beslutsfattare. Vid beredningen av ärendet måste uppgifter om den skadades arbetsförhållanden, anamnes, aktuell status m. m. sorteras, sammanställas, renskrivas, kopieras och distribueras till delegationens ledamöter. Vidare tar inläsning inför sammanträdet och själva sammanträdet tid i anspråk och även efterarbetet är mer omfattande än vid en handläggningsordning där tjänsteman fattar beslut. Tjänstemannabeslut medför givetvis lägre handläggningskostnader. Förutom positiva effekter vad gäller handläggningstid och kostnader skulle även följande kunna åberopas till stöd för en övergång till tjänstemannabeslut. Praxisutvecklingen rörande vad som kan anses som ”skadlig inverkan” för de skade-/sjukdomsgrupper som inte omfattades av YFL kan sägas ha kommit ganska långt. Det kan likaså hävdas att en

praxis börjat ta form för sambandsbedömningar av de nya sjukdoms-

grupperna. Sambandsbedömningar i olycksfalls- och färdolycksfallsärenden görs för övrigt redan i dag av tjänstemän. Dessa bedömningar avser oftast olika typer av ortopediska skador och är inte sällan av kvalificerad natur. Detta underlättar också en eventuell övergång till tjänstemannabeslut. Av tillgänglig statistik framgår att de arbetssjukdomsärenden som skulle kunna beröras av en förändring för närvarande uppgår till ca 40 000 per år. Ärenden om livränta till försäkrad (egenlivränta) är ofta av mycket stor ekonomisk betydelse för den skadade och bör därför även i fortsättningen avgöras av pensionsdelegationen. Till stöd för att behålla nuvarande ordning för dessa ärenden kan också anföras att de skador som leder till prövning av rätt till livränta ofta är av sådan art att de leder till en samtidig prövning av rätten till förtidspension/sjukbidrag. Statistik över antalet livränteprövningar i pensionsdelegationerna saknas för närvarande. Under perioden januari-augusti 1985 var nettoökningen av antalet egenlivräntor ca 170 per månad, vilket motsvarar en ökning med

drygt 2 000 per år. Ökningen pekar på att antalet livränteprövningar kan

beräknas uppgå till omkring 4 000 per år. Härefter uppkommer frågan om samtliga eller endast vissa arbetssjukdomsärenden bör vara tjänstemannaärenden. Att hänföra alla sjukdomsärenden till tjänstemannaärenden skulle naturligtvis ge störst effekt beträffande kortare handläggningstid och lägre kostnader. Vidare skulle inga avgränsningssvårigheter mellan delegationsärenden och tjänstemannaärenden uppkomma. En avgörande invändning mot en

- 101

Handläggningen

sådan ordning är emellertid att vissa typer av sjukdomsärenden innefattar svåra bedömningsfrågor och inte minst genom kopplingen till avtalsförsäkringarna kan kassans avgörande vara av stor ekonomisk betydelse för den skadade. Endast vissa sjukdomsärenden bör alltså avgöras av tjänsteman och nästa fråga blir hur denna avgränsning skall göras. Enligt utredningens mening kan det ske antingen så att tjänsteman ges rätt att godkänna en arbetsskada medan endast delegationen får rätt att fatta ett för den skadade negativt beslut eller så att vissa enklare ärendeslag hänförs till tjänstemannaärenden oavsett utgången i ärendet. Antalet ärenden som skulle omfattas av det första alternativet kan beräknas till omkring 20 000. En sådan förändring är dock behäftad med flera svagheter. I beredningsskedet kan tjänstemännen, kanske omedvetet, komma att övervärdera det som talar för att en skada är arbetsrelaterad. Detta innebärju minskat arbete för utredaren eftersom han då på egen hand kan fatta beslut om godkänd skada. Allmänt sett kan det också framstå som egendomligt att en och samma skadeprövning inte kan slutföras av handläggaren till mer än en av två utgångar som i princip kräver samma utredning och bedömning. För delegationerna skulle förändringen innebära att man fortsättningsvis endast skulle få ta ställning till ärenden där föredraganden föreslår avslag. Förutom de direkta avslagen då skadlig inverkan eller ”samband” inte ansetts föreligga blir det också delegationens uppgift att fatta beslut då sambandstiden skall begränsas, t. ex. vid symtomutlösning från en icke arbetsrelaterad grundsjukdom även om det initialt är tjänsteman som godkänt skadan. En diskussion om avgränsningen i det andra alternativet, att vissa ärendeslag hänförs till tjänsteman oavsett utgången, skulle kunna ha sin utgångspunkt i ett uttalande av departementschefen i prop. 1975/76: 197. Han anför där att kraven på en noggrann utredning måste anses särskilt stora när det gäller de sjukdomar (reumatisk sjukdom, smärttillstånd i nacke och rygg samt psykisk sjukdom) som yrkesskadeförsäkringskommittén velat undanta från den vanliga gynnsamma bevisregeln. Mot bakgrund av att dessa ärenden uppfattas som speciellt svârbedömda finns det anledning att även i fortsättningen låta delegationerna vara beslutsfattare i dessa fall. För att minska risken för gränsdragningsproblem i fråga om behörigheten att fatta beslut kan övervägas att låta delegationen vara beslutsfattare även i fråga om övriga sjukdomar i muskler, senor och leder (t. ex. epicondylit, tendinit och myalgi). Liknande typer av skador anmäls också som uppkomna till följd av arbete med vibrerande verktyg och maskiner. Även dessa skador bör prövas av delegation. De skador som skulle kunna bli aktuella för tjänstemannabeslut skulle då i huvudsak komma att utgöras av skador till följd av inverkan av buller, ämne, energistrålning eller smitta. Ur tillgänglig statistik för år l984 framgår att antalet sådana ärenden uppgår till ca ll 000. En tjänsteman borde i dessa fall, enligt utredningens mening, ha rätt att hänskjuta ett ärende till delegation om det finns särskilda skäl, t. ex. att ett ärende är särskilt svårbedömt eller att det är av principiellt viktig natur. På samma sätt som i dag skulle ansvaret för utredningen âvila en

102 Handläggningen

assistent på kassan. I stället för att sammanställa utredningsresultatet i en föredragningspromemoria skulle assistenten i tjänstemannaärenden skriva en kort sammanfattning med hänvisning till de olika bilagor som finns i akten. Ärendet skulle därefter gå till sektionschefen för beslut. En sådan handläggningsordning får naturligtvis inte leda till att beslutsunderlaget tillåts genomgå en kvalitetsmässig försämring. Det har visat sig svårt att beräkna den effektivitetsvinst som kan göras vid en övergång till tjänstemannabeslut. Enligt vad utredningen kunnat inhämta kan rationaliseringseffekten beräknas till mellan 10 och 20 0/0 av den effektiva arbetstiden för utredande tjänstemän och föredragande sektionschefer. En beräkning gjord på grundval av den statistik som avser ärendehandläggningen på försäkringskassorna år 1984 ger vid handen att beslutsfrekvensen skulle ha ökat med mellan 1 850 och 3 700 ärenden om tjänstemän haft rätt att fatta beslut i samtliga arbetssjukdomsgrupper. Hade beslutanderätten begränsats till enbart positiva beslut kan ökningen beräknas till mellan l 200 och 2 400 ärenden och med en avgränsning till de generellt sett enklare ärenden som tidigare redovisats bedöms ökningen till mellan l l00 och 2 200. Förutom den redovisade effektivitetsvinsten skulle en ordning med tjänstemannabeslut också innebära vissa ekonomiska besparingar. Kostnaderna i pensionsdelegationerna för att avgöra arbetssjukdomsärenden (arvoden, resor och kopiering) kan beräknas till mellan 3 och 4 milj. kr. årligen motsvarande mellan 23 och 31 årsarbetare. En övergång till tjänstemannabeslut kan inge vissa betänkligheter men som utredningen tidigare konstaterat görs även med nuvarande beslutsordning ofta kvalificerade sambandsbedömningar av tjänstemän. Det har också tidigare påpekats att beslutsunderlaget inte får genomgå en kvalitetsmässig försämring. En övergång till tjänstemannabeslut borde kombineras med en regel om att omprövning av tjänstemannabeslut på begäran av enskild skall göras av pensionsdelegation. Utredningen om de förtroendevalda i försäkringskassorna har i sitt betänkande SOU 1985:21 lagt fram ett förslag om ökat inflytande för de förtroendevalda i ärenden som inrymmer ett betydande inslag av skälighetsbedömningar och har som exempel angett arbetsskadeärenden. Mot den bakgrunden finner arbetsskadeutredningen sig inte böra komma med direkta förslag om en utökad rätt för tjänstemän att fatta beslut i arbetsskadeärenden. Utredningen har dock ansett det angeläget att mot bakgrund av den rådande balanssituationen i försäkringskassorna något belysa de möjligheter till administrativa förenklingar som finns.

4.6 Olägenheter vid domstols beslut om återförvisning

4.6.1 Kritiken

1 olika sammanhang har gjorts gällande att försäkringsdomstolarnas rätt att återförvisa mål till försäkringskassorna för vidare handläggning skapar stora olägenheter genom den tidsutdräkt och de kostnader som en

SOU 1985 :54 i Handläggningen 103

återförvisning för med sig. Man har menat att domstolarna i många av de fall som återförvisats hade kunnat avgöra målen i deras helhet. Ett är när en domstol - i motsats till underinstansen - funnit att exempel den försäkrade arit utsatt för skadlig inverkan och återförvisat målet för prövning av sambandstidens längd. Det har anförts att instansordningsprincipen kan eftersättas oftare än vad som sker för närvarande till förmån för ett snabbt och billigt avgörande utan risk för rättsförlust för den försäkrade och att domstolarnas rätt att återförvisa mål bör begränsas i lag.

4.6.2 överväganden

l 50 och 51 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om när hovrätt

skall återförvisa ett mål. Återförvisning skall ske bl. a. vid vissa rätte-

gångsfel. Av större praktisk betydelse är sådan återförvisning som kan äga rum utan att något rättegångsfel förekommit i underrätten. I förarbetena till 50 kap. 28 § anförs: ”Att hovrätten även i fall, då rättegångsfel icke föreligger, kan återförvisa mål, följer av hovrättens allmänna skyldighet att sörja för att målet blir på lämpligt sätt handlagt”. Det är alltså här fråga om fall i vilka hovrätten har att fatta ståndpunkt till spörsmål som, utan att underrätten begått något rättegångsfel, ändock inte kommit under dennas bedömande. Motsvarande bestämmelser gäller för rättegången i högsta domstolen. För försäkringsdomstolarna gäller inte rättegångsbalken utan förvalt-

ningsprocesslagen. Återförvisning kan på motsvarande sätt ske även

enligt denna lag. Besvärssakkunniga uttalade i detta ämne (SOU 1964:27 s. 514):

Återförvisning kan beslutas av besvärsmyndighet antingen på grund av att ytterligare utredning erfordras i ärendet och denna lämpligen bör verkställas i lägre instans eller i anledning av att så stora brister befunnits föreligga i fråga om utformningen av beslutet i lägre instans att ett nytt beslut bör komma till stånd därstädes eller ock därför att nytt beslut, t. ex. om byggnadslov, på grund av sin tekniska innebörd, bör utfärdas av förstainstansorganet. Man kan vidare bl. a. tänka sig det fallet att underinstansen av formella skäl avvisat en prövning i sak men överinstansen finner sådan prövning böra äga rum. l utredningsfallet kan det förhålla sig antingen så att den lägre instansen bedömt viss fråga i sak på sådant sätt att närmare utredning ej erfordrats, eller ock så, att utredning visserligen verkställts men blivit bristfällig på grund av en felaktig inriktning eller eljest. l ett taxeringsmål kan underinstansen t. ex. ha underlåtit att utreda storleken av viss inkomst, enär inkomsten betraktats såsom icke skattepliktig, eller utrett storleken av vissa intäkter men underlåtit att utreda de avdragsgilla kostnaderna.

Allmänt sett talar instansordningsprincipen för återförvisning. Rättssäkerhetskravet fordrar att alla relevanta frågor prövas i samtliga instanser. Genom ett förfarande i flera instanser kan en part med ledning av skälen i den lägre instansens beslut komplettera processmaterialet. Man skulle alltså kunna säga att den tappande härigenom får möjlighet att processa mer än en gång om samma sak. Detta spelar stor roll i praktiken eftersom det inte alltid är lätt att redan från början bedöma vilka omstän-

104 Handläggningen .

digheter som kan vara av vikt. De högre instanserna bör vidare inte belastas med att avgöra frågor som tidigare inte varit under bedömande. Är en fråga av okomplicerad beskaffenhet eller om det gäller ett klart bifall inom socialförsäkringen torde emellertid instansordningsprincipen inte göra sig gällande med samma tyngd. Mot återförvisnin g talar det fördröjande av det slutliga avgörandet och den ökning av processkosmaderna som en återförvisning för med sig. I detta sammanhang kan erinras att begreppet rättssäkerhet innefattar inte endast att en dom blir riktig i materiellt hänseende utan också att det slutliga avgörandet meddelas inom rimlig tid. En domstol har alltså att inför frågan om återförvisning eller sakprövning göra en avvägning mellan å ena sidan instansordningsprincipen och å andra sidan kravet på ett snabbt och billigt slutligt avgörande. Om t. ex. en omfattande utredning måste upptas kan det vara mest praktiskt att detta sker i den lägsta instansen. Är det däremot fråga om en okom? plicerad rättsfråga kan skäl saknas att återförvisa målet. l litteraturen (Westerberg, Allmän förvaltningsrätt, s. 142) har hävdats att besvärsmyndigheter stundom iakttar en alltför stor försiktighet genom att besluta om återförvisning även då omedelbart beslut i sak borde kunna fattas. Den kritik som angetts ovan torde vara välkänd i domstolarna. En vanlig uppfattning inom domstolarna är att en dom helst bör slutligt klarlägga rätten till en förmån under viss tid och i vissa fall görs avsteg från instansordningsprincipen. Huvudinriktningen vid avgörandet av ett mål bör vara att målet skall prövas ihela sin viddoch denna inriktning bör särskilt uppmärksammas vid avgörandet. Ett exempel på avsteg från instansordningsprincipen är, som nämnts tidigare, när en lägre instans funnit en försäkrad ej ha varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan men en högre instans finner skadlig inverkan ha förelegat och - som första instans även avgör sambandsfrågan. l ett sådant fall måste domstolen särskilt beakta risken för att den försäkrade drabbas av rättsförlust genom att hans bevisföring kan ha varit helt inriktad på första ledet i bedömningen och att han därför inte sett sig föranlåten att fullt ut argumentera även i sambandsfrågan. Ett exempel på det ovan nämnda är FÖD:s dom i målet 1163/79. I målet hade försäkringskassan vägrat utge ersättning enligt LAF på den grunden att olycksfall i arbete inte kunde anses föreligga. Försäkringsrätten lämnade den försäkrades besvär utan bifall och angav i domskälen att det redovisade händelseförloppet inte innehöll något moment som var att hänföra till olycksfall i lagens mening. FÖD fann att olycksfall i arbetet fick anses ha inträffat men lämnade den försäkrades besvär utan bifall sedan domstolen övergått till att - som första instans - även pröva sambandsfrågan. I praxis finns vidare exempel på att FÖD prövat en försäkrads rätt till livränta utan att denna fråga prövats i underinstanserna. l FÖD:s mål 711/83 hade försäkringskassan (tjänstemannabeslut) och försäkringsrätten vägrat ersättning efter ett olycksfall och anfört att betydligt starkare skäl talade mot än för samband mellan olycksfallet och kvarstående besvär efter samordningstidens utgång. FÖD fann skälen mot samband inte vara betydligt starkare än skälen för samband och förklarade - med

- l05

“Handläggningen

frångående av instansordningsprincipen den försäkrade berättigad till livränta. . Ett annat exempel på avsteg från instansordningsprincipen är när FÖD som första instans prövat ersättningsrätten för tid som inte omfattats av underinstansens beslut. FÖD 143/79 gällde en sjukperiod som pågick när RFV:s besvärsavdelning fattade sitt överklagade beslut och perioden avslutades först ett par månader senare då den försäkrade beviljades hel förtidspension. FÖD förklarade att domstolens prövning omfattade hela sjukperioden. FÖD har i flera domar avstått från att undanröja underinstansernas beslut och återförvisa målen trots att förfarandefel förekommit i underinstanserna. l FÖD 2706/78 hade RFV (besvärsavdelningen) prövat ett ärende utan att vara behörigt därtill. Trots detta processuella fel ingick FÖD i sakprövning och åberopade bl. a. att avsevärd tid förflutit sedan arbetsskadefallet anmäldes. Mot påståendet att försäkringsdomstolarnas rätt att återförvisa mål bör begränsas i lag kan invändas att fråga är om en för förvaltningsdomstolarna allmängiltig problematik och att eventuella processuella regler i så fall bör införas i förvaltningsprocesslagen. Det är emellertid därvid att märka att förvaltningsprocesslagen - till skillnad från rättegångsbalken - inte i detalj reglerar handläggningen av ett mål utan förvaltningsdomstolarna har givits stor frihet att utifrån de skiftande omständigheterna i olika mål bestämma hur den närmare handläggningen skall ske i varje särskilt fall. Denna frihet torde vara särskilt väsentlig när det gäller att avgöra om ett mål skall sakprövas eller visas åter till en lägre instans och frågan lämpar sig därför inte för lagreglering. Dessa avgöranden bör alltså - såsom för närvarande grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolarna torde vara väl medvetna om att återförvisning inte bör ske när slutligt beslut kan fattas utan risk för rättssäkerheten och utan ett alltför betydande merarbete. Grunderna för den kritik som framförts torde kunna undanröjas genom att handläggningen av ett ärende påskyndas så snart ett slutligt avgörande försenats på grund av återförvisning, Bestämmelser härom finns i och för sig redan. Enligt förordningen (1978:632) med instruktion för försäkringsöverdomstolen och förordningen (1978:633) med försäkringsrättsinstruktion skall mål tas upp till handläggning i den ordning de har kommit in. Vidare stadgas att mål elleri mål uppkommen fråga, som av särskild anledning bör avgöras skall med skyndsamt, handläggas förtur. Det torde vara en vedertagen uppfattning i domstolarna att en försening av det slutliga avgörandet i ett mål till följd av återförvisning utgör särskild anledning att avgöra målet skyndsamt. Enligt utredningens mening bör emellertid kravet på skyndsam handläggning av mål, i vilka det slutliga avgörandet i sak fördröjts på grund av återförvisning, uttryckas explicit i domstolarnas arbetsordningar. En sådan bestämmelse finns för närvarande endast i arbetsordningen för försäkringsrätten för Södra Sverige. Motsvarande bestämmelse torde kunna övervägas även för FÖD och övriga försäkringsrätter. RFV bör föreskriva att kassorna med förtur skall handlägga ärenden.

IO6 Handläggningen SOU 1985 :54

i vilka slutligt avgörande försenats på grund av âterförvisning. l detta sammanhang kan erinras att av 8 kap. 3 § LAF följer att en försäkringskassa i vissa fall kan meddela interimistiskt beslut i ett ersättningsärende. En försäkringsdomstol äger enligt 28§ förvaltningsprocesslagen förordna rörande saken i avvaktan på slutligt avgörande. Slutligen kan nämnas att balanssituationen förbättrats i försäkringsrätterna och väntetiderna där kan under de närmaste åren antagas bli ganska korta.

4.7 Sammanfattning av svar på en enkät till

försäkringskassorna

4.7.1 Allmänt

I en skrivelse till de allmänna försäkringskassorna i mars 1985 begärde arbetsskadeutredningen att kortfattat få ta del av dels kassornas erfarenheter vad gällde de åtgärder som vidtagits för att förbättra kunskaperna rörande arbetsskadeförsäkringen och förbättra handläggningen av dessa ärenden, dels de åtgärder som planerats i detta avseende men som ännu inte genomförts. Svar har inkommit från samtliga kassor utom Bohusläns allmänna försäkringskassa som i stället hänvisar till en skrivelse till RFV den l9 november 1984 där kassan diskuterar frågor närliggande dem som tas upp i utredningens skrivelse. konstaterar att kassorna var för sig vidtagit en rad olika Utredningen åtgärder för att komma till rätta med den besvärliga balanssituationen. Mycket tycks ha gjorts vad avser utbildning och information både i och utom kassorna. Många administrativt inriktade åtgärder har också prövats och âtskilligt planeras. Personaldimensioneringen tas upp av många kassor, några har fått tillfälliga extra tjänster, andra har fått behålla de personella resurserna på centralkontoren trots att vissa arbetsuppgifter decentraliserats ut på lokalkontoren. Vissa kassor har i sina svar uttryckt stor oro för framtiden om man inte får ytterligare resurser för arbetsskadehandläggningen. Kassornas svar på enkäten varierar i omfattning från i vissa fall svar på en sida med koncentrerad information till mer utförliga svar på flera sidor och några kassor har även bifogat kopior av aktuella kassainterna utredningar. Eftersom enkätsvaren från kassorna har givits så olika utformning och uppfattningen om vad som bör anges i ett enkätsvar kan variera bör frånvaron av uppgift från en kassa om en speciell åtgärd inte tolkas som ett klarläggande att ifrågavarande aktivitet inte förekommer. Sålunda har t. ex. endast tolv kassor särskilt angivit att man haft rättsfallsgenomgångar med tjänstemännen. l realiteten torde dock samtliga, eller i vart fall de flesta, kassor haft någon form av heltäckande praxisgenomgångar mer eller mindre regelbundet. Utredningen har gjort en sammanställning av yttrandena, vilken delats upp i Vidtagna åtgärder och Planerade åtgärder. I de olika avsnitten har sedan redovisats åtgärder som a) varit kunskapshöjande hos perso-

sou 1985:54 107

Handläggningen

nal, b) varit kunskapshöjande hos förtroendevalda eller c) syftat till rationalisering eller andra förändringar för att åstadkomma en ökad ärendeavverkning m. m. Många av de redovisade åtgärderna går kanske in under flera rubriker och den placering som gjorts kan i vissa fall diskuteras. Avslutningsvis har under rubriken Diskussion återgivits synpunkter som spontant lämnats av vissa kassor och som inte utgör direkta svar på frågorna i utredningens enkät. Sammanställningen har inneburit att vissa svar har schabloniserats för att kunna med andra. Detta har fått till grupperas följd att många nyanser i kassornas svar fallit bort. Sammanställningen ger dock en bild av vilka olika aktiviteter som genomförts och vilka som planeras. I sammanställningen anges de olika kassornas nummer. En förteckning över kassorna återfinns under en särskild rubrik i betänkandets inledning. ø

4.7.2 Vidtagna åtgärder

A) K unskapshöjande åtgärder för personal

Kassa

regelbundna rättsfallsgenomgångar 03, 04, 09, 10, ll, l3, 19, 21, 22, 25, 34

en speciell rättsfallssammanställning har ut- 01 arbetats

VlDU-LAF-utbildning har genomförts 01, 03, 09, l0, 11, 12, 15, 18, 25, 34, 38

ett speciellt VIDU-LAF-material för sjuk- 21 försäkrings- och utredningssektionerna på lokalkontoren har tagits fram

utbildning för lokalkontorens arbetsskade- 12, 18, 25 handläggare

kurs i arbetsplatsutredning för personalen 17 på vissa lokalkontor

studiebesök på större arbetsplatser i länet 06, 07, 13, 18, 34

108 Handläggningen

B) Kunskapshöjande åtgärder för förtroendevalda

olika typer av konferenser, temadagar och 01, 07, 09,11,12, 13,18, 21,25, 34 rättsfallsgenomgångar en speciell rättsfallssammanställning till 01 ordförande och vice ordförande studiebesök på arbetsplatser i länet 07, 13 delegationssammanträden på större företag 04 kring Ortopediska sjukdomar 17 utbildning kortare information i anslutning till sam- 01,10 manträden individuell utbildning av nya ledamöter 38

C) Rationalisering av handläggning och andra åtgärder för en ökad ärendeavverkning m. m.

indelning i regioner har skett 04, 11, l6, 17 aktivare kontakter med företagshälsovår- 07, 09,11,12,13,l7,18, den, bl. a. studiebesök, och i övrigt ökade 34,38 kontakter med läkare information till arbetsgivare och fackför- 06,11,12,13,I8, 38 eningar utbildning av skyddsombud 13,18 utbildning av utredare genom särskilt anli- 06 tad skyddsingenjör kontakt med yrkesinspektion för utbyte av 06, 21 information och rådgivning personalförstärkning, t. ex. genom att U-av- 05, 06, 08, 10, 18, 19, 20, delningen fått behålla sina personella resur- 22, 23, 25, 34, 38 ser trots att vissa ärendegrupper decentraliserats till lokalkontoren förstärkning och utbildning av kansligrupp 19 datoriserat handläggningsregister infört 06 översyn av handläggning och analys av arbetsfördelning

Handlåggningen 109

handläggarna har avlastats från rutingöro- 06, 08, 17 mål viss omorganisation inom U-avdelningen 12, 17 viss specialisering på LAF-skador på U-av- 08, 16, 19, 20, 2l, 22, 24 delningen integrerad handläggning, dvs. avskaffad 18 specialisering arbetsplatsutredning utförs av lokalkontor 17 tidigare ”igångsättning” och komplettering 03, 04 av uppgifter i LAF-ärenden fler ärenden har tagits upp till delegations- 12 prövning utan hörande av ortopedkonsult; ergonom har anskaffats anskaffatförtroendeläkarei erforderlig om- 12, 13, 38 fattning ryggpanel” 18 pärmar med rutiner, tillämpning, tolkning, 03, 13, 21, 22 tidigare utredningar o. d.

4.7.3 Planerade åtgärder A) K unskapshåjande åtgärder för personal

l 10 Handläggningen utbildning av lokalkontorshandläggare 18, 19, 34 kurs i arbetsmiljöfrågor 06, 34

B) K unskapshöjande åtgärder för förtroendevalda

C) Rationalisering av handläggning och andra åtgärder för en ökad ärendeavverkning m. m.

fördjupad kontakt med företagshälsovård 04, 05, l2, 20, 23, 24, 34, och läkare 38 information till fackföreningar 05, 34, 38 förbättrade kontakter med skyddsombud 04, 09, 34 och skyddstjänst ökat antal arbetsplatsbesök 01, 03, 06, 09 översyn av arbetsfördelning mellan assi- 01,34 stent och biträdande assistent viss specialisering 23 inrättande av kanslifunktion 01 metodutveckling, främst utredningsmeto- 03, 04, 05 dik översyn av utredningsavdelningens organi- 19 sation omorganisation, ytterligare kvalificerade 06 assistenter med föredragningsskyldighet omorganisation, ytterligare (re föredragan- 25 detjänster

SOU l985z54 Handläggningen l l l

undersökning av möjligheterna att decen- 06, 08, 19 tralisera arbetsplatsutredningar till lokalkontor undersökning av möjligheterna att till lokal- 06, l9, 34 kontor decentralisera beslut om sjukpenning under rehabilitering utnyttjande av kontorsdator för fakta- 18, 38 bank effektivare registrering av domar 24 försök att fastlägga vissa praxisfrâgor l2 personalförstärkning 20 ökad förtroendeläkartid, speciellt i Ortopedi 23, 38 extra delegationssammanträden l6 arbetssjukdomspanel Ol

4.7.4 Diskussion resursförstärkning nödvändig 03, 04, 05 beslut i vissa sjukdomsärenden bör kunna 0l, 05 fattas av tjänstemän delning av delegationer dvs. fler delegatio- 05 ner med färre antal ledamöter decentralisering av beslut i vissa ärendeslag 03, 07, 08, 34 till lokalkontor regelbundna praxisgenomgångar i ombuds- 09 enhetens regi önskvärt med riktvärden vid sambandsbe- 09 dömning olägenheter med en besvärsordning med 12, 25 omprövning i delegation central utbildning av delegationsledamöter 13 nödvändig 4

l 12 SOU l985z54

Handläggningen

för lång väntetid på utlåtanden från ortopedklinik

kassan bör få självkostnadsersättning från AM F/trygghetsnämnden för de ärenden som prövas enbart på grund av kvarstående medicinsk defekt, dessutom föreslås en förlängning av samordningstiden

möjligheterna till traditionell rationalise-

ring är begränsade eftersom varje ärende måste utredas med avseende på den skadades individuella förhållanden och omständigheter

låt samtliga administrativa kostnader röran- 21 de LAF belasta denna försäkring

ökat antal förfrågningar från AMF 21

behovet av resurser bedömdes redan från 23 början för lågt: ”Det är därför viktigt att arbetsskadeutredningen särskilt beaktar frågan om resursbehovet i arbetsskadehandläggningen och betonar vikten av att kassorna tillförs medel för mer permanenta personella förstärkningar.

speciella arbetsskadedelegationer” borde 24 inrättas. RFV borde svara för att ledamöterna i en sådan delegation får en ingående utbildning i arbetsskadeförsäkringen

sannolikt att ökningen av anmälningar rö- 25 rande arbetssjukdomar fortsätter

de fackliga organisationerna uppmanar 25 medlemmarna att begära omprövning och anföra besvär

kassorna bör tilldelas ett särskilt engångsan- 25 slag för att lösa balansproblemet

pågående personalinskränkningar kommer 06, 38 att medföra längre handläggningstid och färre arbetsplatsbesök

\ sou 1985:54 . 113

5 med allmän

Samordning lagen

om

försäkring

5.1 Samordningstidens längd

5.l.l Allmänt

När den allmänna sjukförsäkringen trädde i kraft år 1955 infördes i YFL en samordningstid på nittio dagar. Denna samordningstid överfördes till LAF. Samordningen motiveras i huvudsak av administrativa fördelar genom att komplicerade utredningar kan undvikas i ett stort antal ganska snabbt övergående skadefall. Man kan räkna med att i ca 3/4 av de anmälda fallen tillfrisknar den skadade under de första nittio dagarna. Enligt direktiven (se avsnitt l.l.4) skall utredningen pröva om det finns förutsättningar för en ökad samordning av de materiella bestämmelserna inom arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Enligt vad som sedermera inhämtats från socialdepartementet innefattar detta avsnitt i direktiven inte frågan om samordningstidens längd. Mot bakgrund av att de rationaliseringsåtgärder som utredningen föreslår i olika sammanhang inte på långt när är tillräckliga för att skapa balans mellan ärendetillströmningen och försäkringskassornas resurser kan utredningen emellertid inte underlåta att belysa effekterna av en förlängning av Till yttermera visso har - samordningstiden. såsom framgår nedan en sådan belysning förutsatts i ett i direktiven angivet uttalande från socialförsäkringsutskottet. En förlängning har alltså till syfte att uppnå balans genom att minska ärendemängden och en måttlig förlängning av samordningstiden skulle enligt utredningens mening inte innebära ett så starkt åsidosättande av någon bärande princip för ersättning vid arbetsskada att denna utväg därför ej bör närmare belysas. En förlängning av samordningstiden har aktualiserats i olika sammanhang. En vanlig invändning mot arbetsskadeförsäkringen är att administrationskostnaderna inte står i ett rimligt förhållande till de förmåner som kan komma i fråga. Under de senaste åren har ett antal motioner väckts med yrkande att lagen om arbetsskadeförsäkring skall avskaffas eller att i vart fall samordningstiden skall förlängas. När socialförsäkringsutskottet i SfU 1981/82:2 biträdde yrkandet i en motion om att en utredning borde komma till stånd uttalade utskottet att frågan om samordningstidens längd var en sådan fråga som kunde förväntas bli belyst genom den sålunda förordade översynen. I SfU 1983/84:25 ansåg socialförsäkringsutskottet (majoriteten) att någon

S-Arbetskadeförsâkring

\

114 Samordning med lagen om allmän försäkring

.r

riksdagens åtgärd med anledning av en motion om ettårig samordnings-

tid inte var påkallad med hänsyn till att den då tillkallade utredningenhade till uppgift att bl. a. pröva förutsättningarna för en ökad samordning mellan sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Minoriteten i utskottet menade att samordningstiden borde förlängas till ett år utan att avvakta utredningsarbetet.

5.1.2 Administrationskostnader

Vid en diskussion om samordningstidens längd är administrationskostnaderna för arbetsskadeförsäkringen av intresse. RFV har i en promemoria som överlämnats till utredningen redovisat beräknade administrationskostnaderi 1982 års nivå. Verket har framhållit att beräkningarna i viss utsträckning är osäkra och att detta särskilt gäller handläggningen på centralkontoren där bedömningen gjorts med viss försiktighet. l promemorian anförs följande.

Den totala administrationskostnaden för försäkringskassornas hantering av arbetsskadeförsäkringen kan uppskattas till ca 74 milj. kr., motsvarande närmare , 600 årsarbetare (åa). Handläggningen på lokalkontoren bedöms kosta ca 24 milj. kr. (192 åa) och på centralkontoren ca 50 milj. kr. (ca 400 åa). “ Den del av kostnaden för lokalkontorens arbete med arbetsskadeförsäkringen som avser handläggning av sjukpenningfrågor (registrering, bevakning och utbetalning m.m.) uppskattas till ca 11 milj. kr. (ca 90 åa). De resurser som i övrigt används för arbetsskadehandläggningen på lokalkontoren, ca 13 milj. kr. (100 åa), avser infordrande av anmälningar, uppgiftslämnande till yrkesinspektionerna och arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (lSA), viss beräkning och ersättningsutbetalning, insamling av material till centralkontoren, kontakter med de försäkrade m.m. Av den sistnämnda kostnaden faller ca 3 milj. kr. (15 åa) på sådana ärenden där frågan om livränta är aktuell. Kostnaderna för centralkontorens administration bedöms fördela sig med ca 38 milj. kr. på sjukpenninghandläggning och ca 12 milj. kr. på livräntehandläggning. Behandling av ärenden rörande färdolycksfall beräknas svara för knappt 2 milj. kr. (15 åa) på lokalkontoren och ca 2,5 milj. kr. (20 åa) på centralkontoren. Till de administrationskostnader för försäkringskassornas arbetsskadehandläggning som redovisats ovan kommer kostnaderna för pensionsdelegationernas verksamhet. Dessa har att fatta beslut i arbetssjukdoms- och livränteärenden. Uppskattningsvis beslutar delegationerna i ca 15 000- 16 000 arbetssjukdomsärenden årligen. Antalet livräntebeslut är uppskattningsvis 3 000-4 000. Arbetsskadeförsäkringen svarar vidare för en inte obetydlig del av målstocken hos försäkringsdomstolarna. l ca l 700 ärenden anförs årligen besvär över försäki ›. ringskassornas beslut hos försäkringsrätt, vilket motsvarar 54 procent av antalet omprövade arbetsskadeärenden. Detta kan jämföras med den genomsnittliga besvärsfrekvensen för alla ärendetyper, som uppgår till 28 procent. Av den totala måltillströmningen hos försäkringsrätterna - 6 500 per år - utgör arbetsskadeärendena ca 26 procent. l försäkringsöverdomstolen utgör ca en tredjedel - ca 630 - av målen arbetsskadeärenden. Vad gäller försäkringskostnaderna beräknas dessa för 1984 utgöra totalt l 570 milj. kr. (LAF, LSP och YFL). Därav utgör 710 milj. kr. kostnader för LAF och

i i

Samordning med lagen om allmän försäkring 115

LSP (LSP-kostnaden är marginell). Sjukpenningdelen uppgår till 530 milj. kr. och várdersättningar, bl. a. för tandvård, beräknas uppgå till ca 35 milj. kr. Den reella kostnaden för LAF-sjukpenning är emellertid endast ca 10 procent av det nämnda beloppet, enär resterande 90 procent skulle täckas av AFL-sjukpenning om rätt till sjukpenning enligt LAF inte skulle föreligga. Det sammanlagda beloppet av den merersättning som utges på grund av rätt till sjukpenning enligt LAF utgör sålunda ca 50 milj. kr. Merersättningen på grund av rätt till vårdersättning enligt LAF uppgår till uppskattningsvis 20 milj. kr.

Et Av de administrationskostnader avseende sjukpenningreglering som nämnts i

det föregående, sammanlagt för lokal- och centralkontoren 49 milj. kr., torde i storleksordningen 30-35 milj. kr. utgöra merkostnader för LAF-handläggningen vid en jämförelse med de kostnader som skulle ha uppstått vid en handläggning i enlighet med AFL.

Särkostnaderna för administrationen av arbetsskadeförsäkringen har alltså 1982 beräknats till 30-35 milj. kr. för sjukpenninghandläggning och 15 milj. kr. för livräntehandläggning. Därtill kommer 10 milj. kr. som belöper på alla anmälda ärenden och avser infordrande av anmälningar, uppgiftslämnande till yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA), insamling av material till centralkontoren, kontakter med de försäkrade m. m. Enligt det ovan upptagna kan särkostnaderna för arbetsolycksfallsoch arbetssjukdomsärendena beräknas till ca 50 milj. kr. Handläggningskostnaden för ett olycksfalls- resp. sjukdomsärende kan antagas förhålla sig ungefär som 122,5. Detta framgår av de beräkningar om genomsnittlig handläggningstid som gjorts vid Stockholms läns och Västernorrlands läns allmänna Om nämnda försäkringskassor. 50 milj. kr. räknas upp till 1984 års kostnadsnivâ och sedan efter angivet förhållande, och med beaktande av att RFV:s beräkning inte innefattade delegationskostnader, fördelas på de ärenden som avgjordes l984 blir _ “ kostnaden för ett arbetsolycksfallsärende närmare 700 kr. och för ett arbetssjukdomsärende närmare 2 000 kr. l budgetpropositionen 1984/85: 100 har för budgetåret 1985/86 anvisats drygt 10 milj. kr. till FÖD och drygt 39 milj. kr. till försäkringsrätterna. - Inom RFV arbetar 9,25 årsarbetare, varav 7 på ombudsenheten och 2,25 på tillsynsavdelningen, med arbetsskadeförsäkringen. Kostnaden för denna och medicinskt personal sakkunniga hos RFV kan årligen beräknas till ca 1,7 milj. kr. Om 40% av kostnaderna för försäkringsdomstolarna samt ovan angivna kostnader för RFV fördelas på samtliga arbetsolycksfalls- och arbetssjukdomsärenden som blir prövade i försäkringskassorna tillkommer för ett olycksfallsärende närmare 300 kr. och för ett sjukdomsärende närmare 700 kr.

5.1.3 Samordningstidens inverkan

på ärendemängden

Ur statistik från Informationssystemet om arbetsskador kan inte (ISA) direkt utläsas vilken effekt en förlängd samordningstid har på ärendetillströmningen till försäkringskassorna. De uppgifter som inhämtats ger »g dock stöd för antagandet att arbetsskador avvecklas i samma takt som T5 andra skador. Sjukpenningfall enligt lagen om allmän vilka försäkring,

i med om allmän

116 Samordning lagen försäkring i

under 90 dagar, avvecklas enligt uppgift från RFV på så sätt att pågått ungefär hälften kvarstår efter 180 dagar och ungefär 1/7 efter ett år. Av det ovan anförda kan emellertid inte den slutsatsen dras att hälften av arbetsskadeärendena skulle falla bort vid en förlängning av samordtill 180 dagar och 6/7 vid en förlängning till ett år. Vissa ningstiden ärendeslag påverkas nämligen inte eller endast i begränsad omfattning av en förlängd samordningstid. En anmälan om arbetsskada avser ofta återfall i en sjukdom (recidiv). Om recidivet inträffat sedan samordningstiden för den första sjukperioden löpt ut mäste recidivet, oavsett tidslängden på sjukdomsfallet, prövas försäkringsmässigt. Uppskattningsvis skulle hälften av ärendena avseende rygg- och ledbesvär på grund av recidiv inte påverkas av en till l80 dagar förlängd samordningstid. En samordningstid på ett år skulle sannolikt medföra att ca 35 procent av dessa ärenden kvarstår för prövning genom att recidiv gjorts gällande. hälften av ärendena avseende eksem gäller allergiska eksem. Ungefär Denna ärendegrupp påverkas inte av samordningstidens längd. De icke allergiska eksemen gäller till en del recidiv och kan beräknas på motsvarande sätt som rygg- och ledbesvär. Ärenden avseende luftrörsbesvär kan beräknas på samma sätt som eksemärendena. Antalet ärenden beträffande sjukdomar som medfört en kvarstående medicinsk defekt (se avsnitt 4.1) påverkas inte av en förlängd samord- Ej heller påverkas antalet ärenden enligt LSP och enligt YFL. ningstid. På grundval av det ovan upptagna kan antalet ärenden som under 1984 inkom till försäkringskassorna för materiell prövning uppskattha påverkats enligt följande av en samordningstid om ningsvis antagas l80 eller 365 dagar.

, Tabell 12. Antal ärenden för sakprövning i försäkringskassorna år 1984 vid en samordningstid om 90 dagar samt beräknat antal vid 180 dagar och 365 dagar

/

Samordning med lagen om allmän försäkring 117

Beräkningarna ger vid handen att en samordningstid om 180 dagar kan antagas medföra att antalet arbetssjukdomsärenden skulle minska med ca 25 procent och övriga ärenden med ca 45 procent. Sammantaget kan beräknas ärendebortfallet till ca 35 procent. Utredningen har i denna fråga låtit göra en studie hos Jönköpings läns allmänna försäkringskassa. Denna försäkringskassa kan betraktas som en genomsnittskassa utan bakomliggande förhållanden som skulle kunna medföra snedvridna resultat. Urvalet har utgjorts av ärenden som avgjorts under tiden l juli l977 - 30 september 1984 avseende försäkrade med födelsedag l och 15 och omfattat 383 ärenden. Undersökningen visade att antalet arbetssjukdomsärenden skulle exempelvis minska med ca 23 procent och övriga ärenden med ca 35 procent om samordningstiden förlängdes till 180 dagar. Sammantaget var ärendebortfallet ca 29 procent. I Något som bör beaktas i detta sammanhang är att en förlängning av samordningstiden kan antagas leda till en ökad processaktivitet från en del försäkrade i syfte att påvisa samband även efter en förlängd samordningstid så att ärendet blir föremål för kassans prövning. Vid en samlad bedömning av det ovan upptagna finner utredningen skäl att antaga att en förlängning av samordningstiden till 180 dagar skulle medföra att antalet arbetssjukdomsärenden skulle minska med ca 20 procent och övriga ärenden med ca 30 procent. Försäkringskassornas arbetsskadebalanser innehåller praktiskt taget endast sjukdomsärenden. Beträffande övriga ärendeslag är balanserna ” obetydliga. År 1984 inkom till kassornas centralkontor 30 376 sjukdomsärenden och avgjordes 22 199 ärenden. Antalet icke avgjorda ärenden ökade med 8 l77. Vid en samordningtid om 180 dagar skulle endast ca (80 % x 30 376) 24 300 ärenden ha kommit in till kassorna. Antalet övriga ärenden avseende LAF som kom in till kassorna nämnda år var 2l 827 och skulle ha minskat med ca (30 % x 2l 827) 6 550. Dessa ärenden är emellertid genomsnittligt sett mindre resurskrävande än sjukdomsärendena och de härvidlag frigjorda resurserna skulle räcka till att avgöra endast ca 2600 sjukdomsärenden. På grundval av det anförda drar utredningen den slutsatsen, att om samordningstiden för ifrågavarande ärenden varit 180 dagar hade ca 24 300 sjukdomsärenden kommit in till kassorna och kassorna hade utan resursförstärkning kunnat avgöra ca (22 199 + 2 600) 24 800 ärenden. Situationen i kassorna hade då varit en annan. Balansläget i försäkringskassorna är en viktig fråga för utredningen. Vid sin analys av situationen har utredningen funnit att ärendemängden till kassorna med stor sannolikhet inte kommer att ligga kvar på 1984 års nivå utan öka ytterligare, se avsnitt 6.1. Mot denna bakgrund finns skäl att ytterligare analysera effekterna i olika avseenden av en förlängd samordningstid. Som framgår av ovan redovisade beräkningar bör detta lämpligen ske med utgångspunkt från en samordningstid om 180 dagar. 1 balanshänseende kan en kortare tid komma att medföra en ohållbar situation för försäkringskassorna och en längre tid synes inte behöva analyseras.

i

Samordningined försäkring

l 18. om allmän 1985:54

(lagen SOU

5.1.4 Avtalsförsäkringar

l avsnittet 2.6 har avtalsförsäkringarna presenterats närmare. Konsekvenserna för TFA och statens personskadeförsäkring av en förlängd samordningstid skulle bli beroende av vilka ändringar i försäkringsvillkoren som arbetsmarknadens parter kan komma överens om. Såsom tidigare anförts fattar AMF regelmässigt beslut beträffande ersättningsfrågor i olycksfallsärenden utan att försäkringskassans beslut avvaktas. Den omständigheten att vissa olycksfall vid en förlängd samordningstid inte skulle komma att bedömas i arbetsskadefrågan av försäkringskassan saknar därför betydelse för AMF. Något merarbete för AMF skulle inte uppkomma. En förlängd samordningstid skulle därför inte behöva påverka ersättningsrätten från TFA vid olycksfall. Däremot skulle naturligtvis kostnaderna för TFA öka. Det förhåller sig annorlunda med arbetssjukdomsärenden. I dessa fall avvaktar AMF regelmässigt försäkringskassans avgörande innan beslut fattas. Dessa ärenden innefattar genomsnittligt mera komplicerade bedömningar och för AMF kan det vara av stort värde att ha kassans \ utredning som grund för det egna avgörandet. Om TFA, vid en förlängd samordningstid, skulle behålla den nu gällande regeln om att en arbetsi sjukdom berättigar till ersättning om skadan kvarstår sedan 90 dagar , förflutit från visandedagen, kan AMF i vissa sjukdomsärenden inte få ledning av något kassans avgörande. Detta skulle kräva en större arbetsinsats än vad som gäller för närvarande vid prövningen av dessa ärenden. Om en klar och entydig praxis utvecklas i frågor om t. ex. skadlig inverkan och samband blir dock merarbetet Det synes emelbegränsat. lertid sannolikt att TFA måste anpassas till en förlängd samordningstid så att endast arbetssjukdomar som kvarstår sedan den förlängda samordningstiden löpt ut berättigar till ersättning från TFA. Enligt den statliga personskadeförsäkringen utgår ersättning efter samordningstidens utgång endast om skadan förklaras vara yrkesskada enligt YFL eller arbetsskada enligt LAF. Detta gäller oavsett om skadan uppkommit till följd av olycksfall, våld eller misshandel etc. eller utgör arbetssjukdom. Om en förlängd samordningstid skulle få den konsekvensen att den statliga personskadeförsäkringen finge svara för ersättning i olycksfalls- och sjukdomsärenden t. o. m. l80:e dagen efter visandedagen skulle det innebära en överflyttning dels av tillämpningen av LAF, dels av administration och därmed följande kostnader från kassorna till trygghetsnämnden. Framför allt gäller detta arbetssjukdomar där trygghetsnämnden enligt nuvarande avtal måste avvakta beslut enligt LAF resp. YFL och därmed skulle behöva bygga upp en kompetens och utöka administrationen.

5.1.5 Samordningstidens inverkan på den försäkrades

ersättning

Sjukpenningen från arbetsskadeförsäkringen skall i princip ersätta hela det inkomstbortfall som blir följden av arbetsskadan. Hel sjukpenning skall för varje dag beräknas till l/365 av sjukpenningunderlaget. Detta

Samordning med lagen om allmän försäkring .119 .

utgörs normalt av den försäkrades årsinkomst. Sjukpenningunderlaget får inte beräknas till högre belopp än som motsvarar 7,5 basbelopp. Under samordningstiden får den försäkrade sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring. Sjukpenning enligt denna lag kan beräknas till 90 procent av 1/365 av den försäkrades årsinkomst av förvärvsarbete. Även här gäller att den försäkrade inte får tillgodoräkna sig den del av årsinkomsten som överstiger 7,5 basbelopp. Under samordningstiden får alltså den försäkrade liksom vid sjukdom i allmänhet vidkännas en inkomstminskning med 10 procent. Vid t. ex. en årsinkomst om 100 000 kr. är sjukpenningen för dag enligt lagen om arbetsskadeförsäkring 274 kr. och enligt lagen om allmän försäkring 247 kr. Värdet av den särskilda arbetsskadeersättningen blir i detta fall 27 kr. per dag eller ca 14 kr. per dag efter en marginalskatt om 50 procent. Vid en årsinkomst om 163 500 kr. eller mer är sjukpenningen för dag enligt lagen om arbetsskadeförsäkring 448 kr. och enligt lagen om allmän försäkring 403 kr. I det fallet blir värdet av den särskilda arbetsskadeersättningen 45 kr. per dag eller ca 16 kr. per dag efter en marginalskatt om 65 procent. En jämförelse mellan sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring och enligt lagen om allmän försäkring ger vid handen att en försäkrad genom en förlängning av samordningstiden frân 90 till 180 dagar maximalt skulle kunna förlora en nettoinkomst om ca (90 x 16) 1 440 kr. För flertalet förvärvsarbetande medför emellertid avtalsförsäkringarna att inkomstbortfallet vid en förlängd samordningstid blir mindre än vad enbart en jämförelse mellan sjukpenningnivân enligt de båda lagarna ger vid handen. De som omfattas av AM Fzs avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) får ersättning för sjukperiod som varar utöver sju dagar och ersättningen utgår då redan från början. För de första 90 dagarna täcks inkomstbortfallet helt och därefter till 95 procent. För en försäkrad som omfattas av AGS skulle nettoförlusten vid en förlängning av samordningstiden maximalt uppgå till 700 kr. Enligt nuvarande konstruktion täcker TFA inkomstförlust redan under samordningstiden när denna tid löpt ut och arbetsskadan godkänts. Om den konstruktionen bibehålls kommer en förlängd samordningstid inte att få någon ekonomisk betydelse för den försäkrade vid skadefall som är så långvariga att de kvarstår även efter en förlängd samordningstid. Vid en förlängning av samordningstiden till 180 dagar skulle endast de skadefall som löper ut under 91 :a - 180:e dagarna påverkas av förlängningen. För statligt anställda görs löneavdrag vid sjukdom. Sjukavdraget är 8 procent för de första 30 dagarna och därefter 6 procent. Vid sjukdom till följd av olycksfall i arbete eller färdolycksfall görs inget löneavdrag för tid t. 0. m. 90:e dagen efter visandedagen. För tid fr. o. m. 91 :a dagen görs inget löneavdrag om skadan godkänts som arbetsskada enligt LAF. Det sista gäller även vid sjukdom som godkänts som arbetsskada enligt LAF. Arbetsskadeförsäkringen ersätter först efter samordningstidens slut nödvändiga kostnader för läkarvård, sjukvárdande behandling, sjukhusvârd, konvalescentvård och läkemedel. En förlängning av samord-

120 Samordning med lagen om allmän försäkring

ningstiden till 180 dagar kan komma att innebära att även försäkrade som tillfrisknar under 91 :a - 180:e dagen själva får bära dessa kostnader. För kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling och läkemedel finns numera ett högkostnadsskydd. Försäkrad som köpt prisnedsatta läkemedel eller erlagt patientavgifter för läkarbesök vid sammanlagt minst 15 tillfällen är under ett år, räknat från det första läkemedelsinköpet eller vårdtillfället, befriad från att därefter betala för utskrivna läkemedel och läkarvård. Med ett sådant tillfälle likställs två tillfällen då patientavgift har erlagts för besök för sjukvårdande behandlingar eller för telefonförfrågningar som har skett hos läkare eller hos privatpraktiserande sjukgymnast. Tjänstemän i statligt lönereglerad anställning har i regel ersättning för

sjukdoms- och läkarvårdskostnader till den del dessa inte täcks av LAF,

LSP eller motsvarande äldre författning. Vad gäller ersättning från TFA för sveda och värk kan antagas att en förlängd samordningstid skulle påverka de fall där ersättning för närvarande utgår fr. o. m. 91 :a dagen, alltså vid arbetssjukdomar där svedan och värken inte varit svår. Vid t. ex. sjukskrivning i hemmet skulle ersättningsbortfallet vid en förlängning av samordningstiden till 180 dagar kunna uppgå till drygt 3 000 kr. Ersättning för sveda och värk är inte skattepliktig inkomst.

5.1.6 överväganden

Balanssituationen i försäkringskassorna är alarmerande och kommer redan inom en nära framtid att bli ohållbar om inte ärendetillströmningen kan begränsas eller avverkningstakten kan ökas. Med hänsyn till bl. a. de försäkrades befogade krav att försäkringskassorna skall kunna avgöra arbetsskadeärenden utan långa väntetider måste nuvarande balanser nedbringas, och i vart fall måste ökade balanser och därmed ytterligare förlängda väntetider förhindras. Försäkringskassorna har till följd av den ökande ärendetillströmningen redan vidtagit ett antal effektivitetshöjande åtgärder och avverkningstakten i kassorna har under senare tid ökat avsevärt. Svaren från kassorna på utredningens enkät, vilken närmare redovisats i avsnitt 4.7, kan ge uppslag till ytterligare effektivitetshöjande åtgärder. Det kan fortfarande i några kassor finnas visst utrymme för en omfördelning av resurser till förmån för arbetsskadehandläggningen. Utredningen har pekat på förväntade effekter vid bl. a. en ökad specialisering av kassornas handläggare och olika former av förenklade beslutsförfaranden (avsnitten 4.4 och 4.5). Utredningen har vidare (avsnitt 4.1) föreslagit att s. k. serviceärenden skall sakprövas i kassorna endast om handläggningskostnaderna ersätts av AMF eller trygghetsnämnden, och det blir i detta fall fråga antingen om en begränsning av ärendetillströmningen eller om ett resurstillskott. Den nuvarande och den förväntade ärendetillströmningen är av sådan omfattning att balanssituationen inte kan bemästras enbart genom ovan diskuterade åtgärder. Situationen, som fordrar en betydande be-

Samordning med lagen om allmän försäkring 121

gränsning av ärendetillströmningen eller en väsentligt ökad ärendeavverkning, kan inte lösas inom ramen för utredningens direktiv. Å ena sidan medför nämligen en betydande begränsning av ärendetillströmningen en sådan urholkning av försäkringsskyddet som kan uppfattas som ett åsidosättande av bärande principer för ersättning vid arbetsskada och å andra sidan kräver en väsentligt ökad ärendeavverkning så stor resursförstärkning i försäkringskassorna att den leder till en ökning av försäkringens nuvarande kostnader. Utredningen kan emellertid inte underlåta att närmare undersöka vilka vägar som kan finnas för att bemästra situationen. I avsnitt 6.2 föreslår utredningen en höjning av den i arbetsskadeavgiften ingående förvaltningskostnadsandelen. För den händelse en ökning av försäkringens kostnader skulle anses oacceptabel eller förslaget av annan anledning inte kan genomföras, t. ex. på den grunden att arbetsskadeavgifterna på sikt bedöms otillräckliga för en ökad förvaltningskostnadsandel, anser utredningen att även ett alternativ med begränsning av ärendetillströmningen genom förlängning av samordningstiden måste diskuteras och effekterna av en sådan åtgärd analyseras. Beräkningarna hari huvudsak gjorts på grundval av en samordningstid om 180 dagar. Det faktum att inte mindre än en fördubbling av samordningstidens längd kan visa sig bli erforderlig illustrerar tydligt omfattningen av nuvarande balanser och vad som kan förväntas i form av ökande ärendemängder inom en nära framtid om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Såsom framgår av avsnitt 5.l.5 leder förlängd samordningstid till en viss försämring av försäkringsförmånerna. Även om en förlängning av samordningstiden inte medför någon begränsning av skyldigheten att anmäla ifrågasätta arbetsskador kan man inte bortse från att en förlängning kan minska motivationen för de försäkrade att verka för att sådana skador anmäls. Detta skulle kunna återverka för arbets- på underlaget skadestatistiken och leda till färre förbättringar av arbetsmiljön. Det anförda medför enligt utredningens mening att en förlängning av samordningstiden bör undvikas. Om andra alternativ visar sig otillräckliga för att komma till rätta med balanssituationen kan emellertid en förlängning av samordningstiden bli ofrånkomlig. Visserligen kan göras gällande att en förlängning får ses som ett steg mot en avveckling av arbetsskadeförsäkringen, men i själva verket bör man då hålla i minnet att en sådan åtgärd kan visa sig vara ett nödvändigt inslag i vad som måste göras för att arbetsskadeförsäkringen skall kunna fungera även framdeles.

5.2 i

Samordningsfrågor övrigt

5.2.1 Allmänt

I ett flertal grundläggande ersättningsfrågor i LAF hänvisas till bestäm-

melser i AFL. Så följer i normalfallet beräkningen av sjukpenning- och livränteunderlag de regler som finns i 3 kap. AFL. Även de principer som

5 “

122 Samordning med lagen om allmän försäkring

ligger till grund för bedömning av arbetsförmågans nedsättning vid utgivande av sjukpenning och vid invaliditetsbedömningen är allmänt sett desamma inom AFL och LAF. Som ytterligare exempel kan nämnas 3 kap. 8 § LAF där hänvisning ges till 3 kap. l5 § AFL som innebär att sjukpenning inte utges till bl. a. den som fullgör värnpliktstjänstgöring eller är intagen i kriminalvårdsanstalt. Vidare hänvisas i 6 kap. 7 § LAF till en rad bestämmelser i AFL om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription, utmätningsförbud samt rätt till skadestånd. Det finns alltså långtgående likheter mellan LAF och AFL. Dessa likheter ökar naturligtvis förutsättningarna för en effektiv och likformig tillämpning av arbetsskadeförsäkringen. Det kan därför finnas anledning att överväga att låta LAF även omfattas av vissa regler i AFL som avser krav på t. ex. Sjukanmälan, sjukintyg och sjukkontroll.

5.2.2 Anmälningsskyldighet

Enligt 3 kap. lO§ fjärde stycket AFL får som huvudregel sjukpenning inte utges för tid innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos försäkringskassan. Undantag göres enligt bestämmelsen om hinder mött för anmälan eller eljest särskilda skäl föranleder att sjukpenning bör utges. Socialförsäkringsutredningen uttalade i denna fråga (SOU 1952:39 s. 307): Sålunda bör försummad anmälan aldrig kunna av sjukkassa åberopas, då den försäkrade vårdas å sjukvårdsanstalt och ej heller då försummelsen eljest måste anses ursäktlig och ej länt kassan till men. Arbetsgivares skyldighet att anmäla yrkesskada skall givetvis inte fritaga den skadade från hans anmälningsskyldighet.

För rätt till sjukpenning under samordningstiden fordras att den skadade gör anmälan till kassan i enlighet med reglerna i AFL. l LAF saknas däremot anmälningsskyldighet då en försäkrad drabbas av arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Det innebär att rätt till sjukpenning efter samordningstiden kan föreligga även om anmälan om sjukdomsfallet inte gjorts till kassan. Samma krav på anmälan som finns i 3 kap. lO§ fjärde stycket AFL synes böra införas i LAF. Till stöd för detta kan anföras samma argument om underlättad sjukkontroll som motiverar regeln i sjukförsäkringen. Regler om när rätten till ersättning preskriberas återfinns i 6 kap. 6 § LAF. När det gäller sjukpenning innebär reglerna att rätten går förlorad om inte anspråk på ersättning framförts inom sex år från den dag ersättningen avser. Den föreslagna regeln om anmälningsskyldighet gör att en försäkrad kan göra anspråk på LAF-sjukpenning endast om sjukfallet tidigare anmälts till kassan i enlighet med reglerna i AFL. Den inskränkning av möjligheterna att i efterhand begära ersättning som förslaget medför kommer att påverka ett begränsat antal ärenden där en försäkrad blivit arbetsoförmögen - utan att göra Sjukanmälan till kassan - på grund av ett recidiv efter samordningstiden.

I i

Samordning med lagen om allmän försäkring 1231

i

5.2.3 Läkarintygskrav

l 3 kap. 7 § tredje stycket AFL sägs att försäkringskassa må påfordra att nedsättning av arbetsförmågan styrks genom intyg av läkare. l 2 § riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS l979zl6) om kontroll i sjukförsäkrings- och föräldraförsäkringsärenden anges att sådant åläggande normalt skall gälla tidigast fr. o. m. den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen. Motsvarande möjlighet att kräva läkarintyg saknas enligt LAF. Om kontrollbehovet kan anses motivera läkarintygskravet enligt AFL kan behovet inte anses generellt mindre för att sjukskrivningen avser en arbetsskada. Dessutom kan det hävdas att de ofta mycket svåra bedömningar om samband eller ej mellan sjukskrivning och skadlig inverkan som sker enligt LAF nästan alltid kräver ett medicinskt underlag. En ökad likformighet av ifrågavarande regler i LAF och AFL kan därför av flera skäl anses påkallad. Risken att gå miste om ersättning är annars uppenbar för en försäkrad som anser sig ha en arbetsskada, eller ett recidiv av en sådan, och av den anledningen inte anser sig skyldig att skaffa eller förete läkarintyg.

5.2.4 Indragning och nedsättning av ersättning

Som tidigare anförts finns i 6 kap. 7 § LAF hänvisning till olika stadganden i AFL (16 kap. ll § och 20 kap. 3 §) om indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall. Däremot saknas hänvisning till de bestämmelser om indragning och nedsättning som finns i 3 kap. l7§ AFL. Sådan åtgärd kan vidtagas om försäkrad för det första vägrar mottaga besök av kassan för sjukkontroll, för det andra ändrar vistelseort utan att meddela kassan eller för det tredje inte gör anmälan om ändrad inkomst till kassan. Med hänvisning till vad som tidigare anförts om vikten av ökad likformighet i regelsystemet och likartat behov av sjukkontroll bör reglerna i 3 kap. l7 § AFL göras tillämpliga på LAF. RFV har i anledning av ett regeringsuppdrag kartlagt och redovisat erfarenheterna av bestämmelserna i 3 kap. l7 § AFL. I en rapport till socialdepartementet den 28 mars [985 föreslår verket vissa ändringar i reglerna. Samtidigt föreslås också att bestämmelserna skall tillämpas även i frågor om arbetsskadesjukpenning och ersättning enligt LSP.

5.2.5 Fosterbarnslega

Enligt reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) skall i SGI :n också räknas in den ersättning som en försäkrad uppbär för vård av fosterbarn (fosterbarnslega). I 3 kap. 12 § AFL anges att rätten till sjukpenning skall bedömas med bortseende från sådan ersättning. Sjukpenningens storlek skall dock, så länge fosterbarnslegan utges, beräknas på grundval av en SGI som inte omfattar denna ersättning. Bestämmelserna i 3 kap. l2 § AFL bör göras tillämpliga även på LAF. Dels kan då rätten till sjukpenning vid en skada beräknas enbart med avseende på hur arbetsförmågan i förvärvsarbetet utanför hemmet påverkats, dels kan sjukpenningens storlek avpassas till att täcka det inkomstbortfall som uppkommit.

-

124 Samordning med lagen om allmän försäkring

5.2.6 Samordningen mellan delpension och livränta

I 6 kap. l § andra stycket LAF anges att om delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. LAF och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid. Bestämmelsen reglerar den samordning som skall ske i det fall en försäkrad först tagit ut delpension och sedan beviljas livränta retroaktivt för samma tidsperiod och samma inkomstförlust. l prop. 1982/83:3 om samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet togs frågan om samordning mellan arbetsskadelivränta och delpension upp. I propositionen föreslogs att bestämmelsen skulle ha följande lydelse:

Utgår delpension till någon som är berättigad till livränta enligt 4 kap. skall livräntan utgå endast i den mån den överstiger pensionen om pensionen och livräntan avser samma inkomstförlust.

Den föreslagna bestämmelsen avsåg således att reglera den löpande delpensionen och livräntan. För att kunna samordna den livränta som betalas ut retroaktivt med redan utbetald delpension föreslogs även en till den nya regeln om Sammanträffande av förmåner i l7 hänvisning kap. l § AFL. De föreslagna samordningsbestämmelserna behandlades i socialförsäkringsutskottets betänkande 1982/83: l4 (s. 36). Även utskottet ansåg att en regel som hindrar överkompensation i dessa fall bör finnas. Utskottet anförde vidare:

Det bör dock i lagtexten markeras att den såsom också avsetts i propositionen avser retroaktiv livränta. Anpassning till den löpande livräntan bör kunna ske genom omprövning av delpensionen.

Utskottet föreslog därför den lydelse som i dag gäller och samordningen med 17 kap. l § AFL genomfördes. Samordningsregeln i 6 kap. l § andra stycket LAF har kommit att uppfattas som oklar. För att ge samordningsregeln en klar och entydig innebörd och för att förhindra överkompensation i de aktuella fallen föreslår utredningen att regeln ges en lydelse som i huvudsak motsvarar vad som föreslogs i prop. 1982/83:3.

i sou 1985:54 › - 125

Ärendeutveckling,

arbetsskadeavgifter

och

försäkringskostnader

Ärendeutvecklingen

6.1.1 Allmänt

Som redovisats i avsnitt 2.7 har det under senare år skett en ökning av antalet anmälningar om arbetsskada. Antalet anmälningar var under åren 1979 och I980 ca 187000. År I98l sjönk anmälningarna till ca 179 000 för att år l982 minska något ytterligare till ca l75 000. År 1983 ökade anmälningarna till ca 180 000 och år 1984 registrerades ca 200 000 anmälningar. De statistiska uppgifterna om antalet ärenden som sänds från kassornas lokalkontor till centralkontoren visar att ökningen under åren 1983 och 1984 inte enbart kan förklaras av en ökad benägenhet att anmäla skador av lägre svårighetsgrad. Man kan notera att de ärenden som skall bli föremål för försäkringsmässig prövning ökat under de två åren från \ i tidigare ca 42 000 ärenden per år till drygt 45 000 resp. 54 000 ärenden (se

avsnitt 2.7, tabell 2.) Ökningen av antalet ärenden som skall prövas

försäkringsmässigt faller nästan uteslutande på arbetssjukdomarna. l denna ärendegrupp kan noteras en ökning på 10 % mellan åren 1982 och 1983. En jämförelse mellan åren l982 och 1984 visar att ökningen varit över 50 °/o. Antalet anmälningar rörande olycksfall som blir föremål för en prövning efter samordningstiden har hållit sig ganska konstant. Ärendeutvecklingen vad avser olycksfallsskador förväntas inte genomgå några större förändringar och kommer därför inte att ytterligare analyseras i detta avsnitt. Ett närmare studium av de arbetssjukdomsärenden som kommit in till centralkontoren ger vid handen att ärendeökningen fördelar sig relativt jämnt över de större diagnosgrupperna. Den stora ärendeökningen inom de fyra dominerande Ortopediska diagnosgrupperna synes inte vara resultatet av någon tillfällig uppmärksamhet just med avseende på arbetsskador. Vad avser anmälningarna rörande eksem och andra hudbesvär har ökningen varit jämförelsevis låg. En anledning till detta kan vara att olika hudbesvär sedan lång tid har accepterats som arbetsrelaterade och uppmärksamheten på och anmälningsfrekvensen av dessa skador har troligen sedan länge bättre återspeglat antalet skadefall än vad som är förhållandet för andra skadetyper.

j

126 Årendeutveckling, arbetsskadeavg. 0 försäkringskostnader

Tabell 13. Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna ä. avseende vissa sjukdomar åren J980-l984 och procentuell ökning under nämnda tid Ärendeslag Ärenden till centralkontoren, år Procentuell ökning 1980 1981 1982 1983 1984 1980-1984 Rygg- och ledbesvär 7 153 7 l07 7 281 8 551 ll 542 61

När det gäller utvecklingen av anmälningar om pleuraplaques kan följande nämnas. Under år 1979 erbjöds alla som i sitt arbete varit exponerade för asbest en kostnadsfri undersökning. Detta ledde till att många skador upptäcktes och anmäldes. Ett flertal av anmälningarna kom att statistikföras på kassorna under 1980. Som framgår av tabell 13 sjönk därefter antalet anmälningar under de tre därpå följande åren. Den kraftiga ökning som noteras 1984 kan troligtvis förklaras av en speciell uppgörelse mellan parterna bakom TFA och TFA-KL om en särskild ersättning på 10 000 kr. för TFA-försäkrade som drabbats av asbestskada. Av försâkringskassornas statistik framgår att ungefär hälften av de till kassorna anmälda hörselskadorna översänts till RFV:s yrkesskadebyrå (tidigare yrkesskadeavdelning) beroende på att det konstaterats att skadan sannolikt yppats redan före den l juli 1977. En ökning av anmälningarna med 44% under den redovisade femårsperioden kan synas anmärkningsvärd eftersom dethär, på samma sätt som vid eksem, rör sig om en sedan länge erkänd skadetyp. Anmälningarna om hörselskador kan dock förväntas öka även i framtiden, detta främst beroende på att man inom trygghetsförsäkringen (TFA, TFA-KL) lyckats fastställa kriterier som gjort det möjligt att sänka den lägsta ersättningsgilla invaliditetsgraden vid hörselskada från 10 °/o till 5 °/0.

6.1.2 Prognos

Anledningen till den ökade ärendemängden kan enligt utredningens uppfattning sökas i en rad bakomliggande faktorer. Bland de betydelsefullare i detta sammanhang kan nämnas att kunskapen om arbetsskadeförsäkringen har ökat under senare är. Detta har skett bl. a. genom att parterna på arbetsmarknaden har informerat och utbildat personal på företagen. Även försäkringskassorna har ökat sina informationsinsatser samtidigt som försäkringen varit föremål för uppmärksamhet och debatt . i massmedia. Utredningen vill också peka på att utbyggnaden av företagshälsovården troligen lett till ett Ökat medvetande om arbetsmiljöns inverkan på de anställdas sjukfrånvaro. Den gynnsamma praxisutvecklingen och kassornas ökade godkännandefrekvens (se avsnitt 2.7, tabell

z i

lÄrendeuIveck/ing. arbetsskadeavg. 0 försäkringskostnader 1287

10) har troligeni många fall lett till att en anmälan om skada upplevs av

den försäkrade som mer meningsfull och angelägen än tidigare. Slutligen kan också nämnas att allt fler anmälningar avser recidiv av tidigare anmälda eller godkända skador. 1 flertalet fall rör det sig om recidivanmålningar avseende symtomutlösningar från icke arbetsrelaterade,

ofta

degenerativa, grundsjukdomar.

Enligt utredningens uppfattning är det inte troligt att någon av de

angivna faktorerna till den ökade anmälningsfrekvensen kommer att minska i betydelse under överblickbar framtid. Tvärtom kommer t. ex. utbyggnaden av företagshälsovården att fortsätta och det är även troligt att informationen till de försäkrade kommer att förbättras. Här kan nämnas sådana insatser som Försäkringskasseförbundets kampanj ”Kassorna och facket”. En hypotes om att anmälningsfrekvensen skall sjunka och återgå till samma nivåer som under åren 1980-1982 kan därför med en hög grad av sannolikhet avfärdas. En beräkning av hur ärendetillströmningen kommer att utvecklas är dock svår att göra och måste i hög grad bygga på osäkra antaganden. Utredningen väljer därför att redovisa två prognoser för en tänkbar utveckling av antalet ärenden i framtiden. Den första prognosen bygger på antagandet att den ökning av antalet arbetssjukdomar som skedde mellan 1983 och 1984 (35 %) får ses som resultatet av olika aktiviteter som lett till en ökad kännedom om LAF.

Ökningen får, mot bakgrund av en sådan hypotes, antagas vara tillfällig

för år 1984 och ökningstakten kommer successivt att avta. Mot bakgrund av den allmänna trend som kan iakttas sedan 1980 kan man dock anta att ökningen under ytterligare några år kan komma att ske i en takt av ca 10 % årligen. Detta skulle leda till att antalet sjukdomar som leder till en försäkringsmässig prövning kan beräknas till ca 33 000 för år 1985 och ca 36000 för år 1986. Med beaktande av en större kunskap om försäkringens generella skadebegrepp, främst vad avser olika typer av försämringar av icke arbetsrelaterade grundsjukdomar, och de försäkrades förväntningar på försäkringen drar utredningen slutsatsen att antalet prövningar av anmälda sjukdomar i framtiden kommer att bli omkring 50 000. Utredningens andra prognos, som bland annat grundar sig på uppgifter om ärendeutvecklingen under första halvåret 1985 pekar på en fortsatt snabb ärendetillväxt. En jämförelse mellan för de ärendemängderna första halvåren under perioden 1980-1985 visar följande Ökning.

Tabell 14. Antal till försäkringskassornas centralkontor inkomna arbetssjukdomsärenden första halvåret perioden 1980-1985

arbetsskadeavg.

128 Äirendeutveckling. 0 försäkringskosmader

Följande kan noteras. Under första halvåret 1983 inkom 10 °/o fler ärenden än under motsvarande period år 1982. Antalet inkomna ärenden under hela år 1983 blev dock 12 °/o fler än under år 1982. På motsvarande sätt översteg antalet ärenden under första halvåret 1984 motsvarande period år 1983 med 31 °/0 medan ökningen för år 1984 blev totalt 35 °/0. En jämförelse mellan första halvåret 1985 och första halvåret 1984 utvisar en ökning med37 %.

Ökningen under första halvåret 1983 och första halvåret 1984 var

alltså lägre än vad som så småningom blev resultatet för resp. år. Om man uppställer hypotesen att den ökning av ärendemängden som sker under det första halvåret återspeglar den ökning som sker under hela året så kommer antalet som skall prövas av kassorna att arbetssjukdomar under 1985 uppgå till ca 42 000. Med beaktande av de tidigare redovisade Synpunkterna på betydelsen av det generella skadebegreppet och de försäkrades förväntningar pá LAF tyder en fortsatt ökningstakt i storleksordningen 30 till 40 % på att antalet sjukdomar som skall bli föremål för försäkringsmässig prövning inom en ganska snar framtid kan komma att uppgå till, och även överstiga, de 50 000 ärenden som angivits som trolig ärendemängd i det första prognosalternativet. Om olycksfallsärenden och ärenden enligt LSP, tillsammans för närvarande ca 25 000 per år, läggs till det antal arbetssjukdomar som beräknats i utredningens första prognosalternativ kan kassorna under 1985 beräknas få in ca 58 000 ärenden som skall prövas försäkringsmässigt. För år 1986 kan antalet sådana ärenden beräknas till ca 61 000. andra kan den totala ärende- Enligt utredningens prognosalternativ mängden 1985 komma att uppgå till ca 67 000 ärenden och under är 1986 75 000 anmälningar vara av den arten att de skall bli kan uppemot föremål för försäkringsmässig prövning.

6.2 och försäkringskostnader Arbetsskadeavgifter

6.2.1 Bakgrund

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom avgifter som betalas av arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall enligt 7 kap. 2 § LAF utgå efter en procentsats som skall vara så att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker avvägd ersättnings- och förvaltningskostnaderna samt behövlig fondbildning. RFV har enligt nämnda lagrum att vart femte år framlägga förslag om procentsats och förvaltningskostnadsandel för kommande period. Staten som arbetsgivare står självrisk för de skador som drabbar statsanställda och bidrar därför endast till försäkringens administration. Detta framgår av 7 kap. l § och 8 kap. 3 § LAF samt 2l och 22 §§ FASP. De affärsdrivande verken erlägger en schablonmässig avgift för de administrativa kostnaderna. Avgiften, som fastställs genom regeringsbeslut, är för närvarande 3,45 °/0 av den arbetsskadeersättning som betalats ut till resp. verks skadade anställda.

» Äirendeulveckling, arbersskadeavg. 0 färsäkringskosrnader 129

Avgiften till arbetsskadeförsäkringen var, för andra än staten som arbetsgivare, 0,25 “/0 av avgiftsunderlaget t. 0. m. år 1979. Underlaget för beräkning av arbetsskadeavgiften är i princip summan av vad arbetsgivaren under året utgett som lön i pengar eller naturaförmåner. Av avgiften svarade l/l6 mot förvaltningskostnaderna. För åren 1980- 1984 bestämdes avgiften till 0,60%. För tid t. o. m. 1984 bestämdes procentsatsen för viss tid genom särskilda lagar, men fr. 0. m. år 1985 bestäms procentsatsen i 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Den tidigare gällande procentsatsen, 0,60 %, har därvid behållits oförändrad. Av 4kap.6§ lagen om socialavgifter framgår att l/30 av influtna arbetsskadeavgifter skall tillföras staten som bidrag till kostnaderna för arbetsskadeförsäkringens förvaltning. Återstoden skall enligt lagrummet föras till en fond, benämnd arbetsskadefonden, med vars tillgångar kostnaden för ersättningar enligt LAF och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. RFV angav i ett förslag till regeringen, daterat den 12 december 1982, ““ om avgiftsuttag för åren 1985- 1989, att avgiftsperioden 1975-1979, då avgiften utgjorde 0,25 %, inneburit en försvagning av arbetsskadefonden medan perioden fr. o. m. år 1980, då avgiften höjts till 0,60 °/0, inneburit en återhämtning. RFV beskrev utvecklingen enligt följande.

Tabell 15. Arbetsskadefonden; inkomster, utgifter och fondförändring åren 1977- 1981 (milj. kr.)

Arbetsskadefonden skall utgöra en buffertfond vilket innebär att försäkringen i princip skall finansieras med löpande inkomster men att eventuella överskott eller underskott påverkar fondens storlek. RFV redovisar i sin skrivelse till regeringen följande rörande fondutvecklingen efter hänsynstagande till fondränta.

Tabell 16. Arbetsskadefonden; fondförändring (milj. kr.) och fondstyrka åren 1977-1981

Fondstyrka är fondens ställning per den 31 december visst år dividerad med utgifterna under samma år. _ - 9-Arbetskadeförsäkrin g

130 0 försäkringskostnçader Äiendeutveckling, arbetsskadeavg.

1 sina försäkringstekniska bokslut för åren 1982 t. o. m. 1984 redovisar RFV följande utveckling av inkomster (inkl. fondavkastnigng). utgifter och förändring av fondkapitalet för perioden efter år 1981.

Tabell l7. Arbetsskadefonden; inkomster, utgifter och fondförändring åren 1982- 1984 (milj. kr.)

Fondstyrkan för åren 1982 och 1983 kan på grundval av uppgifterna i RFV:s försäkringstekniska bokslut beräknas till 0,97 resp. 0,94. Arbetsskadefondens ställning den 31 december 1984 anges av RFV till 1 765 milj. kr. Detta ger en fondstyrka motsvarande 1,1 dvs. drygt ett års utbetalningar.

6.2.2 Försäkringens inkomster

RFV har beräknat försäkringens inkomster för år 1985 till ca 2 060 milj. kr., varav ca 1 830 milj. kr. i avgiftsinkomster och ca 230 milj. kr. i ränteinkomster. För år 1986 har verket beräknat inkomsterna till ca 2 180 milj. kr., varav ca 1 930 milj. kr. i avgiftsinkomster och ca 250 milj. kr. i ränteinkomster.

6.2.3 Försäkringsersâttningar; allmänt

Arbetsskadeavgiften avser att täcka kostnaden för ersättningar inte bara enligt LAF utan även enligt YFL och motsvarande äldre lagstiftning. Inledningsvis kan konstateras att sjukpenning- och sjukvärdskostnaderna för arbetsskadorna stigit kraftigt under är 1984 (tabell 18). Motsvarande kostnader enligt YFL har sedan LAF:s tillkomst sjunkit men under 1984 utbetalades ändå drygt 22 milj. kr. i sjukpenning.

Tabell 18. Sjukpenning- och sjukvårdsersättningar enligt LAF och YFL åren 1977 - 1984 (I 000 kr.)

Ärendeutvec/ding, arbersskadeavg. 0 försäkringskosmader 131

Utredningen har tidigare konstaterat att antalet arbetsskadeärenden som blir föremål för försäkringsmässig ökat kraftigt under de seprövning

naste åren (tabell 2). Samtidigt med de ökade årendemängdernaihar

kassorna också kommit att godkänna en allt större andel av de anmälningar som prövas (tabell 10 och 11). De största förändringarna i dessa “ sammanhang kan noteras för arbetssjukdomarna. En sammanställning (tabell 19) ger vid handen att antalet godkända arbetssjukdomar i de diagnosgrupper som i de flesta fall leder till sjukpenning från LAF nära nog tredubblats under sex år. 1 tabell 19 har inte angivits godkända skador avseende hörselskada och pleuraplaques eftersom dessa endast i undantagsfall leder till arbetsoförmåga och därmed rätt till sjukersättning.

Tabell 19. Antal av försäkringskassorna godkända arbetssjukdomar, exkl. hörselskador och pleuraplaques åren 1980-1984, prognos för år 1985 samt balansändring resp. âr

Med hänsyn till den balansutveckling som skedde år 1980 kan det beräknas att ca 5 800 arbetssjukdomar skulle ha godkänts det året om kassorna hunnit meddela beslut i sådan utsträckning att någon ökning av ärendebalansen inte skett. Beräkningen är gjord på grundval av att kassornas genomsnittliga godkännandefrekvens rörande arbetssjukdomar det året var 50 °/0. Hänsyn har också tagits till att en viss del av balansökningen utgjordes av hörselskador. För 1985 kan på liknande sätt beräknas att ca 18 600 sjukdomsärenden skulle ha godkänts om takten i ärendeavverkningen varit sådan att en ökning av ärendebalansen inte skett. Därvid har beräknats att den genomsnittliga bifallsfrekvensen i sjukdomsärendena kommer att bli ca 62 °/o. Av tabellen framgår dock att utredningen beräknar att balansökningen år 1985 kommer att bli ca 7 500 ärenden.

6.2.4 Försäkringsersättningar; beräkningar för åren

1985- 1989

För att ge en ungefärlig uppfattning om hur framtiden kan te sig när det gäller utgifterna för arbetsskadeförsäkringen har utredningen försökt beräkna kostnaderna för försäkringsersättningarna åren 1985- 1989 i en tänkt situation där en fortsatt tillväxt av balansen inte kommer att ske. Därvid har utredningen också utgått från att balanssituationen skall vara bemästrad vid periodens utgång.

l

132 Ärendeutveckling, arbetsskadeavg. 0 försäkringskostnader

Kostnaden för LA F-sjukpenning år 1985

Utredningen har beräknat att ca 31 000 skador som leder till LAFsjukpenning (14 000 arbetssjukdomar och 17 000 olycksfall) kommer att godkännas under 1985. Eftersom uppgifter saknas om de tillkommande sjukfallens längd och om den sjukpenninggrundande inkomstens storlek i de enskilda fallen har kostnaden för LAF-sjukpenning år 1985 beräknats enligt en mycket grov modell som endast kan ge en ungefärlig uppfattning om de kommande kostnadernas storlek. Den totala sjukpenningkostnaden år 1984, 602,1 milj. kr. har dividerats med antalet godkända sjukdomar år 1984 enligt tabell 19 och antalet godkända olycksfall samma år, totalt 25 519 godkända skador. Därvid kan varje godkänd skada beräknats kosta ca 23 600 kr. i genomsnitt. Sjukpenningkostnaden för de 31 000 godkända LAF-skadorna år 1985 kan därför beräknas till ca 732 milj. kr. i l984 års penningvärde.

Kostnaden för LA F-sjukpenning åren l 986 - 1989

Utredningens beräkningar bygger på antagandet att kassorna under år 1986 kommer att hinna fatta beslut i ett lika stort antal ärenden som kommer in till centralkontoren för försäkringsmässig bedömning. Av denna anledning beräknas ingen balansökning ske. Efter år 1986 räknar utredningen inte med någon ytterligare ökning av antalet ärenden som skall bli föremål för försäkringsmässig prövning. Under de tre åren 1987 t. o. m. 1989 har utredningen, för att kunna beräkna sjukpenningkostnaderna, gjort antagandet att kassorna även nedbringar balansen icke avgjora arbetssjukdomsärenden till den nivå som fanns vid utgången av år 1979, dvs. ca l 1 000 ärenden. Detta innebär en ökning med ca 4 500 godkända ärenden årligen. Detta skulle ytterligare öka sjukpenningkostnaderna under denna period. Det ovan anförda leder till att utredningen för år 1986 beräknar att antalet godkända sjukdomsärenden där ersättning i form av sjukpenning kan bli aktuell kommer, under förutsättning av att ingen balanstillväxt sker, att uppgå till 23 000. Antalet har beräknats på grundval av utredningens andra prognosalternativ rörande den framtida ärendeut- - i avsnitt 6.1. Med ett oförändrat vecklingen som redovisats antal godkända olycksfallsärenden kan totala antalet fall där LAF-sjukpenning blir aktuell beräknas till ca 40 000.1 l984 års penningvärde kan, beräknat på samma sätt som ovan, LAF:s sjukpenningkostnad komma att bli ca 940 milj. kr. Under perioden 1987 -1989 skulle antalet godkända skador som leder till LAF-sjukpenning kunna beräknas till ungefär 44 500 per år. Sjukpenningkostnaderna kan på detta sätt beräknas till ca l 050 milj. kr. i 1984 års penningvärde.

Kostnaden för sjukvård enligt LA F perioden 1 985- 1989

Utgifterna för sjukvård enligt LAF har uder senare år motsvarat ungefär 4,6 °/o av kostnaden för LAF-sjukpenningen. Utredningen har räknat

i i

arbetsskadeavg.iofärsäkringskostnader

Älrendeurveckling, 133

med att sjukvårdskostnaderna kommer att förhålla sig till sjukpenningkostnaderna på liknande sätt även i den närmaste framtiden. Kostnaden för år 1985 kan därför beräknas till ca 34 milj. kr. för år 1985, ca 43 milj. kr. för år 1986 och ca 48 milj. kr. per år under perioden 1987- l989. Alla belopp har beräknats i 1984 års penningvärde.

Kostnaden för LA F-Iivräntor under 1985 - 1 989 perioden

Antalet livräntetagare enligt LAF ökar successivt och en fortsatt tillväxt av livräntestocken kan förväntas under återstoden av detta sekel. Speciella svårigheter föreligger dock vad gäller beräkning av den framtida tillväxten av egenlivräntorna. Huvudsakligen beror detta på att praxis vad avser fastställande av den ekonomiska invaliditeten på vissa punkter upplevs som osäker.

Tabell 20. Antal arbetsskadelivräntor i januari månad åren 1979-1985 samt nettoökning av antalet livräntor under föregående år År Egenlivräntor Efterlevandelivräntor (januari) antal nettoökning under antal nettoökning under

Den genomsnittliga ökningstakten av antalet egenlivräntor enligt LAF under perioden januari-augusti l985 har varit 170 per månad. En beräkning ger vid handen att antalet egenlivräntor i januari 1986 bör uppgå till ca 7 300, dvs. en ökning med ca 2 040. Enligt uppgift från RFV utbetalades i december 1984 i genomsnitt l 798 kr. per månad till varje mottagare av egenlivränta. l ca 70 0/0 av fallen sker en samordning med någon form av förtidspension enligt AFL som betalas ut för att täcka samma inkomstförlust som livräntan. Beräkningarna ger vid handen att kostnaderna för egenlivräntor enligt LAF i januari 1986 kommer att motsvara ett årsbelopp på ca 158 milj. kr. i 1984 års penningvärde. Antalet efterlevandelivräntor kan beräknas öka med ca 120 under l985 och uppgå till ca l 480 i januari 1986. Den genomsnittliga kostnaden för en efterlevandelivränta beräknades i december 1984 till 834 kr. per månad efter samordning med familjepension enligt AFL. Årskostnaden för efterlevandelivräntorna ijanuari 1986 kan därför beräknas till 15 milj. kr. i 1984 års penningvärde. Årskostnaden för samtliga LAF-livräntor vid ingången av år 1986 kan alltså beräknas till 173 milj. kr. i 1984 års penningvärde. Utredningens prognos för perioden t. o. m. år 1989 är att nettoökningen av antalet egenlivräntor och efterlevandelivräntor är konstant och att de genomsnittliga livräntebeloppen inte kommer att ändras. Mot

134 Äirendeutveckling, arbetsskadeavg. 0 försäkringskostnader

denna bakgrund kan livräntekostnderna för nämnda år beräknas till ca 220, 260, 310 resp. 350 milj. kr.

Kostnaden för sjukpenning, sjukvård och livräntor enligt YFL perioden 1985 - 1 989

Kostnaden för YFL-sjukpenning, som uppgick till 22 milj. kr. år 1984, kan beräknas minska med ca 3 milj. kr. årligen och kommer därmed i praktiken att sakna betydelse för försäkringens sammanlagda kostnader på 1990-talet. Kostnaden för YFL-sjukvård, som år 1984 var ca 0,6 milj. kr., kommer också att minska med åren. Antalet livräntor enligt YFL fortsatte att öka även efter 1977. Under t. ex. år 1983 var antalet nybeviljade yrkesskadelivräntor drygt 3 000. Ca 65 °/0 av dessa utgjordes av hörselskador. Enligt uppgifter från RFV fanns i december 1984 drygt 96 500 livräntetagare som uppbar ersättning från YFL eller motsvarande äldre lagstiftning. Den sammanlagda månadskostnaden för dessa livräntor var drygt 72 milj. kr. motsvarande knappt 870 milj. kr. per år. Under de åtta första månaderna âr 1985 har antalet livräntor enligt YFL eller äldre lagstiftning minskat med ca 250. Samtidigt har månadskostnaden för dessa sjunkit med drygt 700 000 kr. Mot bakgrund av detta kan beräknas att antalet livräntor av detta slag kommer att vara ca 95 500 vid årsskiftet 1986/87. Årskostnaden vid samma tidpunkt kan beräknas till ca 850 milj. kr. i 1984 års penningvärde. Under perioden fram t. o. m. 1989 beräknas livräntekostnaderna att minska med ca 20 milj. kr. årligen.

Sammanfattning

l tabell 21 har gjorts ett försök att sammanfatta de olika beräkningarna för försäkringens utgifter under åren 1985 - 1989. De olika kostnadsposterna för YFL redovisas gemensamt och alla kostnader har avrundats till närmaste tiotal milj. kr.

Tabell 21. Försäkringsersättningar; beräkningar för perioden 1985- 1989 (milj. kr. i 1984 års penningvärde) Kostnadsslag Ersättningar 1985 1986 1987 1988 1989 LAF-sjukpenning 730 940 l 050 1 050 l 050 LAF-sjukvård 30 40 50 50 50

Det bör observeras att ersättningsbeloppen i tabell 21 beräknats i 1984 års penningvärde. En omräkning till 1985 års penningvärde torde medföra att de i tabellen angivna summabeloppen måste höjas med 100-200 milj. kr.

Ãrendeutveckling, arbetsskadeavg. 0 försäkringskostnader 135

1 beräkningarna har inte kunnat invägas de positiva effekter på LAFersättningarna som arbetet med en förbättrad arbetsmiljö kan ha under perioden. På försäkringskassorna sker ett omfattande arbete att initiera och samordna samhällets resurser när det gäller rehabilitering av arbetshandikappade. Detta arbete är mycket betydelsefullt både ur mänsklig och ekonomisk synvinkel. Utredningen kan dock inte bedöma om rehabiliteringsarbetet i samhället kommer att förbättras så att utgiftsprognosen i tabellen påverkas.

6.2.5 Överväganden

Enligt en promemoria från RFV till utredningen (se avsnitt 5.1.2) kunde antalet årsarbetare för arbetsskadeförsäkringens administration år 1982 beräknas till närmare 600. Av dessa bedömdes ca 400 svara för handläggningen pâ centralkontoren. RFV angav i promemorian att den totala administrationskostnaden för kassornas hantering av LAF under år 1982 kan uppskattas till 74 milj. kr. RFV anger att beräkningarna i viss mån är osäkra och att bedömningarna delvis gjorts med viss försiktighet. Utredningen kan konstatera att förvaltningskostnadsandelen på 1/30 av försäkringens inkomster det året endast gav 53 milj. kr. i bidrag till förvaltningen. När det gäller nuvarande förhållanden har utredningen inhämtat att RFV inom projektstudien ”Dimensioneringsunderlag, ck kunnat beräkna att ca 55 % av arbetet på centralkontorens utredningsavdelningar avser LAF. Beräkningen kan dock, enligt vad utredningen inhämtat, komma attjusteras något uppåt. Antalet årsarbetare på utredningsavdelningarna angesi projektstudien, som påbörjades sista kvartalet 1984, till ca 800 och arbetsskadeförsäkringen kan mot bakgrund av detta beräknas att för närvarande ta i anspråk minst 440 årsarbetare på centralkontoren. Förutsatt ett, i förhållande till RFV:s beräkningar för år 1982, oförändrat antal handläggare på kassornas lokalkontor (200) kan för närvarande totalt minst 640 årsarbetare beräknas sysselsatta med försäkringens administration. Årskostnaden kan därmed beräknas till minst 83 milj. kr. (130 000 kr. per årsarbetare). Med nuvarande förvaltningskostnadsandel kan bidraget till förvaltningen för år 1985 beräknas till ca 61 milj. kr. Vid en beräkning av finansieringen av försäkringens administration måste också hänsyn tas till att även staten som arbetsgivare skall bidra till förvaltningen. Enligt statistiska centralbyråns arbetskraftundersökningar fanns i Sverige år 1983 ca 4 200 000 förvärvsarbetande. Av dessa var 429 000, eller 10,2 %, statligt anställda. Statens bidrag skulle därför schablonmässigt kunna beräknas till ungefär 8,5 milj. kr. (10,2 % av den totala förvaltningskostnaden på 83 milj. kr.). Ovanstående beräkningar visar att nuvarande förvaltningskostnadsandel inte räcker till för att till fullo betala kostnaderna för arbetsskadeförsäkringens administration. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att förvaltningskostnadsandelen skall höjas så att försäkringen betalar dessa kostnader.

136 Äirendeutveckling, arbetsskadeavg. 0 försäkringskostnader

En höjning av förvaltningskostnadsandelen till l/25 skulle öka bidraget till ca 74 milj. kr., dvs. en ökning med 13 milj. kr. Tillskottet till förvaltningen skulle motsvara ungefär 100 årsarbetare på kassorna. Om uttaget tilläts bli l/20 skulle bidraget stiga till 92 milj. kr. och detta skulle innebär en ökning med 31 milj kr. vilket motsvarar ungefär 240 årsarbetare. Avsättningen till arbetsskadefonden skulle vid endera förändringen minska med motsvarande belopp. Antalet ärenden som sänts in till centralkontorens utredningsavdelningar för försäkringsmässig utredning och bedömning ökade, som framgår av tabell 2, mellan år 1982 och år 1984 med ca 27 °/o. Denna ökning berodde till större delen på ett ökat antal arbetssjukdomsärenden. Enligt utredningens uppfattning finns det i dag inget som talar för en minskning av antalet ärenden. Problemet är i stället att på ett korrekt sätt kunna beräkna ökningstakten, se avsnitt 6.1. Försäkringskassorna kan inte, med bibehållande av en tillfredsställande kvalitet på utredningarna, klara av en ökande ärendetillströmning utan personalförstärkningar. Som tidigare visats skulle en höjning av förvaltningskostnadsandelen till l/25 kunna ge utrymme för en ökning av antalet årsarbetare med ca l00. Om hela denna förstärkning kom att tillföras utredningsavdelningarna skulle detta innebära en ökning av personalresurserna med ca 23 %. Denna personalökning skulle bli något större än ärendeökningen under år 1984, 19%, men lägre än ärendeökningen under perioden 1982- 1984. Vid en jämförelse mellan antalet sjukdoms- och olycksfallsärenden år

1982, sammanlagt 42 931, och de ärendemängder som utredningen i sin

prognos rörande ärendeutvecklingen funnit trolig i en snar framtid, ca 75 000 ärenden fördelade på 50 000 sjukdomar och 25 000 olycksfall, framkommer att en ökning på ca 32 000 ärenden är att förvänta. För att motsvara denna ärendeökning på 75 °/o skulle ytterligare ca 330 årsarbetare krävas på kassornas utredningsavdelningar. Vid en beräkning av behovet av ytterligare handläggare måste dock hänsyn tas till de effektivitetsvinster som kan bli resultatet av ytterligare praxisbildning och ett genomförande av utredningens olika överväganden och förslag. Utredningen finner att behovet av en resursförstärkning kan uppskattas till vad som motsvarar en förvaltningskostnadsandel i storleksordningen 1/20. Som tidigare visats har antalet anmälningar som leder till försäkringsmässig prövning ökat kraftigt under senare år och en fortsatt ökning kan som tidigare visats förutses. Samtidigt har också andelen godkända beslut ökat och en fortsatt, för de försäkrade gynnsam, praxisutveckling är trolig. Detta leder till att kostnaderna för skadeersättningar kommer att öka. Sammantaget kan då resultatet av en ändring av förvaltningskostnadsandelen och en ökning av försäkringsutgifterna leda till att arbetsskadefonden inte tillförs kapital i sådan utsträckning att den kan fullgöra sin funktion som buffert. Detta innebär att fondens fortsatta utveckling måste följas mycket noggrannt. l fråga om den ökning på ca 31 milj. kr. av bidraget till staten för försäkringens förvaltning som kan bli resultatet av utredningens förslag

x. Årendeutveckling, arbetsskadeavg. 0 137

försäkringskostnader_

i förevarande hänseende framstår det som tveksamt om resurser i motsvarande storleksordning i själva verket kan tillföras kassorna. Eftersom förvaltningen för närvarande beräknas kosta ca 83 milj. kr. och förvaltningsbidraget genom arbetsskadeavgifterna endast uppgår till 61 milj. kr. bör i första hand denna brist pâ 22 milj. kr. täckas. l detta samman-

hang måste dock hänsyn tas till den kostnad på ungefär 8,5 milj. kr. som

beräknats för administrationen av de statsanställdas skador. Detta gör att bristen egentligen skall beräknas till ca l3,5 milj. kr. Därefter bör det dock finnas utrymme att tillskjuta resurser för en förstärkning av försäkringens administration. Utredningen beräknar att detta tillskott kan bli ca l8 milj. kr.

i

soU

1985:54 i 139

7 Rättsfallspublicering och rättsdata

7:1 Rättsfallspublicering

Högre domstolsinstanser har en prejudikatbildande funktion och deras avgöranden spelar en stor roll som rättskälla. Som skäl för prejudikatens användning som rättskälla kan nämnas bl. a. kraven på likformighet och processekonomi. Referat av rättsfall från försäkringsdomstolen har sedan domstolens tillkomst publicerats i försäkringskasseförbundets tidskrift, numera benämnd Socialförsäkring. Vid publicering i tidskriften har domarna numrerats i löpande följd från nummer l vid varje kalenderârs början. FKF har sammanställt rättsfallen, systematiserade efter lagrum, i en särskild publikation bestående av fem ringpärmar med lösbladssystem. l publikationen finns knappt hundratalet mål avseende YFL. Efter inrättandet av försäkringsrätterna den l januari 1979, varvid försäkringsdomstolen fick benämningen försäkringsöverdomstolen, har det tidigare systemet för återgivande av viktigare rättsfall behållits. l begränsad omfattning förekommer också referat från försäkringsrätterna. För tiden fr. 0. m. år 1979 har FKF lagt upp en ny serie ringpärmar och den nya publikationen omfattar för närvarande ett 60-tal mål avseende YFL och LAF. De avgöranden som skall refereras väljs ut och redigeras inom domstolarna enligt särskilda regler. Antalet refererade avgöranden från FÖD och försäkringsrätterna är förhållandevis begränsat. Under år 1983 refererades i tidskriften Socialförsäkring 33 rättsfall från FÖD, varav l l avsåg arbetsskadeförsäkringen. Försäkringsrätterna refererade sammanlagt två mål, varav ett arbetsskademål. Regeringsrättens Årsbok - som omfattar alla mål som under - innehåller för ovannämnda år 200 ett visst år avgjorts av domstolen referat och 750 notiser. En del notismål har redovisats i det närmaste lika som vissa av referaten och även notismålen kan därför - ofta utförligt utan att de behöver kompletteras med regeringsrättens akt - användas till ledning i den dömande verksamheten. Kammarrätterna refererade nämnda är 14 avgöranden. År 1984 refererade FÖD 60 mål, varav 14 avseende LAF. Några referat från försäkringsrätterna förekom inte sistnämnda år. Under första halvåret 1985 (SOF nr 1-5 1985) refererade \ FÖD 13 arbetsskademál. Sedan ett par år har RFV tillställt försäkringsdomstolar, försäkrings-

*

140 Rättsfallspublicering och rättsdara

kassor och vissa andra intressenter kvartalsvisa rättsfallsöversikter. Under år 1985 har företrädare för domstolsverket, försäkringsdomsto-

larna och FKF diskuterat utgivningen av en ny rättsfallssamling för

försäkringsdomstolarna. Den nya publikationen skall kallas Rättsfall från försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna (RF). Löpande publicering av referat med register kommer att ske åtta gånger om året. Dessa referat distribueras i form av lösa blad som kan förvaras i en samlingspärm med flikregister. Domstolsverket kommer också att månadsvis föra över referat till FKF för införing i Sof. En årlig, bunden rättsfallssamling ges ut i början av nästföljande år. Publicering enligt de nya rutinerna påbörjas under hösten l985. FKF upphör därvid med utgivningen av kompletteringsblad till förbundets ringpärmar. l och med det sagda omfattar domstolsverkets utgivning följande årliga rättsfallspublikationer: - Årsbok Regeringsrättens (RÅ) - Rättsfall från kammarrätterna (RK) Rättsfall från bostadsdomstolen (RBD) Rättsfall från hovrätterna (RH) Arbetsdomstolens domar (AD) Rättsfall från försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna (RF).

Rättsdatasystemet

RÄTTSDATA är namnet på ett antal databaser med allmän juridisk och offentligrättslig information. l samband med de ändrade formerna för rättsfallspublicering från försäkringsdomstolarna har referaten gjorts sökbara i rättsdatasystemet. Detta skall enligt SFS l985z7l4 innehålla följande register:

Register Regisreransvarig myndighet

Register över de statliga justitiedepartementet kommittéerna med uppgifter om ledamöter, arbetsplaner m. m. samt direktiv i löpande text Register över författningar i justitiedepartementet Svensk författningssamling Författningar i Svensk justitiedepartementet författningssamling i löpande text Register över Sveriges justitiedepartementet överenskommelser med främmande makter Europarådsöverenskommelser i justitiedepartementet deras lydelse på engelska språket

Rättsfa/Ispublicering och rärtsdata l4l

Register över författningar i generaltullstyrelsen tullverkets författningssamling samt vissa andra författningar och handböcker Register över kriminalvårdssty- kriminalvårdsstyrelsen relsens författningar och interna föreskrifter Register över författningar i riksskatteverket riksskatteverkets författningssamling och referat av vissa av riksskatteverkets beslut Rättsfall från högsta domstolen domstolsverket och hovrätterna, regeringsrätten och kammarrätterna, arbetsdomstolen, bostadsdomstolen, försäkringsdomstolarna samt avgöranden från besvärsnämnden för rättshjälpen

Användningen av ADB-stöd i domstolsverksamheten fungerar på det hela taget mycket väl. Driftsäkerheten ligger numera på en hög nivå och svarstiderna är korta. Kostnaderna för systemet är emellertid höga, vilket är den främsta invändningen som kan resas mot systemet. Från domstolsverket har inhämtats att en översyn pågår, därvid alternativa systemlösningar undersöks för att få ned kostnaderna. Verket räknar dock med att systemet kommer att behållas och att de tekniska modifieringar som kan bli aktuella inte kommer att påverka sökmöjligheterna. Vid beredningen av ett mål kan handläggaren utnyttja materialet i rättsdatasystemet för att finna förebilder, s. k. precedensfall. Detta är ett viktigt förfarande ur rättssäkerhetssynpunkt och är av särskild betydelse inom ett ämnesområde som arbetsskadeförsäkringen där endast begränsad ledning kan fås genom författningsbestämmelser och förarbeten. Frågor till databasen syftar till att med utgångspunkt från ett eller flera sökord ta fram rättsfall ur databasen som innehåller samma ord. Frågeproceduren upprepas med nya sökord till dess man har kommit ned till ett lämpligt antal referenser. De rättsfall som tages fram genom datasystemet kan i sin helhet läsas direkt från bildskärmen om de har refererats. Med hjälp av referatets beteckning kan det lätt återfinnas i vederbörande rättsfallspublikation. Är målet inte refererat kan akten behöva anskaffas. Erforderliga identifieringsbeteckningar framgår av uppgifterna på bildskärmen. Regeringsrätten och kammarrätterna registrerar samtliga inkommande mål i en gemensam databas i rättsdatasystemet. Även de största länsrätterna har databaser för målregistreringen. Registreringen avser bl. a. parternas namn, det överklagade beslutet och en kort beskrivning av saken. Vid målets avgörande kontrolleras de tidigare registrerade uppgifterna och vid behov korrigeras eller kompletteras dessa. Vid av-

142 och rätrsdata v

Rättsfallspublicering

fattandet av saken eftersträvas att denna anges på ett sådant sätt att den som senare söker i datasystemet utifrån en likartad rättsfråga kan förutsättas påträffa målet. Försäkringsdomstolarnas målregistrering sker manuellt.

7.3 Överväganden

Rättsfallspubliceringen genom domstolsverkets försorg har undanröjt ett antal brister som tidigare påtalats av försäkringsdomstolskommittén (Ds S 1982:10 s. 64-68). Försäkringsdomstolarnas och försäkringskassornas möjligheter att få fram precedensfall är begränsade i jämförelse med förhållandena i t. ex. regeringsrätten, kammarrätterna och de största länsrätterna. Hetzler/ Eriksson har i sina rättssociologiska studier ansett sig ha påvisat anmärkningsvärda skillnader i arbetsskadeförsäkringens tillämpning mellan olika kassor. Mot den bakgrunden är det angeläget att försäkringsdomstolarnas och kassornas förutsättningar att ta del av överinstansernas praxis förbättras, om möjligt till den nivå som gäller för regeringsrätten, kammarrätterna och de största länsrätterna. För arbetsskadeförsäkringens del innehåller lagtext och förarbeten endast generella beskrivningar av begreppet arbetsskada. De prejudikatbildande instansernas avgöranden är därför särskilt betydelsefulla som rättskälla. Antalet refererade avgöranden avseende tillämpningen av LAF är emellertid begränsat och uppgår för FÖD:s del lO-15 mål årligen. Från försäkringsrätterna refereras endast några få mål. Det angivna ger vid handen att antalet referat bör ökas väsentligt. Även om så sker mäste domstolar och kassor i stor omfattning söka ledning också i sådana avgöranden som inte refererats. Försäkringsrätterna får från FÖD domar eller beslut i alla mål som givits prövningstillstånd. Den försäkringsrätt som meddelat det överklagade beslutet får FÖD:s avgörande i målet även om detta endast består av vägrat prövningstillstånd. FÖD:s domar och beslut samlas bl. a. i pärmar på försäkringsrätternas olika avdelningar, i arbetsskademål systematiserade t. ex. efter den försäkrades sjukdom eller yrke. Kassorna får del av domar i alla av FÖD prövade mål och av de avgöranden från vederbörande försäkringsrätt som hänför sig till den egna kassan. Systematiseringsarbetet är omfattande och kräver en stor arbetsinsats. Samtliga FÖD:s avgöranden bör lagras i rättsdatasystemet. Mål som inte refereras bör redovisas kortfattat på samma sätt som gäller för regeringsrättens notiser. Försäkringsdomstolarnas målregistrering bör ske i datasystemet bl. a. för att information skall kunna fås även om anhängiggjorda men ännu inte avgjorda mål. Sammanfattningsvis finner utredningen de ändrade formerna för rättsfallspublicering utomordentligt värdefulla. Ytterligare åtgärder kan emellertid, som nämnts, övervägas i detta sammanhang. Enligt utredningens mening måste antalet referat från försäkringsdomstolarna utökas väsentligt och i rättsdatasystemet bör registreras även notismål f rån FÖD. Vidare bör försäkringsdomstolarnas målregistrering ske i rättsdatasystemet.

» sou 1985:54- 143

8 vid

Försäkringsskydd arbetsplatsförlagda utbildningsmoment

8.1 Studerandeskyddets och nuvarande bakgrund regler

.Särskilt försäkringsskydd vid olycksfallsskador för elever under yrkesutbildning infördes i den svenska socialförsäkringen första år gången l933. Därvid stadgades att den som undervisades vid anstalt för yrkesutbildning som togs upp på en särskild förteckning skulle anses som arbetstagare vid tillämpning av lagen om försäkring för olycksfall i arbete, trots att han inte användes till arbete av annan. l YFL, som trädde i kraft den l januari 1955 bibehölls systemet med en särskild En förutsättning förteckning. för att utbildning skulle inordnas i förteckningen var från början att utbildningen var förenad med särskild risk för yrkesskada. Med anledning av ett uttalande vid tillkomsten gjordes emellertid successivt avsteg från principen att försäkringen skulle omfatta endast elever i mera riskfylld utbildning, och förteckningen kom så småningom att omfatta åtskilliga inrättningar med verksamhet där risken för olycksfall var mycket liten och där det teoretiska inslaget i undervisningen var betydande. Yrkesskadeförsäkringskommittén ansåg i sitt betänkande (SOU 1975:84) att det var uppenbart att arbetsskadeförsäkringen även i fortsättningen borde inrymma ett obligatoriskt försäkringsskydd som i princip tog sikte på elever som undergick yrkesutbildning. Kommittén fann emellertid den tidigare tillämpade metoden att avgränsa elevförsäkringens personkrets vara mindre tillfredsställande, eftersom förteckningssystemet ledde till behov av upprepade ändringar och kompletteringar i takt med att utbildningsanstalter upphörde eller att nya tillkom. Kommittén föreslog bl. a. att förteckningsmetoden och att man i övergavs stället lät arbetsskadeskyddet omfatta de kategorier av studerande som efter fullgjord skolplikt var berättigade till studiestöd enligt studiestödslagen eller endast på grund av bestämmelse om behovsprövning var uteslutna från sådan förmån. Eftersom praktisk inom yrkesorientering grundskolan och särskolan då redan omfattades av försäkringsskyddet, föreslog kommittén en kompletterande bestämmelse med motsvarande innehåll. För att vissa elever som tidigare omfattats av förteckningen inte skulle gå miste om förmåner från arbetsskadeförsäkringen föreslog kommittén härutöver en bestämmelse som gav regeringen möjlighet föreskriva att även annan studerande skulle jämställas med arbetstagare.

144 vid

“Försäkringsskydd arbetsplatsförlagda utbildningsmoment

Kommitténs förslag bemöttes i allmänhet positivt vid remissbehandlingen. l prop. I975/76:I97 med förslag till lag om arbetsskadeförsäkring emellertid yrkesskadeförsäkringskommitténs förslag till utfrängicks av försäkringsskyddet för studerande. Departementschefen formning anförde bl. a. följande (s. 69 f): Till grund för det nuvarande förteckligger att vissa yrkesutbildningar har ansetts förenade ningssystemet med särskild risk för yrkesskada. Som kommittén har framhållit är den förteckning som gäller i dag mindre tillfredsställande. Jag förordar därför att reglerna omarbetas för att bättre motsvara de krav som kan ställas. En utgångspunkt för de nya reglerna bör vara att försäkringsskall sträckas ut till studerande i skyddet inom arbetsskadeförsäkringen kan anses vara förenad med särskild risk för den mån utbildningen arbetsskada. bör finnas under utbildningsmoment då Försäkringsskydd sådan risk föreligger. Detta kommer främst i fråga vid olika slag av utbildning med praktisk inriktning. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör få besluta om de föreskrifter som behövs. l samband med behandlingen av propositionen väcktes en motion med yrkande att arbetsskadeförsäkringen skulle omfatta alla elever som efter fullgjord skolplikt bedrev studier, under förutsättning att de var berättigade till studiestöd enligt studiestödslagen eller enbart på grund av bestämmelser om behovsprövning var uteslutna från sådan förmån. Socialförsäkringsutskottet uttalade med anledning därav sin anslutning till uppfattning att försäkringsskyddet inom ardepartementschefens betsskadeförsäkringen borde omfatta alla studerande vilkas utbildning kunde anses vara förenad med särskild risk för arbetsskada. Å andra sidan fanns det. enligt utskottets mening inte anledning att i arbetsskaelever i den mån deras utbildning inte kunde anses deskyddet inrymma vara förenad med sådan risk. Om man skulle göra försäkringstillhörigheten beroende av att den försäkrade bedrev studier som berättigade till studiestöd studiestödslagen eller av att han studerade vid studieenligt stödsberättigad utbildningsanstalt, skulle enligt utskottets bedömning i vissa fall komma att utsträckas till elever för vilka behovet av skyddet särskilt arbetsskadeskydd kunde ifrågasättas. Utskottet delade den av yrkesskadeförsäkringskommittén och av departementschefen i propositionen framförda uppfattningen att det dåvarande förteckningssystemet var mindre ändamålsenligt när det gällde att rätt avgränsa de elevkatesom borde omfattas av ett arbetsskadeskydd. Utskottet förutsatte gorier att de nya bestämmelserna skulle ges en sådan utformning att de tillgoskydd vid arbetsskada i alla doság syftet att bereda ett tillfredsställande de fall där ett sådant skydd kunde anses vara motiverat. l LAF intogs ifrågavarande bestämmelseri l kap. l § andra stycket:

skall även gälla den som genomgår utbildning i den män utbild- Försäkringen ningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom.

De närmare föreskrifterna meddelades genom 2-4 §§ FASP, och lyder för närvarande enligt följande.

Färsäkringsskydd vid arbetsplatsförlagda 145 utbildnjngsmomenr

2 §.Arbetsskadeförsäkringen skall i den omfattning som anges i 4 § även gälla l. den som efter fullgjord skolplikt genomgår yrkesutbildning eller förberedande sådan utbildning, 2. den som deltager i arbetsmarknadsutbildning, den som är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetspröv-

ning eller arbetsträning som har godkänts av allmän försäkringskassa,

4. den som genomgår årskurs 7 eller högre årskurs i grundskolan, särskolans yrkesskola, gymnasieskolan eller motsvarande utbildning.

3 §.Arbetsskadeförsäkringen gäller ej vid utbildning av den som omfattas av det statliga personskadesskyddet.

4 §.Arbetsskadeförsäkringen gäller under moment i utbildningen då eleven utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utföres vid förvärvsarbete.

Antalet elever som kom att omfattas av försäkringsskydd utökades i och för sig genom införandet av LAF. Försäkringsskyddet begränsades emellertid genom att försäkringen endast täcker sådana skador som uppkommer under moment i utbildningen då eleven utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utföres vid förvärvsarbete. Skydd under resa till och från utbildningsstället, under raster och vid teoretiska moment i utbildningen finns inte i LAF. Genom motion l977/78:l07l hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle begära att elever som deltar i arbetsmarknadsutbildning och uppbär utbildningsbidrag skulle omfattas av försäkringsskydd i samband med olycksfall vid resor mellan bostaden och utbildningsstället. l betänkandet SfU 1977/78:30 uttalade socialförsäkringsutskottet bl. a.:

Införandet av arbetsskadeförsäkringen har i flera avseenden inneburit betydande utvidgningar och förbättringar av skadeskyddet. Genom att detta begränsats till sådana moment i utbildningen då särskild risk för arbetsskada föreligger har emellertid elever, som tidigare varit att anse som arbetstagare enligt yrkesskadeförsäkringen och därför åtnjutit skadeskydd under hela skoldagen, kommit att stå utan skydd under viss del av utbildningen. Som motionärerna framhållit faller färdolycksfall vid resor till och från utbildningsstället utanför arbetsskadeskyddet och detsamma gäller arbetsskador under arbetsfria raster och i samband med teoriundervisning. Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att principen om utbildningens riskfylldhet även framdeles bör vara vägledande när det gäller att avgränsa elevskyddet vid arbetsskador. Mot bakgrund av vad utskottet tidigare anfört kan emellertid enligt utskottets mening ifrågasättas om inte av rättviseskäl elever vid vissa typer av utbildning med hänsyn till dennas speciella karaktär bör jämställas med arbetstagare och därför åtnjuta samma arbetsskadeskydd som dessa. Utskottet tänker härvid särskilt på elever som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Denna utbildningsform är främst avsedd - förutom för personer som redan har en anställning - för personer som är arbetslösa eller löper allvarlig risk att bli det, och utbildningen äger dessutom i allmänhet rum under förhållanden som inte nämnvärt avviker från dem som gäller för de förvärvsarbetande. Med hänsyn särskilt till den grupp elever som på grund av arbetslöshet genom-

IO-Arbetskadeförsäkring

146 vid ulbildningsmoment Försäkringsskydd arbetsplatsförlagda

går arbetsmarknadsutbildning kan det enligt utskottets mening finnas anledning att pröva om och i vad mån det finns möjligheter att inom arbetsskadeförsäkringens ram utvidga elevskyddet till att motsvara vad som gäller i fråga om arbetstagare. Utredningen bör inte - som yrkats i motionen 1071 - begränsas till sådan del av utbildningstid som avser resor mellan bostad och utbildningsställe och den bör inte heller begränsas till att avse uteslutande arbetsmarknadsutbildning. Även annan utbildning, exempelvis vuxenutbildning, bör i den mån den äger rum under former som nåra överensstämmer med förvärvsarbete kunna i försäkringsavseende jämställas med sådant arbete. Den av utskottet förordade utredningen bör lämpligen äga rum inom riksförsäkringsverket och i samråd med verkets arbetsskadedelegation. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Regeringen gav RFV i uppdrag att utreda om det inom arbetsskadeförsäkringens ram gick att utvidga elevskyddet för elever i sådan arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning som skedde under former som nära överensstämde med förvärvsarbete. 1 avvaktan på utredningsresultatet beslöts att elev i arbetsmarknadsutbildning som uppbär antingen utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen eller studiestöd i form av studiehjälp eller studiemedel enligt studiestödslagen och deltagare i arbetsprövning/arbetsträning fr. o. m. den 1 april 1979 skulle få ersättning vid skador som inte omfattas av LAF, se vidare avsnitt 2.6.4. - RFV sitt uppdrag i december 1979. Enligt verkets

redovisade mening

var två alternativa lösningar möjliga. I det första alternativet borde försäkringsskyddet för elever under arbetsmarknadsutbildning och ar-

betsprövning/arbetsträning brytas ut ur elevförsäkringen genom att

nämnda elevgrupper utmönstrades ur 2 § FASP och i stället anknöts till LSP. Därigenom kunde de tillförsäkras ett lika omfattande skydd som arbetstagarna har enligt LAF. Det andra alternativet var en generell översyn av elevskyddets omfattning och utformning. Studiestödsutredningen föreslogi betänkandet (Ds U 1981 : l 1)Studiestöd att studerande skulle ges ett förbättrat personskadeskydd genom en utvidgning av LAF. Arbetsskadeförsäkringen föreslogs omfatta elever i grundskolans högstadium och särskolans yrkesskola samt studerande i utbildningar som berättigar till studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), arbetsmarknadskungörelsen (1966:368), förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander och förordningen (1976:327) om timersättning vid grundutbildning för vuxna. Försäkringsskyddet föreslogs även gälla under färd till och från undervisningsstället och under teoretiska moment i utbildningen. Vid sjukdom under samordningstiden skulle ersättning i första hand utgå från studiestödets sjukförsäkring. Om den studerande inte hade studiestöd skulle sjukpenning utgå från arbetsskadeförsäkringen med ett belopp motsvarande studiestödet. Beräkning av livränta föreslogs ske enligt nu gällande regler för studerande. Studiestödsutredningen uppskattade den årliga merkostnaden för det förbättrade försäkringsskyddet till 300 000 kr. De remissinstanser som yttrade sig över studiestödsutredningens förslag var positiva med undantag av FKF. Förbundet framhöll att bakgrunden till att vissa elever kom att omfattas av LAF för skador i arbetet var den skaderisk, jämförbar med yrkesarbetarnas, som ansågs vara

SOU I985:54 Försäkringsskydd via arbetsplatsförlagda utbildningsmomenr 147

förenad med viss utbildning. Att sedan dessa elever blev försäkrade även under rent teoretiska studiemoment föranleddes av praktiskt/administrativa överväganden. Enligt FKF medförde utredningens förslag att man frångick de grundläggande principerna för tillhörighet till försäkringen och förbundet ansåg sig inte kunna tillstyrka en så genomgripande förändring. FKF konstaterade slutligen att en utvidgning av LAF skulle innebära merarbete för kassorna och behov av utökade resurser för handläggningen samt att studiestödsutredningen underskattat de försäkringsmässiga kostnaderna vid en utvidgning av LAF. Studiestödsutredningens förslag avseende LAF har inte genomförts. l ett antal motioner (l983/84zl206, 2682 och 2683) har studiestödsutredningens förslag aktualiserats. Socialförsäkringsutskottet (SfU 1983/ 84:26) har uttalat att utskottet är införstått med de brister som nuvarande försäkringsskydd innebär för studerande vid olycksfall eller annan arbetsskada men att utskottet med hänsyn till arbetsskadeutredningens arbete inte var berett att då förorda någon ändring av gällande bestämmelser. Flertalet elever är omfattade även av andra försäkringar än LAF. För elever i grundskolan och gymnasieskolan har kommunerna tecknat avtal med något försäkringsbolag om olycksfallsförsäkring. Flertalet av dessa försäkringar gäller under heltid, dvs. under såväl skoltid som ferier och annan fritid. l några kommuner gäller försäkringen endast under skoltid. För elever i landstingskommunal utbildning har landstingen tecknat olycksfallsförsäkring. Studerande inom högskolan kan för en låg premie teckna olycksfalls- och livförsäkring genom Studentkåren. Även studerande vid folkhögskolor kan genom sin elevförening teckna olika slags försäkringar. l avsnitt 2.6.4 och ovan har redovisats den särskilda försäkring som gäller för elever i arbetsmarknadsutbildning och för deltagare i arbetsprövning/arbetsträning.

Rättspraxis

Följande domstolsavgöranden kan vara av intresse.

Försäkringsöverdomstolen

Målet FÖD 84:13 har refererats under följande rubrik. Högskolestuderande har skadats på väg till ett konsultuppdrag (företagsanalys) som ingick som obligatoriskt moment i utbildningen. Uppdraget har ansetts vara sådant arbete som vanligen utfördes av personer med den kompetens vartill utbildningen syftade. Arbetsskadeförsäkringen gällde därför under utbildningsmomentet i fråga och även under resorna till och från det arbetsställe där det i momentet arbetet utfördes. - De ingående närmare omständigheterna var följande. R studerade vid Tekniska högskolan i Linköping, ekonomisk linje. Som ett led i utbildningen skulle R på ett studiebesök i Solna. På vägen dit kolliderade den bil, som R färdades i, med en lyktstolpe och R blev svårt skadad. R framhöll i målet: Skolan åtog sig som ett led i elevernas utbildning kostnadsfria konsultationer från företag. Eleverna fick därigenom erfarenhet av prak-

148 Färsäkriingsskyddivid arbetsplatsförlagda utbildningsmoment

tisk yrkesutövning samtidigt som det uppdragslämnande företaget fick ett arbete utfört. Vid den aktuella tidpunkten var R tillsammans med

några studiekamrater sysselsatt med ett uppdrag från ett industriföretag

i Sollentuna. När olyckan inträffade var de på väg till företaget för att diskutera en delrapport i det åtgärdsförslag för att lösa företagets problem som deras arbetsuppgift syftade till. Resan var ”beordrad” och föraren erhöll från skolan. - FÖD (l983-I fann att bilersättning l-0l) R:s skada var att anse som arbetsskada och anförde i domskälen bl. a.: Överdomstolen finner att R tillhör den personkrets för vilken arbetsskadeförsäkringen enligt 2§ förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd gäller under utbildning. Enligt 4§ samma förordning är dock försäkringens giltighet under utbildning begränsad till sådana moment däri, då eleven utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant arbete som vanligen utföres vid förvärvsarbete. R ådrog sig sin skada vid en bilolycka när han var på väg till ett företag för att utföra en s. k. företagsanalys. Vid tiden för olyckan genomgick R en kurs benämnd Integrerad företagsekonomi, vari såväl teoretiska som praktiska moment ingick. Företagsanalysen, som innebar att en grupp studerande på ort och ställe undersökte ett företags förhållanden, var ett sådant praktiskt moment av obligatorisk karaktär. Det arbete som företagsanalysen innefattade vid besöket hos företaget måste enligt domstolens mening anses vara sådant arbete som vanligen utföres som förvärvsarbete av personer med den kompetens som R:s utbildning syftade till. Vid sådant förhållande gällde arbetsskadeförsäkringen under ifrågavarande utbildningsmoment och även under resorna till och från det arbetsställe där det i momentet ingående arbetet utfördes. Mål nr lO02/83 gällde en person som var fast anställd vid ett företag och på heltid, med lön som lärling, genomgick gymnasieutbildning vid en av företaget bedriven lärlingsskola. Han skadades vid ett olycksfall under en gymnastiklektion. FÖD (1984-06-26) konstaterade att han var fast anställd hos företaget och att olycksfallet, som inträffade under utbildning som arbetsgivaren anordnat, var att anse som olycksfall i arbetet. Skadan var således att anse som arbetsskada och eftersom han var förvärvsarbetande hos bolaget var han också försäkrad för arbetsskada. I mål nr 843/79 var det en deltagare i arbetsmarknadsutbildning vid en AMU-filial som skadade sig när han spelade brännboll under en ”timme till förfogande”. FÖD (1980-05-13) fann att olycksfallet inte inträffat under moment i utbildningen då han utförde sådant arbete som avses i 4 § FASP. Målet nr 849/81 avsåg en körsnär som under tjänstledighet för heltidsstudier skadade sig vid en olyckshändelse på väg till ett vuxengymnasium. FÖD (1982-06-08) fann att olycksfallet inte inträffat vid tillfälle som avses i 4 § FASP.

Försäkringsrätterna

Mål nr FRS 5629/81 gällde en elev som genomgick tvåårig barnskötarutbildning. Hon skadade sig under en friluftsdag med obligatorisk när-

Försäkringsskjtrda via arbetsplatsförlagda utbildningsmoment 149

varo när hon åkte pulka i en skidbacke. Pulkan for över en snövall, varvid hon föll av och skadade sig. l målet åberopades ett intyg från socialförvaltningen, enligt vilket det ingår i en barnskötares arbetsuppgifter att deltaga i utomhusaktiviteter, t. ex. pulkaåkning. Rätten (1983- 05-31) konstaterade att skadan uppkommit under ett sådant moment i utbildningen som stämmer överens med arbete som barnskötare. Målet FRN 2283/79 avsåg en studerande vid Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) som under utförsåkning på skidor fick knäsvullnad med smärtor och rörelseinskränkning. Rätten (1982-12-16) fann att idrottsutövningen var omfattad av arbetsskadeförsäkringslagen. l målet FRN 1434/82 var det en gymnasist som skadades under en gymnastiklektion. Av rättens dom (1982-12-27) framgår att skador som uppstår under en gymnastiklektion, som inte är ett led i utbildningen, inte är täckta av arbetsskadeförsäkringen. Ej heller var i mål FRS 2429/79 (1980-05-27) en person som genomgick arbetsträning vid ett arbetsvårdsinstitut försäkrad för tandskada som uppkom när hon vid besök i ett toalettrum på institutet slog munnen i ett handfat. Målet FRS 7769/79 avsåg en ingenjör som skadade sig vid falli en trappa på en båt i reguljär trafik mellan Köpenhamn och Oslo. Han genomgick vidareutbildning vid en teknisk högskola och uppgav att olycksfallet inträffat under färd till ett obligatoriskt fältarbete i Oslo och att teoretisk utbildning förekom under resan. Rätten (1980-12-08) förklarade att olycksfallet inte inträffat under sådana omständigheter att han var berättigad till ersättning enligt LAF. Slutligen kan nämnas målet FRS 5152/81. Det avsåg en deltagare i fordonsmekanisk grundkurs vid arbetsmarknadsutbildning. Han skadade sig när han skulle hjälpa en annan kursdeltagare att starta en bilmotor. Han uppgav bl. a.: l den lokal som grundkursen använde inrymdes även en fortsättningskurs. Båda kurserna brukade städa varje fredag. Han hjälpte vid tillfället fortsättningskursen med städning. När han hade städat några kvadratmeter ropade en kursdeltagare från fortsättningskursen på honom och bad om hjälp med att starta en motor varvid olyckan hände. Han fick senare veta att det var kursdeltagarens egen bil de skulle starta. l försäkringsrätten inhämtades från AMU-centret: Den praktiska delen i grundkursen innebär att eleverna efter att ha läst olika kursavsnitt får gå till olika stationer och sätta ihop sönderplockade motorer och sedan kontrollera om de fungerar. Beträffande fortsättningskursen får eleverna i slutskedet på denna arbeta med kundbilar. På fredagseftermiddagarna har dessa elever tillstånd att arbeta med sina i kurslokalerna. - Rätten fann att arbetet föreegna bilar (1983-12-16) tagits under sådana omständigheter att det borde omfattas av 4 § FASP.

8.3 Remissyttranden om omfattningen av arbetsplatsförlagda utbildningsmoment och inträffade skadefall

Arbetsskadeutredningen har i denna fråga hört skolöverstyrelsen (SÖ)

och universitets- och högsko1eämbetet(UHÄ). UHÄ har i sin tur hört de

olika högskoleenheterna. SÖ hänvisar till gymnasieutredningens betänkande SOU 1981:97,

I

150 Försäkringsskydd vid arbetsplatsförlagda utbildningsmoment

Undersökningar kring gymnasieskolan. Av betänkandet, s. 125-129, framgår bl. a. följande. Enligt nu gällande läroplan för grundskolan skall praktisk arbetslivsorientering (prao) kunna omfatta upp till tio veckor. Minst sex veckors prao skall alla elever få under sin skoltid. På gymnasieskolans tvååriga yrkesinriktade linjer och i specialkurser förekommer vidare en hel del arbetsplatsförlagd utbildning. En u-ndersökning avseende förhållandena under läsåret 1973/74 visade att ungefär hälften av eleverna hade mer än åtta veckors arbetsplatsutbildning. Dessa elever har tillhört vårdlinjen, distributions- och kontorslinjen samt bygg- och anläggningsteknisk linje. Ungefär en tredjedel av eleverna hade inte haft någon arbetsplatsförlagd utbildning. En del elever i gymnasieskolan får arbetslivserfarenhet genom yrkesorienteringsvecka (yo-vecka) eller genom återkommande praktisk arbetslivsorientering. Fr. o. m. läsåret 1930/81 finns försöksverksamhet med s. k. yrkesintroduktion. Den förläggs till företag och institutioner utanför skolan, får omfatta högst 40 veckor och skall innehålla utbildningsmoment för visst yrke. Eleverna får inte lön utan bara studiestöd. Fr. o. m. nämnda läsår förekommer också gymnasial lärlingsutbildning. De olika högskoleenheterna inom UHÄÖs område redovisar en i hög grad varierande omfattning av arbetsplatsförlagda moment. Dessa moment synes särskilt omfattande på utbildningslinjer inom vårdsektorn och kan där omfatta mer än halva studietiden. Även inom lärarutbildning och teknisk utbildning är de arbetsplatsförlagda momenten av betydande omfattning. g Någon statistik över inträffade skadefall under arbetsplatsförlagda utbildningsmoment finns inte. Utredningen har från UHÄ också begärt upplysningar om inträffade skadefall. Flertalet högskoleenheter redovisar inga eller endast ett fåtal skadefall och dessa har i huvudsak varit av lindrig natur. De fall som inträffat har främst härrört från praktik under vårdutbildning.

8.4 Remissyttranden om erfarenheter av gällande och om behovet av förändringar regler

Utredningen har inhämtat synpunkter från Svenska kommunförbundet, UHÄ, riksförsäkringsverket (RFV), försäkringskasseförbundet (FKF) och Statens arbetsmarknadsnämnd (SAM N). Svenska kommunförbundet anför att behovet av ett förbättrat arbetsskadeskydd accentuerats eftersom inslag av arbetsplatsbesök eller studier förlagda till arbetsplats i olika slags utbildningar blivit allt mera förekommande. Det framstår därför, enligt förbundet, som synnerligen önskvärt att lagen om arbetsskadeförsäkring skall gälla för alla slags utbildningar vari ingår inslag av arbetsplatsbesök eller studier förlagda till arbetsplats. Förbundet upplyser att SAF och LO för några år sedan gjorde en gemensam uppvaktning hos utbildningsdepartementet om att elever under arbetsplatsmoment i utbildningen skulle få samma skydd från TFA som anställda och anför vidare: För att åstadkomma detta diskuterades en lösning innebärande att staten t. ex. genom skolöversty-

Färsäkringsskydd vid arbetsplatsförlagda utbildningsmoment 151

relsen skulle teckna en rikstäckande försäkring hos Arbetsmarknadsförsäkringar och att denna försäkring skulle gälla under arbetsplatsmoment i varje slags utbildning. Någon sådan försäkring har emellertid ännu inte kommit till stånd och förbundet saknar vetskap om frågan fortfarande övervägs inom utbildningsdepartementet. Kommunförbundet anser att en lösning även av en sådan riksomfattande TFA-försäkring för elever är synnerligen angelägen. Högskoleenheterna inom UHÄ redovisar genomgående ingen eller endast ringa erfarenhet av gällande försäkringsregler. Några enheter uppger att det föreligger en stor okunnighet om försäkringsreglernas närmare innehåll och att detta bör klarläggas. Av de enheter som uttalat sig över frågan huruvida det är angeläget att nu gällande regler ändras menar en majoritet att det är angeläget att skyddet genom arbetsskadeförsäkringen utvidgas till att i vart fall omfatta arbetsplatsförlagda moment och resor i anslutning till sådana moment. RFVvidhåller de ståndpunkter som redovisats i utredningsrapporten från november 1979 och tillägger: [maj 1979, med ikraftträdande den 10 augusti 1979, beslutade regeringen om ett utvidgat försäkringsskydd för elever i arbetsmarknadsutbildning och under arbetsprövning/arbetsträning. Detta tilläggsskydd administreras av trygghetsnämnden och anknyter i materiellt hänseende till den statliga trygghetsförsäkringen. Enligt verkets mening får detta skydd betraktas som ett provisorium. Frågan om försäkringsskyddet till elever i arbetsmarknadsutbildning och arbetsprövning/träning borde därför ses över. Detta borde lämpligen göras inom ramen för en fullständig översyn av studerandeskyddet. FKFanser att nuvarande bestämmelser om arbetsskadeförsäkring för studerande i princip är tillfyllest. En utökning av arbetsskadeförsäkringsskyddet så att det även omfattar studerandes resor till och från utbildningsstället, raster och teoretiska moment skulle, enligt förbundet, innebära att försäkringens grundläggande principer frångicks. Enligt FKF bör de grupper som deltar i arbetsmarknadsutbildning, är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsprövning eller arbetsträning som har godkänts av allmän försäkringskassa utgå ur den personkrets som anges i 2§ p. 2 och 3 FASP och i stället omfattas av arbetsskadeförsäkringen enligt de regler som gäller för förvärvsarbetande. Förbundet anför bl. a.: Denna grupp är till skillnad från de övriga studerandegrupper som anges i 2§ FASP redan etablerad på arbetsmarknaden men måste på grund av olika omständigheter (sjukdom, skador) rehabiliteras för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. De människor det gäller har oftast en tidigare erfarenhet av ett heltäckande försäkringsskydd vid arbetsskada och är med största sannolikhet omedvetna om att de saknar färdskydd under utbildningstiden. Avsaknaden av reseskydd har i många fall utgjort ett skäl för arbetsgivare att inte medge möjlighet till praktisk arbetsrehabilitering. Nuvarande bestämmelser har således utgjort ett hinder i kassornas rehabiliteringsarbete. SA MN förklarar att den har inget att invända om arbetsskadeutredningen föreslår att AMU/AMl-eleverna skall omfattas av lagen om statligt personskadeskydd, att skyddstiden för gruppen begränsas enligt

152 Färsäkringsskydd vid arbetsplatsförlagda utbildningsmomenr

reglerna i lagen om arbetsskadeförsäkring och att LAF-skyddet för gruppen och AMSFS 1979:7 utmönstras. Enligt SAMN skulle försäkringsskyddet då komma att hanteras rationellt i respektive försäkringssystem.

överväganden

Utredningens uppdrag i fråga om försäkringsskyddet för studerande är enligt direktiven begränsat till att kartlägga erfarenheterna av gällande försäkringsregler för elever som deltar i utbildning med arbetsplatsförlagda moment och att bedöma behovet av eventuella förändringar. Den kartläggning som utredningen har gjort kring erfarenheterna av försäkringsreglerna för studerande visar att det allmänt råder en stor osäkerhet om försäkringsskyddets närmare innehåll. kartläggningen ger vid handen att ingående information om försäkringsskyddets omfattning behövs till berörda organ inom utbildningsväsendet. Vid utbildning är arbetsskadeförsäkringen genom 4 § FASP begränsad till att gälla under moment då eleven utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utföres vid förvärvsarbete. Elever har alltså - till skillnad från förvärvsarbetande inte genom LAF något försäkringsskydd vid färdolycksfall och ej heller under raster och teoretiska moment. Det ovan redovisade rättsfallet FÖD 84:13 kan ge upphov till ett ifrågasättande av påståendet om avsaknad av försäkringsskydd vid färdolycksfall. Omständigheterna i målet var emellertid speciella genom att den skadades hela verksamhet var likartad med vad som gäller under förvärvsarbete och målet synes handla mera om färd iän till studiearbete. Rättsfallet ger inte anledning till antagande att generellt försäkringsskydd vid färdolycksfall under utbildning erkänts i praxis. Studlestödsutredningens restriktiva tolkning av begreppet arbete en-

ligt4 § FASP(Ds U l98lzl l, s. 196- l97) kan ifrågasättas. Under arbets-

platsförlagd utbildning torde inte bara egentligt arbete utan även alla motsvarande övningar som utförs vara omfattade av LAF. Med andra 0rd torde allt praktiskt studiearbete som till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid motsvarande förvärvsarbete vara omfattat av arbetsskadeförsäkringen. Försäkringsskyddet torde gälla, t. ex. under praktisk arbetslivsorientering (prao) och liknande utbildning på en arbetsplats, även om eleven själv vid skadetillfället inte utfört något egentligt arbete och även om denne inte påverkat det händelseförlopp som lett fram till skadan. torde alltså vara att - förutom resor - endast Rättsläget arbetsfria raster och rent teoretiska moment är undantagna från försäkringsskydd vid arbetsplatsförlagd utbildning. Den riskökning som kan uppkomma genom att undervisning förläggs till en arbetsplats är alltså i allt väsentligt omfattad av försäkringsskydd enligt LAF. För en särskilt utsatt grupp, nämligen elever i arbetsmarknadsutbildning och deltagare i arbetsprövning/arbetsträning finns ett särskilt försäkringsskydd genom förordningen AMSFS l979t7. Den kartläggning som arbetsskadeutredningen har gjort av erfaren-

SOU |985:54 Försäkringsskydd vid 153 arbetsplatsförlagda utbildningsmoment

heterna från gällande försäkringsregler för elever som deltar i arbetsplatsförlagda utbildningsmoment visar att nuvarande ordning, genom vilken arbetsskadeförsäkringen och olika slags kollektiva försäkringar kan kompletteras med privata försäkringar i olika försäkringsbolag, torde kunna anses som tillfredsställande. Behovet av förändringar i gällande försäkringsregler är därför begränsat. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att översynen enligt direktiven skall ske med beaktande av att eventuella förändringar inte får medföra av ökning försäkringens nuvarande kostnader. FKF har tagit upp frågan om försäkringsskyddet för studerande under rehabilitering. Regeringen har nyligen bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla en kommitté för att göra en översyn av sjukförsäkringens roll i samband med bl. a. rehabilitering (dir. 1985:13). Den av FKF väckta frågan bör tas upp av den kommittén.

sou l985z54 j. 155

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av Tony Pettersson, Håkan Walander och May-

Britt Carlsson

Utredningsarbetet

Under utredningsarbetet har undertecknade sakkunniga framfört synpunkter på utredningens uppläggning och innehåll. Dessa har emellertid inte beaktats. Vi har av den anledningen funnit oss nödsakade att avge ett särskilt yttrande som komplettering till betänkandet. Synpunkterna i vårt yttrande redovisas i huvudsak enligt den disposition som utredningen valt.

Utredningsdirektiven

Vi vill till att börja med kortfattat redovisa vad som angavs i utredningsdirektiven. I dessa hänvisades bl. a. till innehållet i en skrivelse från LO till Socialdepartementet i december 1982. Bl. a. framhölls att LO fann det i nödvändigt att det nu gjordes en utvärdering av arbetsskadelagen. Mot denna bakgrund och med beaktande av ytterligare ett antal frågeställningar som hade uppkommit gavs utredningen i uppdrag att göra en översyn av arbetsskadeförsäkringen. Den väsentligaste uppgiften för utredningen borde därför enligt vår uppfattning ha varit att göra en utvärdering av gällande praxis i förhållande till lagen och lagstiftarens intentioner. l de fall praxis avvikit från dessa borde lämpliga åtgärder föreslagits. Detta har ej skett. Utredningen har därför enligt vår uppfattning fått en i hög grad felaktig inriktning och i huvudsak kommit att ägna sig åt problem som hänger samman med försäkringens administration hos framförallt försäkringskassorna. I utredningsdirektiven har vidare två begränsningar getts för utredningens arbete - får inte försämras försäkringsskyddet - får inte leda till ökade kostnader. utredningens förslag Utredningsarbetet har främst kommit att inriktas på den ena delen i direktiven, nämligen att utredningens förslag inte får leda till ökade kostnader. Däremot har den andra i direktiven - att begränsningen inte får försämras - Detta försäkringsskyddet praktiskt taget ignorerats. har för de försäkrade medfört att mycket väsentliga frågeställningar aldrig kommit att diskuteras.

156 Särskilda yttranden sou 1985:54

w

Vi kan inte acceptera utredningens tankar om besparingar som innebär en försämring av försäkringsskyddet. (Jämför bl. a. samordningstidens längd och de s. k. serviceärendena.) Det sagda utgör vår huvudinvändning mot betänkandet. På grund av utredningens uppläggning inskränker vi vår avvikande mening i övrigt till ett begränsat antal sakområden.

2.3 Erfarenheter av tillämpningen

Under detta avsnitt anför utredningen: FÖDzs bedömningar i mål om nya arbetssjukdomar” har alltså oftast kommit att grundas på olika individuella förhållanden i varje enskilt ärende. Sådana avgöranden har endast ett begränsat värde som förebilder för andra ärenden”. Vi delar utredningens uppfattning att individuella faktorer spelar en stor roll när det gäller en bedömning av sambandstidens längd. Däremot avvisar vi bestämt uppfattningen att FÖD:s domar inte skulle ha något större värde vid bedömningen om skadlig inverkan förelegat eller ej. Även om personliga faktorer naturligtivs har sin betydelse för bedömningen sker den utifrån om inverkan är skadlig för en grupp individer av samma beskaffenhet som den skadade. Varje sådan dom måste därför betraktas som vägledande i liknande fall. För att skapa schabloner för sambandsbedömningar föreslår utredningen att man bör inbjuda olika kategorier sakkunniga till s. k. koncensuskonferenser. Att ett behov av förenklad hantering till förmån för den försäkrade föreligger vid bedömningen av vissa arbetsskadeärenden har tidigare angetts. Vi ställer oss emellertid mycket tveksamma till om schabloner är att rekommendera. Särskilt sådana framtagna vid koncensuskonferenser skulle på grund av sin karaktär kunna leda till mer restriktiva bedömningar än vad nuvarande praxisutveckling medför. Nya forskningsrön skulle sannolikt få svårigheter att göra sig gällande och skulle inte komma att avspegla sig i praxis förrän efter mycket lång tid.

2.3.1 Allmänt

Betänkandet har i ovan angivna avsnitt genom en figur innehållande en bevisaxel försökt att grafiskt redovisa vad som krävs för att skadlig inverkan, respektive för att samband mellan skadlig inverkan och de besvär de försäkrade lider av, enligt lagens mening skall kunna fastställas i ett enskilt ärende. Vi finner att den bedömningsmodell som redovisas inte överensstämmer med gällande praxis utan klart kan uppfattas som en skärpning av nuvarande krav för godtagande av skadlig inverkan och samband. Vi kan emellertid ha förståelse för att det kan vara praktiskt i handläggningsarbete och utbildning att ha en grafisk beskrivning av sannolikhetsgraden. Att i en situation där den medicinska vetenskapens ofullkomlighet medför att det fortfarande är en kontroversiell fråga att fastställa kopplingen mellan arbete och ohälsa skärpa kraven på sannolikhet som föreslås i utredningen är enligt vår mening felaktigt. Därför bör

sou 1985:54 Särskilda 157

yttranden

endast den i praxis godtagna undre gränsen markeras. Motsvarande gäller sambandsbedömningen.

2.3.2 Rygg- och ledbesvär

Under de år LAF varit i kraft har man vid prövning av skadlig inverkan kunnat konstatera en förskjutning i praxis mot att rygg- och ledbesvär alltmer accepteras som relaterade till arbetet. l sambandsfrågan har emellertid utredningen i sin beskrivning av dagsläget i denna fråga gjort gällande att s. k. degenerativa grundsjukdomar enligt den medicinska vetenskapens nuvarande ståndpunkt skulle vara orsakade huvudsakligen av åldrande eller andra faktorer utanför arbetsmiljön. Det torde inte råda något tvivel om att många svenska ortopeder är av denna uppfattning och att detta också kommit att avspegla sig i t. ex. försäkringsöverdomstolens praxis. Ett studium av internationell forskning och litteratur visar dock att ovan angivna uppfattning kan ifrågasättas med avseende på flera sjukdomsdiagnoser av degenerativ karaktär. Utvecklingstendensen även inom svensk forskning är enligt vår uppfattning att man i allt högre utsträckning börjat ifrågasätta den tidigare gällande ståndpunkten. Vi anser det emellertid också angeläget att påpeka att arbetsskadeförsäkringens beviskrav avsevärt skiljer sig från det medicinskt vetenskapliga. Detta innebär att en skada mycket väl kan bli godkänd som arbetsskada - också - även om det inte skulle

livsvarigt accepteras som

sannolikt samband mellan arbete och besvär enligt strikt medicinskt vetenskapliga normer. Det osäkra beträffande rättsläget bedömningen av s. k. degenerativa sjukdomstillstånd har lett till godtyckliga avgöranden i ärenden där s. k. försämringstillstånd förelegat. Detta framgår av de många gånger motsägelsefulla bedömningar som redovisats. Skäl för avslag i det ena ärendet har använts som skäl för bifall i ett annat. Detta har givetvis skapat en stor osäkerhet när det gällt att förutse utgången i ett arbetsskadeärende. Olika sambandstider har fastställts i till synes likartade mål. Detta kan tyda på att den bedömning som legat till grund för fastställandet av sambandstidens i det enskilda fallet längd har vilat mera på en osäker medicinskt vetenskaplig grund än på försäkringsmässiga skälighetsgrunder. Detta borde enligt vad som ovan sagts ha föranlett utredningen att pröva andra utvägar. En sådan skulle kunna vara att ersättning i sådana “rygg- och ledärenden”, där skadlig inverkan konstaterats, automatiskt skulle kunna utgå under viss tid, förslagsvis ett år. Prövning av den tid samband skall anses föreligga skulle kunna förbehâllas de sjuk- och olycksfall som pågått under en längre tidsperiod. En sådan uppskjuten skadeprövning skulle med största sannolikhet leda till sänkta administrationskostnader och en förkortning av handläggningstiderna av minst samma storleksordning som en eventuell förlängning av samordningstiden till 180 dagar skulle medföra - utan att försäkringsskyddet urholkas för den enskilde.

i

158 Särskilda yttranden

2.3.4 Epicondylit

Att en förändring till det bättre har inträtt för de försäkrade under senare år vid bedömning av epicondylit är tydlig och tillfredsställande. l ett avseende har emellertid en försämring kunnat konstateras. Detta gäller vid bedömning av recidiv av epicondylit. Enligt vår uppfattning har försäkringskassorna i stor omfattning, i motsats till vad riksförsäkringsverket enligt YFL tidigare gjorde, inte godkänt recidiv utan i allmänhet gjort gällande att den försäkrade efter återgång i arbete varit utsatt för inverkan, vilket lett till att ny samordningstid beräknats i ny skadlig sjukfallen. Detta har då lett till att de försäkrade ej kunnat påräkna ersättning enligt arbetsskadeförsäkringslagen för sin anmälda recidiv från första sjukdagen. Detta är en otillfredsställande utveckling som inte överensstämmer med lagens förarbeten. Motsvarande gäller också ett flertal andra sjukdomar som YFL tidigare lämnade ersättning för. Hade utredningen valt att arbeta på det sätt vi föreslagit, skulle också hela detta problemkomplex ha blivit vederbörligen behandlat.

2.3.5 Psykiska skador

l detta avsnitt har man från utredningens sida gjort en tolkning av ett rättsfallsreferat som behandlar lagens förarbeten med avseende på frågan, om den uppräkning av arten av omständigheter som skall anses falla utanför arbetsskadeförsäkringens skadebegrepp är att uppfatta som en exempliñering som domstolarna således har möjlighet att utvidga med nya omständigheter eller om uppräkningen av dessa skall anses uttömmande. Enligt utredningens tolkning av referatet skall lagens förarbeten i denna del endast uppfattas som en exempliñering av de omständigheter som skall falla utanför skadebegreppet. Vi anser för vår del att lagens förarbeten på den angivna punkten i princip skall uppfattas som uttömmande. Givetvis kan omständigheter vara för handen i det enskilda målet som är synnerligen snarlika de uppräknade undantagen, varför dessa kan få till följd att skadlig inverkan ej skall godtas. Detta torde också ha varit fallet i den dom från försäkringsöverdomstolen som åberopats till stöd för utredningens uppfattning. Eftersom man i lagen om arbetsskadeförsäkring infört ett generellt skadebegrepp bör man enligt vår uppfattning inte annat än de i förarbetena klart specificerade undantagssituationerna kunna acceptera som får till följd att den försäkrade inte är omfattad av omständigheter försäkringen.

2.5.2 Information i databaser

Utredninen har föreslagit att försäkringskassorna vid inhämtande av information från t. ex. ARAMIS-systemet skall inhämta denna via riksförsäkringsverket. Försäkringskassorna skall därvid genom brev eller telefonsamtal klargöra vilken information man vill att riksförsäkringsverket skall ta fram ur systemet. Det angivna förfaringssättet torde enligt

=

Särskilda yttranden l59

vår uppfattning inte vara särskilt rationellt utan kassorna skulle vara mer betjänta av att själva få möjlighet att söka direkt i systemet. En slussning via riksförsäkringsverket skulle bara skapa en fördröjning och extra

byråkrati vid ärendehandläggningen. En sådan centraliserad modell

skulle även kunna leda till att enbart vissa mer eller mindre ”officiellt godtagna forskningsrapporter skulle förmedlas till försäkringskassorna, vilket skulle fördröja försäkringens anpassning till nya forskningsresultat.

4.] Handläggning av s. k. serviceärenden

Utredningen anför som ett skäl för förslaget en intäkt på cirka 3 miljoner, eller cirka l,5 promille av försäkringsomslutningen. Beträffande handläggningen av serviceärenden har man kommit till den slutsatsen att rättsläget i denna fråga skulle vara oklar och därvid hänvisat till bl. a. ett avgörande av försäkringsrätten för Södra Sverige. Enligt vår uppfattning torde rättsläget emellertid vara klart genom bl. a. den dom från försäkringsöverdostolen som redovisats i betänkandet. Riksförsäkringsverket har därtill utfärdat tillämpningsföreskrifter för kassorna som också redovisats i betänkandet. Domen från försäkringsrätten, som för övrigt inte var enhällig och som därtill överklagats och ännu inte avgjorts i försäkringsöverdomstolen, kan därför inte anses ha någon prejudicerande verkan över huvud taget. Eftersom rättsläget år fullständigt klart finns det inte skäl till ytterligare förtydligande i lag. Utredningens förslag om betalning för skadehantering skulle innebära en särbehandling som är helt främmande för svensk socialpolitik. Vi avvisar utredningens förslag även i sakfrågan och därmed också lagförslaget.

4.3.1 Arbetsplalsutredning

Beträffande frågan om arbetsplatsutredning i ett arbetsskadeärende vill vi betona, att enligt vår uppfattning är arbetsplatsens skyddsorganisation och företagshälsovård i flertalet fall de instanser som bäst är skickade att bistå försäkringskassorna vid aktuella arbetsplatsutredningar. Detta har inte tillräckligt betonats i utredningens som I överväganden, enligt vår mening felaktigt koncentrerat sitt intresse på försäkringskassans behov av medicinsk expertis.

4.4 Specialisering inom försäkringskassorna

Utredningens överväganden beträffande specialisering inom försäkringskassorna med specialiserad handläggning och specialiserade delegationer uppfattar vi som en framkomlig väg. Ett större utnyttjande av och andra r skyddsombud specialister i handläggningsarbetet är också positivt. Däremot ifrågasätter vi starkt att låta specialister ingå i delegationerna. Dessa specialister skulle därvid kunna komma att få ett för stort inflytande vid bedömningen av det enskilda ärendet och därigenom äventyra ett reellt lekmannainflytande. Vi ifrågasätter också starkt utred-

160 Särskilda yttranden sou 1985:54

ningens påstådda konsekvenser angående handläggningstid, kvalitetskrav och resursutnyttjande i det fall läkarna utgår ur pensionsdelegationen. Den specialiserade tjänstemännen kan mycket väl ta på sig också en beslutsfunktion, men enligt vår uppfattning skall alla nytillkommande beslutsuppgifter endast ske på delegation av beslutsorganet. Ett annat förfarande motverkar förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna.

4.6 Olägenherer vid domstolsbeslut om återförvisning

Utredningen har inte funnit skäl att föreslå någon begränsning i lag vad avser domstolarnas rätt att återförvisa mål. Eftersom varken lagstiftning eller praxis uppställer några hinder mot att domstolarna slutligt avgör ärendena utan återförvisning, anser vi det angeläget att domstolarna i vart fall i sina interna arbetsordningar intar bestämmelser att återförvisskall ske i undantagsfall. l utredningen har framhållits att ning endast den förnyade prövningen efter en återförvisning bör ske med förtur och att detta är något som åtminstone domstolarna redan i dag har klart för sig. Erfarenheterna visar dock att trots att ärenden i viss utsträckning efter återförvisning tas upp med förtur, blir handläggningstiden likväl avsevärd och ofta upp till två, tre år. Det sistnämnda gäller om ärendet

åter behöver passera samtliga instanser. Ett ärende kan på detta sätt bli

slutligt avgjort först efter cirka sex, sju år. För den som redan väntat cirka fyra år på att få sitt arbetsskadeärende avgjort torde en ytterligare väntetid te sig hopplös och

på cirka två till tre år efter en återförvisning

skapa både misstro och en berättigad känsla av rättslöshet inför det man uppfattar som en opåverkbar likgiltig byråkrati. Med hänsyn till den långa tid som förflutit under handläggningen instanserna har domstolarna ofta en mycket god bild av hur genom ärendet utvecklats sedan arbetsskadan anmäldes. Den kompletterande utredning som domstolarna i allmänhet behöver vidta för att slutligt kunna avgöra målet torde därför i allmänhet vara mycket begränsad. Det har nämligen visat sig att det underlag som ligger till grund för den förnyade prövningen efter återförvisning ofta är detsamma som fanns redan vid domstolens prövning. Det torde dessutom inte vara alltför svårt för en domstol att bedöma om en omfattande kompletterande utredning kommer att bli nödvändig eller ej för att avgöra om en återförvisning ter sig nödvändig. Av praxis framgår att försäkringsöverdomstolen i flera mål torde ha gjort en sådan bedömning och därvid gått till ett slutgiltigt avgörande i det enskilda ärendet.

5.1.3 Samordningstidens inverkan på ärendemängden

Utredningen diskuterar en förlängning av samordningstiden till sex månader från nuvarande tre för att komma till rätta med de ökande balanserna hos kassorna och domstolarna. Som invändning mot detta borde det i och för sig räcka med att konstatera att utredningen enligt utredningsdirektiven inte tilläts komma med förslag innebärande påtag-

Särskilda yttranden 161

liga försämringar för de försäkrade. Utredningen konstaterar också att en förlängd samordningstid skulle innebära en sådan urholkning av försäkringsskyddet som kan uppfattas som ett åsidosättande av bärande principer för ersättning vid arbetsskada. Vi instämmer i detta. Dessutom vill vi framhålla ytterligare nâgra synpunkter på en sådan förändring. För det första kan man med fog förmoda att intresset för att anmäla arbetsskador skulle minska betydligt om ifrågavarande samordningstid förlängdes till ett halvt år. Detta skulle få till följd att viktiga arbetsmiljöåtgärder inte skulle bli vidtagna och resultera i att skadliga arbetsmiljöer kunde fortsätta existera under långa tider och på så vis ge upphov till ständigt nya arbetsskador; något som i ett samhällsekonomiskt perspektiv torde te sig synnerligen oekonomiskt och otillfredsställande. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skulle med hänsyn till vad som anförts få sämre möjligheter att följa upp arbetsmiljöarbetet. I utredningens beräkningar har gjorts gällande att cirka 25 procent av försäkringsfallen skulle falla bort. Vi ifrågasätter utredningens beräkningsgrunder. Eftersom man i dag i tillämpningen har en mycket snävt tilltagen sambandsbedömning, och då man i princip kräver ny skadlig inverkan för att godkänna “nya skov, innebär det att recidiv i YFL:s mening inte godkänns vid förslitningssjukdomar. Detta medför att vi befarar att betydligt fler försäkrade kommer att gå miste om ersättning även om deras fall prövas i sak. Vi anser dessutom att utredningen inte tillräckligt beaktat arbetsskadeförsäkringens betydelse för det skadeförebyggande arbetet och direktivens förbud mot försämringar. Mot bakgrund av vad som sagts ovan och erfarenheter från utlandet är det inte osannolikt att betydligt fler fall skulle förbli oanmälda. Rent allmänt torde det därtill te sig märkligt med en försäkringsform som inte träder i funktion förrän först efter ett halvt år efter det att skadefallet inträffat.

6 och

Äirendeutveckling, arbersskadeavgifter försäkringskostnader

Även om vi delar utredningens uppfattning att administrationsresurserna behöver förstärkas, anser vi att den ekonomiska diskussion man fört delvis har skett utifrån felaktiga utgångspunkter och därför är av begränsat värde för en bedömning av de framtida kostnaderna och intäkterna i arbetsskadeförsäkringen. Utredningen har valt att tillämpa ett strikt linjärt beräkningssätt. Detta innebär att en i och för sig väsentlig men kanske tillfällig ökning av ärendetillströmningen tillåts att slå igenom kostnadsmässigt på ett sätt som inte skulle skett om man valt ett mera analytiskt sätt att angripa problemen. Ett riktigare sätt vore sålunda enligt vår mening att försöka göra en analys av ärendeutvecklingen och dess orsaker, dels historiskt för att få de rätta utgångspunkterna, dels med sikte på framtiden. Man har i utredningen inte ens diskuterat arbetsskadeförsäkringens betydelse för ärendeutvecklingen kopplat med det nya, effektivare ISA-systemet och vad det kan ha för effekt på de skadeförebyggande insatserna. Vad

ll-Arbetskadeförsäkring

162 Särskilda sou 1985:54

yttranden

en effektivare rehabilitering med arbetsskadeförsäkringen som bas kan betyda har man inte heller tagit med i beräkningarna. Det finns enligt vår uppfattning starka skäl för ett annat angreppssätt i ett system som har så stora möjligheter att öka kunskaperna om arbetsmiljöns påverkan på människan. Vår slutsats blir därför att den beräkning som gjorts visar en alltför dyster bild av framtiden medan ett mera analyserande beräkningssätt skulle gett en positivare och mer optimistisk bild av utvecklingen.

8 S tuderandeskyddet

Den kartläggning som utredningen gjort kring erfarenheterna av försäkringsreglerna för studerande har enligt vår mening vänt sig till fel forum. Detta har inneburit att utredningen har dragit sina slutsatser på grundval av ett felaktigt underlag. Vi delar inte utredningens uppfattning att försäkringsskyddet är tillfredsställande. De olika frivilliga försäkringsalternativen har jämfört med LAF ett mycket ofullständigt materiellt innehåll. De omfattar exempelvis inte ersättning för framtida inkomstförlust. Vi anser på samma grunder som yrkesskadeförsäkringskommittén att skyddet för elever i princip skall vara heltäckande.

Särskilt yttrande av Kerstin Ahlroth

Utredaren diskuterar i avsnitt 4.l huruvida de s. k. serviceärendena är ärenden som skall prövas enligt LAF eller om prövningen av dessa ärenden inte i stället ankommer på AMF och trygghetsnämnden. Utredaren föreslår dock att dessa ärenden enligt särskilt förordnande skall av försäkringskassorna om kostnaderna härför ersätts av AMF prövas och trygghetsnämnden. Som bl. a. riksförsäkringsverket framhållit i anslagsframställningen för budgetåret 1985/86 kan en ordning där AMF och trygghetsnämnden prövar s. k. serviceärenden medföra en olikartad utveckling av arbetsskadebegreppet inom å ena sidan socialförsäkringen och ä andra sidan trygghetsförsäkringen. Det bör enligt min mening inte öppnas väg för en sådan utveckling, vilket kan bli följden om prövningen hos försäkringskassorna görs beroende av om AMF och trygghetsnämnden ersätter försäkringskassorna för kostnaderna för prövningen. Det kan vidare ifrågasättas om det är riktigt att ta ut en ersättning för prövningen av de s. k. serviceärendena, i vart fall när det gäller trygghetsnämnden. Staten svarar redan via budgeten för de administrationskostnader som inte täcks av förvaltningsbidraget genom arbetsskadeavgifterna.

Särskilt yttrande av Per Öhman

Effekterna av utredarens förslag att slopa den obligatoriska sakprövningen av de s. k. serviceärendena är enligt min uppfattning inte tillräckligt analyserade. Vår officiella arbetsskadestatistik som produceras inom

sou 1985:54 Särskilda 163

yttranden

informationssystemet om arbetsskador, lSA, är beroende av att prövningen om arbetsskada föreligger eller inte kommer till stånd. Detta oavsett om skadan i sig leder till ersättning från arbetsskadeförsäkringen eller inte. Om denna bedömning inte kommer till stånd är risken stor att arbetsskadeanmälan inte inkommer och bortfallet kan uppgå till 20% av arbetssjukdomarna. Bland de skador som dessa s. k. serviceärenden avser återfinns pleuraplaques, hörselskador, silikos, allergier, lösningsmedelspåverkan m. fl. skador. Arbetsskadestatistiken tjänar bl. a. som underlag för att förebygga arbetsskador och för prioritering av arbetsmiljöarbetet inom bl. a. arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. ISA utgör också ett värdefullt basmaterial för forskning om arbetssjukdomar och arbetsolycksfall. Statistiken och de uppgifter som finns där är en vital del i det moderna arbetsmiljöarbetet. För att undvika att arbetsskadebegreppet utvecklas olikartat inom socialförsäkringen och trygghetsförsäkringen, vilket skulle kunna tänkas ske om AMF och trygghetsnämnden själva övertar denna prövning framhåller utredaren regeringens möjligheter att förordna att försäkringskassorna skall biträda AMF och trygghetsnämnden i dessa ärenden lämpligen mot en ersättning som motsvarar självkostnaden. Oavsett vilken inställning dessa organ har till att betala för prövningen och hur man väljer att i framtiden handlägga dessa ärenden kvarstår behovet att producera en så rättvisande och uttömmande arbetsskadestatistik som någonsin är möjlig. Det är således av största vikt att bedömning av alla arbetsskadeärenden sker inom samma instans. ISA måste därför få tillgång till resultaten av den prövning som görs. Med den föreslagna ordningen kommer ISA antingen att få köpa uppgifterna från AMF/ trygghetsnämnden eller från försäkringskassorna. Den uppskattade besparingen kommer därför att bli lägre för staten än vad som anges i betänkandet. Risken är också uppenbar för ett Ökat administrativt krångel. Förslaget om slopande av den obligatoriska sakprövningen av de s. k. serviceärendena bör mot denna bakgrund inte genomföras eller i vart fall föranleda ett fördjupat utredningsarbete så att det bringas klarhet i förslagets effekter för arbetsmiljöarbetet.

Bilaga

En redogörelse för rättspraxis

i arbetsskademål

Av Försäkringsrättsrådet Lars-Göran Hessmark med biträde av försäkringsrättsassessorn Kristina Hansson.

I avsnitt 8.

166 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl

Innehållsförteckning

En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademål

6.1 Allmänt . . . . . 183 6.2 Skäl som talar för samband 185 6.3 Skäl som talar mot samband 188

Vissa sjukdomsgrupper . 189 Ryggrads- och ledsjukdomar . 189 7.1.1 Allmänt . . . 189 7.1.2 Halsrygg och axelleder 190 7.1.3 Bröst- och ländrygg 193 7.1.3.1 Lumbago-ischias 193 7.1.3.2 Diskbråck . 195 7.1.3.3 Andra ryggskadefall 196 7.1.4 Höft . . . . . 197 7.1.5 Armar . 198 7.1.6 Ben. . . . . . 199 7.2 Muskel- och bindvävssjukdomar 200 7.2.1 Allmänt . 200 7.2.2 Cervikala besvär 201 7.2.3 Armbesvär 203 7.2.4 Benbesvär 204

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbersskademâl 167

7.3 Psykiska och psykosomatiska sjukdomar . . . . . . 205 7.4 Andra sjukdomar; hjärtinfarkt, ljumsbråck, hjärnblödning, pulpaskada, ganglion . . . . . . . . . . . . . . 207

8 Andra frågor . . . . . . . . . . . . . . . 209 8.1 Begreppet olycksfall . . . . . . . . . . . . . 209 8.1.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . 209 8.1.2 Olycksfall . . . . . . . . . . . . . . 211 8.1.3 Annan skadlig inverkan än olycksfall . . . . 211 8.1.4 Olycksfall eller annan skadlig inverkan? . . . 211 8.2 Begreppet ”i arbetet” . . . . . . . . . . . . 213 8.2.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . 213 8.2.2 Anställning . . . . . . . . . . . . . 213 8.2.3 Annat förvärvsarbete än anställning . . . . . 214 8.3 Sjukdomsdebut eller sjukdomsrecidiv? . . . . . . 216 8.4 Tidsbegränsningar av orsakssamband . . . . . . . 221 8.5 Livräntefrågor . . . . . . . . . . . . . . . 224 8.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . 224 8.5.2 Nedsättningen av förvärvsförmågan . . . . . 224 8.5.3 Arbetsvård . . . . . . . . . . . . . 231 8.5.4 Livränteunderlaget . . . . . . . . . . 232

168 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademål

Förkortningar

m. m.

AFL lagen (1962:381) om allmän försäkring FÖD försäkringsöverdomstolen LAF lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring prop. regeringens proposition Sof tidskriften Socialförsäkring YFL lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring 8502/396/83 dom i februari 1985 i mål nr 396/83

SOU I985:54 Bilaga En redogörelsefär rättspraxis i arbetsskademâl 169

l

Inledning

lnstansordningen inom socialförsäkringen är sedan år 1979 försäkringskassan i länet - den regionala försäkringsrätten försäkringsöverdomstolen (FÖD). Besvär i högsta instans i socialförsäkringsfrågor skulle fr.o.m. den l juli l96l prövas av en nyinrättad försäkringsdomstol. Den bestod av en president och minst fyra försäkringsdomare, som skulle vara lagfarna, samt minst fyra icke lagfarna ledamöter, som skulle ha uppdraget som bisyssla. Domstolen var domför med tre lagfarna och två icke lagfarna ledamöter. Prejudikatfrågor skulle kunna avgöras i s.k. plenum, dvs. av samtliga ledamöter. I de föregående lagförarbetena (prop. 1961:45) anförde socialministern bl.a. följande. Det var enligt hans mening nödvändigt att skapa garantier för en enhetlig rättstillämpning. Så omfattande som socialförsäkringslagstiftningen redan då hade blivit var det klart att författningarna inte kunde ge svar på alla uppkommande tvistefrågor. Det torde vara ofrånkomligt att lagstiftningen fick kompletteras av en i viss mån rättsskapande praxis. Rättskipningen kunde härvid inte nöja sig med att söka finna de i de särskilda fallen mest tilltalande och rimliga lösningarna utan den måste även i erforderlig mån innefatta en utfyllnad av lagstiftningen med fasta och konsekventa regler, som var väl ägnade att bidra till ett förverkligande av lagstiftningens syften. För att ett dylikt värdefullt samspel mellan lagstiftning och rättsbildning genom prejudikat skulle kunna åstadkommas beträffande socialförsäkringen borde enligt socialministerns mening rättstillämpningen på området omhänderhas av en domstol, som motsvarade högt ställda krav på sakkunskap. l samband med ändringarna den l januari 1979 i organisationen för besvärsprövning inom socialförsäkringen ändrades domstolens namn till försäkringsöverdomstolen till följd av att de tre regionala försäkringsrätterna inrättades som mellaninstanser. Den allmänna förvaltningsprocesslagen (l97l :29l) gjordes då fullt tillämplig på försäkringsdomstolarna. En under årens lopp genomförd utbyggnad av förmånerna inom socialförsäkringen hade medfört att ökade krav måste ställas även på besvärsprövningen. Denna skulle anpassas till vad som gällde för andra jämförbara områden. l samband därmed underströk socialministern starkt (prop. l977/78:20 s. 78) vikten av att försäkringsöverdomstolen gavs möjligheter att stärka sin ställning som prejudikatbildande instans. Han ansåg det viktigt att domstolens arbetssituation blev sådan

170 En redogörelse för rättspraxis i arbelsskademål Bilaga

att ledamöterna fick möjlighet att ägna mer tid åt att genom utförliga domsmotiveringar leda och underlätta rättstillämpningen i lägre instanser. Enligt huvudregeln skulle domstolen liksom tidigare vara domför med tre lagfarna och två icke lagfarna ledamöter. Om det i ett mål uppkom en fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning, skulle målet liksom förut få hänskjutas till avgörande av överdomstolen i dess helhet. Därvid skulle i princip samtliga ledamöter delta i avgörandet. l samband med åtgärder under våren 1982 för att förbättra försäkringsdomstolarnas arbetsläge infördes en begränsning i rätten att fullfölja talan till försäkringsöverdomstolen. Ett mål skulle framdeles tas upp till prövning först sedan domstolen hade meddelat s.k. prövningstillstånd. Prövningstillstånd skulle meddelas, om det var av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövades i domstolen eller om det förelåg synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att grund för resning förelåg eller att målets utgång i försäkringsrätten uppenbarligen berott på grovt förbiseende eller grovt misstag, eller om det fanns anledning att ändra det slut som försäkringsrätten hade kommit till. Riksförsäkringsverket var sedan år l979 den enskildes motpart i försäkringsöverdomstolen och blev undantaget från kravet på prövningstillstånd. Genom den införda fullföljdsbegränsningen fick enligt socialministern (prop. l98l/82:88 s. 28) domstolen möjlighet att koncentrera sig på sin verksamhet som rättsledande på socialförsäkringsområdet, vilket skulle underlätta ärendehanteringen såväl i försäkringskassorna som i försäkringsrätterna. Riksförsäkringsverket hade genom en särskild ombudsenhet att verka för att rättspraxis snarast möjligt utbildades (jfr. prop. 1982/832127 s. 15). l detta sammanhang kan beträffande arbetsskadeförsäkring även erinras om att socialministern inför tillkomsten av det nuvarande generella arbetsskadebegreppet (prop. l975/76:l97 s. 70) hade förutsatt att det i praxis tämligen snart skulle uppkomma en mängd typfall som gav stadga åt tolkningen. Rättsfallsreferat från försäkringsdomstolarna har hittills getts ut av Försäkringskasseförbundet i en publikation med ringpärmar. Viktigare avgöranden har där återgetts i systematiserad form två gånger om året. De har dessförinnan publicerats fortlöpande i förbundets tidskrift Socialförsäkring (Sof). l tidskriften är varje domstols avgöranden numrerade i löpande följd från nummer I vid varje kalenderårs början. Materialet till ringpärmspublikationen är hämtat från tidskriften. Under hösten I985 tar domstolsverket över utgivningen av rättsfallspublikationen, som framdeles kallas Rättsfall från försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna (RF). Rättsfallen skall vidare bli sökbara i det s. k. Rättsdata-systemet. En bunden volym av publikationen för åren l979l984 kommer också att ges ut av domstolsverket. Ringpärmspublikationen har haft fem delar, varav del lV omfattar referat som avser bl.a. arbetsskadeförsäkringen. Varje referat börjar på ett nytt blad. l övre högra hörnet på bladets framsida har angetts den kapitel- och paragrafbeteckning eller i vissa fall annan beteckning som referatet hänförts till. l övre vänstra hörnet anges det nummer som referatet har haft i tidskriften Sof. FÖD 79:1 betyder exempelvis referat

Bilaga En redøgörelse för rättspraxis i arbetsskademâl 171

nr l år 1979 av försäkringsöverdomstolen. Ett rättsfallsreferat beslutas i domstolen och i princip genom enkel majoritet bland samtliga lagfarna ledamöter. Pleniavgöranden refereras alltid, om inte särskilda skäl talar mot det. Mera formlöst kan också, ofta på förslag av föredraganden i ett visst mål, beslutas att föra in ett avgörande i försäkringsöverdomstolens s.k. X-register över viktigare domslut. Detta är ett i huvudsak internt register, vilket är upplagt på data enligt ett särskilt system med en decimalklassiñkation som bygger på de olika lagrummen i försäkringslagstiftningen. Enligt en bestämmelse i försäkringsöverdomstolens arbetsordning skall en särskild chefsföredragande också samla sådana av domstolen meddelade domar och beslut som kan tjäna till ledning vid avgöranden av likartade mål. Försäkringsöverdomstolen har i enlighet med det anförda en viktig roll som prejudikatbildare inom socialförsäkringen. Rättspraxis är visserligen i Sverige - i motsats till exempelvis England - inte bindande i den meningen att ett ställningstagande i högsta instans kan frångås endast genom lagstiftning. Men det är givet att de högre instansernas avgöranden i största utsträckning ändå bör vinna efterföljd. Det finns naturligtvis ett samhällsintresse av att rättskipningen är enhetlig. En likformig rättstillämpning är också en grundförutsättning för det som vi kallar rättssäkerhet. Denna kräver även rimliga väntetider och skyndsammare handläggning i fall då det behövs. En annan anledning att följa Överinstansernas praxis bör vara den sakliga tyngden av de skäl för domsluten som kan utläsas ur prejudikaten. Även den som anser ett visst prejudikat vara tveksamt kan emellertid finna anledning att följa detta i övertygelsen att hans beslut annars kan komma att ändras efter ett överklagande. Han känner det kanske därvid processekonomiskt förnuftigt att ”döma rätt” redan från början. Enhetlighet i rättskipningen är också av värde med hänsyn till att utgången av en process bör kunna förutses med en viss sannolikhet. En snabb praxisbildning har slutligen ansetts vara av särskild vikt i samband med arbetsskadeförsäkringens tillkomst. Här bör dock nämnas att många av Överinstansernas domar har måst bli s.k. in casu-avgöranden med hänsyn till särskilda omständigheter i de enskilda fallen. Sannolikheten för att ett prejudikat vinner efterföljd är likväl beroende på flera omständigheter. Viktigt är i första hand vilken instans som har dömt och tyngden av domskälen. Den högsta instansens domar är givetvis viktigare än mellaninstansernas, och den största auktoriteten torde tillkomma domar som har beslutats i plenum. Ett avgörande i plenum torde vara den normala formen för en ändring av den högsta instansens praxis. Vidare har ett flertal avgöranden i samma riktning i allmänhet större betydelse än ett enstaka avgörande. Vad som kan sägas vara stadgad praxis lär i allmänhet inte frångâs utan lagändring eller plenum i den högsta instansen. Vad angår försäkringsöverdomstolen har den i ett remissyttrande år 1983 till Socialdepartementet uttalat att domstolens avgöranden är av vägledande betydelse i alla de fall där avgörandet inte till följd av omständigheterna i det enskilda fallet klart framstår som ett in casu-

172 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl SOU l985:54

avgörande. Detta har sagts gälla alldeles oberoende av om domstolen har sammanträtt i plenum eller eljest gjort någon markering av avgörandets betydelse i beslutstexten. En annan faktor som måste beaktas är ett prejudikats ålder. Ett prejudikat kan förlora i aktualitet inte bara genom ändring av lag eller praxis utan också på grund av förskjutningar i uppfattningarna på angränsande områden, t.ex. inom medicinen. Detta bör man tänka på när man läser äldre avslagsdomar i arbetsskademål. Ett rättsfalls prejudikatvärde kan slutligen också förringas av att meningarna har varit delade inom domstolen.

2 och

Legala skadebegrepp bevisregler

Enligt l kap. l § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring är i princip alla som förvärvsarbetar i Sverige försäkrade för arbetsskador. Med arbetsskada förstås enligt 2 kap. l § skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Har en försäkrad varit utsatt för ett sådant olycksfall eller någon annan skadlig inverkan, skall enligt 2 kap. 2 § en skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Dessa regler innebär att man vid arbetsskadeprövningen först skall bedöma om den försäkrade har varit utsatt för någon skadlig inverkan i arbetet (farlighetsbedömning). Frånsett olycksfall hari lagens förarbeten (prop. l975/76:l97 s. 71 och 92) avsetts i princip alla faktorer i arbetsmiljön som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt. Som exempel kan såvitt nu är i fråga nämnas ensidiga, ovanliga eller ansträngande rörelser eller arbetsmoment eller arbetsställningar, skakningar eller vibrationer, låga eller höga temperaturer, hastiga temperaturväxlingar, fukt, kraftigt drag samt psykiskt påfrestande förhållanden som är direkt knutna till arbetet. Om det inte är klarlagt att en viss faktor i den försäkrades arbetsmiljö kan ge upphov till den typ av skada som är aktuell, gälleri praxis ett beviskrav av innebörd att den skadliga inverkan måste framstå som sannolik för att bli godtagen. När därefter frågan om orsakssamband mellan en sålunda konstaterad skadlig inverkan och en åberopad skada hos den försäkrade skall bedömas gäller en omvänd och för den försäkrade förmånlig bevisregel (sambandsbedömning). Regeln innebär att skadan skall godkännas som arbetsskada, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Denna sambandsbedömning behöver i allmänhet göras endast beträffande en skada som inte har läkt ut under en tid av 90 dagar efter det att skadan har inträffat, då enligt 3 kap. l § LAF den allmänna sjukförsäkringen tillämpas på sjukdomsfallet. Denna tid kallas samordningstiden och har en väsentlig betydelse som begränsning av antalet skadebedömningar.

Bilaga En redogörelseför rättspraxis i arbetsskademâl l73

3 Uppläggningen

av

redogörelsen

Handläggningen av ärenden enligt lagen om arbetsskadeförsäkring har blivit föremål för kritik främst för att väntetiderna är för långa och för att lagtillämpningen inte är tillräckligt likformig och rättvis. Kritiken har i huvudsak haft samband med vissa svårbedömda som den l sjukdomar juli 1977 blev omfattade av arbetsskadeförsäkringen genom en utvidgning och mera generell formulering av skadebegreppet. Det har därför känts naturligt att lägga upp denna redogörelse för försäkringsöverdomstolens praxis med utgångspunkt i överväganden i ett föregående utredningsbetänkande av Yrkesskadeförsäkringskommittén (SOU 1975:84 s. 98 f) om en s.k. strängare bevisregel för särskilt svårbedömda sjukdomar. De olika arbetssjukdomar och frågeställningar som redogörelsen därvid avses omfatta lär vidare komma att uppmärksammas ännu mer under de närmaste åren. Med den angivna inriktningen har det underlag för redogörelsen som finns i de inledningsvis nämnda rättsfallsreferaten och i X-registret begränsats i viss mån. Olycksfallsskador och arbetssjukdomar som faller utanför den angivna ramen har t.ex. i allmänhet inte tagits med. I några fall har det dock gällt närliggande frågeställningar angående skadlig

inverkan och orsakssamband med en ådragen skada, och i andra fall har

återgivits anförda domskäl i sambandsfrågor. En annan ambition har varit att göra redogörelsen mera försäkringsjuridisk än medicinsk. Den medicinska vetenskapen utvecklas ständigt och är i vissa arbetsskadefrågor ganska splittrad. Det rör sig om grannlaga bedömningar för både medicinare och försäkringshandläggare. Även om försäkringsorganen många gånger helt följer den medicinska bedömningen i ett arbetsskadeärende mäste det emellertid - om man skall kunna tala om någon rättspraxis - anses ändamålsenligt att redovisa försäkringsöverdomstolens domslut och domskäl i vissa viktigare frågor. Här bör också markeras att denna redogörelse bara avser att ge en uppfattning om försäkringsöverdomstolens praxis i arbetsskademål. Uppläggningen av redogörelsen är disponerad så att det närmaste avsnittet skall ge en översiktlig bild av de genomgångna domarna genom vissa allmänna uppgifter. Därefter följer två avsnitt om skadlig inverkan resp. om orsakssamband i generella termer. Vissa sjukdomsgrupper redovisas därpå närmare i ett särskilt avsnitt. Dessa grupper är ryggradsoch ledsjukdomar i halsrygg och axelleder, bröst- och ländrygg, höft, armar och ben. Vidare behandlas reumatologiska sjukdomar, psykiska och psykosomatiska sjukdomar samt vissa andra sjukdomar. Redogörelsen avslutas med ett avsnitt om andra särskilda frågor. lnför redogörelsen har de aktuella domarna kring arbetsskadebegreppet gåtts igenom och systematiserats med hjälp av en särskilt upprättad mall. Genomgången är avslutad med utgången av år 1984. Den omfattade då 34 rättsfallsreferat under 2 kap. 2 § LAF (allt i referatsamligen utom s. 69 och 133- 135, t.o.m. Sof 12/1984). I försäkringsöverdomstolens X-register har därutöver 42 domar ansetts vara av intresse med hänsyn till uppläggningen av redogörelsen. Chefsföredragandens domsamling är mångfaldigt större. Att redovisa hela den domsamlingen är

174 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl

uteslutet i detta sammanhang, och det har ansetts angeläget att inte heller göra något personligt urval ur rättspraxis. Det blir således 76 domar av försäkringsöverdomstolen ur vilka den främsta bilden skall tas fram av domstolens praxis angående det nya arbetsskadebegreppet. Eftersom bilden avser viktigare domar, torde också kunna antas att den i sina huvuddrag även speglar det arbetsskadebegrepp som skulle framträda efter en genomgång av samtliga domar i arbetsskademål. De genomgångna domarna är följande: 2028/78, 2268/78 (FÖD 80: I3:I), 2706/78 (FÖD 81 :16), 143/79, 306/79 (FÖD 80:13:11), 513/79

(FÖD 80:l3:l11), 1293/79 (FÖD 81:15), 139/80, 188/80,190/80(FÖD

81:14), 252/80 (FÖD 82:6), 405/80, 545/80, 596/80, 850/80, 866/80, 920/80 (FÖD 81:20), 1072/80 (FÖD 83:5), 1154/80, 1186/80 (FÖD 82:7), 1229/80 (FÖD 83:11), 1252/80 (FÖD 82:14), 1579/80, 1631/

80(FÖD 82:15), 1863/80, 1868/80 (FÖD 83:7), 1878/80, 10/81 (FÖD

82:33),199/81(FÖD 82:12), 325/81, 335/81, 395/81 (FÖD 82:32), 471/

81, 752/81 (FÖD 82:10), 855/81 (FÖD 82:35), 984/81 (FÖD 83:9), 1140/81 och 1261/81 (FÖD 82:21), 1145/81 (FÖD 82:31), 1470/81 (FÖD 83:13), 1593/81 (FÖD 84:52:11), 2143/81 (FÖD 84:34), 2326/81 (FÖD 83:19), 61/82 (FÖD 84:18), 80/82 (FÖD 84:19), 144/82, 206/82, 275/82 (FÖD 84:52:1), 360/82, 390/82, 418/82, 623/82, 625/82, 633/82, 650/82, 798/82, 820/82, 843/82, 898/82, 972/82, 1000/82, 1042/82, 1204/82, 1374/82, 1491/82 (FÖD 84:4), 1526/82, 1576/82, 1719/82, 1768/82 (FÖD 8422121), 1881/82, 1903/82 (FÖD 84:21:11), 2268/82, 2292/82 (FÖD 83: 14), 2360/82, 2687/82, 2933/82, 458/83 (FÖD 84:30). De uppräknade domarna ligger även till grund för ett särskilt avsnitt om gränsdragning mellan sjukdomsdebut och sjukdomsrecidiv. Vidare har för andra särskilda avsnitt om begreppet olycksfall och begreppet ”i arbetet” samt om livräntefrågor hämtats andra förekommande domar från både referatsamlingen och X-registret. Slutligen har därutöver för ett avsnitt om tidsbegränsningar av orsakssamband genomgâtts alla överdomstolens domar år 1984. Sammantaget innebär detta att de tidigare uppräknade 76 domarna kompletteras med 44 och att den förestående redogörelsen för rättspraxis i arbetsskademål i sin helhet omfattar 120 domar.

4 Allmänna

uppgifter

Som har nämnts 76, varav 34 refererade, domar nyss har sammanlagt ansetts falla inom ramen för den praxisredogörelse kring det nya arbetssom har aviserats i det föregående avsnittet. Målen (77 skadebegreppet målnummer) har gällt 47 (varav 21 i referaten) män och 29 (13 r) kvinnor. Av klagandena har 15 (8 r) varit födda under åren 1910- 1919, 26 (10 r) under åren 1920- 1929, 20 (10 r) under åren 1930- 1939, 9 (4 r) under åren 1940- 1949 och 6 (2 r) under åren 1950- 1959.

Bilaga En redogörelse i arbetsskademâl 175 för rättspraxis

l frågan om yrkestillhörighet för de arbetsskadade är underlaget inte tillräckligt för några epidemiologiska studier eller andra slutsatser av statistisk natur. Här bör emellertid ändå för överblickens skull räknas upp de olika yrken som har uppgetts i de 76 domarna. Vilka de respektive arbetsskadorna har varit, kanske inte genomgående typiska inom yrket, framgår i stor utsträckning av redogörelsen i avsnitt 7 om vissa arbetssjukdomar. Yrken som har uppgetts är armerare, bageriarbetare, barnvârdare, betongarbetare, bilmekaniker, bilreparatör, bokbinderiarbetare, borstmaskinsarbetare, bryggeriutkörare, byggnadsarbetare, dagcenterföreståndare, ekonomibiträde, elektriker, excenterpressare, fabriksarbetare, facklig förtroendeman, fackklubbsordförande, fartygsreparatör, fastighetsreparatör, fmmekaniker, förrådsarbetare, försågare, golvläggare, gymnastikdirektör, grävmaskinist, herrfrisör, hopsättare, hovslagare, hårdare, högstadielärare, industriarbetare, ingenjör, konstruktör, lagerförman, lantbrukare, livsmedelsarbetare, lokalvårdare, maskinskriverska, montör, murare, plâtslagare, pressarbetare, provare, renhållningsarbetare, rullmaskinsförare, rörmontör, sekreterare, servitris, sjukvårdsbiträde, skinnsömmerska, svetsare, svinslaktare, taxichaufför, truckförare, verkstadsarbetare, väktare och åkeriarbetare. När det gäller det materiella resultatet i de ifrågavarande arbetsskademålen hari förekommande fall de försäkrade eller (av överdomstolen redan i tidigare instans) befunnits utsatta för skadlig inverkan i arbetet i 66 (30 r) fall medan endast 8 (3 r) fall har avslagits på sådan grund. I ll (2 r) av de 66 (30 r) fallen med skadlig inverkan har orsakssamband med åberopade skador inte ansetts föreligga efter utgången av den s.k. samordningstiden. l 55 (28 r) fall av de 66 (30 r) har dock orsakssamband godkänts i enlighet med en uppdelning som görs i följande stycken. Redan här kan konstateras en ovanligt stor bifallsfrekvens i de berörda frågorna. Den är dock inte representativ för det generella utfallet av arbetsskademål hos försäkringsöverdomstolen och den minskar i detta sammanhang möjligheterna att beskriva gränserna mellan bifall och avslag. Det torde dock vara naturligt i en försäkringsdomstol att referaten främst avser bifallsoch ändringsdomar. Vidare har underinstansernas beslut även allmänt sett ändrats oftare i arbetsskademål än i något andra socialförsäkringsmål, vilket till stor del torde vara en följd av en praxisutveckling på grundval av nya medicinska rön. Vad avser de godkända sambandstidernas längd finns i målen flera olika situationer med skilda utgångar. En ganska vanlig lösning, här i 7 (5 r) fall, har varit att orsakssamband har förklarats föreligga under ”viss tid” efter samordningstidens medan det överlâtits utgång åt försäkringskassan att eventuellt efter ytterligare utredning besluta närmare om sambandstidens längd. Sjukdomsfallens längd och förlopp samt processuella omständigheter såsom tidpunkterna för underinstansernas beslut och brister i senare utredning torde i många fall ha haft för betydelse valet av ett sådant domslut. Den enskilde försäkrade har nog emellertid svårt att inse varför man måste börja om med en ny handläggning hos försäkringskassan. Ofta förekommande är dock även domar i vilka ett orsakssamband

176 En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis

har godkänts för en bestämd tid. l allmänhet har detta gällt begränsade sjukdomsfall för sedermera tillfrisknade försäkrade. Så har t.ex. samband bestämts för tider inom från insjuknande! i 8 längst sex månader (4 r) fall, längre men längst nio månader i 9 (4 r) fall och längre men längst tolv månaderi 8 (4 r) fall. Ersättning fram till förtidspensionering har beslutats i 6 (2 r) fall, och i 8 (3 r) fall har sambandstiden begränsats till andra tider överstigande tolv månader. 1 8 (5 r) fall synes någon av sambandstiden inte ha gjorts. Beträffande de sammanbegränsning lagt 39 (17 r) mål i vilka samband har godkänts t.0.m. en bestämd dag har denna i 28 (14 r) fall också varit den sista dagen i sjukdomsfallet. 1 de l 1 (3 r) övriga fallen, som alltså har inneburit en mera försäkringsteknisk sambandsbegränsning, har försäkringsöverdomstolen i 6 (3 r) fall av processuella skäl även låtit sakprövningen stanna vid den dragna grän› sen, varefter försäkringskassan har fått fortsätta prövningen. Och i endast 5 (0 r) fall har orsakssambandet slutgiltigt begränsats av försäkringsöverdomstolen i situationer då de försäkrade inte har tillfrisknat. Såväl dessa fall som de flesta andra som har berörts i detta avsnitt kommer att redovisas närmare i de följande avsnitten. 1 detta avsnitt kan slutligen upplysas att försäkringsöverdomstolens domar i 59 (26 r) fall medan skiljaktiga har har varit enhälliga meningar anmälts i 17 (8 r) fall.

5 Om inverkan i arbetet

skadlig

5.1 Skadlig inverkan enligt LAF

l avsnitt 2 har begreppet skadlig inverkan beskrivits i generella termer. till den tidigare yrkesskadeförsäkringen var det en Enligt lagförarbetena att man gick in i försäkringen sådan sedan gammalt gällande princip man var utan förbehåll för eventuella sjukdomar, sjukdomsanlag eller i princip försäkrad i ”befintligt skick”. Detta lyten. Man är även numera medför i princip skall skadan även om att ersättning utgå för ”hela” denna har blivit särskilt svårartad till följd av sådana omständigheter som har nämnts nyss. Det föregående innebär att försäkringsorganen måste ta hänsyn till den enskilde försäkrades fysiska och psykiska tillstånd både i frågan om han har varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet och i frågan om det orsakssamband med en âdragen sjukdom. l båda leden har föreligger man vidare att beakta allmänna medicinska och epidemiologiska erfarenheter. Det är således fråga både om generella grunder och om individuella bedömningar. Som redan har nämnts i avsnitt 2 måste en skadlig inverkan i den försäkrades arbete framstå som sannolik för att bli godtagen enligt 2 kap. l § LAF. Det kan vara flera frågor som behöver prövas. Först skall en

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl 177

faktor som man menar har orsakat den försäkrades aktuella skada över huvud taget ha förekommit i hans arbetsmiljö. Därefter görs en s.k. farlighetsbedömning av faktorn. Den skall då konstateras ha en viss skadebringande egenskap, dvs. kunna vara skadlig på ett visst sätt. l farlighetsbedömningen måstei vissa fall även beaktas under hur lång tid och i vilken grad som den försäkrade har varit exponerad för den ifrågavarande faktorn. Om tillräcklig bevisning föreligger i dessa frågor, har den försäkrade varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet i den mening som har avsetts i arbetsskadeförsäkringen. Om det gäller psykiska sjukdomar, finns dock vissa undantag. Principen om försäkring i befintligt skick” har särskild betydelse när skadebedömningen gäller de i avsnitt 3 omnämnda och svårbedömda sjukdomar för vilka yrkesskadeförsäkringskommittén hade övervägt en strängare bevisregel. Det gällde främst vissa Ortopediska sjukdomar som på vetenskapens dåvarande ståndpunkt (år 1975) i allmänhet ansågs vara degenerativa eller andra icke arbetsbetingade sjukdomar. Vissa arbetsmoment, i synnerhet tunga sådana, ansågs dock kunna påverka sjukdomarna ogynnsamt på olika sätt. Därvid uppgavs t.ex. att arbetet kunde medverka till en iakttagen försämring, utlösa eller förvärra sjukdomsbesvär eller utlösa smärttillstånd. Med det anförda i bakgrunden är det av intresse att belysa hur försäkringsöverdomstolen har beskrivit den inverkan på den försäkrades hälsa som har godtagits som skadlig inverkan i de genomgångna målen. Först skall ges några exempel på hur farlighetsbedömningen relateras till en skada. Det renaste exemplet är att konstatera en faktor i den försäkrades arbete som har orsakat hans ifrågavarande sjukdom. Med en sådan formulering, vilken kan användas i klara fall, har man i princip även tagit ställning för ett fullt orsakssamband enligt bevisregeln. Uttryckssättet är inte vanligt men har t.ex. förekommit i FÖD 84:52:11. Grova trakasserier och kränkningar befanns ha framkallat ett psykiskt insufñcienstillstånd. En å andra sidan allmänt hållen formulering är att en viss faktor i den försäkrades arbetsmiljö sannolikt har kunnat påverka hans fysiska hälsa ogynnsamt. Formuleringen knyter visserligen an till vad som har uttalats i lagförarbetena men den kan i ett enskilt ärende läsas såsom mycket generell. Avsikten torde dock ha varit att konstatera en skadlig faktor i förhållande till den försäkrades aktuella skada (jfr. t.ex. FÖD 8021321 ang. cervikal diskdegeneration och spondylos med spänningstillstånd samt 188/80 ang. en handsjukdom av arthroskaraktär). Ett uttryckssätt som ger intryck av en sådan närmare relation är att i vart fall skriva om den ifrågavarande kroppsdelen. 1 FÖD 81:16 har exempelvis ett ovanligt ansträngande arbetsmoment ansetts kunna påverka den försäkrades rygg ogynnsamt (lumbago-ischias). Det vanligaste sättet att pröva en skadlig inverkan återfinns bl.a. i plenidomen FÖD 83:7. Däri konstateras att det beskrivna arbetet med sannolikhet kan ge upphov till den aktuella typen av sjukdomsbesvär (påskyndad höftledsarthros). En något säkrare skadlighet synes framgå när man i stället skriver att arbetet sannolikt har kunnat orsaka just den

llArbetskadeförsäkring

178 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbersskademâl

ådragna skadan eller medföra eller föranleda aktuella sjukdomar, sjukdomsbesvär eller sjukdomssymptom. Men det räcker alltså med att relatera till besvär av ifrågavarande typ eller slag. Det är inte heller säkert att formuleringarna motsvaras av några skillnader i bedömningarna. Viktigare distinktioner är det i den mån formuleringarna innebär skilda skadeverkningar så att en faktor i den försäkrades arbetsmiljö antingen har kunnat primär! orsaka hans sjukdom eller kunnat på olika sättförsämra (förvärra) en redan befintlig degenerativ eller annan vanligtvis icke arbetsbetingad sjukdom. Sådana sjukdomar brukar i detta sammanhang kallas grundsjukdomar. Vidare brukar man dela in skadeverkningarna i tre huvudgrupper: primärt orsaka en sjukdom, påskynda ett sjukdomsförlopp eller temporärt försämra en sjukdom. Någon gång kan det vara svårt att välja bara en av dessa grupper. Även vissa grundsjukdomar har några gånger ansetts kunna vara primärt orsakade av speciella belastningar i arbetet under många år. Så har exempelvis varit fallet beträffande dubbelsidiga armbågsarthroser hos en grävmaskinist (FÖD 83: 13) och en hovslagare (FÖD 84:34). När det gäller olika försämringstillstånd har exempelvis i FÖD 80:13:11! såsom minimum diskuterats en försämring i någon mån av cervikal spondylos och rhizopati och i FÖD 81:15 krävts en viss inte enbart momentan försämring av sådana degenerativa processer (grundsjukdomar). En annan mera allmän formulering har varit att arbetet har kunnat utlösa sjukdomsbesvären eller förvärra symptom (t.ex. 596/80). Försämringstillstånden kan vara antingen varaktiga eller tillfälliga. I plenidomen FÖD 83:7 har speciellt belastande arbetsmoment ansetts kunna påverka en höftledsarthros så att grundsjukdomen påskyndas och symptom debuterartidigare. Och förvärras betydligt, läggs till i en annan liknande dom (633/82). Ett uttryck för längre varaktighet är vidare ”utlösa också långvariga symptom från en icke arbetsbetingad ländryggssjukdom”, vilket har förekommit beträffande spinalstenos i mål 143/79. Skadlighet som innebär att en sjukdom pâskyndas (accelereras) brukar som har nämnts tidigare hänföras till en andra huvudgrupp efter de primära inverkningarna. Vad så gäller temporärafärsämringsrillstând - den tredje huvudgruppen - lär de kunna uppstå beträffande de flesta sjukdomar. En närmare exempliñering torde därför inte vara meningsfull. Några hithörande domsformuleringar kan dock återges. Beskrivet arbete har bl.a. mera allmänt ansetts sannolikt kunna för viss tid (temporärt) försämra en grundsjukdom (FÖD 83:19 knäledsarthros) eller kunna utlösa symptom från en grundsjukdom i form av smärtor av annat än momentan art (FÖD 81 :15 cervikal spondylos och 1979/80 knäledsarthros) eller kunna utlösa symptom (effekter) i form av värk och rörelseinskränkning på grundval av degenerativa förändringar (FÖD 84:18 höftledsarthros och 2268/82 degenererad axel) eller kunna medföra belastningssmärtor från en redan etablerad skada (1526/82 knäledsarthros med meniskskada). En annan i viss mån speciell skadegrupp kan bildas av akuta ofta dramatiska utlösningar eller framkallningar av sjukdomstillstånd ge-

Bilaga En redogärelseför rättspraxis i arbetsskademâl 179

nom särskilda, ibland bara momentana påfrestningar på till synes friska personer. Ofta har de emellertid haft medfödda kroppsfel eller svagheter eller andra dittills dolda sjukdomar som grund för sina nu akuta sjukdomstillstånd. Som exempel kan åberopas FÖD 82:7 ang. hjärtinfarkt, 82:33 ang. pulpaskada i försvagad tand, 84:21 ang. ljumskbrâck, 84:30 ang. reaktiv psykos, 850/80 ang. hjärnblödning, 866/80 ang. diskbråck, 325/81 ang. meniskruptur, 139/80 och 2687/82 ang. lumbago-ischiassymptom. När det gäller rättspraxis har hittills behandlats olika inverkningar som skadliga faktorer i arbetsmiljön kan ha på den försäkrades hälsa. l frågan om vilka skadliga faktorer som kan medföra dessa skadeär det inom ramen för detta avsnitt verkningar bara möjligt att ge ett allmänt intryck av sådana faktorer som försäkringsöverdomstolen har i sina domskäl. l avsnitt åberopat 7 om vissa sjukdomsgrupper kommer faktorerna att sättas i relation till resp. sjukdomar. Detta avsnitt 5.1 avslutas således med en kortfattad uppräkning av särskilt åberopade faktorer, och dessa kan jämföras med de exempel som enligt avsnitt 2 har angetts i lagförarbetena. l de refererade domarna har åberopats: ansträngande arbetsställning, tunga lyft i ansträngande kroppsställning, olämplig arbetsställning, tunga moment såsom tunga lyft, ovanligt ansträngande arbetsmoment, lyft, annan hantering som varit ansträngande för vissa muskler, en mycket och ovanligt pressande arbetssituation både fysiskt och psykiskt, arbete med tunga lyft, svårartade elevtrakasserier i form av grovt smädande tillmälen och upplevt fysiskt hot, ensidiga rörelser och ansträngande arbetsställningar, extraordinär med arbetsbelastning lojalitetskonflikter och massmediabevakning vilket medfört särskilda psykiska påfrestningar, arbete med sådan kraft som medfört kraftiga sammanbitningar, vrid- och rotationsrörelser i statiska belastningslägen, tunga lyft och frekventa nedhopp, normala men individuellt arbetspåfrestande studier, arbetsmoment som inneburit påfrestningar på armen, påfrestande belastning på vissa leder, särskilt ofysiologiska cykliskt återkommande stötmoment, ett för knäna påfrestande arbete i kombination med degenerativ sjukdom och övervikt, tunga lyft under samtidig framåtböjning och vridning av ryggen, tungt arbete med lyft och vridningar och vibrationer, arbetsställningar och arbetsmoment som medfört statisk belastning på viss muskulatur, en ovanlig och momentan fysisk ansträngning, trakasserier och kränkande särbehandling. Ur domarna från X-registret kan vidare nämnas: psykiska påfrestningar absolut och relativt, ansträngande arbetsmoment, och ensidiga ovanligt ansträngande arbetsmoment och arbetsställningar, arbete med eleverad skuldra och hög statisk belastning mot vissa muskelpartier, skakningar och vibrationer under truckkörning på ojämn mark, fysiskt ansträngande arbete med tunga lyft och ofysiologiska arbetsställningar och obekväma rörelser, mycket gående och stående som medfört hård belastning på de nedre extremiteterna, för knälederna påfrestande gång i trappor, återkommande neurotiserande stressituationer på grund av bristande erfarenheter och kunskaper i en ny funktion efter utlokalisering, mycket frekventa spakrörelser med nästan raka armar.

180 En i arbetsskademål

Bilaga redogörelse för rättspraxis

Till sist bör konstateras att flera av de âtergivna faktorerna givetvis sammanfaller och således bara har beskrivits på olika sätt. Det torde dock kunna vara av intresse att se prov på skilda formuleringar.

5.2 inverkan LAF

Ej skadlig enligt

Endast i åtta domar har den försäkrades talan lämnats utan bifall på den grunden att han inte har varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete. Domarna har gällt en rörmontör med knäbesvär (domsmånad 8309/ mål nr 1042/82), borstmaskinsarbetare med höftledsarthros (8104/545/ 80), rullmaskinsförare med ganglion (8205/471/81), maskinskriverska med epikondylit (8107/1878/80), finmekaniker med psykiska besvär (FÖD 84:52:I), dagcenterföreståndare med psykisk insufliciens (FÖD 82:31), taxichaufför med hjärtinfarkt (FÖD 83:5) och konstruktör med hjärtinfarkt (81 12/1 154/80). Den först angivna domen torde av försäkringsöverdomstolen ha ansetts vara av vikt främst i en bevisfråga. Kravet på styrkan i bevisningen av att en försäkrad har varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet ligger som har nämnts tidigare vid att detta skall framstå som sannolikt. I domen har ett avslag i den frågan formulerats så, att domstolen inte funnit det sannolikt att klaganden i sitt arbete varit utsatt för sådan skadlig inverkan som avses i 2 kap. 1 § LAF. Formuleringen kan mot bakgrund av förekomna domskäl i vissa tidigare domar innebära att det ställda beviskravet skall gälla i alla led som behöver prövas särskilt innan det låter sig konstatera att skadlig inverkan har förekommit. Det går t.ex. inte alltid att få full visshet om den försäkrade har varit exponerad för den ifrågavarande farliga faktorn i sitt arbete eller om faktorn har en skadebringande egenskap eller om exponeringstiden och exponeringsgraden har varit av sådan omfattning att en viss skada har kunnat uppstå hos den försäkrade. Den äldsta domen i övrigt (8104), som liksom andra äldre domar måste betraktas med hänsyn till senare praxisutveckling, gällde en 60-årig man som hade arbetat vid en borstmaskin under många år. Han hade under flera år haft besvär av en höftledsarthros. 1 arbetet hade förekommit lyft och annat tungt arbete, i viss mån ensidigt och i obekväm arbetsställning. Det aktuella sjukdomsfallet övergick i förtidspension. Domen synes vara grundad på ett läkarutlátande enligt vilket grundsjukdomen inte var orsakad av arbetet och en försämring i form av sjukskrivning inte heller var orsakad av skadlig inverkan. Med stöd av ett utlåtande har vidare i ett annat mål (8205) en rullmaskinsförare, som utfört ansträngande arbete med vänster hand, inte ansetts utsatt för skadlig inverkan i arbetet beträffande ett s.k. ganglion på vänster handrygg. Enligt utlåtandet hade arbetet inte kunnat orsaka sjukdomsbesvären. När det gäller sjukdomar i rörelseapparaten har slutligen (8107) en 30-årig kvinna som drabbats av dubbelsidig lateral epikondylit inte ansetts ha varit utsatt för skadlig inverkan när hon på koncentrerad halvtid under ett halvår hade arbetat i högt tempo vid en elektrisk skrivmaskin.

, Bilaga En i arbersskademâl 181

redogörelseför rättspraxis

De återstående fyra domarna handlar om psykiska och psykosomatiska sjukdomar och hjärtinfarkt. Vad avser den första sjukdomsgruppen gäller domarna speciella situationer som i arbetsskadeförsäkringens lagförarbeten 1975/762197 s. 91) har undantagits (prop. från försäkringen. Socialministern anslöt sig där till yrkesskadeförsäkringskommitténs bedömning att vissa med arbetet eller arbetsförhållandena sammanhängande omständigheter som otvivelaktigt kunde ge upphov till psykiska besvär hos arbetstagare inte var av den arten att den skadliga inverkan som de kunde medföra borde falla in under bestämmelserna. Kommittén hade framhållit att det låg i sakens natur att psykiska störningar till följd av företagsnedläggelse, arbetstvister, byte av arbetsuppgifter, svikna

befordringsförhoppningar, bristande uppskattning av arbetsinsatser och

allmän vantrivsel med arbetsuppgifter och arbetskamrater inte skulle kunna föranleda ersättning från arbetsskadeförsäkringen. l rättsfallsreferatet FÖD 82:31 var det en kvinnlig dagcenterföreståndare (född 1925) som hade drabbats av psykisk insufficiens i samband med en omorganisation. Uppgifterna i målet om bakgrunden till och utvecklingen av den psykiska insufñciensen ansågs av försäkringsöverdomstolen ge övervägande stöd för bedömningen att sjukdomsbesvären hade utlösts och vidmakthållits främst av meningsmotsättningar. I målet åberopades även andra möjliga orsaker såsom ökad arbetsbörda, överansträngning och oro. Men i ett sådant blandfall stannade domstolen således vid bedömningen att de främst inverkande omständigheterna var sådana som enligt Iagförarbetena föll utanför LAF. I det andra målet angående psykiska skador, FÖD 84:52:l, ansågs inte heller skadlig inverkan i arbetet föreligga beträffande en ñnmekaniker som hävdat att han under två år förföljts och trakasserats av sin arbetsledare. Avslaget motiverades med att arbetsledaren i allt väsentligt enbart, och i vart fall inte på ett inkorrekt sätt, fyllt funktionen som arbetsledare. Även om detta lett till ansträngda relationer måste det enligt domen jämställas med de i Iagförarbetena undantagna omständigheterna. De två sista målen om hjärtinfarkt gäller två män, födda 1935 resp. 1924. Det ena (FÖD 83:5) avser en taxichaufför, som även tidigare hade haft en mindre infarkt. Han var storrökare. inverkan av Någon skadlig betydelse för uppkomsten av hans hjärtinfarkt ansågs av domstolen inte ha förelegat i hans arbete. Med hänsyn till ett sakkunnigutlåtande konstaterades först att det saknades bevis för att arbetet allmänt sett skulle innebära några särskilda risker för uppkomst av hjärtinfarkt. lnte heller hade i det aktuella fallet förelegat någon till arbetet hänförlig faktor som kunde vara av betydelse i det avseendet. Att den försäkrade omedelbart före insjuknandet hade fullgjort två elva timmar långa nattpass kunde såvitt var känt inte utlösa en hjärtinfarkt, och några andra omständigheter som kunde tyda på att hans skiftarbete vid tiden närmast före insjuknandet varit särskilt ansträngande hade inte heller kommit fram i målet. Det andra målet (8112) avser en konstruktör som hade arbetat med orderbehandling och offertgivning. Han var varken rökare eller överviktig. Han hade i målet åberopat en särskilt stor arbetsbelastning under det senaste halvåret. Domstolen fann emellertid att arbetet under den närmaste tiden inte hade varit så psykiskt absolut och påfrestande,

182 En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis

relativt, att detta kunnat utlösa den försäkrades hjärtinfarkt. Även om så vore fallet, fortsatte domstolen, har med hänsyn till en viss riskframkallande medicinering mot giftstruma arbetet vid en helhetsbedömning inte varit den utlösande faktorn. Av de redovisade, endast åtta avslagsdomarna torde utöver vad som har framgått ovan inte kunna dras några mera generella slutsatser angående begreppet skadlig inverkan i arbetet. Det krävs visserligen någon faktor i arbetsmiljön av viss dignitet i förhållande till den försäkrades skada, men några allmängiltiga minimigränser torde inte kunna dras med ledning av detta begränsade underlag. Sammanställt med det föregående avsnittet, i vilket underlaget har tillåtit en viss systematisering, eller inom ramen för senare avsnitt om särskilda sjukdomsgrupper har dock även de här behandlade domarna sin betydelse. l frågan om minimigränser för skadlig inverkan kan också erinras om att man i princip är försäkrad i befintligt skick”. För att visa exempel på resonemang som kan föras kring frågan om minimigränser och ”befintligt skick” återges slutligen en särskild mening som en ledamot av försäkringsöverdomstolen har utvecklat i referatet FÖD 84:21.

Arbetsskada är skada till följd av skadlig inverkan i arbetet. Den försäkrade är försäkrad sådan han är, i befintligt skick. Detta innebär att om försäkrad som drabbas av skadlig inverkan i arbetet har en tidigare, inte arbetsbetingad sjukdom eller en konstitutionell eller åldersbetingad svaghet, så skall den extraeffekt, som den skadliga inverkan på grund härav får, vara täckt av arbetsskadeförsäkringen. Däremot är sjukdomsbesvär, som - eller i den mån de - måste anses orsakade av den inte arbetsbetingade sjukdomen eller svagheten, inte täckta av försäkringen. Det kan vara svårt att avgöra, i vad mån det är den ena eller den andra situationen som föreligger i det särskilda fallet. Bla. kan man tveka om hur man bör resonera i de fall där den konstitutionella bräckligheten är så extrem, att redan ett minimum av påfrestning i arbetet kan utlösa sjukdomsbesvär. Principen om “befintligt skick skulle då, konsekvent följd, leda till att på så sätt utlösta sjukdomsbesvär vore att anse som arbetsskada. Fråga är emellertid om det verkligen är förenligt med lagen om arbetsskadeförsäkring att på detta sätt uttunna begreppet skadlig inverkan till praktiskt taget intet. (Problemet uppkom i praktiken inte på yrkessskadeförsäkringslagens tid, enär enligt den lagen - vid momentan påfrestning i arbetet - endast olycksfallsskada och vad därmed likställdes var relevant.) Kravet på skadlig inverkan enligt lagen om arbetsskadeförsäkring måste sannolikt i någon mån vägas mot principen om “befintligt skick. Det skulle kunna tänkas ske genom att man i fall av så utpräglad bräcklighet, att besvär kan debutera snart sagt när som helst, anser att det är bräckligheten och inte inverkan i arbetet som utlöser de besvär som råkar debutera i tidssamband med arbetet. (Jämför den olika utgången i målen 473/77 och IO/8I 28, där den försäkrade bitit sönder en av sina tänder, varvid dock är att beakta att det var regler motsvarande yrkesskadeförsäkringslagens och dess olycksfallskrav som var att tillämpa i det förstnämnda målet.) Resonemanget torde dock förutsätta att den påfrestning som förekommit i arbetet varit mindre påtaglig. Eljest torde problemställningen glida över till att avse frågan för hur lång tid orsakssamband med arbetet skall godtas. En grupp av mål, som det kan synas ligga nära till hands att jämföra med ljumskbråckmålen, är diskbråckmålen. l de sistnämnda har den försäkrade diski ryggraden, vilka förändringari regel anses ej arbetsbetingade. En degeneration momentan påfrestning i arbetet kan emellertid utlösa diskbråck. l en rad fall har

En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelsefär rättspraxis 183

sådant diskbråck godtagits som arbetsskada och därav direkt föranledd sjukskrivning utöver samordningstiden (före och efter ev. operation) - men ej mer ersatts enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (t.ex. 866/80:6, 1178/8119, 1247/ 80:7, 2259/78, 139/80:10). De medicinska sakkunniguttalanden som förekommit i olika mål hos försäkringsöverdomstolen om lateralt (indirekt) ljumskbråck - om s.k. medialt ljumskbråck är det inte fråga i målet - ger vid handen att en förutsättning för att ett lateralt ljumskbråck skall uppkomma är att det föreligger en svaghet i bl.a. bukväggen. Denna svaghet är tydligen i regel medfödd och förvärras ofta allteftersom personen i fråga blir äldre - i varje fall är svagheten inte arbetsorsakad. Detta medicinska material rörande hur lateralt ljumskbråck uppkommeri fall av momentan påfrestning och om annan, inte momentan skadlig inverkan i arbetet är det inte fråga i målet - kan tyda på att en fullständig analogisering med diskbråcksfallen inte utan vidare är hållbar. Det kan vara så att de nödvändiga svagheterna i bl.a. bukväggen och dessa svagheters åldersbetingade fortskridande gör att den utlösande faktorn får underordnad betydelse och framstår såsom närmast slumpmässig. l enlighet med vad som anförts ovan torde det då ligga nära till hands att anse att arbetsskada inte föreligger, inte ens temporärt och i vart fall inte utöver samordningstiden. Detta betraktelsesätt kan - förutom äldre rätts olycksfallskrav - utgöra förklaringen till den restriktiva inställning som praxis tidigare haft, när momentan påfrestning i arbetet påståtts ha utlöst lateralt ljumskbråck. Emellertid synes det medicinska materialet - i huvudsak entydigt - innebära att en påfrestning i arbetet är, via ökat buktryck, en tänkbar utlösande orsak till lateralt ljumskbråck. Även om man anser att man ofta inte kan godta utlösningen av ljumskbråck som arbetsskada måste det kunna föreligga situationer då motsatt slutsats är befogad. Jag syftar då närmast på fall då en påtaglig och adekvat kroppsansträngning förekommit och ljumskbråcket inträffat i direkt tidssamband därmed. Då måste skadlig inverkan i arbetsskadeförsäkringens mening kunna anses ha förelegat och anses ha orsakat den följande akuta sjukskrivningen (före och efter ev. operation för ljumskbråcket), på motsvarande sätt som när ett diskbråck anses som arbetsskada. Denna situation får anses föreligga i nu förevarande mål. Jag instämmer därför till fullo i vad övriga ledamöter anfört i målet.

6 Om orsakssamband

enligt bevisregeln

6.1 Allmänt

Sedan det väl har konstaterats att en försäkrad har varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete, skall enligt 2 kap. 2 § lagen om arbetsskadeförsäkring en skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Detta är en mycket förmånlig s.k. omvänd som innefattar bevisregel, en presumtion för att den ådragna skadan också är en arbetsskada. Regeln innebär även att man inte kan ställa upp krav på ett vetenskapligt belagt samband mellan orsak och skada. Lagstiftaren har i stället haft intentionen att rättsförluster som kan hänföras till den medicinska ofullvetenskapens

184 En i arbetsskademâl SOU |985:54

Bilaga redogörelse för rättspraxis

får bäras av försäkringen och inte av den enskilde försäkrade. komlighet Som har nämnts redan i avsnitt 5 om skadlig inverkan är man i princip försäkrad i ”befintligt skick”, och även i frågan om orsakssamband måste således tas hänsyn till den försäkrades fysiska och psykiska tillstånd och individuella reaktioner på olika påfrestningar. En viktig ombeträffande sambandsbedömning är dock att denna i allmänständighet het bara behöver antal svårare skadefall som har göras i ett begränsat varat längre än den tid av 90 dagar under vilken arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen. vid bedöm- En mängd olika skäl kan tala för eller mot orsakssamband Skälen kan variera efter dels den försäkrades ningar enligt bevisregeln. skadan och dels den skadliga inverkonstitution, dels den ifrågavarande kan som han har varit utsatt för i sitt arbete. Skilda skäl har givetvis också antalet olika tyngd, och man kan alltså inte barajämföra omständigheter som i ett särskilt fall talar för resp. mot ett orsakssamband. Vidare kan förekomsten av en viss omständighet tala för ett samband i ett särskilt fall medan motsatsen inte behöver anses tala mot ett samband. Undantagsvis kan en och samma omständighet t.o.m. åberopasför samband i ett visst skadeärende och mot samband i ett annat. Ärendena gäller då också olika typer av skador. Det går således inte att en gång för alla katalogisera omständigheter som skall anses tala för eller mot orsakssamband vid bedömningar enligt Om man vill kunna tala om någon rättspraxis vid sambevisregeln. måste det emellertid ändå vara ändamålsenligt att bandsbedömningar beakta försäkringsöverdomstolens domslut och domskäl i vissa viktigare Detta avsnitt kommer därför att innehålla en redovisning av de frågor. olika skäl som av domstolen synes vara särskilt anförda för resp. mot orsakssamband i de genomgångna domarna. Därvid kommer också att hänvisas till de respektive arbetssjukdomarna. på att bli allmängiltig men Redovisningen gör som sagt inte anspråk har hanterats vid domskrivden ger en bild av hur sambandsfrågorna på omständigheter som kan ningen. Redovisningen ger också exempel behöva inför sambandsbedömningarna och den torde därvid klarläggas kunna bli ett hjälpmedel vid utredningen av arbetsskadeärenden. I avsnitt 4 har uppgetts att frågan om orsakssamband kan ha varit uppe till bedömning i 66 (30 r) av de genomgângna domstolsavgörandeockså godkänts medan na. I 55 (28 r) fall har ett visst orsakssamband samband inte har ansetts föreligga efter samordningstidens slut i l 1 (2 r) fall. av avsnitt 5.1 i frågan om olika godtagna skadeverk- Som uppföljning ningar på den försäkrades hälsa, bl.a. när en s.k. degenerativ sjukdom bör här nämnas har föreligger, något om hur försäkringsöverdomstolen de därefter likaledes orsakssambanden. Även här har angett godtagna som ett av tre huvudalternativ ha orsakat den skadliga inverkan uppgetts den försäkrades eller t.ex. lett till att sjukdomen utvecklats. En sjukdom annan formulering är att den skadliga inverkan har påskyndat sjuki samband med domsutvecklingen. Och det tredje alternativet, vanligt s.k. grundsjukdomar, är att den skadliga inverkan har försämrat sjukdomen eller förvärrat tidigare besvär.

En i arbetsskademâl 185

Bilaga redøgörelseför rättspraxis

I det tredje alternativet rör det sig om tidsbegränsade försämringar av olika slag, i allmänhet med påföljande sjukskrivningar. Någon gång har också angetts just att den skadliga inverkan har framkallat ett sjukdomstillstånd med sjukskrivning eller t.ex. utlöst besvär som krävt operativ behandling. Av intresse inom försämringsalternativet är vidare en formulering som antyder att den skadliga inverkan inte behöver vara den enda orsaken utan bara ha bidragit till en försämring (FÖD 80:l3:l). När det så gäller de skäl som i domarna synes vara åberopade för eller mot orsakssamband i de enskilda fallen skall redovisningen avse sådana skäl som har anförts särskilt i samband med domsluten. Skäl som i övrigt kan framgå av domarna, t.ex. av en föregående redogörelse för saken, låter sig inte alltid utvälja med tillräcklig säkerhet. Det vanligaste är att domarna inte innehåller några skäl av det förstnämnda slaget eller att domarna grundas på mer eller mindre uttryckliga hänvisningar till utlåtanden av medicinskt sakkunniga. Det ligger utom ramen för denna redogörelse att analysera sådana utlåtanden. l det avseendet kan emellertid hänvisas till en av försäkringsdomaren Carl Herman Bergh gjord Rättsfallsöversikt beträffande arbetsskadeförsäkringslagen, Del I, Arbetsskadebegreppet, Ryggbesvär (Försäkringskasseförbundet 1985). l bortåt 30 domar som nu är aktuella, varav ca hälften referat, har dock särskilda skäl för eller mot orsakssamband åberopats eller diskuterats i anslutning till utgången i målen.

6.2 Skäl som talar för samband

Frånsett vad som har yttrats i utlåtanden av medicinskt sakkunniga har skäl för orsakssamband mellan en viss skadlig inverkan och ett visst sjukdomstillstånd diskuterats i ett dussintal refererade domar och i ca hälften så många av de X- markerade. Mera allmänt har t.ex. i en dom angående hjärtinfarkt (FÖD 82:7) erinrats om att man är försäkrad i befintligt skick. Mot bakgrund av att begreppet skadlig inverkan i arbetet bara behöver relateras till den typ av skada som är i fråga i ett ärende kan vidare ibland uttryckligen konstateras att den förekomna inverkan har utgjort en tillräcklig påfrestning för utlösning av sjukdomen just hos den försäkrade (jfr. t.ex. i slutet av avsnitt 5.2 domen FÖD 84:21 ang. ljumskbråck). Ytterligare viktiga frågor i samband med den försäkrades konstitution framgår i slutet av detta avsnitt. Skäl i sambandsfrågan kan i övrigt ofta hänföras antingen till förhållanden före det att den aktuella skadan visade sig eller till omständigheter i samband med yppandet eller till sjukdomsförloppet och andra senare inträffade förhållanden. Att den försäkrade fö re sk adan hade varit väsentligen frisk har bl.a. anförts i en dom som gällt tenosynovit och olika symptom i axel- och skuldermuskulaturen hos en kortväxt lokalvårdare (418/82). När degenerativa förändringar har förelegat har vidare t.ex. konstaterats att den försäkrade tidigare haft endast ringa sjukdomsbesvär (FÖD 8l:l6 ang. lumbago ischias efter ett tungt lyft) eller tidigare ej varit sjukanmäld för

186 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl

sjukdomen (FÖD 84:21 motsvarande ang. ljumskbråck eller 83:7, 625/ 82 och 2268/82 ang. höftledsarthros, spondylolistesbesvär resp. axelbesvär till följd av annan skadlig inverkan i arbetet). Liknande skäl är att den försäkrade tidigare inte har besökt läkare för sjukdomen (FÖD 82:14 ang. supraspinatustendinit och frozen shoulder efter olycksfall) eller tidigare varit endast ringa sjukskriven för sjukdomen (FÖD 8l : l4 ang. besvär av cervikal och lumbal spondylos efter olycksfall) eller tidigare kunnat utföra sitt arbete (nyssnämnda FÖD 8 l : l4 och 418/82 i början av detta stycke). I plenidomen FÖD 83:7 har också hänvisats till den allmänna bilden av tidigare röntgen och sjukskrivningar. Sjukdomen var en påskyndad höftledsarthros till följd av tunga lyft och frekventa nedhopp under många år. I en liknande dom angående mera temporära effekter har konstaterats att den försäkrade successivt hade försämrats i sitt arbete och sedermera väsentligt förbättrats under sjukskrivningen (FÖD 84:18). Vad åter gäller betydelsen av tidigare röntgenundersökning har i en förut åberopad dom, som gällde tenosynovit och olika symptom i axel- och skuldermuskulaturen hos en kortväxt Iokalvårdare, anförts att det saknades röntgenologisk förklaring till besvären (418/82). I samma dom har i frågan om orsakssamband också anmärkts individfaktorer som att den försäkrade varit endast l58 cm lång och att mycket arbete utförts över axelhöjd. En annan omständighet som ibland tillmäts stor betydelse för ett orsakssamband är i vad mån det när skadan visar sig finns ett tidsmässigt samband mellan ett visst arbete och skadedebuten. l FÖD 84: l 9, som gällde muskel- och sensjukdomar av typen OCD (Occupational Cervicobrachial Disease) till följd av ensidigt monteringsarbete, fästes bl.a. vikt vid att den försäkrade hade insjuknat i viss relation till att hon fått nya arbetsuppgifter. l FÖD 84:21 noterades att den försäkrade för första gången haft symptom på ljumskbråck i direkt anslutning till ett tungt lyft m.m. Och även vid andra sjukdomstillstånd har man fäst avseende vid om sjukdomsfallet har föregåtts av ett direkt utlösande moment i arbetet, t.ex. i FÖD 81:16 ang. lumbago ischias efter ett tungt lyft. l ett par domar har vidare uttryckligen diskuterats huruvida andra riskfaktorer för utlösning av akuta sjukdomstillstånd har påvisats (FÖD 82:7 ang. hjärtinfarkt till följd av en ovanligt pressande arbetssituation och 84:30 ang. reaktiv psykos till följd av ett pressande kursmoment). Även sjukdomsförloppet och andra efter skadan inträffade omständigheter har åberopats som skäl för orsakssamband i olika fall. Avseende har exempelvis fästs vid att den försäkrade har väsentligt förbättrats under sjukskrivningen, vilket i FÖD 84:18 ansågs tyda på att förekommen skadlig inverkan spelat en förhållandevis stor roll för försämringseffekter vid höftledsarthros. I andra domar har anförts att den försäkrade har förbättrats efter sjukgymnastik (418/82 ang. tenosynovit och olika symptom i axel- och skuldermuskulaturen hos en lokalvårdare) eller att han inte har varit sjukskriven för besvär av aktuell typ efter det ifrågavarande sjukdomsfallet (2268/82 ang. axelbesvär av arthroskaraktär och 2933/82 ang. nuchalgia och lumbago-ischias) eller att han har blivit i stort sett besvärsfri efter en omplacering i arbetet (FÖD 84:19 ang.

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl 187

tidigare omnämnd OCD och 625/82 ang. lumbago på grundval av spondylolistes). Emellertid har någon gång även motsatser till nyss nämnda omständigheter kunnat framhållas som skäl för orsakssamband i kombination med andra förhållanden. l exempelvis FÖD 81:14 har beträffande en tidigare fullt arbetsför försäkrad med cervikal och lumbal spondylos såsom skäl för samband med ett olycksfall anförts att han efteråt hade fått långvariga besvär av sin sjukdom. Ett annat exempel är FÖD 82:15 som gällde cervikala muskelbesvär efter mångårigt arbete vid en excenterpress. Den försäkrades sjukpenning hade efter två år bytts ut mot först halvt sjukbidrag och senare halv förtidspension på grundval enbart av cervikala muskelbesvär. Domstolen fann med hänsyn därtill att sambandstiden inte skulle begränsas. Skäl i samband med ett sjukdomsförlopp har vidare förekommit i FÖD 84:30 ang. en reaktiv psykos. Där ansågs sjukdomens normala djup och varaktighet tala för ett längre orsakssamband med en momentan skadlig inverkan. Därjämte beaktades relationerna mellan flera perioder med vård på sjukhus. l ett annat mål, som gällde ljumskbråck efter ett tungt lyft (FÖD 84:21), godkändes orsakssamband under det akuta sjukdomsskedet före och efter en operation. Mera konstitutionella faktorer åter är vad denförsäkrades ålder och förekomsten av s.k. degenerarivaförändringar har för betydelse vid bedömningen av sambandstidens längd. På bifallssidan finns i det avseendet tre domar med särskilda uttalanden. FÖD 82: 14 gäller supraspinatustendinit och frozen shoulder efter ett halkolycksfall för en manlig försäkrad i 60- årsåldern. Åldern sades därvid göra att man fick räkna med en förhållandevis lång läkningstid för utlösta besvär. I mål 405/80 hade i stället en mycket ung väktare (f 1955) trampat ned i en djup grop och fått lumbago-ischias. Vid en begynnande degenerativ process som hade försvagat diskernas normala funktion ansågs ett trauma kunna medföra besvär under längre tid än som var normalt. Liknande uttalanden har i FÖD 84:4 förekommit även beträffande samband mellan lumbago-ischias och skadlig inverkan under några månader. På grund av påvisade degenerationsfenomen ansågs läkningstiden för en försämringsskada i ryggen bli något längre än normalt. När det gäller försämringsskador på grundval av degenerativa och andra s.k. grundsjukdomar förekommer i praxis att orsakssamband med skälighetsresonemang godtas under vissa till synes schablonmässiga försämringsperioder medan de fortsatta sjukdomstillstånden hänförs till den icke ersättningsberättigande grundsjukdomen. Denna praxis redovisas särskilt i avsnitt 8.4. Såväl alla ovan behandlade omständigheter som andra kan - som redan har nämnts i början av detta avsnitt - allt efter skadornas natur tillmätas varierande betydelse vid sambandsbedömningarna. Viktigt är dock alltid att också ta intryck av den helhetsbild som tonar fram ur varje enskild skadeakt. Detta har kommit till uttryck i plenidomen FÖD 83:7. Enligt denna skall man i tveksamma fall även ta ledning av den allmänna bilden av en sjukdoms utveckling (i det fallet en höftledsarthros). Slutligen kan noteras att överdomstolen någon gång i sina domskäl har

188 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl

erinrat om en likformig rättstillämpning, genom att inte finna förhållandena i så hög grad avvikande från två tidigare bifallsdomar beträffande liknande skador att en annan slutsats skulle vara berättigad i det aktuella målet (FÖD 83:19).

6.3 Skäl som talar mot samband

Som har nämnts flera gånger tidigare är man i princip försäkrad i ”befintligt skick”. Detta hindrar emellertid inte att situationen i många mål har ansetts vara sådan att den försäkrades talan har fått lämnas utan bifall av skäl som berott på att han haft kroppsliga svagheter eller förändringar som inte varit betingade av arbete. lnför en följande redovisning av olika skäl som synes anförda mot orsakssamband mellan konstaterade skadliga inverkningar och resp. sjukdomar efter samordningstidens slut skall påpekas att de domar som kommer att åberopas v ett drygt dussin - inte genomgående är avslagsdomar. Man kan ju nämligen även i bifallsdomar diskutera skäl som synes tala mot orsakssamband och väga dem mot skälen som talar för samband. l ll (2 r) domar av alla de genomgångna har dock besvären lämnats utan bifall på den grunden att något orsakssamband inte har ansetts föreligga efter samordningstidens slut. Även bortsett från vad som har yttrats i läkarutlâtanden har som sagts konstitutionella faktorer hos den försäkrade haft stor betydelse som vikter i den vågskål som innehåller skälen mot ett längre orsakssamband mellan arbete och sjukdom. Som negativa förhållanden i det avseendet synes exempelvis ha nämnts att den försäkrade har haft en medfödd kroppslig svaghet (FÖD 84:21 ang. ljumskbråck) eller sjukliga kroppsliga förändringar (FÖD 81:14 ang. spondylos) eller degenerativa förändringar av andra slag (FÖD 81:16 ang. lumbago ischias, 82:14 ang. supraspinatustendinit och frozen shoulder samt 1881/82 ang. cervikal värk). I FÖD 80:l3:lII, som gällde cervikal spondylos med rhizopati, konstaterades att besvären enligt den medicinska utredningen var väsentligen betingade av degenerativa förändringar i halsryggen. En annan intressant motivering har lämnats i en dom i mars 1983 i mål 144/82, som gällde spondylos och lumbago ischias hos en svinslaktare som var född år 1938. Han hade redan i försäkringskassan fått ett orsakssamband godkänt under precis ett år och yrkat förlängning i besvären. De avslogs emellertid under åberopande av att han hade degenerativa förändringar i sin rygg som motsvarade hans ålder. Andra omständigheter som kan tala mot orsakssamband med en viss skadlig inverkan i arbetet är att den försäkrade tidigare har haft liknande sjukdomsbesvär (FÖD 81:14 ang. spondylos m.m., 81:16 ang. lumbago ischias och 84:21 ang. ljumskbråck). Ett par gånger har anförts att det av medicinskt sakkunniga har ansetts föga sannolikt att en arbetsbetingad försämring av en grundsjukdom skulle bli långvarig (FÖD 81:15 ang. cervikal spondylos m.m. och 596/ 80 ang. cervikalsyndrom med rhizopati). Någon gång har uttalats att sjukdomsbesvären enligt allmän läkarerfarenhet borde ha avklingat

Bilaga En redogörelse/är rättspraxis i arbersskademâl 189

inom ett år (2687/82 ang. ischiasbesvär). Det har även förekommit skälighetsresonemang beträffande vissa sambandstider (t.ex. 633/82 ang. höftledsarthros). l den frågan kan vidare hänvisas till avsnitt 8.4. Helhetsbilden i ett skadefall är givetvis också av intresse. l mål nr [579/80 ansågs t.ex. arten och utvecklingen av vissa knäbesvär tala mot ett längre samband med vissa ansträngande arbetsmoment under många år. Att den försäkrades hela sjukhistoria visade besvär av bestående karaktär anfördes i mål l88l/82 mot att godkänna mer än drygt två års samband i fråga om cervikal värk på grundval av degenerativa förändringar. Någon gång har också som skäl mot samband åberopats att besvären - av i det aktuella fallet cervikal spondylos m.m. - inte hade avklingat under sjukskrivningen utan i stället föranlett förtidspension (FÖD 8lzl5). Slutligen kan noteras mål 1154/80, i vilket framhölls att en alternativ skadeframkallande faktor förelåg. Domen gällde en hjärtinfarkt efter psykiska påfrestningar. Det anfördes emellertid att det - med hänsyn till vad en sakkunnig om erhällen medicin yttrat mot giftstruma vid en helhetsbedömning måste anses att betydligt starkare skäl talade mot än för att det varit påfrestningarna i arbetet som hade utlöst hjärtinfarkten.

7 Vissa

sjukdomsgrupper

Med anknytning till yrkesskadeförsäkringskommitténs utredningsförslag (SOU l975z84 s. 98 f) om en s.k. strängare bevisregel för särskilt svårbedömda sjukdomar lämnas i detta avsnitt en redovisning i koncentrerad form av sådana domar som i enlighet med avsnitt 3 ligger inom ramen för redogörelsen. Mera allmänna frågor om skadlig inverkan i arbetet och om orsakssamband enligt bevisregeln har tidigare behandlats i avsnitten 5 och 6, till vilka får hänvisas när det gäller generella regler och termer. Ambitionen är liksom tidigare i redogörelsen att denna skall vara mera försäkringsjuridisk än medicinsk. På grund härav och av utrymmesskäl återges exempelvis inte utlåtanden från medicinskt sakkunniga som har yttrat sig i de olika målen. Detta i kombination med den koncentrerade redovisningsformen innebär att man för en närmare jämförelse med aktuella ärenden under handläggning kan behöva ha vissa av de redovisade domarna tillgängliga i sin helhet.

- 7.1 och

Ryggrads- ledsjukdomar

7.1.1 Allmänt

Om förevarande sjukdomsgrupp anförde yrkesskadeförsäkringskommittén följande i sitt huvudbetänkande (SOU 1975:84 s. 98 f).

190 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl SOU l985:54

Smärttillstånd i nacke och rygg är vanligt förekommande inom arbetslivet och kan medföra nedsättning-av arbetsförmågan. Orsaken till dessa nedslitna ryggar” är ofta degenerativa förändringar i kotornas bensubstans, kotmellanskivor och ryggradens leder. Sådana ryggar förekommeri ungefär lika stor utsträckning hos personer med tungt arbete som hos personer med fysiskt lätta arbetsuppgifter. Dessa förändringar anses på vetenskapens nuvarande ståndpunkt inte vara i och för sig arbetsbetingade. Arbete, i synnerhet tungt sådant, kan däremot utlösa eller förvärra sjukdomsbesvären hos en på grund av sådana förändringar försvagad rygg. Kommittén har funnit det rimligt att när en sådan försämring blir föremål för försäkringsteknisk bedömning en strängare bevisregel bör tillämpas. Degenerativa förändringar uppträder även i flera av kroppens leder men drabbar framför allt knä- och höftleder. Sjukdomen (osteoarthrosis deformans), som inte heller enligt den medicinska sakkunskapen anses i och för sig arbetsbetingad, tilltar i frekvens med stigande ålder. Även i dessa sjukdomsfall synes tunga arbetsmoment kunna utlösa smärttillstånd och på annat sätt ogynnsamt påverka sjukdomen. Liksom vid ryggförsämringar bör vid dessa sjukdomstillstånd en försäkringsteknisk bedömning kunna ske - enligt den strängare bevisregeln med hänsyn tagen till den försämring som arbetsbelastning kan ha medfört.

l lagpropositionen (l975/76:l97 s. 70 och 72) anförde socialministern att det enligt hans mening var tillfredsställande att kommittén hade ansett det möjligt att föreslå en generell beskrivning av arbetsskadebegreppet. Genom en allmän regel kunde tillämpningen knyta an till utvecklingen på ett bättre sätt än som var möjligt med de dåvarande bestämmelserna. Det skulle dock enligt hans mening vara olyckligt om - vissa sjukdomar t.ex. ryggsjukdomar som genom arbetsskadebegreppets utsträckning kom att falla under särbehandlas i lagen skulle bevishänseende så att de som drabbades av dessa sjukdomar fick svårare än andra att styrka sin rätt till ersättning. Den vanliga bevisregeln skulle därför ges generell tillämpning på samtliga slag av skador fast med ett särskilt krav på en noggrann utredning när det gällde bl.a. den sjukdomsgrupp som nu är i fråga. Denna sjukdomsgrupp kan av medicinska och andra skäl delas in i undergrupperna halsrygg och axelleder, bröst- och ländrygg, höft, armar och ben. I den mån domar förekommer angående vad yrkesskadeförsäkringskommittén år l975 rubricerade som reumatologiska sjukdomar i form av inflammatoriska tillstånd i leder, torde även sådana domar kunna redovisas i de angivna undergrupperna.

7.1.2 Halsrygg och axelleder

l denna sjukdomsgrupp finns elva domar att redovisa, fem refererade och sex ur X-registret. Det första rättsfallsreferatet, FÖD 8021321, gällde en kvinnlig herrfrisör (f 1934) som hade besvär från halsryggraden, vilka diagnostiserats som spänningstillstånd i förening med diskdegeneration och spondylos. Hon hade i en mångårig anställning utfört i huvudsak tvättning och klippning och hade på grund av sin längd (159 cm) fått arbeta med höjda armar. Hon hade haft värk i tio års tid. Hon ansågs av försäkringsöverdomstolen ha haft en ansträngande arbetsställning som bidragit till

Bilaga En i arbetsskademâl redogörelse för rättspraxis 191

hennes spänningstillstånd och försämrat hennes halsryggsbesvär. Sjukdomsfallets eller sambandstidens efter längd samordningstidens slut framgår inte av domen. l ett samtidigt referat, FÖD 80:13:Ill, lämnades talan däremot utan bifall för en kvinnlig verkstadsarbetare (f 1932) med cervikal spondylos och rhizopati. Hon arbetade med avsyning av cylindrar, varvid viss

framåtböjning och sidoförflyttningslyft Domstolen kunde inte

ingick. utesluta att en olämplig hade försämrat arbetsställning hennes sjukdom i någon mån men fann dock i enlighet med den medicinska utredningen att hennes långvariga nack- och armbesvär väsentligen var betingade av hennes degenerativa förändringar i halsryggen. Samma blev det i FÖD utgång 81:15 för en manlig fabriksarbetare (f 1918) som led av cervikal spondylos m.m. Han hade under många år utfört tungt kroppsarbele såsom att blanda vätskor i fat om 200 kg, flytta och vicka faten samt bära säckar om 50 kg. De aktuella sjukdomsbesvären ledde sedermera till Under

förtidspensionering. många år tidigare

hade han haft lindrigare besvär. Domstolen fann visserligen att de tunga arbetsmomenten kunnat orsaka en viss inte enbart momentan försämring av hans degenerativa processer i halsryggen och axlarna, men orsakssamband efter samordningstidens slut godkändes inte med hänsyn bl.a. till att en medicinsk sakkunnig funnit det föga sannolikt att en sådan försämring skulle bli långvarig och till att symptomen inte klingat

av efter sjukskrivningen utan i stället fortsatt till förtidspensionering.

En kortare period (en vecka) av arbete med tunga [jfr ansågs däremot i FÖD 82:10 ha utlöst besvär av cervikal temporära spondylos och diskdegeneration hos en manlig järnverksanställd (f 1924). Även han hade under år utfört arbete många tungt och tidigare haft vissa sjukdomsbesvär. Det gällde emellertid i målet en tillfällig sysselsättning då han tillsammans med en kamrat hade delvis ovanför axelhöjd lyft och vänt och synat stora plåtar på 100 kg. Detta arbete befanns enligt bevisregeln ha legat bakom en sjukperiod om drygt tre månader. l referatet FÖD som främst 82:21, avser ersättning vid arbetsvård, tillerkändes en manlig rörmontör

(f 1940) vid långvarig sjukskrivning

sjukpenning från

arbetsskadeförsäkringen dels under en utbildningstid,

dels under viss tid därefter. Det gällde sjukdomsbesvär i höger axel (cervico-brachialgi) och i ryggen. Några avgörande röntgenologiska fynd förelåg inte, och montören hade inte förbättrats under sjukskrivningen. Den senare tidsperioden utgjorde två månader på sommaren i en sjukperiod som då hade varat i ca två år. Montören ansågs av domstolen fortfarande sakna förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. Domarna från X-registret är med undantag för den närmast följande samtliga meddelade senare än de refererade domarna. Den äldsta är meddelad i april 1981 i mål nr 596/80 (anges i fortsättningen 8104/596/ 80). Domen 8104/596/80 gällde en kvinnlig bokbinderiarbetare (f 1931) som hade utfört ensidigt arbete och ansträngande lyft vid en packningsmaskin. Hon besvärades av cervikalt syndrom med rhizopati sedan ett par år. 1 halsryggen fanns degenerativa förändringar. Det i målet aktuella sjukdomsfallet hade varat endast fem dagar efter samordningstidens

i arbetsskademál

192 Bilaga En redogörelse för rättspraxis

slut. En av arbetet utlöst inte ha kvarstâtt så försämring ansågs dock vidare av uppgifter i domen att den försäkrade hade länge. Det framgick blivit till ett lättare arbete men även därefter haft vissa omplacerad sjukdomsbesvär. 1 dom 8304/390/82 var det en murare (f 1925) som hade besvär från och halsryggen och höger axel med bl.a. rhizopati på basen av arthros De senaste årens arbete hade gällt husgrunder med diskdegeneration. otympliga stenar på 20-30 kg, varvid förekommit ansträngande lyft och vridrörelser. Muraren hade varit anställd i 30 år och även tidigare haft sjukdomsbesvär. I det aktuella målet hade redan försäkringskassan godunder ett par år som ett enda skadefall men tagit några sjukdomsfall sambandstiden i det senaste, längre sjukdomsfallet till ca sex begränsat månader. Domstolen gick inte heller längre. 1 nästa dom, 8305/623/82, var det en momentan inverkan, rubricerad som olycksfall, som drabbat ett kvinnligt ekonomibiträde (f 1926). Hon hadefärsträckr sig vid ett lyft av en kartong på sju kilo från en hög hylla och därvid fått besvär från en axelled. Hon hade först 14 dagar senare blivit sjukskriven. Sjukdomsfallet, som varade några månader, godkändes dock som en arbetsskada. Som diagnoser hade av läkare ifrågasätts led. › supraspinatustendinit, omartrit och smärtsyndrom i en degenererad 1 domen förklarade vidare domstolen att den inte prövade ytterligare

sjukskrivningsperioder som hade inträffat efter det att försäkringskassan

hade fattat sitt beslut i ärendet. besvär från bl.a. En manlig montör (f 1922) fick i dom 8312/206/82 halsryggen och nacken prövade som arbetsskada till följd av arbetsställningar i samband med svetsning och uppmontering av transportbanoroch under år. Han hade degenerativa förändhydraulanläggningar många och hade även tidigare haft vissa besvär. Vid ett ringar med rhizopati som även innebar epikondylit och tendilångvarigt sjukdomstillstånd, att hans arbete hade medfört en försämring av hans nit, fann domstolen cervikala tillstånd under “viss tid” efter samordningstidens slut. Domen 8312/2268/82 gällde en manlig försågare (f 1925) som under 15 år hade fört en stockvagn och fått axelbesvär. I acromioclavicularleden fanns arthrosförändringar. Hans arbete, bl.a. manövrering av stock-

frekventa spakrörelser med nästan

vagnens styranordning genom mycket kunnat utlösa i raka armar, hade enligt domen sjukdomssymptomen form av värk och rörelseinskränkning i axeln, som var säte för strukturförändringar av degenerativ art. Med hänsyn bl.a. till att den försäkrade inte hade varit sjukskriven för besvär av aktuell typ före eller efter det ifrågavarande sjukdomsfallet, som var ca sju månader långt, godkändes hela fallet som en arbetsskada. arbete bedömdes även i domen 8403/1881/82 beträffande Ett flerårigt ett kvinnligt monteringsbiträde (f 1929) som suttit och utfört fastsätming med en luftknarp (5 000/ dag). Hon hade fått värk och stelhet i nacken och axlarna, varvid degenerativa förändringar konstaterades och även myal- Hon hade redan av försäkringskassan tillergi och myopati ifrågasattes. känts under två år och sedermera förtidsarbetsskadeersättning drygt Hennes vidare ersättningsyrkande lämnades av domstolen pensionerats. utan bifall med hänsyn bl.a. till att hon hade en degenererad halsryggrad

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbersskademâl 193

och att hela hennes sjukhistoria var av bestående karaktär. l alla de redovisade elva målen har försäkringsöverdomstolen eller redan underinstanserna funnit den försäkrade utsatt för skadlig inverkan i arbetet. Vidare har orsakssamband under åtminstone en viss tid efter samordningstidens slut ansetts föreligga i åtta fall men inte i tre fall. l Vad gäller de tre fall i vilka inte något orsakssamband har ansetts föreligga efter samordningstidens slut (FÖD 80zl3zlll, 81:15 och 596/ 80) är likheterna begränsade. Domarna är meddelade under åren 1980 och 1981. I alla tre fallen hade den försäkrade utfört sitt vanliga om än belastande arbete. Vidare synes alla avslagen vara grundade på utlåtanden av medicinskt sakkunniga. Vid de åtta bifallen har redan underinstanserna godkänt ett visst orsakssamband i två av fallen (390/82 och 1881/82) medan överdomstolen för sin del lämnat en vidare talan utan bifall. Dessa båda domar torde därför kunna ha vägledande betydelse endast i frågor om långvariga orsakssamband i liknande fall. FÖD 82:21 avser främst ersättning vid arbetsvård och innehåller inte tillräckliga uppgifter för en analys kring själva arbetsskadan. Domen i mål 623/82 gäller en momentan skadlig inverkan av olycksfallskaraktär. l de fyra återstående bifallsdomarna (FÖD 80: I 3:1, 82:10, 206/82 och 2268/82) har det i tre fall gällt följder av arbeten under många år med mycket ensidiga eller ansträngande eller speciellt belastande arbetsställningar eller arbetsrörelser. Ett fall har gällt ett tillfälligt och särskilt tungt arbete under en vecka (FÖD 82:10). Alla fyra fallen gäller skador av typen försämring av en degenerativ grundsjukdom. I ett av målen framgår varken sjukdomsfallets eller sambandstidens längd (FÖD 8021311). Förtidspension synes inte vara beviljad i något fall. I två fall har den försäkrade tillfrisknat inom sex resp. nio månader (FÖD 82:10 resp. 2268/82) och i ett fall fått orsakssamband godkänt under viss tid vid långvarig sjukdom (206/82).

7.1.3 Bröst- och ländrygg

7.1.3.1 Lumbago-ischias

Sjukdomsfall där diagnosen lumbago-ischias förekommer är ganska vanliga i arbetsskadeärenden. I de aktuella domsamlingarna finns tio sådana skadefall. l samtliga fall har försäkringsöverdomstolen eller redan underinstanserna funnit att den försäkrade har varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet. Nio av fallen gäller tunga lyft m.m., oftast även i ansträngande kroppsställningar, medan ett av målen handlar om ett klart olycksfall. I nio av de tio målen har orsakssamband med ådragna ryggbesvår ansetts föreligga under åtminstone någon tid efter samordningstidens slut. Den enda dom i vilken så inte ansetts vara fallet (8309/820/82) gäller en åkeriarbetare (f 1927) som drabbats i samband med lyft och koppling av ett släp på 150 kg. Han hade dock bara ett kortare sjukdomsfall omedelbart efteråt och hade först två månader senare ett längre sjukdomsfall som sträckte sig över samordningstiden.

1S-Arbetskadeförsäkring

194 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademål

Ett annat mål av speciell karaktär men också med likheter med det föregående är 8106/405/80. 1 det målet hade en ung väktare (f 1955) trampa! ned i en 1,3 meter djup grop och till följd av detta olycksfall det enda som rubricerats så - fått lumbago-ischias. Vissa ryggbesvär hade även framkommit tidigare men röntgen hade inte visat något anmärkningsvärt. Liksom i det förra målet hade olycksfallet bara föranlett en kortare direkt sjukskrivning, en månad, varefter ny Sjukanmälan gjorts efter två månader. Detta senare sjukfall, som avslutades sju månader efter olycksfallet, godkändes emellertid som en arbetsskada. Domstolen anförde att vid en begynnande degenerativ process som försvagat diskernas normala funktion kan ett trauma medföra besvär under längre tid än som är normalt. Av de övriga åtta lumbago-domarna är det lämpligt att först redovisa dem som bara synes avse en momentan påfrestning i likhet med olycksfall. Först två refererade domar. l FÖD 81:16 hade en bageriarbetare (f 1932) lyft en SO-kilossäck till 80 centimeters höjd, i böjd och något vriden kroppsställning. Han hade då drabbats av lumbago-ischias på basen av diskdegeneration. Sjukdomsfallet blev bortåt två år långt. Domstolen konstaterade att det ovanligt ansträngande arbetsmomentet kunnat påverka hans rygg ogynnsamt. Vidare ansågs skälen som talade mot ett orsakssamband viss tid” efter samordningstidens slut - lätta diskdegenerationer och tidigare ryggbesvär inte betydligt starkare än skälen som talade för samband - och tidigare endast ringa ryggbesvär två läkares uttalande om direkt samband med det utlösande momentet. l rättsfallet FÖD 81:20 hade en kvinnlig barnvårdare (f 1922) i olämplig ställning lyft en pojke på 30 kg och medgipsat ben. Även hon hade varit böjd och vriden samt lyft med raka armar. Hon sjukskrevs för lumbago och sjukdomsfallet blev långt. Hon hade åldersadekvata diskdegenerationer och kunde också ha ådragit sig en mjukdelsskada i ryggmuskulaturen. Också hon hade haft vissa tidigare ryggbesvär och hade dessutom en dålig höft. Hon hade dock varit ”ryggfrisk” vid tiden för händelsen. Med stöd av den medicinska utredningen i målet blev det även i detta mål godkänt ett orsakssamband under ”viss tid” efter samordningstidens slut. När det gäller sambandstidens längd finns en rätt upplysande dom i ett mål som gäller ett vårdbiträde som framåtlutad hade lyft en patient i en säng (8405/2687/82). Det var ett tungt lyft i en påfrestande ställning konstaterade domstolen. Hon hade tidigare varit ”ryggfrisk” men nu sjukskrivits för ländvärk och ischias. Även ligamentskada, sacroilit och myosit nämndes. Sjukskrivningen ledde sedermera till förtidspension. Domstolen godkände emellertid bara en sambandstid av ett år och anförde att besvären enligt allmän läkarerfarenhet borde ha klingat av inom ett år (ischiasbesvär). Ibland kan ryggbesvär väl debutera i samband med en momentan händelse men ändå prövas i förhållande även till andra skadliga faktorer i den försäkrades arbete. l FÖD 80:13:11 hade t.ex. en lokalvårdare (f 193 l) ofta lyft skurhinkar till en något hög vask. Vid ett sådant lyft hade hon fått lumbago-ischias. Hon hade en flerårig rygginsufftciens bakom sig men bara fyra sjukfall under 20 år. Domstolen fann att tunga lyft i

En i arbetsskademâl 195

Bilaga redogörelsefär rättspraxis

ansträngande kroppsställning hade förvärrat tidigare ryggbesvär och beviljade arbetsskadeersättning såsom för ett skadefall på ca nio månader. Ett sjukvårdsbiträde (f 1923) hade i ett senare mål, 8310/1374/82, också haft vissa ryggbesvär på basen av diskdegeneration men inte varit sjukskriven på tre år. Hon hade då också haft ett lättare arbete. Efter tre månader med vård och lyft av senila patienter hade hon vid ett sådant lyft fått lumbago ischias. Hon hade inte sjukskrivits genast men inom kort drabbats av ett sjukdomsfall på drygt sex månader. Hon blev därefter omplacerad igen. Fallet godkändes som arbetsskada. En renhållningsarbetare (f 1944) hade i ett samtidigt mål, 8310/1576/ 82, med föregående kortvariga ryggbesvär i bakgrunden fått lumbalgia, lumbago-ischias vid ett lyft av en latrintunna. Han brukade dagligen hantera och lasta 50 tunnor om 60-80 kg. Sjukdomsfallet, som varade drygt sex månader, godkändes som arbetsskada. Trots att något särskilt utlösande moment inte synes ha förelegat har i FÖD 84:4 en livsmedelsarbetare (f 1926) fått arbetsskadeersättning vid lumbago-ischias. Han hade bl.a. under några månader plockatjulskinkor ur stora kar. Även han hade haft ryggbesvär tidigare, också diskbråck. Han ansågs i enlighet med ett sakkunnigutlåtande ha utfört tunga lyft under samtidig framâtböjning och vridning av ryggen. Pâ grund av påvisade degenerationsfenomen ansågs vidare läkningstiden för en försämringsskada i ryggen bli något längre än som var normalt. Samband bedömdes därvid föreligga under viss tid” av ett några månader långt sjukdomsfall som sedermera övergick i halv förtidspension. Slutligen domen 8303/144/82, i vilken en svinslaktare (f 1938) under år hade i framåtlutad stuckit många ställning 800 svin om dagen och utfört minst lika många tunga lyft. Han hade både diskdegeneration och spondylos med tidigare besvär från ryggen. Målet gällde ett längre sjukdomsfall med lumbago-ischias, och redan försäkringskassan hade beslutat att orsakssamband förelåg under ett år av sjukfallet. Ett vidare ersättningsyrkande avslogs av domstolen med hänsyn till att den försäkrade hade degenerativa förändringar i ryggen som motsvarade hans ålder. l de nio mål där försäkringsöverdomstolen eller redan underinstanserna funnit åtminstone något orsakssamband föreligga efter samordningstidens slut har angetts viss tid” i tre mål, godtagits hela sjukdomsfall under sex-nio månaderi fyra mål och bedömts inte föreligga mer än ett års samband i två fall av längre varaktighet. Vidare kan noteras att den försäkrade bara i ett mål (2687/82) hade varit helt ”ryggfrisk” före det aktuella skadefallet.

7.1.3.2 Diskbråck

Diskbråck är också en diagnos som förekommer ganska ofta i arbetsskadeärenden, antingen ensam eller tillsammans med t.ex. lumbago-ischias. Två bifallsdomar ur X-registret finns att redovisa. I domen 8104/139/80 hade en montör (f 1946) burit och lagt ned en järnbalk på 100 kg. Han sjukskrevs därefter för ryggbesvär med ischias

196 En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis

och hade också uppgetts lida av diskdegeneration med diskbråck. Domstolen fann att arbetsmomenten hade utlöst sjukdomsbesvär som krävt operativ behandling och godkände ett sjukdomsfall på fyra månader som arbetsskada. l domen 8302/866/80 hade en golvläggare (f 1914) ryckt av och lyft en dörr på 20 kg. Han blev sjukskriven för lumbago-ischias och hade även ett diskbråck. Hans Iändrygg visade degenerativa förändringar, men han hade tidigare bara haft kortvariga ryggbesvär. Domstolen fann efter en omfattande medicinsk utredning att diskbråcket kunnat framkallas av arbetsmomentet med dörren och att orsakssamband förelåg under ett 14 månader långt sjukdomsfall, som upphörde i och med att den försäkrade blev âlderspensionerad.

7.1.3.3. Andra ryggskadefall

Rättsfallsreferatet FÖD 81:14 gäller en äldre manlig försäkrad (f 1917) som hade halkat och slagit ryggen mot dörrbaljan på sin bil. Han blev långvarigt sjukskriven för bl.a. lumbal spondylos och diskdegeneration. Domstolen konstaterade att han visserligen hade sjukliga förändringar och tidigare hade haft ryggbesvär efter ett olycksfall. Med hänsyn till att han tidigare hade varit fullt arbetsför och endast ringa sjukskriven men nu fått långvariga besvär bedömdes det emellertid föreligga en av olycksfallet orsakad försämring av hans grundsjukdom under “viss tid” efter samordningstidens slut. Vid samma sjukdomar, dvs. lumbal diskdegeneration och spondylos, vägrades däremot en golvläggare (f 1939) arbetsskadeersättning när han blivit långvarigt sjukskriven efter att ha halkat vid ett lyft av en mattrulle på 120 kg (8302/1863/80). Han brukade även i övrigt bära och lyfta tungt samt ha besvärliga arbetsställningar. Han hade haft ryggbesvär under många år. Något orsakssamband ansågs i detta fall inte föreligga efter samordningstidens slut. l domen 8310/1204/82 förekom diagnoserna spondylolys, spondylolistes och lumbago hos en fartygsreparatör (f 1955). Han hade under en viss dag varit sysselsatt med att bära tvâ hinkar med betong på vardera 30 kg. Han hade visserligen fått ryggbesvär redan då men blivit sjukskriven först fem månader senare under längre tider. Skadlig inverkan ansågs ha förelegat men inte orsakssamband efter samordningstidens slut. En bifallsdom vid spondylolistes och lumbago är däremot 8312/625/ 82, vilken gäller en truckförare (f 1954) som under två år utfört tung materialtransport på ojämn mark. Han hade aktuella missbildningar i ryggen enligt röntgen men hade inte haft några ryggbesvär före anställningen som truckförare. Domstolen konstaterade att hans arbete, främst genom skakningar och vibrationer under körning av truck på ojämn mark, kunnat på grundval av den i och för sig inte arbetsbetingade spondylolistesen utlösa aktuella sjukdomsbesvär. Två sjukperioder inom loppet av åtta månader prövades därefter som bara ett skadefall. Detta godkändes som en arbetsskada med hänsyn till att truckföraren inte tidigare hade haft någon sjukskrivning för ryggen och till att han efter omskolning och omplacering hade blivit i stort sett besvärsfri.

Bilaga En redogörelsefär rättspraxis i arbetsskademâl 197

Slutligen en dom 84l2/143/79 angående en armerare (f 1922) som sjukskrivits för spinal stenos. Han hade under många år arbetat med att bl.a. naja och bära armeringsjärn samt hade ofta utfört eller tunga lyft haft framåtböjd arbetsställning. De senaste månaderna hade han haft ett särskilt tungt och ensidigt arbete med Itandösning av betong. Han hade avancerade diskdegenerationer men inte tidigare varit sjukskriven mycket. Det aktuella sjukdomsfallet övergick emellertid i förtidspension. Enligt domen omfattade prövningen den sjukperiod som när pågick underinstansen avgjorde sitt ärende och fram till förtidspensioneringen men inte tiden därefter. Ett sakkunnigutlåtande i målet var koncentrerat på utlösning av symptom under de sista arbetsmånaderna före sjukskrivningen. I domen konstaterades att arbetsförhållandena kunnat utlösa också från långvariga symptom en icke arbetsbetingad ländryggssjukdom, varefter även orsakssamband godkändes fram till förtidspensioneringen.

7.1.4 Höft

Försäkringsöverdomstolens kanske mest uppmärksammade dom i ett arbetsskademâl är plenidomen FÖD 83:7, som gällde en lagerförman (f 1917) med höftledsartros. Han hade under l7 år haft ett arbete som inneburit tunga lyft på 50-75 kg av maskiner m.m. och frekventa nedhopp från lastflak och truckar i samband med lastning och lossning. Han hade fått besvär av en mest vänstersidig höftledsartros. Lätta röntgenfynd hade gjorts redan tio år tidigare. Förändringarna hade sedermera snabbt förvärrats och blivit grava. Domstolen konstaterade att tunga lyft och frekventa nedhopp under många år kunde såsom speciellt belastande arbetsmoment för höftlederna påverka grundsjukdomen så att artrosutvecklingen påskyndades och symptomen debuterade tidigare. I målet förekom fiera sjukdomsfall under drygt två år, och det sista övergick i förtidspension. När det trots all rimlig utredning inte varit möjligt att närmare fastlägga hur skilda faktorer hade samverkat till höftledsbesvären sades bedömningen få ske med ledning av den allmänna bilden av artrosutvecklingen, bl.a. röntgenbilder under åren och sjukskrivningsperioderna. Vidare förelåg sakkunnigutlåtanden och den omständigheten att den försäkrade tidigare inte någon gång hade varit sjukskriven för höftledsbesvär. De besvär som föranlett sjukskrivningarna godkändes av domstolen som ett enda skadefall. Plenidomen var enhällig. Före den domen hade (8104/545/80) en arbetare vid en borstmaskin (f 1918) fått en höftledsartros med både sjukskrivning och förtidspension prövad som arbetsskada. Han hade tidigare haft besvär under flera år. Under många år hade i hans arbete förekommit lyft och andra tunga moment, i viss mån ensidigt arbete och i obekväm arbetsställning. Domen synes vara grundad på ett sakkunnigutlåtande, enligt vilket grundsjukdomen inte var orsakad av arbetet och en försämring i form av sjukskrivning inte heller var orsakad av skadlig inverkan. På senare tid hade hans arbete varit lättare än förut. Fallet godkändes således inte som arbetsskada. Från senare tid finns ytterligare två domar. I FÖD 84:l8 hade en

198 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbelsskademâl

berongarberare (f l9l7) med vänstersidig höftledsartros sedermera blivit förtidspensionerad efter en månads sjukskrivning. Han hade då haft betydande besvär på basen av måttliga förändringar enligt röntgen. Domstolen fann att han under många år haft ett fysiskt tungt arbete med lyft, vridningar och vibrationer. Artrosen ansågs dock inte vara framkallad eller påskyndad av arbetet men detta ansågs sannolikt ha kunnat medföra försämringseffekter av förekommet slag, nämligen värk och rörelseinskränkning. l sambandsfrågan anförde domstolen vidare att den försäkrade successivt hade försämrats i arbetet men under sjukskrivningen förbättrats väsentligt efter ett och ett halvt år. Detta ansågs tyda på att den skadliga inverkan spelat en förhållandevis stor roll jämfört med själva grundsjukdomen. Orsakssamband godkändes också fram till förbättringen. l domen 8407/633/82 gällde det en lantbrukare (f 1926) med bilateral höftledsartros. Efter nästan 40 års arbete hade hans sjukdom blivit ett arbetshinder vid 53 års ålder. Den vänstra höften hade försämrats under senare år enligt röntgenundersökningar. Domstolen fann att lantbrukaren under många år haft ett fysiskt ansträngande arbete med tunga lyft samt rraktorkörningi ofysiologiska arbetsställningar och med obekväma rörelser vid av- och påstigningar. Detta kunde visserligen inte antas ha orsakat höftledsartrosen men väl kunnat tidigarelägga sjukdomsdebuten och påskynda utvecklingen med påföljd att symptomen gav sig till känna tidigare än eljest och förvärrades betydligt. Med stöd av den medicinska utredningen godkändes vidare två sjukdomsfall under drygt två år som ett skadefall, skäligen fram till dess att lantbrukaren förtidspensionerats löd domen.

7.1.5 Armar

Äldst i denna undergrupp är domen 8104/188/80, vilken gäller en Iokalvârdare (f l9l8) som hade en handsjukdom av artrostyp med uttalade deformansförändringar och s.k Heberdens knutor på fingrarna. Hon hade i 18 år utfört bl.a. städning med långborste och trasa och i viss mån varit utsatt för fukt och kyla. Domstolen ansåg det därvid ha förekommit inverkan som temporärt kunnat påverka hennes fysiska hälsa ogynnsamt. Målet gällde ett par är långt sjukdomsfall, och i det fallet ansågs inte föreligga något orsakssamband efter samordningstidens slut. l FÖD 83: 13 hade en grävmaskinist (f l9l8) sedermera förtidspensionerats på grund av bilateral armbågsartros. Han hade under 20 år fört en grävmaskin av äldre typ med mekaniska spakar och därefter varit byggnadsarbetare i åtta år. Domstolen fann både att han som grävmaskinist haft påfrestande belastning på armbågslederna, särskilt genom ofysiologiska, cykliskt återkommande stötmoment mot själva leden, och att artrosen hade primärt orsakats av den skadliga inverkan och senare blivit ytterligare försämrad i byggnadsarbetet. Domstolen prövade och godkände sjukdomsfallet fram till förtidspensioneringen. FÖD 84:34 gäller en hovslagare (f 1919) med bilateral armbågsartros. Han hade under ca 30 år utfört verkning av hovar, smitt hästskor samt

Bilaga En redogörelseför rättspraxis i arbetsskademâl 199

spikat fast hästskorna under samtidig fasthållning av hästens ben. Han hade haft mångåriga sjukdomsbesvär som debuterat redan i 40-årsåldern. Röntgen hade visat en uttalad försämring under det senaste årtiondet. Hovslagarens arbete befanns av domstolen ha omfattat sådana arbetsmoment som fick anses ha primärt orsakat hans artros inom armbågslederna. Sedan några år hade han trappat ned rörelsen och varit kyrkvaktmästare på halvtid och även varit halvt sjukskriven. Någon gräns för orsakssambandet drogs inte i domen. l de två sista domarna bör särskilt observeras att armbågsartroserna har ansetts vara primärt orsakade av skadlig inverkan i arbetet och således inte bara påskyndade eller temporärt försämrade i arbetet. Armbågslederna utgör därmed exempel på leder för vilka rättspraxis kan godkänna artros som en i allt väsentligt arbetsbetingad sjukdom.

7.1.6 Ben

l detta avsnitt redovisas sex domar som alla handlar om sjukdomsbesvär från knäna. Fyra av domarna avser knäledsartros. l den första domen (81 1 l/1579/80) hade en svetsare och senare mest grovplåtslagare (f 1916) en höggradig knäledsartros som hade lett till förtidspension. Han hade ofta arbetat i trånga utrymmen och klättrat mycket på stegar och ställningar. Hans ansträngande arbetsmoment ansågs inte ha framkallat eller pâskyndat knäledsartrosen men väl kunnat utlösa symptom från grundsjukdomen i form av smärtor av annat än momentan art. Denna skadliga inverkan bedömdes med hänsyn till arten och utvecklingen av knäbesvären och till ett inhämtat sakkunnigutlåtande inte vara orsak till besvären efter samordningstidens slut. FÖD 83: 19 gäller en kvinnlig lokalvårdare (f 1931) som under ca fem år och två-tre timmar om dagen hade städat i knäliggande ställning. Bilateral knäledsartros och chondromalacia patellae som diaangavs gnoser i ett ca sex månader långt sjukdomsfall. Sjukdomen ansågs av domstolen inte vara orsakad eller pâskyndad av arbetet. Vad gällde en temporär försämring uppgavs lokalvårdaren inte ha varit sjukskriven före eller efter den aktuella sjukskrivningen. Vidare ansågs hon under fem år ha haft ett för knäna påfrestande arbete i kombination med grundsjukdomen och även en viss övervikt. Arbetet bedömdes därför sannolikt kunna för viss tid försämra hennes sjukdom. Även om ett orsakssamband enligt sakkunnigutlåtanden framstod som mycket tveksamt förelåg enligt domen inte tillräckliga skäl att avvika från två tidigare bifallsdomar i liknande mål angående en mattläggare och en takläggare. Två sjukperioder med 40 dagars mellanrum godtogs också som ett enda försämringsfall. l dom 8401/1526/82 var det en industrielektriker (f 1930) som under ca tolv år hade arbetat mycket på huk och på knän samt krupit och klättrat. Han hade en dubbelsidig knäledsartros med en meniskruptur i det ena knäet och hade haft knävårk under många år. En dag hade ett knä låst sig och det aktuella sjukdomsfallet övergick sedermera i förtidspension. Vissa moment i elektrikerns arbete hade enligt domen kunnat medföra belastningssmärtor och försämring av en redan etablerad meniskskada

200 En redogörelse för i arbetsskademâl Bilaga rättspraxis

mot bakgrund av ledbroskförändringar som inte var arbetsbetingade. Vidare godtogs orsakssamband under ”viss tid” efter samordningstidens slut. l dom 8403/972/82 var det en servitris (f l9 l 5) på Berns Salonger som under en mångårig anställning bl.a. hade gått mycket i trappor med brickor. Hon hade en uttalad bilateral knäartros med viss artrit. Tillståndet, som föranlett värk under flera år, hade förvärrats i samband med ett olycksfall. Domstolen ändrade inte underinstansens dom, enligt vilken servitrisen hade haft för knälederna påfrestande arbetsmoment, främst i anslutning till gång i trappor med tunga brickor. Arbetsmomenten ansågs emellertid inte ha kunnat framkalla eller påskynda knäledsartrosen men väl förvärra hennes befintliga knäbesvär. Något orsakssamband efter samordningstidens slut bedömdes dock inte föreligga i det längre sjukdomsfallet. En bilmekaniker(f 1954) hade i domen 8209/325/81 under sex år suttit mycket på huk och mest på vänster knä. När han vid ett tillfälle rest sig upp hade han fått en vänstersidig meniskruptur. Domstolen konstaterade att han hade haft ensidiga och ovanligt ansträngande arbetsmoment och arbetsställningar samt godkände orsakssamband för ett sjukdomsfall på drygt fyra månader. Därefter arbetade han sittande på en pall. Till sist domen 8309/1042/82 som gällde en rörmontör (f 1938) med vänstersidiga knäbesvär innebärande hydrops och smärta. Han hade arbetat mycket på knä och huk samt klättrat. Han hade varit sysselsatt med svetsning och borrning av stora rör. Senare drabbades även höger knä, och besvären blev värre vid kyla. Han synes enligt uppgifter i domen ha haft värk under några månader men inte ha varit sjukskriven över samordningstiden. Domstolen fann det inte sannolikt att han varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete som rörmontör.

7.2 Muskel- och bindvävssjukdomar

7.2.1 Allmänt

Många hithörande sjukdomstillstånd torde vara sådana som yrkesskadeförsäkringskommittén i sitt huvudbetänkande (SOU 1975:84 s. 98) hänförde till kategorien reumatologiska sjukdomar. l dag tio år senare lär emellertid avgränsningen av den sjukdomskategorien vara annorlunda och skarpare. Rubriken till detta avsnitt av praxisredogörelsen har därför formulerats som ovan. Kommittén anförde på sin tid följande om begreppet reumatologisk sjukdom. För reumatologisk sjukdom saknas en vetenskapligt klar definition och sjukdomsbegreppet kan innefatta olika sjukdomstillstånd. Till dessa hör bl.a. inflammatoriska sjukdomari leder, muskler och bindväv. Vanligast förekommande är den reumatoida artriten. Uppkomstmekanismen för hithörande sjukdomar är delvis okänd och något säkert etiologiskt samband (= orsakssamband) med faktorer i arbetslivet har inte kunnat påvisas. Däremot har man att räkna med att en reumatologisk sjukdom kan påverkas ogynnsamt av arbete, särskilt tungt

SOU I985:54 Bilaga En redogörelseför rättspraxis iarbetsskademâl 201

arbete och arbete i kyla och fukt. Det torde som regel vara förenat med stora svårigheter att avgöra om och i vilken grad arbetet medverkat till en iakttagen försämring eller om denna kan vara att hänföra till en i själva sjukdomen liggande tendens till försämring. Kommittén anser emellertid att möjlighet bör finnas att vid en försämring få rätt till försäkringsskydd under förutsättning att den strängare bevisregeln följs. Bland de reumatologiska sjukdomarna märks också de s.k. yrkesmyalgierna. Erfarenheten visar att muskelsmärtor utan uppenbart organiskt underlag inte är ovanliga i anslutning till ensidiga, ansträngande och under längre tid pågående rörelser eller ovanliga eller ansträngande arbetsställningar. Dessa smärtor är framför allt lokaliserade till armarnas och skuldergördelns muskulatur. Svårigheten att med någon större säkerhet avgöra om samband med arbetet föreligger kan vara betydande men en kausalitet ter sig många gånger sannolik. Om övervägande skäl för samband föreligger enligt den strängare bevisregeln, bör enligt kommitténs mening ersättning från försäkringen utgå.

Angående regeringens lagproposition i ämnet kan här hänvisas till avsnitt 7.l.l i denna redogörelse. 4 Den förevarande sjukdomskategorien kan i viss likhet med ryggradsoch ledsjukdomarna delas in i Cervikala besvär, armbesvär och benbesvar.

7.2.2 Cervikala besvär

När det gäller cervikala besvär av olika slag finns tio domar att redovisa. I dem har försäkringsöverdomstolen eller redan underinstanserna konstaterat att skadlig inverkan i arbetet har förelegat i samtliga fall. l nio fall har därefter något orsakssamband godkänts efter samordningstidens slut medan ett fall inte har godkänts. De godkända fallen gäller nästan alla sambandstider av längre varaktighet. Den dom i vilken något orsakssamband inte ansågs föreligga är 83 IO/ 650/82. Den gäller en byggnadsarbetardf 1919) som hade haft ansträngande arbete i 40 år. Han hade först sjukskrivits för bursit under drygt fyra i månader och fått det erkänt som en arbetsskada men därefter fortsatt att vara sjukskriven för bilaterala axelbesvär, peritendinitis calcarea, som hade utvecklats under det första sjukdomsfallet. Något fortsatt orsakssamband avseende de tillkomna besvären godkändes dock inte. Sjukdomsfallet övergick sedermera i förtidspension. Bland de refererade bifallsdomarna gäller FÖD 82:14 ett halkolycks-

fall för en manlig försäkrad i 60 års åldern. Han sjukskrevs i tolv

månader under diagnoser som supraspinatustendinit och frozen shoulder. Han hade slagit höger axel men inte ådragit sig någon skelettskada. Hela sjukdomsfallet godkändes av domstolen som en arbetsskada med hänsyn bl.a. till att han trots förekomsten av degenerativa förändringar inte tidigare sökt läkare eller varit sjukskriven för axelbesvär samt till att hans höga ålder ansågs medföra en förhållandevis lång läkningstid för de utlösta besvären. I domen 8010/2028/78 hade dessförinnan en manlig härdare (f l920) tillerkänts olycksfallsersättning vid diagnoser som supraspinatustendinit och supraspinatusruptur. I hans fall hade emellertid uppstått sprickbildning i en degenererad senplatta till axelmuskulaturen i samband med

202 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl

att han skjutit fram långa och tunga stänger i tuber och därvid råkar utför flera stopp. Vid ett sådant hade ett ca fem månader långt sjukdomsfall

debuterat. l FÖD 82:15 hade en kvinnlig excenterpressare (f 1925, l55 cm lång) sjukskrivits och sedermera fått halv förtidspension på grund av högersidiga nack- och axelbesvär. Det rörde sig i huvudsak om besvär från trapezius- och supraspinatusmusklerna. En viss förkalkning förelåg. Excenterpressaren hade haft nio besvärsfria år med ett högrepetitivt och monotont arbete med höjda armar, varvid hon stansat och pressat 2 800 detaljer i timmen. Domstolen konstaterade att ensidiga rörelser och ansträngande arbetsställningar förekommit. Vidare skulle ett godkänt orsakssamband inte begränsas, eftersom halv förtidspension beviljats enbart på grund av nack- och axelbesvären. l FÖD 84:19 ansågs även en kvinnlig montör (f 1953) ha haft arbetsställningar och arbetsmoment som medfört statisk belastning på axeloch skuldermuskulaturen. Vidare ansågs detta kunna ge upphov till både tendiniter och permanenta förändringar i muskulatur och senor. Kvinnan hade monterat styrmotståndsställ och i fem ganska korta perioder under drygt två år haft besvär från axelregionen av typen OCD (Occupational Cervicobrachial Disease). Med hänsyn till att det fanns en tidsmässig relation mellan att hon fått nya arbetsuppgifter och insjuknandet, till att hon blivit besvärsfri efter omplacering och till att det förelåg stödjande medicinskt material från bl.a. ett ergonomiseminarium ansågs alla hennes axelsymptom bero på samma sjukdomstillstånd. Ett skadefall med flera recidiv godkändes således. I X-registret finns flera liknande domar. Domen 8312/335/81 gäller en skinnsömmerska (fl925) som först sydde samman skinnbitar och därefter pressade plaggen med ett strykjärn som vägde 4,8 kg. Hon hade arbetat i 25 år och sedermera blivit helt förtidspensionerad på grund av högersidiga axel- och armbesvär. Enligt röntgen fanns inte mycket degenerativa förändringar utan i stället sattes diagnoser som syndroma humeroscapularis, peritendinit, myosit och OCD. Enligt domstolen visade arbetsutredningen och den medicinska utredningen på sådan inverkan som kunde ha föranlett hennes aktuella besvär. Ett längre sjukdomsfall prövades och godkändes som arbetsskada fram till förtidspensioneringen. l domen 8312/2360/82 var det en kvinnlig fabriksarbetare (f 1933) som under många år haft nack- och axelbesvär i kortare perioder. Målet gällde en årslång period som innefattade två sjukdomsfall med en och en halv månads mellanrum och med diagnoser som tendinit och myosit vid i huvudsak halv sjukskrivning. Kvinnan hade under ca tio år dagligen suttit och packat 200 kartonger med 300 chokladbitar samt även hämtat förrådslâdor. Sjukdomsfallen godkändes som en arbetsskada. Därefter återstår tre domar avseende lokalvârdare. l 831 1/360/82 hade en skolstäderska (f 1932) under en sexårstid bl.a. flyttat en tung skurmaskin i trappor, burit hinkar, flyttat matsalsbord och lagt upp stolar. Hon blev långvarigt sjukskriven för spondylos, cervikalsyndrom samt myositer och tendiniter i nacke och skuldergördel. Fallet godkändes som arbetsskada utan särskild tidsbegränsning.

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbersskademâl 203

l domen 8405/418/82 hade en kvinnlig lokalvårdare (f 1937, 158 cm läng) mest utfört golvsvabbning och jönstertvätt. Hon hade ådragit sig olika cervikala besvär. Det gavs diagnoser som tenosynovit, först akut sedan kronisk och muskulär, samt cervikal brachialgi. Domstolen fann att hon hade haft ansträngande och ensidiga arbetsställningar och statisk belastning på axel-, skulder- och halsryggsmuskulaturen, att hon arbetat med skuldran eleverad så att vissa muskelpartier haft hög statisk belastning samt att vissa sådana arbetsmoment kunnat ge upphov till aktuella sjukdomssymptom i axel- och skuldermuskulaturen. Två sjukdomsfall med kort mellanrum under drygt ett och ett halvt år godkändes vidare som en arbetsskada. Denna skulle anses ha visat sig vid ett besök hos företagsläkaren, vilket föregått sjukskrivningen. I sambandsfrågan anförde domstolen bl.a. att bevisregeln var förmånlig för den försäkrade, att hon var endast 158 cm lång, att det mest gällt golvsvabbning, att hon varit kortväxt vid fönstertvätt och arbetat med armen över axelhöjd, att sjukdomsbesvären saknade röntgenologisk förklaring, att hon tidigare varit väsentligen frisk och i förvärvsarbete samt att hon hade förbättrats efter sjukgymnastik. Det tredje lokalvårdarfallet, 8409/1000/82, synes gälla sjukdomstillståndet peritendinitis humeroscapularis dexter i förhållande till dammsugning, svabbning, damning och putsning på ett rätt stort och tungt städomrâde. Domstolen konstaterade att lokalvårdaren (kvinna, f 1917) visserligen hade åldersdegenerativa vävnadsförändringar men att hon ej varit arbetsoförmögen före det aktuella sjukdomsfallet, som efter mer än ett år övergick i halv förtidspension. Vidare förelåg utredningar om både allmänna påfrestningar vid lokalvârdsarbete och särskilda påfrestningar för den försäkrade. Domstolen ansåg därvid sannolikt att hennes arbete hade kunnat utlösa besvär från hennes åldersförändrade axelled. Hon hade arbetat heltid sedan fyra år. Målet gällde två sjukdomsfall med ett i stort sett besvärsfritt år emellan. Det senare och drygt ârslånga fallet sträckte sig över samordningstiden och prövades och godkändes fram till förtidspensioneringen.

7.2.3 Armbesvär

l denna undergrupp finns i domsamlingarna fem mål angående epikondylit, fyra med godkända arbetsskador och ett i vilket skadlig inverkan i arbetet inte har ansetts föreligga. Denna typ av sjukdom fanns med redan på den förteckning över yrkessjukdomar som gällde före den nya arbetsskadeförsäkringen, men följande domar bör ändå redovisas här såsom senare praxis på området. Avslagsdomen är meddelad 8107 i mål 1878/80. I den förklarades arbete vid en elektrisk skrivmaskin i högt tempo varannan vecka under ett halvt år inte sannolikt ha inneburit skadlig inverkan beträffande en dubbelsidig lateral epikondylit hos en kvinnlig försäkrad (f 1948). Tre rättsfallsreferat torde i viss mån spegla nya åsikter om epikondyliter som arbetsskador. Det första, FÖD 82:6, gäller en lateral epikondylit hos en manlig fabriksarbetare (f 1925). Han hade under två och ett halvt besvärsfria år polerat symaskiner, ca tio i timmen på upp till 12 kg.

204 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademål

Ingen annan hade drabbats i sådant arbete. Det i målet aktuella sjukdomsfallet hade vidare debuterat smygande. Domstolen fann dock att lyft och annan hantering av symaskinerna hade varit ansträngande för de muskler som utgår från höger överarms laterala epikondyl samt godkände orsakssamband vid det sex månader långa sjukdomsfallet. l FÖD 82:35 hade en kvinnlig [aka/vårdare (f 1916) under ett decennium varit halvtidsanställd på ett tungt städområde. I hennes fall gällde det en högersidig medial humerusepikondylit. Arbetet hade inneburit sopning, dammsugning, fyllning av vattenhinkar, urvridning av trasor, arbete med långborste, urvridning och tömning. Domstolen fann att städarbetet, särskilt vrid- och rotationsrörelser i statiska belastningslägen, hade inneburit inverkan som kunnat medföra sjukdomsbesvär av det aktuella slaget. Vidare godkändes orsakssamband utan särskild begränsning. FÖD 83:11 avser en bryggeriutkärare (f 1940), som även han hade drabbats av en högersidig medial humerusepikondylit. Han hade under tre år dagligen langat och travat 600 backar på 17 kg före en sjukskrivning under några veckor. Därefter hade han sysslat med lättare glassutkörning under ett halvt års tid och på nytt blivit sjukskriven för epikondylit under åtta veckor. Domstolen fann att hans arbetsmoment som bryggeriutkörare hade inneburit sådana påfrestningar på höger arm att de kunnat ge upphov till besvär av den aktuella arten. Vidare hade en sakkunnig yttrat att epikondyliten kunde ha blivit manifest i samband med det senare arbetet, och domstolen godkände också det senare sjukdomsfallet som ett recidiv av det första skadefallet. Slutligen domen 8312/206/82 angående en montör (f 1922) som under många år hade arbetat med svetsning och montering av transportbanor och hydraulanläggningar. Domen gäller både flera olika sjukdomar och flera sjukdomsfall. De godtogs dock som ett enda skadefall med orsakssamband ”viss tid” efter samordningstidens slut. Bland sjukdomarna nämns en högersidig humerusepikondylit och en tendinit samt även cervikal rhizopati m.m..

7.2.4 Benbesvär

I en dom 8309/843/82 har skadlig inverkan men inte orsakssamband efter samordningstidens slut ansetts föreligga beträffande en gymnastikdirektör(f 1943) som kunde ha råkat ut för en hälseneruptur i samband med aktiviteter på ett mjukt gymnastikgolv. Han hade även tidigare haft dylika besvär. I detta fall hade han sjukskrivits först efter flera månader. Domen 8312/798/82 gäller en kvinnlig förrådsarbetare (f 1924) som under flera år bl.a. utfört lyft och transporter i ett 180 meter Iângtförrâd. Hon hade ådragit sig bilateral benvärk, eventuellt myosit eller myotendinit, i både låren och underbenen. Domstolen konstaterade att arbetet hade varit tungt och ensidigt samt att hon en stor del av arbetstiden gått och stått på hårda cementgolv. Detta ansågs ha medfört att hennes nedre extremiteter hade blivit hårt belastade. Vidare godkändes orsakssamband såsom i ett skadefall med några sjukdomsfall under en period av 16 månader, varefter den försäkrade bytt arbete.

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademál 205

7.3 och

Psykiska psykosomatiska sjukdomar

Om förevarande sjukdomsgrupp anförde yrkesskadeförsäkringskommitten följande i sitt huvudbetänkande (SOU 1975:84 s. 99). YFL:s tillämpning på psykiska sjukdomar förvärvade i arbetslivet har i huvudsak varit begränsad till psykiska störningar i samband med olycksfallsskador, t.ex. hjärnskador vid olycksfall, och som en följd av exposition för vissa giftiga ämnen. Erfarenheten har visat att även påfrestningar av andra slag på arbetsplatserna kan medföra psykiska besvär som helt eller delvis kan innebära arbetsoförmåga under längre eller kortare tid. Vanligast torde vara mer eller mindre uttalade depressiva tillstånd men det förekommer också psykiska insufficienstillstånd utlösta av forcerade och stressande arbetssituationer eller ogynnsamma arbetsbetingelser som t.ex. buller eller värme. l vissa fall torde psykiska påfrestningar på arbetsplatsen kunna resultera i t.ex. magsår, astma eller högt blodtryck, s.k. psykosomatiska sjukdomar. l regel är påfrestningarna i arbetssituationen dock en bland flera samverkande faktorer och det kan vara svårt, ibland omöjligt, att avgöra den relativa betydelsen av arbetsförhållandena för sjukdomstillståndets uppkomst i relation till andra påfrestningar och individuell känslighet. Kommittén anser dock att möjligheter bör finnas att inom yrkesskadeförsäkringen pröva i vad mån i arbetslivet förekommande påfrestningar har medfört psykisk ohälsa eller psykosomatiska sjukdomar. Även här är en bedömning efter den strängare bevisregeln nödvändig. Man torde få förutsätta att ifrågasatt samband mellan sådana sjukdomstillstånd och arbete kan komma att kräva ingående utredningar och undersökningar av psykiatrisk expertis.

l lagpropositionen (1975/761197 s. 7l) anförde socialministern att psykiskt påfrestande förhållanden som var direkt knutna till arbetet kunde ha sådan skadlig inverkan som enligt hans mening borde omfattas av lagen. Vidare skulle den vanliga bevisregeln ges generell tillämpning på samtliga slag av skador fast med ett särskilt krav på en noggrann utredning när det gällde bl.a. den sjukdomsgrupp som nu är i fråga. Som redovisas i slutet av detta avsnitt kompliceras redan bedömningen av skadlig inverkan av att vissa omständigheter har undantagits från försäkringen. Dithörande prövningar torde vara de första som får göras i ärenden om psykiska arbetsskador. Denna sjukdomsgrupp är med hänsyn till att ganska få skador har anmälts hittills en i relation därtill väl representerad grupp i den genomgångna rättspraxisen. Sex bifallsdomar utgör stommen av de hithörande prejudikaten. Det första rättsfallsreferatet (FÖD 82:12) gällde en kvinnlig högstadielärare (f l929) som hade drabbats av en psykisk insufficiens i samband med undervisningen i en viss klass. Hon befanns av domstolen ha varit utsatt för skadlig inverkan av svårartade elevrrakasserieri form av grovt smädande tillmälen och upplevt fysiskt hot. En sjukskrivning under 3 av veckans 24 undervisningstimmar ett visst läsår godtogs vidare som en arbetsskada. l FÖD 82:32 hade en manligfackklubbsoraförande(f 1936) arbetat för att avvärja en nedläggning och blivit arbetsbelastad med förhandlingar, information, lojalitetskonflikter och massmediabevakning. Denna extraordinära arbetsbelastning m.m. ansågs ha medfört särskilt psykiska påfrestningar som framkallat en reaktiv psykisk insufficiens under en årslång period.

206 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademål

Det tredje fallet, FÖD 83:9, gällde en kvinnlig pressarbetare (f l942) som hade varit föremål för arbetsstudierför ett nytt ackordssystem. Hlon hade därvid fått magbesvär i form av gastrit och hypersekretion. Hlon hade även tidigare haft sådana besvär. Domstolen fann att även norm ala arbetsstudier och därtill knutna förhållanden kunde allt efter enskild känslighet vara så påfrestande att psykiska besvär utlöstes. Kvinnans sjukdom godkändes som arbetsskada under ”viss tid efter samordningstidens slut. Även det fjärde referatet, FÖD 84:30, gällde en anställd kvinna (f l947). Hon deltog i en gruppdynamisk kursi internatform och drablbades därvid av en reaktiv psykos. Hon hade ingen tidigare sådan sjukskrivning men väl påfrestande familjeproblem. Domstolen fann att hennes psykos hade utlösts av ett moment (den s.k. Sjölundsövningen) i den veckolånga kursen. Flera sjuk- och vårdperioder under ca ett år ansågs vidare utgöra ett sammanhängande skadefall. I sambandsfrågan beaktades bl.a. att reaktiva psykoser var av djupgående och ofta långvarig natur, hur skilda sjukhusperioder hade infallit samt i vad mån äktenskapsproblemen kunde vara en konkurrerande sjukdomsorsak. Det femte fallet, 8407/l7l9/82, gäller en manlig ingenjör(f 1936) som

hade blivit utlokaliserad och befordrad till arbetsledare. Han var tidigare

en frisk tekniker men hade fått psykiska besvär efter en tid i sitt nya arbete. Domstolen anförde att han på grund av bristande erfarenheter av och kunskaper om arbetsledarfunktionen och däri ingående olika naturliga arbetsmoment och personrelaterade situationer hade försatts i ofta återkommande neurotiserande stressituationer. Dessa hade också lett till att hans psykiska sjukdom hade utvecklats. Han hade senare beviljats ett helt sjukbidrag, men någon särskild begränsning av sambandstiden synes inte vara gjord i arbetsskadedomen. Slutligen FÖD 84:52:11, i vilket referat en kvinnlig sekreterare och facklig företrädare (f 1939) hade drabbats av psykisk insufñciens med psykosomatiska åkommor. Hon hade tidigare varit frisk. I samband med en fusion hade hon fått arbetsbelastning med bl.a. lokalfrågor. Därvid hade förekommit intressemotsättningar, och hon hade också kommit att bli obekväm. Detta hade enligt domstolen föranlett olika slag av trakasserier och kränkande särbehandling från både arbetslednin gen och arbetskamraterna, vilket hade framkallat först mag- och sömnbesvär och därefter ett psykiskt insufñcienstillstånd med sjukskrivningar. Hon hade efter hand blivit frisk sedan hon slutat den aktuella anställningen, och någon särskild begränsning av orsakssambandet framgår inte heller av denna dom. Som har framgått ovan är det inte bara psykiska skador som har uppstått i ett omedelbart samband med att arbete utförs, själva arbetsprocessen, vilka kan godkännas som arbetsskador utan även andra skador under förhållanden som också torde ha ansetts vara direkt knutna till arbetet. Vad gäller mera speciella situationer har i arbetsskadeförsäkringens lagförarbeten (s. 91) gjorts undantag från försäkringen. Socialministern anslöt sig där till yrkesskadeförsåkringskommitténs bedömning att vissa med arbetet eller arbetsförhållandena sammanhängande omständigheter som otvivelaktigt kunde ge upphov till psykiska

Bilaga En i arbetsskademâl 207 redogörelse för rättspraxis

besvär hos arbetstagare inte var av den arten att den skadliga inverkan som de kunde medföra borde falla in under bestämmelserna. Kommittén hade framhållit att det låg i sakens natur att psykiska störningar till följd av företagsnedläggelse, arbetstvister, byte av arbetsuppgifter, svikna befordringsförhoppningar, bristande uppskattning av arbetsinsatser och allmän vantrivsel med arbetsuppgifter och arbetskamrater inte skulle kunna föranleda ersättning från arbetsskadeförsäkringen. l rättsfallsreferatet FÖD 82:31 hade sålunda en kvinnlig dagcenterföreståndare (född l925) drabbats av psykisk insufficiens i samband med en omorganisation. Uppgifterna i målet om bakgrunden till och utvecklingen av den psykiska insufficiensen ansågs av försäkringsöverdomstolen ge övervägande stöd för bedömningen att sjukdomsbesvären hade utlösts och vidmakthållits främst av meningsmotsättningar. l målet förekom även andra möjliga orsaker såsom ökad arbetsbörda, överansträngning och oro. Men i ett sådant “blandfall stannade domstolen således vid bedömningen att de främst inverkande omständigheterna var sådana som enligt lagförarbetena föll utanför LAF. I ett annat referat, FÖD 84:52:l, ansågs inte heller skadlig inverkan i arbetet föreligga beträffande en ñnmekaniker som hade hävdat att han under två år förföljts och trakasserats av sin arbetsledare. Avslaget motiverades med att arbetsledaren i allt väsentligt enbart, och i vart fall inte på ett inkorrekt sätt, fyllt funktionen som arbetsledare. Även om detta lett till ansträngda relationer måste det enligt domen jämställas med” dei lagförarbetena undantagna omständigheterna.

7.4. Andra

sjukdomar

l samband med de psykosomatiska sjukdomarna bör även beaktas hjärtinfarkt. I det avseendet finns tre domar att redovisa. En bifallsdom och två avslagsdomar. Den första, FÖD 82:7, gäller en lantbrukare (f 1933) som hade drabbats av hjärtinfarkt efter en kort tid av såvälfjzsiskt som psykiskt ovanligt ansträngande arbete. En omfattande medicinsk utredning - som återges i domen utförligt ansågs ge vid handen att det hos personer som drabbats av hjärtinfarkt i de allra flesta fall föreligger en successivt

uppkommen kranskärlsförträngning som grundläggande orsak, varefter

en rad olika faktorer kan tänkas akut utlösa infarkten. Lantbrukaren, som inte var rökare, hade under en dryg månad på hösten omedelbart före hjärtinfarkten haft en arbetssituation beträffande spannmål och grisar vilken varit i såväl fysiskt som psykiskt hänseende mycket pressande och mer pressande än vad som varit vanligt för honom (15-16 timmar om dagen uppgavs). Det befanns sannolikt att denna arbetssituation kunnat utlösa hjärtinfarkten, och skadlig inverkan hade således förelegat. I den efterföljande frågan om orsakssamband i det föreliggande fallet måste enligt domen uppmärksammas om även andra (inte arbetsbetingade) riskfaktorer för akut utlösning av hjärtinfarkt hade förelegat. Någon sådan riskfaktor hade inte kunnat påvisas, och det kunde då inte anses föreligga betydligt starkare skäl mot än för orsakssamband med lantbrukarens hjärtinfarkt och en anslutande om åtta månasjukperiod der.

208 En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis

En så pressande arbetssituation som för lantbrukaren ansågs i FÖD född skad- 83:5 inte belagd för en taxichaufför (taxiägare, 1935). Någon lig inverkan av betydelse för uppkomsten av hans hjärtinfarkt ansågs inte ha förelegat i hans arbete. Med hänsyn till ett sakkunnigutlåtande konstaterades först att det saknades bevis för att arbetet med driften av en taxirörelse och därmed sammanhängande chaufförsarbete allmänt sett skulle innebära några särskilda risker för uppkomst av hjärtinfarkt. lnte heller hade i det aktuella fallet förelegat någon till arbetet hänförlig faktor som kunde i det avseendet. som vara av betydelse Klaganden, i målet var storrökare och tidigare hade haft en mindre enligt uppgifter och skadligt även infarkt, hade upplevt sitt arbete som mycket stressigt med tanke på koloxidutsläpp. Att klaganden omedelbart före insjuknandet fullgjort två elva timmar långa nattpass som taxiförare kunde såvitt var känt för domstolen inte utlösa en hjärtinfarkt, och några andra

som kunde tyda på att hans skiftarbete vid tiden närmast

omständigheter hade inte kommit fram i före insjuknandet varit särskilt ansträngande målet. Det tredje fallet, 8112/1154/80, gäller en konstruktör (f l924) som arbetade med orderbehandling och affertgivning. Han var varken rökare eller överviktig. Han hade i målet åberopat en särskilt stor arbetsbelastning under det senaste halvåret. Domstolen fann emellertid att arbetet under den närmaste tiden inte hade varit så psykiskt påfrestande, absolut och relativt, att detta kunnat utlösa den försäkrades hjärtinfarkt. Även om så vore fallet, fortsatte domstolen, har med hänsyn till en viss riskframkallande medicinering mot giftstruma arbetet vid en helhetsbedömning inte varit den utlösande faktorn. Med en viss anknytning till muskel- och bindvävssjukdomarna i avsnitt 7.2 skall här vidare redovisas två refererade domar som gäller Ijumskbråck som arbetsskada, FÖD 84:21 :I och Il. Två män (f 1935 resp. 1920) hade båda drabbats av högersidigt lateralt ljumskbråck i samband med någon momentan påfrestning, som rubricerats som olycksfall. Den ene hade lyft upp vikter ur en transportlåda, upplevt en oväntad tyngd samt halkat och fallit mot lådan medan den andre hade lyft en platta på 42 kg och sträckt sig. Även den senare händelsen hänfördes såsom en enstaka, ovanlig och momentan fysisk ansträngning till olycksfall. Domstolen anförde i frågan om orsakssamband att det visserligen förelåg en medfödd svaghet i bukväggens vävnad eller muskulatur och att det i det första målet också hade förekommit ett ljumskbråck i tidig ålder. Emellertid hade de aktuella symptomen uppträtt i direkt anslutning till olyckan, och någon tidigare sjukanmälning för bråck hade inte gjorts. Händelsen bedömdes också ha varit en tillräcklig påfrestning på bukmuskulaturen för utlösning av bräcket. Orsakssamband godkändes i båda fallen före och efter en operation, vilket för ett akut sjukdomsskede varade några månader i båda fallen. En likartad skadesituation finns i domen 8104/850/80, som gäller hjärnblödning med efterföljande huvudvärk till följd av ett ovanligt tungt lyft. Den försäkrade, som var rörmontör (f 1921), hade tagit i av alla krafter. Det hade då sprängt till i huvudet och uppstått en s.k. valsalvasituation. Det konstaterades senare arterioskleros och degenerativ hjärn-

Bilaga En redogörelse/fär rättspraxis i arbetsskademâl 209

förändring. Domstolen fann att lyftet utgjort både skadlig inverkan och orsak till de utlösta sjukdomsbesvären utan särskild tidsbegränsning. l FÖD 82:33 hade en manlig montör (f 1950) i samband med att han vänt ett tungt kondensorpaket ådragit sig pulpaskada i en tand som var lagad med omfattande fyllning. Enligt domstolen hade han tagit i med sådan kraft att han gjort kraftiga sammanbitningar som medfört den aktuella tandskadan. l domen 8205/471/81 ansågs skadlig inverkan i arbetet inte föreligga beträffande en kvinnlig rullmaskinsförare (f 1949) som utfört ansträngande arbete med vänster hand och i tidsmässigt samband med detta ådragit sig ett gang/fan på vänster handrygg.

8 Andra

frågor

Begreppet olycksfall

8.1.1 Allmänt

i arbetet infördes Begreppet olycksfall ursprungligen i lagstiftningen år l90l och därefter genom l9l6 års lag om försäkring för i olycksfall arbete. Vare sig nämnda lag eller dess efterföljare lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL), som trädde i kraft år 1955, innehöll någon definition av begreppet olycksfall. l förarbetena till förstnämnda lag förutsattes att ett olycksfall utgjordes av en tilldragelse av plötslig eller omedelbar natur. l praxis kom emellertid att till olycksfall hänföras även vissa skadliga påverkningar under en tidrymd av upp till en arbetsdag eller ett arbetsskift. Det som olycksfall betecknade skulle såhändelseförloppet ledes ha varit relativt kortvarigt och det skulle ha inneburit i viss något mån ovanligt och oförutsett. I YFL vidare i 6 § tredje stycket en bestämmelse intogs som tog sikte pá skador som kunde sägas inta en mellanställning mellan olycksfallsskador och yrkessjukdomar. Enligt denna bestämmelse skulle solsting, värmeslag, förfrysning, inflammation i arbetsvalk samt skada genom mekanisk inverkan under få dagar alltid högst nâgra anses ha uppkommit genom olycksfall. Med uttrycket mekanisk inverkan under högst några få dagar avsâgs kortvariga påfrestningar som varit för arbetaren ovanligt ansträngande eller där i övrigt onormala förhållanden förelegat. I yrkesskadeförsäkringskommitténs huvudbetänkande (SOU 1975:84 s. 88 och 89) bedömdes tillämpningen av YFL vad gällde begreppet inte ha orsakat varför olycksfall några problem, en omprövning av grunderna för bedömningen av olycksfallsskadorna inte ansågs påkallad. Kommittén menade vidare att skada i de i 6§ tredje stycket YFL uppräknade fallen borde anses uppkommen genom olycksfall även utan uttryckliga föreskrifter och föreslog att bestämmelsen inte skulle tas med

I-t-Arbetskadeförsäkring

210 En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis

i lagen om arbetsskadeförsäkring. På kommitténs förslag fick arbetsskadebegreppet i LAF en generell beskrivning. Som arbetsskada enligt LAF skall således anses varje skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Enligt socialministerns uttalanden i propositionen (1975/762197 s. 7l) borde med skadlig inverkan i arbetet i princip avses inverkan av sådan i arbetsmiljön förekommande faktor som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt. Som exempel på sådana faktorer angavs bl.a. låga eller höga temperaturer, hastiga temperaturväxlingar, fukt, kraftigt drag samt ovanliga eller ansträngande arbetsmoment. Begreppet olycksfall definierades således ej i LAF, något som på grund av det generella arbetsskadebegreppet inte heller var lika meningsfullt som i äldre lagstiftning. För den enskilde är frågan huruvida en skada är att hänföra till olycksfall eller annan skadlig inverkan oftast utan betydelse. Försäkringsöverdomstolen har dessutom i ett flertal domar slagit fast att försäkringskassan, om en anmäld skadehändelse inte kan godkännas som olycksfall, i allmänhet skall pröva även huruvida skadan uppkommit genom annan skadlig inverkan i arbetet än olycksfall. Genom bestämmelserna i 2 kap. 4 § och 3 kap. l § LAF om skadedag och samordningstid kan dock rätten till ersättning enligt LAF påverkas av om skadan har uppkommit genom olycksfall eller inte. Utgångspunkt för beräkning av samordningstiden skall i fråga om skada till följd av annat än olycksfall vara den dag då skadan visade sig, vilket i praxis i regel har kommit att betyda den dag då skadan har konstaterats av läkare eller den första sjukskrivningsdagen. Frågan om en skada skall anses uppkommen genom olycksfall eller annan skadlig inverkan har för den enskilde betydelse även i det fall skadan uppkommit vid färd till eller från arbetsstället. Ersättning vid sådan skada kan enligt 2 kap. l § andra stycket LAF liksom enligt tidigare lagstiftning utgå endast i det fall skadan uppkommit genom olycksfall. Vilken innebörd har då arbetsskadeförsäkringens olycksfallsbegrepp kommit att få i hittillsvarande praxis? l denna fråga har de tidigare nämnda domsamlingarna, nu alla rättsfallsreferaten i Sof och alla domarna i X-registret, studerats. Härvid är dock att märka att flertalet av de domar som berör frågan om olycksfall har införts där av annan anledning än för att belysa bedömningen av olycksfallsbegreppet. Vid ett urval av domarna har i den följande redogörelsen bortsetts från sådana, vari skadan anges ha uppkommit på sätt som enligt gängse uppfattning är att anse som olycksfall, t.ex. genom fall, slag eller fastklåmning. l redogörelsen har inte heller tagits med några färdolycksfall. Femton utvalda domar, varav fem refererade, synes kunna delas in i tre grupper. De två första utgörs av sådana fall där försäkringsöverdomstolen klart uttalat att den ifrågavarande händelsen är att hänföra till resp. inte är att hänföra till begreppet olycksfall. Den tredje gruppen utgörs följaktligen av sådana domar där inte med säkerhet kan utläsas huruvida domstolen ansett att den åberopade händelsen utgör olycksfall enligt LAF eller inte. I denna grupp redovisas sådana domar, där domstolen funnit att den skadade har varit utsatt för någon ”skadlig inverkan i i arbetet”.

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademål 211

8.1.2 Olycksfall

l detta avsnitt redovisas fyra domar. Ãldst är domen 8006/544/79 avseende en bilmontör som ådragit sig en meniskskada.l samband med att han reste sig från knästående och samtidigt vred kroppen med påföljd att hans ena ben vrickade till knäckte det till i knät. Försäkringsöverdomstolen fann att omständigheterna varunder knäskadan uppkommit var sådana att ett olycksfall fick anses ha inträffat. l mål 8010/2028/78 hade en härdare under en hel arbetsdag varit sysselsatt med lastning av sex meter långa skarvstänger om 85 kg, som med handkraft skulle skjutas in i tuber i en stationär laddningsanordning. Den dagen hade vid flera tillfällen inträffat plötsliga ”stopp” på grund av att stängerna inte gått rakt in i tuberna utan tvärstannat. Den skadade, som enligt ett inhämtat sakkunnigutlåtande bedömdes ha ådragit sig en supraspinatusruptur som kunde ha uppkommit antingen av ett enskilt stopp eller av den sammanlagda effekten av de beskrivna stoppen, hade uppgett att han vid ett sådant stopp hört hur det knakade i axeln. Överdomstolen konstaterade att han den åberopade skadedagen varit utsatt för olycksfall i arbetet. Ett lyft av en 42 kg tung platta som ansågs ha utlöst ett ljumskbråck bedömdes i referatet FÖD 84:21 utgöra en enstaka, för den skadade ovanlig, momentan fysisk ansträngning som fick godtas vara hänförlig under begreppet olycksfall i arbetet enligt LAF. Ett olycksfall ansågs också ha förekommit i domen 8305/623/82, där ett ekonomibiträde ådragit sig en skada i axel och arm. Hon hade försträckt sig då hon från en högt belägen hylla lyft ned en sju kg tung kartong, som stått placerad långt in på hyllan.

8.1.3 Annan skadlig inverkan än olycksfall

Till de avgöranden där den skadliga faktorn uttryckligen inte har ansetts utgöra olycksfall har hänförts två fall där besvär i form av ryggsmärtor resp. domning i nacken och ena armen uppträtt plötsligt i samband med ett speciellt angivet lyft. l domen 8302/866/80 hade en golvläggare lyft en badrumsdörr om ca 20 kg samtidigt som han ryckt till för att få loss dörren från gångjärnen. l-lan hade därvid känt hur det knakat till i ryggen. Försäkringsöverdomstolen fann att den skadade i samband med dörrlyftet varit utsatt för annan skadlig inverkan än olycksfall. Det andra fallet, FÖD 802132111, avsåg en verkstadsarbetare som vid lyft av en cylinder känt hur det stuckit till i nacken. Domstolen fann i detta fall att utredningen inte gav stöd för att den skadade vid det uppgivna skadetillfället varit utsatt för olycksfall. l det senare fallet torde kunna antas att den försäkrade utfört sitt arbete på vanligt sätt, och det är möjligt att några ovanliga eller oförutsedda omständigheter inte har ansetts föreligga i det förra fallet heller.

8.1.4 Olycksfall eller annan skadlig inverkan?

I 9 av de 15 genomgångna domarna kan av försäkringsöverdomstolens formuleringar inte klart utläsas huruvida den konstaterade skadliga inverkan är att anse som olycksfall eller som annan skadlig inverkan. En

212 En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis

bageriarbetare, som fått ryggbesvär efter ett lyft av en 50 kg tung sockersäck från en pall och till 80 cm höjd, ansågs t.ex. i FÖD 81:16 genom det åberopade lyftet ha varit utsatt för ett ovanligt ansträngande arbetsmoment som sannolikt kunnat påverka hans rygg ogynnsamt. l ytterligare fem fall har Överdomstolen direkt uttalat att den skadliga inverkan utgjorts av den i resp. mål åberopade händelsen. Bland dessa återfinns FÖD 81:20 avseende en barnvårdare, som ådragit sig akuta ryggbesvär då hon lyft ett sjuårigt barn med gipsat ben från en rullstol till en soffa samtidigt som hon vridit kroppen. Detsamma gäller domen 8104/ 1 39/80 avseende en montör som ådrog sig ett diskbråck vid bärande och nedläggande av en järnbalk om ca 100 kg och 8104/850/80 avseende en rörmontör som drabbades av hjärnblödning efter ett tungt lyft. Ett vårdbiträde i mål 8405/2687/82, som fick en låsning och värk i ryggen när hon stående på tå och i böjd kroppsställning lyfte en nyopererad patient som vägde 75 kg, ansågs ha varit utsatt för skadlig inverkan i form av ett tungt lyft i en påfrestande ställning. l FÖD 82:33 anfördes att en montör, som skadat en tand, vid tung hantering av ett kondensorpaket fick antas ha tagit i med sådan kraft att han också gjort kraftiga sammanbitningar, som kunnat medföra sådan tandskada som han fått. Han hade därför varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete. Även i domen 8309/820/82 synes den skadliga inverkan ha hänförts till ett enstaka skadetillfälle. Målet avsåg en åkeriarbetare som fått ryggbesvär efter tungt lyft och koppling av en släpvagn med en vikt överstigande 150 kg. Försäkringsrätten ansåg att skadlig inverkan hade förekommit. Överdomstolen ändrade inte rättens dom. l de återstående två domarna har Överdomstolen inte uttryckligen hänfört den skadliga inverkan till bara en enda åberopad händelse. En fartygsreparatör i domen 8310/1204/82, som under en arbetsdag varit sysselsatt med att bära betong i hinkar (30 kg per styck) från land och ombord på ett fartyg, fick ryggbesvär efter att ha känt hur det sträckte till i ryggen. Överdomstolen fann att han varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete som ”betongarbetare”. I domen 8310/1374/82 hade ett sjukvärdsbiträde drabbats av ryggbesvär efter ett patientlyft. Hon ansågs ha varit utsatt för sådan skadlig inverkan i arbetet som avses i 2 kap. l § LAF. I de till denna grupp hänförda domarna har vanligen använts formuleringen att den skadade varit utsatt för ”skadlig inverkan” eller ”sådan skadlig inverkan som avses i 2 kap. 1 § lagen om arbetsskadeförsäkring”. l flera av dessa domar synes omständigheterna vid det åberopade skadetillfället ha varit sådana att de inte hade kunnat inordnas under det olycksfallsbegrepp som gällde vid tillämpningen av YFL. I några fall har också gjorts uttalanden om vilka skadebringande egenskaper de förekomna omständigheterna kunnat ha, vilket inte torde vara nödvändigt om händelsen räknas som olycksfall. Överdomstolens formulering torde därför i avsedda fall få tolkas så att den skadliga faktorn bedömts utgöra annan skadlig inverkan än olycksfall. l vissa fall torde å andra sidan ha förekommit ovanliga och oförutsedda omständigheter, varför domarna i detta avsnitt inte har någon säker innebörd i ämnet. Frågan huruvida en skada skall anses uppkommen genom olycksfall

SOU 1985354 En i arbersskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis 213

hari andra avseenden varit föremål för bedömning även i målen FÖD

80:9, l33/8 l , l 108/78, 882/82 och 401/8 l,_ vilka redovisas i avsnitt 8.2.2.

8.2 Begreppet ”i arbetet”

8.2.1 Allmänt

Beträffande ett olycksfalls samband med förvärvsarbete förutsattes vid tillämpning av tidigare gällande lagstiftning ett inre orsakssammanhang mellan olycksfallet och den verksamhet i vilken den skadade var anställd. Kravet på samband ställdes dock inte särskilt högt utan praktiskt taget varje olycksfall som inträffade på arbetsområdet ansågs utgöra olycksfall i arbetet. Något krav på att händelsen skulle ha sin grund i en för arbetet typisk fara fanns inte utan samband med arbetet ansågs t.ex. föreligga även då någon på arbetsplatsen drabbades av det dagliga livets faror, såsom åsknedslag och insektssting. Försäkringsskyddet gällde även under pauser i arbetet samt vid göromâl som var föranledda av det egentliga arbetet, t.ex. omklädning och förberedelser för arbetet, om olycksfallet inträffade inom rimlig tid före eller efter arbetet. En förutsättning var dock att olycksfallet kunde sägas ha sin grund i arbetet eller de arbetsförhållanden under vilka arbetet bedrevs. Förutom s.k. färdolycksfall ansågs vidare olycksfall som inträffade utom arbetsområdet utgöra olycksfall i arbete, om arbetstagaren var stadd i arbetsgivarens ärende eller eljest utförde intresse något i dennes eller om olycksfallet inträffade inom ett begränsat område kring arbetsplatsen. Den skadade ansågs ibland genom sitt eget beteende kunna försätta sig utom arbetet och en skada ansågs då inte ha erforderligt samband med arbetet. Så var t.ex. fallet om en skada inträffade sedan den försäkrade inlåtit sig i slagsmål som angripare eller - särskilt vad gällde vuxna personer under lek eller okynne. Som tidigare nämnts har arbetsskadebegreppet i LAF en generell beskrivning och omfattar i princip varje skada som kan härledas till arbetet eller arbetsförhållandena. För att ett olycksfall skall kunna grunda rätt till ersättning skall enligt lagens förarbeten liksom tidigare krävas att olycksfallet har samband med arbetet. Såvitt gäller arbetstagare gjordes inget uttalande om att begreppet ”i arbetet” skulle ges annan innebörd än vid tillämpning av YFL. således även i Tidigare praxis gäller arbetsskadeförsäkringen så länge någon ny inte har utbildats. I detta avseende kan ur de genomgângna domsamlingarna inte utläsas någon betydande förändring. När det däremot gäller under försäkringen nytillkomna egna företagare håller en särskild praxis på att utbildas.

Anställning

l enlighet med tidigare praxis har således omständigheter som är att hänföra till olycksfall i arbete i FÖD 80:9 bedömts när en föreligga arbetstagare under en kaffepaus i arbetet råkat i ordväxling med en arbetskamrat och skadat ena handen när arbetskamraten på skämt utdelat en spark. Riksförsäkringsverket åberopade i sina godtagna skäl för bifall bl.a. att den skadade när hon började den skämtsamma dispyten

214 En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis

inte rimligen kunnat räkna med att hon kunde riskera att skadas genom från den andres sida. Utredningen gav vidare inte vid något beteende handen att den skadade skulle ha provocerat arbetskamraten, varför hon inte kunde anses ha gett sig in i något slagsmål. Skadan syntes i stället ha av olyckliga omständigheter genom att hon träfuppkommit på grund fades av den till synes utan ond avsikt utdelade sparken. Den skadade ansågs sålunda inte genom det inträffade ha försatt sig utom arbetet. Ett annat fall, där den huvudsakliga frågan har varit huruvida en skada inträffat i arbetet, är mål 820l/l33/8l, vilket avser en brandman som spräckt en tand då han under bollspel på sin fritid stött samman med en motspelare. Av utredningen i målet framgick att den helt övervägande delen av hans tjänstgöring tidsmässigt bestått i beredskap i hemmet eller eljest utanför brandstationen. Försäkringsöverdomstolen ansåg att vid den närmare gränsdragningen i ett sådant fall särskild vikt måste kunna fästas vid om sysselsättningen vid skadans inträffande haft påtaglig till arbetet i andra avseenden än rent arbetstidsmässigt. anknytning Domstolen anförde som skäl för bifall att skadan inträffat i en av tillhandahållen lokal, som var belägen helt nära brandstaarbetsgivaren tionen. utgjorde vidare ett led i en för enbart kommunens Bollspelet som - trots i brandmän organiserad fysisk träning, att deltagande träningen inte varit ett formellt tjänsteåliggande - varit i arbetsgivarens särskilda intresse och även utövats med materiel och kläder från denne. fick därför sägas ha haft sådan grund i den skadades Olycksfallsskadan verksamhet som brandman att den enligt arbetsskadeförsäkringen borde hänföras till skada till följd av olycksfall i arbetet. I tre andra domar har däremot konstaterats att den åberopade händelsen inte utgör olycksfall i arbetet. Så var fallet i mål 7812/l 108/78 där en ombudsman och ledare för en konferens anordnad av arbetsgivaren tappat sin överkäksprotes då han under en färd med färja lutat sig över av plötsligt illamående med färjans reling på grund av att han drabbats En sjöman i mål 8311/882/82 ådrog sig handskador vid en kräkningar. explosion då han med tändstickssvavel provladdat en mässingskanon som han tillverkat på fritid ombord på fartyget. Händelsen ansågs inte ha inträffat under sådana omständigheter att olycksfall i arbetet kunde anses föreligga. Inte heller i mål 8302/401/81 ansågs olycksfall i arbetet ha förekommit. Målet avsåg en anställd som efter att ha besökt företagsläkaren och sjukskrivits begivit sig till ett omklädningsrum på arbetsplatsen. Han hade där drabbats av en alkoholhallucinos, brutit upp ett fönster och skadat sig då han hoppat ner på en asfaltbelagd gård.

8.2.3 Annat förvärsarbete än anställning

Genom av den försäkrade personkretsen vid tillkomsten utvidgningen av LAF och uppdragstagare omfattats av har även egna företagare försäkringen. Därigenom har i praxis uppkommit vissa gränsdragningsproblem vid bedömningen av frågan om den försäkrade, när han ådrog sig en skada, kan anses ha utfört förvärvsarbete eller ej. Exempel på hur denna fråga har bedömts av försäkringsöverdomstolen finns i fyra refererade domar och i en av de domar som tagits in i X-registret. Samtliga

En i arbetsskademâl 215

Bilaga redogörelse för rättspraxis

dessa domar avser lantbrukare. De utgör bl.a. exempel på att skador som inträffat på vad som skulle kunna kallas för arbetsområdet troligen inte täcks lika generellt som för anställda. l FÖD 82:22:11 har domstolen uttalat att av avgörande betydelse måste vara huruvida skadan faktiskt inträffat i den skadades arbete och om den sysselsättning, vari skadan inträffade, utgjorde åtgärd som kunde anses ingå i eller ha nära samband med själva driften av den verksamhet som den egna företagarens arbete avsåg. Ett i målet aktuellt olycksfall hade inträffat då lantbrukaren varit sysselsatt med murning av nya murstockar och skorstenar på ett bostadshus som ingick ijordbruksinventariet, men som var obebott. Han hade därvid fallit ner från hustaket och ådragit sig sådana skador att han sedermera avlidit. Dödsboet uppgav i målet att byggnaden före olycksfallet i viss utsträckning utnyttjats som tjänstebostad åt tillfällig arbetskraft under högsäsong och att några

definitiva planer för framtida nyttjande av byggnaden inte funnits vid

olyckstillfället men att den eventuellt skulle ha hyrts ut. Domstolen fann med hänsyn till vad som upplysts i målet om den avlidnes jordbruksarbete, husets användningssätt och underhållsarbetets beskaffenhet att olycksfallet inte kunde anses ha inträffat i arbetet. Densamma blev utgången i mål 8209/1985/81, där den skadade fallit ned från en byggnadsställning då han var sysselsatt med utvändig isolering av bostadshuset på sin jordbruksfastighet. Av utredningen i målet framgick att åtgärden var ett led i en total renovering av det obebodda bostadshuset på den skadades föräldragård, dit han flyttade först efter olycksfallet. Domstolen fann även här med hänsyn till vad som upplysts om den skadades jordbruksrörelse, husets användning och renoveringsarbetets beskaffenhet att olycksfallet inte kunde anses ha inträffat i hans arbete. FÖD 82:22:] avsåg en jordbrukare, som tillsammans med sin hustru och två andra makar drev ett jordbruk som omfattade två gårdar. Efter att på morgonen ha utfört visst arbete i den ena ladugården hade jordbrukaren återvänt till bostadshuset, där han tvättade skulle sig. Därefter han ha gått upp för en trappa till övervåningen för att väcka sin hustru och med henne diskutera dagens arbete. Hustrun skulle den aktuella dagen ha arbetat i ladugården. Hustrun hade senare på morgonen återfunnit honom avsvimmad nedanför trappan. Han saknade minne av händelsen, men förmodade att han halkat och fallit i trappan. Den skadade anförde i målet att han då olycksfallet inträffat hade utfört ett moment i den faktiska dagliga arbetsrutinen inom familjejordbruket. Domstolen fann att det med hänsyn till hans egna uppgifter om jordbruksarbetets utförande inte kunde anses att han vid fallet i trappan vare sig utförde arbete eller var stadd i ärende som hade sådant samband med arbetet att olycksfallet kunde anses ha inträffat däri. Motsatt utgång blev det i FÖD 8311:11, där en lantbrukare skadat ett öga vid montering av en ren överdragsklädsel i en bil som användes såväl i lantbruket som privat. Vid fastsättningen av klädseln ett släppte spänne och träffade ögat. Bilen hade vid det aktuella tillfället använts för transporter av motorsåg och andra verktyg, varvid klädseln skadats så svårt att den måste bytas. Med hänsyn till att bytet av överdragsklädseln

216 En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl Bilaga

i bilen var föranlett av bilens användning för vissa transporter ijordbruket måste, enligt domstolen, olycksfallet anses ha inträffat i den skadades arbete. Även i FÖD 83: l :I ansågs en skada ha uppkommit i lantbruksarbete. Den skadade, som drabbats av allergisk alveolit, drev ett jord- och skogsbruk och kom i daglig kontakt med allergiutlösande mögelsvampar i bl.a. fordersäd och flis. Träflisen användes för uppvärmning av bostadshus, där den skadade hade traktorer som garage och gårdsverkstad, användes i jordbruket. Han uppgav att han fick allergiska lungbesvär när han vistades i pannrummet. Enligt domstolens mening utgjorde det tillräckliga skäl för bifall till den skadades talan att uppvärmningen omfattat lokal, vari han förvarade sina ijordbruksdriften nyttjade traktorer. Befattningen med träflisen i samband med uppvärmningen utgjorde därför enligt LAF skadlig inverkan i hans arbete som jordbrukare.

8.3 eller

Sjukdomsdebut sjukdomsrecidiv?

Som har framgått tidigare i praxisredogörelsen skall under den s.k. samordningstiden av 90 dagar efter det att en arbetsskada har inträffat (visat sig) utgå ersättning från den allmänna sjukförsäkringen liksom vid annan sjukdom (3 kap. l § och 2 kap. 4 § LAF). Av bl.a. den anledningen kan det i skadeärenden där två eller flera sjukdomsfall föreligger med vissa mellanrum vara av betydelse att ta ställning till i vad mån sjukdomsfallen skall behandlas som ett enda skadefall med återfall (recidiv) eller som flera skilda skadefall. Om sjukdomsfallen behandlas som recidiv till tidigare skadefall skall någon ny samordningstid inte räknas, och ersättning vid godkända arbetsskador kan således komma att utges från arbetsskadeförsäkringen redan från recidivfallens början. När det gällde den tidigare yrkesskadeförsäkringen hade den ett snävare skadebegrepp. l denna redogörelse kan därför en redovisning av äldre praxis i recidivfrågor stanna vid en hänvisning till ett minoritetsvotum i rättsfallsreferatet FÖD 82:10 (cervikal spondylos). Enligt den praxis som hade utbildats på grundval av lagen om yrkesskadeförsäkring ansågs, att man såsom recidiv kunde räkna sjukdomsfall som inträffade inom ett år från föregående sjukdomsfall under förutsättning att för dem ställdes samma diagnos. Denna regel torde ha iakttagits även i övergångsfall där mellanliggande skadlig inverkan inte hade konstaterats - sedan lagen om arbetsskadeförsäkring trätt i kraft. Med det betraktelsesätt som numera vunnit hävd nämligen att såsom arbetsskada godtaga fall där den skadliga inverkan icke orsakat en viss sjukdom men väl utlöst eller förvärrat symptom från en pågående, kanske degenerativ förändring - måste ettårsregeln ha spelat ut sin roll.

En skada till följd av ett olycksfall skall givetvis alltid anses ha inträffat den dag då olycksfallet har ägt rum. Om den skadade därefter har haft två eller flera sjukdomsfall med viss tid emellan under vilken han inte har varit utsatt för någon annan skadlig inverkan, kan man i recidivfrågan göra en gängse bedömning av orsakssamband enligt bevisregeln. När det däremot gäller arbetssjukdomar till följd av annan skadlig inverkan än olycksfall anses de ibland ha inträffat den första sjukskrivningsdagen. Bedömningen av recidivfrågan vid flera sjukdomsfall får då

En i arbetsskademâl 217

Bilaga redogörelse för rättspraxis

ske med hänsyn även till exempelvis förekomsten av skadlig inverkan och besvär av den aktuella sjukdomen under mellanperioderna. Dylika omständigheter kan ha betydelse även när den ursprungliga skadan är en olycksfallsskada. Det torde vara flera olika omständigheter som kan tillmätas betydelse i frågan om det föreligger en sjukdomsdebut eller ett sjukdomsrecidiv. Vilken typ av sjukdom det gäller är naturligtvis viktigt vid bedömningen. Vissa arbetssjukdomar har sedan de väl visat sig ett långdraget eller kroniskt förlopp i enlighet med medicinsk erfarenhet medan andra sjukdomar brukar läka ut inom en kortare tid. Av betydelse kan vidare vara exponeringstiden och exponeringsgraden för skadlig inverkan före det första sjukdomsfallet och under perioden mellan sjukdomsfallen, sjukdomshistorian och sjukdomsförloppet, hälsotillståndet under mellanperioden samt mellanperiodens längd både i sig och i förhållande till sjukdomsperioderna. Recidivfrågan måste sålunda liksom andra frågor vid arbetsskaderegleringen lösas efter en individuell bedömning i det enskilda fallet och med ledning även av helhetsbilden. Allmänt sett måste det vidare ha stor betydelse på vilket sätt man anser att den ifrågavarande sjukdomstypen är påverkad i arbetet med hänsyn till de tre generella kategorier som har beskrivits i ett föregående avsnitt: en av arbetet primärt orsakad sjukdom eller en av arbetet påskyndad grundsjukdom eller en av arbetet temporärt försämrad grundsjukdom (jfr avsnitt 5.1) lnom de två första kategorierna är det naturligen mer som talar för att ett recidiv föreligger än inom den tredje kategorien, där dock recidiv likväl kan anses föreligga i vissa fall. Även om det har rört sig om individuella bedömningar lämnas i nedanstående tablå vissa uppgifter angående recidivfrågor som har förekommit i de domar som ligger till grund för praxisredogörelsen. Därav har 26 (I2 r) domar ansetts vara av intresse i detta sammanhang. l åtta kolumner och i sjukdomsgrupper i samma ordning som i avsnitt 7 redovisas domarna översiktligt. De anges inom varje grupp i tidsföljd och kan - för närmare - via numret i kolumn åtta i nästan uppgifter alla fall återfinnas under resp. sjukdomsgrupp i det nyss nämnda avsnittet. I kolumn I nedan anges en diagnos som har använts i resp. mål men som bara avses ge en uppfattning om vilken typ av sjukdom det rört sig om. l kolumn 2 anges det antal sjukdomsfall som målet har omfattat. l kolumn 3 anges den totala tidrymden mellan det första och det sista insjuknandet. l kolumn 4 anges exponeringstiden för skadlig inverkan före det första I kolumn sjukdomsfallet. 5 anges den längsta perioden mellan två sjukdomsfall. l kolumn 6 anges om skadlig inverkan har förekommit under mellanperioden. I kolumn 7 anges om sjukdomsbesvär har förekommit under mellanperioden. I kolumn 8 anges referateller målnummer. Om en uppgift har markerats med ett streck, betyder det att domen har ansetts sakna upplysning i frågan. Ett frågetecken efter en uppgift innebär att den bara har framstått som trolig med ledning av andra uppgifter i domen. Kursiverad text innebär att recidiv inte har ansetts föreligga medan vanlig text har använts i recidivfallen, som alltså är flest (20 av 26).

218 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl SOU [985154

:arom

w

E: Sammy v53. m8 0:8

:E202 mmxmaw Såå Nwämâ 9:8.. N%\QN% mmxäü NMÃS §38

_m3_ QQK Q9* :om 00m_ :o:

:ovo_._ua:m__oE

422%

n

v:m.m__:om_m: tmmitmnw; .zxznâmn

:E202 :RE: :EB 5:3 :måga .Zmäun :§8: 2.532_ §8:

| I I |

o

§55?

:E=_o2 5313:_

»Z ax i .az Å nu: a.. ...å ö: a.. F: a.. a_ i

:øåonzznmnm:

m

votoaExuuE

:wE :wE :mE :mE

:E202

;MY

:mE

Smmåq

å. .ä

G. a.. FE: så .se

s_ o_ mm

aovo=oxa

E N Å Nå.. å w m m m o

:u:

:u: uubgw_

v

vzmmihâoaxu

:oo

ouäowwuzon_ -mnåooå :wEoEoE

:E558:

:wE

3.2.5.5..

53m..

:E202

å :w .m

...än

.Ewan

E :m s :m

x I c mm v p 2 o_ :m: 2._ cv :om m

m

...så .as :mE 5:: :m5 så :wE :mE

:E202

å.: å.:

:mE

:EÖEH

FE: å.:

v R å __ Z å Nä NÅN E m v_ I m

m

22W

:E202 _m.:

:S N N m m m m N m v m o N m

u o :u:

e o _

:oumäzEouz masumwomanss: mattåéwaeäzq eêxån=âm wozäuhxwxv: mozäuuzwå_

:E202 :omocwio waxäätañw ...xtuEQ ...amanie :manus: boeäwååm.

I:| |..I & lzl

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl 219

073W “nu om: :an: 33m :åxå

mwxoâm sk? N52.. NMYQQS :ummooa mw\ooN mwäâ

DOn_ mo. an.: oc; Don_ DO”.

§8.. I | | I | .mäns :§82 ...§82

.Zåoazaam

å.. å.. E. å.. i ...a å.. å.. å.. mo: Å F: F:

zåoaxaamwm>øêm

.ââååomozäm

.ås a.. så ...å a.. cm.: a.. å... :WE å... .ås :me:

.i o m. a 2 o .ä m 3 Sm I om m

.âåoøxsww

:UC

:U0

.näve

-AHKWDE a=3=›._oU ...önmcmE .m›mo.==.. .mäøaâm Ãmaâwm :nEoEoE §52... :mEoEoE :nEoEoE

å å å G å

å å å :f:

o_ 8 o_ I m 2 w _ o

:m5 :mE FE: å... .åe å... :mE

å... å...

:WE cm.: :me:

§0 Sw mm o m: .ä : w : m m å

(\f(\I Öl

xomåxmEsm_

E

moxâa

.wsöEss

zävcoåaomzöEsz

E

...svcäoxrcxzmoåz

:så:

:mO%E\å:_U:0F

E

tmäoñzugmaå

tama_

E

Eocäoco. Eâucovzno

I

_mGoE 33:31 ...NES

2 2

DUO & l ämm

220 Bilaga En redogörelsefär rättspraxis i arbetsskademâl

l anslutning till tablån kan göras vissa anmärkningar. Det första rättsfallsreferatet, i vilket endast 16 dagar hade förflutit mellan två sjukdomsfall med spondylos i halsryggen, kan med hänsyn till senare praxis kanske uppfattas som väl formellt i bedömningen att det förelåg två självständiga skadefall. Den försäkrade hade dock varit väsentligen återställd under mellanperioden. Den omständigheten är på det sätt gemensam för alla de sex domarna om skilda skadefall att det inte ur någon av dem framgår att sjukdomsbesvär av betydelse har förekommit under mellanperioderna. l motsats till detta synes alla recidivdomarna utom möjligen en om epikondylit antingen tyda på att vissa sjukdomsbesvär har förekommit även under mellanperioderna eller inte innehålla någon uppgift i den frågan. Frågan måste därför anses vara viktig när ställning skall tas till om en sjukdomsdebut eller ett sjukdomsrecidiv föreligger. l tre av de sex domarna om skilda skadefall, nämligen 898/82, 820/82 och l204/82, har förklarats att orsakssamband enligt bevisregeln inte föreligger. l ett mål, 206/82 under både ryggrads- och ledsjukdomar och muskeloch bindvävssjukdomar, har försämringar av tillstånd i halsrygg och nacke samt högersidiga armbesvär behandlats som ett enda skadefall med recidiv. När det gäller ryggrads- och ledsjukdomarna kan vidare noteras att recidiv har ansetts kunna föreligga inte-bara i fall då den aktuella sjukdomen primärt orsakats eller pâskyndats i arbetet utan också i vissa fall då det rört sig om temporära försämringstillstånd. Exempel härpå är de två sista halsryggsfallen, de två första bröst- och ländryggsfallen samt knäledsfallet. Det synes dock inte ha varit fråga om några längre eller besvärsfria mellanperioder, och dessa bifallsdomar kan behöva studeras närmare vid jämförelser med ärenden som är under handläggning. När det gäller muskel- och bindvävssjukdomarna ger den ovanstående tablån ett intryck av att skadorna kan kvarstå under längre perioder sedan de väl har visat sig i samband med skadlig inverkan i arbetet. l bara ett fall, det sista under cervikala besvär, har skilda skadefall ansetts föreligga. Men då hade den försäkrade också varit besvärsfri under en längre mellanperiod. I de godkända recidivfallen förekommeri flera fall långa mellanperioder som inte har utgjort hinder för beslut om recidiv vid ifrågavarande sjukdomstyper. l recidivfallen har också ny skadlig inverkan förekommit under mellanperioderna. Analysen av tablån får i denna redogörelse stanna vid det hittills sagda. l följande domar har försäkringsöverdomstolen emellertid själv anfört särskilda skäl i recidivfrågorna. I FÖD 82:10, som är det första målet under rubriken ryggrads- och ledsjukdomar, motiverades domen om två skilda skadefall vid spondylos med att den försäkrade varit väsentligen återställd när han första gången återgått i arbete och däri ånyo utsatts för skadlig inverkan som utlöst nya sjukdomsbesvär av samma slag som de föregående. I FÖD 83:14 förklarades på grundval av viss utredning att de senare symptomen från den försäkrades degenerativa omartritsjukdom inte kunde anses utgöra återfall i den förra skadan, som även den var en form av försäm-

SOU I985:54 En

Bilaga redogörelse/för rättspraxis iarbetsskademâl 221

ring av omartritsjukdomen. Recidivdomen i målet 2933/82 motiverades bl.a. med att den försäkrade under mellanperioden enligt egen uppgift inte hade varit återställd från sin första arbetsskada och i tiden efter det senare sjukdomsfallet inte blivit ytterligare sjukskriven för besvär från nacken, ryggen eller musklerna. På liknande sätt anfördes i mål 625/82 att den försäkrade inte hade varit sjukskriven före eller efter de två sjukdomsfallen och en omskolning. l mål 405/80 ansågs det inte osannolikt att- då diskernas normala funktion var försämrade av sjukliga förändringar känningar efter ett trauma kunnat medföra besvär under längre tid än som normalt kan anses vara fallet. I höftledsfallet FÖD 83:7 (plenidom) ansågs det att en artrosutveckling hade påskyndats av skadlig inverkan i arbetet och att det var naturligt att betrakta flera aktuella sjukskrivningsperioder med höftbesvär som ett skadefall med recidiv. Samma bedömning gjordes i mål 633/82. Under rubriken muskeloch bindvävssjukdomar har i mål 418/82 anförts att det gällde två sjukperioder med samma typ av besvär och att de skulle ses som ett enda skadefall med hänsyn till att mellanperioden varit kort. l målet om muskelsjukdomen OCD, FÖD 84:19, förklarades att det följde av utredningen om skadans uppkomst och utveckling att de aktuella sjukperioderna med axelsymptom berodde på samma sjukdomstillstånd. l målet 2360/82 (tendinit-myosit) menade domstolen att sjukdomsbesvären inte kunde anses ha avklingat före den andra sjukperioden och att denna därför skulle anses som en fortsättning av den föregående. I mål 1000/82 fäste domstolen däremot vikt vid att den försäkrade i stort sett syntes ha varit besvärsfri under en årsláng mellanperiod. hari Slutligen FÖD 84z2l :l och ll anförts att en utlöst bråcksjukdoms akuta skede före och efter en operation får godtas som föranledd av en utlösande händelse.

8.4 av orsakssamband

Tidsbegränsningar

l skadeärenden där arbetsskador kan orsakssambanden godkänns upphöra samtidigt med att de försäkrade tillfrisknar eller vara livslånga vid sjukdomstillstånd som inte klingar av eller begränsas till vissa tider av längre sjukdomstillstånd. De tidsbegränsade orsakssambanden skall belysas i detta avsnitt. Belysningen avser främst en del till synes schablonmässiga bestämningar av sambandstider till exempelvis sex eller tolv månader av sjukskrivningstider i längre sjukdomsfall. Till bedömningarna enligt bevisregeln knyts då ibland formuleringar som att samband skäligen anses eller får anses föreligga under den ifrågavarande tiden. När det gäller de domar som ligger till grund för den allmänna redogörelsen för försäkringsöverdomstolens praxis i arbetsskademål har som framgått i avsnitt 4 i endast fem fall, varav inget referat, gjorts slutgiltiga begränsningar av orsakssamband i situationer då de försäkrade inte har tillfrisknat. Som framgår i slutet av det nu aktuella avsnittet torde detta fåtal domar inte vara representativt i frågan. Det första av de nyss avsedda fem fallen, 8303/144/82, gällde en

i arbetsskademål

222 Bilaga En redogörelse för rättspraxis

svinslaktare som under år hade arbetat i framåtlutad ställning många och med åtskilliga tunga lyft. Han hade blivit långvarigt sjukskriven under deformans och lumbago-ischias. På diagnoserna spondylosis och tidigare sjukdomsbesvär hade röntgen syntes diskdegenerationer, förekommit. 1 målet hade redan underinstanserna godkänt orsakssamband under ett år. Överdomstolen avslog ett vidare yrkande med motiveringen att den försäkrade hade degenerativa förändringar i sin rygg som motsvarade hans ålder (född 1938). l domen 8304/390/82 hade redan försäkringskassan godkänt några under för en murare sjukdomsfall ett par år som ett enda skadefall (f 1925) som hade haft ett tyngre arbete under de senaste åren. Det gällde cervikala besvär och diskdegenerationer. I det sista på basen av artros sambandstiden till sex sjukdomsfallet hade försäkringskassan begränsat månader, och ett vidare yrkande bifölls inte av Överdomstolen. Domen 8403/1881/82 gäller ett kvinnligt monteringsbitråde (f 1929) som hade suttit och utfört fastsättningar med en luftknarp. Hon hade blivit och sedermera förtidspensionerad på grund av cervisjukskriven och värk eventuellt även myalgi eller myopati. kal diskdegeneration Också i detta mål hade redan försäkringskassan godkänt ett längre orsakssamband. Ett vidare med motiveringarna att yrkande avslogs försäkringskassan redan hade godtagit drygt två år, att den försäkrade att hela hennes var av hade en degenererad halsryggrad, sjukhistoria bestående karaktär och att läkarutlåtandena i målet stödde den valda

utgången. l mål 8405/2687/82 hade ett kvinnligt vårdbiträde (f 1928) sjukskrivits och sedermera för besvär av ischiastyp, som förtidspensionerats med ett tungt lyft i en påfrestande ställuppstått i tidsmässigt samband ning. Hon hade en flerårig anställningstid men hade tidigare varit ryggfrisk”. 1 domen godkändes ett orsakssamband för en tid av ett år och anfördes att besvären läkarerfarenhet borde ha klingat av enligt allmän inom den tiden. Den femte och sista domen i de mera officiella domsamlingarna är efter 8407/633/82, som gäller en lantbrukare (f 1926) med höftledsartros 40 års arbete med bl.a. tunga lyft och traktorkörning. Arbetet ansågs inte artrosen med påföljd att ha orsakat men väl påskyndat utvecklingen än eljest och förvärrats. Lantbrukasymptom gett sig till känna tidigare ren hade drabbats vid 53 års ålder efter debut några år tidigare och hade sedermera efter drygt två års sjukskrivning. Domstoförtidspensionerats len fann det skäligt att godta ett orsakssamband fram till förtidspensio-

neringen. fler fall i vilka ett godkänt orsakssamband har 1 syfte att redovisa begränsats schablonmässigt eller efter en individuell skälighetsbedömarbetsskadedomar under år ning har alla försäkringsöverdomstolens Resultatet fåri detta sammanhang bli 1984 genomgåtts. av genomgången en tablå med begränsade uppgifter om 22 aktuella domar angående bestämda sambandstider, räknade från det att skadorna har slutgiltigt visat sig. Vissa undersökningar har tytt på att det kan röra sig om i huvudsak individuella varför av domarna förutbedömningar, analyser sätter att skadefallen studeras närmare.

En i arbetsskademål

Bilaga redogörelse för ratrspraxis 223

._:

mwxnwom

mwlm_ mwxmm_ mwlt

mwxowv_ mwlmø_ mw\0v: mwxcmo_

ska .§28 så: mwxmmn mwxwmo mmxmmo

.m2 Nä?! Nää Nää: _ _ §53 _ :S: mwåm 32% 53m

:Em :anmxobo E

+

mäta_

mcäumuzoxm

_Essä_

:u E

cb

+ E

5313:_

:oo

__a._mv_å_oi_

mv_ s

Eonäêimmctmgm

å_

w=_=v_awo:m_9_ae

:353:

m:_:v:n_mu:m_nv_m.r ouoøtmmmctoöxnn_

:o

:oäoxäoaaskr

cäsxä

o..

:nçüxubovzm: __m._e_å_o__m: w:_:_oam:._nO w:_:.öv_._os_a:.r __m._mv_%_ov__m:

å_

w:_:._©v_:ov_ vm:_:mEm._n_

:oo

:mmEcEm

å

mzwwxw mimwåå :§0 nä; oncêc

så å_ å.. :m

_Eaaiammsaâc

oävs=.a._mmo _zzuzâzosso obürzåmgâwmzm Envhgåmnwwm_ o._n8n:m:on:_nv_om unm:_._m_._m3_=.a :©_m._un_o:m._om.._. ou§_._mn.m5_=_m o._§on_._m__mö2

oän:m_mv_o1_ o_m5._._o.v_m:._. ...u§_.__:w ouüznwvêa_ oäv._m_av_ox_ 9:28:02 ouüznua? 8Em._m.ow._._. oäönbzcxoh o.mv_=._n.:m1_ 2292022_

:8__ 2832.0,

segmxveu

&

ä

-oxuvam am

.w mm NN mm .N e_ ä mm m_ om vn ä om ä om n_ mm mm a. om om a

.iu:_=m=m..u2_mv=

E: Sv_ v_ v_ 2 2 S_ v_ S_ v_ _›_ v_ v_ v_ S_ v_ v_ v_ v_ v_ E v_ _›_ s_

auf_

_

E

van_

:§32:

e E

Eo:v:.$_av__BU :cecoassçawseø mOTAUCOQENvZPÖU

f?

E

f?

Ecå:.$_oxm-::

.i

masäwowmnså :måonmwmåucmq måsomTommnEzq mazäwowmgss_ mmiawowuasa_ müzxconäfsozz :wåonwwzm mo._:9ow:cxon_ mneoegxâucm_ mazzasvmx_ _cacomâoou

.omoswmgo _mäâö _omsäö _mvzåuo ommnEzu_ campa.: _üzåou 85880

_wEO-...Qavh .

._05

:ocåoao

?E3022 -mvånEmm :oücommuzå:

:WE :m5 .se :me: cm.: .se :mE :ma: :mE :mE :mE ...ms

t_ h_ u.:

:WE :WE å... :me: å.: å.: :WE

:nu: v v o o 0 o n w m o o_ __ m_ m_ m_ m_ m_ m_ o .Eco

:F :F :F _ m

i arbetsskademâl

224 Bilaga En redogörelse för rättspraxis

8.5 Livräntefrågor

8.5.1 Allmänt

Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan till följd av en arbetsskada nedsättningen genom livränta. I den tidigare yrkesskadekompenseras skulle vid invaliditetsbedömningen hänsyn tas både till försäkringen skadans beskaffenhet och till dess inverkan allpå såväl den skadades männa att skaffa av arbete som hans förmåga att förmåga sig inkomst fästes vid invaliditetsbedömningen stort utöva sitt yrke. l tillämpningen avseende vid den rent medicinska defekten, medan dess inverkan på den skadades tillmättes mindre betydelse. lnvaliditetsbeförvärvsförmåga dömningen baserades på tabeller med i procenttal angivna invaliditetsgkunde dock rader vid olika medicinska defekter. En viss jämkning särskilt under YFL:s senare år - ske med hänsyn till defektens inverkan i det enskilda fallet. på arbetsförmågan

På yrkesskadeförsäkringskommitténs förslag infördes i den nya ar-

ett renodlat ekonomiskt invaliditetsbegrepp med betsskadeförsäkringen anknytning till de principer för invaliditetsbedömning som gäller inom den allmänna försäkringen. Livräntans storlek skall bestämmas på grundval av den inkomstförlust som uppkommer vid en jämförelse mellan den inkomst den skadade skulle ha uppnått om skadan inte hade inträffat och den inkomst han kan beräknas uppnå trots skadan.

8.5.2 Nedsättningen av förvärvsförmågan

En försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel har enligt 4 som har förorsakats av skadan har kap. l § LAF, sedan den sjukdom rätt till ersättning i form av livränta för inkomstförlusten. För upphört, att livränta vidare att förlusten skall utgå förutsätts enligt samma lagrum för år räknat inte understiger en fjärdedel av det basbelopp som gällde vid början av det år då livräntan skulle börja utgå. Det ekonomiska invaliditetsbegreppet har kommit till uttryck i 4 kap. 3 §, däri första stycket stadgas att den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligenom av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildgen kan begäras verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och ning och tidigare andra sådana Dessa kan enligt lagens förarbeten t.ex. omständigheter. vara den inkomst den skadade efter invaliditetens inträde faktiskt förhans och rehabiliteringsmöjligheter och värvat, rehabiliteringsbehov hans situation på arbetsmarknaden. En viss hänsyn kan tas till arbetslöshet i det fall den skadade inte kan få sådant arbete som han med hänsyn till sitt handikapp skulle kunna utföra. Såväl faktiska som beräknade kan således vara av betydelse, och en bedömning av den omständigheter totala effekten av dessa skall göras med utgångspunkt i den enskilde försäkrades förutsättningar och situation. Avsikten var att samma prinsom i den allmänna försäkringen skulle ciper för invaliditetsbedömning inom Livräntans funktion skall i tillämpas arbetsskadeförsäkringen.

En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis 225

princip vara densamma som förtidspensionens, att kompensera den reella nedsättningen i den försäkrades att skaffa förmåga sig inkomst genom förvärvsarbete. Som en allmän förutsättning för rätt till livränta således att gäller arbetsskadan en bestående

medfört nedsättning av förvärvsförmågan

med minst en femtondel. Kravet på sådan invaliditet i lagens bemärkelse ansågs inte uppfyllt i försäkringsöverdomstolens dom 83lO/l466/82, där en omplacering hade kunnat ske utan inkomstförlust för den skadade. Målet avsåg en plåtslagare som genom olycksfall i arbetet fått höger hands pek-, lång- och ringfmgrar amputerade vid andra leden. Han återgick i arbete hos sin tidigare arbetsgivare men omplacerades. Ett och ett halvt år därefter påbörjade han på eget initiativ med gymnasiestudier sikte på utbildning till slöjdlärare. Försäkringsöverdomstolen inhämtade från arbetsgivaren att den försäkrade skulle ha kunnat få en varaktig omplacering hos företaget men att han hellre ville ha ett yrkesarbete. l avvaktan på placering i annat arbete hade han fått följa löneutvecklingen för plåtslagare. Domstolen, som lämnade hans yrkande om livränta under utan bifall, gymnasiestudierna fann inte erforderligt stöd för att den försäkrade under den i målet aktuella tiden fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel på grund av skadan. Som skäl härför anfördes att den försäkrade efter olycksfallet kvarstod i sin anställning och erhöll samma lön som han skulle ha haft som -plåtslagare Han var vidare garanterad ett personligt omplaceringstillägg. Till följd av den försäkrades inriktning på yrkesutbildningen hade inte heller närmare de möjligheter prövats till omplacering till annan ordinarie syssla inom företaget som torde ha förelegat. l enlighet med uttalanden i förarbetena till YFL tillämpades i denna lag en förvärvsmässig invaliditetsbedömning vid invaliditet på grund av silikos, som ännu inte medfört någon nedsättning av lungfunktionen men ändå ansågs böra föranleda arbetsbyte för att fortskridandet av sjukdomen skullefördröjas. Begränsningen av den försäkrades sysselsättningsmöjligheter skulle i sådant fall anses som nedsättning av hans arbetsförmåga. En ekonomisk invaliditet har i ett liknande fall ansetts föreligga vid tillämpning av LAF, trots att någon allmän nedsättning av

förvärvsförmågan inte synes ha uppkommit. l FÖD 82:l6 beviljades

således livränta till en betongarbetare som omskolat (född l93l) sig till trädgårsarbetare efter att genom asbestexposition ha drabbats av pleuraplaques. Han hade inga subjektiva symptom av sjukdomen. Läkare hade bedömt det som direkt för den försäkrade att fortsätta med olämpligt byggnadsarbete och att han helst borde ha ett arbete utomhus. I domen anfördes följande. Den försäkrade hade efter rekommendation av läkare och efter godkännande av arbetsförmedlingen omskolat sig till trädgårdsarbetare. Under omskolningstiden utgick sjukpenning enligt LAF. Han hade därefter bytt arbete. Mot bakgrund av den då föreliggande medicinska utredningen hade den försäkrade haft fog för att anse arbetsbytet nödvändigt på grund av arbetsskadan och det kunde inte antas att arbetsbytet skulle ha ägt rum om arbetsskadan inte hade förelegat. Hans förmåga att efter skadan skaffa sig inkomst arbete skulle därför genom vid livränteprövningen bedömas i förhållande till den inkomst han

I S-Arbetskadeförsäkring

226 En i arbetsskademâl

Bilaga redogörelse för rättspraxis

kunde antas komma att tills vidare erhålla i arbetet som trädgårdsarbetare. Vid en jämförelse med den inkomst den försäkrade vid samma tid skulle haft som oskadad hade han efter sjukdomstillståndets upphörande fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtonde] och nedsättningen kunde antas bli bestående under viss tid framöver. Att invaliditetsbedömningen ska ske enligt de principer som gäller inom den allmänna försäkringen torde innebära att nedsättningen i

arbetsförmågan skall bedömas efter det att möjliga rehabiliteringsårgär-

dervidtagits. l propositionen till LAF (prop 1975/76: 197 s. 74) betonade socialministern att det ofta torde vara lämpligt att avvakta möjligheterna till rehabilitering innan en livränta fastställs slutgiltigt och anförde: Kommittén påpekar att det ofta stöter på svårigheter att i omedelbar anslutning till en långvarig sjukperiod med någon högre grad av säkerhet bedöma den framtida nedsättningen av förvärvsförmågan hos en skadad. Det kan därför i osäkra fall vara lämpligt att till en början bestämma livräntan för en begränsad tid för att få möjlighet att följa den kommande utvecklingen. Man kan även under denna tid pröva lämpliga rehabiliteteringsåtgärder och få en uppfattning om hur den skadade anpassar sig till den nya förvärvssituationen. Kommittén anser att livräntan i princip inte bör fastställas definitivt förrän den rehabilitering som kan vara lämplig och möjlig i varje särskilt fall har genomförts. En sådan ordning gör det också möjligt att utan tidsutdräkt fatta det första beslutet i ersättningsfrågan i avvaktan på livräntans slutgiltiga fastställande. Ett exempel i dessa avseenden utgör FÖD 84:11, där den försäkrade tillerkänts livränta i avvaktan pâ försäkringskassans ställningstagande till behovet av åtgärder för arbetsmässig rehabilitering och på resultatet av eventuella sådana åtgärder. Målet avsåg en heltidsanställd paketerare vid en tunnbrödsfabrik, som genom olycksfall i arbetet skadat höger hand. Hon återgick efter sjukperiodens slut till sitt tidigare arbete men orkade på grund av nedsatt kraft i höger arm och hand arbeta endast två eller tre dagari veckan. lnkomsten minskade därigenom kraftigt. På eget initiativ försökte hon arbeta dels som lantbrevbärare, dels som hemsamarit men ansåg sig på grund av armbesvären inte klara något av dessa yrken. Enligt läkare var den högersidiga handfunktionen bestående nedsatt, men om nedsättningen var så pass kraftig att enbart den var orsaken till övergången till deltidsarbete kunde inte bedömas. Hos föryrkade den försäkrade livränta från arbetsska-

säkringsöverdomstolen

deförsäkringen som täckte hennes inkomstbortfall till dess hon eventuellt kunde arbeta i samma omfattning som före olycksfallet. Domstolen åberopade i sin dom de uttalanden som gjorts i lagens förarbeten, varvid bl.a. framhållits att arbetsskadelivränta i princip inte bör fastställas definitivt förrän den rehabilitering som kan vara lämplig och möjlig i varje särskilt fall har genomförts. Domstolen konstaterade att några rehabiliteringsâtgärder av medicinsk art eller andra åtgärder som syftade till att underlätta den försäkrades återgång till arbetet inte syntes ha vidtagits. l avvaktan på försäkringskassans ställningstagande till behovet av åtgärder för den försäkrades arbetsmässiga rehabilitering och på

SOU I985:54 En

Bilaga redogörelse för rättspraxis i arbersskadenzâl 227

resultatet av eventuella var hon till rehabiliteringsåtgärder berättigad Iivränta. Det fick ankomma på kassan att pröva för hur lång tid livräntan skulle utgå. l två av domarna i de genomgångna samlingarna har diskuterats i vad mån det rådande arbetsmarknadsläget den försäkrades förpåverkar värvsförmåga. l denna fråga har i lagens förarbeten uttalats att det kan synas obilligt att vid livränteprövningen beräkna en restarbetsförmåga för en försäkrad, som på grund av en arbetsskada måste byta yrke och trots ihärdiga ansträngningar inte lyckas få ett nytt arbete. Å andra sidan bör det inte komma i fråga att låta arbetsskadeförsäkringen svara för sådant inkomstbortfall som kan anses vara följden av en tillfällig konjunkturnedgång. Utgångspunkten för bedömningen bör därför vara den försäkrades möjligheter att skaffa sig förvärvsarbete vid ett normalt

arbetsmarknadsläge. l domen 8305/581/81 rätt till Iivränta inte för en ansågs föreligga försäkrad som efter en arbetsskada blivi: arbetslös. Målet en avsåg objektanställd bergarbetare som i arbetet ådragit sig en hälfraktur. Han hade under sjukskrivningstiden blivit arbetslös av att det på grund pågående arbetet färdigställts. Sedan sjukdomsfallet hade han upphört under ca tio månader uppburit från varersättning arbetslöshetskassa, efter han påbörjat ett nytt arbetsobjekt med samma lön som tidigare. Han hade vissa kvarstående besvär av skadan men enligt läkare var det omöjligt att förutsäga hur stora dessa skulle komma att bli i framtiden. Försäkringsöverdomstolen antecknade att några begränsningar i den skadades arbetsutbud inte hade noterats hos arbetsförmedlingen och att han inte avvisat någon Domstolen anförde att en allmän anställning. förutsättning för rätten till Iivränta vid arbetslöshet är att arbetsskadan åtminstone kunnat - om arbetslösheten också orsakats av arbetsmark- - få till bestående nadsläget följd nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtondel. Domstolen att den medicinska påpekade utredningen i målet inte gav klart besked om av den försäkrades utvecklingen fotbesvär i förhållande till dennes arbetsförmåga för tid efter sjukskrivningen men tog i sin bedömning hänsyn till att den försäkrade syntes ha stått till arbetsmarknadens såsom arbetslös förfogande utan begränsningar i arbetsutbudet och till att han enligt sina allmänna självdeklarationer för de två ifrågavarande inkomståren haft inkomster av förvärvsarbete. Domstolen fann sålunda att den försäkrade efter och sjukskrivningen intill tidpunkten för försäkringskassans beslut inte kunde anses ha haft sin arbetsförmåga nedsatt med minst en femtonde] på grund av arbetsskadan. Utgången blev den motsatta i FÖD 84:5, där en inkomstförlust vid omplacering bedömts grunda rätt till Iivränta, då rehabiliteringsâtgärder iannatfall hade varit nödvändiga. En försäkrad, född 1958, hade efter att ha ådragit sig en hudsjukdom i arbetet omplacerats från ett arbete som rasborrare hos LKAB till krossmaskinist hos samma gruvbolag. Riksförsäkringsverket, som yrkade att besvären skulle lämnas utan bifall, åberopade hos försäkringsöverdomstolen vad som uttalats i förarbetena till LAF om betydelsen av det rådande vid arbetsmarknadsläget bedömning av en försäkrads kvarvarande förvärvsförmåga samt social-

228 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbersskademâl

ministerns följande uttalande om medverkan till rêhabilitering. En fråga som uppkommer i samband med rehabiliteringen är i vilken utsträckning den försäkrade skall anses vara skyldig att medverka till att avhjälpa de ekonomiska följderna av arbetsskada. Som kommittén har framhållit bör som en allmän princip gälla att den försäkrade skall vara skyldig att, om den framtida inkomstförlusten därigenom kan antas komma att begränsas, gå igenom rehabiliteringsåtgärder av medicinsk art och andra åtgärder som syftar till att underlätta den försäkrades

återgång till arbetet, t.ex. omskolning eller arbetsträning. Åtgärderna

mäste givetvis bedömas som rimliga och skäliga i förhållande till den försäkrades förutsättningar och bedömningen bör ske i samråd med den försäkrade.” Verket ansåg att den försäkrade borde kunna få ett arbete, t.ex. som byggnadsarbetare, där han kunde tjäna lika mycket som i sitt tidigare arbete som rasborrare. Att han stannade kvar på LKAB med en lägre lön än han skulle kunnat få genom att t.ex. flytta från Kiruna till en annan ort ändrade inte verkets uppfattning. Försäkringsöverdomstolen konstaterade i sin dom att arbetsskadan hade föranlett att den försäkrade omplacerats och fått vidkännas en inkomstminskning som utmer än en femtondel av hans tidigare inkomst. Domstolen anförgjorde de vidare att försäkringskassan inte hade övervägt behovet av särskilda rehabiliteringsåtgärder för att avhjälpa de ekonomiska följderna av arbetsskadan, men att det inte syntes sannolikt att den försäkrade utan sådana åtgärder ens vid ett normalt arbetsmarknadsläge skulle kunna få ett arbete vilket gav samma förtjänst som arbetet som rasborrare. Domstolen fann sålunda att den försäkrade var berättigad till livränta och att det fick ankomma på försäkringskassan att pröva för hur lång tid livräntan skulle utgå. Se även FÖD 83:12 under avsnitt 8.5.3 angående normalt arbetsmarknadsläge. Enligt domen 831 l/I947/8l hävdade den försäkrade i det målet att han gjort vad som rimligen kunde krävas av honom för att avhjälpa de ekonomiska följderna av arbetsskadan. Han hade i ett arbete som målarlärling ådragit sig astmatiska och allergiska besvär och av läkare bedömts böra ha ett annat arbete där han inte utsattes för dofter av starka

kemikalier och lösningsmedel. Övergång till annat arbete hade medfört

en inkomstförlust. Han hade både buss- och taxikort och hade tidigare huvudsakligen arbetat som chaufför, bl.a. som ambulansförare. Efter arbetsskadan hade han sökt arbete som ambulansförare, taxichaufför och sjukvårdsbiträde. Han hade erhållit beredskapsarbete som sjukvårdsbiträde och därefter haft olika vikariat i samma yrke. Ca ett och ett halvt år efter återgången i arbete hade han antagits som elev vid en vårdyrkesskola för utbildning till undersköterska. Hos försäkringsöverdomstolen anförde den försäkrade att arbetsskadan medfört en livsvarig astma och överkänslighet mot en rad ämnen som begränsade hans yrkesval. Han kunde inte fortsätta som målare och inte heller arbeta som buss-, taxi- eller ambulansförare, eftersom han i dessa yrken löpte risk att bli exponerad för ett flertal allergen som kunde utlösa svåra astmatiska besvär. Han hade under sjukskrivningstiden haft kontakt med arbetsvården och försäkringskassans handläggare, som ansett att han

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl 229

skulle söka arbete inom vårdsektorn. Den försäkrade framhöll också att han av familjeskäl var bunden till orten. Riksförsäkringsverket, som medgav bifall till besvären, åberopade ett sakkunnigutlåtande. Verket ansåg att den försäkrade haft fog för att anse arbetsbyte nödvändigt på av arbetsskadan grund och att det inte kunde antas att arbetsbytet skulle ha ägt rum om arbetsskadan inte hade förelegat. Försäkringsöverdomstolen fann också att den försäkrade av arbetsskadan fått sin på grund förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete bestående nedsatt med minst en femtondel fr.o.m. den tidpunkt då han påbörjade beredskapsarbetet. I domen 8411/944/83 hade en byggnadssnickare, som i arbetet ådragit sig en supraspinatusruptur i vänster axel, på grund av skadan blivit varaktigt förhindrad att återgå till ackørdsarbete. som han tidigare utfört. Under hade han i samråd sjukskrivningstiden med arbetsvârdsmyndigheten påbörjat grundskolestudier som ett led i omskolningtill annat yrke. Han hade därefter under vilken han genomgått gymnasieutbildning, tillerkänts livränta. Därefter hade han påbörjat utbildning vid polishögskola och uppburit lön under utbildningen. Han yrkade fortsatt livränta. Vid den läkarundersökning som föregick utbildningen vid polishögskolan hade antecknats bl.a. att axeln varit utan anmärkning. Den försäkrade åberopade hos försäkringsöverdomstolen ett läkarutlåtande, i vilket anfördes att en person med en supraspinatusruptur har stora svårigheter att arbeta som byggnadssnickare och att den försäkrade inte torde kunna fortsätta som sådan i ett ackordslag. råd- Riksförsäkringsverkets givande läkare instämde i den sistnämnda bedömningen. Försäkringsöverdomstolen biföll yrkandet om fortsatt livränta och anförde att den föreliggande utredningen i målet gav tillräckligt stöd för att den försäk- ^ rade på grund av funktionsnedsättningen inte kunnat återgå till ackordsbyggnadsarbete. Domstolen beaktade bl.a. de förutsättningar under vilka den försäkrade inledde och bedrev studier i omskolningssyfte och ansåg att nedsättningen i hans förvärvsförmåga måste bedömas med utgångspunkt i en jämförelse mellan å ena sidan beräknad inkomst i anställning som byggnadssnickare i ackordslag och å andra sidan den förvärvsinkomst som var förenad med polisutbildningen. Av domen 8412/711/83 dras slutsatsen att det inte alltid synes kunna är ett krav att nedsättningen i förvärvsförmågan är föranledd av arbetsskadan i sig utan att ett indirekt samband med skadan, i detta fall arbetsgivarens agerande, kan vara tillräcklig grund för att utge livränta. Målet avsåg en bussförare med en medfödd defekt i hjärtat, vilken sedan barndomen till enstaka attacker gett upphov av snabb hjärtrytm. Vid en kollision med en annan buss i arbetet drabbades han av en psykisk chock och sjukskrevs under flera korta perioder på grund av rubbningar i hjärtrytmen. Genom beslut - som fattades innan samarbetsgivarens - den försäkrade av medicinska ordningstiden löpt ut avstängdes skäl från sin tjänst under ett års tid och omplacerades till annan tjänst med lägre lön. Trots att orsakssamband mellan olycksfallet och besvären efter samordningstiden i detta fall befanns föreligga, uttalade försäkringsöverdomstolen att livränta skulle ha utgått även om så inte varit fallet. Anledningen härtill var att beslutet om omplacering ansågs som en direkt

230 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl

_följd av de utav olycksfallet utlösta rubbningarna i hjärtrytmen. l fråga om förvärvsförmåga hos äldre försäkrad stadgas i 4 kap. 3 § andra LAF att hänsyn främst skall tas till hans förmåga och stycket möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han utfört eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för tidigare honom. l förarbetena föreslog yrkesskadeförsäkringskommittén att invaliditetsbedömningen för de äldre försäkrade skulle ske efter samma liberala principer som gällde i l97O års vidgade förtidspensionering. Skyldigheten att underkasta sig omskolning till ett nytt yrke eller att flytta till annan ort borde successivt uppmjukas med ökande ålder för att så småningom helt efterges. I propositionen anslöt sig socialministern till kommitténs förslag. l-länvisningen till att invaliditetsbedömningen skall ske enligt samma principer som gäller inom förtidspensioneringen efter reformen år l97O innebär i första hand att betydelsen av de medicinska faktorerna minskar medan större hänsyn tas till arbetsmarknadsmässiga faktorer. För dessa försäkrade görs undantag i fråga om skyldigheten att genomgå rehabiliteringsâtgärder, och inte heller kan krävas att det görs försök till arbetsplacering, när arbetsmarknadsorganen finner en stadigvarande arbetsplacering osannolik. Villkoren om att ett arbete skall vara lämpligt och tillgängligt innebär bl.a. att det ska motsvara den försäkrades krafter och färdigheter, att han utan vidare skall kunna utföra det samt att det finns eller tämligen omgående kan anskaffas i anslutning till bostadsorten. Frågan om livränta till en äldreförsäkrad var föremål för bedömning i domen 801 l/l53/80. En skogsarbetare, född l9l3, skadade i arbetet vänster att ögat måste bortopereras. Den skadade hade öga med följd tidigare arbetat bl.a. som smed, snickare och murare. Sjukpenning utgick från arbetsskadeförsäkringen till dess den försäkrade beviljades ålders- Det skadade ögat hade ersatts med en protes och förlusten av pension. stereoseende krävde åtminstone sex månaders anpassning. Efter rehabiliteringsåtgärder kunde den försäkrade antas kunna utföra någon form av arbete. Bristen på stereoseende kunde medföra en hel del hinder om den försäkrade önskade återgå till arbete som smed eller snickare. Med tanke på hans ålder, hans begränsade synfält och avsaknaden av ett - även om det i och för öga kunde enligt läkare även arbete som murare - medföra och sig skulle gå bra svårigheter vid klättring på ställningar liknande. Med åberopande av bestämmelserna avseende äldre försäkrade yrkade riksförsäkringsverket hos försäkringsöverdomstolen att den skadade skulle beviljas livränta. Verket ansåg det felaktigt att i bedömningen väga in en fiktiv arbetsförmåga och att han, om han inte av arbetsförmedlingen kunde direkt placeras i ett arbete, borde anses sakna arbetsförmåga och i princip vara berättigad till livränta för hela inkomstbortfallet. Försäkringsöverdomstolen fann, med beaktande av den skadades ålder vid olyckstillfället, att han på de av riksförsäkringsverket anförda skälen enligt 4 kap. 4 § andra stycket LAF var berättigad till livränta.

Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl 231

8.5.3 Arbetsvård

Försäkrad som har en viss restarbetsförmåga kan i samband med en rehabiliteringsåtgärd vara förhindrad att utnyttja förmågan för att skaffa sig inkomst. Om rehabiliteringsåtgärden är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av arbetsförmågan, är den skadade tillförsäkrad ersättning från arbetsskadeförsäkringen under tiden för åtgärden. I 6 kap. 5 § LAF stadgas att om åtgärden är av sådant slag som avses i 2 kap. 11 § lagen om allmän försäkring skall den skadades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom att förvärvsarbeta. Detta motsvarar för arbetsskadeförsäkringens del bestämmelserna i 3 kap. 8 § andra stycket och 7 kap. 3 § andra stycket lagen om allmän försäkring. 1 de studerade domsamlingarna återfinns två fall, där livränta har beviljats med stöd av 6 kap. 5 § LAF. Det första av dessa, FÖD 83:12, avsåg en snickare med s.k. thoracic out/er syndrome. Han borde enligt läkare inte ha ett arbete som förutsatte att han arbetade med armarna eleverade ovanför axelhöjd. Från medicinsk synpunkt hade den skadade därför rekommenderats att byta arbete. Han påbörjade en treårig utbildning på ekonomisk linje vid kommunalt vuxengymnasium. Omskolningen hade som mål att han skulle kunna söka arbete som inköpare vid byggföretag. Länsarbetsnämnden hade bedömt den planerade vidareutbildningen som omskolning av medicinska skäl. Avsikten var att han så småningom skulle kunna få ett arbete inom kontorssektorn med exempelvis bokföring. Den försäkrade hade sökt ett annat arbete men ej erhållit detta. Han hade avböjt ett arbete som besiktningsman hos arbetsgivaren av psykiska skäl. Någon annan omplacering hade inte varit aktuell. Eftersom den skadade inte kunde bedömas som äldre försäkrad, endast i begränsad omfattning sökt erhålla arbete och skadan medförde hinder för honom i arbete över axelplanet men inte i övrigt, bedömde riksförsäkringsverket att skadan vid ett normalt arbetsmarknadsläge inte medförde nedsättning av arbetsförmâgan med minst en femtondel. Arbetsförmedlingen, som betraktade arbetsmarknaden vid ifrågavarande tidpunkt som normal, bedömde den skadade som svârplaceradpå arbetsmarknaden på grund av hans arbetshandikapp. att anvisa Möjligheterna ett lämpligt arbete utan krav på utbildning och med ungefär samma inkomst som den skadade hade haft inom byggbranschen ansågs utsiktslösa. Försäkringsöverdomstolen fann den försäkrade berättigad till livränta under utbildningstiden. Domstolen ansåg att utredningen i målet visade att den försäkrade vid tiden för arbetsmarknadsutbildningen till följd av arbetsskadan fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete bestående nedsatt med minst en femtondel och att utbildningen var erforderlig för att helt eller delvis häva nedsättningen av hans arbetsförmåga. 1 den andra domen, 8411/1685/83, har ersättning med stöd av 6 kap. 5 § LAF med beaktande av den skadades hälsotillstånd bestämts i form av livränta i stället för sjukpenning under en långtidsurbildning. Försäkringsöverdomstolen har i domen också uttalat att försäkringskassan

232 Bilaga En redogörelse för rättspraxis i arbetsskademâl

hade bort pröva ersättningsfrågan avseende såväl sjukpenning som livränta i ett sammanhang. Målet avsåg en person, född 1955, som i anställning vid ett pressgjuteri ådragit sig brännskador på båda ögonen.

Någon möjlighet till omplacering hos arbetsgivaren fanns inte, varför

den skadade genomgick en utredning vid AMl, som ledde till att han rekommenderades utbildning med sikte på att bli byggnadsingenjör. Utbildningen påbörjades efter ca ett års sjukskrivning. Försök hade gjorts att genom hornhinnetransplantation förbättra den skadades synskärpa på vänster öga. Ytterligare terapeutiska åtgärder skulle inte vidtas. Skalprotes på ögat var under utprovning. Försäkringskassan utgav sjukpenning enligt 6 kap. 5§ LAF under tiden för utredning vid AMl men inte under den fortsatta utbildningen. Vid en senare prövning fann kassan att inte heller livränta kunde utgå. Försäkringsöverdomstolen fann med beaktande av den medicinska utredningen om den skadades hälsotillstånd att fortsatt sjukpenning inte kunde ifrågakomma. Som skäl för bifall till yrkandet om livränta anförde domstolen att utredningen visade att den försäkrades förmåga att vid den ifrågavarande tidpunkten skaffa sig inkomst genom arbete var bestående nedsatt med minst en femtondel. Vidare hade utbildningen varit erforderlig för att helt eller delvis häva nedsättningen av hans arbetsförmåga.

8.5.4 Livränteunderlaget

Huvudregeln i 4 kap. 5§ LAF om bestämmande av livränteunderlag föreskriver att livränteunderlaget för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring utgörs av hans sjukpenninggrundande inkomst vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utgå eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden. Ett exempel på det sistnämnda är den i avsnitt 8.5.3 återgivna domen FÖD 83:12. Av utredningen i målet framgick att den för den försäkrade senast bestämda sjukpenninggrundande inkomsten uppgick till 76 000 kr. fr.o.m. den 4 oktober 1978 och att han vid gymnasiestudiernas början i augusti 1979 såsom oskadad skulle ha tjänat 85 300 kr. per år. Försäkringsöverdomstolen uttalade i domen att livränteunderlaget skulle utgöra den sjukpenninggrundande inkomst som rätteligen skulle ha fastställts för den försäkrade, dvs. 85 300 kr. Hans inkomstförlust skulle vidare beräknas till skillnaden mellan livränteunderlaget och de ersättningar, utöver kostnadsersättningar, som han uppburit med anledning av arbetsmarknadsutbildningen samt övriga inkomster genom arbete som han kunde ha haft under utbildningstiden. För den som vid skadetillfället genomgick utbildning finns i LAF en särskild bestämmelse i 4 kap. IO §, enligt vilken livränteunderlaget för beräknad utbildningstid lägst utgörs av den inkomst som den skadade sannolikt skulle ha fått, om han när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. Livränteunderlaget för tid efter utbildningens slut utgörs lägst av den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha fått, om skadan inte hade inträffat. Enligt socialministerns uttalande i propositionen till lagen skall för varje

Bilaga En redogörelse i arbetsskademâl 233 för rättspraxis

särskilt fall undersökas vad som kan anses vara en normal begynnelselön i yrket. l den tidigare återgivna domen 83ll/l947/8l (avsnitt 8.5.2) fann försäkringsöverdomstolen att den skadades livränteunderlag kunde beräknas på sätt riksförsäkringsverket angivit. Verket ansåg i målet att den skadades Iivränteunderlag skulle fastställas till vad han vid övergången till beredskapsarbete kunde beräknas ha tjänat som utlärd målare. Svenska målareförbundet hade upplyst att minimiinkomsten för en färdig målare vid den aktuella tidpunkten var 28,75 kr. i timmen och att medelinkomsten var 38,25 kr. i timmen, inklusive ackordsersättning. Därtill kom semesterlön med 5 kr. i timmen. Med en beräkning grundad på (40 timmar x 47 veckor =) l 880 arbetstimmar skulle detta motsvara en årslön om 63 450 kr. resp. 8l 310 kr. Verket från att den utgick skadades inkomst skulle ha legat mellan dessa ersättningar, varför livränteunderlaget efter avrundning borde fastställas till (38,50 kr. x l 880 =) 72 300 kr. Bestämmelserna i 3 kap. 6 § första stycket 3 LAF avseende sjukpenningunderlag för den som genomgår yrkesutbildning vid skadetillfället motsvarar bestämmelsen om livränteunderlag i 4 kap. l0§ samma lag. FÖD 82:17 avsåg en studerande vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm som fullgjorde militärtjänst och samtidigt arbetade under lördagar och söndagar som chaufför hos Stockholms handikapptransporter AB. Han skadades vid en trafikolycka i detta arbete. l-lan hade vid skadetillfället studerat i två år och räknade med att efter totalt ca åtta terminer avlägga examen och därefter söka till AsEAzs elevkurs för praktik och vidareutbildning. Om han avbrutit sin utbildning vid tiden för skadan och börjat förvärvsarbeta, skulle han vid en anställning hos ASEA ha fått en årsinkomst om 50 400 kr. under skadeåret. Hade han i stället tagit anställning som chaufför hos Stockholms handikapptransporter skulle hans årslön uppgått till 59 200 kr. Försäkringsöverdomstolen, som konstaterade att det sistnämnda beloppet var inte oväsentligt

högre, fastställde sjukpenningunderlaget till detta belopp. Detta innebär

att bedömningen av möjligheterna till inkomst av förvärvsarbete inte skall begränsas till det yrkesområde inom vilket utbildning sker. Slutligen kan noteras domen 8403/ l 504/82, vari försäkringsöverdomstolen funnit att ett retroaktivt verkande löneavtal på arbetsmarknaden inte kan beaktas vid bestämmande av underlag för livränta enligt 4 kap. 5 § LAF.

Statens offentliga 1985 utredningar

Kronologisk förteckning

Församlingar i samverkan. C, Livsmedelsforskning ll. Jo. Levasom äldre. S. Rättshjälp. Ju. Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. Ju.

S°°°*,°$”PP!°.

Förköp av bostadsrätter. B. . Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. A. . Beredskapsarbete i AMS›regi. A. Kulturarbetsförmedling. A. 10. Pantsättning av patent. Ju. 11. Ny räntelag. Ju. 12. Skolbarnsomsorgen. S. l3. Fornlämningar och exploatering. U. 14. Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. S. 15. Handel med alkoholdrycker. S, 16. Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. C. 17. Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. C. 18. Den svenska psalmboken. Text och musikkommentarer. Volym 3. C. 19. Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. C. 20. sammanhållen skatteförvaltning. Fi. 21. Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. S. 22, Förskola - skola. U. 23. Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. Fö. 24. Ordningslag m. m. Ju. 25. Kunskap för kemikaliekontroll. Jo. 26. JO-ämbetet. R. 27. Gripen anhållen häktad. Ju. 28. Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. C. 29. Principer för ny kommunallag. C. 30. Skola för delaktighet. C. 31. Dagens äldre. S, 32. Hushållning för välfärd. Fi. 33. Några barn- och ungdomsfrågor 1982-1985. SB. 34. Gruppförsäkring. Fi. 35. Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret. Fö. 36. Värnplikten i samhället, Fö, 37. Om smittskydd. S. 38. Reavinstuppskov fastigheter. Del 1. Fi. 39. Reavinstuppskov fastigheter. Del 2. Fi. 40. Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning. C. 41. Affärsverken och deras företag. C. 42, Förenklad taxering. Fi. 43. Med sikte på nedrustning, Ud. 44. Svenska kyrkans gudstjänst, Band 6. C. Veckans och kyrkoårets bönegudstjänster. 45. Svenska kyrkans gudstjänst, Band 7. C. Vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar. 46. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 8. C. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Kyrkliga handlingar. 47. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 9, C. Musik. 48. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 6. C. Vägen in i kyrkan, Dop, konfirmation, kommunionaktuella liturgiska utvecklingslinjer. 49. Svenska Kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. C. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella liturgiska utvecklingslinjer. 50. Bred datautbildning. C. 51. Upphovsrätt och datorteknik. Ju. 52. Översyn av valutaregleringen. Fi, 53. Sverige och den europeiska patentorganisationen. z 54. Översyn av arbetsskadeförsäkringen. S.

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Riksdagen Civildepartementet JO-ämbetet. [26] Församlingar i samverkan. [1] Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. [16] Statsrådsberedningen Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Vo- Några barn och ungdomsfrågor 1982-1985. [33] lym 2. [17] Den svenska psalmboken. Text och musikkommentarer. Volym 3. [18] Justitiedepartementet Rättshjälp. [4] Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. [19] Aktivt folkstyre i kommuner och landsting, [28] Barn genom betruktning utanför kroppen m. m. [5] Pantsättning av patent. [10] Principer för en ny kommunallag. [29] Ny räntelag. [11] Skola för delaktighet. [30] Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning. [40] Ordningslag m. m. [24] Gripen anhållen häktad. [27] Affärsverken och deras företag, [41] Svenska kyrkans gudstjänst, Band 6. [44] Upphovsrätt och datateknik, [51] Veckans och kyrkoårets bönegudstjänster. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 7. [45] Utrikesdepartementet Vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar. Med sikte på nedrustning. [43] Svenska kyrkans gudstjänst. Band 8. [46] Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Kyrkliga handlingar. Försvarsdepartementet Svenska kyrkans gudstjänst. Band 9. [47] Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. [23] Musik. Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret, [35] Svenska kyrkans gudstjänst, Bilaga 6. [48] Värnplikten i samhället. [36] Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella liturgiska utvecklingslinjer. Socialdepartementet Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. [49] Leva som äldre. [3] Vägen in i kyrkan. Dop. konfirmation. kommunionaktuella litur- Skolbarnsomsorgen. [12] giska utvecklingslinjer. Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten [14] Bred datautbildning. [50] Handel med alkoholdrycker [15] Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. [21] Dagens äldre. [31] Om smittskydd. [37] Översyn av arbetsskadeförsäkringen. [54]

Finansdepartementet sammanhållen skatteförvaltning [20] Hushållning för välfärd. [32] Gruppförsäkring, [34] Reavinstuppskov fastigheter. Del 1.[38] Reavinstuppskov fastigheter, Del 2, [39] Förenklad taxering. [42] Översyn av valutaregleringen. [52]

Utbildningsdepartementet Fornlämningar och exploatering [13] Förskola - skola [22]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning ll. [2] Kunskap för kemikaliekontroll, [25]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete iAMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6] u* _STOCKHOM Li -a- ha; -v-v-wø-

lndustridepartementet Sverige och den europeiska patentorganisationen. [53]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

Liber ISBN 91-38-09011-2 Allmänna ISSN 0375-250X Förlaget