Att studera framtiden

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

%%wh=««Ov_m_nDhmmQ_._.«w_n_

825_ 24mm_ W S M ®

12-?

i

Statens offentliga utredningar

PEPE 1986: 33

?få .

Justitiedepartementet

Att studera framtiden

Del 1

Betänkande av

tlamtidsstudiekommittén

Stockholm 1986

Omslag Ad Sum ISBN 91-38-09447-9 ISSN 0375-250X Norstedts Tryckeri Stockholm 1986

Till Statsministern

1985 árs framtidsstudieutredning (Ju kom 1985:1) överlämnar härmed sitt betänkande ( ) jämte bilagor (SOU 1986:34) som underlag för diskussion och beslut om den statligt finansierade allmänna framtidsstudieverksamhetens framtida mål och organisation. Mot organisationsförslaget har ledamoten Rydén reserverat sig. Därmed är kommitténs uppdrag slutfört. Stockholm den l september 1986 Kjell Larsson Pär Granstedt Kerstin Keen Sören Lekberg

Rune Rydén Yvonne Sandberg-Fries

/Staffan Laestadius Hans Glimell

INNEHÅLL

l Inledning 1.1 Om uppdraget 1.2 Om läsarten 1.3 Sammanfattning

2 Tillbakablick 2.1 Framtiden är ständigt närvarande 2.2 Framtidsstudier - ett efterkrigsfenomen 2.3 Att välja framtid - referat av ett centralt dokument 2.4 sekretariatet för framtidsstudier - en kort beskrivning 2.5 De svenska framtidsstudiernas kraftfält 2.6 70-talet - en vändpunkt 2.7 En statsvetenskaplig utvärdering av sekretariatet för f ramtidsstudier

3 Perspektiv på framtidsstudierna 3.1 Demokratisk debatt och politisk delaktighet 3.2 Framtidsfrágorna i folkbildningsarbetet 3.3 Kvinnoperspektiv i f ramtidsstudier 3.4 Skolan och framtidsfrågorna 3.5 Framtidsstudier och facklig verksamhet 3.6 Tvärvetenskap inom forskningspolitik och forskningsorganisation 3.7 Myndigheter, sektorer och framtidsstudier 3.8 Företagens omvärldsanalyser 3.9 Att bedöma, förutse och påverka teknisk förändring 3.10 Regionala f ramtidsstudier 3.11 Värderingar under omprövning 3.12 Globala framtidsstudier . 3.13 Framtidsstudier som internationell företeelse 3.14 Framtidsstudiernas metodproblem

Inledning 5

1 Inledning

1.1 Om uppdraget

Den 13 december 1984 bemyndigade regeringen statsrådet Ingvar Carlsson att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågor om mal och organisation för den statligt finansierade framtidsstudieverksamheten. Ingvar Carlssons föredragning inför regeringen fastställdes som direktiv för kommitténs arbete (Dir 1984:50; återfinns i slutet av detta betänkande).

Den 29 april 1985 f örordnade Ingvar Carlsson följande ledamöter i kommittén: Kjell Larsson (ordförande), Pär Granstedt, Kerstin Keen, Sören Lekberg, Rune Ryden samt Yvonne Sandberg-Fries. Till sakkunniga i kommittén utsågs Bo Ekman, Göran Färm, Birgitta Isaksson Pérez samt Carl Tham. Till expert åt kommittén utsågs Olle Ericsson. Den 8 oktober utsågs även Tore Frängsmyr till expert åt kommittén.

Kommitténs sekretariat har bestått av Staffan Laestadius, sekreterare, samt Beila Engelhardt (t 0 m 30/4 1986), Hans Glimell och Ann-Marie Laginder (t o m 30/4 1986) som biträdande sekreterare på deltid.

1 .2 Om läsarten

Detta betänkande år indelat i fyra avdelningar. I avdelning l finns vissa inledande avsnitt samt en relativt kortfattad sammanfattning. Avdelning 2 innehåller en tillbakablick över framtidsstudiernas historia i Sverige och världen.

Avdelning 3 är avsedd att vidga perspektivet på framtidsstudierna. I 14 självständiga kapitel diskuteras ett urval av problem vilka har betydelse för den svenska diskussionen om f ramtidsstudier. En del av dessa kapitel är allmänt resonerande och prövande. Andra år f aktaspäckade eller abstrakta. Vi har haft ambitionen att hela betänkandet ska rymmas inom drygt 100 sidor. Det har medfört att argumenteringen i de enskilda kapitlen gjorts kortfattad. Detta har också ställt oss inför svåra urvals- och skrivproblem. Ett betänkande från en

6 Inledning

offentlig utredning kan inte enbart skrivas för tänkta remissinstanser utan ska kunna tjäna som underlag för en bredare diskussion inför de beslut betänkandet så småningom resulterar i. Avdelning 4 innehåller våra samlade överväganden kring de resonemang som förs i de tidigare kapitlen samt våra förslag.

För att underlätta läsning har fotnoter undvikits. En del referenser har inbakats i texten. I slutet av betänkandet finns en sektion där källhänvisningar samlats kapitelvis.

Ytterligare material som vi tagit del av under arbetet redovisas i de bilagor som publiceras parallellt (SOU 1986:34).

1.3 Sammanfattning

Framtidsstudier, dvs det systematiska hanterandet av framtidsbilder, är en ung företeelse. Även om människor alltid intresserat sig för framtiden var det först det andra världskrigets erfarenheter inom f örsvarsplaneringens område som gav upphov till framtidsstudierna. Det var också i planeringsmiljöer - och väsentligen teknokratiska sådana - som f ramtidsstudierna främst kom att bedrivas och utvecklas. Redan tidigt gjorde emellertid även andra traditioner sig gällande: f ramtidsstudier kom till användning i projekt om de ödesfrågor som oroat stora grupper av människor främst i de industrialiserade länderna. Den mest kända av dessa studier är Tillväxtens som i början av 70-talet inledde gränser en lång debatt om gränserna för mänsklighetens fortsatta exploatering av jorden.

I Sverige började FOA ägna sig åt f ramtidsstudier i slutet av 60-talet. Motioner förekom också i riksdagen om svenska framtidsstudier. Ingenjörsvetenskapsakademien publicerade 1969 en rapport där man pläderade för ett svenskt institut för framtidsstudier. Ett sådant diskuterades också i en TCO-rapport om forskningspolitik. Inom regeringskansliet diskuterades f ramtidsstudier i f orskningsberedningen. 1971 tillsatte statsministern en arbetsgrupp med uppgift att utreda framtidsstudierna i Sverige. Året efter kom dess betänkande Att välja framtid (SOU 1972:59) där f ramtidsstudierna i hög grad, och i viss polemik mot tankegångarna i IVA-rapporten, f örankrades i samhällets demokratiska planering. Svenska framtidsstudier sågs i betänkandet som en möjlighet att arbeta fram sektorövergripande planeringsunderlag avsedda att bredda den demokratiska beslutsprocessen och även motverka starka sektorsintressen.

1973 inrättades sekretariatet för f ramtidsstudier och samarbetskommittén för långsiktsmotiverad f orskning(SALFO) som resultat av utredningens arbete. Det förstnämnda skulle rikta sitt arbete mot det statliga planeringssystemet, det sistnämnda mot forskarsamhället. De båda organen, som inledningsvis var organiserade som kommittéer i regeringskansliet, har sedermera i olika former uppgått i den sedan dess bildade f orskningsrådsnämnden (FRN). Medan SALFO numera ingår som en del av FRNs normala forskningsinitierande verksamhet har

Inledning 7

sekretariatet för framtidsstudier en särbehandling i form av ett öronmärkt anslag på ca 5.7 milj kr/år.

sekretariatet för framtidsstudier kom i praktiken att få en mindre betydelse för planeringssystemet och en starkare inriktning mot den allmänna samhällsdebatten än vad som avsetts. Verksamheten hamnade i ett kraf tf ält mellan en teknokratisk (och relativt näringslivsnåra) planeringssyn, en reformpolitisk sådan och en framväxande alternativ- och miljörörelse. I det kraftfältet kom man medvetet att orientera sig från den näringslivsnära och teknokratiska polen.

Utvecklingen under 70-talet blev en besvikelse för många och långt ifrån vad stora prognosorgan f örutspått. Prognosverksamhet misskrediterades och många prognos- och f ramtidsstudieenheter inom företag och myndigheter lades ned eller omorganiserades. Under senare år kan man emellertid åter skönja ett ökat intresse för långsiktigt inriktad analysverksamhet. Prognosverksamhet (f orecasting) ersätts emellertid allt oftare med begreppet framåtblickande (foresight) vilket står för en mer prövande och värderande hållning till de alternativ och möjligheter som står till buds. De nya tendenserna ligger i linje med traditionerna inom sekretariatet för framtidsstudier som aldrig ägnat sig åt prognosverksamhet.

På flera håll i Europa har f ramtidsstudier på senare tid kommit att förknippas med en f ramvåxande regionalt baserad aktivism. Denna omfattar såväl f orsknings- och utvecklingsarbete som politisk handling. Ofta sker det i former som avviker från centralt fastställda regler och kriterier. Arbetslösheten, den ekonomiska stagnationen och de centrala organens svårigheter att hantera de framvåxande problemen är uppenbarligen bidragande orsaker såväl till den ökade osäkerheten om samhällsutvecklingen (och sökandet efter alternativ) som till de nya formerna för regionala och lokala initiativ. Denna tendens finns också i Sverige. Till yttringarna hör regionala framtidsstudier där länsstyrelser är inblandade, projekt finansierade av regionala forskningsråd och med stark aktionsorientering och olika former av alternativprojekt i nedläggningshotade regioner. Det kommunprojekt som sekretariatet för f ramtidsstudier f .n. bedriver har också en nåra koppling till lokal framtidsaktivism.

Framtidsstudier har av många f rämst f örknippats med övergripande studier av mänsklighetens hot och möjligheter på global nivå. Startpunkten för den diskussionen blev den tidigare nämnda TiIIväxtens gränser som kom att följas av en lång rad globala modellstudier där oroande hotbilder konfronterades med mer optimistiska studier. En stor del av de globala modellerna kan betraktas som inlägg i en övergripande diskussion om huruvida mänsklighetens anpassningsmekanismer är tillräckligt känsliga för att i tid hinna reagera på de problem som uppstår till följd av befolkningstillväxt, nedsmutsning, resursuttömning m.m. Man kan i denna globala debatt finna en klyfta mellan en humanekologisk (och mer oroad) skola och en huvudsakligen ekonomiskteoretiskt baserad sådan med större tillförsikt till anpassningsmekanismernas möjligheter. Det globala modellbyggandet var i sin ursprungliga form starkt

8 Inledning

bundet till en epok i datorteknologins utveckling. De stora modellerna krävde stora datorer och stora arbetslag av systembyggare. Den senaste tidens utveckling av persondatorer har skapat nya möjligheter att bedriva f ramtidsstudier utan att begravas i modellarbete.

Frågan om framtidsstudiernas kunskapsteoretiska status har rönt uppmärksamhet mot bakgrund av deras ursprung i en planeringstradition, deras inplacering i f orskningsorganisationen och att de ofta attraherar intellektuella grupper som oroar sig över samhällsutvecklingens dominerande tendenser. I Sverige har framtidsstudiernas drag av icke-forskning möjligen fått en överbetoning till följd av deras inplacering i forskningsrådsnämnden. Det är uppenbart att framtidsstudier i många avseenden skiljer sig från den vetenskapssyn som dominerar inom naturvetenskaplig forskning men å andra sidan har stor släktskap med traditioner inom samhällsvetenskaplig och humanistisk f orskning. Den vetenskapsteoretiska debatten i dessa fragor är således av betydelse för f ramtidssstudierna liksom erfarenheter från dessa bör kunna bidra till diskussionen. Det finns i f ramtidsstudier ett skapande eller gestaltande moment som ofta går utöver det i traditionell mening vetenskapliga. Formerna för denna sammanbindning av nuet och framtiden kan variera: de kan ske i konstverkets form såväl som med metoder hämtade från systemanalys och andra formaliserade tekniker. I likhet med vad som gäller på andra områden kan formerna för detta endast utvecklas genom öppen kritik i samspel med andra likartade miljöer.

Vi menar att statens deltagande i och finansiering av framtidsstudier bör tillgodoses under fyra skilda former. För det första föreslår vi att regeringen utanför det ordinarie f orsknings- och planeringssystemet, inrättar en självständig stiftelse för framtidsstudier med huvudsaklig uppgift att i egen regi eller i samarbete med andra bedriva framtidsstudier. För det andra föreslår vi att forskningsrådsnämnden även fortsättningsvis ska ha ett ansvar när det gäller att initiera och ekonomiskt stödja f ramtidsstudier och liknande verksamheter. För det tredje föreslår vi att statliga myndigheter generellt åläggs ett ansvar för långsiktig bedömning av f ramtidsperspektiven inom sina respektive samhällssektorer. För det fjärde föreslår vi att centrala statliga forskningsorgan bör kunna stödja den f ramväxande regionala FOU-verksamhet som kan skönjas.

Den stiftelse för f ramtidsstudier vi föreslår bör ha staten som ensam stiftare. Stiftelseformen är vald för att ge självständighet gentemot centrala statliga organ samt viss frihet i arbetsformer m.m. Stiftelsen blir det enda statligt finansierade organet med huvuduppgift att bygga upp kompetens på och arbeta med långsiktig analys och f ramtidsstudier. Verksamheten ska utföras i former som gör det möjligt för utomstående och icke initierade att ta del av resultaten och dra nytta av de erfarenheter som vinns i arbetet. Stiftelsen ska regelbundet publicera en rapport, gärna i form av en årsbok, där man sammanfattar sina väsentligaste resultat. Stiftelsens verksamhet kan sammanfattas i fyra arbetsområden: l) en bred f ramåtblick mot långsiktiga tendenser i teknik och samhällsutveckling, 2) en djupare projektverksamhet kring väsentliga framtidsfrågor, 3) arbetsformer riktade mot offentligheten samt 4) särskild uppmärksamhet åt metodfrågor.

Inledning 9

Stiftelsen väljer själv de program eller teman man vill ägna sig åt

Vi föreslår att stiftelsen för framtidsstudier får en styrelse på nio personer sedan organisationer, institutioner utsedda på sex år och valda av regeringen och enskilda tillfälle att föreslå kandidater. Stiftelsekapitalet bör göras givits därför i realiteten beroende av statliga anslag. Den litet och stiftelsen verksamheten har kostnadsberäknats till omkring l5 milj kr årligen. föreslagna totalt kan engageras i f ramtidsstudierna varav Det medger att ca 20 personer ca 15 i forskande/utredande uppgifter. Storleken är avsedd att ligga i underbrukar anges vara den kritiska massan för verksamkant av vad som vanligen heter av liknande slag.

innebär att f orskningsrådnämndens särskilda ansvar för f ramtidsstu- Förslaget försvinner också de öronmärkta anslagen. Vi föreslår dier upphör. Därmed emellertid också att nämndens ställning när det gäller att ägna sig åt gränsöverskridande verksamheter - tvärvetenskap, långsiktiga analyser, framtidsstudier och därmed sammanhängande verksamheter - bör stärkas och än tydligare

uppgifter. Förslaget innebär således ingå i FRNs allmänna forskningsstödjande mellan den rörliga anslagsgivande instansen (FRN) och den fasta en uppdelning institutionen (den föreslagna stiftelsen).

för Vi föreslår vidare att de statliga myndigheterna generellt ges ett ansvar Dessa långsiktiga och sektorövergripande perspektiv på den egna verksamheten. uppgifter kan lämpligen kopplas med övergången till ny treårig budgetprocess. bör ges liknande rekommendationer. En del myndigheter Även länsstyrelserna utanför den egentliga forskningsorganisationen har f orskningsstöd jande uppgifter. Även för dessa bör ansvaret för långsiktig analys och framtidsstudier I förslaget bör skrivas in i instruktionen. ingår också att riksrevisionsverket tilldelas vissa övergripande uppgifter när det gäller att stämma av de långsiktiga analyser som myndigheterna ägnar sig åt inför sina budgetprocesser.

Vi menar att det är angeläget att ta tillvara det uppsving av regionalt och utvecklingsarbete som förankrat och ofta handlingsinriktat forskningsvuxit f ram. Det är ofta integrerat med eller har karaktär av f ramtidsstudier. Genom av den lokala högskoleorganisationen bör man också kunna utnyttjande tillföra kvalitet och metodkunnande till dessa verksamheter som f ö har (och starka autonoma att finansieringen av bör behålla) drag. Vi menar emellertid där behov föreligger och förutsättningar finns detta bör styras till de områden att bedriva eller utveckla goda projekt. Enligt vår mening är FRN ett lämpligt

organ för detta.

anslaget för f ramtidsstudier. Ca FRN föreslås behålla ca 30% av det nuvarande till den nybildade stiftelsen. Till stiftelsens basfinan- 4 milj kr årligen överförs siering behövs ytterligare i storleksordningen ca 6-7 milj kr per år. Vi föreslår inom ramen för statens åtgärder för forskning och att dessa medel tillgodoses till framtidsstudier bör betraktas som utveckling i vid mening. Anslaget och handläggas av och redovisas under statsrådsberedningen. sektorövergripande

10 Inledning

Avslutningsvis föreslår vi att regeringen inbjuder den nybildade stiftelsen att presentera ett förslag till en omfattande framtidsstudie om det svenska samhällets framtida strukturomvandling: vilka utmaningar står vi inför när det gäller kultur- och livsformer, teknikutveckling, arbets- och produktionsorganisation, geografisk lokalisering och samhällsorganisation m.m. Ett sådant projekt från ett självständigt framtidsstudieinstitut kan ge värdefulla bidrag till den långsiktiga politiska debatten om de reformpolitiska strategierna i det avancerade industrisamhället.

Våra förslag bör kunna genomföras fr o m budgetåret 1987/88.

Tillbakablick ll

2 Tillbakablick

2.1 Framtiden är ständigt närvarande

Människan har alltid varit upptagen av framtiden. På den har hon projicerat sina drömmar om en bättre värld. Dit har hon förlagt sin kritik av missförhållanden i det bestående samhället och i sitt dagliga liv. Framtiden har också tjänat som legitimering för handlingar i nuet. Det kan att arbeta gälla hårdare så att taket blir klart före de väntade höstregnen eller de makthavandes anspråk på uppoffringar i dag för att befolkningen skall kunna möta framtidens krav.

I varje tidpunkt bär vi med oss ett arv från det förflutna som kommer att påverka förhållandena i morgon, om ett år och om hundra år. Arvet kan vara materiellt som t ex motorvägar, bostäder och gruvor. Det kan också vara av ett mer immateriellt slag: religioner, värderingar och livsstilar.

Nuet är således bestämt av val som redan gjorts och sådant som inte går att påverka. Morgondagen är också delvis intecknad men påverkas av val vi gör i dag. Morgondagens framtid - den som ligger en bit bort - ger större inflytande för de val vi träffar i dag och under den närmaste tiden framöver. Möjligheterna att forma framtiden, för och för en vidare varierar sig själv krets, kraftigt mellan individer och grupper i samhället. Framtiden år emellertid ingenting som bara kommer - den skapas av oss alla genom små och stora beslut.

Hållningen inför framtiden kan vara omedveten. En gåva till en granne eller en hemgift (och rentav dotterns giftermål) kan tolkas som en framtidsinriktad handling, ett sätt att bygga upp ett socialt skyddsnät för att gardera sig mot framtida olyckor.

Den medvetna hållningen inför framtiden byggs upp av mer eller mindre sammanhållna föreställningar om denna framtid - framtidsbilder. Människan har skapat sådana framtidsbilder åt sig i årtusenden - mot bakgrund av föreställningar om samband och lagar i samhället och naturen. På olika sätt har hon också givit uttryck för dem i tal, i skrift och i i handling.

12 Tillbakablick

..Jag tror att den förmåga vi ser uttryckas här för första gången är att förutse: den framåtsyftande föreställningen. I dessa förmågan målningar blev jägaren bekant med faror han visste han skulle möta men som ännu inte dykt upp. När jägaren fördes hit till det hemlighetsfulla mörkret och ljuset plötsligt riktades mot bilderna såg han bisonoxen som han skulle komma att möta den, han såg den springande hjorten, han såg det framstormande vildsvinet. Och han kände sig ensam med dem som han skulle känna sig i jakten. Fruktans ögonblick gjordes närvarande för honom;...

För oss återskapar grottmålningarna jägarens livsform som ett stycke historia; vi ser genom dem in i det förflutna. Men för jägaren, menar jag, utgjorde de ett titthål in i framtiden... I båda riktningarna fungerar grottmålningarna som ett teleskop för våra föreställningar: de riktar vårt medvetande från vad som kan ses mot vad som kan anas eller gissas. Detta är faktiskt själva målandets idé; oberoende av exaktheten i observationerna får den platta bilden mening för ögat först då medvetandet fyller ut den med former och rörelse, en konstruerad verklighet, som inte kan ses men föreställas.

Konst och vetenskap är båda unika mänskliga beteenden utom räckhåll för något som djuren förmår. Och här ser vi att de stammar ur samma förmågan att visualisera framtiden, att förutse vad mänskliga egenskap: som kan hända och planera för att möta det, och att återge det för som vi projicerar och flyttar omkring inom våra oss själva i bilder huvuden eller i en ruta av ljus på en grottas mörka vägg eller på en TV-skärm.

(Bronowski, J: The Ascent of Man (BBC,l973)

Tillbakablick 13

Framtidsbilder kan vara möjliga att förverkliga eller ej. De kan också avbilda mer eller mindre önskvärda f ramtider. Framtidsbilderna - eller snarare de som skapar dem - kan också i varierande utsträckning göra anspråk på att vara (eller presentera det) sanna eller åtminstone sannolika.

Till framtidsbilderna räknas självfallet utopin. Historiskt vanligen i bokens form, numera även med hjälp av andra medier, förvandlar utopisten abstrakta föreställningar till konkreta exempel. Utopin är projiceringen av nuet på det som inte finns eller ingenstans, på en avlägsen ö eller en tidpunkt bortom sekelskiftet. Utopin är - mer eller mindre uttalat - förknippad med föreställningen att människors val av handlingsalternativ betyder något. Att beskriva det eftersträvade tillståndet blir därmed också ett led i kampen för att uppnå det. Likaså kan hotbilderna, ibland kallade dystopier, bidra till ansträngningarna - och peka på möjligheterna - att undvika dessa hot.

Även program och planer av olika slag uttrycker föreställningar om hur man önskar sig framtiden. Politiska program brukar även uppvisa släktskap med utopierna.

F örutsägelsen har sin grund i föreställningen att framtiden i åtminstone något avseende är omöjlig att påverka genom mänsklig handling samt att det i princip är möjligt att vinna kunskap om de mekanismer som reglerar den framtida händelseutvecklingen eller åtminstone vilka tecken som f örebådar den. Förutsägelser kan vara grundade på tecken i naturen, fåglarnas beteende t ex, eller kulturella erfarenheter av olika slag. De kan också ha karaktär av religiösa profetior. I vår tid görs många förutsägelser baserade på erkända naturlagar eller andra vetenskapliga teorier. Förutsägelser om när Halleys komet återkommer nästa gång och när tidvattnet blir särskilt högt utanför engelska kusten är exempel på det. Vetenskapshistorien uppvisar en ständig kamp om vilka förutsägelser som baseras på tro och vilka som baseras på vetande. Vad som under en period hållits för sant har under andra tider hållits för vidskepelse.

Prognosen kan betraktas som en Villkorlig förutsägelse. Den representerar en sammanvägning av de faktorer som kan antas ha betydelse i en viss situation och en bedömning av vilken händelseutveckling som är mest sannolik. Prognoser kan omspänna områden där människans möjligheter att påverka utfallet är försumbara, t.ex. vädret. Inom sådana områden kan man med enkla tumregler också bedöma prognosernas värde - hur ofta man spår rätt exempelvis. Om prognoserna gäller fält där människor har en reell möjlighet att själva påverka utvecklingen är det svårare att med ledning av utfallet uttala sig om en prognos är bra eller dålig. Prognosen kan, bara genom att den blir känd, bidra såväl till att uppfylla sin egen profetia som förhindra att dess utsagor uppfylls.

En prognos får vanligen betydelse genom att den auktoriserar vissa tolkningar av händelseutvecklingen före andra. Efter ett ingående analytiskt arbete enar sig ett antal experter. Man framhåller en händelseutveckling som mer sannolik än andra: det kan gälla väderutsikter såväl som industriproduktion. En auktori-

14 Tillbakablick

tativ prognos kan därmed spela samma roll för debatt och agerande i dagens samhälle som en metafysiskt baserad profetia kunde göra för 400 är sedan i dåtidens samhälle. Prognosen ges vanligen en kvantitativ form. Man mäste bestämma sig för om vindstyrkan sannolikt blir 6 m/s eller 12 m/s och om

inflationstakten blir 2% under kommande år eller 6%. överväganden och

osäkerheter kan skymmas av den exakthet som siffror ibland ger uttryck för.

Manga framtidsbilder passar inte in i kategorierna ovan. Harry Martinssons Aniara, Jules Vernes Maskinön och sammanbrottet av William Clark är exempel pá sådana litterära, vetenskapliga och politiska tankelekar av f ramtidskaraktär.

Vid sidan av bilderna av det önskvärda (utopier m.m.) och av det som kommer att hända (förutsägelser av olika slag) kan man urskilja en tredje grupp framtidsbilder. I de mest skiftande - försvarsmakter och miljöer företag, alternativrörelser för att ta några exempel - har studiet av möjliga framtider blivit vanligt. I Sverige har begreppet framtidsstudier i hög grad kommit att förknippas med sådan verksamhet: i stället för att begränsa sig till vad som kommer eller vad som är önskvärt undersöker man vilka alternativ som finns, vad som kan skapas och vad som kan förhindras. Det kan innebära att man skapar flera framtidsbilder som pä olika sätt tar hänsyn till de faktorer som har eller kan få betydelse för händelseutvecklingen. Det önskvärda och det sannolika finns i varierande utsträckning med i arbetet med dessa framtidsbilder: en del alternativ framstår som hotfulla och andra som löftesrika, vissa förlopp är mer realistiska än andra. Detta medvetna sätt att hantera framtider som något möjligt och studerbart är i idéhistoriskt perspektiv en ung företeelse. Intresset för framtidsstudier är väsentligt yngre än intresset för framtiden.

I detta betänkande omfattar begreppet f ramtidsstudier all systematisk hantering av framtidsbilder, dvs föreställningar om framtiden. Därmed kommer även t ex utopier och förutsägelser att inkluderas. Vi lägger alltså in mer i begreppet än vad som är vanligt i Sverige. Fördelen är att vi därmed får med verksamheter som utanför Sverige brukar benämnas eller förknippas med f ramtidsstudier även om de i Sverige bedrivs under annan etikett. Nackdelen är att begreppet f ramtidsstudier blir diffust. Det problemet försöker vi lösa löpande i texten genom avgränsningar frán fall till fall.

Tillbakablick 15

2.2 Framtidsstudier - ett efterkrigsfenomen

Thomas More (Utopia), Edward Bellamy (Looking Backward 2000-1887) och Aldous Huxley (Sköna nya värld) och andra klassiska framtidsbilder har endast i begränsad utsträckning påverkat den moderna f ramtidsstudietraditionen. Det systematiska hanterandet av framtiden är väsentligen ett fenomen med rötter i andra världskrigets slutskede. Framtidsstudien Towards New Horizons som handlade om den framtida militärteknologiska utvecklingen och beställdes av det amerikanska flygvapnet 1944 kan symbolisera ursprunget till dagens f ramtidsstudietradition - kanske rentav dess födelse. och Det forskningsutvecklingsorgan (Research and Development, RAND) som flygvapnet och Douglasfabrikerna gemensamt startade 1946 utvecklades 1948 till ett självständigt forskningsinstitut - en think tank - med tvärvetenskapliga ambitioner, en bred kontaktyta utanför traditionellt akademiska kretsar och med en framtidsinriktad profil. Vid RAND bedrevs metodutveckling och f ramtidsstudier under ledning av Olaf Helmer. Därifrån växte också nya institutioner fram som System Development Corporation, Institute for the Future och Hudson Institute under ledning av Herman Kahn.

Det kalla kriget, revolutionen i Kina och Koreakriget skapade stor oro i Förenta Staterna över landets långsiktiga råvaruförsörjning. Paley-rapporten 1952 (Resources for Freedom) - beställd av USA:s president - blev den första stora f ramtidsstudien på råvaruområdet. Som en uppföljning skapades stiftelsen Resources for the Future för att ge en permanent miljö för framtidsstudier inom råvaruområdet.

Framtidsstudierna hade en stark förankring i de planerings- och beslutsmetoder som växte fram under andra världskriget. Den beslutsinriktade operationsanalysen kom efterhand att vidareutvecklas till systemanalys. Operationsanalytikerna är vanligen mer inriktade på att finna optimala lösningar, systemanalytikerna mer på att identifiera vad som avgränsat ett system och vilka samband som finns mellan systemets olika delar. Båda teknikerna - som är snarlika - är inriktade på att ge rationella beslutsunderlag, samt på systemkontroll och förutsägelse av systemreaktioner. Systemanalysen fick starkt genomslag i planerade och centralt kontrollerade organisationer och miljöer under 60-talet. I USA fick systemanalysen vind i seglen i försvarsdepartementet under “ McNamara. I Sverige byggde FOA upp en systemanalytisk kompetens under senare delen av decenniet. Där kom man redan på ett tidigt stadium att ägna sig åt framtidsstudier.

Även National Science Foundation(NSF) som skapades av Förenta Staternas kongress 1950 kan betraktas i detta perspektiv. Uppgiften att lägga grunden för en vetenskapspolitik ledde NSF in på f ramtidsstudier genom vetenskapsoch teknologiprognoser som visserligen funnits med i traditionerna från krigsslutet men som i metodhänseende började ta form först i början av 60-talet, främst genom arbeten av Ralph Lenz för amerikanska flygvapnet. Ungefär samtidigt arbetade man inom OECD under Erich Jantsch med teknologiprognoser.

2-SOU 33

i 16 Tillbakablick sou 1986:33

Vid sidan av denna tunga rationalistiska huvudström med sina källor i den amerikanska försvarsplaneringen kan man under efterkrigstiden även finna andra tankeströmningar, rännilar som dels följt sina egna f åror, dels kommit att påverka framtidsstudiernas huvudsakliga rörelseriktning.

Man kan i detta sammanhang urskilja en fransk f ramtidsstudietradition företrädd av Gaston Berger (tidskriften Prospective) och Bertrand de Jouvenel (tidskriften F uturibles). Det väsentliga i Jouvenels bidrag var hans kunskapsteoretiska hållning till framtiden och till framtidsstudier. Kunskap kan man enbart ha om det förgångna - relevant blir denna kunskap dock först när den appliceras på framtiden. Varje formulering om möjliga eller sannolika f ramtider är därför en form av skapande, en konstruktion som kräver en föreställningsoch gestaltningsförmåga. Prognoser går således utöver vad man kan få stöd för i vetenskaplig teori och historiska data. Framtidsstudier är därför en gissningens konst. Det var också titeln på Jouvenels mest kända bok i ämnet.

Det skapande draget i f ramtidsstudierna återfinns även i den tradition som har sitt ursprung hos Berger. Att skapa framtidsbilder ses emellertid av honom som ett led i arbetet att skapa framtiden. Hos Berger finns ett samhällsbyggarideal, med rötter i fransk utopisk socialism (Saint Simon) som fick inflytande i franska långsiktsinriktade organ. Den franska f ramtidsstudietraditionen utvecklades således mer i en skapande än i en förutsägande riktning.

Under 60-talet formerades också, i USA såväl som i Europa, flera grupper av intellektuella vilka oroat sig över specifika framtidsproblem. Många av dessa grupper har fått ett omfattande genomslag i diskussionen kring människans framtid. Det av Robert Jungk inspirerade framtidsprojektet Mankind 2000 hade således en stark koppling till freds- och nedrustningsfrågor och engagerade forskare vilka hade kontakter med freds- och antikärnvapenrörelser i Europa. Liknande kopplingar har funnits till miljöer och grupper vilka engagerat sig i långsiktiga utvecklingsfrågor. De stora f ramtidsf rågorna kom, beroende på lokala förutsättningar, att påverka inriktningen såväl av redan etablerade discipliner som framväxten av nya. Vad som pá ett ställe kom att förknippas med framtidsstudier blev på andra håll u-landsforskning, f redsforskning eller tvärvetenskap. Denna utveckling märktes tydligt vid den första stora f ramtidsstudiekonferensen i Oslo 1967 där freds- och utvecklingsteoretiker hade en stark ställning.

Sextiotalet var också, i stora delar av den industrialiserade världen, även den framväxande mil jöopinionens årtionde inspirerad av Rachel Carsons bok Tyst vár (1962). I Sverige fick Hans Palmstiernas Plundring, svält och förgiftning (1967) en liknande roll av väckarklocka. Miljödebatten och den teknologi- och industrisamhälleskritik som följde i dess fotspår gav i Förenta Staterna upphov till krav på förbättrad övervakning av den teknologiska utvecklingens konsekvenser. Det ledde till en ny typ av utvärderingsverksamhet, teknikvärdering, som växte fram under 60-talet och som 1972 resulterade i att den amerikanska

Tillbakablick 17

inrättade ett särskilt organ för ändamålet - Office of Technology kongressen Assessment(OTA).

oron över den ekonomiska tillväxtens konsekvenser i form av Den djupare och resursuttömning - samt befolkningsökningen - återfanns i miljöproblem slutet av 60-talet på många håll i samhället, bland beslutsfattare, intellektuella och en bred allmänhet. 1970 inleddes ett samarbete mellan en sammanslutning av forskare, politiker och företagsledare - Romklubben - och en systemanalytisk grupp vid Massachusetts Institute of Technology, MIT. Gruppen hade under ledning av Jay Forrester utvecklat en dynamisk Systemanalys, dvs en metod att studera hur förändringar i ett system återkopplas och påverkar systemet självt, t ex hur det avfall som produceras av tillväxten till sist kan hota hela systemets f ortlevnad. Metoden utvecklades för att kunna hantera övergripande globala resursfrågor. Resultatet av arbetet, boken Tillväxtens gränser(l972), blev en f ramtidsstudie i tiden. Den publicerades vid en tidpunkt när opinionen i industriländerna var redo att diskutera de stora frågorna.

2.3 Att välja framtid - referat av ett centralt dokument._

I Sverige började framtidsstudier diskuteras i slutet av 60-talet. 1967 tillsatte Ingen jörsvetenskapsakademien (IVA) en arbetsgrupp vars verksamhet 1969 resulterade i ett förslag från akademien om Ett svenskt institut [är framtidsstudier. Våren 1969 förekom också motioner i riksdagen om framtidsstudier. Sådana diskuterades också i TCOs f orskningspolitiska rapport 1970 (Forskning och utveckling).

Den 30.6.1971 tillsatte statsminister Olof Palme en arbetsgrupp under ledning av statsrådet Alva Myrdal för att behandla frågor om f ramtidsstudier i Sverige. Gruppens arbete avrapporterades i betänkandet Att välja framtid (SOU 1972:59). för den slutliga redigeringen var Lars Ingelstam. Betänkandet inleds Ansvarig med några premisser om hur samhället ser ut och hur det bör förändras:

Samhällets framtida utveckling förutsätts äga rum under demokratisk kontroll och mot i demokratisk ordning fastställda mål.

Det är i vårt samhälle en uppgift för de politiska organen att företräda kommande generationers intressen.

Framtidsskapande verksamhet måste som ett viktigt element innehålla av den demokratiska processen, ökat informationsutbyte mellan fördjupning olika aktörer och garantier för medborgarnas deltagande i beslutsfattandet.

Den demokratiska staten har ett särskilt ansvar för att det tas fram underlag för de övergripande och gemensamma funktionerna. Dels till de sva-

18 Tillbakablick

gare gruppernas och individernas tjänst, samt för att fria, och oberoende grupper också har tillgång till relevant information.

Framtidsstudierna måste visa på de reella begränsningarna i våra möjligheter att forma framtiden, men samtidigt presentera ett så allsidigt underlag att alla positiva möjligheter blir beaktade.

I alla sådana f ramtidsstudier som berör sådana förhållanden som fortfarande kan påverkas, måste ett krav vara att flera, alternativa framtider, presenteras.

I betänkandet analyseras framtidsstudier i nära anslutning till begreppet planering. Framtidsstudierna indelas i olika skikt efter tillämpningsnärhet. Den bakomliggande tanken är att f ramtidsstudierna ska bedömas utifrån den relation de har till den långsiktiga verksamheten i samhället. Till det innersta skiktet räknar man planering och långsiktig verksamhet i sig, dvs den egentliga tillämpningen. Skiktet utanför är planeringsunderlag, dvs sådan kunskap som kan komma till användning i planeringsprocessen. Utanför detta finner man riktad grundforskning, dvs sådana inslag av grundläggande f orskningskaraktär vilka har, eller kan väntas få (eller som borde ha) indirekt eller långsiktig betydelse för bättre Därutöver planering. kan man urskilja ett skikt av autonoma f ramtidsstudier dvs sådan f ramtidsstudieverksamhet som varken direkt eller indirekt styrs av den existerande behov. planeringens Man urskil jer även ett metaskikt, dvs ett skikt som innebär studier om planering och framtidsstudier.

Betänkandets mest omfattande kapitel ägnas åt en analys av planeringsunderlag, dvs de mest tillämpningsnära delarna av framtidsstudier. Begrepet planering används i en vid mening, närmast synonym med f attande och förberedande av beslut för framtida verksamhet. Resonemangen om relationen mellan planeringsunderlaget och dess användare har två utgångspunkter:

(1) Planeringsunderlag måste betraktas i direkt samband med det verksamhetsområde, vars planering det skall tjäna. Detta innebär att användaren måste ha ansvar för och direkt delta i arbetet med att få fram underlaget.

(2) l många fall har behoven en sådan karaktär, att ett för flera planeringsobjekt gemensamt underlagsarbete är motiverat. l vissa fall finns stordriftsfördelar menar man. Där finns också ett konsistensproblem: planer och planeringsförutsättningar inom olika verksamhetsområden ska vara förenliga med varandra.

Därefter följer en genomgång av vilka som långsiktiga planeringsaktiviteter förekommer inom den offentliga sektorn. Parallellt med detta diskuteras även vilken typ av f ramtidsstudieunderlag som nyttjas och som kan antas behövas i framtiden. Man noterar också att en stor del av de planerade förändringar vilka har betydelse för det svenska samhället förbereds genom det offentliga

Tillbakablick 19

utredningsväsendet. Möjligheterna att inom den ramen göra sektorsövergripande analyser utnyttjas inte, menar man.

Även näringslivets behov av långsiktig planering ägnas ett avsnitt. Man noterar det samband som finns mellan å ena sidan en mer långsiktig planering från de offentliga organens sida och den planering som företrädare för industrin i många sammanhang sagt sig önska. Högre ambitioner beträffande en för hela samhället gynnsam långsiktig samhällsplanering ställer krav på vidgade och friare former för informationsutbyte.

I diskussionen om de krav man bör kunna ställa på ett nationellt framtidsstudieunderlag analyseras de motsättningar som kan finnas mellan planeringsrestriktioner, konsistenskrav och de alternativa tendenser som skulle kunna tas fram som idéskapare för planeringens olika sektorer och som intressanta idégivare för de politiska besluten. Eftersom det är fråga om planeringsunderlag är det viktigt att detta arbete sker i mycket nära samverkan med respektive intressenter, skriver man. Det bör ligga i allas intresse att nya idéer kan prövas och utvecklas utan att omedelbart hindras av byråkratins naturliga strävan att fortsätta i invanda banor.

Vad gäller den långsiktsmotiverade grundforskningen slår man fast att de långsiktiga samhällsbehoven bör vara den väsentliga styrande faktorn i samhällets forskningspolitik. Vidare noterar man att en utveckling av f ramtidsstudieområdet ställer de vetenskapliga disciplinerna inför nya obearbetade problem och begreppsmässiga revisioner. Framför allt kan samhällsvetenskaperna, som byggts upp utifrån så många olika teoretiska utgångspunkter,

komma att få stora problem att hantera det tvärvetenskapliga och framtids-

inriktade arbetet.

I kapitlet görs också en omfattande genomgång av de framtidsinriktade grundforskningsbehov som kan identifieras. Där finns även en diskussion om de etiska momenten i forskning och planering. Den i princip öppna karaktären av framtidsstudier och planering gör att de etiska momenten får en större plats än vad som år vanligt inom många andra områden.

Man menar också att det finns ett samhällsintresse att svagare och mera udda gruppers ideér och synpunkter kommer till sin rätt i det offentliga samtalet och inte blir nedtrampade av tunga och välfinansierade intressen. Det karakteristiska för många av dessa grupper är ju just att de har en unik och starkt upplevd f ramtidsbild.

I detta sammanhang noterar man även att massmedia i samverkan med forskare, kostnärer, idéskapare av olika slag också kan och bör tillföra f ramtidssamtalet oberoende visionära och extrema synpunkter; långt bortom vad man kan tänka sig att offentliga utredningar rimligen ägnar sig åt (ens i framtiden!).

20 Tillbakablick

2.4 sekretariatet för framtidsstudier - en kort beskrivning

Som resultat av förslagen i Att välja framtid inrättades 1973 två nya organ. Samarbetskommittén för lángsiktsmotiverad forskning (SALFO) fick till uppgift att arbeta inom vetenskapssamhället. SALFO blev 1977 en del i den nyinrättade forskningsrådsnåmnden (FRN). Dessutom inrättades sekretariatet för framtidsstudier vars ansvarsområde blev det långsiktiga planeringsunderlaget. sekretariatet knöts till statsrådsberedningen.

Under 1974 och 1975 startade sekretariatet fyra stora f ramtidsstudier. De var * Arbetslivet i framtiden * villkor Sveriges internationella * Resurser och råvaror * Energi och samhälle

Energistudien var från början ett samarbetsprojekt med regeringens energipolitiska delegation. Arbetslivsprojektet kom aldrig att f ullf öl jas.

Efter flera motioner i riksdagen till förmån för ett statligt institut för framtidsstudier knöts 1974 en parlamentarisk referensgrupp till framtidsstudiesekretariatet för att ge riksdagspartierna bättre möjligheter att följa verksamheten. Redan 1975 ombildades denna referensgrupp till en styrelse för sekretariatet. Detta skildes således från statsrådsberedningen och fick ställning av kommitté under utbildningsdepartementet. Organisationsförändringen ägde rum i avvaktan på att den arbetande f orskningsrådsutredningen skulle bli klar med sitt arbete. Denna hade nämligen i tilläggsdirektiv (statsrådsprotokollet 7/6 1974) fått i uppdrag att utreda framtidsstudiernas och konsekvensanalysens framtida organisation. Utredningens förslag (SOU 1977:52) gick ut på att den existerande lösningen - kommitté under utbildningsdepartementet - skulle behållas.

De fyra första framtidsstudierna gav under åren 1975-79 upphov till ett fyrtiotal arbetsrapporter distribuerade i ca 4 000 exemplar vardera. Därtill resulterade projekten i ett halvdussin böcker vilka med några undantag sålts i upplagor på ca 5 000 exemplar. Den mest framgångsrika av böckerna blev energistudiens slutrapport Sol eller Uran som såldes i nära 25 000 exemplar. Flera av böckerna har översatts till engelska.

Tillbakablick 2l

Råvarustudien - exempel på en framtidsstudle

Framtidsstudien Resurser och Råvaror startade 1975. Projektet arbetade i spänningsfältet mellan två framtidsproblem; dels det övergripande globala problemet om tillväxtens gränser som aktualiserats av Romklubbens rapport några år tidigare (se kap 3.12), dels också det nationella f örsörjnings- och omställningsproblem som aktualiserats till följd av de kraftiga prishöjningarna på olja och andra råvaror i början av 70-talet. Projektet resulterade i 10 delrapporter med omfattande kartläggning av långsiktiga resursproblem: * och ekonomi Något om naturresurser * av naturresurser Fjårranalys * naturresurser Förnyelsebara * Aluminium - en råvarukedja * Havet och naturresurserna * Politik och råvaror * Återvinning av råvaror * Substitution * Marken som resurs * Icke-förnyelsebara råvaror

Projektet följdes hela tiden av en interdepartemental referensgrupp. Ett genomgående problem i pro jektarbetet var hur man skulle förena de olika teoretiska utgångspunkter som är vanliga i naturresursdebatten (ekonomisk-teoretiska, ekologiska och mer teknologiska) och vilken typ av scenario och modellbyggande man skulle använda för att bygga upp sina framtidsbilder.

Slutrapporten, Resurserna, samhället och framtiden, publicerades 1977. Encentral slutsats av pro jektarbetet var att råvaru- och resursproblemet inte är en fråga om fysisk tillgång utan om ökad energiåtgång, miljöförstöring och ökade kostnader för att utvinna allt mer svårtillgängliga tillgångar. Väsentligt är också de möjligheter som finns att ersätta, resurser med andra sådana eller med helt andra tekniker och processer. Med ett sådant synsätt förvandlas resursproblemen till en fråga om vilka institutionella, ekonomiska och politiska mekanismer som bestämmer ett samhälles omstâllningsförmâga.

Projektet visade också på det paradoxala att det största hotet om uttömning av resurser och råvaror är riktat mot en förnyelsebar sådan - skogen. I stora delar av världen saknas ekonomiska och politiska möjligheter att ge befolkningen alternativa energikällor: hälften av världens skogar går till brännved - 80% eller mer i många u-länder.

22 Tillbakablick

Under 1978 startade sekretariatet en andra generation av framtidsstudier, sammanlagt fyra projekt av olika storlek: * Sverige i en ny ekonomisk vårldsordning * Omsorgen i samhället * Prognoser och politisk framtidsplanering * Det sårbara samhället

Den andra pro jektgenerationen gav under åren 1978-84 upphov till ytterligare ett trettiotal rapporter, även de i upplagor på vardera ca 4 000 exemplar samt några böcker med upplagestorlekar på ca 5-10 000 exemplar, vilka också gått åt.

Den proposition som regeringen lade 1979 (prop 1978/79:1 19) om den framtida verksamheten vid sekretariatet för f ramtidsstudier gick emot f orskningsrådsutredningens rekommendationer. Förslaget, som bifölls av riksdagen, innebar att verksamheten skulle förläggas under den två år tidigare inrättade f orskningsrádsnåmnden(FRN). I propositionen noterades att sekretariatet framför allt haft betydelse för den allmänna debatten samt att det också var denna roll man i framtiden borde spela. Man noterade vidare det angelägna i att representanter för arbetstagarnas organisationer och parlamentariker ingick i verksamhetens ledning. Den nya ordningen började gälla l juli 1980 och gäller fortfarande.

Framtidsstudierna är i dag en del av FRNs reguljära verksamhet och handhas under styrelsen av en särskild kommitté. I FRNs anslag är pengarna för framtidsstudier öronmärkta. FRN är ett initierande och stödjande organ; det gäller också framtidsstudierna. Således bedrivs inga f ramtidsstudier i renodlad egen regi. Projekten är formellt förlagda vid andra institutioner. Placeringen i vissa fall av projektgrupper till FRNs lokaler, den löpande kontakten med projektgrupperna, ansvaret för publicering av rapporter m.m. knyter dock i realiteten framtidsstudierna nära till FRN.

Verksamheten inom FRNs ram inleddes med en omfattande storremiss. Över 200 myndigheter, forskningsorgan, organisationer m.m fick därigenom tillfälle att yttra sig över framtidsstudiesekretariatets framtida inriktning. Under åren 1980-84 startades, huvudsakligen i linje med remissopinionen, sammanlagt sex projekt - den tredje projektgenerationen - med olika uppläggning och omfattning * Samhället och skogen * Mänsklig kommunikation * Värderingsförskjutningar i det svenska samhället * Kommunerna och framtiden * Vardagen och världen * Sverige och Europa

Skogsprojektet och vardagsprojektet ansluter i sin storlek och uppbyggnad relativt väl till sekretariatets tidigare pro jekttradition. Värderingsprojektet och

sou 1986:33 Tillbakablick 23

europaprojektet som år avsevärt mindre i storlek kan snarast karakteriseras som essayistiska verksamheter, där ett antal personer inbjuds att producera essayer inom ett visst f ramdiskuterat område. Dessa projekt avslutas sedan med uppsamlande böcker som står relativt fria i relation till de tidigare essayerna. Värderingsprojektets slutrapport kom 1985 (Den disciplinerade människan). Kommunstudien avviker från samtliga tidigare studier genom sin stora omf attning och sin direkta koppling till en pågående försöksverksamhet under civildepartementet med nya former för kommunalt självstyre. Vardagsprojektets inriktning kan sågas vara att belysa samspel och konflikter mellan familjesystemet och produktionssystemet. Studien år ett försök att knyta ihop det vardagsnåra med det övergripande. Arbetet pågår.

Den tredje pro jektgenerationen har hittills givit upphov till ett tjugotal

rapporter och böcker. Vårderingsprojektets slutrapport har på ett år sålts i ca 5000 exemplar. Tre av projekten pågår ännu.

Framtidsstudiesekretariatets verksamhet och utveckling kan också följas i dess anslag. Diagrammet nedan visar dels anslaget i mkr (den streckade kurvan) dels värdet på anslaget om man justerar för de overheadkostnader som inte debiteras kanslihusets kommittéer (den prickade kurvan). Den kurvan upphör 1980/81 då dessa förmåner försvinner. Slutligen har den senare kurvan inf lations justerats (heldragen kurva). Kurvorna ger underlag för slutsatsen att anslagen urholkats under åttiotalet.

sekretariatet för framtidsstudier

Mkr Anslagsutveckling 1974/75-86/87

° l I I l I 1 l I I | I 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/57 - - - Anslag Omräknat anslag ilnflåomr

24 Tillbakablick

Kommunsstudien - en framtidsstudie i samarbete med politisk reformverksamhet

Projektet startade 1983 efter en lång period av förberedande förhandlingar med intresserade kommuner. I projektet samverkar sekretariatets projektgrupp med sju kommuner som med egna ekonomiska medel och anslag från byggforskningsrådet och civildepartementet studerar sina egna framtidsfrågor. Den centrala projektgruppen arbetar som rådgivare, samarbetspartner och analytiker samtidigt som den har till uppgift att sammanfatta och syntetisera resultaten. Projektet tar sin utgångspunkt i tanken att studiet av lokala framtider har ett värde i sig men att de också ger nya utgångspunkter för studiet av nationella framtider. I det nerifrånperspektiv som uppstår kan lokal mobilisering och sjålvtillit lyftas fram som utvecklingsstrategier. Den risk för överbetoning av det lokala handlingsutrymmet som uppstår balanserar den risk för överbetoning av det utifrån styrda och omvärldsberoende som följer med stora globala och internationella perspektiv.

Projektets syfte är dels att utveckla f ramtidssyn och långsiktiga strategier i kommunerna (handlingsinriktat) dels att utforma scenarier för framtidens kommuner för att kunna analysera vägval och bygga upp nationella framtidsbilder nerifrån (analytiskt mål).

De lokala projektgrupperna - från sju kommuner - har haft varierande arbetsformer. Genomgående har arbetet varit handlingsinriktat. Mest uppmärksammat har initiativet till f rikommuner blivit: regeringen har givit tillstånd till försöksverksamhet med en mindre regelstyrd kommunal verksamhet. Den centrala projektgruppen har hitills publicerat: * Kommunerna och framtiden - programskrift * Lokala framtider - en idéskrift * Kommunerna och sysselsättningen * Kommunerna inför de nya medierna * Det elektroniska närsamhâllet

Ytterligare fyra delrapporter är under utgivning.

Slutrapport beräknas komma i januari 1987.

Tillbakablick 25

2.5 De svenska framtidsstudiernas kraftfält

Framtidsstudier är, som framgått tidigare (kap. 2.2), ett i högsta grad internationellt fenomen. sekretariatet för f ramtidsstudier är emellertid mycket svenskt. och arbetsinriktning man haft saknar - trots att den Den Organisationsform ändrats flera gånger under regeringar av olika sammansättning - egentliga utländska motsvarigheter. Det kan därför finnas anledning att kort försöka analysera den plats som sekretariatet för f ramtidsstudier intagit i den svenska offentligheten. Den rollen framgår inte omedelbart av en snäv genomgång av verksamhetens formella inplacering i den statliga strukturen. För att komma den närmare på spåren krävs att man granskar det sociala och idémässiga kraftfält i vilket de svenska framtidsstudierna verkat.

Vi skall nedan särskilja tre poler i detta kraf tf ält, nämligen: Den systemanalytiska planerareliten, Den svenska reformtraditionen samt Den nya miljömedvetenheten. Den systemanalytiska planerareliten är f ramtidsstudiernas ursprung internationellt. Därifrån kom också det första svenska förslaget om ett Svenskt institut för framtidsstudier. Förslaget framfördes 1969 från Ingen jörsvetenskapsakademien (IVA) och hade på dess uppdrag utarbetats av en arbetsgrupp med företrädare för storföretag, statliga planeringsorgan, försvarets f0rskningsanstalt(FOA) samt delar av den akademiska världen. Förslaget kom aldrig att realiseras (IVA inrättade dock själv en Förmedlingscentral för f ramtidsstudier). IVAs förslag uppfattades inom regeringskansliet som alltför snävt inriktat på storindustriella och militära intressen och alltför lite inriktat på underprivilegierade gruppers behov.

Framtidsstudier hade emellertid en attraktionskraft i det svenska samhället långt utanför de systemanalytiskt influerade kretsarna. I flera avseenden var det en verksamhet som låg väl i linje med den svenska modellen för välfärdssamhällets Det ligger nära till hands att i detta sammanhang i uppbyggnad. första hand peka på ref ormtraditioner som förknippas med det socialdemokratiska partiet. Traditionen är emellertid bredare än så. Den har sina rötter i de svenska folkrörelserna, men även i svensk myndighetstradition och en del svenskt statsfilosofiskt tänkande, dvs i ett relativt brett svenskt politiskt kulturarv.

Den svenska reformtraditionen intar en framskjuten plats i betänkandet Att välja framtid (refererat i kap. 2.3). Betänkandet präglas i stora delar av ett rationalistiskt planeringsperspektiv. I så motto ligger det väl i linje med den planeringstraditionen. De centrala tankegångarna i betänkansystemanalytiska det är emellertid ändå kopplingen till en samhällsplanering som såväl är förankrad. Denna planering förutsätts i de långtgående som djupt demokratiskt demokratiska tjänst bidra med ett allsidigt, dvs ofta disciplin- eller organens sektorövergripande underlag för debatt och beslut.

26 Tillbakablick

Den miljömedvetenhet som växte fram under 60-talet utnämns här till kraftfältets tredje pol. Den är inte direkt närvarande i Att välja f ramtid även om man i kartläggningen av angelägna f ramtidsstudiebehov kan finna flera områden i betänkandet som knyter an till den miljödebatt som tog fart under 60-talet. Betänkandets texter om autonoma studier och nödvändigheten att ge icke etablerade grupper möjligheter att göra sin stämma hörd visar också att man var lyhörd för alternativa grupper.

Det karakteristiska för den f ramtidsstudiesyn som växte fram i anslutning till Att välja f ramtid blev att f ramtidsstudierna skulle användas för att överbrygga de snäva sektors- och tidsperpektiven. Därför var man också angelägen att definiera f ramtidsstudieverksamheten som maximalt i relation till självständig sektorsintressen. Den ojämna utvecklingen av olika sektorers långsiktiga planering ansågs vara ett problem som riskerade att binda en framtida samhållsstruktur till vissa sektorers behov. Här såg man ocksa en risk med att okritiskt uppfatta f ramtidsstudier som en form av forskning varför man redan - då sekretariatet var en expertkommitté tidigt i statsrådsberedningen - gradvis frigjorde sig från den ursprungliga rollen som rådgivande organ till den dåvarande forskningsberedningen.

I stället betonades behovet av att skapa förutsättningar för samordnade,

övergripande framtidsstudier som underlag för den offentliga långsiktiga

planeringen. Denna koppling till den politiska planeringen i kombination med sökandet efter nya sektorövergripande och former för fortsatt lösningar ref ormpolitik kom vid flera tillfällen att medföra att sekretariatet för framtidsstudier i valet av och inriktningen på sina projekt hamnade i kraf tf ältet mellan den svenska reformtraditionen och den nya miljömedvetenhet som nämnts tidigare. Ett sådant tillfälle var i anslutning till Hur är uppsatsen mycket lagom (1975). Ett annat och mycket omdiskuterat exempel gällde energistudiens inriktning mot de två huvudalternativen S01 eller Uran. Ett tredje är den debatt om samhällstjänst som följde pá omsorgsstudiens slutrapport Tid för omsorg. Även projekten Prognoser och politisk framtidsplanering och Sverige i en ny ekonomisk världsordning uppvisade denna dubbla karaktär av att ha en sida vänd mot den traditionella reformpolitiken och samtidigt vara alternativrörelsens ambassadör i statsförvaltningen.

Man kan däremot hävda att den verksamhet som försiggick i anslutning till sekretariatet för f ramtidsstudier aldrig kom riktigt nära den del av kraftfältet som gränsar till den systemanalytiska planeringselitens domäner. Närmast hamnade förmodligen energistudien, trots att den i sina slutsatser från flera häll kom att tolkas som en argumentering för en lösning av energiförsörjningsproblemet som starkt avvek f rån dominerande producentintressen. Detta innebar också att framtidsstudiesekretariatet fick en kulturell distans - delvis självvald - till de näringslivsnära miljöer där bl a en stor del av den teknologiska utvecklingen äger rum.

Kombinationen av närhet till den politiska planeringen och relativ öppenhet förefaller vara ett svenskt särdrag när det gäller f ramtidsstudier. Verksamheten

Tillbakablick 27

har kommit att lokaliseras närmare maktorgan och längre bort från universitet eller fristående f orskningsinstitutioner. Det systemanalytiska arvet förefaller ha intagit en mer undanskymd ställning än vad det gjort i många andra länder. Någon regelrätt policyanalytisk think tank i amerikansk tappning har inte inråttats men inte heller några mil jöinriktade f ramtidsstudiegrupper av det slag som vuxit fram i flera andra länder.

Rätt allmänt och rätt länge uppfattades också framtidsstudiernas balansgång och det kraftfält inom vilket den försiggick som spännande. De tillförde samhällsdebatt och politisk planering en extra ingrediens. I slutet av 70-talet började dock nya tendenser göra sig gällande som efterhand skulle komma att

2.6 1970-talet: en vändpunkt i efterkrlgstidens utveckling - och framtldsstudiernas?

Det är alltid lätt att se sin egen tid som en brytningstid, som en händelserik och motsägelsef ull period där de klara utvecklingslinjerna från det som varit ännu inte hunnit stöpas till några säkra tendenser inför framtiden. Att framställa 1970-talet som en vändpunkt i efterkrigsutvecklingen därinbjuder för till invändningar.

Det finns dock starka skäl för tilltaget. De svenska f ramtidsstudierna har vuxit fram i ett bestämt sammanhang - ett ekonomiskt, politiskt och kulturellt klimat. Organisation och inriktning har anpassats till detta. Om förutsättningarna för en verksamhet ändras ger det anledning fundera över i vilken utsträckning man ska vara följsam - och i vilken utsträckning man ska vara envis. Synen på 70-talet som en vändpunkt har därför stort intresse.

Varje analys, i dag, av 70-talet måste ta sin utgångspunkt i de ekonomiska förändringar som under det decenniet ägde rum i den industrialiserade delen av världen. Efteråt - med facit i handen - kan man finna stöd för påståendet att den långvariga ekonomiska krisen inom OECD-området kunde skönjas redan i slutet av 60-talet. Det var emellertid först under senare delen av 70-talet som det ekonomisk-politiska medvetandet på allvar lämnade föreställningen om krisen som resultatet av olyckliga omständigheter. De ändrade förutsättningarna kan illustreras med OECD-statistik för Europa.

Efter 1973 (73-85) har den genomsnittliga tillväxttakten varit mindre än hälften av vad den var under perioden 1960-1973: l.9% jämfört med 4.8%. Arbetslösheten har under samma period mer än fördubblats: 7.5% jämfört med 3,0%. Den årliga inflationstakten har också den i genomsnitt varit mer än dubbelt så hög under åren 1973-85 som under den tidigare perioden: 10.6% jämfört med 4.6%

28 Tillbakablick

I Europa är den öppna arbetslösheten idag (1986) ca 11% eller 19 miljoner människor. Arbetslösheten är - med varje rimlig mätmetod - den högsta sedan 30-talet och har trendmässigt ökat i mer än ett decennium. För att få ned denna arbetslöshet till exempelvis 3% inom tio år måste antalet jobb öka med ca l.5% per år. Det är tre gånger snabbare än antalet sysselsättningstillfällen ökade under 60-talets glansdagar.

Den lägre tillväxttakten i ekonomin har Ökat fördelningskonflikterna. Det är svårare att dela kakan när den inte längre växer med 4-5 % om året. Till mönstret hör att den offentliga sektorn i många industriländer dessutom hamnat i en fiskal kniptång. Det har i Europa nästan oberoende av skattetryckets absoluta nivå - blivit mycket svårare att finansiera traditionella välfärdsprogram. Den ekonomiska basen för socialt ref ormarbete har urholkats.

Flera förklaringar till det uppenbara skiftet i de ekonomiska förutsättningarna från 60-talet till 70-talet har lanserats. Under senare tid har dessa blivit mer inriktade på grundläggande, strukturella, förändringar i teknologisk utveckling och innovationsverksamhet å ena sidan och samhällets förmåga att anpassa sina institutioner till teknikutvecklingen å den andra. Därtill kommer att de drivkrafter som återuppbyggnaden av det krigshärjade Europa under läng tid gav började mattas redan under 60-talet.

I argumenteringen skymtar också föreställningen att industriländerna inte bara uttömt den expansionspotential som efterkrigstidens teknologiska förutsättningar givit. Möjligheterna till fortsatt välfärdspolitiskt reformarbete skulle också, hävdas det, i vissa fall vara uttömda.

Tidsandan präglas således av osäkerhet och omprövning. De stora framtidsfrågorna från slutet av 60-talet står inte närmare sin lösning i dag än de gjorde för l5 år sedan. Till detta kommer så de djupgående förändringar som nämnts ovan. Den tyske sociologen Habermas beskriver läget som en ny oöverskådlighet:

Framtidshorisonten har krympt och grundligt förändrat både tidsandan och politiken. Framtiden har fått negativ prägel; på tröskeln till 2000talet avtecknar sig ett skråckpanorama av världsomspännande hot mot allmänna livsintressen: kapprustningsspiralen, den okontrollerade kärnvapenspridningen, utvecklingsländernas strukturella utarmning, arbetslöshet och social ojämlikhet i i-länderna, ekologiska problem, högteknologier som katastrofrens - allt detta är nyckelord som via opererar på gräns massmedia tränger in i det offentliga medvetandet.

Det centrala är emellertid, enligt Habermas, inte oöverskådligheten i sig utan den handlingsberedskap ett samhälle tilltror sig själv. Förutsättningarna att diskutera framtida livsmöjligheter (utopier och alternativ) har i grunden inte förändrats. Den diskussionen är fortfarande angelägen och möjlig. Vad som nått ett slut, menar Habermas, är den specifika utopi som sammanhänger med det moderna välfärdssamhället och socialstaten. I första hand menar han då de

Tillbakablick 29

föreställningar, den livsf orm och den samhällsorganisation som karakteriserar arbetssamhället. De traditionella socialstatsprogrammen kan inte längre skissera möjligheter för ett kollektivt bättre och mindre hotat liv.

Man kan invända mot de breda penseldrag med vilka Habermas målar upp det samtida medvetandet. Han representerar emellertid en central och även tongivande strömming i europeisk samhällsdiskussion. Hans perspektiv innebär också att frågan om de svenska framtidsstudiernas förhållande till 80-talets samhällsproblem ställs på sin spets.

Inledningsvis kan man då konstatera att den svenska scenen avviker från den gängse europeiska i ett väsentligt avseende. Arbetslösheten i Sverige är endast en tredjedel av normal europeisk nivå. Grundvalarna för den form av europeisk krisstämning som Habermas analyserar är således väsentligt svagare i Sverige än i andra länder. Inte desto mindre har de i debatten tagits till intäkt för att ifrågasätta en rad inslag i den svenska modellen.

Det har fått till följd att det kraftfält som de svenska framtidsstudierna verkat inom förändrats; deras generator var en offentlig sektor och politisk planering på offensiv med handlingskraf t nog att kunna fånga in och nyttiggöra de motbilder, alternativ och ef f ektbelysningar som f ramtidsstudierna bidrog med. Kopplingen till det offensiva samhällsbyggandet gav det ljus som var nödvändigt för att sekretariatet skulle kunna kasta motljus över skeendet eller rikta strålkastaren mot försummade (alternativa) områden.

I ett läge där den centrala politiska planeringen och ref ormpolitiken är mindre offensiv förändras också kraftfältet för sekretariatet för framtidsstudier. Framtidsstudier kan och bör inte ägnas åt att försvara sådant som uppnåtts. En reaktion blev att överge det kosmopolitiska perspektivet till förmån för ett lokalt. Den pågående kommunstudien - som bedrivs i anslutning till den offentliga sektorns kanske mest offensiva del - kan ur den synvinkeln betraktas som en logisk fortsättning på det ursprungliga uppdraget - om än under nya förutsättningar.

En annan reaktion blev att söka fånga upp den oöverskådlighet som 80-talet erbjuder. Den för en tid sedan avslutade värderingsstudien kan betraktas som en sådan positionsbestämning av tidsandan snarare än en f ramtidsstudie. Den nyligen publicerade programskrif ten från f ramtidsstudien Vardagen och världen ger också uttryck för ett sådant sökande.

sekretariatet för f ramtidsstudier har således hamnat i en situation där centrala delar av de ursprungliga förutsättningarna förändrats. Man har - i en period med stora olösta framtidsfrågor och omfattande teknologiska och samhällsorganisatoriska problem tvingats in i en sökprocess efter ett nytt arbetsfält och efter nya målgrupper.

30 Tillbakablick

2.7 En statsvetenskaplig utvärdering av sekretariatet för framtidsstudier

1984 beställde FRN på regeringens anmodan en utvärdering av verksamheten vid sekretariatet för framtidsstudier. Tre forskare med huvudsakligen statsvetenskaplig inriktning - Helga Novotny, Peter de Leon och Björn Wittrockanförtroddes uppgiften. Utvärderarna anlade ett generellt perspektiv på framtidsstudierna. Deras ambition var att relatera verksamheten till en vid, föränderlig intellektuell och politisk miljö. De hade däremot inte någon egentlig empirisk strategi. Utvärderingen innehöll ingen granskning av vad som faktiskt gjorts och åstadkommits.

I stället valde man att arbeta med en form av analogi. Framtidsstudier jämfördes med policy-forskning - en statsvetenskaplig underdisciplin vars namn saknar bra svensk översättning. Policy-forskningens kunskapsteoretiska ställning och problem jämfördes med framtidsstudiernas. Och dess ambitioner att kombinera vetenskaplig kompetens med relevans för beslutsfattande togs i utvärderingen som föredömliga även för framtidsstudierna.

Begreppet samhälleligt relevant kunskap består enligt utvärderingen av fem olika kategorier: l) genomgångar och Översikter av kunskapslåget 2) problemorienterad, långsiktigt inriktad forskning 3) policyanalys, dvs aktiviteter med direkt inriktning på behov av planerings- och beslutsunderlag 4) lokalt orienterade och deltagandeinriktade studier 5) information och andra aktiviteter för kunskapsspridning

Utvärderingens analytiska ram bestod av det kunskapsbegrepp man introducerade - relevant Med samhälleligt kunskap(SRK). dess hjälp granskade man resonemangsvis den verksamhet som bedrivits vid sekretariatet för framtidsstudier och bedömde vilken kompetens sekretariatet uppnått inom respektive kunskapsområde. Vid denna granskning gjorde man en översiktlig värdering av framför allt följande faktorer: - ämnesvalet; avvägning mellan aktuella frågor och långsiktiga teman - val av kunskapstyp och föreställningar om användningen av den kunskap som växer fram i projekten - den vikt som lades vid metoderfarenheter och metoddiskussion - mellan avvägningen analys av problem och förslag till lösningar inriktning på kunskapsproduktion resp. kunskapsspridning - mellan till beslut och debatt) kontra kritisk avvägning engagemang (närhet distans eller objektivitet.

Tillbakablick 31

Inte inom något av de tre första av kunskapsbegreppets fem kategorier fann utvärderingsgruppen i sin granskning att sekretariatet uppvisat intresse och kompetens nog för att motivera en fortsatt verksamhet. Denna slutsats var dock inte i första hand empiriskt belagd utan resultatet av gruppens indirekta resonemang och jämförelser. Exempelvis anfördes att andra organ efterhand tillkommit som på vart och ett av områdena bedömdes kunna nå en högre grad av kompetens än framtidsstudiesekretariatet. Det blev - vilket också forskningsrådsnämnden konstaterade i ett f öl jebrev till regeringen när utvärderingen överlämnades - snarast en externt sammanfogad hotbild än en utvärdering av faktisk verksamhet som styrde slutsatsen. I följebrevet framfördes också tveksamheter huruvida högskolemiljön, som enligt utvärderarna skulle vara ägnad att axla en del av det fortsatta ansvaret i sammanhanget, verkligen skulle kunna härbärgera eller vidareutveckla de särdrag (samspel vetenskaplig metodik-framställningssätt, analys-provokation, nedifrånperspektiv etc) som nämnden funnit kännetecknande för framtidsstudieverksamheten.

När det gäller de två återstående kategorierna i schemat tillmätte utvärderarna sekretariatet en bättre position. Hår fanns, menade man, större intresse och kompetens. Inom ett av kunskapsområdena, information och andra spridningsaktiviteter, kombinerades omdömet dock med en avrådan till fortsatt prioritering då funktionen bättre kan tas om hand på annat håll och därtill negativt kan påverka kvaliteten hos själva studierna. Kvar stod kategorin lokalt orienterade och deltagarinriktade studier. Här noterade gruppen det växande intresset för f ramtidsstudier på regional och lokal nivå. Man gav sekretariatet en respittid för att ombilda sig till en ledande och (internationellt) uppmärk-

sammad enhet inom området. Övriga kunskapsområden ansågs således inte

bärkraftiga nog för att återupprätta sekretariatets ursprungliga uppgifter.

Vid den tidpunkt när utvärderingsgruppen gav denna sammanfattande rekommendation hade sekretariatet knappast redovisat något resultat alls inom den kategori som utvärderarna åberopade. Kommunprojektet hade påbörjats men det hade också andra projekt i den s k tredje generationen av studier (se avsnitt 2.4) som inte alls låter sig tolkas in i denna kategori. Utvärderingen använde policy-forskningen och ett till denna kopplat kunskapsbegrepp som jämförelsenorm för sin analys. Man gjorde dock ingen närmare positionsbestämning av denna policy-forskning som tjänat som utvärderingens rättesnöre. Ett hjälpmedel för att kunna göra en sådan bestämning ges av Aant Elzinga (se bilaga 4). Han skiljer mellan tre renodlade ansatser i samband med f ramtidsstudier: en reaktiv form som vänder sig mot det offentliga beslutsfattandet, en reflekterande vars bas är den intellektuella analysen och den akademiska samhällsforskningen samt en uppsökande form med orientering mot aktioner, debatt och samhållsengagemang. De skiljer sig åt i val av metoder, rapportering, tänkbara fallgropar etc.

I dessa termer kan utvärderingsgruppens syn på policyforskningens uppgift sägas vara att åstadkomma en god dialog eller syntes mellan den reaktiva och den reflekterande formen av ansatsen. Vetenskapsvärldens relativt formaliserade kvalitetskontroll sågs som en förutsättning för detta. En andra förutsättning blir att kunna avgränsa en politisk beslutsprocess på ett hanterbart

3-SOU 33

32 Tillbakablick

sätt, så att den kan tjäna som lämpligt studieobjekt i sammanhanget. Frågan är emellertid om detta ska utgöra en förutsättning också för framtidsstudier. Risken är att de i så fall skulle hämmas av ett uppifrånperspektiv och bli hänvisade enbart till vad som redan har institutionaliserats. Detta problem har behandlats i Benny Hjerns bidrag till värt arbete(bilaga 5).

Sammanfattningsvis kan man hävda att utvärderingens statsvetenskapliga ramtrots de kunskapsbegreppsliga nydaningarna - gjorde den för snäv. Kopplingen till policy-forskningen satte ramar för f ramtidsstudierna vilka är främmande för stora delar av traditionen. Den roll utvärderarna tilldelade sig bidrog också till att man inte tillräckligt diskuterade de mekanismer som bidragit till den profil framtidsstudieverksamheten erhållit under senare är. Underlaget blev därigenom - trots en del väsentliga diskussioner om f ramtidsstudiernas metodproblem - inte tillräckligt för de slutsatser man drog om en huvudsaklig omorientering mot lokalt och regionalt inriktade studier.

i Perspektiv på framtidsstudierna 33

3. Perspektiv pá framtidsstudierna

3.1 Demokratisk debatt och politisk delaktighet

Framtidsstudietraditionen i Sverige är starkt förankrad i ett demokratiskt ideal. I betänkandet Att vålja framtid sågs framtidsstudierna som medel i den demokratiska planeringsprocessen; genom sin inriktning på det övergripande och långsiktiga skulle de tjäna som motvikt till tunga (och snäva) sektorsintressen. De parlamentariska diskussioner om f ramtidsstudier som förts sedan 60-talets slut har också i många fall rört samma sak; förslagen att knyta den statliga f ramtidsstudieverksamheten direkt till riksdagen kan ses som tecken pá det.

Verksamheten vid sekretariatet för framtidsstudier kom i praktiken att mer rikta sig mot offentligheten än mot det statliga planeringssystemet. I propositionen om framtidsstudiernas överflyttning till FRN bekräftades den inriktningen. Man konstaterade där att sekretariatet framför allt haft betydelse som idégivare för den allmänna debatten och att det också främst var denna roll framtidsstudierna fortsättningsvis skulle spela. I direktiven till vårt uppdrag håller statsminister Carlsson fast vid en liknande målsättning. Han skriver där att det är fullt legitimt att se f ramtidsstudieverksamhetens resultat som bidrag till en vitaliserad och fördjupad demokratisk debatt.

Det finns ingen anledning anta att den demokratiska debatten kan vitaliseras eller fördjupas av f ramtidsstudier om man inte samtidigt har föreställningen att verksamheter av detta slag kan komma att ge upphov till andra resultat än vad som kan väntas från de tunga sektorsintressenas egna utrednings- och forskningsorgan. Det år dessa andra resultat som bidrar till att bredda underlaget för de demokratiska besluten och i förlängningen eventuellt också till att ge dessa beslut ett annat innehåll än de eljest skulle fått.

Ambitionen att vitalisera och fördjupa den demokratiska debatten för emellertid längre ån så. I den norska maktutredningen diskuteras den segmentering som finns i samhället och som innebär att människor till följd av likartad social och utbildningsmássig bakgrund kan bygga upp en gemensam referensram och förståelse för vad som år rimligt och lämpligt. Centralt placerade företrädare för olika intressen kan således ha mer gemensamt med motsvarande företrädare för andra intressen ån vad man har med sina egentliga uppdrags- En vitalisering av debatten kräver i ett sådant läge också att denna givare.

34 Perspektiv pd framtidsstudierna

tränger utanför de snäva kretsar inom vilka de stora frågorna vanligen diskuteras och avgörs.

Det är inom centrala organisationer, myndigheter m.m. vanligt att man betraktar allmänheten som informationsmottagare till vilken det gäller att finna kanaler så att man kan nå ut med sitt budskap till de målgrupper man helst vill nå. En vital demokratisk debatt kräver emellertid att samtliga människor på ett eller annat sätt år delaktiga i hela den process som leder fram till de demokratiskt fattade besluten, dvs att de enskilda människorna deltar inte enbart som mottagare utan även som aktörer i f ramtidsdiskussionen.

Förutsättningarna för människor att, enskilt eller inom någon organisatorisk ram, direkt deltaga i framtidsskapandet varierar kraftigt. Att systematiskt kunna hantera framtidsbilder är en fråga om makt och resurser (ekonomiska, kunskapsmässiga och - inte minst - tid). Det handlar inte enbart om att delta i idéskapandet eller det konkreta arbetet för förändring. Det handlar också om att ha överblick och tillgång till kunskaper över skeenden och samband i samhället.

I Mats Fribergs bidrag till kommitténs arbete (bilaga 7) diskuteras deltagande framtidsstudier utifrån en modell där vision och aktion är lika centrala element som teori och empiri. Framtidsstudier får i det perspektivet ett uttalat syfte att förändra samhället: ett direkt deltagande i processen av de berörda människorna blir en nödvändig förutsättning för att uppnå målet. Denna typ av studier förknippas vanligen med lokala och regionala f örändringsprocesser men kan även gälla internationella och globala problem. Dessutom finns i praktiken en stark koppling mellan denna typ av deltagande framtidsstudier och de rörelser för alternativa som förekommer samhållsutvecklingar i flera europeiska länder. Det norska projektet Alternativ Framtid kan illustrera det. Den typ av f ramtidsstudier som Mats Friberg diskuterar aktualiserar en mängd frågor kring kunskapsbildningens problem (se vidare kapitel 3.14) men även kring vilken roll statliga organ och statligt finansierade verksamheter spelar och kan spela i samhällsdebatten.

Även Aant Elzinga diskuterar i sitt bidrag till kommittén (bilaga 4) en deltagande f ramtidsstudiemetod förbunden med en handlingsorientering mot det allmänna medvetandet i bred bemärkelse. Elzinga ger exempel på att en sådan inriktning förekommer även inom ramen för statliga organ vilka agerar utifrån vissa ståndpunkter (man kan här tänka sig ett konsumentintresse t ex) eller prövar vissa dominerande föreställningar inom allmän opinion. Den amerikanska teknikvärderingsinstitutionen, OTA, nämns bl a som exempel på ett sådant agerande.

För den statligt finansierade f ramtidsstudieverksamheten f ár problem av detta slag karaktär av utmaning. Vilken roll kan och skall man spela i den demokratiska debattens vitalisering? Vilken roll ska framtidsstudierna tilldelas i relation till centrala statliga organ? I vilket debattforum/vilka debattfora ska man delta? Vilka individer/organisationer ska inbjudas att delta i och utforma

Perspektiv pd framtidsstudierna 35

arbetet? I vilken utsträckning kan man med bibehållen trovärdighet förena deltagande i olika miljöer och skilda typer av verksamheter? Hur ser de arbetsformer ut som ger f ramtidsstudierna en roll i den demokratiska processen? Hur kan lokala och regionala intressen för f ramtidsstudier, sammankopplade med politisk handling, förenas med övergripande studier avsedda att bidra till en långsiktig samhällsdebatt?

En pluralistisk lösning kan bidra med en del av svaren. Alla framtidsstudier måste inte stöpas i samma form eller hanteras inom samma statliga organ. En central framtidsstudieverksamhet av utredande eller forskande karaktär utesluter inte stöd (ekonomiskt, metodmässigt, kunskapsmässigt) till olika former av framtidsstudier på andra håll i samhället.

En oberoende position i relation till olika samhällsintressen förefaller också viktig. Ett f ramtidsstudieorgan ska våga ta upp kontroversiella problem på sin dagordning och ha möjligheter att lägga ned resurser på områden som bevakas av starka sektorsintressen eller av olika skäl inte ges tillräcklig belysning. Likaså bör man kunna gå in i samverkansprojekt med andra aktörer vilka bedriver verksamhet man finner väsentlig att utveckla eller delta i.

En markerad inriktning mot en bred offentlighet får betydelse för verksamhetens inriktning. Framtidsstudieverksamheten kan betraktas som deltagare i en pågående dialog eller ett offentligt samtal om långsiktiga samhällsförändringar. Det innebär inte att man måste inrikta sig på förenklade studier i populärversioner eller hålla sig med ambitioner att tränga ut till samtliga människor. Däremot handlar det om att motverka att ett fåtals kunskap omvandlas till många människors maktlöshet, dvs att framtiden framställs som en arena enbart för expertbedömningar.

I betänkandet Att välja framtid lanserades begreppet autonoma f ramtidsstudier. Med det avsågs en sammanfattning av sådana aktiviteter som varken direkt eller indirekt styrs eller skall styras av den existerande planeringens behov. Utredningen såg ett stort behov av sådana studier för att det i samhället skulle finnas en bred bas av kunskap och engagemang i framtidsfrågorna. Dessa tankar kom aldrig att fullföljas. sekretariatet för framtidsstudier har dock givit små bidrag till sådana fristående, autonoma, f ramtidsstudier.

Stödet till dessa autonoma studier under åren 1978-1982 har utvärderats av en grupp konsulter. Utvärderarna är förvånade över den bredd som uppvisas alltifrån ämnesval, arbetsmetoder, arbetsinsats till kvalitet på resultatet speciellt med tanke på den blygsamma bidragsvolymen. Det är vidare uppenbart att sekretariatet för framtidsstudiers bidrag till autonoma studier har inneburit att mängder av människor uppmuntras att släppa loss sin kreativitet och att detta resulterar i (exempelvis) att nya tankemönster fått utrymme och inte minst att aktivt förändringsarbete satts igång på olika håll. Endast ett fåtal studier skulle ha genomförts utan bidragen från sekretariatet och då i betydligt mindre omfattning. Den kritik som framförallt har riktats mot sekretariatet från projekten har varit det bristande samarbetet. Framförallt

36 Perspektiv på framtidsstudierna

skulle personer som saknar utredningsvana önskat sig metodhjälp och viss handledning. Något slags avslutning på arbetet genom ett seminarium eller enkelt diskussionsmöte efterlystes av en del.

Den kunskap som produceras i de små, engagerade och ofta regionalt utspridda miljöer det här vanligen år fråga om får ofta en annan karaktär än den som produceras i centrala och vanligen stora institutioner. Det är inte enbart fråga om skillnad i resurser eller ett mer upplyst helhetsperspektiv på central nivå. I bilaga 4 hävdar Aant Elzinga med exempel från USA och Europa att regionala eller perif era studier i större utsträckning tenderar att tillgodose mer populistiska krav och kunskapsbehov medan de i centrum tenderar att reflektera mäktiga, sammanflätade intressen. Det är f ö en argumentering som ligger i linje med de slutsatser som Edmund Dahlström drog i en studie för några år sedan.

3.2 Framtidsfrågorna i folkbildningsarbetet

En centralt placerad f ramtidsstudieverksamhet som ska bidra till en vitaliserad och fördjupad demokratisk debatt måste bygga upp en stor kontaktyta mot samhället i övrigt - både för att bidra till debatten och för att påverkas av den. Samarbete med studieförbund, fackliga och politiska organisationer kan vara ett sätt. För att bredda underlaget för en diskussion om detta har vi gjort en fallstudie över studieförbundens arbete med framtidsfrågor. Resultatet av denna studie presenteras i bilaga 3.

Vårt motiv för att belysa studieförbundens verksamhet kring framtidsfrågor är den centrala roll de spelar i folkrörelse- och organisationssverige. Sammantagna utgör de ett rikstäckande nätverk med stark lokal förankring genom c:a l 400 lokala avdelningar. I studiecirkelverksamheten deltog 1984/85 c:a 2,4 miljoner människor, med reservation för att en del personer deltagit i mer än en cirkel. I studieförbundens kulturprogram samma år deltog (med samma reservation) uppskattningsvis 10,5 miljoner människor.

Studiecirkeln år kärnan i studieförbundens verksamhet. Cirkelverksamheten bedrivs dels i samarbete med respektive studieförbunds medlemsorganisationer dels som ett utbud riktat mot allmänheten. Utöver detta förekommer också samarbete mellan studieförbunden och fristående organisationer av olika slag.

Flertalet studieförbund har egna eller närstående förlag. Centralt produceras studiematerial för breda medlemsgrupper eller i samverkan med enskilda medlemsorganisationer. Studiematerialen är idébaserade och där tydliggörs studieförbundens profil och målgrupper. Ett exempel på detta är Lantbrukarnas Riksförbunds studiekampanj om lantbrukets och landsbygdens framtid som bedrivs i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan under temat Bonde in-

Perspektiv pá framtidsstudierna 37

för 90-talet. Ett annat exempel är TCOs samarbete med Tjänstemännens Jämna vägen - kvinnor och BildningsverksamheKTBV) kring studiematerialet män tillsammans. Avsikten med det senare materialet - som arbetar med flera olika framtidsbilder - är att bidra till jämställdhetsarbetet på arbetsplatserna. Som ett exempel kan TCO/TBVs samarbete med Arbetslivscentrum tredje nämnas. Tillsammans har man arbetat fram ett studiematerial som handlar om datateknik, yrkeskunskaper och fackliga möjligheter.

Framtidsstudier och andra övergripande och långsiktigt inriktade rapporter kan som referens- och förd jupningsmaterial icirkelverksamheten såväl för fungera studiematerialens författare som för ledare och deltagare i cirklarna. Flera av som producerats vid sekretariatet för framtidsstudier har också de rapporter haft en sådan roll. I studiecirklar som vänder sig till allmänheten används mer allmänt hållna material kring framtidsfrågor. Olika studieförbund använder ibland samma som t ex utbildningdradions material kring f ramgrundböcker, tidsprojektet 2000.

Länken mellan vardagsverkligheten och det långa tidsperspektivet uppfattas som ett svårt Inom flera studieförbund finns försök att pedagogiskt problem. ersätta studiematerial med metodstudieplaner eller arbetsböcker. färdiga Grundtanken är att gå från generella ämnesstudier till gruppanpassade ämnesövergripande och probleminriktade studier där deltagarna i hög utsträckning själva styr kunskapsbildningen och formulerar krav på framtiden.

Den studieverksamhet inom förbunden som syftar till lokal förändring kan såväl vara ideologiskt förankrad i en folkrörelse som ges form av utvecklingsprojekt utan uttalad eller ideologisk inriktning. Ett ökat intresse för studiepolitisk arbete lokala framtidsfrågor kan medföra behov av såväl f ramtidsstudier kring inriktade i stort som mer fördjupade analyser inom på samhällsutvecklingen avgränsade problemområden.

Studieförbunden har också knutit framtidsfrågor till uttryckligen existentiella om människans livsvillkor och livets mening sätts i centrum. problem där frågor inom Frikyrkliga Studieförbundet som utarbetat studie- Exempel på det finns material för diskussioner om framtidstro och människosyn bland gudsbild, tonåringar.

lnom flera enskilda studieförbund har man mer eller mindre systematiskt arbetat med f ramtidsstudier med utgångspunkt från sin egen utveckling och roll. Ett återkommande drag i detta f ramtidsarbete är att man hämtar impulser utanför framtidsstudier, rapporter etc. och stimulans det egna förbundet genom och externa föreläsare. är att bredda den egna verkligheten och få in Syftet olika och idéer samhällsutveckling för att kunna förhålla dessa perspektiv kring till eller Vid ABFs förbundskonferens har man den egna ideologin profilen. exempelvis under temat l994 - två provisoriska utopier diskuterat ABFs roll i

ett framtida samhälle.

\ 38 Perspektiv pd framtidsstudierna

På central nivå har studieförbunden ofta en dubbel ambition när man arbetar med framtidsfrågor. För det första vill man stimulera ett långsiktigt tänkande hos medarbetarna för att få en levande debatt om studieförbundets roll och uppgifter i framtiden. För det andra vill man sprida ringar på vattnet in i själva cirkelarbetet så att framför allt studieförbundets centrala intresseområde, t.ex. natur och miljö, sätts in i ett framtidsperspektiv.

Studieförbunden på central nivå är naturliga mottagare av en mängd information från organisationer, myndigheter och alla slag av institutioner. Skrifter som är omedelbart användbara som komplettering till den egna verksamheten sprids lätt vidare till förbundens lokala avdelningar. Det som kräver omarbetning eller popularisering löper risk att bli stående i hyllorna. En framtidsstudie som är avsedd att kunna användas som grundmaterial i studiecirklar konkurrerar dessutom med andra förlag, myndigheter m.m. som försöker väcka intresse för sina böcker och sina angelägna frågor. Om syftet med en framtidsstudie är att bidra till diskussionen bland den intresserade allmänhet som leder eller deltar i studiecirklar krävs m a o särskilda initiativ och samarbete med studieförbunden samt en aktiv strategi när det gäller form och spridning.

Under våren 1983 ställdes frågor om livet och framtiden till tonåringar i frikyrkliga ungdomsgrupper. Kring dessa tonårsröster formades ett studiematerial med text och bild, drama och sång, fragor och svar om framtid och mening, tro och gemenskap.

En pojke på 16 år om sin föreställning om år 1993:

År 1993 kommer det mesta i samhället att vara av datorer. styrt Människor kommer inte att få kontakt med varandra, så många människor kommer att bli enstöringar och i och med att datorer tagit över så kommer de sociala problemen att öka. Arbetslöshet och missbruk kommer vara väldigt utbrett. Den personliga individen kommer inte att ha mycket att säga till om. Man kan tycka att det kanse väldigt dystert ut i framtiden, om det överhuvudtaget finns en jord mera då, men vi får inte tappa modet utan kämpa för det vi tycker. Leve framtiden!

Ur Tonårsröster studiematerial från Frikyrkliga Studieförbundet (1984).

Perspektiv pâ framtidsstudierna 39

3.3 Kvinnoperspektiv i framtidsstudier

Redan i första avsnittet har vi understrukit att möjligheterna att forma framtiden, för sig själv och för en vidare krets, kraftigt varierar mellan individer och grupper i samhället. Att få tillgång till eller kunna utforma framtidsbilder av olika slag ger möjligheter att påverka föreställningar om olika handlingsalternativ och att kunna styra beslut om vägval. Centralt i sammanhanget är då ur vilket perspektiv som verkligheten beskrivs, bl.a. vems och vilken verklighet som styr problemval och hur problemen formuleras. Dessa frågor behandlades på ett allmänt plan i kapitel 3.1. Här koncentreras diskussionen på betydelsen av att båda könens perspektiv finns med i framtidsstudierna.

Kvinnoperspektivet bestäms av två faktorer. Den ena är könsuppdelningen i samhället, vilket innebär att kvinnor och män som grupper representerar olika arbetsområden och erfarenheter. Den andra faktorn är att denna könsuppdelning samtidigt har karaktär av ett maktförhállande mellan könen, där kvinnorna och därmed kvinnornas arbete och erfarenheter - är underordnade männen (deras intressen). (Ur Rapport från kvinnouniversitetet, 1983).

Louise Waldén konstaterar i en artikel i Kvinnovetenskaplig tidskrift (3/ 82) att kvinnokulturen har sin tyngdpunkt i hem-barn-f amil j, en värld där mänskliga relationer, omsorg om individen och ansvar för vardagen står i centrum. Manskulturen formas utifrån mäns offentliga roll och yrkesfunktion. Med Louise Waldéns ord har män försvarat, byggt upp och förvaltat, fört vidare samhället i stort, i ständig växelverkan mellan ansvar för landet/samhället/familjen och individuell tävlan och konkurrens. Begreppet kultur anknyter i detta sammanhang till Orvar Löfgrens definition av kultur som den gemensamma erf arenhetssf är och det värdesystem som en grupp människor delar i sitt dagliga liv och för vidare till nya medlemmar i gruppen.

Med idéhistorisk utgångspunkt har Tore Frängsmyr funnit att drömmen om det framtida samhället följer två tankemodeller. Den ena handlar om tankar kring det effektiva samhället som kännetecknas av rationalism, teknisk utveckling, stad, stat, centralism och elitstyre. Den andra modellen handlar om det han kallar för det goda livet som kännetecknas av känsla, personlighetens utveckling, land, individ, decentralism och totaldemokrati. (Framsteg eller förfall, 1980) Louise Walden drar slutsatsen att de strukturer som formar kvinno- respektive manskulturen gör det rimligt att anta att visioner om det goda livet får större växtkraf t bland kvinnor och att drömmen om det ef f ektiva samhället ligger mer i linje med manskulturen.

I en artikel om den kvinnliga utopin (Vinduet 2/1981) finner Toril Moi att skillnaden mellan manliga och kvinnliga författare till utopiska romaner är tematisk: Männen beskriver ofta statens/samhällets uppbyggnad, arbetsför-

40 Perspektiv pá framtidsstudierna

hållandena och det politiska livets organisering på ett mer detaljerat sätt. Kvinnorna fördjupar sig mer i hur privatlivet och sexualiteten ska organiseras.

För att täcka innebörden av ett kvinnoperspektiv i framtidsstudier krävs en medvetenhet om samhällets könsorganisation där den manliga kulturdominansen (erfarenhetssfär och makt) svarat för världsförklaringarna och där mannen utgjort den norm utifrån vilken den kvinnliga likheten och särarten diskuterats. I f ramtidsstudier är sålunda kvinnokulturen en utmaning till den invant manliga erfarenhetssfären.

[förstudien till det nordiska kvinnoforskningsprojektet Det nya vardagslivet (Nordisk Ministerråd, 1984) redovisas några grundläggande begreppspar som visar hur verkligheten betraktas och behandlas utan sammanhang eller beröring med varandra, nämligen

REPRODUKTION PRODUKTION INFORMELL EKONOMI FORMELL EKONOMI OBETALT ARBETE BETALT ARBETE NERIFRÅN VUXIT UPPIFRÅN STYRT SJÄLVFÖRVALTNING CENTRALISERING LÅNGSIKTIG ÖVERLEVNAD KORTSIKTIG VINST CYKLISK TID LINEÄR TID KÄNSLA FÖRNUFT INLEVELSE RATIONALITET

Forskargruppen menar att den högra sidan av begreppsparen har stått för den manliga principen och den vänstra för den kvinnliga, vilket dock inte är detsamma som att de står för alla män och kvinnor. Fram till nu, menar gruppen, att den ena halvan av begreppsparen i alltför stor utsträckning har betonats. För att utveckla ett samhälle och ett liv vari alla ingår på lika villkor och med lika ansvar måste båda leden erkännas.

Begreppen har hittills behandlats i termer av antingen eller med uppsplittring, isolering och motsättningar som följd. Gruppen avser att studera de utvecklingsmöjligheter som finns i själva Övergångarna mellan begreppen, att pröva hur både-och kan skapa nya lösningar som ersätter antingen-eller.

Man kan - i linje med de resonemang som förs i kapitel 2.5 - hävda att flera av projekten vid sekretariatet för framtidsstudier funnits i spänningsfältet mellan tabellens vänstra och högra halvor.

Ett kvinnoperspektiv i framtidsstudier kan med detta synsätt vidga och förändra problemval, infallsvinklar och arbetsmetoder. Yvonne Hirdmans

Perspektiv på /ramtidsstudierna 4l

beskrivning av kvinnohistoriens tre faser kan illustrera tankegången. (Kvinnorna är häl/ten, UHÄ skriftserie 1984:1) Den första fasen var tudelad. Det handlade om att få fram kunskap om kvinnors liv och förhållanden. Parallellt med denna förtryckets historia sökte kvinnoforskarna finna och lyfta fram historiens Den andra fasen karakteriserades av ambitioner att hjältinnor. utveckla Genom ett mer kollektivt perspektiv söktes hjältinnehistorien. kvinnors insatser och delaktighet i de historiska skeenden som tillmäts stor vikt i den vedertagna historieskrivningen. Den pågående tredje fasen kännetecknas av försök att se på utvecklingen utifrån ett kvinnoperspektiv. Detta aktualiserar om vad som var viktigt för kvinnor. Var det de stora fragor de dramatiska händelserna eller kommer kvinnoforskarna att finna framstegen, andra händelser och/eller strukturer som är viktigare?

Rita Lil jeström skriver i Jämställdhetskommitténs betänkande Om hälften vore kvinnor (SOU 1983:4) att den könsneutrala forskningen om människan bildar den massiva huvudfrågan av all humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Den manliga kulturdominansen medför i regel att könsneutraliteten har manliga förtecken. Det manliga utgör den underförstådda normen för det mänskliga. Följden blir att kvinnorna framträder som annorlunda, som avvikelser från det Det speciella kvinnoperspektivet innebär att man formulerar sina manliga. väljer sina begrepp och gör sina teoretiska överväganden i medvetande frågor, om hur genomgripande samhället är organiserat efter kön. Eftersom män starkt dominerat över denna könsorganisation, blir det viktigt att återskapa och ge röst åt en halvt förskingrad kvinnokultur, att ta sig an försummade forskningsområden, att pröva vad ett kvinnoperspektiv kan tillföra vår förståelse av människan och samhället.

3.4 Skolan och framtidsfrågorna

Skolan är en verksamhet som kräver ett långsiktigt perspektiv. De lärare som i dag genomgår sin utbildning kommer att vara yrkesverksamma långt in på 2000-talet. Tidsperspektivet blir än längre ur elevsynpunkt eftersom de kunskaper, färdigheter och normer som utbildningsväsendet förmedlar till dagens barn och ungdomar är den grund de skall bygga på i framtida famil je, samhälls- och yrkesroller. (Ur regeringens prop. 1983/8411 16 Gymnasieskola i utveckling).

Framtidsfrågor aktualiseras med andra ord på flera nivåer i skolverksamheten. Behovet av att föreställa sig det samhälle som skolan ska förbereda för blir särskilt tydlig i den övergripande utbildningsplaneringen. Som exempel kan nämnas 1976 års gymnasieutredning som med hjälp av en lång rad framtidsstudier och annat material sökte analysera några utmärkande drag och tankar kring ett framtida samhälle. Kommitténs ställningstagande var att det dels handlar om skolans anpassning till samhällsutvecklingen men också om att

42 Perspektiv på framtidsstudierna

skolan ska vara en faktor som aktivt påverkar utvecklingen och så långt det går ligger före (SOU 1981:96).

På myndighetsnivá ska enligt riksdagens beslut om den skoladministrativa reformen 1982 den långsiktiga planeringen inriktas mot att analysera nuläget och framtida utvecklingsmönster samt ange alternativa SÖ har handlingsvägar. beslutat att göra en grundläggande långtidsbedömning vart tredje år. I arbetet med den kompletterande långtidsbedömningen 1984 betonades vikten av att utbildningsplaneringen grundas på analyser av läge och utveckling inom olika samhällssektorer samt på alternativa f ramtidsstudier. Lángtidsbedömningarnas ambition att fungera som planeringsunderlag har förändrats och i utkast till 1986 års långtidsbedömning konstaterar man att denna för närvarande inte kan fungera som ett direkt led i den politiska nivåns då det inte budgetarbete finns möjligheter att arbeta med långsiktiga riktlinjer och ekonomiska ramar.

Långtidsbedömningens syfte blir i ljuset av detta att skapa en idé- och kunskapsmässig plattform med bl a det uttalade syftet att utgöra underlag för regionalt och lokalt utformade framtidsbilder. Med detta betonas vikten av att bryta ner de generella samhälls- och skolbilderna och utveckla regionala synsätt som ingalunda alltid blir neutrala pusselbitar i ett nationellt mönster. Andra exempel på tänkta uppgifter för längtidsbedömningen är att stimulera policyutveckling på riksplanet genom att lyfta fram olika problem och handlingsalternativ, stödja lärarutbildning av olika slag samt att fungera som underlag för forskningsplanering.

Utbildning har inte på samma sätt som t.ex. energi, omsorg och arbetsliv stått i fokus för sekretariatet för f ramtidsstudiers projekt. Däremot har det funnits ett etablerat samarbete med f ortbildningsavdelningen i Umeå och lärarhögskolan i Malmö. Detta resulterade bl.a. i rapporten Skolan och framtiden Några tankar och idéer om skolans möjligheter att utveckla vårt framtidsmedvetande (1980). Under 80-talet har också en del undervisningsmaterial producerats. Sekretariatets kontakter med skolan har främst gällt medverkan vid temadagar, studiedagar, lärarkonferenser osv. I en utvärdering av efterfrågan och användningen av skrifter från sekretariatet för framtidsstudier konstaterades bl.a. att allmänna eller teoretiska gymnasier vanligtvis hade stora delar av sekretariatets utgivning. Vid gymnasier med praktisk inriktning och vid vuxengymnasier fanns framtidsstudierapporter mer sällan (Staffan Lööf, 1984).

I skolans läroplaner betonas vikten av att arbetet i skolan medvetet inriktas mot framtiden. Med utgångspunkt i ett historiskt perspektiv måste arbetet ha en konkretisering i nutiden och en inriktning mot framtiden för att ge eleven god beredskap att möta ändrade förutsättningar och nya krav. (Lgr 80) I mål och riktlinjer för gymnaskeskolan konstaterar man att samhället befinner sig i snabb omdaning och skolan måste tillvarata och stimulera elevernas intresse för att aktivt medverka i samhällsarbetet. Vidare skriver man att samspelet mellan skola och samhälle måste vara sådant, att skolan med sitt arbete inte endast fullgör en funktion som svarar mot samhällets aktuella behov utan också blir en positivt skapande kraft i samhällsutvecklingen. (Lgy 70)

i Perspektiv pd framtidsstudierna 43

På skolnivå och i det direkta skolarbetet kan den f ramtidsberedskap läroplanerna nämner ges många innebörder. För den enskilde eleven rör sig förberedelserna dels på det individuella yrkesmässiga och personliga planet och dels på en kollektiv samhällsnivå.

Vid lärarhögskolan i Malmö har Framtidsberedskap som utbi1dningsmål varit ett intresseområde för forskning och utvecklingsarbete sedan slutet av 70-talet. En huvudf råga är hur skolan kan hjälpa eleverna att möta och forma f ramtiden. Arbetet med att mer medvetet förbereda för framtiden menar man i princip kan ske på två olika huvudvågar: dels direkt genom orientering om framtiden på sådana punkter, där vi faktiskt har vissa utvecklingslinjer att informera om; men dels också - och framför allt - indirekt genom en mer medveten inriktning på sådana färdigheter, som kan vara bra i alla typer av framtider.

3.5 Framtidsstudier och facklig verksamhet

Svensk fackföreningsrörelse torde vara unik i världen vad gäller bredden och framtidsorienteringen hos de frågor som kontinuerligt tas upp i de fackliga organisationerna. Redan tidigt byggde LO - med utgångspunkt från bl.a. rapporten F ackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen till kongressen 1951 - upp en utrednings- och debattverksamhet som gick utöver vad som på många håll ännu utgör de gängse fackliga bevakningsfrågorna. Med välkända namn som t.ex. Rudolf Meidner och Gösta Rehn i spetsen bidrog således LO med visioner och modeller inom en rad samhällsområden såsom regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik. Under denna tid grundlades också den svenska f ackf öreningsrörelsens mycket positiva grundsyn kring teknisk f orskning, utveckling och rationalisering. .

Under 1960-talet nyanserades denna inställning. Intresset fästes i större utsträckning vid fördelnings- och utslagningseffekter av den snabba utvecklingen vilket innebar att nya frågor efterhand hamnade på den fackliga dagordningen. Detta lade grunden till den fackliga offensiv som under 70-talets första hälft var en drivkraft bakom framväxten av ett helt arbetsrättsligt lagstiftningskomplex med ny arbetsmiljölag, medbestämmandelag och anställningsskyddslagar som viktigaste inslag. Den innebar också att f ackf öreningsrörelsen, där nu också TCO på allvar byggde upp sin utredningsfunktion än mer etablerade sig i den breda samhälls- och f ramtidsdebatten. I sin forskningspolitiska rapport (Forskning och utveckling, 1970) ägnade TCO stort utrymme åt f ramtidsstudier vilka, i linje med den dåtida svenska diskussionen, kopplades till samhällsplaneringen.

44 Perspektiv pá framtidsstudierna

När f ramtidsstudiemetodik med sin tonvikt på alternativa scenarier och påverkansmöjligheter började institutionaliseras på 70-talet, blev det därför naturligt med en värdegemenskap och samverkan mellan f ramtidsstudier och delar av facklig opinionsbildning. Facket kom i vissa avseenden att för f ramtidsstudieverksamheten erbjuda en slags välbehövlig buffert mellan den politiska hetluften och vetenskapens eller andra intellektuella miljöers väsentligt mer kylslagna klimat.

I dag kan sambanden mellan de fackliga centralorganisationerna och framtidsstudieverksamheten lokaliseras till åtminstone fyra sammanhang.

l. Den internfackliga löpande utredningsverksamheten: här finns inslag av framtidsstudier kring den egna verksamheten, typ LO dr 2000, och även kring teknikvärdering 0. dyl. genom konferenser med inslag av hearings och expertpaneler som sedan bildar inslag för debattskrifter och förslag för fackliga handlingsprogram; LO-TCO har under de senaste åren haft gemensamma sådana aktiviteter kring bl.a. bioteknik, innovationsstyrning och teknisk utveckling samt livsmedelsfrågor,

2. Direkta samarbetsprojekt med myndigheter eller andra organisationer: aktuella exempel är LOs samarbete med STU om synen på långsiktig datateknisk FoU och LOs/TCOs deltagande i arbetarskyddsfondens stora utvecklingsprogram för ny teknik, arbetsorganisation och arbetsmiljö. Utbildningsplanering är ett annat område där samarbetsprojekt även med t.ex. internationella forskargrupper och institutioner förekommer.

3. Opinionsbildnings- och utredningsverksamheten inför LO resp. TCO kongresser: bl.a. försöker man genom olika former av rådslag (t.ex. LO 80-utredningen och TCOs stora medlemsrådslag om den framtida sysselsättningen 1983), och studiecirklar bredda underlaget för fackliga program och krav.

4. Organisationernas styrelsemedverkan i organisationer av intresse i framtidsstudiesammanhang, t.ex. f orskningsrådsnämnden, Arbetslivscentrum och STU.

Tilläggas kan att de fackliga organisationerna också på olika sätt aktivt medverkar till den spridning av regionala framtidsstudier och utvecklingsinsatser som för närvarande äger rum (jfr kapitel 3.10). Ett aktuellt projekt är tjänstemannarörelsens bergslagsprojekt (1985-87) där TCO i samverkan med trygghetsrádet stimulerar sju TCO-distrikt i Bergslagen att utveckla regionala utvecklingsprogram. Ett annat är det f ramtidsstudiepro jekt som LO-distriktet tillsammans med SAP-distriktet i Dalarna bedrivit om länets framtid.

Bland de teman som regelbundet och för närvarande flitigt återkommer i olika f ramtidsinriktade LO- och TCO-sammanhang är nya teknikfrågor, arbetstidsfrågan, utbildningsfrågor, forskningspolitik, samt den offentliga sektorns f ramtid. Kvalitetsfrágori vid bemärkelse, exempelvis från arbetslivet (Metallrapporten Det goda arbetet inför 1985 års kongress) eller från mat och miljö, intar också en framträdande roll i den fackliga debatten.

Perspektiv pâ framtidsstudierna 45

I denna debatt återfinns också funderingar kring de stora frågorna om välfärdsstatens framtid och kring den närmare innebörden av våra framtidsföreställningar eller utopier. I en rapport som f öreläggs 1986 års LO-kongress sägs här bl.a. att det i dag är mindre självklart hur drömmarna ser ut än för 25 år sedan och att

Välfärdsstaten har visat sig möjlig. Därmed har den också blivit den sannolika framtiden.

Ändå är framtiden otydlig. Det är den visserligen alltid, men i skeden där

en stark utvecklingstendens är på väg att brytas blir det särskilt svårt att uttala sig om vad som kommer att prägla nästa skede.

I ett sådant läge befinner vi oss nu. l en generation har vi vant oss vid att lösa välfärdsproblemen genom att tillföra nya resurser, bygga ut och bygga

svårare att nå än man kanske föreställde sig när den provisoriska utopin

Det faktum att behoven blir mer differentierade och kraven högre gör att det blir svårare att formulera den bild av framtiden som kan samla ihop många människors gemensamma föreställningar och drömmar. Utan sådana gemensamma bilder är det å andra sidan svårt att arbeta för att samhället ska förändras i önskad riktning.

Frågan kan då ställas hur denna förändring kommer att påverka f ackf öreningsrörelsens intresse för arbete med f ramtidsstudier. Möjligen är det här befogat att tala om två delvis motstridiga tendenser. Å ena sidan tycks det som om man i detta läge i viss mån väljer snävare och mer disciplinorienterade utredningsformer än vad framtidsstudier kan sägas stå för. Synen i en del forskningspolitiska frågor och LOs inrättande nyligen av ett eget fackligt institut för ekonomisk forskning (FIEF) kan tyda på detta. Å andra sidan tycks det samtidigt som om oron för ny teknik och dess inverkan på arbetsliv och sysselsättning skapar stark efterfrågan på f ramtidsstudier i facklig skolning och debatt. Dessutom förefaller det i regionala sammanhang som om behovet av breda, mobiliserande aktiviteter blir alltmer angelägna för att man ska få bättre underlag för fackligt agerande. Här kan intresset för och värdet av en utvecklad f ramtidsstudiemetodik på tvärvetenskaplig och tvärsektionell grund snarast komma att växa.

3.6 Tvärvetenskap inom forskningspolitik och forskningsorganisation

I mars 1972, samtidigt som betänkandet Att välja framtid färdigställdes, publicerade DN en brett upplagd appell under rubriken Väd jan om överlevnad.

46 Perspektiv pâ framtidsstudierna

Bakom den stod ett 30-tal forskarstuderande i Göteborg som intresserat sig för den uppblossande internationella debatten om resursutnyttjande och globala mil jöhot. Intresset kombinerades med uppfattningen att vetenskapen i sin förhärskande form inte på ett rimligt sätt skulle kunna medverka till att denna typ av problem belystes eller analyserades. Året därpå hade engagemanget spridit sig till en större grupp av i huvudsak universitetslärare och studerande. Tillsammans etablerade de centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor vid Göteborgs universitet.

Centret blev trots - eller kanske tack vare - sin informella ställning och avsaknad av fasta resurser en viktig stöd jepunkt f ör tvärvetenskapliga initiativ. En annan sådan blev tidigt det miljövårdspolitiska vid Lunds programmet universitet. Efterhand skapades fler grupperingar av likartat slag, bl.a. ett forum för tvärvetenskap i Umeå.

På centralt häll var inrättandet av samarbetskommittén för långsiktsmotiverad f orskning(SALFO) 1973, samtidigt och parallellt med sekretariatet för framtidsstudier, ett första steg i motsvarande riktning. Också här rörde det sig om en liten grupp som kunde arbeta obyräkratiskt och självständigt. inblandade har senare betecknat sammanträdena i gruppen vid denna tid som en ren njutning, som närmast euforiska sessioner. .

De f orskningsansvariga planeringsorganen, främst utbildningsdepartement och UHÄ, tog steget in på den tvärvetenskapliga arenan först flera år senare. Det skedde via två beslut som fortfarande utgör de hittills tyngsta statsmaktsåtgärderna inom omradet, nämligen inrättandet av forskningsrädsnämnden (FRN) 1977 och den successiva uppbyggnaden av temaforskningen vid Linköpings universitet som inleddes f ro.m. detta år. Därefter har de centrala initiativen i sammanhanget främst gällt ställningstaganden i enskilda ärenden, exempelvis i samband med UHÄzs tjänstetillsättningar.

Enligt SCB:s forskningsstatistik för 1984 fanns då l0 professurer och totalt 238 tjänster inom vetenskapsomådet tvärvetenskap 0 dyl. Detta motsvarar ca 0.7 % av samtliga tjänster inom högskoleområdet. Utöver temaforskningen i Linköping, som svarar för de flesta tjänsterna, har tjänster med uttalat tvärvetenskaplig inriktning inrättats inom bl.a. följande områden: f reds- och konfliktforskning, socialt arbete, masskommunikationsforskning, barnkultur, primärvårdsforskning, humanekologi och fysisk resursteori.

l den första samlade forskningspolitiska propositionen (1981 /82:l06) diskuterades i flera avsnitt tvärvetenskapens villkor och betydelse. Det ansvariga statsrådet uttalade det nödvändiga i att tvär- och mångvetenskapliga ansat ser på olika sätt gavs hög prioritet i forskningens förnyelseprocess. Samtidigt pekades också. på svårigheterna i sammanhanget. Bl a hänvisade man till

Perspektiv pd framtidsstudierna 47

följande analys av den s.k. Andrénska kommittén(SoU 1981:29) om forskarutbildning:

.Tvärvetenskaplig kunskapsintegration innebär stora svårigheter när forskare med olika vetenskapstraditioner måste samsas om ett övergripande synsätt innan ny kunskap kan skapas. I en utvecklad discplin finns det redan ett nåra samband mellan bakgrundskunskaper, problem, undersökningsområde och metoder. I tvärvetenskapligt arbete måste detta sammanhang upprättas. Rent konkret kräver detta lång f örberedelsetid och ingående planering. Vanligen lyckas man bara partiellt med att upprätta samband problem-metoder inom ramen för ett projekt. Det krävs ofta fler ansatser som på olika sätt bearbetar ett problem, vilket är svårt att klargöra för de instanser som beviljar forskningsmedel.

Dessa svårigheter har givetvis också konkret erfarits av de Centrumbildningar m.m. som verkat inom området. Sålunda säger en ledande företrädare för centrum för tvärvetenskap: Idag talar vi inte gärna om tvärvetenskapliga studier eller projekt, för vi vet hur svårt det i själva verket är, utan vi ser oss hellre som ett forum för mångvetenskapliga möten.

Vid sidan om detta slag av delvis självkritiska reflexioner, har under de senaste åren också utvecklats tankar och stämningar som kan komma att undergråva de ännu bräckliga positioner som tvärvetenskapliga förhållningssätt tillskansat sig. Inte minst verkar en forskningspolitisk svängning ha inträffat. I den senaste f orskningspolitiska propositionen (l983/84:l07) återfanns endast ett fåtal kommentarer till tvärvetenskaplig forskning. Istället görs en uttalad prioritering av grundforskning och en förstärkning av ett antal starkt specialiserade discipliner inom framför allt det naturvetenskapliga och tekniska fältet (tillbaka till disciplinerna har för övrigt föreslagits som en paroll för propositionens budskap).

Som en följd av detta har flera sektorsforskningsorgan fått vidkännas en kritisk granskning. Flera av dessa såsom exempelvis byggforskningsrådet(BFR), energiforskningsnämndenüiFN) och arbetarskyddsfonden(ASI-) jämte Arbetslivscentrum (ALC) har genom sina projekt- eller programstöd verkat för att tvärvetenskapliga problemansatser kunnat utvecklas. Även den utvärderingsvåg som nu rullar fram genom FoU-byråkratin kan komma att bidra till svängningen bort från tvärvetenskapen. Utvärderingarna tycks nämligen med förkärlek riktas , mot just omogna områden med mång- eller tvärvetenskapliga inslag samtidigt som de genomförs med metoder som i allt väsentligt imiterar grundforskningsanpassade granskningsformer.

Även inom det utbildningspolitiska området tycks det tvärvetenskapliga perspektivet ha hamnat i viss motvind. En snävare yrkesorientering i kombination med ett smalare utbud av utbildningslin jer kan förväntas medföra en sämre rekryteringsbas för tvärvetenskaplig verksamhet på högre nivåer. Medan 70talet uppvisade ett flertal exempel på nya kurser med tvärvetenskaplig inriktning på olika nivåer i högskolesystemet finns knappast något nytt sådant utbud

4-SOU 33

48 Perspektiv pá framtidsstudierna

under de senaste 4-5 åren. Ytterligare en faktor som verkar i samma riktning som de nu nämnda är att flera tvärvetenskapliga grupper eller enheter under läng tid tvingats arbeta på en underkritisk nivå, dvs varit för små för att kunna starta goda, självförstärkande cirklar och därför förblivit sårbara för allehanda förändringar.

Det finns emellertid idag också andra tendenser. Utanför de målgrupper och institutionella strukturer (forskningsråd, sektoriella FoU-organ, högskoleinstitutioner etc) som forskningspolitiken vanligen uppmärksammar, händer åtskilligt som istället skulle kunna bredda basen för tvärvetenskap i bred bemärkelse. Det handlar om ett allt bredare förankrat intresse för forsknings-, utvecklings- och framtidsfrågor som söker sig fram utefter en mängd olika vägar. En del av dessa vägar kan vi antagligen inte ens urskilja ännu (jmf Benny Hjerns diskussion i bilaga 5).

Andra kan vi förstås upptäcka: regionala FoU-organ växer upp på flera håll, kontaktsekretariatsverksamheten vid högskolorna har expanderat kraftigt och överhuvudtaget finns en flora av samarbetsorgan högskola-samhälle (UHÄ fann ett 80-tal i en inventering), landsting och kommuner introducerar nya arbetsoch samverkansformer som kan leda till nya f ramtids- och f orskningsf rågeställningar osv. Den försvagning av det tvärvetenskapliga fältet som framträder från ett centralt perspektiv kontrasteras närmast av ett fortsatt - och spännande - nätverksskapande på regional/lokal nivå.

En särskild stödjepunkt för tvärvetenskapliga ansatser har under de senaste 6-7 åren skapats genom framväxten av Fora för kvinnliga forskare och kvinnoforskning vid de sex större universitetsorterna. De har den dubbla målsättningen att dels bevaka och tillvarata kvinnornas sårintressen i universitetsvärlden dels främja forskning som tar sin utgångspunkt i kvinnornas situation. I den senare funktionen har Fora velat utgöra inte bara en tvärvetenskaplig basorganisation som underlättar studier i könsrollsfrågor utan dessutom en stimulerande intellektuell miljö som underlättar kunskapsintegration och många gånger okonventionella kunskapsmöten överhuvudtaget. I allt fler fall har också skolor, organisationer, företag och sektorforskningsorgan vänt sig till Fora som en väg att nå ökad samverkan med universiteten och forskningen.

Även om alltså motstridiga tendenser gör sig gällande vad beträffar tvärvetenskapens ställning i samhället, finns ändå anledning att bevaka dess akademiska villkor med särskild uppmärksamhet. Tvärvetenskapens grundläggande funktion - dess rais0n detre” - är och torde förbli att slå broar mellan vetenskapssamhållet och långsiktigt inriktad verksamhet inom politik, förvaltning och övrigt samhällsliv; brofästet på forskningssidan måste därför ständigt hållas under uppsikt.

Perspektiv pá framtidsstudierna 49

Ett försök att bättre förankra en del av tvärvetenskapen i institutionaliserad forskning har nyligen fått stöd genom f orskningsrådsorganisationen. Några väl ansedda samhällsvetare har givits möjligheter att upprätta ett svenskt forskarkollegium för avancerad samhällsvetenskap. Avsikten är att på detta sätt stimulera ett fruktbart samspel mellan samhällelig problemorientering och självständig teoretisk analys inom främst forskning inriktad på samhällsfrågor. lnitiativtagarna säger sig härigenom vilja förhindra att organisatoriska åtskilligt av 70- och 80-talens samhällsforskning går förlorad som en sorts ahistoriska socialteknologier åt beslutsfattare på olika myndighetsomräden (ur programskriften).

Denna mission kan säkert ha fog för sig och kräva särskilda organisatoriska lösningar. Men den svarar knappast mot tvärvetenskapens centrala utvecklingsproblem, lika litet som enbart en motsvarande anknytning till f ramväxande, gränsöverskridande regionala FoU-miljöer skulle göra det. Inom överskådlig framtid torde krävas insatser på bred front där flera parallella fästpunkter befästs eller upprättas. Forskningsräden, särskilt då f orskningsrådsnämnden och de större råden för tillämpad forskning (BFR, ASF, EFN m.f l), måste då, inom de begränsade finansiella ramar som gäller, vidareutveckla sin förmåga att initiera och stödja tvärvetenskapliga ansatser inom respektive ansvarsområde. Möjligen skulle detta underlättas om bl.a. en klarare uppdelning mellan den f inansierande och den utförande funktionen för tvärvetenskapliga f ramtidsstudier än vad nuvarande organisation leder till, kunde åstadkommas.

3.7 Myndigheter, sektorer och framtidsstudier: bakgrund och nuläge

Forskningspolitiskt går det i fråga om framtidsstudier en tämligen rät linje mellan Att välja framtid 1972 och f orskningsrådsutredningens betänkande fem år senare (Forskningspolitik, SOU 1977:52). Den referensram och analys som presenteras i den förra blev vägledande för den officiella synen på området som återkom som statsmakternas intentioner i den proposition som följde på f orskningsrådsutredningen (prop. 78/792119). Således anammades där bl.a. Myrdal-utredningens ansats att betrakta f ramtidsstudier som ett synsätt snarare än som en metod och att ansvaret därför inte i första hand borde knytas till en särskild myndighet utan istället omfattas av i princip alla nivåer och organ i förvaltningen. Centralt i sammanhanget är sektorsprincipen. Denna princip, dvs förvaltningens indelning i samhällssektorer och ambitionen att inrätta sektoriella planerings- och FoU-organ, sågs av ledande f orskningspolitiker som nägot av en hävstång för ef terf råge- eller konsumentintressen (i teknikutvecklingssammanhang talar man om dragkrafter, pull). Den skulle därför kunna tjäna som motvikt till snäva tekniska, industriella eller akademiska gruppers inflytande (push) på planering och utveckling.

50 Perspektiv pá framtidsstudierna

På samma gång som sektorstänkandet var en tyst förutsättning redan i Att välja f ramtid fanns emellertid också en kritisk distans till dess konsekvenser. Man hamnade i följande paradox: sektorsprincipen är visserligen en slags garant för att det långsiktiga planeringsunderlaget skall kunna länkas till konkreta samhällsbehov (och brett förankrade) och beslutsprocesser inom olika sektorer, men den skapar samtidigt behov av övergripande studier eller planeringsunderlag som låses varken av sektors eller disciplingränser. Det blir då av stor betydelse att sektorsmyndigheter och andra organ tar del av och själva initierar/bedriver övergripande f ramtidsstudier vilket också var vad den ovan nämnda forskningspropositionen fastslog. Även i samband med en senare diskussion om ansvaret för teknikvärdering/konsekvensanalys understryks denna grundläggande ansvarsprincip.

Vi har genomfört en översiktlig kartläggning av läget när det gäller myndigheternas f ramtidsstudier. Uppgifter om förekomst, inriktning och ev. utveckling av framtidsstudieverksamhet har samlats för att bl.a. kunna ställas mot de ambitioner som berörts ovan (bilaga l). Den bild som framkommer är brokig och i huvudsak något nedslående. Den kan jämföras med vad Wittrock fann vid

likhet med resonemanget ovan, att f ramtidsstudier är beroende av intresset hos myndigheter och andra offentliga organ. Detta intresse hade emellertid då liksom nu inte visat sig särskilt starkt vilket är oroväckande om de grundtankar som här redovisats skall kunna förverkligas.

Regelrätta, bredare f ramtidsstudier har vi funnit endast i begränsad omfattning utanför sekretariatet för f ramtidsstudier. Inom försvarssektorn finns en perspektivplanering och en systemanalytisk verksamhet med klara inslag av f ramtidsstudier. Ansvaret för planeringen ligger på de berörda myndigheterna, men FOA har en central roll i metodutveckling och medverkar också i övriga försvarsmmyndigheters studie- och planeringsarbete.

Socialdepartementets område har varit föremål för framtidsstudier som rör omsorg i vid mening såväl av sekretariatet för f ramtidsstudier som av SALFO. Vidare har projektet Hälso- och sjukvård inför 90-talet (HS 90), som slutrapporterades 1984, i delar haft karaktären av f ramtidsstudie. Detsamma kan sägas om några enstaka projekt finansierade av delegationen för social forskning (DSF) och ett idéprogram inom ramen för äldreutredningen (S 1981:01).

Inom bostads- och byggnadssektorn har en del övergripande planeringsinitiativ förekommit varav en del direkta framtidsstudier, som bidragit till att belysa tvärsektoriella och långsiktiga frågeställningar. Den fysiska riksplaneringen (FRP) under 70-talet är ett välkänt exempel. Byggforskningsrådet (BFR) har också visat ett påtagligt intresse för området bl.a genom stöd till flera f ramtidsstudier (bl a inom ramen för ett europeiskt samarbetsprojekt) en studie om sättet att bo och leva på lång sikt och som en av de främsta f inansiärerna till kommunprojektet vid sekretariatet för framtidsstudier. BFR är också medfinansiäri projekt inom transportområdet bl.a. tillsammans med transport-

Perspektiv på framtidsstudierna 51

f orskningsberedningen, vilken stöder en del andra projekt med f ramtidsstudieinriktning. Inom kommunikationsdepartementets område kan även SJ nämnas.

Skogssektorn har intresserat såväl sekretariatet för framtidsstudier som FRN i övrigt. Bland myndigheterna inom jordbruksdepartementets område förekommer f ramtidsstudier i begränsad utsträckning. Skogsstyrelsen gör mycket långsiktiga prognoser.

På arbetsmarknadsdepartementets område har verksamhet av f ramtidsstudiekaraktär inte haft motsvarande omfattning. Vissa projekt vid Arbetslivscentrum bör dock nämnas liksom en del studier som den 1984 avslutade dataef f ektutredningen lät genomföra. Inom civildepartementets område finner man f ramtidsstudieinriktad verksamhet vid statskontoret och i viss mån vid SCB.

Inom industridepartementets myndighetsområden är bilden skiftande. STU har visserligen under de senaste 7-8 åren utvecklat en form av avancerad strategisk planering men bibehållit ett tämligen snävt tekniskt/industriellt perspektiv. På regionalpolitikens område har f ramtidsstudier nytt jats såväl på initiativ från departementet som från enskilda länsstyrelser. Som en s.k. halvpermanent kommitté under departementet finns dessutom expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU). ERU har inom det regionalpolitiska och industripolitiska fältet haft en orientering mot f ramtidsstudier och problemanalys och torde i detta avseende därmed också vara unikt när det gäller organ inom regeringskansliet. Vi har noterat att ERU:s verksamhet under det senaste året varit under omprövning.

Energiområdet intar en särställning när det gäller tillämpning och utveckling av f ramtidsstudier. Inom ramen för ett delprogram, allmänna energisystemstudier (AES) som numera hanteras av energiforskningsnämnden (EFN), har under närmare tio år bedrivits flera omfattande f ramtidsstudier med energianknytning. Det kan här vara värt att nämna att just konsumentperspektivet var klart uttalat när denna verksamhet växte fram; således fanns i den första energipolitiska propositi0nen(1975:30) flera markeringar att systemstudierna delvis skulle fungera som komplement eller motbilder till de starka producentintressena inom området (kraftbolag, kärnkraftsföretag etc). Efter folkomröstningen tillsatte regeringen 1981 års energikommitté som inom ramen för sitt arbete utförde ett flertal f ramtidsstudier.

Inom utbildningssektorn har en del f ramtidsstudier gjorts, t.ex. inom ramen för 1976 års gymnasieutredning. Men det genomgående intrycket är annars att underlag för f ramtidsdiskussioner och bedömningar av samhällsutvecklingen hämtas från andra källor. Ett försök gjordes för några är sedan vid UHÄ att börja bygga upp en kompetens inom området men den enhet som tog upp frågan avvecklades efter kort tid.

Även om ovanstående kortfattade översikt (för flera detaljer se bilaga l) visat att det förekommer en hel del verksamhet på området, så är ändå helhetsintrycket ganska magert. Inom stora myndighetsområden förefaller

52 Perspektiv på framtidsstudierna SOU l986:33

f ramtidsstudier som ansats ej alls ha trängt in. På flera områden där man gjort försök att etablera en verksamhet har den blivit kortlivad eller förblivit av alltför marginell storlek (“underkritisk). En hel del långsiktsbedömningar förekommer och flera myndigheter och FoU-organ har gått över från ettåriga till fleråriga budgetperioder men ändå rör det sig om sektoravgränsade och relativt kortsiktiga synsätt; behovet av ett sektorövergripande synsätt betonas samtidigt som steget till ett verkligt gränsöverskridande förefaller vara stort.

Bortsett från några få myndigheter och affärsdrivande verk som under senare år börjat engagera sig i f ramtidsstudier finns en tendens att andra som tidigare bedrivit viss f ramtidsstudieverksamhet tonat ned denna och övergått till mer kortsiktig planering. I flera fall har de särskilda enheter som arbetat med framtidsstudier lagts ned. Ett officiellt motiv till detta har varit att framtidsstudierna bör decentraliseras och integreras i linjeorganens verksamhet. Framtidsstudierna har också ofta i hög grad varit personberoende och upphört om nyckelpersonerna försvunnit.

Det har i flera fall visat sig att framtidsstudieenheten, speciellt om den inte får ett tydligt stöd från verksledningen, snabbt hamnar i konflikt med övriga avdelningar inom organisationen. Dessa menar att f ramtidsstudieenheten lägger sig i deras arbete; går ut med kunskap som går på kollisionskurs med andra avdelningar och kanske t.o.m. med myndighetens officiella linje (när f ramtidsstudieenheten försöker vitalisera debatten) eller bara är flummig i största allmänhet.

De generella slutsatser som kan dras ligger i linje med erfarenheterna från näringslivet och från liknande företeelser utomlands. Även om man i en stor organisation på ett principiellt plan är intresserad av att få underlag till en f ramåtsyf tande, gränsöverskridande och långsiktigt inriktad diskussion får man ofta svårigheter att upprätthålla verksamheten i det egna huset.

Ett skäl kan vara att analytiska verksamheter av detta slag lockar till sig personer med .andra erfarenheter, kontaktnät och ambitioner än de som blir beslutsfattare. Ett annat är att överlevnadsstrategierna tenderar att dominera myndigheters och företags beslutssituationer: det kortsiktiga är alltid viktigare för de enskilda beslutsfattarna. Ett tredje skäl kan vara att sektorsövergripande ansatser är hotfyllda mot hierarkier och positioner i systemet. Ett fjärde (som sammanhänger med de övriga) kan föras tillbaka till skilda uppfattningar om vilken typ av problem som är relevanta att ägna sig åt. De beslutsnära delarna av en organisation bygger upp en annan problembild än vad de gör som utan beslutsansvar ska analysera långsiktiga strukturförändringar.

Det förefaller således vara svårt att kombinera rollen som förtrolig rådgivare i framtidsfrågor åt beslutsfattare med ambitionen att vara självständig och analytisk. Lösningen ligger i så fall i en uppdelning av funktionerna. Det skulle innebära att de analytiska funktionerna ges en hög grad av självständighet och relativt stort avstånd till de beslutsfattande. Förmedlingen mellan de två instanserna bör i så fall skötas av individer eller små grupper nära beslutsfat-

Perspektiv pá framtidsstudierna 53

tarna och med deras förtroende men utan ambitionen att spela en självständig roll.

3.8 Företagens omvärldsanalyser

Storföretagens intresse för strategisk planering och långsiktigt beslutsunderlag under senare hälften av 60-talet var en av drivkrafterna bakom etableringen av offentligt finansierade f ramtidsstudier. Naturligtvis kvarstår sedan den tiden ett generellt intresse från näringslivets sida att påverka samhällsdebatt och politik i en industriorienterad riktning. Företagens syn på omvärldsförändringar i allmänhet och deras sätt att praktiskt hantera framtidsfrågor i den egna planeringen i synnerhet har emellertid förändrats. Så också synen på f ramtidsstudier, vilket framkommer i den specialrapport som redovisas i bilaga 2.

Ett sätt att tolka de förändringar som skett är att urskilja tre former för företag/organisationer att hantera osäkerhet, nämligen att: * förekomma svårbemästrade situationer * vilka t.ex. konkurrenter, kan förutsäga åtgärder som andra organisationer, komma att vidta * absorera negativa konsekvenser av det som händer i omgivningen.

Företagens syn på strategisk planering kännetecknades under 60-talet av en stark tilltro till förutsägelsen som form för att reducera osäkerhet om framtiden. Härigenom uppstod en värdegemenskap med den framväxande f ramtidsstudiegenren, i varje fall med den del som präglades av trendframskrivningar och systemanalytiska ansatser. En bit in på 70-talet fick tilltron till förutsägandet en rejäl knäck. Vanligtvis anges oljechocken och den turbulens som följde i dess spår som främsta orsak till detta.

Den ökade tillämpningen av scenarioteknik under 70-talet kan tolkas som en reaktion på det inträffade. Man tvingades att ersätta prognoserna med former att hantera alternativa utvecklingsförlopp. Men den dominerande reaktionen blev en i många fall djupare misstro mot långsiktiga analys och f ramtidsstudier i största allmänhet. En del stabsenheter kring strategisk planering som en del storföretag tidigare inrättat avvecklades också.

I den undersökning som IMIT (Institute for Management of Innovation and Technology) genomfört för kommittén (bilaga 2) konstateras att f ramtidsstudier har en negativ värdeladdning hos företrädare för svenska storföretag. Undersökningen visar emellertid också att företagen i fråga ändå själva använder flera av de tekniker som brukar förknippas med f ramtidsstudier (trendf ramskrivningar, technological forecasting, expertbedömningar etc). Vidare har

54 Perspektiv pá framtidsstudierna

flera av de sex studerade företagen på senare år inrättat nya enheter för omvärldsanalys och strategiutveckling.

Det är alltså inte så att intresset för omvärlds- och framtidsfrågor skulle ha minskat. Tvärtom, tron på en föränderlig framtid är stark, vilket kräver f ramtidsberedskap. Men nyckelordet år flexibilitet. Det gäller att snabbt kunna anpassa sig till förändringar i omgivningen och genomföra ändringar i egna produktionssystem, produkter och agerande på marknaden. Med ovan introducerade osäkerhetsstrategier handlar det inte i första hand om att förutsäga utan att förekomma oönskade situationer och att kunna absorbera negativa konsekvenser.

Ett företag som behållit intresset för strategiska planeringsfrågor är Shell International. Företaget arbetar sedan slutet av 60-talet med omvärldsanalyser inom en särskild enhet, Group Planning. Avnämare för verksamheten är i första hand 38 beslutscentra inom koncernen som omfattar ca 250 beslutsfattare i strategiska positioner. Filosofin för arbetet är mesta möjliga decentralisering. När en idé kommer upp någonstans inleds en komplicerad samrådsprocess som omfattar olika funktioner och länder inom koncernen. Idealet liknar det japanska beslutsfattandets motton om bred konsensus med så litet av formella beslut och normer som möjligt. Enheten arbetar sedan 1975 också med en relativt formaliserad framställning av scenarier som samordnas med koncernledningens krav på strategiöversikter vartannat år. Det handlar om globala scenarier som syftar till att stimulera en livlig diskussion i anslutning till strategiöversikterna. De innehåller olika former av riskoch konsekvensanalys.

Den flexibilitet man eftersträvar är emellertid inte förutsättningslös. Även den kräver planering och strategiska val. Framförallt inom ett område, teknologiutvecklingen, år detta markant idag. För många företag torde det idag vara omöjligt att diskutera flexibilitet eller strategi utan att teknologistyrning och./eller teknologianpassning finns med i bilden. En MIT-forskare som jämfört halvledarindustrins framväxt på 50- och 60-talen med bioteknikindustrins f ramväxt på 70- och 80-talen noterar den stora förändring som här ägt rum:

...företagens strategiska planering har tidigare f örbisett teknologin som en nyckelfaktor men denna brist håller nu på att rättas till. Den strategiska styrningen av innovationer har således under de senaste 20 åren blivit allt bättre underbyggd och alltmer målinriktad.

För att upprätthålla flexibilitet, dvs undvika att hamna i svåra situationer (förekomma) i teknologiskt avseende krävs planering och analys i förhållande till åtminstone två - delvis sammanvävda - faktorer. Dels gäller det de nätverk

Perspektiv pâ framtidsstudierna 55

av relationer som medför teknologiska möjligheter och begränsningar, t.ex. i form av licenser, patent, forskningssamverkan och samarbetsavtal. Inom flera högteknologiska områden är frågor kring handel och protektionism centrala då den snabbt växande handeln med teknik styrs av sådana överväganden. Dels gäller det infrastrukturen, dvs de övergripande förutsättningarna för innovationer. Det senare kan avse stödfunktioner som f inansieringsf öretag, nationella planeringsstrukturer för stat/industri - samverkan, internationella FoU-samarbeten, prof iliering av utbildnings- och forskningsresurser. Företagens stora och växande intresse för teknikbyar kring högskolorna kan illustrera detta resonemang.

I Sverige intar Volvo en särställning bland företagen när det gäller långsiktig strategisk planering och inställning till framtidsfrågor. Företaget har sedan början på 70-talet avdelat resurser, organisation och processer för att inrikta koncernen mot långsiktigt tänkande. Den verksamheten har successivt ändrats och anpassats till förändringar i omvärlden och i företagets struktur.

I dag har Volvo en mycket liten och flexibel central stabsfunktion som på uppdrag av Volvo-koncernens ledning, i samarbete med andra staber och Volvos dotterbolag, följer händelser och trender i omvärlden och utformmar bilder av den framtida utvecklingen och de krav den ställer på koncernen. Denna omvärlds- och f ramtidsbevakningsf unktion präglas av bredd och helhetssyn och är inriktat mot hela koncernens verksamhetsomräde och dess olika funktioner. Den stöds av ett mycket brett och internationellt kontaktnät.

Varje produktföretag i Volvokoncernen har ansvar för sin långsiktiga planering. De har egna resurser och metoder för omvärlds- och framtidsstudier. Omfattning och inriktning är präglad av respektive f öretagsprodukt- och marknadsområde samt storlek. De långa produktcyklerna gör att funktionerna för produktinriktad omvärldsbevakning och f ramtidsstudier i dessa företag ofta ej är en stabs- utan en linjefunktion.

Från att i början av 1970-talet arbetat med en centralt samordnad och mycket strukturerad process har utvecklingen gått mot decentralisering, egna metoder och ett lin jeansvar. Kompetensen är spridd och utvecklad och en framtidsinriktad planeringstradition har växt fram.

Den lilla grad av formalisering som krävs administreras av koncernstaben. Samordning och koncensus skapas i den normala ledningsprocessen inom Volvo-koncernen och i dialog med centrala staber.

56 Perspektiv pâ framtidsstudierna

Sannolikt kräver frågorna kring teknologisk och industriell förnyelse sina delvis egna lednings- och planeringsformer. Flexibilitetsbehovet motsvaras i företagsekonomisk teoribildning av en betoning av företagsledning som en reaktiv process där stor öppenhet gentemot uppdykande signaler i omgivningen måste iakttagas (s.k. contingency theory). Detta aktualiserar frågan om det är möjligt att finna ett samband mellan företagens planerings- och ledningsfilosofier å den ena sidan och den industriella utvecklingens olika faser å den andra.

Ett exempel redovisas i en artikel i Long Range Planning för några år sedan. Artikelförfattaren tar där sin utgångspunkt i den teoritradition som indelar industrisamhällets utveckling i långa återkommande cykler av ungefär 50 års längd. Han delar i sin tur upp denna cykel i fyra delfaser: en tillväxtfas som baseras på exploatering av några nyckelindustrier och tekniska innovationer, en överhettningsf as där konkurrens, miljöeffekter, regeringsregleringar m.m. för in utvecklingen i en annan bana, en saneringsfas med avvecklingar och rationalisering som leder till en återvunnen lönsamhet fast på lägre nivå samt slutligen en industriförnyelsefas där uppmärksamheten och investeringarna koncentreras på innovationer som skulle kunna bli framtida nyckelindustrier och bära upp en ny tillväxtfas.

I artikeln f ramhävs att dessa fyra faser reser krav på skilda organisations- och planeringsfilosofier. Tillväxten kräver förmåga till strategiska val och följaktligen intresse för metoder som kan underlätta formulering och värdering av

alternativa strategier. Överhettningsfasen tvingar fram en ännu bredare

omvärldsorientering och ett kollektivt handlande för att förankra verksamheten hos många intressenter. Saneringsfasen kräver ett hårt kontroll- och styrningstänkande. Under industriförnyelsefasen, slutligen, utbreder sig ett tänkande inriktat på att anpassa organisationens grundläggande teknologi- och vetenskapsbas till nya tekniska och industriella förutsättningar.

Dessa planeringsfilosofier kan i sin tur sammankopplas med intresset för olika managementtekniker. Under 60-talets tillväxtfas var således intresset stort för operationsanalys, spelteori och liknande tekniker medan SO-talets saneringsf as förknippas med ett betydande intresse för divisionalisering, vinstcentra och andra former för internstyrning. I den industrif örnyelsef as som nu kan urskiljas blir metoder för teknologiavspaning och innovationsstyrning på motsvarande sätt efterfrågade. Med detta synsätt kan företagens minskade tilltro till prognoser förklaras med övergången från en industriell fas till en annan snarare än med besvikelsen över prognosverksamhet i sig.

Förutsättningarna att byta fas och filosofi varierar mellan företag och branscher. Volvo och Shell kan ses som exempel på företag med begränsad flexibilitet på kort sikt på grund av sin teknologi och sina långa ledtider vilket måste uppvägas genom väl underbyggda omvärldsanalyser. De har också båda under lång tid dokumenterat intresse och kunnande kring framtidsstudier.

I sättet att förhålla sig till innovationer och framväxande teknologier skulle företagen alltså f.n. söka en källa för flexibilitet, en väg att förekomma

Perspektiv pd framtidsszudierna 57

oönskade situationer. En annan lika aktuell strategi förefaller vara insatser direkt avsedda för den egna personalen, också det ett sätt att förekomma och att absorbera vad som annars hotar bli negativa konsekvenser av omvärldsf örinsatserna är av två slag. Det ena gäller internutbildning för stora ändringar. grupper av personal inom t.ex. dataområdet och omskolning av personalgrupper. Internutbildning har på sina håll nått helt nya volymer. Televerket och Volvo har t.ex. ständigt flera procent av personalen på skolbänken vilket naturligtvis ställer som arbetsorganisation och nya krav på såväl utbildningsorganisation planering.

Det andra slaget av insatser avser de anställdas delaktighet i och roll som bärare av en viss företagsideologi, deras förmåga att identifiera sig med vissa aktuella eller tänkbara förändringar osv. Ledarskapskurser, konferenser, charmkurser, kvalitetscirklar m.m. återfinns inom denna kategori som idag verkar rikta sig till allt större grupper av personalen.

Inget av dessa två vida fält, teknologiskt f ramåtblickande (technological foresight) resp. internutbildnings- och personalutvecklingsområdet, har närmare uppmärksammats i den verksamhet som sekretariatet för f ramtidsstudier bedrivit. I den tidigare refererade undersökningen av IMIT (se vidare bilaga 2) framkommer också ett omdöme från företagshåll att de ämnen som valts ej varit särskilt relevanta ur industrins synvinkel. Därutöver framförs också en del kritik mot att en del av de resultat som presenterats varit politiskt färgade. Uttalanden av det senare slaget - åtminstone i den form de presenteras - kan ge väsentlig information om dominerande föreställningar och attityder. De ger dock knappast underlag för några långtgående ställningstaganden.

I den utsträckning företagen haft behov av en bredare kontaktyta när det samhällspolitiska frågor förefaller de främst ha vänt sig till gäller långsiktiga Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) i vilket många av dem dessutom är medlemmar (se vidare bilaga l). SNS har under flera år bedrivit en verksamhet som i delar pámint om den som bedrivits av sekretariatet för framtidsstudier om än med en profil och ett åmnesval som legat närmare näringslivets intresseområden.

Förutsättningar för ganska täta skott mellan industrin och f ramtidsstudiesekretariatet fanns också redan från början i och med att inrättandet av sekretariatet var en replik på IVAs förslag till ett mellan industrin och staten samfinansierat framtidsstudieinstitut. Den bodelning som då följde var möjligtvis i positiv bemärkelse en förutsättning för en del av de ansatser som sekretariatet sedan prövade.

Samtidigt bör naturligtvis sägas att den också medförde att ett industriellt perspektiv som hade kunnat ge upphov till nya infallsvinklar och kunskaper saknats. Den typ av brett nätverk mellan framtidsstudieintresserade från vetenskapssamhålle samt förvaltning som funnits i t.ex. Holland och i industri, vilket bl.a. Philips f ramtidsstudiegrupp länge aktivt tagit del, har ej uppstått i Sverige.

58 Perspektiv pá framtidsstudierna

Sannolikt har detta bidragit till en sen problemupptäckt inom vissa områden med viktiga framtidsfrågor, främst då de tidigare berörda teknologifrågorna. Både bioteknik och informationsteknologiområdet tycks följaktligen länge ha hamnat mellan stolarna i vårt land trots att exempelvis bioteknikstudier redan för 5-8 år sedan genomförts i många andra länder.

En del svenska företag har dock genom internationella projekt deltagit i framtidsstudier. En större studie genomfördes för några år sedan i regi av två europeiska managementinstitut i Bryssel. Projektet behandlade två breda teman: vilken roll skall företaget ha i det framtida europeiska samhället? Och vilken kompetens måste företagen tillängna sig för att kunna hantera socio-politiska frågor i framtiden och hur skall den kontinuerligt vidmakthållas?

Värt att nämna i sammanhanget år också att förra året slutrapporterades ett projekt The Future of The Automobile med deltagande av f orskargrupper och företag från sju biltillverkande länder, däribland Sverige. Projektet, som tillkom på initiativ inom MIT, har betecknats som den hittills mest fullständiga genomlysning/värdering som gjorts av en av världens storindustrier och dess produkt.

Studien Bilens framtid startade under den s k andra energichocken då mörka moln tornade upp sig för stora delar av världens bilindustri. Dessa var en följd av stigande energipriser, ökade miljökrav riktade mot bilismen etc. Arbetet i studien bedrevs med ambitionerna att a) integrera användarens och producentens perspektiv, b) ha en global orientering samt c) anlägga ett tidsperspektiv som sträcker sig in på 2000-talet. Forskargrupper och expertpaneler med industrirepresentanter från sju länder (som tillsammans svarar för 3/4 av världens fordonstillverkning) har under en ledningsgrupp från MIT(Massachusetts Institute of Technology) under ca 4 års tid arbetat med analyser av branschens tidigare utvecklingsfaser, stryktåligheten hos bilen som grundläggande transportkoncept, förutsättningar för teknologisk anpassning och innovationsförmåga inom bilindustrin, handelspolitiska strategiers påverkan på utvecklingen, arbetsmarknadsrelationers roll osv. Den sammanfattande bild som framkommer är optimistisk vad gäller produktens och branschens generella framtidsutsikter, inte minst beroende på dess möjligheter att tillgodogöra sig teknisk utveckling och innovationer från en rad områden. Däremot kan sannolikt en fortsatt inom omstrukturering branschen med delvis dramatiska ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser förväntas.

i Perspektiv pá framtidsstudierna 59

3.9 Att bedöma, förutse och påverka teknisk förändring

Framtidsstudietraditionen i Sverige avviker från de mönster som är vanliga i många andra länder. Anledningarna till det har diskuterats ovan. Konkret innebär det bl a att framtidsstudiesekretariatet ägnat relativt lite uppmärksamhet åt tekniknära framtidsfrågor och således inte byggt upp den kompetens som behövs för att delta i diskussionen om de hot och möjligheter som den avancerade teknikutvecklingen ställer vårt samhälle inför. Det är en i huvudsak sjålvvald position som måste förstås bl a utifrån knappa resursramar som gällt för verksamheten och de organ och institutioner som finns för övrigt i vårt land. När vi nu står inför uppgiften att ompröva f ramtidsstudieverksamheten är det dock nödvändigt att åter fundera över den tekniknära f ramtidsstudiekulturen.

De tidigaste f ramtidsstudierna - Rand Corporation-traditionen - var till stor del inriktade på att bedöma den långsiktiga teknologiutvecklingen (främst då ur ett militärindustriellt perspektiv). Förutom de planeringsinriktade inslagen i den verksamheten fanns också redan från början inslag av teknologiprognoser (Science & Technology Forecasting). Under efterkrigstiden har sådana med mer eller mindre sofistikerade metoder blivit vanliga i allt fler länder och miljöer: företag, teknologiska utvecklingsorgan, försvarsmakter. Kapprustningen, den skärpta konkurrensen inom OECD-området (främst hotet från Japan) och med en del nya industriländer samt den f ramvåxande mikroelektroniken har bidragit till att teknologiprognoserna blivit de f ramtidsstudier som står högst i kurs i de flesta länder. Framför allt ger de planeringsunderlag för ländernas teknologipolitiska satsningar.

De brittiska forskarna Irving och Martin har i F oresight in Science- Picking the Winners (1984) analyserat hur vetenskaps- och teknologiprognoser bedrivs i de stora industriländerna och hur de inordnas i ländernas teknologipolitik. Studien slutar i en rekommendation till Storbritannien att bygga upp en bred och övergripande prognosverksamhet som ska rapportera av till brittiska myndigheter men också bidra till att popularisera vanan att spana in i framtiden och demonstrera att långsiktig framsynthet är såväl möjlig som användbar. Verksamheten ska även stimulera andra brittiska organ att ägna sig åt framåtblickande (foresight).

Att ägna sig åt teknologiprognoser är långt ifrån problemfritt. Redan på metodplanet dyker svårigheterna upp. Kunskapsbasen måste byggas upp utif rån insikter om det aktuella teknikomrádets f orskningsf ront, grundläggande problem och tillämpningsmöjligheter. De senare är bara delvis uppenbara för dem med tradition i verksamheten. För att identifiera möjligheter och hot utanför de traditionella områdena krävs en kreativ och gestaltande förmåga i kombination med en samhällelig vidsyn. Ett vanligt sätt att försöka ringa in dessa

60 Perspektiv på framtidsstudierna

problem är att använda sig av någon form av delfimetod. Urvalet av personer får då stor betydelse.

Del fitekniken utvecklades under 1950-talet vid RAND Corporation i USA. Under 1960-talet kom den till användning i teknologisk prognosverksamhet. I korthet kan tekniken - som förekommer i många varianterbeskrivas som en kommunikationsprocess mellan en problemdefinierande styrgrupp och en expertpanel. Styrgruppens inledande problemuppfattning och frågeställningar förmedlas till experterna vilka var för sig kommenterar/besvarar dem. Bedömningarna tolkas och sammanvägs av styrgruppen och återsånds till experterna eventuellt med nya frågor i ytterligare en eller flera omgångar. Denna process skapar vanligen en stark consensus (samstämmighet) i den utvalda gruppen om vilken utveckling, vilka hot och vilka möjligheter som är att vänta.

Mycket starka sektorsintressen gör sig gällande i denna verksamhet som i stor utsträckning är inriktad på högteknologi. Dels finns intressen från enskilda storföretag, branscher och teknikutvecklingsmiljöer som vill delta i och påverka olika framtidsprojekt. Dels finns också i denna miljö en stark teknikkultur som förenar dessa olika intressen i en gemensam hållning inför teknologisk utveckling och industrisamhällets framtid. Man kan här tala om en kulturell segmentering: människor som formellt representerar olika intressen men genom utbildning och daglig verksamhet möter varandra bygger med tiden upp en grundläggande gemenskap som, även för dem själva, döljer de skilda intressen de representerar.

I detta sammanhang är det viktigt att återknyta till diskussionen om kvinnokultur och manskultur som förs i kapitel 3.3. I artikeln Kvinnor, kunskap och makt i teknikens värld (Kvinnovetenskaplig tidskrift 1982:3) diskuterar Boel Berner tre sociala processer som gjort att kvinnor hamnat i teknikutvecklingens periferi. Hon talar för det första om utestängning genom polarisering som innebär en sträng uppdelning i samhället av manliga respektive kvinnliga egenskaper och verksamhetsområden. Denna uppdelning upprätthålls med materiella och ideologiska medel. Om kvinnor ändå kliver över tröskeln till teknikens värld så framträder två mönsterDet första kallar Boel Berner segregering, d v s idéer som hävdar att kvinnor passar bäst inom vissa industriella områden eller att viss kunskap lämpar sig bäst för kvinnor. Sådana kvinnoområden är t.ex. arkitektur och kemi. Det andra mönstret handlar om underordning. Hon menar att kvinnornas placering på botten av hierarkierna beror på deras val av korta icke-tekniska utbildningar men menar också att olika faktorer samverkar till att ge även högutbildade kvinnor en mer motsägelsefull position i de hierarkiskt uppbyggda arbetsmiljöerna.

Perspektiv pâ franztidssludienza 61

Teknologiprognosernas organisatoriska och kulturella miljö har således betydelse. Även en i administrativ mening sektorsövergripande institution med uppdrag att anlägga ett brett och kritiskt samhällsperspektiv löper -framför allt om den har ambitionen att bli såväl initierad som respekterad - risk att bli en alltför integrerad del i den teknikkultur den är satt att bevaka.

Många teknologiprognoser har slagit fel. Flera av de allmänna problem som är förknippade med prognoser gäller även för denna form av verksamhet. Möjligen har prognosmiljön särskilt stor betydelse inom det tekniska området. Steget från det tekniskt möjliga till samhällelig tillämpning av någon betydelse har ofta underskattats: det kan gälla tiden, alla triviala småproblem som måste lösas, de arbets- och samhällsorganisatoriska anpassningar som är nödvändiga eller helt enkelt vanliga människors värdering av konsekvenserna av den nya tekniken. Den diskussion som kärnkraften vållat i flera industriländer är en tydlig illustration till detta.

The Advance Technology Alert system

FNs Centrum för vetenskap och teknologi för utveckling (CSTD) inrättades av generalförsamlingen 1979. Vid centret finns sedan 1983 ett Advance Technology Alert System (ATAS) vars huvuduppgift är att hjälpa u-länderna med att på ett tidigt stadium identifiera teknikutvecklingens hot och möjligheter. Två gånger om året publiceras en ATAS Bulletin som riktar sig till beslutsfattare och planerare i u-länderna.

Verksamheten baseras på ett nätverk av institut och individer av betydelse och med intresse för ATAS arbete. En viktig del i arbetet är att stimulera u-länderna att själva bygga upp teknologiskt framåtblickande och konsekvensanalys.

I Sverige har främst f orskningspolitiska institutet i Lund samarbetat med AATAS. Bl a har man hjälpt till med senaste ATAS-bulletinen som analyserar mikroelektronik, automation och utveckling.

Svårigheten att göra bra teknologiprognoser har tvingat fram en metodmässig omorientering. Från teknologiprognoser(forecasts) har man övergått till /oresight vars lämpligaste svenska översättning förefaller vara framátblickande. Det nya begreppet markerar en mer ödmjuk inställning till verksamheten. Litteraturen innehåller nu mer av problemidentifiering, känslighetsbedömningar och även försök att identifera vilka intressen som kan påverka eller påverkas av olika utvecklingstendenser. De renodlade prognoserna ersätts av scenarier, ofta alternativa, där hot och möjligheter kan illustreras och analyseras. Framåtblickandet närmar sig således metodmässigt en del av den verksamhet som förekommit vid sekretariatet för framtidsstudier.

framtidssvtudierna

62 Perspektiv pâ sou 1986:33

Om teknologiprognoserna har sina rötter i tekniknära miljöer har teknikvärderingen vuxit fram med andra förtecken (se Molander, bilaga 6). Efterkrigstidens snabba tillväxttakt och den starka tilltron till den teknologiska utvecklingen mötte under 60-talet allt större tveksamhet i vida kretsar inom industriländerna. Hotet mot utsatta naturresurser, den ökade spridningen av gifter i biosfären, utarmningen av regioner och yrken och tilltagande sociala problem påvälfärdssamhållets bakgård ägnades stort utrymme i forskning och politisk debatt. I USA ledde den här kritiken till krav att konsekvenserna i vid mening av ny teknik skulle värderas, dels de omedelbara effekterna men också indirekta effekter i andra, tredje och ytterligare led. Att kongressen 1972 inrättade ett särskilt organ, Office of Technology Assessment (OTA), var ett uttryck för de ökade kraven att samhället ska reagera på och värdera inf örandet av ny teknik i olika former. Miljöeffektvärderingar (environmental impact analysis) blev vanliga i samband med stora projekt. Väsentligen växte dessa verksamheter fram som svar på ett krav eller tryck att införa ny teknologi. Även framväxten under 60-talet av policy-analysen (saknar bra svenskt namn) bör noteras i sammanhanget.

I Sverige har det amerikanska_ uttrycket technology assessment översatts med

omväxlande teknikvärdering, teknikbedömning och konsekvensanalys. Ytligt sett antyder intresset för namnet att man tolkar verksamhetens inriktning lite olika: värdera kan uppfattas som mer rangordnande än bedöma. Och konsekvens kan markera att man är intresserad av samhälleliga konsekvenser av beslut och icke-beslut i vidare mening än den snäva frågan om bildskärmar skapar hudskador eller ej. Det år dock ingen självklar tolkning. I detta betänkande används samtliga uttryck i samma betydelse.

Många traditionella metoder från andra verksamheter som ägnar sig åt beslutsproblem kommer till användning inom teknikvärderingen. Det gäller riskanalys, systemanalys, samhällsekonomisk kostnads-intäktsanalys etc. Någon unik teknikvårderingsmetod är svår att urskilja. Utgångspunkten i konkreta beslutsproblem ger upphov till en tvärvetenskaplig inriktning och metodmässig öppenhet. På senare tid har den internationella litteraturen på området, i likhet med vad som gäller för den teknologiska prognosverksamheten, allt mer kommit att handla om hur man hanterar osäkerhet och hur man upprätthåller flexibilitet i de beslutssituationer där man har svårt att säga något bestämt om konsekvenserna. Likaså kan man spåra en övergång från att försöka finna de bästa lösningarna på beslutsproblemen till att rensa ut de som - för samtliga intressenter - är klart underlägsna (bilaga 6).

Konsekvensanalys organiseras vanligen som en reaktiv verksamhet, dvs den kopplas in och ska reagera i en redan uppkommen beslutssituation. Uppgiften blir att ta ställning till alternativ som utformas och presenteras av andra. Det bäddar för kritik från två håll. Å ena sidan får teknikvårderingen lätt rykte att vara teknikfientlig och allmänt projektförsenande och i grunden en försvarare av bestående tekniska och samhällsorganisatoriska lösningar. Å andra

Perspektiv pd franztidsstudierna 63

sidan innebär verksamhetens reaktiva karaktär att man hamnar i en småaktig position: teknikvärderingen ifrågasätter inte de grundläggande strukturer (teknikkulturen, tillväxtideologin, föreställningen att människan behärskar naturen t ex) som skapar förutsättningarna för de förslag man ska värdera. I stället för att producera reella teknologiska och organisatoriska alternativ på lång sikt fastnar man i en granskning av en sak i sänder på de etablerade politiska institutionernas och teknikintressenas villkor. Denna kritik mot teknikvärdering liknar den som Benny Hjem framför mot policy-forskningen och policyanalysen i sitt bidrag till vårt arbete (se bilaga 5).

Sverige har inte inrättat något organ för teknikvärdering. Den nu gällande officiella synen på teknikvärdering går tillbaka till f orskningsrådsutredningen (SOU 1977:52) och den f orskningspolitiska proposition som följde på den (prop. 1978/ 79:1 19). Primärt förlägger man där ansvaret för teknikvärdering i respektive samhällssektor. Ett stort antal tillståndsmyndigheter kan sågas ägna sig åt teknikvärdering när de prövar ansökningar. Remissförfarandet, som ger plats åt organ och intressen som kan antas ha åsikter i en fråga, är nästa länk i den svenska kedjan. Därmed kan naturskyddsintressen och arbetsmiljöintressen komma till tals i frågor om industrilokalisering t ex. Remissförfarandet hänger ihop med det svenska utredningsväsendet som i sig medför att många problem ges en offentlig och ingående granskning innan de kommer på riksdagens bord.

För att balansera sektorsintressena i det offentliga beslutssystemet förutsätts dessutom riksrevisionsverket och Statskontoret hålla i sektorsövergripande storremisser. Forskningsrådsnämnden har också i samband med att man övertog f ramtidsstudiesekretariatet fått ett övergripande bevakningsansvar på området. Några initiativ till storremisser har inte tagits. Delar av FRNs verksamhetexempelvis den som bedrivits inom ramen för SALFO - kan dock hänföras till teknologivärdering i vid bemärkelse även om projekten inte lanserats som sådana.

Gränsen mellan teknikvärdering och teknologiprognoser flyter. Teknikvärdering kan i vissa fall fungera förutseende och därmed värdera teknik som är på gång. Utvecklingen av teknologiprognoserna mot f ramåtblickande markerar likaså en ambition att gå utöver det snäva konstaterandet att en viss utveckling inom ett teknikområde är sannolik och närmar sig analyser av möjligheter och konsekvenser. Gränsen till området framtidsstudier är snarast av sociologisk natur: inom olika miljöer ger man sina verksamheter skilda namn. Den specifikt svenska modellen för framtidsstudier, som ligger relativt långt från sådan här verksamhet, bidrar dock hos oss till en tolkning att det i grunden rör sig om skilda verksamheter. Vi ser emellertid ingen motsättning i att en av de största framtidsstudieprogrammen i Europa f.n. kallas Forecasting and Assesment in Science & Technology( FAST). Det är vidare tydligt att teknikvärdering fått förnyad aktualitet under senare år. I Västtyskland, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Danmark och Österrike pågår diskussioner om att under olika former skapa sådana verksamheter. I några fall år de redan igång.

S-SOU 33

64 Perspektiv pd framtidsstudierna

EGs framtidsstudie

I juli 1978 beslutade EGs ministerråd att starta ett omfattande program för att identifiera den långsiktiga utvecklingen av gemenskapens forsknings- och utvecklingsarbete. Programmet, som kallades Forecasting and Assessment in Science and Technology (FAST) slutförde sin första fas i december 1982. Arbetets tre huvudteman var: * Arbete och sysselsättning * Informationssamhållet * Bio-samhället

Avslutningsvis gjorde man en samordnad analys av vilka utmaningar som innovationerna inom dessa områden ställer de europeiska samhällena inför under slutet av seklet. Efter en utvärdering inleddes ytterligare en pro jektomgång - FAST ll. Målsättningen är där att genomföra mångdimensionella analyser av vetenskapligt-tekniska förändringar och deras långsiktiga konsekvenser samt att förstärka grundvalarna för f ramtidstånkande i Europa genom att bygga upp nätverk mellan sådana organ i Europa som arbetar med långsiktiga problem. Nåtverksbyggandet och arbetsprocessen tilldelas således ett värde i sig. Fem teman kan urskiljas: * Relationerna mellan teknologi, arbete och sysselsättning * Teknologisk förändring och tjänstesamhällets omvandling * Strategiska industriella system: kommunikation * Strategiska industriella system: mat * Integrerad utveckling av förnyelsebara resurser De olika programmen har stora beröringsytor med varandra.

3.10 Regionala framtidsstudier

De internationella tendenserna till förändring av f ramtidsstudiernas inriktning har beskrivits på andra ställen i betänkandet. Från globala modeller och diskussioner om tillväxt kan man urskilja åtminstone två utvecklingsriktningar för f ramtidsstudierna, dels studier om den tekniska utvecklingen dels studier som har sin utgångspunkt i regionala och lokala förhållanden (Elzinga, bilaga 4). Också i Sverige arbetar sekretariatet för framtidsstudier med det sistnämnda perspektivet, genom projektet Kommunerna och framtiden. I den utvärdering som Wittrock m fl gjort av sekretariatets verksamhet rekommenderas att dess inriktning bör vara just regionalt och lokalt baserade studier eftersom dess styrka påstods ligga på detta område. Utvärderingsgruppens bedömningar diskuteras i kapitel 2.7.

Betydelsen av en regional verksamhet understryks av den regionalpolitiska kommittén i betänkandet Regional utveckling och mellanregional utjämning

Perspektiv pâ framtidsstudierna 65

(SOU 1984:74). Kommittén konstaterar att Regionalpolitiken måste under det närmaste årtiondet se till att de starka krafter som verkat i riktning mot fortsatt centralisering inte får ett slutgiltigt övertag. Fortsatt snabb strukturomvandling, avtagande tillväxt i ekonomin, ökad svårighet att omlokalisera verksamheten samt framväxt av nya högteknologiskt baserade företag, vilka dras till redan befintliga kunskapscentra - alla dessa faktorer riskerar att bidra till en utarmning av områden som redan drabbats hårt. Kommittén ansåg att åtgärder på utbildnings- och f orskningsområdet är centrala för utveckling och utjämning.

Utbildningens och forskningens centrala roll för regionernas utveckling har lett till en kraftig utbyggnad under de senaste decennierna av universitets- och högskoleväsendet i landet, men också till att regionala organ för forskning och utveckling har bildats på initiativ som tagits på lokal och regional nivå. För närvarande (våren 1986) finns ett tiotal sådana organ, flera planeras och sannolikt kommer flertalet län att så småningom ha en regional FoU-verksamhet. Benämningen på organisationerna varierar t.ex. forskningsråd, forskningsoch utvecklingsråd, kontaktkommitté och centrum. De flesta är organiserade som stiftelser. Landsting, länsstyrelse och utvecklingsfond är ofta stiftare. Inriktning, organisation och omfattning på verksamheten är olika men målen vanligen likartade: att främja den regionala utvecklingen. Flertalet har sitt huvudintresse riktat mot den tekniska utvecklingen. Självtillitstanken, dvs. föreställningen att länen vid en avtagande tillväxt i samhället i allt större utsträckning måste förlita sig på egna resurser, är ett vanligt motiv bakom dessa stiftelser.

Några av FoU-organen har som en av sina huvuduppgif ter att ta fram underlag för samhällsplaneringen i regionen. Kontakter och samarbete med länsstyrelsen betonas, beroende på denna myndighets roll i den regionala forskningen och möjligheter att bl.a. ekonomiskt stödja denna. Speciellt understryks detta i Norrbotten. Samtidigt som Norrbottens forskningsråd inrättas - l juli 1986 startar en försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning i Norrbotten (prop. 1985/86:5; SFS 1985:1073). Syftet är att förstärka länsstyrelsens roll som regionalt ledningsorgan med ansvar för utvecklingsfrågorna i länet. I den utredning som föregått beslutet att bilda Norrbottens forskningsråd (Forskning för Norrbotten, länsstyrelsen, planeringsavd. rapportserie Nr 14, 1985) framförs att forskningsrådet kommer att kunna ge ett vetenskapligt kunskapsunderlag till länsstyrelsens långsiktiga planering, som på annat sätt inte kommer att kunna erhållas.

Framtidsstudier pågår eller planeras vid några av organen. Här skall ges tre exempel på verksamheten vid dessa organ.

Stiftelsen Dalarnas forskningsråd, som bildades 1981, utvecklar ett forskningsprogram f ör att med utgångspunkt i lokala förhållanden besvara frågor om framtiden och om hur den kan påverkas.

66 Perspektiv pá framtidsstudierna SOU 1986:33

Vad vill Dalarnas forskningsråd studera

Sociala nätverk: Dalfolkets vilja och förmåga att hålla sig kvar i lånet under skiftande förhållanden är väl dokumenterad. En närmare studie av de sociala nätverken skulle kunna ge ökad förståelse av förutsättningarna för förändringar i olika delar av lånet. I vilken och utsträckning på vilket sätt är det existerande nätverket ett hinder, t.ex. när det gäller att ta emot människor och ideer utifrån? Vad är styrka i nätverket sett i ett utvecklingsperspektiv?

Den informella ekonomin: Möjligheterna att bo kvar och försörja sig i glesbygd är till en icke obetydlig del beroende av den informella ekonomin. För att den ska vara en tillgång inför framtiden skulle man behöva veta mer om hur den ser ut och hur den har vuxit fram historiskt. Man bör studera den informella ekonomins struktur, omfattning och eventuella kon junkturberoende, vilken betydelse den haft och har för bygden och inte minst hur den samspelar med den formella ekonomin och välfärdssystemet. Moraliska och juridiska frågor är intressanta, liksom kopplingen till det sociala nätverket och markägandet.

Ãgo förhållanden: Ägosplittringen i Dalarna har uppmärksammats främst

som ett hinder för ett rationellt jord- och skogsbruk. Men ägoförhållanden har stor betydelse i fler avseenden för människorna och bygden. Vad händer i en by där man arronderar om marken mot invånarnas mer eller mindre starka protester? Hur påverkas det sociala livet, viljan att bo kvar osv?

s Hantverkets roll: Dagens hantverksaktivitet i ett mindre samhälle belyses i detalj. Vad betyder hantverket historiskt, för identiteten hos ett samhälle, ekonomiskt osv? Vilka mönster kan förstärkas och hur? Vad finns det t.ex. för utbildningsbehov för att föra hantverkstraditionen vidare?

Regionala utvecklingsinsatser: Regionalpolitik och näringspolitik använder medel som till stor del år riksanpassade. Målen är att öka antalet arbetstillfällen och metoderna är likartade överallt, oavsett bygdens traditioner och infrastruktur. Man kan vända på problemet och fråga vilken sorts utveckling som är viktig för invånarna. Vilka förhållanden kan man ändra på, förutom antalet arbetstillfällen, för att människor ska bo kvar? Natur och kultur, social struktur, informell ekonomi, ägarförhållanden, föreningsliv, sökande efter nyckelpersoner osv kan vara exmepel på områden som skulle få en ökad tonvikt i arbete med att utveckla en kommun eller region.

Iramtidsstudierna

Perspektiv pâ 67

Avsikten är att få igång flera självständiga projekt med anknytning till ett humanistiskt- samhällsvetenskapligt huvudtema. Projektets inriktning kommer att spänna från historia till framtid och variera från självständig kunskapsuppbyggnad till utvecklingsarbete. Arbetet kommer att bedrivas tvärvetenskapligt och ske i samarbete med personer och institutioner av olika slag. Under våren 1986 pågår även ett delprojekt inom ramen för de energiframtidsstudier som bedrivs av energiforskningsnämnden.

I beslutsunderlaget till Norrbottens forskningsråd understryks behovet av en långsiktig genomtänkt och systematiskt bedriven tillämpad forskning för Norrbotten för att ta fram ny kunskap om regionens och förutsättningar möjligheter inom skilda samhällsområden. Det skall gälla beslut som skall fattas under en tidsperiod om 5-10 år framåt. Flera långsiktiga forskningsprojekt ses som angelägna i utredningen, bl.a. nämns f ramtidsstudien Norrbotten âr 2000, i vilken några scenarier skall utformas som skall ge alternativa helhetsbilder över länets möjligheter i fråga om arbetstillfällen, samhällsservice och livsmönster. I projektet Norrbotten och f ramtidsindustrierna föreslås en analys av länets starka och svaga sidor insatta i ett framtidsperspektiv som skall utmynnas i en åtgärdsstrategi. Andra pro jektförslag är Norrbottens basindustrier och framtiden, Nyföretagandet i Norrbotten och Den långsiktiga ef terf rågeutvecklingen i ett regionalt, nationellt och internationellt perspektiv.

Som ett tredje exempel kan Värmlands F 0U -rdd nämnas. Enligt rådets programförklaring skall dess verksamhet ha en huvudsaklig inriktning mot teknik, ekonomi och naturvetenskap med anknytning till utvecklingsbara branscher inom näringslivet samt mot vissa delar av samhällsplaneringen. Som en viktig uppgift uppges att tidigt upptäcka och informera om de hot och möjligheter som finns i ny teknik och nya kunskapsfält.

Den del av de regionala organisationerna som är inriktade mot f ramtidsstudier kan liknas vid think tanks. För båda gäller bl.a. kraven på vetenskaplig kvalitet och ett tvärvetenskapligt eller mångdisciplinärt angreppssätt.

En likhet mellan f ramtidsstudier vid de regionala FoU-organen och think tanks är vidare deras uppifrånperspektiv. Båda vänder sig i allmänhet till beslutsfattare i näringsliv eller offentlig förvaltning. Däremot har den regionala nivån helt andra kontakter med omgivningen och en annan verklighetsförankring. För think tanks på central nivå finns uppenbara risker för akademisering och isolering från dem man förutsätts samarbeta med. Vidare har de regionala organisationerna ett delvis annat motiv för verksamheten. Forskningen är aktionsinriktad och avsedd att finna lösningar som skall främja länets utveckling. En erfarenhet i de regioner där verksamheten fungerat några år är att mycket goda kontakter utvecklats mellan forskning, näringsliv och samhälle.

För regionala forskningsorgan och tankefabriker är risken möjligen större att man blir för uppknuten till lokala avnämare än det motsatta problem som ibland observerats för fristående centrala think-tanks. Farhågor har ibland

Perspektiv pâ framtidsstudierna

framförts att den vetenskapliga kvaliteten kan bli lägre vid den här typen av forskning än om den skulle ske direkt under universiteten eller högskolorna.

Samtidigt kan man betrakta dessa verksamheter som nya former av politisk (se Hjem, bilaga 5) där de gemensamt upplevda målen är institutionalisering angelägna för att upväga andra motsättningar, centralt fastlagda tillräckligt bestämmelser och avlägsna kvalitetskriterier.

Man kan i sammanhanget dock notera att regionala statliga organ av olika slag vanligen är inblandade och ibland även dominerar verksamheterna. I de, ofta aktionsinriktade, f ramtidsstudier som på senare år utförts på regional och lokal nivå har industrideparementet, lokala länsstyrelser och FRN (sekretariatet för framtidsstudier) deltagit i stor omfattning och även i stor utsträckning tagit initiativet. Framtidsstudierna i Jämtlands, Älvsborgs, Kronobergs och Norrbottens län är exempel på det.

3.11 Värderingar under omprövning

Häromåret tog Ludvig Rasmusson upp frågan om f yrtiotalisternas (dvs de som föddes på 40-talet, ibland även omskrivna som 68 års barn) roll i det svenska samhället. Kombinationen av denna grupps höga födelsetal och de positioner den vid det här laget hunnit skaffa sig inom framför allt förvaltning och massmedia utpekades som en propp gentemot förnyelse av debatt och samhällsliv. Proppen beskrevs emellertid inte i första hand som en fråga om makt, och konservatism i största allmänhet utan som en oförmåga att inflytande fånga innebörden i framväxande förhållningssätt i än mer grundläggande livsfrågor. Inlägget bör därför ses i ett vidare sammanhang än som enbart ett debatten om generationsklyf tor. Det framfördes inom nytt kapitel i den eviga ramen för ett större projekt inom sekretariatet för framtidsstudier som behandlade värderingsförändringar i det svenska samhället.

Projektet kan i sin tur ses som en del av ett ökat intresse för frågor kring värderingar och livsstilar på senare tid. Det ligger, som Svante Beckman uttrycker det i en annan uppsats inom samma projekt, i tidens anda att ägna uppmärksamhet åt tidens anda. En infallsvinkel i sammanhanget är att ägna särskilt intresse åt ungdomars värderingar. En amerikansk undersökning f rän 1960 om förebilder och åsiktsbildning hos ungdomar jämfördes med en likartad 1984. I den förstnämnda framstod föräldrar/släkt, skolan, idrotundersökning ten och kyrkan som viktigaste källor för påverkan medan motsvarande ställning 1984 istället intogs av kompisarna, musiken, & föräldrar/morföräldrar samt dans. Resultatet tolkades som att ett radikalt nytt kraf tf ält för häller Liknande slutsatser har dragits av en ásiktsbildning på att växa fram. av svenska ungdomar. Andra företeelser kan tolkas in sociologisk undersökning i samma mönster, exempelvis att ca 200 000 ungdomar beräknas deltaga i någon

Perspektiv på franztidsstudierna 69

form av rockband i Sverige. När Stockholms kommun för något år sedan upplät en lokal för övning och repitition med plats för 130 band, fulltecknades bokningen på mindre än tre veckor.

Som än mer drastisk har övergången till nya livsstilar beskrivits när det gäller barnens villkor i samhället. Neil Postman har i sin uppmärksammade bok Den förlorade barndomen hävdat att den symboliska och reella gränsen mellan barndom och vuxenvärld är på väg att upplösas. Den tyske samhällsvetaren Thomas Ziehe håller i stort sett med om detta och har själv försökt förklara fenomenet utifrån djupgående förändringar av f amil jemönster och traditioner. Han menar att det fr o m 60-talets mitt kan sågas att traditionen är död i det västerländska samhället vilket på ett grundläggande och oåterkalleligt sätt förändrat inte bara barndomen utan vardagskulturen överhuvudtaget.

I samhällsdebatten växer ständigt mängden av hotbilder som framställs i förlängningen av förespeglade värderingsförändringar. En genre i sammanhanget tar fasta på riskerna för en alltmer egocentrisk livsåskådning och representeras av t ex Christopher Laschs arbeten kring den narcissistiska människan. Flera av dess drag återfinns också i den ovan nämnda svenska värderingsstudien där Lorenz Lyttkens genom bl a begreppet den socialt kompetenta människan försökt porträttera en intellektuellt och delvis även estetiskt mycket medveten men i botten ändå känslokall och teknokratisk människotyp. En ren skräckvariant på det temat erbjuder Jan K jaerstad i sin samtidsroman Homo Falsus i vilken vissa aktuella tendenser tänjs ut i sina mest absurda och omskakande former.

Andra uppskakande funderingar kring nya värderingar ansluter nära till Huxleys tankar i den klassiska Brave New World (1941), nämligen att nutidsmänniskan frivilligt låter sig duperas och fördummas för att så småningom med ett leende på läpparna gå mot sin egen undergång. Ett sådant exempel är Neil Postmans debattbok Amusing ourselves to death. Hans utgångspunkt är där mediautvecklingens, särskilt televisionens, konsekvenser inte bara för det individuella tänkandet utan för det offentliga samtalets och den västerländska kulturens grundvalar. Den gradvisa underordningen av snart sagt alla områden till televisionsmediets behov av underhållning, bildmässighet osv utmålas som ett hot mot många av de demokratiska och humanitära värden som den tidigare boktryckareran grundlade.

De påverkansmöjligheter (megafoner) som den snabba mediautvecklingen erbjuder tycks nu medföra att frågor om makt över språk och tanke hamnar i centrum för intresset, inte bara i f inkulturella kretsar. Delvis nya, immateriella klassklyftor hotar att snabbt växa till sig. Röster höjs för en mobilisering, en idépolitisk upprustning i dessa frågor. Den västtyske socialdemokraten Johannes Rau har f örutspått: Den roll som socialpolitiken har spelat och spelar kommer i morgon kulturpolitiken att ta över.

iakttagelser och analyser av det här slaget kan ge viktiga impulser till f ramtidsstudierna. De kan rimligtvis komma att påverka såväl själva valet av

70 Perspektiv pâ framtidsstudierna

teman för studier som de f ramtidsbilder/bedömningar som i scenarief orm eller på annat sätt hanteras i studierna. Men det är samtidigt viktigt att betona att hot- och problemsidan i sammanhanget inte får överskugga att nya värderingar, inte minst i kombination med nya media- och kommunikationsformer, också öppnar möjlighter för en utveckling av f ramtidsstudier i positiv riktning. Även om således Postman i sin bredsida mot televisionskulturens samhälleliga effekter hamnar i en lovsång till det tryckta ordet så är det ju faktiskt så att i varje fall den skandinaviska formen av f ramtidsstudier delvis försökt spränga gränserna för denna ibland ganska elitistiska kultur genom att parallellt arbeta med flera uttrycks- och kommunikationsformer.

Ett steg i den riktningen har utgjorts av den anknytning som en del framtidsstudier och tvärvetenskapliga projekt sökt till studiecirklar, utställningsaktiviteter etc. Det har också i själva forsknings- eller utredningsarbetet förekommit en del försök att utveckla en direkt samverkan med konstnärer eller andra kulturarbetare. Forskningsrådsnämnden stödjer för närvarande ett antal initiativ av detta slag. Det gäller exempelvis ett projekt, Vindens kraft, kring vindenergi i samarbete mellan centrum för tvärvetenskap vid Göteborgs universitet och västsvenska konstnärer liksom ett antal dialogseminarier i samverkan mellan Arbetslivscentrum och Dramaten i Stockholm. Ett annat exempel är ett försök att sammanföra en välkänd naturtecknare med företrädare för ekologisk universitetsforskning i ett projekt om landskapets förändring över tiden (Brusewitz & Emmelin: Det föränderliga landskapet).

Sedan några år finns i Norrbotten en arbetsgrupp med bas i bildkonstens intresseorganisationer i länet. Dess verksamhet är i sin strävan att utveckla målinriktade samarbetsformer mellan konstnärer och forskare av intresse också i detta sammanhang. Med ekonomiskt stöd av Riksutställningar arbetar man bl a med utställningen F jällnäraz det inre och yttre landskapet. Ambitionen är att underlätta nya synteser mellan fakta och vetenskapligt grundad kunskap och konstnärlig/poetisk ide. Förutom en utställning planeras en antologi med allt från populärvetenskapliga artiklar, kortnoveller, lyrik och nedteckningar av muntlig tradition.

En annan noterbar företeelse är det ökade intresset för s k arbetar- och lokalspel. Spelet om Norbergsstrejken 1977 förefaller här ha inspirerat framväxten av en mängd spel både i traditionella bruksorter och i förortsmiljöer. De har i första hand stimulerat människor till ett fördjupat engagemang för den egna regionen och dess historia. Men de har också i flera fall varit förbundna med framtidsscenarier, diskussioner av handlingsprogram osv. För framtidsstudier av engagerat - i betydelsen aktiverande/folkligt - slag är utvecklingen inom detta område värd uppmärksamhet. Flera institutioner såsom kulturrådet, Dramatiska Institutet och Skådebanan har på olika sätt försökt främja verksamheten.

Perspektiv pd /ramtidsstudierna 71

Nu handlar försöken att åstadkomma kopplingar mellan f ramtidsstudier/ tvärvetenskap och konstnärliga gestaltningsformer ändå knappast främst om f olklighet i sig. Deras drivkrafter har inte heller ett nedåt- eller sidoriktat upplysningstänkande (i likhet med forskningsinformation på mjölkpaketen) som stomme. Istället bottnar de i en insikt om begränsningen i den ensidiga rationalism som kommit att prägla mycket av modern, positivistisk, vetenskap. Det är inte bara för att allmänheten ska begripa de givna svaren som gestaltande moment kommer till användning. De bidrar helt enkelt till att göra problemen begripliga i själva kunskapsbildningsprocessen.

Man behöver inte gå till avantgardistiska kulturella eller vetenskapliga kretsar för att finna tecken på att kommunikationsaspekter på olika sätt flyttas närmare centrum för uppmärksamheten. Exempelvis finns de som en del i nyare företagslednings- eller ledarskapsfilosofier. De har också mer uttalat börjat diskuteras i samband med en del teknisk forskning. STU och IVA arrangerade för en tid sedan ett symposium , Hur kan humaniora bidra till teknisk utveckling?, med denna inriktning. l USA tycks denna utveckling ha gått längre och då särskilt i samband med informationsteknologiskt utvecklingsarbete. Sålunda finns flera exempel på att humanister alltifrån språkvetare till poeter numera anställs för att tillsammans med tekniker utveckla nya system och produkter. Närmast avsomnade discipliner som estetik, retorik, rytmik och stilistik börjar plötsligt uppfattas som en tänkbar råvaruproducent (av kunskap) till de tekniska laboratorierna och på litet sikt till informationsindustrin.

l förlängningen av detta finns det säkert stora risker för att nya manipulationsmöjligheter och nya former av sub jektivism eller relativism breder ut sig. Inte minst med tanke på att den tekniska utvecklingen ställer sä kraftfulla kommunikationsmedia till förfogande. Postmans oro inför televisionskulturen (vars karaktär han sammanfattar genom travesteringen Theres no business hut_ show business) som ett hot mot vissa grundläggande demokratiska och kulturella värden är värd att ta på allvar. Historien vittnar ju förvisso om att estetik, massmediala och konstnärliga uttrycksformer pä ett ibland ödesdigert sätt kunnat missbrukas för bestämda politiska syften. Problemet blir heller inte mindre av att den nu aktuella expansionen av en global nöjesindustri äger rum samtidigt med att de etablerade livsformerna är hotade i stora delar av den industrialiserade världen.

För funderingar kring former för att bedriva framtida f ramtidsstudier innebär detta att verksamheten måste förhålla sig kritisk i dessa avseenden. Den får inte tillåtas, i en ambition att nå ny kunskap, ingåi nya kommunikationsformer och nå nya grupper att låna sig till f örflackande eller manipulativa strömningar. Å andra sidan finns heller ingen anledning att blunda för de möjligheter som samtidigt öppnar sig i sammanhanget. Om f ramtidsstudier ska vitalisera den demokratiska debatten förefaller det rimligt att man strävar efter att nyttiggöra de kommunikationsformer som har genomslag. Och inte lämnar dessa helt till kommersiella ändamål.

72 Perspektiv pá framtidsstudierna

Antagligen kan en fortsatt öppenhet och nyfikenhet i sådana här frågor inte f rikopplas f rån en generationsproblematik för f ramtidsstudier som disciplin. Det kan finnas en risk att de arbetsformer och perspektiv som hittills tillämpats inte tillräckligt radikalt omprövas gentemot framför allt yngre generationers erfarenheter och villkor; i värsta fall infinner sig risken att en fortsatt verksamhet efterhand sållar sig till mängden herrklubbar med lätt museal prägel. Även ur denna synvinkel är det därför angeläget att det i en fortsatt verksamhet skapas tillräckligt utrymme för experiment och nytänkande vad gäller framtidsstudiers kunskapsideal, metod- samt ämnesval.

3.12 Globala framtidsstudier

Den första globala modelltraditiønen

Jordklotets yta är ca 510 milj km” (varav 71 % hav). På den ytan och omedelbart under ska mänskligheten med hjälp av den energi vi kan tillgodogöra oss från solen finna former för överlevnad. Vårt klot kan inte för all framtid rymma en ständigt ökande befolkning som med hjälp av tilltagande energiomvandling skapar en allt större materiell produktion. Detta kan kallas för den exponentiella tillväxtens problem. Redan Malthus brottades med det i sin skrift Om befolkningsfrdgan (1798).

Mellan 1950 och 1970 ökade världens befolkning med i genomsnitt 1,9 %/år (från 2500 milj till 3600 milj). Under samma period var den genomsnittliga ekonomiska tillväxten ca 5 %/år. Energiomvandling och uttaget av naturresurser ökade kraftigt varje år. Rachel Carsons Tyst vâr (1962) inspirerade under 60-talet till en mängd forskningsrapporter om tilltagande globala ekologiska problem. I slutet av 60-talet fanns det därför på många håll en stark oro över mänsklighetens f ramtid.

Tillväxten.: gränser blev det första stora inlägget i den globala f ramtidsdebatt som inleddes omkring 1970. Den baserades på ett arbete med en systemdynamisk modell (World 3) som utarbetades vid MIT på uppdrag av Romklubben - en informell sammanslutning av engagerade - och tämligen etablerade - individer.

Budskapet i rapporten var att tillväxtens gränser för planeten skulle uppnås någon gång under nästa århundrade om de existerande tillväxttendenserna i världsbefolkning, livsmedelsproduktion och resursuttömning fortsatte. Det mest sannolika resultatet skulle bli en plötslig och okontrollerbar nedgång i både befolkning och industriproduktion. Man framhöll vidare att det är möjligt att undvika detta öde genom att styra in utvecklingen mot en global jämvikt innebärande stabil befolkning och stabil kapitalstock. Datoranvändningen gav, vid den tidpunkten, extra tyngd åt argumenten.

Perspektiv pd framtidsstudierna 73

Modellen av Malthus. På väsentliga områden saknade den var inspirerad återkopplingar, tex marknadsmekanismer som genom prishöjningar reagerar på resursuttömning och ger drivkrafter till teknikutveckling och omställning. Därmed missade man den väsentliga diskussionen om vilka områden som kan marknadsmekanismerna när antas ha otillräckliga återkopplingar (hur fungerar - man bortsåg från det gäller skogsdöd t ex?). Modellen var sant global regionala, ekonomiska och andra olikheter.

Kritiken blev omfattandeDet blev också det fortsatta modellbyggandet. Romklubben satsade på ytterligare flera projekt vilka avsåg att fånga upp den kritik som riktats mot Tillväxtens gränser. Mesarovic & Pestel utvecklade en med ett stort antal regioner, sektorer och integrerad världsmodell(WIM) hierarkier. Modellen interaktiv, dvs man kan hela tiden fatta beslut gjordes (ändra antagandena) medan den arbetar - den var uttalat avsedd som hjälpmedel för beslutsfattare. Modellen bestod av ett tiotal undermodeller vilka var successiva Till sist blev den så komplicerad att för sig genomgick förbättringar. den endast i begränsad omfattning blev f attbar för oinvigda: de beslutsfattare den var avsedd för kunde inte bedöma om modellresultaten var rimliga eller inte.

Den latinamerikanska världsmodellen (LAWM) som utarbetades vid Barilocheinstitutet i Argentina blev tredje världens svar på World 3. Den tog sin som World 3 bortsåg ifrån. Modellen var utgångspunkt i den globala ojämlikhet att maximera förväntad levnadsålder som normativ, den utgick från värderingen var det kriterium man valt för livskvalitet. Med en komplicerad optimeringsfördelades produktionsfaktorerna kapital och arbete kontinuerligt till de lösning sektorer som under körningens gång för tillfället gav det högsta bidraget till livskvalitetens Undermodellen för befolkningsutveckling innehöll höjning. sociala till de demografiska variablerna: ökad livskvalitet återkopplingar resulterar långsiktigt i sjunkande f ödelseöverskott. Modellen gav således en bild inte av vad som är sannolikt utan av vad som i princip är möjligt. Det budskapet var tydligt: de väsentliga faktorerna för mänsklighetens övergripande framtid på jorden är inte fysiska utan sociala och politiska.

Det var också en slutsats som modellteamet vid det brittiska mil jöministeriet

kom fram till i sina modellstudier (SARUM) som initierades av diskussionen tillväxtens gränser. För att underlätta analysen av vad man kan - och kring inte kan - använda globala systemmodeller till byggde man en egen f lersektorsmodell i likhet med WIM. Den var - till skillnad från de tidigare - baserad på nationalekonomiska beteendeantaganden. Till skillnad från vad grundläggande i ekonomiska modeller hade dock dessa kompletterats med som år vanligt antaganden som innebar att en del viktiga anpassningar inte ägde rum via marknadsmekanismerna. Modellen gav alltså utrymme för politik. Den kom till användning i OECD:s framtidsstudie Interfutures.

FUGI blev det japanska svaret på den utmaning som Tillväxtens gränser hade åstadkommit. Modellkonstruktionen avspeglade också Japans speciella roll som

74 Perspektiv pá framtidsstudierna

ett högindustrialiserat land starkt beroende av en fredlig utvecklng i sin omvärld. Modellen var uppbyggd av tre undermodeller. Den första var en global statisk input-output-modell, välkänd från ekonomisk teori, som analyserade varuflöden mellan 15 regioner. Den andra undermodellen var en global dynamisk makroekonomisk modell indelad i samma regioner som föregående. Utvecklingen i den modellens sex sektorer (för varje omvandlades region) till nya koef f icienter som matades in i input-output-modellen. Den tredje undermodellen var en global metallresursmodell utan direkt samband med de övriga.

FNs globala modell (UNGM) blev den sista i den diskussionsvág som följde direkt efter World 3. Modellen konstruerades under ledning av Vassily Leontief f och blev klar 1977. I grunden är det en statisk input-output-modell där världen indelats i 15 regioner och 45 sektorer, varav 13 producerar olika typer av miljöförstöringar eller renare miljö. Produktionen av avfall kunde därmed studeras integrerat med produktionen av nyttigheter. Den metodmässiga innovationen bestod i att man löste problemet att hantera såväl fysiska som monetära storheter i samma modell. Mineralproduktionen kunde studeras såväl i ton som i dollar. slutsatserna från modellarbetet redovisades i skriften The Future of the World Economy. Även FN-studien slog fast att tillväxtens gränser är sociala, politiska och institutionella. Några fysiska hinder för en accelererad i u-lånderna finns utveckling inte. De utvecklingsansträngningar och investeringar som f n görs i u-länderna är som helhet otillräckliga för att minska klyftan mellan i- och u-länder. För att råda bot på detta krävs, menade man, genomgripande förändringar i världsordningen.

Den institutionella modelltraditionen

Till stor del oberoende av traditionen f rån Tillväxtens har det sedan gränser 60-talet förekommit ett ekonometriskt modellbyggande inom stora internationella organ för att ge underlag för deras reguljära verksamhet. Många av dessa modeller har varit inriktade av i

på prognoser framtidsstudiesammanhang

kortsiktig karaktär. Världsbanken utvecklade i början av 70-talet en modell som simulerade internationella handels- och valutaströmmar mellan länder (SIMLINK). Denna enkla modell har reviderats flera gånger. För närvarande arbetar banken med flera modeller av olika profil. Bankens prognoser (exempelvis i den årliga World Development Report) baseras på samman jämkningar av modellresultaten.

FN-sekretariatet använder, för sitt arbete med World Economic Outlook och World Economic Survey sedan 60-talet en flera reviderad gånger Global Ekonometrisk Modell. Den ger prognosförslag på kort och medellång sikt. UNCTAD och UNIDO i slutet av 70-talet byggde en gemensam modell, UNITAD, för att få underlag för sina studier inför FNs tredje utvecklingsártionde. Sedan 1985 använder UNCTAD en nyutvecklad global modell (SIGMA) för sin handels- och utvecklingsrapport. Flera övriga FN -organ använder sig av globala modeller.

Perspektiv pá framtidsstudierna 75

OECD använder sin INTERLINK-modell för att få underlag för de ettärsprognoser man publicerar två gånger om året i OECD Economic Ourtlook. Det är en modell som anpassar det underlagsmaterial organisationen får från sina medlemsländer så att det blir samstämmigt. I de fall internationella organ dragit i gång regelrätta f ramtidsstudier har man vanligen satt upp speciella arbetsgrupper för det ändamålet (Leontieffs studie åt FN, Interfutures inom OECD t.ex.).

Globala scenarier

Det globala systembyggandet trängde för en tid undan scenariotekniken i diskussionen om världens framtid. En sådan hade ju vuxit fram inom den s k RAND-traditionen:

Herman Kahns Är 2000 från 1967 är den självklara klassikern i det sammanhanget. Den var banbrytande när det gäller tillämpningen av den scenarioteknik som utvecklats inom försvarsplaneringen på f ramtidsstudieområdet. Trots de omfattande diskussionerna i skriften om hur överraskningsfria och överraskningsfyllda utvecklingar kan hanteras bar arbetet starka spår av 60-talets föreställningsvårld. Nu, när mer än hälften av prognosperioden gått, visar det sig också att dagens problembild till stora delar ligger utanför de ramar som diskuterades i År 2000. Inför ZOO-årsminnet av USAs s jälvständighetsf örklaring publicerade Kahn även en skrift om De kommande 200 åren (1976). Det är en i grunden optimistisk studie om Övergången till ett postindustriellt samhälle på global nivå.

Kritiken mot det globala systembyggandet och dess inriktning på modellteknikaliteter medförde dock en renässans för globalt scenarioarbete i olika former. Från forskningspolitiska institutet i Sussex (SPRU) riktades tidigt en omfattande kritik mot Tillväxtens gränser. Kritiken resulterade så småningom i en egen scenariobaserad studie - World Futures (1978). Genom att kombinera variablerna tillväxt och fördelning med tre världsåskådningar fick man tolv olika framtidsbilder. De väsentligaste av dessa utvecklades till scenarier för att därigenom ge bilder över hur livet kan gestalta sig i början av nästa sekel.

Den svenska studien Sverige i världen har konstruerat sina scenarier utifrån två grundläggande begreppspar: internationalisering desinternationalisering och konflikt - samarbete. Tillsammans ger de fyra grundläggande sorteringskategorier, grundscenarier, i vilka man försöker placera de utvecklingstendenser man finner. Varje sådant scenario inleds med en intrig där de avgörande aktörerna och deras roller presenteras. Likaså diskuteras olika tänkbara handlingsmönster, varpå de olika tänkbara utvecklingarna byggs upp. Scenarierna har en noggrannhet som delvis gör dem svårgenomträngliga men också ger dem en del av det formaliserade modellbyggandets fördelar i kombination med viss bibehållen frihet att ge händelseutvecklingen gestalt.

76 Perspektiv pá framtidsstudierna

Spånnvidden i den här traditionen år stor. Under 70-talet har en del av den politiska thrillern börjat få form av insiderbetonade f ramtidsskildringar. Sammanbrottet av William Clark (1984) år en sådan. 1979 ârs krasch av Paul Erdman år ett annat exempel i samma genre.

Mot en syntes?

OECDs stora framtidsstudie Interfutures kombinerade modellbyggande (SARUM) och scenarioteknik med specifika studier över långsiktiga utvecklingsdrag i enskilda sakområden. Scenarierna utgick från spänningen mellan integration och konflikt och omfattade fyra grundläggande variabler: relationen mellan u-länder, mellan dessa och i-lånderna, relationerna mellan i-länderna inbördes samt relationerna inom u-lånderna. Av alla tänkbara kombinationer valdes sex ut som bas för scenarierna. Dessa omspänner såväl harmoniska högtillväxtuvecklingar som postmaterialistiska lågtillväxtscenarier och konfliktfyllda internationella f ramtider.

Scenarioarbetet vid SPRU inom ramen för arbetet med World Futures resulterade också i ett samarbetsprojekt med UNITAR (Worlds Apart - Technology and North South Relations in the Global Economy ). Även det arbetet är uppbyggt som ett samspel mellan modellarbete i systemanalytisk anda, avancerad scenarioteknik och djupare fallstudier på specifika områden. Målsättningen var också att finna vägar att ge de modellbaserade studierna mer kött på benen och de scenariobaserade tillgång till ett fastare skelett.

Arbetet med GLOBUS vid Wissenschaftzentrum i Berlin inleddes redan 1976 under ledning av Karl Deutsch. Romklubbens kårnproblem - tillväxtens fysiska gränser - finns inte med i modellen. Man använder sig i arbetet av nationer med regeringar som kan fatta beslut och påverka utvecklingen. Förändringar kan äga rum som små kontinuerliga processer (lämpliga för systemdynamiskt modellarbete) men också som överraskande händelser/beslut vilka ger chockeffekter på systemet. Det politiska systemet har större betydelse än vad det haft i tidigare modeller.

GLOBUS år uppbyggd av 25 nationer (de viktigaste i olika avseenden samt vissa typnationer). Nationella data hanteras av en nationsmodell - i sin tur uppbyggd av sex undermodeller, varav tre kan sågas hantera ekonomiska variabler och tre politiska. Agerandet mellan nationerna styrs av två styrmodeller som knyter ihop de internationella aktörerna med varandra. Dessa styrmodeller skapar också enklare sökprocesser - GLOBUS led under lång tid av att den var för komplicerad för de tillgängliga datorerna. Modellen blev klar 1985.

Till skillnad från övriga globala modeller ger GLOBUS resultat i frågor om kapprustning, balansen mellan sociala utgifter och försvarsutgif ter och andra

Perspektiv på framtidsstudierna 77

liknande politiska frågor tillsammans med mer traditionella ekonomiska indikationer.

Metodologiska slutsatser

Det år svårt att dra entydiga slutsatser av metodutvecklingen på området. Det globala modellbyggandet har sitt ursprung i flera intellektuella traditioner vilka sammanstrålat och omorienterat sig i olika omgångar. De stora resurssatsningarna bakom varje enskild modell medför också att existerande modeller försvaras av starka intressegrupper.

Den systemanalytiska modelltraditionen som svarade upp mot Romklubbens kärnproblem genomgår väsentliga tyngdpunktsförskjutningar från World 3 och framöver. Uppfattningen om ett globalt problem trängs undan av en som identifierar skillnader mellan regioner och samhällen. Uppfattningen om tillvåxtens fysiska gränser ersätts av en om sociala, politiska och institutionella gränser. Samtidigt får också de stora ekologiska problemen mindre tyngd. Ekonomisk teori får allt större plats i modellerna. Ett svar på kritiken mot modellernas förenklingar - vilket definitionsmåssigt år modellers uppgift - blev också att bygga mer komplicerade och svårbegripliga modeller. Detta gynnades av datateknikens utveckling under 70-talet. Ett globalt humanekologiskt systemperspektiv ersätts således av ett globalt ekonomiskt systemperspektiv. Sökandet efter finansiering av projekten och en mer rumsren akademisk position förefaller också ha bidragit till den hår utvecklingen.

GLOBUS-projektet representerar - inom den storskaliga modellbyggartraditionens ram - en reaktion mot denna tendens. Det globala systemet år i det projektet inte enbart ett ekonomiskt system utan även ett politiskt. En annan och mer radikal tendens år att tona ned modellbyggandets roll i enskilda projekt och kombinera dem med andra f ramtidsstudiemetoder, t ex scenarioanalys. Interfutures och WorldsApart är exempel på sådana kombinationsprojekt. I det senare styrdes själva modellbygget av ambitionen att den skulle bli så enkel att den kunde hanteras tillsammans med mindre f ormaliserade analysformer.

Den här utvecklingstendensen förtjänar uppmärksamhet. Möjligheterna att konstruera små och relativt enkla modeller har ökat kraftigt på 80-talet till följd av utvecklingen på persondatorsidan. Enkla systemdynamiska modellsamband kan ritas direkt på PC-skärmen utan föregående kunskaper i programmering. Det skapar förutsättningar för projekt där modellerna blir integrerade delar i snarare än bärare av f ramtidsstudierna. Kulturklyftorna mellan systemorienterade och andra framtidsstudier kan minska.

De modellbaserade f ramtidsstudierna har vanligen inte gjorts med ambitionen att producera auktoriserade - - över sannolika framförutsägelser prognoser tider. En del av kritiken mot dem har hår skjutit över målet. Ambitionen har varit att studera samband mellan olika fenomen i vår totala miljö och de

78 Perspektiv pd framtidsstudierna

långsiktiga konsekvenserna av olika förhållningssätt till omgivningen. Modellstudiernas resultat blir av mycket allmän karaktär, dvs av typen i de flesta fall ger lösningar där länder väljer att samarbeta bättre totalresultat än om man väljer en konfliktlösning.

Tillvåxtens gränser igen

President Carter gav 1977 i uppdrag åt ett litet federalt organ (Council on Environmental Quality) att studera de sannolika förändringarna i befolkning, naturresurser och miljö för att därigenom ge underlag för USAs långsiktiga planering. 1980 publicerades rapporten - The Global 2000 Report to the President, 800 sidor som blev en storsäljare. Rapporten är pessimistisk i sin grundton: fortsatt befolkningsökning, mer nedsmutsning, försämrad ekologisk balans, i många avseenden försämrade levnadsförhållanden jämfört med 1980.

Rapporten som överräcktes till president Reagen gav upphov till en omfattande kritik av ett slag som påminner om mottagandet av Tillväxtens gränser 8 år tidigare. Kritik riktades såväl mot modellbyggandet som mot den bristande tilltron till ekonomiska anpassningsmekanismer. 1984 publicerades en lika omfattande motbok om The Resource ful Earth som producerats under ledning av Julian Simon och Herman Kahn (som avled under projektets gång). I sammanfattning är projektets slutsatser diametralt motsatta den ovan nämnda rapportens. De centrala miljö- och resursproblemen blir allt mindre i omfattning.

Båda studierna baserar sig i hög grad på existerande forskningsresultat vilka utvalts, sammanställts och analyserats utifrån olika metodmässiga utgångspunkter. Sammantagna illustrerar dessa rapporter den spännvidd mellan djup oro och tillförsikt i förhållande till de stora framtidsfrågorna som finns på alla nivåer i samhället och det behov som finns att föra en kontinuerlig diskussion i dessa frågor.

Det globala modellbygge som förekommer inom för institutioner som

ramen

Världsbanken och FN har som regel andra ambitioner. Aven i dessa fall är man angelägen att finna grundläggande samband. Därutöver finns dock ambitionen att spå.

Denna internationella prognosverksamhet lämnar emellertid mycket Övrigt att önska. Sedan 1970 har Världsbankens prognoser med påfallande regelbundenhet missat den faktiska utvecklingen av världsekonomin. I grunden gäller samma förhållande för FN -systemets prognosverksamhet. Förhållandet gäller f .ö. också de resultat som vår egen långtidsutredning kan visa upp. Under samma period

framtidsstudierna 79 Perspektiv pá

har modelltekniken och datateknologin utvecklats kraftigt. Verkligheten förefaller ha blivit mer svárhanterlig.

3.13 Framtidsstudier som internationell företeelse

Internationellt är framtidsstudier en tämligen heterogen verksamhet. En amerikansk sammanslutning, World Future Society, publicerar referat årligen och recensioner av framtidsstudier från olika delar av världen. Studiernas spännvidd framgår av att de klassificeras under 17 delområden. Av 867 böcker, artiklar m.m. som behandlades under 1984 (Future Annual, Survey 1984) hamnade de flesta (74) inom området försvars- och nedrustningsfrågor tätt åtf öl jda av områdena samhälle/politik, ekonomi, globala studier samt kommunikationer (inkl. telekommunikationer och informationsteknologi).

Som de definieras i sammanhanget är f ramtidsstudierna också en ung företeelse; av de 269 tidskrifter som bedöms intressanta för området har 2/3 tillkommit efter 1970, hälften efter 1975.

Framtidsstudierna har inte utvecklats likadant i alla länder. Det systemanalytiska och planeringsinriktade arvet från krigsslutet har emellertid haft en betydande genomslagskraft även om det kommit att stöpas i en mängd olika nationella formar. Det är också uppenbart att framtidsstudiernas skilda utveckling i olika länder - till följd av att de varit en ung och relativt begränsad företeelse - i vissa fall påverkats av de starka personligheter som ägnat sig åt dem.

Det år svårt att finna entydiga mönster i de likheter och skillnader som finns länderna emellan. Den nordamerikanska f ramtidsstudietraditionen skiljer sig emellertid i ett väsentligt avseende från vad som år vanligt i Europa: inslaget av policyanalytiska och framtidsorienterade konsultorgan - think tanks - är stort. Det är fråga om institutioner som vanligen opererar på uppdragsbas åt myndigheter, institutioner och företag under kommersiella villkor. Den europeiska organisationsmodellen för policyanalys och har långsiktig planering huvudsakligen givit upphov till offentliga rådgivningsorgan vilka på olika sätt knutits till makthavarna. Intresset för den här typen av långsiktigt inriktade rådgivnings- och planeringsorgan varierar emellertid kraftigt mellan de europeiska länderna. Sålunda har länder med starka planeringstraditioner som Sverige, Nederländerna och Frankrike hållit sig med ett eller flera organ av det hår slaget; i Österrike diskuterar man att inrätta ett. Även Storbritannien har haft ett litet övergripande organ av framtidsstudiekaraktär. I Norge, Danmark, Västtyskland och Finland har emellertid intresset varit litet. I

Östeuropa har framtidsstudier i hög utsträckning knutits direkt till den

långsiktiga planeringen.

6-SOU 33

80 Perspektiv pá framtidsstudierna

Bland forskningsmiljöerna är det främst i tvärvetenskapliga sådana - gärna separata institutsbildningar - världen över som f ramtidsstudier förefaller växa f ram. Begreppsbildningen är inte heller entydig: vad som i ett land utvecklas till f ramtidsstudier blir på andra håll f redsf orskning eller perspektivanalys t ex. Nationella vetenskapliga och f orskningsorganisatoriska traditioner får således betydelse för framtidsstudiernas framvåxt i sådana miljöer.

I likhet med flera andra tvärvetenskapliga och sektorövergripande verksamheter har framtidsstudierna världen över inte enbart en normalvetenskaplig och välartad sida. De har också haft drag av andningshål eller alternativföreteelse på tvärs mot förhärskande praxis. Exempel på det finns från forskningsinstitutioner och även offentliga planeringsorgan i många länder.

I Norge har det inte skapats något samlat institut för f ramtidsstudier. De olika strömningarna i den internationella framtidsstudietraditionen har i stället kanaliserats till ett flertal mijöer. En sådan miljö är f redsforskningsinstitutet (PRIO) som till stor del är resultatet av den internationellt uppmärksammade ställning som Johan Galtung erhållit. Till PRIO har såväl långsiktigt inriktad freds- och konfliktforskning som utvecklingsforskning lokaliserats.

Den systemdynamiska traditionen fick tidigt ett starkt fäste i Norge. Norrmannen Jörgen Randers var en av medlemmarna i projektgruppen bakom Tillväxtens gränser. Han blev sedan den förste ledaren för Gruppen för Resursstudier (GRS) som Norges teknisk - naturvetenskapliga forskningsråd (NTNF) byggde upp i början av 70-talet. GRS ägnar sig till en del åt framtidsstudier inom ramen för de breda ramar man fått. Nyligen har man åt NTNF utfört en perspektivanalyse över Norges industriella framtid.

Industriøkonomisk Institutt i Norge har också, på förslag från den s.k. Gyllenhammargruppen för utvidgat ekonomiskt samarbete i Norden, föreslagit ett Nordiskt senter for perspektivanalyse och företagsstrategi där man i förarbetena talar om en think tank för att utarbeta scenarier för den nordiska utvecklingen.

Till detta bör man så lägga det förhållandet att norsk samhällsvetenskaplig forskning i många fall har en inriktning mot stora och övergripande samhällsproblem. Delvis med utgångspunkt i denna samhällsvetenskap och med rötterna i norska samhällsförhållanden med starka ekologiska intressen finns i Norge en tradition av samhällsdebatt om den långsiktiga utvecklingen av det norska samfundet. Den diskussionen har också resulterat i det efter svenska förhållanden stora norska projektet Alternativ framtid som inleddes hösten 1985. Därtill kan man notera att en del av de planeringsinriktade f ramtidsstu-dierna fångas upp genom att man till det norska allmänvetenskapliga forskningsrådet f ogat ett särskilt råd för forskning om samhällsplanering(RFSP).

Danmark uppvisar ett mer anarkistiskt förhållningssätt till framtidsstudieområdet. Några riktade centrala initiativ eller organisationsbildningar har inte

i Perspektiv pâ framtidsstudierna 81

tillkommit. Istället har en del privata företag eller stiftelser vuxit fram (Egmondfonden t ex). Man kan dock betrakta tillkomsten av Roskilde universitetscenter (RUC) och delvis också Aalborg universitetscenter på 70-talet som ett sätt från danska statens sida att på bred front fånga upp en del av det samhälls- och framtidsintresse som på andra håll kanaliserats i omvärlds-, särskilda institutsbildningar. Båda dessa centra fick en tvärvetenskaplig profil i forskning och undervisning. I Danmark har dessutom en del av det teknikorienterade f ramåtblickandet tagit formen av teknologivärdering. Från det danska teknologirådet har två utredningar om sådan verksamhet publicerats under 80talet. I teknologistyrelsens utvecklingsprogram på 1500 mkr satsas 20 mkr på teknologivårdering. Parallellt med detta finns inom det samhällsvetenskapliga forskningsrådet ett initiativ för forskning om olika aspekter på sambanden mellan teknik och samhällsutvecklinglnom det ryms även en del forskningsprojekt av klar framtidsstudiekaraktär.

I Finland har f ramtidsstudietraditionen dominerats av Pentti Malaska som också är medlem i Romklubben och ledande i det finländska sällskapet för framtidsstudier. Finlands akademi hade tidigare en sektion för f ramtidsstudier. Akademin stöder flera f ramtidsstudieprojekt vid universitet och forskningsinstitutioner. Vid den ekonomiska planeringscentralen(TASCO) som lyder direkt under statsministern arbetar man med ett projekt om Finlands ekonomi år 2000. Projektet är väsentligen inriktat på bransch- och sektorsvisa trendframskrivningar och konsistensprövningar av dessa.

I Nederländerna har det vetenskapliga rådet för regeringspolitik (WRR) karaktär av oberoende sektorövergripande offentligt finansierad think tank som i hög grad är inriktat på f ramtidsstudier. Inom det holländska planeringssystemet finns ytterligare mer sektorspecifika organ inriktade på långsiktiga har under förändringar. Flera organ inriktade på långsiktig teknologiutveckling senare år vuxit fram främst i anslutning till teknologiskaforskningscentra

I Västtyskland bedrivs mycket forskning vid fristående och mer eller mindre tvärvetenskapliga forskningsinstitut, ofta kopplade till stiftelser av olika slag. Flera av dessa har också bedrivit framtidsstudier, t ex Max Planck-institutet och Institutet för systemanalys och systemforskning (ISI) i Karlsruhe knutet till Frauenhofer-stiftelsen. I Berlin finns också ett uppdragsforskningsinstitut, Institutet för f ramtidsstudier och teknologivärdering (IZT). Vid Wissenschaf tzentrum, som är ett paraplyorgan för ett antal tvärvetenskapliga forskningsinstitutioner i Berlin, förekommer f ramtidsstudier av olika karaktär. Mest bekant är det stora GLOBUS-projektet.

Österrike har under 70-talet varit något av ett centrum för den systemanalytiska framtidsstudietraditionen. Väsentligen beror det på det Internationella institutet för tillämpad systemanalys(I[ASA) som förlagts dit. Sedan en tid pågår också en diskussion om inrättande av ett institut för studium av teknologiutveckling och långsiktsef f ekter knutet till vetenskapsakademin. Som förebilder i den diskussionen nämns såväl det svenska f ramtidsstudiesekretari- s atet som det holländska WRR.

Perspektiv pâ framtidsstudierna

I Frankrike har det efter 1982 förekommit omfattande institutionella förändringar för att förbättra forsknings- och teknologipolitiken. Bland organ med uppgifter av framtidsstudiekaraktär kan nämnas Centre de Prospective et

dEvaluation (CPE) vid forskningsministeriet, Centre dEtudes des Systémes et

des Technologies Avancées(CESTA) som är ett oberoende och offentligt institut som lämnar rapporter till f orskningsministeriet samt Observatoire Français des Technologies Avancées (OFTA). Inom det franska planeringssystemet har man på senare tid genomfört flera stora f ramtidsstudier och kollokvier om Frankrikes utveckling fram mot sekelskiftet.

Redan på grund av sin storlek intar USA en särställning. Därigenom blir det också möjligt att finna exempel på de flesta förekommande utvecklingsriktningarna på f ramtidsstudiernas område. Den stora omfattningen av uppdragsfinansierade think tanks är dock tydlig. Av sådana finns ett stort utbud med olika inriktningar; från sådana som ägnar sig åt bedömningar av långsiktig teknikutveckling åt det amerikanska försvaret till den humanekologiskt inriktade Worldwatch Institute. I Washington finns också ett antal offentliga organ av intresse i sammanhanget. Mest känt är Office of Technology Assessment (OTA) som utför uppdrag åt den amerikanska kongressen.

Vid flera universitet finns institutionsbildningar med inriktning på f ramtidsstudier i olika former. MIT har traditioner på området - det var där som Tillväxtens gränser blev till.

Canada uppvisar en splittrad bild när det gäller framtidsstudier. En del av det långsiktiga och framtidsinriktade arbete som drogs igång under 70-talet har avslutats eller minskats i omfattning. Samtidigt förekommer f ramtidsstudier på flera nivåer i det kanadensiska samhället. Inom departementsorganisationen finns en del framtidsstudieenheter. För något år sedan avslutades en mycket stor nationell f ramtidsstudie över Canadas framtid (MacDonaldkommissionen). Inom forskningsrådsorganisationen (Science Council) finns sedan några år en enhet som ägnar sig åt framtidsstudier främst på det tekniskt-vetenskapliga området. I Montreal finns ett litet uppmärksammat framtidsstudieinstitut, Gamma-institutet, som arbetar på uppdragsbas och har verksamhet på flera håll i världen.

De framtidsstudietraditioner som växte fram i USA och Europa fick aldrig samma genklang i Japan. Intresset för den långsiktiga utvecklingen koncentrerades där till samspelet mellan de tunga industrigrupperna och det statliga planeringssystemet när det gäller att driva på teknisk-industriell utveckling. En central roll i det sammanhanget stora ministeriet spelas av det mycket för internationell handel och industri, MITI. De flesta japanska tankefabrikerna har en utpräglat snäv teknisk-industriell prägel; det gäller såväl Mitsubishi Research Institute som Nomura Research Institute. Ett undantag år möjligen det forskningspolitiska institutet NIRA - National Institute for Research Advancement - där man ägnar sig åt långsiktiga problem av bredare karaktär.

Perspektiv framtidsstudierna 83 pâ

Think tanks - tankefabrlker

Föreställningen bakom den amerikanska tankefabriken är att man genom ett oberoende intellektuellt högtstående organ ska få fram underlag för rationella beslut. Dessa tankar återfinns f.ö. redan i Francis Bacons Nya Atlantis. Tankefabrikerna växte också i upp ef terkrigstidens USA med ambitionerna att fungera som tvärvetenskapliga och probleminriktade rådgivare.

Den här formen av policyanalys och rådgivning skapar emellertid sina egna problem vilket uppmärksammats i ett flertal studier. Tankefabrikerna förefaller utveckla en annan form av rationalitet än den som förekommer i det politiska systemet, rekryteringen till institutionerna är i praktiken mindre tvärvetenskaplig än sitt rykte. Det medför ofta en slagsida mot ekonomisk-teoretiska och hårda vetenskapliga traditioner. Därtill kommer det förhållandet att även en oberoende tankefabrik hamnar i en situation att den måste överleva på marknaden och att den med tiden löper risk att glida in i en intellektuell symbios med sina huvudsakliga uppdragsgivare.

Även Östeuropa uppvisar f ramtidsstudier som följer dominerande

praxis och normer men också sådana som luckrar upp eller rentav utmanar etablerade föreställningar. Den första verkar i hög grad gälla för Sovjetunionen och

Östtyskland. Där görs en del omfattande studier som både till sina metoder,

med stark tonvikt på prognoser och ekonometriska och till sin modeller, organisatoriska/politiska förankring (via vetenskapsakademier och planministerier) är intimt förknippade med övergripande planekonomiska styrinstrument. Däremot förefaller f ramtidsstudieverksamheten i Polen och Ungern representera mer av öppningar mot nya impulser samt möjligheter att bitvis smälta samman Östeuropeiskt och västeuropeiskt f ramtidstänkande. Verksamheten vid Laxenburg (Wien) i främst IIASAs regi har haft karaktären av brofäste mellan öst och väst i detta sammanhang.

Når det gäller f ramtidsstudiernas ställning inom tredje världen är det svårt att urskilja några generella mönster. Framför allt vid latinamerikanska universitet finns sedan länge avancerade samhällsvetenskapliga och teknologiskt inriktade studier av långsiktig karaktär. Bariloche-institutet i Argentina var också centrum för tredje världens s k svar på Tillväxtens grånser- den latinamerikanska världsmodellen (LAWM). Vid El Colegio De Mexico finns ett särskilt forum för interdisciplinära studier av alternativa metoder att möta framtiden, vid Cieplan i Chile ägnar man mycket forskning åt långsiktiga utvecklingsproblem av särskilt intresse för Latinamerika såsom skuldfrågan och utvecklingen mot demokrati.

Perspektiv pd /ramtidsstudierna

I Indien har flera teknologiinriktade framtidsstudier genomförts liksom en del studier av Indiens långsiktiga utveckling. Där finns också en systemanalytiska stark tradition inriktad på studier av alternativa utvecklingsvägar för utveck- I Kina har en livlig f ramtidsstudieverksamhet vuxit fram under lingsländerna. de senaste 5-6 åren vid ett institut och ett sällskap för f ramtidsstudier knutna till den kinesiska vetenskaps- och teknologiakademien. Främst arbetar man med breda studier kring Kinas långsiktiga utveckling in på 2000-talet samt med metodutvecklingsproblem.

En stor del av den långsiktiga analysverksamhet som förekommer i eller gäller tredje världens länder bedrivs av internationella, huvudsakligen FN-anknutna kommission för Latinamerika (ECLA) som den för organ. Såväl FNs ekonomiska Afrika (ECA) har således ägnat stort utrymme åt den långsiktiga utvecklingen kontinenter. Även UNCTAD, UNESCO, UNIDO och UNITAR på respektive har deltagit i eller stött flera framtidsstudieprojekt (se kap 3.12).

Det svenska u-landsforskningsorganet SAREC stöder tillsammans med FNuniversitetet och ett italienskt stödorgan ett omfattande f ramtidsstudiepro jekt med centrum i Dakar i Senegal. I ett samarbete mellan forskare vid flera afrikanska universitet bedriver man inom ramen för ett kontinentalt nätverk ett projekt om Strategies for the Future of Africa.

Det finns, på internationell nivå två sammanslutningar för f ramtidsstudier: World Futures Studies Federation(WFSF) och den tidigare nämnda World Future Båda organisationerna arrangerar återkommande internationella Society(WFS). konferenser på olika teman. Under åren 1981-84 hade WFSF sitt generalsekretariat förlagt till sekretariatet för f ramtidsstudier/FRN.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att teknologifrågorna utgör det område som på internationell nivå givit flest tillskott till f ramtidsstudietraditionen på 80-talet. Frankrike framstår som det (i institutionellt hänseende) mest spännande exemplet men också i Canada, England, Danmark och andra EG-länder har nya institut, studier eller program upprättats. Flertalet av dessa är kanske renodlat teknologifrämjande men i en del fall behandlas frågorna också i ett bredare teknikvårderingsperspektiv.

Perspektiv pá framtidsstudierna 85

3.14 F ramtidsstudlernas metodproblem

Karakteristiskt för f ramtidsstudier är deras långsiktiga perspektiv med fokusering på framtiden. Ett sådant perspektiv bör, om det skall bli meningsfullt, sträcka framåt utan även långt bakåt i tiden. Historien sig inte bara långt bildar inte enbart en bakgrund mot vilken dagens och morgondagens händelser skall ses; den är en del av vår verklighet.

En del av denna år dold, trots att den kan ha stor betydelse för verklighet nuet och inte minst för diskussionen om vårt val av framtida utvecklingsvägar. Diskussionen om miljöförstöringens kulturella rötter illustrerar detta. Den amerikanske teknikhistorikern Lynn White Jr hävdar att vår tids ekologiska kris beror på den kristna etiken. Bibeln ger, enligt honom, underlag för en härskarattityd över naturen som lett till exploatering och rof f eri. I Humanismen som Iivshállning diskuterar Georg Henrik von Wright på samma tema när han jämför den kristna attityden till naturen med den grekiska. Grekerna uppf attade naturen, det naturliga, som ett ideal och konsten, det onaturliga som en imitation. Kristna filosofer utvecklade i stället motsatsparet naturligt och övernaturligt, där det sistnämnda var idealet; naturen däremot var snarast ett avfall från det gudomliga.

På ett mindre grundläggande plan kan man också hämta exempel ur den krisdiskussion som sedan ett decennium pågår i de gamla industriländerna. Den Mensch och den brittiske ekonomen Freeman hävdar, från tyske ekonomen delvis olika utgångspunkter, att dagens kris i hög grad är resultatet av en grundläggande missanpassning mellan sociala/ekonomiska organisationsformer och den teknisk-vetenskapliga utveckling det moderna industrisamhället skapat. kriser av det slaget återfinner vi många av i historien. De kan Genomgripande bidra till förståelsen av vår egen tid och framför allt ge redskap för förståelsen av de långsiktiga hot och möjligheter vi står inför.

Båda exemplen ovan är hämtade från livligt diskuterade och ifrågasatta studiefält. De illustrerar emellertid nödvändigheten av att framtidsstudier baserar sig på ett långsiktigt perspektiv så att inte nuet ges en alltför stor av framtiden. . betydelse i analysen

Framtidsstudiernas teoretiska och metodmässiga problem har länge diskuterats nivå. En viktig fråga i det sammanhanget har varit deras på internationell ställning mellan konst och vetenskap och de kunskapsteoretiska problemen kring vad man egentligen kan veta om framtiden. En annan gäller framtidsstudiernas orientering i den kunskapsteoretiska och miljöbetingade klyftan mellan och forskning. Diskussionen har också kretsat kring de planering metoder som kommit till användning i f ramtidsstudier, t ex systemanalys/systemdynamik, scenariometoder och delfimetoder bl a.

Sedan slutet av 1970-talet har en förskjutning av diskussionen ägt rum i mot prognosverksamhetens problem. Samtidigt kan man notera ett riktning

86 Perspektiv pá framtidsstudierna

minskat intresse inom många företag och institutioner för långsiktig prognosverksamhet. Diskussionen om prognosverksamhetens kris präglas också av att utvecklingen i industriländerna inte blev vad man hade väntat. 1970-talet blev ett besvikelsernas årtionde. Kärnfrågan i den här diskussionen är emellertid varför tunga och resursstarka prognosgrupper i så hög utsträckning misslyckats med att ge rimliga underlag för debatt och beslut på olika nivåer i samhället.

Forskningsrådsnämnden har såväl genom sitt systemanalytiska samordningsarbete som via SALFO och f ramtidsstudiesekretariatet haft kanaler till den internationella diskussionen om f ramtidsstudiernas metodfrågor. Under 1980talet har också med stöd från FRN tre studier producerats vilka i vid mening varit inriktade på f ramtidsstudiernas metodproblem - en av studierna baserade sig i stor utsträckning på metodmässiga erfarenheter som vunnits i projekt som bedrivits vid sekretariatet för framtidsstudier. Sekretariet för framtidsstudier självt har emellertid väsentligen placerat sig utanför den internationella metoddiskussionen och valt att inte satsa sina knappa resurser på en svensk sådan.

Man kan å ena sidan hävda att den mycket svenska inriktning som framtidsstudierna erhållit gör den internationella diskussionen mindre betydelsefull. Exempelvis är det uppenbart att diskussionen om prognosverksamhetens problem inte har någon omedelbar relevans för den verksamhet som bedrivits vid f ramtidsstudiesekretariatet. Denna har ju inte varit inriktad på förutsägelser utan på mer kvalitativa värderingar av möjliga och (mer eller mindre) önskvärda framtida utvecklingsvägar. Ekonomisk och de prognosverksamhet, metodproblem som sammanhänger med denna, har man också i allt väsentligt avstått ifrån. Likaså har det systemanalytiska inslaget i sekretariatets verksamhet i internationell jämförelse varit av liten omfattning (och dessutom minskat kraftigt under senare år) och genomgående inordnats i vidare pro jektramar.

Å andra sidan kan man hävda att valet att hålla sig utanför metoddiskussionerna och de metodmässigt heta områdena inte bara inneburit att man dragit sig undan från en kritisk granskning av den egna verksamheten. Man har också förlorat möjligheten att konstruktivt bidra till f ramtidsstudiernas (och därmed även den ekonomiska och tekniskt/vetenskapliga prognosverksamhetens) metodutveckling hemma och utomlands. Det är således inte orimligt att tänka sig att de erfarenheter som vunnits när det gäller att värdera alternativa hot och möjligheter och att bygga scenarier hade kunnat bidra till att förnya arbetet med långtidsutredningarna eller skapa intressanta och betydelsefulla komplement till denna verksamhet.

Den dominerande kunskapsteoretiska inställningen inom FRN till f ramtidsstudierna förefaller vara att “framtidsstudier är inte lite olika

f0rskning.(I

versioner finner man den formuleringen i flera remisssvar och utredningar, propositioner om framtidsstudier.) Idéhistoriskt har den bestämningen sitt svenska ursprung i Att välja framtid där f ramtidsstudierna positivt relateras till planering. Med överföringen till F RN försvann denna uttalade koppling utan

Perspektiv pd framtidsstudierna 87

att konsekvenserna för verksamhetens inriktning blev tydligt belysta. Samtidigt som f ramtidsstudierna knöts till ett av de centrala forskningspolitiska organen betonades i propositionen vikten av att f ramtidsstudierna skulle behålla sin mångkulturella dimension. Den organisatoriska lösningen kunde emellertid även tolkas som ett uttryck för att verksamheten skulle anpassas till den normalvetenskapliga forskningens traditioner och kvalitetskriterier. Hävdandet gentemot en sådan tolkning av framtidsstudiernas särart förefaller ha bidragit till den negativa bestämning till icke-forskning som kommit att förknippas med f ramtidsstudieverksamheten.

Föreställningen om f ramtidsstudier som icke-forskning har emellertid också ett internationellt ursprung tämligen oberoende av den svenska diskussionen kring f ramtidsstudiernas väsen och organisatoriska hemvist. Den internationella metoddiskussion som var särskilt livlig på 60- och 70-talen tog huvudsakligen sin utgångspunkt i en anglosaxisk och väsentligen naturvetenskapligt grundad vetenskapsuppfattning. I ett sådant perspektiv blir all samhällelig f ramtidsstudieverksamhet som inte kan hänföras till generella lagar vilka ytterst grundas på empiriska observationer tvivelaktiga. Helmers och Reschers klassiska uppsats Om de inexakta vetenskapernas kunskapsteøri bör läsas mot den bakgrunden. Deras amerikanska lösning blev att tillgripa expertpaneler (delfimetoden).

Frågan om vad som är vetenskap och vad som inte är det är dock inte självklar. Även om ett anglosaxiskt vetenskapsideal dominerar inom svensk f orskning är det uppenbart att det inom humaniora och samhällsvetenskap finns inslag av andra och från europeisk forskning väl kända vetenskapstraditioner och att man t o m skulle få svåra existensproblem om man dem. övergav (Dessa frågor diskuteras mer utförligt i bilagorna 4 och 7).

sekretariatet för framtidsstudier har i stor utsträckning under senare år valt att engagera meriterade humanistiska forskare som projektledare och medarbetare. Arbetet med nya ansatser har emellertid inte förrän helt nyligen ledsagats av en medveten diskussion i vilken sekretariatets metodmässiga erfarenheter relaterats till erfarenheterna f rån annan f ramtidsinriktad verksamhet. Sekretariatet förefaller inte heller ha varit tillräckligt stort för att möjliggöra en ackumulation av erfarenheter vilka kunnat nyttiggöras i senare projekt.

Även om sekretariatet för framtidsstudier i dag är en liten miljö år det uppenbart att man, till följd av en lång rad projekt av olika karaktär, lagt en god grund för ett fortsatt utvecklingsarbete av framtidsstudiernas metoder. Andra bidrag kommer från den kritiska diskussion om de globala systemmodellerna som framför allt förts utomlands och från den omprövning som pågår inom delar av traditionell prognosverksamhet. Det är uppenbart att den senaste tidens utveckling på datorteknologins område också bidragit med nya förutenkla modeller och simuleringar har blivit sättningar: lätt tillgängliga fysiskt såväl som kulturellt - utanför traditionellt datortäta långt miljöer. Förutsättningarna bör således finnas att inom f ramtidsstudiernas område överbrygga den kulturklyfta som redan C.P. Snow noterade.

88 Perspektiv pá framtidsstudierna

Det är svårt att tänka sig en framtidsstudie utan inslag av gestaltning. En framtidsbild över en möjlig eller sannolik utveckling är alltid resultat av en kreativ process där denna framtid skapats utifrån föreställningar (som kan vara mer eller mindre belagda) om nuet och det förgångna. Framtidsstudier (även sådana med starka inslag av modellbygge och systemanalys) får i det här avseendet ett inslag av konst i vid och ursprunglig bemärkelse - något som f .ö. också gäller verksamheterna vid våra tekniska fakulteter och högskolor.

Gestaltande verksamheter uppfyller inte det positivistiska vetenskapsidealets krav. Två målare som med givna yttre förutsättningar ombeds att ge en bild av familjelivet år 2000 kommer inte att skapa lika bilder. Två arkitekter som på samma premisser ombeds att lösa lokalproblemen för ett industriföretag eller bygga ett nytt samhälle kommer likaså att konstruera skilda lösningar. Två framtidsstudier om produktionsorganisationen inom industrin vid sekelskiftet kommer inte heller att ge identiska resultat. Mänskligt skapande uppfyller inte kraven på intersubjektivitet eller kontrollerbarhet.

Inslaget av gestaltning i framtidsstudierna ger också stora möjligheter att arbeta med andra uttrycksformer än den stringent producerade vetenskapliga rapporten. Gestaltningen kan bli ett led i kunskapsbildningsprocessen (t ex skapa nya insikter och bidra till helt nya problemformuleringar och hypoteser) och inte enbart något som, likt forskningsinformation, läggs till i efterhand som ett sätt att föra ut en kunskap som redan vunnits.

Att skapa framtidsbilder (gestalta f ramtider) är inte detsamma som att skapa framtider. Sommarväderprognosen är ett bra exempel på det. När det gäller områden där människorna kan påverka framtiden blir gränsen mellan skapandet av framtidsbilder och f ramtider emellertid diffus. En prognos kan bidra till att uppfylla eller upphäva sig själv. Själva konstruktionen eller publiceringen av ett scenario kan påverka möjligheten av dess realiserande. Såväl den medvetne aktionsforskaren som den omedvetne prognosmakaren står således inför samma principiella problem: att bli delaktig i den samhällsomvandling man också studerar. Framtidsstudier är således med nödvändighet förknippade med de processer som skapar vår framtid. De ingriper (om än mer eller mindre) i samhällsutvecklingen.

Här återfinner man också den koppling till planering som ägnas så mycket utrymme i Att välja f ramtid. I all planering för att skapa framtiden (se även kapitel 2.1) ingår moment som innebär att skapa föreställningar om denna. Planeringsprocessen innebär att föreställningar om en önskad framtid på ett plausibelt sätt kopplas ihop med föreställningar om nuet. Denna hopkoppling sker i stora statliga och privata system ofta med hjälp av systemanalytiska och f ormaliserade metoder. Det avgörande är emellertid planeringstraditionens vana att i strukturerade former arbeta med det ovetbara(det önskvärda, det möjliga etc).

Perspektiv pá framtidsstudierrza 89

diskuterar i bilaga 5 de konsekvenser för problemuppfattning och Benny Hjem metodval som närheten till planerings- och beslutsorgan kan få för policyforskning och f ramtidsstudier. Närheten skapar ett uppifrånperspektiv; problemen utif rån det beslutsfattande organets synvinkel. Existerande instituanalyseras tioner betraktas som givna: även om man hanterar alternativa visioner förlorar som skall förverkliga dem. Möjligheten att man perspektivet på vilka aktörer de nya mönstren bärs fram av nya aktörer uppmärksammas inte. Kopplingarna mellan nuet och framtiden kommer således att begränsas av vad som är plausibelt eller realistiskt ur planeringssystemets eget perspektiv.

Det har ibland framförts till kommittén, att det är för mycket värderingar (politik) i f ramtidsstudier. Det myckna tyckandet skulle också vara ett av de kriterier som skiljer f ramtidsstudier från vetenskap. Till en del förefaller dessa uppfattningar ha samband med de problemområden och de metodansatser sekretariatet valt. Det aktualiserar ett mer generellt problem om värderingars roll i f ramtidsstudier, planering och vetenskap samt ett specifikt om framtidsstudiesekretariatets roll i den politiska debatten. I det här metodavsnittet inskränker vi oss till att behandla det första problemet.

Framtidsstudier är ett sätt att hantera föreställningar om framtiden. Det kan gälla mer eller mindre tänkbara, möjliga, sannolika eller önskvärda framtider. Föreställningar om framtiden hanteras också under andra förtecken av STU, och kon junkturinstitutet t ex. Vetenskaplig forskning är långtidsutredningarna i hög grad i slutändan avsedd att ge underlag för förutsägelser om hur det kan gå om vissa villkor uppfylls. I många av dessa situationer står man i varierande utsträckning inför problemet att hantera värderingar. Varje planeringsprocess innehåller också ytterst ett värdemoment, åtminstone i sina målformuleringar. Närbesläktat med värderingar är f öreställningsramar”, dvs omedvetna begränsi den egna föreställningsvärlden av vad som är möjligt eller tillåtet. ningar

Värderingar kan vara mer eller mindre uttalade eller medvetna. De kan vara föremålet för en undersökning (exempelvis en studie av värderingsförändringar) och de kan påverka analysramen. Samtliga dessa fall ställer metodmässiga krav som är kända och sedan länge har diskuterats i den vetenskapsfilosof iska debatten. (I Sverige fanns en omfattande sådan diskussion åren runt 1970). Ofta, men inte alltid, är de värderingsmässiga problemen inte bara störst utan också mest uppmärksammade bland humanister och samhällsvetare medan de vanligen intar en underordnad (och mer lätthanterlig) roll i naturvetenskaplig forskning.

Det är uppenbart att en studie som arbetar med framtidsbilder av mänskliga samhällen, exempelvis i form av scenarier, måste arbeta med värderingar. Studier som den svenska Sol eller Uran och den holländska En politikorienterad av framtiden låter (på olika sätt) sina tolkningar av olika värdegenomgång bilda underlag för de scenarier man utvecklar. I sådana fall kan man ringstyper självfallet hamna i konflikter med läsarna om tolkningarna är rimliga eller ej. Sådana konflikter kan bero på mer eller mindre uttalade värderingar hos dem som tolkar hos de som ifrågasätter tolkningen). Ingenting hindrar (eller

90 Perspektiv pd framtidsstudierna

emellertid att man, även om man har olika värderingsmåssiga utgångspunkter, diskuterar dessa vårdepremisser, den inre konsistensen, det f aktamässiga underlaget, det möjliga och plausibla m.m. i en framtidsbild man inte tycker om.

En f ramtidsstudie liksom annan liknande verksamhet kan också fungera insiktsskapande, dvs såväl ny kunskap som nya värderingar kan skapas under arbetets gång hos dem som år inblandade i studien - det kan gälla forskaren såväl som de människor som studeras. Sådant kan i sin tur få omedelbar effektmänniskor börjar handla på ett annat sått än vad de (troligen) skulle eljest gjort.

Den pågående kommunstudien vid sekretariatet för f ramtidsstudier har haft en effekt av detta slag. För flera lokala studiegrupper har uppenbarligen själva processen att dra igång med ett omfattande studiearbete haft en frigörande eller aktiverande effekt. Dessa aktionsresultat återfinns såväl på kommunal gräsrotsnivå som på kommunal beslutsfattarnivå. I kommunstudiens fall ingick det i projektförutsåttningarna. Initiativ inom projektet har också lett till de f rikommunf orsök som staten och en del kommuner med under experimenterat senare år.

Problem av detta slag kan vara svårhanterliga. Den kritiska teoritraditionens hållning till f rigörande f orskningsprocesser år dessutom långt ifrån oomstridd i den vetenskapsf ilosof iska debatten. Det viktiga i sammanhanget är emellertid att dessa problem inte på något sätt är unika för framtidsstudierna, de finns på många andra håll i vetenskapliga, journalistiska, planerande och utredande verksamheter. Inom europeisk samhällsvetenskap (och inom tvärvetenskapliga grupperingar) finns också en tradition av aktionsforskning som stött på dessa metodmässiga problem. (Se vidare Friberg, bilaga 7.) Möjligen borde man kunna vänta sig att just träningen att hantera framtidsförestållningar med deras uppenbara inslag av värderingar gör framtidsforskaren mer vaksam gentemot sina egna och andras dolda värdepremisser än vad andra forskare, och utredare vanligen blir.

Frågan hur man mäter kvaliteten på f ramtidsstudier har rönt uppmärksamhet. Den debatten har sitt ursprung såväl i den utvärdering som gjorts av f ramtidsstudiesekretariatet som den kritik som sekretariatet mött för delar av sin verksamhet. Diskussionen ovan visar på svårigheterna att försöka uppställa enkla kvalitetskriterier för en verksamhet som i kunskapssociologisk mening omspânner så vida områden som framtidsstudier gör. Redan rörelsen över disciplingrånser och planeringsmiljöer skapar oenighet och oklarheter över hur verksamheten ska bedömas.

En annan slutsats år att den tendens som framträtt att betrakta framtidsstudier som icke-forskning inte löser några av dessa problem. Framtidsstudierna har en stor snittmångd gemensam med vetenskaplig verksamhet - det finns därför goda skäl att delta i och även initiera till en kunskapsteoretisk och metodinriktad

Perspektiv pá /ramtidsstudierna 9l

diskusssion. En sådan diskussion bör kunna dra nytta av framtidsstudiernas koppling till andra miljöer än de traditionellt vetenskapliga och således bidra till att utveckla långsiktig analys och f ramtidsinriktad verksamhet över huvud taget i samhället.

En tredje slutsats är att kvalitetsproblemet i stor utsträckning år organisatoriskt och sociologiskt. Den största garantin för en f ramtidsstudieverksamhet av god kvalitet förefaller vara att ge den en omfattning som inte är underkritisk, att ge den möjligheter rekrytera kvalificerad personal och att se till att den arbetar i en internationell och inhemsk där den utsätts för kritisk miljö granskning.

Detta innebär inte att man bör avstå från att försöka formulera direkta kvalitetskriterier. Aant Elzinga ger i bilaga 5 exempel på några sådana tagna ur vetenskapsteoretisk forskningstradition vilka kan bilda underlag för en fortsatt diskussion i ämnet. Liknande kriterier diskuteras i den metodstudie som producerades med stöd från FRN för några år sedan (Methods in Futures Studies). I detta betänkande har också vid flera tillfällen nämnts att framtidsstudier bör vara plausibla och ha gestalt. Redan att ställa sådana krav tvingar f ramtidsf orskaren till eftertanke. För att vara plausibel måste en f ramtidsstudie vara kunskapsteoretiskt korrekt (uppfylla kraven på internlogik t ex). Den måste också vara empiriskt korrekt: utsagor i den får inte strida mot vad man faktiskt vet är sant. Den måste ha en förankring i åtminstone någon existerande och urskiljbar tendens, vårdeuppsättning eller föreställningsram. Den måste hänga ihop, dvs nuet och framtiden måste vara sammankopplade på ett möjligt sätt. Den bör ha tydliga och urskiljbara förutsättningar, dvs premisserna för arbetet bör vara tydliga och avvikelser från dominerande föreställningar och värderingar bör motiveras. Hit hör också att f ramtidsstudier bör vara förknippade med produktion av alternativa framtidsbilder. Reellt kan detta innebära såväl att enskilda framtidsstudier i flera alternativa utmynnar bilder som att de framtidsbilder som produceras ges karaktär av alternativ till sådant som produceras på annat håll. Det måste också (när framtidsstudierna gäller samhällsprocesser) vara möjligt att urskilja bärare av de förändringar som studeras. Kraven på gestalt, slutligen, kan sägas vara ett krav att sätta kött på benen: de studerade tendenserna fogas samman så att helheten kan urskiljas.

Kriterier av det här slaget måste emellertid växa fram och prövas offentligt och i anslutning till f ramtidsstudieverksamheten. Det bidrag en statlig utredning kan ge är snarast att bidra med de organisatoriska förutsättningarna.

överväganden och förslag 93

4 och

överväganden förslag

4.1 Allmänna överväganden

Framtiden skapas - den kommer inte. En grundläggande värdering som varit vägledande för vårt arbete är att alla människor ska ha reella möjligheter att påverka framtiden och således också delta i besluten om denna framtid. Det kräver i förlängningen att människor också har möjligheter att skapa sig föreställningar om framtiden, att hantera framtidsbilder och att värdera hot och möjligheter på lång sikt av vad som händer i nuet.

Det här är mål som ska tillgodoses inom ramen för vårt samhällssystem som helhet. Grundläggande beslut om samhällsutvecklingen ska fattas av demokratiskt valda organ. Offentliga och privata satsningar på forskning, utredningar, utbildning och information avser att bredda underlaget för de individuella och kollektiva val vi ständigt står inför. Våra direktiv framhåller att framtidsstudier kan ge bidrag till en vitaliserad och fördjupad demokratisk debatt. Våra överväganden och förslag nedan baseras i hög utsträckning på de formuleringarna.

1970-talet kom i många avseenden att utvecklas i annorlunda riktning än vad erfarenheterna från ef terkrigstidens första kvartssekel gav direkt anledning att vänta sig. Det medförde besvikelse såväl över den faktiska händelseutvecklingen som över den framtidsinriktade verksamhet som inte på ett tidigt stadium kunde bidra till förståelsen över vilken händelseutveckling som var möjlig eller sannolik. Prognoser, f ramtidsstudier och långtidsplanering hamnade i bakvatten - i Sverige såväl som utomlands - samtidigt som, paradoxalt nog, den ökade osäkerheten över samhällsutvecklingen i princip gjorde genomgripande bedömningar av framtidens hot och möjligheter än mer angelägna än tidigare.

Ett kvartssekel av nästan obruten återuppbyggnad och tillväxt har följts av en lång period med hög arbetslöshet och omprövningar av rotade föreställningar om samhällets organisation och långsiktiga utveckling. Sveriges erfarenheter avviker i en del viktiga avseenden - främst vår låga arbetslöshet - från den bild som är vanlig i Europa(kap 2.6; kap 3.10). Där finns också likheter; en väsentligt lägre tillväxttakt jämfört med 60-talet t ex. Vi menar att ett rikt industriland som Sverige har råd att - och måste - avsätta resurser för att

94 överväganden och förslag

skapa underlag för en bred demokratisk debatt om samhällets långsiktiga utveckling, hot och möjligheter.

sekretariatet för f ramtidsstudier bygger på en svensk politisk reformtradition (kap 2.4 - kap 2.6). Dess rötter i ett demokratiskt planeringstänkande och en offensiv offentlig sektor år starka (kap 2.3). Det har påverkat den allmänna inriktningen och valet av problemområden - såväl de man valde att ägna sig åt som de teknologi- ochgnäringslivsnära domäner man lämnade åt andra. Utvecklingen under 70- och 80-talet aktualiserar en omprövning av verksamhetens inriktning.

Vi noterar också att många av de stora överlevnadsfrågor som aktualiserades under 60-talet fortfarande år aktuella. Det är i flera fall problem vilka tenderar att hamna mellan det politiska systemets stolar eller mellan de vetenskapliga disiciplinernas intresseområden. Även i det här fallet menar vi att ett samhälle som det svenska, med dess traditioner av omfattande och brett engagemang, måste hålla sig med miljöer som känner ansvar för de stora frågorna i debatten.

Förändringarna under 70-talet bidrog till en kris i etablerad prognosverksamhet. Framtidsstudier fick en negativ klang i många miljöer (kap 3.7; kap 3.8; kap 3.14). Denna negativa inställning har också till en del kommit att drabba verksamheten vid sekretariatet för f ramtidsstudier. Vår analys ger emellertid inget stöd för en sådan sammankoppling. Framtidsstudiesekretariatet kan ha upplevts som irrelevant för vissa miljöer och som störande för andra. Den svenska f ramtidsstudietraditionen har dock aldrig varit inriktad på prognosverksamhet av det slag som misskrediterades under 70-talet (kap 3.14). Dock kan man, menar vi, hävda att f ramtidsstudiesekretariatet lämnat delar av de ekonomiska och teknologiinriktade prognosfälten obevakade och i händerna på starka sektorsintressen. Vi noterar även att den f ramåtblickande verksamhet som nu växer fram i företag (kap 3.8) och inom den teknologiska prognostraditionen (kap 3.9; Elzinga, bil 4) har likheter med de öppna metodansatser som varit vanliga i svensk framtidsstudietradition.

Samhällets sektorisering var en viktig utgångspunkt för den f ramtidsdiskussion som fördes i Att välja framtid (kap 2.2). Sektorsmyndigheternas ansvar för att åstadkomma ett långsiktigt och mångsidigt beslutsunderlag slogs fast. Man argumenterade för en ökad samordning på central nivå kring stora samhällsproblem. Framtidsstudiernas roll låg just på denna övergripande nivå. Den direkta kopplingen till planeringssystemet blev emellertid svår att uprätthålla. En orsak, menar vi, är att sektorsorganen aldrig uttryckligen ålagts att ägna sig åt de långsiktiga utvecklingstendenserna ens inom sina egna samhällssektorer. Vi menar att alla myndigheter ska ha ett visst sådant ansvar - exempelvis som grund för den treårsbudgetering som nu växer fram i statsförvaltningen. En annan orsak är att övergripande och långsiktiga verksamheter tenderar att uppfattas som störande för mer näraliggande löpande verksamhet.

Vi noterar i det hår sammanhanget att de internationella erfarenheterna av policy-analytiska institutioner, s k think tanks, är blandade. Såväl i valet av

Överväganden och förslag 95

metod som problem tenderar verksamheten att bli upphängd på beslutsfattarnas problemuppfattning (Hjem, bil 5). Interna policy-analytiska organ löper risk att bli isolerade eller drunkna i löpande ärenden (kap 3.13; bil l). Oberoende organ som lever på policy-analytiska uppdrag tvingas balansera sitt oberoende mot kraven att säkra långsiktig överlevnad. Erfarenheterna ger underlag för slutsatsen att de organ som byggs upp i närheten av beslutscentra bör ges andra arbetsuppgifter och rekrytera andra personer än de oberoende organ som inför offentligheten ska ägna sig åt framtidsfrågor. Det är svårt att i ett och samma organ få plats med såväl oberoendet, långsiktigheten och de stora problemen som närheten till beslutsfattare.

Specialiseringen på kunskapsbildningens område noterades även den i Att välja f ramtid. Den bidrar till ökat djup inom många kunskapsområden men även till snävare perspektiv. Sådant påverkar valet av f orskningsproblem. Det inomvetenskapligt intressanta blir inte självklart samhällsrelevant. De upplevda samhällsproblemen fångas inte alltid in i disciplinernas garn. De fördelar som denna specialiseringsprocess erbjuder när det gäller att effektivisera forskningen kan därför endast uppnås om man samtidigt skapar former att åter sätta samman denna f ragmenterade kunskap till nya helhetsföreställningar(kap 3.6). Vi menar således att de stora satsningar Sverige gör på forsknings- och utvecklingsarbete (störst i Norden - relativt såväl som absolut) måste ledsagas av omfattande satsningar på gränsöverskridande och integrerande verksamheter. Dit hör framtidsstudier. Dit hör också andra verksamheter inom bl a FRNs ansvarsområde.

Sverige är ett litet land som i hög grad är integrerat med resten av världen. Det finns områden där utvecklingen i vårt land gått före den i andra länder, där vi blivit stilbildande. Väsentligen år vi dock beroende av vad som händer utomlands - det gäller vetenskaplig och teknisk utveckling såväl som tunga politiska, ekonomiska, kulturella och ekologiska trender. Det är därför angeläget att vi håller oss med institutioner som kan bidra till förståelse för de långsiktiga förändringar som äger rum eller år aktuella utanför vårt land. Det ger underlag för diskussioner och beslut om vad som är löftesrikt och hotfullt, vad som bör välkomnas, påverkas eller undvikas hos oss och vad vi bör satsa på för att hävda oss i internationell konkurrens. Det finns redan svenska institutioner som följer utvecklingen på internationell nivå, främst kanske på det tekniskt-vetenskapliga området. Vi menar emellertid att den sektorsspecifika bevakning som redan finns bör kompletteras med ett kvalificerat organ som från en oberoende och sektorsövergripande position kan bidra till vår f ramtidsdiskussion med breda analyser av långsiktiga internationella utvecklingsdrag.

Sedan 70-talet har framtidsstudier och därmed jämförbara aktiviteter blivit vanliga på regional nivå (kap 3.10). Liknande tendenser finns i många andra länder och kan ses som en reaktion på de centrala politiska organens oförmåga att hantera den kris som råder i Europas gamla industriregioner. Formerna för dessa ofta aktionsinriktade studier varierar kraf tigt: blandningen mellan f ramtidsstudier, forskning, industriellt utvecklingsarbete och politisk mobilise-

7-SOU 33

96 överväganden och förslag

ring passar inte alltid in i etablerade klassifikationsmönsterG-Ijern, bil 5). Kommunala organ, företag, statliga myndigheter, stiftelser och forskningsinstitutioner deltar i samarbetsformer där centralt upplevda sårintressen och motsättningar underordnas näraliggande regionala mål.

Dessa verksamheter växer fram lokalt och regionalt och oberoende av vad man önskar sig på central nivå. Vi menar att centrala anslagsgivande organ bör vara så flexibla i sina bidragsformer att man även kan hjälpa till att finansiera och även på annat sätt stödja delar av sådan här gränsöverskridande framtidsinriktad aktionsforskning. Främst måste emellertid stöd till sådan verksamhet handläggas på regional nivå.

Det ökade intresset för f ramtidsstudier har en motsvarighet även inom organisationer och miljöer som hålls samman av andra band än de regionala. Inom fackliga organ, ungdomsorganisationer, studieförbund och näraliggande institutioner och myndigheter förekommer ett f ramtidstänkande, ett arrangerande av kunskap, studier och handling i enlighet med föreställningar om vad som är angeläget, möjligt eller hotfullt på lång sikt(kap 3.2; kap 3.5). Det är således möjligt att samma f ramväxande osäkerhet och kris som minskat tilltron till traditionell prognosverksamhet i många planeringsorgan och företag samtidigt nödvändiggjort en mer aktiv inställning till framtiden i breda miljöer. Föreställningarna om det goda samhället och möjligheterna att uppnå det får i dessa miljöer ofta betydligt större utrymme ån i mer teknokratiskt inriktade analysorgan (Friberg, bil 7). Aktiviteter som förknippas med de alternativrörelser som finns på flera håll i Europa kan i många fall illustrera det. Vi menar att f ramtidsinriktade verksamheter av det slag som nämnts här utgör en väsentlig del i och ger liv och argument åt den demokratiska debatten.

Finansiering av sådan här verksamhet kan och bör ske i en mängd former; även från statliga källor för projekt vilka bedöms vara av allmänt intresse och som uppfyller krav på hög kvalitet.

Övergripande och långsiktiga studier och andra liknande bidrag till det

offentliga samtalet finansieras i många industriländer via fonder och stiftelser. Västtyskland är ett bra exempel i vår närhet. I Sverige år oberoende fonder och stiftelser av det här slaget relativt ovanliga. Statlig finansiering har i stället en större betydelse i vårt land. Det förhållandet gäller även många stiftelser, vilka ofta år beroende av årliga anslag för att upprätthålla verksamheten. Även Sverige behöver emellertid oberoende miljöer där dagordningen inte är given och där möjligheter finns att ställa de stora frågorna eller initiera till diskussion om dem. För oss gäller det att finna former som kombinerar offentlig finansiering med ett relativt oberoende till den politiska makten.

överväganden och förslag 97

4.2 Huvuddragen i förslaget

Vi menar att statens deltagande i och finansiering av framtidsstudier bör tillgodoses under fyra skilda former. För det första föreslår vi att det utanför det ordinarie forsknings- och planeringssystemet, inrättas ett självständigt institut - en stiftelse - som vi givit arbetsnamnet Stiftelsen för framtidsstudier, med huvudsaklig uppgift att i egen regi eller i samarbete med andra bedriva f ramtidsstudier. För det andra föreslår vi att forskningsrådsnämnden även fortsättningsvis ska ha ett ansvar när det gäller att initiera och ekonomiskt stödja f ramtidsstudier och liknande verksamheter. För det tredje föreslår vi att statliga myndigheter generellt åläggs ett ansvar för långsiktig bedömning av f ramtidsperspektiven inom sina respektive samhållssektorer. För det fjärde föreslår vi att centrala statliga forskningsorgan bör stödja och bidra till den f ramväxande regionala FoU-verksamhet som kan skönjas.

Uppdelningen mellan FRN och det föreslagna institutet - eller stiftelsen som vi också t v kallar den - anknyter till traditionen inom f orskningsorganisationen att hålla sig såväl med anslagsgivande organ som med utförande. Även om FRN och stiftelsen inte är eller kommer att bli typiska för forskningsorganisationen bidrar lösningen till att eliminera lo jalitetskonf likter som eljest kan uppstå i organ som har att ta hänsyn såväl till egna projekt som till externa anslagsansökningar. Uppdelningen bidrar också till pluralism. Förutom den verksamhet som bedrivs vid det föreslagna institutet har FRN möjlighet att genom egna initiativ eller som svar på initiativ som tagits i andra miljöer finansiera projekt av f ramtidsstudiekaraktär. Det skapar en potential för konkurrens kring goda uppslag och kritik av mindre lyckade satsningar.

Det nya f ramtidsstudieorganet föreslås även få en självständig ställning i relation till den planering som äger rum inom regeringskansliet såväl som inom statliga myndigheter och övriga sektorsorgan. Ambitionen att f ramtidsstudierna ska bidra till den demokratiska debatten och vända sig till offentligheten gör det olämpligt att tilldela verksamheten direkta ansvarsuppgifter inom planeringssystemet. Dess behov av långsiktig och f ramtidsinriktad analys bör primärt ligga på myndigheterna/sektorsorganen själva, samordningsansvaret på regeringen.

Framtidsstudiernas karaktär av gränsöverskridande mellan sektorer, mellan kunskapsområden och mellan nuet och framtiden gör att positionen måste vara självständig. Det är på lång sikt som de stora ifrágasättandena av institutionella och andra förhållanden kan göras. För det krävs oberoende. Det krävs också att man är beredd att ge en viss tyngd och förankring åt en stiftelse av det här slaget.

Det förekommer en del argument mot små myndigheter och mot små institutionsbildningar av olika slag. Dels kan man urskilja administrativa argument: de rent praktiska problemen att hålla verksamheten igång kan skapa orimliga

98 överväganden och förslag

arbetsbördor för små organ. Dels kan man urskilja en uppsättning kulturella argument: små institutioner får svårt att klara sin egen förnyelse, att upprätthålla en intellektuell dynamik och upprätthålla en tillräcklig kompetens på de områden där man förutsätts verka. De organisatoriska lösningar vi föreslår tar hänsyn till båda dessa typer av argument: våra förslag avser att utnyttja litenhetens fördelar utan att drabbas av dess nackdelar.

4.3 Stiftelsen för framtidsstudier

Den föreslagna Stiftelsen för framtidsstudier bör ha staten som ensam stiftare. Stif telsef ormen ger möjligheter till oberoende gentemot sektorsintressen och en distans till myndighetsutövandet. Vi har också - i likhet med vad som diskuteras i en del andra länder övervägt att lägga verksamheten direkt under riksdagen. Som det svenska statskicket fungerar är det emellertid ovanligt att riksdagen håller sig med egna myndigheter och organ. Vi menar att en stiftelse - som inrättas efter riksdagsbeslut är en tillräcklig markering för att verksamheten ska kunna bedrivas med rimlig självständighet gentemot det dagliga regeringsarbetet.

Stiftelsen för framtidsstudier blir det enda statligt finansierade organet med huvuduppgift att bygga upp kompetens på och arbeta med långsiktig analys och framtidsstudier. För att markera stiftelsens sektorövergripande karaktär bör regeringskansliets kontakter med stiftelsen och ansvaret för anslag m.m. förläggas till statsrådsberedningen.

Stiftelsens formella uppdrag blir att ägna sig åt f ramtidsstudier och studier av långsiktiga förlopp samt aktiviteter vilka hänger samman med detta. Verksamheten ska koncentreras till områden vilka är eller kan förväntas bli av stor samhällelig betydelse. Arbetet ska också utföras i former som gör det möjligt för utomstående och icke initierade att ta del av resultaten och dra nytta av de erfarenheter som vinns i arbetet. Stiftelsen ska minst vartannat år i samband med sin verksamhetsberättelse lämna en offentlig och lätt tillgänglig rapport över de viktigaste arbetsresultaten. Denna rapport, som kan få formen av en årsbok, ska syfta till att som inspirationskälla bidra till den offentliga debatten om samhällets långsiktiga utveckling, rikta sökljuset mot tendenser, hot och möjligheter i utvecklingen hemma och utomlands och mot stora framtidsfrågor, samt genom sin oberoende och breda inriktning, fungera som en balanserande kraft mot snäva sektors- och disciplinperspektiv.

Varje institutionsbildning kommer med tiden att leva ett eget liv. Verksamheten kommer att präglas av de som arbetar i den. Uppdraget för stiftelsen måste balansera mellan flexibilitet å den ena sidan och garanti för att de övergripande målen inte förloras ur sikte. Ett sätt är att specificera de kontinuerliga dragen av verksamheten som fyra arbetsområden. Flexibiliteten skapas genom de val av program eller ämnesinriktning som görs vid institutet.

överväganden och förslag 99

l. Stiftelsen ska ägna sig åt en bred framátblick (foresight) av långsiktiga förlopp och tendenser, här hemma och utomlands, och bidra till försöken att värdera utvecklingsriktningar och konsekvenser. Det är viktigt att man inte enbart ägnar uppmärksamhet åt teknisk och vetenskaplig utveckling. Bredden i arbetet kräver att man strävar efter att sätta in erfarenheterna från dessa områden i ett brett sammanhang och att man ägnar uppmärksamhet åt f öråndringar i levnadsvillkor och kulturella förhållanden i vid mening. Arbetet kan bedrivas i form av kvalificerad undersökande verksamhet, seminarier med internationellt inbjudna experter, kunskapssammanstållningar av egna eller inhyrda experter inom vissa områden. Till stor del kommer en verksamhet av det här slaget att rikta sig mot utlandet. Denna framåtblick har ett värde i sig: ett tidigt förvarningssystem som bidrar till samhällsdebatten utifrån ett långsiktigt och övergripande perspektiv. Verksamheten kan också leda till konsekvensanalyser/teknikvärdering och andra former av uppföljningar i egen eller andras regi. Slutligen bidrar denna verksamhet till att skapa en bred kunskapsbas och kompetens för de långsiktiga och djupa programsatsningarna.

2. Stiftelsen ska initiera och driva projektverksamhet inriktad på långsiktiga förändringar och framtidsstudier. Projektverksamheten kan ta sig en mängd olika former. Den föreslagna stiftelsen år emellertid avsedd att - på marginalen av de omfattande sektorsinriktade satsningar som görs i vårt land - skapa reella förutsättningar för f ramtidsinriktat sektorövergripande forsknings- och utredningsarbete. Erfarenhetsmässigt tar projekt av det här slaget ibland lång tid eftersom många olika kulturer och vetenskapliga ansatser ska bringas samman i försöken att formulera en gemensam hållning till de långsiktiga hot och möjligheter som studeras. Stiftelsen bör kunna bli en miljö som specialiserar sig på att lösa sådana problem. Projekten bör kunna bedrivas helt i egen regi såväl som i en mängd samarbetsformer med universitet och andra institutioner i samhället.

3. Stiftelsens arbete ska betraktas som ett led i den demokratiska debatten och följaktligen ges en offentlig profil. Det innebär att dess egna arbetsresultat ska ges en bred spridning. En form för det är den ovan föreslagna årsboken. Det innebär också att stiftelsens verksamhet ska bidra till att långsiktiga problem och framtidsfrågor aktualiseras på skilda håll i samhället. Den får en roll som katalysator för att initiera verksamhet och som deltagare i det offentliga samtalet. I detta sammanhang har folkrörelserna stor betydelse inte enbart som målgrupp för verksamheten utan även som deltagare och idégivare.

Den offentliga profilen skapar utrymme såväl för traditionell seminarie- och informationsverksamhet som för ett mer avancerat nyttjande av medier och andra uttrycksformer än det tryckta ordet. Att utveckla nya former att gestalta framtidens hot och möjligheter kan ses som en del i uppdraget till det föreslagna institutet. Vi kan mycket väl tånka oss fall där teaterpjäser, utställningar, etc. kan bidra till verksamheten. Likaså år det naturligt att stiftelsen i det här sammanhanget strävar efter nya former att nyttiggöra avancerad informationsteknologi.

100 överväganden och förslag

4. Det skall i uppdraget ingå att särskilt ägna sig åt de metodfrågor som sammanhänger med f ramtidsstudier och långsiktig analys över huvud taget. Stiftelsen blir således en central och permanent miljö för metodutveckling och kompetensuppbyggnad på området,den enda statligt finansierade institutionen med det huvuduppdraget. Statliga utredningar, som i många avseenden är för kortlivade för att hinna bygga upp egen sådan kompetens, bör på olika sätt kunna dra nytta av detta. Här finns också en uppenbar zon för samarbete med universitetsvärlden.

Beskrivningen ovan gäller verksamhetens form. Valet av innehåll kopplar vi till begreppet program. Programformuleringen innebär en ämnesmässig avgränsning av verksamheten eller en resurskoncentration till ett eller flera tematiska områden. Ett programområde bör mycket väl kunna inrymma såväl djupgående projekt och studier som breda och översiktliga framställningar av aktuella tendenser på området. Några principiella hinder mot olika former av framtidsinriktade experiment finns inte. Dessa programomräden bör inte vara eviga. Satsningar på 3-6 år ger möjligheter såväl att bygga upp kompetens och ge väsentliga bidrag till ett område som att regelmässigt ersätta gamla program med nya.

4.4 Stiftelsen för framtidsstudier - organisation och finansiering

Vår ambition är att göra det föreslagna institutet till en liten, kvalificerad och aktiv organisation som vågar ge sig ut på okända vatten och ägna sig åt analyser även på områden som bevakas av starka intressen. Det ställer stora krav på avvägningar mellan flexibilitet och kontinuitet, mellan småskalighetens fördelar och nödvändigheten att uppnå en kritisk massa, mellan bredd och djup i verksamheten och hur stiftelsen ska lokaliseras rumsligt och kulturellt.

Stiftelsen bör inrättas efter ett riksdagsbeslut. Stiftelsens oberoende ställning bör också ges en tydlig markering i stiftelseurkunden. För att markera dess övergripande karaktär och oberoendet gentemot sektorsintressen bör stiftelsens anslagsfrågor och regeringskontakter, som tex val av styrelseledamöter, skötas av statsrådsberedningen. Det faktum att regeringen själv utser styrelsen i kombination med en hög grad av självständighet (stiftelseformen) ökar också de krav verksamheten förväntas leva upp till. Till det bidrar också det förhållandet att årsboken formellt bör ställas till regeringen och även överlämnas till riksdagen.

Den svenska traditionen med intresserekryterade lekmannastyrelser ger förankring och kontaktyta åt de styrda organen. Sådant kan ha betydelse för en institution vars huvuduppgift är att från en position mellan flera stolar rikta sig emot offentligheten. Samtidigt är det väsentligt att det lilla offensiva vi föreslår inte - verksamhetens organ ges en alltför tung överbyggnad

överväganden och förslag 101

offentliga profil ger ju i sig viss kontroll och styrning av arbetet. Vi föreslår en brett förankrad lekmannastyrelse på nio personer med mandattider på sex _ år. Den breda förankringen bör kunna nås genom att regeringen inför varje komplettering av styrelsen inbjuder institutioner och organisationer att föreslå kandidater bland vilka regeringen kan välja nya medlemmar. Vi föreslår vidare att stiftelseurkunden utformas så att en tredjedel av styrelsen kan bytas ut vartannat år (vilket kräver vissa inledande Övergångsbestämmelser). Det successiva utbytet av ledamöter markerar dessutom att verksamhetens långsiktiga och framtidsinriktade karaktär inte ska vara omedelbart beroende av valresultaten.

Ambitionen att skapa en liten och lättrörlig organisation kan hamna i motsättning till önskemålen att få hög kvalitet i verksamheten. Det är därför angeläget att försöka finna den kritiska massan för den typ av verksamhet som ska bedrivas. Några enkla svar på frågan om var gränsen till en underkritisk storlek går finns inte. Svaren beror också på hur man lyckas organisera en verksamhet och i vilken miljö den arbetar.

Våra bedömningar, baserade på jämförelser med andra liknande organ i Sverige och utomlands, är att en organisation på ca 15 personer vilka i vid mening ägnar sig åt samma problemområde och som omsätts med viss regelbundenhet är tillräckligt stor som arbetsmiljö och ändå tillräckligt liten för att bevara sin organisatoriska enkelhet och överblickbarhet. Om man till detta lägger stödfunktioner medför det i storleksordningen 20 anställda. Vi föreslår den dimensioneringen på stiftelsens verksamhet.

Ett sätt för en liten organisation att få tillgång till en bred kunskapsbas och erfarenheter utanför områden man rimligen kan bygga upp en egen primär kompetens på är att dessutom på deltid (10 - 25%) knyta personer till verksamheten som eljest inte skulle vara möjliga att rekrytera. En förebild är systemet med adjungerade professorer som vuxit fram ur samma behov. Vi menar att tidsbegränsade anställningar på deltid av kvalificerade personer till verksamheten bidrar såväl till flexibilitet som till hög kvalitet i arbetet. Ett annat sätt att bredda kunskapsbasen är att komplettera den mer långsiktigt anställda personalens arbete med mycket korta och avgränsade uppdrag av konsultkaraktär. Stiftelsen bör själv utarbeta formerna för ad jungeringar och anställningsformer av detta och liknande slag.

Den föreslagna stiftelsen ska enkelt kunna bygga upp kompetens, dra igång och lägga ned projekt samt ändra Verksamhetsinriktning när nya problem tränger på. Normalt bör institutet därför vara en miljö där man är verksam endast en begränsad period av sitt liv. Sådana idéer ligger inte helt i linje med de regler för anställningsskydd som är normala inom statsförvaltningen. Stif telsef ormen ger här vissa möjligheter till flexibla anställningsvillkor. En förutsättning för att förslaget ska kunna genomföras är emellertid att de fackliga organisationerna är beredda att träffa avtal om tidsbegränsade anställningar.

102 överväganden och förslag

Problemet har också en annan sida. I huvudsak år det endast statliga organ som f .n. ger sina anställda möjligheter till långa tjänstledigheter. Relativt långa programanstållningar, flexibla anstållningsvillkor och goda arbetsförhållanden kan bidra till att lösa de problem detta eljest kan medföra. Sådant är också väsentligt för att säkra rekryteringen till en så pass utsatt arbetsplats som den föreslagna stiftelsen kan antas bli.

När det gäller verksamhetens organisation i övrigt år storleken vald så att en mycket platt organisationsstruktur ska kunna uppnås. Ekonomiadministrativa och personaladministrativa rutiner bör, i likhet med vad som år vanligt för andra mycket små myndigheter och vissa stiftelser, kunna köpas från t ex Kammarkollegiet för en mycket liten kostnad (storleksordning 1% av anslaget eller 2% av lönesumman ca). Eftersom verksamheten är ny bör dessutom arbetsorganisation och arbetsformer redan från början anpassas för att kunna utnyttja avancerad informationsteknologi.

Frågan om var det föreslagna institutet bör lokaliseras är inte utan intresse. Statskontorets utredning om Administrativt stöd till små myndigheter diskuterar olika former av samlokaliseringar mellan stora och små myndigheter, myndighetshotell etc som lösningar på de små myndigheternas problem. synsättet är emellertid snävt teknokratiskt. Problemet uppfattas som om det gällde att minimera kostnaderna för en uppsättning administrativa och tekniska stödfunktioner. En avgörande fråga för institutioner med intellektuella och kulturella uppgifter i vid mening är emellertid vilken betydelse lokaliseringen får för verksamhetens långsiktiga inriktning och innehåll.

I detta sammanhang har den dominerande arbetsplatskulturen betydelse. De teknikinriktade statliga verken vid Liljeholmen i Stockholm erbjuder tex andra närmiljöer än de akademiska institutionerna vid Frescati. Det lokala eller regionala kulturklimatet i vid mening är också betydelsefullt. Det är således skillnader mellan Stockholm och Göteborg när det gäller vilka problem som framstår som väsentliga att ta itu med och sättet att hantera dem. Likaledes finns det kulturella skillnader mellan universitetsorterna Lund, Linköping, Uppsala och Umeå som kan få betydelse för vilken prof il ett f ramtidsstudieinstitut skulle få om det förlades till respektive ort.

Den roll vi önskar tilldela den föreslagna stiftelsen gör det angeläget att den upprätthåller omfattande kontakter med myndigheter, företag, organisationer, samt vetenskapliga och kulturella institutioner. Det är också angeläget att stiftelsen lokaliseras så att dess rekrytering av goda medarbetare inte försvåras. Flera orter och regioner i Sverige uppfyller dock de krav på kontakter, kummunikationer, rekrytering och bred differrentierad arbetsmarknad som förutsätts.

Inrättandet av en stiftelse innebär inte med nödvändighet att man skapar en stor fond vars avkastning ska tillfalla stiftelsen. Den stiftelse vi föreslår år inte självklart avsedd att leva för tid och evighet utan bör - även om den behöver arbetsro - vara tillräckligt utsatt i det offentliga debatten för att tvingas göra rätt för sina anslag. Vi föreslår därför att stiftelsen ges endast

överväganden och förslag 103

ett litet stiftelsekapital i intervallet 100 000 - l milj kr. I grunden blir den därigenom beroende av anslag eller uppdragsmedel för sin verksamhet.

Stiftelsens arbetsområden blir dock sådana att man endast i begränsad utsträckning kan räkna med uppdragsfinansiering. Verksamheter av det här slaget har karaktär av kollektiva varor som många kan dra nytta av men få i en omfattning som motiverar att man betalar för dem. Vi föreslår en statlig bas finansiering i form av treåriga anslag över statsbudgeten. Basfinansieringen kan betraktas som priset för den årsbok som nämnts tidigare. Därutöver bör stiftelsen kunna tilldelas tilläggsanslag främst i form av medel avsedda att helt eller delvis finansiera ytterligare program (vanligen fleråriga) utöver de man får rum med inom ramen för det av riksdagen beslutade basanslaget. Dessa tilläggsanslag tvingar stiftelsen att försöka övertyga regeringen, eller i förekommande fall riksdagen, om det angelägna i vissa långsiktigt inriktade program. Det ger också regeringen möjlighet ( i vissa fall även ett politiskt tryck) att beställa långsiktiga analyser från en mer permanent (och oberoende) utredningsmiljö än vad det statliga kommittéväsendet erbjuder. Den korta arbetstid som numera förutsätts inom kommittéarbetet gör en sådan möjlighet än mer angelägen.

Stiftelsen bör därutöver kunna utnyttja extern finansiering t ex i form av samfinansiering med projekt i och från andra miljöer. Regelrätta uppdrag kan utföras på beställning från statliga utredningar, från organisationer och företag och från myndigheter. Vi är medvetna om att det främst är stora organisationer och företag som kan antas ha intresse att utnyttja den typ av övergripande kompetens institutet kan bygga upp - utländska erfarenheter ger belägg för det. Medel kan också sökas från f orskningsf inansierande organ (inkl. FRN).

Målet att stiftelsen ska arbeta gränsöverskridande och inte heller hamna i tankefabrikernas beroendeställning till uppdragsgivarna gör det angeläget att även finansiellt se till att verksamheten inte blir beroende av finansiering från sektorsorgan. Ett sätt är att fastslå vissa regler för de olika finansieringsf ormernas inbördes storlek. Detta är ett trubbigt instrument vars huvudsakliga fördel är att det markerar en intention. Vi föreslår att stiftelsen åläggs att dimensionera sin verksamhet så att basfinansieringen motsvarar minst hälften av den totala omslutningen.

Enligt våra bedömningar kommer en verksamhet av det här slaget att kosta i storleksordningen 15 miljoner kr om året. Beloppet är högre än vad som vanligen budgeteras för forskningsinstitutioner med ungefär lika många anställda. Det är emellertid fråga om en totalkalkyl, dvs kostnader för lokaler, administration, publicering mm är inräknade. Likaså har hänsyn tagits till att verksamheten kommer att omfatta en internationellt inriktad f ramåtblick vilket drar en del kostnader. Den relevanta kostnadsjåmförelsen bör i det fallet göras med attachéverksamhet och den kunskapsinhämtning som äger rum i en del tekniska miljöer.

104 överväganden och förslag

4.5 Forskningsrådsnämnden

Våra direktiv ger oss inget direkt uppdrag att f öreslä ändringar i FRNs ställning och verksamhet. Våra förslag inskränker sig därför till sädant som kan motiveras av de ändringar vi föreslar på f ramtidsstudiernas område. Delar av f ramtidsstudietraditionen är emellertid, som f ramhällits på flera håll i betänkandet, svår att analytiskt skilja från andra verksamheter inom vilka FRN har ett ansvar. Vi vill också betona det angelägna i att sammantaget stärka de olika former av gränsöverskridande verksamheter som initieras och finansieras bl a från FRN. Förslaget får ur FRNs synvinkel konsekvenser på två områden:

l. Det särskilda ansvar för f ramtidsstudieverksamheten som FRN har enligt sin instruktion (paragraf 3) försvinner i samband med att den nya stiftelsen bildas. Den nuvarande särlösningen (med bl a öronmärkta anslag och komplicerade former för projektadministration) för f ramtidsstudierna inom FRN avskaffas därmed. Då det särskilda ansvaret nu upphör bör också de avsnitt som gäller framtidsstudier utgå ur instruktionens tredje paragraf.

2. FRNs ställning när det gäller att ägna sig åt gränsöverskridande verksamhet

stärks. I relation till nämndens instruktioner(SFS 1977:35; SFS 1980:312; SFS

1983:137) innebär det att FRNs uppgift att i sitt arbete beakta behovet av tvär- och mångvetenskaplig forskning (paragraf 2 - portalparagrafen) utökas till att omfatta även långsiktigt inriktade analyser, f ramtidsstudier och därmed sammanhängande verksamhet. Det är, enligt vår mening, angeläget att ge FRN en bred och offensiv uppgift som gör det möjligt att fortsätta på spår man hitills slagit in pá. Den föreslagna lydelsen gör det möjligt för nämnden att stödja och initiera ett brett spektrum av gränsöverskridande verksamheter, där också olika former av framtidsstudier kan ingå. I kapitel 4.7 nedan föreslås också att FRN inom ramen för sitt breda mandat skapar delvis nya stödformer för regionalt förankrad FoU-verksamhet.

I forskningsrådsutredningens betänkande (SOU 1975:26) fördes en utförlig diskussion om balansen mellan FRN och de Övriga forskningsråden. En lösning pá det balansproblemet blev de paragrafer i FRNs instruktion som reglerar nämndens möjligheter att stödja forskning och därmed sammanhängande verksamhet. Den nuvarande paragrafen om anslagsgivning (paragraf 4) är dock oklar i sin lydelse då den å ena sidan fastslår att nämnden får anvisa medel till forskning om stöd till samma forskning utgår från annat forskningsstödjande organ samtidigt som man i nästa moment tar tillbaka detta villkor om nämnden finner skäl att stödja utan samfinansiering.

I praktiken förefaller paragrafen tolkas sá att FRN bör sträva efter samfinansiering men har möjlighet att när man så finner lämpligt avvika från det mönstret. Vi menar att det är angeläget att FRN efter eget val ska kunna ikläda sig rollen som ensam finansiär till projekt vilka man bedömer som spännande eller angelägna även om de inte gär att samfinansiera. Det innebär

överväganden och förslag 105

samtidigt att nämnden tvingas balansera fördelarna med detta ensidiga agerande mot risken att utdefiniera vissa forskningsfält från övriga råds intresseområden i stället för att öka intresset i dessa miljöer.

När ansvaret för f ramtidsstudieverksamheten flyttas från FRN minskar kostnaderna för nämnden. Vi föreslår att anslaget till FRN sänks med i storleksordningen 4 milj kr. Det innebär i realiteten en viss anslagsuppräkning för nämndens verksamhet (ca 1.7 milj kr, dvs ca 6% på den f orskningsinitierande verksamheten) - något som ligger i linje med vår syn på det angelägna i att främja den här typen av gränsöverskridande verksamheter. Det är vår uppfattning att ytterligare uppräkning av anslaget bör övervägas i samband med den kommande forskningspolitiska propositionen.

4.6 Långsiktiga bedömningar inom statsförvaltningen

Arbetsuppgifterna för en myndighet regleras genom den allmänna verksstadgan (SFS 1965:600), myndighetens instruktion och särskilda anvisningar eller direktiv. Verksstadgan är mycket allmänt hållen. I dess andra paragraf slås fast att myndigheten skall inom sitt verksamhetsområde med uppmärksamhet följa förhållandena inom landet samt, såvitt möjligt, i de andra nordiska länderna

och utlandet i övrigt. I de budgetanvisningar som RRV utfärdar i samverkan

med finansdepartementet har behovet av ett mer långsiktigt planeringsunderlag alltmer framhållits. Vi föreslår i detta sammanhang följande:

1. Verksledningskommittén (SOU 1985:40) har föreslagit en övergång till en treårig budgetprocess för de statliga myndigheterna. Myndigheternas ansvar för långsiktiga och sektorövergripande perspektiv på den egna verksamheten bör skrivas in i de anvisningar som utfärdas i samband med övergången till den nya budgetprocessen. Myndigheterna bör uppmuntras att rapportera av sina f ramtidsbedömningar och konsekvensanalyser i samband med de budgetunderlag de lämnar till regeringen. Verksledningskommittén har föreslagit att den treåriga budgetgranskningen ska samordnas inom regeringskansliet. En möjlighet är att de rutiner som växer fram ur detta även anpassas så att de inom regeringen kan skapa en övergripande bild av de långsiktiga perspektiven sedda ur de svenska myndigheternas synvinkel. Den bilden kan resultera i ifrågasättanden och tveksamheter som motiverar mer djupgående utredningar inom det ordinarie utredningsväsendet - eller rentav uppdrag för den föreslagna framtidsstudiestiftelsen

2. Behoven av och förutsättningarna för långsiktig analysverksamhet - riktad såväl mot den egna interna verksamheten som mot omvärlden - varierar kraftigt mellan enskilda myndigheter. Även med de ökade krav på långsiktighet som följer av vårt betänkande är det rimligt att anta att långsiktiga analyser inte kommer att tillåtas dra permanenta resurser i det ansträngda

i

106 överväganden och förslag

budgetläge som många offentliga organ befinner sig i. En lösning är hår att myndigheterna i olika former utnyttjar och köper tjänster från den stiftelse för f ramtidsstudier vi föreslagit. Formerna för detta kan variera. Det kan gälla regelrätta konsultuppdrag i form av färdiga rapporter kring ett angivet tema, det kan gälla metodstöd och delstudier. Men det kan också gälla okonventionella former för samarbete: exempelvis kan en myndighet under något år köpa in sig med några utredare/forskare i den långsiktigt inriktade miljö som institutet kan erbjuda. Med en sådan lösning kan man med små resurser kombinera ett inifrånperspektiv med distans till den dagliga verksamheten och intellektuellt utbyte med andra former av långsiktig analytisk verksamhet.

3. Lånsstyrelsernas planeringsenheter utgör en viktig resurs för sektorövergripande och långsiktig analys. Även om planeringssynen i dag är annorlunda än när enheterna byggdes upp ger de möjligheter att lyfta fram regionala skillnader i förutsättningar och vägval vilka kan bli väsentliga komplement till sektorinriktade analyser. De rekommendationer som görs ifråga om framtidsinriktade verksamheter hos sektorsorgan bör därför även gälla länsstyrelserna. Breda och okonventionella ansatser av det slag som prövats vid flera länsstyrelser måste även fortsättningsvis uppmuntras. I det här sammanhanget är olika regionala och lokala samverkans- och finansieringsformer angelägna

4. Även utanför den egentliga forskningsrådsorganisation i vilken FRN ingår finns sektorsorgan med forskningsstödjande uppgifter - fristående enheter (statens råd för byggnadsforskning och arbetarskyddsfonden t ex) såväl som enheter vilka ingår i myndigheter med motsvarande ansvar (naturvårdsverkets forskningsnämnd). Enligt vår mening bör man på ungefär samma sätt som för FRN även anpassa instruktionerna för dessa organs forskningsstödjande verksamhet så att de innefattar stöd till långsiktiga och framtidsanalyser studier. Därigenom ökar möjligheterna att få till stånd sektoriella studier av det slag som nämns i 2) ovan liksom möjligheterna att ge ekonomiskt stöd till en del regionalt förankrade projekt.

5. Vissa statliga myndigheter med övergripande uppgifter bör åläggas särskilt samordningsansvar när det gäller långsiktsbedömningar, konsekvensanalys m.m. Redan i 1977 års forskningspolitiska proposition att RRV och föreslogs Statskontoret skulle kunna administrera storremisser för att på så sätt komplettera den konsekvensanalys som förutsätts ske genom sektorsmyndigheternas ordinarie verksamhet. Den verksamheten bör åter aktualiseras i samband med den översyn som f n sker av arbetsuppgifterna för RRV och statskontoret. Likaså förefaller det rimligt att viss form av konsistensprövning, inte enbart av de treåriga budgetunderlagen utan även av de långsiktiga perspektivanalyser som vi föreslår ska ledsaga dem, bör kunna äga rum vid riksrevisionsverket.

Överväganden och förslag 107

4.7 Regionala forsknings- och utveckliugsmedel

På lokal och regional nivå växer det fram en omfattande aktivitet som delvis överskrider gränserna mellan forskning, utveckling och direkt politisk eller ekonomisk handling. Framtidsstudier i olika former ingår också bland dessa verksamheter. Det är varken nödvändigt eller angeläget att centrala statliga organ försöker spela en framträdande roll i regionala initiativ av det här slaget. Däremot bör de kunna stödja denna f ramväxande verksamhet på olika sätt.

På regional och lokal nivå finns många finansieringskällor vilka bör kunna samordnas till f orsknings- och utvecklingsprojekt av olika slag. De f ramväxande regionala forskningsråden förefaller vara logiska samordningsorgan för sådan verksamhet. Enskilda, organisationer och företag kan bidra. Likaså är det i många fall naturligt att kommuner och landsting spelar en stor roll som finansiärer. Flera statliga institutioner har också på lokal och regional nivá tillgång till pengar eller resurser vilka på olika sätt kan mobiliseras inom ramen för lokala eller regionala forsknings- och utvecklingsprojekt. Vid länsstyrelsernas planeringsavdelningar finns således en del medel. Vid högskoleinstitutioner finns också resurser - ekonomiska såväl som personella - vilka kan utnyttjas. Kontaktsekretariaten vid högskolorna är inrättade just för att underlätta samverkan av detta slag.

Vi menar emellertid att dessa regionala FoU-verksamheter också kan behöva stöd från centrala f orskningsstöd jande organ bl a som bidrag till verksamhetens kvalitativa sida. Även små finansiella resurser kan bidra till detta. Schablonmässigt utdelade pengar löper dock risk att försvinna i hanteringen och inräknas i de fasta resurserna hos mottagaren. Det är därför rimligt att forskningsrådsnämnden också stödjer regional FoU-verksamhet av det här slaget i den utsträckning den uppfyller nämndens allmänna kvalitetskrav. Dessa pengar bör inte enbart kunna utdelas till enskilda projekt, vilket redan i dag är möjligt, utan också som anslag till enskilda lokala högskolor och regionala forskningsråd vilka bedöms ha möjligheter att använda anslagen på ett tillfredsställande sätt. Därmed skapas en stödform som ger spelrum för de skillnader i kvalitetsbedömning som kan uppstå mellan centrala och regionala/ lokala forskningsstödjande organ. Även denna verksamhet bör inräknas i FRNs breda mandat att stödja och initiera gränsöverskridande f orskningsverksamhet.

108 överväganden och förslag

4.8 Finansiering av förslaget

Regeringens allmänna direktiv för kommittéer (Dir 1984:5) älägger dem att inte

öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. Kommittéerna skall visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar ska finansieras. Bland direktivens ålägganden noterar vi dessutom att kommittéerna särskilt bör uppmärksamma åtgärder som kan öka samverkan mellan myndigheter och leda till minskad sektorisering i samhället. Mot bakgrund av direktivens ålägganden och de överväganden vi gjort ovan föreslår vi följande finansiering av våra förslag:

Stiftelsen för f ramtidsstudier bör erhålla 70% av FRNs nuvarande anslag för

f ramtidsstudier, dvs 4 milj kr årligen. Därutöver behövs i storleksordningen 6-7 milj kr/är i tillskott för att täcka stiftelsens behov av basfinansiering. Vi menar att utrymme för det beloppet bör skapas inom ramen för statens åtgärder för forskning och utveckling i vid bemärkelse. Anslaget till f ramtidsstudier bör i sammanhanget betraktas som ett sektorövergripande anslag som handläggs av och redovisas under statsrådsberedningen. i Stiftelsekapitalet liksom vissa grundläggande investeringar bör kunna tas ur det första årets anslag.

I finansieringsförutsättningarna för stiftelsen ingår också att denna förutom basfinansieringen erhåller tilläggsfinansiering för vissa långsiktigt inriktade program. Vi föreslår följaktligen att regeringen redan på ett tidigt stadium tar upp diskussioner med stiftelsen om möjligheterna att där förlägga ett program som inriktas på långsiktiga och grundläggande strukturomvandlingsproblem i det svenska samhället - Framtider för Sverige.

Vi har valt att inte utveckla argumenteringen kring detta program mer detaljerat än vad som framgår i kapitel 4.9 nedan. Det tjänar i detta sammanhang främst som exempel på en programsatsning som, sedan det utarbetats mer i detalj, skulle kunna resultera i en tilläggsfinansiering för den nyskapade stiftelsen under ett antal år. Samtidigt vill vi betona att just dessa övergripande strukturproblem varit en ofta återkommande diskussionspunkt i de samtal som varit förknippade med utredningsarbetet.

Forskningsrådsnämnden får enligt vårt förslag behålla ca 30% av det nuvarande anslaget för f ramtidsstudier. Dessa pengar bör f ramdeles inräknas i nämndens anslag för forskningsinitierande verksamhet m.m. Enligt vår mening bör man i samband med nästa f orskningspolitiska proposition överväga ytterligare anslagsuppräkning till FRNs verksamhet.

överväganden och förslag 109

4.8 Framtider för Sverige

Poängen med en övergripande studie över tänkbara och möjliga svenska f ramtider är att integrera kunskap från olika kunskapsområden och samhällssektorer och därigenom tvinga fram diskussioner och ställningstaganden i viktiga strategifrågor för den svenska samhällsutvecklingen: hur ska vi nyttiggöra och satsa på avancerad teknologi, hur ska det avancerade industrisamhällets välfärdspolitik, samhällsorganisation och livsformer utvecklas?

Den naturgivna bakgrunden: Människan är en gammal skapelse: hur förmår hon hantera det kunnande hon utvecklat? Jordklotet sätter också gränser: hur ska vi låta dessa påverka valet av utvecklingsväg i Sverige. Vårt geopolitiska läge är också givet: vad ger det för valmöjligheter?

Den kulturella bakgrunden: I vårt samhälle finns grundläggande och djupt rotade föreställningar om hur saker och ting bör vara, vad som karakteriserar det normala eller goda livet, hur vi bör förhålla oss till varandra, rollfördelningen mellan män och kvinnor, hur mycket man bör arbeta etc. Vi förenas av ett kulturarv som överförs mellan generationer via samhälleliga institutioner och bidrar till att upprätthålla vissa karakteristiska drag i det svenska samhället.

Den samhällsorganisatoriska bakgrunden: Industrialiseringsprocessen har i Sverige varit förknippad med framväxten av ett i jämförelse med många andra länder jämlikt och välmående samhälle. Vi har skapat former att organisera arbete, produktion, vård, omsorg och vårt eget sätt att bo och leva som i delar överensstämmer med och delvis avviker från vad som är vanligt i andra industriländer. Hur mycket kan, vill och bör vi ändra på dessa organisationsformer i den fortsatta samhällsutvecklingen?

Den teknologiska bakgrunden. Vår tid kännetecknas av grundläggande genombrott inom åtminstone tre teknologiska områden: kärnkraften, informationsteknologin/mikroelektroniken och biotekniken. Var och en skapar på sitt sätt enorma möjligheter men också hot. Teknikens konkreta utformning och användning är emellertid långt if rån given: den bestäms genom små och stora beslut inom bl a näringsliv och politiska organ. Hur ser vår valmöjligheter ut?

Man kan i dag, mot de bakgrunder som antytts ovan skönja en tilltagande osäkerhet i synen såväl på framtiden som på samtiden. Ambitionen med ett omfattande projekt om Sveriges f ramtider skulle vara att med utgångspunkt i de stora frågorna landa i analyser av tänkbara och möjliga övergripande strategier och deras konsekvenser: vilka utmaningar för sättet att organisera arbete, produktion, boende, samhällsservice och livsstilar skapas av dagens avancerade teknologiutveckling; möjligheter, hotbilder? Står vi - i detta övergripande perspektiv - inför några strategiska val när det gäller teknologiska och vetenskapliga satsningar eller i utformningen av centrala institutioner i samhället? Vilka i så fall?

110 överväganden och förslag

4.9 Vissa övergångsproblem m.m.

Våra förslag bör genomföras fr 0 m l juli 1987

Det är inte självklart hur FRNs nuvarande f ramtidsstudiesekretariat ska avlösas av den nya ordning vi föreslår. I framtiden är såväl FRN som den föreslagna stiftelsen tänkta att få ett ansvar när det gäller framtidsstudier även om det för FRNs del kommer att ingå i nämndens allmänna uppgifter. Det är viktigt att övergången till den nya ordningen genomförs så smidigt att både FRN och stiftelsen kan fungera på ett tillfredsställande sätt redan från den l juli 1987.

Tiden mellan riksdagsbeslut och stiftelsebildning kommer att bli kort. Det är därför viktigt att regeringen redan på ett tidigt stadium vidtar åtgärder för att underlätta en smidig övergång redan vid halvårsskiftet 1987. Enligt vår bedömning behöver f ramtidsstudiernas nyorganisation inte medföra några personalpolitiska problem. Den nuvarande personalen är antingen projektanställd eller har sedvanlig statlig anställningstrygghet vid FRN. l väntan på utredningens betänkande har också personalstyrkan hållits nere. Nyordningen bör således kunna genomföras utan omplaceringsproblem och med stor hänsyn till de anställdas önskemål i enskilda fall.

sekretariatet för f ramtidsstudier finansierar f .n. ett antal f ramtidsstudiepro jekt. Dessa befinner sig i olika faser av sitt projektliv samt har en i Övrigt varierande institutionell förankring. Vi föreslår som huvudregel att stiftelsen erbjuds överta ansvaret för dessa projekt. Det kan emellertid i enskilda fall finnas skäl att söka efter andra lösningar, något som bör kunna utredas under våren 1987 i god tid före stiftelsebildningen.

Det år också naturligt att den nybildade stiftelsen erbjuds att överta stora delar av det kontaktnät, bibliotek, inf ormationsuppgif ter m.m. vilka varit direkt knutna till framtidsstudieverksamheten.

Kâllhåzzvisrzingar 1 l l

Källhänvisningar

Allmänt Utredningsarbetet baseras på omfattande samtal och korrespondens med institutioner och personer med erfarenheter f rån de områden som behandlas i betänkandet. Därtill har ett antal specialrapporter producerats på kommitténs uppdrag vilka publiceras i särskild bilaga (SOU 1986:34). Litteraturlistan nedan, som uppställts kapitelvis, ger ett urval av de böcker och tidskriftsartiklar vilka haft betydelse för argumenteringen i respektive kapitel. Listan kompletterar de sparsamma hänvisningar som finns i utredningstexten. Mer omfattande hänvisningar till traditionell f ramtidsstudielitteratur ledsagar även ett par av bilagorna.

2.1 Framtiden är ständigt närvarande Bronowski, J: The Ascent of Man, BBC, 1973 Frängsmyr, T: Framsteg eller förfall, Liber, Stockholm 1980

2.2 Framtidsstudier - ett efterkrigsfenomen Bilaga 2, 4, 7 Cornish, E: The Study of the Future, World Future Society, Wahington DC, 1977 Futures (tidskr. utg. i UK), specialnr om futuribles, 2/86 de Jouvenel, B: The Art of Con jecture, Basic Books, N.Y.,l967 Riksdagen: Mot FK 1969:181 (AK l969:277); Mot FK 1970:185 (AK 1970:211) Whiston, T(ed.): The Uses and Abuses of Forecasting, London 1979

8-SOU 33

l 12 Käll/hänvisningar 2.3 Att välja framtid - referat av ett centralt dokument Att välja framtid, SOU 1972:59 Ingen jörsvetenskapsakademien: Svenskt institut för framtidsstudier, IVA-rapport 20, Stockholm 1969 Frankenhauser, M: Synpunkter pá forskning om människan i framtidens samhälle, DsJu 1972:24 Hågerstrand, T: Om en konsistent individorienterad samhällsbeskrivning för framtidsstudiebruk, DsJu 1972:25 lngelstam, L: Planeringens grundproblem, DsJu 19672:26 Oden, B: Planering, värdestruktur och demokratisk participation, DsJ u 1972:27 Riksdagen: Prop 1974:1, bil 4; mot. 1974:169; mot 1974:186; UbU 1974:26 Tjänstemännens Centralorganisation: Forskning och utveckling, Prisma, Stockholm 1970

2.4 sekretariatet för framtidsstudier - en kort beskrivning Forskningspolitik, SOU 1977:52 Riksdagen: Mot 1975:1347; mot 1975:1428; mot 1975:1432; UbU 1975:18; prop 1978/79:119; mot 1978/79:2215; mot 1978/7922234; UbU l978/79z44 sekretariatet för framtidsstudier: Publikationer under verksamhetsáren febr 1973 - maj 1985, stencil, 1985 (ger en total bild av samtliga skrifter som producerats vid sekretariatet för f ramtidsstudier). Wittrock, B: Möjligheter och gränser, Stockholm 1980

2.5 De svenska framtidsstudiernas kraftfält Baehr, P & Wittrock, B(ed): Policy Analysis and Policy Innovation, Sage, London, 1981 Hedborg, A & Meidner, R: Folkhemsmodellen, Stockholm 1984 Ingenjörsvetenskapsakademien: a.a.

Källhänvisningar 1 13 Wittrock, B: a.a.

2.6 1970-talet: en vändpunkt i efterkrigstidens utveckling - och framtidsstudiernas? Habermas, J: Den nya oöverskádligheten - om välfärdsstatens kris, Ord och Bild, 1985:3 Matzner, E: Der Wohlfartsstaat von Morgan, Frankfurt aM, 1982 OECD Economic Outlook, div utg. OECD Historical Statistics, div utg. Ruth, A: Sprekker i den svenske modellen, intervju i samtiden 1985:2

2.7 En statsvetenskaplig utvärdering av sekretariatet för framtidsstudier Bilaga 4, 5 Wittrock, B; de Leon, P & Novotny, H: Choosing Futures, Stockholm 1985

3.1 Demokratisk debatt och politisk delaktighet Att välja framtid, SOU 1972:59 Bilaga 3,4,7 Dahlström, E: Arbetsdelning, klasskiktning och kunskapsutveckling, UHÄrapport 1979:2 Kommittédirektiv 1984:50 sekretariatet för f ramtidsstudier: Stödet till autonoma studier, stencil, 1984 Eklund, T m fl: Å utrede en alternativ framtid,Gruppen för Resursstudier, Oslo, 1984

114 Källhänvisningar

3.2 Framtidsfrågorna i folkbildningsarbetet Bilaga 2

3.3 Kvinnoperspektiv i framtidsstudier Aniansson, E m.f1(red.): Rapport från kvinnouniversitetet Vetenskap. patriarkat och makt, Akademilitteratur, Stockholm 1983 Frängsmyr, T: a.a. Hannerz, U (m fl): Kultur och medvetande, Angered, 1982

Hirdman, Y:Betrakte1ser... i Kvinnorna är hälften - om kvinno forskningen och

de kvinnliga forskarna vid universiteten, UHA fatt-skriftserie 1984:1 Moi, T: Den kvinnelige utopi i Vinduet 1981:2 Om hälften vore kvinnor, SOU 1983:4 Waldén, L: Teknikkulturens dubbla färtecken i Kvinnovetenskaplig Tidskrift 3/1982

3.4 Skolan och framtidsfrágorna Bjerstedt, Å: Lära för framtid, Iärarhögskolan i Malmö. rapport 440, 1985

En reformerad gymnasieskola, SOU 1981:96

Skolan och framtiden, Sekr. för framtidsstudier m.fl, 1980 Lööf, S: Spridning av framtidsstudierapporter, stencil, FRN, Borås 1984

3.5 Framtidsstudier och facklig verksamhet Bioteknik - vår sköna nya värld, LO-TCO, Tidens förlag, 1982

Källhänvisrzirtgar 115 Det goda arbetet, Rapport till Metallkongressen 1985 Facket och framtidemTCO, Stockholm 1985 Fackföreningsrörelsen och väl fârdsstaten, Rapport till LO-kongressen 1986, Freijhagen, B & Utbult, M: En mänsklig chans, LOs datarád, 1984 Gemensamt ansvar för arbete, Rapport till LO-kongressen 1986 Utmaningen, LOs datautskott, 1986

3.6 Tvärvetenskap inom forskningspolitik och forskningsorganisation Jungen, Britta: Om tvârvetenskap, Göteborg, 1983 Levin, L & Lind, I(ed): Interdisciplinarity Revisited, Liber, Stockho1m,l985

3.7 Myndigheter, sektorer och framtidsstudier: bakgrund och nuläge Bilaga l

3.8 Företagens omvärldsanalyser Altschule, A (rn fl): The Future of the Automobile, Allen & Unwin, London, 1984 Bilaga 2, 8 Fairtlough, G: Can We Plan for New Technology?, Long Range Planning, Vol 17, No 3, 1984

3.9 Att bedöma, förutse och påverka teknisk förändring ATAS Bulletin 2/ Nov 85, M icroelectrønics-based Automation Technologies and Development, UN, N.Y.

9-SÖU 33

116 Källhänvisningar Berner, B: Kvinnor, kunskap och makt i teknikens värld, Kvinnovetenskaplig tidskr. 3/82 Bilaga 4, 6, 8 the FAST Report: Eurofutures, Butterworths, London 1984 FAST: objectives and Work Programme 1984-87, Brussles, 1984 FAST: The Evaluation of the Community Programme on Forecasting and Assessment in the Field - Research of Science and Technology FAST( 1978-83), Evaluation Report No 6, Luxembourg, 1983 Forskningsrådsutredningen & Sekr. för framtidsstudier: Att upptäcka konsekvenser, Stockholm 1976 Irwing,J & Martin, B: in Science - the Winners, Frances Foresight Picking Pinter, London, 1984 Riksdagen: Mot 1974:1485 sekretariatet för framtidsstudier: Teknikbedömning, DsJu 1975:12 Technological Forecasting and Social Change, div utg. sårsk No 22/1982 Teknologirádet: Organisering av teknologivurdering i Danmark, Köpenhamn, 1984 Teknologirádet: Teknologivurdering i Danmark, Köpenhamn 1980 Whiston, T(ed.): a.a.

3.10 Regionala framtidsstudier Bilaga l, 4, 5 Stiftelsen Dalarnas forskningsråd: Regionala initiativ för forskning och utveckling, Falun 1984

3.11 Värderingar under omprövning Beckman, S: Tidsandans krumbukter, Sekr. f. framtidsst., Stockholm, 1983

Källhänvisningar 117 Brusewitz, G & Emmelin, L: Det föränderliga landskapet, LTs förlag, Uppsala 1986 Kjaerstad, J: Homo Falsus, 1985 Lasch, C: Den narcissistiska människan, Norstedts, Stockholm, 1983 L: Den disciplinerade människan, Liber, Stockholm, 1985 Lyttkens, Postman, N: Den förlorade barndomen, Prisma, Stockholm, 1984 Postman, N: Amusing Ourselves to Death, N.Y. 1985 Sociala värderingsförändringar, Sekr. f. framtidsst., Stockholm, 1983 Vinterhed, K: Traditionen är död...(intervju med Thomas Ziehe), DN, 4/2-86

3.12 Globala framtidsstudier G(ed): The Global 2000 Report to the President, Penguin, Harmonds- Barney, worth, UK, 1982 Clark, J & Cole, S: Global Simulation Models, Bath, Uk, 1976 Cole, S: Global Models and Futures Studies, stencil, under utg. C & M: World Futures - The Great Debate, Robertson, Freeman, Jahoda, London, 1978 Futures: div. utg, särsk. vol 14, no 2, april 1982 Hughes, B: World Futures - A Critical Analysis of Alternatives, Baltimore, 1985 Hughes, B: World Modelling, Lexington Books, Toronto, 1980 Huldt, B m fl: Sverige i världen - tankar om framtiden, Liber, Hålsingborg, 1978 Kahn, H: The Next 200 Years, London, 1978 Kahn, H & Wiener, A: The Year 2000, N.Y. 1967 Meadows, D m fl: The Limits to Growth, N.Y., 1972

118 Källhänvisningar

Meadows, D; Richardosn, J; Bruckman, G: Groping in the Dark - The First Decade of Global Modelling, Brsitol, 1982 OECD: lnterfutures facing the Future, Paris 1979 Simon, J & Kahn, H: The Resourceful Earth, Blackwell, N.Y., 1984 Technological Forecasting and Social Change, div utg.

3.13 Framtldsstudler som internationell företeelse Baehr, P: Think Tanks - Who Needs Them? stencil, WRR, Hague, 1985 Bilaga 2, 8 Dror, Y: Required Breakthroughs in Think Tanks, Policy Sciences l6(l984) Dror, Y: Think Tanks, i Weiss & Barton (eds): Making Bureaucracies Work, SAGE, London, 1980 Eilifsen, A m fl: Tenketank for utarbeidelse av scenarios i for utvikling Norden, Industriökonomisk Institutt, Bergen 1985 F ørslag till etablering av Nordisk senter for perspektivanalyser og foretagsstrategi, Industriökonomisk Institutt, Bergen, 1985 Gray, Colin: Think Tanks and Public Policy, International vol Journal, 33, 1977/78 Hadenius, S: Sex think tanks i Washington, Sveriges tekniska attacheenStockholm 1985 Norges industriella framtid, Gruppen for resursstudier, Oslo, 1986 Prospective 2005, Commissariat General du Plan & Centre National de la Recherche Scientifique, Paris, 1985

sou 1986:33 Källhänvisningar 119

3.14 Framtidsstudiernas metodproblem Asplund, J: Teorier om framtiden, Liber, 1979 Bilaga 4, 5, 7 Fowles, J: Handbook of Futures Research, London, 1978 Freeman, C: Keynes or Kondratie/f i Marstrand, P(ed): New Technology and the Future of Work and Skills, Frances Pinter, Kondon, 1984 Futures, div.utg Helmer, O: Looking Forwards - A Guide to Futures Research, Beverly Hills, 1983 Jennergren, C.G.; Schwarz, S & Alvfeldt, 0: Trends in Planning, FOA, Stockholm, 1978 Linstone, H: Futures Research - New Directions, Reading, Mass., 1977 Long Range Planning, div utg. Mensch, G: Stalemate in Technology, Cambr. Mass. 1979 Schwarz, B: Svedin, U; Wittrock, B: Methods in Futures Studies, Boulder, C01., 1982 Schwarz, S(ed): Knowledge and Concepts in Futures Studies, Boulder, Col, 1976 Technological Forecasting and Social Change, div utg. White, L: The Historical Roots of Our Ecological Crisis, 1967 omtr. i Spring, D & E: Ecology and Religion in History, N.Y, 1974 von Wright, G.H: Humanismen som Iivshâllning, 1979 Borgå

l20 Reservation

Reservation

Framtidsforskuingens organisation

Sverige år befolkningsmåssigt ett litet land där det inte finns ett naturligt utrymme för flera konkurrerande f ramtidsf orskningsinstitut. Ett enda institut eller centrum kommer inte heller kunna ge upphov till den konkurrens som behövs för att f ramtidsstudiernas metoder och kvalitet skall kunna utvecklas vidare. Den kompetens som i dag finns på de olika universiteten och sektorsforskningsorganen söker sig förmodligen inte automatiskt till ett centrum för framtidsstudier.

En betydligt bättre väg är att låta intresserade forskare söka anslag för olika projekt eller att de myndigheter och företag som år intresserade av olika framtidsstudier söker upp de personer med kompetens som finns och ger dem bidrag till projekt. I det sammanhanget år det viktigt att centrala anslagsgivande organ som forskningsråd o dyl år så flexibla i sina bidragsformer att man hjälper till att finansiera och på annat sätt stödja framtidsstudier som ofta är av gränsöverskridande eller tvärvetenskaplig natur.

Finansieringen bör enligt min mening ske i olika former. Övergripande och långsiktiga studier finansieras i många industriländer via fonder och stiftelser. [Sverige är oberoende fonder och stiftelser av det här slaget relativt ovanliga.

Det gäller därför att kombinera offentlig finansiering med ett relativt oberoende till den politiska makten.

Detta kan lösas genom forskningsrådsnåmnden, som redan i dag har hand om f ramtidsstudierna.

Forskningsrådsnåmnden kan genom egna initiativ eller som svar på initiativ som tagits av andra - forskningsråd och forskare - finansiera projekt av f ramtidsstudiekaraktår.

FRN - som har till uppgift att beakta behovet av att tvär- och mångvetenskaplig forskning tillgodoses - utökas enligt mitt förslag till att omfatta även långsiktigt inriktade analyser, framtidsstudier och därmed sammanhängande verksamhet. FRN kan få en bred och offensiv uppgift genom det medelstillskott som år föreslaget.

Metodutveckling och kompetensutveckling kan lösas på tillfredsställande sätt inom de olika f orskningsdisciplinema i Sverige. En delegation inom forsknings-

Reservation 121

rádsnämnden bör handha f ramtidsforskningsf rágorna. Denna delegation utses av styrelsen för FRN. Delegationen disponerar en budget för f ramtidsstudier och ger anslag direkt eller genom att låta forskningsråd inom sina resp områden bevilja bidrag till projekt. Genom denna modell skapas största möjlighet till flexibilitet samtidigt som kompetensen kan upprätthállas.

Rune Rydén

122 Kommitténs direktiv SOU 1985533

Kommittédirektiv

Dir 1984:50 Kommittédirektiv

Mål och organisation för den finansierade allstatligt männa framtidsstudieverksamheten

Dir 1984:50

Beslut vid regeringssammanträde 1984-12-13.

Statsrådet I. Carlsson anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda frågor rörande den statligt finansierade allmänna framtidsstudieverksamheten. Kommittén skall komma med förslag om verksamhetens inriktning och mål. Dessutom skall kommittén i framtiden ange hur verksamheten bör organiseras. finansieras samt var huvudmannaskapet bör förläggas.

Bakgrund Framtidsstudier började på allvar diskuteras i först under Sverige 1960-talet. En av de pådrivande institutionerna var Ingenjörsvetenskapsakademien som år 1967 tillsatte (IVA) en utredning om åtgärder för att stärka framtidsstudieverksamheten i Sverige. Två år senare avlämnades en rapport som föreslog att ett institut för framtidsstudier skulle inrättas till lika delar finansierat av staten och privata intressen. Förslaget debatterades livligt men kom aldrig att utföras. IVA gick vidare på egen hand och inrättade ett framtidssekretariat inom akademien samt ett bolag. Förmedlingscentralen för framtidsstudier AB. för att förmedla information inom området. IVA var också en av initiativtagarna till att Föreningen för framtidsstudier bildades år 1971. Regeringen beslöt att låta utreda en kommitté frågan och tillkallade i maj 1971. Året därpå överlämnades betänkandet (SOU 1972:59) Att välja framtid. l enlighet med denna inrättades den 1 februari utrednings förslag 1973 ett tillfälligt sekretariat för framtidsstudier nära knutet till statsrådsbe-

. Kommitténs direktiv 123

redningen. Dess första huvudsakliga arbetsuppgift var att bearbeta det omfattande remissmaterial som Att välja framtid gett upphov till. I statsverkspropositionen 1974 föreslog regeringen att totalt 4 milj. kr. skulle anvisas för framtidsstudieverksamhet. Hälften av beloppet gick till sekretariatet till vilket knöts en parlamentariskt sammansatt referensgrupp. Samtidigt anmälde regeringen att en samarbetskommitté för långsiktsmotiverad forskning (SALFO) skulle inrättas för att i nära samverkan med forskningsråden och motsvarande organ befrämja framtidsinriktad forskning. För denna verksamhet föreslogs den andra hälften av totalanslaget på 4 milj. kr. År 1975 ändrades åter sekretariatets organisation och anknytning till regeringskansliet. Den parlamentariska referensgruppen omvandlades till en styrelse som formellt blev en kommitté under utbildningsdepartementet. Tidigare samma är hade regeringen gett den sittande forskningsrådsutredningen tilläggsdirektiv att utreda frågan om framtidsstudiernas organisation. Utredningen överlämnade sin rapport år 1977 men kunde inte lägga fram något enhälligt förslag rörande framtidsstudieverksamheten. Även remissopinionen var splittrad i denna fråga. I detta läge beslutade regeringen att förorda en överföring av framtidsstudieverksamheten till forskningsrådsnämnden (FRN). vilket genomfördes år 1980. Därmed förändrades kontakterna med riksdag och regeringskansli. Härigenom fick de två organisationer som är ansvariga för allmän framtidsstudieverksamhet. SALFO och sekretariatet för framtidsstudier. samma huvudman. Som ett led i utvärderingen av sina verksamheter beslöt FRN år 1983 att utvärdera sekretariatets hittillsvarande verksamhet. Uppgiften anförtroddes en grupp på tre forskare med betydande erfarenhet av framtidsstudier och framtidsforskning. Den 15 oktober översände FRN utvärderingsrapporten till regeringen och tillfogade samtidigt sina egna kommentarer. Av dessa framgår att FRN anser att utvärderingsrapporten inte utan betydande

kompletteringar kan ligga till grund för statsmakternas ställningstagande till

mål och inriktning för framtidsstudieverksamheten. Jag delar FRN :s bedömning och anser att ett mer komplett beslutsunderlag bör utarbetas av en kommitté. Trots att sekretariatet för framtidsstudier bara funnits i drygt tio år har verksamheten omorganiserats flera gånger. Även om de större projekt som genomförts har haft en hög grad av autonomi och därmed inte drabbats på allvar av dessa förändringar har sekretariatet för framtidsstudier tvingats leva i alltför stor osäkerhet om sin egen organisatoriska framtid. Trots dessa förutsättningar har sekretariatets studier ofta bidragit till en engagerande och vital samhällsdebatt.

124 Kommitténs direktiv

Mål för verksamheten

Motiv och mål för framtidsstudieverksamheten har relativt utförligt behandlats både i (SOU 1972:59) Att välja framtid och (SOU 1977:52) Forskningspolitik. Båda dessa utredningar vägleddes av en stark tilltro till möjligheterna att långtidsplanera verksamheten både inom näringsliv och offentlig sektor. Forskningsrådsutredningen framhåller sålunda att en

strävan efter helhetsperspektiv eller i varje fall ökad överblick. i kombination med kopplingen till planering och beslutsfattande att gör framtidsstudier kan tjäna som ett instrument just för att åstadkomma sektoröverskridande beslut. Härigenom kan framtidsstudierna bli ett viktigt redskap i det politiska arbetet när det gäller att skapa helhetsbedömningar och en enhetlig. sammanhängande politik.

Det var emellertid inte till teknokratisk fråga om en snäv anknytning långtidsplanering. Båda utredningarna betonade mycket klart ett brett demokratiskt perspektiv där framtidsstudier skulle bidra till att lyfta fram centrala frågor och göra den allmänna debatter. mer framtidsinriktad. Samtidigt måste förslagen i Att välja framtid. nämligen att den lägga ansvariga organisationen inom regeringskansliet. ha uppfattats som en markering av att framtidsstudier var ett led i den centrala politiska samordningen. Denna inriktning snarast förstärktes när SALFO skapades och fick ansvaret för långsiktsmotiverad och kontakter med forskning forskningssystemet. Nu är klimatet annorlunda i en del avseenden. Framtidsstudier kan öka samhällets kunskap och medvetenhet om framtidens och hot. möjligheter Däremot har det visat sig svårt att skräddarsy studier så att de direkt kan utgöra beslutsunderlag för riksdag och regering. Regeringskansliet måste ha sin egen interna organisation för att förbereda beslut och värdera alternativa möjligheter. Även synen på långtidsplanering över huvud har taget förändrats. sannolikt som en följd av den ekonomiska kris och instabilitet som har präglat l970-talet. lnom näringslivet har planeringsperspektiven kortats ned. I stället betonas flexibilitet och anpassningsförmåga. lnom den offentliga förvaltningen pågår ett nydaningsarbete som tar sikte på att decentralisera beslutsfattande och stimulera lokal Sammanfattmångfald. ningsvis kan man alltså konstatera att medan intresset för framtidsstudier i allmänhet har ökat så får de i allt mindre karaktär av utsträckning planeringsinstrument. Det är mot denna bakgrund kommittén skall bedöma behovet av och utarbeta förslag till inrikting och mål för framtidsstudieverksamheten. Dessa överväganden bör innefatta frågan om vilka som är eller bör vara den huvudsakliga avnämaren av verksamhetens resultat. Detta kan. men behöverinte. innebära att ett antal klara målgrupper identifieras. Det är fullt

Kommitténs direktiv 125

att se frumtidsstudieverksamhetens resultat som bidrag till en legitimt vitaliserad och fördjupad demokratisk debatt. Den framtidsstudieverksamhet som bedrivs av sekretariatet för framtidsstudier har. som nämnts. nyligen utvärderats av en grupp forskare. De har lämnat en rapport som pá flera punkter är mycket kritisk. Det är framför allt i tre avseenden som de anser att det finns väsentliga brister. Utvärderarna menar att sekretariatet för framtidsstudier inte har skapat ett system som hög kvalitet i ämnesvalet. Frågan om ett ämne är relevant kan garanterar fristående från en bestämd uppfattning att enligt min mening inte diskuteras det finns en klart avgränsad avnämargrupp. Om det uttalade syftet med verksamheten är att den skall bidra till en bred debatt måste man också acceptera att styrelserna för sekretariatet och FRN har kompetens att svara för bedömningen av vilka ämnen som är relevanta. Utvärderarna är också kritiska mot sekretariatets metoder för att bedöma kvaliteten hos de rapporter som produceras. Utvärderingsgruppen har emellertid inte gjort någon faktisk bedömning av kvaliteten i de rapporter och böcker som publicerats. t. ex. genom att gå igenom recensioner i fackpress. Utvärderarna utgår också helt klart från ett forskningsperspektiv och menar för kvalitetskontroll borde att gängse akademiska metoder användas. Utan att underkänna denna kritik måste det framhållas att sekretariatet inte är en forskningsinstitution i traditionell mening. Det finns därmed inte någon given modell för hur utvärdering och kvalitetskontroll bör gå till. Därmed är naturligtvis inte sagt att kvalitetskraven får sättas lägre. bara att de är annorlunda. En uppgift för kommittén bör därför vara att enligt vilka kriterier verksamhetens kvalitet bör bedömas. överväga Ett särskilt viktigt problem är. enligt utvärderingsgruppen. att sekretariatet inte metodiskt har byggt upp en kompetens i fråga om teori- och metodfrågor. När kommittén tar ställning till denna fråga bör också arbetsoch ansvarsfördelning mellan SALFO och sekretariatet för framtidsstudier tas med i bilden. Kommittén bör bedöma hur pass berättigad utvärderarnas kritik är. I detta uppdrag bör ingå en översikt av teoriutvecklingen inom framtidsstudieverksamheten under de senaste 10-15 åren. På grundval härav får kommittén ta ställning till behovet av särskilda åtgärder för att i Sverige utveckla teori och metodologi för framtidsforskning. Om en sådan verksamhet skall bedrivas. bör kommittén ange hur den bör organiseras. finansieras och vem som skall ha ansvaret.

Verksamhetens organisation

En viktig uppgift för kommittén är att försöka nå bred enighet om ett förslag till hur den statligt finansierade allmänna framtidsstudieverksamhe-

126 Kommitténs direktiv

ten skall organiseras. Uppgiften innefattar såväl verksamhetens egen organisation, vilket åtminstone indirekt berör såväl metoder för att genomföra projekt och annat arbete. som en eventuell styrelses sammansättning. Dessutom bör kommittén ta ställning till frågan om huvudmannaskap. Vidare bör kommittén överväga om det finns ett särskilt behov av att stärka kontakterna med den framtidsinriktade verksamhet som genomförsi regeringskansliet. Min bedömning är att verksamheten måste vara självständig gentemot partsintressen. Oberoende av eventuell målgrupp maste hela det svenska samhället uppfattas som uppdragsgivare. Detta innebär att verksamheten inte bör utgöra en del av regeringskansliet. Inte heller anser jag det rimligt att låta organisera verksamheten som en institution vid något universitet. Även i fortsättningen bör man ta fasta på strävanden att nå en stor publik med allmänt tillgängliga. gärna fantasieggande och provocerande. rapporter. Detta bör ske genom att forskare med teoretisk kompetens samarbetar med personer som på annat sätt har skaffat sig kompetens inom omradet i fraga. Dessutom ser jag det som ofrånkomligt och angeläget att verksamheten inriktas på frågor av stor samhällelig relevans. Verksamheten måste bygga på nära kontakter med forskningen vid en rad skilda högskoleinstitutioner. Kommitténs uppgift blir därmed att förutom förslag till organisation ange hur kontakterna bör organiseras med bl. a. riksdag. regering. högskolan och intresseorganisationer. Kommittén bör också göra en kartläggning av den programmatiskt inriktade och framtidsstudieverksamhet framtidsforskning som i privat och offentlig regi bedrivs i Sverige. Jag erinrar om regeringens allmänna direktiv för kommittéer (Dir. 1984:5). Utredningsarbetet bör bedrivas så snabbt att ett betänkande kan lämnas senast i februari 1986.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om framtidsfrågor - omfattad av kommittéförordningen att tillkalla en kommitté - (1976:119) med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda frågor om mål och organisation för den statligt finansierade framtidsstudieverksamheten. att utse en av ledamöterna att vara ordförande.

Kommitténs direktiv 127 att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Statsrådsberedningen)

Statens offentliga utredningar 1986

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översynav rättegångsbalken 2.Högstadomstolenochrättsbildningen.[1] Påföljdför brott 1.Lagtextochsammanfattning.[13] Påfölidför brott 2.Motiv [14] Påfölidoch brott 3. Bilagor[15] Aktiersröstvärde.[23] lntegritetsskyddi informationssamhâllet.[24] Åklagarväsendets lokalaorganisation.[26] Folketsfrämstaföreträdare.[27] Folkstyrelsenunderkrig och krigsfara.[28] Fastighetsbildning4. Förrättningsförfarandeoch boendeinflytandem.m. [29]

Försvarsdepartementet Militäraskyddsområden.[7] Datorer,sårbarhet,säkerhet[12] Vapenfriutbildningeni framtiden.[30]

Socialdepartementet Allmännasocialtjänstfrågor.[19] Barnsbehovochföräldrarsrätt. [20] Barnsbehovochföräldrarsrätt.Sammanfattning.[21]

Finansdepartementet Soliditetoch skäligheti försäkringsverksamheten. [8] Riksbankenoch riksgäldsfullmäktige.[22]

Utbildningsdepartementet Entreårigyrkesutbildning- riktlinjer. [2] Entreårigyrkesutbildning- beskrivningar,förslag.[3] Enklareskolförfattningar.Del 1. Sammanfattning,kommittéförslag.[10] Enklareskolförfattningar.Del2. Motiv m.m. [11]

Jordbruksdepartementet Kontrollav livsmedel.[25]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny Iönegarantilag.[S]

Bostadsdepartementet Bostadskommitténs slutbetänkande.Sammanfattning.[4] Bostadskommitténs slutbetänkande.Del1.[5] Bostadskommitténs slutbetänkande.Del2. [6]

Industridepartementet Vägartill effektivenergianvändning.[16] EFU87[31] _ EFU87Bilagedel[32]

Civildepartementet Framtidi samverkan.Del1.[17] Framtidi samverkan.Del2. [18]

Anm. Siffrornainom klammerbetecknarutredningensnummeri denkronologiskaförteckningen.

Statens offentliga utredningar 1986

Kronologisk förteckning

_. . Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbildningen. Ju. En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. U. . En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. U. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo.

ommxiçigngzup

Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. . Militära skyddsområden. Fö, . Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. Fi. . Ny lönegarantilagA. . Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, kommittéförslag. U. . Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m. m. U. . Datorer, sårbarhet, säkerhet. Fö. . Påföljd och brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. . Påföljd och brott 2. Motiv. Ju. . Påfölid och brott 3. Bilagor. Ju. . Vägar till effektiv energianvändning. l. . Framtid i samverkan. Del 1. C. . Framtid i samverkan. Del 2.C. . Aktuella socialtiänstfrågor. S. . Barns behov och föräldrars rätt. S. . Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. S. . Riksbanken och riksgâldsfullmäktige. Fi. . Aktiers röstvärde. Ju. . lntegritetsskydd i informationssamhället. Ju. . Kontroll av livsmedel. Jo. . Åklagarvâsendets lokala organisation. Ju. . Folkets främsta företrädare. Ju. . Folkstyrelsen under krig och krigsfara. Ju. . Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendein› flytande mm. Ju. . Vapenfriutbildningen i framtiden. Fo. . EFU 87. l. . EFU 87 Bilagadel. I.

KUNGL. BIBL.

1985 10 U 2

o

I_

L* r

ISBN 91-38-09447-9

Allmänna

Förlaget

ISSN o375-25ox