Lönegarantin och förmånsrättsordningen : om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

å

.a ie a h n e a a n t

?ta

n,

k..

g iutredningen. .ü r. n_ v..

+8

Statens offentliga utredningar

1 98 8 :27

Arbetsmarknadsdepartementet

och

Lönegarantin

förmånsrättsordningen

- om för

lönegarantins betydelse

det ökade antalet företagskonkurser

slutbetänkande av

l_é_inegarantiutredningen

Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 Informationsbokhandcln Malmzorgsgatan 5

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 81°- 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast internt)

ISBN 91-38- 10168-8 REGERINGSKANSLIETS ISSN 0375-250X OFFSETCENTRAL Stockholm 1988

Ti11 statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Efter regeringens bemyndigande den 28 januari 1982 ti11ka1iade dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet den 15 september 1982 rådmannen Arne wiiheimsson för att som särski1d utredare göra en översyn av den stat1iga Iönegarantin vid konkurs.

Utredaren har arbetat under namnet Iönegarantiutredningen.

Utredningen har tidigare avgett de1betänkandena (Ds A 1983:15) Ändringar i iönegarantisystemet och (SOU 1986:9) Ny Iönegarantiiag.

Utredningen får härmed över1ämna sitt siutbetänkande (SOU 1988:27) Lönegarantin och förmånsrättsordningen - om iönegarantins betydelse för det ökade antaiet företagskonkurser.

har utredaren biträtts av I arbetet på siutbetänkandet

följande personer:

Direktören Kent Brorsson (Svenska arbetsgivare- Sakkunniga: ekonomen Stig Carisson (fr.o.m. den 22 ju1i föreningen), i Sverige), jur.kand. Per-Olof 1986, Landsorganisationen i Sverige), utredaren Peter Ekeberg (Landsorganisationen (fr.o.m. den 17 november 1986, Tjänstemännens Hohenstein och förbundsjuristen Anders Hult (Tjäncentra1organisation)

stemännens centraiorganisation).

Hans Broberg (statens indus- Experter: Avdeiningsdirektören hovrättsrådet Roif Dahigren (finansdepartementet), triverk), advokatsamfund), hovrättsadvokaten Björn Edgren (Sveriges üeparteassessorn Dag Ekman (arbetsmarknadsdepartementet). mentssekreteraren Lars Häggmark (industridepartementet).

Geron Jannesson (iänsstyreisernas organisationsbyråchefen Per-Ivan Lundberg (Sveriges ackordscennämnd), direktören chefskronofogden Åke Lundberg (Föreningen Sveriges tra1), hovrättsassessorn Eugêne Paimêr (Justitiedekronofogdar), P.G. Persson (Svenska Bankförepartementet), bankdirektören Eva Sjögreen (t.o.m. den 20 ningen), departementssekreteraren oktober 1986, arbetsmarknadsdepartementet), departementssekden 21 oktober 1986, arbetsreteraren Ingrid Skogö (fr.o.m. direktören Anders Åberg (Småföretamarknadsdepartementet), och biträdande skattedirektören Nilsgens Riksorganisation) Sture Åman (riksskatteverket).

Sekreterare: Hovrättsassessorn Håkan Nyberg.

Särski1da yttranden har fogats ti11 betänkandet de1s av Brorsson, Car1sson, Ekeberg, Hohenstein, Hu1t, Persson och Åberg gemensamt, de1s av Persson ensam och dels av Dahlgren. Utredningen har med detta betänkande s1utfört sitt arbete. Stockholm i maj 1988 Arne wi1he1msson /Håkan Nyberg

. ma.

a..

INNEHÅLL

FÖRKORTNINGAR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11

SAMMANFATTNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 23

1 UTREDNINGENSUPPGIFTER OCH ARBETE . . . . . . . . . . .. 41 1.1 Tidigare betänkanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 41 1.2 Detta betänkande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 43 1.3 Vissa ändringspropåer som 1ämnats obeaktade ... 45 1.3.1 Skydd för underentreprenörers och under1everantörers fordringar vid konkurs . . . . . - . . . . . . . - . . . . . . . . - . . . . . . a. 45 1.3.2 Skydd för en arbetstagares fordran på skadestånd vid 0gi1tigförk1arad uppsägning m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 49 1.3.3 Skydd för en semesterkassas fordran på s.k. särskiit ti11ägg . . . . . . . . . . . . . . . .. 50 1.3.4 Ränta på Tönefordringar vid utbeta1ning av 1önegarantimede1 . . . . . . . . . . . . o: 54

och ackord . . - . . . . . . o. . . - . o. . . . . no 57 Vid konkurs o- . . . . . . . o. . . . › . a. . . . . . . ot 62 Lönegarantisystemet

. . . . . . . a. 65 UTBETALNINGARNAENLIGT LÖNEGARANTIN stor1ek 65 Orsaker ti11 utbetainingarnas Orsaker ti11 ökningen av anta1et företagskon- 73 kurser . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . - . . . - . . - . . . . . . ..

SNEDVRIDERLÖNEGARANTINVALET AV FORM FÖR REKON- 79 STRUKTION AV FÖRETAG? . . . . . . . . - . . . . . . - . . . . . . . .-

ACKORDETOCH ANDRA FORMERFÖR REKONSTRUKTIONAV 89 FÖRETAGUTAN KONKURS . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . ..

BETYDELSE . . . - . . o. . . - . o. 97 FÖRMÅNSRÄTTSORDNINGENS . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . - . .- 97 6.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . nu 100 6.2 Förmånsrättsiagens uppbyggnad och förmånsrättsordningen . . . . . . .. 103 6.3 Lönegarantin 6.3.1 vid förmånsrätts1agens ti11överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 103 komst 6.3.2 Onkastningen av förmånsrättsordningen me11an Iönefordringar och fastighetsin- . . . . . . - . . . . . . . o. ø. . . . . . . . o. nu 104 teckningar 6.3.3 Omkastningen av förmånsrättsordningen me11an lönefordringar och företags- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 105 inteckningar 6.3.4 om en översyn av förmåns- Riksdagsmotion rättsordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

6.3.5 Konkursutredningen . . . . o. . . . . - . . . . . . . . o.

6.4 Förmånsrätten för företagshypotek 6.4.1 om företagshypotek m.m. .. Lagstiftningen

6.4.2 Kreditmarknaden 114 6.4.3 Undersökning av näringsidkare som tar ut företagsinteckningar . . . . . . . . . . . . . .. 117 6.4.4 Konkursstatistiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 121 6.4.5 Förbättring av företagsintecknad egendom under konkurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 124

Förmånsrätten för skatter och ailmänna avgif-

ter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . .. 127

MINSKNING AV KONKURSENSATTRAKTIONSKRAFT 133 Utgångspunkter för en reform . . . . . . . . . . . . . . . .. 134

Tidigare överväganden beträffande lönegärantin och förmånsrättsordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 145 Finansieringen av lönegarantisystemet . . . . . . .. 148 Återverkningarna för kreditgivarna Ieder ti11 en minskning av antaiet rekonstruktioner genom konkurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .a 150 Återverkningar i övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 158 Fordringar på produktiv lön bör ges bästa förmånsrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 162 Rekonstruktionsfalien . . . . . . › . . . . . . . . . . . . . . . .- 165 Konsekvenser beträffande frågan om förbättring av företagsintecknad egendom under konkurs 170

SPECIALMOTIVERING . . a. . . . a. . . . . . . . . . . . . - - . . . . .. 173 Försiaget tiii lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 173

9.2 Förs1aget ti11 lag om ändring i 1agen (1971:1072) om förmånsberättigade

9.3 Försiaget ti11 1ag om ändring i Iagen (1970:741) vid konkurs . . . . . . . . . . . . .. 186 om statlig 1önegaranti

9.4 ti11 1ag om ändring i konkursiagen Förs1aget (1987:672) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 187

i utsökningsba1ken 187 9.5 Försiaget ti11 lag om ändring

. . . . . . . . . . . . .. 191 SÄRSKILDA YTTRANDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGOR

. . . . . . . . . . . . . . .. 207 Bi1aga 1 Direktiven för utredningen

tabe11er m m i 1öpande text 215 Bi1aga 2 Kommentarer ti11

. . . . . . . . . . . . .. 223 Biiaga 3 Lönegarantifondens stä11ning

. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 225 Bilaga 4 Kreditmarknadsstatistik

vid rekonstrukti0nsfa11 .. 233 Bilaga 5 Exempei på avta1

6 Betänkanden, annan 1itteratur och rättsfa11 Bi1aga som åberopats

-11-

FÖRKORTNINGAR

Författningar Anstä11ningsskydds1agen Lagen (1982:80) om anställningsskydd Konkurs1agen Konkurs1agen (1987:672) Lönegarantikungöre1sen Kungöre1sen (1970:745) om stat1ig Iönegaranti vid konkurs Lönegaranti1agen Lagen (1970:741) om stat1ig Iönegaranti vid konkurs.

övriga

AU Arbetsmarknadsutskottets betänkande CFAR Centrala företags- och arbetsstä11eregistret hos statistiska centra1byrån Dir Kommittêdirektiv Ds A (Ju, I) Departementsserien arbetsmarknadsdepartementet (justitiedepartementet, industridepartementet) FLU Första Iagutskottets utlåtande

-12-

InU Inrikesutskottets betänkande LU Lagutskottets betänkande MEX Meddeianden och information för exekutionsväsendet, utgivna av riksskatteverket mot. motion ti11 riksdagen mot. motion til] riksdagen, väckt under a11männa Inotionstiden och remitterad till lagutskottet Nytt Juridiskt Arkiv, Avd. I NJA prop. Regeringens proposition RD Riksdagens protokoli RH Rättsfaii från hovrätterna, utgiven av domstoisverket RIC Rättsinformation, serie C, utgiven av riksskatteverket rskr. Riksdagens skriveise

SCB Statistiska centra1byrån SFS Svensk författningssamiing SfU Sociaiförsäkringsutskottets betänkande SNI Svensk näringsgrensindeining SOU Statens offentliga utredningar SVJT Svensk Juristtidning TSA Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund med tite1n Advokaten. annan Iitteratur och rättsfail, se bil. 6. Betänkanden,

-13-

SAMMANFATTNING

Utredningen föreslår att huvuddelen av lönefordringarna i en konkurs ges bättre förmånsrätt än företagshypotek. Förslaget syftar till att minska den attraktionskraft som konkursen har fått på grund av den statliga lönegarantin. Till grund för förslaget ligger tanken att garantin, som bara gäller vid konkurs, i ett samhällsekonomiskt perspektiv snedvridit valet av form för rekonstruktion av företag som går dåligt.

Lönegarantisystemet innebär att staten i princip svarar för en arbetstagares lönefordran hos en arbetsgivare som försatts i konkurs. Utredningens uppdrag har gällt en utvärdering och översyn av systemet.

Tidigare betänkanden

Tidigare har utredningen avgett två delbetänkanden. Det första (Ds A 1983:15) Ändringar i lönegarantisystemet avlämnades 1 november 1983 och det andra (SOU 1986:9) Ny lönegarantilag i mars 1986.

Detta betänkande

Utredningen lägger nu fram sitt slutbetänkande. I det klargörs till en början att en ökning i utbetalningarna enligt lönegarantin har förekommit.

Budgetåret 1986/87 utbetalades 570 miljoner till 20 000 arbetstagare hos arbetsgivare som försatts 1 konkurs. Under samma period tillkom 6 000 företagskonkurser.

-14-

ökningen av utbetainingarna en1igt En ana1ys beträffande sin tur iett ti11 en undersökning av varför garantin har i har ökat under senare år. Härvid antaiet företagskonkurser att har kommit att få en annan har framkommit garantin än den som ursprungiigen var tänkt. Det förhåiiananvändning med den eniigt direktiven för utredningen det hänger ihop att undersöka om iönegarantin snedvrikvarstående uppgiften rekonstruktion av företag och, om så der va1et av form för föres1å hur en snedvridning skall visar sig vara fallet, kunna undvikas. Det är a11tså den frågan som utredningen

behandiar och tar stä11ning till i betänkandet.

Vissa ändringspropåer som iämnats obeaktade

arbete har aktuaiiserats iagändringar på Under utredningens utöver vad som angetts i direktiven. lönegarantiområdet har skydd för underentre-

Propåerna om ändringar gäilt dels

och underieverantörers fordringar vid konkurs, prenörers för fordran på skadestånd vid

dels skydd en arbetstagares

m.m. och de1s skydd för en ogiitigförkiarad uppsägning fordran särskiit ti11ägg. Härutöver semesterkassas på s.k. önskvärt med en översyn av regierna för har det ansetts av ränta vid utbetalning av beräkning på 1önef0rdringar

garantibeiopp.

har skäl lämnat ändringspropåerna obeak- Utredningen på olika tade.

va1et av form för rekonstruktion av Snedvrider iönegarantin

företag?

Att Iönegarantin gör rekonstruktion av företag genom konkurs rekonstruktionsform än den annars sku11e tiil en förmåniigare är odiskutabe1t. Garantin kan därmed påverka va1et av vara

-15-

form för rekonstruktion av företag. För att man skall kunna tala om en snedvridning krävs emellertid att garantin gynnar konkursformen framför andra former för rekonstruktion av företag i en för samhället inte acceptabel omfattning. Huruvida så är fallet är inte oomstritt.

Enligt utredningens bedömning bör frågan om en snedvridning angripas utifrån ett brett perspektiv. Närmare bestämt bör man ta ställning till om garantin från samhällsekonomisk utgångspunkt gynnar konkursalternativet i sådan grad att man kan tala om en snedvridning. Är det, annorlunda uttryckt, samhällsekonomiskt motiverat att företag i större utsträckning än för närvarande rekonstrueras utan konkurs och att en sådan förändring åstadkoms genom en ändring av lönegarantins tillämplighet?

Att besvara den uppställda frågan är emellertid inte lätt. Man tvingas nämligen att väga den tilltänkta åtgärden mot sådana övergripande aspekter såsom sysselsättning och företagens kreditförsörjning. Först därefter är det möjligt att bedöma de samhällsekonomiska effekterna och om lönegarantin medför en inte acceptabel snedvridning vid val av form för rekonstruktion av företag.

Ackordet och andra former för rekonstruktion av företag utan konkurs

En minskning av konkursens attraktionskraft kan åstadkommas inte endast genom åtgärder som gör konkursformen som sådan mindre attraktiv än nu. Relativt sett kan naturligtvis konkursens attraktionskraft nnnskas även genom åtgärder som gör rekonstruktioner utan konkurs förmånligare än för närvarande.

_16_

En i och för sig välbehövlig översyn av ackordslagstiftningen kan visserligen leda till att det framstår som något mera än nu med rekonstruktioner utan konkurs. Emelfördelaktigt lertid kan man enligt utredningens uppfattning genom en inte sätt minska den reform av detta slag på ett avgörande attraktionskraft som konkursen har på grund av garantin.

har inte heller på annat sätt funnit det möjligt Utredningen att minska konkursens attraktionskraft genom åtgärder som skulle gynna rekonstruktioner utan konkurs.

Förmånsrättsordningens betydelse

Det är i första hand det ekonomiska utfallet för borgenärerna som avgör om man väljer att rekonstruera ett företag genom konkurs. Genom förmånsrättsordningen avgörs hur ett konkursfördelas mellan Oavsett om bos tillgångar borgenärerna. rörelse med hjälp av garantin drivs vidare konkursgäldenärens under konkursen eller inte skall en fördelning av boets ske. I den mån rörelsen drivs vidare kan det sägas tillgångar att förmånsrättsordningens betydelse ökar eftersom den i detta fall även avgör fördelningen av de värden som den driften Närmare bestämt har förmånsfortsatta frambringar. för vilken eller vilka kategorier av rättsordningen betydelse förmånsberättigade borgenärer som tjänar på en rekonstruktion genom konkurs.

Utredningen har granskat de förmånsrätter som är av särskilt intresse i sammanhanget, dvs. förmånsrätterna för företagsoch lönefordringar. Dessa förmånshypotek, skattefordringar rätter gäller alla i sådana tillgångar av lös egendoms natur som hör till och används i en rörelse samt i nu angiven ord- Vidare är det endast i undantagsfall som andra borgening. närer än de som innehar fordringar förenade med någon av de förmånsrätterna får utdelning för sin fordran i konangivna kurs.

_17_

När det gäller förmånsrätten för företagshypotek har utredningen bl.a. låtit genomföra en särskild undersökning av hur många och vilka kategorier av näringsidkare som begagnar sig av företagshypotek som kreditsäkerhet. Av undersökningen framgår bl.a. att drygt hälften eller 75 000 av alla näringsidkare med anställda tar ut företagsinteckningar.

Minskning av konkursens attraktionskraft

Utredningen har vidare i sina överväganden kommit fram till att eventuella åtgärder måste riktas mot borgenärer som har fordringar förenade med förmånsrätt på grund av företagshypotek.

Sådana borgenärer har alltså rätt till utdelning i konkurs framför borgenärer vars fordringar är förenade med någon av de andra förmånsrätterna. Till det kommer att fordringar förenade med förmånsrätt på grund av företagshypotek nästan uteslutande härrör från finansieringen av det företag som skall rekonstrueras genom konkursen. Dessa omständigheter gör att banker och andra kreditgivare som innehar företagshypotek måste anses ha ett förhållandevis större ekonomiskt intresse av rekonstruktioner genom konkurs än andra borgenärer.

Eventuella åtgärder bör gälla förmånsrättsordningen

En förändring av det ekonomiska utfallet av en konkurs bör med hänsyn till vad utredningen anfört innebära att det för banker och andra kreditgivare blir mera förmånligt än för närvarande att företag med ekonomiska svårigheter rekonstrueras utan konkurs. Eftersom fördelningen av ett konkursbos tillgångar i första hand styrs av förmånsrättsordningen tillgodoses syftet att stimulera till rekonstruktioner utan konkurs bäst genom en ändring av förmånsrättsordningen.

_18_

en betydelsefull ändring av förmånsrätts- År 1975 genomfördes Det var då som företagsinteckningen fick bästa ordningen. före skatter och löner och konkursen fick sin förmånsrätt nuvarande attraktionskraft som rekonstruktionsform. Tidigare hade lönerna haft bästa förmånsrätt.

det nu nära till hands att Enligt utredningens mening ligger till En överväga en återgång den gamla förmånsrättsordningen. förmånsrätt kan ordning där samtliga lönefordringar ges bästa emellertid i dagens läge framstå som en alltför långtgående reform. Lönerna utgör nämligen nu - på grund av att uppsägningstiderna förlängts - en tyngre skuldpost hos företagen än Vill till ordning kan tidigare. man återgå tidigare gällande därför vara att begränsa förändringen och låta det lämpligare huvuddelen i stället för samtliga fönnånsberättigande få bästa placering i förmånsrättsordningen. lönefordringar

Produktiv lön

har funnit att den ändring som bör övervägas är Utredningen att endast betecknar som fordringar på ge vad utredningen lön bästa förmånsrätt. Övriga lönefordringar skulle produktiv få kvarstå med nuvarande placering i förmånsrättsordningen, dvs. med förmånsrätt efter företagshypotek och skatter.

löner avser utredningen löner för sådant arbe- Med produktiva te som lagts ned på egendom som omfattas av företagshypotek sett är till nytta för den som innehar och därigenom typiskt Med hänsyn härtill torde praktiskt taget företagshypoteket. allt arbete som utförts före konkursen vara produktivt.

Beträffande arbete under själva konkursen torde man inte kunna hävda att arbetet är produktivt i angiven kategoriskt Förhållandena kan variera från konkurs till konkurs. mening. Utredningen har ansett att det inte är praktiskt genomförbart att låta förhållandena i de enskilda konkurserna vara avgörande för hur stor del av lönefordringarna under själva kon-

-19-

kursen somskall betraktas som produktiv och därmed belasta

företagshypotekets säkerhetsunderlag. Utredningen har i stäl-

let ansett det nödvändigt att fastställa en schablon. Med hänsyn till vad som erfarenhetsmässigt gäller beträffande rörelsedrift under konkurs har det ansetts lämpligt att en lönefordran betraktas som produktiv t.o.m. den tidpunkt då en arbetstagares uppsägningstid under konkursen löpt två månader.

Sammanfattningsvis har alltså utredningen stannat för en förmånsrättsordning av följande utseende: 1. Fordringar på produktiv lön. 2 Företagshypotek. 3. Skattefordringar. 4 Övriga lönefordringar.

Återverkningar av en ändrad förmånsrättsordning

I de fortsatta övervägandena har utredningen påmint om de förutsättningar som gäller i fråga om finansieringen av lönegarantisystemet, bl.a. att lönegarantifondens tillgångar vid utgången av budgetåret 1986/87 uppgick till 804 miljoner. Vidare har utredningen framhållit att syftet med en ändring inte i första hand är att åstadkomma besparingar inom lönegarantisystemet utan att reducera antalet rekonstruktioner av företag genom konkurs. Uppnås syftet att minska antalet rekonstruktioner genom konkurs får det emellertid till följd färre konkurser och mindre utbetalningar enligt garantin.

Tyngdpunkten i utredningens överväganden har legat i en bedömning av vilka återverkningar som en ändring av förmånsrättsordningen får för kreditgivarna samt hur dessa återverkningar leder till en minskning av antalet rekonstruktioner genom konkurs. Också âterverkningarna i övrigt har tagits upp.

-20..

med sakkunniga och experter Vid sammanträden inom utredningen inte är har det visat sig att bedömningen av återverkningarna har för sin de1 sammanfattningsvis komentydig. Utredningen av förmånsrättsordningen 1eder mit fram ti11 att ändringen ti11

- efter en ändring av förmånsrättsatt företagshypoteket sådant kreditsäkerhetsvärde att det ordningen har ett utgör en vä] fungerande säkerhetsäven i fortsättningen rätt,

- att kreditgivningen till företag, ink1. nyetabiering, inte påverkas,

- beträffande företag med ekonomisatt kredituppfö1jningen ka svårigheter effektiviseras,

- kan rekonstrueras utan konatt sådana företag härigenom kurs med påföijd,

- arbetstiilfäliena hos företagen kan räddas i större att än för närvarande och omfattning

- att leverantörernas stora för1uster i samband med konkurser minskar,

- att anta1et konkurser med rekonstruktionssyfte härigenom reduceras påtagligt,

- möj1igheter att få sina att den enski1de arbetstagarens ersatta en1igt garantin inte försämras, lönefordringar

- att inte iängre får samma näringspo1itiska iönegarantin effekter som för närvarande,

- totala kostnader för rekonstruktioner av att samhäiiets företag minskar,

-21-

- att inom lönegarantisystemet klart överstibesparingarna ger de förluster som staten kan drabbas av i egenskap av skatteborgenär samt

- att ett första tas i ett arbete steg planerat på ett nytt rekonstruktionsförfarande och en reformerad förmånsrättsordning.

Utredningens ställningstagande

Mot bakgrund av de överväganden som nu redovisats har utredningen kommit fram till att det från samhällsekonomisk synpunkt framstår som lämpligt att ändra förmånsrättsordningen så att fordringar på produktiv lön ges bästa förmånsrätt. Det betyder vidare att utredningen anser att garantins nuvarande gynnande av konkursformen leder till en snedvridning vid valet av fonn för rekonstruktioner av företag som går dåligt.

Utredningen föreslår att förmånsrättsordningen ändras så att fordringar på produktiv lön ges bästa förmånsrätt. I överensstämmelse härmed har utredningen utarbetat förslag till änd- I ringar i förmånsrättslagen (1970:979).

Rekonstruktionsfallen

Den föreslagna ändringen av förmånsrättsordningen kommer att minska antalet rekonstruktioner av företag genom konkurs. Det hindrar emellertid inte att man även i framtiden får räkna med sådana rekonstruktioner. Därför finns det enligt utredningens bedömning fortfarande skäl att uppmärksamma de fall som utredningen betecknar rekonstruktionsfall.

Rekonstruktionsfallen gäller det förhållandet att lönegarantin på ett spekulativt sätt utnyttjas maximalt när konkursboets rörelse säljs och de anställda får nya anställningar hos köparen av rörelsen.

-22-

rätta med de från samhällets sida oaccep- För att koma till har utredningen betonat den roll tabla rekonstruktionsfallen i konkurs har i sammanhanget. Utredsom tillsynsmyndigheten förbättrar sin ningen förordar att tillsynsmyndigheten kontroll av lönegarantilagens tillämpning vid företagsöverföreslår att en särskild bestämnelse låtelser. Utredningen härom införs i lönegarantikungörel sen.

Konsekvenser beträffande frågan om förbättring av företags-

intecknad egendom under konkurs

Från rättsekonomi sk - och därmed även från samhällsekonomisk fördel med förslaget om en - synpunkt finns det en särskild ändrad förmånsrättsordning. Hanteringen av de rekonstruktiotrots allt kommer att företas genom ner som i fortsättningen konkurs bör sålunda förenklas avsevärt.

Man torde inte längre behöva begagna sig av på det hela taget i ett rättsfall (NJA 1982 s. den metod som högsta domstolen för fördelningen av driftsresultatet när kon- 900) anvisat rörelse drivs vidare under konkursen och det kursgäldenärens av företagshypotek. Den av förekommer egendom som omfattas metoden innebär nämligen att hantehögsta domstolen anvisade av sådana konkurser blivit komplicerad. ringen

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1. Förslag till Lag om ändring i förmånsrättslaggn (1970:979)

Härigenom föreskrivs i fråga om förmånsrättslagen

(197o:979)1

951; att nuvarande 11 S skall betecknas 12 S, gglg att nuvarande 12 S skall betecknas 11 S, gglg att nya 11, 13 och 15 SS skall ha följande lydelse, gglg att det skall införas en ny paragraf, 16 S, av följande lydelse.

Nuvarande lidelse Föreslagen lxdelser

12 §2 11 S

Allmän förmånsrätt följer Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares därefter med en fordran på sådan lön eller arbetstagares fordran på annan ersättning på grund av sådan lön eller annan anställningen som gi förfal- ersättning på grund av lit till betalning tidigare anställningen som igtg än ett år innan konkursan- förfallit till betalning sökningen gjordes och på lön tidigare än ett år innan eller ersättning under skä- konkursansökningen gjordes lig uppsägningstid, gögåt och på lön eller ersättning sex månader. Har arbetstaga- under skälig uppsägren under uppsägningstiden ningstid. Beträffande en utfört arbete enligt uppsägningstid som under anställningsavtalet med konkursen löper längre ‘ gäldenären, gäller för- tid än två månader gäller

1 Lagen omtryckt 1975:1248 2 Senaste lydelse 1977:482.

-24-

Nuvarande ivdeise Föresiagen ixdeise

iön e11er dock förmånsrätten endast månsrätten ai] för arbetet. I under de första två ersättning den mån arbete månaderna. Har arbetstagagg_utförts under ren under uppsägningstiden uppsägningstiden förmånsrätten endast utfört arbete en1igt gäiier anstäiiningsavtaiet med sådan 1ön e11er ersättning inkomst gäidenären, gä11er förmånssom överstiger under fitwnafi Wneflereh viiken arbetstagaren eiier ersätt- sättning för arbetet. I den tid som lönen

avser förvärvat i mån arbete inte utförts

ningen annan anstäiining eiier under uppsägningstiden borde ha gä11er förmånsrätten endast uppenbarligen förvärva i anstäii- sådan lön eHer ersättning kunnat bort som överstiger inkomst ning som han skäiigen Vid bestämmande viiken arbetstagaren under godtaga. i tid som lönen eHer ersätteniigt vad nyss sagts fordran avser förvärvat i viiken utsträckning ningen e11er annan anstäiining e11er på iön ersättning är uppenbariigen borde ha under uppsägningstid med förmånsrätt kunnat förvärva i anstä11förenad inkomst i ning som han skäiigen bort ska11 med samtidig annan anstäiining jämstäiias godtaga. Vid bestämmande vad nyss sagts i utbildningsbidrag som utgår eniigt vid arbets- vi1ken utsträckning fordran av statsmedei i den på iön e11er ersättning marknadsutbiidning, samma tid under uppsägningstid är mån bidraget avser som lönen e11er ersättningen -förenad med förmånsrätt har biivit ska11 med samtidig inkomst och arbetstagaren tili bidraget i annan anstäilning berättigad efter Har jämstäiias utbiidningsbiuppsägningen. iönefordran som förfaiiit drag som utgår av stats-

än ett år innan medei vid arbetsmarknadsuttidigare gjordes biidning, i den mån bidrakonkursansökningen föremåi för get avser samma tid som varit tvist, förmånsrätten, om iönen eHer ersättningen gäiier

-25-

Nuvarande lxdelse Foreslagen lydelse

talan väckts eller sådan och arbetstagaren har förhandling som föreskrives blivit berättigad till i kollektivavtal begärts bidraget efter uppsäginom sex månader från ningen. Har lönefordran som förfallodagen och konkurs- förfallit tidigare än ett ansökningen följt inom sex år innan konkursansökningen månader från det att tvisten gjordes varit föremål för blivit slutligt avgjord. I tvist, gäller förmånsrätfråga om semesterlön eller ten, om talan väckts eller semesterersättning som är sådan förhandling som f§_r_e_intjänad innan konkursansök- skrivs i kollektivavtal ningen gjordes, gäller begärts inom sex månader förmånsrätten vad som står från förfallodagen och inne för det löpande och de konkursansökningen följt närmast föregående två in- inom sex månader från det tjänandeåren. Förmånsrätten att tvisten blivit slutligt gäller även innestående avgjord. I fråga om semessemesterlön eller semester- terlön eller semestererersättning för semesterle- sättning som är intjänad dighet som har sparats i den innan konkursansökningen utsträckning 18 och 20 §§ gjordes, gäller förmånsrätsemester1agen (1977:480) mnvm mmsürimefw medger. det löpande och de närmast föregående två intjänandeåren. Förmånsrätten gäller även innestående semesterlön eller semesterersättning för semesterledighet som har sparats i den utsträckning 18 och 20 §§ semesterlagen (1977:480) medger.

Nuvarande Ixdelse Föres1agen Ixdelse

Förmånsrätt enligt första följer även med stycket fordran vilken

gå gension

tiilkommer arbetstagare e11er dennes efterlevande för högst ett år innan konkursansökningen gjordes och nästföljande sex månader. Förmånsrätten om

gä11er även i fråga

som intjänats hos gension, om

föregående arbetsgivare,

ansvagä1denären övertagit ret för pensionen under de betinge1ser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) om trxggande av m.m.

gensionsutfästelse

Om gäidenären är närings- Om gä1denären är näidkare, ska11 arbetstagare, ri ngsi dka re , ska1 1 arbetse11er jämte när- tagare, som sjä1v eller som sjäiv ande1 jämte närstående ägde västående ägde väsentiig och som hade sentiig ande1 i företaget i företaget över och som hade väsent1igt väsentiigt inflytande e11er hans infiytande över dess verkdess verksamhet, efter1evande samhet, e11er hans efteriegi ha förmånsvande jg}; ha förmånsrätt rätt en1igt denna paragraf Vad denna paragraf för för 1ön e11er gension. eniigt som sagts nu gä11er även om iön. Vad som sagts nu gä1per- 1er även om gä1denären är gä1denären är juridisk son utan att vara närings- juridisk person utan att idkare. vara näringsidkare.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lzdelse

Allmän förmånsrätt följer Allmän_ fönnånsrätt följer därefter med fordran på därefter med en arbetagares framtida pension till ar- fordran på lön eller erbetstagare, som är född år sättning som hänför sig 1907 eller tidigare, eller till senare del än de fördennes efterlevande. Därvid sta två månaderna av en får dock intjänad del av

skälig uppsägningstid på

utfäst pension icke antagas högst sex månader. Förmånsavse större årlig pension än rättens omfattning bestäms som motsvarar darvid basbelogpet i enlighet med vad enligt lagen (1962:381) om som är föreskrivet i 11 S allmän försäkring. Från det första stycket. sålunda beräknade fordringsbeloppet skall i förekommande fall avdragas upplugen del av pension enligt allmän pensionsplan eller enligt privat gensionsförsäkring.

Förmånsrätt enligt första Förmånsrätt enligt första stycket gäller även fordran stycket följer även med en på framtida pension sgm fordran på pension vilken

intjänats hos föregående tillkommer en arbetstagare

arbetsgivare, om gäldenären eller dennes efterlevande övertagit ansvaret för för högst ett år innan gensionsfordringen enligt konkursansökningen gjordes vad som anges i 12 § andra och nästföljande sex månastycket. der. Förmånsrätten gäller i

fråga om pension, som intjänats hos föregående

arbetsgivare, om gäldenären

-28-

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse

ansvaret för övertagit under de begensionen tingelser som anges i 23 och 26 SS lagen (1967:531) om trxggande av gensionsut-

fästelse m.m.

är närings- Om gäldenären är närings- Om gäldenären eller idkare eller juridisk peridkare juridisk person son utan att vara näringsutan att vara näidkare, äger 11 S andra ringsidkare, äger ;g_§ motsvarande stycket motsvarande tredje stycket tillämpning. tillänpning.

15 S

förmånsrätt har En fordran med allmän Särskild framför allmän förmånsrätt tas i första företräde förmånsrätt. Fordran med hand ut ur egendom som inte 10 är föremål för särskild allmän förmånsrätt enligt förmånsrätt. Förslår inte § uttages dock, om det behövs, före fordringar med denna egendom, tas fordsärskild förmånsrätt enligt ringen ut ur egendom, vari 8 § i annan lös särskild förmånsrätt gäl- 5 eller Vad ler, före fordringar med egendom än tomträtt. detta sätt sådan förmånsrätt i den mån

som uttages gå

16 S skall, när det finns det är medgivet enligt i och i övrigt efter sistsärskilda förmånsrätter olika nämnda fordringar. egendomsgrugger, fördelas i

gå gruggerna

förhållande till den

som erhållits kögeskilling för varje grugp;

-29-

Nuvarande Iydelse Foreslagen 1yde1se

16 S

En fordran med a11män förmånsrätt enligt 10 e11er 11 S tas ut, om det behövs, fore fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 e11er 8 § i annan 1ös egendom än tomträtt. Vad

som tas ut gå detta sätt

skall, när det finns särskilda förmånsrätter i o1ika egendomsgrugger,

förde1as gå gruggerna i

förhå11ande till den kögeski11ing som erhå11its för varje grugg.

-30..

i kraft den 1 januari 1989. 1. Denna 1ag träder

om förmånsrätt för fordringar i en konkurs som 2. I fråga av en ansökan som gjorts före ikraftträbes1utats på grund dandet, äidre bestämmeiser fortfarande. gä11er

denna iags ikraftträdande 3. Om en näringsidkares egendom vid av ett gä11er för tiden ti11 den 1 omfattas företagshypotek, 1990 e11er den tidigare tidpunkt, då egendomen inte januari omfattas av företagshypoteket, äidre bestänmelser iängre fortfarande.

i denna lag, om de ti11ämpades den 1 Sku11e bestämmeiserna ha medfört att säkerhetens värde väsent1igt januari 1989, och ställer gäldenären inte inom en månad efter nedgått säkerhet som borgenären skäiigen kan anmodan ytteriigare ä1dre bestämmelser är tiiåtnöjas med, får denne så iänge för viiken företagshypoteket 1ämp1iga säga upp den fordran ti11 inom sex månader utan hinder av att uppiåtits betaining kan ha avta1ats e11er uppsägning inte iängre uppsägningstid före den 1 januari 1990 väckt ta1an får ske. Har borgenären om betaining och anmäit detta ti11 inskrivningsmyndigheten ä1dre bestämmeiser för tiden för företagsinteckning, gä11er dess två månader förflutit från det att ta1an därefter tiil genom dom e11er bes1ut som vunnit 1aga kraft. avgjorts

ti11 arbetstagare, som är 4. En fordran på framtida pension e11er dennes efterievande ska11 född år 1907 eiier tidigare, 13 § i dess äidre 1yde1se vara i samma omfattning som eniigt med förmånsrätt närmast efter fordringar med förmånsförenad rätt en1igt 13 S i dess nya 1yde1se.

5. Om det i en lag eHer i en författning som har besiutats hänvisas ti11 en föreskrift som har ersatts av regeringen i denna Iag ti11ämpas i stä11et den nya genom en föreskrift föreskriften.

_31_

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

1§1

Förmånsrätt enligt 11 S Förmånsrätt enligt lg § förmånsrättslagen (1970:979) förmånsrättslagen följer med fordran på (1970:979) följer med fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser,

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

1 Senaste lydelse 1987:1197

_32_

3. skatt eller enligt lagen (1928:376) om skatt på avgift (1941:251) om särskild varuskatt, lagen lotterivinster, lagen lagen (1961:372) om bensin- (1957:262) om allmän energiskatt, skatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, (1964:308), lagen om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift lagen (1972:820) lagen (1973:1216) om särskild på vissa dryckesförpackningar, skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1977:306) un dryckesskatt, lagen (1978:69) (1975:343), lagen lagen (1978:144) om om försäljningsskatt på motorfordon, skatt resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, om skatt på viss elektrisk kraft, lagen lagen (1982:1201) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, (1983:1053) skatt för elektrisk kraft från lagen (1983:1104) om särskild kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:355) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:404) (1984:410) om (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen samt lagen (1984:852) om lageravgift på bekämpningsmedel skatt på viss bensin,

4. skatt vägtrafikskattelagen (1973:601) samt lagen enligt (1976:339) om saluvagnsskatt,

39 § tullagen (1973:670) och 5. tull, särskild avgift enligt (1968:361) om avgift vid införsel av avgift enligt lagen vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område och lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

med tillämpning av lagen (1984:668) om 7. avgift som uppbärs uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

_33_

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försumme1se att redovisa e11er beta1a fordringar och ej he11er skatte- e11er avgiftsti11ägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

3. Förslag til) i lagen (1970:741) om statlig 1önegaranti Lag om ändring vid konkurs

föreskrivs att 2 S Iagen (1970:741) om stat1ig Härigenom )önegaranti vid konkurs skal) ha följande 1yde1se.

Nuvarande 1yde1se Föres1agen lvdeise

251 Beta1ning enligt garantin Beta1ning en1igt garantin för sådan fordran på utgår för sådan fordran på utgår e11er annan ersättning )ön e11er annan ersättning lön som har förmånsrätt en)igt som har förmånsrätt en)igt 11 e11er 13 S förmånsrätts- ;g_§ förmånsrätts1agen och för fordran lagen (1970:979) och för (1970:979) som har förmåns- fordran på pension som har på pension 12 e)1er 13 § förmånsrätt en1igt 13 S rätt eniigt sanna 1ag. samma 1ag.

Har någon på grund av en fordran som omfattas av garantin ansökt att gäidenären ska11 försättas i konkurs, utgår även för kostnaden för det och, om konkursen beta1ning (1987:672), för avskrivits eniigt 10 kap. 1 S konkurs1agen kostnad som han har å1agts att utge en1igt 14 kap. 3 S sanna

lag.

med Beträffande med Beträffande fordran en fordran S förmånsrätt eniigt 11 e11er förmånsrätt en1igt lg förmånsrätts1agen gä11er 13 S förmånsrätts1agen

1 Senaste 1yde1se 1987:1134

-35-

Nuvarande lzdelse Föreslagen lzdelse

garantin för varje arbets- gäller garantin för varje tagare högst ett belopp som arbetstagare högst ett motsvarar tolv gånger det belopp som motsvarar tolv vid tiden för konkursbeslu- gånger det vid tiden för tet gällande basbeloppet konkursbeslutet gällande enligt 1 kap. 6 S lagen basbeloppet enligt 1 kap. 6 (1962:381) om allmän försäk- S 1agen (1962:381) om ring. Betalning utgår därvid allmän försäkring. Betalför fordran som avser er- ning utgår därvid för en sättning för särskilda fordran som avser ersättkostnader framför annan ning för särskilda kostfordran. nader framför annan fordran.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om betalning av garantibelopp för en fordran i en konkurs som beslutats på grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

3. Betalning enligt garantin utgår även för en fordran på framtida pension som är förenad med förmånsrätt enligt punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:00) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

4. Forslag till i konkurslagen (1987:672) Lag om ändring

föreskrivs att 8 kap. 9 S konkurslagen (1987:672) Härigenom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

i 6 § Bestämmelserna i 6 § fjärde Bestämmelserna stycket tillämpas även när fjärde stycket tillämpas även när lös lös egendom som tillhör egendom som skall gäldenären skall säljas tillhör gäldenären under exekutivt under konkursen. säljas exekutivt sådant fall I ett sådant fall skall konkursen. I ett förvaltaren dessutom, i den skall förvaltaren dessutom, i mån det behövs, i ärendet i den mån det behövs, ärendet föra talan för de föra talan för de borgenä-

som har förmåns- rer som har förmånsrätt borgenärer 10 S förmåns- enligt 10 eller 11 § förrätt enligt och månsrättslagen (1970:979) rättslagen (1970:979) underrätta sådan och skriftligen underrätta skriftligen som sådan borgenär om ett borgenär om ett yrkande han framställer yrkande som han framställer på dennes vägnar. på dennes vägnar.

i kraft den 1 januari 1989. I fråga om en Denna lag träder av en ansökan som gjorts före konkurs som beslutats på grund fortfaikraftträdandet gäller 8 kap. 9 § i sin äldre lydelse

rande.

5. Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 15 S samt 10 kap. 5 och 10 §§ utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lgdelse

Säljs egendom exekutivt under konkurs, skall betalning utgå för de konkursboets kostnader som enligt 14 kap. 18 S konkurslagen (1987:672) får tas ut ur egendomen, om kostnaderna anmäls enligt vad som sägs i 10 S första stycket.

När egendom säljs exeku- När egendom säljs exekutivt tivt under konkurs eller under konkurs eller utmätt utmätt fordran drivs in fordran drivs in under under konkurs, har även konkurs, har även borgenär, borgenär, vars fordran är vars fordran är förenad med förenad med förmånsrätt förmånsrätt enligt 10 eller enligt 10 § förmånsrätts- }}_§ förmånsrättslagen lagen (1970:979), rätt att (1970:979), rätt att få få betalning ur egendomen, betalning ur egendomen, om om han anmäler sin fordran han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 S enligt vad som sägs i 13 § första stycket. första stycket.

1 Senaste lydelse 1987:684.

Föres1agen 1vde1se Nuvarande 1Xde1se

10 kap.

vars fordran är Borgenär, vars fordran är Borgenär, 1 förenad med sjöpanträtt i förenad med sjöpanträtt kan begära att skeppet, kan begära att skeppet, detta säljs för hans detta sä1js för hans ti11 fordran, om hans rätt ti11 fordran, om hans rätt e11er beta1ning är ostridig eller beta1ning är ostridig Hör skeppet ti11 styrks. Hör skeppet ti11 styrks. konkursbo, har även konkursbo, har även är vars fordran är borgenär, vars fordran borgenär, förenad med panträtt på förenad med panträtt på

grund av inteckning, grund av inteckning, e1 1 er retenti onsrätt e1 1 er retenti onsrätt 10 § förmånsrätt en1igt 10 e11er förmånsrätt en1igt förmånsrätts1agen ll § förmånsrätts1agen sådan befogenhet. (1970:979), sådan befogen- (1970:979), het.

Ska11 arvode e11er annan kostnad för skeppets förva1tning kan förva1taren begära att det under konkurs utgå ur skeppet,

sä1js för den fordringen.

är förenad med sjöpanträtt i Om borgenär, vars fordran får skeppet, har begärt att det sä1Js för hans fordran, förfarandet att frågan om försä1Jn1ng ej 1äggas ned därför e11er konkursboets räkning förfa11er. för annan borgenärs

att ut1ösa borgenär e11er konkursbo som har I fråga om rätt anslutit första e11er andra stycket ti11ämpas sig en1igt bestämmelserna i 4 §.

_39_

Nuvarande lydelse Föreslagen

lidelse

10 S

I sakägarförteckningen upptas, förutom exekutionsfordringen, fordran som är med sjöpanträtt, panträtt på grund av

förenad

inteckning, retentionsrätt eller förmånsrätt på grund av betalningssäkring samt förrättningskostnaderna.

Om skeppet hör till Om skeppet hör till konkursbo, upptas även konkursbo, upptas även arvode och annan kostnad för arvode och annan kostnad skeppets förvaltning under för skeppets förvaltning konkursen. Är skeppet under konkursen. Är skeppet därjämte utmätt eller taget därjämte utmätt eller taget i anspråk genom betalnings- i anspråk genom betalsäkring, upptas fordran som ningssäkring, upptas skall utgå med förmånsrätt fordran som skall utgå med enligt 10 S förmånsrätts- förmånsrätt enligt 10 eller lagen (1970:979). ll § förmånsrättsl agen (1970:979).

Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses även fordran för vilken skepp har tagits i anspråk enligt 9 kap. 14 S samt rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för en fordran i konkurs som beslutats på grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

-41-

1 UTREDNINGENSUPPGIFTER OCH ARBETE

Utredningen redogör i kapitlet först för sina tidigare betänkanden och den vidare behandiingen av dessa inom regeringskansliet. Därefter redovisas hur arbetet på förevarande betänkande bedrivits och vad betänkandet handiar om. I kapitlet behandias slutiigen vissa ändringspropåer som aktua1iserats utöver vad som angetts i direktiven för utredningen. Ingen av propåerna har föran1ett något förslag.

1.1 Tidigare betänkanden

Utredningens uppdrag gä11er en utvärdering och översyn av den stat1iga Iönegarantin vid konkurs (dir. 1982:58, se bil. 1). Tidigare har utredningen avgett två delbetänkanden. Det första (Ds A 1983:15) Ändringar i Iönegarantisystemet aviämnades i november 1983 och det andra (SOU 1986:9) Ny lönegarantilag i mars 1986.

Det första betänkandet innehålier försiag ti11 två ändringar i Iönegarantisystemet. Ändringarna rör det för varje arbets-

-42-

och tidsramen för de tagare högsta ersättningsbara beloppet De innebär vissa infordringar som täcks genom garantin. i garantin och medför sålunda en del bespaskränkningar

ringar.

Det andra betänkandet rör framför allt förfarandet kring och gäller både prövningen av lönegaranlönegarantisystemet och utbetalningen av garantibelopp. Förslaget tianspråk att ordning för handsyftar bl.a. till skapa en enhetlig I betänkandet behandlas läggning av lönegarantiärenden.

också några materiella frågor, nämligen lönegarantianspråk

med internationell anknytning, regler om avräkning på en nedlemsarbetstagares uppsägningslön samt uppbörd av facklig i samband med utbetalning av garantibelopp. avgift

Båda betänkandena har remissbehandlats.

till till den nya I en proposition med förslag följdändringar som trädde i kraft den 1 januari konkurslagen (1987:672), uttalat sig även om utredningens förslag 1988, har regeringen till reformering av förfarandet kring lönegarantisystemet. statsrådet sagt sig inte vilja föror- Härvid har föredragande Hon ville i stället, i samråd med da att förslaget genomförs. av lönegarantisystemet, närmare dem som är närmast berörda av förfarandefrågorna än den som överväga en annan lösning förordat. I den aktuella propositionen föreslogs utredningen därför endast de ändringar i lagen (1970:741) om statlig

vid konkurs (lönegarantilagen) som var nödvändiga lönegaranti Föredraganden räknade med på grund av den nya konkurslagen. att senare återkomma till regeringen med de mer omfattande till i lönegarantisystemet som hon berört förslag ändringar sina ställningstaganden till utredoch då även redovisa förslag (prop. 1987/88:2 s. 8 f). ningens övriga

de föreslagna ändring- Riksdagen har i december 1987 antagit rskr. 53) som trätt i arna i lönegarantilagen (AU 1987/88:6, kraft den 1 januari 1988 (SFS 1987:1134).

-43-

1.2 Detta betänkande

I förevarande betänkande behandlar utredningen - i 3 kapitel - den enligt direktiven för utredningen angivna uppgiften att närmare klargöra och analysera den ökning i utbetalningarna enligt lönegarantin som har förekommit. Härvid har utredningen bl.a. inhämtat uppgifter genom enkäter till samtliga länsstyrelser och kronofogdemyndigheter samt genom fortlöpande kontakter med företrädare för konkursförvaltare, kronofogdemyndigheter och länsstyrelser. Utredningen har härigenom i enlighet med direktiven fått ett underlag för att bedöma om kontrollen behöver göras effektivare eller om andra åtgärder behöver vidtas.

Uppgiften att närmare klargöra och analysera ökningen av utbetalningarna enligt garantin har i sin tur lett till en undersökning av varför antalet företagskonkurser har ökat under senare år. I det avseendet har utredningen kunnat utnyttja statens industriverks rapport (SIND 1985:7) Konkursutredningen. Rapporten, över vilken utredningen avgett ett särskilt remissyttrande, innehåller en bred sammanställning av erfarenheter och synpunkter som belyser problemen inom konkurssystemet. Det omdömet gäller inte minst en beskrivning av konkursorsakerna. Utredningen har därför ansett sig kunna lägga analysen till grund för övervägandena i förevarande sammanhang.

Härvid har framkommit att garantin påstås ha kommit att få en annan användning än den som ursprungligen var tänkt. Det förhållandet hänger vidare ihop med den i direktiven för utredningen särskilt angivna uppgiften att undersöka om lönegarantin snedvrider valet av form för rekonstruktion av företag och, om så visar sig vara fallet, föreslå hur en snedvridning skall kunna undvikas. Denna uppgift behandlar utredningen närmare i kapitlen 4 - 8. Ett par speciella tillämpningsfrågor tas upp till särskild behandling i 8.7 och 8.8.

-44-

det samhällsekonomiskt skulle vara Utredningen har funnit att i mindre omfattning än för närvarande till fördel om företag Enligt utredningen måste konkurrekonstrueras genom konkurs. gynnsam än den är nu för företag sen som sådan göras mindre framhåller att som har ekonomiska svårigheter. Utredningen som förändrar det det syftet kan uppnås genom åtgärder för vissa av borgenärerna vid konkurs. ekonomiska utfallet är en ändring i den s.k. Den mest ändamålsenliga åtgärden som föreskriver hur ett konkursbos förmånsrättsordningen, fördelas bland innehavarna av konkursfordringar. medel skall i huvudsak att lönefordringar har den För närvarande gäller bl.a. fordringar med sämsta förmånsrätten och kommer efter och skattefordringar. Utredningen säkerhet av företagshypotek av lönefordringarna återges den föreslår nu att merparten som de hade före år 1976 eller plats i förmånsrättsordningen

den bästa platsen.

av frågan om en ändring av förmånsrättsord- Vid behandlingen låtit statistiska centralbyrån underningen har utredningen söka vilka näringsidkare som tar ut företagsinteckningar.

härmed har varit att ta reda på hur många näringsid- Syftet som begagnar sig av kare och vilka typer av näringsidkare som kreditsäkerhet och som därför kan komma företagshypotek att beröras av en ändrad förmånsrättsordning.

i förmånsrättsordningen har utred- När det gäller ändringen av en särskild undersökning av vidare övervägt behovet ningen i utlandet men stannat för att förmånsrättslagstiftningen Skälet härtill är att de inte göra någon sådan undersökning. sig mellan olika länder på rättsliga förhållandena skiljer ett sådant sätt att man för utredningens överväganden kring

lönegarantin knappast skulle kunna dra några egentliga av en särskild undersökning. Inte minst gäller slutsatser detta sådana förhållanden som den svenska säkerhetsrätten utländska, säkerhetsrätter i lös företagshypotek och andra,

egendom.

_45_

Under arbetets gång har utredningsmannen jämte sekreteraren även inhämtat synpunkter från personer utanför själva utredningskretsen, främst från sådana som i sitt arbete kommer i kontakt med obeståndsfrågor. Utredningen har vidare bevistat en del konferenser och seminarier angående olika obeståndsfrågor samt i december 1987 deltagit i en av justitiedepartementet anordnad hearing om vissa konkursrättsliga frågor. Slutligen har utredningen uppvaktats av företrädare för kreditmannaföreningarna i landet.

Med detta betänkande har utredningen slutfört sitt arbete.

1.3 Vissa ändringspropåer som lämnats obeaktade

1.3.1 Skydd för underentreprenörers och underleverantörers fordringar vid konkurs

Regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) har till utredningen överlämnat en riksdagsskrivelse (1981/82:172) såvitt den rör frågan om förmånsrätt för underleverantörers fordringar och utvidgning av den statliga lönegarantin. I skrivelsen hade riksdagens talman anmält att riksdagen hade bifallit vad lagutskottet hemställt i ett betänkande (LU 1981/82:19) om förmånsrätt vid konkurs m.m. Av betänkandet framgår bl.a. att det i en riksdagsmotion (1981/82:720) under hänvisning till den s.k. Vänerskogskonkursen väckts förslag om skydd för underentreprenörers och underleverantörers fordringar vid konkurs. I första hand åsyftades en utvidgning av garantin, men om det finns praktiska svårigheter att utvidga garantin bör andra vägar prövas, t.ex. införande av förmånsrätt för nämnda gruppers fordringar. Lagutskottet förutsatte att utredningen skulle pröva frågan om en utvidgning, om så skulle visa sig påkallat, och hemställde att riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av reglerna om förmånsrätt i konkurs och om den statliga lönegarantin.

-46-

i sitt betänkande lämnat en Lagutskottet har för övrigt

för behandling av frågan om en utförlig redogörelse tidigare

Härav framgår bl.a. att riksdagens utvidgning av garantin.

år 1975 hade anfört följande (InU dåvarande inrikesutskott

1975/76:25):

för det som ligger bakom Utskottet har förståelse syfte att det är önskvärt att begränsa verkmotionen, nämligen konkurs så att inte ocks ningarna av en huvudentreprenörs till följd av utebliven betalning kommer på underleverantörer utskottets uppfattning är det emellertid obestånd. Enligt lösa inom ramen för det statinte lämpligt att denna fråga

Både principiella och praktiska liga lönegarantisystemet. mot motionärernas förslag. Bl.a. invändningar kan riktas bli Endast vissa slag skulle avgränsningsproblemen betydande. de sociala skäl som är av underentreprenörer kan åberopa

för Det kan t.ex. ifrågasättas grunden lönegarantisystemet. och verksamheter drivna i aktiebolagsform om större företag av lagen. Motionbör tas med vid den föreslagna

ärerna tar utvidgningen ga då de anser att

upp en annan gränsdragningsfr den del av underentreprenörens fordran som represenendast löner bör omfattas av garantin. Man kan terar hans anställdas i att skillnad mellan vidare diskutera det berättigade göra och underleverantörer. De senare omfattas underentreprenörer

inte av motionsförslaget.

bör man inte rubba på den bärande Enligt utskottets mening att skall förbeprincipen för lönegarantisystemet garantin som anställda har i hållas de fordringar hos konkursgäldenär och som omfattas av förmånsrätt i form av lön eller pension Med det anförda avstyrker utskottet motionsförkonkursen. utreda om anslutning av slaget att man på nytt skall frågan

underentreprenörer till lönegarantisystemet.

I det här sammanhanget bör vidare nämnas att riksdagen nyli-

(1987/88:L301) med begäran om en gen har avslagit en motion

i syfte att stärka snar översyn av förmånsrättsordningen

leverantörernas ställning (RD 1987/88:95). Av lagutskottets

av motionen framgår att det för betänkande med anledning

pågår arbete med riktnärvarande inom justitiedepartementet

(LU 1987/88:12, rskr 57) linjer för en av riksdagen begärd

rörande obeståndsfrågor varvid man mera omfattande utredning

behovet av en översyn av förmånsrättsordäven överväger

det samband som finns mellan föreningen. Med hänsyn till

och förmånsrätten utgick utskottet tagsrekonstruktioner

-47_

enligt betänkandet från att den av riksdagen begärda utredningen på området kommer att avse jämväl förmånsrättsordningen.

Utredningen konstaterar att sedan dåvarande inrikesutskottet avgav sitt utlåtande år 1975 har en sak inträffat som är värd uppmärksamhet i detta sammanhang. Sålunda gäller numera enligt lagen (1981:691) om socialavgifter att en uppdragsgivare skall erlägga arbetsgivaravgifter beträffande en uppdragstagare på samma sätt som en arbetsgivare beträffande en anställd arbetstagare. uppdragsgivaren har därför att för uppdragstagaren betala lönegarantiavgift, som utgör en av lagens arbetsgivaravgifter.

Skyldigheten att betala lönegarantiavgift eller arbetsgivaravgifter över huvud taget gäller emellertid inte när uppdragsersättningen utgör inkomst av rörelse eller av jordbruk för uppdragstagaren. I sådana fall skall uppdragstagaren själv svara för avgifterna, s.k. egenavgifter. Dessa omfattar inte lönegarantiavgift. Parterna kan dock i detta fall genom ett s.k. likställighetsavtal komma överens om att uppdragsersättningen skall anses som anställningsinkomst. Härigenom flyttas avgiftsskyldigheten över på uppdragsgivaren.

Det anförda innebär alltså att vissa uppdragstagare i socialavgiftshänseende jämställts med arbetstagare men bara sådana uppdragstagare som inte driver rörelse eller jordbruk. Uppdragstagare som driver rörelse eller jordbruk - eller sådana småföretagare som riksdagsmotionen får antas ha gällt - har i socialavgiftshänseende samma situation som år 1975. Med hänsyn härtill och till att inrikesutskottets argument från nämnda år alltjämt har bärkraft anser utredningen att det inte är påkallat att ytterligare pröva frågan om en utvidgning av lönegarantin till att omfatta fordringar från de nu aktuella uppdragstagarna eller enbart ett införande av förmånsrätt för dessa fordringar.

-48-

vili tiilägga att en utvidgning av iönegarantin Utredningen krav från en uppdragstagare som inte driver ti11 att omfatta mera motiverad än röreise e11er jordbruk numera kan tyckas

eftersom uppdragsgivaren sedan år 1982 betaiar tidigare, för sådana uppdragsersättningar (prop. iönegarantiavgift s. 70 samt jfr mot. 1975/76:79 s. 6 f och SfU 1980/81:178 inte 1975/76:17 s. 13 f). Emellertid är Iönegarantisystemet att skali vara beuppbyggt på principen en person a11tid ti11 ersättning eniigt garantin om hans arbetsgivare rättigad haft att betala Iönegarantiavgift. Utred- (uppdragsgivare) har för övrigt avvisat den principen när det gä11er ningen i anstä11ningsförhå11anden med internationeli arbetstagare b1.a. under hänvisning ti11 att avgiftsreglerna anknytning, (SOU 1986:9 s. 156 f). Det inte har utformats med detta syfte knyter an till är i stäliet så att garantin principieiit (1970:979) och att det därigenom är det förmånsrättsiagen som är avgörande för civiirättsiiga arbetstagarbegreppet Utredningen saknar rätten ti11 ersättning eniigt garantin. att vidare överväga också frågan om en därför aniedning ti11 att omfatta krav från upputvidgning av iönegarantin som inte driver röreise eller jordbruk. dragstagare

anser så1edes att det inte är 1ämp1igt att 1 Utredningen som aktua1iseras i motionen. detta sammanhang 1ösa de probiem Däremot kan det finnas skäi att i annat sammanhang ta upp

om skydd för underieverantörers och underentreprenöfrågan rers fordringar vid konkurs. Då skulle man näm1igen mera

förutsättningsiöst kunna överväga oiika Iösningar som inte

uppdrag. B1.a. syftar utredningen på ryms inom utredningens det särski1da förtjänstskydd för småföretagare som eniigt från Riksorganisation finns i Finland. uppgift Småföretagens he11er utesiutet att ett skydd för under1everan- Det är inte törer och underentreprenörer kan tas upp i samband med frågan aiternativ tiH konkursförom man bör söka tiHskapa något få en mer effektiv metod för att rekonfarandet i syfte att som i och för är iivskraftiga men som struera företag sig

-4g-

råkat i betalningssvårigheter. Den frågan har aktualiserats inom justitiedepartementet (prop. 1987/88:100, bil. 4, s. 13).

1.3.2 Skydd för en arbetstagares fordran på skadestånd vid ogiltigförklarad uppsägning m.m.

Riksdagens arbetsmarknadsutskott har vid 1985/86 års riksmöte i ett betänkande (AU 1985/86:3 s. 8 f) behandlat frågan om skadestånd vid ogiltigförklarad uppsägning m.m. enligt 39 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen). Utskottet har därvid med hänvisning till utredningens arbete avstyrkt en motion (1984/8S:1122) vari föreslås införande av förmånsrätt för sådant skadestånd kombinerat med en utbyggnad av lönegarantisystemet.

I 39 S anställningsskyddslagen finns bestämmelser för det fall att en arbetsgivare vägrar att rätta sig efter en dom enligt vilken domstolen har ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande eller har förklarat att en tidsbegränsad anställning skall gälla tills vidare.-Anställningsförhållandet skall i sådant fall anses som upplöst. Dessutom skall arbetsgivaren betala till arbetstagaren ett s.k. allmänt skadestånd, dvs. skadeståndet utgår ograverat även om arbetstagaren inte skulle lida någon ekonomisk skada. skadeståndet ger inte någon förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs och inte någon rätt till lönegaranti (Lunning s. 300 och 465).

Frågan om förmånsrätt och därmed också om ersättning enligt garantin för skadestånd enligt 39 S anställningsskyddslagen var aktuell redan i samband med arbetet på 1974 års anställningsskyddslag. Ett utredningsförslag i saken avvisades emellertid vid departementsbearbetningen. Härvid åberopades främst att skadestånd enligt 39 S anställningsskyddslagen

_50_

bli men i de enskiida fa11en visser1igen borde sä11synta, beiopp och därigenom i dessa få kunna uppgå ti11 betydande återverkningar på andra konkursborgenärers aiitför a11var1iga situation (prop. 1974:88 s. 202 ff).

konstaterar att det redovisade stäiiningstagandet Utredningen när Iönefordringar hade bästa förmånsgjordes på den tiden för närvarande har sämsta förrätt. Eftersom Iönefordringar månsrätt är det ingen annan kategori av förmånsberättigade iidande om skadestånd eniigt 39 S anborgenärer som biir förenas med förmånsrätt. För konkursstäiiningsskyddsiagen förmånsrätt kan en sådan refonn eme11ertid borgenärer utan det kommer utredningens förs1ag att vara a11var1ig nog. Ti11 ti11 dei ska11 återges den bästa 1önefordringarna väsentiig 1 förmånsrättsordningen. Under sådana förhålianden platsen inte någon anledning att finns det en1igt utredningens mening

nu frânfaila det tidigare stäiiningstagandet.

en semesterkassas fordran på s.k. 1.3.3 Skydd för särski1t ti11ägg

och Svenska Byggnadsarbetareförbundet har upp- Byggförbundet att utredningen ska11 föresiå vaktat utredningen med begäran så att den omfattar en semesteren utvidgning av garantin Detta är avsett att kassas fordran på s.k. särski1t ti11ägg. täcka koliektiva för försäkring, företagshä1sovård, avgifter administration m.m. yrkesutbiidning,

Vid har upp1ysts att det särski1da ti11ägget uppvaktningen ersattes med 1önegarantimede1 ännu några år in på 1980-taiet. den tiden meddeiade h0vrättsbes1ut ändrades Efter några vid och det särskiida ti11ägget ersätts emeilertid tiliämpningen har det vid uppvaktningen framkommit inte Iängre. I övrigt

b1.a. föijandez

-51-

Semesterkassor finns inom såväl byggnadsbranschen som inom en del andra branscher. Kassorna fungerar i huvudsak på samma sätt. Semesterkassan inom byggnadsbranschen har tillkommit som en följd av att en byggnadsarbetare som regel är anställd hos en arbetsgivare för varje byggnadsprojekt. Det kan dock påpekas att systemet med s.k. objektanställning 1 viss mån är under omprövning (Ds A 1987:7). Alla byggnadsarbetare är anslutna till kassan. En byggnadsarbetares semesterersättning består av två delar, semesterören och särskilt tillägg, samt motsvarar tolv procent av lönen. Vid arbetsgivarens redovisning till semesterkassan var tidigare det särskilda tillägget inbakat i arbetstagarens semesterersättning, men redovisas numera i en klumpsumma för alla arbetstagare på en arbetsplats. Byggnadsarbetareförbundet bevakade i konkurser år 1984 ca 30 miljoner för sina medlemmar. Av detta belopp avsåg inemot 2 miljoner det särskilda tillägget.

I fråga om de hovrättsbeslut som medförde att de särskilda

tilläggen inte längre ersätts med lönegarantimedel kan nämnas

följande.

Hovrätten för Nedre Norrland förklarade i ett beslut år 1982 att arbetstagaren fick anses ha överlåtit sin fordran på det särskilda tillägget till semesterkassan och att arbetstagaren under sådana förhållanden inte kunde få en talan om betalning enligt garantin bifallen (RIC 8/83).

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalade i ett beslut år 1984 att det i det aktuella målet var ostridigt att fordringen på det särskilda tillägget överlåtits till semesterkassan. Hovrätten erinrade om att en förvärvare av en lönefordran kunde få denna ersatt av garantimedel endast om förvärvet avsett av arbetsgivaren innehållet, inte utbetalt mätningsarvode eller därmed jämförlig avgift. Eftersom semesterkassans fordran på särskilt tillägg inte kunde anses vara en med mätningsavgift Jämförlig avgift lämnades semesterkassans yrkande om betalning enligt garantin utan bifall (RIC 4/85 1).

Utredningen konstaterar inledningsvis att de avgifter som det särskilda tillägget i huvudsak skall täcka avser ändamål försäkring, hälsovård, yrkesutbildning - som tillgodoses på

olika sätt inom arbetslivet. Ett karakteristiskt exepel härpå är systemen för pensionsförsäkring av arbetstagarna, för tjänstemän ett individuellt och för arbetare ett kollektivt system.

-52-

från sin tillkomst i princip inte varit Lönegarantin åter har andra hos en arbetsgivare som avsedd att täcka fordringar i konkurs än sådana som alltjämt är i arbetstagarens försatts härifrån har endast beträffande vissa hand. Avsteg gjorts en arbetstagarorganisation och som fordringar som tillkommer avser bl.a. mätningsarvoden och därmed jämförliga avgifter Överlåtna fordringar i övrigt samt fackliga medlemsavgifter. ersatts med lönegarantimedel hur socialt angelägna har inte ändamål fordringarna än har avsett.

Det sagda kan illustreras med vissa försäkringsinrättningars avtal innehållit krav på premier san arbetsgivaren enligt men ännu inte redovisat. Sådana från arbetstagarnas löner, som överlåtna lönefordringar, vilka har förkrav betraktas men de omfattas alltså ändå inte av garantin (prop. månsrätt, 67 f och 76, prop. 1975/76:19 s. 65 samt 1970:201 s. 30, 35, Har kraven inte överlåtits är de emel- RIC 30/83 och 33/86). garantin. Arlertid utan vidare betalningsgrundande enligt kan sålunda få lyfta garantibelopp motsvabetstagarna själva av lönen för betalning av försäkrande vad som innehållits Detta blir av betydelse t.ex. när det i konkurringspremier. att inte har iakttagit en utfässen visar sig arbetsgivaren i kollektivavtal att teckna försäkring för arbetstagatelse rna (RH 1986/53).

mellan fordringar som Lönegarantins principiella uppdelning själva och fordringar som överlåtits tillkommer arbetstagarna att de olika arbetstagarkollektiven, i vart torde ha medfört en i huvudsak likvärdig behandling från fall hittills, fått Just beträffande pensionsförsäkringar lönegarantisynpunkt. i ett annat läge. Det synes emellertid saken numera ha kommit beträffande sammanhänger med att försäkringsinrättningarna kan utnyttja en i försäkförsäkringar på tjänstemannaområdet att utfärda s.k. fribrev. ringsvillkoren reglerad möjlighet endast det försäkringsskydd som Genom detta får arbetstagaren motsvarar inbetalade premier och försäkringsinrättningen

-53-

avstår alltså från krav på obetalade premier. Högsta domstolen har nu beträffande ett fall av detta slag förklarat att arbetstagaren själv kan i konkursen göra gällande krav på obetalade försäkringspremier (NJA 1987 s. 164). Dessa är med andra ord inte att anse som överlåtna på försäkringsinrättningen. Arbetstagaren får premierna ersatta enligt garantin och kan, om han så önskar, förbättra sitt försäkringsskydd genom att lämna medlen till försäkringsinrättningen (jfr MEX 1987:16).

Utredningen ser önskemålet om att garantin skall omfatta en semesterkassas fordran på särskilt tillägg i belysning av det nu anförda. Frågan om en utvidgning hör alltså nära ihop med lönegarantins uppdelning på överlåtna och inte överlåtna fordringar och med garantins syfte; un syftet skall vara vidare än hittills beträffande avgifter som är avsedda att täcka sociala ändamål. Utredningen är visserligen full av förståelse för det angelägna i en likvärdig behandling av arbetstagarkollektiven från lönegarantisynpunkt. Med hänsyn till garantins hittillsvarande konstruktion ligger emellertid frågan om en utvidgning till en semesterkassas fordran på särskilt tillägg utom ramen för utredningens uppdrag.

Avslutningsvis vill utredningen uttala att riktigheten av hovrättsbesluten att det särskilda tillägget skall anses överlåtet till semesterkassan enligt utredningens mening kan sättas i fråga. Sålunda gäller att det är tveksamt om semesterkassan, som uppges vara en avdelning inom Byggförbundet, är att se som en juridisk person som kan inneha fordringar. Karakteristiskt är att det är Byggnadsarbetareförbundet som för sina medlemmars räkning bevakar såväl semesterören som

det särskilda tillägget i konkurs. semesterkassan bör kanske

ses som enbart en betalningsförmedlare för arbetsgivaren och en överlåtelse av det särskilda tillägget äger rättsligt sett då inte rum förrän semesterkassan vidarebefordrat betalningen av det särskilda tillägget till exempelvis en försäkringsin-

_54_

med det här synsättet är dock att rättning. En komplikation medel som finns hos semesterkassan vid det tycks innebära att skall anses tillhöra konkursboet. tiden för konkursbeslutet

vid utbetalning av 1.3.4 Ränta på lönefordringar

lönegarantimedel

har i en skrift av den 5 mars Föreningen Sveriges kronofogdar att utredningen till behandling 1987 till utredningen begärt beträffande räntebeskall ta upp frågan om en särskild regel

räkning och räntesats i lönegarantisanunanhang.

så att staten infriar och övertar Lönegarantin är konstruerad tillkommer arbetstagaren. Härvid den fordran som i en konkurs också den ränta som arbetstagaren enligt konkurslagen beaktas Om staten sedan i konkursen får utdelning är berättigad till. skall utdelningen avse både för den övertagna fordringen och den ränta som belöper på detta. kapitalbeloppet

finns bestämelser om I 5 kap. 11 och 12 §§ konkurslagen under konkurs m.m. Bestämberäkning av ränta på fordringar om lönefordringar som omfattas av melserna innebär i fråga ränta alltid skall beräknas från fordringens garanti att dess utbetalning sker. Räntesatsen är den förfallodag till eller om inte någon ränta är avtalad, dröjssom är utfäst (Nelamson s. 134 not 3) enligt 6 § räntelagen målsränta med en räntefot som motsvarar det av riksbanken (1975:635) diskontot med tillägg av fastställda, vid varje tid gällande Det kan här anmärkas att åtskilliga åtta procentenheter. kollektivavtal torde innehålla bestämmelser om dröjsmålsränför bekant hur strikt dessa ta. Det är inte utredningen vare sig vid utbetalning av garantibestämmelser tillämpas, eller i konkursförvaltarens utdelningsförslag. belopp

skrift uttalat bl.a. att den vid Föreningen har i sin tillämpade räntenivån enligt utbetalning av garantimedel

_55_

föreningens uppfattning är anmärkningsvärt hög, att ränteutbetalningarna sammantagna torde uppgå till avsevärda summor samt att dröjsmålsränta vid utbetalning av garantimedel inte å bör sättas högre än diskontot.

Föreningen anser alltså att den legala dröjsmålsräntan är för hög vid utbetalning av lönegarantimedel. Huruvida föreningen är av motsvarande uppfattning beträffande dröjsmålsräntan vid utdelning i konkurs är inte bekant. Om så är fallet kan det möjligen bero på att i en konkurs tillkommer beträffande den legala dröjsmålsräntan - utöver de kriterier på vilka räntesatsen grundas (jfr prop. 1983/84:138 s. 4) - hänsynen till övriga konkursborgenärer. Vid översynen av konkurslagen har man dock inte funnit anledning att frångå anknytningen till den legala dröjsmålsräntan (prop. 1986/87:90 s. 232).

Utredningen konstaterar att garantin alltsedan sin tillkomst väsentligen har knutit an till bestämmelserna i gällande konkurslag och förmånsrättslagen. Detta gäller också den ränta som arbetstagaren erhåller när staten infriar en lönefordran med garantimedel. Utredningen anser för sin del att anknytningen till konkurslagen i fråga om ränteberäkning och räntesats bör behållas. Någon särskild regel i ämnet i lönegarantisammanhang bör under sådana förhållanden inte tillskapas. Däremot är det möjligt att tillämpningen för närvarande är mindre enhetlig över landet och att det kan finnas behov av åtgärder för att skapa större enhetlighet. Uppgifterna att hålla uppsikt över tillämpningen och vidta eventuella åtgärder ankommer närmast på tillsynsmyndigheterna i konkurs, dvs. vissa utsedda kronofogdemyndigheter.

Tidigare har det funnits föreskrifter till ledning för ränteberäkningen vid utbetalning av garantimedel. Det är riksskatteverket som med stöd av 23 S kungörelsen (1970:745) om statlig lönegaranti vid konkurs (lönegarantikungörelsen)

-55-

föreskrifterna. För närvarande finns inga föreskrifutfärdat ter (jfr MEX 1987:20).

utgår från att riksskatteverket på nytt överväger Utredningen om föreskrifter om det visar sig erforderiigt. Eniigt frågan det inom ramen för riksskatteverutredningens mening iigger att utfärda föreskrifter som avviker från kets behörighet räntebestämmelser om dessa nämiigen samtidigt konkursiagens innebär att hanteringen vid utbetainingen av garantimede1 måste eme11ertid få ut minst den förenk1as. Arbetstagarna som de enligt avtal eller 1ag är ränta på sina iönefordringar

tiiiförsäkrade.

_57_

2 LÖNEFORDRINGARHOS ARBETSGIVARE PÅ OBESTÅND

Kapitlet innehåller en redogörelse i stort för vad som i rättsligt avseende gäller beträffande lönefordringar hos arbetsgivare på obestånd, bl.a. hur lönegarantisystemet fungerar.

2.1 Vid konkurs och ackord

- En arbetsgivares skyldighet att betala lön garanteras liksom när det gäller annan betalningsskyldighet - ytterst av att hans (gäldenärens) egendom tas i anspråk tvångsvis för att tillgodose arbetstagarnas (borgenärernas) krav. Det sker genom att rättsordningen gör det möjligt att någon form av exekutiv åtgärd kan vidtas beträffande egendomen.

Exekutionen kan vara inriktad på att tillgodose en enstaka borgenärs fordran genom att endast så stor del av gäldenärens egendom tas i anspråk som svarar mot fordringen. Detta är fallet vid utmätning.

-58-

kan eme11ertid också syfta ti11 att en gäldenärs Exekutionen samtiiga borgenärer i ett sammanhang tar i anspråk gä1denä-

rens samiade för betaining av sina fordringar. tillgångar är på obestånd, dvs. när han Detta biir fa11et när gäldenären inte kan betaia sina skuider och denna oförmåga rätteiigen I sådant fall träder regierna om inte är endast ti11fä11ig. finns huvudsakiigen i konkonkurs i funktion. Dessa regier

kursiagen.

inte kan få fu11 täckning för sina ford- När fiera borgenärer konkursreglerna från att föriusten i princip ringar utgår i förhå11ande tili storieken av ska11 fördelas proportionellt Konkursens uppgift är därför vars och ens fordran. primära för att tvångsvis och efter att ti11handahå11a en ordning visst inbördes företräde tiilgodose konkurrerande beta1nings-

anspråk vid gäidenärens obestånd.

av ett konkursbo handhas av en förva1tare och Förvaitningen mister genom konkursbes1utet a11tså rådigheten gä1denären Förvaitningen av boet står under ti11över sina ti11gångar. Regeimässigt utses en advokat syn av en tiiisynsmyndighet. ti11 förvaitare. Förvaitaren ska11 ha den e11er annan jurist kräver, ha särski1da insikt och erfarenhet som uppdraget och tiiisynsmyndighetens-förtroende samt även i borgenärernas vara De uppstä11da kvaiifikaövrigt 1ämp1ig för uppdraget. tionskraven innebär att förvaitaruppdragen bör koncentreras av personer som specia1iserat 1:111 en ganska begränsad grupp Ti11synsmyndigheten, som organisasig på konkursförvaitning. är knuten ti11 en kronofogdemyndighet, ska11 övervaka toriskt bedrivs ändamå1sen1igt sätt i överatt förvaltningen på ett och andra författningar. Särensstämmelse med konkursiagen ska11 se ti11 att avveck1ingen av skiit ti11synsmyndigheten konkursen inte fördröjs i onödan.

man meiian konkursfordringar och massa- I en konkurs skiijer är fordringar mot gäidenären fordringar. Konkursfordringar före konkursbes1utet. Sådana fordringar kan som uppkommit

_59_

göras gällande i konkursen och de har rätt till betalning (betalningsrätt) ur konkursboets tillgångar så långt dessa förslår. Mot gäldenären efter konkursbeslutet uppkomna fordringar är inte konkursfordringar och kan således inte göras gällande i konkursen. Massafordringar åter gäller konkursboet och avser skulder som konkursboet som sådant

ådragit sig. Sådana fordringar skall till fullo betalas ur

konkursboets tillgångar innan det blir aktuellt med betalning av konkursfordringarna. I den mån konkursboets medel inte åtgår till betalning av kostnaderna för själva konkursförfarandet (konkurskostnaderna) eller till betalning av massafordringarna skall medlen fördelas bland konkursfordringarna genom ett särskilt utdelningsförfarande.

När det gäller en arbetstagares fordran på lön m.m. på grund av en anställning kan det finnas skäl att något förtydliga skillnaden mellan konkursfordringar och massafordringar. En arbetsgivares konkurs medför till en början inte automatiskt att föreliggande anställningsavtal upphör att gälla. Såväl konkursboet som arbetstagaren har emellertid rätt att säga upp avtalet att upphöra efter gängse uppsägningstid. Om förvaltaren - såsom vanligen sker - säger upp arbetstagaren i samband med konkursutbrottet blir dennes anspråk på lön under uppsägningstiden att anse som en konkursfordran trots att fordringen hänför sig till tiden efter konkursutbrottet. Fordringen har emellertid sin grund i ett före konkursen träffat avtal. Under uppsägningstiden är arbetstagaren vidare skyldig att, om det påfordras, arbeta mot avtalad lön. Löneanspråkets egenskap av konkursfordran påverkas härvid inte av att arbetstagaren under uppsägningstiden utför arbete åt konkursboet enligt anställningsavtalet med konkursgäldenären. Emellertid kan konkursboet träda in i anställningsavtalet som arbetsgivare i konkursgäldenärens ställe. Om så sker,

-60-

lönekrav för tiden därefter massafordran. blir arbetstagarens i förutsätter en Konkursboets inträde anställningsavtalet mellan boet och arbetstagaren. Överenskomöverenskommelse kan träffas men kan också komma till melsen uttryckligen stånd handlande, dvs. genom en överensgenom konkludent är direkt uttalad men som man kan sluta sig kommelse som inte Ett sådant handlande från till genom andra omständigheter. sida kan bestå i att boet, utan att säga upp konkursboets fortsätter att utnyttja arbetstagaren i anställningsavtalet, 253, Lunning s. 300 verksamhet för boets räkning (NJA 1979 s. ff och Zethraeus s. 585 f).

av boets medel till borgenärer med konkurs- Vid utdelningen i viss ordning enligt förmånsfordringar sker en fördelning förmånsrättsordningen, innebär en rättslagen. Denna ordning, av den för konkursen bärande principen betydande modifiering inte kan få full täckning för sina att, när flera borgenärer förlusten skall delas i förhållanfordringar, proportionellt av vars och ens fordran. Borgenärer med de till storleken har tillerkänts företrävissa typer av fordringar nämligen boets i förhållande till andra borgedesrätt till behållning förenade med närer. Fordringar med företrädesrätt sägs vara

förmånsrätt.

fordringar som åtnjuter I förmånsrättslagen anges vilka företrädesordningen mellan förmånsrätt och den inbördes de förmånsberättigande fordringarna märks en dessa. Bland fordran på lön eller annan ersättning på grund arbetstagares (det s.k. löneprivilegietl. Andra fordringar av anställning med säkerhet i förenade med förmånsrätt är fordringar och sådana med säkerhet i företagshypofastighetsinteckning Företagshypotek utgör en säkertek samt skattefordringar. hetsrätt som omfattar en näringsidkares lösa egendom och

_51_

grundar sig på en företagsinteckning enligt lagen (1984:649) om företagshypotek i näringsidkarens verksamhet. De medel som återstår sedan de förmånsberättigade borgenärerna blivit tillgodosedda fördelas mellan de inte förmånsberättigade.

Enligt den tidigare gällande lagen (1966:454) om företagsinteckning benämndes säkerhetsrätten företagsinteckning i stället för företagshypotek. Båda benämningarna förekommer i det följande.

Ackord utgör liksom konkurs men till skillnad från utmätning en form för “generaluppgörelse mellan en gäldenär på obestånd och hans borgenärer. En ackordsuppgörelse kan träffas såväl inom ramen för en konkurs som vid ett fristående ackordsförfarande utan samband med en konkurs. I det senare fallet behåller gäldenären under ackordsförfarandet rådigheten över sina tillgångar. För en näringsidkare är syftet med ett ackord att rörelsen, eventuellt efter en rekonstruktion, skall kunna fortsättas efter gynnsammare ekonomiska villkor av näringsidkaren själv eller den till vilken rörelsen överlåts. Vid ackord kan gäldenären realisera tillgångarna under friare former och utan den värdeförstöring som vanligen följer med en konkurs (Konkurs och ackord s. 200 ff).

Ackord förekommer i två huvudformer, underhandsackord och offentligt ackord, även kallat tvångsackord. Underhandsackord träffas frivilligt utan offentlig insyn och kräver samtycke av alla borgenärer. Offentligt ackord kan däremot genomföras mot en borgenärsminoritets bestridande och kommer till stånd genom en förhandling som äger rum enligt vissa i lag bestämda former. Ackord förutsätter att förmånsberättigade borgenärer, t.ex. arbetstagare, får full täckning för sina fordringar och

-52 -

fordringar sätts ned innebär i alimänhet att oprioriterade fordringsbeioppen. I ti11 viss procent av de ursprungiiga aiitså endast fordringar utan förmånsrätt. princip berörs

ackord utan konkurs finns i Bestämmeiser om offentligt

Eniigt denna sker ackordsförfarandet ackords1agen (1970:847). och under medverkan av en god man. Denne bör vara iagfaren

ha den insikt och erfarenhet som uppdraget ska11 i övrigt förtroende. Om ackord i kräver samt åtnjuta borgenärernas m.m. finns bestänmeiser i konkursiagen (12 kap.). konkurs

2.2 Lönegarantisxstemet

m.m. är ett ofuliständigt skydd för Förmånsrätten för iöner konkurs inte arbetstagarna när de på grund av arbetsgivarens Dessa b1ir nämiigen trots kan få ut sina Iönefordringar. ofta värdeiösa i utdeiningssammanhang eftersom förmånsrätten att de inte försiår konkursboets ti11gångar är så begränsade

ti11 1önefordringarna. Mot den bakgrunden kom 1önegaranti-

systemet ti11.

i kraft den 1 januari 1971. Lagen Lönegarantiiagen trädde

innebär att staten svarar för beta1ning av de anstä11das

som har försatts i konkura fordringar hos en arbetsgivare

hos Haiin-Rydin s. 121 ff. Vidare Lagen kommenteras i Konkurs och ackord, s. 231 ff. Närmare behandias Iagen bestämme1ser om främst handiäggningen av iönegarantiärenden (omtryckt 1987:1136). finns i 1önegarantikungöre1sen

omfattar på iön e11er annan ersätt- Lönegarantin fordringar 12 S förmånsrättsiagen och ning som har förmånsrätt eniigt som har förmånsrätt eniigt 12 e11er 13 fordringar på pension samt vissa konkurskostnader. Endast konkurs- § samma lag - ti11 ski11nad mot massafordringar - omfattas fordringar

-53-

alltså av garantin. Beträffande lön och annan ersättning på grund av anställning gäller förmånsrätten och därmed garantin endast fordringar som har förfallit till betalning senare än

ett år innan konkursansökningen gjordes och vidare under en

skälig uppsägningstid om högst sex månader. För fordringar med förmånsrätt enligt 12 S förmånsrättslagen är garantin maximerad till ett belopp (maximibelopp) som motsvarar tolv basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För år 1988 uppgår maximibeloppet till 309 600 kr (12x25.800 kr).

Förfarandet för prövning av anspråk på betalning enligt garantin är olika i konkurser som handläggs utan att något bevakningsförfarande äger rum och i konkurser som handläggs med bevakningsförfarande. I de förra ankommer prövningen på kronofogdemyndigheten medan förvaltaren svarar för prövningen i de senare konkurserna.

Enligt den nya konkurslagen är huvudregeln att handläggning sker utan bevakningsförfarande, dvs. den handläggningsform som närmast motsvarar den tidigare mindre konkursen. Bevakningsförfarande bör äga rum, om fordringar utan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen. Med hänsyn till dessa bestämmelser antogs det att bevakningsförfarande kommer att äga rum i två procent av alla konkurser. Härutöver gäller att bevakningsförfarande bör under tiden den 1 januari - den 30 juni 1988 äga rum om det med hänsyn till handläggningen av ärenden enligt lönegarantilagen finns skäl för det (SFS 1987:1135). Avsikten är att förvaltarna i vart fall övergångsvis bör ges möjlighet att handlägga lönegarantianspråk när det krävs med hänsyn till företagets fortsatta drift och arbetstagarnas intressen (AU 1987/88:6 s. 11 f).

Budgetåret 1986/87 uppgick utbetalningarna av lönegarantimedel till 573 miljoner. Lönegarantin finansieras i huvudsak genom en arbetsgivaravgift, lönegarantiavgift. Avgiften, som ursprungligen var 0,02 % av avgiftsunderlaget, har höjts

-54_

1979 utgår den med 0,2 % av successivt. Sedan den 1 januari förs ti11 en fond, benämnd avgiftsunder1aget. Avgifterna med vars kostnaderna för lönegarantifonden, ti11gångar garantin ska11 täckas. Lönegarantifonden ersättningar eniigt av kammarko11egiet. I fråga om utbetalade garantiförvaitas staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäibelopp inträder denären. Eventue11a utde1ningar i konkurs på sådana övertagna På detta sätt uppbar fordringar tiliförs Iönegarantifonden. 136 staten budgetåret 1986/87 utde1ningar på sammaniagt Antaiet som erhö11 betalning en1igt miijoner. arbetstagare kan för år 1987 uppskattas till drygt 20 000 (§j1; garantin g, tab. 3, anm. a).

i nordiska länder. Också Lönegarantisystem finns samtiiga iänder har infört lönegarantisysflera andra västeuropeiska beträffande Iönegarantisystemen i övriga tem. Red0göre1ser Iänder har intagits i betänkandet (SOU 1986:9) Ny nordiska iönegarantiiag (s. 51 ff).

-65-

3 UTBETALNINGARNA ENLIGT LÖNEGARANTIN

Med utgångspunkt i uppgifter om utbetalade garantibelopp och i den offentliga konkursstatistiken klargör utredningen i detta kapitel att en ökning av utbetalningarna enligt garantin har förekommit. En analys sägs utvisa att de ökade utbetalningarna beror på att företagskonkurserna har ökat och att de anställdas lönefordringar i dessa konkurser också har ökat. Utredningen framhåller vidare att garantin gynnar konkursen framför andra former för rekonstruktion av företag och understryker därmed garantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser.

Orsakerna till det ökade antalet företagskonkurser behandlas närmare. Härvid begagnar sig utredningen av statens industriverks rapport Konkursutredningen som särskilt pekar på lönegarantins betydelse för konkursutvecklingen.

3.1 Orsaker till utbetalningarnas storlek

Utbetalningarna enligt garantin fr o m den 1 juli 1971 framgår av följande tabell.

_55-

1971/72 - Tabe11 1 Utbeta1ade Iönegarantimedel budgetåren

1986/87, mi1joner 1 Iöpande och i 1986/87 års

penningvärde

Löpande 1986/87 års Budgetår penningvärde penningvärde

2 3 1

19,5 69,6 1971/72 24,0 80,7 1972/73 27,2 84,1 1973/74 24,3 68,6 1974/75 60,3 153,8 1975/76

134,4 312,0 1976/77 294,6 608,1 1977/78 335,5 648,0 1978/79 249,5 434,2 1979/80 461,4 707,7 1980/81

802,4 1 118,3 1981/82 721,5 926,5 1982/83 535,4 632,6 1983/84 654,8 717,2 1984/85 708,5 734,5 1985/86

572,5 572,5 1986/87

och deta1jförk1aringar ti11 Beträffande kä11hänvisningar i den 1öpande texten hänvisas denna och kommande tabe11er

ti11 bi1. 2.

ti11 förändringarna i fast penningvär- Även om man ser endast

de är det fråga om en stor ökning. I 1986/87 års penningvärde

ökade så1unda utbeta1ningarna från 69,6 mi1joner budgetåret

kronor 1981/82, som mest, och 1971/72 ti11 över 1 mi1jard

1986/87. Under 1980-ta1et har utbeta1ningarna 572,5 mi1joner

som k1art överstigit en ha1v konstant 1egat på en hög nivå

Det finns flera faktorer som kan mi1jard kronor per budgetår.

förk1ara den här utveck1ingen av utbeta1ningarna en11gt

garantin.

-57-

Lönegarantilagen kräver ovillkorligen att arbetsgivaren försätts 1 konkurs för att en arbetstagares fordran skall ersättas enligt garantin. En orsak till de ökade utbetalningarna enligt garantin är att antalet konkurser ökat sedan lagens tillkomst. Utvecklingen av antalet tillkomna konkurser framgår av följande tabell:

Tabell 2 Tillkomna konkurser 1970 - 1987

Som framgår av tabellen har det skett en väsentlig ökning av antalet konkurser under den tid som lönegarantilagen gällt. Från år 1971 till år 1987 har antalet konkurser ökat från 4 260 till 6 785.

-58-

behöver emellertid inte utan vidare Ett ökat antal konkurser

garantin. Av stor medföra en ökning av utbetalningarna enligt

i sammanhanget är givetvis hur många arbetstagare betydelse som försätts i konkurs. I den det finns hos de arbetsgivare

skiljer man mellan konkurser officiella konkursstatistiken

och konkurser som gäller företag. som gäller privatpersoner i företagskonkurserna som Arbetstagare återfinns uteslutande

80 Z av samtliga tillkomna konkurser. numera svarar för drygt

behöver emellertid Inte ens en ökning av företagskonkurserna

- åtminstone vid smärre förändringar i antalet företagskon-

ökar. kurser - innebära att utbetalningarna enligt garantin

av naturliga skäl hos de Antalet anställda varierar nämligen

som försätts i konkurs. Följande sammanställning företag

belyser det anförda:

antal tillkomna konkur- Tabell 3 Utbetalade garantibelopp, totalt och beträffande företag samt antal ser, anställda (årspersoner) i företagskonkurser, 1982/83 - 1986/87

1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1982/83

2 3 4 5 6 1

Utbetalade garantibelopp i 535,4 654,8 708,5 572,5 miljoner 721,5

Antal tillkomna 5 898 6 578 7 195 7 500 7 075 konkurser

5 178 5 731 6 278 6 015 - därav 4 791 % 81,2 1 78,7 % 79,7 % 83,7 % 85,0 företagskonkurser

2 206 2 258 Z 397 1 969 — därav 2 146 36,4 % 33,5 % 31,4 % 32,0 % 27,8 % företagskonkurser med anställda

16 620 18 744 19 815 14 536 Antal anställda i 19 898

företagskonkurser

-59_

Även om statistik saknas beträffande antalet anställda i konkurser tillkomna år 1982 och tidigare kan det antas att antalet anställda nu för tiden är större än i början av 1970-talet (g1l;g, tab. 3, anm. b).

En hänvisning till det ökade antalet konkurser räcker inte som förklaring. I sin tur krävs en förklaring till varför konkurserna, särskilt företagskonkurserna, har ökat. Utredningen återkommer till den frågan.

Av betydelse för de ökade utbetalningarna enligt garantin är vidare storleken på arbetstagarnas anspråk. I första hand beror storleken på vilka slags fordringar som de har hos arbetsgivaren. Härvid bör beaktas att arbetstagarna sedan lönegarantilagens tillkomst genom lagstiftning har fått längre uppsägningstider och därmed större fordringar på uppsägningslön. Det är av särskild betydelse i lönegarantisammanhang, eftersom utbetalningarna enligt garantin till ca 50 Z kan beräknas avse just fordringar på uppsägningslön (Ds A 1983:15 s. 75).

Det började med lagen (1971:199) om anställningsskydd för vissa arbetstagare, som trädde i kraft i juni 1971. Syftet med den lagen var att förbättra den äldre arbetskraftens sysselsättnin smöjligheter. Enligt lagen skulle äldre arbetstagare tnjuta en uppsägningstid av minst viss tid och därvid tillförsäkras lön under uppsägningstiden. Avtal om inskränkning i dessa förmåner skulle vara ogiltiga. Lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare ersattes den 1 juli 1974 av en samma år tillkommen ny lag (1974:12) om anställningsskydd. Till skillnad mot den gamla lagen gällde den nya lagen i princip alla arbetstagare. 1974 års lag om anställningsskydd ersattes den 1 april 1982 av anställningsskyddslagen från samma år. Den nya lagen överensstämner i väsentliga hänseenden med den gamla lagen. Genom ifrågavarande lagstiftning har t.ex. en arbetstagare vid fyllda 45 år tillförsäkrats en uppsägningstid av minst 6 månader.

Genom 1977 års semesterlag (1977:480) har arbetstagarnas semesterförmåner förbättrats. Bl.a. har semesterledigheten förlängts från fyra till fem veckor. Härigenom har också arbetstagarnas fordringar på semesterersättningar ökat. Av

_70_

kan inemot 25 % beräknas avse utbetalningarna en1igt garantin (Ds A 1983:15 s. 75). fordringar på semesterersättningar

för storieken på arbetstagarnas anspråk Avgörande betydeise har vidare de bestämmeiser i på betaining eniigt garantin och förmånsrätts1agen som reg1erar i viiken konkurslagen ska11 få utdeining av utsträckning och ordning fordringar bestämme1serna om lönernas konkursboets egna mede1. Särski1t är av intresse. Genom ändringar i förmånsrättsförmånsrätt fått en sämre förmåns- 1agen har 1öne- och pensionsfordringar och därmed minskade utsikter till utde1ning rätt än tidigare i konkurs. Den väsentiigaste ändringen i förmånsrätts1agen 1976 och innebar att Iöne- och trädde i kraft den 1 januari piacerades efter pensionsfordringar i förmånsrättshänseende med säkerhet av företagsinteckning och skattefordfordringar

ringar (SFS 1975:1248).

1972 hade inteckningar i fast Redan fr.0.m. den 1 januari företräde framför iöne- och pensionsfordringar egendom fått (SFS 1971:10433.

av förmånsrätten för iöne- och pensionsford- Försämringen föran1edda försämrade utsikter ti11 ringar och därav i konkurs kom naturiigtvis kraven på iönegarantiutdeining att växa. också ti11komsten av Iagarna om anstä11fonden i semesteriagen fick kraven ningsskydd samt förbättringarna att eftersom arbetstagarnas fordringar steg. på fonden växa, det att ändra garantins maximi- Härigenom biev nödvändigt den bestämmelse i Iönegarantiiagen som förebeiopp, dvs. skriver vad en arbetstagare maximait kan få i ersättning

en1igt garantin.

Vid ti11komst den 1 januari 1971 uppgick 1önegaranti1agens ti11 tre basbe1opp. Ti11 nu gä11ande toiv maximibeioppet den 1 januari 1976 (SFS basbe1opp höjdes maximibe10ppet som förmånsrätten för löne- 1975:1250). Det skedde samtidigt

-71-

och pensionsfordringar placerades efter fordringar med säkerhet av företagsinteckning och skattefordringar.

Dessförinnan hade redan i juni 1971 skett en höjning till fyra basbelopp (SFS 1971:201). Höjningen hängde samman med 1971 års lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare som kom till samtidigt. Därefter höjdes maximibeloppet den 1 januari 1972 till fem basbelopp i samband med den ändring i förmånsrättsordningen som innebar att fastighetsinteckningarna fick företräde framför löne- och pensionsfordringar (SFS 1971:1046).

Det har också påståtts att de ökade utbetalningarna enligt garantin skulle bero på att det genom direkta oegentligheter och bristande kontroll skulle förekomma att utbetalningar sker felaktigt. Denna fråga har berörts bl.a. i riksdagen och har uppmärksammats i arbetet med frågor rörande ekonomisk brottslighet (mot. 1977/78:1004 och LU 1978/79:19 s. 86 f och 148 ffL

Redan i ett tidigt skede tog sig utredningen an frågan om det genom direkta oegentligheter och bristande kontroll förekommer felaktiga utbetalningar enligt garantin, dvs. missbruk. Bl.a. genomfördes sommaren 1983 en omfattande enkät till samtliga länsstyrelser och kronofogdemyndigheter i landet. Ett par av enkätfrågorna syftade till att i första hand utröna förekomsten av just missbruk. Även därefter har utredningen under arbetets gång haft missbruksfrågorna aktuella. Synpunkter på missbruksfrågor har t.ex. inhämtats vid utredningens fortlöpande kontakter med företrädare för kronofogdemyndigheterna, konkursförvaltarna och länsstyrelserna. Med hänsyn till de erfarenheter som utredningen sålunda tillförts är det utredningens uppfattning att missbruket beträffande lönegarantin är av begränsad omfattning och betydelse i förevarande sammanhang. Härvid beaktar utredningen endast sådant missbruk som är direkt inriktat på ett utnyttjande av lönegarantin. Utanför faller således bl.a. förfaranden som primärt syftar till att undgå skyldigheten att betala skatt och arbetsgivaravgifter för de anställdas löner.

-72-

med lönegarantin beaktar När det gäller att bedöma missbruket även sådan användning av garantin som ibland utredningen betecknas som missbruk, men som på sin höjd kan rubriceras Garantin används för ett syfte som inte åsyftad användning. inte tar sikte på. Ett exempel som lönegarantilagen primärt är de s.k. rekonanvändningen av garantin på den anförda s. 183). I dessa fall kan struktionsfallen (jfr SOU 1986:9 en köpares tillträde av konkursdet t.ex. förekomma att och bestäms till utgången av gäldenärens rörelse senareläggs för att lönegarantin skall arbetstagarnas uppsägningstid kunna utnyttjas maximalt.

av inte åsyftad användning av garantin Även den här typen och betydelse för stortorde vara av begränsad omfattning Emellertid har den leken av utbetalningarna enligt garantin. direkt samband med det i här användningen av garantin ett förhållandet att garantin direktiven för utredningen påtalade att få en annan användning än den som ursprungligen kommit vilket eventuellt skulle vara en av förklaringarna var tänkt, till utbetalningarnas storlek.

således direktiven medfört att Lönegarantin har enligt framstår som ett förmånligt sätt inte konkurs många gånger för avveckling av ett företag som befinner sig på bara även för rekonstruktion av sådana företag genom obestånd utan en stor del av driftskostnaderna under att den betalar Garantin bidrar därigenom till att göra konkurs konkursen. för rekonstruktion än andra till en förmånligare åtgärd ackord. I de fall där konkursalalternativ, såsom exempelvis möjligheter att ternativet väljs har konkursförvaltaren för att utnyttja maximalt sex månaders uppsägningstid att överlåta verksamheten till nya undersöka möjligheten Förvaltaren kan nämligen driva konkursföretagets ägare. vidare under tiden som arbetstagarna uppbär betalning rörelse och är att stå till förvaltarens enligt garantin skyldiga

_73_

förfogande vid driften av röre1sen. På detta sätt torde Iönegarantin ha påverkat anta1et konkurser och därmed storleken på utbetainingarna eniigt garantin.

3.2 Orsaker till av antalet ökningen företagskonkurser

På särskilt uppdrag av regeringen har statens industriverk under år 1985 utrett orsakerna till förändringarna av anta1et företagskonkurser m.m. Uppdraget har i november 1985 redovisats i rapporten (SIND 1985:7) Konkursutredningen. Det framstår som ändamå1sen1igt att 1 förevarande sammanhang begagna sig av konkursutredningens rön beträffande ökningen av antalet företagskonkurser. visar Sammanfattningsvis rapporten fö1jande (s. 162 ff).

Konkursutvecklingen beror främst på interna förhå11anden i företaget. Misslyckandet är främst att söka i brister i företagskunnandet. Orsaken tili att företagen kommit på obestånd kan t.ex. vara att företags1edaren inte haft ti11räck1ig erfarenhet av företagande, inte haft ti1Iräck1iga kunskaper e11er förmåga att planera och föija upp företagets ekonomi, inte haft vare sig tid e11er tiliräckiiga att kunskaper marknadsföra företagets produkter e11er att han varit för optimistisk i ansträngningarna att expandera företaget. Att brister i kunskap på o1ika sätt påverkat företagarens möjiigheter att utveck1a sitt företag har en1igt rapporten visat sig gä11a i hög grad många nystartade vi1ka företag, gått i konkurs just på grund av att varit företagsiedaren oerfaren.

De 1 rapporten gjorda analyserna visar att det främst är grundorsaker i företaget och kortsiktiga förändringar i företagets omgivning som bidragit ti11 att företaget kommit

_74-

och analyser har berört mer på obestånd. Vissa iakttagelser

i företagens affärsförutsättningar, långsiktiga förändringar

ökningen av antalet konkurser. vilka på olika sätt påverkat

hårt av konkurser under den har t.ex. drabbats Byggbranschen av konjunkturutvecklingen och senaste tioårsperioden. Studier

visar att minskningen av byggvo-

dess påverkan på konkursernå

stark inverkan på ökningen av antalymen har haft en mycket

let konkurser.

att konkursantalet ökat har vidare konstaterats I rapporten

med störst nettoökning av företagsbekraftigt i branscher

branscher som är ståndet, t.ex. service och detaljhandel;

i och som inte kräver stort startkapilätta att etablera sig

har understrukits att den martal. från bankhåll Speciellt 1982/83 gett utslag i konkurkanta ökningen i nyetableringen

inte statistiskt ser år 1985. Dock har man enligt rapporten

samband mellan det ökade antalet nyetabkunnat styrka något

Detta beror bl.a. på leringar och konkursutvecklingen.

och att ökningen i nyetabbrister i nyetableringsstatistiken

senare år ännu inte fullt ut hunnit avspeglas leringar under

i konkursstatistiken.

sätt kunnat konstatera I rapporten har man vidare på olika

bidragit till konkursökatt kreditmarknadens utveckling

Det är framför allt konkurrensen på den starkt ningen. som bidragit till att många expanderade småföretagsmarknaden

affärsidéer erhållit personer med alltför bristfälliga

i rapporten. Även krediter för att starta företag, sägs det

har på olika sätt påverleasingmarknadens snabba utveckling

att finansiera olönsam affärsverksamhet. kat möjligheterna

när det förhållandena i stort som En annan iakttagelse gäller

är att utvecklingen mot mera påverkat konkursutvecklingen

en ny typ av företag och tjänsteproduktion i samhället gett

På olika sätt har man enligt rapporten härvidlag företagare.

-75-

fått belyst att såväl företagare som kreditgivare grovt underskattat behovet av kompetens för att leda och utveckla ett serviceföretag.

Rapporten belyser också lagstiftningens betydelse för konkursutvecklingen. En fråga som berörs är om lönegarantilagen påverkat beslutet att välja konkurs som instrument för att rekonstruera ett företag 1 kris. Från flera håll har sålunda framhållits att reglerna för lönegaranti utgör en fördel för konkursförfarandet i förhållande till rekonstruktion genom ackord. I detta sammanhang har även lönegarantins konkursdrivande egenskaper kritiserats från många håll. De starkaste kritikerna menar att det saknas tillräckliga incitament för kreditgivare att agera 1 tid eftersom man vet att lönegarantin kan utnyttjas vid konkurs. Representanter för revisorer, leverantörer, konkursförvaltare m.fl. har framfört att just det faktum att lönefordringarna har sämsta förmånsrätt ofta leder till att driften av olönsam verksamhet kan fortgå länge på bekostnad av oprioriterade fordringsägare utan att företagsinteckningarna minskar i värde. Den bakomliggande tanken är att om man ändrar förmånsrättslagen på ett sätt som innebär att löner helt eller delvis ges förmånsrätt före företagshypotek förstärks incitamentet för kreditgivarna att 1 större utsträckning bygga kreditgivningen på det kredittagande företagets återbetalningsförmåga. Även representanter för tillsynsmyndigheterna i konkurs understryker att företag under långa perioder drivs vidare, trots att rörelseresultatet är negativt. I många fall leder detta till att en rekonstruktion omöjliggörs. Från flera håll hävdas dessutom att ackordet som rekonstruktionsform inte utnyttjas i den utsträckning som kan anses rimlig.

Som lönegarantiutredningen framhållit i sitt remissyttrande innehåller konkursutredningens rapport en bred sammanställning av erfarenheter och synpunkter som belyser problemen

-76-

Det omdömet gäller inte nnnst konkursinom konkurssystemet. utredningens analys av konkursorsaker.

har 1 huvudsak godtagit analysen av Övriga remissinstanser 1 prop. 1986/87:74 s. konkursorsaker (remissammanställning Den torde därför kunna läggas till grund för övervä- 386 ff). gandena i förevarande sammanhang. Ett par kompletterande från främst Svenska Bankföreningen bör dock tas synpunkter med 1 sammanhanget.

anmärker således på att en väsentlig Svenska Bankföreningen konkursorsak i stort sett har förbigåtts 1 rapporten, kostnader som har gällt i nämligen de höga finansiella delvis åtminstone jämfört med Sverige (och alltjämt gäller, konkurrentländer). Bankföreningen framhåller många av våra vidare att andra bidragande konkursorsaker är det höga i allmänhet och de krediter i utländsk valuta kostnadsläget som många företag på grund av den ekonomiska politiken att ta för en del år sedan. Bankföreningen vänder tvingades redogörelse för kreditsig också mot konkursutredningens marknadens påverkan på konkursutvecklingen. I fråga om och dess betydelse för kreditmarknadens volymutveckling konkurser understryker bankföreningen att en låg självfinani ett mindre berett att sieringsgrad företag gör företaget än om självfinansieringsgraden är stå emot påfrestningar framhåller bankföreningen, inte högre. Det är således, som sådan i samhället som har betydelse i nu kreditvolymen vikten av att i näringslivet kunna aktuella sammanhang, utan upprätthålla en god självfinansiering. Bankföreningen vidare att som startat sin konstaterar många av de företag under senare år haft alltför dåliga finansiella verksamhet vilket kan förklara många konkurser. Det går förutsättningar, således bankföreningen inte att förklara konkursutenligt med kreditutvecklingen i samhället, utan orsakerna vecklingen måste sökas hos resp. företag.

_77_

En1igt 1önegarantiutredningen står de av bankföreningen framförda synpunkterna inte i motsats ti11 rapportens undersökningsresultat. Tvärtom torde man kunna se bankfören1ngens synpunkter som en utveck1ing av t.ex. rapportens påstående om företags1edarens bristande ekonomiska insikter.

_79_

4 SNEDVRIDERLÖNEGARANTINVALET AV FORM FÖR REKONSTRUKTIONAV FÖRETAG?

I kapitlet påpekas att garantin genom att gynna konkursalternativet påverkar valet av form för rekonstruktion av företag. För att man dessutom ska11 kunna ta1a om en snedvridning krävs emeliertid eniigt utredningen att garantin gynnar konkursformen framför andra former för rekonstruktion av företag i en oacceptabei omfattning. I kapitlet redovisar utredningen sina överväganden kring frågan hur man ska11 avgöra om det föreiigger en snedvridning. Utredningen kommer härvid fram ti11 att man bör ta stäilning till frågan från en samhäiisekonomisk utgångspunkt.

Eniigt direktiven för utredningen bör utredaren undersöka om iönegarantin snedvrider vaiet av form för rekonstruktion av företag och, om så visar sig vara faiiet, föresiå hur en snedvridning ska11 kunna undvikas.

_go_

Att Iönegarantin gör rekonstruktion av företag genom konkurs rekonstruktionsform än den annars skulie tili en förmåniigare vara är odiskutabeit. Genom att gynna konkursa1ternativet påverkar valet av förhåiier det sig också så, att garantin form för rekonstruktion av företag och såiedes är av betydeise för antaiet företagskonkurser. För att man dessutom krävs eme11ertid att skaii kunna ta1a om en snedvridning framför andra former för garantin gynnar konkursfonmen av företag i en för samhäiiet inte acceptebe1 rekonstruktion så är faiiet är inte oomstritt. Biand omfattning. Huruvida över konkursutredningens rapport återfinns t.ex. remissvaren att det är fråga om ett aHtför starkt både den ståndpunkten och den motsatta ståndpunkten att gynnande av konkursformen så inte är faiiet. Ingen ståndpunkt kan utan vidare sägas vara den riktiga. Av den statistik som redovisats i kapitei

utiäsas hur mycket antaiet företagskonkurser §_kan inte påverkats av garantins förekomst. Mot den bakgrunden är det att närmare bestämma hur mycket iönegarantin bör nödvändigt för att man från få påverka valet av rekonstruktionsform det som en snedvridning. För samhä11ets sida ska11 beteckna att man bestämmer sig en sådan bedömning är det erforder1igt för vi1ket perspektiv som bör aniäggas på den ifrågasatta e11er, med andra ord, från vi1ken utgångssnedvridningen F1era a1ternativ är punkt frågestäiiningen bör angripas.

tänkbara.

att kommit att få en annan Eftersom det påståtts iönegarantin användning än den som ursprungiigen, vid Tönegarantilagens var tänkt, kan det vara lämpiigt att först tiiikomst, om så är fa11et. Med den utgångspunkten sku11e en undersöka innebära att kommer ti11 användning i snedvridning garantin sådana konkurser där det inte var tänkt att ersättning eniigt angrips aiitså från garantin sku11e utgå. Frågestäiiningen

1önegaranti1agens utgångspunkt.

-31-

Även om själva lagtexten inte innehåller någon begränsning av garantins tillämpningsområde till endast vissa typer av konkurser kunde man tänka sig att syftet med lagstiftningen var att i första hand garantera lönefordringar i vissa typer av konkurser, t.ex. sådana där konkursgäldenärens rörelse inte drivs vidare under konkursen utan avvecklas direkt. Från lönegarantisynpunkt skulle man då kunna tala om en snedvridning om utbetalningarna enligt garantin fick en alltför stor omfattning när det gäller konkurser med fortsatt drift av konkursgäldenärens rörelse.

Lönegarantisystemet är socialt betingat och dess syfte är att trygga arbetstagarnas lönefordringar vid arbetsgivarens konkurs. Beträffande begränsningen av tillämpningsområdet för den nya lagstiftningen till endast fall av konkurs uttalade vederbörande departementschef vid lönegarantilagens tillkomst, att det framför allt var när arbetsgivarens verksamhet måste avvecklas genom konkurs som arbetstagaren kunde bli utan betalning. Uttalandet gjordes till bemötande av en remissinstans som ifrågasatte om inte begränsningen av det föreslagna löneskyddet till konkurssituationen var onödigt snäv. Departementschefen uttalade vidare att en begränsning av tillämpningsområdet till konkursfallen kunde visserligen föranleda att antalet konkurser ökade. Denna ökning, fortsatte han, torde emellertid inte bli av så stor omfattning att den borde få påverka ställningstagandet i fråga om tillämpningsområdet för lönegarantin (prop. 1970:201 s. 61 f).

Ser man uttalandena vid lagens tillkomst i belysning av den utveckling som beskrivits i kapitel 3 ligger det nära till hands att påstå att lönegarantin påverkat antalet företagskonkurser i förutsedd omfattning. Det låter sig också sägas att garantin har kommit att få en annan användning än den som ursprungligen var tänkt och_kommit till användning vid

-82-

Emellertid är det rekonstruktion av företag genom konkurs. inte att skärskåda tankarna vid lönegarantitillräckligt tillkomst för närmare 20 år sedan. Man måste även se lagens till vad som hänt därefter och till utvecklingen i övrigt på

arbetslivets område.

Särskilt under 1970-talet tillkom många reformer på arbetsinte minst inom det arbetsrättsliga fältet. livets område, om medbestänmande i Det räcker att erinra om lagen (1976:580) arbetslivet (medbestänmandelagen) och anställningsskydds- Härvid kan man hysa den uppfattningen att den socialt lagen. fortlöpande skall följa med utveckbetingade lönegarantin område och anpassas till ny arbetslingen på arbetslivets som är av betydelse för rättslig och annan lagstiftning storleken på arbetstagarnas lönefordringar. En sådan anpasshar också skett vid flera tillfällen ning av lönegarantilagen av maximibeloppet. Härigenom har således genom en höjning vid flera tillfällen vidgat garantins ersättlagstiftaren ningsramar.

varit om en väsentlig vidgning av Sammantaget har det fråga och garantin har i ökad omfattning gjort ersättningsramarna för konkursförvaltaren att, oavsett konkursboets det möjligt fortsätta driften av konkursgäldenärens rörelse tillgångar, löner betalas enligt garantin. I så länge arbetstagarnas för att omedelbart efter konkursbeslutet avveckla stället rörelsen har alltså förvaltaren låtit driften av rörelsen i många fall fått till stånd en fortsätta och därigenom

Trots den således förändrade inriktningen av

rekonstruktion. har det vid ändringarna i lönegarantilagen många konkurser av garantin till endast inte talats om någon begränsning vissa Mot den bakgrunden kan man inte från konkurstyper. påstå att det föreligger en lönegarantilagens utgångspunkt snedvridning vid val av form för rekonstruktion av företag.

-33-

Skulle emellertid utbetalningarna öka i sådan omfattning att det uppstår problem att finansiera garantin uppkommer naturligtvis effekter som även från inte

lönegarantisynpunkt

är önskvärda. Så har i huvudsak inte varit fallet. En successiv höjning av lönegarantiavgiften har dock varit ofrånkomlig. Temporärt har lönegarantifonden uppvisat underskott som fått täckas med rörliga krediter i riksgäldskontoret (bil. 3).

Även om de ökade utbetalningarna knappast kan angripas från lönegarantilagens utgångspunkt kan emellertid garantins anknytning till konkursformen och den därav föranledda ökningen av antalet konkurser te sig mindre önskvärd från en annan utgångspunkt. Genom lönegarantins ovillkorliga anknytning till konkurs är sålunda konkurslagen av intresse i sammanhanget, särskilt dess bestämmelser an möjligheterna att under konkursen fortsätta driften av konkursgäldenärens rörelse. I den mån rörelsen drivs vidare med konkursgäldenärens anställda tar man nämligen också i anspråk lönegarantin i de fall där konkursboets egna medel inte förslår till de anställdas lönefordringar. Efter nedflyttningen av förmånsrätten för löner år 1975 täcker vanligtvis konkursboets medel inte lönefordringarna. Lönegarantin har med andra ord i vid mån blivit en betingelse för fortsatt drift av konkursgäldenärens rörelse. Mot den bakgrunden bör undersökas an garantin medfört att fortsatt rörelsedrift under konkurs fått en omfattning som inte står i överensstämmelse med konkurslagens bestämmelser. Om så visar sig vara fallet kan det vara befogat att tala om en snedvridning vid val av form för rekonstruktion av företag.

Konkurslagen utgår från att konkursen primärt har till ändamål att tillgodose borgenärernas intressen. Det är också ett starkt samhällsintresse att reglerna om konkurs är utformade så att förlusterna för borgenärerna kan begränsas. När det

-34-

kräver borgenärernas intressen att gäller konkursförfarandet det är så effektivt som möjligt och att konkurskostnaderna får inte heller ta längre tid hålls nere. Konkursavvecklingen med hänsyn till förhållandena i den än vad som är nödvändigt enskilda konkursen. Mot den här bakgrunden intog konkurslagen en restriktiv inställning till fortsatt drift ursprungligen rörelse. Rörelsen fick fortsättas av konkursgäldenärens endast 1 den mån det var nödvändigt för en ändamålsenlig

av boet (prop. 1978/79:105 s. 288). utredning

av konkurslagstiftningen skedde Genom 1979 års reformering av bestämel sen om fortsatt drift emellertid en uppmjukning rörelse. I det sammanhanget uttalade föredraav gäldenärens att konkursinstitutet måste ses i ett vidare gande statsrådet än som dittills anlagts. När ett företag befinner perspektiv vare det gått så långt som till sig i en ekonomisk kris, sig konkurs eller inte, även andra än rent ekonomiska gör sig intressen uttalade statsrådet. Om verksamheten gällande, t.ex. läggs ned vid ett företag, kan detta få allvarliga för de anställda. Samhället hade enligt statsrådet verkningar tid ett allt större ansvar för att på senare tagit på sig och över huvud för att säker-

upprätthålla sysselsättningen

ställa av näringslivet. Detta kom, en gynnsam utveckling heter det vidare, till uttryck bl.a. i statliga engagemang i form av stöd och bidrag i en mångfald former. Med hänsyn till samhällsförhållanden var det naturligt att man vid dåtida tillkomsten av dåvarande konkurslag (år 1921) hade de rent ekonomiska intressena (borgenärernas intressen) i blickpunkbör man emellertid vid utformningen av ten. I dagens samhälle om konkursförfarandet även ta hänsyn till de nya bestämmelser intressena. Förfarandet borde i sysselsättningspolitiska statsrådet, vara uppbyggt så att även framtiden, enligt sådana intressen kan beaktas i konkursen. Det sagda innebar

-85-

emellertid inte att borgenärernas intressen skulle eftersättas (prop. 1978/79:105 s. 154).

Beträffande bestämmelsen om fortsatt drift framhöll statsrådet att en utvidgning av nñjligheterna att fortsätta driften stod i samklang med de ökade möjligheterna till stöd och bidrag av det allmänna som då mera förelåg och som kunde bli av betydelse även i konkurs. I överensstämmelse härmed erhöll ifrågavarande bestänmelse (8 kap. 2 S konkurslagen) nuvarande lydelse, som innebär att rörelsen får fortsättas för konkursboets räkning i den mån det är ändamålsenligt” (prop. 1978/792105 s. 288).

Genom den nya konkurslagen har lagstiftaren tagit ytterligare ett steg på den inslagna vägen och ger förvaltaren även formellt — genom en särskild bestämmelse i konkurslagen (7 kap. 8 S) - möjlighet att beakta inte bara borgenärsintressena utan i viss utsträckning även intresset att långsiktigt främja sysselsättningen vid bedömningen av olika frågor som rör förvaltningen. När det gäller synen på förvaltarens uppgifter i konkursen anser föredraganden i den allmänna motiveringen till lagändringen att det finns anledning till en viss omprövning. Härvid erinrar han först om att konkurslagen inte ger förvaltaren formell möjlighet att ta hänsyn till andra intressen än borgenärernas och att frågan om förvaltaren skall kunna ta hänsyn även till andra

intressen diskuterats tidigare. Därefter förklarar

föredraganden att konkursförvaltningen även i fortsättningen måste drivas utifrån borgenärernas intresse av en snabb avveckling av boet med ett så bra ekonomiskt resultat som möjligt. Detta bör emellertid inte, fortsätter föredraganden, hindra att förvaltaren också måste kunna låta andra hänsyn än det rena borgenärsintresset spela in. Förvaltaren bör sålunda

enligt föredragandens mening kunna väga in hänsynen

_86_

i ett konkursdrabbat företag även om detta till arbetstagarna inte av annan lagstiftning. Förvaltaren bör också följer kunna beakta intresset av att sysselsättningen på en viss ort 1986/87:90 s. 111 f och 263). upprätthålls (prop.

det anförda kan man alltså konstatera att de Med hänsyn till ökade utbetalningarna enligt garantin mycket väl harmonierar inom konkurssystemet som innebär ett ökat med den utveckling

till allmänna samhällsintressen som t.ex.

hänsynstagande är det svårt att hävda sysselsättningen. I den belysningen i alltför Då att lönegarantin hög grad gynnat konkursformen. heller med konkurslagens utgångspunkt tala om en kan man inte vid val av form för rekonstruktion av företag. snedvridning att fortsätta driften av Att de vidgade möjligheterna rörelse med lönegarantins hjälp föranlett konkursgäldenärens en större ökning av antalet företagskonkurser än lagstiftaren räknat med förändrar i princip inte det förda resonemanget.

Resultatet av de hittills gjorda övervägandena har alltså till att man varken från lönegarantilagens eller lett horisont kan hävda att det föreligger en konkurslagens oaktat dessa slutsatser kan man snedvridning av påstådd art. inte blunda för att konkurserna - särskilt företagskonkur-

Den serna - under senare åren ökat snabbt i antal. oro som denna utveckling gett upphov till var berättigade anledningen till att regeringen under också den yttersta hösten 1984 gav statens industriverk i uppdrag att utreda orsakerna till förändringarna av antalet företagskonkurser

(Konkursutredningen s. 7).

sålunda väckt Den uppmärksamhet som konkursutvecklingen att huruvida lönegarantin lett till en antyder frågan vid valet av form för rekonstruktion av företag snedvridning utifrån ett större och bredare perspektiv än bör angripas

-37-

tidigare. Närmare bestämt bör utredningen ta ställning till om lönegarantin från samhällsekonomisk utgångspunkt gynnar konkursalternativet i sådan grad att man kan tala om en

snedvridning. Är det, annorlunda uttryckt, samhällsekonomiskt

motiverat att företag i större utsträckning än för närvarande rekonstrueras utan konkurs och att en sådan förändring åstadkoms genom en ändring av lönegarantins tillämplighet? Om så är fallet kan det enligt lönegarantiutredningen från samhällsekonomisk utgångspunkt vara motiverat att tala om en snedvridning.

Den första frågan är lätt att besvara. Knappast någon torde väl hävda att det generellt sett är önskvärt med en konkurs. I många fall står sålunda mycket att vinna med en rekonstruktion utan konkurs. Den avgörande frågan är därför huruvida en ändring av garantins funktion skulle kunna åstadkomma ett sådant resultat. Att besvara den frågan utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv är emellertid inte det lättaste. Vid en samhällsekonomisk bedömning tvingas man nämligen på ett helt annat sätt än om man gör en bedömning utifrån en mera speciell utgångspunkt att väga för och emot den tilltänkta åtgärden med hänsyn till mera övergripande frågor, såsom sysselsättning och företagens kreditförsörjning. Utredningen ser därför ingen annan möjlighet än att utifrån nu anlagda synpunkter överväga möjligheterna att minska användningen av lönegarantin och därmed möjligheterna att rekonstruera företag i konkurs samt därvid bedöma vilka de samhällsekonomiska effekterna i stort blir. Först därefter är det alltså möjligt att slå fast om lönegarantin medför en snedvridning vid val av fonn för rekonstruktion av företag.

-39-

5 ACKORDETOCH ANDRA FORMER FÖR REKONSTRUKTIONAV FÖRETAGUTAN KONKURS

I kapitlet övervägs möjligheterna att minska konkursens attraktionskraft genom åtgärder som gör rekonstruktioner utan konkurs förmånligare än för närvarande. Utredningen har emellertid funnit att en reform med denna inriktning inte är en framkomlig väg.

Utredningen har alltså att överväga åtgärder som kan eliminera lönegarantins eventuella effekt att snedvrida valet av form för rekonstruktion av företag. Syftet med sådana åtgär-

der skall vara att minska den attraktionskraft som konkursen

i förevarande sammanhang kan ha på grund av garantin. För att uppnå det syftet kan man vidta antingen åtgärder som är direkt inriktade på konkursformen eller åtgärder som tar sikte på rekonstruktioner utan konkurs och gör dessa förmånligare än tidigare. Härigenom blir rekonstruktioner genom konkurs relativt sett mindre förmånliga än tidigare.

-go_

av företag utan konkurs genomförs med eller Rekonstruktioner medverkan från samhäliets sida. När samhäiiet medverkar utan med direkt ekonomiskt stöd i en e11er annan är det vaniigt form. Ekonomiskt stöd i företag utgår sålunda regelmässigt t.ex. arbetsmarknadspoiitiken. Ett sätt att inom ramen för utan konkurs förmån1igare är därför att göra rekonstruktioner område. Det har för övrigt överväga åtgärder på hithörande gjorts tidigare.

I den inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetade promemorian och rådrumsstöd m.m. (Ds A 1979:7) Beta1ningsinstä11e1se ett rådrumsstöd. Det var avsett som ett stöd för föresiogs svårigheter behövde tid företag som på grund av ekonomiska att om verksamheten skulle fortsättas elier för överväga avveckias. avseende samhäliets medverkan vid rekon- Försiag struktioner av företag behöver eme11ertid inte gä11a det ekonomiska stödet som sådant. I betänkandet (SOU 1979:91) Företagsobestånd, samordning av statiiga åtgärder syftade b1.a. tiil en effektivare uppföijning av så1edes försiagen i stödföretagen. Det var aHtså det stat1iga engagemanget närmast fråga om organisatoriska frågor. I sammanhanget kan framhåiias att företrädarna för staten som skatteborgenär inriktade ensidigt på uppgiften att söka täckning iänge sig av utestående Med tiden har emeliertid samhä11sengagemang. och socia1a fått en ökad betydeise när ekonomiska aspekter kommer på obestånd (SOU 1987:10 s. 234 ff). företaget

Gemensamt för åtgärder av nu angett siag är syftningen på i aiimänhet med ekonomiska svårigheter. Härvid företag aktuaiiseras emeiiertid inte bara arbetsmarknadspoiitiken utan också industri- och näringspo1itiken. Utredregionai-, ningens överväganden måste dock utgå från iönegarantisystemet. Eventuelia ti11 åtgärder bör så1edes ha en förslag rimiig anknytning tili Iönegarantisystemet.

-91-

Utredningens överväganden begränsas vidare i princip till de negativa effekter som föranleds av lönegarantin. Det betyder bl.a. att det skulle leda för långt att överväga ett helt nytt rekonstruktionsförfarande utanför konkursinstitutet. Inte heller kan det ankoma på utredningen att göra en mera allmän översyn av ackordslagstiftningen. En sådan torde för övrigt ligga inom ramen för eventuella överväganden beträffande nya former för rekonstruktion av företag.

Behovet av nya former för rekonstruktion av företag har belysts i Konkursutredningen (s. 135 f). Enligt vad som sägs i rapporten finns det behov av att utveckla ett nytt rekonstruktionsförfarande. Frågan om nya rekonstruktionsformer har relativt nyligen även varit föremål för överväganden i riksdagens lagutskott (LU 1987/88:12). Härvid var utskottet av den uppfattningen att frågan bör bli föremål för en allsidig och förutsättningslös översyn. Riksdagen har bifallit utskottets hemställan och gett regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 57). Frågan om en utredning övervägs för närvainom regeringskansliet (jfr prop. 1987/88:100 bil. 4 s.

13 . raçde

Som framgår av direktiven för utredningen ligger det däremot inom ramen för utredningens uppdrag att se på förhållandet mellan ackordslagen och lönegarantilagen. Den frågan har för övrigt uppmärksammats tidigare.

I en skrift till regeringen år 1977 framförde således Svenska Bankföreningen vissa erinringar mot reglerna i lönegarantilagen (LU 1978/79:19 s. 87 och 145 f). Bankföreningen framhöll bl.a. att de rättsregler, som aktualiseras när ett företag råkar i ekonomiska svårigheter, bör vara så konstruerade att konkurs såvitt möjligt undviks. Konkurs är enligt bankföreningen ofta det sämsta alternativet eftersom konkurs ofta medför onödig värdeförstöring. Ett sätt att undvika konkurs är enligt bankföreningen ackord enligt ackordslagen. Att lönegarantin inte gäller vid ackord omöjliggör ofta att ett företag rekonstrueras via ackord enligt ackordslagen.

-92-

Konkurs blir i stället oundviklig. Bankföreningen ansåg mot att rekonstruktioner skulle främjas om den här bakgrunden blev tillämplig även vid ackord. En sådan regel lönegarantin framhölls det, svara mot önskemålet att rättsreglerna skulle, bör verka för att konkurs och därav följande värdeförstöring undviks. Bankföreningen begärde bl.a. att lönegarantilagen skulle ändras så att föreningens synpunkter tillgodosågs.

av lönegarantin så att den skulle Frågan om en utvidgning ackord har också upp i riksdage . I en gälla även vid tagits motion vid 1977/78 års riksmöte (mot. 1977/78:528) framhölls sålunda att lönegarantilagen och ackordslagen motverkar varandra. Till skillnad från vad som gällde före år 1976 gav vid bättre förmånsen företagsinteckning motionstidpunkten rätt än skatte- och lönefordringar. För en innehavare av var det därför enligt motionärens mening företagsinteckningar med en konkurs än med ackord, eftersom lönegafördelaktigare rantin bidrog till att arbeta upp den företagsintecknade inteckningshavaren hade större förutsättegendomen så att att få full för sin fordran (jfr avsnitt ningar betalning 6.4.5 och 8.8). Den här effekten av lönegarantin beror på att kan avlöna de anförvaltaren med hjälp av lönegarantimedel rörelse och därmed under konkurställda i konkursgäldenärens sen driva rörelse vidare. Motionären framhöll gäldenärens att det hade funnits flera fall då företag lagts ned vidare efter en konkurs i stället för att rekonstrueras genom ett ackordsförfarande. Motionären ansåg att en översyn borde ske av lönegarantilagen syftande till att garantin skulle gälla även vid ackord och yrkade att riksdagen hos regeringen skulle begära en utredning i frågan.

Motionen remitterades. Ett par av de argument som anfördes i kan vara värda att redovisa i förevaranremissyttrandena anfördes bl.a. (LU 1978/79:19 s. 137 de sammanhang. Följande ff).

-g3-

Vid ackord enligt ackordslagen deltar inte borgenärer vilkas fordringar är förenade med förmånsrätt. En förutsättning för ackord är med andra ord att alla förmånsberättigade borgenärer får full täckning för sina fordringar. Men betalning enligt lönegarantin utgår endast för löneanspråk som har förmånsrätt. Under dessa omständigheter skulle en utvidgning av lönegarantin till ackordsfallen inte få någon praktisk verkan, eftersom gäldenärens egna tillgångar förutsätts täcka lönekraven. För att lönegarantin skall kunna samordnas med ackord på ett meningsfullt sätt måste antingen förmånsrätten för löner avskaffas (och förmånsrätten slopas som villkor för lönegarantin) eller ackordsförfarandet göras tillämpligt även på fordringar med förmånsrätt. En annan tänkbar utväg är att staten genom lönegarantin betalar alla förmånsberättigade lönefordringar, som kan göras gällande vid ackordsförhandlingen, men helt eller delvis avstår från den med regressanspråket förenade förmånsrätten. Särskilda svårigheter torde vidare uppstå när det gäller uppsägningslöner. De lönefordringar som normalt föreligger vid varje tidpunkt, då en företagare gör en avstämning under ett räkenskapsår, består till största delen av latenta kostnader för uppsägningslöner. Dessa kostnader är alltså inte skulder i den meningen att de kan omfattas av ackordsförfarandet.

Lagutskottet delade motionärens uppfattning att dåvarande ordning inte kunde anses helt tillfredsställande och enligt utskottet framstod det som angeläget att en refonn på området kom till stånd (LU 1978/79:19 s. 89). Under hänvisning till ett inom arbetsmarknadsdepartementet pågående utredningsarbete fann utskottet emellertid något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen då för tiden inte

erforderligt.

Huvuduppgiften för det inom arbetsmarknadsdepartementet

bedrivna utredningsarbetet, som redovisades i promemorian (Ds A 1979:7), var att söka undanröja konflikten mellan det arbetsmarknadspolitiska intresset att under en viss kortare tid uppehålla driften av ett företag på ekonomiskt obestånd och konkurslagens krav på en avveckling av sådana företag. En lösning av den här konflikten krävde enligt promemorian att

ett nytt rättsinstitut tillskapades, nämligen den i promemo-

rian föreslagna registrerade betalningsinställelsen. Knutna till det nya rättsinstitutet föreslogs två nya stödformer

_94_

deis ett rådrumsstöd, de1s ett rekonstruktions- e11er

avveckiingsstöd.

de nya stödformerna berördes också I övervägandena kring

av iönegarantin tiil att gäiia även frågan om en utvidgning

vid ackord (Ds A 1979:7 s. 70):

Eftersom kan sägas utgöra ett på förhand iönegarantin skuiie av garantin tiil att fixerat bidrag en utvidgning eiier ackord innebära gä11a även vid beta1ningsinstä11e1se att av rådrumsstöd. En sådan utvidgning denna gavs karaktär för är emeiiertid förenad med av användningsområdet garantin har inte åtskiiiiga svårigheter och garantin ursprungiigen är, som namnet antyder, avsedd haft detta syfte. Lönegarantin deras fordringar på iön i hänatt garantera arbetstagarna Detta kommer ti11 uttryck b1.a. däri deise av konkurs. syfte avser som är förmånsberättigade i att garantin fordringar konkurs. Arbetstagarna skaii i princip sjäiva göra anspråk på

Sedan prövning och godkännande skett betaias fordringarna. ut direkt tili respektive arbetstagare. Om iönegabeioppen e11er rantin skall få gä11a även vid betainingsinstäileise innebär det att den görs tiii ett renodiat arbetsackord stödinstrument. Konstruktionen för att marknadspoiitiskt ett sådant syfte måste bli en annan än den tiiigodose Det finns då inte något utrymme för prövning hittiiisvarande. från de anstäiidas sida utan av individueiia anspråk --- Det torde garantimedien får betaias ti11 arbetsgivaren. av det anförda vara bättre att tiiiskapa ett på grund särskiit rådrumsstöd än att härti11 använda iönegarantin.

kiargör enligt utredningen att Den gjorda redovisningen

inte tiil att ackord. Som iönegarantin bör utvidgas gä11a vid

anförs i den inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade

skuiie en utvidgning innebära att iönepromemorian nämiigen

biev en av många arbetsmarknadspolitiska stödfonmer. garantin

med andra ord deivis få ett annat syfte än Garantin skuiie

för närvarande. För att tiligodose det nya syftet sku11e

krävas att garantin gavs en annan konstruktion.

Skaii ett drift stödjas med bidrag ti11 de anstä11företags

das iöner bör detta ske efter b1.a. arbetsmarknadspoiitiska

Sådana skiijer sig i väsentiiga avseenden från bedömningar.

som sker när lönegarantin kommer tiii användden bedömning

ning. Det finns då inte, som framhöiis i promemorian, något

_95_

utrymme för prövning av individuella anspråk från de anställdas sida utan garantimedlen får betalas till arbetsgivaren. Inte heller kan man som för närvarande ha automatiskt verkande regler som skulle innebära att garantin kommer att gälla både sådana företag som från samhälleliga utgångspunkter bör leva vidare och sådana företag som från samma utgångspunkter inte bör leva vidare.

Till detta kommer att en utvidgning av lönegarantin kräver en omprövning beträffande sådana bestänmmlser i ackordslagen som har grundläggande betydelse i systemet. Härvid skulle man knappast kunna undgå en mera allmän översyn av ackordslagen. Som tidigare framhållits kan det inte ankomma på utredningen att göra en sådan översyn. En sådan översyn är för övrigt önskvärd av andra skäl och ligger inom ramen för de överväganden som redan pågår inom Justitiedepartementet beträffande frågan om man bör tillskapa något alternativ till konkursförfarandet.

Genom en översyn av ackordslagstiftningen kan man få till stånd förändringar så att det framstår som något mera fördelaktigt än för närvarande med rekonstruktioner utan konkurs. Emellertid kan man enligt utredningens uppfattning inte genom en reform av detta slag på ett avgörande sätt minska den attraktionskraft som konkursen har på grund av garantin.

Utredningens ställningstagande innebär alltså att det inte är möjligt att åstadkomma en lösning genom åtgärder som tar sikte på de företagsrekonstruktioner som genomförs utan konkurs. Följaktligen måste eventuella åtgärder gälla rekonstruktioner genom konkurs. Konkursen som sådan måste göras mindre attraktiv för rekonstruktioner av företag än den är nu.

-g7-

6 FÖRMÅNSRÄTTSORDNINGENS BETYDELSE

Utredningen framhåller att det i första hand är det ekonomiska utfallet för borgenärerna som avgör om man väljer att rekonstruera ett företag genom konkurs. Genom förmånsrättsordningen avgörs hur ett konkursbos tillgångar fördelas mellan borgenärerna.

I kapitlet belyses förmånsrättsordningens betydelse genom en granskning av de roller förmånsrätterna för lönefordringar, företagshypotek och skattefordringar spelar i praktiken. Dessa förmånsrätter gäller alla i sådana tillgångar av lös egendoms natur som hör till och används i en rörelse. Vidare är det endast i undantagsfall som andra borgenärer än de vilka innehar fordringar förenade med någon av de angivna förmånsrätterna kan få utdelning för sina fordringar i en konkurs.

6.1 Utgångsgunkter

Utredningens ställningstagande i föregående avsnitt innebär att eventuella förslag till åtgärder måste ta sikte på de

-93-

rekonstruktioner som kommer till stånd genom konkurs.

en konkurs inte syftar till rekonstruktion Det har sagts att det vara utan till avveckling. Redan på grund härav skulle med åtgärder som försvårar rekonstruktioner följdriktigt Emellertid är påståendet att konkurs syftar genom konkurs. till men inte till rekonstruktion alltför kategoavveckling endast om man betraktar det riskt. Det äger sin giltighet företag som är i konkurs från gäldenärens synpunkt. Det synsättet är också det naturliga enligt konkurslagen, vars

regler i första hand syftar till att tillgodose borgenärernas anspråk. För gäldenären resulterar konkursen så gott som alltid i en avveckling av den av honom bedrivna rörelsen.

Härvid bortses från det inte ovanliga fallet att samma person förvärvar detta genom en annan, som ägt gäldenärsföretaget

juridisk person.

I ett stort antal fall ger konkursen emellertid till resultat att rörelsen som sådan lever vidare i ny regi. Då faller det

också naturligare att tala om rekonstruktion. Att rekonsig kommit till stånd genom en avveckling av konkursstruktionen rörelse saknar förstås betydelse i sammanhanget. gäldenärens

talar man i detta fall om en finansiell I företagsekonomin rekonstruktion (rekonstruktion av ett företags balansräkning) till skillnad mot resultatförbättrande åtgärder (rekonstruktion av ett företags resultaträkning). En konkurs är alltså, liksom i första hand en form för finansiell rekonackordet, struktion. Men den måste givetvis i de flesta fall åtföljas av resultatförbättrande åtgärder om den skall vara meningsfull. Jämför industristödsutredningens betänkande 1981:72) Att avveckla en kortsiktig stödpolitik

Esou s. 199 ff).

Det nu förda stämmer vidare överens med konkursresonemanget bestämmelse om fortsatt drift av gäldenärens rörelse. lagens Som redan har den bestämmelsen ändrats så, att den framgått med tidigare för konkursförnumera ger ökat utrymme jämfört

-99-

valtaren att fortsätta driften av rörelsen. Därmed ökar också chanserna att någon annan fysisk eller juridisk person tar över verksamheten och på så sätt genomför en rekonstruktion.

Konkurslagens ifrågavarande bestämmelse och den nñjlighet till fortsatt drift av gäldenärens rörelse som öppnas genom bestämmelsen är emellertid inte av avgörande betydelse för om en rekonstruktion genom konkurs kommer till stånd. Praktiskt sett är bestämmelsens egentliga funktion att tillhandahålla den formella konkursrättsliga ramen för den vidare driften.

Oavsett om driften fortsätter eller inte är det i stället det ekonomiska utfallet av konkursen för borgenärerna som i första hand är avgörande för om man väljer att rekonstruera ett företag genom konkurs.

Garantin har - som det står i direktiven för utredningen medfört att konkurs många gånger framstår som ett förmånligt sätt inte bara för avveckling av ett företag som befinner sig på obestånd utan även för rekonstruktion av sådana företag genom att garantin betalar en stor del av konkursboets driftskostnader för tiden efter konkursutbrottet. Garantin svarar för betalningen av arbetstagarnas löner när konkursföretaget självt inte har erforderliga medel till detta. På så sätt får garantin betydelse för det ekonomiska utfallet av konkursen. Garantins ekonomiska betydelse kan emellertid inte bedömas utan att man även tar hänsyn till förmånsrättsordningen.

Genom förmånsrättsordningen avgörs hur ett konkursbos tillgångar skall fördelas mellan borgenärerna. Oavsett om gäldenärens rörelse med hjälp av garantin drivs vidare under konkursen eller inte skall en fördelning av boets tillgångar

-100-

ske. I den mån rörelsen drivs vidare med hjälp av garantin

förmånsrättsordningens betydelse ökar kan det sägas att den i detta fall även avgör fördelningen av de eftersom värden som den fortsatta driften kan frambringa.

det anförda inses lätt att förmånsrättsord- Med hänsyn till är av väsentlig betydelse för garantin och det ekononingen av en rekonstruktion. Närmare bestämt har miska utfallet för vilken eller vilka förmånsrättsordningen betydelse fordringsinnehavare som kategorier av förmånsberättigade Det finns därför tjänar på en rekonstruktion genom konkurs. att särskilt de förmånsrätter som är av anledning granska dvs. förmånsrätterna för företagsintresse i sammanhanget, och allmänna avgifter samt lönehypotek, fordringar på skatt Dessa förmånsrätter gäller alla, i och pensionsfordringar. av lös egendoms karaktär som stort sett, i sådana tillgångar i en rörelse. Vidare är det endast i hör till och används som andra än de som innehar fordundantagsfall borgenärer förmånsrätterna får ringar förenade med någon av de angivna utdelning för sin fordran i konkurs.

6.2 Förmånsrättslagens uppbyggnad

trädde i kraft den 1 januari 1972 och Förmånsrättslagen alltså förmånsrättsordningen. Som redan framhållits reglerar innebär modifiering av den för konkursen denna en betydande när flera borgenärer inte kan få full bärande principen att, för sina fordringar, förlusten skall delas proportäckning tionellt i förhållande till storleken av vars och ens fordran. Borgenärer med vissa typer av fordringar har genom tillerkänts företrädesrätt till boets förmånsrättslagen behållning i förhållande till andra borgenärer.

-101-

Förmånsrättslagen skiljer mellan allmänna och särskilda förmånsrätter. Allmänna förmånsrätter gäller endast vid konkurs medan de särskilda gäller vid både utmätning och konkurs. Förhållandet mellan de båda typerna av förmånsrätter vid konkurs hänger ihop med vad för slags egendom som förmånsrätten gäller i. Allmänna förmånsrätter hänför sig till all egendom som ingår i ett konkursbo. Särskilda förmånsrätter, däremot, hänför sig uteslutande till viss egendom.

De viktigaste allmänna förmånsrätterna är de som följer med fordringar på skatt och allmänna avgifter samt fordringar på lön och pension. Särskilda förmånsrätter är de som följer med olika slags panträtter och inteckningar, t.ex. fastighetsinteckningar och företagshypotek på grund av företagsinteckning i en näringsidkares verksamhet.

Beträffande förhållandet mellan allmänna och särskilda förmånsrätter gäller enligt förmånsrättslagen att fordringar med allmän förmånsrätt skall tas ut ur sådan konkursboets egendom som inte är föremål för någon särskild förmånsrätt. Om den egendomen inte förslår får emellertid fordringarna tas ut ur sådan egendom som är föremål för särskild förmånsrätt. Härvid gäller den huvudregeln att särskild förmånsrätt har företräde framför allmän förmånsrätt. Fordringar som är förenade med allmän förmånsrätt kan alltså tas ut ur den här egendomskategorin endast om den inte tas i anspråk av fordringar med särskild förmånsrätt. Med hänsyn till vad som sålunda följer av förmånsrättslagen får t.ex. fordringar på lön stå tillbaka för fordringar med säkerhet i företagshypotek när det gäller sådan egendom som omfattas av företagshypoteket.

Till skillnad mot den typiska panträtten är ett företagshypotek inte knutet till viss bestämd egendom utan omfattar ett

-102-

(en näringsidkares verksamhet) som till egendomskollektiv innehåll kan förändras. Ett företagshypotek omfattar sitt all lös en näringsvidare som huvudregel egendom som tillhör verksamhet. I och med att den särskilda förmånsrätt idkares därmed kan komma att gälla i som följer med företagshypotek en förhållandevis stor andel av en konkursgäldenärs egendom förmånsrätt speciell betydelse för de får ifrågavarande allmänna förmånsrätterna. Genom att företagshypoteket gäller i en så förhållandevis stor andel egendom kommer det nämligen inte att återstå någon egendom som inte belastas i allmänhet förmånsrätt och som därmed uteslutande kan av någon särskild med allmän förmånsrätt. I detta avseförbehållas fordringar ende får därför den bestämmelse i förmånsrättslagen som regmellan de särskilda och allmänna förmånslerar förhållandet stor Som redan angetts föreskriver alltså rätterna betydelse. som huvudregel att särskild förmånsrätt har förmånsrättslagen företräde framför allmän förmånsrätt.

Beträffande fordringar med allmän förmånsrätt gäller enligt vidare att de sinsemellan har företräde förmånsrättslagen efter nummerföljd. Fordringar på skatt enligt paragrafernas före på lön enligt 12 S. 11 § går således fordringar

förmånsrättslagen, något förenklat, Sammanfattningsvis ger förmånsrättsordning i de avseenden som nu är av följande intresse:

1. Företagshypotek (på grund av företagsinteckning) 2. Skatter och allmänna avgifter 3. Löner och pensioner.

Tidigare, före år 1976, gällde en annan ordning, nämligen denna:

1. Löner och pensioner 2. Företagsinteckningar 3. Skatter och allnänna avgifter.

-103-

6.3 Lönegarantin och

förmånsrättsordningen

6.3.1 överväganden vid förmånsrättslagens tillkomst

Utgångspunkten för förmånsrättslagen är enligt lagens förarbeten att alla borgenärer i princip skall behandlas lika. Fordringar borde sålunda enligt vederbörande departementschef ges förmånsrätt till betalning endast om verkligt starka skäl fanns härför. Beträffande de allmänna förmånsrätterna framhålls i förarbetena att den förmånsrätt som tillkom en fordran på lön utan tvivel var den viktigaste. I sammanhanget erinrades om att förmånsrätten för löner uppbars av starka sociala skäl men att det tyvärr var långt ifrån tillräckligt med förmånsrätt för att i alla lägen tillgodose samtliga lönekrav. Detta förhållande hade, konstaterade departementschefen vidare, gett anledning att överväga särskilda åtgärder. Härvid avsågs det lönegarantisystem som då förelåg som ett utredningsförslag.

I propositionen med förslag till förmånsrättslag anmärktes vidare att tillkomsten av en statlig lönegaranti kunde påverka bedömningen av förmånsrätten för lönefordringar. Först när det då pågående arbetet med lönegarantilagstiftningen slutförts kunde frågan om garantins betydelse för förmånsrätten tas upp, sades det vidare. En av anledningarna till att frågan om garantins betydelse för löneprivilegiet ändå berördes var det då gällande förhållandet mellan löneprivilegiet och fastighetsinteckningar. Det innebar nämligen att fastighetsinteckningarna - t.o.m. de med bästa rätt - var förenade med den betydande olägenheten att de kunde bli nödlidande på grund av löneprivilegiet. I konkurs fick nämligen särskilda förmånsrätter i fast egendom vika för löneprivilegiet, om det behövdes.

-104-

I lagstiftningsärendet tilldrog sig frågan om förhållandet mellan löneprivilegiet och fastighetsinteckningar stor Sedan lång tid tillbaka hade det enligt uppmärksamhet. ansetts vara ett angeläget önskemål att departementschefen stärka i det aktuella hänseendet. Han fastighetskrediten konstaterade emellertid att ett hjälpmedel utanför förmånsmåste anlitas om konflikten mellan löneborrättsordningen och inteckningsborgenärer skulle kunna lösas på ett genärer tillfredsställande sätt. Lönegarantin var ett sådant hjälpmedel. Eftersom arbetet med lönegarantilagstiftningen ännu inte slutförts kunde emellertid frågan om garantins för och därmed förmånsrätten för betydelse löneprivilegiet fastighetsinteckningarna inte tas upp.

Beträffande förarbetena hänvisas till propositionen (1970:142) med förslag till förmånsrättslag, m.m. (s. 83 ff, 91 f och 173 f) samt till dåvarande första lagutskottets i anledning av propositionen (FLU 1970:80

utlåtande s. 45 .

6.3.2 Omkastningen av förmånsrättsordningen mellan lönefordringar och fastighetsinteckningar

Definitiv ställning till frågan an förhållandet mellan löneoch fastighetsinteckningarna togs i en särskild privilegiet med förslag till ändring i förmånsrättslagen. När proposition det skedde hade lönegarantilagen men inte förmânsrättslagen trätt i kraft. i förmånsrättslagen innebar en om- Ändringen av förmånsrättsordningen så att inteckningar i fast kastning egendom gavs företräde framför lönefordringar.

vederbörande departementschef syntes det nämligen Enligt klart att staten såsom innehavare av lönefordringar i intresse borde avstå från att gå fastighetskreditgivningens före inteckningsborgenärer. I sammanhanget framhöll departe-

-105-

mentschefen vidare, att staten härigenom inte behövde göra någon ekonomisk uppoffring. Genom att Iönegarantin finansieras av arbetsgivaravgifter biev det eniigt departementschefen i sista hand arbetsgivarna som fick betaia förbättringen av fastighetsinteckningen som säkerhet. Detta förhåiiande var eniigt hans ening rimiigt.

Lönegarantin omfattade emeiiertid inte alia Iönefordringar. Efter det att utbetainingar skett enligt garantin sku11e såiedes vissa iönefordringar komma att innehas av andra än staten och i förmånsrättshänseende konkurrera med innehavarna av fastighetsinteckningar. Härvid krävde enligt departementschefen de arbetstagare som sjäiva innehade iönefordringar särskiid uppmärksamhet. Han konstaterade vidare att den diskuterade omkastningen av förmånsrättsordningen sku11e ieda ti11 att skyddet för iönefordringar i konkurs i vissa fall sku11e försvagas i en utsträckning som inte borde godtas. Lösningen på det probiemet måste eniigt departementschefen iigga i att med genereiia medei ytteriigare stärka skyddet för arbetstagares iönefordringar i konkurs. Det skedde genom att det för varje arbetstagare högsta ersättningsbara beioppet eniigt garantin höjdes från fyra till fem basbe1opp.

I denna dei hänvisar utredningen till propositionen (1971:178) med försiag till 1ag om ändring i förmånsrättsiagen, m.m. (s. 27 ff) och iagutskottets betänkande (LU 1971:26 s. 11 f) i an1edning av propositionen samt tili lönegarantiiagens förarbeten (prop. 1970:201 s. 62, 107 f och 111 samt FLU 1970:79 s. 29 f).

6.3.3 Omkastningen av förmånsrättsordningen melian iönefordringar och företagsinteckningar

Lönegarantins betydeise för Iönepriviiegiet fick år 1975 på nytt aktuaiitet i ett iagstiftningsärende. Då gä11de det garantins betydeise för förhå11andet me11an iönepriviiegiet och förmånsrätten för företagsinteckningar. Bakgrunden var föijande.

-106-

Svenska sparbanksföreningen och Svenska Bankföreningen, dåvarande jordbrukskasseförbund, nuvarande Sveriges Sveriges Förbund, hade i en skrift av den 7 maj 1974 Föreningsbankers till dåvarande utredningen angående företagsinteckning (Ju att 1974 års anstäliningsskyddsiag, som 1972:12) framhå11it, trädde i kraft den 1 ju1i samma år, medfört en kraftig ökning iatenta iöneskuider och en motsvarande nñnskav företagens av företagsinteckningens värde, eftersom iönefordringar ning vid konkurs gick före företagsinteckning. Organisationerna hemstäHde att värde sku11e stärkas företagsinteckningens förmånsrättsordningen ändrades så, att iönefordgenom att ringar gavs förmånsrätt efter företagsintecknade fordringar. detta kunna ske utan betänk- På grund av iönegarantin antogs

1igheter.

Efter samråd med det ansvariga statsrådet tog utredningen upp den fråga som organisationerna väckt tili särskiid och skynd- Ti11 hade för övervägande i samsam behand1ing. utredningen en skriveise från bankinspektionen till manhanget överiämnats regeringen rörande behovet av en sådan iagändring som organi-

sationerna påka11at.

skriveise ti11 en början, att I bankinspektionens påpekades 1966 års Iag om företagsinteckning öppnat bättre möjiigheter för vissa att ti11godose sitt behov av kredit, näringsidkare kunde erbjuda en säkerhet då de genom den nya inteckningen som bankerna kunde acceptera. I iikhet med kreditorganisationerna framhö11 att de näringsidkare som bankinspektionen, bedömdes ha största nyttan av den nya Iagstiftningen var de små och mede1stora företagarna, särskilt service- och detaij- Bankinspektionen erinrade om att sisthandeisföretagare. nämnda företagare i rege1 saknade möjiighet att stä11a i fastighet som säkerhet och om att bankerna inte pantbrev he11er var beredda att 1ämna dem kredit utan säkerhet. Bankinspektionen föreslog, att företagsintecknade fordringar framför iönefordringar och erinrade om att placerades statsmakterna redan år 1971 på grund av Iönegarantin ansett

-107-

sig kunna sätta inteckning i fast egendom framför lönefordringar. Enligt inspektionen talade samma skäl för att även ge fordringar på grund av företagsinteckning företräde gentemot lönefordringar.

Utredningen angående företagsinteckning föreslog, att företagsinteckningar i förmånsrättshänseende gavs företräde framför lönefordringar vid konkurs.

Enligt föredragande statsrådet i det aktuella lagstiftningsärendet innebar utredningens förslag en betydande förbättring av företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet. I själva verket förstärktes företagsinteckningen så att den gav bättre kreditsäkerhet än vad fallet var före ikraftträdandet av 1974 års anställningsskyddslag. Det var emellertid enligt statsrådet uppenbart att utredningens förslag kunde genomföras endast om det inte samtidigt innebar en försämring av löntagarnas trygghet i händelse av att arbetsgivaren gick i konkurs. Mot bakgrund av att det var mycket angeläget att förslaget inte ledde till en försämring av den tryggade ställning som löneprivilegiet dittills hade garanterat lönefordringar föreslog statsrådet att maximibeloppet enligt lönegarantin höjdes till tolv basbelopp. Härmed ansågs så gott som samtliga löntagares krav på lönefordringar undgå en reell försämring när löneprivilegiet flyttades ned efter företagsinteckningar. Det kunde dock inte uteslutas att i något enstaka fall en lönefordran kunde vara så omfattande att den inte täcktes ens av en summa motsvarande tolv basbelopp. Det kunde därför enligt statsrådet inte komma i fråga att helt slopa löneprivilegiet.

Samtidigt med att förmånsrätten för företagsinteckning genom lagändringen placerades före löneprivilegiet flyttades även

-108-

förmånsrätten för skatter och avgifter före löneprivilegiet.

återkonmnr härtill längre fram i betänkandet Utredningen

6.5). Efter riksdagens godkännande trädde (avsnitt beträffande förmånsrättslagen i kraft den 1 lagändringarna

januari 1976.

av förmånsrättsordningen mellan Beträffande omkastningen hänvisar utredningen till löner och företagsinteckningar med förslag till lag om ändring i propositionen (1975/76:12) m.m. (s. 24 ff, 59 och 68 ff) samt till det förmånsrättslagen (Ds Ju 1975:4) son låg till grund för utredningsbetänkande

propositionen.

6.3.4 om en översyn av förmånsrättsord- Riksdagsmotion

ningen

om förhållandet mellan lönegarantin och löneprivile- Frågan

giet aktualiserades åter i riksdagen genom en år 1983 väckt

motion 1982/83:1590). I motionen hemställdes att (mot.

hos regeringen begärde en översyn av förmånsrättsriksdagen

vid konkurs. Till stöd härför anfördes (mot. ordningen

1982/8321588 s. 15h

Företag som kommit på obestånd eller som förlorat möjligheterna att rätt betala sina skulder skall enligt gällande försättas i konkurs. Genom att systemet med lagstiftning statlig lönegaranti tillskapats och genom att arbetstagarens för lön och annan ersättnin , som har grund i anfordran

ställningen, givits mycket låg förmgnsrätt har de kreditgiva-

i s.k komit i re som normalt tar säkerhet företagsinteckning

en mycket gynnad ställning.

inom konkursförvaltning har utvecklats så att konkurs- Praxis förvaltarna driver konkursföretagen vidare med hjälp av

lönegaranti, bl.a. för att stärka företagsinteckstatlig ningshavarnas ställning.

-109-

I syfte att åstadkomma en ökad samverkan mellan samtliga intressenter i ett företag redan innan en konkurssituation har inträtt, borde övervägas om inte företagsinteckningens förmånsrätt skulle ändras så att den statliga lönegarantin och arbetstagarnas lönefordri ngar ges högre fömånsrätt. Med vårt förslag skulle banker och andra kreditgivare få ett ökat incitament att nära följa och ingripa i utvecklingen hos ett företag på nedgång. Därför bör den nuvarande för-mänsrättsordningen mellan fordringsägare ses över i syfte att åstadkomma en bättre ordning än den som nu gäller.

Motionen behandlades vid 1983/84 års riksmöte av lagutskottet i samband med propositionen med förslaget till 1984 års lag om företagshypotek (prop. 1983/84:128; jfr s. 44). Härvid erinrade lagutskottet till en början om 1975 års ändring av fönnånsrättsordningen. Vad som vid den ändringen hade uttalats om behovet av kreditsäkerhet för företagen gällde enligt utskottets mening alltjämt. Utskottet framhöll vidare att syftet med den föreliggande propositionen var bl.a. att ytterligare stärka företagshypotekets kreditvärde, något som enligt utskottet torde få stor betydelse för de små och medelstora företagen som ofta inte har någon annan säkerhet att erbjuda än företagshypotek. En förändring av förmånsrätten i enlighet med motionsförslaget skulle innebära att företagshypoteket får förmånsrätt först efter såväl skatter som löner. En sådan ordning skulle enligt utskottets mening allvarligt försämra företagshypotekets kreditvärde och således stå i klar strid med de syften som ligger bakom propositionen. En förändring i förmånsrättsordningen skulle

vidare medföra mycket besvärliga övergångsproblem och enligt

utskottet borde det inte koma i fråga att vidta sådana ändringar i fönnånsrättslagen som förordades i motionen. Utskottet tillade att det inte var riktigt som anfördes i motionen, nämligen att konkursboet drivs vidare för att

-110-

stärka ställning. Det huvudsakliga företagsinteckningarnas med en fortsatt drift av ett konkursföretag var enligt syftet att försöka få till stånd en rekonstruktion av utskottet till gagn för såväl löntagare och andra borgenärer företaget som samhället i övrigt. På de anförda skälen avstyrktes motionen (LU 1983/84:36) som också avslogs av riksdagen

(rskr. 1983/84:413).

6.3.5 Konkursutredningen

av förmånsrättsordningen har år 1985 Frågan om en ändring aktualiserats genom den av statens industriverk på nytt Konkursutredningen. Som framgått av angivna rapporten i avsnitt 3.2 innehåller rapporten en analys av redovisningen orsakerna till förändringarna i antalet företagskonkurser.

Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är påståendena i rapporten att lönegarantin har konkursdrivande egenskaper och att ackordet som rekonstruktionsform inte utnyttjas i av konkursorsakerna har i rimlig utsträckning. Analysen huvudsak godtagits vid remissbehandlingen av rapporten.

av redovisningen av konkursorsakerna har statens Mot bakgrund i att lönefordringar helt industriverk rapporten föreslagit eller delvis skall ges förmånsrätt framför företagshypotek. tanken är att bankerna i större utsträck- Den bakomliggande än i dag skall motiveras att grunda sin kreditgivning på ning återbetalningsförmåga i stället för det enskilda företagets på de säkerheter som kan erbjudas.

har remissbehandlats. Härvid har flertalet av Rapporten organisationer avstyrkt förslaget till ändring näringslivets 1 förmånsrättslagen. Många remissinstanser har emellertid att om lönernas förmånsrätt är föremål för påpekat frågan

-111-

översyn av lönegarantiutredningen och att denna utrednings ställningstagande bör avvaktas (prop. 1986/87:74 s. 392).

Även industriministern har, i regeringens proposition (1986/87:74 s. 156) om näringspolitik inför 1990-talet, hänvisat till lönegarantiutredningens behandling av frågan om förmånsrätten för löner (jfr också RD 1985/86:42 s. 109 och 50 s. 93 f angående industriministerns svar på en enkel fråga 1 riksdagen med anledning av konkursutredningens förslag).

6.4 Förmånsrätten för företagshypotek

6.4.1 Lagstiftningen om företagshypotek m.m.

Före tillkomsten av 1984 års lag om företagshypotek gällde som sagt 1966 års lag om företagsinteckning. Den lagen ersatte vid sin tillkomst äldre lagstiftning i ämnet och innebar en väsentlig utbyggnad av inteckningsinstitutet avseende lös egendom i näringsidkares verksamhet.

Den äldre lagstiftningen ut jordes av förordningen den 13

april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning, lagen

(1958:54) om förlagsinteckning i vissa oljelager, lagen (1932:171) om inteckning i jordbruksinventarier, lagen (1924:298) om viss panträtt i spannmål och lagen (1942:505) om viss panträtt i spånadslin och hampa.

Utbyggnaden av inteckningsinstitutet genom 1966 års lag skedde främst genom en utvidgning av kretsen av inteckningsberättigade till att omfatta det stora flertalet näringsidkare, däribland jordbrukare, genom en breddning av omfånget av den egendom, som kan besväras av inteckning samt genom förbättringar i skilda hänseenden av inteckningshavarens ställning i förhållande till näringsidkaren och tredje man (prop. 1966:23 s. 1).

-112-

med lagen om företagshypotek var att göra företags- Syftet till en ännu bättre säkerhetsrätt än den dittillshypoteket Bland nyheterna märktes att varande företagsinteckningen. blev och att alla alla näringsidkare inteckningsberättigade fick tillgång till rikstäckande inteckningar. näringsidkare Vidare skedde en anpassning till den panträttskonstruktion valts och som trätt i kraft år som tidigare i jordabalken 1972. En annan nyhet var att ärenden om företagsinteckning

skulle handläggas av en för hela riket gemensam inskrivningsoch att skulle ske med hjälp av myndighet handläggningen automatisk databehandling.

I den allmänna motiveringen till lagen om företagshypotek statsråd om att säkerheter i form av erinrade föredragande under senare år fått en alltmer framträföretagsinteckningar Särskilt nñndre företag hade dande plats inom kreditsystemet. att ställa än ofta svårigheter någon annan kreditsäkerhet sades det vidare. Enligt statsrådets företagsinteckningar, var det därför en angelägen uppgift att stärka uppfattning som företagsinteckningar utgjorde och att den säkerhetsrätt modernisera Som härefter framhelt allmänt regel systemet. kunde en sådan modernisering ses som ett inslag i den hölls företagen som måste ingå i satsning på de små och medelstora ett program för att stärka svenskt näringsliv långsiktigt (prop. 1983/84:128, s. 1 och 29 f).

också lagutskottet erinrade i det aktuella lagstiftningsärendet om företagsinteckningens alltmer framträdande plats som en form av säkerhet. En viktig orsak till den ökade var enligt utskottet att användningen av företagsinteckning företagsinteckningen - alltsedan den genom 1975 års reform i förmånsrättshänseende fram före löneprivilegiet flyttades ansetts ha ett kreditvärde. Stor betydelse torde mycket gott också den omständigheten ha haft att mindre och medelstora

företag ofta hade svårigheter att ställa någon annan kreditframhölls det. Vidare torde säkerhet än företagsinteckningar,

-113-

enligt utskottet det förhållandet ha inverkat att panträtt i fastigheter under senare år regionalt minskat i betydelse. I synnerhet, fortsatte lagutskottet, gällde det i fråga om industrifastigheter. I vissa delar av landet, hette det vidare, hade det nämligen visat sig svårt och ibland omöjligt att sälja en industrifastighet vid nedläggning av ett företag. Fastighetspanter kunde därför många gånger inte tillmätas någon större betydelse som kreditsäkerhet vid företagskrediter (LU 1983/84:36 s. 4 f).

Företagsinteckningens ökade betydelse under senare år belyses av följande tabell.

Tabell 4 Totalt företagsintecknat åren 1973 - 1982,

belopp

miljoner i löpande och i 1982 ars penningvärde

Den statistik som tabellen bygger på har inte förts efter år 1982. Beträffande utvecklingen efter år 1982 kan dock nämnas att antalet beviljade företagsinteckningar har stigit från 39 000 nämnda år till uppskattningsvis 70 000 år 1987 (911; g, tab. 4, anm. a).

-114-

6.4.2 Kreditmarknaden

av förmånsrätten för företagshypotek bör av Betyde1sen skäl bedömas bl.a. mot bakgrund av förhållandena på naturliga kreditmarknaden. Det är ju där som företagshypoteket främst kommer till I första hand är bankerna av intresse användning. eftersom de svarar för den största andelen av utlåningen på den organiserade kreditmarknaden.

i bankrörelselagen (1987:617) för Den grundläggande regeln bankernas kreditgivning innebär att kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra därför inte låneförbindelsen (2 kap. 13 S). En bank skall lämna någon kredit, även om säkerhet erbjuds, om det redan framstår som sannolikt att säkerheten måste från början realiseras för att krediten skall kunna återbetalas (prop. 1986/87:12, band 1, s. 240 f).

Vid sidan av denna allmänna kreditbedömningsregel gäller dessutom, att betryggande säkerhet i fast eller lös egendom bör avkrävas för att en bank eller i form av borgen i princip skall kredit. En bank får dock avstå från sådan bevilja säkerhet om den kan anses obehövlig eller om det annars särskilda skäl att avstå från säkerhet. På det här föreligger sättet har bankerna möjligheter att lämna lån utan säkerhet, s.k. blancokrediter. Nuvarande bestämmelser om blancokrediter trädde i kraft den 1 ju1i 1984 och innebar att reglerna mer flexibla än tidigare. Alltjämt är det dock fråga gjordes om undantag från det principiella kravet på formella säkerheter (prop. 1983/84:146 s. 14 ff).

I det särskilda fallet blir naturligtvis tillämpningen av reglerna beroende av den kreditbedömning som görs på det enskilda bankkontoret. Därför är bankernas organisation av intresse. Följande tabell visar antal banker och bankkontor

-115-

vid 1986 års slut. Utöver det antal banker som anges i tabellen kan nämnas att tolv utländska banker under år 1986 öppnade dotterbanker i Sverige (bil. Q, tab. 5, anm.).

Tabell 5 Antal banker och bankkontor vid 1986 års slut

Antal banker Antal bankkontor (centrala (lokala föreningsbanker) föreningsbanker) 1 2 3 Bankaktiebolag 14 1 43a Sparbanker 119 1 368 Föreningsbanker 12 389 Suurna 145 3 195

Som framgår av tabellen är bankernas organisation i hög grad decentraliserad. Det bör bidra till att kreditbedömningarna kan variera i det särskilda fallet. Hur stora variationerna blir beror naturligtvis på flera omständigheter. Av betydelse är t.ex. hur hårt de enskilda kontoren styrs från centralt håll och hur väl de enskilda banktjänstemännen utbildas. Man måste också räkna med geografiska skillnader som hänger samman med näringslivets struktur.

Bankernas utlåning belyses av den officiella statistiken på området. Av denna framgår bl.a. följande beträffande de svenska bankerna, dvs. bankaktiebolagen (affärsbankerna), sparbankerna och föreningsbankerna. Om inte annat anges avses förhållandena vid 1986 års slut.

Bankernas totala utlåning till allmänheten, beviljat belopp och ställda garantier, uppgick till bortåt 540 miljarder kronor. Med allmänheten avses i sanmanhanget inte endast

-116-

utan också aktiebolag, kommuner och andra privatpersoner Utanför faller bl.a. svenska finansinjuridiska personer.

stitut.

utläsas att 73,9 miljarder kronor Av statistiken kan vidare

mot säkerhet i företagshypotek och 89,8 avsåg utlåning kronor blancokrediter. Det motsvarar 13,8 2 resp. miljarder

16,7 % av den totala utlåningen.

för lån mot säkerhet i Beträffande det angivna beloppet bör anmärkas. Vid krediter med olika företagshypotek följande av säkerheter vilkas värde tillsammans överstiger slag har krediten i statistikhanteringen fördelats kreditbeloppet den principen att den på de olika säkerhetsslagen enligt som banken bedömer vara bäst, först tas i anspråk. säkerhet, Helt eller delvis räknas därför inte den sämre säkerheten

med. Det angivna beloppet avseende företagshypotek utgör inte det av bankerna mot sådan säkerhet totalt

fölåaktligen utl nade beloppet.

De redovisade uppgifterna kan jämföras med den tidigare redovisade inteckningsstatistiken. Enligt denna belöpte sig vid utgången av år 1982 det totala beloppet av företagsintecknad skuld till 108 miljarder kronor. Enligt bankstatisvid bankernas utlåning mot tiken uppgick samma tidpunkt till milarder kronor. säkerhet i företagsinteckning 49,5 inteckningsstatistiken är s ledes påfallande Beloppet enligt vid med motsvarande belopp enligt bankstatishögt jämförelse tiken. Det får därför antas att utlåningen mot sådan säkerhet från andra kreditinstitut än bankerna liksom från andra än är av en inte oväsentlig omfattning. Det bör kreditinstitut nämnas att det antagligen finns en hel del emellertid också som av olika anledningar inte är företagsinteckningar belånade. En del avser t.ex. aktiebolag som inte längre

existerar.

vara av intresse att I förevarande sammanhang kan det också kreditförluster. Sålunda uppgick under år peka på bankernas konstaterade förluster för utlåning till 2,6 1986 bankernas kronor. motsvarar 0,5 1 av utlåningen och miljarder Beloppet

% av rörelsekostnaderna. Det angivna beloppet är inte 13,2 enbart till förluster i anslutning till konkurser begränsat förluster Vidare bör anmärkas eller till på företagshypotek.

förlusterna avser både inländska och utländska kreditatt

engagemang.

-117-

Även om bankernas verksamhet i första hand är av intresse finns det anledning att även uppmärksamma finansföretagen när det gäller krediter till företagare. Sedan slutet av 1970talet har nämligen finansföretagen kraftigt ökat sin utlåning till allmänheten. Utestående krediter till allmänheten vid årets slut ökade således från 24,2 miljarder kronor år 1981 till 62,2 miljarder kronor år 1986. Därutöver kan beträffande finansföretagens leasingverksamhet under sauna period noteras att leasingobjektens bokförda värde ökade från 5,5 miljarder kronor år 1981 till 21 miljarder kronor år 1986.

Av särskild betydelse i förevarande sammanhang är att företagshypoteket spelar en förhållandevis mindre roll för finansföretagen än för bankerna. I stor utsträckning begagnar sig nämligen finansföretagen av andra säkerheter än företagshypotek. Vid leasing utgör själva leasingobjektet säkerhet för leasingtagarens förbindelse och vid factoring är det låntagarens kundfordringar som ligger till grund för krediten.

En närmare redogörelse för den statistik som framställningen om kreditmarknaden bygger på redovisas i bil. 4.

6.4.3 Undersökning av näringsidkare som tar ut företagsinteckningar

Vid en bedömning av vilken betydelse som förmånsrätten för företagshypotek har är det av intresse att veta hur många och vilka kategorier av näringsidkare som begagnar sig av företagshypotek som kreditsäkerhet. På utredningens uppdrag genomförde därför statistiska centralbyrån en särskild undersökning av de näringsidkare som tagit ut företagsinteckningar. Sammanfattningsvis framgår följande av undersökningen.

-118-

som innehåller alla näringsid- Företagsinteckningsregistret, ut omfattade vid kare som har tagit företagsinteckningar, hösten 1986, saulnanlagt 186 000 undersökningstillfället, av registret ingick emellernäringsidkare. Vid bearbetningen som återfanns i det av statistid uteslutande näringsidkare förda centrala företags- och arbetsställetiska centralbyrån betecknats såsom registret (CFAR) och som i CFAR dessutom aktivt verksanma, sammanlagt nästan 130 000 näringsidkare. ett företag (näringsidkare) som till Såsom aktivt betecknas redovisar anställd personal, mervärdeskattemyndigheterna B-skatt av inkomstslaget rörelse. X undersökskatt eller har näringsidkarna med företagsinteckningar granskats ningen dels vid med samtliga aktiva dels för sig, jämförelse i CFAR inom den privata sektorn. De senare näringsidkare uppgick till inemot 520 000.

i de nyssnämnda uppgifterna om antalet Med utgångspunkt med företagsinteckningar och om samtliga näringsidkare en början konstatera att 25 1. av näringsidkare kan man till alla har företagsinteckningar. I lönegarantinäringsidkare av större intresse att undersöka sanmanhang är det emellertid som har anställda. Det är Ju enbart vid konkurnäringsidkare ser hos sådana näringsidkare som garantin äger tillämpning. framgår att drygt hälften eller 75 000 näringsidka- Härvidlag re av alla näringsidkare med anställda har företagsinteck-

man sig ytterligare till enbart näringsidningar. Begränsar än fem anställda årspersoner är det inemot kare med flera 80 % eller 30 000 av alla näringsidkare som har företagsin-

teckningar.

och dessas andel Antal näringsidkare med företagsinteckningar vidare av följande tabell av samtliga näringsidkare framgår fördelats i olika storleksklasser med där näringsidkarna hänsyn till antalet anställda årspersoner.

-119-

Tabell 6 Antal näringsidkare med företagsinteckningar samt dessas andel av samtliga näringsidkare fördelade efter antalet anställda årspersoner i olika storl eksgrupper

Antal Procentuell Antal närings- Andel näringsanställda fördelning idkare med fö- idkare med föårspersoner retagsi nteck- retagsi nteckningar ningar av samtliga näringsidkare i resp. storleksgrupp

1 2 3 4

0 41,4 z 53 409 13,9 z

Andelen näringsidkare med företagsinteckni ngar varierar inom olika näringsgrenar, vilket kan utläsas av följande tabell. Uppgifterna i tabellen hänför sig uteslutande till näringsidkare med anställda .

-120-

7 Antai med anstä11da och företagsin- Tabe11 näringsidkare

teckningar samt dessas andei av samtiiga närings-

idkare med anstäiida fördeiade efter näringsgren

Procentueil Anta] närings- Andel näringsid-

Näringsgren idkare med före- kare med föreeniigt fördeining svensk nä- tagsinteckningar tagsinteckningar och anställda och anstä11da av ringsgrenssamtiiga näringsinde1ning idkare med an- (SNI) stäiida

2 3 4 1

3 723 37,6 % 1 Jordbruk 4,9 %

m.m. % 246 77,4 % 2 Minera1- 0,3

brytning % 15 623 75,4 % 3 Tiliverk- 20,7

nings-

industri % 132 52,8 % 4 E1-, gas- 0,2

och värme-

försörj-

ning % 8 603 57,0 1 5 Byggnads- 11,4

verksam-

het % 30 658 68,7 % 6 Varuhandei 40,6 7 Samfärdsei 5 044 50,1 % 6,7 %

8 Uppdrags— % 5 930 35,3 % verksamhet 7,9 5 208 39,5 % 9 Tjänsteverk- 6,9 %

samhet % 288 16,5 % 0 Okänd näring 0,4

100 % 75 455 56,8 % Totalt

Vid av förmånsrättens betyde1se för företagshypobedömningen

är det vidare av intresse huruvida de näringsidkare som tek

har och anstäiida, saknar kreditsäkerföretagsinteckningar,

heter I det avseendet visar undersöki form av fastigheter.

att 73 % av ifrågavarande näringsidkare saknar ningen

-121-

fastighet. Därmed inte sagt att de saknar även andra former av kreditsäkerheter.

Företagshypotekets betydelse och därmed förmånsrättens betydelse kan Inätas även med hänsyn till antalet anställda hos näringsidkare med företagsinteckningar. Med den måttstocken ger undersökningen vid handen att 70 1 av arbetstagarna på den privata marknaden är anställda hos näringsidkare med företagsinteckningar. Sammanlagt rör det sig om bortåt 1,5 miljoner anställda.

Nu redovisat resultat av undersökningen avser näringsidkare i hela riket. Det kan dock tilläggas att undersökningen även omfattar vissa regionala studier men att dessa inte påvisat några särdrag av betydelse.

6.4.4 Konkursstatistiken

Utredningen har tidigare, i avsnitt 3.1, redovisat statistiska centralbyråns konkursstatistik. Av denna framgick bl.a. att antalet tillkomna konkurser åren 1986 och 1987 uppgick till 7 361 resp. 6 785. Av den lämnade redovisningen framgick också att 85 Z eller 6 015 av konkurserna 1986/87 avsåg företag. Vidare framgick att antalet anställda årspersoner i företagskonkurserna samma period uppgick till 14 536.

Med hänsyn till de i föregående underavsnitt redovisade uppgifterna om antalet anställda årspersoner och näringsgren i fråga om näringsidkare som tar ut företagsinteckningar är det som jämförelse av intresse att i dessa avseenden även granska företagskonkurserna.›

-122-

8 Anta] 1986/87 fiirdelade efter TabeH företagskonkurser anta1et anstäiida 1 oiika storieksårspersoner grupper

Anta] Procentuel 1 Antai anstä1 l da företagskonkurser förde1 ni ng

1 2 3

4 046 67,3 1. Z 782 13,0 1. 1 -

51 - 100 100 - 6 0,1 ‘L

6 015 100 % Tota|t

av företagskonkurserna stämmer Den procentueHa fördelningen med hur samtiiga företag är förde1ade i mycket vä1 överens oiika stor1eksgrupper. Däremot ski1jer sig företagskonkurserna något från den förde1ni ng av ifrågavarande s1 ag som med företagsinteckningar. De gä11er beträffande näringsidkare senare fiera anstända. En1igt tabenen har Jämföreisevis ovan saknas anstända i 67 % av de företag som gått i konkurs. Det betyder att merparten av företagskonkurserna inte är av intresse i ‘lfinegarantisanlnanhang.

-123-

Tabe11 9 Anta1 företagskonkurser 1986/87 fördelade efter näringsgren Näringsgren Anta1 ProcentueH en1 igt företags- fördelning

4 E1-, gas- och

De flesta företagskonkurser gä11er aHtså varuhandei. Därefter följer tiHverkningsindustri och byggnadsverksamhet i nämnd ordning. Dessa tre näringsgrenar är också de tre van1igaste näringsgrenarna enligt undersökningen av näringsidkare med anstäHda som tar ut företagsinteckningar (se tabeTl 7 i föregående underavsnitt).

-124-

i sammanhanget är vidare om det finns några Av intresse

i konkurserna. Saknas tillgångar har nämligen tillgångar inte nämnvärd betydelse eftersom det förmånsrättsordningen

att fördela. Härvidlag förhåller det sig så, inte finns något

under de senaste åren har drygt hälften av samtliga att

dvs. inte endast företagskonkurserna, varit konkurser,

Det framgår av statistiska centralbyråns tillgångslösa. i tingsrätt (bil. 2, tab. statistik avseende mål och ärenden

9, anm.).

6.4.5 Förbättring av företagsintecknad egendan under

konkurs

av ett är att innehava- Den reella innebörden företagshypotek

att vid utmätning eller konren av hypoteket är berättigad

kurs med förmånsrätt få betalning ur den egendom som hypo-

i. om företagshypotek gäller ett teket gäller Enligt lagen

i lösa egendom företagshypotek som huvudregel näringsidkarens

den intecknade verksamheten (Z i den mån egendomen hör till

kap. 1 S).

s råkbruk avses härvid I enlighet med sedvanligt juridiskt ekonomiska som inte enligt 2 med lös egendom alla tillg ngar räknas som fast Enligt huvudre eln jordabalken egendom.

kaå.

s vidare fast att företagshypoteket endast omfattar s dan sl och som hör till den lös egendom som är näringsidkarens intecknade verksamheten. Härav följer att ett företagshypotek att besvära sådan egendom som inte längre tillhör upphör Från huvudregeln att ett företagshypotek näringsidkaren. hör omfattar näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen den intecknade verksamheten görs tre undantag. För det till undantas kassa- och banktillgodohavanden samt s.k. första Vidare undantas sådan lös egendom för vilken det

fondpapger. finns n got annat inteckningsinstitut. Tomträtt, skepp och

luftfartyg omfattas t.ex. inte av företagshypotek. Slutligen kan utmätas eller ingå i undantas sådan egendom som varken

konkurs.

-125-

Då det gäller att bedöma vilken egendom som omfattas av ett företagshypotek är den avgörande tidpunkten den då hypoteket görs gällande, dvs. när utmätning sker eller konkurs inträffar. Det har slagits fast av högsta domstolen i det s.k. Minitube-målet. Det rättsfallet - refererat i NJA 1982 s. 900 - tar upp även andra frågor vilka är av intresse i förevarande sammanhang. Rättsfallet behandlar följande problem.

Ett företag som bedriver tillverkningsverksamhet försätts i konkurs. Vissa borgenärer har säkerhet i form av företagshypotek i verksamheten. Konkursförvaltaren fortsätter rörelsen under en tid. En del av den egendom som utgör underlag för företagshypoteket stiger då i värde genom att råmaterial och halvfabrikat omvandlas till färdiga produkter. Därmed inställer sig frågan om hur underlaget för företagsnypoteket skall värderas. Skall värdestegringen tas med, eller skall underlaget för företagshypoteket bestämmas efter förhållandena vid konkursutbrottet, då värdestegringen ännu inte ägt rum? Om det senare är fallet måste man också ta ställning till hur den egendom som omfattas av företagshypoteket skall värderas eftersom man inte har något försäljningspris som utan vidare anger värdet. Egendom skall ju värderas sådan den var vid konkursutbrottet, före försäljningen.

Före Minitube-målet var konkursförvaltarnas praxis den, att innehavarna av_företagshypotek, många gånger banker, tilldelades helg försäljningsintäkten för den egendom som omfattades av företagshypotek. Innehavarna av företagshypotek fick härigenom tillgodoräkna sig hela värdestegringen. I det nu aktuella rättsfallet ansåg underinstanserna den här ordningen vara riktig och ogillade den av staten förda talan om klander av förslag till slututdelning i konkursen. Genom sin talan ville staten få praxis ändrad, i första hand, på det viset att värdestegringen fördelades inom hela borgenärskollektivet

-126-

särskilt tilldelades borgenärer som hade och sålunda inte

av företagsinteckning (företagshypotek). förmånsrätt på grund att staten såsom borgenär och En sådan fördelning innebar

och avgifter med innehavare av fordringar på skatter skulle få del av förmånsrätt enligt 11 S förmånsrättslagen

värdestegringen.

beslut i rättsfallet utgörs, som Enligt högsta domstolens

för den förmånsrätt som tillkommer

redan sagts, underlaget

av den företagsintecknade företagshypoteksinnehavarna vid konkursutbrottet. När man egendomen sådan denna var värdet man dock, enligt bestämmer på denna egendom skall beakta vad som skett under konkurhögsta domstolens beslut,

Värdet skall sålunda bestämmas med hjälp av en proporsen. varvid beräkningen skall ske med utgångstioneringsmetod, ned på egendomen före resp. punkt från de kostnader som lagts

skall efter konkursutbrottet. Företagshypoteksinnehavarna så stor andel av försäljenligt den här metoden gottskrivas konkursen nedlagda kostsom svarar mot de före ningsvärdet kostnader, dvs. de kostnader som

nadernas andel av samtliga

före och efter konkursutbrottet. Genom den av

nedlagts båge

anvisade värderingsmetoden kommer högsta domstolen sålunda

även andra än innehavare av alltså en fördelning till

som ägt rum företagshypotek att ske av den värdestegring

under konkursen.

innebär en försämrad ställning för Högsta domstolens beslut

och en förbättring för borgeinnehavarna av företagshypotek

närer utan särskild förmånsrätt (de allmänna borgenärerna,

är det staten som konkursboets allmänna del). I praktiken

förmånsrättslagen bästa allmänna gynnas. Staten har ju enligt

för skattefordringar (11 §) och för regressfordförmånsrätt

av utbetalningar enligt lönegarantisystemet ringar på grund av garantibelopp enligt (12 och 13 §§). Genom utbetalningen

-127-

lönegarantilagen övertar staten arbetstagarnas fordringar på lön m.m. hos arbetsgivaren med den förmånsrätt som följer med sådana fordringar (10 § lönegarantilagen). Det bör betonas att förbättringen för staten äger rum via utdelningsförfarandet i konkursen. Någon ersättning till lönegarantifonden från konkursboet jörg utdelningsförfarandet är det alltså inte fråga om.

Även om beslutets innebörd i princip är klar har det gett upphov till en livlig debatt om den rätta tolkningen i olika tillämpningsfrågor. Olika meningar har också yppats beträffande beslutets betydelse för andra typer av företag än tillverkningsföretag.

En utförlig redogörelse för rättsfallet liksom för diskussionen rättsfallet och det problem som fallet gäller

kring

lämnas av Hastad - Lambertz i SvJT 1985. Ytterligare synpunkter och förslag till praktiskt tillämpbara förkovransregler vid företagshypotek lämnas av Moberg i SvJT 1988.

6.5 Förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter

Skatter och allmänna avgifter var även före fönnånsrättslagens tillkomst förenade med förmånsrätt. Förmånsrätten var dock inte lika vidsträckt som nu.

I det utreoningsförslag som låg till grund för förmånsrättslagen föreslog emellertid lagberedningen att förmånsrätten för skatter och avgifter skulle avskaffas (SOU 1969:5 s. 75 ff). Förmånsrätten behölls dock och togs upp i 13 S förmånsrättslagen. Med den placeringen i lagen - efter bl.a. löneprivilegiet - fick skatter och avgifter sämsta rätt bland de allmänna förmånsrätterna. Sammanfattningsvis anfördes i propositionen med förslag till förmånsrättslag att starka

-128-

stödde förmånsrätten för skatter och a11männa skäl alitjämt dessa ska} var av både ekonomisk och avgifter samt att Dessutom framhöiis att förmånsindrivningsteknisk karaktär. skattemora1en. Vidare rätten var motiverad av hänsyn till i huvudsak borde omfatta samma uttalades att förmånsrätten som då (prop. 1970:142 s. skatter och avgifter samt begränsas

100 f).

av förmånsrätten för skatter och Den närmare omfattningen i Iagen (1971:1072) om förmånsberättigade avgifter regieras m.m. som trädde i kraft samtidigt med skattefordringar en uppräkning av de förmånsrättsiagen. Nämnda lag innehåiier som är förenade med förmånsrätt. skatter och avgifter

år 1975 i förmånsrättsiagen då I samband med 1agändringen förstärktes förbättrades även företagsinteckningens stäilning för skatter och avgifter genom att sådana förmånsrätten också framför löne- och pensionsfordringar gavs företräde härti11 framhö11 vederbörande fordringar. I ansiutning att den samtidigt vidtagna höjningen av departmentschef iönegarantin innebar att 1öneprivi1emaximibeioppet eniigt sku11e komma att sakna giet en1igt förmånsrätts1agen betyde1se för nästan a11a iöntagare. Därmed skapades också, utrymme för en angeiägen eniigt departementschefen, inte bara av företagsinteckningens stäiining förstärkning som då för tiden utan också av den a11männa förmånsrätt Efter samråd med dåvarande chefen ti11kom skattefordringar. att fordringar på skatt och för finansdepartementet föresiogs framför 1öneprivi1egiet (prop. a11män avgift gavs företräde 1975/76:12 s. 30).

om förmånsrätten för Efter iagändringen år 1975 har frågan och aiimänna aktuaiiserats i riksdagen genom skatter avgifter under 1980/81 års riksmöte och en motion en motion (mot. 686) 1987/88 års riksmöte. I sitt av riksdagen (mot. L301) under

-129-

godkända betänkande över den första motionen ansåg lagutskottet (LU 1981/82:19 s. 21 f) att det fanns skäl att ånyo förutsättningslöst pröva frågan om förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter borde bibehållas eller om den kunde avskaffas. Riksdagens skrivelse (rskr. 172) till regeringen i saken har ännu inte föranlett någon åtgärd. Den andra motionen avslogs av riksdagen efter hemställan därom av lagutskottet (LU 1987/88:21) under hänvisning till annan planerad utredning (jfr underavsnitt 1.3.1).

Betydelsen av förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter belyses av riksskatteverkets indrivningsstatistik. Av denna kan för åren 1985 - 1987 utläsas följande.

Tabell 10. Indrivning av skatter och allmänna avgifter (allmänna mål och restavgifter), totalt för åren 1985 - 1987, belopp i miljoner

1985 1986 1987 1 2 3 4

Restfört vid årets slut 16 545 17 287 17 159 - därav avskrivet - 7 231 - 8 135 - 8 627 - därav bevakat ikmmws - 36u - 36N - 348 Influtet under året 2 744 2 908 2 828 - därav influtet under året genom utdelning i konkurs - 197 - 234 - 250

-130-

I förevarande sammanhang är det genom konkurs indrivna belopav särskilt intresse eftersom det uppburits genom utdelpet varvid förmånsrätten varit av omedelbar ningsförfarandet betydelse.

av förmånsrättens betydelse bör man även ta Vid en bedömning till att det för staten som skatteborgenär på 1980hänsyn i förhållande till 1970talet inträffat en viktig förändring undersökningar torde sålunda skatterna talet. Enligt gjorda inte vara dominerande bland skulderna i konkurs. längre beträffande år 1983 tyder på att av de Undersökningsresultat skulderna ca fyra femtedelar av enskilda skultotala utgörs av skatteskulder. Tillsammans beräknades der och en femtedel i konkurs för år 1983 ha uppgått till 6 - 8 milskulderna På 1970-talet var förhållandet mellan enskilda jarder kronor. skulder och skatteskulder det omvända.

den här utvecklingen av skuldförhållandena i Om orsaken till konkurs kan man spekulera en hel del. En orsak är nog reglerför skatt. Dessa regler innebär att en na om företrädaransvar för kan bli betalföreträdare en juridisk person personligen för skatter. Reglerna tvingar en ningsansvarig företagets för ett med ekonomiska svårigheter att i företrädare företag intresse se till att något görs när en uppbördstermin eget nalkas och skatten inte kan betalas. Det har på den här punkten skett en betydande förändring under 1980-talet. Myndighar effektiviserat tillämpningen av reglerna. Det i heterna sin tur har gjort att man i större utsträckning än tidigare blivit medveten om reglernas existens och företrädare uppges också ofta vara oroliga för det personliga betalningsansvaret (Wilhelmsson i TSA 1986 s. 334 f).

som statsmakterna vidtagit för att Även andra åtgärder av skatte- och avgiftsfordringar har förbättra indrivningen i Som exempel på andra åtgärder kan betydelse sammanhanget.

-131-

nämnas iagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tu11ar och avgifter samt lagen (1985:146) om avräkning vid återbeta1ning av skatter och avgifter. Lagen om betainingssäkring syftar ti11 att säkerstäila betalning av fordringar på skatt m.m. genom att gäidenärens egendom tas i anspråk medan lagen om avräkning innebär en genere11 utvidgning av statens möjiigheter att göra sig betald genom avräkning. Dessutom bör nämnas att uppbördsförfarandet beträffande arbetsgivaravgifter har effektiviserats genom samordning med källskatten. Härigenom har restföringen av arbetsgivaravgifter reducerats avsevärt.

Beträffande ytter1igare synpunkter på skatters och a11männa avgifters stä11ning vid indrivning av fordringar, se Gregow.

-133-

7 MINSKNING AV KONKURSENS ATTRAKTIONSKRAFT

Utredningen framhå11er i kapit1et att eventueila åtgärder måste gä11a borgenärer som har fordringar förenade med förmånsrätt på grund av företagshypotek. En ändring av det ekonomiska utfa11et av en konkurs bör därför innebära att det för banker och andra kreditgivare b1ir mera förmånligt än för närvarande att företag med ekonomiska svårigheter rekonstrueras utan i stä11et för genom konkurs. Eftersom fördelningen av ett konkursbos tiiigångar i första hand styrs av förmånsrättsordningen anser utredningen att syftet att stimu1era till rekonstruktioner utan konkurs bäst ti11godoses genom en ändring av förmånsrättsordningen.

Utredningen anser att den ändring som bör övervägas är att ge vad utredningen betecknar som fordringar på produktiv lön bästa förmånsrätt framför b1.a. företagshypotek. Med produktiva Iöner avser utredningen iöner för sådant arbete som 1agts ned på egendom som omfattas av företagshypotek och därigenom typiskt sett är till nytta för den som innehar företagshypoteket.

-134-

7.1 Utgångspunkter för en reform

Huruvida snedvrider valet av form för rekonlönegarantin struktion av företag bör enligt utredningens resonemang i Annorlunda kapitel 4 avgöras från samhällsekonomisk synpunkt. bör utredningen besvara frågan om det är samhällsuttryckt motiverat att minska den attraktionskraft som ekonomiskt konkursen har på grund av garantin.

attraktionskraft kan åstadkommas

En minskning av konkursens inte endast som gör konkursformen som sådan genom åtgärder mindre attraktiv än nu. Relativt sett kan naturligtvis konkursens attraktionskraft minskas även genom åtgärder som utan konkurs förmånligare än för närvagör rekonstruktioner rande. En i och för sig välbehövlig översyn av ackordslagkan i överensstänlnelse härmed visserligen - som stiftningen framhållits 5 leda till att det framstår som i kapitel än för närvarande med rekonstruknågot mera fördelaktigt tioner utan konkurs. Emellertid kan man enligt utredningens uppfattning genom en refonn av detta slag inte på ett avgörande sätt minska den attraktionskraft som konkursen har på Utredningen har inte heller på annat sätt grund av garantin. funnit det möjligt att minska konkursens attraktionskraft beträffande andra former av rekonstruktion genom åtgärder måste därför inriktas utan konkurs. Utredningens överväganden konkursformen mindre attraktiv. på åtgärder som gör själva

har vidare - i avsnitt 6.1 - uttalat att man bör Utredningen som förändrar det ekonomiska utfallet i överväga åtgärder konkurs för borgenärerna. Härvid har utredningen kommit fram till att förmånsrättsordningen är av väsentlig betydelse. har också noterat att förhållandet mellan för- Utredningen månsrätten för företagshypotek, skatte- och avgiftsfordringar samt löne- och pensionsfordringar är av särskilt intresse. Det är nämligen endast i undantagsfall som andra kategorier

-135-

av fordringar än sådana som är förenade med de angivna förmånsrätterna kommer i fråga för utdeining i konkurs. I praktiken är det därmed nästan utesiutande banker och andra kreditgivare som innehavare av fordringar med säkerhet i företagshypotek samt staten som innehavare av skatte- och avgiftsfordringar samt övertagna iönefordringar som berörs av de bestänmeiser som styr det ekonomiska utfaiiet i konkurs. Eventuelia åtgärder måste därför gäiia ifrågavarande borgenärer.

Av de tre nu aktueiia förmånsrätterna iigger företagshypoteket först i den inbördes ordningen. Borgenärer som innehar fordringar förenade med sådan förmånsrätt har aiitså rätt tiI1 utdeining i konkurs framför borgenärer vars fordringar är förenade med någon av de andra förmånsrätterna. Tiii det kommer att fordringar förenade med förmånsrätt på grund av företagshypotek nästan uteslutande härrör från finansieringen av det företag som skaii rekonstrueras genom konkursen. Dessa omständigheter gör att banker och andra kreditgivare måste anses ha ett förhållandevis större ekonomiskt intresse av rekonstruktioner genom konkurs än staten som borgenär beträffande skatte- och avgiftsfordringar samt övertagna iönefordringar. En förändring av det ekonomiska utfaiiet av en konkurs bör därför i första hand gä11a banker och andra kreditgivare och innebära att det för dem biir mera förmåniigt än för närvarande att företag med ekonomiska svårigheter rekonstrueras utan i stäiiet för genom konkurs.

vid utformningen av försiag med den här inriktningen kan man tänka sig oiika lösningar. Med hänsyn tiil garantins sociala syfte bör man dock undvika iösningar som försämrar möjiigheterna för den enskilde arbetstagaren att få sina iönefordringar ersatta eniigt garantin. I stä11et bör man överväga iösningar som mera direkt knyter an ti11 de bestämmeiser som regierar fördei ni ngen av ett konkursbos tiiigångar.

-136-

7.2 En reform bör gälla förmånsrättsordningen

av ett konkursbos tiiigångar styrs i första hand Förde1ningen i förmånsrätts1agen. Det är de bestämmeiav bestämmeiserna serna som anger förmånsrättsordningen.

ti11 rekonstruktioner utan konkurs kan Syftet att stimulera siags ändringar av därför bäst tiilgodoses genom oiika Utredningen anser att fiera sådana förmånsrättsordningen. För egen del resonerar utredningen i ändringar kan övervägas. det här sammanhanget på föijande sätt.

en betydeisefuii ändring av förmånsrätts- År 1975 genomfördes som konkursen fick sin ordningen. Det var genom den ändringen som rekonstruktionsform. Det finns under attraktionskraft aniedning att närmare granska den försådana förhåiianden Den innemånsrättsordning som gä11de år 1975 och tidigare. som redan framgått i avsnitt 6.2, b1.a. att samtiiga bar, löne- och pensionsfordringar hade bästa förmånsberättigande före såväi fordringar med säkerhet i rätt och var p1acerade som skatte- och avgiftsfordringar. 0rdföretagsinteckning denna. Här och i det ningen var a11tså, något förenkiat, bortses från fordringar på pension och aHmänna föijande avgifter.

1. iönefordringar, Z. företagsinteckning, 3. skattefordringar.

nu nära tilihands att överväga en återgång tili Det iigger den här förmånsrättsordningen. En ordning där samtiiga Iönefordringar har bästa förmånsrätt kan emeliertid i dagens

framstå som en a11tför iångtgående reform. Man kan Iäge

-137-

nänñigen inte bortse från den kreditmässiga betydelsen av den socialt angelägna förlängningen av arbetstagarnas uppsägningstider som skedde genom ikraftträdandet av 1974 års anställningsskyddslag. Redan dessförinnan kunde visserligen lönen för en så lång uppsägningstid som sex månader vara förenad med förmånsrätt. I praktiken var emellertid uppsägningstiden för vanliga arbetstagare betydligt kortare. Genom anställningsskyddslagen blev uppsägningstider på sex månader vanliga. Härav följde att lönefordringarnas företräde framför den dåvarande företagsinteckningen som regel kom att väga avsevärt tyngre än tidigare. Det förhållandet blev emellertid rådande endast under en kortare period, närmare bestämt fr.o.m. den 1 juli 1974 till dess att 1975 års ändring i förmånsrättslagen trädde i kraft den 1 Januari 1976 och lönefordringarna fick nuvarande placering efter både företagshypotek och skattefordringar.

Vill man återgå till tidigare gällande förmånsrättsordning kan det därför mot den nu redovisade bakgrunden vara lämpligare att utgå från förhållandena före 1974 års anställningsskyddslag. Det betyder till en början att lönefordringar avseende tiden före beslutet om konkurs skall få bästa förmånsrätt. Beträffande tiden efter konkursutbrottet skall däremot uppsägningslöner endast till viss del ges bästa förmånsrätt. I övrigt skall dessa lönefordringar behålla den nuvarande platsen efter företagshypotek och skattefordringar.

När det gäller att bestämma vilka lönefordringar avseende uppsägningstid som bör ges bästa förmånsrätt och vilka som bör behålla nuvarande placering i förmånsrättsordningen finns det anledning att knyta an till den praktiska konkurshanteringen i fråga om egendom som omfattas av företagshypotek. Som framgått närmare i underavsnitt 6.4.5 stiger sådan egendom under vissa förhållanden i värde under konkursens gång.

-138-

Härvid efter domstoiens besiut år 1982 att gä11er högsta värdestegringen i konkurser beträffande tiiiverkningsföretag beräkningsmetod fördeias melian ska11 genom en särskiid innehavare av företagshypotek och övriga borgenärer i konkursen. var praxis den att de förra a11tid Tidigare tilideiades hela försäijningsintäkten för egendom som omfattades av företagshypotek. Härigenom kunde de he1a värdestegringen. Den fördelning av tiilgodoräkna sig som numera skaii göras innebär emeiiertid värdestegringen b1.a. att man i princip skal] ta hänsyn ti11 samtiiga kostnader som eniigt grunder är att företagsekonomiska hänföra ti11 den produktion vari egendomen i fråga använts; En viktig kostnader utgörs härvid av de anstäiidas kategori löner. Beträffande dessa anses det att man ska11 göra skiiinad iönefordringar avseende me11an, å ena sidan, anstäiida som kan syssei sättas produktivt under konkursen Håstad och, å andra sidan, övriga Iönefordringar (jfr Lambertz i SVJT 1985 s. 265). Man kan taia om produktiva iöner och inte produktiva löner.

innebörden av besiutet i förevarande Saman- Den väsentliga förenkiat att de produktiva iönerna hang är, något uttryckt, skall beiasta den egendom som omfattas av företagshypotek. får med andra ord betaia de Innehavarna av företagshypotek om man produktiva iönerna. I princip uppnås en sådan effekt iönerna bästa förmånsrätt. Den iösning som ger de produktiva föresvävar utredningen är såiedes att iåta fordringar på produktiv lön få bästa förmånsrätt.

iöner aiitså iöner för Med produktiva åsyftar utredningen av sådant arbete som iagts ned på egendom som omfattas och därigenom typiskt sett är tiil nytta för företagshypotek den som innehar företagshypoteket. Här handiar det ju om annan form nyttjas i den röreise vari egendom som i en eiier arbetet i fråga förekommer. I det perspektivet saknas

-139-

anledning att begränsa sig till endast vissa typer av företag. Det påpekandet är befogat med hänsyn till att högsta domstolens förenämnda beslut avsåg en konkurs i ett tillverkningsföretag och till att den av högsta domstolen fastlagda fördelningsprincipen anses tillämplig endast beträffande den typen av företag. Oavsett vilken typ av företag som det är fråga om bör de produktiva lönerna ges bästa förmånsrätt.

Den genom högsta domstolens beslut fastlagda fördelningsprincipen tar vidare uteslutande sikte på den värdestegring som uppstår under själva konkursen. I de enskilda konkurserna torde emellertid typiskt sett praktiskt taget allt arbete som utförts före konkursen vara produktivt. Det kan därför framstå som rimligt att ge de löner som är hänförliga till det arbetet bästa förmånsrätt. Det överensstämmer också med en återgång till förhållandena före 1974 års anställningsskyddslag.

Under själva konkursen ställer sig saken delvis annorlunda. Då torde man nämligen inte lika kategoriskt kunna påstå att arbetet är produktivt. Förhållandena torde variera från konkurs till konkurs. I en del fall avkrävs arbetstagarna inte ens några arbetsprestationer. I andra fall arbetar men arbetet är av sådan karaktär visserligen arbetstagarna avvecklingsarbete - att det knappast kan betecknas som produktivt. Av väsentlig betydelse i sammanhanget är om konkursgäldenärens rörelse drivs vidare eller inte. Förhållandena kan också skifta med hänsyn till vilken näringsgren det rör sig om. Typiskt är att man vid den fördelning som skall göras i vissa konkurser med hänsyn till nyssnämnda beslut av högsta domstolen praktiskt taget alltid schabloniserar. Det anses inte realistiskt och ekonomiskt försvarbart att i detalj söka göra en avvägning mellan produktivt och inte produktivt arbete. (Angående tillämpningen av högsta domstolens beslut, se Moberg i SvJT 1988 s. 109 ff).

-140-

Det kan vidare påpekas att, om förhållandena i den enskilda konkursen får vara avgörande, det 1 princip blir konkursförvaltaren som avgör storleken på säkerhetsunderlaget för En sådan ordning innebär nämligen att en företagshypoteket. förvaltare som låter arbetstagaren utföra produktivt arbete under därmed ger arbetstagarens lönekrav uppsägningstiden företräde till utdelning framför företagshypotekshavarens fordran. Förvaltarens bedömningar när det gäller frågan om vidaredrift är svåra nog. De bör inte kompliceras ytterligare genom att tillerkännas rättsverkningar av det här slaget.

Det är med hänsyn till det anförda inte lämpligt att låta förhållandena i den enskilda konkursen vara avgörande för hur stor del av kostnaderna för uppsägningslönerna som skall betraktas som produktiva och därmed belasta företagshypotekets säkerhetsunderlag. Utredningen anser det i stället nödvändigt att också i det här sammanhanget använda en schablon. Man bör sålunda fastställa en genomsnittlig tid för de lönefordringar - utöver dem som avser tiden före beslutet om konkurs - som bör betraktas som produktiva och därmed placeras före företagshypoteket.

Med hänsyn till vad som inom utredningen upplysts av praktiskt verksamma Jurister om vad som erfarenhetsmässigt gäller beträffande rörelsedrift under konkurs är det lämpligt att en lönefordran som hänför sig till tiden efter konkursbeslutet betraktas som produktiv t.o.m. den tidpunkt då arbetstagarens uppsägningstid löpt två månader. Eftersom uppsägkan börja löpa först efter uppsägning kommer ningstiderna fordringarna på produktiv lön avseende tiden efter konkursbeslutet att hänföra sig till en period av omkring 2 1/2 månader.

Den nu diskuterade av förmånsrättsordningen innebär ändringen alltså att en lönefordran hänförlig till tiden före beslutet

-141-

om konüurs Iiksom en Iönefordran hänförlig ti11 tiden_därefter och t.0.m. utgången av arbetstagarens andra uppsäg-A

ningsmånad piaceras före företagshypotek och skatteford-

ringar. Principiellt sett är det med hänsyn til} ändringens syfte inte nödvändigt att låta de produktiva Iönerna gå före även skattefordringar. Av praktiska skäl bör emeliertid de produktiva Iönerna a11tid gå före skatterna. I annat fall sku11e man få tiilämpa o1ika förmånsrättsordningar beroende på om det i en konkurs fanns egendom som omfattas av företagshypotek e11er inte. Övriga förmånsberättigande iönefordringar, dvs. sådana som hänför sig tiil senare de] av en uppsägningstid än de första två månaderna, sku11e behålia sin nuvarande piacering efter skattefordringarna. Sammanfattningsvis skulle den diskuterade förmånsrättsordningen b1i så här:

1. fordringar på produktiv 1ön, dvs. iönefordringar avseende tiden före besiutet om konkurs och tiden efter besiutet om konkurs t.o.m. en arbetstagares andra uppsägningsmånad, 2. företagshypotek, 3. skattefordringar och 4. övriga 1önefordringar.

Utredningen vili här tiiiägga att det resonemang som förts beträffande produktivt arbete efter konkursen även kan ses i beiysning av begreppen konkursfordran och massafordran. Begreppen har redovisats närmare i avsnitt Utredningen gll. vi11 här bara erinra om att massafordringar ska11 beta1as ur konkursboets tiligångar innan det över huvud taget biir aktue11t att betaia konkursfordringar och så1edes innan förmånsrättsordningen träder i funktion; förmånsrättsordningen reglerar företrädesordningen uteslutande me11an konkursford-

ringarna. Det har tidigare inom den juridiska litteraturen

ifragasatts om inte en fordran på uppsägningsiön just hade karaktären av massafordran, om konkursboet faktiskt tog arbetstagarens tjänster i anspråk. En sådan ordning ansågs såiunda stå i bättre överensstämme1se med rättsordningen i övrigt. Genom en 1agändring år 1975 biev det emeilertid stäilt utom diskussion att en fordran på uppsägningslön är att betrakta som en konkursfordran (prop. 1975/76:12 s. 31 f, jfr Håstad, Sakrätt s. 314 f).

-142-

till att ar som svarar mot Ett alternativ ge lönefordrin bästa förm nsrätt är att ge dem två månaders uppsägningstid av massafordran (jfr Moberg i SvJT 1988 s. 113 ff). karaktär Däremot är det inte förenligt med grunderna för konkursrätten hänförliga till tiden före konkursen att låta lönefordringar få massakaraktär.

Emellertid är det inte några fördelar med att ge vissa en annan rättslig status än konkursfordran.

ugpsägningslöner

att överensstämmelse med S lunda gäller någon principiell i övrigt inte uppnås så länge man schabloniserättsordningen som skall få massakaraktär. Vidare är rar den uppsägningstid vilken en fordran på uppsägningslön delvis en ordning enligt skapa problem, t.ex. av kan ha massakaraktär ägnad att natur. Dessutom gäller att om man förändrar arbetsrättslig vissa till massafordringar kommer dessa att lönefordringar falla utanför den statliga lönegarantin. Bara konkursford-

ringar omfattas nämligen av denna.

redan har uttalat bör man emellertid med Som utredningen till sociala syfte undvika lösningar som hänsyn garantins leder till inskränkningar av nuvarande tillämp-

ningsområde. En lösning som g r ut på att garantins omvandla vissa

lönefordringar från konkursfordringar till massafordringar måste därför kombineras med en utvidgning av garantins Garantin måste omfatta även de nya tillämpningsområde. massafordringarna.

anser utredningen att den ändring som bör Sammanfattningsvis

är att löner får bästa förmånsrätt. De övervägas produktiva

lönerna skall därvid bestämmas på sätt som förut produktiva får kvarstå med nuvarande placering i angetts. Övriga löner

dvs. med sämsta förmånsrätt och alltså förmånsrättsordningen,

närmast före de oprioriterade konkursfordringarna.

som kan påräknas med Det ekonomiska tryck på kreditinstituten

torde vara tillräckligt för att påverka en sådan ordning

beteende i stort. Till olika verkningar av kreditinstitutens

återkommer utredningen emellertid en ändring av detta slag

fram (avsnitten 8.3 - 8.6). längre

-.._7V-.__,.,,..,.-_._.7 __.-777...7 7.777-77. 7 7 7 777.7. .(7 *v~¢r** .77 7...77

8 UTREDNINGENSSTÃLLNINGSTAGANDEN

I kapitlet behandlas frågan om den ändring av förmånsrättsordningen som närmast föregående kapitel utmynnat i bör genomföras.

Härvid påminner utredningen om de förutsättningar som gäller i fråga om finansieringen av lönegarantisystemet och framhåller att syftet med en ändring inte i första hand är att åstadkomma besparingar inom systemet utan att reducera antalet rekonstruktioner av företag genom konkurs. Tyngdpunkten i utredningens överväganden ligger i en bedömning av vilka återverkningar som en ändring av förmånsrättsordningen får för kreditgivarna. Också återverkningarna i övrigt tas upp.

Mot bakgrund av de överväganden som görs i kapitlet anser utredningen att det från samhällsekonomisk synpunkt framstår som lämpligt att ändra förmånsrättsordningen så att fordringar på produktiv lön ges bästa förmånsrätt.

I kapitlet tar utredningen även upp ett par speciella frågor till särskild behandling. De gäller dels vad utredningen kallar rekonstruktionsfallen, dels vilka konsekvenser förslaget att ändra förmånsrättsordningen får beträffande frågan om förbättring av företagsintecknad egendom under konkurs.

-144-

8.1 Inledning

har i det närmast föregående kapitlet kommit fram Utredningen av förmånsrättsordningen bör till att ett visst slags ändring minska den attraktionskraft som konkurövervägas om man vill Ändringen innebär att sen har på grund av lönegarantin. före företagshypoteket i förmånsproduktiva löner placeras I detta gäller det att i ett vidare, rättsordningen. kapitel ta ställning till om ändringen samhällsekonomiskt perspektiv bör Framstår det från samhällsekonomisk synpunkt genomföras. kan man säga att garantin för som lämpligt med en ändring valet av form för rekonstruktion av närvarande snedvrider

företag. Annorlunda uttryckt kan man säga att ställningsförmånsrättsordning - den nu tagandet gäller frågan om vilken löner - som är gällande eller den som prioriterar produktiva

att föredra från samhällsekonomisk synpunkt.

samhällsekonomiska perspektivet kan det till en början I det finnas skäl att något erinra om tidigare överväganden och förmånsrättsordningen (8.2). Det beträffande lönegarantin att som är också nödvändigt påminna om de förutsättningar beträffande finansieringen av lönegarantisystemet gäller Härefter redovisar utredningen vilka återverkningar (8.3). av fönnånsrättsordningen får för kreditgivarna som en ändring leder till en minskning av

samt hur dessa återverkningar

rekonstruktioner (8.4). Också återantalet genom konkurs förmånsrättsordning tas verkningarna i övrigt av en ändrad en helhetsbedömning och upp (8.5). Slutligen gör utredningen tar också till särskild tar ställning (8.6). Utredningen i avsnitt 3.1, omnämnda rekonbehandling upp de tidigare, konsekvenser en ändring av struktionsfallen (8.7) samt vilka får för om förbättring av föreförmånsrättsordningen frågan

konkurs (8.8). tagsintecknad egendom under

-145-

8.2 Tidigare överväganden beträffande lönegarantin

och förmånsrättsordningen

Tidigare överväganden beträffande iönegarantin och förmånsrättsordningen har utföriigt redovisats i avsnitt 6.3. I detta sammanhang gäiier det närmast att erinra om de motiv som iigger tiil grund för förmånsrättsordningen i den dei som nu är aktueii.

GäHande för-vnånsrättsordning me11an Iönefordri ngar och företagshypotek (företagsinteckningar) besiutades för mer än tio år sedan. Det var i sanband med de stora arbetsrättsliga reformerna i mitten på 1970-talet som det ansågs påka11at att förändra ordningen meiian lönefordringar och företagsinteckningar. Närmast var det uppsägningstiderna i 1974 års lag om anstäiiningsskydd som saken gällde. Den iagen tillförsäkrade, som redan framgått, de f1esta arbetstagare betydligt iängre uppsägningstider än tidigare.

De som gav upphov tiil den här ändringen i förmånsrättsordningen var bankföreningen m.f1. bankorganisationer samt bankinspektionen. Det gjordes gäiiande att de Iånga uppsägningstiderna för arbetstagarna sku11e medföra en kraftig ökning av företagens 1atenta löneskuider och motsvarande minskning av företagsinteckningens värde eftersom iönefordringar hade förmånsrätt framför fordringar med säkerhet av företagsinteckning. Kritiken ansågs berättigad och fordringar med säkerhet av företagsinteckning fick bästa förmånsrätt medan iönefordringar piacerades efter även skattefordringar. Ändringen ansågs möjiig att genomföra tack vare iönegarantin. Genom ändringen avsågs att underiätta den dei av bankernas utiâning till företagen som görs mot säkerhet av företagshypotek.

-146-

Beslutet om en ändring i förmånsrättsordningen kan karakterisom en fördröjd följdändring till 1974 års lag om anseras innebar beslutet - såsom redoställningsskydd. Samtidigt visats i avsnitt 7.2 - att förmånsrätten för företagsinteckblev bättre än den hade varit tidigare. Fordringar med ning säkerhet av företagsinteckning fick ju genom beslutet gå före inte bara lönefordringar hänförliga till de förlängda uppsägutan också övriga lönefordringar. Genom beslutet ningstiderna - - lät-

blev det vidare utan att det uttryckligen åsyftats

tare att rekonstruera ett företag. I konkursen genom konkurs lönekostnaderna under arbetet med rekonstrukkunde nämligen belasta i stället för konkursföretionen lönegarantifonden Men om det blev lättare att rekonstruera företag genom taget. blev det relativt sett svårare genom ackord. Förhålkonkurs landet medförde till en början inte någon direkt kritik mot beslutet om en ändrad förmånsrättsordning. I stället framför-

des nya propåer.

Sålunda framhöll bankföreningen i en skrift till regeringen år 1977 att rekonstruktioner av företag med ekonomiska skulle främjas om lönegarantin blev tillämplig svårigheter även vid ackord. Önskemål av samma slag framfördes ungefär i en riksdagsmotion. Lagutskottet delade såtillvida samtidigt att en reform framstod som motionärens uppfattning på området Utskottet hänvisade emellertid till ett inom angelägen. arbetsmarknadsdepartementet då pågående utredningsarbete. Detta redovisades sedermera i en promemoria där det bl.a. att skall få även vid ackord uttalas om lönegarantin gälla den får en ny karaktär och blir ett renodlat arbetsmarknadsstödinstrument. I stället för att konstruera om politiskt ansågs det då bättre att tillskapa ett särskilt lönegarantin rådrumsstöd som skulle gälla vid rekonstruktioner utan

konkurs.

-147-

Mera direkt kritik mot beslutet om en ändrad förmånsrättsordning framfördes i en riksdagsmotion år 1983. Motionens syfte kan närmast uppfattas som ett önskemål om just en återgång till den tidigare gällande förmânsrättsordningen. Lagutskottet behandlade den här motionen tillsammans med propositionen med förslag till 1984 års lag om företagshypotek. Syftet med lagförslaget var att göra företagshypoteket till en ännu bättre säkerhetsrätt än den dittillsvarande företagsinteckningen. Lagutskottet avvisade motionen främst med hänvisning till betydelsen för små och medelstora företag att företagshypoteket har ett starkt kreditvärde. Man åberopade därmed argument som låg till grund för förslaget till lag om företagshypotek.

Lagutskottets ställningstagande 1 de båda nu redovisade fallen kan sammanfattas så, att det är angeläget att företag med ekonomiska svårigheter kan rekonstrueras genom ackord och inte behöver försättas i konkurs samt vidare att det framför allt för små och medelstora företag - är angeläget att företagshypoteket har ett starkt kreditvärde. Hur dessa synpunkter skall tillgodoses samtidigt har inte berörts av utskottet. Det är nämligen inte alldeles givet. Särskilt inte med hänsyn till de frågeställningar som övervägs i förevarande betänkande.

Frågan om en ändring av förmånsrättsordningen har år 1985 aktualiserats på nytt genom den av statens industriverk avgivna rapporten Konkursutredningen. I rapporten redovisas orsakerna till förändringarna i antalet företagskonkurser. Som främsta orsak anges interna förhållanden i konkursföretaget samt brister i företagskunnandet. Andra orsaker har samband med konjunkturutvecklingen, kreditmarknadsförändringar och ökningen av antalet serviceföretag. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är påståendena i rapporten att lönegarantin har konkursdrivande egenskaper och att

-148-

ackordet som rekonstruktionsform inte utnyttjas i rim1ig Anaiysen av konkursorsakerna har i huvudsak utsträckning. godtagits vid remissbehandlingen av rapporten.

av konkursorsakerna har statens Mot bakgrund av redovisningen industriverk att Iönefordringar he1t i rapporten föresiagit eller deivis ska11 ges förmånsrätt framför företagshypotek. tanken är att bankerna i större utsträck- Den bakom1iggande än i dag ska11 motiveras att grunda sin kreditgivning på ning det enski1da återbetainingsförmåga i stäiiet för företagets på de säkerheter som kan erbjudas.

har remissbehandiats. Härvid har f1erta1et av Rapporten avstyrkt försiaget ti11 ändring näringsiivets organisationer i förmånsrättsiagen. Många remissinstanser har eme11ertid att om Iönernas förmånsrätt är föremåi för påpekat frågan översyn av iönegarantiutredningen och att denna utrednings stäliningstagande bör avvaktas.

8.3 Finansieringen av iönegarantisystemet

I avsnitt 2.2 iämnas en redogöreise för Iönegarantisystemet. finansieras och vad det i stort Härav framgår hur systemet kostar. I förevarande sammanhang bör framhå11as föijande.

Garantin finansieras i huvudsak genom en arbetsgivaravgift, Den uppgår för närvarande tiil 0,2 % av

iönegarantiavgift.

ett som, något förenk1at, utgör den sammanavgiftsunderiag, Tagda iönesumman för dem som är anstä11da hos arbetsgivaren. Inbeta1ade 1önegarantiavgifter förs tili en fond, Iönegarantifonden. Fondens tiHgångar används för att täcka kostnaderna för ersättningar eniigt garantin.

-149-

Systemet med en särskild lönegarantifond kan komma att omprövas. I betänkandet (SOU 1982:62) Avveckling av statliga fonder har nämligen föreslagits att lönegarantifonden - jämte andra - skall upplösas och att fondens medel skall tillföras statsbudgeten. Förslaget beträffande lönegarantifonden har

emellertid ännu inte lett till någon åtgärd av regeringen.

Statens industriverk har i remissyttrande över utredningens betänkande (SOU 1986:9) Ny lönegarantilag framkastat idén till ett försäkringsfinansierat lönegarantisystem. Att närmare överväga ett sådant uppslag ligger helt utom ramen för utredningens uppdrag. Det kan emellertid påpekas att även med ett försäkringsfinansierat lönegarantisystem behövs det regler om ett förfarande för prövning av lönefordringar och om deras rätt till utdelning i konkurs m.m.

Utbetalningarna enligt garantin har under 1980-talet genomsnittligt hållit sig kring drygt 600 miljoner per budgetår. Tar man hänsyn till hur mycket pengar som staten fått tillbaka för övertagna lönefordringar vid konkursutdelningar uppgår den genomsnittliga kostnaden för lönegarantisystemet under samma period till drygt 500 miljoner per budgetår. Den kostnaden täcks alltså genom lönegarantiavgifter.

Under senare år har avgifterna mer än väl täckt kostnaden. Härigenom har det årligen uppstått ett överskott i lönegarantifonden. Vid slutet av budgetåret 1986/87 uppgick fondens tillgångar till 804 miljoner (bil. 3). Mot den bakgrunden finns det för närvarande inget behov av att minska utbetalningarna enligt garantin för att klara finansieringen av lönegarantisystemet. Härvidlag har således situationen förändrats radikalt sedan tillkomsten av direktiven för utredningen. Då visade fonden ett underskott. Fondens nuvarande goda ekonomiska ställning aktualiserar i stället frågan om en sänkning av lönegarantiavgiften. Det ankommer emeller-

-150-

tid inte på utredningen att närmare överväga avgiftens storlek eller fonmerna för finansieringen av lönegarantisys-

temet.

är det att framhålla att syftet med För utredningen angeläget av förmånsrättsordningen inte i första hand är att en ändring utan att åstadkomma besparingar inom lönegarantisystemet reducera antalet rekonstruktioner av företag genom konkurs. att minska antalet rekonstruktioner av företag Uppnås syftet får det emellertid till följd färre konkurser genom konkurs och mindre utbetalningar enligt garantin. Även om det angivna inte med besparingar inom lönegasyftet uppnås kan man räkna Vid ett oförändrat antal konkurser och en i rantisystemet. stort sett oförändrad nivå på utbetalningarna enligt garantin staten att få tillbaka större andel än kommer nämligen av utbetalade genom att förmånsrätten tidigare garantibelopp för löner förbättras.

för kreditgivarna leder till en 8.4 Återverkningarna minskning av antalet rekonstruktioner genom konkurs

av förmånsrättsordningen syftar till en minskning Ändringen av antalet rekonstruktioner genom konkurs. Företagshypotekets har belysts närmare i avsnitt funktion på kreditmarknaden av den redogörelse som lämnats där gäller §41. Mot bakgrund bedöma vilka återverkningar det kan få för banker det nu att om fordringar på produktiv lön ges och andra kreditgivare bästa förmånsrätt. Vid bedömningen kan det till en början vara att hålla isär kreditgivningen till företag lämpligt från uppföljningen av krediter som meddelats företagen.

till uppkommer frågan om 1 fråga om kreditgivningen företag av en ändrad förmånsrättsordning. En denna behöver påverkas

-151-

effekt kan sålunda vara att utlåningen mot säkerhet av företagshypotek minskar. Andra effekter kan vara strängare kreditvillkor eller att det i större utsträckning krävs kompletterande säkerheter vid sådan utlåning. Dessa effekter skulle alltså bero på att banker och andra kreditgivare anser att ändringen påverkar säkerhetsbedömningen i så hög grad att den måste få slå igenom vid utlåningen.

Emellertid är läget i många hänseenden annorlunda i dag än det var år 1975 då företagsinteckningen gavs bättre förmånsrätt än skatte- och lönefordringar. Allmänt sett gäller att kreditmarknaden under senare år blivit friare och att konkuri rensen på kreditmarknaden har ökat. Av intresse i samanhanget är också att nya finansieringsformer har vuxit fram, t.ex. leasing och factoring. Till detta kommer vad särskilt bankerna beträffar en viktig ändring i banklagstiftningen år 1984. Ändringen medförde att bankerna nu har större möjligheter än tidigare att i sin kreditgivning ta hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet och bl.a. bevilja blancokrediter. Det beror på att bankernas bedömning av en kreditansökan numera i första hand skall inriktas på låntagarens förmåga att fullgöra låneförbindelsen, inte på värdet av de säkerheter han har att erbjuda. Det är alltså fel att låta kreditbedömningen avse huvudsakligen värdet av erbjudna säkerheter. Det anförda leder emellertid till en osäkerhet vid bedömningen om, och i så fall i vilken mån, kreditgivningen kan komma att påverkas av en ändrad förmånsrättsordning.

När det sedan gäller uppföljningen av krediter mot säkerhet av företagshypotek kan anföras följande. Med den förmånsrättsordning som gäller är det externa trycket på företag med ekonomiska svårigheter ofta för svagt. Det kan sägas vara alltför vanligt att kronofogdemyndigheten såsom företrädare för staten som skatteborgenär tvingas se till att företag med

-152-

olönsam drift med sin verksamhet. Vidare anses det att upphör i dag bär en alltför stor del av kredi tleverantörsföretagen förlusterna samt bankerna och kreditinstituten i övrigt en liten del. Av en undersökning beträffande konkursföralltför således att leverantörerna svarade lusterna år 1982 framgår för hälften eller drygt två miljarder kronor (Konungefär kursutredningen s. 123).

I motsats till andra borgenärer har bankerna de grundläggande förutsättningarna för kredituppföljning. Genom ett utbyggt kontorsnät finns bankerna nära företaget och kan genom att följa utvecklingen av företagens kreditengagemang få tidiga Mot den här bakgrunden är det inte orimligt varningssignaler. får ökat ansvar beträffande bevakom bankerna ta på sig ett Det torde dessutom förhålla sig så, att ningen av företagen. bankerna är bäst skickade att fullgöra en ändamålsenlig och om man ser till både personella och effektiv kreditbevakning resurser. av det här slaget har för övrigt övriga Synpunkter framförts av kreditmannaföreningarna i landet vid en uppvakt- Bland medlemmar, som ning hos utredningen. föreningarnas av leverantörer, räknar man nämligen med att kunna dra utgörs från bankernas sida. Den nytta av en skärpt kreditbevakning bakomliggande tanken är att leverantörerna genom bankernas kreditbevakning tidigare skall få kännedom om skärpta eventuella ekonomiska svårigheter hos kundföretagen och därigenom kunna minska kreditförlusterna.

En ändrad förmånsrättsordning kan nu antas leda till att och andra kommer att effektivisera sin banker kreditgivare förhindra konkurs och ett kredituppföljning i syfte att av en sådan. I bästa fall kommer försämrat ekonomiskt utbyte i större än för närvarande innan man att ingripa omfattning i botten. Även när detta inte är fallet företaget har körts få anledning att föredra en kan för övrigt kreditgivarna konkurs framför en genom konkurs. Kreditrekonstruktion utan

-153-

givarna får alltså ett eget intresse av att kostnaderna för

rekonstruktioner av företagen hålls nere så Iångt det nu är

möjligt. Bankernas och de andra kreditgivarnas incitament för

kredituppföljning ökar med andra ord (Jfr Ds I 1981:25).

I sammanhanget kan nämnas att liknande tankegångar ligger bakom ett förslag till samriskengagemang som framförts i betänkandet (SOU 1987:29) Stöd till näringslivet. Samriskengagemanget skulle gälla statliga garantier för stöd till näringslivet. Bakgrunden till förslaget är bl.a. att det inte finns tillräckliga incitament för banker och andra kreditinstitut att bevaka sådana stöd som ges i form av garantilån. Kreditinstituten har nämli en för närvarande bara ett formellt bevakningsansvar för l nen. Ett effektivare sätt anses vara att kreditinstituten får bära en viss del av risken för förlust på lånen. Försla et är utformat i överensstämmelse härmed varvid storleken p riskandelen bestämts till 25 % i normala fall.

De flesta remissinstanser tillstyrkte eller lämnade i vart fall utredningens förslag om ett samriskengagemang utan erinran. Remissutfallet bland företrädare för kreditinstituten och andra näringslivsintressen var dock splittrat. Medan Svenska Bankföreningen, Pkbanken, Sveriges industriförbund, Sveri es fiskares riksförbund, Stockholms handelskammare och Skanes handelskannare tillstyrkte förslaget, avstyrktes det av bl.a. Småföretagens Riksorganisation, Företagarförbundet, Föreningsbankernas Bank, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges allmänna hypoteksbank.

Regeringen har nyligen, i årets kompietteringsproposition (prop. 1987/88:150 bil. 1 s. 53 ff), ställt sig bakom utredningsförslaget.

Den särskilde utredaren har vid sammanträden med sakkunniga och experter kunnat konstatera att bedömningen av återverk-

ningarna för banker och andra kreditgivare av en ändrad förmånsrättsordning inte är entydig. I huvudsak står två

bedömningar mot varandra.

Enligt den ena bedömningen kommer nedflyttningen av företagshypoteket i förmånsrättsordningen att gå ut över kreditgivningen till små och medelstora företag. Utlåningen till sådana företag mot säkerhet av företagshypotek kommer att

-154-

Till stöd för den här uppfattningen åberopas att det minska. är reaiistiskt att tro på en mera nyanserad prövning av inte och säkerhetsfrågan vid kreditgivåterbetainingsförmågan tili Banker och andra kreditgivare kommer ningen företagen. därför redan vid kreditgivningen a11tid att ta hänsyn til] lön går före företagshypotek i att fordringar på produktiv förmånsrättshänseende. Det hänvisas också till att kreditförlusterna har ökat bankerna under 1980-taiet. För att

hos

kreditföriusterna har bankpersonaien utbildats så att minska kreditbedömningsförmågan är hög och kredituppföijningen effektiv redan i dag.

den motsatta bedömningen hävdas att företagshypoteket Eniigt av förmånsrättsordningen har ett sådant även efter en ändring kreditvärde att det även i fortsättningen utgör en vä1 fungerande säkerhetsrätt. Det viktigaste från kreditvärdesynpunkt att i princip omfattar a11 lös är nämligen företagshypoteket Det påstås vidare att kreditegendom som ett företag äger. bedömningsförmågan och kredituppföijningen hos kreditgivarna I sammanhanget anförs att det kan förbättras ytteriigare. behövs ett externt tryck i form av exempe1vis en ändrad fönnånsrättsordning för att 1984 års ändring i bankiagskaii siå ut. Siutiigen sägs att den stiftningen igenom fu11t av kreditföriusterna för bankerna och andra kreditgiökning vare som är aktue11 i det här sammanhanget är margineli och är av den storieksordnigen att den ska11 behöva återinte verka på kreditgivningen till små- och medeistora företag. Det framhåiis att bankernas sammaniagda kreditförluster år 1986 var blott % av utiåningen efter att tidigare ha 0,5 varit ännu lägre.

Den först redovisade bedömningen innebär att ändringen i förmånsrättsordningen får återverkningar beträffande men att kredituppföijningen inte behöver kreditgivningen I motsats härti11 kommer eniigt den senast påverkas. redovisade vä1 kredituppföijningen men inte bedömningen

-155-

kreditgivningen att behöva påverkas. Endast enligt den sistnämnda bedömningen torde man därför kunna räkna med ett sådant tryck på kreditgivarna att det uppställda syftet att minska antalet rekonstruktioner genom konkurs kan uppnås. Det är alltså av avgörande betydelse vilken bedömning som man bör anlägga. Härvidlag får utredningen anföra följande.

Vissa hållpunkter för en bedömning av återverkningarna för banker och andra kreditgivare finns i konkursstatistiken. Av statistiken för 1986/87 kan sålunda utläsas att antalet företagskonkurser uppgick till 6 015 och att 67 Z eller 4 046 av dessa saknade anställda. För sådana företag saknar givetvis en ändring i förmånsrättsordningen betydelse från rekonstruktionssynpunkt.

Beträffande företagskonkurser med anställda framgår av 1986/87 års konkursstatistik vidare att endast 152 företagskonkurser hade flera än 20 anställda årspersoner och att, å andra sidan, något flera än 1 300 företagskonkurser hade högst 5 anställda årspersoner. Till bilden hör också att den mindre andelen företagskonkurser med flera än fem anställda i grova drag hade drygt 70 % av alla dem som är anställda i konkursföretag.

Det nu anförda visar att ändringen i förmånsrättsordningen kan få effekt i ett jämförelsevis litet antal företagskonkurser. Det hävdas häremot att man inte på förhand vet vilka företag som går i konkurs och att man av den anledningen måste ta hänsyn till företagshypotekets försämrade förmånsrätt vid all kreditgivning mot säkerhet av företagshypotek. Ett sådant synsätt från kreditgivarnas sida står emellertid inte i en rimlig proportion till vad saken handlar om. Det visar en jämförelse mellan t.ex. det mindre antal konkursföretag som nu är i fråga och det totala antalet företag med antällda som beräknas använda företagshypotek som kredit-

säkerhet eller 75 000. Detsamma gäller en jämförelse mellan

-156-

storieken som kreditgivarna kan på de ökade kreditförluster koma att drabbas av och deras tota1a utlåning mot säkerhet av företagshypotek. Ökningen av kreditförlusterna kan högst som Iönegarantifonden gör vid en uppgå ti11 de besparingar ändrad förmånsrättsordning. Som strax skaii anges uppskattar utredningen besparingarna ti11 ca 200 miijoner per budgetår. mot säkerhet av företagshypotek är, å Den tota1a utiåningen andra sidan, såvitt avser banker drygt 70 miijarder kronor.

anser med hänsyn ti11 det anförda att återverk- Utredningen ningarna på kreditgivningen mot säkerhet av företagshypotek därför bör bli förhåiiandevis begränsade. Kreditrimligen torde även framde1es i ungefär samma omfattning som givarna nu komma att lämna ut 1ån mot säkerhet av företagshypotek. Naturligtvis finns risk för att inte he11er kredituppfö1Jningen påverkas av en ändrad förmånsrättsordning. Utredningen tror emeliertid att en sådan bedömning är a11tför pessimistisk och utgår i stä11et från att kreditbevakningen skärps vid mot säkerhet av företagshypotek. Härigenom kan utlåning man också mot företag som går dåiigt i ett tidigare ingripa skede än för närvarande. När en kreditgivare förutser förinster vid rekonstruktion kan han för övrigt i genom konkurs större utsträckning än för närvarande komma att föredra rekonstruktion utan konkurs.

I vi1ken utsträckning man kan uppnå det angivna syftet att rekonstruktionerna konkurs är svårt att avgöra

minska genom

på förhand. Av stor betydeise är givetvis i vad mån konkurshar begagnat sig av företagshypotek. Har de inte företagen gjort det saknar natur1igtvis en ändring av förmånsrättsordse. I detta avseende framgår av den särski1da ningen betydei som utredningen iåtit genomföra att det är drygt undersökning häiften av samtiiga företag med anstä11da som kan beräknas använda som kreditsäkerhet. Ser man enbart företagshypotek med fiera än fem anstä11da är det inemot 80 % ti11 företag som begagnar sig av företagshypotek.

-157-

Även med hänsyn tagen till vad som nu redovisats är det svårt att beräkna hur mycket antalet rekonstruktioner genom konkurs och därmed antalet konkurser kan tänkas minska om man ändrar förmånsrättsordningen. Vill man ändå ge någon uppfattning om minskningen kan en sådan endast grundas på en skönsmässig uppskattning från utredningens sida. Ett sätt kan vara att ange hur :mycket utbetalningarna enligt garantin går ned om antalet konkurser minskar. Härvid är frågan hur utbetalningarna enligt garantin fördelar sig av stort intresse. Enligt utredningen kan det i grova drag antas att ca 40 % avser lönefordringar hänförliga till tiden före konkursen och ca 60 % till lönefordringar hänförliga till tiden därefter (Ds A 1983:15 bil. 1, tab. 5). Procentandelarna motsvarar i förhållande till de genomsnittliga utbetalningarna enligt garantin under 1980-talet ca 240 resp. 360 miljoner per budgetår. Utredningen vill här erinra om att fråga nu är om att ge fordringar på produktiv lön bästa förmånsrätt samt att lönefordringar bedöms produktiva om de kan hänföras till tiden före konkursen eller, beträffande tiden därefter, t.o.m. arbetstagarens andra uppsägningsmånad.

En ändring av förmånsrättsordningen leder vidare till en förbättring av lönegarantifondens ekonomiska ställning genom att staten kommer att uppbära konkursutdelningar för övertagna lönefordringar i större omfattning än nu. Hur stor den ökningen blir är det också svårt att beräkna. I sammanhanget är givetvis av intresse att konstatera att mera än hälften av samtliga konkurser är tillgångslösa. I sådana konkurser är ju den förbättrade förmånsrätten för lönefordringar utan värde för staten. Det får emellertid ändå antas att utdelningarna i konkurs för lönefordringar kan antas komma att öka en hel del.

Utredningen uppskattar för sin del att besparingarna för lönegarantisystemet vid en ändrad förmånsrättsordning sanmanlagt blir ca 200 miljoner per budgetår och att

-158-

av besparingen beror på att färre företag än nu merparten rekonstrueras genom konkurs. Besparingarna kommer med för finansiering Iönegarantifonden till nuvarande ordning I sin tur kan det iönegarantiavgiftens storlek. godo. påverka av Iönegarantifonden och Genomförs försiaget om en uppiösning ti11 att avskaffas kommer får det föijd Iönegarantiavgiften i stället statsbudgeten ti11 godo. besparingarna

8.5 Återverkningar i övrigt

Tanken i förmånsrättsordningen är att banker bakom ändringen och andra kreditgivare ska11 finna det vara mera föreniigt med sina intressen att företag med ekonomiska svårigheter rekonstrueras utan i stäilet för genom konkurs. I det närmast avsnittet har utredningen närmare behandiat föregående för Ändringen i fönnånsrättsåterverkningarna kreditgivarna. ordningen berör emeliertid även andra och ger upphov tiil återverkningar för dessa.

För det första berörs givetvis företagen sjäiva. Inledningsvis vi11 här framhå11a att det som nämnts i utredningen hä1ften e11er 75 000 av underavsnitt 6.4.3 bara är drygt med anstä11da som beräknas begagna sig av samtiiga företag som kreditsäkerhet. Ser man enbart till företagshypotek med f1era än fem anstäi1da är det inemot 80 % eiier företag som begagnar av företagshypotek. I 30 000 företag sig sammanhanget kan också konstateras att företagshypoteket kommer ti11 användning i o1ika grad inom o1ika näringsgrenar. Ser man endast tili företag med anstä11da växlar så1unda andeien företag med företagsinteckningar bland de vaniigaste näringsgrenarna eniigt föijande:

-159-

Beträffande de företag som verkligen berörs av en ändrad hänger återverkningarna intimt ihop med förmånsrättsordning dem som man har att räkna med för banker och andra kredit- Utredningen konstaterar därför till en början att det givare. även för de ifrågavarande företagens vidkommande knappast torde bli fråga om några återverkningar när det gäller själva kreditgivningen. Företagen lär således framdeles kunna begagna sig av företagshypotek som kreditsäkerhet i ungefär sanna omfattning som nu. Däremot bör dessa företag förhoppningsvis känna av den skärpning i fråga om kreditgivarnas uppföljning av meddelade krediter som utredningen räknar med. Som redan anförts bör härigenom förutsättningarna att genomföra rekonstruktioner utan konkurs komma att förbättras.

8.4 anser att av Som framgått i avsnitt utredningen ändringen

förmånsrättsordningen leder till besparingar för lönegaranti-

systemet på ca 200 miljoner per budgetår. Det är naturligtvis en effekt som staten med sitt övergripande ansvar för finansieringen av lönegarantisystemet har anledning att Ändringen av förmånsrättsordningen får emellertid uppskatta. även återverkningar för staten som skatteborgenär eftersom förmånsrätten för fordringar på produktiv lön sätts före inte bara fordringar mot säkerhet av företagshypotek utan också skattefordringar. Härigenom kommer statens utdelningar i

-160-

för att minska. I förhållande till konkurs skattefordringar lön kommer dock läget att vara fordringar på _gate_produktiv eftersom de även i fortsättningen skall gå efter oförändrat skattefordringarna i förmånsrättshänseende.

6.5 vilken betydelse som I avsnitt har utredningen belyst för skatter har. Där framgår att staten år 1987 fömånsrätten i konkursutdelningar för skatteforduppbar 250 miljoner Det får med en ändrad förmånsrättsordning antas att ringar. Hur mycket är naturligtvis omöjligt att beloppet sjunker. Statens förlust minskar i den mån banker och andra säga. ser till att kreditgivare genom en effektiv kredituppföljning vidtas beträffande företag med ekonomiska svårigheåtgärder ter i ett skede än för närvarande. Då kan man tidigare räkna med att de restförda skattebeloppen minskar. nämligen Genomförs rekonstruktioner i större omfattning än för konkurs bör det vidare vara till fördel för närvarande utan Såvitt avser utdelningen i konkurs är av skatteborgenären. fördelar högst olika och att det betydelse att skulderna sig såväl med som utan skattefordringar. Samfinns konkurser antar utredningen för sin del att besparingarna mantaget klart överstiger förlusterna beträffande skattefordringarna.

Den omständigheten att staten - enbart som skatteborgenär - förlorar förmånsrättsordning måste i betraktat på envändrad det samhälleliga perspektivet vara av underordnad betydelse, vid en Jämförelse med totalt indrivet skattebel opp särskilt och totalt restfört skattebelopp. sistnämnda båda belopp inemot kronor resp. 17 uppgick år 1987 till 3 miljarder

miljarder kronor.

-161-

Här bör vidare nämnas att det vid diskussioner kring förmånsrättsordningen även förekonmit uttalanden att skattefordringarna - liksom lönefordringarna - skulle placeras före företagshypotek. Samtidigt gäller emellertid att riksdagen begärt en utredning för omprövning av själva förmånsrätten för skattefordringar. Frågan om en utredning är vilande inom Justitiedepartementet. Lönegarantiutredningen ser för sin del inget skäl till att låta förmånsrätten för skattefordringar gå före förmånsrätten för företagshypotek. Av betydelse i samanhanget är att staten som skatteborgenär sanmantaget inte längre gör de största förlusterna i konkurser. Det gör i stället leverantörer och därmed jämställda. Förändringen kan bl.a. tänkas bero på de i avsnitt 6.5 omnärmda åtgärder som statsmakterna vidtagit under senare år för att effektivisera skatteindrivningen.

Syftet med den statliga lönegarantin är att skydda arbetstagarna vid arbetsgivarens konkurs. Därför finns det särskild anledning att överväga de återverkni ngar som en ändrad fömånsrättsordning kan ge upphov till när det gäller Just Det är härvid till en början viktigt att arbetstagarna. påminna om att ändringen i fönnånsrättsordningen _ige_ medför någon försämring när det gäller garantins tillämplighet och omfattning. Arbetstagare i allmänhet kommer därför vid konkurs att få sina lönefordringar ersatta i sanna omfattning som nu. En kategori arbetstagare eller de som har sammanlagt att fordra större belopp än maximibeloppet enligt garantin för närvarande tolv basbelopp - kan möjligen komma i ett bättre läge genom en ändring av förmånsrättsordningen. Då förutsätts att deras lönefordringar kan bedömas vara av produktiv karaktär.

En annan fråga är om en ändrad fömånsrättsordning komer att få återverkningar på antal et arbetstillfällen. Här kan först erinras om den tidigare behandlade frågan huruvida företagens kreditförsörJning påverkas av en ändrad fönnånsrättsordning. Som har framhållits i det samanhanget gör utredningen den bedömningen att kreditgivarnas utlåning till företagen inte kommer att påverkas. Några negativa återverkningar på antalet arbetstillfällen behöver därför inte uppstå i det avseendet.

-162-

I fråga om den skärpning av kredituppfö1Jningen som ändringen av förmånsrättsordningen förväntas medföra torde, å andra återverkningarna på antalet abetstiiifällen vara sidan, Det grundiäggande syftet med en ändring av förpositivt. månsrättsordningen är ju en utveckiing mot ett ökat antai rekonstruktioner av företag utan konkurs. Såsom redan framhå11its bör härigenom förutsättningarna för rekonstruktioner kunna förbättras. Det förhå11er sig nämiigen så att rekon-

struktioner som vidtas i ett tidigare skede har bättre förut-

att iyckas än sådana rekonstruktioner som företas sättningar i ett senare skede. Detta förhåiiande bör i sin tur innebära att arbetsti11fä11ena i de här företagen kan räddas i vidare omfattning än för närvarande.

8.6 på produktiv lön bör ges bästa för- Fordringar månsrätt

med en ändring av förmånsrättsordningen är a11tså att Syftet minska konkursens attraktionskraft för rekonstruktion av med ekonomiska svårigheter. Rekonstruktioner utan företag konkurs ska11 främjas. Det förutsätter att banker och andra i större utsträckning än för närvarande medverkreditgivare kar ti11 att företag med ekonomiska svårigheter rekonstrueras utan konkurs. Utredningen har bedömt att syftet uppnås genom som innebär att iön ges en ändring fordringar på produktiv bästa förmånsrätt.

Att närmare ange i viiken utsträckning ändringen av förmånskan 1eda ti11 att företag rekonstrueras utan rättsordningen och inte är svårt. Utredningen har bedömt vi1ka genom konkurs som man vid en ändrad förmånsrättsordning har återverkningar att räkna med för banker och andra kreditgivare och med utgångspunkt häri gjort vissa beräkningar utifrån uppgifter om kostnaderna för lönegarantisystemet. Eniigt utredningen skuiie kunna göra stora inom man genom ändringen besparingar 1önegarantisystemet. I dagsiäget sku11e besparingarna uppgå

-163-

till ca 200 miljoner per budgetår. Ser man till den genomsnittliga kostnaden på 500 miljoner per budgetår under 1980-talet handlar det om en rejäl minskning av kostnaderna för lönegarantisystemet och följaktligen en påtaglig minskning av antalet företagskonkurser.

Den sålunda åsyftade minskningen av antalet rekonstruktioner genom konkurs innebär att garantin inte längre får samma näringspolitiska effekter som för närvarande. Det förhåller sig nämligen så, att den statliga lönegarantin fått vissa näringspolitiska effekter som knappast åsyftades vid lönegarantilagens tillkomst. Garantin tillkom för att skydda arbetstagarnas lönefordringar när arbetsgivaren gick i konkurs och garantin hade således ett uttalat socialt syfte på arbetsmarknadspolitikens område. Genom att garantin i ökad omfattning kommit att finansiera lönekostnaderna vid rekonstruktioner av företag har den emellertid också fått näringspolitiska effekter. Garantin har i viss mån blivit ett stöd till företag med ekonomiska svårigheter.

Utredningen vill för sin del understryka att om företagsamheten skall stödjas ekonomiskt det i princip bör ske direkt med därtill avsedda ekonomiska bidrag och inte indirekt genom att förekomsten av en lönegaranti vid konkurs utnyttjas för rekonstruktion. Dessutom torde man kunna få till stånd effektivare rekonstruktioner om man kan undvika en konkurs

och den värdeförstöring som ofta hänger samman med konkur-

ser.

Garantins näringspolitiska funktion berör inte endast det företag som gått i konkurs utan även konkursföretagets konkurrenter. Genom att lönegarantin vid en fortsatt drift under konkurs betalar lönekostnaderna får konkursföretaget påtagliga fördelar i förhållande till sina konkurrenter. Den här effekten av lönegarantin togs upp i en riksdagsmotion år 1982

-164-

I motionen hette det b1.a. att det ändå (mot. 1981/82:15l8). inte kan vara att andra företag i samma bransch skaii rimiigt av den osunda och direkt skadiiga konkurrens som bii iidande drivet företag kan bedriva. Med ett med iönegarantimedei till utredningens arbete fann arbetsmarknadsuthänvisning skottet någon åtgärd inte påkaliad (AU 1982/83:9).

har för sin del förståeise för de kritiska syn- Utredningen som framförts i motionen och anser att man på ett punkter sätt kommer tili rätta med det påtaiade förhåiianeffektivt det av konkursens attraktionskraft för genom minskningen I sammanhanget bör dock understrykas att rekonstruktioner. om osund konkurrens aktuaiiserar frågestäiiningar påståenden för utan i iångt större omsom inte är specifika garantin rör andra av bidrag som inte förutsätter konfattning typer kurs.

här redovisade omständigheter anser Mot bakgrund av samtliga att det från samhäiisekonomisk synpunkt framstår utredningen att ändra förmånsrättsordningen så att fordsom iämpligt iön ges bästa förmånsrätt. Det betyder ringar på produktiv vidare att utredningen anser att garantins nuvarande gynnande ieder tiil en snedvridning vid vaiet av form av konkursformen för rekonstruktioner av företag som går dåiigt. Utredningen därför att förmånsrättsordningen ändras så att föresiår iön ges bästa fömånsrätt. I fordringar på produktiv överensstämmeise härmed har utredningen utarbetat förslag

tili ändringar i förmånsrättsiagen.

är medveten om att det även med hänsyn tiil andra Utredningen betänkande kan frågestäiiningar än de som tagits upp i detta finnas skäi att överväga ändringar i förmånsrättsordningen. har nämnts att det finns förespråkare för ett Tidigare avskaffande av förmånsrätten för skatter (jfr avsnitt

-165-

§;§). Härtill kommer att förmånsrättsordningen är av intresse också när det gäller överväganden om alternativ till konkursförfarandet (jfr kapitel 5) liksom när det gäller åtgärder för att förbättra leverantörernas ställning i konkurs (jfr avsnitt 1.3.1). Detta utgör emellertid inget hinder för utredningen att nu föreslå ändringar i förmånsrättsordningen. Enligt utredningens uppfattning ligger förslaget i linje med den inriktning som en framtida refomering av förmånsrättsordningen bör ges.

8.7 Rekonstruktionsfallen

Den föreslagna ändringen av förmånsrättsordningen kommer enligt utredningens bedömning att minska antalet rekonstruktioner av företag genom konkurs. Det hindrar emellertid inte att man även i framtiden får räkna med sådana rekonstruktioner.

Man måste således även framdeles kunna genomföra rekonstruktioner beträffande företag som inte kunnat undgå konkurs. Motsatt ståndpunkt skulle knappast vara förenlig med konkurslagens bestämmelser om fortsatt drift av konkursgäldenärens rörelse och om konkursförvaltarens möjligheter att vid avvecklingen av konkursboet beakta vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen. Det finns under dessa förhållanden fortfarande skäl att uppmärksamma de fall som utredningen tidigare omnämnt som rekonstruktionsfall. Dessa kännetecknas av att garantin vid rekonstruktion av företag utnyttjas på ett sätt som kan ifrågasättas. Man har i den praktiska tillämpningen tvekat om hur man skall se på dessa förfaranden och om de är förenliga med lönegarantilagens syfte.

-166-

Rekonstruktionsfallen närmare bestämt det förhållandet gäller att sätt utnyttjas maximalt när garantin på ett spekulativt konkursboets rörelse säljs och de anställda får nya anställ- Härvid förekommer det att köparen och ningar hos köparen. om - mer eller mindre uttalat - att säljaren kommer överens hos köparen skall ske först sedan de anställdas anställningen i de tidigare anställningarna hos konkursuppsägningstider ut. Den bakomliggande tanken är att arbetstagäldenären löpt under skall betalas

garnas fordringar på lön uppsägningstiden

Exempel på ett avtal med en överenskommelse enligt garantin. av ifrågavarande art finns i bil. 5 (punkt 5).

I en del fall av nu angivet slag har man, särskilt på kronomenat att utnyttjas spekulativt. Det fogdehåll, garantin skulle bestå i att köparens och konkursspekulativa inslaget borgenärernas ekonomiska ställning gynnas på lönegarantifondens bekostnad. För köparens del kan således rörelsens värde som de anställda lägger ned stiga genom det arbete under då lönerna finansieras med lönegaranuppsägningstiden timedel. En del eller hela värdestegringen kan vidare komma vissa till del rörelsen säljs till ett borgenärer genom att än eljest och härigenom ökar boets tillgångar. högre pris i fönnåns- På grund av lönefordringarnas dåliga placering räcker sällan till rättsordningen den högre köpeskillingen utdelning för staten som innehavare av lönefordringarna.

Det förda resonemanget förutsätter emellertid att köparen varit beredd att svara för de anställdas löner från verkligen än som blivit fallet. Därför anser uten tidigare tidpunkt för att rekonstruktionsfallen i allmänhet redningen egen del inte kan anses innebära ett avsiktligt gynnande av köparen bekostnad. och konkursborgenärerna på lönegarantifondens Förhållandena skiftar nämligen alltför mycket från den ena konkursen till den andra. Dessutom torde det ofta vara i det

-167-

närmaste omöjligt att få utrett om det är fråga om ett avsiktligt gynnande av köparen och borgenärerna. En utredning härom i det enskilda fallet torde förutsätta att man kan utröna vad det verkliga alternativet till den tänkta överenskommelsen är. Om alternativet är ingen försäljning alls av rörelsen torde man knappast kunna påstå att det är fråga om ett avsiktligt gynnande på lönegarantifondens bekostnad. Med hänsyn till det anförda anser utredningen att det måste på något sätt vara fråga om ett otillbörligt utnyttjande av från inblandade avtalsparters sida för att man skall garantin kunna tala om oacceptabla rekonstruktionsfall.

Att utmönstra dessa oacceptabla rekonstruktionsfall i en särskild bestämmelse torde med den angivna bakgrunden inte vara genomförbart. En framkomlig väg kan i stället praktiskt vara att utgå från de avräkningsregler som gäller för bl.a. det fall att arbetstagaren inte behöver arbeta åt konkursboet under uppsägningstiden utan kan under samma tid arbeta för köparen av rörelsen. Denne har alltså redan tillträtt rörelsen. Härvid särskilda avräkningsregler enligt i gäller första hand förmånsrättslagen så att de anställda inte skall uppbära dubbel lön för samma tidsperiod. Beträffande bakgrunden till och den närmare innebörden av avräkningsreglerna hänvisar utredningen till sitt förra betänkande (SOU 1986:9 s. 128 f, 169 ff och 183).

För det fall som nu är av intresse där arbetstagaren inte utför arbete åt konkursboet under uppsägningstiden utan åt en ny arbetsgivare har högsta domstolen i ett avgörande år 1985 (NJA 1985 s. 50) preciserat innebörden av avräkningsreglerna.

-168-

bestämmelsen i förmånsrättslagen gäller förmånsrätten Enligt endast sådan lön eller ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under tid som lönen eller ersättningen avser förvärvat i annan anställning eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i en anställning som han skäligen bort I rättsfallet hade arbetstagaren visserligen skaffat godta. sig en ny anställning - hos sin tidigare chef som startat ett nytt företag - och även utfört arbete under uppsägningstiden men han hade inte någon ersättning för detta arbeuppburit te.

Eftersom arbetstagaren skaffat sig en ny anställning gäller förmånsrätten lagens ordalydelse endast den lön som enligt överstiger inkomst som arbetstagaren uppbär i den nya anställningen, d v s hela uppsägningslönen om arbetstagaren inte uppbär någon lön alls i den nya anställningen. Enligt skall man således inte ta hänsyn till den lagens ordalydelse lön borde ha hypotetiska som arbetstagaren uppenbarligen kunnat förtjäna i den nya anställningen vilket man däremot

skall inte fått någon ny anställning

göra om arbetstagaren en anställning som han skäligen bort godta. En men erbjudits sådan skillnad vid tillämpningen av avräkningsregeln framstår Trots att bokstavligt tolkad inte som orimlig. lagtexten ansåg högsta domstolen att arbetstagaren medgav avräkning skulle vidkännas avräkning med hänsyn till vad han borde ha förtjänat i den nya anställningen.

Med utgångspunkt i vad som sålunda gäller enligt avräkningsanser att rekonstruktionsfall skall reglerna utredningen betraktas som oacceptabla om de står i strid med tanken

bakom avräkningsreglerna. Så kan vara fallet om - som i det nyssnämnda rättsfallet - arbetstagaren under uppsägningstiden

utför arbete åt sin dvs. köparen av rörelnye arbetsgivare, sen, utan skälig ersättning från denne, men uppenbarligen borde ha kunnat förvärva inkomst i den nya anställningen. Ett

annat exempel kan vara det i bil. 5 intagna där arbetstagar-

nas löner under förutsatts bli betalade uppsägningstiden trots att företaget redan förvärvats av köpaenligt garantin det i dessa fall att ta reda ren. I utredningsavseende gäller i realiteten är anställd och åt vem på hos vem arbetstagaren han utför arbete samt hur ersätts. Det kan tilläggas

arbetet

också i fråga om t.ex. att uppgifterna härom är av betydelse l ansvaret för sociala avgifter och ersättningar.

-169-

Väljer man att angripa de oacceptabla rekonstruktionsfallen med utgångspunkt i avräkningsreglerna behövs det tydligen ingen ny bestämmelse som i materiellt hänseende reglerar rätten till betalning enligt garantin. De nödvändiga bestämmelserna finns redan i form av avräkningsreglerna. I stället gäller det att effektivisera tillämpningen av dessa regler. Enligt utredningens bedömning bör det lämpligen ske inom ramen för den granskning som utförs av tillsynsmyndigheten i konkurs.

Enligt konkurslagens bestämmelser finns det således möjligheter för bl.a. tillsynsmyndigheten att framföra synpunkter på sådana viktigare frågor som försäljning av gäldenärens rörelse och hur garantin utnyttjas i det sammanhanget. Det åligger vidare tillsynsmyndigheten att övervaka förvaltarens och andra författningar. Vad tillämpning av lönegarantilagen särskilt angår avräkningsreglerna har utredningen i sitt förra betänkande behandlat tillämpningen beträffande den enskilde arbetstagaren. Nu finns det anledning att i högre grad betona avräkningsreglernas funktion i det större sammanhanget som hänger ihop med rekonstruktioner av företag. Mot den bakgrunden anser utredningen att t.ex. kontrollen av mera än hittills bör inordnas i överreglernas tillämpning vägandena kring rekonstruktionen av gäldenärens företag. Detta gäller också sådana fall där arbetstagaren som egen företagare under uppsägningstiden har inkomst av rörelse (jfr SOU 1986:9 s. 188 f). Sådan inkomst bör emellertid inte heller i fortsättningen föranleda någon avräkning på betalning enligt garantin.

Tillsynsmyndighetens kontroll av lönegarantilagens tillämpning bör alltså mera än hittills inordnas i myndighetens överväganden beträffande eventuella rekonstruktioner av konkursgäldenärens rörelse och i samband därmed gjord över-

-170-

låtelse av rörelsen. Om man så vill kan man säga att tillgranskning i detta hänseende mera än hitsynsmyndighetens tills skall inordnas 1 dess granskning av själva konkursen. För att fästa de inblandades uppmärksamhet på tillsynsmyndighetens roll i sammanhanget bör en särskild bestänmelse härom införas i lönegarantikungörelsen. Med en sådan bestämmelse att det är tillsynsmyndigheten som för statens räkklargörs ning har huvudansvaret beträffande den löpande granskningen av lönegarantilagens tillämpning i aktuellt avseende.

Bestämmelsen kan förslagsvis få följande utformning:

Hörs tillsynsmyndigheten enligt 7 kap. 10 S konkurslagen (1987:672) av förvaltaren över en försäljning av konkursgäldenärens rörelse skall myndigheten särskilt granska hur lönegarantin utnyttjas i samband med överlåtelsen.

8.8 Konsekvenser beträffande frågan om förbättring av företagsintecknad egendom under konkurs

Från rättsekonomisk - och därmed även från samhällsekonomisk om en - synpunkt finns det en särskild fördel med förslaget ändrad förmånsrättsordning. Hanteringen av de rekonstruktioner som i fortsättningen trots allt kommer att göras genom konkurs bör sålunda kunna förenklas avsevärt. Man torde nämligen på det hela taget inte längre behöva begagna sig av den särskilda som högsta domstolen proportioneringsmetod anvisat för fördelningen av driftsresultatet när gäldenärens rörelse drivs vidare under konkursen och det förekonlner av företagshypotek. Som utredningen egendom som omfattas utvecklat närmare i avsnitten 6.4.5 och 7.2 tillkommer 1 detta fall resultatet av vidaredriften inte utan vidare innehavare av företagshypotek.

-171-

För det första är det bara den företagsinteckningsbara egendomen som fanns vid tidpunkten för konkursutbrottet som omfattas av företagshypoteket. Det betyder att produkter som tillverkats uteslutande av råvaror vilka köpts in under konkursen inte omfattas av företagshypotek. Ett konkursbos inkomster från försäljning av sådan egendom tillkommer således inte innehavare av företagshypotek. I detta avseende kommer den föreslagna ändrin en av förmånsrättsordningen givetvis inte att innebära nagon Även framdeles

kommer man därför att behöva skilja förändring. på ifr gavarande egendom

och annan egendom vid fördelningen av driftsresultatet.

Den förenklade hanteringen kommer i stället att gälla egendom som omfattas av företagshypotek. Som en följd av högsta domstolens beslut tvingas man för närvarande att beträffande den egendomen fördela resultatet mellan borgenärer som innehar företagshypotek och borgenärer med allmän förmånsrätt, i huvudsak staten som innehavare av skattefordringar och övertagna lönefordringar. Fördelningen skall emellertid inte göras beträffande all egendom som omfattas av företagshypotek. Innehavarna av företagshypotek skall nämligen gottskrivas försäljningsintäkterna för alla vid konkursutbrottet färdiga produkter. Dessa produkter måste därför särskiljas från övrig egendom som omfattas av företagshypotek. Den senare egendomen utgörs av produkter som helt eller delvis framställts av vid konkursutbrottet befintliga råvaror och halvfabrikat. Det är uteslutande i fråga om dessa som proportioneringsmetoden skall tillämpas. Beträffande den egendomen skall nämligen innehavarna av företagshypotek gottskrivas ett belopp som motsvarar värdet av dessa råvaror och halvfabrikat vid konkursutbrottet.

Frågan hur detta värde beträffande råvaror och halvfabrikat skall beräknas är inte självklart. Härvidlag har emellertid högsta domstolen uttalat att den anvisade proportioneringsmetoden bör komma till användning vid bestämmandet i vad mån innehavarna av företagshypotek äger del i försäljningsintäkterna för den nu behandlade produktkategorin. Genom proportioneringsmetoden skall eventuell vinst - och 1 förekommande fall förlust - fördelas proportionellt mellan innehavare av företagshypotek och konkursboet i förhållande till före och efter konkursutbrottet nedlagda kostnader för slutprodukten, väsentligen löner och kostnader för råvaror.

-172-

Härvid skall innehavarna av företagshypotek tilldelas ett

som utgör den andel av den färdiga produktens försäljbelopp som motsvarar förhållandet mellan de kostnader som ningsvärde före konkursutbrottet och de totala nedlagts på produkten kostnaderna för denna.

av förmånsrättsordningen torde det inte Genom en ändring behöva göras någon proportionering av driftsresultatet längre såvitt avser hänförliga till vid konkursutbrottet produkter råvaror och halvfabrikat. Rent raktiskt gäller befintliga

på

att till fordringar produktiv lön i nämligen utdelningen första hand skall tas ur egendom som inte omfattas av före-

tagshypotek. I de flesta fall torde emellertid denna egendom

vara otillräcklig för att täcka fordringarna på produktiv Vad som då brister får tas ur egendom som omfattas av lön. Eftersom lönefordringarna härvid kommer att företagshypotek. framför fordringar med säkerhet i företagsäga företräde hypotek blir gränsen mellan hypoteksegendom och annan egendom Sedan innehavare av fordringar på produktiv lön ovidkomande. fått sin utdelning bör sålunda innehavare av företagshypotek få utdelning av fordringens storlek utan avdrag på grundval Inte heller finns det på grund av proportioneringsmetoden. behov av att ta hänsyn till kostnader som efter konnågot kursutbrottet ned på råvaror. Köps sådana in efter lagts konkursutbrottet görs det för konkursboets räkning och ger i den mån det inte är därmed upphov till massafordringar fråga om kontant betalning.

det anförda kommer högsta domstolens propor- Med hänsyn till

tioneringsmetod att sakna aktualitet och konkurshanteringen

när att underlättas i betydande mån. Det är inte oväsentligt

kostnaderna för konkursförvaltningen. Ändringen i det gäller

är således även - till fördel för förmånsrättsordningen

konkursborgenärerna - ägnad att sänka kostnaderna för själva

Vad däremot förhållandet mellan lönefordkonkurserna. gäller

ringar och andra typer av säkerheter än företagshypotek

innebär den föreslagna ändringen i förmånsrättsordningen

Inte heller torde tillämpningen av ingen förändring.

konkurslagens bestämmelser i 14 kap 18 S (81 S i gamla

av konkurskostnaderna på olika

konkurslagen) om fördelningen

slag av egendom komma att påverkas.

-173-

9 SPECIALMOTIVERING

Förslaget att i förmånsrättshänseende piacera fordringar på produktiv lön före företagshypotek och skattefordringar föranleder ändringar i förmånsrättsiagen. Dessa kommenteras närmare i kapitiet. Ändringarna i förmånsrättslagen ger vidare upphov till vissa föijdändringar i andra Iagar, som också kommenteras närmare.

9.1 F6rs1aget tili 1ag om ändring i förmånsrättslaggn (1970:979)

Förmånsrätten för företagshypotek ti11hör de särskiida förmånsrätterna medan förmånsrätterna för 1öne- och skattefordringar tilihör de aiimänna förmånsrätterna. Förhåiiandet meHan de båda typerna av fömånsrätt regieras för närvarande i 15 S förmånsrätts1agen. Eniigt paragrafen gä11er följande.

-174-

En fordran med allmän förmånsrätt skall tas ut ur sådan konkursboets egendom som inte är föremål för någon särskild förmånsrätt. Om den egendomen inte förslår får fordringen tas ut ur sådan egendom som är föremål för särskild förmånsrätt. Härvid den huvudregeln att särskild förmånsrätt har gäller företräde framför allmän förmånsrätt. En fordran på t.ex. lön får i enlighet med huvudregeln stå tillbaka för en fordran med säkerhet i företagshypotek när det gäller sådan egendom

som omfattas av företagshypoteket. Utredningens förslag gör

det alltså nödvändigt med en ändring av 15 S förmånsrätts- I anslutning till den ändringen föreslår utredningen lagen. även att en ny 16 S införs i lagen.

Eftersom utredningens förslag om en ändring av förmånsrättsinnebär att fordringar på produktiv lön skall gå ordningen före inte endast företagshypotek utan också skattefordringar krävs vissa ändringar i förmånsrättslagen angående den inbördes ordningen mellan de allmänna förmånsrätterna. Sinsemellan har dessa företräde efter paragrafernas nummerföljd. Skattefordringar enligt 11 S går således före lönefordringar enligt 12 S liksom enligt 12 eller 13 S. Med pensionsfordringar vad som sålunda gäller föreslår utredningen till hänsyn till en början att nuvarande 11 S skall betecknas 12 S och nuvarande 12 S skall betecknas 11 S. Härigenom åstadkommer man en omkastning av förmånsrättsordningen mellan skattefordringar samt lönefordringar och pensionsfordringar enligt nuvarande 12 S.

Av fordringarna enligt nuvarande 12 S är det emellertid endast fordringar på produktiv lön som skall ges företräde framför skattefordringar. Övriga fordringar på lön och fordskall alltjämt komma efter skattefordringar på pension ringarna. Utredningen föreslår därför att den nya 11 S ändras och upptar endast fordringar på produktiv lön. Vidare föreslår utredningen att 13 S ändras och att övriga fordringar på

-175-

lön och fordringar på pension enligt nuvarande 12 § tas upp i 13 S. Den ändringen har slutligen föranlett utredningen att placera den nuvarande förmånsrätten enligt 13 § för en fordran på framtida pension till vissa äldre arbetstagare i en övergångsbestänlnelse.

Den föreslagna förbättringen av fönnånsrätten för fordringar på produktiv lön ger vidare upphov till vissa förmånsrättsliga följdfrågor.

Enligt 5 S första stycket 1. förmånsrättslagen följer förmånsrätt i lös egendom som hör till näringsverksamhet med en fordran hos hyresgäst eller arrendator på grund av hyreseller arrendeavtal i viss i lagrunvnet närmare angiven omfattning. ifrågavarande förmånsrätt gäller i sanna slags lösa egendom som företagshypotek och har vidare företräde framför företagshypotek. Utredningen anser av främst praktiska skäl att fordringar på produktiv lön i fömånsrättshänseeude bör gå före även hyres- och arrendefordringar.

En särskild förinånsrätt av intresse i samanhanget är den som enligt 8 S förmånsrättsl agen följer med utmätning och gäller i den utnätta egendomen.

Enligt 9 § sanna lag gäller som huvudregel de särskilda fömånsrätterna inbördes efter paragrafernas följd. Förmånsrätt på grund av företagshypotek enligt 5 S går alltså före förmånsrätt på grund av utmätning enligt 8 S. Låter man nu inte fordringar på produktiv lön i förmånsrättshänseende få företräde framför även utmätning skulle man få en förmånsrättsordning som beträffande en och samla egendom samtidigt ger fordringar på produktiv lön företräde framför en typ av särskild förmånsrätt (företagshypotek) men låter dessa fordringar stå tillbaka för anspråk med sämre förmånsrätt (utmätning). Det framstår som inkonsekvent och opraktiskt.

-176-

anser därför att fordringar på produktiv lön Utredningen skall också framför förmånsrätt på grund av ges företräde utmätning.

I sanmanhanget vill utredningen erinra om att samtliga lönefordringar gick före såväl hyres- och förmånsberättigande som utmätning enligt den förmånsrättsordarrendefordringar ning som gällde före 1975 års ändringar i förmånsrättslagen (prop 1975/76512, s. 32 f).

ll 5

Nuvarande den förmånsrätt som följer med en 11 S upptar fordran på skatt och allmän avgift. Enligt utredningens skall den nuvarande 11 S - utan ändring - betecknas förslag 12 S.

innebär vidare att nuvarande 12 S skall Utredningens förslag betecknas 11 S samt ändras på så sätt att paragrafen i fortendast förmånsrätten för en fordran på sättningen upptar lön. Övriga fordringar på lön liksom en fordran på produktiv pension enligt nuvarande 12 S skall tas upp i 13 S. Det betyder att den nya 11 S med vissa ändringar kommer att omfatta första och tredje stycket i nuvarande 12 S medan andra styci - som gäller - överförs till 13 ket den paragrafen pension S.

Enligt nuvarande 12 S första stycket första meningen följer allmän förmånsrätt med en arbetstagares fordran på sådan lön eller som inte annan ersättning på grund av anställningen förfallit till än ett år innan konkursanbetalning tidigare sökningen gjordes och på lön eller ersättning under skälig sex månader. I återstående delar av uppsägningstid, högst första stycket, dvs andra t.0{m sjunde meningen, preciseras i olika avseenden den i första meningen angivna yttre ramen

-177-

för de iönefordringar som är förenade med förmånsrätt eniigt paragrafen. Någon ändring i dessa preciseringar föranleds inte av utredningens försiag utan ifrågavarande iagrum kan härvidiag i sak oförändrat överföras ti11 den nya 11 S. Däremot kräver utredningens försiag en inskränkning av den i första meningen angivna yttre ramen för de iönefordringar som skali vara förenade med förmånsrätt tiil sådana som avser produktiv lön. Med en fordran på produktiv lön avses eniigt utredningens definition i avsnitt 7.2 en fordran på sådan iön som hänför sig tiil tiden före besiutet om konkurs iiksom till tiden därefter och t.o.m. utgången av arbetstagarens andra uppsägningsmånad. I övrigt föreslås inte någon förändring beträffande förmånsrättslagens iönebegrepp.

I överensstämme1se med det anförda har begränsningen av förmånsrätten för lön under uppsägningstid tagits in i en ny andra mening av första stycket. Begränsningen bestäms så att förmånsrätten beträffande en uppsägningstid som under konkursen löper iängre tid än två månader gälier endast under de första två månaderna.

Har uppsägningstiden börjat 1öpa före besiutet om konkurs gäiier a11tså begränsningen en fordran som hänförs ti11 senare dei än de första två uppsägningsmånaderna under konkursen. Om en uppsägning t.ex. redan iöpt två månader före besiutet om konkurs faiier - om uppsägningstiden är så Iång - även uppsägningsmånad tre och fyra inom begränsningen och 1ön som hänför sig ti11 sådan period räknas som produktiv iön.

Det kan i sammanhanget nämnas att utredningen även övervägt att bestänna produktiv iön för tiden efter konkursbeslutet på ett annat sätt än det som vaits. Närmare bestämt har utredningen som ett aiternativ övervägt att låta begränsningen anknyta till bes1utet om konkurs i stäiiet för till uppsägningen. Förmånsrätten sku11e t.ex. gä11a 1ön hänföriig

-178-

eller tre månader räknat från till en period om två konkursutbrottet. Härvid skulle man emellertid inte komna ifrån att i själva lagtexten även föreskriva att det måste vara frågan om en konkursfordran och inte en massafordran. Det kan t.ex. föreskrivas att lönefordringen måste hänföra till en arbetstagares uppsägningstid i anställningen hos sig Med hänsyn härtill och till att den valda konkursgäldenären. lösningen kan anknyta till paragrafens nuvarande uppbyggnad har utredningen funnit det föreslagna alternativet lämpligast.

Till stycket har överförts förutvarande 12 S nya 11 S andra tredje stycket. Enligt den bestännelsen är vissa arbetstagare eller deras efterlevande undantagna från den i paragrafen föreskrivna fönnånsrätten för lön och pension. Eftersom nya 11 S inte omfattar en fordran på pension har förevarande stycke ändrats i överensstämmelse härmed.

I en tidskriftsartikel har ifrågasatts om inte nuvarande 12 S tredje fönnånsrättslagen helt eller delvis stycket skulle kunna utmönstras (Wilhelmsson i SVJT 1988 s. 17).

13 S

Den förmånsrätt som enligt nuvarande lydelse av paragrafen följer med en fordran på framtida pension gäller uteslutande en arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande. Därför har det under årens lopp skett en successiv minskning av vad som kan utgå på grund av denna förmånsrätt. utredningens bedömning torde det numera Enligt inte finnas större behov av ifrågavarande förmånsrätt. något Det torde därför vara tillräckligt om bestämmelsen avseende den här förmânsrätten tas upp i en övergångsbestämmelse (jfr prop. 1970:142 s. 91).

-179-

Som redan framgått föreslår utredningen att 13 S ändras så, att kommer att omfatta - i stäiiet för en fordran paragrafen på framtida pension - en fordran på sådan Tön som eniigt nya 11 S 1nte skaii räknas som produktiv samt en fordran på förutvarande 12 S andra stycket. Förmånsrätten pension enligt för 1ön tas upp 1 första stycket medan förmånsrätten för pension tas upp i andra stycket.

Beträffande förmånsrätten för lön föreskrivs 1 första stycket andra meningen att förmånsrättens omfattning bestäms 1 en11ghet med vad som är föreskrivet i 11 S första stycket. Det betyder att den paragrafens lönebegrepp kommer att Iigga tili grund för förmånsrättens omfattning även eniigt förevarande paragraf. Likaså gäiier de preciseringar av förmånsrättens omfattning som återfinns i nya 11 S första stycket tredje t.o.m. åttonde meningen i ti11ämp1iga deiar.

Bestämmelsen i andra stycket har överförts oförändrad från förutvarande 12 S andra stycket.

Om gäidenären är näringsidkare e11er juridisk person utan att vara näringsidkare, äger eniigt särskiid hänvisning 1 nya 13 S tredje stycket 11 S andra stycket motsvarande ti11ämpning. Den begränsning av förmånsrätten som på grund av denna hänkan komna i fråga för en arbetstagare e11er dennes visning efterievande innebär ingen förändring 1 f6rh511ande till gä11ande rätt. För övrigt gäller även eniigt 13 S tredje stycket i gä11ande 1yde1se en motsvarande begränsning 1 fråga om en fordran på framtida pension.

-180-

15 §

Nuvarande 15 S anger som huvudregel att särskild förmånsrätt har företräde framför allmän fönnânsrätt. Undantaget från därefter så, att fordran med allmän huvudregeln uttrycks förmånsrätt 10 S dock, om det behövs, skall tas ut enligt före med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 S i fordringar annan lös Vad som tas ut på detta sätt egendom än tomträtt. skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika egenenligt 15 S sista meningen fördelas på grupperna domsgrupper, i förhållande till den köpeskilling som erhållits för varje QNPW

förslag beträffande förhållandet mellan särskil- Utredningens da och allmäna förmånsrätter innebär att allmän förmånsrätt i större omfattning än nu får företräde framför särbetydligt skild förmånsrätt. Efter förebild från vad som gällde före 1975 års ändringar i förmånsrättslagen föreslår utredningen att nu gällande bestämmelser i 15 S omarbetas redaktionellt och delas upp i två paragrafer, 15 och 16 SS (jfr prop. 1975/76:12, s. 40).

Den nya 15 S, som i sig inte medför någon ändring i sak, kommer att i första meningen innehålla den grundläggande att en fordran med allmän förmånsrätt skall i första regeln hand tas ut ur egendom som inte är föremål för särskild förmånsrätt. Först om den egendomen inte förslår får en fordran med allmän förmånsrätt tas ut ur egendom, vari särskild förmånsrätt anges det härefter i andra gäller, Härvid föreskrivs också vilken företrädesordning meningen. som gäller mellan de olika typerna av förmånsrätt, nämligen den atten fordran med allmän förmånsrätt får tas ut före fordringar med särskild förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 § och i övrigt efter sistnämnda fordringar.

-181-

16 §

Paragrafen, som motsvarar 15 S andra och tredje meningen 1 gällande lag, anger närmare i vilken mån en fordran med allmän förmånsrätt får, om det behövs, tas ut ur egendom, vari särskild förmånsrätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt. Undantaget från huvudregeln att särskild förmånsrätt har företräde framför allmän fömånsrätt tas enligt förslaget upp i första meningen. Till andra meningen har överförts oförändrad den fördelningsregel, som i gällande lag finns i 15 S sista meningen, och som gäller för det fall att det finns särskilda förmånsrätter i olika egendomsgrupper.

Undantaget i första meningen bestäms med hänsyn till arten av såväl den fordran som skall gå före som den fordran som skall ställas efter.

Bland de fordringar med allmän förmånsrätt som i förevarande sammanhang får företräde anges först, i överensstämmelse med gällande lag, fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 S. Härmed avses en borgenärs fordran avseende kostnad för gäldenärens försättande i konkurs och en del andra liknande fordringar som står konkurskostnaderna nära.

Därefter anges en fordran med allmän förmånsrätt enligt 11 S. Hänvisningen till 11 S gäller alltså endast en arbetstagares fordran på produktiv lön. Därmed faller en fordran på annan lön och pension enligt 13 S utanför.

Som tidigare angetts föreskriver bestämmelsen i 16 S vilken typ av fordringar som behöver stå tillbaka för en fordran med allmän förmånsrätt. De åsyftade fordringarna är sådana med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 S i annan lös egendom än tomträtt, vilket överensstämmer med 15 § andra meningen i gällande lag. Det är alltså frågan om hyres- eller arrende-

-182-

5 S första stycket 1., fordringar med säkerhet i fordringar, 5 S första stycket 2., och fordringar med företagshypotek, förmånsrätt 8 S, samt - också enligt 8 på grund av utmätning, S - fordringar med förmånsrätt på grund av betalningssäkring. redan anfört bör en fordran på produktiv lön Som utredningen alltså inte endast fordringar med säkerhet i föregå före utan också hyres- och arrendefordringar samt tagshypotek med på grund av utmätning. Samma be-

fordringar förmånsrätt

även i förhållande till fordringar med fördömning gäller månsrätt på grund av betalningssäkring.

för ford- Som framgår av bestämmelsen är företrädesrätten med allmän förmånsrätt vidare begränsad till annan lös ringar I den delen har bestämmelsen emellertid egendom än tomträtt. ingen självständig betydelse i fråga om hyres- och arrendefordringar samt fordringar med säkerhet i företagshypotek. Förmånsrätten för dessa fordringar kan nämligen inte gälla i någon annan typ av egendom. Det framgår av 5 S andra stycket förmånsrättslagen resp. 2 kap. 1 § andra stycket lagen om företagshypotek. Beträffande utmätning får däremot begränsningsregeln till följd att förmånsrätt på grund av utmätning i fast - till skillnad mot förmånsrätt egendom och i tomträtt på grund av utmätning i annan typ av egendom - inte i något fall behöver stå tillbaka för fordringar med allmän förmånsrätt.

Trots att förmånsrätt på grund av utmätning i fast egendom och i tomträtt undantas från den föreslagna ändringen beträfmellan på produktiv lön fande företrädesordningen fordringar och utmätning kommer ändringen att gå längre än vad som direkt föranledes av att företrädesordningen mellan företagshypotek och fordringar på produktiv lön kastas om. Det hänger samman med att företagshypotek inte omfattar alla typer av Att i förevalös egendom som kan bli föremål för utmätning. rande sammanhang införa en reglering som utöver fast egendom

-183-

och tomträtt undantar ytterligare egendomskategori er är emellertid olämpligt. En sådan reglering skulle nämligen bli relativt komplicerad och svårförståelig.

Samnanfattningsvis innebär den föreslagna regleringen av förhållandet mellan särskilda och allmänna förmånsrätter att - utöver vad som redan gäller i fråga om allmän fömånsrätt enligt 10 S - allmän fönnånsrätt enligt 11 S 98$ företräde framför särskild förmånsrätt enligt 5 och 8 SS. Övriga allmänna förmånsrätter skall även framdel es gå efter de särskilda fönnånsrätterna i konkurrens om egendom som omfattas av särskild förmånsrätt. Det gäller med andra ord vid allmän förmånsrätt enligt 10 a S avseende fordran på viss ersättning för uppdrag som revisor, enligt 12 S för skatter och allmänna avgifter, enligt 13 S första stycket för fordringar på lön som inte är att betrakta som produktiv samt enligt 13 S andra stycket för fordran på pension. För ifråga varande allmänna förmånsrätter innebär förbättringen av förmånsrätten för fordringar på produktiv lön i motsvarande mån en försämring av förmånsrätten.

Också den förmånsrätt som följer med en fordran på framtida pension och som föreslås flyttad från 13 S till en övergångsbestänlnel se komer efter ifrågavarande särskilda förmånsrätter. Härvidlag innebär emellertid förbättringen av förmånsrätten för fordringar på produktiv lön ingen försämring av förmånsrätten för framtida pension.

Försämringen för vissa förmånsrätter beror på att den föreslagna företrädesrätten för fordringar på produktiv lön komer att slå igenom beträffande sådan egendom som omfattas av företagshypotek. Den typen av egendom utgör för övrigt ofta ett konkursbos samlade tillgångar. I och med att fordringar på produktiv lön kommer att gå före beträffande företagshypoteksegendom blir det därmed relativt sett mindre kvar

-184-

fördeia bland med än tidigare av sådan egendom att borgenärer annan aHmän förmånsrätt. Beträffande den allmänna förmånsrätten för skatter och aiimänna har utredningen 1 avgifter avsn1tt 8.5 redan uttaiat, att den omständigheten att staten - enbart som skatteborgenär betraktat - förlorar på en ändrad måste i det samhäliiga perspektivet vara förmånsrättsordning av underordnad betydeise. Vad härefter gäller den försämring som kan gå ut över fordringar med ailmän förmånsrätt eniigt 10 a S och eniigt 13 § i dess nya 1yde1se måste den 1 ännu anses vara av underordnad betydelse 1 förevarande högre grad sammanhang.

Ikraftträdande - och övergångsbestännelser

1. De föresiagna ändringarna kan efter sedvaniig riksdagsbeträda i kraft tidigast den 1 januari 1989. handiing

2. om förmånsrätt för fordringar 1 en konkurs som I fråga besiutats som gjorts före ikraftträpå grund av en ansökan

uma,ändåaunwnmüfüümñuwmmwfwüm

rande ska11 gäila.

3. Kreditgivarna måste rimiigtvis under en övergångsperiod ges ti11fä11e att se över iöpande krediter och ompröva dessa förmånsrättsordningen. Härvid med hänsyn ti11 den förändrade kan det kanske i enskiida fall b11 ti11 nackdei för kreditgivaren om han inte får Utredningen föresiår därför reagera. de1s att nuvarande förmånsrättsordning ska11 gä11a även under att en näringsidkares egendom vid den 1989 för det fa11 ändringens ikraftträdande, den 1 januari 1989, föresiagna omfattas av företagshypotek, de1s att kreditgivarens nñjiighet att krediter under den tid den säga upp utestående vidgas gamia förmånsrättsordningen fortfarande ska11 gälia.

-185-

Skulle den föresiagna ändringen i förmånsrättsordningen, om den tiiiämpades den 1 januari 1989, ha medfört att ett företagshypoteks säkerhetsvärde väsentiigt nedgått och stä11er gäidenären inte inom en månad efter anmodan ytteriigare säkerhet som borgenären skäiigen kan åtnöjas med, föreslår att denne så iänge den äidre förmånsrättsordutredningen ningen fortfarande gäTer får säga upp den fordran för viiken företagshypoteket uppiitits tili betaining inom sex månader trots att längre uppsägningstid kan ha avtaiats e11er uppsägning inte får ske. Avgörande för den vidgade unöjiigheten till uppsägning är ailzså den bedömning som kan göras utifrån förhåiiandena den 1 januari 1989. SkuHe i händei se av konkurs den dagen företagshypoteksinnehavaren ha fått väsentligt mindre betalt för sin säkerhet än om konkursen inträffat dagen innan? Kreditsäkerheten får härvid bedömas b1.a. utifrån antaiet anstälida och deras uppskattade iönekrav i händei se av konkurs. Därutöver måste emeiiertid bedömas om kredi tgivaren verkiigen behöver utnyttja den vidgade möjiigheten att säga upp krediten. Han kanske innehar kompietterande säkerheter som tiiisamnans med företagshypoteket utgör betryggande säkerhet. lidare måste givetvis beaktas att kreditbedömningen en1i;t bankiagstiftningen i första hand ska11 inriktas på låntagarens förmåga att fuHgöra iåneförbindeisen, inte på väriet av de säkerheter som han kan erbjuda.

I det faH borgenären före den 1 januari 1990 väckt ta1 an om betaining och anmäit detta tiH inskrivningsmyndigheten för företagsinteckning föresiås att nuvarande Iydei se av förmånsrättsiagen skaH gäiia fortfarande för tiden efter den 1 januari 1990 tili dess två månader förf1utit från det att talan avgjorts genom cbm eiier besiut som vunnit Iaga kraft.

I jämförande syfte hänvisar utredningen i detta sammanhang ti11 ikraftträdande- 02h övergångsbestämeiserna beträffande förutvarande lagen (1956:453) om vad som är fast egendom, som numera svarar mot 2 kap jordabaiken.

-186-

4. föresiår att den förmånsrätt som föijer med en Utredningen fordran på framtida pension eniigt nuvarande 1yde1se av 13 S i fortsättningen ska11 tas upp i förevarande punkt av över- Som utredningen redan anfört torde det gångsbestämmeiserna. numera inte finnas något större behov av ifrågavarande förmånsrätt.

9.2 Försiaget ti11 iag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Hänvisningen i 1 S första stycket tiil 11 § förmånsrättsiagen har ändrats till att i stäilet avse 12 S samma lag.

9.3 Försiaget tili lag om ändring i lagen (1970:741) om statiig lönegaranti vid konkurs

I 2 S första och tredje stycket hänvisas tiil 12 och 13 §§ Hänvisningarna bör ändras i överensstämförmånsrättsiagen. som föresiås beträffande förmånsrättsme1se med de ändringar iagen och i stället avse 11 och 13 §§ förmånsrättsiagen.

Därutöver har i 3 av övergångsbestämmeiserna särskiit punkten att utgår även för en angetts betaining eniigt garantin fordran som är förenad med förmånsrätt på framtida pension 4 i ti11 den före-

eniigt punkten övergångsbestämme1Sera siagna iagen om ändring i förmån§Fä{t§1å§åH; äådana ford-

ringar bör nämiigen även framdeles omfattas av garantin.

-187-

9.4 Förslaget tiH lag om ändring i konkurs1agen (1987:672Å

Försiaget ti11 ändring i förmånsrättshgen inverkar på 8 kap. 9 S konkurslagen. En1gt den paragrafen åläggs en konkursförvaitare vissa sky1digleter när 1ös egendom som tiHhör gäidenären ska11 säijas under en konkurs. Konkursförva1taren skaH då, i den mån det behövs, 1 ärendet föra ta1an för de borgenärer som har fönnånsrätt enHgt 10 S förmånsrättslagen och sådan borgenär om ett som han skri ft1igen underrätta yrkande framstäHer på dennes vägnar.

Eftersom utredningen ”öresiår att - förutom borgenärer med förmånsrätt eniigt 10 S förmånsrättsiagen - även borgenärer med förmånsrätt enlig: 11 S sanrna lag ges rätt att få beta]före den som har förmånsrätt på grund av utmätning bör ning konkursförvaltarens skyldighet att föra taian och underrätta härom gäHa även i fö^hå11ande tiH borgenärer som har fordran på produktiv 1ön. Hänvisningen i 8 kap. 9 § konkursiagen bör därför avse också dessa borgenärer (jfr prop. 1975/76:12, s. 42).

9.5 Försiaget till 1ag om ändring i utsökningsbaiken

8 kap.

15 S

8 kap. uts6kn1ngsba1ken innehåHer aHmänna bestämne1 ser om exekutiv försäljning m.m. Ändringen avser 15 § andra stycket och det fa11 att egendom sä1js exekutivt under konkurs e11er utmätt fordran drivs in under konkurs. Då har en borgenär,

-188-

vars fordran är förenad med förmånsrätt enligt 10 S förmånsrättslagen, rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran. Eftersom borgenärer med förmånsrätt 11 S förmånsrättslagen i förslaget till ändring i enligt förmånsrättslagen, liksom borgenärer med förmånsrätt enligt 10 S har rätt till betalning före borgenärer med förmånsrätt av utmätning bör de jämställas enligt förevarande på grund till förmånsrättslagen bör ändras i lagrum. Hänvisningen överensstämmelse härmed (jfr prop. 1975/76:12, s. 44).

10 kap.

Kapitlet innehåller bestämmelser om försäljning av registrerat skepp. Genom hänvisning i 11 kap. 1 § första stycket utsökningsbalken tillämpas bestämmelserna i 10 kap. även beträffande exekutiv försäljning av registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg, om inte annat föreskrivs. I likhet med vad som föreslås under 8 kap. 15 S angående egendom i allmänhet bör allmän utsökningsbalken förmånsrätt 11 S förmånsrättslagen även i förevarande enligt sammanhang jämställas med förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen (jfr prop. 1975/76:12, s. 43 f).

5 §

avser första Enligt bestämmelsen i första Ändringen stycket.

första kan en borgenär, vars fordran är

stycket meningen förenad med sjöpanträtt i ett skepp, begära att skeppet säljs för hans fordran, om hans rätt till betalning är ostridig eller bestämmelsen i samma stycke andra styrks. Enligt vars fordran är förenad med meningen har även en borgenär, bl.a. förmånsrätt enligt 10 S förmånsrättslagen sådan befo- Den hänvisningen bör alltså omfatta även en fordran genhet. på produktiv lön med förmånsrätt enligt 11 S förmånsrättslagen.

-189-

10 S

Ändringen avser andra stycket som föreskriver vad som skaH tas upp i_ en sakägarförteckning om ett skepp hör N11 konkursbo. Även i förevarande 1agr-um bör den hänvisning som agen *Inbegripa jämväl 11 S sanna ges 1:111 10 S fönnånsrätts1 lag.

-191-

SÄRSKILDA YTTRANDEN

Särskilt yttrande av de sakkunniga Kent Brorsson, Stig Per-Olof Peter Hohenstein och Anders Hult Carlsson, Ekeberg, samt experterna P.G. Persson och Anders Åberg

§31.3;fa£‘fl‘£9

Vi förslag av bl.a. följande avstyrker utredningsmannens skäl:

- Ett av förslaget konlner att innebära att genomförande huvuddelen av de drygt 75 000 företag med anställda som har lån mot säkerhet i företagshypotek komer att bli att ställa kompletterande säkerhet. De riskerar tvungna annars att få sina lån uppsagda.

- Nyupplåningen komer att försvåras för de tusentals företag som är beroende av företagshypotek som säkerhet. vid av verksamheten och för Det gäller särskilt utvidgning I dag utnyttjar totalt sett ca 130 000 nya företag. företag företagshypotek.

-192-

- och riksdagens politik har de senaste tio åren Regeringens varit inriktad på att förbättra småföretagens lånemöjligheter inte minst genom att successivt stärka företagshypoteket som säkerhet. Ett genomförande av utredningsmannens strider helt mot statsmakternas intentioner. Föreförslag värde som säkerhet skulle kraftigt urholtagshypotekets kas.

- har inte kunnat belägga att det förelig- Utredningsmannen i valet av rekonstruktionsform som ger en snedvridning motiverar förändrade regler. Tillgängliga fakta tyder tvärtom nuvarande förmånsrättsordning kombinerad på att med den statliga lönegarantin inte i nämnvärd utsträckning påverkat valet av rekonstruktionsform. Sedan budgetåret 1977/78 har nämligen utbetalningarna från lönegarantisystemet minskat i reala termer trots att antalet företagskonkurser sedan år 1977 nästan fördubblats.

- av företagshypotekets kreditvärde skulle få Försämringen för möjligheterna att etablera och negativa återverkningar driva företag vidare.

- kommer att påverkas negativt. sysselsättningen

- Förslaget kan inte försvaras utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter.

Vi anser att nuvarande förmånsrättsordning skall behållas.

9msd212a:a_e:fsk£e: 2v_f§r2129st

de undersökningar utredningen låtit göra har drygt Enligt med anställda lån mot företagshypotek som 75 000 företag säkerhet. Dessa företag sysselsätter 70 % av arbetstagarna på

-193-

den privata arbetsmarknaden, vilket motsvarar sammanlagt 1,5 Det sammanlagda antalet företag som har miljon arbetstagare. företagshypotek uppgår till ca 130 000.

Det totalt företagsintecknade beloppet uppgick år 1982 till 108 miljarder kronor. Sedan dess har antalet beviljade företagsinteckningar ökat från 39 000 till 70 000 år 1987. Det totalt beloppet torde därför i företagsintecknade uppgå till över 200 miljarder kronor. Av bankstadagsläget tistiken framgår att bankerna lånat ut 74 miljarder kronor med företagshypotek som huvudsaklig säkerhet. Detta kan med bankernas övrigutlåning i svensk valuta till jämföras icke-finansiella företag. Det totalt utlånade beloppet var kronor vid av år 1986. är 105 miljarder utgången Uppgiften hämtad i den officiella statistiken, SCB K13 SM 8701. Detta visar vilken stor betydelse företagshypoteket har.

till innebär att kreditgivare har Förslaget övergångsregler rätt att under år 1989 begära kompletterande säkerhet från som har företagshypotek som säkerhet för lån. En stor företag andel - kanske huvuddelen - av de 75 000 företag med anställda och som har lån mot företagshypotek kan troligen inte ställa säkerhet. Bankerna får då upp sådan kompletterande de föreslagna övergångsreglerna säga upp lånen till enligt betalning inom sex månader.

På kort sikt kommer ett genomförande av utredningsmannens förslag att medföra en betydande oro på kreditmarknaden. kommer under lång tid inte att kunna överblicka Många företag om de kan finansiera sin verksamhet eller vilka kreditkostnader de har att kalkylera med.

I ett antal fall kommer företagen inte att kunna uppfylla kraven säkerhetsunderlag. Där dessa företag kan på utökat

ordna en alternativ finansiering kommer detta säkerligen att

-194-

medföra kreditkostnader. Följden blir att ett antal högre blir att göra inskränkningar eller andra företag tvungna förändringar i verksamheten. I vissa fall kommer företagen inte att klara den försämring av kapitalförsörjningen som förslag omedelbart leder till. Man måste utredningsmannens med andra ord utgå ifrån att en del företag av detta skäl ned sin verksamhet. Detta kommer i första hand tvingas lägga att drabba små och medelstora företag. Särskilt kan nyetablerade företag hamna i riskzonen.

Redan övergångsregeln för de omfattande krediter mot säkerhet i som i dagsläget har beviljats kan därför företagshypotek vara konkursdrivande. Effekten är därmed rakt motsatt sägas uppnå med sitt förden som utredningsmannen säger sig vilja Det bör anmärkas att utredningsmannen inte har särskilt slag. undersökt hur de drygt 75 000 företagen som har anställda och som samtidigt utnyttjar företagshypotek konmer att påverkas genom införandet av de nya reglerna.

Ovanstående förhållanden är enligt vår uppfattning tillräckför att den föreslagna omkastningen av förmånsrättsordliga ningen inte skall genomföras.

LÅEQEÃEFÅSS£ff95FS_F!.f§£5l§S?£

För bankernas och andra kreditgivares utlåning till företagen spelar säkerhet i form av företagshypotek en väsentlig roll. Det dessutom en skyldighet för bankerna att se föreligger till att det finns betryggande säkerhet i fast eller lös i form av borgen. Säkerhetskravet gäller vid egendom eller sidan av den grundläggande regeln om att kredit endast får om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullbeviljas följa låneförbindelsen.

av företagshypotekets av det slag som En försämring ställning

-195-

föreslår kommer med säkerhet att påverka kreditutredningen givningen till företagen. Bankerna och andra kreditgivare kommer antingen att avstå från att medverka vid kreditgiveller också att ta ut en högre räntekostnad än för ningen närvarande. Detta ligger i sakens natur. Följden härav blir att utvecklingsmöjligheter försämras. Det blir företagens svårare att starta nya företag, att vidareutveckla en verksamhet och att lokalisera en rörelse till andra orter. Det bör i sammanhanget understrykas att företagen i takt med den tekniska utvecklingen blir alltmer kapitalintensiva.

Det är uppenbart att just den typ av företag - mindre, medelstora och nystartade - som statsmakterna genom olika medel vill utveckling är av stor vikt för samhället, gynna och vars är de företag som har svårast att ställa annan säkerhet än De försämrade möjligheterna att erhålla företagshypotek. kredit till följd av företagshypotekets försvagade kreditvärde konlner att få betydande konsekvenser för den här gruppen av företag. Med all sannolikhet kommer det att inverka menligt på näringslivets förmåga till förnyelse och därigenom negativt påverka ekonomins tillväxt.

De ovan nämnda negativa följderna för företagen får naturligtvis återverkningar för de anställda och sysselsättningen i stort. I de fall där företag på grund av bristande tillgång på kapital inte kommer till stånd, inte kan vidareutvecklas eller inte kan fortsätta driften kommer sysselsättningstillfällen att gå förlorade.

Också från regionalpolitisk synpunkt kommer utredningsmannens förslag att stå i motsatsställning till samhällets strävanmed att det visat svårt den. Detta sammanhänger bl.a. sig och ibland omöjligt - att sälja industrifastigheter inom vissa regioner. Fastighetsinteckningar har i sådana delar av landet fått minskad betydelse samtidigt som företagshypote-

-196-

kens betydelse ökat. En försämring av företagshypotekens med förslaget försvårar följaktligen i ställning i enlighet särskilt företagens kreditmöjligheter i dessa hög grad

regioner.

vilket i många företag skulle bli En försämrad kapitalbas, att det finns anledning följden av utredningens förslag, gör antalet konkurser snarare kommer att öka också räkna med att i det långsiktiga perspektivet.

§FE§§WâkE?LE EFS DjE?iJl§_VEJEF_fåF§?§E?_f§FSFå9§h1P2FEkE§§

v§qy5§gm_§§qyjet

tillkomst år 1971 har löneprivi- Sedan lönegarantisystemets i förmånsrättshänseende i konkurs varit legiets ställning för vid ett flertal tillfällen. Dessa föremål överväganden att stegvis flyttats ned i har lett till lönefordringar förmånsrättsordningen i samband med konkurs. Denna förändring för löner m.m. har ansetts vara uppvägd av av förmånsrätten den säkerhet i sig innebär för de anställdas lönegarantin I stället har desto större vikt lagts vid att lönefordringar. förmånsrätter i fastighetsinteckningar och föresärskilda har förstärkts. också den allmänna förmånsrätten tagshypotek för skatter har förstärkts i förhållande till lönefordringar-

na.

att fick sin nuvarande Det bör understrykas företagshypoteket i förmånsrättsordningen så sent som år 1976. Anledplacering härtill var att det fanns ett starkt behov av att ge ningen en bättre ställning som säkerhetsrätt. företagshypoteket har det därefter inte inträffat något som Enligt vår mening en annan bedömning. För en förbättring av den skulle motivera ställning i förmånsrättshändåvarande företagsinteckningens seende i konkurs anförde departementschefen i propositionen

-197-

1975/76:12, s. 26, följande i anledning av den då nyss införda anställningsskyddslagen och dess påverkan på latenta med åtföljande reduktion av företagens lönefordringar den inteckningsbara egendomens värde.

För att ett företag skall kunna drivas och utvecklas måste det kunna få tillgång till kredit. Detta är av stor

MwühemubuaWrñmuwtüünuunmnåñrw

anställda. Om företagen tillförsäkras goda kreditmöjligheter, tryggas deras fortbestånd och utveckling och därmed Det är att framförallt de även sysselsättningen. tydligt mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter har försämrats till följd av den ståndpunkt bankinspektionen mot bakgrund av banklagens krav på betryggande säkerhet har intagit i frågan om företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet efter införandet av lagen om anställningsskydd. Det är angeläget att man får till stånd en ändring därvidlag så att dessa företags kreditmöjligheter tryggas.

Motsvarande skäl anfördes av lagutskottet i dess betänkande LU 1983/84:36 i samband med behandlingen av förslaget till lag om företagshypotek. Lagutskottet framhöll (s. 13) att vad år 1975 uttalade om behovet av departementschefen kreditsäkerheten för företagen gäller enligt utskottets mening alltjämt och tillade: Syftet med den nu föreliggande propositionen är bl.a. att ytterligare stärka företagshypotekets kreditvärde, något som torde få stor betydelse inte minst för de små och medelstora företagen som ofta inte har någon annan säkerhet att erbjuda än företagshypotek.“

Uttalandet fälldes i anledning av en motion som påyrkade en försvagad ställning för företagshypoteket.

Lagutskottet ansåg vidare att om företagshypoteket får förmånsrätt först efter såväl skatter som löner och pensioner

-198-

sku11e det aHvarHgt försämra företagshypotekets kreditvärde och såiedes stå i k1ar strid med de syften som Iigger bakom propositionen. En förändring av förmånsrättsordningen

sku11e vidare medföra mycket besväriiga övergångsprobiem.

utskottets bör det inte komma ifråga att vidta Eniigt mening sådana ändringar i förmånsrättsiagen som förordas i motionen. har även i ett senare betänkande, LU Lagutskottet 1987/88:21, s. 8, hänvisat tiil detta utta1ande.

fluxasands iiménsrétssargnina me2f‘2‘r_in9sn_sne2v:i9nina

att starka skä1 skaii till för att en Det är uppenbart mycket i förmånsrättsordningen ska11 vidtas såvitt gä11er ändring förhå11andet me11an iöneprivilegiet och företagshypotek. visar att man varken från iönegarantiiagens e11er Utredningen utgångspunkt kan påstå att det före1igger en konkursiagens snedvridning vid va1 av form för rekonstruktion av företag (se s. 82 f och 86 i betänkandet). Vi de1ar inte utredningsatt man trots detta kan ta1a om en mannens uppfattning vid va1et av rekonstruktionsfonn från samhä11ssnedvridning ekonomisk Överhuvudtaget kan vi inte instämma i utgångspunkt. utredningsmannens bedömning att en ändring av förmånsrättssom ger företagshypoteket en sämre ställning sku11e ordningen vara en från samhälisekonomisk synpunkt 1ämp1ig åtgärd för att va1et av rekonstruktionsform. Det finns inte påverka för att samhäiisekonomiska vinster tota1t sett något beiägg försiag. Som vi ovan framhå11it uppnås med utredningsmannens torde tvärtom ieda ti11 negativa konförsiaget övervägande sekvenser för de anstä11da och samhä11et i stort företagen, både på kort och ling sikt.

fakta tyder dessutom på att nuvarande förmåns- Ti11gäng1iga rättsordning kombinerad med den statliga Iönegarantin inte i nändvärd utsträckning påverkat va1et av rekonstruk-

-199-

tionsform. Jämfört med budgetåret 1977/78 har nämligen från iönegarantisystemet i reaia tai minskat utbetalningarna trots att antai et företagskonkurser nästan fördubbiats. Vid en jämförei se med budgetåret 1981/82 har utbetainingarna minskat även räknat i löpande penningvärde.

161 :v_rsk2n2t:uLti°ns:°:m

Utredningsförsiagets syfte att söka åstadkonma en förskjutfrån konkurs ti11 andra former av rekonstruktion bör ning ske med den nu valda Denna eniigt vår mening inte iösningen. nämiigen helt och hâHet til] att åstadkomma en försyftar skjutning ti11 andra former för rekonstruktion genom att försämra förutsättningarna för rekonstruktion efter konkurs. Nuvarande förutsättningar för rekonstruktion genom konkurs behövs. Däremot finns det al] aniedning att inrikta ansträngningarna mot att förbättra möjiigheterna ti11 företagsrekonstruktioner totait sett. Inte minst gä11er det de former som kan användas utanför konkursinstitutet. Därvid är det eniigt vår mening Iämpiigt att frågor om viika former för företagsrekonstruktion som bör finnas och hur dessa ska11 förhåiia sig ti11 varandra förutsättningsiöst övervägs i ett sanlnanhang.

I fråga om konkurs bör det framhåiias att företagshypoteksrätten inte kan anses innehåiia sådana incitament att det framstår som gynnsamnare att rekonstruera företag först sedan konkurs inträffat. Det framgår av rättsfailet NJA 1982 s. 900. Samma bedömning har iagutskottet gjort i betänkandet LU 1983/84:36, s. 13. Bankerna har för övrigt medverkat ti11 att underiätta ackord genom att utveckia ett system för avveck- 1ing av egendom beiastad med företagshypotek, utan att rättighetsinnehavarens säkerhet urvattnas. Rättsfaliet NJA 1987 s. 105 utgör ett kraftigt stöd för detta systems användbarhet.

-200-

gankgrnas_krgditgp2f§lln1ng

Tanken att en omkastning av förmånsrättsordningen i sig

skulle medföra effektivare kredituppföljning från bankernas

sida är tveksam. Det är nog ofta så att leverantörerna är de första som känner av om ett företag är på väg in i en kris. Dessutom eftersträvar banker och andra kreditgivare självklart redan idag att minimera sina kreditförluster genom en effektiv och uppföljning av beviljade kredikreditbedömning ter.

Lögegarantifgngegs_framtid

Det bör understrykas att utredningen tillsattes i ett statsfinansiellt ansträngt läge och mot bakgrund av att lönegarantifondens ekonomiska ställning var svag. Det finns idag ett överskott i fonden. Finansieringen av fonden sker betydande arbetsivaravgift. Denna avgift räcker mer genom en särskild än väl till utbetalningarna från fonden. En omkastning av kan således inte heller motiveras av förmånsrättsordningen att ekonomiska ställning behöver stärkas. lönegarantifondens

ÃtQLQäEeLhSLi_UPEdEl_E9§“âE°I15_båd§.'li293'

Vi har medvetet i detta yttrande avstått från att polemisera mot de siffror som utredningsmannen lämnat om förslagets ekonomiska konsekvenser. bygger på lös grund och

Siffrorna

av synnerligen gissningar. Vi ger närmast intryck grova noterar att utredningsmannen inte ens lägger de besparingstal som anges till grund för sitt ändringsförslag.

-201-

Vi kan således inte finna att det föreligger nägra övertygande skäl att förändra förmånsrättsordningen på det sätt utredningen föreslår. Tvärtom skulle uñnskningen av företagshypotekets kreditvärde allvarligt försämra företagens situation och skulle därmed också få negativa följder för sysselsättningen. Vi avstyrker därför utredningsmannens förslag.

Särskilt yttrande av experten P.G. Persson

Utöver vad som anförts i det gemensamma särskilda yttrandet vill jag ur kreditgivarsynpunkt anföra följande:

§9mmsn£@£tni2s - Om förslaget genomföres kommer företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet att nñnska vilket 1 sin tur leder till en minskad kreditgivning mot företagsinteckning.

- Företagsinteckningens förmånsrätt framför lönefordringarna har inte inneburit någon konkursdrivande effekt vid kreditgivarnas val av åtgärd vid ekonomisk kris för kredittatagare. - Den ökade förlustrisken för bankerna kan inte förväntas medföra bättre kreditprövning och kredituppföljning.

fögetagsintegkgjgggr_sgm_kregitsäkgrget

Företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet minskade i början av 1970-talet i samma mån som anställningstryggheten

-202-

ökades och därmed uppsägningslönerna som då hade, liksom övriga lönefordringar, förmånsrätt framför företagsinteck-

ningar. Före införandet av 1974 års lag om anställningsskydd

räknade bankerna vid säkerhetsvärdering schablonmässigt, rekommendation av bankinspektionen, med att uppsägenligt ningslönerna som ekonomisk belastning före företagsintecksex veckors lön i det kreditsökande föreningarna utgjorde Sedan nämnda lag trätt i kraft fann inspektionen att taget. motsvarande schablonmässiga belastning borde uppgå till 5-6 månaders lön vilket avsevärt försämrade företagsinteckningarnas säkerhetsvärde. I syfte att förbättra kreditmöjligheterna för riksdagen år 1975 därför den ändföretagen genomförde ringen av förmånsrättsordningen som är den nu gällande. (Jfr propositionen 1975/76:12, s. 26).

Förmånsrätten prövades på nytt av riksdagen år 1984 (se LU 1983/84:36) varvid riksdagen, med åberopande av de motiv som anfördes för ändringen av förmånsrätten år 1975, inte fann anledning att ändra den bestående ordningen.

Härefter har det inträffat att andra typer av kreditsäkerheter har fått minskad relativ betydelse. Värdet på fastigheter som kreditsäkerhet, i synnerhet industrifastigheter, har särskilt i vissa delar av landet försämrats avsevärt och fastigheterna är ofta belånade så långt det går, varför fastighetspanter många gånger inte kan tillmätas någon större betydelse som kreditsäkerhet när det gäller nytillkommande företagskrediter. Borgensåtaganden i samband med sådana krediter förekommer visserligen, men tendensen är att borgen ett eller i ledande av exempelvis företags ägare personer befattning i företaget får allt mindre betydelse. Bankinspektionen har också i ett s.k. etikmeddelande från mars 1982 uttalat att bankerna bör iaktta försiktighet när det gäller att utnyttja s.k. ägarborgen. Denna utveckling har lett till att företagsinteckningar många gånger är den enda säkerhet

-203-

som finns att få, i vart fall när kredit skall lämnas till mindre, medelstora eller nystartade företag. Företagsinteckningar har därför kommit att få en mycket stor betydelse som kreditsäkerhet. Den nya lagstiftningen om företagshypotek har tillkommit mot denna bakgrund och understryker denna betydelse.

§onkgr§drivagdg4gf§ekt?

Utredningsmannen antar utan något belägg härför att bankerna med nuvarande förmånsrättsordning skulle ha ett intresse av att driva ett företag till konkurs när behov av rekonstruktion uppkommer. Detta är inte bankernas inställning. De har istället en klar ambition att undvika konkurs och medverka till rekonstruktion utan konkurs. Bankerna har t.ex. i stor utsträckning bidragit till att underlätta ackordsförfarande genom att vara ackordscentralerna behjälpliga med att utveckla ett system för avveckling av företagsintecknad rörelse utan att företagsinteckningshavarnas säkerhet urvattnas. Förfarandet har varit ägnat att minska deras intresse av att framtvinga en konkurs. Ett modellavtal för sådan avveckling har utarbetats inom Svenska Bankföreningen i samråd med justitierådet Gösta Nalin och har accepterats av ackordscentralerna.

E5£b§t£”£d_kL°2‘£P£51i£ Ecfl ££di£P£f§‘l"i"§1?

Det hävdas att en omkastad förmånsrättsordning skulle medföra ett incitament för bankerna till en bättre kreditprövning och kredituppföljning. Bankerna lägger självklart den största vikt vid såväl sin kreditprövning som sin kredituppföljning. Med de ökade kreditförluster bankerna har fått vidkännas under senare år har bägge dessa moment intensifierats i

-204-

bankverksamheten. Det är därför fåfängt att tro att t.ex. skulle kunna förbättras ytterligare till kredituppföljningen undvikande av konkurser enbart till följd av de större risker bankerna skulle utsättas för genom en ändrad förmånsrättsordning. Även med den mest effektiva kredituppföljning kan det inte undvikas att företag råkar i sådana krissituationer att en konkurs blir oundviklig. För att hejda ett sådant förlopp krävs insatser också från andra håll än bankerna. Leverantörerna bör ofta mycket tidigare än bankerna kunna uppmärksamma när ett företag får betalningsproblem. Leverantörerna har genomgående krav på mycket korta betalningstider och bör således snabbt kunna notera en utebliven betalning. T ex bör en bättre samordning kunna åstadkommas inom leverantörsföremellan faktureringen och marknadssidan, vilken senare tagen strävar efter att åstadkomma fortlöpande leverannaturligen ser. Det finns också skäl till att peka på att skattemyndigheterna borde kunna utnyttjas bättre i sammanhanget. Deras uppföljning av eftersläpningen i skattebetalningarna synes kunna förbättras i syfte att förebygga konkurser. De båda nu - leverantörer nämnda kategorierna och skattemyndigheter har ofta lättare än bankerna att uppmärksamma ekonomiska med tanke kortfristigheten i företagskriser på den relativa deras I detta sammanhang bör också beaktas att fordringar. företag mycket ofta så långt möjligt söker tillgodose sin bankförbindelse och därför hellre betalar till banken än till de andra borgenärskategorierna. Erfarenhetsmässigt tar ett som befinner sig i kris inte sällan kontakt med företag banken för att diskutera sin situation först sedan företaget hotas av leveransstopp.

Särskilt yttrande av experten Rolf Dahlgren

i allt väsentligt i de synpunkter som de Jag instämmer

-205-

sakkunniga samt experterna P.G. Persson och Anders Åberg redovisat i sitt gemensamma särskilda yttrande. Jag instämmer också i deras avstyrkande av utredningsmannens förslag och vill som skäl för det även anföra följande.

Utredningsmannens förslag syftar till att minska den attraktionskraft som konkursen påstås ha fått på grund av den statliga lönegarantin och det syftet skall uppnås genom att fordringar på produktiva löner - dvs. löner för sådant arbete som lagts ned på egendom som omfattas av företagshypotek och därigenom typiskt sett är till nytta för den som innehar företagshypoteket (se s. 138 i betänkandet) - ges bättre förmånsrätt än fordringar med säkerhet i form av företagshypotek, vilka fordringar i sin tur alltjämt skall ha bättre förmånsrätt än skattefordringar. Utredningsmannen har emellertid kraftigt schabloniserat begreppet produktiva löner (se s. 140 f i betänkandet) och vid den lagtekniska utformningen av sitt förslag gett begreppet en väsentligt vidare omfattning än den nyss angivna. Förslaget innebär nämligen att samtliga lönefordringar avseende tiden före ett beslut om konkurs och tiden efter beslutet om konkurs t.o.m. en arbetstagares andra uppsägningsmånad skall ges bättre förmånsrätt än fordringar ned säkerhet i form av företagshypotek, vilka fordringar såsom nyss sagts alltjämt skall ha bättre förmånsrätt än skattefordringarna.

Utformningen av lagförslaget innebär således att lönefordringar i stor omfattning ges bättre förmånsrätt än skattefordringar även i fall då lönerna inte alls avser arbete som lagts ned på egendom som omfattas av företagshypotek. Det rör sig inte bara om sådana lönefordringar som avser arbete som lagts ned på annat; framför allt rör det sig om dels alla de lönefordringar som avser sådan uppsägningstid under vilken något arbete inte utförts, dels alla de lönefordringar som avser företag som inte upplåtit företagshypotek i sin nä-

-206-

ringsverksamhet. I nu avsedda fall medför utredningsmannens således att lönefordringar ges bättre förmånsrätt än förslag trots att detta inte synes vara motiverat av skattefordringar det som utredningsmannen vill uppnå. Det har inte närsyfte mare utretts i vad mån det allmänna därigenom onödigtvis kommer att om konkursutdelning för sina skattefordgå miste min mening förefaller det dock uppenbart att ringar. Enligt ett av förslaget skulle leda till att det allgenomförande männa onödigtvis går miste om konkursutdelningar av ej obe-

tydlig storlek.

Ett av utredningsmannens förslag kommer förmodgenomförande att leda till en minskning av utbetalningarna från ligen lönegarantifonden. Det kommer emellertid också att i ungefär motsvarande mån leda till att det allmännas möjligheter att få konkursutdelning för sina skattefordringar kommer att minska. hänsyn till att lönegarantin i själva verket

Med

finansieras av arbetsgivarna genom deras lönegarantiavgifter, vilka till från tid till kan anpassas lönegarantifondens annan skiftande anser jag det från statsfinanutgiftsbehov, siell vara lämpligast att staten får behålla sina synpunkt nu gällande förmånsrättsordning relativt goda möjligenligt heter till konkursutdelning för skattefordringar.

-208-

Bilaga 1

Kommittédirektiv Eâä

Dir 1982:58

av den lönegarantin vid konkurs

Översyn statliga

Dir. 1982:58

Beslut vid regeringssummanträde 1982-01-28

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Eliasson, anför.

Gällande ordning

konkurs (ändrad senast Lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid att staten svarar 1979:344) trädde i kraft den l januari 1971. Lagen innebär i för betalning av de anställdas fordringar hos en arbetsgivare som har försatts konkurs. De fordringar som omfattas av lönegarantin är lönefordringar och andra ersättningar med förmånsrätt enligt l2§ förmånsrättslagen 12 eller 13 § i samma (1970:979), pensionsfordringar med förmånsrätt enligt lag och vissa konkurskostnader. Beträffande lön och annan ersättning på som har förfallit till grund av anställning gäller garantin endast fordringar och vidare betalning senare än ett år innan konkursansökningen gjordes med under en uppsägningstid av högst sex månader. För fordringar förmânsrätt enligt 12§ förmånsrättslagcn är garantin maximerad till ett om allmän belopp som motsvarar tolv basbelopp enligt lagen (1962:381) försäkring. Garantibeloppen betalas ut av länsstyrelserna. Förfarandet för av lönegarantifordringar är annars olika för ordinära resp. prövningen mindre konkurser. « l en ordinär konkurs utgår betalning endast för fordringar som har bevakats i konkursen. Konkursförvaltaren har därvid att utreda och pröva Förvaltaren skall snarast efter konkursbeslutet underrätta anspråken. länsstyrelsen om fordringar på lön under uppsägningstid, om fordringen bedömande är klar. Underrättelse bör under samma enligt förvaltarens l förutsättningar lämnas även om andra fordringar som omfattas av garantin. har blivit utdelningsgill. övrigt skall underrättelse lämnas när en fordran om en klar Samtidigt som förvaltaren lämnar underrättelse till länsstyrelsen fordran skall förvaltaren bevaka den för arbetstagarens räkning. att utreda l mindre konkurser ankommer det på kronofogdemyndigheten och pröva lönegarantianspråk. Den i konkursen utsedde förvaltaren skall

-209-

2 1 Bilaga anmäla kända löne- eller pensionsskulder till kronofogdemyndigheten. För konkursdomaren föreligger en skyldighet att sända underrättelse till kronofogdemyndigheten, om det finns anledning anta att fordran som omfattas av garantin kan göras gällande. finansieras genom en arbetsgivaravgift. Avgiften, som bönegarantin ursprungligen var 0,02 procent av lönesumman, har höjts successivt. Sedan den 1 januari 1979 utgår den med 0,2 procent av avgiftsunderlaget. Lönegarantilagen har ändrats vid flera tillfällen. Således har det maximala beloppet för betalning enligt lönegarantin höjts upprepade gånger. Från början var garantin begränsad till tre basbelopp. F.n. uppgår garantin, som jag tidigare har nämnt, till ett belopp motsvarande tolv basbelopp när det fordringar med förmånsriitt enligt 12 § förmånsrättslagen, dvs. gäller fordringar på lön och annan ersättning samt förfallna pensionsfordringar. När det gäller fordringar på framtida pension omfattar lönegarantin numera dessa utan någon beloppsbegränsning. Anledningen till dessahöjningar hari huvudsak varit de omkastningar i företrädesordningen mellan olika slag av fordringar som har gjorts och som har medfört att andra fordringar har fått företräde till utdelning i konkursen framför löne- och pensionsfordringar (se prop. 1971:107, lnU 18, rskr 221, prop. 1971:178, LU 26, rskr 353 och prop. 1975/76: 12, LU 5, rskr 115). År 1975 företogs också vissa ändringar i lönegarantisystemet. Ändringarna syftade främst till att få till stånd snabbare utbetalningar från garantin (prop. 1975f76:l9, lnU 25, rskr 119). Slutligen ändrades lönegarantilagen år 1979 som en följd av den nya ordningen för handläggning av mindre konkurser (prop. 1978/791105, LU 19, rskr 309). Under de första åren som lönegarantin gällde höll sig utbetalningarna av Iönegarantimedel på en relativt låg och konstant nivå. Därefter ökade emellertid utbetalningarna kraftigt. Efter en inte ovâsentlig minskning under budgetåret 1979/80 har under det sist förflutna budgetåret en kraftig ökning åter ägt rum. Utvecklingen framgår av följande sammanställning, som också redovisar de belopp som har återbetalats i form av utdelning i konkurs.

Under andra halvåret 1981 har utbetalningarna uppgått till 201,7 miljfkr.

-210-

Bilaga 1,

Utredningens uppgifter Systemet med en statlig lönegaranti vid konkurs har varit i kraft i ungefär tio år. Lönegarantireformen har inneburit en väsentlig trygghetsfaktor för de arbetstagare som drabbas av en arbetsgivares konkurs. Det är självfallet angeläget att systemet fungerar tillfredsställande och att alla åtgärder som kan vidtas för att förbättra systemet kommer till stånd. Även om erfarenheterna av lönegarantisystemet är i huvudsak goda, har under årens lopp aktualiserats en rad frågor och problem som motiverar att anförtros åt en lönegarantin nu utvärderas och ses över. Denna uppgift bör särskilt tillkallad utredare. Jag går nu över till att peka på några frågor som har berörts i olika sammanhang och som enligt min mening bör utredas och belysas närmare. En första sådan fråga är att utbetalningarna från lönegarantin har ökat som anmärkningsvärt under de senaste åren. Visserligen finns det faktorer åtminstone delvis kan förklara denna utveckling. En orsak bör givetvis vara av antalet konkurser som har inträffat. Andra den stora ökningen omständigheter av betydelse är att arbetstagarna har fått längre uppsägningsatt tider genom införandet av lagen (1974:12) om anställningsskydd, maximibeloppet successivt har höjts så att det numera utgör tolv basbelopp samt att löne- och pensionsfordringar genom ändringari förmånsrättslagen har fått en sämre förmånsrätt till utdelningi konkurs jämfört med vissa andra fordringar. Det har emellertid också påståtts att de ökade utbetalningarna från lönegarantin skulle bero på att det genom direkta oegentligheter och bristande kontroll skulle förekomma att utbetalningar sker felaktigt från lönegarantin. Denna fråga har berörts bl.a. i riksdagen (se mot. 1977/ 7811004, LU 1978/79219, rskr 1978/792309)och har uppmärksammats även i det arbete med frågor rörande ekonomisk brottslighet som på regeringens

uppdrag utförs av brottsförebyggande rådet (jfr justitieutskottets betänkan-

de 1980/81:21). Bland förfaranden som har uppmärksammats kan nämnas konstruerandet av s.k. personalbolag och anställning av närstående på mycket förmånliga villkor. Vidare har det påtalats att lönegarantin har kommit att få en annan användning än den som ursprungligen var tänkt (se bl.a. Ds A 1979:7). Lönegarantin har således medfört att konkurs många gånger framstår som ett förmånligt sätt inte bara för avveckling av ett företag som befinner sig på obestånd utan även för rekonstruktion av sådana företag genom att för tiden lönegarantin betalar en stor del av konkursboets driftskostnader efter konkurscn. Det har också gjorts gällande att lönegarantin kan bidra till att göra konkurs till en förmånligare åtgärd för rekonstruktion än andra

-211-

4 Bilaga 1 alternativ, såsom exempelvis ackord. l de fall där konkursalternativet väljs har konkursförvaltaren möjligheter att utnyttja det anstånd som lönegarantin medför för att undersöka olika alternativ att överlåta verksamheten till nya ägare. Detta kan i vissa fall vara angeläget från arbetsmarknads-. industri- eller regionalpolitiska synpunkter. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör utredaren undersöka om lönegarantin snedvrider valet av form för rekonstruktion av företag och, om så visar sig vara fallet, föreslå hur en snedvridning skall kunna undvikas. Enligt min mening är det vidare angeläget att de bakomliggande orsakerna till den ökning i utbetalningarna från lönegarantin som har förekommit närmare klargörs och analyseras så att man får ett underlag för att bedöma om kontrollen behöver göras effektivare eller om andra åtgärder behöver vidtas. Vid sina överväganden bör utredaren hålla i minnet att det alltid är en avvägningsfråga i vilken omfattning olika kontrollåtgärder bör sättas in och att kontrollapparziten inte bör vara vidlyftigare och dyrare än att den är ekonomiskt motiverad. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående gäller olika regler om hanteringen av lönegarantiärendena beroende på huruvida konkursen handläggs som en ordinär eller mindre konkurs. Fr.o.m. den 1 januari 1980 har omfattande ändringar av bestämmelserna om konkursförvaltning och tillsynen över konkursförvaltning genomförts. Bl. a. har ordningen för närmats till handläggningsformen i handläggning av mindre konkurser ordinära konkurser. En viktig nyhet därvid är att förvaltare sågott som alltid skall förordnas även i mindre konkurser. Vidare utövas tillsynen över numera i samtliga konkurser av kronofogdemyndighet i förvaltningen egenskap av tillsynsmyndighet. De nu redovisade ändringarna i reglerna om förvaltning i konkurser öppnar möjligheter att tillskapa en enhetligare ordning för handläggningen av lönegarantiärenden. Det bör därför ingå i utredningsuppdraget att undersöka om inte prövningen av alla sådana ärenden kan anförtros exempelvis konkursförvaltarna. En fråga som därvid särskilt måste uppmärksammas är att en ordning tillskapas som motsvarar den materiella prövning som kronofogdemyndigheterna f.n. gör. l det sammanhanget ligger det också nära till hands att överväga om inte kronofogdemyndigheternas i lönegarantiårenden skulle kunna förstärkas. Mot tillsynsbefogcnhetcr bakgrund av den diskussion som har förekommit om Iänsstyrelsernas medverkan som utbetalningsmyndighet i fråga om lönegarantin bör utredaren vidare undersöka om detta är en lämplig ordning eller om utbetalningarna bör handhas av någon annan myndighet. En annan fråga som jag har uppmärksammat och som har beröring med ordningen för utbetalningen av lönegarantimedel är att det råder en viss osäkerhet om hur långt utbetalningsmyndighetens skyldigheter sträcker sig

-212-

Bllaga 1

när det gäller att granska och rätta fel i utbctalningsbesked som konkursförvaltare lämnar till länsstyrelsen. Enligt min mening bör utbetalningsmyndigheten eller en tillsynsmyndighet med större befogenheter ha möjligheter att företa en materiell prövning och rätta till felaktigheter i dessa ärenden. Det är otillfredsställande att det råder osäkerhet på en så viktig punkt och frågan bör därför utredas närmare för att klarare regler skall kunna tillskapas. År 1975 vidtogs en rad ändringar i lönegarantisystemet i syfte att nedbringa handlåggningstiderna och därmed påskynda utbetalningarna från lönegarantin. Erfarenheterna visar emellertid att det, trots dessa ändringar, kvarstår en del problem när det gäller utbetalningen av lönegarantimedel. Det är framför allt konkursförvaltarna som upplever svårigheter i de fall då företag med tillgångar och med rörelsen i full drift går i konkurs. Problemet är att förvaltaren i konkursens inledningsskede har svårt att bedöma i vad mån man vågar använda konkursboets tillgångar för utbetalning av lönerna. Får förvaltaren inte göra det, är det svårt att fortsätta rörelsen. Önskemål har förts fram att konkursförvaltaren skall ges möjlighet att rekvirera lönemedel från länsstyrelsen eller förskottera lönerna ur konkursboet. l den praktiska tillämpningen har det förekommit att man har varit tvungen att tillgripa lösningar som delvis går vid sidan av den ordning som gällande lagstiftning anvisar för att klara av de här problemen. Utredaren bör mot denna bakgrund även gå närmare in på denna fråga. Enligt 12 § förmånsrättslagen och 13 § lagen om anställningsskydd gäller en avräkningsregel som innebär attfrån uppsägningslönen och därmed också från löncgarantin skall avräknas lön som arbetstagaren under uppsägningstiden har förvärvat i annan anställning som han skäligen har bort godta. Under senare tid har det i olika sammanhang påståtts att arbetstagare som under uppsägningstid uppbär lönegarantimedel skulle vara ovilliga att ta tillgängligt lämpligt arbete. Frågan har nyligen behandlats i riksdagen. I enlighet med vad som därvid uttalades (AU 1980/8123) bör det ingå i utredningsuppdraget att undersöka hur ifrågavarande regler fungerar i praktiken. Visar det sig att det finns behov av ändringar i reglerna, t.ex. en skyldighet för den som uppbär lönegarantimedel att vara anmäld som arbetssökande på den offentliga arbetsförmedlingen. bör utredaren lägga fram förslag till sådana. En utgångspunkt vid översynen av dessa regler bör vara att de skall tillämpas på samma sätt som bestämmelserna om lämpligt arbete i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. En fråga som i detta sammanhang också bör prövas är om avräkning bör ske även med inkomst av rörelse och ålderspension. Dessutom bör utredaren belysa hur reglerna om arbctstagarinflytande i samband med driftsinskränkningar och nedläggningar har kommit att påverka lönegarantin. Enligt ll § lönegarantilagen tillkommer rätten till betalning i princip

-213-

6 Bilaga 1 endast arbetstagaren och exempelvis inte den som har förvärvat lönefordringen från honom. Tidigare fanns bara ett undantag från denna regel. Detta undantag. som fortfarande gäller, innebär att garantin omfattar även lönefordran som efter konkursbeslutet har överlåtits till arbetstagarens fackliga organisation eller till en fond i vars förvaltning organisationen deltar. Efter 1975 års ändringari lönegarantilagen täcker garantin också bl.a. facklig medlemsavgift under förutsättning att avgiften före konkursen har innehållits men inte betalats ut av arbetsgivaren. Syftet med ändringen var att förhindra att arbetstagaren blir tvingad att betala sin medlemsavgift två gånger. Enligt gällande regler skall vidare länsstyrelserna vid utbetalning av garantibelopp fullgöra arbetsgivarens skyldigheter endast i fråga om skatteavdrag, beslut om införsel eller utmätning i lön och kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Någon skyldighet att medverka vid uppbörden av fackliga medlemsavgifter som avser tiden efter konkursen föreligger däremot inte. Denna fråga har uppmärksammats i en motion i riksdagen (mot. 1977/782614). l sitt av riksdagen godkända betänkande (AU 1978/79:5) har arbetsmarknadsutskottet uttalat att utskottet utgår från att också denna fråga tas upp till prövning i samband med en kommande översyn av lönegarantisystemet. Mot denna bakgrund bör frågan ingå i utredningsuppdraget. Slutligen vill jag peka på att det har förekommit vissa komplikationer i den praktiska tillämpningen av lönegarantin i fall med internationell anknytning. Det har framför allt varit frågan om situationer då konkurs har inträffat i Sverige och arbetstagarna har sysselsatts utomlands eller konkurs inträffat utomlands och arbetstagarna har varit sysselsatta i Sverige. Även dessa komplikationer bör uppmärksammas av utredaren. Vid uppdragets fullgörande bör utredaren samråda med de myndigheter och organisationer samt andra utredningar som berörs av uppdraget. Utredaren bör vidare undersöka vilka erfarenheter som man har i andra länder av lagstiftning inom förevarande område. Utredaren bör dessutom vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationcr och i förekommande fall annan berörd central :irbctstagarorganiszition med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter. Om utredaren föreslår ändringar av gällande ordning, bör förslagens kostnadskonsekvenser analyseras. Eventuella förslag bör utarbetas med beaktande av vad dåvarande chefen för budgetdepartementet den 13 mars 1980 har anfört i direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (dir. 1980:20). Utredaren bör särskilt uppmärksamma de möjligheter att göra besparingar som kan finnas. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartemcntet

-214-

Bilaga 1 alt tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av den statliga lönegarantin vid konkurs. att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt I utredaren. Vidarc hemställer jag att regeringen beslutar an kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

-215- Bilaga 2 Komentarer ti11 tabe11er m.m. 1 löpande text

-216-

Bilaga 2

Tabell 1

Källa: Kammarkollegiet, fondbyrån. Balans- och resultaträkningar avseende lönegarantifonden.

Anmärkningar: trädde i kraft den 1 januari 1971. Under a) Lönegarantilagen första halvåret 1971 utbetalades sammanlagt 1,8 miljoner i löpande penningvärde.

1986/87 års har beräknats med b) Beloppen enligt penningvärde i statistiska centralbyråns (SCB:s) konsuutgångspunkt mentprisindex (1949=100), totalindex och budgetårsmedeltal.

Tabell 2

Källor: SCB:s konkursstatistik och såvitt avser antalet företagskonkurser åren 1974-1981 statistik sannmnställd av Ackordscentralen för Västra Sverige, Göteborg.

Anmärkningar:

a) Enligt SCB:s konkursstatistik avseende åren 1982-1987 avses med företagskonkurser sådana konkurser som gäller företag som ingår i det av SCB förda centrala företags- (CFAR). Företagen i CFAR har och arbetsställeregistret vidare till de företag som redovisar anställd begränsats personal till riksskatteverket eller mervärdespliktig omsättning till mervärdeskatteadministrationen. I princip detta att företag utan anställda med verksamhet betyder

-217-

Bilaga 2

inom inte mervärdespliktiga branscher eller med en omsättning lägre än den mervärdespliktiga (som regel 10 000 kr/år) inte finns med i CFAR.

b *aSCB:s konkursstatistik är inte direkt jämförbar med statistiken från Ackordcentralen för Västra Sverige avseende antalet företagskonkurser. Den senare statistiken anger - enligt SCB - ett i förhållande till SCB:s statistik ca 10 1 lägre antal. Det beror på att Ackordscentralens statistik inte omfattar alla s k enskilda näringsidkare.

Tabell 3

Källor: a) Uppgifterna om utbetalade garantibelopp har hämtats från de balans- och resultaträkningar som upprättats av kammarkollegiet, fondbyrån, avseende lönegarantifonden.

b) Uppgifterna om konkurser har hämtats från SCB:s konkursstatistik.

Anmärkningar:

a) Uppgifterna om antalet anställda avser årspersoner vilket innebär betydligt fler huvuden. Genom utredningens enkät till länsstyrelserna framkom att antalet arbetstagare uppgick år 1982 till ca 34 000 (Ds A 1983:15 s. 30). Med hänsyn härtill och till att antalet årspersoner enligt konkursstatistiken för åren 1982 och 1987 uppgick till 23 000 resp. 14 900 kan antalet arbetstagare för år 1987 uppskattas till drygt 20 000.

-218-

Bilaga 2

b) Antalet kontrolluppgifter upprättade vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län beträffande arbetstagare som åren 1971 - 1985 erhållit betalning enligt garantin tyder på att antalet anställda som nuförtiden uppbär betalning enligt garantin är större än i början av 1970-talet.

Tabell 4

Källa: Statistiska neddelanden, R 1983:5, Inteckningar år 1982, s. 17, tab. 4, utgivna av SCB, enheten för rätts- och socialstatistik.

Anmärkningar: a) Uppgifterna om antalet beviljade inteckningar har inhämtats beträffande år 1982 från ovannämnda meddelande R 1983:5 s. 16 tab. 3 C och beträffande år 1987 från inskrivningsmyndighetens för företagsinteckning kansli.

b) 1982 års har beräknats med utgångspunkt i penningvärde SCB:s konsumentprisindex (1949=100), totalindex och årsmedeltal.

Tabell 5

Källor: a) Bankaktiebolagen, Fondkommissionärerna, Fondbörsen och VPC 1986. Sveriges officiella statistik. Bankinspektionen, s. 17, tab. A.

b) Sparbankerna 1986. Sveriges officiella statistik. SCB, s. 9, tab. A.

-219-

Bilaga 2

c) Föreningsbankerna år 1986. Statistiska uppgifter meddelade av Sveriges Föreningsbankers Förbund, s. 5, tab. 1.

Anmärkning: Uppgiften om antal utländska banker, se publikationen under a) s. 8.

Tabell 6

Källa: SCB:s särskilda undersökning utförd av företagsregisterenheten i Örebro på lönegarantiutredningens uppdrag.

Anmärkning: Som påpekats under tab. 3 innebär uppgifterna om antalet årspersoner betydligt fler huvuden.

Tabell 7

Källa: SCB:s särskilda undersökning utförd av företagsregisterenheten i Örebro på lönegarantiutredningens uppdrag.

-220- Bilaga Z Tabell 8 Källa: SCB:s konkursstatistik. Anmärkning: Tabell 8 A Samtliga näringsidkare fördelade efter antalet anställda ârspersoner i olika storleksgrupper

Tabell 9 Källa: SCB:s konkursstatistik.

-221- B11aga 2 Anmärkning: Beträffande uppgiften att drygt hä1ften av samt11ga konkurser varit ti11gångs1ösa, se Rättsstatistisk årsbok 1983 - 1987, uppgifterna om upphörda konkurser vid tingsrätterna. Tabe11 10 Kä11a: Riksskatteverkets indrivningsstatistik.

-223- BHaga 3 Lönegarantifondens stä11n1ng

-224-

Bi1aga 3

stä11ning åren 1970/71 - 1986/87. Utdrag Lönegarantifondens ur ba1ans- och resu1taträkningar. Mi1j0ner i Iöpande penningvärde

Utbetalningar Uppburna Lönega- Utgående Budgetår t111 arbetsta- konkurs- rantiav- ba1ans gare utde1- gifter ningar 2 3 4 5 1

1974/75 34,1 + 1,1

1977/78

1983/84 654,8 99,3 607,9 + 183,5 1984/85

708,5 121,7 764,9 + 388,5 1985/86 1986/87 572,6 135,8 816,3 + 803,6

Kä11a: Kammarko11egiet, fondbyrån.

Underskotten har täckts genom rör1iga krediter Anmärkning:

hos riksgä1dskontoret.

-225- Büaga 4 Kreditmarknadsstatistik

-226-

Bilaga 4

KREDITMARKNADSSTATISTIK

Källor:

6.4.2 Kreditmarknaden åberopade statistiken har Den i avsnitt hämtats från följande publikationer:

Fondkommissionärerna, Fondbörsen och VPC Bankaktiebolagen, 1986. officiella statistik. Bankinspektionen (cite- Sveriges ras Bankaktiebolagen 1986).

1986. officiella statistik. Statistiska Sparbankerna Sveriges centralbyrån (citeras Sparbankerna 1986).

år 1986. Statistiska uppgifter meddelade av Föreningsbankerna Sveriges Föreningsbankers Förbund (citeras Föreningsbankerna 1986).

avseende tidigare år (citerade på Myssnämnda publikationer motsvarande sätt).

och finansföretag 1986. Statistiska meddelanden Finansbolag K 14 SM 8701 och samma publikation avseende år 1984 och 1985 (citeras Finansbolag 1986, 1984 resp. 1985).

-227- Bi1aga 4 Närmare om den åberopade bankstatistiken: Tabe11 A Kreditinstitutens ande1ar av finanssektorns ti11gångar. Procent.

Kä11a: Bankaktieboiagen 1985 s. 7.

Anmärkningar: a) Uppgifterna i tabe11en är exk1. riksbanken. Börsaktierna marknadsvärderade.

b) Pre1iminära uppgifter beträffande år 1985.

c) Med finansföreta avses finansbo1ag och andra företag som agnar sig åt finansieringsverksamhet. d) Melianhandsinstitut är sådana finansinstitut vars främsta Tunition ar att ?ormed1a krediter från andra finansinstitut ti11 de stat1iga 1åntagarna (hushåll, företag osv.). Exempe1 på me11anhandsinstitut är Skeppshypotekskassan, Hypoteksbanken, Svenska Bostadsfinansierings AB.

-228-

Bilaga 4

Tabell B totala utlåning vid 1985 års slut Bankgruppernas fördelad på låntagarkategori. Procent

Sektor Affärsbanker Sparbanker Förenings- Summa banker

2 3 4 5 1

3 3 2 3 Offentlig sektor Företag kronor 32 22 18 28 svenska 28 9 4 22 utländsk valuta 29 63 76 41 Hushåll 8 3 0 6 Övrigt

100 100 100 100 Suurna

Källa: 1985 s. 13, tab. G. Sparbankerna Anmärkning: Hushåll inkluderar även personliga företagare.

-229-

Bilaga 4

Tabell c Bankernas utlåning till allmänheten, beviljat belopp (för byggnadskrediter disponerat belopp). och ställda garantier vid 1986 års slut. Fördelning efter säkerhetens art. Hiljarder kronor

Form av säker- Bankaktie- Spar- Förenings- Sunla het bolagen bankerna bankerna 1 2 3 4 5

Byggnadskrediter 15,9 9,1 1,6 26,6 övriga krediter 377,0 108,9 24,2 510,1 Därav - mot företags-

Källor: Bankaktiebolagen 1986 s. 19, Sparbankerna 1986 s. 23 och Föreningsbankerna 1986 s. 26 och 27.

Anmärkningar:

a) vid 1982 års slut uppgick utlånat belopp not säkerhet i företagsinteckning till 49,5 miljarder kronor (se Bankaktiebolagen 1982 s. 16, Sparbankerna 1982 s. 25 och Föreningsbankerna 1982 s. 26 och 27).

b) Beträffande fördelningen av utlåningen på olika säkerhetsslag, se bankinspektionens cirkulärskrivelse 1981:17, 1981-12-15, dnr 1548/81-R.

Q ;._‘

2_.=~,a-.m.. .

-230-

,1._.,-_,_..__..._,1_..:...~.-

Bilaga 4

Tabell D Bankernas kreditförluster åren 1981 - 1985,

miljoner

1981 1982 1983 1984 1985 1986 Bank

Bankaktie- 353,8 1 403,8 1 285,9 1 997,9 1 254,8 1 960,5 bolagen

Sparbankerna 75,6 131,9 205,0 397,6 624,8 27,5

Föreningsbankerna 19,7 12,6 14,4 22,5 60,1 64,4

Summa 401,0 1 492,0 1 432,2 2 225,4 1 712,5 2 649,7

Källor: 1985 s. 32 och 33 samt 1986 s. 32 och 33, Bankaktiebolagen 1985 s. 27 och 1986 s. 25 samt Föreningsbankerna Sparbankerna 1982, 1983 och 1984 s. 24 - 25 samt 1985 och 1986 s.

1981,

Anmärkningar: är uppgifterna för åren a) Beträffande föreningsbankerna 1981-1984 inte helt jämförbara med uppgifterna för åren 1985 och 1986 på grund av ändrade redovisningsprinciper. år 1986 på 2 649,7 miljoner motsvarar b) Kreditförlusterna 0,5 % av den sammanlagda utlåningen på 536 738,7 mi1joner och 13,2 % av de sammanlagda rörelsekostnaderna på 20 028,0 miljoner

-231- BHaga 4 TabeH E Uppgifter beträffande finansföretagens tiHgångar åren 1981 - 1986, miIjarder kronor

KäHor: Finansbo1ag 1984, 1985 och 1986.

-233- Bfiaga 5 Exempel på avtal vid rekonstruktionsfall

...‘..v\.,:.,

_. -234-

Bilaga 5

på köpeavtal mellan ett konkursbo och en förvärvare Exempel av konkursboets rörelse

KÖPEAVTAL

Mellan Ettan AB:s konkursbo, nedan kallat konkursboet, och har denna dag följande avtal Tvåan AB, nedan kallat köparen, träffats.

1. Konkursboet överlåter i befintligt skick per den 15 september 1987 till köparen konkursboet tillhörig egendom enligt följande: a. Kvarvarande å Depositioner enligt bilaga 5 belopp av upprättad konkursbouppteckning.

b. Kvarvarande å Personallån enligt bilaga 6 av belopp upprättad konkursbouppteckning.

c. Kvarvarande del av Förskott enligt bilaga 7 av upprättad konkursbouppteckning.

d. Kvarvarande del av Reseförskott enligt bilaga 8 av upprättad konkursbouppteckning.

e. Konkursboets varulager vid tillträdestidpunkten jämte inneliggande orderstock.

f. Maskiner och inventarier enligt bilaga 10 av upprättad konkursbouppteckning exklusive egendom

inköpt mot äganderättsförbehåll.

Aktier å nominellt 75 000 kronor i dotterbolaget AB g. Trean.

-235-

Bilaga 5

Konkursboets rätt till användandet av varumärket X.

Konkursboets rätt till maskiner och inventarier inköpta mot äganderättsförbehåll från Maskin AB, restskuld 10 000 kronor jämte ränta, och Inventarier AB, restskuld 15 000 kronor.

Köpeskillingen uppgår till FYRAM1LJONERETTHUNDRAÅTTIOTUSENSEXHUNDRAÅTTIOFEM (4 180 685:--) KRONORjämte tillkommande ränta på skulderna till Maskin AB och Inventrier AB Mervärdeskatt utgår ej då överlåtelsen avser totalöverlåtelse av konkursboets egendom.

Köpeskillingen erlägges i sin helhet kontant den 1 oktober 1987.

Vid senare likvid tillkommer ränta efter gällande diskonto ned tillägg för 4 %.

Äganderätten till egendomen övergår på köparen först sedan köpeskillingen enligt punkt 2. ovan i sin helhet erlagts samt de med detta avtal förenade godkännandena erhållits.

Köparen garanterar fortsatt anställning för minst 45 av gäldenärbolagets anställda. Överenskommelse skall därvid träffas av köparen med respektive fackförbund. De anställdas löner skall utgå av lönegaranti under återstående uppsägningstid, varefter återanställning av aktuella anställda sker successivt.

-236-

Bilaga 5

Köparen äger nyttja gäidenärsbolagets förhyrda 1oka1er under den återstående av hyresvärden med förmånsrätt jäm1ikt 5 S 1. förmånsrättslagen (1970:979) bevakade tiden 15 september - 30 november 1987, varefter köparen från och med den 1 december 1987 svarar för betalning av hyra.

All fakturering, som avser utgående varu1everanser före ti11trädestidpunkten, ti11fa11er konkursboet.

8. Å konkursboet debiterade ut1ägg avseende omkostnader och varu1everanser samt av konkursboet gjorda för sådana omkostnader och varuieveranser utiägg avseende tiden från och med tiilträdestidpunkten åvi1ar beta1as av köparen till köparen respektive konkursboet.

Omkostnads- och varufakturor som ankommit till konkursboet från och med den 26 september 1987, beta1as av köparen.

10. Provisionssku1der utöver 75 000 kronor, som beräknats âviia konkursboet per ti11trädestidpunkten, beta1as av köparen.

ll. utstä11er ny bankgaranti å 115 000:-- Köparen kronor ti11 förmån för Försä1jning Bil AB, vi1ken skall ersätta en av konkursboet utbankgaranti stä11d å samma be1opp.

fu11 utdelning till Storstads- 12. Köparen garanterar banken med undantag för de fordringar, där banken har garantier utstä11da av staten.

-237- Bi1aga 6 Betänkanden, annan litteratur och rättsfaH som åberopats

-238-

Bilaga 6

Betänkanden SOU 1969:5 Utsökningsrätt IX. Förmånsrättsordning m.m. Förslag av Iagberedningen SOU 1979:91 Företags obestånd. Samordning av statiiga Deibetänkande av företagsobe-

åtgärder. st ndskommittên

SOU 1981:72 Att avveckia en kortsiktig stödpoiitik.

Betänkande av industristödsutredningen

SOU 1982:62 Avveckling av statiiga fonder. Delbetänkande av utredningen angående översyn av den statliga fondförvaltningen m.m.

SOU 1986:9 Ny 1önegaranti1ag. Betänkande av lönegarantiutredningen SOU 1987:10 Indrivningsiag m.m. Betänkande av skatteindrivningsutredningen SOU 1987:29 Stöd till näringslivet. Kreditgarantiutredningen

Ds Ju 1975:4 och förmånsrätt för före- Lönepriviiegium tagsinteckning. Lagförslag av utredningen ang. företagsinteckning och rådrumsstöd m.m. OS A 1979:7 Beta1ningsinstä11e1se Promemoria utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementet. November 1979

Ds I 1981:25 Bankernas roll i industripoiitiken. Rapport från en arbetsgrupp inom industridepartementet Ds A 1983:15 i iönegarantisystemet. Deibetän- Ändringar kande avgivet av Iönegarantiutredningen

Os A 1987:7 0bjektanstä11ning m.m.

-239-

Biiaga 6

Annan iitteratur

Gregow Gregow, Torke1. Är skatter aiitför gynnade vid indrivning av fordringar? Festskrift ti11 Henrik Hessler. Rättsvetenskapiiga studier i civiirätt och processrätt. Faiköping 1985, s. 200 ff

Håstad, Sakrätt Håstad, Torgny. Sakrätt. Avseende lös egendom. Tredje, omarbetade uppiagan. Lund 1986

Håstad - Lam- Håstad, Torgny - Lambertz, Göran. bertz i SvJT Förbättring av företagsintecknad egendom 1985 under konkurs. Några föijdfrågor i ansiutning ti11 det s.k. Minitube-må1et. SVJT 1985 S. 257 ff

Konkurs och Konkurs och ackord. Utgiven av ackord riksskatteverket. Stockho1m 1981

Konkursutred- Konkursutredningen. SIND 1985:7. Statens ningen industriverk

Lunning Lunning, Lars. Anstä11ningsskydd. Kommentar ti11 anstä11ningsskydds1agen. Sjätte omarbetade upplagan. He1singborg 1984

Moberg i SvJT Moberg, Anna. FRYS INTE! - Förs1ag ti11 1988 praktiskt ti11ämpbara förkovransregier vid företagshypotek. SVJT 1988 s. 108 ff.

Haiin - Rydin Nalin, Gösta - Rydin, Bengt. Förmånsrätts- 1ag, iönegaranti, kvittning mot 1ön m.m. Andra, omarbetade upp1agan ombesörjd av Gösta Naiin. Lund 1982

-240-

Bi1aga 6

Heiamson He1amson, Lars. Konkurs. Sjunde uppiagan. Andra tryckningen, Lund 1980

Hühelmsson i Hi1he1msson, Arne. Skatten dominerar ej TSA 1986 Iängre konkursen. TSA 1986 s. 334 ff

Ni1he1msson i Hi1he1msson, Arne. Den statliga Iönegarantin SvJT 1988 vid konkurs. Några svårbedömda typfall. SvJT 1988 s. 1 ff

Zethraeus Zethraeus, Sten Åke. Arbetsrätten vid arbetsgivares konkurs. Festskrift ti11 Sveriges Advokatsamfund 1887 - 1987. Rättsvetenskap1iga studier. Falköping 1987, s. 581 ff

Rättsfall

Inom parentes anges var rättsfaiiet behandlas.

NJA 1979 s. 253 (2.1) NJA 1982 s. 900 (6.4.S, 7.2, 8.8 och särski1t yttrande av Brorsson m.f1.) NJA 1985 s. 50 (8.7) NJA 1987 s. 105 (särski1t yttrande av Brorsson m.f1.) NJA 1987 s. 164 (1.3.3)

RH 1986/53 (1.3.3)

RIC 8/83 RIC 30/83 RIC 4/85 I RIC 33/86

KUNGLBIBL

1988°0515

STOCKHOLM

Statens 1988

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlänningslagsstiftningen. A. Kortare vKnIan.A.

øwwr

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? A Kunskapsovertbring genom företagsutveckling. UD. Sameratt och sameting. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. l. Frihet fran ansvar. Ju.

sawøsøw

En ny skyddslag. F6. Sverigeinformation och kulturutbyte. UD. Rätt adress. Fi. öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret. F6. Handel med optioner och terminer. Fi.

G355

Översyn av bostadsrattslagen m.m. Bo. Medborgarkommissionms rapport om svensk vapenexport. SB. 5 SÄPO - Säkerhetspolisen: inriktning och organisation. Ju. Reklamskatten. Pi.

5; Rapport av den parlamentariskt: kommissionen

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands- och biståndsinformation. UD.

$5 En förändrad ansvarsfördelning och styrning pd

skolområdet. U. 3 Ny taxeringslag - Refomremd skatteprocess. Del l. Fi 5 Ny taxeringslag - Reformerad skatteprooess. Del 2. Fi. 3 SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljtkiktig teknik. UD. Lotten i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C.

58$?

Frikommunförsöket. C. Ixsnegarantin och fömtånsrlttsordningen - om lonegarantins betydelse för det ökade antalet fdrelagskonkurser. A.

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Industridepartementet

rapport om svensk vapen- Provning och kontroll i internationell samverkan. [6] Medborgarkontmissionens export. [15] Civildepartementet Justitiedepartementet Förnyelse och utveckling. [25] Samerätt och sameting. [5] Frikommunförsöket. [26] Frihet från ansvar. [7] SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisation. [16] Rapport av den parlamentariskt: kommissionen med anledning av mordet pâ Olof Palme. [18]

Utrikesdepartementet Kunskapsoverforing genom iöretagsutveckling. [4] Sverigeinformation och kultursarrtarbete. [9] U-lands- och biståndsinformation. [19] SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. [23]

Försvarsdepartementet E Y Skyddslag- (81 Civil personal i försvaret. [12]

Finansdepartementet Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. [21] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22]

Utbildningsdepartementet öppenhet och minne. [l l] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolornrMet. [20] Lotteri i radio och TV. [24]

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av utlänningslagstiftrtingen. [1] Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - olycka eller arbetsrni|jöbrott?[3] Lönegarantin och förmânsrättsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. [27]

Bostadsdepartementet Översyn av bostadsrättslagcn m.m. [14]

array

«›..:.1'CA*°

ALLMÄNNA FÖRLAGET

|SBN 91-38-10168-8 lSSN 0375-250X