Domstolarna inför 2000-talet D. B,arbetsuppgifter och förfaranderegler. Lagtext, specialmotivering och bilagor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

OM

STQLARNA

IN F OR

ZOOO-TALET

ARBETSUPPGIFTER OCH FÖRFARANDEREGLER DEL B

Lagtext, specialmotiveñng och bilagor

SM

Betänkande av domstolsutredningen

Statens offentliga utredningar

W525

1991:106

§5

Justitiedepartementet

Domstolarna

inför

2000-talet

Arbetsuppgifter och förfaranderegler

Del B

Lagtext, specialmotivering och bilagor

Betänkande

av domstolsutredningen

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också uppdrag av regeringskansliets törvaltningskontor ombesöxjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adressz Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-10945-X Graphic Systems AB, Göteborg 1991 ISSN 0375-25OX

SOU 1991:106

Innehåll

Del B

Författningwrslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om förfarandet i mål i ñrvaltningsdom-

stol och i vissa mål i allmän domstol domstolsför-

farandelag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 23 . . . . . Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 28 . . . . . . . Förslag till lag om ändring i ärvdabalken 57

Förslag till lag om ändring i brottsbalken 63 . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 77 . . . . . . Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 160 . . . . .

Förslag till lag om ändring i lagen 1845:5O 1

s. om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9. Förslag till lag ändring i lagen 1927:85 om om dödande av förkommen handling 170 . . . . . . . . . . . . . 10. Förslag till lag ändring i lagen 1928:281 allom om männa arvsfonden 171

11. Förslag till lag om ändring i lagen 1963:193 om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang.

verkställighet av straff m.m. 172 . . . . . . . . . . . . . . . . 12. Förslag till lag om ändring i lagen 1970:741 om statlig lönegaranti vid konkurs 176 . . . . . . . . . . . . . . . 13. Förslag till lag om ändring i lagen 1971:289 allom männa förvaltningsdomstolar 177 . . . . . . . . . . . . . . . . 14. Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen 1972:429 184

15. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

1973:349 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . c . 16. Förslag till lag ändring i vapenlagen 1973:1176 187 om . 17. Förslag till lag ändring i lagen 1974:202 beom om räkning av strafftid 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18. Förslag till lag om ändring i lagen 1974:203 kriom minalvård i anstalt

19. Förslag till lag ändring i bevissäkringslagen om 1975:1027 för skatte- och avgiftsprocessen 192 . . . . . .

4 Innehåll SOU 1991:106

20. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

1975:1385 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21. Förslag till lag om ändring i lagen 1976:206 om fel-

parkeringsavgift 1 99

22. Förslag till lag om ändring i lagen 1976:371 beom handlingen av häktade och anhållna m.m. 200 . . . . . . . . 23. Förslag till lag om ändring i körkortslagen 1977:477 201

24. Förslag till lag om ändring i passlagen 1978:302 204 . . . 25. Förslag till lag om ändring i lagen 1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet 207 . 26. Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen

1979:189 21 1

27. Förslag till lag om ändring i renhållningslagen

1979:596 2 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28. Förslag till lag om ändring i lagen 1980:11 om tillsyn

över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. 213 . . . . . . . . 29. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980:100 214

30. Förslag till lag om ändring i lagen 1981:131 om kallelse på okända borgenärer 216 . . . . . . . . . . . . . . . 31. Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen

1982:1080 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32. Förslag till lag om ändring i lagen 1984:81 om fastig-

hetsmäklare 219

33. Förslag till lag om ändring i lagen 1985:146 om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 220

34. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen

l987:10 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35. Förslag till lag om ändring i lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36. Förslag till lag om ändring i konkurslagen 1987:672 225

37. Förslag till lag om ändring i lagen 1987:773 om fri-

tidsbåtsregister 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38. Förslag till lag om ändring i församlingslagen

1988:180 256 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39. Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

1988:534 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1989:14 om er-

kännande och verkställighet av utländska vårdnadsav-

göranden m.m. och om överflyttning av barn 259 . . . . . . 41. Förslag till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324 260

42. Förslag till lag om ändring i lagen 1990:746 om be-

talningsföreläggande och handräckning 261 . . . . . . . . . . 43. Förslag till lag om ändring i kommunallagen

1991:900 263

SOU 1991:106 Innehåll 5

SPECIALMOTIVERING TILL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGEN

Förslaget till lag om förfarandet i mål i förvaltnings-

domstol och i vissa mål i allmän domstol d0mstolsför-

farandelag 265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken 296 . . . . Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 297 . . . . . . Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 306 . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 308 . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 318 . . . . . Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 332 . . . . Förslaget till lag om ändring i lagen 1845 :50 1 s. om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva 333 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i lagen 1927:85 om dödande av förkommen handling 334 . . . . . . . . . . . . . 10. Förslaget till lag om ändring i lagen 1928:281 allom männa arvsfonden 334 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11. Förslaget till lag om ändring i lagen 1963:193 om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

ang. verkställighet av straff 334 m.m. . . . . . . . . . . . . . 12. Förslaget till lag ändring i lagen 1970:741 om om statlig lönegaranti vid konkurs 336 . . . . . . . . . . . . . . . 13. Förslaget till lag om ändring i lagen 1971:289 allom männa förvaltningsdomstolar 336 . . . . . . . . . . . . . . . . 14. Förslaget till lag ändring i rättshjälpslagen om 1972:429 338 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15. Förslaget till lag ändring i lagen 1974:203 om om kriminalvård i anstalt 338 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16. Förslaget till lag om ändring i bevissäkringslagen

1975:1027 för skatte- och avgiftsprocessen 339 . . . . . . 17. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

1975:1385 340 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18. Förslaget till lag om ändring i lagen 1976:206 felom parkeringsavgift 341 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19. Förslaget till lag om ändring i körkortslagen

1977:477 342 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20. Förslaget till lag om ändring i passlagen 1978:302 343 . . 21. Förslaget till lag ändring i lagen 1978:801 om om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet 344 . 22. Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen

1979:189 345 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll SOU 1991:106

23. Förslaget till lag om ändring i lagen l980:ll om till-

syn över hälso- och sjukvårdspersonalen 346 . . . . . . . . . 24. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

1980:100 346 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25. Förslaget till lag om ändring i lagen 1981:131 om

kallelse på okända borgenärer 346 . . . . . . . . . . . . . . . 26. Förslaget till lag om ändring i lagen 1985:146 om av-

räkning vid återbetalning av skatter och avgifter 347

27. Förslaget till lag om ändring i lagen 1987:232 om

sambors gemensamma hem 347 . . . . . . . . . . . . . . . . . 28. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen 1987:672 348

29. Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:746 om

erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsav-

göranden m.m. och om överflyttning av barn 359 . . . . . . 30. Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

1990:324 359 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31. Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:746 om

betalningsföreläggande och handräckning 359 . . . . . . . .

BILAGOR

Bilaga Kommittédirektiv Dir. 1989:56 363 . . . . . . . . . .

Bilaga Kommittédirektiv Dir. 1991:54 393 . . . . . . . . . .

Bilaga Domstolsverkets personalprognos för tingsrätter i

olika storleksgrupper 395 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga Sammanfattning av utredningens undersökning om

tillämpningen av förvaltningsprocesslagen 399 . . . . . Bilaga Undersökning av hur kostnadsreglema i 15, 20,

21, 24 och 26 §§ FPL tillämpas 455 . . . . . . . . . . . Bilaga Undersökning av bötesbrottmål 457 . . . . . . . . . o c

SOU 1991:106

Författningsförslag

SOU 1991:106

Författningsförslag

Förslag till

Lag om förfarandet i mål i förvaltningsdomstol

och i vissa mål i allmän domstol domstols-

förfarandelagen

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller handläggningen av mål i regeringsrätten, kammarrätt och länsrätt samt i försåkringsöverdomstolen. I tingsrätt gäller lagen handläggningen av mål beträffande vilka så bestäms genom lag. Om tingsrättens beslut överklagas gäller lagen även i hovrätten och högsta domstolen. I fråga om domstolarna och domare gäller i allmän domstol l 3 kap. och 4 kap. l 11 §§ om - rättegångsbalken. I fråga om domförhet gäller balkens bestämmelser för tvistemål. Bestämmelser om domstolars handläggning av administrativa ärenden finns i förvaltningslagen 1986:223.

2 § Om lag innehåller en bestämmelse som avviker från denna en annan lag, gäller den bestämmelsen.

Hur förfarandet vid domstolen inleds

3 § Den som vill inleda ett förfarande vid domstolen genom ansökan, överklagande, anmälan, underställning eller annan åtgärd skall göra detta skriftligt.

4 § En ansökan eller ett överklagande av en enskild part skall innehålla uppgift om partens yrke samt personnummer eller organisationsnummer, 2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall

10 Författningsförslag sou 1991:106

annan adress där han kan anträffas för delgivning stämningsgenom man, 3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen, dock att nummer avseende hemligt telefonabonnemang behöver endast uppges om domstolen begär det, samt 4. förhållanden i övrigt betydelse för delgivning med honom. av Förs den enskildes talan av ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter lämnas även om denne. Har den enskilde utsett ett ombud att företräda honom, skall ombudets postadress och telefonnamn, nummer anges. En ansökan eller ett överklagande skall dessutom innehålla uppgifter om en enskild motpart, om sådan finns, i de hänseenden som anges i första och andra styckena. Uppgift om motpartens eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för sökanden eller klaganden. Saknar motparten känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detta. Uppgifterna skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till domstolen. Ändras något dessa förhållanden av eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till domstolen.

5 § Den som inleder förfarandet i domstolen skall ange vad han yrkar samt de omständigheter han åberopar till stöd för yrkandet. I ett överklagande skall dessutom anges det beslut som överklagas. En sökande eller klagande skall vidare de bevis han vill uppge som åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.

6 § Ett överklagande skall ges in till den myndighet har meddelat som

det beslut som överklagas. Överklagandet skall ha kommit in inom

tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Ett beslut genom vilket allmän domstol avgjort ett mål skall dock överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet. Den myndighet som har meddelat beslutet prövar överklagandet om har kommit in i rätt tid. Har det kommit för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer tredje stycket. av

Överklagandet skall inte avvisas, förseningen beror på att

om myndigheten har lämnat klaganden en felaktig underrättelse hur om man överklagar. Det skall inte heller avvisas, om det inom tiden för överklagande har kommit in till den domstol skall pröva som överklagandet. I ett sådant fall skall domstolen sända överklagandet vidare till den myndighet har meddelat beslutet och samtidigt som lämna uppgift om vilken dag det kom in till domstolen.

SOU 1991:106 Författningsförslag 11

Om överklagandet inte avvisas enligt denna paragraf, skall den myndighet har meddelat beslutet överlämna det och övriga som handlingar i ärendet till den domstol som skall pröva överklagandet. Detta gäller dock inte om överklagandet förfaller enligt 28 § förvaltningslagen 1986:223.

7 § Om den skrivelse genom vilken förfarandet inleds innehåller brister, får domstolen förelägga parten att inom viss tid avhjälpa bristerna. Detsamma gäller om föreskriven avgift inte har betalats. Om målet inte kan prövas i sak utan att föreläggandet följts, skall parten upplysas om detta.

8 § Målet skall inte tas upp till prövning i sak om en ansökan eller ett överklagande eller någon annan åtgärd genom vilken förfarandet inletts inte har gjorts inom föreskriven tid. Har målet inletts genom en ansökan eller ett överklagande skall det inte tas upp till prövning i sak om ansökningen eller överklagandet inte uppfyller föreskrifterna i 4 såvida inte bristen är av ringa betydelse för frågan om delgivning, eller 2. om ansökningen eller överklagandet har så stora brister att det inte kan ske någon prövning i sak, om föreskriven avgift inte har betalats.

Allmänt handläggningen mål

om av 9 § Domstolen skall se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Genom frågor och påpekanden skall domstolen försöka avhjälpa otydligheter och ofullstândigheter i parternas framställningar. Vid behov skall domstolen anvisa hur utredningen bör kompletteras.

Överflödig utredning får avvisas.

Skriftlig och muntlig handläggning

10 § Förfarandet är skriftligt. I handläggningen bör ingå sammanträde, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas ståndpunkter i målet, till att ta upp muntlig bevisning eller på det sätt som annars är lämpligt.

12 Författningsförslag sou 1991:106

11 § I mål som avser frihetsberövande, sanktionsavgift, äganderätt till egendom, rätt att fortsätta viss näringsverksamhet eller rätt till vårdnad om eller umgänge med barn skall länsrätt och kammarrätt hålla sammanträde, om det begärs enskild part rätt berörs. av vars En parts begäran om sammanträde behöver dock inte bifallas, om målet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten eller emot om sammanträdet av annan anledning är uppenbart obehövligt. Även i andra mål skall länsrätten och kammarrätten på enskild en parts begäran hålla sammanträde, det inte på grund särskilda om av omständigheter är obehövligt. I mål vid allmän domstol gäller första tredje styckena i tingsrätten och hovrätten.

12 § Ett sammanträde får hållas på telefon, det är lämpligt med om hänsyn till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter eller om sammanträdet inför domstolen skulle medföra kostnader och olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträde hålls inför domstolen.

I fråga om sammanträden hålls på telefon gäller inte be-

som stämmelserna i 17 I fall som avses i 11 § första stycket får sammanträde hållas på telefon endast om den part begärt sammanträdet medger detta. som

Skriftväxlingen

13 § Den skrivelse genom vilken förfarandet i domstolen inleds skall, om inte annat följer av andra stycket, med tillhörande handlingar tillställas motpart eller annan mot vilken åtgärd ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras. Första stycket gäller inte, om det saknas anledning anta att talan kommer att bifallas till någon del, eller 2. om underrättelse är uppenbart obehövlig. annars

14 § Har en enskild part inte någon motpart, får domstolen uppdra åt en förvaltningsmyndighet beslutat i saken att företräda det som som part allmännas intressen i målet. En förvaltningsmyndighet beslutat som i saken eller en myndighet som är överordnad beslutsmyndigheten får också självmant inträda part i förfarandet. Vad har som som sagts nu gäller inte i mål enligt sekretesslagen 1980:100.

sou 1991:106 Författningsförslag 13

15 § Den som förelagts att svara skall göra det skriftligt, om inte domstolen bestämmer att svaret skall lämnas vid sammanträde. Den som svarar skall ange huruvida han medger eller bestrider yrkandena i målet eller, om förfarandet inletts genom anmälan eller underställning, huruvida han godtar eller motsätter sig den åtgärd som ifrågasätts. Om han bestrider yrkandet eller motsätter sig den ifrågasätta åtgärden, skall han ange skälen för sin inställning och de bevis som han vill åberopa.

16 § Domstolen skall ge sökanden eller klaganden tillfälle att ta del av svaret med tillhörande handlingar och att inom viss tid yttra sig skriftligen över detta. Domstolen får förelägga sökanden eller klaganden att yttra sig över svaret vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras. Första stycket gäller inte i sådana fall som anges i 20 § andra stycket.

17 § Till sammanträde skall kallas den som är sökande eller klagande och den som har att svara i målet. En enskild part får föreläggas att inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

18 § I fråga om offentlighet och ordning vid sammanträde gäller 5 kap. 1 5 och 9 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Utöver vad som följer av 5 kap. l § rättegångsbalken får domstolen besluta att sammanträde skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid sammanträdet kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen 1980:100.

19 § Vid sammanträde förs protokoll. I protokollet skall redogöras för sammanträdets gång och för den utredning som förebringas vid sammanträdet. I protokollet skall antecknas vad som förekommer vid sammanträdet i fråga om yrkanden, medgivanden, bestridanden, invändningar och vitsordanden.

Partsinsyn

20 § Ett mål får inte avgöras utan att den som år part har fått kännedom om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom

14 Författningsförslag SOU 1991:106

själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den. Domstolen får dock avgöra målet utan att ha iakttagit vad sägs som i första stycket, om avgörandet inte går parten emot, 2. om uppgiften saknar betydelse eller 3. om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga.

21 § I fråga om underrättelseskyldighet enligt 13 § första stycket, 16 eller 20 § och i fråga om parts rått att ta del av det som tillförts målet gäller de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen 1980: 100. I mål vid allmän domstol har dock varje rätt part samma som enligt rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som läggs till grund för avgörande av målet.

Vissa bevismedel

22 § Skriftliga handlingar, vilka åberopas som bevis, skall in till ges domstolen utan dröjsmål. I fråga om sådana bevis gäller i övrigt 38 kap. 1 5 och 7 9 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. - -

Åberopas som bevis ett föremål, som lämpligen kan in till

ges domstolen, skall föremålet utan dröjsmål överlämnas dit. I fråga om sådant bevis gäller 39 kap. 5 § rättegångsbalken i tillämpliga delar.

Åberopar part skriftlig handling eller ett föremål bevis,

en en som får domstolen förelägga honom att inom viss tid ge in handlingen eller föremålet till domstolen vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.

23 § Domstolen får besluta om syn på stället för besiktning av fastighet eller plats eller av föremål som inte lämpligen kan ges in till domstolen. Vid sådan syn får yrkeshemlighet röjas endast om det finns synnerlig anledning därtill. I fråga om syn på stället gäller bestämmelserna sammanträde i om tillämpliga delar.

24 § Domstolen får inhämta yttrande över en fråga, kräver särskild som sakkunskap, från en myndighet, en tjänsteman eller någon som har till uppgift att gå till handa med yttrande i ämnet, eller anlita en annan sakkunnig i frågan. I fråga om sakkunniga gäller 40 kap. 2 7 och 12 §§ rättegångsbal- ken i tillämpliga delar.

SOU 1991:106 Författningsförslag 15

Ersättning för utlåtande av myndighet, tjänsteman eller den som annars har till uppgift att gå till handa med yttrande betalas endast om det är särskilt föreskrivet. Andra sakkunniga är berättigade till ersättning av allmänna medel för uppdraget. Domstolen får bevilja förskott på sådan ersättning.

25 § Domstolen får besluta om förhör med vittnen och sakkunniga. Har en part åberopat en skriftlig vittnesberättelse skall vittnet ändå höras, om domstolen på grund av begäran från motparten eller av andra skål finner det behövligt. Förhöret äger rum vid sammanträde. Förhöret får tas upp på telefon, om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning enligt vanliga bestämmelser skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på sådant sätt. Förhöret får hållas under ed. Om förhör gäller 36 kap. l 18 och - 20 25 §§ samt 40 kap. 9 ll, l4, 16 och 20 §§ rättegångsbalken - i tillämpliga delar. I fråga om sakkunnigs rätt till ersättning för sin inställelse och i fråga om förskott på sådan ersättning tillämpas 36 kap. 24 och 25 §§ rättegångsbalken. Vid bevisupptagning på telefon gäller inte rättegångsbalkens bestämmelser om kallelser och förelägganden och om påföljder för utevaro.

26 § Om det i ett mål vid en länsrätt eller en tingsrätt skall hållas förhör med ett vittne eller en sakkunnig och domstolen finner det lämpligare att förhöret hålls vid en annan sådan domstol, får domstolen besluta om det efter samråd med den andra domstolen. I fråga bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 om och 11 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.

Säkerhetsåtgärder och inhibition

27 § Om det är av synnerlig vikt, får domstolen för tiden intill dess målet avgjorts besluta om åtgärd for att säkerställa det som målet gäller. Den som åtgärden angår skall dessförinnan ha lämnats tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål. Beslutet får när som helst ändras.

28 § Den domstol, som har att pröva överklagande av beslut, får besluta

16 Författningsförslag sou 1991:106

att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla och även i övrigt besluta rörande saken.

Beslut

29 § Domstolens avgörande får inte utöver vad som yrkats i målet. Om det finns särskilda skål, får dock domstolen även utan yrkande besluta till det bättre för en enskild part, när det kan ske utan att bli till nackdel för något motstående enskilt intresse.

30 § Domstolens avgörande av målet skall grundas vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt har förekommit i målet. Av beslutet skall framgå de skäl bestämt utgången. Domstolen som behöver dock inte motivera ett beslut, som den har meddelat som första instans i ett enpartsmål, beslutet inte går parten emot. om

31 § Det beslut genom vilket domstolen avgör målet skall tillställas part genom handling som fullständigt återger beslutet och skiljaktig mening, om sådan förekommit. Parten skall dessutom underrättas om hur han kan överklaga. Om dagen för beslutet är utgångspunkt för beräkning av den tid inom vilken beslutet får överklagas, skall vad som har sagts nu ske snarast. Krävs särskilt tillstånd för prövning i högre rätt, skall den lägre instansens beslut innehålla uppgift om det och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Rättegångskostnader

32 § En domstol får besluta att det allmänna skall svara för enskild parts kostnader i målet, om det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att han själv skall bära dessa. Vid bedömningen skall särskilt beaktas om myndighet orsakat kostnaden genom fel eller försummelse. Ersättningen får begränsas till viss del av de kostnader den enskilde har haft. Ersättning får inte ges for parts eget arbete eller tidsspillan. En part får begära ersättning under handläggningen av målet. Beslut om ersättning skall i sådant fall meddelas i samband med att domstolen avgör målet. Har parten inte begärt ersättning innan målet avgjorts, får han göra detta inom ett år efter det att saken slutligt avgjordes. I sådant fall prövas frågan om ersättning av den domstol som slutligt prövat saken.

SOU 1991:106 Författningsförslag 17

En myndighet eller ett allmänt ombud för eller har fört det som allmännas talan i målet får överklaga ett beslut om ersättning. Ersättningen får inte betalas ut förrän ersättningsbeslutet vunnit laga kraft mot det allmänna.

33 § I mål där två enskilda parter för talan mot varandra får domstolen på begäran av ena parten besluta att den andra parten skall för svara hans kostnader i den utsträckning detta med hänsyn till omständigheterna är skäligt. Beslut om detta skall meddelas i samband med att domstolen avgör målet.

Rättelse av skrivfel och liknande

34 § Ett beslut, som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av domstolens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas av domstolen. Har domstolen av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera sitt avgörande i det hänseendet inom två veckor från det att avgörandet meddelades. Om det inte är obehövligt, skall parterna få tillfälle att yttra sig innan rättelse eller komplettering sker.

Omprövning av beslut

35 § Finner domstolen att ett beslut, som den har meddelat som första instans i ett enpartsmål, är uppenbart oriktigt grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall domstolen ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för parten omprövning. Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas. Skyldigheten gäller dock inte, om domstolen har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre instans eller om det i annat fall ñnns särskilda skäl mot att domstolen ändrar sitt beslut. En part har inte rätt att få beslutet omprövat, om han begär omprövning sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.

36 § Ett överklagande förfaller, om den domstol som fattat det överklagade beslutet själv efter omprövning enligt 35 § ändrar beslutet så som klaganden begår. I så fall tillämpas inte 6 § andra och fjärde styckena.

18 Författningvörslag SOU 1991:106

Ändrar domstolen beslutet på sätt än klaganden begär, annat skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske enligt 6 § andra stycket.

Allmänna bestämmelser överklagande

om 37 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det gått honom emot och beslutet kan överklagas. En förvaltningsmyndighet, vars beslut överklagats till länsrätten eller kammarrätten, får överklaga domstolens beslut i saken, om domstolen ändrat myndighetens beslut och ingen annan myndighet enligt särskild bestämmelse har rätt att överklaga. Vad har sagts som nu gäller inte i mål enligt sekretesslagen 1980:100.

38 § Länsrättens beslut överklagas hos kammarrätten. Kammarrättens beslut överklagas hos regeringsrätten, om inte annat följer av särskilda bestämmelser. Tingsrättens beslut överklagas hos hovrätt. Hovrättens beslut överklagas hos högsta domstolen.

39 § Ett beslut, som inte innebär att målet avgörs, får överklagas endast

i samband med överklagande av beslut i själva målet. Överklagande

får dock ske särskilt när domstolen ogillat invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning, 2. avvisat ett ombud eller ett biträde, 3. beslutat rörande saken i avvaktan på målets avgörande, 4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför domstolen och underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra särskild påföljd för honom, 5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att följa föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet eller ålagt ett vittne eller en sakkunnig att ersätta kostnader som vållats genom försummelse eller tredska, beslutat angående undersökning eller omhändertagande av person eller egendom eller om annan liknande åtgärd, 7. beslutat angående ersättning för någons medverkan i målet, 8. beslutat i annat fall än som avses i 7 i en fråga gäller som råttshjälp enligt rättshjälpslagen 1972:429 eller beslutat i fråga om förlängning av tidsfrist enligt 7 § första stycket lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

SOU 1991:106 Författningsförslag 19

Ett beslut genom vilket målet återförvisas till en lägre instans får överklagas endast om beslutet innefattar avgörande någon fråga, av som inverkar på målets utgång.

Överklagande till regeringsrätten

40 § Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål i vilket förfarandet i kammarrätten inletts genom överklagande eller underställning prövas av regeringsrätten endast om regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd. Om prövningstillstånd inte meddelas, står kammarrättens beslut fast. Upplysning om detta skall tas in i regeringsrättens beslut. Vad som sägs i första stycket gäller inte talan i mål om utlämnande allmän handling, av 2. talan som riksdagens ombudsmän eller justitiekanslem för i mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning behörigav het att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket, 3. talan som justitiekanslem för i mål enligt lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m.

41 § Prövningstillstând får meddelas endast om det är av vikt för ledning rättstillämpningen att överklaav gandet prövas av regeringsrätten eller 2. om det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Om prövningstillstånd meddelas i två eller flera likartade mål, ett av som samtidigt är uppe till bedömning, får prövningstillstånd meddelas även i Övriga mål. Prövningstillståndet får begränsas till att gälla viss del det en av beslut som överklagandet avser.

42 § I mål där prövningstillstånd krävs får sådana omständigheter eller bevis, som klaganden åberopar först i regeringsrätten, beaktas endast om det finns särskilda skäl. Föreskrifter om förbud mot att åberopa nya omständigheter i kommunalmål finns i 7 kap. l § kommunallagen 1977:179 och 13 kap. l § församlingslagen 1988:180.

20 Författningsfêirslag SOU 1991:106

Klaganden bör i sitt överklagande ange de skål som han åberopar till stöd för sin begäran om prövningstillstånd.

Överklagande till försäkringsöverdomstolen

43 § Föreskrifterna i 40 41 § och 42 § tredje stycket skall även tillämpas på överklagande till försäkringsöverdomstolen. Försäkringsöverdomstolen skall dock alltid meddela prövningstillstånd, om det ñnns anledning att ändra det slut som kammarrätten har kommit till. Första stycket gäller inte riksförsäkringsverkets överklaganden.

Överklagande till högsta domstolen

44 § Föreskrifterna i 40 42 §§ skall även tillämpas på överklagande till högsta domstolen.

Straff, vite m.m.

45 § I fråga straff för rättegångsförseelse och för brott mot tystnadsom plikt ålagts av domstolen gäller 9 kap. 5 och 6 §§ rättegångssom balken. I fråga vite och hämtning gäller 9 kap. 9 och 10 §§ rätteom gångsbalken.

46 § Domstolen skall självmant ta upp frågor om ansvar för rättegångsförseelse och om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag.

Domarjäv

47 § I fråga om domarjäv gäller 4 kap. rättegångsbalken.

Inkommande handlingar

48 § En handling ha kommit in till domstolen den dag då handanses lingen eller en avi betald postförsändelse, i vilken handlingen är om innesluten, anlänt till domstolen eller kommit en behörig tjänsteman till handa. Underrättas domstolen särskilt om att meddelande till domstolen anlänt till telecentral, anses meddelandet ha kommit en redan när underrättelsen nått behörig tjänsteman.

sou 1991:106 Författningsjâirslag 21

Om det inte är osannolikt att handlingen eller en avi om denna viss dag avlämnats i domstolens kansli eller avskilts för domstolen på postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, den kommit om behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag. Ett meddelande som inte är egenhändigt undertecknat skall bekräftas av avsåndaren genom en egenhändigt undertecknad handling, om domstolen begär det. Om meddelandet inte bekräftas skall det inte beaktas.

Laga förfall m.m.

49 § Om någon som har kallats till sammanträde inte kan inställa sig, skall han omedelbart anmäla det till domstolen.

50 § I fråga om laga förfall skall 32 kap. 6 och 8 §§ tillämpas.

Delgivning

51 § Skall domstolen underrätta någon innehållet i handling eller om en om något annat, får det ske delgivning. Delgivning skall genom användas, om det är särskilt föreskrivet eller det med hänsyn till om syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör i övrigt tillgripas bara det är påkallat med hänsyn om till omståndighetema.

Ombud och biträde

52 § Den som för talan i ett mål får anlita ombud eller biträde. Den som har ombud skall dock medverka personligen, om domstolen begär det. I fråga om ombud eller biträde gäller 12 kap. 2 5 §§ 6 § - samt andra stycket rättegångsbalken.

53 § Ett ombud skall styrka sin behörighet fullmakt. Fullmakten genom skall innehålla ombudets Får ombudet sätta i sitt ställe, namn. annan skall detta anges. Styrker ombudet inte sin behörighet, skall domstolen förelägga ombudet eller huvudmannen att avhjälpa bristen. Är i sådant fall ett den skrivelse genom vilken förfarandet inleds vid domstolen undertecknad av ombudet, skall i föreläggandet att talan tas till anges upp prövning endast om föreläggandet följs. Har någon åtgärd annan

22 Förfatzningyärslag sou 1991:106

företagits av ett ombud som inte styrkt sin behörighet, skall i föreläggandet att åtgärden beaktas endast om föreläggandet anges följs.

Tolk och översättning av handlingar

54 § I fråga om tolk och översättning av handlingar gäller 5 kap. 6 - 8 §§ samt 33 kap. 9 § rättegångsbalken.

ställföreträdare

55 § Föreskrifterna i denna lag om enskild part gäller i tillämpliga delar även den som är ställföreträdare för parten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Genom lagen upphävs lagen 1946:807 om handläggning av domstolsärenden, förvaltningsprocesslagen 1971:291 och lagen 1989:479 ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, om m.m. 3. Om det lag eller en författning som har beslutats av av en regeringen framgår att ett mål skall handläggas enligt förvaltningsprocesslagen eller att ett ärende skall handläggas enligt lagen om handläggning av domstolsärenden tillämpas i stället den nya lagen. 4. Förekommer det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen en hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften. en 5. Har ett förfarande vid viss domstol redan inletts vid lagens ikraftträdande, gäller fortfarande äldre bestämmelser i fråga om den fortsatta handläggningen i den domstolen och i fråga om överklagande av den domstolens dom eller beslut. 6. I fråga behörighet ombud eller biträde gäller äldre om att vara bestämmelser, förfarandet vid domstol redan har inletts vid lagens om ikraftträdande. 7. Lagen ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt om gäller fortfarande i fråga kostnad som uppkommit före m.m. om lagens ikraftträdande.

SOU 1991:106 Förfanningsgförslag

Förslag till Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga äktenskapsbalken om dels att 4 kap. 3 7 kap. 3 och 8 §§, 9kap. l 13 kap. 6 16 kap. 2 4 §§ samt 18 kap. 2 § skall ha följande - lydelse, dels att det i balken skall införas tre paragrafer, nya 16 kap. 5 17 kap. 5 a § och 18 kap. 2 följande lydelse. a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Behörig att Vigselförrätta- Behörig vara att vara Vigselförrättare re är är präst i svenska kyrkan, präst i svenska kyrkan, 2. präst eller befatt- präst eller annan annan befattningsningshavare i ett annat trossam- havare i ett annat trossamfund, fund, om regeringen har medgett regeringen om har medgett samsamfundet vigselrätt och läns- fundet vigselrätt och länsstyrelstyrelsen har utfärdat ett intyg har utfärdat sen ett intyg om om prästens eller befattnings- prästens eller befattningshavarens havarens behörighet, behörighet, 3. lagfaren domare i tingsrätt, 3. lagfaren domare eller annan eller tjänsteman i tingsrätt, eller 4. den som länsstyrelsen har 4. den länsstyrelsen som har förordnat till Vigselförrättare. förordnat till Vigselförrättare.

7 kap. 3 Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon dem skall av vara dennes enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att egendomen skall giftorättsgods. vara

Äktenskapsförord skall upprättas skriftligen

och undertecknas av makarna eller de blivande makarna. Detta gäller även om någon av dem är underårig eller om äktenskapsförordet egendom, till avser som någon del omfattas av förvaltarskap enligt föräldrabalken. I så fall skall dock förmyndarens eller förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.

Senaste lydelse 1988:1254.

24 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ãktenskapsförord skall regi- Äktenskapsförord skall regi-

streras hos domstolen. Ett äkten- streras i äktenskapsregisrret. Ett skapsförord har slutits åktenskapsförord som har slutits som mellan blivande makar gäller mellan blivande makar gäller från åktenskapets ingående, från äktenskapets ingående, om om det in till domstolen inom det in till älaenskapsregistret ges en ges månad från det att äktenskapet inom en månad från det att äkingicks. fall gäller äkten- tenskapet ingicks. I annat fall I annat skapsförord först från och med gäller åktenskapsförord först från den dag då det in till dom- och med den dag då det ges in ges stolen. till äktenskapsregistret.

8§ Saknas samtycke krävs för Saknas samtycke som krävs för som åtgärd enligt 5 eller 6 får åtgärd enligt 5 eller 6 får en en domstolen tillåta åtgärden på domstolen tillåta åtgärden på ansökan den vill företa ansökan av den som vill företa av som den. den. I fråga om handläggningen vid domstolen galler domstolsförfarandelagen 1993:000.

9 kap. l§ Når äktenskap upplöses, skall makarnas egendom fördelas ett mellan dem bodelning. Bodelning behövs dock ej, om makarna genom har endast enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken. Är makarna får de efter Är makarna får de efter ense, ense, skriftlig anmälan till tingsrätt skriftlig anmälan till äktenskapsfördela sin egendom bo- registret fördela sin egendom gegenom delning under äktenskapet utan bodelning under äktenskapet nom något mål äktenskaps- utan att något mål om äktenatt om skillnad pågår. Anmälan skall skapsskillnad pågår. Anmälan registreras tingsrätten. skall registreras älaenskapsav av registret.

13 kap. 6 § Når bodelning har förrättats, När bodelning har förrättats, får får makarna eller dem makarna eller en av dem ge in en av ge in bodelningshandlingen till dom- bodelningshandlingen till äktenstol för registrering. skapsregistret för registrering.

Författninggförslag 25 SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 2§ Ansökan om registrering görs Ansökan om registrering görs hos tingsrätt. hos äkzenskapsregistret. Till ansökan skall fogas den handling som skall registreras. Begärs registrering gåva som inte har skett skriftligen, skall uppgift om av en gåvan lämnas i handling som har undenecknats av båda makarna. en Beträffande bodelning finns bestämmelser i 9 kap. 1 § anmälan om andra stycket.

3§ Rätten skall ta in handlingen i protokollet och genast översända bestyrkt kopia av handlingen till den myndighet som för äktenskapsregistret med uppgift om dagen då handlingen gavs in till rätten. Begärs registrering gåva, Begärs registrering av en gåva, av en skall tingsrätten låta föra in skall den myndighet som för en kungörelse detta i Post- och äktenskapsregistret låta föra in en om Inrikes Tidningar och i ortstid- kungörelse om detta i Post- och ning. Detsamma gäller makar Inrikes Tidningar och i ortstidom gör anmälan bodelning ning. Detsamma gäller om makar en om enligt 9 kap. l § andra stycket gör anmälan om bodelning en eller makarna eller enligt 9 kap. 1 § andra stycket om en av dem in bodelningshand- eller om makarna eller en av ger en ling för registrering. dem ger in en bodelningshandling för registrering.

4§ Om ansökan bifalls, regi- Om ansökan bifalls, anses regianses strering ha skett den dag hand- strering ha skett den dag handlingen kom in till rätten. lingen kom in till äktenskapsregistret.

5§

Beslut som fattats av den myn-

dighet för äktenskapsregistsom ret i ärenden om registrering får överklagas till tingsrätten i den ort där kvinnan eller mannen har

26 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sitt hemvist. Om ingen av dem har hemvist här i landet, får överklagande ske till Stockholms tingsrätt. Beträfande överklagandet gäller domstolsförfarandelagen 1993:000.

17 kap. 5 a § Ett mål enligt 1 5 §§ hand- läggs enligt domstolsförfarandelagen 1993:000. Regeringen får föreskriva att i tingsrätt tjänstentän som inte är lagfarna får handlägga sådana mål enligt 1 - 4 §§ som är av enkel beskafenhet.

18 kap. 2 § Om handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad har avslutats utan att det har bestämts vem av makarna skall ha rätt att bo som kvar i deras gemensamma bostad till dess att bodelning har skett, får domstolen på ansökan av en av makarna meddela sådant förordnande. Domstolen får även ändra ett tidigare meddelat förordnande. Ansökan skall ges in till tingsrätt är behörig att pröva tvist en som om bodelning mellan makarna. Till samma tingsrätt inges ansökan rättens tillstånd enligt 7 kap. om 8 § eller om rättens förordnande enligt 9 kap. 8 § att egendom skall sättas under särskild förvaltning. Om ett mål äktenskapsskillnad om pågår, skall ansökan dock alltid in till den tingsrätt har tagit ges som upp målet. Innan domstolen meddelar fråga handläggningen vid om beslut skall motparten beredas domstolen gäller dornstolsförtillfälle att yttra sig. farandelagen 1993:000. Innan domstolen meddelar beslut skall motparten beredas tillfälle att yttra sig.

2 a § Om en tingsrätt i ett mål enligt

SOU 1991:106 Författningsförslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna balk som handläggs enligt domstolsförfarandelagen 1993:000 skall ha den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, gäller 14 kap. 1 7

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Om ett förfarande vid domstol redan inletts vid lagens ikraftträdande gäller fortfarande äldre bestämmelser.

28 Författningwrslag SOU 1991:106

Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs föräldrabalken i fråga om dels att nuvarande 21 kap. 16 § skall betecknas 17 dels att i rubriken närmast före 6 kap. 16 § orden "och ärende" skall utgå, dels att i 4 kap. 9 10 kap. 14, 16, 17 och 18 §§ samt 20 kap. 2 § ordet "ärende" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet "mål" i motsvarande böjningsformer, dels att i 6 kap. 18 och 20 §§, 20 kap. 2 c § samt 21 kap. 7 § orden "eller ärende" i olika böjningsformer skall utgå, dels att 4 kap. 10 6 kap. 21 och 22 §§, 9 kap. 2 a 10 kap. 13 ll kap. 1 13 och 15 27 §§, 15 kap. 11 17 kap. 3 - - 20 kap. 2 a, 6 och 8 §§ samt 21 kap. l 7 och 10 14 - och den nya 17 § skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas sex nya paragrafer, 12 kap. 8 13 kap. ll 14 kap. 13 16 kap. 16 21 kap. 16 § samt, närmast efter rubriken "Gemensamma bestämmelser", 21 kap. 8 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 10 I ärende om antagande av Ett mål om antagande av adopadoptivbarn skall rätten inhämta tivbarn handläggs enligt domupplysningar om barnet och stolsförfarandelagen 1993:000. sökanden samt huruvida vederlag I målet skall rätten inhämta eller bidrag till barnets underhåll upplysningar om barnet och är givet eller utfást. Har barnet sökanden samt huruvida vederlag fyllt aderton år, skall yttrande eller bidrag till barnets underhåll inhämtas från socialnämnden i är givet eller utfäst. Har barnet den kommun där sökanden år fyllt aderton år, skall yttrande folkbokförd och från socialnämn- inhämtas från socialnämnden i den i den kommun där den som den kommun där sökanden är har vårdnanden om barnet är folkbokförd och från socialnämnfolkbokförd. den i den kommun där den som

lBalken 1983:485. omtryckt zSenaste lydelse 1991:487.

SOU 1991: 106 Författningsförslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

har vårdnanden om barnet är folkbokförd. Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen erfordras, skall ändock höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andre makens barn, var och en av makarna. Finns särskild förmyndare vars samtycke erfordras, skall även han höras.

6 kap. 9 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem, tillkommer vårdnaden den andre ensam. Står barnet under vårdnad av Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör endast en av föräldrarna och dör denne, skall rätten på ansökan av denne, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av den andre eller på anmälan av socialnämnden anförtro vårdna- socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, den den andra föräldern eller, om det är lämpligare, en eller om det är lämpligare, en eller två särskilt förordnade förmynda- två särskilt förordnade förmynre enligt 13 kap. 8 dare enligt 13 kap. 8 fråga om handläggningen vid domstolen gäller därvid domstolsjörfarandelagen 1993:000. Är båda föräldrarna döda, utövas vårdnaden barnets förmynav dare.

21 I mål om vårdnad eller umgänge kan rätten, i samband med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på yrkande av part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 § första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla omedelbart. Talan mot beslut om föreläggande enligt första stycket får föras endast i samband med talan mot domen eller beslutet om vårdnad eller umgänge. Frågor om utdömande av före- Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på lagt vite prövas av rätten på ansökan av den part som begärt ansökan av den part som begärt

3Senaste 1983:485. lydelse

30 Författningsförslag sou 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreläggandet. föreläggandet. Om vitewreläggandet utfärdats i samband med ett beslut under rättegången enligt 20 prövas frågan om utdömande i det anhängiga målet. Vid prövning av frågor om utdömande av andra viten skall rätten tillämpa 21 kap. 8 a § andra -femte styckena. Beträffande överklagande av beslut att döma ut vite och för-

farandet i hovrätt i sådana mål

gäller 21 kap. 16 och I 7

22 I mål eller ärenden om vård- I mål om vårdnad eller umnad eller umgänge gäller i fråga gänge gäller i fråga om rätteom rättegångskostnader andra gångskostnader andra och tredje och tredje styckena i stället för styckena i stället för 18 kap. 1 - 18 kap. 1 7 §§ rättegångsbal- 7 §§ rättegångsbalken och 33 § ken. domstolsförfarandelagen 1993: 000. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om han eller hon har förfarit på ett sådant sätt i 18 som avses kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl. Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förpliktas att tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det. Denna paragraf tillämpas också Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs när målet handläggs i högre rätt. i högre rätt.

Senaste lydelse 1983:484.

SOU 1991:106 Färfattningsförslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 2 a Underårig med eget hushåll får för den dagliga hushållningen eller uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana rättshandlingar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål. Rättshandling som avses i första stycket är dock bindande för den underårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse, att det som anskaffades râttshandlingen erfordergenom var ligt. Missbrukar den underårige behörighet, tillkommer honom som enligt första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren eller den omyndige, om ändrade förhållanden intrått. Rättens beslut enligt tredje Ett mål avses i tredje som stycket skall ofördröjligen kungö- stycket handläggs enligt domras i Post- och Inrikes Tidningar stolsförfarandelagen 1993:000. och ortstidning. Rättens beslut skall ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

10 kap. 13 § Fråga om förordnande av förmyndare tas den tingsrätt där upp av förmynderskapet är inskrivet eller, inskrivning förmynderskaom av pet inte har ägt rum, av den tingsrätt där inskrivning skall ske. Fråga om entledigande av förmyndare tas den tingsrätt där upp av förmynderskapet år eller skall inskrivet. vara Ett mål om förordnande eller entledigande av förmyndare handläggs enligt donlstolsförfarandelagen 1993:000.

11 kap. 1 Kan en förmyndare på grund Kan förmyndare på grund en av av sjukdom eller orsak sjukdom eller orsak inte annan annan inte utöva förmynderskapet eller utöva förmynderskapet eller blir

sSenastelydelse 1977:658. Senaste lydelse 1988:125

32 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

blir förmyndaren enligt 10 kap. förmyndaren enligt 10 kap. 17 § 17 § skild från utövningen av skild från utövningen av det, det, skall rätten förordna god skall Överförmyndaren förordna man att i förmyndarens ställe god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges vårda den underåri ges angelägenangelägenheter. heter.

2§7

Har förmyndare eller för- Har en förmyndare eller fören myndarens make och den under- myndarens make och den underårige del i oskiftat dödsbo, skall årige del i oskiftat dödsbo, skall rätten förordna god man att Överförmyndaren förordna god vårda den underåriges rått i boet man att vårda den underåriges vid boutredningen liksom vid rätt i boet vid boutredningen bodelning och skifte eller ingåen- liksom vid bodelning och skifte de avtal sammanlevnad i eller ingående av avtal om samav om oskiftat bo. manlevnad i oskiftat bo.

God man skall även förordnas Överförmyndaren skall också

när den som har en förmyndare, förordna god man när den som god eller förvaltare skall har en förmyndare, god man man företa rättshandling eller vara eller förvaltare skall företa en en part i rättegång och behöver rättshandling eller vara part i en en biträde enligt 13 kap. 2 § rättegång och behöver biträde men inte kan företrädas av förmynda- men enligt 13 kap. 2 § inte kan ren, den gode mannen eller företrädas av förmyndaren, den förvaltaren. gode mannen eller förvaltaren.

God skall också i annat Överförmyndaren skall också i

man fall än som avses i första eller annat fall än som avses i första andra stycket förordnas för den eller andra stycket förordna god som har förmyndare, god man man för den som har förmyndaeller förvaltare, det före- re, god man eller förvaltare, om om kommer angelägenhet i vilken det förekommer en angelägenhet en han eller hon har ett intresse i vilken han eller hon har ett som strider mot sådan företrädares intresse som strider mot sådan eller dennes makes intresse. företrädares eller dennes makes

Rätten skall meddela sådant intresse. Överförmyndaren skall

förordnande om förmyndaren; meddela sådant förordnande om den gode mannen eller förvalta- förmyndaren, den gode mannen eller den denne i sådan eller förvaltaren eller den som ren som egenskap företräder begär det denne i sådan egenskap före-

7Senaste 1988: 125 lydelse

SOU 1991:106 Författningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller det annars är lämpligt. träder begär det eller det annars är lämpligt.

3§8

Rätten skall förordna god man, Överförmyndaren skall förord-

na god man, om det vid ett dödsfall finns om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge till namnet känd arvinge som en som vistas på okänd eller avlägsen ort vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott i rätt i boet och förvalta sin lott i det, det, 2. om det vid ett dödsfall inte om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde kan utredas, huruvida den döde har efterlämnat någon arvinge har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före all- som är arvsberättigad före allmänna arvsfonden eller före eller männa arvsfonden eller före eller tillsammans med någon tillsammans med någon annan annan känd arvinge, eller också känne- känd arvinge, eller också kännedom finns om arvinge efter den dom finns arvinge efter den om döde med kunskap saknas såväl döde med kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans arvingens hans om namn som om vistelseort, och det på grund av vistelseort, och det på grund av sådan omständighet krävs att sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och okänd arvinges rätt bevakas och hans eller hennes lott i boet hans eller hennes lott i boet förvaltas, förvaltas, 3. om en testamenstagare vistas om en testamenstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt rätt därför behöver iakttas enligt vad som föreskrivs om arvinge, vad som föreskrivs om arvinge, 4. om det i övrigt krävs att en 4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom för- en bortavarandes egendom förvaltas, valtas, om det enligt förordnande i om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshand- testamente eller annan rättshandling beror av en framtida händel- ling beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla, se, vem egendom skall tillfalla,

Senaste lydelse 1988:1251.

34 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller egendom först framdeles eller egendom först framdeles skall tillträdas med äganderätt, skall tillträdas med äganderätt, och det krävs att den blivande och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller att ägarens rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för den egendomen förvaltas för den blivande ägarens räkning, eller blivande ägarens räkning, eller 6. om egendom, enligt vad 6. om egendom, enligt vad som som särskilt föreskrivs, skall särskilt föreskrivs, skall ställas ställas under vård och förvaltning under värd och förvaltning av god avses i detta god man som avses i detta kapiav man som kapitel. tel. Förordnande enligt första Förordnande enligt första stycket sker efter anmälan eller stycket sker efter anmälan eller när behovet blir känt på annat när behovet blir känt på annat sätt. Krävs god man för den sätt. Krävs en god man för den en som har rätt i ett dödsbo, skall som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos tingsrätten av det anmälas hos Överförmyndaren den har boet i sin vård. av den som har boet i sin vård. som Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att företräda.

4§°

Om någon på grund av sjuk- Om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveck- dom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller ling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om för sin person, skall rätten, om det behövs, förordna god man det behövs, anordna godmanskap för honom eller henne. Förord- för honom eller henne. Sådant nande får inte meddelas utan beslut får inte meddelas utan samtycke den för vilken god samtycke av den för vilken god av man skall utses, om inte den man skall utses, om inte den enskildes tillstånd hindrar att enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhäm- hans eller hennes mening inhämtas. tas. När rätten meddelar ett beslut

gSenaste lydelse 1988: 1251.

SOU 1991:106 Författningsförslag 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god

man i annat fall skall förordnas

på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av Överförmyndaren.

7 §10

Om någon beträffande vilken Om någon beträffande vilken det föreligger en sådan situation det föreligger en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får vårda sig eller sin egendom, får rätten förordna förvaltare för rätten anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltare honom eller henne. Förvaltarfår dock inte förordnas, om det skap får dock inte anordnas, om är tillräckligt att god man förord- det är tillräckligt att god man nas eller att den enskilde på förordnas eller att den enskilde något annat mindre ingripande på något annat mindre ingripande sätt får hjälp. sätt får hjälp. Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde. Rätten får överlåta Överförmyndaren att närmare bestämma uppdragets omfattning. När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om förval-

tare i annat fall skall förordnas

på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av Överförmyndaren.

13 När omständigheterna påkallar När omständigheterna påkallar det, kan flera gode män eller det, kan rätten eller Överförmynförvaltare förordnas för den dare förordna flera gode män

Senaste lydelse 1988: 125 Senaste lydelse 1988: 1251.

36 Författningsförslag SOU 1991:106

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

enskilde. eller förvaltare för den enskilde. Är flera gode män eller förvaltare ansvariga för skada har som tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder.

15 §12 Ansökan om förordnande av Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får god man enligt 1 3 §§ får göras göras av Överförmyndaren, för- av förmyndare, den som ansökmyndare, den som ansökningen ningen avser, om han eller hon avser, om han eller hon har fyllt har fyllt sexton år, samt av hans sexton år, samt av hans eller eller hennes make och närmaste hennes make och närmaste släk- släktingar. Ansökan om anordtingar. nande av godmanskap enligt 4 § och förvaltarskap enligt 7 § samt om förordnande av god man eller förvaltare enligt dessa bestämmelser får göras av dem som nu har angivits och av Överförmyndaren. Ansökan om förordnande av Ansökan om anordnande av förvaltare får också göras av god förvaltarskap får också göras av man som avses i 4 god man som avses i 4 Frågor om förordnande av god Frågor om anordnande av godman eller förvaltare skall rätten manskap eller förvaltarskap skall också ta upp självmant, när rätten och Överförmyndaren anledning förekommer till det. också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

16 I ärende om förordnande av Före beslut om anordnande av god man eller förvaltare för godmanskap eller förvaltarskap någon som har fyllt sexton år och om förordnande av god man skall rätten bereda denne tillfälle eller förvaltare för någon som att yttra sig, om det kan ske. har fyllt sexton år skall rätten

Senaste lydelse 1988: 1251. Senaste 1988:125 lydelse

SOU 1991:106 Författninggörslag 37

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

eller Överförmyndaren bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske. I ärende om förordnande av I mål om anordnande av godgod man enligt 4 § eller förval- manskap enligt 4 § eller förvaltare skall, om det inte är obe- tarskap skall, det inte är om hövligt, rätten också inhämta obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make och närmaste yttrande från make och närmaste släktingar, Överförmyndaren, släktingar, Överförmyndaren, vårdinrättning, omsorgsnämnd värdinrättning, omsorgsnämnd och Socialnämnd. Den som an- och socialnämnd. Den som ansökningen avser skall höras sökningen skall höras avser muntligen, om det kan ske utan muntligen, det kan ske utan om skada för honom eller henne och skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta att Rätten kan dock underlåta att höra den enskilde muntligen om höra den enskilde muntligen om denne själv har gjort ansökan denne själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasätta eller medgivit det ifrågasätta förordnandet eller det annars förordnandet eller det annars finns särskilda skäl. finns särskilda skäl. Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärende hos överförmyndaren om utseende av god man enligt 4 § eller förvaltare. Myndigheter och inrättningar Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten sådana skyldiga att lämna rätten och uppgifter som kan vara av bety- Överförmyndaren sådana uppdelse i ärendet. gifter kan betysom vara av delse.

17 §14 Innan rätten förordnar förval- Innan rätten anordnar förvaltarrare skall den inhämta läkarintyg skap skall den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. om den enskildes hälsotillstånd. Detta gäller även i ärende om Detta gäller även vid anordförordnande av god man enligt nande godmanskap enligt 4 av

Senaste lydelse 1988:1251.

38 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 när den enskilde inte har när den enskilde inte har lämnat lämnat sitt samtycke. sitt samtycke. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

18 Kan slutligt beslut ges Kan slutligt beslut ges omedelbart i ärende om förord- omedelbart i mål hos rätten om nande av god man eller förvalta- anordnande av godmanskap re, får rätten, om den enskildes enligt 4 § eller förvaltarskap angelägenheter kräver omedelbar eller i ärende hos Överförmyndavård eller ett dröjsmål uppenbar- ren om förordnande av god man ligen skulle medföra fara för den eller förvaltare, får rätten eller enskilde eller hans egendom, Överförmyndaren, om den enskilförordna god man eller förval- des angelägenheter kräver tare för tiden till dess ärendet omedelbar värd eller ett dröjsmål slutligt avgörs Sådant förordnan- uppenbarligen skulle medföra . de kan beträffande god man som fara för den enskilde eller hans avses i 4 § eller förvaltare med- egendom, anordna godmanskap delas även för den som är eller förvaltarskap eller förordna underârig att gälla från och med god man eller förvaltare för tiden den dag han eller hon fyller till dess frågan slutligt avgörs. arton år. Sådant förordnande kan beträffande god man som avses i 4 § eller förvaltare meddelas även för den som är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller arton år. Innan beslut enligt första stycket meddelas skall den som ansökningen ha fått tillfälle att yttra sig, det kan ske utan större avser om tidsförlust och utan skada för honom eller henne. Beslut enligt första stycket får Beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten. när som helst ändras av den

myndighet som har fattat be-

slutet.

Senaste lydelse 1988: 1251.

SOU 1991:106 Författningsförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §16

Om en god man eller förval- Om en god man eller förvaltare tare inte längre behövs, skall inte längre behövs, skall godrätten besluta att godmanskapet manskapet eller förvaltarskapet eller förvaltarskapet skall upp- upphöra. Beslut om upphörande

höra. Har god man förordnats fattas när det gäller godmanskap

enligt 3 § l skall den gode enligt 4 § och förvaltarskap av mannen entledigas så snart den rätten och i övrigt av överförsom förordnandet avser begär myndaren. Har god man förorddet. När en god man eller förval- nats enligt 3 § l skall över- tare har slutfört sitt uppdrag, förmyndaren entlediga den gode skall han genast anmäla det till mannen så snart den förordsom rätten. nandet avser begår det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till överförmyndaren. En god man eller förvaltare En god man eller förvaltare har har rätt att på begäran bli ent- rätt att på begäran bli entledigad ledigad från sitt uppdrag. Skall från sitt uppdrag. Beslut om

godmanskapet eller förvaltar- entledigande fattas av överför-

skapet fortsätta, är han dock myndaren. Skall godmanskapet skyldig att kvarstå till dess en ny eller förvaltarskapet fortsätta, är god man eller förvaltare har den gode mannen eller förvaltautsetts. ren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

20 En god man eller förvaltare En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kom- av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och mer på ekonomiskt obestånd och på grund därav är olämplig för grund därav är olämplig för uppdraget eller som av någon an- uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig nan orsak inte längre är lämplig att inneha detta, skall entledi- att inneha detta, skall entledi-

Senaste lydelse 1988:1251. Senaste lydelse 1988:1251.

40 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gas från uppdraget. gas från uppdraget. Beslut om

entledigande fattas av överför-

myndaren. Uppkommer fråga om att enligt Uppkommer fråga att enligt om första stycket entlediga en god första stycket entlediga god en man eller förvaltare och kan man eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedel- slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål bart, får Överförmyndaren, om skulle medföra fara för den som dröjsmål skulle medföra fara för godmanskapet eller förvaltar- den som godmanskapet eller skapet avser, besluta att den gode förvaltarskapet avser, besluta att mannen eller förvaltaren skall den gode eller förvaltamannen skiljas från sitt uppdrag för tiden ren skall skiljas från sitt uppdrag till dess ärendet avgörs. för tiden till dess ärendet avgörs.

21 Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren. Rätten får också självmant ta Rätten och Överförmyndaren får upp frågor som avses i första också självmant ta upp frågor stycket. som avses i första stycket. I ärende enligt denna paragraf Rätten eller Överförmyndaren skall rätten bereda den enskilde skall bereda den enskilde tillfälle tillfälle att yttra sig, om det kan att yttra sig, om det kan ske. ske.

22 §19

Dör en god man eller förval- Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin tare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla för- vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den tingsrätt där hållandet till den Överförmyndare godmanskapet eller förvaltar- som har tillsyn över godskapet är eller skall vara inskri- manskapet eller förvaltarskapet. vet.

Senaste 1988:1251. lydelse Senaste l988: 125 lydelse

SOU 1991:106 Författningsförslag 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §20

Rätten är skyldig att på an- Rätten är skyldig att på ansökan sökan av någon av dem som av någon av dem som anges i i 15 § första stycket eller 15 § första stycket eller av den anges av den gode mannen eller förval- gode mannen eller förvaltaren taren pröva om ett godmanskaps pröva om onfattningen av ett eller förvaltarskaps omfattning godmanskap enligt 4 § eller ett bör jämkas. Rätten kan också förvaltarskap bör jämkas. Rätten

utan ansökan göra en sådan kan också utan ansökan göra en

prövning. sådan prövning. Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren samt Överförmyndaren och den enskilde beredas tillfälle att yttra sig. Kan slutligt beslut inte ges Kan slutligt beslut inte ges omeomedelbart, får rätten, om delbart, får rätten, om dröjsmål dröjsmål skulle medföra fara för skulle medföra fara för den den enskilde, meddela beslut i enskilde, meddela beslut i frågan frågan för tiden till dess ärendet för tiden till dess målet avgörs. I avgörs. I fråga om sådant beslut fråga om sådant beslut tillämpas tillämpas bestämmelserna i 18 § bestämmelserna i 18 § andra och andra och tredje styckena. tredje styckena. I fråga om godmanskap enligt 1 3 §§ skall frågor om jämk- ning av godmanskapets omfattning prövas av Överförmyndaren. Bestämmelserna i första tredje styckena har motsvarande till-

lämpning betrafande handlägg-

ningen hos Överförmyndaren av frågor om sådan jämkning.

24 Innan rätten förordnar någon Innan rätten eller Överförmyntill god man eller förvaltare eller daren förordnar någon till god entledigar någon från ett sådant man eller förvaltare eller entleuppdrag, skall han eller hon ges digar någon från ett sådant upptillfälle sig. Är det fråga drag, skall han eller hon tillatt yttra ges beslut enligt 20 § andra fälle att yttra sig. Är det fråga om

zoSenaste 1988: 125 lydelse Senaste 1988:1251. lydelse

Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket, skall den gode mannen om beslut enligt 20 § andra eller förvaltaren beredas tillfälle stycket, skall den gode mannen att yttra sig, om det inte år fara eller förvaltaren beredas tillfälle i dröjsmål. att yttra sig, om det inte år fara i dröjsmål.

25 §22 Frågor om förordnande eller Frågor som gäller godmanskap entledigande av god man enligt 1 enligt 4 § eller förvaltarskap tas eller 2 § tas upp av den tingsrätt upp av tingsrätten i den ort där där förmynderskapet, god- den enskilde har sitt hemvist manskapet eller förvaltarskapet eller, om han eller hon inte har är eller skall inskrivet. Ãr hemvist i riket, Stockholms vara av det haga om förmynderskap som tingsrätt. inte skall vara inskrivet, avgörs frågan om behörig domstol med tillämpning av 12 kap. I § andra stycket. Sådana frågor om godmanskap enligt 4 § och förvaltarskap som skall handläggas av överfömtyndaren samt frågor om godmanskap enligt 1 och 2 §§ tas upp av Överförmyndaren i den kommun där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av överförmyndaren i Stockholms kommun. Uppkommer vid utredning av ett dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 hör ärendet till den tingsrätt varunder boet lyder. Skall god man annars förordnas enligt 3 tas ärendet upp av tingsrätten i den ort där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har yppat sig.

Senaste lydelse 1988:1251.

SOU 1991:106 Författninggiårslag 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 1 3 §§ tas upp av den tingsrätt där godmanskapet är inskrivet.

26 §23

Ansökan förordnande av Uppkommer vid utredning av ett om god enligt 4 § eller av för- dödsbo fråga om förordnande av man valtare tas upp av tingsrätten i god man enligt 3 hör ärendet den ort där den avses med till Överförmyndaren i den komsom ansökningen har sitt hemvist mun där den döde hade sitt hemeller, om han eller hon inte har vist eller, om den döde inte hade hemvist i riket, av Stockholms hemvist i riket, till Överförmyndatingsrätt. ren i Stockholms kommun. Skall god man annars förordnas enligt 3 tas ärendet upp av överförmyndaren i den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har yppat sig. Andra frågor som gäller god- Andra frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förval- manskap enligt 3 § tas upp av tarskap tas upp av den tingsrätt den överjömtyndare som har där godmanskapet eller förvaltar- förordnat god man. skapet är inskrivet.

27 §2

Ett mål om god man eller förvaltare handläggs enligt domstolsförfarandelagen 1993:000. Rättens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap får överklagas, förutom av den som beslutet rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i frågan. Den i vars ställe god man förordnats enligt

Senaste lydelse 1988: 125 Senaste lydelse 1988:1251.

44 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § första och andra styckena får dock inte överklaga beslut om sådant förordnande.

12 kap. 8 § Ett mål som avses i detta kapitel handläggs enligt domstolsförfarandelagen 1993:000.

13 kap. 11 § Ett mål som avses i 7 eller 8 § handläggs enligt dontstolsfötfarandelagen 1993:000.

14 kap. 13 § Ett mål som avses i 3 eller 10 § handläggs enligt donzstolsförfarandelagen 1993:000.

15 kap.

11 §25

Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva obligation eller låta registrera eller anmäla förhållande enligt vad i 8 § är stadgat, anmäle Överförmyndaren försummelsen hos rätten och åge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren hans om skyldighet. ifråga om handläggningen vid rätten gäller domstalsförfarandelagen 1993:000.

16 kap. 16 § Ett mål som avses i detta kapitel handläggs enligt domstolsförfarandelagen 1993:000.

Senaste lydelse 1989:839.

SOU 1991:106 Författningsfåárslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap. 3 § Finner överñrmyndaren vid granskningen eller eljest anledning till anmärkning mot förmyndarens förvaltning, skall Överförmyndaren bereda förmyndaren tillfälle att förklara sig. inkommer förmyndaren inom förelagd tid med förklaring, eller finner Överförmyndaren avgiven förklaring otillfredsställande, vare Överförmyndaren, såframt den omyndiges rått och bästa kräver att åtgärd mot förmyndaren utan dröjsmål vidtages av rätten, pliktig att göra ansökan därom. I fråga om handläggningen vid rätten gäller domstolsförfarandelagen 1993:000.

20 kap.

1 §26

I mål om faderskap, vårdnad, I mål om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas umgänge och underhåll tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ âkten- 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken. skapsbalken. Regeringen får föreskriva att tjänstemän, som inte är lagfarna, i tingsrätt får handlägga sådana mål enligt 10 - 12 kap. som är av enkel beskaffenhet. Om en tingsrätt i ett mål, vilket enligt vad som sagts förut skall handläggas enligt domstolsförfarandelagen 1 993.000, skall ha den sammansättning som är föreskriven för tvistemål, gäller 14 kap. I 7 § äktenskapsbalken. Rättens och överförmyndarens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap får överklagas, förutom av den som beslutet rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i frågan. Den i vars ställe god man förordnats enligt 2 § första och andra styckena får dock inte överklaga beslut om sådant förordnande.

Senaste lydelse 1988: 1251.

46 Författningjörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

§27

2 a I ett ärende om förordnande av I ett mål anordnande om av förvaltare eller utvidgning ett förvaltarskap eller utvidgning av av förvaltarskaps omfattning, där ett förvaltarskaps omfattning, där det inte föreligger fall som avses det inte föreligger fall som avses i 2 § andra stycket, skall rätten i 2 § andra stycket, skall rätten förordna ett biträde att bevaka förordna ett biträde att bevaka den enskildes rätt i ärendet. Ett den enskildes rätt. Ett rättegångsrättegångsbiträde skall också biträde skall också förordnas, om förordnas, den har den har förvaltare begär att om som som förvaltare begär att förvaltar- förvaltarskapet skall upphöra skapet skall upphöra eller att eller att dess omfattning skall dess omfattning skall inskränkas. inskränkas. Rättegångsbiträde skall inte förordnas, om det är uppenbart att ett biträde inte behövs.

3§ Ansökan om annan rättens Ansökan rättens om annan åtgärd med avseende på förmyn- åtgärd med avseende på förmynderskap än förmyndares förord- derskap än förmyndares förordnande eller entledigande får, nande eller entledigande får, såvida fråga är om ärende såvida fråga är om mål som enligt 9 kap. 2 a göras, för- avses i 9 kap. 2 göras, a utom av Överförmyndaren och förutom av Överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige förmyndare, den omyndige av själv, om han fyllt sexton år, själv, om han fyllt sexton år, samt av hans make och närmaste samt av hans make och närmaste fränder. Fråga som avses i denna fränder. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten också taga paragraf skall rätten också taga upp självmant, när anledning upp självmant, när anledning förekommer därtill. förekommer därtill. I ärende som avses i första I mål som avses i 9 kap. 2 a § stycket skall rätten, när det rör skall rätten, när det rör omyndig omyndig som fyllt sexton år, fyllt sexton år, bereda denne som bereda denne tillfälle att yttra tillfälle att yttra sig, det kan om sig, om det kan ske. ske. Mot rättens beslut i ärende Mot rättens beslut i mål som som avses i första stycket får avses i 9 kap. 2 § får talan a talan föras, förutom av den som föras, förutom av den besom

Senaste lydelse 1988:1251.

SOU 1991:106 Författningsförslag 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beslutet särskilt rör, av var och slutet särskilt rör, och av var en en som har rätt att göra ansö- som har rätt att göra ansökan. kan.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst åliggande, får talan föras endast i samband med klagan över rättens beslut om utdömande av vitet.

5§28 Bestämmelserna i 3 och 4 §§ Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynder- förmyndare och förmynderom skap gäller i tillämpliga delar skap gäller i tillämpliga delar beträffande god man och god- beträffande god och godman manskap samt förvaltare och manskap samt förvaltare och förvaltarskap. Härvid skall be- förvaltarskap. Härvid skall bestämmelserna om omyndig, stämmelserna omyndig, om dennes make och närmaste anhö- dennes make och närmaste anhöriga, när det är fråga om god- riga, när det är fråga godom manskap som avses i ll kap. 3 manskap i 11 kap. 3 som avses eller 4 gälla den för vilken eller 4 gälla den för vilken god man har förordnats och god har förordnats och man dennes make och närmaste släk- dennes make och närmaste släktingar samt i fråga om förvaltar- tingar samt i fråga förvaltarom skap den för vilken förvaltare skap den för vilken förvaltare har förordnats och dennes make har förordnats och dennes make och närmaste släktingar. Är det och närmaste släktingar. Är det fråga om godmanskap för fråga godmanskap för en om en omyndig, har i ärende som avses omyndig, har i mål enligt 9 kap. i 3 § även förmyndaren sådan 2 a § även förmyndaren sådan behörighet som anges där. behörighet där. som anges

6§

Talan mot överförrnyndarens Överförmyndarens beslut i

beslut i ärende enligt denna balk ärende enligt denna balk får föres skriftligen hos rätten inom överklagas till rätten. I fråga om två veckor från den dag klagan- handläggningen vid rätten gäller

den fick del av beslutet. domstolsförfarandelagen

1 993.000.

Senaste lydelse 1988:1251.

48 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §29

Beslut som i ärende om för- Beslut som i mål eller ärende mynderskap, godmanskap eller om förmynderskap, godmanskap förvaltarskap enligt denna balk eller förvaltarskap enligt denna meddelas av Överförmyndaren balk meddelas av Överförmyndaeller rätten länder till efterrättelse ren eller rätten länder till efterutan hinder av att beslutet över- rättelse utan hinder av att beklagas. Vad som nu har sagts slutet överklagas. Vad som nu gäller rättens avgörande, vari- har sagts gäller rättens avgögenom avtal om sammanlevnad i rande, varigenom avtal om samoskiftat bo hävs eller förmynda- manlevnad i oskiftat bo hävs re, god man eller förvaltare eller förmyndare, god man eller döms till utgivande av försuttet förvaltare döms till utgivande av vite. försuttet vite.

21 kap.

Verkställighet av vad allmän Verkställighet av dom eller bedomstol har bestämt i dom eller slut om vårdnad, umgänge eller beslut om vårdnad, umgänge överlämnande av barn söks hos eller överlämnande av barn söks tingsrätten. Har domen eller hos länsrätten. Har domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och beslutet inte vunnit laga kraft och är det inte särskilt medgivet att är det inte särskilt medgivet att verkställighet ändå får ske, får verkställighet ändå får ske, får rätten inte vidta åtgärder enligt 2 länsrätten inte vidta åtgärder -4§§. enligt 2 4 §§. -

2§ Innan länsrätten förordnar om Innan rätten förordnar om verkverkställighet, får den uppdra ställighet, får den uppdra åt ledamot eller suppleant i social- ledamot eller suppleant i socialnämnden eller tjänsteman inom nämnden eller tjänsteman inom socialtjänsten att verka för att socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet den som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra vad som frivilligt skall fullgöra vad som åligger honom eller henne. åligger honom eller henne. Sådant uppdrag får även lämnas Sådant uppdrag får även lämnas någon annan lämplig person. någon annan lämplig person.

Senaste lydelse 1988:l25

SOU 1991:106 Författningsjörslag 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som har fått ett uppdrag Den har fått ett uppdrag som enligt första stycket skall inom enligt första stycket skall inom den tid som länsrätten be- den tid rätten bestämmer som stämmer lämna denna en redo- lämna denna redogörelse för en görelse ñr de åtgärder som har de åtgärder har vidtagits och som vidtagits och vad som i övrigt vad i övrigt har kommit som har kommit fram. Tiden får inte fram. Tiden får inte sättas längre sättas längre än två veckor. än två veckor. Rätten får dock Länsrätten får dock förlänga förlänga tiden, det finns om tiden, om det finns förutsätt- förutsättningar för att nå en ningar för att nå en frivillig frivillig fullgörelse. fullgörelse.

3§ Förordnar länsrätten om verk- Förordnar rätten verkom ställighet, får den förelägga vite ställighet, får den förelägga vite eller besluta att barnet skall eller besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighetens hämtas polismyndighetens genom försorg. Hämtning får dock försorg. Hämtning får dock beslutas endast i de fall och beslutas endast i de fall och under de förutsättningar under de förutsättningar som som anges i andra och tredje stycke- anges i andra och tredje stycke-

na. na. Är det fråga dom eller Är det fråga om om dom eller beslut om vårdnad eller överläm- beslut vårdnad eller överlämom nande av barn, får länsrätten nande av barn, får rätten besluta besluta om hämtning av barnet, hämtning barnet, om av om om verkställighet annars inte kan verkställighet inte kan ske annars ske eller om hämtning är nöd- eller hämtning är nödvändig om vändig för att undvika att barnet för att undvika att barnet lider lider allvarlig skada. allvarlig skada. Är det fråga dom eller Är det fråga dom eller om om beslut om umgänge mellan barnet beslut umgänge mellan barnet om och en förälder som inte är och en förälder inte är som vårdnadshavare, får länsrätten vårdnadshavare, får rätten bebesluta om hämtning av barnet, sluta om hämtning av barnet, om om verkställighet annars inte kan verkställighet inte kan ske annars ske och barnet har ett särskilt och barnet har ett särskilt starkt starkt behov av umgänge med behov av umgänge med förföräldern. åldern. Frågor om utdömande av före- Frågor utdömande föreom av lagt vite prövas av länsrätten på lagt vite prövas rätten av

50 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ansökan av den part som har ansökan av den part som har begärt verkställigheten. begärt verkställigheten.

4§ Förordnar länsrätten om verk- Förordnar rätten om verkställighet, kan den även lämna ställighet, kan den även lämna uppdrag enligt 2 Har rätten uppdrag enligt 2 Har rätten beslutat att barnet skall hämtas beslutat att barnet skall hämtas polismyndighetens för- genom polismyndighetens förgenom sorg, skall sådant uppdrag läm- sorg, skall sådant uppdrag lämnas, om inte särskilda skäl talar nas, om inte särskilda skäl talar mot det. mot det. Om det finns särskilda skål, får Om det finns särskilda skäl, får länsrätten för att underlätta att rätten för att underlätta att barnet barnet överflyttas föreskriva att överflyttas föreskriva att barnet barnet tillfälligt skall tas om hand tillfälligt skall tas om hand på på lämpligt sätt. lämpligt sätt. Förordnar länsrätten om verk- Förordnar rätten om verkställighet av en dom eller ett ställighet av en dom eller ett beslut om umgänge som har beslut om umgänge som har vunnit laga kraft, kan rätten, när vunnit laga kraft, kan rätten, när det påkallas av förhållanden som det påkallas av förhållanden som har inträffat efter domen eller har inträffat efter domen eller beslutet jämka vad som har beslutet jämka vad som har bestämts om villkor eller tid- bestämts om villkor eller tidpunkt för umgänget. punkt för umgänget.

5§ Har barnet fyllt tolv år, får Har barnet fyllt tolv år, får verkställighet inte ske mot dess verkställighet inte ske mot dess vilja utom då länsrätten finner vilja utom då rätten finner det det nödvändigt av hänsyn till nödvändigt av hänsyn till barnets barnets bästa. Detsamma gäller, bästa. Detsamma gäller, om om barnet ännu inte har fyllt tolv barnet ännu inte har fyllt tolv år år har nått en sådan mognad men har nått en sådan mognad men att dess vilja bör beaktas på att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt. motsvarande sätt.

,6§

Länsrätten kan vägra verk- Rätten kan vägra verkställighet, ställighet, om det är uppenbart om det är uppenbart att föratt förhållandena har ändrats hållandena har ändrats sedan den

SOU 1991:106 Författningsförslag 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sedan den allmänna domstolens dom eller det beslut skall som dom eller beslut meddelades och verkställas meddelades och det det av hänsyn till barnets bästa är hänsyn till barnets bästa är av påkallat att frågan vårdnad påkallat att frågan vårdnad om om eller umgänge prövas på nytt. eller umgänge prövas på nytt. Sådan fråga tas upp av allmän domstol på ansökan den av som har varit part i målet hos länsrätten eller på ansökan av socialnämnden. Ett mål om ny prövning av en fråga om vårdnad eller umgänge enligt första stycket tas upp av rätten på talan av den som har varit part i målet om verkställighet eller på talan av socialnämnden. Länsrätten får även i annat fall Rätten får även i annat fall än vägra verkställighet, om det finns som avses i första stycket vägra risk som inte är ringa ñr att verkställighet, det finns risk om barnets kroppsliga eller själsliga inte är ringa för att barnets som hälsa skadas. kroppsliga eller själsliga hälsa skadas.

7§3°

Även dom eller beslut Även om som om dom eller beslut som avses i l § inte föreligger, kan i 1 § inte föreligger, kan avses barnets vårdnadshavare, när barnets vårdnadshavare, när barnet vistas hos någon barnet vistas hos någon annan, annan, begära att länsrätten beslutar begära att rätten beslutar om om åtgärd för att barnet skall över- åtgärd för att barnet skall överflyttas till vårdnadshavaren. flyttas till vårdnadshavaren. Länsrätten kan vägra att vidta Rätten kan vägra att vidta den den begärda åtgärden, om det av begärda åtgärden, det om av hänsyn till barnets bästa är på- hänsyn till barnets bästa är påkallat att frågan om vårdnaden kallat att frågan vårdnaden om prövas av allmän domstol. prövas. En åtgärd enligt första stycket får inte beslutas, om ett flyttningsförbud enligt lagen l990:52 med särskilda bestämmelser vård om av

Senaste lydelse 1990:54.

52 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

unga föreligger beträffande barnet. I övrigt gäller 2 6 §§. -

8 a § En fråga om verkställighet av ett beslut under rättegången enligt 6 kap. 20 § handläggs som en fråga i det anhängiga målet.

Övriga frågor enligt detta kapi-

tel tas upp efter ansökan hos

rätten i den an där vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna har sitt hemvist. Om det

inte finns någon behörig domstol,

tas frågan upp vid Stockholms tingsrätt.

Betrafande frågor som avses i

andra stycket gäller, i den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel, domstolsförfarandelagen 1993:000. I fråga om domförhet gäller rättegångsbalkens regler för mål om brott för vilka det är stadgat

svårare straf än fängelse i sex

månader. Vid avgörande i sak av andra frågor än frågor om utdömande av vite skall tingsrätten därvid ha den sammansättning som är föreskriven för huvudforhandling. Vid överläggning och omröstning där nämndemän medverkar gäller 14 kap. 1 7 § fjärde stycket äktenskapsbalken.

10§ Föreligger i mål enligt detta Föreligger i mål enligt detta kapitel fara för att barnet förs kapitel fara för att barnet förs ur ur landet eller är saken av annan landet eller är saken av annan anledning brådskande, kan läns- anledning brådskande, kan rätten rätten omedelbart förordna att omedelbart förordna att barnet

SOU 1991:106 Författningsförslag 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

barnet skall tas om hand på det skall tas hand på det sätt om som sätt som länsrätten finner lämp- rätten finner lämpligt. ligt. Kan ett beslut enligt första Kan ett beslut enligt första stycket inte avvaktas, får polis- stycket inte avvaktas, får polismyndigheten, oavsett om något myndigheten, oavsett något om mål är anhängigt, vidta sådana mål är anhângigt, vidta sådana omedelbara åtgärder kan ske omedelbara åtgärder kan ske som som utan skada för barnet. När så- utan skada för barnet. När såen en dan åtgärd vidtas skall möj- dan åtgärd vidtas skall möjom om ligt närvara en läkare samt före- ligt närvara läkare samt föreen trädare för socialtjänsten eller i trädare för socialtjänsten eller i förekommande fall sådan förekommande fall sådan en en kontaktperson för barnet som kontaktperson för barnet som avses i socialtjänstlagen 1980: i socialtjänstlagen 1980: avses

620. Åtgärden skall 620. Åtgärden

genast an- skall genast anmälas till länsrätten, utan mälas till rätten, dröjssom som utan dröjsmål prövar om den skall mål prövar den skall bmtå. om bestå.

l1§ I mål enligt detta kapitel kan I mål enligt detta kapitel kan länsrätten förordna att barnet rätten förordna barnet skall att skall undersökas av läkare. undersökas läkare. av I kallelse till läkarundersökning I kallelse till läkarundersökning får länsrätten förelägga vite. får rätten förelägga vite. Rätten Länsrätten prövar frågor prövar frågor utdömande om om av utdömande av förelagt vite. förelagt vite.

l2§ I mål enligt detta kapitel skall I mål enligt detta kapitel skall länsrätten hålla muntlig förhand- tingsrätten hålla muntlig förhandling, om det inte år uppenbart ling, det inte är uppenbart om obehövligt. Om muntlig förhand- obehövligt. ling i kammarrätten och rege-

ringsrätten finns bestämmelser i

9 § förvaltningsprøcesslagen

1971:291. Vid muntlig förhandling fâr barnet höras inför rätten, särskilda om skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Uteblir en part från en förhandling till vilken han eller hon har

54 Författningwrslag SOU 1991:106

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

kallats vid vite att inställa sig personligen, fär rätten förordna att parten skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

13§ Länsrätten får, enligt vad som är skäligt, förordna att den ena parten skall ersätta motpartens kostnader i ett mål enligt detta kapitel. Kostnader för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra meningen, för hämtning part till förhandling, för hämtning eller av en omhändertagande barn och för läkarundersökning betalas av allav männa medel. Rätten får efter vad som är skäligt besluta att en part har föranlett kostnad för hämtning skall helt eller delvis betala som kostnaden till statsverket. Den har hand barnet Den som har hand om barnet som om får tillerkännas ersättning och får tillerkännas ersättning och förskott med anledning kost- förskott med anledning av kostav nader för och uppehälle i nader för resa och uppehälle i resa samband med inställelse till samband med inställelse till läkarundersökning enligt 11 läkarundersökning enligt 11 Härvid gäller 15 § förvaltnings- Rätten får bevilja förskott på processlagen 1971:291. ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen. Frågor ersättning enligt Frågor ersättning enligt om om andra och tredje styckena prövas andra och tredje styckena prövas av länsrätten. av rätten.

14 § Länsrätten kan förordna att Rätten kan förordna att beslut beslut enligt detta kapitel som enligt detta kapitel som avser utdömande vite, ersätt- utdömande av vite, ersättning för avser av ning för parts kostnader eller parts kostnader eller parts skylparts skyldighet att betala kostna- dighet att betala kostnader till der till statsverket skall gälla statsverket skall gälla omedelomedelbart. bart.

16 § Beslut tingsrätten har medsom delat under rättegången i frågor

SOU 1991:106 Författningsförslag 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som rör verkställighet av beslut enligt 6 kap. 20 § skall överklagas särskilt. Ett överklagande av tingsrättens beslut enligt detta kapitel får inte prövas av hovrätten om inte hovrätten meddelat parten prövningstillstând. Prövningstillstånd behövs inte vid överklagande av beslut som rör någon annan än en part, beslut varigenom tingsrätten har ogilla: jäv mot en domare, eller beslut varigenom en besvärstalan avvisats. I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket gälla i tillämpliga delar. Prövningstillstånd får meddelas endast om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt,

det finns anledning till änd-

ring i det slut vartill tingsrätten kommit, eller

det annars finns synnerliga

skäl att pröva överklagandet. Kan ett överklagande av tingsrättens beslut prövas av hovrätten endast om denna meddelat prövningstillstånd, skall tingsrätten i samband med underrättelse om vad som gäller i fråga om överklagande upplysa parterna om detta och därvid också ange innehållet i närmast föregående stycke. Hovrättens beslut får inte över-

56 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

klagas. Hovrätten får dock, i fråga om andra beslut än beslut om verkställighet av beslut som meddelats med stöd av 6 kap. 20 tillåta att beslutet över-

klagas, det finns särskilda

om skäl för en prövning av om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § 1 rättegångsbalken.

16§ 17§

Vid handläggningikanvnarrätten Vül prövning i hovrätt av andra mål enligt detta kapitel skall frågor än frågor om verkställigav nämndemän ingå i rätten. het av beslut som meddelats under rättegången enligt 6 kap. 20 § gäller beträfande dongförhet rättegångsbalkens regler för brottmål där det förekommer anledning att döma till svårare

straff än böter. När hovrätten i

sak avgör ett mål, som i tingsrätten avgjorts under medverkan av nämndemän, skall dock h0v rätten alltid bestå av en lagfaren domare och två nämndemän. Vid överläggning och omröstning där nämndemän medverkar gäller 14 kap. 18 § andra stycket äktenskapsbalken.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Om ett förfarande vid domstol redan inletts vid lagens ikraftträdande gäller fortfarande äldre bestämmelser.

SOU 1991:106 Författningsförslag 57

4. Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga ärvdabalken om dels att i 25 kap. 4 § ordet "årendet" skall bytas ut mot ordet "målet", dels att 16 kap. 5 och 6 §§, 18 kap. 7 19 kap. 20 22 kap. 3 § och 23 kap. 5 § skall ha följande lydelse, dels att i balken skall införas tre nya paragrafer, 19 kap. 20 b 20 kap. 12 § och 25 kap. 2 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 1 Vistas, då bouppteckning för- Vistas, då bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge rättas, till namnet känd arvinge efter den döde på okänd ort, efter den döde på okänd ort, skall det hos rätten anmälas av skall det hos Överförmyndaren den som har boet i sin vård. När anmälas av den som har boet i sådan anmälan sker eller för- sin vård. Anmälan skall göras till hållandet eljest varder kunnigt, Överförmyndaren i den kommun skall rätten låta i Post- och In- där den döde hade sitt hemvist rikes Tidningar ofördröjligen eller, om den döde inte hade intaga kungörelse, att arv efter hemvist i riket, till Överförmyndaden döde tillfallit den borto- ren i Stockholms kommun. När varande, med anmaning till sådan anmälan sker eller förhonom att göra sin rätt till arvet hållandet eljest varder kunnigt, gällande inom fem år från den skall Överförmyndaren låta i dag, kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar oförtidningen. I kungörelsen skall dröjligen intaga kungörelse, att den bortovarandes namn upp- arv efter den döde tillfallit den tagas. bortovarande, med anmaning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningen. I kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas.

Balken omtryckt 1981:359. Senaste 1987:231. lydelse

58 Författningyförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fall som avses i 3 kap. 2 § skall, vid tillämpning av vad sagts, nu den rått, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

2§3

Kan, när bouppteckning för- Kan, när bouppteckning förrättas, utrönas huruvida rättas, utrönas huruvida arvinge finnes som före allmänna arvinge finnes före allmänna som arvsfonden eller före eller jämte arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad annan känd arvinge är berättigad till arv, skall rätten, på anmälan till arv, skall den överfömzyndare av den som har boet i sin vård som anges i 1 § på anmälan av eller då förhållandet eljest varder den har boet i sin vård eller som kunnigt, låta i Post- och Inrikes kunnigt, låta i Post- och Inrikes Tidningar ofördröjligen intaga Tidningar ofördröjligen intaga kungörelse om arvfallet, med kungörelse arvfallet, med om anmaning till okända arvingar att anmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kun- inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningen. görelsen var införd i tidningen. Vad nu är sagt skall ock gälla, Vad är sagt skall ock gälla, nu där vid bouppteckningen känne- där vid bouppteckningen kännedom finnes om arvinge men kun- dom finnes arvinge kunom men skap saknas såväl om arvingens skap saknas såväl arvingens om namn som om hans vistelseort. namn som om hans vistelseort.

5§ Undandrager sig arvinge eller Undandrar sig arvinge eller en testamentstagare att giva tillkänna en testamentstagare att ge tillkänhuruvida han vill göra anspråk na huruvida han vill göra anpå arv eller på rätt enligt testa- språk på arv eller på rätt enligt mentet, äger rätten förelägga ho- testamentet, får rätten förelägga nom att göra sin rätt gällande in- honom att göra sin rätt gällande om sex månader från det föreläg- inom sex månader från det föregandet delgavs honom. Delgiv- läggandet delgavs honom. ifråga ning får ske enligt 12 15 §§ handläggningen vid rätten - om delgivningslagen 1970:428. gäller domstoljörfarandelagen 1993:000. Delgivning får ske

3Senastelydelse 1977:659. iSenaste lydelse 1970:430.

SOU 1991:106 Författningvörslag 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt 12 15 §§ delgivnings- lagen 1970:428. Sådant föreläggande skall meddelas, såframt ansökan därom göres av någon som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvarlåtenskapen ifall denne försummar att bevara sin rätt.

6§ Vill arvinge eller testaments- Vill arvinge eller testamentstagare, utan att tillträda kvar- tagare, utan att tillträda kvarlåtenskapen eller sin lott däri, låtenskapen eller sin lott däri, göra sin rätt gällande, skall han göra sin rätt gällande, skall han anmäla sitt anspråk hos god man, anmäla sitt anspråk hos god man, om sådan förordnats att bevaka om sådan förordnats att bevaka hans rätt, eller hos var dödsbo- hans rätt, eller hos var dödsbodelägare som tillträtt kvarlåten- delägare tillträtt kvarlåtensom skapen eller ock, om skifte skapen eller ock, om skifte skett, hos boutredningsman eller skett, hos boutredningsman eller annan som sitter i boet. Anmälan annan som sitter i boet. Anmälan må ock göras hos rätten. må ock göras hos den överförmyndare som anges i 1 Har god man mottagit anmä- Har god man mottagit anmälan, lan, skall han tillkännagiva den skall han tillkännagiva den hos hos rätten. Om anmälan, som Överförmyndaren. Om anmälan, gjorts eller tillkännagivits hos som gjorts eller tillkännagivits rätten, skall genom dess försorg hos rätten, skall dess genom med posten underrättelse över- försorg med posten underrättelse sändas till övriga dödsbodeläga- översändas till övriga dödsbodelre, vilkas namn och vistelseort ägare, vilkas namn och vistelseäro upptagna i bouppteckningen ort äro upptagna i bouppteckefter den döde eller eljest kända ningen efter den döde eller eljest för rätten. kända för Överförmyndaren.

18 kap. 7 Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra är efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt. Tillsyn över att avveckling sker utövas den myndighet av som

sSenastelydelse 1939:30.

60 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

regeringen bestämmer. Om avvecklingen inte har skett inom föreskritid, får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga dödsboet att ven fullgöra sin skyldighet. Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande får överklagas till kammarrätten. Den tingsrätt som har registre- Den tingsrätt som har registrerat bouppteckningen efter den rat bouppteckningen efter den döde får på ansökan av dödsboet döde får på ansökan av dödsboet medge anstånd med avveck- medge anstånd med avvecklingen, om det finns särskilda lingen, om det finns särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss skäl. I fråga om handläggningen tid och får förenas med villkor. vid rätten gäller domstolsförfa- Medges anstånd, skall tingsrätten randelagen 1993:000. Anständ underrätta tillsynsmyndigheten meddelas för viss tid och får detta. förenas med villkor. Medges om anstånd, skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

19 kap. 20 § Förordnande att vara testamentsexekutor skall, såvitt annat framgår testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla av för boets utredning erforderliga åtgärder. Vad i 14 16, 18 och 19 §§ Vad i 14 16, 18 och 19 §§ - sagts boutredningsman skall sagts om boutredningsman skall om äga motsvarande tillämpning å äga motsvarande tillämpning å testamentsexekutor ävensom â testamentsexekutor ävensom å den som genom testamente för- den som genom testamente törordnats att allenast i viss del ordnats att allenast i viss del verkställa utredningen efter den verkställa utredningen efter den döde; och skall jämväl om ent- döde; och skall jämväl om entledigande gälla vad om boutred- ledigande gälla vad om boutredningsman är stadgat. ningsman är stadgat. Person som avses i detta stycke behöver dock inte underrätta rätten om vem som tillställts årsredovisning enligt 14 a

20 b § Ett mål som avses i 1 10, 13 eller 14 17 §§ handläggs a -

SOU 1991:106 Författningsfárslag 61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt domstolsförfarandelagen 1993:000. Regeringen får föreskriva att i tingsrätt tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga sådana mål enligt 1 10 och 15 § som är av enkel beskaffenhet.

20 kap. 12 § Ett mål som avses i detta kapitel handläggs enligt domstolsförfarandelagen 1993:000.

22 kap. 3§ Varder i fråga om legat testamentstagarens rått vanvård eller genom eljest äventyrad, må rätten på ansökan förordna, att säkerhet skall ställas för legatets utgörande eller att egendom, varom fråga är, skall sättas under särskild vård. ifråga om handläggningen vid rätten gäller domstolsförfarandelagen 1993:000.

23 kap. 5 På en delägares begäran skall På delägares begäran skall en

rätten förordna någon latt rätten förordna någon att

vara vara skiftesman. Vad som föreskrivs skiftesman. l fråga handom i17kap.l-4och6-9§§ läggningen vid rätten gäller äktenskapsbalken om bodelning, dorrzstolsförfarandelagen bodelningsförrättare och make 1993:000. Regeringen får föreskall gälla i fråga arvskifte, skriva att i tingsrätt tjänstemän om skiftesman och delägare i boet. inte är lagfarna får handsom Arvode och ersättning till skiftes- lägga sådana mål är som av mannen skall dock betalas av enkel beskafenhet. Vad som dödsboet. föreskrivs i 17 kap. 1 4 och 6 - - 9 §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare och make skall gälla i fråga om

6Senastelydelse 1988:1453.

62 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arvskifte, skiftesman och delägare i boet. Arvode och ersättning till skiftesmannen skall dock betalas av dödsboet. Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan särskilt förordnande skiftesman. Detta gäller dock ej, om någon annan redan har förordnats som skiftesman eller om testamentsexekutom är delägare i boet.

25 kap. 2 a § En mål om dödförklaring handläggas enligldømstolsförfarandelagen 1993:000.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Om ett förfarande vid domstol redan inletts vid lagens ikrftträdande gäller fortfarande äldre bestämmelser.

SOU 1991:106 Författningsförslag 63

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 37 kap. 1 3 §§ skall upphöra att gälla, dels att 26 kap. 11, 16, 18 20 och 22 §§, 27 kap. 6 28 kap. - 6 8 och ll §§, 37 kap. 5 8,10 och l1 §§, 38 kap. - - 10 och 12 §§ samt rubriken till 37 kap. skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas bestämmelser, 38 kap. nya 2 b och 7 §§, av följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

26 kap. 11 I anslutning till att villkorlig I anslutning till Villkorlig att frigivning äger rum eller frigivning äger eller senare rum senare kan beslutas att den frigivne skall kan beslutas den frigivne skall att stå under övervakning, det stå under övervakning, det om om bedöms som påkallat. Sådant bedöms påkallat. Sådant som beslut meddelas av frivårdsmyn- beslut meddelas frivårdsmynav dighet i kriminalvårdsverket. Har dighet i kriminalvârdsverket. Har övervakning beslutats be- övervakning beslutats bemen men döms därefter att övervakning döms därefter att övervakning inte längre är påkallad, får över- inte längre är påkallad, får frivakningsnämnden besluta att vårdsmyndigheten besluta att övervakningen skall upphöra. övervakningen skall upphöra.

Övervakningen skall utan något Övervakningen skall något

utan särskilt beslut upphöra sedan ett särskilt beslut upphöra sedan ett år av prövotiden har förflutit, år prövotiden har förflutit, om av om inte annat följer 18 inte annat följer 18 av av

Senaste lydelse av 37 kap. l § 1983:240 37 kap. 2 § 1983:240 37 kap. 3 § 1991:510

ZSenastelydelse 1990:1009.

64 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 Föreskrift enligt 15 § med- Föreskrift enligt 15 § meddelas delas övervakningsnämnd. av frivårdsmyndigheten. Vidare av F várdsmyndigheten får meddela får kriminalvårdsnämnden medsådan föreskrift för tiden intill dela sådan föreskrift i beslut om dess nämnden har beslutat i Villkorlig frigivning. frågan. Vidare får kriminalvårdsnämnden meddela sådan föreskrift i beslut om Villkorlig frigivning. Om den frigivnes utveckling Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i och personliga förhållanden i övrigt föranleder det, får över- övrigt föranleder det, får frivakningsnämnden ändra eller várdsmyndigheten ändra eller upphäva meddelad föreskrift eller upphäva meddelad föreskrift eller meddela föreskrift. meddela ny föreskrift. Frågor om ny ändring eller upphävande av föreskrifter som meddelats av

rätten prövas dock av rätten efter

ansökan av den dömde eller frivárdsmyndigheten.

18 § Iakttar den frigivne inte vad Iakttar den frigivne inte vad åligger honom enligt denna som åligger honom enligt denna som balk eller enligt föreskrift balk eller enligt föreskrift som som meddelats med stöd därav, får meddelats med stöd därav, får övervakningsnämnden, utom att yñ-ivårdsnzyndigheten, utom att meddela föreskrift enligt 15 § meddela föreskrift enligt 15 § eller fatta beslut i fråga som eller fatta beslut i fråga som i 37 kap. 7 § första styck- avses i 37 kap. 7 § första styckavses et, et, besluta att varning skall besluta att varning skall medmeddelas den frigivne, eller delas den frigivne, eller 2. besluta övervakning av besluta om övervakning av om den frigivne under viss tid efter den frigivne under viss tid efter det att ett år prövotiden har det att ett år av prövotiden har av

3Senaste lydelse 1990:1009.

4Senaste lydelse 1983:240.

SOU 1991:106 Fötfattningsjörslag 65

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förflutit, dock längst till prövo- ñrflutit, dock längst till prövotidens utgång. tidens utgång. Om den frigivne har omhändertagits enligt 22 får beslut enligt första stycket också meddelas av rätten.

19 Har den frigivne allvarligt Har den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan åsidosatt sina åligganden och kan det antas att han inte kommer att det antas att han inte kommer att låta råtta sig genom någon låta rätta sig någon annan genom annan åtgärd som övervakningsnânmden åtgärd frivårdsnzyndigheten som kan vidta, får nämnden förklara eller rätten kan vidta, får rätten

den villkorligt medgivna friheten efter ansökan fiivårdsntyndig-

av förverkad till en tid av högst heten förklara den villkorligt en månad varje gång. medgivna friheten förverkad till en tid av högst en månad varje gång.

Åtgärd i 18 § må Åtgärd i 18 § får

som avses som avses beslutas efter prövotidens ut- inte beslutas efter prövotidens utgång. Beslut om åtgärd gång. Beslut åtgärd som av- om som avses i 19 § må meddelas även i 19 § får meddelas även ses efter prövotidens utgång, därest efter prövotidens utgång, om frågan av övervakningsnänutden frågan har tagits rätten upp av upptagits dessförinnan. dessförinnan.

22 Uppkommer fråga om att för- Uppkommer fråga att förom klara villkorligt medgiven frihet klara villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta åtgärd förverkad eller att vidta åtgärd som avses i 18 § eller åtgärd för som avses i 18 § eller åtgärd för att den frigivne skall underkasta att den frigivne skall underkasta

5Senastelydelse 1983:240.

6Senastelydelse 1973:918.

7Senastelydelse 1933:240.

66 Fözfattningsförslag SOU 1991:106

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

sig vård eller behandling, eller sig vård eller behandling, eller har den frigivne undandragit sig har den frigivne undandragit sig övervakningen, får övervaknings- övervakningen, får rätten, om nämnden, om omständigheterna omständigheterna föranleder det,

föranleder det, förordna att den efter ansökan avfiivárdsntyndig-

frigivne skall på lämpligt sätt heten förordna att den frigivne omhändertas i avvaktan på vidare skall på lämpligt sätt omhänderförordnande. Ett sådant beslut tas i avvaktan på vidare förordskall omprövas så ofta anledning nande. Ett sådant beslut skall till det föreligger. omprövas så ofta anledning till det föreligger. Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om synnerliga skäl föreligger, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Efter prövotidens utgång får den omhändertagne kvarhållas.

27 kap. 6 Iakttager den dömde icke vad Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av som åligger honom till följd av den villkorliga domen, må dom- den villkorliga domen, må domstol, om åklagare före prövo- stol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan tidens utgång ansöker därom, därom, efter omständigheterna efter omständigheterna besluta att varning skall besluta att varning skall medmeddelas den dömde, delas den dömde, 2. meddela föreskrift enligt 2. meddela föreskrift enligt 5 5 § eller ändra tidigare medde- 5§ eller ändra tidigare medlad föreskrift, delad föreskrift, 3. undanröja den villkorliga undanröja den villkorliga domen och bestämma annan domen och bestämma annan påföljd för brottet. påföljd för brottet.

Åtgärd enligt första stycket l eller 2 må beslutas efter prövo-

tidens utgång. Undanröjes den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn tagas till böter som ådömts enligt 2 § och 34 kap. 5

8Senaste lydelse 1975:1395.

SOU 1991:106 Föjanningjörslag 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap. 6 Vad som föreskrivs i 26 kap. Vad föreskrivs i 26 kap. som 12 17 §§ skall tillämpas på 12 17 §§ skall tillämpas på - motsvarande sätt beträffande den motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. som har dömts till skyddstillsyn. Rätten skall dock i domen för- Rätten skall dock i domen förordna övervakare, om inte sär- ordna övervakare, om inte särskilda skäl talar mot det. Vidare skilda skäl talar mot det. Vidare får rätten i domen meddela före- får rätten i domen meddela föreskrifter enligt 26 kap. 15 § första skrifter enligt 26 kap. 15 § första och andra styckena samt 27 kap. och andra styckena samt 27 kap.

5 § andra stycket. Övervaknings- 5 § andra stycket. Rätten får

nämnden får ändra eller upp- efter ansökan av den dömde eller

häva en föreskrift av sistnämnda frivárdsnzyndigheten ändra eller slag när det finns skäl till det. upphäva en föreskrift av sistnämnda slag när det finns skäl till det.

7 §10

Iakttar den dömde inte vad som Iakttar den dömde inte vad som åligger honom till följd av åligger honom till följd av domen på skyddstillsyn, får domen på skyddstillsyn, får övervakningsnämnden, utom att fiivárdsnzyndigheten utom att meddela föreskrift enligt 26 kap. meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 § eller fatta beslut i fråga som 15 § eller fatta beslut i fråga som avses i 37 kap. 7 § första styck- avses i 37 kap. 7 § första stycket, et, besluta att varning skall besluta att varning skall medmeddelas den dömde, eller delas den dömde, eller 2. besluta om övervakning av 2. besluta om övervakning av den dömde under viss tid efter den dömde under viss tid efter det att ett år av prövotiden för- det att ett år av prövotiden förflutit, dock längst till prövo- flutit, dock längst till prövotidens utgång. tidens utgång. Om den jiigivne har omhändertagits enligt 11 får beslut

Senaste lydelse 1988:942.

Senaste lydelse 1988:942.

68 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

enligt första stycket också meddelas av rätten. Har övervakning beslutats Har rätten eller jrivårdsrrtyndigenligt första stycket 2 men be- heten beslutat övervakning om döms denna inte längre vara på- enligt första stycket 2 men bekallad, får övervakningsnämnden döms denna inte längre vara besluta att övervakningen skall påkallad, får jrivårdsnzyndigheupphöra. Samma gäller om rätten ten besluta att övervakningen med stöd av 34 kap. 6 § beslutat skall upphöra. Samma gäller om om övervakning och denna pågått rätten med stöd 34 kap. 6 § av i ett är. beslutat om övervakning och denna pågått i ett år.

Åtgärd som avses i första Åtgärd i första

som avses stycket får inte beslutas av över- stycket får inte beslutas efter vakningsnämnden efter prövo- prövotidens utgång. tidens utgång.

8 Har den dömde allvarligt Har den dömde allvarligt åsidoåsidosatt sina åligganden och kan satt sina åligganden och kan det det antas att sådana åtgärder som antas att åtgärder enligt 7 § blir övervakningsnämnden får vidta utan verkan, skall frivårdsmynblir utan verkan, skall nämnden digheten begära att åklagare anbegära att åklagare för talan vid söker hos domstol att skyddsom domstol att skyddstillsynen tillsynen skall undanröjas. Även om skall undanröjas. Även framställning från frivárdsutan utan framställning från nämnden får myndigheten får sådan ansökan sådan talan väckas, den göras, den dömde i fall om om som dömde i fall som avses i 6 a § avses i 6 a § första stycket allförsta stycket allvarligt har åsido- varligt har åsidosatt sina åliggansatt sina åligganden enligt den den enligt den behandlingsplan behandlingsplan som gäller för som gäller för honom. honom. Talan skall anhängiggöras före Ansökan enligt första stycket prövotidens utgång. skall göras före prövotidens utgång.

Senaste lydelse 1988:942.

SOU 1991:106 F örfattninggörslag 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §. Uppkommer fråga om att Uppkommer fråga att om undanröja skyddstillsynen eller undanröja skyddstillsynen eller att vidta åtgärd som avses i 7 § att vidta åtgärd i 7 § som avses eller åtgärd för att den dömde eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig vård eller skall underkasta sig vård eller behandling, eller har den dömde behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen, undandragit sig övervakningen, får övervakningsnänuzden eller får rätten, omständigheterna om

domstol vid vilken föres talan föranleder det, efter ansökan

av enligt 8 om omständigheterna fñvårdsntyndigheten förordna att föranleder det, förordna att den den dömde skall på lämpligt sätt dömde skall på lämpligt sätt omhändertas i avvaktan på vidare omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta anledning skall omprövas så ofta anledning till det föreligger. till det föreligger. Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får dock beslut genom nytt förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst vecka. en Är den dömde omhändertagen när domstolen meddelar beslut att skyddstillsynen skall undanröjas, får den förordna att han skall vara omhändertagen till dess beslutet vinner laga kraft. Efter prövotidens utgång får den omhändertagne inte kvarhållas.

37 kap.

Om nämnderna Kriminalvårdsnänutden. Överklagande

5 Ledamot och ersättare i över- Ledamot och ersättare i krimivakningsnämnd och kriminal- nalvårdsnämnden skall ha avlagt vårdsnämnden skall ha avlagt domared. Mot ledamot och ersätdomared. Mot ledamot och ersät- tare skall gälla jäv i samma som tare skall gälla samma jäv i fråga domare. som om

Senaste lydelse 1987:761.

Senaste lydelse l98l:2l1.

70 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fråga om domare; dock skall vad i4 kap. 13 § 7rättegångsbalken sägs icke äga tillämpning ifråga om ledamot och ersättare i övervakningsnämnd. I fråga om beslut av nämnd I fråga om beslut av kriminalsom i första stycket sägs skall vårdsnämnden skall vad angåenvad angående omröstning i brott- de omröstning i brottmål i övermål i överrått är stadgat i rätt är stadgat i tillämpliga delar tillämpliga delar lända till efter- lända till efterrättelse. rättelse.

6 §14

Begär den dömde att bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av övervakningsnåmnd, skall tillfälle därtill beredas honom. I ärende hos kriminalvårdsnämnden bör, om det kan antagas vara till och lämpligen kan ske, tillfälle beredas den dömde att bliva gagn muntligen hörd.

7 Den som har dömts till fängel- Den som har dömts till fängse fâr begära prövning av en fri- else får överklaga en frivårdsvårdsmyndighets beslut enligt 26 myndighets beslut enligt 26 kap. kap. 11 12 § andra meningen 11 12 § andra meningen, 13 § eller 13 § andra meningen hos andra meningen, 16 § eller 18 § den övervakningsnämnd inom första stycket hos en tingsrätt vars verksamhetsområde frivårds- inom vars domsaga frivårdsmyndigheten år verksam. Nämn- myndigheten är verksam. den får också självmant ta upp ett sådant beslut till omprövning

och i övrigt fatta beslut i ett

ärende, vars avgörande enligt någon av de bestämmelser som har angetts nu ankommer på

Senaste lydelse 1981:21

Senaste lydelse 1990: 1009.

SOU 1991:106 Författningsförslag 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

frivârdsmyndigheten. Frivårdsmyndigheten kan hänskjuta ett sådant ärende till nämnden för avgörande. Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med en ävervakningsnämnds beslut enligt i frågor som avses i 26 kap. 11, 15, 18, 19 eller 22 får han hos kriminalvárdsnänuiden begära prövning av beslutet. Kriminalvårdsnämnden kan i samband med beslut om Villkorlig frigivning enligt 26 kap. 9 § meddela sådant förordnande övervakom ning som enligt ll § samma kapitel ankommer på skyddskonsulenten.

8 §16

Bestämmelserna i 7 § första Bestämmelserna i 7 § tillämpas stycket tillämpas på motsvarande på motsvarande sätt beträffande sätt beträffande den som har den har dömts till skyddssom dömts till skyddstillsyn. tillsyn. Den som har dömts till skyddstillsyn får genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnänuzds beslut i frågor som avses i 26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller 11 Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

10 §17

Frivårdsmyndighets och över- Frivârdsmyndighets beslut som vakningsnämnds beslut som avses avses i 7 och 8 §§ länder omei 7 och 8 §§ länder omedelbart delbart till efterrättelse, såvida till efterrättelse, såvida annor- annorlunda förordnas. lunda förordnas.

Senaste lydelse 1933:240.

Senaste lydelse 1990:1009.

72 Författningsgförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 Talan må föras mot beslut Beslut av hovrätt i frågor som som enligt denna balk meddelas avses i 26 28 kap. får inte av övervakningsnämnd i andra överklagas. Hovrätten får dock

fall än i 7 och 8 §§ sagts, av tillåta att beslutet överklagas, om

hovrätt enligt 8 § eller av krimi- det är av vikt för ledning av nalvårdsnämnden. rättstillämpningen att talan prövas av högsta domstolen.

38 kap. 2 b § Lagen 1993:000 om förfarandet i mål i förvaltningsdontstol och i vissa mål i allmän domstol domstolsförfarandelagen gäller, då vid domstol inleds förfarande som avser åtgärd enligt 26 38 kap. i fråga om ådömd påföljd. Domare som deltagit i avgörande varigenom påföljd ådömts är inte av det skälet jävig att handlägga senare uppkommande frågor rörande påföljden.

3 §19

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. Frågor enligt 26 28 kap. som - 5 tredje stycket eller 6 § skall prövas tingsrätt upp- av som tages av den rätt som först av- första instans upptages av en gjort det mål vari meddelats tingsrätt inom område den vars villkorlig dom. jrivårdsnzyndighet handhar som eller senast handhade övervakning av den dömde är verksam eller den tingsrätt som först avgjort det mål vari den påföljd som det är fråga om ådömts. Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid tingsrätt, inom vars område

Senaste lydelse 1981:21

Senaste lydelse 1987:761.

SOU 1991:106 Författningwrslag 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den övervakningsnämnd som har gjort jranrställning i ärendet är verksam, eller vid den rätt som först avgjort det mål vari skyddstillsyn ådömts. Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhångigt, eller rätten i den ort, där av den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

5§2°

Talan som avses i 27 kap. 6 § Ansökan som avses i 27 kap. eller 28 kap. 8 § skall anses 6 § eller 28 kap. 8 § skall anses anhängiggjard, då ansökan om gjord, då den delgavs den dömmålets upptagande delgavs den de. dömde. Ansökan om åtgärd enligt 26 kap. 22 § första och andra styckena eller 28 kap. 11 § första och andra styckena får göras muntligen.

6 Nämndeman skall deltaga vid Vid handläggning i tingsrätt av underrätts avgörande av fråga, frågor där lagen 1993:000 om som avses i 2 eller 2 a § eller 27 förfarandet i mål i förvaltningskap. 6 28 kap. 9 § eller 34 domstol och i vissa mål i allmän kap. 10 § andra stycket eller domstol domstolsförfarande- 18 Detsamma skall gälla i lagen tillämpas gäller i fråga fråga om undanröjande av på- om dongförhet, överläggning och följd enligt 34 kap. 1 § förver- omröstning rättegångsbalkens kande av villkorligt medgiven regler för mål om brott för vilka

frihet eller annan åtgärd enligt det är stadgat svårare strof än

34 kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 fängelse i sex månader. Vid kap. 5 § tredje stycket eller 34 avgörande i sak av mål enligt 26 kap. 6 § andra stycket. kap. 18 § andra stycket och

Senaste lydelse 1981:211.

Senaste lydelse 1988:942.

74 Författningvörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 27 kap. 6 28 kap. 7§ andra stycket och 9 34 kap. 10 § och 18 § samt 38 kap. 2 och 2 a § skall rätten därvid ha den sammansättning som är föreskri ven förhuvudförhandling. Vid avgörande av fråga, som När hovrätt överprövar ett såavses i 27 kap. 5 § tredje stycket dant avgörande avgörande av eller 28 kap. 11 § första och tingsrätt som avses i första stycandra styckena, är underrätt ket, gäller betråfande dorrgförhet, dorrför med en lagfaren domare. överläggning och omröstning rättegångsbalkens regler för brottmål där det förekommer anledning att döma till svårare

straff än böter. När hovrätten

avgör målet i sak, skall hovrätten därvid bestå av två lagfarna domare och tre nämndemän.

7 § I mål enligt 27 kap. 5 28 kap. 8 34 kap. 10 och 18 §§ samt 38 kap. 2 och 2 a §§ får rätten förordna ofentlig försvarare för den dömde. Ersättning till försvararen skall alltid betalas av staten. Även kostnaden för annan rättshjälp åt den dömde skall i

dessa fall betalas av staten.

8§22

I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 a§ eller 27 kap. 5 § tredje stycket eller 6 28 kap. 9 § eller 34 kap. 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom

Senaste lydelse 1988:942.

SOU 1991:106 Författningsfárslag 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § Åtgärd enligt 26 kap. 22 §

första och andra styckena får första och andra styckena samt beslutas utan att tillfälle bereds 28 kap. ll § första och andra den dömde att yttra sig. styckena får beslutas utan att tillfälle bereds den dömde att yttra sig. Det gäller dock inte, om fråga uppkommer att kvarhålla den dömde under längre tid än en vecka.

9§23

Rättens beslut åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt om 27 kap. 5 § tredje stycket, 28 26 kap. 18 § andra stycket, 19 § kap. ll § första och andra styck- samt 22 § första och andra styckena eller 34 kap. 10 § andra ena, 27 kap. 5 § tredje stycket, stycket eller 18 § länder omedel- 28 kap. 6 §järde meningen, 7 § bart till efterrättelse annor- andra stycket samt 11 § första om lunda förordnas. Detsamma och andra styckena eller 34 kap. gäller avgöranden enligt 27 kap. 10 § andra stycket eller 18 § 6 28 kap. 9 § eller 34 kap. länder omedelbart till efterrättel- 5 eller 6 § angående föreskrifter, se om annorlunda förordnas. övervakning eller prövotid. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 28 kap. 9 § eller 34 kap. 5 eller 6 § angående föreskrifter, övervakning eller prövotid.

10§ Varning som beslutas av dom- Varning som beslutas av domstol eller övervakningsnämnd stol eller frivârdsnzyndighet skall skall utan dröjsmål meddelas den utan dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan var- dömde personligen. Kan varningen meddelas i samband ningen meddelas i samband med beslutet, må det överlämnas med beslutet, må det överlämnas annan domstol eller över- annan domstol eller frivårdsvakningsnämnd att meddela den. myndighet att meddela den.

Senaste lydelse 1987:761.

76 Färfattningsjörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §24

Det åligger polismyndighet att Det åligger polismyndighet att lämna domstol, övervaknings- lämna domstol, kriminalvârdsnämnd, kriminalvårdsnämnden nämnden och frivårdsmyndighet och frivårdsmyndighet handräck- handräckning för den dömdes inning för den dömdes inställande ställande i mål eller ärende enligt i mål eller ärende enligt denna denna balk eller för hans omhänbalk eller för hans omhänder- der-tagande enligt 26 kap. 22 § tagande enligt 26 kap. 22 § eller eller 28 kap. ll 28 kap. 11

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Beslut har som meddelats av övervakningsnämnd före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

Senaste lydelse 1990:1009.

SOU 1991:106 Författningsförslag 77

Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 32 kap. 7 50 kap. 30 § och 51 kap. 31 § skall upphöra

att gällaf

dels att rubrikerna före 50 och 51 kap, skall ha följande lydelse, dels att 3 kap. 6 och 7 §§, 8 kap. 8 12 kap. 3 17 kap. 12 och 13 §§, 29 kap. 3 30 kap. 10 och 11 §§, 32 kap. 2 33 kap. 3 42 kap. 17 a 49 kap., 50 kap. l 25, 27 och 29 §§, 51 kap. l 25, 27, 29 och 30 §§, 52 57 kap., 58 kap. ll § samt 59 - kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 6 En avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten. Om prövningen är av enkel Om prövningen är av enkel bebeskaffenhet, är avdelningen skaffenhet, är avdelningen domdomför med tre ledamöter vid för med tre ledamöter vid prövprövning av ning av frågor om förening av mål frågor om förening mål av enligt 14 kap. 7 a enligt 14 kap. 7 a 2. besvär över hovrätts avvis- 2. överklagande av hovrätts avningsbeslut som avses i 54 kap. visningsbeslut i 54 som avses 16 kap. 18 3. frågor om avvisning av 3. frågor avvisning ett om av revisionstalan enligt 55 kap. 6 överklagande till högsta domstooch 7 §§ eller av besvärstalan len, enligt 56 kap. 6 och 7 §§, 4. frågor om häktning och 4. frågor häktning och om resereseförbud som avses i 55 kap. förbud som avses i 55 kap. 7 § 8 § andra stycket tredje andra stycket tredje meningen, meningen,

lSenastelydelse av 32 kap. 7 § 1987:747. 2Senastelydelse 1989:352.

Författningsjörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. ansökningar om resning 5. ansökningar om resning eller eller återställande av försutten återställande av försutten tid tid eller eller klagan angående domvilla. besvär över domvilla. Har högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, år avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas. Frågor om prövningstillstånd Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler får avgöras av en ledamot. Fler än tre ledamöter får inte delta. än tre ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt som har förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § andra stycket av- 54 kap. 12 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter som görs dock av de ledamöter som prövar målet. prövar målet. Vid beslut om avskrivning av Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första 55 kap. 7 § andra stycket första och andra meningarna är avdel- och andra meningarna är avdelningen domför med en ledamot. ningen domför med en ledamot.

7§3

Då avdelning behandlar ansö- Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över kan om resning eller klagan över domvilla i något av högsta dom- domvilla i något av högsta domstolen avgjort mål, må leda- stolen avgjort mål, får inte ledamot, som deltagit i det tidigare mot, som deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra avdel- avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal leda- ningen, om domfört antal leda-

möter ändå âr att tillgå inom möter ändå finns att tillgå inom

domstolen. domstolen.

3Senaste lydelse 1972:147.

SOU 1991:106 Författningsforslag 79

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 8§° Har inträde i advokatsamfun- Den som vägrats inträde i eller det vägrats någon eller har uteslutits advokatsamfundet ur någon uteslutits därur, må han får överklaga beslutet. Justitieföra talan mot beslutet. Då det kanslern får överklaga ett beslut organ inom samfundet, som äger enligt 7 § av sangfundets styrelse vidtaga åtgärd enligt 7 med- eller något annat inom organ delat beslut ifråga som där av- samfundet. ses, må talan mot beslutet föras av justitiekanslern.

Talan skall föras genom besvär Överklagande sker till högsta

till högsta domstolen. domstolen.

12 kap.

3§5

Lagfaren domare i eller rätts- Lagfaren domare i eller rättsbildad befattningshavare vid bildad befattningshavare vid allmän domstol eller allmän domstol eller allmän åklagare åklagare eller kronofogde må eller kronofogde får inte vara vara ombud, med mindre ombud, utan att regeringen eller regeringen eller myndighet som en myndighet som regeringen regeringen bestämmer giver lov bestämmer medger detta. Vad danill. Vad nu sagts skall dock har sagts gäller inte den som nu avse den som, under tjänstle- under tjänstledighet, i utsom, dighet, i utbildningssyfte tjänst- bildningssyfte tjänstgör såsom gör såsom biträde advokat. biträde advokat. Ej må nämndeman vid den En nämndeman får inte vara domstol han tillhör föra annans ombud vid den domstol han talan. tillhör.

17 kap.

7§°

Dom skall avfattas skriftligen En dom skall avfattas skriftligt och i skilda avdelningar angiva: och i skilda avdelningar ange: domstolen samt tid och domstolen samt tid och ställe för domens meddelande; ställe för domens meddelande,

4senaszelydelse 1963:149. 5Senastelydelse 1981:828. 6Senastelydelse 1976:567.

80 Författningsfêjrslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. parterna samt deras ombud 2. parterna samt deras ombud eller biträden; eller biträden, 3. domslutet; domslutet, 4. parternas yrkanden och 4. parternas yrkanden och ininvändningar samt de omständig- vändningar samt de omständigheter, varå de grundats; samt heter, på vilka de grundats, 5. domskålen med uppgift å domskålen med uppgift om vad i målet är bevisat. vad är bevisat i målet. som Högre råtts dom skall, i den En högre rätts dom skall i den

mån det finnes erforderligt, utsträckning det är lämpligt in-

innehålla redogörelse för lägre nehålla redogörelse för lägre en rätts dom. råtts dom.

Äger part fullfölja talan mot Om en part har rätt att över-

dom eller söka återvinning, skall klaga domen eller att ansöka om i domen givas tillkänna, vad han återvinning, skall domen innedärvid har att iakttaga. Om un- hålla uppgift om det och om vad derrättelse, som tillika skall han därvid har att iaktta. meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14

12§ Vad i 2 och 9 §§ är stadgat Det som sägs i 2 och 9 §§ om om dom äge motsvarande till- dom skall tillämpas i fråga om lämpning i fråga om slutligt slutligt beslut. ifråga om sådant beslut. à sådant beslut skola ock beslut skall 7 och 10 §§ även bestämmelserna i 7 och 10 §§ tillämpas, om frågans beskaffentillämpas, om frågans beskaffen- het fordrar det. Meddelas slutligt het fordrar det. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall beslut i samband med dom, skall det tas upp i domen. det upptagasi domen.

Äger part fullfölja talan mot Om en part har rätt att över-

slutligt beslut eller göra ansökan klaga det slutliga beslutet eller om återupptagande, skall i be- att ansöka om återupptagande, slutet givas till känna, vad han skall beslutet innehålla uppgift därvid har att iakttaga. Om un- om det och om vad han därvid derrättelse, som tillika skall har att iaktta. meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14

l3§ Beslut, som är slutligt, Ett beslut, som inte är slutligt, skall, i den mån det erfordras, skall i den utsträckning det be-

SOU 1991:106 Författningsförslag 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

angiva de skål, vard beslutet hövs ange de skäl som det grungrundas. das på. Har den som vill föra talan Om den som vill överklaga ett mot beslut under rättegången att beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det till- anmäla missnöje, skall det anges kännagivas. Skall mot sådant i beslutet. Får sådant beslut beslut talan föras särskilt, give överklagas särskilt, skall det rätten ock det till känna. Den anges. Rätten skall på begäran som vill föra talan mot beslutet lämna underrättelse om hur äge hos rätten erhålla under- överklagande skall göras. rättelse om vad han eljest har att iakttaga. Meddelas beslut, som år Meddelas ett beslut, inte som slutligt, i samband med dom är slutligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det eller slutligt beslut, skall det tas upptagas däri. Skall mot beslutet upp i domen eller det slutliga föras särskild talan, give rätten beslutet. Får beslutet överklagas till känna, vad den som vill särskilt, skall rätten vad ange fullfölja talan har att iakttaga. den vill överklaga har att som Om underrättelse, som tillika iaktta. skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14

29 kap. 3 Vid omröstning skall den mening gälla omfattas än som av mer hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften rösterna av och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller mindre ingripande, gäller den mening fått hälften som av rösterna, bland dem ordförandens. Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än

7Senastelydelse 1988:1369.

82 Färfattningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket. någon annan Vid avgörande av en fråga om prövningstillstånd enligt 49 kap. 13 § skall, om en av ledamöterna vill bevilja prövningstillstånd, hans mening gälla som hovrättens beslut.

30 kap.

5§8

Dom skall avfattas skriftligen En dom skall avfattas skriftligt och i skilda avdelningar angiva: och i skilda avdelningar ange: domstolen samt tid och domstolen samt tid och ställe ställe för domens meddelande; för domens meddelande, 2. parterna samt deras ombud 2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades eller biträden och den tilltalades försvarare; försvarare, 3. domslutet; 3. domslutet, 4. parternas yrkanden och de 4. parternas yrkanden och de omständigheter, vard de grun- omständigheter, på vilka de dats; samt grundats, 5. domskälen med uppgift å 5. domskälen med uppgift om vad i målet är bevisat. vad som är bevisat i målet. Högre råtts dom skall, i den En högre råtts dom skall i den

mån det finnes erforderligt, utsträckning det är lämpligt in-

innehålla redogörelse för lägre nehålla en redogörelse för lägre rätts dom. rätts dom.

Äger part fullfölja talan mot Om en part har rätt att över-

dom, skall i domen givas till klaga domen, skall domen innekänna, vad han därvid har att hålla uppgift om det och om vad iakttaga. Om underrättelse, som han därvid har att iaktta. tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14

10 Vad i 2 och 7 §§ är stadgat Det som sägs i 2 och 7 §§ om om dom äge motsvarande dom skall tillämpas i fråga om tillämpning i fråga om slutligt slutligt beslut. När inte annat är

asenaste lydelse 1969:101. Senaste lydelse 1982:1123.

SOU 1991:106 Författningsförslag 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beslut. I den mån annat före- föreskrivet skall även 5 och 8 §§ skrivits, skola ock bestämmelser- tillämpas i fråga om sådant bena i 5 och 8 §§ tillämpas å slut, om frågans beskaffenhet sådant beslut, om frågans be- fordrar det. Meddelas slutligt skaffenhet fordrar det. Meddelas beslut i samband med dom, skall slutligt beslut i samband med det tas upp i domen. dom, skall det upptagas i domen.

Äger part fullfölja talan mot Om en part har rätt att över-

slutligt beslut eller göra ansökan klaga det slutliga beslutet eller om återupptagande, skall i be- att ansöka om återupptagande, slutet givas till känna, vad han skall beslutet innehålla uppgift därvid har att iakttaga. Om un- om det och om vad han därvid derrättelse, som tillika skall har att iaktta. meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14

ll § Beslut, som år slutligt, Ett beslut, som inte är slutligt, skall, i den mån det erfordras, skall i den utsträckning det beangiva de skål, varå beslutet hövs ange de skål som det grungrundas. das på. Har den som vill föra talan Om den som vill överklaga ett mot beslut under rättegången att beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det till- anmäla missnöje, skall det anges kännagivas. Skall mot sådant be- i beslutet. Får beslutet överklaslut talan föras särskilt, give gas särskilt, skall det anges. rätten ock det till känna. Den Rätten skall på begäran lämna som vill föra talan mot beslutet underrättelse om hur överklaäge hos rätten erhålla under- gande skall göras. rättelse om vad han eljest har att iakttaga. Meddelas beslut, som är Meddelas ett beslut, som inte slutligt, i samband med dom är slutligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det eller slutligt beslut, skall det tas upptagas däri. Skall mot beslutet i domen eller det slutliga upp föras särskild talan, give rätten beslutet. Får beslutet överklagas till känna, vad den som vill full- särsldlt, skall rätten ange vad följa talan har att iakttaga. den som vill överklaga har att Om underrättelse, som tillika iaktta. skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14

84 F örfattninggörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 kap.

2 §10

Skall stämning eller vade-, be- Skall stämning eller ett överen svdrs- eller revisionsinlaga del- klagande delges parts genom en givas genom parts försorg och försorg och har, när rätten forehar ej, då rätten företager målet, tar målet till avgörande, till till denna inkommit bevis, att rätten inte kommit in något bevis delgivning skett inom föreskriven om att delgivning skett på företid och pä föreskrivet sätt, samt skrivet sätt och inte heller motheller motparten inställt sig parten inställt sig eller yttrat sig eller avgivit svaromål, genmäle över saken, skall partens talan eller förklaring, vare partens förklaras förfallen. Underrättelse talan förfallen. Underrättelse om vad som har sagts skall nu härom skall intagas i rättens tas in i rättens medgivande till föreläggande om delgivningen. parten att ombesörja delgivningen.

33 kap. 3 Inlaga eller annan handling En handling ha kommit in anses anses ha inkommit till rätten den till rätten den dag då handlingen dag då handlingen eller avi om eller en avi om betald postförbetald postförsändelse, i vilken sändelse, i vilken handlingen är handlingen är innesluten, anlänt innesluten, anlänt till rätten eller till rätten eller kommit behörig kommit behörig tjänsteman en tjänsteman till handa. Under- till handa. Underrättas rätten rättas rätten särskilt om att tele- särskilt att meddelande till om gram till rätten anlänt till tele- rätten anlänt till telecentral, en grafanstalt, anses telegrammet meddelandet ha kommit in anses ha inkommit redan när under- redan när underrättelsen nätt rättelsen nått behörig tjänsteman. behörig tjänsteman. Kan det antagas att handlingen Om det inte är osannolikt att eller avi om denna viss dag handlingen eller avi denav- en om lämnats i rättens kansli eller viss dag avlämnats i rättens na avskilts för rätten på postanstalt, kansli eller avskilts för rätten på anses den ha inkommit den da- postanstalt, anses den ha kommit gen, om den kommit behörig in den dagen, om den kommit tjänsteman till handa närmast behörig tjänsteman till handa

wSenastelydelse 1970:429. Senaste lydelse 1973:240.

SOU 1991:106 Författningjörslag 85

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

följande arbetsdag. närmast följande arbetsdag. Telegram eller annat med- Ett meddelande inte är som delande som är undertecknat undertecknat skall bekräftas av skall bekräftas av avsändaren avsändaren egenhändigt genom genom undertecknad handling, undertecknad handling, om om rätten begär det. rätten begär det. Om meddelandet inte bekräftas, skall det inte beaktas. Ett meddelande skall godtas som egenhändigt undertecknat utan hinder av att det kommit in genom telefax, om det har av-

sänts från en telefon med

nummer som kan hänföras till någon som undertecknat meddelandet

42 kap.

§12

17 a 156 kap. 15 17 §§ finns be- 156 kap. 13 15 §§ finns be- - stämmelser om att tingsrätten får stämmelser att tingsrätten får om hänskjuta en fråga till prövning hänskjuta fråga till prövning en av högsta domstolen. högsta domstolen. av

49 kap. Om fullföljd talan mot Om överklagande tingsrätts av un- av derrätts dom och beslut domar och beslut

1 Talan mot underrätts dom skall En tingsrätts dom får överklaföras genom vad. inte annat är föreskrigas om vet. Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga dom en som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller framtida en tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhâllande, gäller avtalet, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i l kap. 3 d § första stycket.

Senaste lydelse 1989:352.

Senaste lydelse 1989:656.

86 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Bestämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9

I §14 2 §

a När en tingsrätt meddelar dom När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 § i fall som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, bestämmer rätten andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn till omständighe- med hänsyn till omständigheterterna om talan mot domen skall domen skall få överklagas na om föras särskilt eller endast i särskilt eller endast i samband samband med talan mot tingsrättens med överklagande tingsrättens av slutliga avgörande. Talan förs slutliga avgörande. genom vad.

2 § 3 § Talan mot underrötts slutliga Även slutligt beslut tingsett av beslut skall föras genom besvär. rätt fár överklagas, inte om Meddelas t samband med dom annat är föreskrivet. Har en part beslut, varigenom saken till viss rätt att ansöka återupptaganom del upptages till prövning, de ett mål, avgjorts av som skall dock talan mot beslutet genom slutligt beslut, får han föras genom vad. dock inte överklaga beslutet.

Äger part göra ansökan om Ett beslut inte är slutligt

som återupptagande av mål, får överklagas endast i samband som avgjorts genom slutligt beslut, må med överklagande tingsrättens av han fullfölja talan mot be- dom eller slutliga beslut, inte om slutet. annat är föreskrivet.

3 4 § Har en tingsrätt i beslut under Har tingsrätt i beslut under en rättegången ogillat jäv mot do- rättegången ogillat jäv mot domare eller invändning rätte- eller invändning rätteom mare om gångshinder, skall den part gångshinder, skall den part som som vill föra talan mot beslutet vill överklaga beslutet först an- anmäla missnöje. Sådan anmälan mäla missnöje. Sådan anmälan

Senaste lydelse 1990:443.

Senaste lydelse 1987:747.

SOU 1991:106 Författningsförslag 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall göras genast, om beslutet skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett sammanträde, meddelats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från och annars inom en vecka från den dag då parten fick del av den dag när parten fick del av beslutet. Försummar parten beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rått att detta, har han inte längre rätt att föra talan mot beslutet. Om en överklaga beslutet. Om en part part anmäler missnöje, be- anmäler missnöje, bestämmer stämmer rätten med hänsyn till rätten med hänsyn till omstänomständigheterna, om talan skall digheterna, om överklagande får föras särskilt eller endast i sam- ske särskilt eller endast i samband med talan mot dom eller band med överklagande av dom slutligt beslut. Särskild talan eller slutligt beslut. skall föras genom besvär.

4 5 § Talan mot underrätts beslut Ett beslut får överklagas särunder rättegången skall föras skilt, am beslutet innebär att särskilt, om rätten tingsrätten avvisat ombud, biträde eller avvisat ett ombud, ett biträförsvarare eller ogillat ett yrkan- de eller en försvarare eller ogilde härom; lat ett yrkande om detta, 2. ogillat tredje mans yrkande 2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i att få delta i rättegången som rättegången; intervenient eller målsägande eller också enligt 13 kap. 7 § prövat en fråga om Övertagande av ett kärømál, 3. förelagt en part eller någon förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis annan att förete ett skriftligt eller att tillhandahålla föremål bevis eller att tillhandahålla ett för syn eller besiktning eller föremål för syn eller besiktning också enligt 3 kap. 3 § 5 tryck- eller också enligt 3 kap. 3 § 5 frihetsförordningen, 9 § första tryckfrihetsförordningen, 9 § stycket 5 radioansvarighetslagen första stycket 5 radioansvarig- 1966:756 eller ll § 5 lagen hetslagen 1966:756 eller ll §

1982:521 om ansvarighet för 5 lagen 1982:521 om ansvarig-

radio- och kassettidningar funnit het för radio- och kassettidningar det vara av synnerlig vikt att en funnit det vara av synnerlig vikt

uppgift som avses där lämnas att en uppgift som avses där

Senaste lydelse 1985:415.

88 Författningvörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid vittnesförhör eller förhör lämnas vid vittnesförhör eller

med en part under sanningsför- förhör med part under en sansäkran; ningsförsäkran, 4. utlåtit sig angående ådö- 4. prövat fråga angående en mande av förelagt vite eller ådömande förelagt vite eller av häkte eller om ansvar för förse- häkte eller för förseom ansvar else i rättegången eller angående else i rättegången eller angående

skyldighet för någon, är skyldighet för någon som att ersätta part eller intervenient, att gott- rättegångskostnad,

göra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersätt- 5. prövat fråga angående en ning eller förskott allmänna ersättning eller förskott allav av medel till målsägande eller männa medel till målsägande angående ersättning eller förskott eller angående ersättning eller

till biträde, försvarare, vittne, förskott till biträde, förett en sakkunnig eller är vittne, sakkunnig annan, som svarare, ett en part eller intervenient; eller någon annan, utlåtit sig i tvistemål angå- prövat fråga i tvistemål en ende kvarstad eller annan åtgärd angående kvarstad eller annan enligt 15 kap. eller i brottmål åtgärd enligt 15 kap. eller i angående häktning eller åtgärd, brottmål angående häktning eller

som avses i 25-28 kap.; någon sådan åtgärd i som avses 25-28 kap., 7. avslagit begäran om biträde 7. avslagit begäran bien om eller försvarare eller till sådant tråde eller försvarare eller till ett uppdrag förordnat än part sådant uppdrag någon annan utsett föreslagit; än föreslagit; annan part utlåtit sig i annat fall än prövat fråga allmän en om som avses i 5 eller 7 i fråga som rättshjälp i annat fall än som gäller allmän rättshjälp; eller avses i 5 eller

9. avslagit begäran om rätts- 9. avslagit begäran en om hjälp misstänkt i brottmål eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål om ersättning eller förskott till eller ersättning eller förskott om part, som åtnjuter sådan förmån. till part, åtnjuter sådan en som Särskild talan skall föras förmån, eller gebesvär. Är fråga beslut, 10. nom om prövat en fråga enligt 33 som avses i 8 eller kap. brottsbalken angående åligge den vill föra talan avräkning anhållnings- och som av att, om beslutet meddelats vid häktestül m.m. sammanträde för förhandling,

genast och eljest inom en vecka

SOU 1991:106 Fötfattningsförslag 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

från den dag, då han erhöll del därav, anmäla ntissnöjqförsummas det, äge han vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts. I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.

5 § 6 § Har underrätt i samband med Den som vill överklaga ett sådom eller slutligt beslut meddelat dant beslut i 5 § som avses beslut i fråga, som avses i 4 8 eller 9 skall först anmäla och rör frågan ombud, biträde, missnöje, beslutet har medom försvarare, vittne, sakkunnig delats under rättegången. eller annan, som är part eller Anmälan skall göras genast, intervenient, skall mot beslutet om beslutet meddelats vid ett föras särskild talan be- sammanträde, och inom genom annars svär. Vad nu sagts gälle ock, om en vecka från den dag när par-

underrätt i samband med dom ten fick del beslutet. Försum-

av eller slutligt beslut meddelat mar parten detta, har han inte beslut om skyldighet för åklagare längre rätt att överklaga beatt ersätta rättegángskostnad. slutet. Då eljest i samband med dom I fråga missnöjesannzälan om eller slutligt beslut meddelats av myndigheter, enligt lag som beslut ifråga, avses i 4 eller förordnande med stöd som av eller beslut om skyldighet för lag är behöriga att överklaga part eller intervenient eller stats- beslut som avses i första stycket, verket att ersätta rättegångskost- gäller följande. Har beslutet nad, skall talan mot beslutet meddelats vid sammanträde vid föras i samma ordning som talan vilken myndigheten inte har varit mot domen eller det slutliga företrädd, skall missnöje anmäbeslutet. las senast en vecka från dagen för beslutet.

90 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 § 7 § Menar part, att genom under- Anser en part att tingsrättens rätts beslut målet onödigt uppe- beslut gör att målet försenas i hålles, äge han mot beslutet föra onödan, får han överklaga besärskild talan besvär. slutet särskilt. genom

7 §17 8 §

Har tingsrätten förklarat Har tingsrätten förklarat en doen domare jävig eller bifallit en mare jävig eller bifallit en begåbegäran rättshjälp åt miss- ran om rättshjälp misstänkt i om tänkt i brottmål eller förordnar brottmål eller utsett någon till målsägandebiträde, får tings- målsågandebiträde, får tingsräträttens beslut inte överklagas. tens beslut inte överklagas.

8 § 9 § Ãr i detta kapitel eller eljest i För att bemöta motpartens ändlag annat stadgat, må mot ringsyrkande får en part, trots underrätts beslut talan föras att han inte har överklagat, allenast i samband med talan begära prövning av ett beslut mot dom eller slutligt beslut. inte får överklagas särskilt. som Till bemötande motpartens Om ett beslut genom vilket av ändringsyrkande må part, ehuru rätten förelagt vite eller annan han fullföljt talan mot dom påföljd inte får överklagas säreller slutligt beslut, påkalla skilt, kan den som är missnöjd prövning beslut, mot vilket med beslutet, begära att beslutet av särskild talan må föras. prövas i samband med att han Skall särskild talan föras överklagar ett beslut genom vilmot beslut, varigenom rätten ket föreläggandet har tillämpats. förelagt vite eller annan påföljd, age den, som är missnöjd med beslutet, i samband med särskild talan mot beslut, varigenom föreläggandet tillämpats, påkalla prövning av dess giltighet.

Senaste lydelse 1988:610.

SOU 1991:106 Författningsförslag 91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §18 10 § Tingsrätts beslut, varigenom En tingsrätts beslut genom missnöjesanmälan eller ansökan vilket en missnöjesanmälan eller om återvinning eller återupp- en ansökan om återvinning eller tagande eller vade- eller be- återupptagande eller ett överklasvärstalan avvisats, får överkla- gande har avvisats, får överklagas genom besvär. I annat fall gas. I andra fall får hovrätt inte får inte frågan, huruvida sådan pröva fråga om en sådan anmäanmälan eller ansökan gjorts lan eller ansökan gjorts eller eller talan annars fullföljts på överklagande skett inom rätt tid. föreskrivet sätt eller inom rätt tid, prövas av hovrätten.

10 § Vad underrätt föreskrivit om sättet för fullfbljd av talan skall lända till efterrättelse.

11 § Har part, som enligt 3 § an- Har en part, som enligt 4 § anmält missnöje med underrätts mält missnöje med tingsrätts beslut under rättegången, hänvi- beslut under rättegången, hänvisats att föra särskild talan mot sats att överklaga beslutet särbeslutet, skall målet vila i av- skilt, skall målet vila till dess bidan på utgången av partens överklagandet prövats. Rätten klagan. Finner rätten förbere- får dock bestämma att förberedelsen i målet böra fortsättas, delsen i målet skall fortsätta. må dock rätten förordna därom. Anmäls missnöje enligt 6 får Anmäles missnöje enligt 4 rätten förklara målet vilande till äge rätten, om särskilda skål dess överklagandet prövats, om

föranleda därtill, förordna, att det finns särskilda skäl.

målet skall vila i avbidan på utgången av den ntissnöjdes klagan.

Ej må i annat fall än nu sagts I andra fall än som har sagts

klagan över underrätts beslut nu får ett överklagande av tingsunder rättegången föranleda rätts beslut under rättegången uppehåll med målets behandling. inte föranleda uppehåll med målets behandling.

Senaste lydelse 1989:656.

92 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §19 Talan mot tingsrättens dom I tvistemål krävs prövningstilleller beslut i mål som handlagts stånd jör att hovrätten skall av en lagfaren domare enligt I pröva tingsrättens avgörande kap. 3 d § första stycket får inte vid överklagande tingsav prövas av hovrätten i vidare mån rättens dom eller beslut i mål än som följer av 13 om inte handlagts lagfaren som av en hovrätten meddelat prövningstill- domare enligt 1 kap. 3 d § första stånd. stycket, och vid överklagande av tingsrättens dom eller beslut i andra tvistemål där förlikning om saken är tillåten, där det värde som sägs i 1 kap. 3 d § uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen 1962:381 allmän om försäkring. Prövningstillstånd behövs inte Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör vid överklagande av någon annan än en part eller avgörande i mål en som av intervenient, beslut varigenom tingsrätt handlagts i särskild tingsrätten ogillat jäv mot sammansättning, en domare, beslut angående ut- beslut rör någon som annan dömande av förelagt vite eller än en part eller intervenient, en om ansvar för en rättegångsför- beslut vilket tingsrätgenom seelse eller beslut varigenom en ten ogillat jäv mot en domare, missnöjesanmälan eller en vade- eller eller besvärstalan avvisats. beslut genom vilket missen nöjesanmålan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats. I fråga om meddelade pröv- I fråga meddelade prövom ningstillstånd skall 54 kap. 11 § ningstillstånd skall 54 kap. 12 § tredje stycket och 13 § gälla i tredje stycket och 15 § gälla i tillämpliga delar. tillämpliga delar.

13 § Prövningstillstånd behövs, om åklagaren, målsäganden eller den tilltalade överklagat en dom

Senaste lydelse 1990:443.

SOU 1991:106 Författningvörslag 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i brottmål genom vilken tingsrätten i påfölidsdelen endast dömt den tilltalade till böter eller frikänt honom från ansvar för brott för vilket det inte stadgats

svårare straf än fängelse i sex

månader. Om tingsrätten i sin dom även prövat enskilda anspråk gentemot den tilltalade, krävs prövningstilLstånd, om det sammanlagda värdet av vad den tilltalade ålagts i fråga om enskilda anspråk uppenbart inte överstiger ett basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. Första stycket gäller inte riksåklagarens, justitiekanslerns och justitieonzbudsmannens överklaganden. I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 12 § tredje stycket och 15 § gälla i tillämpliga delar. Om det krävs prövningstillstånd vid överklagande av en dom, gäller kravet på prövningstillstånd även vid överklagande av ett beslut som får överklagas i samband med överklagande av domen.

13 §2° 14 § Prövningstillståndfårmeddelas Prövningstillstånd får medendast om delas endast om det är av vikt för ledning av det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prö- råttstillämpningen att överklavas av högre rätt, gandet prövas av högre rätt,

införd 1987:747. genom

94 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anledning förekommer till 2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill tings- ändring i det slut vartill tingsrätten kommit eller rätten kommit eller

3. det annars föreligger syn- 3. det annars finns synnerliga

nerliga skål att pröva talan. skäl att pröva överklagandet.

14 15 § Talan mot tingsrättens beslut Tingsrättens beslut angående angående frågor i 1 frågor som avses i l kap. 3 d § som avses kap. 3 d § förs isamma ordning överklagas på samma sätt som talan mot beslut varigenom beslut genom vilket rätten ogillat som rätten ogillat invändning invändning om rättegångshinen om en rättegångshinder. der.

15 §22 16 §

Kan talan mot tingsrättens Krävs särskilt tillstånd för dom eller beslut prövas av hov- prövning ihovrätten, skall tingsrätten endast om denna meddelat rättens dom eller beslut inprövningstillstånd, skall tingsrät- nehålla uppgift om det och om ten isamband med underrättelse de grunder på vilket sådant tillom vad som gäller i fråga om stånd meddelas. fullföljd av talan upplysa parterna om detta och därvid också ange innehållet i 13

50 kap. Om vad i tvistemål Om prövningen av överklagade domar i tvistemål

1:5

Vill någon part vädja mot En part, som vill överklaga tingsrättens dom i ett tvistemål, tingsrättens dom i ett tvistemål, skall han in vadeinlaga till skall göra detta skriftligt. Överge en tingsrätten. Inlagan skall ha klagandet skall ges in till tingskommit in till rätten inom tre rätten. Det skall ha kommit in

Senaste lydelse 1989:656. införd 1987:747. genom Senaste 1987:747. lydelse

SOU 1991:106 Författninggörslag 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

veckor från den dag då domen till rätten inom tre veckor från meddelades. den dag när domen meddelades.

2§u

Har ena parten enligt 1 § Har ena parten överklagat vädjat mot tingsrättens dom, får tingsrättens dom, har motparten också motparten, även om han rätt att göra detta inom en vecka inte iakttagit vad som sägs i den från den dag då den i 1 § angivparagrafen, föra talan mot do- na tiden gick ut. men. Han skall dock inom en vecka från den dag, då vadetiden gick ut, ge in sin vadeinlaga till tingsrätten. Om den första vadetalan åter- Om det första överklagandet kallas eller av annat skäl förfal- återkallas eller av annat skäl ler, är också den senare vadeta- förfaller, är också det senare lan förfallen. överklagandet förfallet.

3§25

Finnes vadetalan vara full- Tingsrätten prövar om överklaföljd inom rätt tid, skall den av gandet har gjorts i rätt tid. Ett underrätten avvisas. Har vadein- överklagande som gjorts för sent laga inkommit till hovrätten före skall avvisas av tingsrätten.

vadetidens utgång, skall den Överklagandet skall dock inte

omständigheten att inlagan in- avvisas om det inom tiden för kommit till underrätten först överklagande har kommit in till

därefter föranleda att den hovrätten. I ett sådant fall skall

avvisas. hovrätten sända överklagandet vidare till tingsrätten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag det kom in till hovrätten.

4§2°

I vadeinlagan skall vadekäran- I överklagandet skall klaganden uppgiva: den uppge: den dom, mot vilken talan den dom som överklagas, föres;

Senaste lydelse 1987:747. zssenaste lydelse 1990:443. Senaste lydelse 1987:747.

96 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. grunderna för vadetalan 2. grunderna för överklagandet med angivande, i vilket av- med uppgift i vilket avseende om seende underrättens domskäl tingsrättens domskäl enligt klaenligt kärandens mening äro gandens mening är oriktiga, oriktiga; samt i vilken del domen överkla- 3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, gas och den ändring i domen, som käranden yrkar. som klaganden yrkar. Om prövningstillstånd behövs, Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan skall klaganden också ange de ange de omständigheter som han omständigheter som han åberoåberopar till stöd för att sådant par till stöd för att sådant tilltillstånd skall meddelas. stånd skall meddelas. Käranden skall i vadeinlagan Klaganden skall vidare uppge uppgiva de bevis han vill åbero- de bevis han åberopar och vad pa och vad han vill styrka med som skall styrkas med varje varje särskilt bevis. Skriftligt bevis. Om beviset inte tidigare bevis, som tidigare har förebringats, skall i mål där

förebragts, skall i huvudskrift förlikning saken är tillåten

om

eller styrkt avskrift fogas vid klaganden uppge anledningen till

vadeinlagan. Vill käranden att det. Skriftliga bevis, inte som förnyat förhör med vittne eller tidigare förebringats, skall in ges sakkunnig eller part skall äga tillsammans med överklagandet. rum eller förnyad syn á stället Vill klaganden att det skall skall hållas, skall han angiva det hållas ett nytt förhör med ett i vadeinlagan jämte skälen där- vittne, en sakkunnig eller en part till. I vadeinlagan skall käran- eller förnyad på stället, skall syn den ack angiva, om han vill, att han ange det och samtidigt ange motparten skall infinna sig per- sina skäl. Han skall också ange sonligen vid huvudförhandling i om han vill att motparten skall hovrätten. infinna sig personligen vid hu- Vadeinlagan skall vara egen- vudförhandling i hovrätten. händigt undertecknad av käranen eller hans ombud.

SOU 1991:106 Författningvörslag 97

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §27 Avvisas vadetalan, skall Om inte överklagandet avvisas underrätten efter utgången av den enligt 3 skall tingsrätten efter i 2 § angivna tiden utan dröjs- utgången den i 2 § angivna av mål till hovrätten insända vade- tiden överlämna överklagandet inlagan med därvid fogade hand- tillsammans med övriga handlingar samt akten. lingar i målet till hovrätten. Framställes i vadeinlagan Har i överklagandet jrarnställts yrkande, som påkallar omedel- ett yrkande, kräver omedelsom bar prövning, såsom begäran bar prövning, såsom begäran om om kvarstad eller om havande kvarstad eller upphävande av om av sådan åtgärd eller av förordnan- ett beslut sådan åtgärd eller om de, att dom må verkställas utan ett beslut att dom får av om hinder av att den icke äger laga verkställas att den inte har trots kraft, skall insändandet ske laga kraft, skall överklagandet genast; till dess den i 2 § angiv- samt övriga handlingar i målet na tiden utgått, skall dock sändas in genast. Till dess den i av-

skrift av vadeinlagan vara att 2 § angivna tiden har gått ut,

tillgå vid underrätten. skall dock kopia överklaen av

gandet finnas tillgänglig vid

tingsrätten.

6§

Föreligger mot vadetalans upp- Om det finns något annat hin-

tagande annat hinder än i 3 § der överklagandet mot att ta upp sägs, må talan av hovrätten till prövning än i 3 som avses omedelbart avvisas. får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet.

7 §28 Uppfyller vadeinlagan före- Uppfyller överklagandet inte skrifterna i 4 § eller är den eljest föreskrifterna i 4 § eller är det ofullständig, skall hovrätten på annat sätt ofullständigt, skall förelägga vadekäranden att hovrätten förelägga klaganden avhjälpa bristen. att avhjälpa bristen.

Senaste lydelse 1981:828. Senaste lydelse 1984:131.

98 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Följer vadekäranden inte ett Följer klaganden inte ett föreföreläggande enligt första läggande enligt första stycket, stycket, skall vadetalan avvisas, skall överklagandet avvisas, om vadeinlagan är så ofullstän- det är så ofullständigt att det inte om dig att den inte utan väsentlig utan väsentlig olägenhet kan olägenhet kan läggas till grund läggas till grund för en rättegång för en rättegång i hovrätten. i hovrätten.

8§2°

För målets beredande skall Överklagandet skall, om inte

vadeinlagan med därvid fogade annat följer av andra stycket, handlingar delgivas vadesvaran- med tillhörande handlingar den och föreläggande meddelas delges motparten med föreläghonom att inkomma med skrift- gande att svara skriftligt inom ligt genmäle. viss tid. Om det är uppenbart att vade- Om det är uppenbart att övertalan är ogrundad, får hovrätten klagandet är ogrundat, får hovdock genast meddela dom i rätten genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd målet. enligt första stycket vidtas. Har underrätten avslagit yrkan- Har tingsrätten avslagit ett yrde om kvarstad eller annan kande om kvarstad eller någon åtgärd enligt 15 kap. eller för- annan åtgärd enligt 15 kap. eller ordnat om hävande av sådan upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, äge hovrätten omedel- åtgärd, får hovrätten omedelbart bart bevilja åtgärden att gälla, bevilja åtgärden att gälla tills till dess annorlunda förordnas. vidare. Har tingsrätten beviljat Har underrätten beviljat åtgärd, en åtgärd, som har sagts nu som nu sagts, eller förordnat, att eller förklarat att domen får dom må verkställas utan hinder verkställas trots att den inte har av att den icke äger laga kraft, laga kraft, får hovrätten omedeläge ock hovrätten omedelbart bart besluta att tingsrättens förordna, att vidare åtgärd för beslut tills vidare inte skall gälverkställighet må äga rum. la.

Senaste 1984:13 lydesle

SOU 1991:106 Författningsförslag 99

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§3°

Genmälet skall, om vadekä- Om inte klagandens yrkande randens yrkande medgives, medges, skall motparten i sitt innehålla yttrande rörande de av svar yttra sig rörande de av klahonom anförda grunderna för ganden anförda grunderna för vadetalan och angivande av de överklagandet och ange de omomständigheter vadesvaranden ständigheter han själv vill anvill anföra. föra. svaranden skall i genmälet Svaret skall innehålla uppgift uppgiva de bevis han vill åbero- om de bevis parten åberopar och pa och vad han vill styrka med om vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. Skriftligt varje bevis. Om beviset inte bevis, som tidigare förebringats tidigare, skall i mål förebragts, skall i huvudskri/i där förlikning om saken är tillå-

eller styrkt avskrift fogas vid ten uppgijt lämnas om anled-

genmälet. Vill svaranden, att ningen till det. Skriftliga bevis, förnyat förhör med vittne eller som inte tidigare förebringats, sakkunnig eller part under san- skall ges in till hovrätten. Vill ningsfbrsäkran skall äga rum parten att det skall hållas nytt eller förnyad syn å stället skall förhör med ett vittne, en sakkunhållas, skall han angiva det i nig eller en part eller förnyad genmälet jämte skälen därtill. I syn på stället, skall han ange det genmälet skall svaranden ock an- i svaret och samtidigt ange sina giva, om han vill, att motparten skäl. I svaret skall parten också skall infinna sig personligen vid ange om han vill att klaganden huvudförhandling i hovrätten. skall infinna sig personligen vid Genmälet skall vara egenhän- huvudförhandling i hovrätten. digt undertecknat av svaranden eller hans ombud.

10 Genmälet skall med därvid Hovrätten skall ge klaganden fogade handlingar delgivas vade- tillfälle att ta del av svaret med käranden. tillhörande handlingar.

Senaste lydelse 1963:149. Senaste lydelse 1989:656.

100 Författningsfêjrslag SOU 1991:106

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

Finnes för målets beredande Är ytterligare skriftväxling ytterligare skriftväxlin g erforder- nödvändig, får hovrätten besluta lig, äge hovrätten förordna där- om sådan. Om det behövs får om. Hovrätten age tillika med- hovrätten meddela närmare bedela närmare bestämmelser om stämmelser om skriftväxlingen skriftväxlingen och därvid även och därvid även föreskriva i föreskriva, i vilket avseende part vilket avseende en part skall skall yttra sig. Part må före- yttra sig. En part får föreläggas läggas att inkomma med mer än att komma in med mer än en

en skrift, endast om särskilda skrift endast om det finns sär-

skål äro därtill. skilda skäl. Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

10a §32 I1§

Behövs prövningstillstånd, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upptas utan att skriftväxling skett.

11 § 12 § Finner hovrätten erforderligt, Om hovrätten anser det behövatt yttrande inhämtas av sakkun- ligt att ett yttrande av sakkunnig nig, skriftligt bevis företes, inhämtas, ett skriftligt bevis föremål tillhandahålles för syn företes, ett föremål tillhandaeller besiktning, bevis upptages hålls för syn eller besiktning, ett utom huvudförhandlingen eller bevis upptas utom huvudförannan förberedande åtgärd vid- handlingen eller någon annan tages, skall beslut därom utan förberedande åtgärd företas, dröjsmål meddelas. skall hovrätten besluta det. om Vill part, att åtgärd, som nu Om en part vill att en åtgärd sagts, vidtages, skall han, sá enligt första stycket skall företas , snart ske kan, göra framställning skall han så snart som ntöjligt därom hos hovrätten. anmäla det till hovrätten. I fråga om hovrättens skyldigheter under förberedelsen skall 42 kap. 8 § andra stycket tillämpas.

Senaste lydelse 1987:747.

SOU 1991:106 Fötfattningsförslag 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §33

I fråga om hovrättens skyldigheter under förberedelsen skall 42 kap. 8 § andra stycket tillämpas.

13 §

Ett mål avgörs efter huvudför-

handling. Hovrätten får dock avgöra målet utan sådan förhandling, om klagandens ändringsyrkande har medgetts, om det är uppenbart att ändringsyrkandet är ogrundat, om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvudförhandling eller förklarat att de inte har något att invända mot det, eller om värdet av det som överklagandet gäller uppenbart inte uppgår till det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhandling. Vid beräkningen värdet av enligt första stycket 4 bortses från rättegångskostnader och sådan ränta har upplupit som

efter det att talan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, det är om uppenbart att sådan förhandling är obehövlig. För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.

Senaste lydelse 1989:656.

102 Färfattningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Innan ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan, om det inte är uppenbart att de redan gjort detta. Trots tidigare beslut får hovrätten besluta, atthuvudförhandling skall äga rum.

13 § 15 § Så snart målets beredande Så snart förberedelsen avsluavslutats bestämme hovrätten tid tats, skall hovrätten, om inte , för huvudförhandlingen. För be- målet avgörs utan huvudförhandbestämma tid för sådan handling av rättegångsfrága eller ling,

del av saken, som må avgöras förhandling, om möjligt efter

särskilt, må huvudförhandling samråd med parterna. För beutsättas, ehuru målet i Övrigt handling av rättegångsjrågor är berett till huvudförhandling. eller sådana delar av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut, trots att målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

14 § 16 § Till huvudförhandlingen skola Till huvudförhandlingen skall parterna kallas. parterna kallas. Vadekäranden skall föreläggas Klaganden skall föreläggas att att komma tillstädes vid påföljd inställa sig vid påföljd att överatt hans vadetalan eljest förfal- klagandet annars förfaller. Skall ler. Skall han infinna sig person- han infinna sig personligen, skall ligen, förelägge hovrätten tillika hovrätten också förelägga honom vite. Vadesvaranden skall, om vite. Om motparten är skyldig han är skyldig att inñnna sig att intima sig personligen eller personligen eller hans närvaro hans närvaro annars är av bety-

eljest finnes vara av betydelse delse för målets handläggning

för målets handläggning eller eller utredning, skall han föreutredning, föreläggas vite; före- läggas vite. Föreläggs han inte lägges vite, skall svaranden vite, skall han upplysas om att erinras om att målet må avgö- målet kan komma att avgöras ras utan hinder av hans ute- även om han inte inställer sig. vara.

SOU 1991:106 Författningsfärslag 103

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

Hovrätten bestämme tillika, om Hovrätten skall också bevittne eller sakkunnig skall kallas stämma vilka vittnen och sakkuntill huvudförhandlingen. Parterna niga som skall kallas till huvudskola underrättas om beslutet. förhandlingen. Parterna skall Om kallande av vittne eller sak- underrättas om beslutet. I fråga kunnig gälle vad i 36 och 40 om kallelse till vittnen och sakkap. är stadgat. kunniga gäller 36 och 40 kap.

15 §3 17 §

I övrigt skall vad som sägs i l I övrigt skall vad sägs i 1 som kap. 9 § samt 43 kap. l 6 §§, kap. 9 § samt 43 kap. l 6 §§, - - 8 § andra fjärde styckena och 8 § andra fjärde styckena och - - 10 14 §§ tillämpas i fråga om 10 14 §§ tillämpas i fråga om - huvudförhandling i hovrätten. huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 14 § i detta kapitel Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvud- kallelser till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för förhandling och föreläggande för parterna. parterna.

16 § 18 § Vid huvudförhandlingen skall Vid huvudförhandlingen skall underrättens dom, iden mån det tingsrättens dom redovisas i beerfordras, uppläsas samt vade- hövlig omfattning. Klaganden käranden uppgiva, i vilken del skall i vilken del domen uppge domen överklagas och vilket överklagas och vilket yrkande yrkande han framställer. Vade- han framställer. Motparten skall svaranden skall angiva, huruvida ange om han medger eller behan medgiver eller bestrider strider yrkandet. yrkandet. Därefter skola, om hovrätten Därefter skall, inte hovrätom

finner annan ordning lämpli gare, ten anser något annat lämpliga-

först vadekäranden och sedan re, först klaganden och sedan vadesvaranden utveckla sin motparten utveckla sin talan. talan. Part skall yttra sig över Varje part skall yttra sig över

vad motparten anfört. Äger för- vad den andra parten anfört. Om

handling rum, ehuru svaranden förhandlingen äger trots att rum icke är tillstädes, skall genom klagandens motpart inte är närhovrättens försorg, i den mån varande, skall hovrätten se till

Senaste lydelse 1987:747.

104 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det erfordras, ur handlingarna att det i den utsträckning det framläggas vad han anfört. behövs ur handlingarna läggs

fram vad han anfört.

Vad tillstädeskommen part Vad en vid huvudförhartdlingen anfört under skriftväxlingen eller närvarande part har anfört under eljest vid målets beredande må förberedelsen får läsas upp uppläsas i annat fall, än då endast om hans utsaga vid förhans utsaga vid förhandlingen handlingen avviker från den avviker från den tidigare utsagan tidigare utsagan eller om han

eller han underlåter att yttra sig inte yttrar sig eller om det finns

eller eljest särskilda skål äro särskilda skäl. därtill.

1 7 § 19 § Sedan parterna utvecklat sin Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen före- talan, skall bevisningen före-

bringas. Äger huvudförhandling bringas. Omhuvudförhandlingen

rum, ehuru vadesvaranden icke äger rum trots att klagandens är tillstädes, skall den av honom motpart inte är närvarande, skall vid underrättenförebragta bevis- hovrätten se till att den bevisningen, i den mån det erfordras, ning, som han förebringat i

framläggas genom hovrättens tingsrätten, läggs fram ur hand-

försorg. lingarna i den utsträckning bevisningen har betydelse för målet ihovrätten. Om särskilda skål föranleda Om inte särskilda skål föranleannat, bör bevis, som skall före- der annat, bör ett bevis, som bringas genom protokoll och inte omedelbart skall tas upp av andra handlingar från under- hovrätten, förebringas innan rätten, jramldggas, innan bevis bevis rörande omständigsamma rörande samma omständighet het omedelbart tas upp av hov-

omedelbart upptages av hovrät- rätten. Finns det flera bevis i

ten. Ãro rörande samma omstän- fråga om samma omständighet,

dighet flera bevis, böra de före- bör dessa förebringas

i ett sambringas i ett sammanhang. manhang.

18 § 20 § Efterbevisningensförebringan- Sedan bevisningen de äge parterna anföra vad de får parterna muntligt slutföra sin till slutförande av sin talan akta talan. nödigt.

sou 1991:106 Författningsförslag 105

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § 21 § Uteblir vadekäranden från Uteblir klaganden från huvudrättegångstillfälle för huvudför- förhandling, förfaller överklahandling, vare hans vadetalan gandet. förfallen. Uteblir vadesvaranden och har Uteblir klagandens motpart och vite förelagts honom, äge hov- har vite förelagts honom, får rätten, då saken är sådan, att hovrätten, när saken är sådan att förlikning därom är tillåten, i förlikning därom inte är tillåten, stället för att förelägga nytt vite i stället för att förelägga nytt vite förordna, att han skall hämtas besluta att han skall hämtas till till rätten antingen omedelbart rätten antingen omedelbart eller eller till senare dag. till senare dag. Kommer part tilLstädes genom inställer sig part endast genom ombud, då föreläggande med- ombud, när han förelagts vid delats honom vid vite att infinna vite att infinna sig personligen, sig personligen, och är saken och är saken sådan att förlikning sådan, att förlikning därom är därom inte är tillåten, får hovtillåten, äge hovrätten i stället rätten förelägga nytt vite eller för att förelägga nytt vite förord- besluta att han skall hämtas till na, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller rätten antingen omedelbart eller till senare dag. till senare dag. Har vite förelagts part eller Har vite förelagts en part eller skall part hämtas till rätten och skall parten hämtas till rätten

finnes hämtning kunna ske, och kan han inte hämtas, får

må dock målet avgöras utan dock målet avgöras trots att hinder av att parten inställt sig parten inställt sig endast genom allenast genom ombud eller ombud eller uteblivit. uteblivit.

20 §35 22 §

Har vadekärandens talan för- Har överklagandet förfallit fallit enligt 19 § och förelåg för enligt 21 § skall hovrätten på hans utevaro laga förfall som ansökan av klaganden återuppta han inte kunnat anmäla i tid, målet, om denne kan visa att han

skall hovrätten på ansökan av för sin utevaro haft laga förfall

honom återuppta målet. som han inte kunnat anmäla i Ansökan om återupptagande tid. Ansökan om âterupptagande skall göras skriftligen inom två skall göras skriftligen inom tre

Senaste lydelse 1984:131.

106 Fötfattningsförslag sou 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

veckor från den dag då beslutet veckor från den dag när beslutet meddelades. Om käranden ute- meddelades. Om klaganden uteblir på nytt, är hans rått till åter- blir på nytt, har han inte rätt till upptagande av målet förfallen. återupptagande av målet.

21 §3°

Hovrätten får avgöra mål utan huvudjörhandling, om vadetalan medgivits, om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvudförhandling eller förklarat sig inte ha något att erinra häremot, eller om värdet av det varom talan fitllfbljts uppenbart inte uppgår till det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhandling. Vid beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses från rättegångskostnader och sådan ränta som har upplupit

efter det att talan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig. För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.

Senaste lydelse 1984:13

Författningsförslag 107 SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §37 Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudfor-

handling, och finnes uppen-

bart, att parterna redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dem Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att huvudförhandling skall äga rum.

23§ Har vid huvudförhandlingen i Har vid huvudjörhandling i underrätten rörande viss omstän- tingsrätten rörande viss omständighet vittne eller sakkunnig dighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäk- eller part under sanningsförsäkhörts inför rätten eller å ran hörts inför rätten eller syn ran syn stället hållits och beror avgöran- på stället hållits och beror avgödet även i hovrätten av tilltron randet även i hovrätten av tilltill den bevisningen, må änd- tron till den bevisningen, får ring i underrättens dom i denna tingsrättens dom inte ändras i det ske, med mindre beviset den delen utan att beviset tagits upptagits ånyo vid huvudför- på nytt vid huvudförhandupp handlingen i hovrätten eller ock ling i hovrätten. Det som har synnerliga skäl föreligga, att sagts gäller dock inte om det nu

dess värde är annat, än under- finns synnerliga skäl att bevisets

rätten antagit. värde är ett annat än tingsrätten antagit.

24§ Har, då tredskodom givits, Om den överklagande domen den yrkat sådan dom vädjar är en tredskodom och tingsrätten som mot domen och upptages av tar upp en av klagandens motgjord ansökan part gjord ansökan om återvinmotparten om återvinning, skall målet av hov- ning, skall målet av hovrätten rätten visas åter till underrätten visas åter till tingsrätten att att handläggas i samband med handläggas i samband med återátervinningsmålet. vinningsmålet.

Senaste lydelse 1954:432.

108 Författningsförslag SOU 1991:106

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

25 §38

Innan hovrättens dom eller Innan hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats, får slutliga beslut meddelats, får vadetalan återkallas. överklagandet återkallas . Vadekäranden får inte ändra Klaganden får inte ändra sin sin talan att avse annan del talan att del tingsav avse annan av tingsrättens dom än den som rättens dom än den som uppuppgivits i vadeinlagan. givits i överklagandet. I mål där förlikning om saken är tillåten får part i hovrätten till en stöd för sin talan åberopa omständigheter eller bevis, inte tidigare som har förebringats, endast om han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller 2. han annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Framställs först i hovrätten ett yrkande kvittning, får det om avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet.

27§ Föres talan om jäv mot do- Färs talan jäv mot doom en mare i underrätten och finnes i tingsrätten och finnes mare jävet grundat, skall hovrätten jävet grundat, skall hovrätten unundanröja underrättens dom i danröja tingsrättens dom i den vad den överklagats. del den överklagats.

29§ Undanröjer hovrätten under- Undanröjer hovrätten tingsräträttens dom och grundas beslutet tens dom på någon grund annan därå, att under-rätten varit än att tingsrätten varit obehörig obehörig eller eljest icke bort eller av något annat skäl inte upptaga målet till prövning, bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet skall hovrätten även visa målet

åter till underrätten för erforder- åter till tingsrätten för fortsatt

lig behandling. behandling. Om befogenhet för hovrätten Om hovrättens befogenhet att att, då underrätten varit obehö- när tingsrätten varit obehörig rig, hänvisa målet till annan hänvisa målet till tingsrätt annan

underrätt stadgas i 10 kap. 20 finns bestämmelser i 10 kap.

Senaste lydelse 1989:656.

SOU 1991:106 Författningsforslag

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

51 kap. Om vad i brottmål Om prövningen överklagade av domar i brottmål

1§ Vill part vädja mot underrátts En part, vill överklaga som dom i brottmål, skall han inom tingsrättens dom i ett brottmål, tre veckor från den dag, då do- skall göra detta skriftligt. Övermen gavs, till underrätten in- klagandet skall in till tingsges komma med vadeinlaga. rätten. Det skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag när domen meddelades.

2§ Har ena parten enligt 1 § Har ena parten överklagat vädjat mot underrätts dom, äge tingsrättens dom, har motparten även motparten, ehuru han rätt att göra detta inom en vecka iakttagit vad i nämnda paragraf från den dag då den i I § angivsägs, föra talan mot domen; na tiden gick ut. dock åligge honom att inom en vecka från den dag, då vadetiden utgick, till underrätten inkomma med vadeinlaga. Återkallas eller förfaller eljest Om det första överklagandet den första vadetalan, är ock den återkallas eller av annat skäl senare vadetalan förfallen. förfaller, är också det senare överklagandet förfallet.

3 §39

Finnes vadetalan vara jull- Tingsrätten prövar överklaom följd inom rätt tid, skall den gandet har gjorts i rätt tid. Ett av underrätten avvisas. Har vadein- överklagande som gjorts för sent laga inkommit till hovrätten före skall avvisas tingsrätten. av

vadetidens utgång, skall den Överklagandet skall dock inte

omständigheten att inlagan in- avvisas om det inom tiden för kommit till underrätten först överklagande har kommit in till

därefter föranleda att den hovrätten. I ett sådant fall skall

avvisas. hovrätten sända överklagandet vidare till tingsrätten och samtidigt lämna uppgift om vilken

Senaste lydelse 1990:443.

110 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dag det kom in till hovrätten.

4§° I vadeinlagan skall vadekäran- I överklagandet skall klaganden uppgiva: den uppge: den dom, mot vilken talan den dom överklagas, som föres; 2. grunderna för överklagandet 2. grunderna för vadetalan med uppgift i vilket avseende om med angivande, i vilket av- tingsrättens domskäl enligt klaseende underrättens domskäl gandens mening är oriktiga, enligt kärandens mening äro 3. i vilken del domen överklaoriktiga; samt och den ändring i domen, gas 3. i vilken del domen överkla- som klaganden yrkar. gas och den ändring i domen, Om prövningstillstånd behövs, som käranden yrkar. skall klaganden också de ange Käranden skall i vadeinlagan omständigheter han åbesom uppgiva de bevis han vill åbero- till stöd för att sådant ropar pa och vad han vill styrkas med tillstånd skall meddelas. varje särskilt bevis. Skriftligt Klaganden skall vidare uppge bevis, som tidigare de bevis han åberopar och vad

förebragts, skall i huvudskrift som skall styrkas med varje

eller styrkt avskrift fogas vid bevis. Skriftliga bevis, inte som vadeinlagan. Vill käranden, att tidigare förebringats, skall in ges förnyat förhör med vittne eller tillsammans med överklagandet. sakkunnig skall äga rum eller Vill klaganden att det skall förnyad syn å stället skall hållas, hållas ett nytt förhör med ett skall han angiva det i vadein- vittne eller sakkunnig eller en lagan jämte skälen därtill. I förnyad på stället, skall han syn vadeinlagan skall käranden ock det och samtidigt sina ange ange angiva, om han vill, att måls- skäl. Han skall också ange om ägande eller den tilltalade skall han vill att målsäganden eller infinna sig personligen vid hu- den tilltalade skall infinna sig vudförhandling i hovrätten. personligen vid huvudförhand- Är den tilltalade anhållen eller ling i hovrätten. häktad, skall det angivas. Är den tilltalade anhållen eller Vadeinlagan skall vara egen- häktad, skall det anges. händigt undertecknad käranav den eller hans ombud.

Senaste lydelse 1963:149.

SOU 1991:106 Författningsförslag 111

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 Avvisas vadetalan, skall un- Om inte överklagandet avvisas derrätten efter utgången av den enligt 3 skall tingsrätten efter i 2 § angivna tiden utan dröjs- utgången av den i 2 § angivna mål till hovrätten insända vade- tiden överlämna överklagandet inlagan med därvid fogade hand- tillsammans med övriga handlingar samt akten. lingar i målet till hovrätten. Är den tilltalade häktad eller Är den tilltalade häktad eller framställes i vadeinlagan yrkan- har i överklagandet franLställts de, som påkallar omedelbar ett yrkande, som kräver omedelprövning, såsom begäran om den bar prövning, såsom begäran om tilltalades häktande eller om den tilltalades häktande eller om åtgärd, som avses i 25 28 åtgärd, som avses i 25 28 - kap., eller om hävande av sådan kap., eller om upphävande av ett åtgärd, skall insändandet ske ge- beslut sådan åtgärd, skall om nast; till dess den i 2 § angivna överklagandet samt övriga hand-

tiden utgått, skall dock avskrift lingar i målet sändas in genast.

av vadeinlagan vara att tillgå Till dess den i 2 § angivna tiden vid underrätten. har gått ut, skall dock en kopia

av överklagandet finnas tillgäng-

lig vid tingsrätten.

6§

Föreligger mot vadetalans upp- Om det finns något annat hin-

tagande annat hinder än i 3 § der mot att ta upp överklagandet sägs, må talan av hovrätten till prövning än som avses i 3 omedelbart avvisas. får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet.

7 §42

Uppfyller vadeinlagan före- Uppfyller överklagandet inte skrifterna i 4 § eller är den eljest föreskrifterna i 4 § eller är det ofullständig, skall hovrätten på annat sätt ofullständigt, skall förelägga vadekäranden att hovrätten förelägga klaganden avhjälpa bristen. att avhjälpa bristen. Följer vadekäranden inte ett Följer klaganden inte ett föreföreläggande enligt första läggande enligt första stycket, stycket, skall vadetalan avvisas, skall överklagandet avvisas, om

Senaste lydelse 1947:616. Zsenasle 1984: lydelse 131.

112 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om vadeinlagan är så ofullstän- det är så ofullständigt att det inte dig att den inte utan väsentlig utan väsentlig olägenhet kan olägenhet kan läggas till grund läggas till grund för rättegång en för en rättegång i hovrätten. i hovrätten.

För målets beredande skall Överklagandet skall, inte

om vadeinlagan med därvid fogade annat följer andra stycket, av handlingar delges vadesvaran- med tillhörande handlingar den, som skall föreläggas att delges med förelägmotparten avge skriftligt genmäle. gande skriftligt inom att svara viss tid. Om det är uppenbart att vade- Om det är uppenbart att övertalan är ogrundad, får hovrätten klagandet är ogrundat, får hovdock genast meddela dom i rätten genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd målet. enligt första stycket vidtas. Om tingsrätten har avslagit ett Har tingsrätten avslagit ett yrkande om åtgärd, i yrkande åtgärd, som avses om en som 26 28 kap., eller förordnat i 26 28 kap., eller - om avses - uppatt en sådan åtgärd skall hävas, hävt ett beslut sådan om en får hovrätten omedelbart bevilja åtgärd, får hovrätten omedelbart åtgärden att gälla till dess något bevilja åtgärden att gälla tills annat bestäms. Om tingsrätten vidare. Har tingsrätten beviljat har beviljat åtgärd sagts, åtgärd, har får som nu en som sagts nu, får hovrätten omedelbart förord- hovrätten omedelbart besluta att na att vidare åtgärd för verkstäl- tingsrättens beslut tills vidare lighet av beslutet inte får äga inte skall gälla. I frågor om rum. I frågor om häktning eller häktning eller reseförbud får reseförbud får hovrätten göra hovrätten ändra tingsrättens ändring itingsrättens beslut även beslut även motparten inte om om motparten inte hörts. hörts. Om hovrätten beslutat häkta Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande någon inte är närvarande som vid rätten, skall 24 kap. 17 § vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tilläm- tredje och fjärde styckena tilläm-

pas. pas.

Senaste lydelse 1987:121

SOU 1991:106 Författningsförslag 113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ Genmälet skall innehålla ytt- Motparten skall i sitt svar yttra rande rörande de av vadekdran- sig rörande de klaganden av den anförda grunderna för vade- anförda grunderna för överklatalan och angivande av de om- gandet och de omständigange ständigheter vadesvaranden vill heter han själv vill anföra. anföra. Svaranden skall i genmälet Svaret skall innehålla uppgift uppgiva de bevis han vill åbero- om de bevis parten åberopar och pa och vad han vill styrka med vad skall styrkas med om som varje särskilt bevis. Skriftligt varje bevis. Skriftliga bevis, som bevis, som tidigare inte tidigare förebringats, skall

förebragts, skall i huvudskrift in till hovrätten. Vill

ges parten

eller styrla avskrift fogas vid att det skall hållas förhör

nytt genmälet. Vill svaranden, att med ett vittne eller sakkunen förnyat förhör med vittne eller nig eller förnyad på stället, syn sakkunnig skall äga ruin eller skall han det i och ange svaret förnyad syn å stället skall hållas, samtidigt sina skäl. I ange svaret skall han angiva det i genmälet skall också han parten ange om jämte skälen därtill. I genmälet vill att målsågande eller den skall svaranden ock angiva, om tilltalade skall inñnna sig personhan vill, att målsägande eller den ligen vid huvudförhandling i tilltalade skall infinna sig person- hovrätten. ligen vid huvudförhandling i hovrätten. Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud eller, då den tilltalade är svarande, hans försvarare.

10 §45

Genmälet skall med därvid Hovrätten skall klaganden ge fogade handlingar delgivas vade- tillfälle att ta del med av svaret käranden. tillhörande handlingar. Finnes för målets beredande Är ytterligare skriftvåxling ytterligare skriftväxling erforder- nödvändig, får hovrätten besluta lig, äge hovrätten förordna där sådan. Om det behövs får om

Senaste lydelse 1963:149.

Senaste lydelse 1989:656.

114 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om. Hovrätten age tillika med- hovrätten meddela närmare bedela närmare bestämmelser om stämmelser om skriftväxlingen skriftväxlingen och därvid även och därvid även föreskriva i föreskriva, i vilket avseende part vilket avseende en part skall skall yttra sig. Part må förelåg- yttra sig. En part får föreläggas gas att inkomma med mer än en att komma in med mer än en

skrift, endast om särskilda skäl skrift endast om det finns sär-

äro därtill. skilda skäl. Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 § och 47 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

11 § Behövs prövningstillstånd, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När det

finns skäl för det, får frågan tas

upp utan att skriftväxling har skett.

1 I § 12 § Finner hovrätten erforderligt, Om hovrätten anser det behövatt yttrande inhämtas av sakkun- ligt att ett yttrande av sakkunnig nig, skriftligt bevis företes, inhämtas, ett skriftligt bevis föremål tillhandahålles för syn företes, ett föremål tillhandaeller besiktning, bevis upptages hålls för syn eller besiktning, ett utom huvudñrhandlingen eller bevis upptas utom huvudförannan förberedande åtgärd vid- handlingen eller någon annan tages, skall beslut därom utan förberedande åtgärd företas, dröjsmål meddelas. skall hovrätten besluta om det. Vill part, att åtgärd, som nu Om en part vill att en åtgärd sagts, vidtagas, skall han, så enligt första stycket skall företas , snart ske kan, göra famställning skall han så snart som möjligt därom hos hovrätten. anmäla det till hovrätten. Finnes i mål om allmänt åtal Behöver i mål om allmänt åtal förundersökningen böra fullstän- åtgärd enligt 23 kap. företas får digas eller, om förundersökning hovrätten meddela åklagaren ägt rum, sådan böra företa- föreläggande om det. gas, age hovrätten meddela Om den, som behöver vara åklagaren föreläggande därom. närvarande vid sammanträde

sou 1991:106 Författningsförslag 115

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt 10 § tredje stycket är anhållen eller häktad, skall hovrätten se till att han kan inställa sig.

12 §° Hovrätten får bestämma att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträde enligt 10 § tredje stycket.

13 §

Ett mål avgörs efter huvudfor-

handling. Hovrätten får dock avgöra målet utan sådan förhandling, om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån, om endast den tilltalade överklagat och hans ändringsyrkande godtas av motparten, om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, eller

om det inte finns anledning

att döma den tilltalade till ansvar eller att ådöma honom påföljd eller döma honom till påföljd än böter eller annan Villkorlig dom eller sådana påföljder i förening. Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs utdömande av vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkan-

de av villkorligt medgiven frihet

från fängelsestraf, beslut enligt 34 kap. I § första stycket I brottsbalken.

Har i fall som avses i första

stycket part begärt huvudfören

Senaste lydelse 1989:656.

1 16 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt. Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas utan huvudförhandling. För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.

14 § Innan ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan, om det inte är uppenbart att de redan gjort detta. Trots tidigare beslut får hovrätten besluta, att huvudförhandling skall äga rum

13 §47 15 §

Så snart målets beredande Så snart förberedelsen avsluavslutats, skall hovrätten be- tats, skall hovrätten, inte om stämma tid för huvudförhand- målet avgörs utan huvudförlingen. För behandling rätte- handling, bestämma tid för av gångsfrågor eller sådana delar av sådan förhandling, om möjligt

saken som får avgöras särskilt efter samråd med parterna. För

får huvudförhandling sättas ut, behandling av rättegångsfrågor trots att målet i övrigt inte är eller sådana delar av saken som färdigt för huvudförhandling. får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut, trots att målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling. Är den tilltalade häktad, skall Om den tilltalade häktad, är huvudförhandling hållas inom skall huvudförhandling hållas fyra veckor efter utgången av inom fyra veckor efter utgången den tid som anges i 2 om det av den tid som anges i 2 om inte till följd av åtgärder som det inte till följd av åtgärder

Senaste lydelse 1989:650.

SOU 1991:106 Författningsförslag 117

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses i 11 § eller andra omstän- som avses i 12 § eller andra digheter är nödvändigt med omständigheter är nödvändigt längre uppskov. Har den tilltala- med längre uppskov. Har den de häktats efter utgången av den tilltalade häktats efter utgången tid som i 2 skall tiden den tid i 2 anges av som anges skall räknas från den dag han häkta- tiden räknas från den dag han des. häktades.

14 §48 16 §

Till huvudförhandlingen skall Till huvudförhandlingen skall parterna kallas. parterna kallas. En enskild vadekärande skall En enskild klagande skall föreläggas att komma tillstädes föreläggas inställa sig vid att vid påföljd att hans vadetalan påföljd att överklagandet annars annars förfaller. Skall han inñn- förfaller. Skall han infinna sig na sig personligen, skall han personligen, skall hovrätten också erinras om bestämmelsen också upplysa honom beom i 19 § första stycket andra stämmelsen i 21 § första stycket meningen. En enskild vadesvarande andra meningen. Om enskild en skall, om han är skyldig att är skyldig infinna sig motpart att infinna sig personligen eller hans personligen eller hans närvaro närvaro annars är av betydelse är betydelse för målets annars av för målets handläggning eller handläggning eller utredning, utredning, föreläggas vite. Finns skall han föreläggas vite. Finns det i fråga om den tilltalade det i fråga den tilltalade om anledning anta att han inte skulle anledning han inte skulle anta att iaktta ett sådant föreläggande, följa sådant föreläggande, ett får får hovrätten förordna att han hovrätten besluta han skall att skall hämtas till rätten. Meddelas hämtas till rätten. Om hovrätten inte något sådant föreläggande inte förelägger vite motparten eller förordnande skall eller beslutar svaran- att han skall hämden erinras om att målet kan skall hovrätten upplysa hotas komma att avgöras utan hinder målet kan komma nom om att att av att han uteblir. Hovrätten avgöras utan hinder han av att förordnar om inställandet uteblir. Hovrätten skall till av en se att tilltalad, som är anhållen eller tilltalad, är anhållen eller en som häktad. häktad, kan inställa sig. Skall i mål om allmänt åtal målsâgande höras i anledning av åklagarens talan, skall han vid vite kallas vid huvudförhandlingen att infinna sig personligen.

Senaste lydelse 1984:131.

l 18 Författningsforslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hovrätten bestämme tillika, om Hovrätten skall också bevittne eller sakkunnig skall kallas stämma vilka vittnen och sakkuntill huvudförhandlin Parterna niga som skall kallas till huvudgen. skola underrättas om beslutet. förhandlingen. Parterna skall Om kallande vittne eller sak- underrättas om beslutet. fråga av kunnig gälle vad i 36 och 40 om kallelse till vittnen och sakkap. är stadgat. kunniga gäller 36 och 40 kap.

15 §49 1 7 §

I övrigt skall vad som sägs i l I övrigt skall vad som sägs i 1 kap. 9 § samt 46 kap. l 5 §§, kap. 9 § samt 46 kap. 1 5 §§, - - 6 § andra stycket, 7 ll, 13, 6 § andra stycket, 7 11, 13, - - 16 och 17 §§ tillämpas i fråga 16 och 17 §§ tillämpas i fråga huvudförhandling i hovrät- om huvudförhandling i hovrätom ten. Reglerna i 14 § i detta ten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i kapitel skall dock tillämpas i fråga kallelser till uppskjuten fråga om kallelser till uppskjuten om huvudförhandling och föreläg- huvudförhandling och föreläggande för parterna. gande för parterna. När ett mål sätts ut till fortsatt När ett mål sätts ut till fortsatt eller huvudförhandling, fâr eller ny huvudförhandling, får ny hovrätten förordna lämpliga hovrätten besluta om lämpliga om åtgärder för att målet vid den åtgärder för att målet vid den förhandlingen skall kunna slut- förhandlingen skall kunna slutföföras. ras. I fråga om sådana åtgärder gäller 10 12 §§ i detta kapitel. -

16 § 18 § Vid huvudförhandlingen skall Vid huvudförhandlingen skall underrättens dom, iden mån det tingsrättens dom redovisas i beerfordras, uppläsas samt vadekä- hövlig onfattning. Klaganden randen uppgiva, i vilken del skall uppge i vilken del domen domen överklagas och vilket överklagas och vilket yrkande yrkande han framställer. Tillfäl- han framställer. Motparten skall skall lämnas vadesvaranden lämnas tillfälle att yttra sig över att yttra sig över yrkandet. yrkandet.

Åklagaren eller målsåganden, Därefter skall åklagaren eller,

då talan föres allenast av denne, om talan förs endast av målsskall därefter utveckla åtalet, i äganden, denne utveckla åtalet i

senaste lydelse 1987:747.

SOU 1991:106 Författningsförslag 119

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den mån det erfordras för pröv- den utsträckning det behövs för

ning av vadetalan. Har talan prövningen av överklagandet. fullföljts av den tilltalade, må Har den tilltalade överklagat får dock, om hovrätten finner det dock, hovrätten finner det om lämpligare, först den tilltalade lämpligare, först den tilltalade och därefter åklagaren eller och därefter åklagaren eller mâlsäganden utveckla sin talan. målsäganden utveckla sin talan. Part skall erhålla tillfälle att Varje part skall få tillfälle att bemöta vad motparten anfört. bemöta vad den andra parten

Äger huvudförhandling anfört. Om förhandlingen äger

rum, ehuru vadesvaranden icke är trots att klagandens motpart rum tillstädes, skall genom hovrättens inte är närvarande, skall hovrätförsorg, i den mån det erfordras, ten se till att det i den utsträckur handlingarna framlägga vad ning det behövs handlingarna ur

han anfört. läggs fram vad han anfört.

1 7 § 19 § Sedan parternas talan fram- Sedan parterna utvecklat sin lagts, skall bevisningen före- talan, skall bevisningen förebringas. Den vid underrätten bringas. Hovrätten skall till se förebragta bevisningen skall att den bevisning, föresom

genom hovrättens försorg, i den bringats itingsrätten, läggs fram

mån det är av betydelse för må- handlingarna i den utsträckur let i hovrätten, framläggas sådan ning bevisningen har betydelse den föreligger i protokoll och för målet i hovrätten.

andra handlingar; finner hovrät-

ten det lämpligare och samtycka parterna därtill, må dock bevisningen förebringas av parterna. Om särskilda skäl föranleda Om inte särskilda skål föranleannat, bör bevis, som skall före- der annat, bör ett bevis, som bringas genom protokoll och inte omedelbart skall tas upp av andra handlingar från under- hovrätten, förebringas innan rätten, framläggas, innan bevis bevis rörande omständigsamma rörande samma omständighet het omedelbart hovtas upp av

omedelbart upptages av hovrät- rätten. Finns det flera bevis i

ten. Ãro rörande samma omstän- fråga omständighet, om samma

dighet flera bevis, böra de före- bör dessa förebringas

i ett sambringas i ett sammanhang. manhang.

120 Föifattningsfárslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 § 20 § Efierbevisningensförebringan- Sedan bevisningen förebringats de age parterna anföra vad de får parterna muntligt slutföra sin till sluyörande av sin talan akta talan. nödigt.

19 §5° 21 §

Om en enskild vadekärande Uteblir en enskild klagande uteblir från huvudförhandling, från huvudförhandling, förfaller förfaller hans vadetalan. Det- överklagandet. Detsamma gäller, samma gäller, om en enskild om en enskild klagande, som vadekärande, som ålagts att förelagts att infinna sig personinfinna sig personligen, inställer ligen, inställer sig endast genom sig endast genom ombud och ombud och hovrätten inte anser hovrätten inte anser sig ändå sig ändå kunna avgöra målet. kunna avgöra målet. Om en enskild vadesvarande Uteblir klagandens motpart och uteblir och vite har förelagts har vite förelagts honom, får honom, får hovrätten i stället för hovrätten i stället för att förelägatt förelägga nytt vite besluta att ga nytt vite besluta att han skall han skall hämtas till rätten an- hämtas till rätten antingen ometingen omedelbart eller till en delbart eller till senare dag. Detsenare dag. Detsamma gäller om samma gäller om en enskild en enskild vadesvarande, motpart, vid vite förelagts som som vid vite förelagts att infinna sig att infinna sig personligen, inpersonligen, inställer sig endast ställer sig endast genom ombud. genom ombud. Underlåter i mål om allmänt Underlåter i mål allmänt om åtal en målsägande, skall åtal målsägande, skall som en som höras i anledning av åklagarens höras i anledning åklagarens av talan, att infinna sig personligen, talan, att inñnna sig personligen, gäller andra stycket. gäller andra stycket. Om vite har förelagts vade- Om vite har förelagts klagansvaranden eller om denne skall dens motpart eller denne om hämtas till rätten och hämtning skall hämtas till rätten och hämtinte kan ske, får hovrätten av- ning inte kan ske, får hovrätten göra målet trots att vadesvaran- avgöra målet trots att han inställt den inställt sig endast sig endast ombud eller genom genom ombud eller uteblivit. Ett mål uteblivit. Ett mål får också avfår också avgöras om en enskild göras om en enskild klagande,

Senaste lydelse 1984: 13

LOU 1991:106 Författningsförslag 121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vadekärande, förelagts att förelagts att infinna sig

som som infinna sig personligen, inställt personligen, inställt sig endast sig endast genom ombud. genom ombud.

20 22 § Har vadekdrandens talan Har överklagandet förfallit förfallit enligt 19 § och förelåg enligt 21 § skall hovrätten på för hans utevaro eller under- ansökan av klaganden återuppta låtenhet att infinna sig person- målet, om denne kan visa att han ligen laga förfall som han inte för sin utevaro eller underkunnat anmäla i tid, skall hov- låtenhet att infinna sig person-

rätten på ansökan av honom ligen haft laga förfall som han

återuppta målet. inte kunnat anmäla i tid. Ansökan om återupptagande Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom två skall göras skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet veckor från den dag när beslutet meddelades. Om käranden sedan meddelades. Om klaganden utemålet återupptagits uteblir från blir på nytt eller underlåter att huvudförhandlingellerunderlåter följa ett föreläggande att infinna att följa ett föreläggande att sig personligen, har han inte rätt infinna sig personligen, är hans till återupptagande av målet. rätt till återupptagande av målet förfallen.

21 §52

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling, 1 om talan av åklagaren förs . endast till den tilltalades förmån, om talan, som förs av den tilltalade, biträtts av motparten, om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, eller

om det inte finns anledning

att döma den tilltalade till ansvar eller att ådöma honom påföljd eller döma honom till annan påföljd än böter eller

Senaste lydelse 1984:13 Senaste 1984:131. lydelse

122 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

villkorlig dom eller sådana påföljder i förening. Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs utdömande av vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkan-

de av villkorligt medgiven frihet

från fängelsestraf, förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken.

Har i fall som avses i första

stycket en part begärt huvud/örhandling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt. Färs talan även om annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 21 § får prövas utan huvudförhandling. För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.

22 Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudför-

handling, och finnes uppen-

bart, att parterna redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dem. Utan hinder av tidigare beslut age hovrätten förordna, att huvudförhandling skall äga rum.

23 § Har vid huvudförhandlingen i Har vid huvudförhandling i underrätten rörande viss omstån- tingsrätten rörande viss omständighet vittne eller sakkunnig dighet vittne eller sakkunnig hörts inför rätten eller syn å hörts inför rätten eller syn på

Senaste lydelse 1954:432.

SOU 1991:106 Författningsförslag 123

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stället hållits och beror avgöran- stället hållits och beror avgödet även i hovrätten av tilltron randet även i hovrätten av tilltill den bevisningen, må ändring tron till den bevisningen, får i underrâttens dom i denna del tingsrättens dom inte ändras i ske annat än till den tilltalades den delen utan att beviset tagits förmån, med mindre beviset upp- upp på nytt vid huvudförhandtagits ånyo vid huvudförhand- ling i hovrätten. Det som har lingen i hovrätten eller ock syn- sagts nu gäller dock inte om det

nerliga skål föreligga, att dess finns synnerliga skål att bevisets

värde är annat, än underrätten värde är ett annat än tingsrätten antagit. antagit.

§54

23 a Har tingsrätten funnit att den Har tingsrätten funnit att den tilltalade skall dömas för den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen och överklagas åtalade gämingen och överklagas domen bara beträffande annat än domen bara beträffande annat än denna fråga, skall hovrätten prö- frågan om han begått gârningen va frågan endast om eller frågan hur denna skall bedömas, .får hovrätten pröva dessa frågor endast om det i denna del föreligger det i denna del föreligger något förhållande som skulle något förhållande som skulle kunna utgöra grund för resning kunna utgöra grund för resning enligt 58 kap. 2 § eller kunna enligt 58 kap. 2 § eller kunna medföra undanröjande av domen medföra undanröjande av domen på grund av domvilla eller på grund av domvilla eller 2. målets utgång vid tingsrätten 2. målets utgång vid tingsrätten i samma del uppenbarligen beror i samma del uppenbarligen beror på förbiseende eller misstag. på förbiseende eller misstag. Beträffande fråga som avses i Beträffande fråga som avses i första stycket 1 eller 2 behöver andra stycket 1 eller 2 behöver hänsyn tas endast till omständig- hänsyn tas endast till omständigheter som har åberopats av part. heter som har åberopats av part.

24§ Innan hovrättens dom eller Innan hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats, må slutliga beslut meddelats, får

vadetalan återkallas. Åklagare, överklagandet återkallas. Åkla-

införd 1989:656. genom

124 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som i hovrätten fört talan mot i hovrätten fört talan gare, som den tilltalade, age till hans för- mot den tilltalade, får till hans mån ändra sin talan. förmån ändra sin talan. Vadekäranden äge ändra sin Klaganden får inte ändra sin vadetalan att gälla annan gärning talan att gälla gärning än annan än den som avses i vadeinlagan. den i överklagandet. som avses

25 §55

Hovrätten får inte med anled- Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades talan eller ning den tilltalades överklaav sådan talan, som åklagaren för gande eller åklagarens av övertill hans förmån, döma till klagande till hans förmån, döma en brottspåföljd som är att till brottspåföljd är anse en som att som svårare eller mer ingripande svårare eller anse som mer för den tilltalade än den ingripande för den tilltalade än som tingsrätten dömt till. Hovrätten den tingsrätten dömt till. som får dock besluta om överlämnan- Hovrätten får dock besluta om de till särskild vård eller, överlämnande till särskild vård om tingsrätten beslutat sådan eller, tingsrätten beslutat om om om vård, döma till annan påföljd. sådan vård, döma till annan påföljd. Hovrätten får inte heller med Hovrätten får inte heller med anledning av talan i anledning överklagande som anges av som första stycket besluta utvis- i första stycket besluta om anges om ning, om tingsrätten inte med- utvisning, tingsrätten inte om delat sådant beslut, eller be- meddelat sådant beslut, eller stämma längre tid än tingsrätten bestämma längre tid än tingsrätgjort för förbud för den tilltalade ten gjort för förbud för den att återvända till Sverige. tilltalade att återvända till Sve-

rige.

27§ Föres talan om jäv mot do- Färs talan jäv doom mot en mare i underrätten och finnes i tingsrätten och finnes mare jävet grundat, skall hovrätten jävet grundat, skall hovrätten un- undanröja underrättens dom i vad danröja tingsrättens dom i den den överklagats. del den överklagats.

Senaste lydelse 1988:1370.

SOU 1991:106 Författningyörslag 125

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29§ Undanröjer hovrätten under- Undanröjer hovrätten tingsräträttens dom och grundas beslutet tens dom på någon annan grund därá, att underrätten varit än att tingsrätten varit obehörig obehörig eller eljest icke bort eller av något annat skäl inte upplaga målet till prövning, bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet skall hovrätten även visa målet

åter till underrätten för erforder- åter till tingsrätten för fortsatt

lig behandling. behandling. Om befogenhet för hovrätten Om hovrättens befogenhet att att, då underrätten varit obehö- när tingsrätten varit obehörig rig, hänvisa målet till annan hänvisa målet till annan tingsrätt

underrätt stadgasi 19 kap. 11 finns bestämmelser i 19 kap.

ll

30§ Sedan hovrättens dom eller Har tingsrättens dom överklaslutliga beslut vunnit laga kraft, gats endast ifråga om annat än skall den från underrätten mot- ansvar, skall målet i hovrätten

tagna akten jämte avskrift av behandlas som tvistemål.

domen eller beslutet översändas till underrätten.

126 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 Kap.

Om besvär Om prövningen av överklagade beslut

1§5° Vill någon överklaga en tings- Den som vill överklaga en rätts beslut, skall han ge in en tingsrätts beslut skall göra detta

besvärsinlaga till tingsrätten. skriftligt. Överklagandet skall ges

in till tingsrätten.

Inlagan skall ha kommit in till Överklagandet skall ha kommit

rätten inom tre veckor från den in till rätten inom tre veckor från dag då beslutet meddelades. Om den dag när beslutet meddelades. ett beslut under rättegången inte Om ett beslut under rättegången har meddelats vid sammanträde inte har meddelats vid sammanför förhandling och det inte träde och det inte heller vid heller vid något sådant samman- något sammanträde har tillkännatråde har tillkännagivits när be- givits när beslutet kommer att slutet kommer att meddelas, skall meddelas, skall dock tiden för dock besvärstiden räknas från överklagande räknas från den den dag då klaganden fick del av dag när klaganden fick del av beslutet. Klagan över beslut om beslutet. Ett överklagande av ett någons häktande eller kvarhållan- beslut om någons håktande eller de i häkte eller om åläggande av kvarhållande i häkte eller om reseförbud eller i fråga, som åläggande av reseförbud eller i avses i 49 kap. 6 är inte in- fråga, som avses i 49 kap. 6-7 skränkt till viss tid. år inte inskränkt till viss tid. I 49 kap. finns bestämmelser om att den, som vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje.

2 §57 Finnes besvärstalan vara Tingsrätten prövar om överkla- /ulljöl/d inom rätt tid, skall den gandet har gjorts i rätt tid. Ett av underrätten avvisas. Har be- överklagande som gjorts för sent svärsinlaga inkommit till hovrät- skall avvisas av tingsrätten.

ten före besvärstidens utgång, Överklagandet skall dock inte

skall den omständigheten att avvisas om det inom tiden för inlagan inkommit till underrätten överklagande har kommit in till

Senaste lydelse 1990:443. Senaste lydelse 1990:443.

SOU 1991M06 Författningsförslag 127

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

först därefter föranleda att den hovrätten. I ett sådant fall skall

avvisas. hovrätten sända överklagandet vidare till tingsrätten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag det kom in till hovrätten.

3 §58 I besvärsinlagan skall kla- I överklagandet skall klaganden ganden uppgiva: Ppâei det beslut, mot vilket talan det beslut överklagas, som föres; 2. grunderna för överklagandet 2. grunderna för besvärstalan, 3. den ändring i beslutet, som samt klaganden yrkar. 3. den ändring i beslutet, som Om prövningstillstånd behövs, klaganden yrkar. skall klaganden också de ange Klaganden skall i besvärsin- omständigheter som han åberolagan uppgiva de bevis han vill till stöd för att sådant tillpar åberopa och vad han vill styrka stånd skall meddelas. med varje särskilt bevis. Skrift- Klaganden skall vidare uppge ligt bevis, som tidigare före- de bevis han åberopar och vad

bragts, skall i huvudskrift eller som skall styrkas med varje styrkt avskrift fogas vid besvärs- bevis. Skriftliga bevis, inte

som inlagan. tidigare förebringats, skall in ges Besvärsinlagan skall vara egen- tillsammans med överklagandet. händigt undertecknad av klaganden eller hans ombud.

4§ Avvisas besvärstalan, skall Om inte överklagandet avvisas underrätten utan dröjsmål till enligt 2 skall tingsrätten till hovrätten insända besvärsinlagan hovrätten överlämna överklaganmed därvid fogade handlingar det med tillhörande handlingar

samt huvudskrift eller styrkt av- samt de handlingar i akten som skrift av akten, såvitt angår den har betydelse för prövningen av

fullföljda frågan. överklagandet.

5§

Föreligger mot besvärstalans Om det finns något annat hin-

upptagande annat hinder än i 2 § der mot att ta upp överklagandet sägs, må talan av hovrätten ome till prövning än i 2 som avses

Senaste lydelse 1963:149.

128 Författningsfbrslag SOU 1991:106

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

delbart avvisas. får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet.

6 §59

Uppfyller besvärsinlagan Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § eller är den föreskrifterna i 3 § eller är det eljest ofullständig, skall hovrätten på annat sätt ofullständigt, skall förelägga klaganden att avhjälpa hovrätten förelägga klaganden att bristen. avhjälpa bristen. Följer klaganden inte ett före- Följer klaganden inte ett föreläggande enligt första stycket, läggande enligt första stycket, skall besvärstalan avvisas, om skall överklagandet avvisas, om besvärsinlagan är så ofullständig det är så ofullständigt att det inte att den inte utan väsentlig olå- utan väsentlig olägenhet kan genhet kan läggas till grund för läggas till grund för en rätteen rättegång i hovrätten. gång i hovrätten.

7§°° Finnes motparten böra höras Om hovrätten finner att kla-

över besvären, skall besvärsin- gandens motpart bör höras angålagan med därvid fogade hand- ende överklagandet, skall detta lingar delgivas motparten och med tillhörande handlingar delföreläggande meddelas honom att ges honom med föreläggande att inkomma med skriftlig förklaring. svara skriftligt inom viss tid. Ej må, med mindre tillfälle Tingsrättens beslut får inte lämnats motparten att förklara utan att motparten har lämnats sig, ändring göras i underrättens tillfälle att yttra sig ändras såvitt beslut, såvitt angår hans rätt. angår hans rätt. Har underrätten i tvistemål av- Har tingsrätten i tvistemål slagit yrkande om kvarstad eller avslagit ett yrkande om kvarstad annan åtgärd enligt 15 kap. eller eller någon annan åtgärd enligt förordnat om havande av sådan 15 kap. eller upphävt ett beslut åtgärd eller i brottmål avslagit om en sådan åtgärd eller i brottyrkande om åtgärd, som avses i mål avslagit yrkande om en åt- 26 28 kap., eller förordnat om gärd, som avses i 26 28 kap., - hävande av sådan åtgärd, äge eller förordnat om upphävande hovrätten omedelbart bevilja av ett beslut om en sådan åtgärd, åtgärden att gälla, till dess an- får hovrätten omedelbart bevilja

Senaste lydelse 1984:131. wSenastelydelse 1981:828.

SOU 1991:106 Författningsförslag 129

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

norlunda förordnas. Har under- åtgärden att gälla tills vidare. rätten beviljat åtgärd, som nu Har tingsrätten beviljat en åtsagts, eller förordnar, att beslut gärd, som har sagts nu eller må verkställas utan hinder av att förklarat att beslutet får verkstäldet icke äger laga kraft, äge las trots att det inte har laga hovrätten omedelbart förordna, kraft, får hovrätten omedelbart att vidare åtgärd för verkställig- besluta att tingsrättens beslut tilLs het må äga Ãr fråga vidare inte skall gälla. Också när rum. om häktning eller reseförbud, må fråga är om häktning eller resehovrätten ock utan motpartens förbud får hovrätten utan mothörande göra ändring i under- partens hörande ändra tingsräträttens beslut. tens beslut.

8 Förklaringen skall innehålla Motparten skall i sitt svar yttra yttrande rörande de av klaganden sig rörande de av klaganden ananförda grunderna för besvärsta- förda grunderna för överklaganlan och angivande av de omstän- det och ange de omständigheter digheter förklaranden vill an- han själv vill anföra. föra. Förklaranden skall i förkla- Svaret skall innehålla uppgift ringen uppgiva de bevis han vill om de bevis parten åberopar och åberopa och vad han vill styrka om vad som skall styrkas med med varje särskilt bevis. Skrift- varje bevis. Skriftliga bevis, som ligt bevis, som tidigare före- inte tidigare förebringats, skall

bragts, skall i huvudskrtfl eller ges in till hovrätten. styrkt avskrift fogas vid förkla-

ringen. Förklaringen skall vara egenhändigt undertecknad av förklaranden eller hans ombud eller, då i brottmål den tilltalade är förklarande, hans försvarare.

9§ Har förklaring inkommit och Är ytterligare skriftväxling nöd-

finnes ytterligare skriftväxling vändig, får hovrätten besluta om

erforderlig, äge hovrätten för- sådan. Om det behövs får hovordna därom. Hovrätten äge rätten meddela närmare bestämtillika meddela närmare be- melser om skriftväxlingen

mSenaste lydelse 1963:149.

130 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva i och därvid även föreskriva, i vilket avseende en part skall yttra vilket avseende part skall yttra sig. En part får föreläggas att sig. Part må föreläggas att in- komma in med än skrift mer en

komma med mer än en skrift, endast det finns särskilda

om endast om särskilda skäl äro skäl. därtill.

9 a §62 10 §

Behövs prövningstillstånd och Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts över be- har motparten hörts angående svaren, beslutar hovrätten sedan överklagandet, beslutar hovrätten skriftväxlingen avslutats, sedan skriftväxlingen avslutats, om sådant tillstånd skall meddelas. sådant tillstånd skall medom När det finns skäl för det, får delas. När det finns skäl för det, frågan upptas utan att skriftvâx- får frågan skrifttas upp utan att ling skett. växling har skett.

10 §63 11 §

Om det är nödvändigt för Om det är nödvändigt för utredutredningen i målet att en part ningen i målet att part eller en eller någon annan hörs munt- någon hörs muntligt, får annan ligen, får hovrätten förordna hovrätten besluta detta på om om detta på lämpligt sätt. Hovrätten lämpligt sätt. Hovrätten skall se förordnar om inställandet den till att den, är anhållen eller av som som är anhållen eller häktad. häktad, kan inställa sig. Vad som sägs i 43 kap. 8 § Vad sägs i 43 kap. 8 § som fjärde stycket gäller även vid fjärde stycket gäller även vid ett förhör enligt första stycket. förhör enligt första stycket. Om hovrätten beslutat häkta någon inte är närvarande vid som rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.

Senaste lydelse 1987:747. Senaste lydelse 1987:121

SOU 1991:106 Författningwrslag 131

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Sedan erforderliga åtgärder vidtagits, skall målet så snart ske kan av hovrätten företagas till avgörande.

l2§ Innan hovrättens slutliga beslut Innan hovrättens slutliga beslut meddelats, må besvärstalan åter- meddelats får överklagandet återkallas. kallas.

l3§ Sedan hovrättens slutliga beslut Har part eller intervenient övervunnit laga kraft, skall den från klagat ett beslut, som tagits upp underrätten mottagna akten jämte i dom eller som får överklagas

avskrift av beslutet översändas endast i samband med överkla-

till under-rätten. gande av dom, och är även domen överklagad, skall målen i hovrätten handläggas gemensamt enligt 50 eller 51 kap. Det som har sagts nu gäller dock inte om beslutet angår ett ombud, en försvarare, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte varit part eller intervenient.

53 Kap.

Om mål, som upptages ome- Om mål tas omedelsom upp delbart av hovrätt bart

1§ I tvistemål, som skall upp- I tvistemål, som skall tas upp tagas omedelbart av hovrätt, äge omedelbart av en hovrätt, tillämvad om rättegången vid underrätt pas bestämmelserna om rätteär i 42-44 kap. stadgat motsva- gången vid tingsrätt i 42-44 kap. rande tillämpning.

132 Författningvörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§° I brottmål, som skall upptagas I brottmål, skall tas som upp omedelbart av hovrätt, äge vad omedelbart av en hovrätt, tillämom rättegången vid underrätt är pas bestämmelserna om rättei 45-47 kap. stadgat motsvaran- gången vid tingsrätt i 45-47 kap. de tillämpning; i dylikt mål gälle med följande avvikelser. dock följande avvikelser: Hovrätten age uppdraga Hovrätten får inte uppdra åt åklagaren att utfärda stäm- åklagaren att utfärda stämning. ning. 2. Hovrätten age för målets Hovrätten skall i stämningen beredande i stämningen föreläg- förelägga den tilltalade att svara

ga den tilltalade att till hovrätten skriftligt inom viss tid. Åklaga-

inkomma med skriftligt genmäle. ren skall ges tillfälle att ta del av Genmälet skall med därvid foga- svaret med tillhörande handde handlingar delgivas åklaga- lingar. Är ytterligare skriftväxren. Finnes för målets beredande ling nödvändig, får hovrätten ytterligare skriftväxling erforder- besluta om sådan. Om det behövs lig, age hovrätten förordna där- får rätten meddela närmare beom. Rätten äge tillika meddela stämmelser om skriftväxlingen närmare bestämmelser om skrift- och därvid även föreskriva, i växlingen och därvid även före- vilket avseende part skall yttra en skriva, i vilket avseende part sig. skall yttra sig. 3. I stället för den tid av en 3. I stället för den tid av en vecka, som i45 kap. 14 46 vecka, som enligt 45 kap. 14 kap. 11 § och 47 kap. 22 § är 46 kap. 11 § och 47 kap. 22 § i

föreskriven för hållande av vissa fall gäller för hållande

av huvudförhandling i mål, vari den huvudförhandling, skall gälla en tilltalade är anhållen eller häk- tid av två veckor. tad, skall gälla en tid av två veckor. 4. Förekommer anledning 4. Om det inte förekommer till ådömande av annan påföljd anledning döma till annan påän böter, äge hovrätten företaga följd ån böter, får hovrätten målet till avgörande utan huvud- avgöra målet utan huvudförhand-

förhandling; därom gälle vad i ling. I sådant fall tillämpas 51

51 kap. 22 § stadgats. kap. 14

Senaste lydelse 1964:166.

SOU 1991:106 Författningsförslag 133

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

54 kap.

Om fullföljd av talan mot hovrätts Om överklagande av hovrätts dom och beslut domar och beslut

1 Talan mot hovrätts dom skall En hovrätts dom får överklaföras genom ansökan om revi- gas, om inte annat är föreskrision. vet. Har partema skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om saken är sådan att förlikning därom år tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i l kap. 3 d § första stycket. En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom år tillåten. Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Bestämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9 § och 53 kap. l

1 §66 2 § a När en hovrätt meddelar dom Når en hovrätt meddelar dom i i fall som avses i 17 kap. 5 § fall som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, bestämmer hov- andra stycket, bestämmer hovrätten med hänsyn till omstän- rätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot domen digheterna om domen skall få skall föras särskilt eller endast i överklagas särskilt eller endast i samband med talan mot hovrät- samband med överklagande av tens slutliga avgörande. Talan hovrättens slutliga avgörande. förs genom ansökan om revision.

2 § 3 § Talan hovrätts slutliga be- Även slutligt beslut mot ett av en slut skall föras genom besvär. hovrätt får överklagas, om inte Meddelas i samband med dom annat är föreskrivet. Har en part beslut, varigenom saken till viss rätt att ansöka om återuppdel upptages till prövning, tagande av ett mål, som avgjorts

Senaste lydelse 1989:656. mlnförd 1990:443. genom

134 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall dock talan mot beslutet slutligt beslut, får han genom föras genom ansökan revi- inte överklaga beslutet. om sion. Ett beslut hovrätt av en genom

Äger part göra ansökan vilket mål återförvisats till

om ett återupptagande av mål, tingsrätten får överklagas endast som avgjorts genom slutligt beslut, hovrättens prövning innefatom må han fullfölja talan mot tar avgörande fråga ett av en beslutet. inverkar på målets utgång. som

2 a §67 4 §

Hovrättens beslut i en överkla- Hovrättens beslut i överklaen gad fråga angående ersättning till gad fråga angående ersättning till offentlig försvarare får inte över- offentlig försvarare får inte Överklagas. Hovrätten får dock tillåta klagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det att beslutet överklagas, det om föreligger särskilda skål för föreligger särskilda skäl för en en prövning om tillstånd skall prövning tillstånd skall ges om ges enligt 10 § första stycket enligt 11 § första stycket

3 § 5 § Vad i 49 kap. 3 7 och Det som sägs i 49 kap. 4 - - 11 §§ är stadgat ifråga talan 8 och ll §§ överklagande om om av mot underrätts beslut äge mot- tingsrätts beslut skall tillämpas svarande tillämpning beträffande beträffande överklagande av en talan mot hovrätts beslut, hovrätts beslut, inte är som som är slutligt, i där uppkommen slutligt, i där uppkommen eller eller dit füllföljd fråga, dit överklagad fråga i som som avses avses i nämnda lagrum. de nämnda lagrummen.

4 § 6 § Beträffande hovrätts beslut i Beträffande hovrättens beslut i annat fall än nu sagts gälle vad i annat fall än har sagts som nu 49 kap. 8 § är stadgat. tillämpas 49 kap. 3 § andra

stycket och 9

införd genom 1989:352.

SOU 1991:106 F ödattningwrslag 135

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 7 § Då hovrätten ogillat yrkande Om hovrätten ogillat ett yrkanom häktning eller reseförbud de om häktning eller reseförbud eller hävt ett beslut om häktning eller upphävt ett beslut om häkteller reseförbud, får talan mot ning eller reseförbud, får beslutet beslutet föras endast i samband överklagas endast i samband med med talan mot hovrättens dom överklagande av hovrättens dom eller slutliga beslut. eller slutliga beslut.

6 § Över beslut, varigenom hovrätt visat mål åter till underrätt, må

klagas; innefattar hovrättens

prövning avgörande av jiåga, som inverkar på målets utgång, äge dock part utan hinder av vad nu sagts fullfölja talan däremot.

7§ 8 § Har hovrätt funnit underrätten Har hovrätten funnit att tingsbehörig att upptaga mål, må rätten varit behörig att ta upp talan däremot föras, med målet, får hovrättens beslut om mindre invändningen mot under- detta överklagas endast om inrättens behörighet grundas å om- vändningen mot tingsrättens ständighet, som vid ñzllföljd behörighet grundas på omstänhögre rätt haft att självmant dighet, som vid överklagande beakta. den högre rätten haft att självmant beakta.

8 §69 9 §

Talan får inte föras mot hov- Ett beslut får inte överklagas, rättens beslut angående jäv mot om beslutet innebär att hovrätten domare i tingsrätt eller t någon prövat en fråga angående dit fullföljd fråga som avses i 49 jäv mot domare i tingsrätt, kap. 4 § första stycket 7 eller 9 prövat en till hovrätten övereller 6 Talan får inte heller klagad fråga som avses i 49 kap. föras mot hovrättens beslut att 5 § första stycket 7 eller 9 eller meddela prövningstillstånd. 7 eller

Senaste lydelse 1987:121 Senaste lydelse 1987:747.

136 Författningsfåárslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

meddelat prövningstillstånd.

9 §7° 10 §

Talan mot hovrätts dom eller Ett överklagande hovrätav slutliga beslut i mål eller ärende tens dom eller slutliga beslut i som väckts vid tingsrätt får inte mål eller ärende väckts vid som komma under högsta domstolens tingsrätt får inte prövas av högsta prövning utan att högsta domsto- domstolen i vidare mån än som len meddelat parten tillstånd till framgår 11 inte högsta av om detta enligt 10 Detsamma domstolen meddelat parten prövgäller talan mot hovrätts slutliga ningstillstånd. Detsamma gäller beslut i ett ärende som har direkt ett överklagande av hovrätts slutsamband med ett mål eller ären- liga beslut i ett ärende har som de som nu sagts, dock inte beslut direkt samband med ett mål eller som avses i 16 ärende sagts dock inte som nu, beslut som avses i 18 Första stycket gäller inte talan, Första stycket gäller inte rikssom i mål om allmänt åtal förs åklagarens, justitiekanslerns eller av riksåklagaren, justitiekanslern justitieombudsmannens överklaeller justitieombudsman. ganden i mål allmänt åtal. om

10 11 § Prövningstillstånd må med- Prövningstillstånd får meddelas allenast delas endast om om det är av vikt för led- det är vikt för ledning av av ning av rättstillåmpningen att rättstillämpningen att överklatalan prövas av högsta dom- gandet prövas högsta domstoav stolen; eller len, eller om det föreligger 2. det föreligger synnerliga synnerliga skäl till sådan prövning, skål till sådan prövning, såsom såsom att grund för resning före- att grund för resning föreligger ligger eller domvilla förekommit eller domvilla förekommit eller eller att målets utgång i hovrätten att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt för- uppenbarligen beror på grovt biseende eller grovt misstag. förbiseende eller misstag. grovt Om prövningstillstånd medde- Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera lik- las i två eller flera likett av artade mål, som samtidigt före- artade mål, samtidigt föresom

Senaste lydelse 1939:352. "senaste lydelse 1971:218.

SOU 1991:106 Författningsjâirslag 137

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ligga till bedömande, må pröv- ligger till bedömande, får prövningstillstånd meddelas även i ningstillstånd meddelas även i övriga mål. övriga mål.

11 §72 12§

Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning år av vikt för ledning av råttstillämpningen prejudikatfråga eller en viss del av målet. I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd som begränsats enligt första stycket får högsta domstolen förklara frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande helt eller delvis. Meddelas prövningstillstånd Ett prövningstillstånd, som utan sådan begränsning som av- meddelas utan sådan begränsning ses i första stycket, gäller det som avses i första stycket, gäldomen eller det slutliga beslutet ler, såvitt parten överklagat, i dess helhet, såvitt parten för 1. domen eller det slutliga talan mot detta, samt beslut, som beslutet i dess helhet, överklagas i samband med talan sådant beslut som tagits in i mot domen eller det slutliga domen eller det slutliga beslutet beslutet. och som inte angår ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan, som inte är part, sådant beslut, som får överklagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet överklagas. I den mån prövningstillstånd I den utsträckning prövningsmeddelas och fråga därom tillstånd inte meddelas och fråga förklaras vilande, skall hovrät- om tillstånd inte heller förklaras tens dom eller slutliga beslut stå vilande, skall hovrättens dom fast. Erinran därom skall intagas eller slutliga beslut stå fast. En i högsta domstolens beslut. erinran om detta skall tas in i högsta domstolens beslut.

11 a 13 § Vid talan som avses i 9 § Vid överklagande som avses i andra stycket får högsta dom- 9 § andra stycket får högsta

Senaste lydelse 1989:352. införd 1989:352. genom

138 Författninggörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stolen, om målet väckts vid domstolen, om målet väckts vid tingsrätt, besluta att begränsa tingsrätt, besluta att begränsa prövningen av målet till en viss prövningen av målet till en viss prejudikatfråga. prejudikatfråga. Ett beslut som avses i första stycket får meddelas att gälla till dess annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fattas enligt de regler som gäller för beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut enligt detta stycke, skall målet i övrigt vila. I den mån högsta domstolen Iden utsträckning högsta dominte prövar målet, skall hovrät- stolen inte prövar målet, skall tens dom eller slutliga beslut stå hovrättens dom eller slutliga fast. En upplysning om detta beslut stå fast. En upplysning om skall tas in i det beslut vari- detta skall tas in i det beslut genom prövning vägras. genom vilket prövning vägras.

12 §74 14 §

Vid avgörandet av om pröv- Vid avgörandet av om prövningstillstånd skall meddelas ningstillstånd skall meddelas behöver hänsyn tas endast till behöver hänsyn tas endast till omständigheter som har åbero- sådana omständigheter som har pats av sökanden. åberopats av klaganden.

13 §75 15 §

Förs i mål eller ärende, som Avser överklagandet ett slutväckts vid underrätt, talan mot ligt beslut av hovrätten i ett mål hovrätts beslut, som är slut- eller ärende, som väckts vid ligt, och har i anledning av tingsrätt, och har inte i anledtalan mot hovrättens dom eller ning av talan mot hovrättens dom slutliga beslut meddelats pröv- eller slutliga beslut meddelats ningstillstånd, som enligt 11 § prövningstillstånd, som enligt tredje stycket gäller även be- 12 § tredje stycket gäller även slutet, tillämpas 9 12 §§. beslutet, skall 10 14 §§ - tillämpas.

"införd 1981:1088. genom Senaste 1989:352. lydelse

SOU 1991:106 Fötfattningsförslag 139

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §76 16 §

Då hovrätt meddelar beslut, Om ett beslut hovrätt av en varemot talan enligt 7 eller enligt 3 § andra stycket eller 8 8 § må föras skall hovrätten i eller 9 § inte får överklagas, beslutet giva det till kanna. skall beslutet innehålla uppgift Kan talan mot hovrätts dom om det. eller beslut komma under Krävs särskilt tillstånd för högsta domstolens prövning, med prövning i högsta domstolen, mindre högsta domstolen med- skall hovrättens dom eller beslut delat parten tillstånd därtill, give innehålla uppgift det och om om hovrätten i samband med under- de grunder på vilka sådant tillrättelse om talansjullföljande det stånd meddelas. till känna med angivande av innehållet i 10

15 §77 1 7 §

Anser part, att underrättelse, Om en part anser att en undersom hovrätten enligt 14 § första rättelse, som hovrätten meddelat stycket meddelat, är oriktig, äge enligt 16 § första stycket, är han i samband med jitllföljande oriktig, får han i samband med av talan mot domen eller beslutet ett överklagande domen eller av påkalla prövning av frågan. beslutet begära att högsta dom- Ej må i annat fall än i första stolen prövar frågan om rätt att stycket sägs fråga, som där överklaga. I annat fall får frågan avses, komma under högsta dom- inte prövas av högsta domstolen. stolens prövning. Vad hovrätt i övrigt föreskrivit om sättet för fullföljd av talan skall lända till efterråttelse.

16 § 18 § Över hovrätts beslut, varige- Ett beslut vilket hovgenom nom missnöjesanmälan eller rätten avvisat missnöjesanen ansökan om återvinning eller mälan, en ansökan återvinom återupptagande eller revisions- ning eller återupptagande eller ett eller besvärstalan mot hovrätts överklagande hovrätts dom av dom eller beslut avvisats, må eller beslut får överklagas. I klagan föras genom besvär. Ej annat fall får fråga sådan en om

Senaste lydelse 1971:218. Senaste lydelse 1971:218.

140 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

må i annat fall fråga, huruvida anmälan eller ansökan gjorts sådan anmälan eller ansökan eller överklagande skett inom rått

gjorts eller talan eljest fullfolits tid, inte prövas av högsta dom-

på föreskrivet sätt eller inom rätt stolen. tid, komma under högsta domstolens bedömande.

55 kap.

Om revision Om prövningen av överklagade domar

1§ Vill part söka revision av hov- En part, som vill överklaga rätts dom, skall han inom fyra hovrättens dom, skall göra detta

veckor från den dag, då domen skriftligt. Överklagandet skall ges

gavs, till hovrätten inkomma med in till hovrätten. Det skall ha revisionsinlaga. kommit in till rätten inom tre veckor från den dag när domen meddelades.

3 2 § Finnes revisionstalan vara Hovrätten prövar om överklafullföljd inom rätt tid, skall den gandet har gjorts i rätt tid. Ett av hovrätten avvisas. Har revi- överklagande som gjorts för sent sionsinlaga inkommit till högsta skall avvisas av hovrätten.

domstolen före revisionstidens Överklagandet skall dock inte

utgång, skall den omständigheten avvisas om det inom tiden för att inlagan inkommit till hovrät- överklagande har kommit in till ten först därefter föranleda att högsta domstolen. I ett sådant

den avvisas. fall skall högsta domstolen sända

överklagandet vidare till hovrätten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag det kom in till högsta domstolen.

4 §79 3 §

I revisionsinlagan skall revi- I överklagandet skall klagansionskäranden uppgiva: den uppge:

Senaste lydelse 1990:443. Senaste 1981:1088. lydelse

SOU 1991:106 Författningsförslag 141

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den dom, mot vilken talan den dom som överklagas, föres; 2. grunderna för överklagan- 2. grunderna för revisionsta- det med uppgift om i vilket avlan med angivande, i vilket avse- seende hovrättens domskäl enligt ende hovrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, kärandens mening äro oriktiga; samt 3. i vilken del domen över- i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, klagas och den ändring i domen, som käranden yrkar. som klaganden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd, Om prövningstillstånd behövs,

skall käranden i revisionsinlagan skall klaganden också de ange ange de omständigheter han åbe- omständigheter han åberopar till ropar till stöd för att sådant stöd för att sådant tillstånd skall tillstånd skall meddelas. meddelas. Käranden skall i revisionsin- Klaganden skall vidare uppge lagan uppgiva de bevis han vill de bevis han vill åberopa och åberopa och vad han vill styrka vad som skall styrkas med varje med varje särskilt bevis. I tviste- bevis. I tvistemål skall klaganmål skall käranden, om beviset den, beviset inte tidigare har om tidigare förebragts, uppgiva förebringats, anledningen uppge

anledningen härtill. Ãberopar till det. Skriftligt bevis, inte

som käranden skriftligt bevis, som tidigare förebringats, skall ges in tidigare förebragts, skall det i tillsammans med överklagandet.

huvudskri/t eller styrkt avskrift Klaganden skall också

ange om fogas vid revisionsinlagan. I revi- han vill att motparten eller i sionsinlagan skall käranden ack brottmål målsägande eller den angiva, om han vill, att motpar- tilltalade skall infinna sig personten eller i brottmål målsägande ligen vid huvudförhandling i eller den tilltalade skall infinna högsta domstolen. sig personligen vid huvudförhandling i högsta domstolen. Är i brottmål den tilltalade Är i brottmål den tilltalade an- anhållen eller häktad, skall det hållen eller häktad, skall det angivas. anges. Revisionsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.

142 Författningwrslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §s° 4 § Avvisas revisionstalan, skall Om inte överklagandet avvisas hovrätten efter revisionstidens ut- enligt 2 skall hovrätten efter gång utan dröjsmål till högsta utgången av tiden för överkladomstolen insända revisionsin- gande överlämna överklagandet lagan med därvid fogade hand- tillsammans med övriga handlingar samt underrättens och lingar i målet till högsta domstohovrättens akter i målet. Är i len. Är i brottmål den tilltalade brottmål den tilltalade häktad häktad eller fi-anlställs i överklaeller framställes i revisionsin- gandet ett yrkande, som kräver lagan yrkande, som påkallar omedelbar prövning, såsom i omedelbar prövning, såsom i tvistemål begäran om kvarstad tvistemål begäran om kvarstad eller om upphävande av ett beeller om havande av sådan åt- slut om en sådan åtgärd eller av gärd eller av förordnande, att ett beslut om att dom får verkdom må verkställas utan hinder ställas trots att den inte har laga av att den icke äger laga kraft, kraft, eller i brottmål begäran eller i brottmål begäran om den om den tilltalades häktande eller tilltalades häktande eller om om åtgärd, som avses i 25-28 åtgärd, som avses i 25-28 kap., kap., eller om upphävande av ett eller om hävande av sådan åt- beslut om sådan åtgärd, skall gärd, skall insändandet ske ge- överklagandet samt övriga handnast. lingar i målet sändas in genast.

6 § 5 §

Föreligger mot revisionstalans Om det finns något annat hin-

upptagande annat hinder än i 3 § der mot att ta upp ett överklasägs, må talan av högsta domsto- gande till prövning än som avses len omedelbart avvisas. i 3 får högsta domstolen omedelbart avvisa överklagandet.

7 6 § Uppfyller revisionsinlagan Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § första, tredje föreskrifterna i 3 § första, tredje eller femte stycket eller är den eller femte stycket eller är det på eljest ofiillständig, skall högsta annat sätt ofullständigt, skall domstolen förelägga revisionskä- högsta domstolen förelägga klaranden att avhjälpa bristen. ganden att avhjälpa bristen.

Senaste lydelse 1981:828. Senaste lydelse 1984:13

SOU 1991:106 F örfattningwrslag 143

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Följer revisionskäranden inte Följer klaganden inte ett föreett föreläggande enligt första läggande enligt första stycket, stycket, skall revisionstalan av- skall överklagandet avvisas, om visas, om revisionsinlagan är så det är så ofullständigt att det inte ofullständig att den inte utan utan väsentlig olägenhet kan väsentlig olägenhet kan läggas till läggas till grund för rätteen grund för en rättegång i högsta gång i högsta domstolen. domstolen.

8 §82 7 §

För målets beredande skall Överklagandet skall med tillhö-

revisionsinlagan med därvid rande handlingar delges motparfogade handlingar delgivas revi- ten med föreläggande att svara sionssvaranden och föreläggan- skriftligt inom viss tid. de meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle. Har hovrätten i tvistemål av- Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarstad eller slagit ett yrkande kvarstad om annan åtgärd enligt 15 kap. eller eller någon annan åtgärd enligt förordnat om havande av sådan 15 kap. eller upphävt ett beslut åtgärd eller i brottmål avslagit sådan åtgärd eller i brottmål om yrkande om åtgärd, som avses i avslagit ett yrkande åtom en 26-28 kap., eller förordnat gärd, i 26-28 kap., om som avses havande av åtgärd, där eller upphävt ett beslut sådan som om sägs, äge högsta domstolen ome- åtgärd, får högsta domstolen delbart bevilja åtgärden att gälla, omedelbart bevilja åtgärden att till dess annorlunda förordnasr gälla tills vidare. Har hovrätten Har hovrätten beviljat åtgärd, beviljat åtgärd, har sagts en som som nu sagts, eller förordnat, att nu, eller förklarat att domen får dom mä verkställas utan hinder verkställas trots att den inte har av att den icke äger laga kraft, laga kraft, eller fastställt tingseller fastställt underrätts beslut rätts beslut det, får högsta om därom, äge högsta domstolen ock domstolen omedelbart besluta att omedelbart förordna, att vidare tingsrättens eller hovrättens åtgärd för verkställighet må beslut tills vidare inte skall gälla. äga rum Är fråga om häktning frågor häktning eller om reseeller reseförbud, må högsta dom- förbud får högsta domstolen stolen utan motpartens hörande ändra hovrättens beslut även om göra ändring i hovrättens beslut. motparten inte hörts.

Senaste lydelse 1981:828.

144 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §83 8 §

Genmälet skall, om i tviste- Om inte i tvistemål klaganmål revisionskärandens yrkande dens yrkande medges, skall medgives, innehålla yttrande motparten i sitt svar yttra sig rörande de av honom anförda rörande de av klaganden anförda grunderna för revisionstalan och grunderna för överklagandet och angivande av de omständigheter ange de omständigheter han själv revisionssvaranden vill anföra. vill anföra. Svaranden skall i genmälet Svaret skall innehålla uppgift uppgiva de bevis han vill åbe- om de bevis parten åberopar och ropa och vad han vill styrka med om vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. I tvistemål varje bevis. Om beviset inte föreskall svaranden, om beviset bringats tidigare, skall i tvistetidigare förebragts, uppgiva mål uppgift lämnas om anled-

anledningen härtill. Ãberopar ningen till det. Skriftliga bevis,

svaranden skrifiligt bevis, som som inte tidigare förebringats, tidigare förebragts, skall det i skall ges in till högsta domsto-

huvudskrtfi eller styrkt avskrift len. I svaret skall även anges om

fogas vid genmälet. I genmälet parten vill att motparten eller i skall svaranden ock angiva, om brottmål målsâgande eller den han vill, att motparten eller i tilltalade skall infinna sig personbrottmål målsägande eller den ligen vid huvudförhandling i tilltalade skall infinna sig person- högsta domstolen. ligen vid huvudförhandling i högsta domstolen. Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud eller, då i brottmål den tilltalade är svarande, hans försvarare.

10 § 9 § Genmälet skall med därvid Hovrätten skall ge klaganden fogade handlingar delgivas revi- tillfälle att ta del av svaret med sionskäranden. tillhörande handlingar. Finnes för målets beredande Är ytterligare skriftväxling ytterligare skriftväxling erforder- nödvändig, får högsta domstolen

lig, äge högsta domstolen för- besluta sådan. Om det be-

om ordna därom. Högsta domstolen hövs fár högsta domstolen medäge tillika meddela närmare dela närmare bestämmelser om

Senaste 1963:149. lydelse

SOU 1991:106 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bestämmelser om skriftväxlingen skriftväxlingen och därvid även och därvid även föreskriva, i föreskriva, i vilket avseende en vilket avseende part skall yttra skall sig. En part yttra part får sig. Part må föreläggas att in- föreläggas komma in med att mer komma med mer än skrift, än skrift, endast det

en en om finns

endast om särskilda skäl äro särskilda skäl. danill.

11 § 10 §

Erfordras prövningstillstånd, Behövs prövningstillstånd, be-

skall högsta domstolen sedan slutar högsta domstolen sedan skriftväxlingen har avslutats skriftväxlingen avslutats om bestämma om sådant tillstånd sådant tillstånd skall meddelas. skall meddelas. När det finns När det ñnns skäl för det, får skäl till det får frågan tas frågan tas skriftupp upp utan att trots att skriftväxling inte har ägt växling skett.

rum.

12 §85 11 §

Högsta domstolen får utan hu- Högsta domstolen får huutan vudförhandling avgöra vudförhandling avgöra en prejudikatfråga, prejudikatfråga, en 2. ett mål, vari högsta dom- 2. mål, vari högsta ett domstolen med stöd bestämmel- stolen med stöd bestämmelav av serna i 12 a § i allt väsentligt i 12 § i allt väsentligt serna grundar avgörandet i övrigt pâ grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning, hovrättens bedömning, ett mål som har tagits ett mål har tagits upp som upp omedelbart av hovrätten, eller omedelbart hovrätten, eller av 4. ett sådant mål eller sådan 4. ett sådant mål eller sådan en en fråga i ett mål skall avgöras fråga i mål skall som ett som avgöras av högsta domstolen i dess helhet högsta domstolen i dess helav eller med tolv ledamöter. het eller med tolv ledamöter. Beträffande avgörande i övrigt Beträffande avgörande i övrigt i högsta domstolen mål utan i högsta domstolen mål av av utan huvudförhandling skall i tviste- huvudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 21 § och i brottmål mål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap. 21 § tillämpas. 51 kap. 12 § tillämpas.

Senaste lydelse 1981:1088.

Senaste lydelse 1989:352.

146 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§°° 12 a 12 § Om högsta domstolen med Om högsta domstolen med tillämpning bestämmelserna i tillämpning av bestämmelserna i av 54 kap. 11 eller 11 § har prö- 54 kap. 12 eller 13 § har prövat a vat prejudikatfråga får dom- en prejudikatfråga får domstolen, en stolen, ytterligare prövning ytterligare prövning krävs, om om krävs, helt eller delvis grunda helt eller delvis grunda sitt avsitt avgörande målet i övrigt görande av målet i övrigt på hovav på hovrättens bedömning eller, rättens bedömning eller, med med undanröjande av lägre rätts undanröjande av lägre rätts dom, dom, återförvisa målet till lägre återförvisa målet till lägre rätt rätt för fortsatt handläggning. för fortsatt handläggning. En prejudikatfråga får avgöras genom dom även i andra fall än som avses i 17 kap. 5 § andra stycket.

13 § Part må i tvistemål i högsta I tvistemål får en part i högsta domstolen till stöd för sin talan domstolen till stöd för sin talan åberopa omständighet eller be- åberopa omständigheter eller vis, tidigare förebragts, bevis, som inte tidigare föresom med mindre han gör sannolikt, bringats, endast om att han icke kunnat åberopa han gör sannolikt att han omständigheten eller beviset vid inte kunnat åberopa omstänlägre rätt eller han eljest haft digheten eller beviset vid lägre giltig ursäkt att göra det. rätt eller Framställes först i högsta dom- 2. han annars haft giltig ursäkt stolen yrkande om kvittning, må att inte göra det. det avvisas, det utan olä- Framställs först i högsta domom genhet kan prövas i målet. stolen ett yrkande om kvittning, får det avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet.

14 § Har vid huvudförhandling i Har vid huvudförhandling i lägre rätt rörande viss omstän- lägre rätt rörande viss omständighet vittne eller sakkunnig eller dighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller á hörts inför rätten eller syn på syn stället hållits och beror avgöran- stället hållits och beror avgörandet även i högsta domstolen av det även i högsta domstolen av

Senaste lydelse 1990:443.

SOU 1991:106 Föfattningsförslag 147

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tilltron till den bevisningen, må tilltron till den bevisningen, får i denna del ändring i hovrättens hovrättens dom ändras i den dom i tvistemål eller i brottmål delen endast hovrätten i om annat än till den tilltalades för- del ändrat tingsrättens samma mån ske, med mindre hovrät- dom beviset vid utan att ta upp ten, ehuru beviset upptagits huvudförhandling. Vad nu sagts vid huvudförhandling i hovrät- gäller dock inte i brottmål om ten, därutinnan gjort ändring i ändringen är till förmån för

underrättens dom eller ock syn- tilltalad eller det finns

om synnerliga skäl föreligga, att bevi- nerliga skäl att bevisets värde är sets värde är annat, än hovrätten ett annat, än hovrätten antagit. antagit.

15 §87

Beträffande rättegången i Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt i högsta domstolen skall i övrigt i tvistemål 50 kap. 10 § tredje och tvistemål 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, 11 20 §§, fjärde styckena, 12 14 - - 22 24 § och 25 § första och 22 §§, 24 § och 25 § första och andra styckena samt i brottmål andra styckena samt i brottmål 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § tredje och fjärde styckena, 11 tredje och fjärde styckena, 12 - 20 §§, 22, 23 a, 24, 25 och 14 §§, samt 24, 25 och - 31 §§ tillämpas. 31 § tillämpas. Vad som sägs i 50 kap. 26 Vad sägs i 50 kap. 26 - som - 29 §§ rörande tvistemål samt i 29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 29 §§ rörande 51 kap. 26 29 §§ rörande brott- - brottmål om undanröjande mål undanröjande tingsav om av underrätts dom och om rätts dom och återförvisning om återförvisning gäller för högsta gäller för högsta domstolen i domstolen i fråga om lägre rätts fråga lägre rätts dom. om dom.

16 § Sedan högsta domstolens dom eller slutliga beslut givits, skola de från hovrätten mottagna akter-

na jämte avskrifier av domen

eller beslutet översändas, hov-

Senaste 1989:656. lydelse

148 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättsakten till hovrätten och underrättsakten till underrätten.

56 kap.

Om besvär och om hänskju- Om prövningen av överklagade

tande av prejudikatfrågor beslut och av hänskjutna

prejudikatfrågor

1§3°

Vill någon anföra besvär mot Den som vill överklaga en hovhovrätts beslut, skall han inom rätts beslut skall göra detta

fyra veckor från den dag, då be- skrütligt. Överklagandet skall ges

slutet meddelades, till hovrätten in till tingsrätten.

inkomma med besvärsinlaga. Har Överklagandet skall ha kommit

beslut under rättegången medde- in till rätten inom tre veckor från lats annorledes än vid samman- den dag när beslutet meddelades. träde för förhandling, skall dock Om ett beslut under rättegången besvärstiden räknas från den dag inte har meddelats vid sammandå klaganden erhöll del be- tråde och det inte heller vid av slutet. Klagan över beslut nå- något sammanträde har tillom gons häktande eller kvarhållande kännagetts när beslutet kommer i häkte eller om åläggande av att meddelas, skall dock tiden för reseförbud är inte inskränkt till överklagande räknas från den

viss tid. dag när klaganden fick del av be-

Om skyldighet att anmäla miss- slutet. Ett överklagande av ett nöje mot hovrätts beslut ifråga, beslut om någons häktande eller som avses i 49 kap. 3 § eller 4 § kvarhållande i häkte eller om första stycket 8 eller åläggande av reseförbud är inte stadgas i 54 kap. 3 inskränkt till viss tid. Av bestämmelser i 49 kap. och 54 kap. 3 § följer att den, som vill överklaga ett beslut, i vissa

fall först skall anmäla ntissnöje.

Senaste lydelse rubriken 1989:352. av Senaste lydelse 1981:1294.

SOU 1991:106 F örfattningvörslag 149

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §°° 2 § Finnes besvärstalan vara Hovrätten prövar överklaom fullföljd inom rätt tid, skall den gandet har gjorts i rätt tid. Ett av hovrätten avvisas. Har be- överklagande gjorts för som sent svärsinlaga inkommit till högsta skall avvisas hovrätten. av

domstolen före besvärstidens ut- Överklagandet skall dock inte

gång, skall den omständigheten avvisas det inom tiden för om att inlagan inkommit till hovrät- överklagande har kommit in till ten först därefter föranleda att högsta domstolen. I sådant ett

den avvisas. fall skall högsta domstolen sända

överklagandet vidare till hovrätten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag det kom in till högsta domstolen.

4 3 § I besvärsinlagan skall kla- I överklagandet skall klaganganden uppgiva: den uppge: det beslut, mot vilket talan det beslut överklagas, som föres; 2. grunderna för besvärstalan; 2. grunderna för överklagansamt det, den ändring i beslutet, som 3. den ändring i beslutet, som klaganden yrkar. klaganden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd, Om prövningstillstånd behövs,

skall klaganden i besvärsinlagan skall klaganden också de ange ange de omständigheter han åbe- omständigheter han åberosom ropar till stöd för att sådant till- till stöd för att sådant tillpar stånd skall meddelas. stånd skall meddelas. Klaganden skall i besvärsin- Klaganden skall vidare uppge lagan uppgiva de bevis han vill de bevis han åberopar och vad åberopa och vad han vill styrka skall styrkas med varje som med varje särskilt bevis. Skrift- bevis. Skriftliga bevis, inte som ligt bevis, som tidigare före- tidigare förebringats, skall in ges

bragts, skall i huvudskrift eller tillsammans med överklagandet. styrkt avskrift fogas vid besvärs-

inlagan. Besvärsinlagan skall vara

Senaste lydelse 1990:443. Senaste lydelse 1981:1088.

150 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

egenhändigt undertecknad av klaganden eller hans ombud.

5 § 4 § Avvisas besvärstalan, skall Om inte överklagandet avvisas hovrätten utan dröjsmål till enligt 2 skall hovrätten till högsta domstolen insända be- högsta domstolen överlämna svärsinlagan med därvid fogade överklagandet med tillhörande

handlingar samt huvudskrifi eller handlingar samt de handlingar i styrkt avskrift av underrättens tingsrättens och hovrättens akter och hovrättens akter i målet, sä- som har betydeLse för prövningen

vitt angår den jitll/öljda frågan. av överklagandet.

6 § 5 §

Föreligger mot besvärstalans Om det finns något annat hin-

upptagande annat hinder än i 3 § der mot att ta upp överklagandet sägs, md talan av högsta domsto- till prövning än som avses i 3 len omedelbart avvisas. får högsta domstolen omedelbart avvisa överklagandet.

7 §92 6 §

Uppfyller besvärsinlagan Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § första, tredje föreskrifterna i 3 § första, tredje eller fjärde stycket eller är den eller fjärde stycket eller är det på eljest ojidlständig, skall högsta annat sätt ofullständigt, skall domstolen förelägga klaganden högsta domstolen förelägga klaatt avhjälpa bristen. ganden att avhjälpa bristen. Följer klaganden inte ett före- Följer klaganden inte ett föreläggande enligt första stycket, läggande enligt första stycket, skall besvärstalan avvisas, skall överklagandet avvisas, om om besvärsinlagan är så ofullständig det är så ofullständigt att det inte att den inte utan väsentlig olä- utan väsentlig olägenhet kan genhet kan läggas till grund för läggas till grund för en rätteen rättegång i högsta domstolen. gång i högsta domstolen.

8 § 7 §

Finnes motparten böra höras Om högsta domstolen finner att

över besvären, skall besvärsin- klagandens motpart bör höras lagan med därvid fogade hand- angående överklagandet, skall lingar delgivas motparten och detta med tillhörande handlingar

Senaste lydelse 1984:131.

SOU 1991:106 Författningsförslag 151

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreläggande meddelas honom att delges honom med föreläggande inkomma med skriftlig förkla- att svara skriftligt inom viss tid. ring.

9 §93 8 §

Förklaringen skall innehålla Motparten skall i sitt svar yttra yttrande rörande de av klagan- sig rörande de av klaganden anden anförda grunderna för be- förda grunderna för överklagansvärstalan och angivande av de det och ange de omständigheter omständigheter förklaranden vill han själv vill anföra. anföra. Svaret skall innehålla uppgift Förklaranden skall i förkla- de bevis parten åberopar och om ringen uppgiva de bevis han vill om vad som skall styrkas med åberopa och vad han vill styrka varje bevis. Skriftliga bevis, som med varje särskilt bevis. Skrifi- inte tidigare förebringats, skall ligt bevis, som tidigare före- ges in till rätten.

bragts, skall i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid förkla-

ringen. Förklaringen skall vara egenhändigt undertecknad av förklaranden eller hans ombud eller, då i brottmål den tilltalade är förklarande, hans försvarare.

10 § 9 § Har förklaring inkommit och Är ytterligare skriñväxling

finnes ytterligare skriftväxling nödvändig, får högsta domstolen

erforderlig, äge högsta domsto- besluta om sådan. Om det behövs len förordna därom Högsta får högsta domstolen meddela domstolen äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriñnärmare bestämmelser om skrift- växlingen och därvid även ñreväxlingen och därvid även före- skriva, i vilket avseende part en skriva, i vilket avseende part skall yttra sig. En part får föreskall yttra sig. Pan må föreläg- läggas att komma in med mer än

gas att inkomma med mer än en en skrift, endast om det finns

skrift, endast om särskilda skäl särskilda skäl. äro därtill.

Senaste 1963:149. lydelse

152 Förfanningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § 10 §

Erfordras prövningstillstånd Behövs prövningstillstånd och

och har motparten hörts över be- har motparten hörts angående svaren, bestämme högsta dom- överklagandet, beslutar högsta stolen, sedan skriftväxlingen domstolen sedan skriftväxlingen avslutats, om sådant tillstånd avslutats sådant tillstånd skall om

skall meddelas. När skäl äro meddelas. När det finns skäl för

därtill, må frågan upptagas, det, får frågan tas upp utan att ehuru skriftväxling ägt rum. skriftväxling har skett.

12 §5" 11 § Beträffande rättegången i Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt högsta domstolen skall i övrigt 52 kap. 10 12 §§ samt 55 kap. 52 kap. 11 13 §§ samt 55 kap. - - 12 a § första stycket tillämpas. 12 § första stycket tillämpas.

13 § Sedan högsta domstolens slutliga beslut meddelats, skola de från hovrätten mottagna akterna

jämte avskrifier av beslutet över-

sändas, hovrättsalaen till hovrätten och underrättsalaen till underrätten.

14 12 § Vad i detta kapitel är stadgat I fråga överklagande enligt om äge motsvarande tillämpning i 8 kap. 8 § tillämpas bestämmelfråga om besvär, som avses i 8 i 1 11 §§ med följande serna kap. 8 i dylila mål gälle dock avvikelser. följande avvikelser:

Den som vill anföra besvär Överklagande skall in

ges skall inom fyra veckor från den till advokatsarnfundet. Det skall dag, då han erhöll del av beslu- ha kommit in till sang/under inom tet, till advokatsangfilndet inkom- veckor från den dag tre när

ma med besvärsinlaga. klaganden fick del beslutet.

av Om särskilda skål föran- Om inte särskilda skäl förleda annat, skola klaganden och, anleder skall klaganden annat,

Senaste lydelse 1989:352. Senaste lydelse 1989:l 13.

SOU 1991:106 Författninggörslag 153

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

då talan föres av justitiekans- och, när talan förs justitieav lem, även motparten höras munt- kanslern, även motparten höras ligen i högsta domstolen. muntligt i högsta domstolen. 3. Tillfälle skall lämnas det 3. Tillfälle skall lämnas det organ inom advokatsamfundet, organ inom advokatsamfundet, som meddelat beslutet, att in- som meddelat beslutet, att inkomma med skriftlig förklaring komma med skriftlig förklaring och att, då part höres muntligen, och att yttra sig i samband med därvid yttra sig. att part hörs muntligt.

4. Advokatsamfundet beslut att 4. Ett beslut av advokatsamavvisa en besvärstalan får över- fundet vilket överklagan-

genom klagas till högsta domstolen det avvisas får överklagas till genom besvär. Därvid tillämpas högsta domstolen. Därvid tillämpas

15 §96 I3§

Om parterna har ingått ett sådant avtal som avses i 49 kap. 1 § om att inte överklaga tingsrättens dom, får tingsrätten med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet till prövning högsta av domstolen.

16 §97 14 §

En fråga som hänskjutits enligt En fråga hänskjutits enligt som 15 § får inte komma under 13 § får inte komma under högsta domstolens prövning utan högsta domstolens prövning utan att domstolen meddelat tillstånd att domstolen meddelat tillstånd till detta. Sådant tillstånd får ges till detta. Sådant tillstånd får ges endast i den mån det gäller en endast i den mån det gäller en sådan prejudikatfråga sådan prejudikatfråga som avses som avses i 54 kap. 11 § första stycket. i 54 kap. 12 § första stycket. Frågan om prövningstillstånd får prövas utan att parterna fått tillfälle att yttra sig.

17 §98 15 §

Om prövningstillstånd med- Om prövningstillstånd meddelas enligt 16 skall högsta delas enligt 14 skall högsta domstolenprövaprejudikatfrågan domstolenprövaprejudikatfrågan

inland genom 1989:352. inland 1989:352. genom införd 1939:352. genom

154 Författnings/örslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med tillämpning av reglerna i med tillämpning av reglerna i 10 och 12 §§. 9 och 11 §§.

57 Kap.

Om mål, upptages omedel- Om mål som tas upp omedelsom bart av högsta domstolen bart

1§ I mål, skall upptagas I mål, som skall tas upp som omedelbart av högsta domstolen, omedelbart av högsta domstolen, age vad i 53 kap. är stadgar skall 53 kap. tillämpas. motsvarande tillämpning.

58 kap. 11 § Har någon försuttit laga tid för Har någon försuttit laga tid för fidlföüande talan mot dom överklagande av dom eller beslut av eller beslut eller för ansökan eller för ansökan om återvinning om återvinning eller återupptagande eller återupptagande, får på och förelåg för hans underlåten- ansökan av honom den försuttna het laga förfall, han icke tiden återställas, om han hade som kunde i rätt tid anmäla, må på laga förfall. ansökan honom den försuttna av tiden återställas.

59 Kap.

Om besvär över domvilla Om klagan angående domvilla

1§°°

Dom, vunnit laga kraft, Dom, som vunnit laga kraft, som skall på besvär den, vilkens skall ryter klagan av den, vilkens av rätt domen rör, grund rått domen rör, grund av av domvilla undanröjas domvilla undanröjas målet har tagits upp om målet har tagits upp om trots att det har förelegat ett trots att det har förelegat ett rättegångshinder, högre rått råttegångshinder, som högre rätt som haft att beakta självmant vid ett haft att beakta självmant vid ett överklagande, överklagande,

Senaste lydelse 1989:656.

SOU 1991:106 Författningsfárslag 155

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. om domen givits mot någon, 2. om domen givits mot någon, som inte har varit rätteligen som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört stämd och inte heller har fört talan i målet, eller genom domen talan i målet, eller domen genom någon, som inte har varit part i någon, som inte har varit part i målet, lider förfång, målet, lider förfång, 3. om domen är så mörk eller 3. om domen är så mörk eller ofullständig att det inte framgår ofullständig att det inte framgår därav, hur rätten dömt i saken av domen, hur rätten har dömt i eller saken eller 4. om i rättegången förekom- 4. om i rättegången förekommit annat grovt rättegångsfel, mit något annat grovt rättegångssom kan antas ha inverkat på fel, som kan antas ha inverkat på målets utgång. målets utgång. Besvär över domvilla enligt Klagan angående domvilla första stycket 4 som grundas på enligt första stycket 4 som grunen omständighet som inte tidiga- das på en omständighet som inte re har åberopats i målet skall tidigare har åberopats i målet avvisas, om klaganden inte gör skall avvisas, klaganden inte om sannolikt att han har varit för- gör sannolikt att han har varit hindrad att åberopa omständighe- förhindrad att åberopa omstänten i rättegången eller han an- digheten i rättegången eller han nars haft giltig ursäkt att inte annars haft giltig ursäkt att inte göra det. göra det.

2 §10o

Den som vill besvara sig över Den som vill klaga angående domvilla skall ge in en skriftlig domvilla skall göra detta skriftbesvärsinlaga till hovrätten, om ligt. Klagan skall ges in till domen meddelats av tingsrätt, hovrätten, domen meddelats om och i annat fall till högsta dom- av tingsrätt, och i annat fall till stolen. högsta domstolen. Besvär skall föras, om de Om klagan grundas på någon grundas på någon omständighet omständighet i l § 1 som avses som avses i 1 § 1 eller inom eller 4 skall den in inom ges sex sex månader från det att domen månader från det att domen vann vann laga kraft, och, om be- laga kraft. Grundas klagan på svären grundas på någon om- någon omständighet som avses i ständighet som avses i l § 1 § 2 skall den ges in inom sex inom sex månader från det att månader från det att klaganden

looSenaste lydelse 1989:656.

156 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

klaganden fick kännedom om do- fick kännedom domen. Fick om men. Fick han kännedom om han kännedom om domen, innan domen, innan den vann laga den vann laga kraft, skall tiden kraft, skall tiden räknas från den räknas från den dag, då domen dag, då domen vann laga kraft. vann laga kraft.

3 §10

Om besvär över domvilla och I fråga klagan angående om fullföljd av talan mot hovrätts domvilla och överklagande av beslut i sådant ärende äge i hovrätts beslut i sådant ärende övrigt vad i 52, 54 och 56 kap. skall i övrigt 52, 54 och 56 kap. är stadgat motsvarande tillämp- tillämpas. I fråga klagan, om ning; beträjfande besvär, som som skall prövas omedelbart av skola upptagas omedelbart högsta domstolen, gäller dock av högsta domstolen, gälle dock inte bestämmelserna prövom bestämmelserna om prövnings- ningstillstånd. tillstånd.

Rätten äge, när skäl äro där- När det finns anledning till det

till, förordna, att, till dess annor- får rätten besluta att domen tills lunda föreskriva, vidare åtgärd vidare inte får verkställas. för verkställighet av domen må äga rum. Undanröjes domen och grun- Undanröjs domen annat av das beslutet därå, att rätten skäl än att rätten varit obehörig varit obehörig eller eljest icke eller av anledning inte annan bort upptaga målet till prövning, bort ta upp målet till prövning, skall tillika förordnas, att ny skall rätten samtidigt besluta att handläggning skall äga rum vid ny handläggning skall äga rum den rätt, som meddelat domen. vid den rätt, meddelat dosom men. Om ersättning för kostnad fråga om ersättning för kostgälle vad om rättegångskostnad nad gäller bestämmelserna om är stadgat. rättegångskostnad.

4§ Vad i 1 3 §§ är stadgat om Det som sägs i 1 3 §§ - - om dom äge motsvarande tillämp- dom skall tillämpas även beträf-

ning beträjfande rättens beslut. fande rättens beslut.

mSenaste lydelse 1971:218.

SOU 1991:106 Författningsförslag 157

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §l02 5 §

a Om talan mot avgörande av Om ett avgörande av annan annan myndighet än tingsrätt myndighet än tingsrätt skulle ha skulle ha fitllföljts i tingsrätt eller överklagats i tingsrätt eller hovhovrätt, anförs besvär över dom- rätt, får klagan angående domvilla i ärendet skriftligen hos villa i ärendet göras skriftligt hos hovrätten. hovrätten. I fråga om besvär enligt första I fråga klagan enligt första om stycket tillämpas 1 2 § andra stycket tillämpas 1 2 § andra stycket och 3 stycket och 3

5 §10; 6 § strafföreläggande, som god- strafföreläggande, godsom känts av den misstänkte, skall känts den misstänkte, skall av efter besvär undanröjas: efter klagan undanröjas: om godkännandet icke kan godkännandet inte kan om anses som en giltig viljeförkla- giltig viljeförklaanses som en ring; ring, 2. om vid ärendets behandling 2. vid ärendets behandling om förekommit sådant fel, att före- har förekommit sådant fel, att läggandet bör ogiltigt; eller föreläggandet bör ogiltigt, anses anses eller om föreläggandet eljest 3. föreläggandet om av annan överensstämmer med lag. anledning inte överensstämmer med lag. Har strafföreläggande undan- Har strafföreläggande undanröjts, md därefter för samma röjts, får därefter inte för samma gärning dömas till eller föreläg- gärning dömas till eller föreläggas svårare straff. svårare straff. gas

6 §10: 7 §

Den som vill besvära sig över Den som vill klaga angående strafföreläggande skall till den strafföreläggande skall göra detta underrätt, som ägt upplaga åtal skriftligt. Klagan skall in till ges

för brottet, inkomma med be- den tingsrätt, haft att ta

som upp svärsinlaga. åtal för brottet.

mlnförd genom 1988:1451. 1°3Senaste lydelse 1959:257. Senaste lydelse l966z249.

158 Författningsfärslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Besvär skola föras inom ett år, Klagan skall ha kommit in till

sedan åtgärd för verkställighet av tingsrätten inom ett år efter det

föreläggandet företogs hos den att åtgärd för verkställighet av misstänkte. Om besvär, som nu föreläggandet företogs hos den sagts, äga i övrigt bestämmel- misstänkte. I fråga om handserna i 52 kap. 3 och 5 läggningen skall 52 kap. 3 - 12 §§ motsvarande tillämpning. och 5 12 §§ tillämpas. Be- - Bestämmelse som avser hovrätt stämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället under- gäller därvid i stället tingsrätten. rätten.

7 §l05 8 §

Om fullfbljd av talan mot I fråga om överklagande av underrättens beslut i anledning tingsrättens beslut i anledning av av besvär över strafföreläggande klagan angående strafförelägganäga bestämmelserna i 49 och 52 de gäller 49 och 52 kap. kap. motsvarande tillämpning. Mot hovrättens beslut må talan Hovrättens beslut får inte överföras. klagas.

8 §106 9 §

I mål, som avses i 6 eller 7 När det finns anledning till det

äger rätten, när skäl äro där till, får rätten i mål som avses i 7 förordna, att till dess annorlunda eller 8 § besluta att strafförelägföreskrives, vidare åtgärd för gandet tills vidare inte får verkverkställighet av strafföreläggan- ställas. det får äga rum.

9 §107 10 §

Bestämmelserna i 5 8 §§ äga Bestämmelserna i 6 9 §§ - motsvarande tillämpning i fråga skall tillämpas även i fråga om om besvär över godkänt föreläg- godkänt föreläggande av 0rdgande ordningsbot. I mål ningsbot. I mål om klagan angåav om besvär över sådant föreläggande ende sådant föreläggande är är allmän åklagare motpart till allmän åklagare motpart till den

genom

sou 1991:106 Författningsfdrslag 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. 2. Förekommer det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen en hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften. 3. Har en dom eller ett beslut meddelats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om överklagande och krav prövningstillstånd. 4. I fråga om behörighet att vara ombud eller biträde gäller äldre bestämmelser, om talan i målet väckts före ikraftträdandet.

160 Författningjörslag SOU 1991:106

7. Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs beträffande utsökningsbalken dels att 18 kap. 10 och 18 §§ skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 18 kap. 17 § skall benämnas 18 kap. 18 § dels att 18 kap. 1 12 samt 14 16 §§, den nya 18 19 § samt - rubrikerna närmast före 18 kap. 12 och 17 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas en ny bestämmelse, 18 kap. 17 av följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 1§ Talan mot kronofogdemyndig- Kronofogdemyndighetensbeslut hetens beslut förs i hovrätten överklagas hos en tingsrätt i det genom besvär. län där kronofogdemyndigheten finns. Om ett beslut har överklagats, skall senare överklaganden av beslutet prövas av den tingsrätt som har att pröva det första överklagandet. Om klagan-

den i ett sådant fall har över-

klagat beslutet hos en annan tingsrätt i länet, skall kronofogdernyndigheten skicka skrivelsen med överklagandet till rätt tingsrätt. I den mån annat föreskrivs I den mån det inte föreskrivs i detta kapitel skall bestämmel- något annat i detta kapitel, skall serna i rättegångsbalken om lagen 1993:000 om förfarandet jidlföljd av talan i hovrätten och i mål i förvaltningsdormtol och i högsta domstolen och om rätte- vissa mål i allmän domstol domgången där tillämpas i utsök- stolsförfarandelagen tillämpas ningsmål. beträfande överklaganden i utsökningsmål.

iOU 1991:106 Författningsförslag 161

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Talan mot kronofogdemyndig- Överklagande av kronofogde-

hetens beslut myndighetens beslut

2§ Talan mot kronofogdemyndig- Kronofogdemyndighetensbeslut hetens beslut får föras av den får överklagas av den som besom beslutet angår, om det har slutet angår, om det har gått gått honom emot. Sökanden eller honom emot. Sökanden eller svaranden får klaga även över att svaranden får klaga även över att beslut gör intrång i tredje mans beslut gör intrång i tredje mans rätt. rätt. Talan mot beslut, varigenom Beslut, varigenom rättighet har rättighet har förbehållits enligt 12 förbehållits enligt 12 kap. 33 § kap. 33 § andra stycket, får andra stycket, får överklagas föras endast av den som har endast den har bestritt att av som bestritt att sådant förbehåll görs. sådant förbehåll görs.

4§ Klagan får föras över att En beslut varigenom kronofogkronofogdemyndigheten har demyndigheten har funnit sig befunnit sig behörig att upptaga en hörig att upptaga ansökan en om ansökan om verkställighet. verkställi ghet får inte överklagas. Har Kronofogdemyndigheten Har kronofogdemyndigheten funnit sig obehörig att upptaga funnit sig obehörig att upptaga en en ansökan, kan hovrätten efter ansökan, kan tingsrätten efter klagan bestämma vilken krono- överklagande bestämma vilken fogdemyndighet som skall hand- kronofogdemyndighet som skall lägga målet och hänvisa det till handlägga målet och hänvisa det den myndigheten. Härvid tilläm- till den myndigheten. Härvid pas 2 kap. 4 § första stycket tillämpas 2 kap. 4 § första stycandra meningen. ket andra meningen.

5§ Talan får föras mot beslut, En beslut, varigenom begäran varigenom begäran om rättelse om rättelse av utmätning enligt 4 av utmätning enligt 4 kap. 33 kap. 33 eller 34 § eller av kvareller 34 § eller av kvarstad för stad för fordran enligt 16 kap. fordran enligt 16 kap. 13 § har 13 § har lämnats utan bifall, får lämnats utan bifall. inte överklagas. Mot beslut, varigenom rättighet En beslut, varigenom rättighet har förbehållits enligt 12 kap. har förbehållits enligt 12 kap. 33 § andra stycket, får talan 33 § andra stycket, får inte över-

162 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föras. klagas. Talan får heller föras mot Ett beslut, varigenom en förrättbeslut, varigenom en förrätt- ningsman har förklarats jävig, ningsman har förklarats jävig. får inte heller överklagas.

6§ Talan får föras mot beslut i Ett beslut i en fråga som avses fråga som avses i 2 kap. 10 eller i 2 kap. 10 eller ll §får inte 11 I samband med talan mot överklagas. I samband med att beslut, varigenom föreläggande ett beslut varigenom förelägganav vite eller annan påföljd har de av vite eller annan påföljd har tillämpats, får dock prövning av tillämpats överklagas får dock föreläggandets giltighet påkallas prövning av föreläggandets gil- . tighet påkallas. Mat beslut som innefattar Ett beslut som innefattar endast endast förberedelse till senare förberedelse till senare beslut och beslut och rör tredje man får rör tredje man får överklagas talan föras endast i samband med endast i samband med talan mot talan mot det senare beslutet. det senare beslutet. Beslutet får Talan får dock föras särskilt på dock överklagas särskilt på den den grund att målet onödigt grund att målet onödigt uppehålls uppehålls genom beslutet. genom beslutet. Klaganöversakägarförteckning Ett beslut om en sakägarförteckfär föras endast i samband med ning får överklagas endast i samtalan mot auktion eller talan mot band med att ett beslut som

beslut om fördelning av influtna fattats vid en auktion eller ett

medel. beslut om fördelning av influtna medel överklagas.

7§ Talan mot beslut om utmätning Ett beslut om utmätning som som avses i 7 kap. eller mot be- avses i 7 kap. eller ett beslut om slut om införsel får föras utan införsel får överklagas utan inskränkning till viss tid. inskränkning till viss tid. I fråga om annan utmätning Tredje man får överklaga även skall talan av sökanden eller ett beslut om annan utmätning svaranden föras inom tre veckor utan inskränkning till viss tid. Ett det att beslutet delgavs honom. beslut som avses i 8 kap. 9 § Tredje man får föra talan mot första stycket eller 12 kap. 49 § sådan utmätning utan inskränk- tredje stycket skall dock alltid ning till viss tid. Talan mot överklagas inom tre veckor från beslut som avses i 8 kap. 9§ det att beslutet delgavs klagan-

SOU 1991:106 Författningsjförslag 163

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första stycket eller 12 kap. 49 § den. tredje stycket skall dock föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden. Klagan över exekutiv försälj- Ett beslut om en exekutiv förning skall föras inom tre veckor säljning skall överklagas inom tre från försäljningen. Mot beslut om veckor från försäljningen. Ett fördelning eller utbetalning beslut fördelning eller utav om medel skall talan föras inom tre betalning av medel skall överklaveckor från beslutet. gas inom tre veckor från beslutet. Talan som avses i 6 § andra Ett sådant överklagande som stycket andra meningen får föras avses i 6 § andra stycket andra utan inskränkning till viss tid. meningen får göras utan inskränkning till viss tid. Talan mot kronofogdemyndig-

hetens beslut i andra fall skall

föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden.

9§ Besvärsinlagan skall inges till kronofogdemyndigheten. Besvär som har anförts i rätt tid skall avvisas av kronofogdemyndigheten. Har besvärsinlagan kommit in till hovrätten före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan har kommit in till kronofogdemyndigheten först därefter föranleda att besvären avvisas. Om den som vill anföra besvär Om den som vill överklaga ett visar laga förfall före besvärs- beslut anföra besvär visar laga tidens utgång, skall kronofogde- förfall innan tiden för överklamyndigheten sätta ut ny tid. gande gått ut, skall kronofogdemyndigheten sätta ut ny tid.

1l§ Frågan huruvida besvär har Frågan huruvida ett beslut har anförts i rätt tid får komma överklagats i rått tid får komma under hovrättens bedömande under tingsrättens bedömande

164 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

endast i samband med prövning endast i samband med prövning av besvär över beslut, varigenom av överklagande av beslut, varikronofogdemyndigheten har genom Kronofogdemyndigheten avvisat besvären. har avvisat överklagandet.

Vissa bestämmelser om förfaran- Förfarandet i domstol m.m. det i hovrätten

l2§ Hovrätten får, utan att motpar- Tingsrätten får, utan att motparten dessförinnan har beretts ten dessförinnan har beretts tillfälle att inkomma med förkla- tillfälle att svara på överklaganring, förordna att åtgärd för det, förordna att åtgärd för verkverkställighet skall vidtagas ställighet skall vidtagas tills tills vidare eller, om synnerliga vidare eller, synnerliga skål om skäl föreligger, att redan vid- föreligger, att redan vidtagen tagen åtgärd skall hävas. åtgärd skall hävas. Hovrätten får också omedelbart Tingsrätten får också omedelförordna att åtgärd för verk- bart förordna att åtgärd för verkställighet skall genomföras och ställighet skall genomföras och bestå till dess annat förordnas. bestå till dess annat förordnas.

l4§ Vid bifall till talan mot visst Vid bifall till ett överklagande beslut får även senare beslut i av ett visst beslut får även senare målet, som har samband med det beslut i målet, som har samband förra beslutet och hade med det förra beslutet och som som vunnit laga kraft mot klaganden hade vunnit laga kraft mot när besvär anfördes, hävas när klaganden när han överklagade det kan ske. det första beslutet, hävas när det kan ske.

l5§

Bifalls talan mot beslut om för- Om ett överklagande av ett

delning av medel, gäller det till beslut om beslut om fördelning förmån även för den själv medel bifalls, gäller det till som av har fört talan mot beslutet. förmån även för den själv som har överklagat beslutet.

16§ Hovrättens beslut i dit fullföljd Tingsrättens beslut i fråga en fråga länder till efterrättelse som överklagats dit länder till

SOU 1991:106 Författningsförslag 165

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt vad som sägs i 2 kap. 19 § efterrättelse enligt vad sägs som om kronofogdemyndighetens i 2 kap. 19 § kronofogdeom beslut. myndighetens beslut. I mål om utmätning eller inför- I mål utmätning eller införom sel skall dock vidtagen åtgärd sel skall dock vidtagen åtgärd utan särskilt förordnande återgå utan särskilt förordnande återgå innan hovrättens beslut har innan tingsrättens beslut har vunnit laga kraft. vunnit laga kraft.

Talan mot hovrättens beslut Överklagande tingsrättens be-

av slut m.m.

I 7 § Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tingsrätt, om inte hovrätten meddelat parten prövningstillstånd. Prövningstillstånd behövs inte vid överklagande av beslut rör någon som annan än en part, beslut varigenom tingsrätten ogillat jäv mot en domare, eller beslut varigenom ett överklagande har avvisats. I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket gälla i tillämpliga delar. Prövningstillstånd får meddelas endast om det är av vikt för ledning av

rättstillämpningenattöverklagan-

det prövas högre rätt, av

det finns anledning till änd-

ring i det slut vartill tingsrätten kommit, eller

det annars finns synnerliga

skäl att pröva överklagandet. Kan ett överklagande tingsav rättens beslut prövas av hovrätten endast om denna meddelat

166 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prövningstillstånd, skall tingsrätten i samband med underrättelse om vad som gäller i fråga om överklagande upplysa parterna om detta och därvid också ange innehållet i närmast föregående stycke. Hovrättens beslut får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det

finns särskilda skäl för en pröv-

ning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

18 § Mot beslut, varigenom hov- Beslut, varigenom en domstol rätten har funnit kronofogdemyn- har funnit kronofogdemyndigdigheten behörig att upptaga en heten behörig att upptaga en ansökan om verkställighet eller ansökan om verkställighet eller har hänvisat mål till viss krono- har hänvisat mål till viss kronofogdemyndighet, får talan fogdemyndighet, får inte överföras. Detsamma gäller hovrät- klagas. Detsamma gäller ett tens beslut med anledning av beslut av en domstol med anledtalan som avses i 6 § andra ning av ett sådant överklagande stycket andra meningen. som avses i 6 § andra stycket andra meningen.

19 § Vad som sågs i 4 § andra Vad som sägs i 4 § andra stycstycket och 12, 14 och 15 §§ ket och 12, 14 och 15 §§ tillämtillämpas även i högsta domsto- åven i hovrätten och högsta pas len. domstolen. Vad sägs i 16 § som tillämpas även i hovrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut som fattats av kronofogdemyndighet före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

;OU 1991:106 Författningwrslag 167

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1845:5O s. l om handel

med lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 1 3 §§ lagen 1845:5O s. 1 om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§ Vill den, som tillhandlar sig Vill den, tillhandlar sig som lösören och tillåter, att desamma lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall vad han tillhandlat sig skall frefredas från utmätning för sälja- das från utmätning för säljarens rens skuld och i händelse av skuld och i händelse dennes av dennes konkurs från boets till- konkurs från boets tillgångar gångar avskiljas, upprätte skrift- avskiljas, upprätte skriftlig avlig avhandling om köpet med handling om köpet med förteckförteckning å de köpta persedlar- ning å de köpta persedlarna och na och vittnens underskrift. Han vittnens underskrift. Han skall skall inom en vecka därefter i inom vecka därefter i ortstiden ortstidning inom den ort, där ning inom den ort, där säljaren säljaren bor, låta införa kun- bor, låta införa kungörelse om görelse om avhandlingen med avhandlingen med uppgift om uppgift om säljarens och köpa- säljarens och köparens och namn rens namn och yrken, dagen då yrken, dagen då köpeavhandköpeavhandlingen blivit uppgjord lingen blivit uppgjord samt köpesamt köpeskillingens belopp. skillingens belopp. Avhandlingen Avhandlingen jämte bevis att jämte bevis att kungörelsen om om kungörelsen införts i ortstidning införts i ortstidning skall inom skall dels inom åtta dagar från åtta dagar från den dag då kunden dag då kungörelsen skedde görelsen skedde uppvisas för uppvisas för kronofogdemyndig- kronofogdemyndigheten i det län heten i det län där egendomen där egendomen finns, och i befinns, och i bestyrkt avskrift styrkt avskrift tillställas myntillställas myndigheten, dels inom digheten.

senaste lydelse 1988:386.

168 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

en månad från samma dag företes inför tingsrätten i den ort där egendomen finns till intagande i dess protokoll.

2§2

Tingsrätten för förteckning Kronofogdemyndigheten för över uppvisade och inprotokolle- förteckning över uppvisade köperade köpeavhandlingar. avhandlingar.

3§3

Är köpeavhandling så Är köpeavhandling så upprättad upprättad och behandlad, som i l § och behandlad, som i l § sägs, sägs, men inträffar utmätning men inträffar utmätning inom inom trettio dagar efter det av- trettio dagar efter det avhandhandlingen inför rätten före- lingen uppvisades för kronofogzeddes, eller försätts säljaren i demyndigheten i den län där konkurs efter ansökning, som egendomen finns, eller försätts gjorts inom sagda tid, är den säljaren i konkurs efter ansöksålda egendomen fredad från ning, som gjorts inom sagda tid, att utmätas eller att räknas till är den sålda egendomen fredad konkursboet. Detsamma gäller, från att utmätas eller att räknas när ansökan om förordnande av till konkursboet. Detsamma god man enligt ackordslagen gäller, när ansökan om förord- 1970:847 gjorts inom nämnda nande av god man enligt tid och konkurs följt på ansökan, ackordslagen 1970:847 gjorts som gjorts inom tre veckor från inom nämnda tid och konkurs det att verkan av godmansför- följt på ansökan, gjorts som ordnandet förföll eller, när för- inom tre veckor från det att handling om offentligt ackord verkan godmansförordnandet av följt, ackordsfrågan avgjordes. förföll eller, när förhandling om Görs efter utgången av den i offentligt ackord följt, första punkten angivna tiden jäv ackordsfrågan avgjordes. Görs mot köpeavhandling, vilken år så efter utgången den i första av upprättad och behandlad, punkten angivna tiden jäv mot som nyss sagts, är, om jävet görs vid köpeavhandling, vilken är så utmätningstillfälle, fordrings- upprättad och behandlad, som ägaren skyldig att, om han vill sagts, är, om jävet görs vid nyss

2Senastelydelse 1977:673. 3Senaste 1988:386. lydelse

SOU 1991:106 Författningsförslag 169

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

fullfölja jävet, inom en månad utmätningstillfälle, fordringsdärefter väcka talan mot såväl ägaren skyldig att, om han vill säljaren som köparen vid den fullfölja jävet, inom månad en tingsrätt som avses i I Gör därefter väcka talan mot såväl han inte det, har han förlorat sin säljaren som köparen vid tingstalan. Godset skall genast be- rätten i den ort där egendomen läggas med kvarstad och sökan- finns. Gör han inte det, har han den skall, om han vill att åtgär- förlorat sin talan. Godset skall den skall bestå, inom fjorton genast beläggas med kvarstad dagar efter utmätningsförrätt- och sökanden skall, han vill om ningen hos kronofogdemyndig- att åtgärden skall bestå, inom heten ställa full borgen för den fjorton dagar efter utmätningsförkostnad och skada, som kan rättningen hos kronofogdemynorsakas av kvarstaden. Var sälja- digheten ställa full borgen för rens egendom avträdd till kon- den kostnad och skada, som kan kurs, skall vad om återvinning av orsakas kvarstaden. Var säljaav lös egendom till konkursbo är rens egendom avträdd till konstadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ kurs, skall vad om återvinning av konkurslagen 1987:672 äga lös egendom till konkursbo är motsvarande tillämpning. stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen 1987:672 äga motsvarande tillämpning. Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning i om stället offentligt ackord fastställes. I fråga talan med anledning om av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen 1970:847 motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beträffande köpeavhandling som företetts för tingsrätt före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

170 Författningsförslag SOU 1991: 106

Förslag till Lag om ändring i lagen l927:85 om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen l927:85 om dödande av förkommen handling dels att i 10 och 13 §§ ordet "ärendet" skall bytas ut mot ordet "målet", dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § fråga om handläggningen vid rätten gäller domstolwrfarandelagen 1993:000. Regeringen får föreskriva att i tingsrätt qänstemän som inte är lagfarna får handlägga sådana mål som är av enkel beskafenhet. Detta gäller dock inte mål som avses i 12 a

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om ansökan gjorts före ikraftträdandet.

SOU 1991:106 Författningsförslag 171

10. Förslag till Lag om ändring i lagen 1928:281 om allmänna

arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen 1928:281 om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§l Finnes, då dödsfall inträffar, Finnes, då dödsfall inträffar, arvinge än fonden eller är annan arvinge än fonden eller är annan fonden universell testaments- fonden universell testamentstagare, skall det hos rätten tagare, skall den som har boet i anmälas den har boet i sin vård anmäla det hos kammarav som sin vård, och nämne rätten, när kollegiet. Kollegiet skall, när en sådan anmälan sker eller för- sådan anmälan gjorts eller förhållandet eljest varder kunnigt, hållandet blir känt på annat sätt, god man att vid boutredningen utse en god man för att företräda

företräda fonden. God man skall fonden vid boutredningen. God

förordnas, om fonden uteslu- man skall förordnas, om fontits från testamente den uteslutits från arv genom arv genom och anledning till klander mot testamente och anledning till testamentet kan antagas före- klander mot testamentet kan ligga. heller skall god man antagas föreligga. heller skall förordnas, boet utvisar brist god man förordnas, om boet om och god man icke behövs för att utvisar brist och god man icke taga vård boets tillgångar. behövs för att taga vård om om boets tillgångar. Prövas god man vara lämp- Om den gode mannen inte är lig för uppdraget, varde han lämplig för uppdraget, skall av rätten entledigad. kammarkollegiet entlediga honom. Det åligger kammarkollegiet att övervaka, att gode mannen behörigen fullgör sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller fortfarande, anmälan till rätten gjorts före ikraftträdandet. om

lsenaste lydelse 1972:640.

172 Författningsförslag SOU 1991:106

ll. Förslag till Lag om ändring i lagen 1963:193 om samarbete

med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 13, 15, 20, 22, 25, 26 och 27 §§ lagen 1963: 193 om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 § Uppkommer här i riket fråga Uppkommer här i riket fråga om åtgärd med avseende å den om åtgärd med avseende å den som villkorligt dömts i Danmark, som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller Norge och Finland, Island eller Norge och som ställts under övervakning som ställts under övervakning här, men finnes frågan lämpligen här, men finnes frågan lämpligen böra prövas i den stat, där böra prövas i den stat, där domen meddelats, må domstol domen meddelats, må domstol eller övervakningsnämnd, som eller frivárdsrrtjzndighen som handlägger ärendet, hänskjuta handlägger ärendet, hänskjuta frågan till behörig myndighet i frågan till behörig myndighet i nämnda stat. nämnda stat.

Övervakning av den, som här i riket dömts till skyddstillsyn, må

överflyttas till Danmark, Finland,Island eller Norge. Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser med avseende å

skyddstillsynen, skall beslutet äga giltighet här i riket.

Andå att övervakningen över- Ändå att övervakningen överflyttats, må åtgärd i fråga om flyttats, må åtgärd i fråga om skyddstillsynen beslutas här i skyddstillsynen beslutas här i riket, såframt den dömde här riket, såframt den dömde här övertygas om annan brott eller övertygas om annan brott eller behörig myndighet i Danmark, behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge till Finland, Island eller Norge till svensk myndighet hänskjuter svensk myndighet hänskjuter

senaste lydelse 1964:548. Senaste lydelse 1983:245.

SOU 1991:106 Författningsförslag 173

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ärende om sådan åtgärd. Så- ärende om sådan åtgärd. Sålunda hänskjutet ärende upptages lunda hänskjutet ärende upptages av den övervakningsnämnd inom av den frivårdsnzyndighet under vars verksamhetsområde över- ledning övervakningen vars vakningen bedrevs vid tiden för bedrevs vid tiden för överflyttöverflyttningen. ningen.

20 Uppkommer här i riket fråga Uppkommer här i riket fråga om åtgärd med avseende å vill- åtgärd med avseende å villom korlig frigivning, som beslutats i korlig frigivning, beslutats i som Danmark, Finland, Island eller Danmark, Finland, Island eller Norge och beträffande vilken Norge och beträffande vilken övervakning anordnats här, men övervakning anordnats här, men finnes frågan lämpligen böra finnes frågan lämpligen böra prövas i den stat, där frigiv- prövas i den stat, där frigivningen skett, må övervaknings- ningen skett, måfrivârdsmyndignämnden eller, när den dömde heten eller, när den dömde överövertygats om annat brott, dom- tygats om annat brott, domstolen stolen hänskjuta frågan till be- hänskjuta frågan till behörig hörig myndighet i nämnda stat. myndighet i nämnda stat.

Övervakning av den, här i riket villkorligt frigivits efter

som avtjänande av fängelse, må överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge. Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser med avseende å den villkorliga frigivningen, skall beslutet äga giltighet här i riket. Ändå övervakningen Andå att över- att övervakningen överflyttats, må åtgärd i fråga om flyttats, må åtgärd i fråga om den villkorliga frigivningen be- den villkorliga frigivningen beslutas här i riket, såframt den slutas här i riket, såframt den frigivne här övertygas om annat frigivne här övertygas annat om brott eller behörig myndighet i brott eller behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Danmark, Finland, Island eller Norge till svensk myndighet Norge till svensk myndighet hänskjuter ärende om sådan hänskjuter ärende sådan om åtgärd. Sålunda hänskjutet åren åtgärd. Sålunda hänskjutet ärende

3Senastelydelse 1964:548. Senaste lydelse 1983:245.

174 F örfattningsfbrslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

de upptages av den övervaknings- upptages av den frivárdsmyndignämnd inom vars verksamhets- het under vars ledning överområde övervakningen bedrevs vakningen bedrevs vid tiden för vid tiden för överflyttningen. överflyttningen.

25 Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § prövas av kriminalvårdsstyrelsen. Framställning med stöd av Framstâllning med stöd av denna lag om verkställighet eller denna lag om verkställighet eller om anordnande av övervakning i om anordnande av övervakning i Danmark, Finland, Island eller Danmark, Finland, Island eller Norge göres av kriminalvårds- Norge göres av kriminalvårdsstyrelsen i fall som avses i 3 och styrelsen i fall som avses i 3 och 8 §§ samt av övervaknings- 8 §§ samt av frivårdsntyndignämnden i fall som avses i 15 heten i fall som avses i 15 och och 22 §§. 22 §§.

26 Talan mot kriminalvârdsstyrel- Kriminalvårdsstyrelsens beslut sens beslut enligt denna lag föres enligt denna lag överklagas hos hos kammarrätten genom besvär. länsrätten genom besvär. Om annorlunda jörordnas, Kriminalvårdsstyrelsens och skola kriminalvårdsstyrelsens och länsrättens beslut gäller omedelkammarrätts beslut omedelbart bart om inte annat förordnas. lända till efterrättelse.

27 Talan mot övervakningsnâmnds Den som inte är nöjd med en beslut om framställning enligt frivårdsmyndighets beslut om 15 § första stycket eller om för- framställning enligt 15 § första klaring avses i 19 § andra stycket eller 22 får överklaga som stycket föres genom besvär hos beslutet hos en tingsrätt inom hovrätt. Detsamma gäller beträf- vars dornsaga frivårdsmyndig-

fande talan mot övervaknings- heten är verksam Betrajfande

nämnds beslut med stöd av 19 § överklagandet och förfarandet i

5Senaste lydelse 1964:548. Senaste lydelse 1973:127. 7Senaste lydelse 1974:913.

SOU 1991:106 Författningsförslag 175

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första stycket om omhänderta- domstol gäller lagen 1993:000 gande enligt 26 kap. 22 § brotts- om förfarandet i mål i förvaltbalken. Besvärstiden räknas från ningsdomstol och i vissa mål i den dag den dömde erhöll del av allmän domstol domstolsförfabeslutet. Över hovrättens beslut randelagen. må klagan icke föras. Beslut av hovrätt i anledning av ett överklagande av tingsrättens beslut får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högsta domstolen.

Ãtnojes villkorligt frigiven icke

med övervakningsnämnds beslut om framställning enligt 22 § äger han hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av beslutet. Talan må föras mot kriminalvárdsnämndens beslut.

Övervakningsnämnds beslut Frivárdsmyndighets och dom-

som avses i denna paragraf lån- stols beslut som avses i denna der omedelbart till efterrättelse, paragraf länder omedelbart till såvida annorlunda förordnas. efterrättelse, såvida annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut meddelats som före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

176 Författningsfåárslag SOU 1991:106

12. till

Förslag Lag om ändring i lagen 1970:741 om statlig

lönegaranti vid konkurs

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen 1970:741 om stalig lönegaranti vid konkurs skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§1 Finnerkronofogdemyndigheten Finner kronofogdemyndigheten att arbetstagarens fordran inte att arbetstagarens fordran inte omfattas av garantin, får arbets- omfattas av garantin, får arbetstagaren eller den till vilken ford- tagaren eller den till vilken fordran övergått enligt ll § Över- ran övergått enligt ll § överklaga beslutet genom besvär. I klaga beslutet. I fråga om sådant fråga om sådan besvärstalan överklagande skall beskall bestämmelserna i utsök- stämmelsema i utsökningsbalken ningsbalken om besvär över om överklagande av utmätning i utmätning i allmänhet tillämpas. allmänhet tillämpas. Hovrättens beslut får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det

finns särskilda skäl för en pröv-

ning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft det l januari 1993. Beslut som meddelats av kronofogdemyndighet före ikraftträdande överklagas enligt äldre bestämmelser.

Senaste lydelse 1989:355.

SOU 1991:106 Författningsförslag 177

13. Förslag till Lag om ändring i lagen 1971:289 om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härmed föreskrivs i fråga om lagen 1971:289 allmänna om

förvaltningsdomstolarl

dels att 13 a och 13 b §§ skall upphöra att gälla, dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse, deLs att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 14 a och l8a§§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§2 Kammarrätt prövar Kammarrätt prövar 1. besvär som enligt lag eller mål som överklagas från annan författning anförs hos länsrätten, domstolen, 2. besvär som enligt lag eller mål som underställs domsto- annan författning skall anföras len enligt folkbokföringslagen hos domstolen. 1967:198, mål enligt lagen 1989:479 om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, mm. i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Regeringen förordnar om kammarrätternas domkretsar.

12 Kammarrätt är domför med tre lagfama ledamöter. Fler än fyra lagfama ledamöter får sitta i rätten. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten, är kammarrätt domför med tre lagfama ledamöter och två nämndemän.

Lagen omtryckt 1981:1323.

Senaste lydelse 1989:540. 3Senastelydelse 1990:897.

178 Författningsfárslag SOU 1991:106 g

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant fall sitta i rätten. Kammarrätt år dock domför utan nämndemän vid prövning av besvär över beslut som innebär att målet avgöres vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande, vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att detta prövas i sak. Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare målet. Om domförhet vid behand- Om domförhet vid behandlingen av vissa mål finns bestäm- lingen av vissa mål finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen melser i fastighetstaxeringslagen 1979:1152 och lagen 1990: 1979:1152 och lagen 1990: 886 om granskning och kontroll 886 om granskning och kontroll av filmer och videogram. Be- av filmer och videogram. stämmelser om dongförhet vid behandling av kommunalbesvärs-

mål finns i 13 a

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten domför med en lagfaren domare. Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd som avser endast beredandet av ett mål får vidtas av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller av en annan tjänsteman vid denna.

14 Länsrätt prövar Länsrätt prövar mål enligt skatten taxe- överklaganden som enligt lag rings-, uppbörds-, folkbok- eller annan författning skall förings- och bilregisterförfatt- prövas av domstolen, ningarna samt lagen 1989:479 I den utsträckning som är föreom ersättning för kostnader i skrivet i respektive lag prövar

ärenden och mål om skatt, m.m. länsrätt i andra fall än som avses

i den utsträckning som är före- i första stycket, skrivet i dessa författningar, mål enligt socialtjänstlagen mål enligt socialtjänstlagen 1980:620, 1980:620, lagen I 990.52 med mål enligt lagen 199052 särskilda bestämmelser om vård med särskilda bestämmelser om av unga, lagen 1988:870 om vård av unga,

Senaste lydelse 1991: l 132.

SOU 1991:106 Författningsfâirslag 179

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vård av missbrukare i vissa fall, mål enligt lagen 1988:870 lagen 1988:153 om bistånd åt vård av missbrukare i vissa om asylsökande m.fl. lagen fall, , 1985:568 om särskilda om- mål enligt smittskyddslagen sorger om psykiska utvecklings- 1988:1472, störda m fl. lagen 1985:569 mål enligt lagen 1970:375 , om införande av lagen om utlämning till Danmark, 1985:568 om särskilda om- Finland, Island eller Norge för sorger om psykiskt utvecklings- verkställighet av beslut om vård störda mfl., lagen 1991:1128 eller behandling, om psykiatrisk tvångsvård, lagen mål enligt lagen I 991 :1 128 1991 :1 129 om rättspsykiatrisk om psykiatrisk tvångsvård , vård, smittskyddslag en mål enligt lagen 1991:1129 1988:1472, karantänslagen om rättspsykiatrisk vård, 1989:290, lagen 1970:375 om mål som avses i 6 § första utlämning till Danmark, Finland, stycket lagen 1985:206 om viten Island eller Norge för verk- mål enligt lagen 1980:865 ställighet av beslut om vård eller mot skatteflylct, behandling, körkortslagen 10. mål enligt lagen 1978:880 1977:477 och lagen 1989:14 om betalningssäkringför skatter, om erkännande och verkställighet tullar och avgifter, av utländska vårdnadsavgöran- 11. mål enligt bevissäkringsladen m.m. och om överflyttning gen 1975:1027 för skatte- och av barn, allt i den utsträckning avgiftsprocessen. som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken. mål som avses i 24 § lagen 1984:3 om kärnteknisk verksamhet, mål som avses i 6 § första stycket lagen 1985:206 om viten, mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den utsträckning som är särskilt föreskrivet. Mål som överklagas från riksförsäkringsverket med tillämpning av 20 kap. 11 § lagen 1962: 381 om allmän försäkring prövas av länsrätten i Stockholms län.

180 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsrätten i Östergötlands län

prövar mål enligt luffartslagen 1957:297 i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en Förekommer det vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte- länsrätt flera mål som har nära taxerings- eller uppbördsförfatt- samband med varandra, får ningarna som har nåra samband målen handläggas vid en av med varandra, får målen hand- länsråtterna, om det kan ske utan läggas vid en av länsrätterna om avsevärd olägenhet för någon det kan ske utan avsevärd olå- enskild. Närmare föreskrifter om genhet för någon enskild. Når- överlämnande av mål mellan mare föreskrifter om överläm- lânsråtter meddelas av regenande av mål mellan länsrätter ringen. meddelas av regeringen. Regeringen förordnar om länsrätternas domkretsar.

l4a§

Innefattar ett överklagande även

en fråga som det ankommer på

regeringen att avgöra och finner

länsrätten att frågorna inte bör avgöras varför sig, skall länsrätten med eget utlåtande överlämna målet till regeringens prövning.

18 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam när åtgärd som av ser endast när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av eller sakkunnig som begärts av en annan länsrätt, en annan länsrätt, vid beslut som avser endast 3. vid beslut som avser endsat rättelse av fleräkning, felskriv- rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbi- ning eller annat uppenbart förbiseende, seende,

5Senastelydelse 1991:1132.

DU1991:106 Författningsförslag 181

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller trakzorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bor meddelas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen 1977:477, vid beslut enligt luftfartslagen 1957:297 försättande om

ur kraft av ett certifikat, elev-

tillstånd eller behorighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant beslut bor meddelas, vid annat beslut inte 4. vid annat beslut inte som som innefattar slutligt avgörande innefattar slutligt avgörande av av mål. mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med lagfaren domare vid en ensam beslut som inte innefattar prövning målet i sak. av Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av mål om utdömande av vite mål utdömande vite, om av mål enligt bevissäkrings- 2. mål enligt bevissåkringslagen lagen 1975: 1027 för skatte- och 1975:1027 för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen avgiftsprocessen, enligt lagen 1978:880 om betalningssäkring 1978:880 betalningssäkring om för skatter, tullar och avgifter, för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighets- besiktning enligt fastighetsom taxeringslagen 1979:1152, om taxeringslagen 1979:1152, om handlings undantagande från handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om eller granskning och annan om befrielse från skyldighet att läm- befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp na upplysningar eller Visa upp handling enligt taxeringslagen handling enligt taxeringslagen 1990:324, lagen 1968:430 1990:324, lagen 1968:430 om om mervärdeskatt, lagen 1984:668 mervärdeskatt, lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter uppbörd socialavgifter om av från arbetsgivare eller lagen från arbetsgivare eller lagen 1984:151 om punktskatter och 1984:151 punktskatter och om

182 Författningsfbrslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prisregleringsavgifter samt om prisregleringsavgifter samt om befrielse från skyldighet att läm- befrielse från skyldighet att lämkontrolluppgift enligt lagen na kontrolluppgift enligt lagen na 1990:325 om självdeklaration 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, och kontrolluppgifter, 3. mål om omedelbart omhän- 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen dertagande enligt 6 § lagen l990:52 med särskilda bestäm- 1990:52 med särskilda bemelser om vård av unga, mål om stämmelser om vård av unga, tillfälligt flyttningsförbud enligt mål om tillfälligt flyttningsförbud 27 § samma lag, mål om ome- enligt 27 § samma lag, mål om delbart omhändertagande enligt omedelbart omhändertagande 13 § lagen 1988:870 om vård enligt 13 § lagen 1988:870 om av missbrukare i vissa fall, mål vård av missbrukare i vissa fall, om tillfälligt omhändertagande mål om tillfälligt omhändertaganenligt 37 § smittskyddslagen de enligt 37 § smittskyddslagen 1988:1472, mål enligt 33 § 1988:1472, mål enligt 33 § lagen 1991 1 128 om psykiatrisk lagen 1991 : 1 128 om psykiatrisk : tvångsvård samt mål enligt 18 § tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt de första stycket 2--4 såvitt avser de avser fall då vården inte har förenats fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningspröv- med särskild utskrivningsprövning eller 5 § lagen 1991:1129 ning eller 5 § lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård, om rättspsykiatrisk vård, 4. mål om anstånd med att 4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter betala skatt eller socialavgifter enligt uppbörds- eller skatte- enligt uppbörds- eller skatteförfattningarna och annat mål författningarna och annat mål enligt uppbörds- och folkbok- enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med föringsfattningamamedundantag undantag av mål om arbets- av mål om arbetsgivares angivares ansvarighet för arbets- svarighet för arbetstagares skatt tagares skatt och mål enligt lagen och mål enligt lagen 1984:668 1984:668 om uppbörd uppbörd socialavgifter av om av socialavgifter från arbetsgivare, från arbetsgivare, 5. mål om uppdelning taxe- mål uppdelning taxeav om av ringsvärde enligt 20 kap. 15 § ringsvärde enligt 20 kap. 15 §

fastighetstaxeringslagen fastighetstaxeringslagen

1979:1152, 1979:1152, mål som avser ändring av mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 taxerad inkomst med högst 5 OOC kr kr:

SOU 1991:106 F örfattningyörslag 183

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

7. mål enligt skatte- och taxe- 7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningama i vilket ringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening, parternas samstämmiga mening, 8. mål om rättshjâlp genom 8. mål rättshjälp om genom offentligt biträde i ett ärende hos offentligt biträde i ett ärende hos

en annan myndighet, en annan myndighet,

9. mål enligt körkortslagen mål angående utlämnande av 1977:477, om beslutet innebär allmän handling, att något körkortsingripande inte 10. mål i vilket saken är uppenskall ske eller att varning med- bar. delas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas, 10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis skall återkallas, ll. mål i vilket saken är uppenbar.

18 a § Har en lagfaren domare i länsrätt hållit ett sammanträde i ett mål i ett förberedande syfte, får han i nära anslutning till sammanträdet ensam avgöra målet, om han anser att det är tillräckligt att en domare sitter i domstolen och parterna samtycker till detta.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993.

184 Författningsfåirslag SOU 1991:106

14. Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen 1972:429

Härigenom föreskrivs att 9 § rättshjälpslagen 1972:429 skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

9 Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Såsom kostnad för rättshjälpen Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad anses den rättssökandes kostnad för för biträde som varit behövligt biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssä- för tillvaratagande av den rättssökandes rätt, kandes rätt, 2. bevisning vid allmän dom- bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, mark- stol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdom- nadsdomstolen. eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning stolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning under sådan domstols prövning eller som skall prövas skilje- eller skall prövas skilav som av män, jemän, 3. utredning i angelägenhet bevisning vid förvaltningssom skall prövas av förvaltnings- domstol samt utredning i angedomstol eller förvaltningsmyn- lägenhet skall prövas som av dighet om utredningen är skäli- förvaltningsdomstol eller förvaltgen påkallad för tillvaratagande ningsmyndighet utredningen om av den rättssökandes rätt och är skäligen påkallad för tillvakan erhållas genom myndigheten, ratagande den rättssökandes av 4. resa och uppehälle för den rätt och kan erhållas genom rättssökande eller hans ställföre- myndigheten, trädare och för vårdare eller 4. och uppehälle för den resa annan, som måste anlitas i sam- råttssökande eller hans ställföreband med inställelse inför dom- trädare och för vårdare eller stol eller annan myndighet, om måste anlitas i annan, som sampersonlig inställelse ålagts, eller band med inställelse inför dom

Senaste lydelse 1988:213.

iOU 1991:00 Författningsförslag 185

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

i samband med inställelse för stol eller annan myndighet, om sådan blodundersökning eller personlig inställelse ålagts, eller annan undersökning rörande i samband med inställelse för ärftliga egenskaper som avses i sådan blodundersökning eller lagen 1958:642 om blodunder- annan undersökning rörande sökning m.m. vid utredning av ärftliga egenskaper som avses i faderskapellerläkarundersökning lagen 1958:642 om blodunderenligt 21 kap. 11 § föräldrabal- sökning m.m. vid utredning av ken, faderskapellerläkarundersökning 5. ansökningsavgift enligt för- enligt 21 kap. ll § föräldrabalordningen 1987:452 om av- ken, gifter vid de allmänna domsto- 5. ansökningsavgift enligt förlarna samt särskild avgift som ordningen 1987:452 om avskall betalas enligt förordningen gifter vid de allmänna domstolar- 1981:1185 om utsökningsav- na samt särskild avgift som skall gifter, betalas enligt förordningen 1- 6. vad som av allmänna medel 981:1185 om utsökningsavutgått i ersättning enligt 4 eller gifter, 5 § lagen 1958:642 om blodun- 6. vad allmänna medel som av dersökning m.m. vid utredning utgått i ersättning enligt 4 eller 5 av faderskap eller enligt före- § lagen 1958:642 blodunom skrift i rättegångsbalken eller 3 § dersökning m.m. vid utredning första stycket nämnda lag för faderskap eller enligt föreav bevisning som rätten självmant skrift i rättegångsbalken eller 3 § föranstaltat om, första stycket nämnda lag för 7. bodelningsförrättare som har bevisning som rätten självmant förordnats av domstol att verk- föranstaltat om, ställa bodelning med anledning 7. bodelningsförrättare har som av äktenskapsskillnad eller att förordnats av domstol att verkverkställa sådan bodelning mellan ställa bodelning med anledning sambor som förrättas av annan av äktenskapsskillnad eller att anledning än att den ena sambon verkställa sådan bodelning mellan har avlidit, sambor som förrättas av annan 8. medling enligt 42 kap. 17 § anledning än att den sambon ena rättegångsbalken. har avlidit, 8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

186 Författningwrslag SOU 1991:106

15. Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen 1973:349

Härmed föreskrivs att 8 kap. 25 § studiestödslagen 1973:3491

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

8 kap. 25 Centrala studiestödsnämndens Centrala studiestödsnämndens beslut i ärenden om återbetalning beslut i ärenden om återbetalning studielån får överklagas hos av studielån får överklagas hos av kammarrätt. länsrätt. Nämndens beslut skall dock gälla omedelbart, om nämnden inte bestämmer något annat.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Beslut som meddelats centrala studiestödsnämnden före ikraftträdandet överklagas enligt av äldre bestämmelser.

lLagen omtryckt 1987:303. 2Senaste lydelse 1988:877.

SOU 1991:106 F örfattningsförslag 187

16. Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen 1973:1176

Härmed föreskrivs att 42 och 43 §§ vapenlagen 1973: 1 176 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 § En polismyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut enligt 18, Länsstyrelsens beslut enligt 18, 29, 30 eller 31 § eller i fråga om 29, 30 och 31 § eller i fråga om inlösen av skjutvapen eller inlösen av skjutvapen eller ammunition får överklagas hos ammunition för överklagas hos kammarrätten genom besvär. länsrätten. Länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får inte överklagas.

43§ Polismyndighets, länsstyrelses Polismyndighets, länsstyrelses och kammarrätts beslut enligt och domstols beslut enligt denna denna lag skall gälla omedelbart, lag skall gälla omdelbart, om inte om inte annat förordnas. Polis- annat förordnas. Polismyndighets myndighets beslut om återkallelse beslut återkallelse handelsom av av handelstillstånd skall dock tillstånd skall dock gälla omedelgälla omedelbart endast i fall då bart endast i fall då så har förså har förordnats i beslutet. ordnats i beslutet. Sådant förord- Sådant förordnande får meddelas nande får meddelas det finns om om det finns särskilda skäl. särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut meddelats som av länsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

lLagen omtryckt 1991:1181.

188 Författningsförslag SOU 1991:106

17. Förslag till Lag om ändring i lagen 1974:202 om beräkning av

strafftid m. m.

Härmed föreskrivs att 29 § lagen 1974:202 om beräkning av strafftid m.m. skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

29 § Talan mot kriminalvårdsstyrel- Kriminalvårdsstyrelsens beslut sens beslut enligt denna lag föres enligt denna lag överklagas hos hos kammarrätten genom besvär. länsrätten. Mot kammarrättens beslut i fråga som avses i 12 § får talan inte föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut som meddelats av kriminalvârdsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

magen omtryckt 1990: 1010.

SOU 1991:106 Författningsförslag 189

18. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1974:203 om kriminalvård

i anstalt

Härigenom föreskrivs beträffande lagen 1974:203 kriminalvård om i anstalt dels att 55 och 56 §§ skall upphöra att gälla, dels att 43, 54, 57, 58, 59, 60 och 61 §§ skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

43§ Intagen skall inställas vid dom- Intagen skall inställas vid domstol eller vid nämnd som avses i stol eller vid kriminalvårdsnärrzn- 3 7 kap. brottsbalken domsto- den domstolen eller nämnden om om len eller nämnden begär det. begår det. Begär annan myn- Begär annan myndighet att in- dighet att intagen skall inställas tagen skall inställas inför denna, inför denna, prövar kriminalprövar kriminalvårdsstyrelsen vårdsstyrelsen det skall ske. om om det skall ske. I anslutning till I anslutning till inställelse varom inställelse varom är fråga får är fråga får intagen tillfälligt nu nu intagen tillfälligt placeras i all- placeras i allmänt häkte, det om mänt häkte, om det behövs av behövs säkerhetsskäl. av säkerhetsskäl. Tiden för inställelse som avses i första stycket inräknas i verkstållighetstiden. Åtalas intagen, skall han på begäran erhålla den lättnad i verkställig-

heten som erfordras för utförande hans talan i målet. av

54 Frågor som avses i 33 § prö- Frågor i 33 § prösom avses vas av kriminalvårdsnämnden. kriminalvårdsnämnden. vas av Detsamma gäller frågor Detsamma gäller frågor som av- som ses i 34 om den intagne har i 34 den intagne har avses om dömts till fängelse i minst två år. dömts till ñngelse i minst två år.

lLagen

omtryckt 1990:1001. Senastelydelse av 55 och 56 §§ 1981:213.

Senaste lydelse 1983:243.

190 Författningwrslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Övriga frågor enligt 34 § prövas

av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstal ten hör.

Övervakningsnämnds beslut

enligt denna lag länder till efterrättelse omedelbart, om annorlunda förordnas. Mot kriminalvårdsnämndens beslut enligt denna lag får talan föras.

58§ Beslut enligt denna lag i annat Beslut enligt denna lag i annat fall än som avses i 54 56 §§ fall än som avses i 54 § med- meddelas kriminalvårdsstyrel- delas av kriminalvárdsstyrelsen. av sen. Beslut i frågor på vilka första stycket är tillämpligt gäller omedelbart, om inte något annat förordnas.

59 § Kriminalvårdsstyrelsens beslut Kriminalvårdsstyrelsens beslut i i särskilt fall enligt denna lag får särskilt fall enligt denna lag får överklagas hos kantmarrätt. Be- överklagas hos länsrätt. Beslut i slut i fråga vistelse utom fråga om vistelse utom anstalt för om anstalt för en intagen beträffande en intagen beträffande vilken vilken regeringen har meddelat regeringen har meddelat förordnande enligt 31 § över- förordnande enligt 31 § överklagas dock hos regeringen. Det- klagas dock hos regeringen. gäller andra beslut av Detsamma gäller andra beslut av samma styrelsen enligt denna lag än som styrelsen enligt denna lag än som nu har angetts. nu har angetts.

60§ Regeringen eller den myndig- Regeringen eller den myndighet het regeringen bestämmer som regeringen bestämmer kan som

3Senaste lydelse 1981:213.

4Senaste lydelse 1988:622.

SOU 1991:106 Författningvörslag 191

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan föreskriva om överflyttning föreskriva överflyttning till om till någon annan kriminalvårds- någon kriminalvårdsmynannan myndighet än kriminalvårdssty- dighet än kriminalvårdsstyrelsen relsen eller till tjänstemän inom eller till tjänstemän inom krikriminalvården av övervaknings- minalvården kriminalvårdsstyav nämnds befogenhet enligt 54 och relsens befogenhet enligt denna 55 §§ samt av kriminalvårds- lag i andra fall än i som avses styrelsens befogenhet enligt 20 § andra stycket 20 samt a denna lag i andra fall än som avses i 20 § andra stycket samt 20 a

61§ Kriminalvårdsstyrelsen kan Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra beslut i andra frågor än ändra beslut i andra frågor än som avses i 54 56 §§ efter i 54 § efter be- - som som avses som bemyndigande enligt 60 § har myndigande enligt 60 § har medmeddelats av en annan kriminal- delats kriminalvårdsav en annan vårdsmyndighet. Den som be- myndighet. Den beslutet som slutet angår får påkalla styrelsens angår får påkalla styrelsens prövprövning av ett sådant beslut, ning ett sådant beslut, det om av om det har gått honom emot. har gått honom emot. Har till följd av en föreskrift enligt 60 § någon kriminalannan vårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen meddelat beslut enligt 47 § andra stycket 2 disciplinär åtgärd, skall beslutet omedelbart om anmälas för kriminalvårdsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut meddelats som av övervakningsnämnd före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

192 Författningyörslag SOU 1991:106

19. Förslag till Lag om ändring i bevissäkringslagen 1975:1027

för skatte- och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs att 15 och 23 §§ bevissäkringslagen 1975: 1027 för skatte- och avgiftsprocessen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 Länsrätt beslutar på skriftlig Länsrätt beslutar på skriftlig framställning granskningsle- framställning av granskningsleav dare eftersökning dare om eftersökning som avses om som avses i 6 § andra stycket. i 6 § andra stycket. Domstolen får pröva målet utan att den som målet avser har hörts. Granskningsledare beslutar om säkringsåtgärd i annat fall än som i första stycket samt om hävande av säkringsåtgärd. avses Har särskilt förordnad granskningsledare fattat beslut enligt andra stycket, skall han snarast möjligt anmäla detta till den som har att övervaka granskningen. Denne prövar omedelbart om beslutet skall bestå. Sådan prövning får ske utan att den som ärendet avser har hörts.

23 § skriftligt och lämnas senast vid Beslut om säkringsåtgärd upprättas förrättning för verkställighet mot bevis till den granskade eller annan, hos vilken verkställighet sker. Beslutet skall innehålla upplysning om vad den har att iakttaga som vill påkalla prövning av det. Kan beslutet överlämnas vid förrättningen, skall det delgivas granskningsledarens försorg. genom Genom åtgärd i Genom åtgärd som anges i som anges första eller andra stycket fullgö- första eller andra stycket fullsåvitt angår enskild part, vad görs, såvitt angår enskild part, res, i 31 § första stycket förvaltnings- det sägs i 31 § första stycsom processlagen 1971:291 före- ket domstolsfödarandelagen skrives att domstols beslut 1993:000 om att domstols beom skall tillställas Bevis slut skall tillställas part. Bevis part. om

Senaste lydelse 1979: 184.

SOU 1991:00 Förfanningsfâirslag 193

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådan åtgärd skall tillställas om sådan åtgärd skall tillställas domstolen. domstolen.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i mål handläggs enligt som förvaltningsprocesslagen 1971 :29l.

194 Författningsförslag SOU 1991:106

20. till

Förslag Lag om ändring i aktiebolagslagen 1975:1385

Härigenom föreskrivs i fråga aktiebolagslagen 1975 :13851 om dels att 13 kap. 6 och 7 §§, rubriken närmast före 13 kap. 5 § samt rubriken till 18 kap. skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 13 kap. 4 a och 5 a §§ samt 18 kap. 8 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 4§ Rätten förordnar att bolaget Rätten förordnar att bolaget skall träda i likvidation, om skall träda i likvidation, om likvidationsskyldighet före- likvidationsskyldighet föreligger ligger enligt bolagsordningen, enligt bolagsordningen. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman icke inom föreskri-

ven tid fattat beslut om likvida-

tion enligt 19 bolaget registret

saknarrtill

anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör som skall

finnas enligt denna lag, bola-

get har enligt 11 kap. 3 § sänt in årsredovisning för något av de senaste två räkenskapsåren, eller förhållandet mellan antalet

bundna och antalet fria aktier

strider mot förbehåll enligt 17 kap. 1 § och bolaget efterkommit registreringsmyndighetens föreläggande enligt 17 kap. 5 eller 6 Beslut om likvidation meddelas dock ej, om det styrkes att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning i tingsrätten.

lLagen omtrycket 1982:379.

SOU l99l:l06 Författningsfêirslag 195

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Fråga om likvidation enligt Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan första stycket prövas på anmälan av registreringsmyndigheten eller av registreringsmyndigheten eller på ansökan av styrelsen, styrelse- på ansökan styrelsen, styrelseav ledamot, verkställande direktör ledamot, verkställande direktör

eller aktieägare. Ifall som avses eller aktieägare.

i nämnda stycke 2 4 prövas frågan på ansökan även av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon

finnes som kan företräda bolaget.

4 a § Registreringsrnyndigheten förordnar att bolaget skall träda i likvidation, om bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman icke inom föreskri-

ven tid fattat beslut om likvida-

tion enligt 19 bolaget saknar till registret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör som skall

finnas enligt denna lag, bola-

get har enligt 11 kap. 3 § sänt in årsredovisning för något av de senaste två räkenskapsåren, eller förhållandet mellan antalet

bundna och antalet fria aktier

strider mot förbehåll enligt 17 kap. 1 § och bolaget efterkommit registreringsmyndighetens föreläggande enligt 17 kap. 5 eller 6 Beslut om likvidation meddelas dock ej, om det styrkes att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten. Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av regist-

196 Författningsjörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

reringsmyndigheten självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara

beroende av att någon finnes som

kan företräda bolaget

Förfarandet hos rätten Förfarandet hos rätten och registreringsmyndigheten

5 a § I ärende enligt 4 a § skall registreringsmyndigheten förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inkomma med skriftligt yttrande till myndigheten

inom viss tid, efter vilken fråga

om skyldighet för bolaget att träda i likvidation skall prövas. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15 17 §§ delgiv- ningslagen 1970:428. Föreläggande: skall kungöras genom registreringsmyndighetens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före utgången av den utsatta tiden.

6§ Har sökanden fått vidkännas Har sökanden fått vidkännas kostnader för delgivning eller kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner kungörelse samt för expeditioner i ärende enligt 2 eller 4 skall i ärende enligt 4 eller 4 a gottgörelse härför utgå av bola- skall gottgörelse härför utgå av gets medel, om bolaget förpliktas bolagets medel, om bolaget träda i likvidation eller rätten förpliktas träda i likvidation eller

eljest finner det skäligt. När rätten eller, i fall som avses i 4

anmälan gjorts av registrerings- a registreringsmyndigheten myndigheten, skall dessa kostna- eljest finner det skäligt. I ärende

SOU 1991:106 Författningwrslag 197

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

der ersättas av bolaget eller, om som tagits registreringsupp av bolaget saknar tillgångar, myndigheten självmant skall av statsverket. dessa kostnader ersättas bolaav get eller, om bolaget saknar tillgångar, av statsverket.

7§2 När bolagsstämman har fattat När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation skall detta beslut likvidation skall detta om genom stämmans försorg genast genom stämmans försorg genast anmälas till rätten och denna anmälas till rätten och denna skall därefter utan dröjsmål utse skall därefter utan dröjsmål utse en eller flera likvidatorer. Dom- en eller flera likvidatorer. När en stol som fattar beslut att bolaget domstol eller registreringsntynskall träda i likvidation skall digheten fattar beslut att bolaget samtidigt utse en eller flera skall träda i likvidation skall likvidatorer. Likvidator träder i domstolen eller myndigheten styrelsens och verkställande samtidigt utse eller flera en direktörs ställe och har i uppgift likvidatorer. Likvidator träder i att genomföra likvidationen. styrelsens och verkställande direktörs ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen. Saknar aktiebolag, som trätt i likvidation, till registret anmäld behörig likvidtaor, skall rätten förordna eller flera likvidatorer en efter anmälan registreringsmyndigheten eller ansökan aktieav av ägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende att någon av finnes som kan företräda bolaget. Likvidatorerna skall genast för registrering anmäla beslut om likvidation och förordnande likvidator. av Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter äger motsvarande tillämpning på likvidator, i den mån annat följer av detta kapitel. Uppdrag att vara revisor upphör icke att bolaget träder i genom likvidation. Bestämmelserna i 10 kap. äger tillämpning under likvidation. Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjes.

2Senastelydelse 1983:453.

198 Fötfattningjörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. Registrering 18 kap. Registrering, överm.m. klagande m.m.

8 § Beslut av registreringsmyndigheten i ärende enligt 13 kap. 4 a § får överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse

har eller senast har haft sitt säte

eller, om styrelsens säte inte varit bestämt eller bolaget aldrig

har haft någon styrelse, den ort

där förvaltningen förs. Beträffande överklaganden enligt denna paragraf gäller lagen 1993:000 om förfarandet i mål i förvaltningsdomstol och i vissa mål i allmän domstol domstolsförfarandelagen.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Frågor som enligt 13 kap. 4 § i dess hittillsvarande lydelse anhängiggjorts vid tingsrätt före ikraftträdandet handläggs enligt äldre bestämmelser.

:OU 1991:106 Författningsförslag 199

21. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1976:206 om

felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen 1976:206 felparkeringsom avgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a Talan mot tingsrättens beslut förs genom besvär i hovrätten. Talan får inte prövas av hovrätten inte hovrätten meddelat parten om prövningstillstånd. Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut rör någon som annan än en part, beslut varigenom tingsrätten ogillat jäv mot en domare, beslut angående utdömande förelagt vite eller av om ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom anmälan beav stridande avvisats. I fråga meddelade prövningstillstånd skall 54 om kap. 11 § tredje stycket rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar. Prövningstillstånd får meddelas endast om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt, 2. det finns anledning till ändring i det slut vartill tingsrätten kommit eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva talan. Kan talan mot tingsrättens beslut prövas hovrätten endast av om denna meddelat prövningstillstånd, skall tingsrätten i samband med underrättelse om vad som gäller i fråga om fullföljd talan upplysa av parterna om detta och därvid också ange innehållet i närmast föregående stycke. Hovrättens beslut får inte över- Hovrättens beslut får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta klagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det att beslutet överklagas, det är om

finns särskilda skäl för pröv- vikt för ledning rätts-

en av av ning om tillstånd skall ges enligt tillämpningen att talan prövas av 54 kap. 10 § första stycket I högsta domstolen. rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993.

xSenastelydelse 1989:358.

200 Författningsförslag SOU 1991: 106

22. Förslag till Lag om ändring i lagen 1976:371 om behandlingen

häktade och anhållna m.fl.

av

Härmed föreskrivs att 16 b lagen 1976:371 om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 b § Kriminalvårdsstyrelsens beslut Kriminalvårdsstyrelsens beslut i i särskilda fall enligt denna lag särskilda fall enligt denna lag överklagas hos kammarrätten överklagas hos länsrätten. Andra genom besvär. Andra beslut av beslut av styrelsen enligt denna styrelsen enligt denna lag över- lag överklagas hos regeringen. klagas hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Beslut som meddelats av kriminalvârdsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

lsenaste lydelse 1981:1301.

bon 1991:106 Författninggörslag 201

23.

Förslag till Lag om ändring i körkortslagen 1977:477

Härmed föreskrivs i fråga körkortslagen 1977:477 om dels att 39, 41, 42, 43, 44, 46, 47, 48 och 49 §§ skall ha följande lydelse, dels att 40 och 47 a §§ skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 § Länsstyrelsen prövar frågor om meddelande av körkortstillstånd och utfärdande av traktorkort. Länsstyrelsen prövar också Länsstyrelsen prövar vidare andra frågor om körkort. Dessa frågor återkallelse körom av framgår av föreskrifter som rege- kort, körkortstillstánd och trakringen beslutar. torkart, om nedsättning av spärr-

tid efter återkallelse och om

vägran att godkänna ett utländsk körkort. Länsstyrelsen prövar också andra frågor om körkort. Dessa framgår av föreskrifter som regeringen beslutar. Om länsstyrelsen finner anledning anta att någon inte bör ha körkort eller traktorkort på grund av sina nykterhetsförhållanden, får länsstyrelsen höra socialnämnden, om nämndens yttrande har betydelse för ärendets avgörande.

4l§ Mål som avses i 40 § anhängigörs i länsrätten genom ansökan. Om ett körkort eller ett trak- Om ett körkort eller traktorkort torkort år omhändertaget enligt är omhändertaget enligt 23 23 skall länsrätten utan dröjs- skall länsstyrelsen utan dröjsmål mål pröva om körkortet eller pröva om körkortet eller traktraktorkoxtet skall återkallas tills torkortet skall återkallas tills vividare eller återställas. dare eller återställas.

Lagen omtryckt 1980:977.

202 Författningsjörslag SOU 1991:l06

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42§ I mål enligt denna lag får I ärenden enligt denna lag får rätten förelägga den enskilda länsstyrelsen förelägga den enparten att ge in läkarintyg eller skilda parten att ge in läkarintyg bevis om godkänt förarprov. eller bevis om godkänt förar- Rätten får också, under de förut- prov. sättningar som anges i 39 § tredje stycket, höra socialnämnden.

43§ Beslutar rätten om återkallelse, Beslutat länsstyrelsen om åter-

får rätten samtidigt förordna att kallelse, får länsstyreLsen sam-

ett godkänt förarprov skall av- tidigt förordna att ett godkänt läggas innan körkort eller trak- förarprov skall avläggas innan torkort lämnas ut. Om det be- körkort eller traktorkort lämnas gärs, skall rätten också pröva ut. Om det begärs, skall länsfrågan ett sådant medgivande styrelsen också pröva frågan om om som avses i 2 § tredje stycket. ett sådant medgivande som avses i 2 § tredje stycket.

44§ Om rätten i ett mål om åter- Om länsstyrelsen i ett ärende kallelse av körkort, körkortstill- om återkallelse av körkort, körstånd eller traktorkort beslutar att kortstillstånd eller traktorkort återkallelse inte skall ske, får beslutar att återkallelse inte skall rätten meddela särskilda villkor ske, får länsstyrelsen meddela för körkortet eller traktorkortet särskilda villkor för körkortet eller besluta förnyad eller traktorkortet eller besluta att att en personutredning skall göras vid en en förnyad personutredning skall senare tidpunkt. Gäller målet göras vid en senare tidpunkt. återkallelse av ett körkortstill- Gäller ärendet återkallelse av ett stånd, får rätten förlänga giltig- körkortstillstånd, får länsstyrelhetstiden för tillståndet. sen förlänga giltighetstiden för tillståndet.

46§ Ett föreläggande som avses i Ett föreläggande som avses i 42 § får överklagas endast i 42 § får överklagas endast i samsamband med talan mot det beslut band med talan mot det beslut varigenom målet avgörs. varigenom ärendet avgörs. En fråga förlängning av giltighetstiden för ett körkortstillstånd om får inte överklagas.

SOU 1991:106 Författningwrslag 203

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47§ Det allmännas talan i sådana Länsstyrelsens beslut enligt mål som avses i 40 §förs denna lag får överklagas till av allmänt ombud. Det allmänna länsrätten. ombudet har samma befogenheter som rätten har enligt denna lag. Det allmänna ombudet får föra talan även till den enskilda partens förmån.

48 Regeringen eller den myndighet Om den enskilde överklagar ett som regeringen bestämmer för- beslut, förs det allmännas talan i

ordnar för varje län en eller flera länsrätten, kammarrätten och

personer att vara allmänt ombud regeringsrätten länsstyrelsen. av och ersättare för dem.

49 Besvär av det allmänna Om länsrättens och kammarombudet skall anföras inom tre rättens beslut överklagas länsav veckor från den dag då det över- styrelsen, ,skall överklagandet ha klagade beslutet meddelades. kommit in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Mål som har anhängiggjorts i länsrätten före ikraftträdandet prövas enligt äldre bestämmelser.

2Senaste lydelse 1986:373. 3Senaste lydelse 1985:431.

204 Författningsförslag SOU 1991:106

24. Förslag till Lag om ändring i passlagen 1978:302

Härigenom föreskrivs att 21, 24, 28 och 29 §§ passlagen 1978:302 skall ha följande lydelse.

21 Fråga passtillstånd enligt Fråga om passtillstånd enligt om 19 § prövas, sökanden är in- 19 § prövas, om sökanden är inom tagen i kriminalvårdsanstalt, av tagen i kriminalvårdsanstalt, av styresmannen för anstalten och i styresmannen för anstalten och i annat fall den frivårdsmyndig- annat fall av den frivårdsmyndigav het har överinseende över het som har överinseende över som övervakningen. Styresmannen övervakningen. Styresmannen eller frivårdsmyndigheten får eller frivårdsmyndigheten får hänskjuta ärendet till över- hänskjuta ärendet till kriminalvakningsnämnden för avgörande. vårdsstyrelsen för avgörande. Ärendet skall alltid hänskjutas, Ärendet skall alltid hänskjutas, styresmannen eller frivårds- om styresmannen eller frivårdsom myndigheten finner att tillstånd myndigheten finner att tillstånd bör meddelas. bör meddelas. Passtillstånd skall vägras, om det skäligen kan antagas att den dömde skulle ägna sig brottslig verksamhet i samband med en utlandsresa, att han att resa utomlands skulle söka undandra genom sig verkställighet den ådömda påföljden eller att resan annars av skulle motverka hans anpassning i samhället.

24 Undergår passinnehavare kri- Undergår passinnehavare krimiminalvård i 19 § och nalvård anges i 19 § och som anges som föreligger sådant fall att passtill- föreligger sådant fall att passtillstånd skulle ha vägrats enligt 21 stånd skulle ha vägrats enligt 21 § andra stycket, kan över- § andra stycket, kan kriminalvakningsnämnden besluta att várdsstyrelsen begära hos passframställning skall göras hos myndighet att passet skall återpassmyndighet att passet skall kallas. om återkallas. Bereds passinnehavare sjukvård som anges i 20 § och är det med

Senaste lydelse 1990; 1015. zSenaste lydelse 1990:604.

SOU 1991:106 Författningsförslag 205

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hänsyn till ändamålet med vården olämpligt att han har pass, kan chefsöverläkare eller nämnd, som enligt 22 § första stycket har att pröva fråga om passtillstánd för honom, besluta att framställning skall göras hos passmyndighet om att passet skall återkallas.

28 Mot beslut av över- Beslutavkriminalvârdsstyrelsen vakningsnämnd enligt denna lag enligt denna lag får överklagas förs talan genom besvär hos hos länsrätten i det län där den kriminalvårdsnämnden eller den frivárdsmyndighet eller den anhovrätt hos vilken klaganden stalt som sägs i 21 § finns. skulle ha kunna anföra besvär över beslut som avses i 37 kap. 8 § brottsbalken. En chefsöverläkares beslut om anmälan enligt 20 § 1 får inte överklagas. Andra beslut av en chefsöverläkare enligt denna lag får överklagas hos utskrivningsnämnden. Utskrivningsnämndens beslut får överklagas hos psykiatriska nämnden. När ett beslut överklagas hos utskrivningsnämnden eller psykiatriska nämnden, skall skrivelsen med överklagandet tillställas den nämnd som skall pröva överklagandet. Skrivelsen skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen kommit in för sent, skall nämnden avvisa den. Skrivelsen skall dock inte avvisas, om förseningen beror på att den myndighet som har meddelat beslutet har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Inte heller skall skrivelsen avvisas, om den har kommit in till den myndigheten innan tiden för att överklaga har gått ut.

29 Mot beslut enligt denna lag av Beslut enligt denna lag av kriminalvårdsnämnden, hovrätt psykiatriska nämnden får inte eller psykiatriska nämnden får överklagas. talan föras.

3senasze 1990:604. lydelse Senaste lydelse 1981:221.

206 Författningsrförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut som meddelats övervakningsnåmnd före ikraftträdandet överklagas enligt äldre av bestämmelser.

SOU 1991:106 Författningsförslag 207

25. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1978:801 om

internationellt samarbete rörande kriminalvård i

frihet

Härigenom föreskrivs att 11, 12, 14, 24 och 26 §§ lagen 1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

1l§ Föreskrift om prövotid för den Föreskrift prövotid för den om dömde och om hans åligganden dömde och hans åligganden om under denna tid, som följer av under denna tid, följer som av domen eller av särskilt beslut domen eller särskilt beslut av som under prövotiden har med- under prövotiden har medsom delats i den främmande staten, delats i den främmande staten, gäller här i landet, om motsva- gäller här i landet, motsvaom rande föreskrift skulle ha kunnat rande föreskrift skulle ha kunnat meddelas eller eljest skulle ha meddelas eller eljest skulle ha kunnat gälla enligt svensk lag. I kunnat gälla enligt svensk lag. I den mån så är fallet, skall den mån så är fallet, skall föreskriften jämkas över- föreskriften jämkas frivårdsav av vakningsnämnden. Sådan jämk- myndigheten. Sådan jämkning får ning får dock innebära att dock innebära att föreskriften föreskriften skärps. skärps.

12§ I den mån annat följer av I den mån annat följer av domen eller särskilt beslut som domen eller särskilt beslut som har meddelats i den främmande har meddelats i den främmande staten, skall den dömde under staten, skall den dömde under prövotiden stå under övervak- prövotiden stå under övervakning. Bedöms övervakning ning. Bedöms övervakning längre vara erforderlig, skall längre erforderlig, skall vara förordnas om dess upphörande. förordnas dess upphörande. om Så länge prövotiden varar, får Så länge prövotiden får varar, den dömde, när det finns skäl till den dömde, när det finns skäl till det, ånyo ställas under övervak- det, ånyo ställas under övervakning. Beslut som nu avses med- ning. Beslut som nu avses meddelas av övervakningsnämnden. delas frivårdsrrzyndigheten. av

208 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Meddelas i den främmande staten beslut som innebär att kriminalvården i frihet skall upphöra, äger beslutet giltighet här.

14 Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde har förhållit sig under prövotiden, skall kriminalvårdsstyrelsen lämna upplysning härom på grundval av uppgifter som styrelsen infordrar från frivårdsmyndigheten. Begär den dömde nytt brott och döms han under prövotiden av svensk domstol för brottet till påföljd som avses i 2 § första stycket lagen 1963:197 allmänt kriminalregister, skall kriminalvårdsom styrelsen sörja för att den främmande staten underrättas om domen. Har den dömde i annat fall än Har den dömde i annat fall än i andra stycket allvar- som avses i andra stycket allvarsom avses ligt åsidosatt sina åligganden och ligt åsidosatt sina åligganden och finner övervakningsnämnden på finner fiivårdsmyndigheten på grund härav påkallat att åtgärd i grund härav påkallat att åtgärd i fråga den ådömda påföljden fråga om den ådömda påföljden om beslutas av myndighet i den beslutas av myndighet i den främmande staten, skall nämnden främmande staten, skall myngöra anmälan härom till krimi- digheten göra anmälan härom till nalvårdsstyrelsen. Styrelsen skall kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsen sörja för att den främmande skall sörja för att den främmande staten underrättas om sådan staten underrättas om sådan anmälan. anmälan.

24 Beslutas i den främmande staten ändrade föreskrifter om vad den dömde har att iaktta under prövotiden eller tiden för vård utom anstalt, har beslutet giltighet här i den mån motsvarande beslut skulle ha kunnat meddelas enligt svensk lag och beslutet innebär skärpning för den dömde i förhållande till vad som har bestämts här i landet. Sedan kriminalvården över- Sedan kriminalvården överflyttats, får åtgärd i fråga den flyttats, får åtgärd i fråga om den om ådömda påföljden beslutas här i ådömda påföljden beslutas här i landet endast den dömde landet endast om den dömde om övertygas annat brott eller övertygas om annat brott eller om

1Senaste lydelse 1990:1016. 2Senaste lydelse 1990:1016.

SOU 1991:106 Författningsförslag 209

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

behörig myndighet i den främ- behörig myndighet i den främmande staten hit hänskjuter ären- mande staten hit hänskjuter ärende om sådan åtgärd. Hänskjutet de sådan åtgärd. Hänskjutet om ärende upptas av den över- ärende upptas den frivårdsav vakningsnämnd inom vars verk- myndighet under ledning vars samhetsområde kriminalvården kriminalvården bedrevs vid tiden bedrevs vid tiden för överflytt- för överflyttningen. ningen. Upphör den dömde att ha hemvist i den främmande staten, kan kriminalvårdsstyrelsen förordna att verkställigheten i den staten längre skall äga rum. Görs i anslutning därtill framställning om verkställighet av domen i främmande stat, skall styrelsen annan förordna att verkställigheten skall återupptas här i landet den av frivårdsmyndighet sist handhade övervakningen. som

26 Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut i fråga i 10 som avses 21 § första stycket, 24 § tredje stycket eller 25 § andra stycket föres hos regeringen besvär. Mot annat beslut kriminalvårdsgenom av styrelsen enligt denna lag får talan föras. Om den dömde, i fall då be- Om den dömde, i fall då begränsad verkställighet har anord- gränsad verkställighet har anordnats här i landet, är nöjd med nats här i landet, är nöjd med övervakningsnärrmds beslut frivárdsntyndighets beslut om om prövotid,övervakning,föreskrift, övervakare och biträde vid övervarning eller anmälan enligt 14 § vakningen, skyldigheter för den tredje stycket, får han hos krimi- dömde gentemot än överannan nalvårdsnämnden överklaga vakaren, prövotid, övervakning,

beslutet. Övervakningsnämndens föreskrift, varning eller anmälan

beslut som nu avses skall dock enligt 14 § tredje stycket, får han gälla omedelbart inte annat överklaga beslutet hos tingsom en förordnas. rätt inom domsagafrivårdsvars myndigheten är verksam Beträf-

fande överklagandet och förfa-

randet i domstol gäller lagen 199100 om förfarandet i mål i förvaltningsdomstol och i vissa mål i allmän domstol dontstolsförfarandelagen. Frivårdsmyndighets och domstols beslut som

3Senastelydelse 1983:247.

210 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nu avses skall gälla omedelbart om inte annat förordnas. Mot hovrättens beslut enligt Beslut av hovrätt i anledning av denna lag får talan inte föras. ett överklagande av tingsrättens beslut får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högsta domstolen. I fråga om beslut som avses i 26 kap. 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen brottsbalken tillämpas 37 kap. 7 §

balk. Övervaknings-

samma nämnds beslut i sådan fråga får inte överklagas.

Denna lag träder kraft den 1 januari 1993. Beslut som meddelats övervakningsnämnd före ikraftträdandet överklagas enligt äldre av bestämmelser.

SOU 1991:106 Författninggärslag 211

26.

Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen

1979:189

Härigenom föreskrivs att 23 § bötesverkstâllighetslagen 1979: 189 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 Ett beslut av hovrätten i ett Ett beslut hovrätten i ett mål av mål om bötesförvandling får inte om bötestörvandling får inte överklagas. Hovrätten får dock överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om tillåta att beslutet överklagas, om

det finns särskilda skäl för en det är av vikt för ledning

av prövning om tillstånd skall ges rättstilldmpningen att talan pröenligt 54 kap. 10 § I rättegångs- vas av högsta domstolen. balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

lSenastelydelse 1989:359.

212 Författningsförslag SOU 1991:106

27. Förslag till Lag om ändring i renhållningslagen 1979:596

Härmed föreskrivs att 26 § renhållningslagen 1979:596 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 § En kommunal nämnds beslut enligt denna lag överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut överkla- Länsstyrelsens beslut överklahos kammarrätten hos länsrätten. Regeringen gas genom gas besvär. Regeringen kan dock kan dock föreskriva att vissa föreskriva att vissa beslut skall beslut skall överklagas hos regeöverklagas hos regeringen genom ringen. besvär.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Beslut som meddelats länsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre beav stämmelser.

;ou 1991:106 Förfatzningsfêárslag 213

28. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1980:11 om tillsyn över

hälso- och

sjukvårdspersonalen m.fl.

Härmed föreskrivs att 39, 43 och 45 §§ lagen 1980:11 tillsyn om över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 § Ansvarsnämndens beslut enligt Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos kammarrätt genom besvär. länsrätten.

43 Socialstyrelsens beslut att före- Socialstyrelsens beslut föreatt lägga vite enligt 7 § får överkla- lägga vite enligt 7 § får överklagas hos kammarrätten hos länsrätten. genom gas besvär.

45§ Om inte annat har föreskrivits, Om inte annat har föreskrivits, är socialstyrelsen motpart till den är socialstyrelsen motpart till den yrkesutövare som överklagat yrkesutövare överklagat som ansvarsnämndens eller kammar- ansvarsnämndens eller domstols rättens slutliga beslut enligt slutliga beslut enligt denna lag. denna lag. Om enskild har Om enskild har anmält discien en anmält disciplinärendet är också plinärendet är också han yrkesuthan yrkesutövarens motpart. övarens motpart.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut meddelats som av ansvarsnämnden eller socialstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

senaste lydelse 1985:563.

214 Färfattningsförslag SOU 1991:106

29. Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen 1980:100

Härmed föreskrivs att 15 kap. 7 § sekretesslagen

1980:100 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap. 7§ Beslut varigenom myndighet Beslut varigenom myndighet har avslagit enskilds begäran att har avslagit enskilds begäran att få ta del handling eller lämnat få ta del av handling eller lämnat av ut allmän handling med förbe- ut allmän handling med förbehåll, inskränker sökandens hâll, som inskränker sökandens som rätt att dess innehåll eller rätt att yppa dess innehåll eller yppa förfoga över den, får över- förfoga över den, får annrs annars klagas sökanden. Om inte överklagas av sökanden. Om inte av annat följer andra fjärde annat följer av andra fjärde av - styckena överklagas beslutet hos styckena överklagas beslutet hos kammarrätten eller, såvitt gäller länsrätten eller såvitt gäller kantmarrätts beslut i där väckt länsrätts beslut i där väckt ärenärende, hos regeringsrätten. Har de hos kammarrätten. Kammarbeslutet meddelats rättens beslut i där väckt ärende av organ som i 1 kap. andra stycket överklagas hos regeringsrátten. avses tillämpas bestämmelserna i 23 Har beslutet meddelats av organ - 25 §§ och 30 § första meningen avses i i l kap. 8 § andra som förvaltningslagen 1986:223 om stycket tillämpas bestämmelserna överklagande. Att prövningstill- i 23 25 §§ och 30 § första stånd inte behövs när kammar- meningen förvaltningslagen rätts beslut överklagas framgår 1986:223 om överklagande. av 35 § förvaltningsprocesslagen 1971:291. Har beslut som avses i första Har beslut som avses i första stycket handling i domstols rätt- stycket meddelats av tingsrätt och skipande eller rättsvårdande rör det handling i domstols rättverksamhet, överklagas det hos skipande eller rättsvårdande hovrätten. Motsvarande beslut av verksamhet, överklagas det hos hovrätt i där väckt eller dit hovrätten, Motsvarande beslut i

Lagen omtryckt 1989:713.

SOU 1991:106 Författningsförslag 215

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överklagat ärende överklagas hos hovrätt i där väckt eller dit överhögsta domstolen. Vid överkla- klagat ärende överklagas hos gande av tingsrätts eller hovrätts högsta domstolen. Vid överklabeslut tillämpas i övrigt bestäm- gande av tingsrätts eller hovrätts

melserna i rättegångsbalken om beslut tillämpas i övrigt bestäm-

besvär. Vid överklagande av hov- melserna i rättegångsbalken om rätts beslut skall dock reglerna besvär. Har beslut avses i som om prövningstillstånd inte tilläm- första stycket meddelats av förpas. säkringsöverdontstolen överklagas det till regeringsrátten. Första och andra styckena gäller inte för beslut av riksdagen, regeringen, högsta domstolen eller regeringsrâtten. Att beslut av statsråd skall överklagas till regeringen föreskrivs i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen. Angående rätt att överklaga beslut av myndighet som lyder riksdagen är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Beslut som meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

216 Författningsförslag SOU 1991:106

30. Förslag till Lag om ändring i lagen 1981:131 om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1981:131 om kallelse på okända borgenärer dels att 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Ansökan om kallelse på okända Ansökan om kallelse på okända borgenärer görs vid den tingsrätt borgenärer görs hos kronofogdedär gäldenären bör svara i tviste- myndigheten i det län där gäldemål i allmänhet eller, om gälde- nären bör svara vid domstol i nären är avliden, där han hade tvistemål i allmänhet eller, om bort svara i sådana mål. gåldenären är avliden, där han hade bort svara vid domstol i sådana mål. Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och såvitt möjligt deras adress. ange

5§ Kallelse på gäldenårens okända Kallelse på gäldenärens okända borgenärer utfärdas av rätten borgenärer utfärdas kronofogav med föreläggande för dem att demyndigheten med föreläggande skriftligen anmäla sina fordringar för dem att skriftligen anmäla till rätten senast månader sina fordringar till kronofogsex från dagen för kallelsen. demyndigheten månasenast sex der från dagen för kallelsen. Kallelsen skall skyndsamt kun- Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tid- göras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare skall rätten senast ningar. Vidare skall kronofogen månad före anmälningstidens demyndigheten månad senast en utgång skicka underrättelser före anmälningstidens utgång om kallelsen till kronofogdemyn- skicka underrättelser kallelom digheten i länet och till alla till alla borgenärer har sen som

1Senastelydelse 1988:396.

SOU 1991:106 F örfattningwrslag 217

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

borgenärer som har tagits upp i tagits i förteckningen över upp förteckningen över kända bor- kända borgenärer och har som genärer och som har känd känd adress. adress.

5 a § I fråga om kronofogemyndighetens beslut enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om överklagande av utmätning i allmänhet.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Ansökningar om kallelse på okända borgenärer har gjorts före ikraftträdandet som handläggs enligt äldre bestämmelser.

218 Författningsförslag SOU 1991:106

31. Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen 1982:1080

Härmed föreskrivs att 25 § hälsoskyddslagen 1982:1080 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 § Miljö- och hälsoskyddsnåmndens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelse meddelats med stöd lagen får överklagas hos som av länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut får Över- Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom klagas hos länsrätten. besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut meddelats som länsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämav melser.

SOU 1991:106 Författningsförslag 219

32. till

Förslag Lag om ändring i lagen l984:8l om fastighetsmäklare

Härmed föreskrivs att 7 § lagen 1984:8l om fastighetsmäklare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas till denna lag får överklagas till kammarrätten genom besvär. länsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut som meddelats av länsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

220 Författningsförslag SOU 1991:106

33. Förslag till Lag om ändring i lagen 1985:146 om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att ll 14 §§ lagen 1985: 146 avräkning - om vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

l1§ Kronofogdemyndighetens be- Kronofogdemyndighetens beslut får inte överklagas i den mån slut får inte överklagas i den mån det innebär att avräkning inte det innebär att avräkning inte skall ske. I övrigt tillämpas i skall ske. I övrigt tillämpas i fråga om kronofogdemyndig- fråga kronofogdemyndigom hetens beslut enligt denna lag hetens beslut enligt denna lag bestämmelserna om besvär över bestämmelserna överklagande om utmätning i allmänhet, i den mån av utmätning i allmänhet, i den inte annat följer av 12 mån inte annat följer 12 av I mål som avses i första stycket förs det allmännas talan av riksskatteverket.

12§ Kronofogdemyndighetens be- Kronofogdemyndighetensbeslut slut enligt denna lag gäller utan enligt denna lag gäller utan hinhinder av att det inte har vunnit der av att det inte har vunnit laga laga kraft. Hovrättens beslut kraft. Tingsrättens och hovrättens gäller först sedan det har vunnit beslut gäller först sedan det har laga kraft. vunnit laga kraft.

13§ Bestämmelserna i 10 § andra Bestämmelserna i 10 § andra och tredje styckena skall tilläm- och tredje styckena skall tillämpas på belopp, som överförts till pas på belopp, som överförts till kronofogdemyndigheten men på kronofogdemyndigheten på men grund av beslut av kronofog- grund av beslut kronofogav demyndigheten i andra fall än demyndigheten i andra fall än som avses i 10 § första stycket som avses i 10 § första stycket eller av hovrätten eller högsta eller av en domstol inte skall tas domstolen inte skall tas i anspråk i anspråk genom avräkning. genom avräkning.

SOU 1991:106 Författningsförslag 221

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l4§ Skall ett avräknat belopp enligt Skall ett avräknat belopp enligt beslut av kronofogdemyndig- beslutavkronofogdemyndigheten heten, hovrätten eller högsta eller en domstol inte tas i andomstolen inte tas i anspråk språk genom avräkning, skall genom avräkning, skall den som den som fått sin fordran helt fått sin fordran helt eller delvis eller delvis betald avräkgenom betald genom avräkningen över- ningen överföra beloppet till föra beloppet till kronofog- kronofogdemyndigheten. demyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut som meddelats av kronofogdemyndighet före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

222 Förfatzningsförslag SOU 1991:106

34. till

Förslag Lag om ändring i plan- och bygglagen 1987:10

Härmed föreskrivs 13 kap. 4 § plan- och bygglagen l987:10 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 4§ Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske eller och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket samt länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges enligt denna lag än de som anges i första stycket får överklagas i första stycket får överklagas genom besvär hos kammarrätten hos länsrätten om beslutet avser om beslutet avser bygglov eller förhandsbe- bygglov eller förhandsbesked inom område med detalj- sked inom område med detaljplan, plan, 2. bygglov eller förhandsbe- 2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte sked inom område som inte omfattas av detaljplan och be- omfattas av detaljplan och besvären avser frågan om åtgär- svären avser frågan om åtgärderna utgör kompletterings- derna utgör kompletteringsåtgärder enligt 8 kap. 13 åtgärder enligt 8 kap. 13 uppfyller kraven i 3 kap. eller uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbestämmel- strider mot områdesbestämmelser, ser, rivningslov eller marklov 3. rivningslov eller marklov och besvären avser frågan om och besvären avser frågan om åtgärderna strider mot detalj- åtgärderna strider mot en detaljen plan eller områdesbestämmelser, plan eller områdesbestämmelser, 4. förordnanden enligt 6 kap. 4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark 19 § att avstå eller upplåta mark eller enligt 6 kap. 22 om eller enligt 6 kap. 22 § om skylskyldighet att bekosta anläggande dighet att bekosta anläggande av av gator och vägar samt anord- gator och vägar samt anordningar för Vattenförsörjning och ningar för Vattenförsörjning och

SOU 1991:106 Författningsfárslag 223

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

avlopp, avlopp, 5. ingripanden mot försumlig 5. ingripanden mot försumlig arbetsledare enligt 9 kap. 3 § arbetsledare enligt 9 kap. 3 § fjärde stycket, fjärde stycket, påföljder och ingripanden 6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap., enligt 10 kap., 7. debitering av avgifter som 7. debitering avgifter av som anges i ll kap. 5 § anges i 11 kap. 5 § samt genom besvär hos rege- samt hos regeringen i övriga fall. ringen i övriga fall.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Beslut som meddelats av länsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

224 Författningsförslag SOU 1991:106

35. till

Förslag Lag om ändring i lagen 1987:232 om sambors

gemensamma hem

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse

20 Vad som föreskrivs i 17 kap. Vad som föreskrivs i 17 kap. 1,2 och 4 9 §§ samt 18 kap. 1,2 och 4 9 §§ samt 18 kap. - - 1 § äktenskapsbalken gäller även 1 § äktenskapsbalken gäller även vid tvist mellan sambor. Vad vid tvist mellan sambor. Vad som sägs om makar skall därvid som sågs om makar skall därvid gälla sambor. gälla sambor. Regeringen får inte föreskriva att mål får handläggas av tjänstemän som inte är lagfarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

ISenaste lydelse 1988: 1458.

SOU 1991:106 Författningsförslag 225

36. Förslag till Lag om ändring i konkurslagen 1987:672

Härigenom föreskrivs beträffande konkurslagen 1987:672 dels att 2 kap. 26 7 kap. 29 § och 16 kap. 3 § skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 6 2 kap. 19 och 24 §§, 3 kap. 6 6 kap. 2 - 10 och 14 §§, 7 kap. 13, 15, 20 och 30 §§, 9 kap. 1 - 20 och 21 §§, 10 kap. 1- 3 §§, 11 kap. 5 18 och 20 §§, 12 kap. - 8 och 10 §§, 13 kap. 3 7 §§, 14 kap. 6 10, 12, 14 och - - 15 §§, 16 kap. 2 och 4 9 §§, 17 kap. 6 rubriken till 16 kap. samt rubrikerna närmast före 16 kap. 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 16 kap. 10 av följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 6 § Om det i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Angående tillämpningen av Angående tillämpningen av rättegångsbalken ges bestäm- lagen 1993:000 om förfarandet melser i det följande. i mål i förvaltningsdormtol och i vissa mål i allmän domstol ges bestämmelser i det följande.

2 kap. 19 § Uteblir borgenären från för- Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskri- handlingen, skall målet avskrivas, om inte gäldenären medger vas, om inte gäldenären medger ansökningen ansökningen Ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären uteblir från förhandlingen. 24 § När ett beslut om konkurs När ett beslut om konkurs medmeddelas, skall tingsrätten delas, skall tingsrätten genast bestämma tidpunkt genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket och plats för det sammanträde gäldenären skall avlägga boupp- vid vilket gäldenären skall be-

226 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

teckningsed edgångssammanträ- kräfta att bouppteckningen är de, riktig bouppteckningssarmnan- 2. snarast utse förvaltare, träde, kalla gâldenären, förvalta- 2. snarast utse förvaltare, ren, tillsynsmyndigheten och den kalla gäldenären, tillsynsborgenär som har gjort konkurs- myndigheten och den borgenär ansökningen till edgángssamman- har gjort konkursansöksom trädet. ningen till bouppteckningssammanträdet. Konkursbeslutet skall genast Konkursbeslutet skall genast kungöras. Genom kungörelsen kungöras. Genom kungörelsen kallas övriga borgenärer till kallas övriga borgenärer till edgångssanzmanträdet. bouppteckningssanvnanträdet. Kallelsen till gäldenären enligt första stycket 3 skall delges.

3 kap. 6 § Tvister mellan förvaltaren och Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor gäldenären eller i frågor annan som avses i 4 och 5 §§ skall i 4 och 5 §§ skall som avses prövas av tillsynsmyndigheten på prövas tillsynsmyndigheten på av

ansökan förvaltarren, bor- ansökan förvaltaren, bor-

av en av en genär, gåldenären eller en under- genär, gäldenären eller underen hållsberâttigad. Myndigheten hållsberättigad. Myndigheten skall inhämta yttranden i den skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för pröv- omfattning behövs för prövsom ningen. Myndighetens beslut ningen. Beslutet skall efter ansögäller omedelbart, även om det kan ändras, upplysta om senare överklagas. Beslutet skall efter omständigheter eller ändrade ansökan ändras, förhållanden motiverar det. om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden motiverar det. Tillsynsrryndighetens beslut i ett ärende som avses i första stycket får överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. I fråga om sådan besvärstalan tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmätning av lön.

SOU 1991:106 Författningsförslag 227

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 2 § Gäldenåren skall rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och ge granskningsmån de upplysningar om boet som de begär. Gäldenâren skall för förvaltaren redogöra för boet och på begäran förvaltaren närvara vid bouppteckningsfönättningen. Är gäldenären av juridisk och finns det flera ställföreträdare, gäller denna en person skyldighet dock inte för en sådan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen. När bouppteckningen är färdigställd, skall gäldenären inställa sig till bouppteckningssammanträde inför förvaltaren. Han skall då göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen som han anser behövs och därefter på heder och samvete skriftligen bekräfta att bouppteckningen med tillägg eller ändringar är riktig. Bouppteckningssammanträdet skall hållas tidigast en och senast

två månader efter konkursbe-

slutet. Sammanträdet får dock hållas senare, om det är nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskafenhet. Om gäldenären är förhindrad av laga förfall att inställa sig till bouppteckningssantmanträdet eller om bouppteckningen då inte är färdigställd, får förvaltaren bestämma att gäldenären skall bekräfta bouppteckningens riktighet vid något annat tillfälle.

Bouppteckningssammanträdet

skall trots det hållas på utsatt tid. Ãr gäldenären juridisk peren

och finns flera ställföreträ-

son dare, bestämmer förvaltaren vilken eller vilka ställföreträdare skall bekräfta att boupptecksom

228 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningen är riktig. Vid förlikningssammantrâde och sammanträde för prövning av ackordstörslag skall gåldenåren närvara, om han inte har laga förfall eller rätten medger att han uteblir. Att gåldenären uteblir från ett sammanträde hindrar inte att de ärenden skall förekomma på som sammanträdet handläggs.

3§ Gäldenären skall inför rätten Gäldenären, eller t förekom-

avlägga bouppteckningsed. Han mande fall ställföreträdare

en skall göra de tillägg till eller gdldenären skall inför rätten ändringar i bouppteckningen som avlägga bouppteckningsed, om han anser behövs och med ed det begärs av förvaltaren eller en betyga att bouppteckningen med borgenår. Han skall göra de gjorda tillägg är riktig, så att det tillägg till eller ändringar i bointe enligt hans vetskap har uppteckningen han som anser oriktigt utelämnats eller upptagits behövs och med ed betyga att någon tillgång eller skuld. bouppteckningen med gjorda tillägg är riktig, så att det inte enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. Är gäldenären juridisk en

person och finns flera ställföre-

trädare, behöver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.

4§ Bouppteckningseden skall av- Begäran bouppteckningsed om läggas vid ett edgångssarrtman- enligt 3 § skall göras hos rätten trade. Edgångssammanträdet innan konkursen är avslutad. När skall hållas tidigast en och senast sådan begäran har kommit in,

två månader efter konkursbeslu- skall rätten snarast kalla gälde-

tet. Sammanträdet får dock hål- nären, förvaltaren, tillsynsmynlas senare, det är nödvändigt digheten, borgenär har om som med hänsyn till konkursboets ansökt konkursen och borgeom onfattning och beskaffenhet. Om när har begärt gäldenäsom att gåldenären är förhindrad av laga skall avlägga ed till edgångsren förfall att avlägga eden vid ed- sammanträde.

SOU 1991:106 Författningsförslag 229

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

gángssarmnanträdet eller om bouppteckningen då ännu inte har kommit in till rätten, skall rätten så snart förfallet upphör eller bouppteckningen kommer in genom delgivning kalla gäldenären att fullgöra edgången. Edgångssanønanträdet skall trots det hållas på utsatt tid.

När det finns anledning till det Edgången får inte fullgöras före

får rätten besluta att gäldenären bouppteckningssanmianträdet. skall avlägga eden inför en tingsrätt. Ãr gdldenären annan sjuk får eden avläggas där han vistas. Edgången får inte fullgöras före edgångssarmnanträdet.

6§ Gäldenären får inte efter det att Gåldenären får inte efter det att konkursbeslutet har meddelats konkursbeslutet har meddelats och innan han har avlagt boupp- och innan han har bekräftat eller teckningsed bege sig utomlands beedigat bouppteckningen bege utan rättens medgivande. Om det sig utomlands utan tillsynsmynsenare under konkursen finns dighetens medgivande. Om det skäl att befara att gäldenären senare under konkursen finns genom att lämna landet undan- skål att befara att gåldenåren drar sig skyldighet som före- genom att lämna landet undanskrivs i denna lag, får förbud drar sig skyldighet föresom meddelas honom att resa utom- skrivs i denna lag, får förbud lands. Byter gåldenären vistelse- meddelas honom att resa utomort, skall han meddela förvalta- lands. Byter gäldenären vistelseren var han vistas. ort, skall han meddela förvaltaren var han vistas. Om det finns skäl att befara att gäldenåren åsidosätter ett förbud att resa utomlands, får gäldenâren åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tillsynsmyndigheten. Om gäldenâren inte har något får förbud pass, att utfärda pass för honom meddelas. Om det finns skäl att befara att gåldenären genom att lämna den ort där han är bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, får förbud meddelas honom att lämna orten.

230 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Ett beslut om reseförbud eller Ett beslut reseförbud eller om om åläggande för gäldenären att åläggande för gäldenären att om lämna ifrån sig sitt pass eller lämna ifrån sig sitt eller om pass om förbud att utfärda meddelas förbud att utfärda meddelas pass pass av rätten på begäran av förvalta- tillsynsmyndigheten. När det av ren eller tillsynsmyndigheten. inte längre finns skäl för ett När det inte längre finns skäl för sådant beslut, skall beslutet omeett sådant beslut, skall beslutet delbart hävas. omedelbart hävas. Innan rätten meddelar beslut i Innan tilLsynsntyndigheten meden fråga som avses i denna delar beslut i fråga para- en som avses graf, skall rätten ge gäldenären, i denna paragraf, skall myndigförvaltaren och tillsynsmyn- heten gäldenären och förvalge digheten tillfälle att yttra sig, taren tillfälle att yttra sig, det om om det lämpligen kan ske och det lämpligen kan ske och det inte är inte är utan betydelse. Rätten får utan betydelse. Tillsynsnwndigockså hålla förhandling i frågan. heten får också hålla förhandling Till en sådan förhandling skall i frågan. Till sådan förhanden tilLsynsrrtyndigheten, förvaltaren ling skall förvaltaren och gäldeoch gäldenären kallas. Kallelsen näten kallas. Kallelsen till gåldetill gäldenären bör delges. nären bör delges. Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

l0§ Frågor om åtgärder enligt 9 § Frågor häktning, hämtning om eller om utdömande förelagt till ett sammanträde inför av rätten, vite prövas av rätten på begäran föreläggande vite eller av utav förvaltaren eller tillsynsmyn- dömande förelagt vite prövas av digheten. rätten på begäran förvaltaav av ren eller tillsynsmyndigheten. Om en fråga om häktning har väckts, får rätten i stället för häktning besluta åtgärd annan enligt 9 Innan rätten beslutar i fråga i denna paragraf, skall en som avses rätten ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och

tillsynsmyn-

digheten tillfälle att yttra sig, det lämpligen kan ske och inte är om utan betydelse. Begärs någon häktad, skall rätten på yrkande förordna biträde åt honom, om det inte är uppenbart att sådant inte behövs. Biträdet har

sou 1991:106 Författningsförslag 231

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätt till ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan ålägga den som häktningsyrkandet riktas mot att såsom förlorande part helt eller delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas häktningsyrkandet och beror detta på att sökanden inte har haft godtagbara skäl för yrkandet, skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet. Andra frågor om hämtning än sådana som avses i första stycket prövas av tillsynsmyndigheten. Innan tillsynsmyndigheten beslutar i en sådan fråga, skall myndigheten ge den som avses med åtgärden och förvaltaren tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och inte är utan betydelse.

14 § Om gäldenären är i behov av det, är han berättigad till skälig ersättning av konkursboet för resa och uppehälle inom landet, när han till följd av bestämmelserna i 2 5 §§ inställer sig hos rätten eller någon annanstans. Vad som har sagts nu gäller även för en sådan person som avses i 13 § Har ett yrkande enligt 5 § andra stycket riktats mot någon annan än den som avses i 13 år han berättigad till skälig ersättning av boet för inställelse enligt 5 § tredje eller fjärde stycket. Beslut ersättning meddelas Beslut om ersättning meddelas om av rätten. av rätten, om ersättningen avser en inställeLse inför rätten. I and-

ra fall meddelas beslut om ersätt-

ning av tillsynsmyndigheten.

7 kap. 13 Förvaltaren skall upprätta bouppteckning. I denna skall boets en tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna skall det anges i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och handlingar som avses i 12

Senaste lydelse 1989:1084.

232 Författningvörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bouppteckningen skall av för- Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och till- valtaren in till tillsynsmynges synsmyndigheten så snart som digheten så snart möjligt som möjligt och senast en vecka före och senast vecka före bouppen edgångssammanträdet. teckningssammanträdet.

Har en av gäldenären under- Om det redan finns boupp-

en skriven bouppteckning förut getts teckning är underskriven som av in till rätten, behöver någon ny gäldenären, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, bouppteckning inte upprättas, om om förvaltaren anser att denna är förvaltaren att denna är anser tillförlitlig. I så fall skall han tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och snarast anmäla det till tillsynstillsynsmyndigheten. myndigheten. Skall bevakningsforfarande äga I ett bankaktiebolags, en sparrum och har någon bouppteck- banks eller central föreningsen ning ännu inte getts in till rätten, banks konkurs skall till bouppskall förvaltaren så snart som teckningen bifogas uppgift om möjligt och senast en vecka från insättningsborgenärerna och beslutet om bevakningsföjaran- deras fordringsbelopp med uppdet skicka en förteckning över lupen ränta. I ett livförsäkringsborgenärerna med uppgift om bolags konkurs skall på motsvavarje borgenärs postadress till rande sätt bifogas uppgift om rätten och tillsynsmyndigheten. I försåkringstagarna och deras ett bankaktiebolags, en sparbanks fordringar. eller en central föreningsbanks konkurs skall till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenårema och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. I ett livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift försäkom ringstagarna och deras fordringar.

15 § Förvaltaren skall snarast upprätta skriftlig berättelse boets en om tillstånd och om orsakerna till gåldenärens obestånd, såvitt de har kunnat utrönas, och möjligt vid vilken tidpunkt obeståndet om ange kan antas ha inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla en översikt över tillgångar och skulder olika slag, av

;ou 1991:106 Författningsjörslag 233

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

2. en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet, 3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen 1975:1385 eller lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller lagen 1980:1102 handelsbolag och enkla bolag om utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag, 4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen att upprätta särskild balansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas, 5. en uppgift i förekommande fall att misstanke brott om om som avses i ll kap. brottsbalken eller om sådant förfarande kan som föranleda näringsförbud enligt 2 § lagen 1988:436 näringsförbud om har anmälts till åklagaren, 6. en uppgift om vilket bokföringssystem gäldenär är eller en som under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. Berättelsen skall snarast och Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkurs- senast sex månader från konkursbeslutet skickas till rätten, till- beslutet skickas till tillsynsmynsynsmyndigheten och varje bor- digheten och varje borgenär som genär som begär det. Har gälde- begär det. Har gäldenären varit näten varit bokföringsskyldig, bokföringsskyldig, skall den av skall den av gäldenären senast gäldenären senast uppgjorda uppgjorda balansräkningen bifo- balansräkningen bifogas berättelgas berättelsen. sen.

20§ Om konkursen inte är avslutad Om konkursen inte är avslutad då sex månader har förflutit efter då sex månader har förflutit efter edgångssammanträdet, skall bouppteckningssammanträdet, förvaltaren inom en månad där- skall förvaltaren inom månad en efter till tillsynsmyndigheten därefter till tillsynsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som har vidtagits alla de åtgärder som har vidtagits för att avsluta konkursen skall för att avsluta konkursen skall anges noggrant. Berättelsen skall anges noggrant. Berättelsen skall innehålla uppgifter om in- och innehålla uppgifter in- och om utbetalningar under den gångna utbetalningar under den gångna perioden eller en kronologisk och perioden eller en kronologisk och systematisk sammanställning av systematisk sammanställning av

2 34 F örfattnin gsfö rsla g SOU 1991:106

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

boets affärshändelser. Har boets afñirshändelser. Har pengar under någon del av denna pengar under någon del av denna period stått inne i bank, skall till period stått inne i bank, skall till berättelsen bifogas en av banken berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift på de insätt- bestyrkt uppgift på de insättningar och uttag som har före- ningar och uttag som har förekommit. kommit. Senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad från utgången av varje sexmånadersperiod avge en sådan berättelse som sägs i första stycket för den senaste perioden. Denna skall även innehålla fullständiga upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats. Förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten.

30§ Om en borgenär begär det, Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en gransk- skall tillsynsmyndigheten förordningsman att med den befogenhet na en granskningsman att med som anges i denna lag övervaka den befogenhet som anges i förvaltningen på borgenärens denna lag övervaka förvaltningen vägnar. Till granskningsman på borgenärens vägnar. Till skall utses den som borgenären granskningsman skall utses den föreslår, om han är lämplig. som borgenären föreslår, om han är lämplig. Granskningsmannen skall ha tillgång till de böcker och andra handlingar som rör boet. Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren. Granskningsmannen skall entledigas, om han eller borgenären gör framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig. Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.

9 kap.

Rätten får efter framställning Förvaltaren får besluta att

från förvaltaren besluta att be- bevakningsförfarande skall äga vakningsförfarande skall äga rum rum i konkursen. Bevakning bör i konkursen. Bevakning bör äga äga rum, om fordringar utan rum, om fordringar utan för- förmånsrätt kan antas erhålla

SOU 1991:106 Författningsförslag 235

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

månsrätt kan antas erhålla utdel- utdelning i konkursen. ning i konkursen.

2§ Beslutar rätten att bevaknings- Beslutat förvaltaren att bevakförfarande skall äga rum, skall ningsförfarande skall äga rum, rätten bestämma inom vilken tid skall han bestämma inom vilken bevakning skall ske. Tiden för tid bevakning skall ske. Tiden bevakning skall utgöra minst fyra för bevakning skall utgöra minst och högst tio veckor från dagen fyra och högst tio veckor från för beslutet att anordna bevak- dagen för beslutet att anordna ningsförfarandet. bevakningsförfarandet.

3§ Rätten skall genast kungöra Förvaltaren skall genast kunvad som har beslutats enligt l göra vad som har beslutats enligt och 2 §§. 1 och 2 §§.

4§ En borgenär skall inom den tid En borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning som har bestämts för bevakning av fordringar skriftligen hos av fordringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och förvaltaren anmäla sin fordran den förmånsrått han vill göra och den förmånsrått han vill göra gällande. Undantag från denna gällande. Undantag från denna skyldighet följer dock av 4 kap. skyldighet följer dock 4 kap. av 21 5 kap. 8 § och 17 § andra 21 5 kap. 8 § och 17 § andra stycket samt 5 § i detta kapitel. stycket samt 5 § i detta kapitel. Att en fordran som omfattas av lagen 1970:741 om statlig lönegaranti vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren följer av den lagen.

7§

Genast efter bevakningstidens

utgång skall rätten överlämna det ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren. Förvaltaren skall skyndsamt Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de upprätta en förteckning över de fordringar som har bevakats. För fordringar har bevakats. För som varje fordran anges dess belopp varje fordran dess belopp anges

236 Författningsjêirslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och, om förmånsrätt har yrkats, och, om förmånsrätt har yrkats, den åberopade grunden därför den åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsord- samt den plats i förmånsrättsordningen som fordringen får enligt ningen som fordringen får enligt borgenärens yrkande. Kopior av borgenärens yrkande. En kopia förteckningen skall skickas till av förteckningen skall skickas till rätten och tillsynsmyndigheten. tillsynsmyndigheten.

8§ När rätten beslutar att bevak- När förvaltaren beslutar att bening skall äga rum, skall rätten vakning skall äga rum, skall han samtidigt, efter samråd med samtidigt, efter samråd med förvaltaren, bestämma rätten, bestämma den tid inom vilken anmärk- den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevak- ningar får framställas mot bevakningarna, ningarna, 2. var de till förvaltaren över- 2. var bevakningshandlingarna lämnade bevakningshandlingarna skall hållas tillgängliga för skall hållas tillgängliga för granskning, granskning, 3. tidpunkten för det förlik- 3. tidpunkten för det förlik- ningssammanträde som skall ningssammanträde som skall hållas inför rätten om anmärkhållas inför rätten om anmärk- ningar framställs. ningar framställs. Om det visar sig vara lämpligare, får ett beslut enligt första stycket fattas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång. Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Om det behövs med hänsyn till förhållandena i konkursen, får en längre anmärkningstid fastställas. Förlikningssammanträdet får inte hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden. Underrättelser om vad rätten Underrättelser om vad förvaltahar bestämt enligt denna paragraf ren har bestämt enligt denna skall tillställas förvaltaren, till- paragraf skall tillställas rätten, synsmyndigheten, gäldenären tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen. bevakat fordringar i konkursen.

20 § Om bevakningsförfarande har ägt rum, får en borgenär som efter bevakningstidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmånsrätt

SOU 1991:106 Författningsförslag 237

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skriftligen göra det på sätt som föreskrivs i 6 Som ersättning för de kostna- Som ersättning för de kostnader der för kungörelse, kallelser och ñr kungörelse, kallelser och underrättelser som föranleds av underrättelser som föranleds av efterbevakningen skall borge- efterbevakningen skall borgenären till staten i förskott erlägga nären till förvaltaren i förskott en avgift motsvarande tre procent erlägga avgift motsvarande tre en av basbeloppet enligt lagen procent av basbeloppet enligt 1962:381 om allmän ñrsäk- lagen 1962:381 om allmän ring. försäkring.

21§ När en fordran har efter- När fordran har efteren bevakats, skall rätten så snart bevakats, skall förvaltaren så som avgiften enligt 20 § andra snart som avgiften enligt 20§ stycket har betalts överlämna det andra stycket har betalts efter ena exemplaret av bevaknings- samråd med rätten bestämma handlingarna till förvaltaren och, den tid inom vilken anmärkefter samråd med denne be- ningar får framställas mot bevakstämma ningen, den tid inom vilken anmärk- 2. var de till förvaltaren överningar får framställas mot bevak- lämnade bevaknin gshandlin garna ningen, skall hållas tillgängliga för 2. var de till förvaltaren över- granskning, lämnade bevakningshandlingama tidpunkten för det förlikskall hållas tillgängliga för ningssammanträde skall som granskning, hållas inför rätten om anmärk- 3. tidpunkten för det förlik- ningar framställts. ningssammanträde som skall hållas inför rätten om anmärkningar framställts. Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst fem veckor räknat från den dag då avgiften enligt 20 § andra stycket betalades. Förlikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens utgång. Underättelser om att en fordran Underättelser om att fordran en har efterbevakats och vad rätten har efterbevakats och vad förvalhar bestämt enligt första stycket taren har bestämt enligt första skall tillställas förvaltaren, till- stycket skall tillställas rätten, synsmyndigheten, gäldenären tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen. bevakat fordringar i konkursen.

238 Författningvörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. l§ Om rätten efter att ha hört för- Om tillsynsmyndigheten efter att valtaren ñnner att konkursboets ha hört förvaltaren finner att tillgångar inte räcker till betal- konkursboets tillgångar inte ning av uppkomna och väntade räcker till betalning av uppkomna konkurskostnader och andra och väntade konkurskostnader skulder som boet har ådragit sig, och andra skulder som boet har skall rätten besluta om avskriv- ådragit sig, skall tillsynsmyndigning av konkursen. heten besluta om avskrivning av konkursen.

2§ Konkursen får inte avskrivas Konkursen får inte avskrivas enligt l § förrän bouppteck- enligt l § förrän bouppteckningen har beedigats och förval- ningen skriftligen bekrajiats eller taren har fullgjort vad som ålig- beedigats och förvaltaren har ger honom enligt 7 kap. 15 fullgjort vad som åligger honom enligt 7 kap. 15 Om det finns något hinder mot Om det finns något hinder mot att bouppteckningsed avläggs av att bouppteckningen bekräftas gäldenären eller någon annan eller beedigas inom skälig tid inom skälig tid och om det sak- och om det saknas anledning att nas anledning att anta att det anta att det genom bekräftelsen genom edgången skulle visa sig eller edgången skulle visa sig att att tillgångar finns till betalning tillgångar finns till betalning av av konkurskostnaderna och andra konkurskostnadema och andra skulder som boet har ådragit sig, skulder som boet har ådragit sig, får konkursen avskrivas trots att får konkursen avskrivas trots att edgången inte har fullgjorts. bekräftelsen eller edgången inte har fullgjorts.

3§ Om någon fordran inte görs Om någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas gällande och inte heller kan antas komma att göras gällande, skall komma att göras gällande, skall rätten efter anmälan av förvalta- tillsynsmyndigheten efter anmälan ren genast besluta om avskriv- av förvaltaren genast besluta om ning av konkursen. Om rätten avskrivning av konkursen. Om har beslutat att bevakningsför- förvaltaren har beslutat att befarande skall äga rum, får kon- vakningsförfarande skall äga kursen avskrivas först efter be- rum, får konkursen avskrivas

SOU 1991:106 Författningsförslag 239

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vakningstidens utgång. först efter bevakningstidens utgång.

ll kap. 5§ När ett utdelningsförslag har När ett utdelningsförslag har upprättats, skall förvaltaren upprättats, skall förvaltaren genast skicka förslaget med genast skicka förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse bifogad förvaltningsredogörelse till rätten och tillsynsmyndig- till tillsynsmyndigheten. heten.

6§ Rätten skall kungöra att ett Tillsynsnvndigheten skall kunutdelningsförslag har upprättats, göra att ett utdelningsförslag har så snart det utlåtande till- upprättats, så snart myndigheten som synsmyndigheten enligt 13 kap. 5 har granskat förvaltarens slut- § skall avge över förvaltarens redovisning och i förekommande

slutredovisning har kommit in till fall avgivit yttrande över den.

rätten. Utdelningsförslagetochförvalt- Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen skall hållas ningsredogörelsen skall hållas tillgängliga hos rätten och till- tillgängliga hos tillsynsmynsynsmyndigheten för den som digheten för den vill ta del som vill ta del av handlingarna. En av handlingarna. En uppgift om uppgift om detta skall tas i detta skall tas in i kungörelsen. kungörelsen. Den som vill framställa invänd- Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslaget skall ning mot utdelningsförslaget skall göra det hos rätten senast den göra det hos tillsynsmyndigheten dag som rätten bestämmer och senast den dag tillsynsmynsom anger i kungörelsen. Denna dag digheten bestämmer och i anger skall bestämmas så att tre veckor kungörelsen. Denna dag skall förflyter från den tidpunkt då bestämmas så att tre veckor kungörelsen kan antas bli införd förflyter från den tidpunkt då i Post- och Inrikes Tidningar. kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.

7§ När tiden för invändning har Når tiden för invändning har gått ut, skall rätten fastställa gått ut, skall tillsynsmyndigheten utdelningen i konkursen i enlig- fastställa utdelningen i konkursen

240 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

het med utdelningsförslaget, om i enlighet med utdelningsfördet inte genom invändning eller slaget, om det inte gjorts någon på något annat sätt framgår att invändning mot förslaget och inte fel eller brist som inverkar på heller på något annat sätt annat någons rätt föreligger. sätt framgår att fel eller brist som inverkar på någons rätt föreligger. Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller efterbevakats senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän bevakningsskyldighet har förelegat, är en invändning att fordringen eller förmånsråtten borde ha tagits upp i utdelningsförslaget utan verkan. Om det har gjorts invändning mot utdelningsförslaget eller om

tillsynsmyndigheten finner att

utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall myndigheten överlämna prövningen av förslaget till rätten. I 14 kap. 9 § föreskrivs att tillsynsmyndigheten

också i andra fall skall överläm-

na prövningen av förslaget till rätten. Om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall rätten antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till ñrvaltaren. Att ett nytt utdelningsñrslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skål till det. Om kungörelse inte utfärdas, skall de borgenärer som berörs av ändringarna i utdelningsförslaget underrättas om det. I sådant fall skall invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från dagen efter den då underrättelserna sändes ut. Slutdagen skall anges i underrättelsema.

l8§ En konkurs anses avslutad när En konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning utdelning har fastställts enligt 7 enligt 7 Detta gäller även om Detta gäller även om en tvist en tvist angående en fordran som angående en fordran som har har gjorts gällande i konkursen gjorts gällande i konkursen eller eller en fråga om underhåll åt en fråga om underhåll åt gäldegäldenären ännu inte är slutligt nären ännu inte är slutligt avavgjord eller någon ytterligare gjord eller någon ytterligare tillgång till följd av rättegång tillgång till följd av rättegång

SOU 1991:106 Författningsfêárslag 241

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller på något annat sätt kan eller på något annat sätt kan komma att tillföras konkursboet. komma att tillföras konkursboet. Även konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag har om som getts in tidigare prövas enligt 12 kap.

20 § Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall ett förslag till efterutdelning upprättas. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i detta kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och förskottsbetalning. I förslaget till efterutdelning I förslaget till efterutdelning han utdelning beräknas även för han utdelning beräknas även ñr en fordran som har blivit känd en fordran som har blivit känd efter det att utdelningsförslag efter det att utdelningsförslag enligt 4 § upprättades. En ford- enligt 4 § upprättades. En fordran får beaktas utan bevakning ran fâr beaktas utan bevakning trots att bevakningsförfarande trots att bevakningsförfarande förut har varit anordnat i konkur- förut har varit anordnat i konkursen. Har så inte varit fallet, får sen. Har så inte varit fallet, får rätten emellertid besluta om förvaltaren emellertid besluta om bevakningsförfarande inför efter- bevakningsförfarande inför efterutdelningen. utdelningen. Av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som inte har tagits upp i utdelningsförslag enligt 4 § först så långt medlen räcker tilldelas så mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i utdelningsförslaget. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer del i vad som kan återstå.

12 kap. l § Visar gäldenären att han har Visar gäldenären att han har kommit överens om betalningen kommit överens om betalningen av sina skulder eller annat sätt av sina skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse med de borge- träffat uppgörelse med de borgenärer vars fordringar har beva- nårer vars fordringar har bevakats eller, när bevakning inte kats eller, när bevakning inte behövs, fordringar är kända behövs, vars fordringar är kända vars för förvaltaren, skall rätten på för förvaltaren, skall tillsynsmynansökan av gäldenären besluta digheten på ansökan av gäldenänedläggning konkursen. ren besluta om nedläggning av om av Innan beslut meddelas skall konkursen. Innan beslut medförvaltaren höras. delas skall förvaltaren höras.

242 Författningsffirslag SOU 1991:106

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

Om bevakningsförfarande äger fâr beslut att lägga ned rum, om konkursen inte meddelas före bevakningstidens utgång. Rätten kan förordna att boets Tillsynsmyndigheten kan förordegendom inte får säljas innan att boets egendom inte får na ansökningen har prövats, säljas innan ansökningen har om egendomen inte behöver säljas av prövats, egendomen inte om någon sådan anledning som avses behöver säljas någon sådan av i 8 kap. 3 § andra stycket 2 och anledning som avses i 8 kap. 3 § 3. andra stycket 2 och 3.

8§ Om ackordsförslaget tas upp, Om ackordsñrslaget tas upp, skall borgenärerna genast kallas skall borgenârerna genast kallas till ett sammanträde inför rätten till ett sammanträde inför rätten för att pröva förslaget. Innan för att pröva förslaget. Innan gäldenären har avlagt ed enligt 6 gäldenären har bekräftat bouppkap. 3 får kallelse utfärdas teckningen enligt 6 kap. 2 § eller endast om det finns synnerliga avlagt ed enligt 6 kap. 3 får skäl för det. Kallelsen till sam- kallelse utfärdas endast det om manträdet skall kungöras. finns synnerliga skäl för det. Kallelsen till sammanträdet skall kungöras. Sammanträdet får inte hållas tidigare än tre veckor efter det att ackordsförslaget togs och inte heller innan tvistefrågor har upp som uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid förlikningssammantrâdet.

10 § Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget bör förvaltaren närvara. Om gäldenären inte kan intima sig personligen, bör han skicka ett ombud. Förvaltaren skall tillhandahålla förteckning över de borgenärer en som har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgift de fordringsom belopp för vilka rösträtt får utövas. Har det mot någon dessa av fordringar framställts anmärkning inte har prövats eller har, som om efterbevakning har skett, anmärkningstiden ännu inte gått ut, skall det särskilt anges i förteckningen. Om gäldenären inte har avlagt Om gäldenâren inte har bekräfed enligt 6 kap. 3 skall anled- tat bouppteckningen enligt 6 kap. ningen till det uppges vid 2 § eller avlagt ed enligt 6 kap. sammanträdet. 3 skall anledningen till det uppges vid sammanträdet.

bou 1991:106 Författningsförslag 243

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 3§ Slutredovisningen skall Slutredovisningen skall avges avges till tillsynsmyndigheten. Till till tillsynsmyndigheten. Till slutredovisningen skall förvalta- slutredovisningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är ren bifoga de handlingar som är betydelse för kontroll av av betydelse för kontroll av av redovisningen. Förvaltaren skall redovisningen. I fall som avses i in kopia av redovisningen 2 § 4 och 7 skall en kopia av ge en till rätten. I fall i 2 § redovisningen lämnas till gåldesom avses 4 och 7 skall en kopia sam- näten. tidigt lämnas till gåldenären.

4§ I fall i 2 § skall I fall som avses i 2 § skall slutsom avses slutredovisningen avges samtidigt redovisningen avges samtidigt utdelningsförslaget in till utdelningsförslaget ges in till som ges som rätten. I övriga i 2 § avsedda fall tillsynsmyndigheten. I övriga i 2 skall förvaltaren redovis- § avsedda fall skall förvaltaren avge ningen så snart som möjligt. avge redovisningen så snart som möjligt.

5§ Tillsynsmyndigheten skall i de Tillsynsmyndigheten skall i de fall i 2 § 6 fall som avses i 2 §2, 6 som avses och 8 granska slutredovisningen och 8 granska slutredovisningen samt i de fall i 2 § samt i de fall som avses i 2 § som avses 5 och 8 utlåtande över 5 och 8 avge utlåtande över avge densamma. Tillsynsmyndigheten densamma. Redovisningen och skall skicka utlåtandet till rätten. utlåtandet skall hållas tillgängliga Redovisningen och utlåtandet hos tillsynsmyndigheten för dem skall hållas tillgängliga hos rätten som vill ta del av handlingarna. och tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.

6§ I fall i 2 § 5 skall I fall i 2 § 5 skall av som avses som avses den kungörelse rätten den kungörelse som tilLsynsntynav som utfärdar enligt ll kap. 6 § fram- digheten utfärdar enligt 11 kap. slutredovisningen och 6 § framgå att slutredovisningen att utlåtandet är tillgängliga för och utlåtandet är tillgängliga för granskning och handlingarna granskning och var handlingarna var

244 Förfartningjörslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

finns. finns. I fall som avses i 2 § 2 och 8 I fall i 2 § 2 och 8 som avses skall rätten, när tillsynsmyndig- skall tillsynsmyndigheten, när heten har lämnat sitt utlåtande, myndigheten har lämnat sitt kungöra att slutredovisningen och utlåtande, kungöra att slutredoutlåtandet har avgetts visningen och utlåtandet har samt var handlingarna är tillgängliga för handlingarna är avgetts samt var granskning. tillgängliga för granskning. I de kungörelser som nämns i första och andra styckena skall det anges vad den som vill klandra redovisningen måste göra.

7 §

Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten och

gäldenären. Aven en borgenär får klandra redovisningen, om hans rått kan vara beroende av den. Talan om klander av slutredo- Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning visning väcks stämning genom vid den tingsrätt där konkursen vid den tingsrätt har beslutat som är eller har varit anhängig. i frågan om gäldenären skall försättas i konkurs. I fall som avses i 2 § 5 och I fall som avses i 2 § 5 och 8 skall talan väckas senast den 8 skall talan väckas senast den dag som rätten bestämmer och dag tillsynsmyndigheten besom anger i kungörelsen. Denna dag stämmer och anger i kungörelskall bestämmas så att tre måna- Denna dag skall bestämmas sen. der förflyter från den tidpunkt då så att tre månader förflyter från kungörelsen kan antas bli införd den tidpunkt då kungörelsen kan i Post- och Inrikes Tidningar. I antas bli införd i Post- och Inövriga fall skall talan väckas rikes Tidningar. I övriga fall inom tre månader från den dag skall talan väckas inom tre månadå kopian av redovisningen kom der från den dag då redovisin till rätten. ningen kom in till tillsynsmyndigheten.

14 kap. 4 § Arvode till förvaltaren bestäms Arvode till förvaltaren bestäms av rätten. Om det har utsetts tillsynsmyndigheten eller av flera förvaltare, skall särskilt rätten enligt vad sägs i 8 som arvode bestämmas för var och 11 §§. Om det har utsetts flera en av dem. förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av

SOU 1991:106 Författningsförslag 245

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dem. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den och skicklighet omsorg varmed det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande arvode till av förvaltaren om konkursen avskrivs enligt 10 kap. l

6§ Arvodet bestäms efter fram- Arvodet bestäms efter framställställning av förvaltaren. Har det ning av förvaltaren. Framställutsetts flera förvaltare, bör deras ningen skall ges in till tillsynsarvoden bestämmas på en gång, myndigheten. Har det utsetts om det lämpligen kan ske. flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på en gång, om det lämpligen kan ske. I arovdesframställningen skall förvaltaren det belopp han ange som begära och, om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt arvode för viss egendom, även det beloppet. Till framställningen skall bifogas en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika törvaltningsåtgärderna. Har förvaltaren anlitat ett sådant biträde som avses i 7 kap. ll § och har biträdet erhållit gottgörelse eller har förvaltaren tillgodoförts ersättning för utgifter, skall det anges i redogörelsen. Om det finns anledning att be- Om det ñnns anledning att bestämma ett särskilt arvode för stämma ett särskilt arvode för viss egendom, skall förvaltaren viss egendom, skall förvaltaren tillhandahålla rätten en förteck- till sin hamställning bifoga en ning över de kända rättsägare förteckning över de kända rättssom har särskild förmånsrätt i ägare har särskild förmånssom egendomen. rått i egendomen.

7§ Avser en arvodesframställning Avser en arvodesframställning endast att ett särskilt arvode skall endast att ett särskilt arvode skall bestämmas för viss egendom, får bestämmas för viss egendom, får rätten avgöra om det ñnns skäl tillsynsmyndigheten avgöra om att ta upp yrkandet till prövning det finns skäl att ta upp yrkandet innan arvode i övrigt bestäms. till prövning innan arvode i övrigt bestäms.

246 Författningsfêirslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§ I andra fall än de som avses i I andra fall än de i som avses 9 § tredje stycket och 10 § skall 9 § tredje stycket och 10 § skall rätten, innan arvodesframs- tillsynsmyndigheten innan arvotällningen prövas, inhämta ytt- desframstållningen prövas, ge rande iarvodegrágan av tillsyns- gâldenåren och de borgenärer myndigheten samt ge gåldenären som hos rätten har begärt det och de borgenärer som hos rätten tillfälle att yttra sig över framhar begärt det tillfälle att yttra ställningen inom viss tid, minst sig över framställningen inom två och högst fyra veckor. I fall viss tid, minst två och högst fyra som sägs i 6§ tredje stycket veckor. I fall som sägs i 6 § skall varje känd borgenär som tredje stycket skall varje känd har särskild förmånsrätt i egenborgenär som har särskild för- domen tillfälle att yttra sig ges månsrätt i egendomen ges tillfälle över framställningen. att yttra sig över framställningen. Om tillsynsmyndigheten inte anser att arvode bör fastställas i enlighet med framställningen, skall myndigheten med eget yttrande överlämna famställningen

till rättens prövning. I annat fall

skall tillsynsmyndigheten fastställa arvode i enlighet med jiamstâllningen. Rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan, den finner skäl till om det. Till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenåren samt de borgenärer som har begärt att få yttra sig över arvodesframstållningen kallas. I fall i 6 § tredje stycket som avses skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen kallas.

9§ I fall då tingsrätten har att fast- I fall då tillsynsmyndigheten har ställa utdelning eller efterutdel- att fastställa utdelning eller efterning i konkursen skall beslut i utdelning i konkursen skall beslut arvodesfrågan meddelas samtidigt i arvodesfrågan meddelas sammed beslutet om fastställelse, när tidigt med beslutet fastställelom inte något annat följer av 7 når inte något annat följer se, av 7 Om tillsynsmyndigheten enligt 8 § andra stycket överlämnar en franutällning om arvode

OU 1991:106 Författningsförslag 247

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till rättens prövning, skall rnyndigheten också överlämna prövningen av ett utdelningsförslag i konkursen till rätten. Oberoende av om talan har Oberoende av om ett beslut om förts mot ett beslut om att fast- att fastställa utdelning eller efterställa utdelning eller efterutdel- utdelning har överklagats får en ning får högre rätt som ändrar domstol som ändrar ett beslut av lägre rätts beslut i arvodesfrågan tillsynsmyndigheten eller en lägre göra den ändring i beslutet om domstol i arvodesfrågan göra den fastställelse som föranleds därav ändring i beslutet om fastställelse eller, om det behövs, återförvisa som föranleds därav eller, om utdelningsfrågan till förvaltaren. det behövs, återförvisa utdelningsfrågan till förvaltaren. Den domstol som har att pröva Den tillsynsmyndighet eller en fråga om utdelning eller efter- domstol som har att pröva en utdelning får bestämma tilläggs- fråga om utdelning eller efterutarvode till förvaltaren för arbete delning får bestämma tilläggsi anledning av handläggningen av arvode till förvaltaren för arbete frågan vid domstolen. i anledning av handläggningen av frågan vid myndigheten eller domstolen.

10§ Om konkursen avskrivs eller Om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om konkursbe- läggs ned eller om konkursbeslutet upphävs eller om efterut- slutet upphävs eller om efterutdelning enligt ll kap. 21 § äger delning enligt 11 kap. 21 § äger rum, skall rätten höra tillsyns- rum, behöver yttranden enligt myndigheten innan arvode till 8§ inte inhämtas innan arvode förvaltaren bestäms. till förvaltaren bestäms.

12§ Rätten får tillerkänna förvalta- Tillsynsntyndigheten får tillerren skäligt belopp att utgå i känna förvaltaren skäligt belopp förskott innan slutligt arvode att utgå i förskott innan slutligt bestäms, om det är rimligt med arvode bestäms, om det är rimhänsyn till omfattningen av det ligt med hänsyn till omfattningen arbete som uppdraget har med- av det arbete som uppdraget har fört, den tid under vilken kon- medfört, den tid under vilken kursen har varat och ytterligare konkursen har varat och ytterberäknas pågå samt övriga för- ligare beräknas pågå samt övriga

I

ll 248 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållanden. förhållanden. En framställning om förskott En framställning förskott om skall ange det belopp begärs skall det belopp begärs som ange som och de skål som åberopas för och de skäl åberopas för som förskottsbetalningen. Till fram- förskottsbetalningen. Till framställningen skall bifogas redo- ställningen skall bifogas redoen en görelse för det arbete som upp- görelse för det arbete som uppdraget har medfört och draget har medfört och en upp- en uppgift om boets ekonomiska ställ- gift boets ekonomiska om ställning. Rätten skall inhämta ytt- ning. rande i förskottyrågan tillav synsmyndigheten.

14§ Avskrivs konkursen enligt 10 Avskrivs konkursen enligt 10 kap. l skall rätten bestämma kap. l skall kostnadsersätt-

kostnadsersättningen till förvalta- ningen till förvaltaren bestämmas ren samtidigt som arvodet be- samtidigt arvodet bestäms. som stäms. Tillsynsmyndigheten skall Härvid tillämpas 8 § andra stychöras också över begäran ket. om ersättning för kostnader.

l5§ Rätten bestämmer arvodet till Iillsynsntyndigheten eller rätten en sådan rådgivare eller förlik- bestämmer arvodet till sådan en ningsman som har utsetts enligt 7 rådgivare eller förlikningsman kap. 7 § efter att ha hört tillsyns- har enligt 7 kap. 7 som utsetts § myndigheten och förvaltaren. efter ha att hört förvaltaren. Härvid tillämpas 4 § andra styc- Härvid tillämpas 4 § andra stycket och 5 ket, 5 § och 8 § andra stycket.

16 kap.

Bestämmelserom handläggning Bestämmelser om handläggning och besvär och överklagande m.m. m.m.

Handläggning av konkursärenden Handläggning

1§ Prövningen av konkurs- Handläggningen en av konkursen

ansökan och handläggningen sker konkursärende

av som ett hos konkursen sker ett konkurs- tillsynsmyndigheten. som

SOU 1991:106 författningsförslag 249

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

ärende hos tingsrätten. Som konkursärende handläggs inte sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning. Beträffande frågor som enligt denna lag skall handläggas av domstol gäller lagen 1993:000 om förfarandet i mål i förvaltningsdornstol och i vissa mål i allmän domstol domstolsförfarandelagen, om det inte föreskrivs något annat i denna lag. Det gäller dock inte sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning.

2§ I konkursärenden gäller rätte- Frågor som skall handläggas av gångsbalkens bestämmelser domstol och där lagen 1993: om tvistemål i tillämpliga delar, om 000 förfarandet i mål iförom inte något annat sägs i denna valtningsdornstol och i vissa mål lag. Sker handläggningen vid i allmän domstol domstolsförfaförhandling, tillämpas bestäm- randelagen skall tillämpas, skall melserna om huvudförhandling i väckas vid den tingsrätt som tvistemål, om inte sakens beskaf- beslutat i frågan om gäldenären

fenh et motiverar avsteg därifrån. skall försättas i konkurs. Denna

tingsrätt kan bestämma att frågan skall handläggas av en tingsrätt på en annan ort. Om den som har kallats till en förhandling uteblir, hindrar det inte att den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs. Rättens avgörande sker genom beslut.

Verkställighet av beslut i kon- Verkställighet av beslut kursärenden

4§ Ett beslut om konkurs och om Ett beslut konkurs och om om

250 Författningsförslag SOU 1991:106

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

upphävande av ett konkursbeslut upphävande av ett konkursbeslut går i verkställighet omedelbart. går i verkställighet omedelbart. Detsamma gäller andra beslut av Detsamma gäller andra beslut av rätten under handläggningen av rätten i sådana frågor som enligt ett konkursärende i en fråga som denna lag skall prövas rätten av enligt denna lag skall prövas av och där talan inte skall väckas rätten, om inte något annat för- genom stämning, om inte något ordnas eller följer av andra styc- annat förordnas eller följer av ket. andra stycket. Beslut under handläggningen Ett sådant beslut av rätten som av ett konkursärende går i verk- avses i första stycket andra meställighet först sedan det har ningen går i verkställighet först vunnit laga kraft, om beslutet sedan det har vunnit laga kraft, avser om beslutet avser arvode eller kostnads- arvode eller kostnadsersättning till förvaltare, ersättning till förvaltare, 2. arvode till en sådan rådgi- 2. arvode till en sådan rådgivare eller förlikningsrnan som vare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 har utsetts enligt 7 kap. 7 arvode eller kostnads- arvode eller kostnadsersättning till en sådan tillsyns- ersättning till en sådan tillsynsman som har utsetts enligt 12 man som har utsetts enligt 12 kap. 26 kap. 26 4. utdömande av förelagt vite. 4. utdömande förelagt vite. av Tillsynsmyndighetens beslut under handläggningen av ett konkursârende går i verkställighet omedelbart. Bestämmelserna i andra stycket 1 och 2 gäller dock även beslut av tillsynsmyndigheten. Angående verkställighet av beslut att fastställa utdelning finns det bestämmelser ll kap. 9 och 10 §§.

Överklagande av rättens beslut i Överklagande

m.m. konkursärenden m.m.

5§ Varje tingsrättens beslut i ett Beslut av tillsynsmyndigheten konkursärende i en fråga enligt 3 kap. 6 § som enligt denna lag skall prövas av enligt 6 kap. 6 eller 7 §

SOU 1991:106 Författningsfärslag 251

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätten får överklagas för sig, om om föreläggande av vite eller inte något annat följer av 6 eller hämtning enligt 6 kap. 10 § 7 förde stycket, enligt 6 kap. 14 uppdrag som granskningsman enligt 7 kap. 30 om avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 eller 3 att fastställa utdelning enligt 11 kap. 7 att lägga ned en konkurs enligt 12 kap. 1 om arvode till förvaltare, rådgivare och förlikningsman enligt 14 kap. 8 och 15 samt om förskott på arvode enligt 14 kap. 12 får överklagas till tingsrätten. Har ett beslut meddelats utan Andra beslut av tilLsynsnzynatt förhandling har hållits, skall digheten än som avses i första de som beslutat har gått emot stycket får inte överklagas. genast underrättas om tiden för beslutet, i den mån det med hänsyn till omständigheterna är motiverat. När det är lämpligt, bör i underrättelsen ges besked om utgången av den prövade frågan.

6§ Ett beslut enligt 9 kap. 1 § att Ett beslut enligt ll kap. 7 § bevakning skall äga rum får inte tredje stycket innefattar som överklagas. Inte heller får ett återförvisning av ett utdelningsbeslut av tingsrätten enligt 11 förslag till förvaltaren får inte kap. 7 § tredje stycket som inne- överklagas. fattar âterförvisning av ett utdelningsförslag till förvaltaren överklagas. Rättens beslut i fråga om utdel- Ett beslut i fråga utdelning om ning får överklagas endast av den får överklagas endast av den som som i rätt tid har framställt in- i rått tid har framställt invändvändning mot utdelningsförslaget ning mot utdelningsförslaget

252 Författningsförslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller, om rätten beslutar fastställa eller, rätten beslutar fastställa om utdelning som avviker från för- utdelning som avviker från förslaget, den vars rätt påverkas av slaget, den vars rått påverkas av ändringen. Förvaltaren får full- ändringen. Förvaltaren får fullfölja talan i en fråga som gäller följa talan i en fråga som gäller återvinning. återvinning.

7§ Mot beslut enligt 12 kap. 18 § med anledning av en framställd anmärkning får talan inte föras. Mot följande beslut får talan inte föras särskilt, nämligen beslut i fråga om vägrat återtagande eller om ändring i ett ackordsförslag enligt 12 kap. 14 beslut enligt 12 kap. 19 § att borgenärerna på nytt skall pröva ackordvrágan.

8§2 Tillsynsmyndigheten får över- Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om klaga tingsrättens beslut, om beslutet rör beslutet rör utseende eller entledigande utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare, mellan flera förvaltare, arvode, kostnadsersättning 2. arvode eller kostnadsereller förskott till förvaltare, sättning till förvaltare, 3. reseförbud eller skyldighet hämtning, häktning eller för gäldenären att lämna ifrån föreläggande eller utdömande av sig sitt pass, förbud att utfärda vite, pass, hämtning eller häktning 4. uppdrag som eller arvode till eller föreläggande eller utdöman- rådgivare eller förlikningsman. de av vite, 4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman, avslag på en jrarrtstâllning

zSenaste 1989: lydelse 1002.

SOU 1991:106 Författningsfâirslag 253

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om att inleda bevakningsförfarande, 6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. l I de frågor som avses i första stycket förs det allmännas talan i högsta domstolen av riksskatteverket.

9§3

Ett sådant beslut av tingsrätten Ett överklagande av ett beslut som avses i 5 § får överklagas av tillsynsmyndigheten eller besvär i hovrätten. Över- tingsrätten enligt denna lag skall genom klagandet skall ske inom tre ske inom tre veckor från den dag veckor från den dag då beslutet då beslutet meddelades. Är det meddelades. Är det fråga fråga konkursbeslut eller om ett om ett konkursbeslut eller ett beslut om ett beslut om nedläggning av en nedläggning av en konkurs på konkurs på grund av frivillig grund av frivillig uppgörelse, uppgörelse, räknas dock tiden för räknas dock tiden för överkla- överklagande från den dag då gande från den dag då kungörel- kungörelsen beslutet om var sen om beslutet var införd i Post- införd i Post- och Inrikes Tidoch Inrikes Tidningar. ningar. Beslut om åläggande av rese- Beslut i frågor som avses i 3 förbud, om skyldighet ñr gälde- kap. 6 § samt beslut om åläggannäten att lämna ifrån sig sitt de av reseförbud, om skyldighet pass, om förbud att utfärda för gäldenären att lämna ifrån sig pass samt någons häktande eller sitt förbud att utfärda om pass, om kvarhållande i häkte får överkla- pass samt om någons häktande gas utan inskränkning till viss eller kvarhållande i häkte får tid. Detsamma gäller klagan mot överklagas utan inskränkning till ett beslut på den grunden att viss tid. Detsamma gäller klagan förfarandet onödigt uppehålls mot ett beslut på den grunden att genom beslutet. förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.

10 § Har tillsynsmyndigheten eller tingsrätten meddelat ett beslut utan att förhandling har hållits, skall de som beslutet har gått emot genast underrättas om tiden

sSenaste lydelse 1990:457.

254 Författningsfárslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för beslutet, i den mån det med hänsyn till omständigheterna är motiverat. Nar det är länzpligt, bör i underrätteLsen ges besked om utgången av den prövade frågan.

17 kap. 6 § Åtal gäldenär för brott Åtal gäldenär för brott mot en mot en som avses i 11 kap. brottsbalken som avses i 11 kap. brottsbalken och åtal mot en borgenär för och åtal mot en borgenär för brott som sägs i 5 § får väckas brott som sägs i 5 § får väckas vid den tingsrätt där konkursen vid den tingsrätt som har beslutat är eller har varit anhängig. i frågan om gäldenären skall försattas i konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om beslutet om konkurs har meddelats före ikraftträdandet.

SOU 1991:106 Förfanningsförslag 255

37. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1987:773 om

fritidsbåtsregister

Härmed föreskrivs att 21 § lagen 1987:773 om fritidsbåtsregister skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

2l§ En registermyndighets beslut i En registermyndighets beslut i det särskilda fallet får överklagas det särskilda fallet får överklagas hos kammarrätten genom besvär. hos länsrätten. Föreskrift om Föreskrift om överklagande av överklagande av Sjöfartsverkets Sjöfartsverkets beslut med stöd beslut med stöd av bemynav bemyndigande enligt 20 § digande enligt 20 § meddelas av meddelas av regeringen. regeringen. Påkallas beslut av en länsstyrelse enligt 15 § eller överklagas ett sådant beslut till domstol, befriar detta inte den avgiftsskyldige från att i behörig ordning beala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller inte om annat förordnas av länsstyrelsen eller domstolen.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Beslut som meddelats av registermyndighet före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

256 Författningvörslag SOU 1991:106

38. Förslag till

Lag om ändring i församlingslagen 1988:180

Härmed föreskrivs att 13 kap. 4 och 5 §§ församlingslagen

1988:180 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 1§ Kyrkofullmäktiges eller kyrko- Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmas beslut får, om inte stämmans beslut får, inte om något annat är särskilt föreskri- något annat är särskilt föreskrivet, överklagas hos kammar- vet, överklagas hos länsrätten.

rätten. Överklagandet får Överklagandet får grundas endast

grundas endast på omständigheter på omständigheter innebär som som innebär att beslutet att beslutet inte har tillkommit i laga inte har tillkommit i laga ordning, ordning, 2. står i strid mot lag eller 2. står i strid mot lag eller annan författning, författning, annan 3. på annat sätt överskrider på annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrko- kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans befogenhet, stämmans befogenhet, 4. kränker klagandens enskilda 4. kränker klagandens enskilda rätt eller rätt eller 5. annars vilar på orättvis 5. vilar på orättvis annars grund. grund. Skrivelsen med överklagandet Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till kammar- skall ha kommit in till länsrätten rätten inom tre veckor från den inom tre veckor från den dag då dag då justeringen av det över justeringen av det över beslutet beslutet förda protokollet till- förda protokollet tillkännagavs på kännagavs på församlingens an- församlingens anslagstavla. Om slagstavla. Om skrivelsen före skrivelsen före överklagandeöverklagandetidens utgång har tidens utgång har kommit in till kommit in till församlingen, skall församlingen, skall överklagandet överklagandet ändå prövas. ändå prövas.

lLagen omtryckt 1991:684.

SOU 1991:106 Författningsförslag 257

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I skrivelsen skall anges det beslut som överklagas och de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Klaganden får inte anföra någon ny omständighet till grund för överklagandet efter överklagandetidens utgång.

4§ Kammarrätten skall inhämta Länsrätten skall inhämta stiñsstiftsstyrelsens yttrande över styrelsens yttrande över överklaöverklagandet om det behövs. gandet, om det behövs. Vid tillämpning av förvalt- Vid tillämpning av domstolsförningsprocesslagen 1971:291 farandelagen anses församlingen anses församlingen som part. som part. Ett föreläggande enligt 5 § Ett föreläggande enligt 7 § förvaltningsprocesslagen får inte damstolsföjarandelagen får inte gälla sådan brist i skrivelsen med gälla sådan brist i skrivelsen med överklagandet som består i att överklagandet som består i att denna inte anger den eller de denna inte anger den eller de omständigheter på vilka överkla- omständigheter på vilka överklagandet grundas. Bestämmelsen i gandet grundas. Bestämmelsen i 29 §förvaltningspr0cesslagen om 29 §d0nLst0Lsförfarandelagen om rätt att utan yrkande besluta till rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild tillämpas det bättre för enskild tillämpas inte. inte.

5§ Beslut av kammarrätten som Beslut av länsrätten som har har gått klaganden emot får gått klaganden emot får överklaöverklagas endast av denne. Ett gas endast av denne. Ett beslut, beslut, varigenom kammarrätten varigenom länsrätten har bifallit har bifallit ett överklagande eller ett överklagande eller förbjudit förbjudit att det överklagade att det överklagade beslutet verkbeslutet verkställs, får överklagas ställs, får överklagas av församav församlingen och av var och lingen och av var och en som en som sägs i 3 sägs i 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut som meddelats av kyrkofullmäktige eller kyrkostâmma före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

258 Förfartningsjörslag SOU 1991:106

39. Förslag till

Lag om ändring i djurskyddslagen 1988:534

Härmed föreskrivs att 38 § djurskyddslagen 1988:534 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 Miljö- och hälsoskyddsnåmndens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelse som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. Beslut, som annan statlig myn- Beslut, som annan statlig myndighet än regeringen i särskilt dighet än regeringen i särskilt fall meddelat enligt lagen eller fall meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förord- med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överkla- nande enligt lagen, får överklagas hos kammarrätten. gas hos länsrätten. Annat beslut som jordbruksverket eller annan statlig myndighet meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Beslut som meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

lSenaste 1991:404. lydelse

;ou 1991:106 Författningsförslag 259

40. Förslag till Lag om ändring i lagen 1989:l4 om erkännande och verkställighet utländska vårdnadsavgöranden

av

m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs att 13 och 17 §§ lagen 1989:l4 om erkännande och verkställighet utländska vårdnadsavgöranden m.m. av och överflyttning barn skall ha följande lydelse. om av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 § Ansökan verkställighet av Ansökan om verkställighet av om ett avgörande i 5 § ett avgörande som avses i 5 § som avses eller överflyttning av barn eller om överflyttning av barn om enligt ll § görs hos länsrätten. enligt ll § görs hos tingsrätten i den ort där vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna har sitt hemvist. Ansökan skall göras skriftligen. Om det inte

finns någon behörig domstol, tas

frågan upp vid Stockholms tingsrätt.

17 § Beträffande förfarandet övrigt Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett i mål om verkställighet av ett avgörande i 5 § eller avgörande som avses i 5 § eller som avses överflyttning barn enligt överflyttning av barn enligt om av om ll § tillämpas 21 kap. 2 och 11 § tillämpas 21 kap. 2 och 3 §§, 4 § första och andra 3 §§, 4 § första och andra styckena samt 9 16 §§ föräldra- styckena samt 8 17 §§ för- - a balken. äldrabalken.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Frågor om verkställighet och överflyttning har anhångiggiorts hos länsrätt före som ikraftträdandet handläggs enligt äldre bestämmelser.

260 Föqfattningsfiárslag SOU 1991:106

41. Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen 1990:324

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 24 § taxeringslagen 1990:324 skall upphâvas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i mål handläggs enligt förvaltningsprocesslagen som 1971:291.

lOU 1991:106 Författningsförslag 261

42. Förslag un Lag om ändring i lagen 1990:746 om

betalningsföreläggande och handräckning

Härigenom föreskrivs att 55 58 §§ lagen 1990:746 betal- - om ningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

55§ Den som år missnöjd med ett Den är missnöjd med som ett utslag i ett mål om särskild utslag i ett mål särskild om handräckning, får överklaga ut- handräckning, får överklaga utslaget genom besvär till hov- slaget till tingsrätt i det län en

rätten inom tre veckor från där kronofogdemyndigheten finns

dagen för utslaget. Detsamma inom tre veckor från dagen för gäller om sökanden i ett mål utslaget. Detsamma gäller om om betalningsföreläggande eller sökanden i ett mål betalom vanlig handräckning är missnöjd ningsföreläggande eller vanlig med ett utslag. handräckning är missnöjd med ett utslag.

56§ Ett beslut varigenom ett mål Ett beslut varigenom mål har ett har avgjorts på annat sätt än avgjorts på annat sätt än genom genom utslag får överklagas utslag får överklagas till en genom besvär till hovrätten inom tingsrätt i det län där kronofog-

tre veckor från dagen för be- demyndigheten finns inom

tre slutet. veckor från dagen för beslutet. Beslut att överlämna mål till Beslut att överlämna mål till tingsrätt och avskrivningsbeslut tingsrätt och avskrivningsbeslut enligt 37 § får dock inte över- enligt 37 § får dock inte överklagas. klagas.

57§

Kronofogdemyndighetens be- Kronofogdemyndighetensbeslut

slut under handläggningen av ett under handläggningen ett mål av mål får inte överklagas särskilt. får inte överklagas särskilt. Be- Beslut som avses i 63 § får dock slut i 63 § får dock som avses överklagas särskilt genom besvär överklagas särskilt till tingsen till hovrätten inom tre veckor rätt i det län där kronofogdemyn-

från dagen för beslutet. digheten finns inom tre veckor

262 Förfanningsfárslag SOU 1991:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

från dagen för beslutet.

58 § Vid överklagande av kronofog- Betráfande Överklagande av demyndighetens utslag och beslut kronofogdemyndighetens utslag tillämpas 18 kap. 8 II §§ ut- och beslut samt handläggningen sökningsbalken. idomstol tillämpas 18 kap. 11 och 17 §§ utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut av kronofogdemyndighet som meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

SOU 1991:106 Författningvörslag 263

43. Förslag till Lag om ändring i kommunallagen 1991:900

Härmed föreskrivs att 10 kap. 13 och 14 §§ kommunallagen 1991:900 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 1§ Varje medlem av en kommun Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få eller ett landsting har rått att få lagligheten av kommunens eller lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom landstingets beslut prövad genom att överklaga dem hos kammar- att överklaga dem hos länsrätten. rätten.

5§ Klagomålen skall ges in till Klagomålen skall ges in till kammarrätten. länsrätten.

6§ Klagomålen skall ha kommit in Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre till länsrätten inom tre veckor veckor från den dag då det till- från den dag då det tillkännagavs kännagavs på kommunens eller på kommunens eller landstingets landstingets anslagstavla att anslagstavla att protokollet över protokollet över beslutet beslutet justerats. justerats. Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan under hela klagotiden för att att tiden skall löpa ut.

7§ Om klagomålen före klago- Om klagomålen före klagotidens utgång har kommit in till tidens utgång har kommit in till kommunen eller landstinget i kommunen eller landstinget i stället for till kammarrätten, skall stället för till länsrätten, skall överklagandet ändå prövas. överklagandet ändå prövas.

l3§ Föreskrifter om hur kammar- Föreskrifter om hur länsrättens rättens beslut överklagas hos beslut överklagas hos kammar-

264 Författningsförslag SOU 1991:106

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

regeringsrätten finns i jörvalt- rätten finns

ningsprocesslagen 1971:291. lagen.

14 § Om kammarrättens beslut har Om länsrdtzens beslut har gått gått klaganden emot, får bara klaganden får bara klaganemot, klaganden själv överklaga be- den själv överklaga beslutet. slutet. Om kammarrätten har upphävt Om länsrätten har upphävt ett ett beslut eller förbjudit att det beslut eller förbjudit det att verkställs, får kammarrättens be- verkställs, får länsrättens beslut slut överklagas kommunen överklagas kommunen eller av av eller landstinget och deras landstinget och deras medlemav av medlemmar. mar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut meddelats som av kommun eller landsting före ikrafttrådandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

:ou 1991:106 265

Specialmotivering

l Förslaget till lag om förfarandet i mål i förvaltningsdomstol och i vissa mål i allmän domstol domstolsförfarandelagen

1§

Enligt vad som angetts i den allmänna motiveringen avsnittet 26.2

skall en ny processlag betecknad lagen om förfarandet i mål i förvaltningsdomstol och i vissa mål i allmän domstol domstolsförfarandelagen ersätta såväl FPL som ärendelagen. Paragrafen upptar de grundläggande bestämmelserna om den nya processlagens tillämpningsområde. Att den nya processlagen på samma sätt som FPL i princip bör gälla alla målen i de allmänna förvaltningsdomstolarna är en självklarhet. Frågan om för vilka mål i allmän domstol den nya processlagen skall gälla är inte alls lika enkel. Den nuvarande gränsdragningen inom det allmänna domstolsväsendet mellan RB och ärendelagen bygger på en skillnad mellan rättskipning och annan rättsvård, medan FPL som närmare har redovisats i kapitlet 24 inte känner till - någon sådan skillnad. I FPL talas nämligen bara om rättskipning. Givetvis innebär det en fördel att man kan ñnna en gräns mellan de mål, som vid allmän domstol skall handläggas enligt RB, och de mål, som skall handläggas enligt den nya processlagen, vilken är klarare än gränsen mellan rättskipning och annan rättsvård och samtidigt lika välgrundad. Att definiera vilka mål som skall handläggas enligt RB går emellertid knappast på annat sätt än genom användandet av ordet rättskipning. På motsvarande sätt går det inte att definiera begreppet frivillig rättsvård på annat sätt än genom användandet av begreppet "icke-rättskipning". I sak är emellertid den nuvarande uppdelningen välgrundad, och till stöd för att man även i fortsättningen bör låta en skiljelinje gå mellan rättskipning och annan rättsvård talar att den gränsdragningen har vunnit en betydande stadga. I den nya processlagen behöver emellertid uttrycken rättskipning och rättsvård över huvud taget inte användas. I förvaltningsdomstol bör den lagen gälla alla mål oavsett om det skulle röra sig om rättskipning eller annan rättsvård, och i allmän domstol kan man låta lagen tillämpas när detta särskilt utsågs i en lag. På sikt bör det nämligen vara möjligt att för samtliga förekommande fall ha uttryckliga bestämmelser om att den nya lagen skall varatillämplig. Vi

266 Specialmotivering SOU 1991:106

lägger fram förslag om åtskilliga sådana bestämmelser, och vi förutsätter att ytterligare kan tillkomma under departementsbehandlingen av våra förslag. För de mera udda fallen torde tills vidare en övergångsbestämmelse kunna tillåtas vara bestämmande för tillämpligheten av den nya förfarandelagen. I hovrätt och högsta domstolen bör lagen vara tillämplig i samtliga de fall överklagandet avser ett av tingsrätt enligt den lagen fattat nya beslut. Mot den nu angivna bakgrunden har i paragrafens första stycke tagits in en bestämmelse om att den nya processlagen tillämpas vid handläggningen av mål i regeringsrätten, kammarrätt och länsrätt samt i försäkringsöverdomstolen jfr nuvarande 1 § FPL. I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att i tingsrätt lagen gäller handläggningen i sådana mål beträffande vilka så har bestämts genom lag och att i hovrätt och högsta domstolen lagen gäller, om tingsrättens beslut överklagas. Enligt RB måste givetvis även i fortsättningen behandlas inte bara

de nuvarande tvistemålen och brottmålen utan också alla i pågående

eller kommande tvistemål och brottmål ingående ärenden, t.ex. om kvarstad utan att talan ännu har väckts, om förordnande av offentlig försvarare under förundersökning, om bevisupptagning åt annan svensk domstol och om bevisupptagning till framtida säkerhet. I den mån den typen av ärenden läggs upp som mål bör beaktas att ett separat avgörande inte blir slutligt i den mening som detta begrepp används i t.ex. 17, 30 och 49 kap. RB. I paragrafens andra stycke finns också bestämmelser av domstolsorganisatorisk natur. FPL innehåller inte några regler om förvaltningsdomstolama och deras sammansättning. Bestämmelser härom finns i stället i bl.a. lagen 1971:289 allmänna förvaltningsom domstolar. Däremot finns i FPL bestämmelser domarjäv, t.ex. om om protokollföring och om offentlighet och ordning vid domstolen. I betydande utsträckning upptar dessa bestämmelser hänvisningar till RB:s regler. Såvitt gäller de nuvarande domstolsärendena regleras frågor om domstolsorganisationen i stor utsträckning genom de i RB:s första avdelning 1 6 samt 9 kap. RB upptagna allmänna reglerna om de allmänna domstolarna, t.ex. om domstolens sammansättning, om domare, om offentlighet och ordning vid domstol, om protokollföring, om straff för rättegângsförseelser samt om vite och hämtning. I och med att de nuvarande domstolsärendena i fortsättningen skall hanteras enligt den nya processlagen inställer sig frågan det om behövs en särskild bestämmelse för att 1 6 och 9 kap. RB skall bli tillämpliga beträffande dessa ärenden. Frågan avser i första hand vad RB i den delen har för omedelbart tillämpningsområde, något som inte direkt framgår av balken. Uppenbart är emellertid att t.ex. 7 och 8 kap. i balken om åklagare och polismyndighet och om advokater

SOU 1991:106 Specialmotivering 267

gäller även i sådana förhållanden som inte har med rättegångar enligt RB att göra. Detsamma torde vara förhållandet med t.ex. 1 6 och - 9 kap. i den mån bestämmelserna i de kapitlen inte uttryckligen begränsar sin giltighet till tvistemål och brottmål. Det kan därför hävdas att det inte behövs någon bestämmelse i den nya processlagen som uttryckligen anger att de berörda kapitlen gäller även de mål som vid allmän domstol skall handläggas enligt den lagen för att dessa regler skall gälla. På vissa punkter har man emellertid för målen enligt den nya förfarandelagen behov av andra lösningar. De nuvarande reglerna om tingsrättemas domförhet i domstolsärenden är ålderdomliga, även om det också finns moderna inslag, t.ex. såvitt gäller en möjlighet för regeringen att låta domstolsbiträden handlägga vissa enklare ärenden. Ärendena är normalt av enkel natur och det rimliga synes vara att i grunden ha en regel om endomarkompetens med möjlighet till en kvalificerad sammansättning endast i speciella fall. En sådan ordning skulle uppnås genom att reglerna i 1 3 kap. RB om domförhet i tvistemål får gälla också i de mål som vid allmän domstol skall handläggas enligt den nya processlagen. Med den ordningen kommer en tingsrätt i dessa mål om inte annat föreskrivs att normalt bestå av en lagfaren domare. - Domstolen får dock enligt 1 kap. 3 c § RB ha den sammansättning som enligt RB är föreskriven för huvudförhandling, om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. I den mån nämndemän bör delta i allmän domstol för viss typ av mål enligt den nya processlagen kan en bestämmelse om detta tas in i anslutning till den materiella lagstiftningen rörande den måltypen. Av ärendelagens nuvarande bestämmelser synes härjämte böra behållas de som medger att regeringen för vissa fall föreskriver att tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av enkel beskaffenhet. Även dessa bestämmelser bör in i anslutning till den tas materiella lagstiftning för vilken den typen av föreskrifter kan passa. I 4 kap. 1 11 §§ RB finns bestämmelser om domare. Motsvarande bestämmelser för förvaltningsdomstolama upptas inte i FPL utan i särskilda lagar. RB-reglerna bör gälla även de mål enligt den nya processlagen som skall hanteras vid allmän domstol. Bestämmelser i 4 kap. 12 15 §§ RB om domarjäv gäller i alla mål enligt FPL på grund av en hänvisning i 41 § FPL, och den processlagen nya

behöver innehålla en motsvarande bestämmelse se 47 §.

Bestämmelser i 5 kap. 1 5 och 9 §§ RB om sekretess och om ordningen vid sammanträde blir tillämpliga även i målen i allmän domstol, genom att man i den nya processlagen intar en hänvisning

motsvarande 16 § FPL se 18 §. Den paragrafen innehåller även en

bestämmelse som utvidgar förhandlingssekretessen mer än vad RB gör. Denna bestämmelse bör gälla även i de mål som enligt nu gällande regler handläggs enligt ärendelagen. Beträffande dessa synes man nämligen kunna åberopa samma skäl för en från RB avvikande

268 Specialmotivering SOU 1991:106

reglering som för andra FPL-mål, nämligen att de flesta målen handläggs helt skriftligt och att den enskilde inte skall komma i ett sämre läge i sekretesshänseende, om han begär förhandling. en Rörande frågor som behandlas i 5 kap. 6 8 §§ RB tolk m.m. finns det för närvarande i stort sett överensstämmande regler i 50 52 §§ - FPL. Som senare kommer att redovisas bör dessa bestämmelser bytas

ut mot en hänvisning till RB:s regler se 54 §.

I 6 kap. RB tas för de allmänna domstolarnas del upp bestämmelser om protokollföring vid sammanträde. Frågor protokollföring i om samband med ett sammanträde i ett mål enligt den nya processlagen

bör oavsett domstolstyp regleras på sätt i 17 § FPL se 19 §.

anges De särskilda bestämmelser som vid allmän domstol behövs för mål enligt den nya processlagen bör tas in i protokollskungörelsen för de allmänna domstolarna. Ansvar för rättegångsförseelse enligt 9 kap. l 4 §§ RB bör inte komma i fråga såvitt gäller de mål skall handläggas enligt den som nya processlagen. Bestämmelserna i 9 kap. 5 och 6 §§ RB motsvaras av 38 och 39 §§ FPL, och de senare lagrummen bör överföras till

den nya processlagen i form av en hänvisning till RB se 45 § första

stycket. Till vissa bestämmelser i 9 kap. 7 § första stycket RB om vitesföreläggande bör för samtliga mål tas in en hänvisning i den nya

förfarandelagen se 45 § andra stycket. Bestämmelserna i 9 kap. 7

§ andra stycket samt 9 och 10 §§ RB vite och hämtning bör om som angetts i den allmänna motiveringen avsnittet 25.9 göras -

tillämpliga för alla mål enligt den nya processlagen se 45 § andra

stycket. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 9 kap. 8 § RB om att vite inte får utsättas när straff är föreskrivet och att staten inte får föreläggas vite synes inte behövas för de mål vid allmän domstol som skall handläggas enligt den nya processlagen. Det som har sagts nu innebär att bestämmelser motsvarande 16, 17, 38, 39, 4 och 50 52 §§ FPL bör tas i den lagen, och att - nya dessa bestämmelser i princip bör gälla samtliga mältyper skall som hanteras enligt den lagen. Såvitt gäller målen enligt den lagen i nya allmän domstol bör bestämmelserna ersätta 4 kap. 12 15 §§ samt - 6 och 9 kap. RB. För att markera detta har i paragrafens andra stycke angetts att reglerna om domstolarna och domare i l 3 kap. och 4 kap. 1 ll §§ RB gäller även i sådana mål. I fråga om domförhet skall gälla balkens regler för tvistemål. I paragrafens tredje stycke har tagits in en erinran att förvaltom ningslagen gäller i fråga om vissa administrativa ärenden vid domstolarna. Innan lämnar paragrafen vill påpeka att varken FPL eller den nya processlagen innehåller någon definition av målbegreppet eller några bestämmelser om i vad mån flera saker får handläggas i ett och samma förfarande. Den berörda definitionen är onödig, och det torde utan bestämmelser vara en självklarhet att Hera saker skall som

SOU 1991:106 Specialmotivering 269

hanteras enligt samma lag kan få handläggas i ett och samma förfarande, om detta är lämpligt. I viss utsträckning kan härvid reglerna i 14 kap. RB förening mål tjäna vägledning. om av som Behovet av att i den nya processlagen ta in regel att högsta en om domstolen på sätt i 14 kap. 7 a § RB får förordna om gemensam handläggning flera mål väckts vid olika domstolar torde av som vara

alltför litet för att motivera bestämmelse i den lagen se dock

en nya NJA 1989 s. 643 II.

2§

Paragrafen reglerar förhållandet mellan bestämmelserna i den nya lagen och speciella processuella bestämmelser. Av 2 § FPL framgår att speciell processrättslig regel i lag en en eller i en av regeringen beslutad förordning företräde framför ges bestämmelserna i FPL. Att speciell lagbestämmelse tar över en en bestämmelse i en allmän processlag är naturligt och oproblematiskt. Bestämmelsen om att även en förordningsbeståmmelse tar över är dock mindre väl förenlig med RF kräver att bestämmelserna som om

rättegången ges i lag se 11 kap. 4 § RF. På den punkten utformades

FPL med tanke på processuella bestämmelser i vägtrafikförordningen

och förordningen om yrkesmässig biltrafik se 1971:30 513.

prop. s. Dessa bestämmelser har i den mån de har någon motsvarignumera het ersatts av lagbestämmelser. Inte heller i övrigt förekommer det något behov av att låta förordningsbestämmelser ta över bestämmelser i den nya lagen.

3§

Paragrafen, som tillsammans med 4 och 5 §§ upptar bestämmelser om sådana skrivelser genom vilka förfarandet i viss domstol inleds, en motsvarar 3 § första stycket och andra stycket första meningen FPL. Det finns en skillnad gentemot FPL såvitt gäller undertecknande av handling. Enligt 3 § andra stycket FPL skall ansöknings- eller en besvärshandling från enskild egenhändigt undertecknad en vara av honom eller hans ombud. Det finns däremot inte några bestämmelser om att andra handlingar vilket ett förfarande inleds eller genom handlingar under pågående rättegång skall undertecknade

vara se

dock även 44 § tredje stycket och 49 § andra stycket FPL. I 2 § ärendelagen finns det en bestämmelse att skriftlig ansökan skall om en vara egenhändigt undertecknad av parten eller hans ombud. I RB finns det ett 20-tal paragrafer handlar undertecknandet som om av handlingar. De nuvarande bestämmelserna har brister i framför allt tvâ hänseenden. För det första speglar de det gamla papperssamhället där det knappast fanns något annat alternativ till muntlig kommunikation än skrivelser som inkom till rätten i ett utställaren åstadkommet skick. av

270 Specialmotivering SOU 1991: 106

Bestämmelserna passar illa för t.ex. sådana fall där en part vill ge in något till rätten genom telefax. För det andra inbjuder bestämmelserna till motsatstolkningar. Detta kan medföra att det uppstår omotiverade skillnader mellan behandlingen av t.ex. ansökningar och viktiga skrivelser under rättegången. Självklart måste domstolen i fråga om varje handling, utger sig som för att komma från en part och som inte saknar nämnvärd betydelse i rättegång, vara övertygad om att den verkligen härstammar från parten. Detta innebär emellertid inte att det behövs några uttryckliga bestämmelser om att handlingar skall vara egenhändigt undertecknade. Även sådana bestämmelser skulle nämligen med mycket hög utan sannolikhet på samma sätt som idag nästan alla handlingar part som ger in vara egenhändigt undertecknade. Ett undertecknande är nämligen nästan alltid en självklarhet. Vi tror alltså inte att ett avskaffande av förekommande bestämmelser om att inlagor skall vara egenhändigt undertecknade skulle orsaka några problem, och i paragrafen har därför inte tagits upp någon sådan bestämmelse jfr rättsfallet NJA 1991 s. 407. I fråga om sådana meddelanden som inte är egenhändigt undertecknade har rätten redan idag möjlighet att begära att meddelandet en bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad handling

se 44 § FPL och 33 kap. 3 § RB. Bestämmelserna om detta, vilka

infördes år 1973, bör givetvis fortfarande gälla. Om en part vägrar att med underskrift bekräfta t.ex. en icke egenhändigt undertecknad ansökningshandling finns det anledning att behandla fallet på samma sätt som när parten enligt nu gällande regler vägrar att bekräfta ett inte undertecknat telegram jfr om detta motivuttalanden i prop. 1973:30 i samband med ändringar i 33 kap. 3 § RB. För tydlighets skull föreslår en uttrycklig bestämmelse om att domstolen i det

angivna läget får avstå från att beakta det meddelande det gäller se

48 §. Beträffande telefaxmeddelanden vill vi hävda att utvecklingen på det teletekniska området nu har gått så långt att det är naturligt att i normala fall utan vidare godta dem som medel för t.ex. ansökan eller överklagande. Rent tekniskt kan visserligen telefax vålla vissa praktiska svårigheter. Sålunda kan ett telefax vara svårläst eller ofullständigt. I det hänseendet måste telefaxanvändningen ske på partens risk på samma sätt som brevanvändning sker på partens risk. Detta gäller även ett sådant fall som när domstolen skulle ha försummat att fylla på pappersmagasin för sin telefaxmottagare. I sådant fall bör alltså samma effekter inträda som när ett brev kommer bort under posthantering. Vissa spärrar måste dock ställas upp mot att obehöriga inleder rättegångar genom falska telefax. Som godtagbara för betydelsefulla inlagor i rättegång bör man visserligen utan vidare kunna sådana anse

SOU 1991:106 Specialmotivering 271

telefax som har avsänts från en telefon med kan nummer som hänföras till någon som undertecknat meddelandet. Vi bortser därvid från att äktheten av en underskrift på ett telefax givetvis kan ifrågasättas på samma sätt som i fråga om andra skriftliga handlingar. Beträffande telefax från andra telefonnummer torde det regelmässigt finnas anledning att begära komplettering med egenhändigt en

undertecknad handling se 48 § tredje stycket.

Huruvida telefax kan användas för översändande fullmakter är av en annan sak. Se om den frågan i stället specialmotiveringen till 53 I fråga om lokalt forum saknar såväl ärendelagen FPL bestämsom melser, och frågor om rätt forum i domstolsärenden torde inte annat än i undantagsfall kunna sägas reglerade hänvisningen i vara genom ärendelagen till RB:s bestämmelser i 10 kap. I den mån den lokala behörigheten inte följer ärendets natur är det i stället ibland av bestämmelser i anslutning till den materiella lagstiftningen direkt som eller underförstått utpekat visst forum. För andra fall kan det föreligga en valfrihet i fråga forum. om Mot den nu angivna bakgrunden saknas det anledning att i den nya förfarandelagen uppta regler om den lokala behörigheten. Kompetenskonflikter mellan olika domstolar i mål vid allmän domstol som handläggs enligt den nya processlagen kunna lösas synes genom en analogisk tillämpning av 10 kap. 20 § RB.

4§

Paragrafen, som upptar bestämmelser vilka syftar till att underlätta delgivningar i målet, överensstämmer med 3 § andra stycket andra meningen samt tredje till femte styckena FPL. Den ändringen har dock gjorts att även annan än enskild, ansöker något eller som om som överklagar, skall lämna uppgifter om enskild motpart, när sådan finns. Vi vill nämna att vi har övervägt att ta bort nuvarande bestämmelser i 3 § tredje stycket FPL att när den enskildes talan förs om av ställföreträdare uppgifter skall lämnas även om denne. Av 53 § FPL följer nämligen att föreskrifterna i lagen angående enskild part i en tillämpliga delar gäller även den är ställföreträdare för

som parten se

55 § den nya lagen. Särskilt med tanke att bestämmelserna i den nu behandlade paragrafen är mycket detaljerade har vi emellertid funnit att en bestämmelse i paragrafen angående ställföreträdare kan försvara sin plats vid sidan den allmänna bestämmelsen av mera om ställföreträdare. Vi tror inte att detta medför att det i andra sammanhang görs felaktiga motsatstolkningar. För övrigt råder i princip ordning enligt RB. En direkt samma motsvarighet till 3 § tredje stycket FPL finns sålunda i 33 kap. l § tredje stycket RB, och den i 53 § FPL angivna principen gäller även enligt RB.

272 Specialmotivering SOU 1991:106

5§ I paragrafen finns bestämmelser om sådana skrivelser genom vilka förfarandet i viss instans inleds, bl.a. såvitt avser yrkanden, åberopanden av grunder och angivande av bevisning. Den avser därmed mera materiella frågor än 3 och 4 §§ och motsvarar 4 § FPL. I sak har endast den ändringen gjorts i förhållande till 4 § FPL att sökande eller

klagande som vill åberopa bevis skall och inte bör uppge beviset och

vad han vill styrka med detta. Härigenom framhävs i de enskilda parternas intresse på ett otvetydigt sätt att de inte bör vänta härmed längre än nödvändigt. Någon påföljd för underlåtenhet att redan i den första inlagan följa föreskriften finns inte. Det kan alltså inte bli fråga om t.ex. avvisning, och parten fråntas inte rätten att uppge bevis.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnittet

25 .5 .2. Reglerna om ansökans innehåll är i huvudsak desamma enligt ärendelagen och enligt FPL. Om de nuvarande domstolsärendena skall följa reglerna i FPL, kommer dock sökanden inte längre att behöva lämna särskilda uppgifter om de omständigheter som betingar domstolens behörighet, när denna behörighet inte framgår av vad han i övrigt anför. Domstolens funktionella eller sakliga behörighet bereder i detta hänseende inte några bekymmer på de allmänna domstolarnas område. Den nuvarande uppgiftsskyldigheten tar i stället i första hand sikte på den lokala behörigheten, det är mycket få ärenden men nog där det behövs särskilda uppgifter om domstolens lokala behörighet jfr det som i anslutning till 3 § sagts om forum. I de allra flesta fall torde behörigheten framgå av uppgifterna om parterna eller om saken. Det är i detta hänseende också att märka att tvingande regler om lokalt forum synes bli allt mindre betydelsefulla. Det som har sagts nu synes medföra att man i fortsättningen kan avstå från uttryckliga regler angående uppgiftsskyldigheten. I tveksamma fall har domstolen alltid en möjlighet att förelägga den som initierat ärendet vid domstolen att yttra sig på den nu berörda punkten. Möjligheterna att ändra talan under en pågående process är relativt

begränsade i ett tvistemål enligt RB se 13 kap. 3 §. Tvistemålsreg-

lerna anses i princip tillämpliga också i ärenden även om det finns

några rättsfall som kan peka i en mera liberal riktning se rättsfallen

NJA 1961 s. 540 och 1974 s. 286. FPL upptar inga regler om taleändring. För processer enligt den lagen hävdas dock att den som anhängiggör en talan som regel inte kan under pågående process ändra sitt yrkande i vidare omfattning än

han kan detta enligt RB se t.ex. Wennergren, Förvaltningsprocess,

s. 214. En annan sak torde vara att domstolen till hans fördel kan

enligt 29 § FPL se 29 § självmant utanför hans yrkande. RB:s

taleändringsförbud innefattar emellertid även någonting mera, nämligen att rättsfakta inte får ändras på ett sådant sätt att saken ändras. Till viss del torde detta gälla även i en förvaltningsprocess,

;ou 1991:106 Specialmotivering 273

även om i sådan process ;len situation man genom RB:s regler vill förhindra torde vara sällsynt förekommande. En part i en förvaltningsdomstol kan alltså inte ens om han står fast vid sitt ursprungliga yrkande i alla lägen tillåtas börja tala om en annan sak. För skattemålens del har denna princip för övrigt slagits fast genom den nya sakprocessen. I de mål vid allmän domstol som skall hanteras enligt den nya lagen torde det vara relativt sällsynt att en part har behov av att ändra sin talan, och frågan om tillåtligheten av en taleändring torde inte alltid böra lösas på det i RB angivna sättet. Det är därför en fördel om man på samma sätt som för vanliga mål enligt FPL kan överlämna frågan domstolarnas rättstillämpning. Det skall tilläggas att ett åberopande av nya rättsregler eller av nya bevisfakta aldrig i sig medför att en talan skall anses ändrad i den mening som avses i 13 kap. 3 § RB.

6§ Paragrafen reglerar frågor om hur överklagande går till, och den motsvarar därmed 7 § FPL. Såvitt gäller den tid inom vilken överklagande skall ske finns det grundläggande skillnader mellan det system som gäller i förvaltningsdomstol och det som gäller i allmän domstol. Det förra systemet bygger på att tidsfristen för överklagande inte börjar löpa förrän parten delgetts beslutet, om det inte finns särskilda bestämmelser om annat. Enligt RB-systemet och därmed systemet för domstolsärenden börjar fristen enligt en huvudregel att löpa redan i och med att beslutet meddelas. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid sammanträde för förhandling och det inte heller vid något sådant sammanträde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas, skall dock tiden för överklagande räknas från den dag när klaganden fick del av beslutet. Fristen är i båda systemen densamma, tre veckor. Den frågan inställer sig givetvis, om det inte ñnns anledning att jämka samman de båda systemen såvitt gäller de mål som skall handläggas enligt den nya förfarandelagen. Alldeles uppenbart är härvid att det system som förekommer i förvaltningsdomstolarna ger de bästa garantierna mot att den enskilde parten försitter möjligheter att överklaga. Man behöver inte heller för de mål som skall handläggas enligt den nya förfarandelagen på samma sätt som när det gäller överklaganden av processuella beslut i mål enligt RB beakta tidsaspekter. FPL:s system är emellertid också dyrare för samhället att det krävs delgivning. Reglerna om delgivning har nyligen genom varit föremål för allmän reform prop. 1990/91:11; JuU SFS en 1990:1410, och de reglerna kan komma att påverka kostnadsnya bilden. Ännu är det dock för tidigt att bedöma hur de delgivnya ningsreglema kommer att verka på den punkten. För den skull har paragrafen utformats på det sättet att FPL:s

274 Specialmotivering sou 1991:106

system behållits för förvaltningsdomstolamas mål samtidigt som RBsystemet med viss justering behållits för de mål i allmän domstol som skall hanteras enligt den nya lagen. Justeringen innebär att i allmän domstol endast sådana beslut genom vilka domstolen avgjort ett mål skall överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet. I övriga fall utgår fristen från delgivningsdagen. Det som har sagts innebär att det i allmän domstol åtminstone tills vidare kommer att gälla olika - expedieringsrutiner beroende på vilken processlag som varit tillämplig. Att detta kan orsaka vissa problem i allmän domstol år en konsekvens man får ta. Uttrycket "avgöra målet" innefattar liksom i övriga paragrafer i lagen även det fallet att ansökan avvisas eller målet avskrivs från vidare handläggning.

7§

Genom paragrafen ges domstolen möjlighet att i vissa fall begära komplettering, om den skrivelse genom vilken förfarandet inletts är bristfällig. Närmast motsvarar bestämmelserna 5 § FPL, dock som endast gäller ansökan och överklagande. Möjligheterna att begära komplettering är också större än enligt 5 § FPL. Möjligheterna att besluta om avvisning är dock i huvudsak överensstâmmande med de

som finns nu se 8 §.

En särskild bestämmelse gäller avgifter. Enligt nu gällande regler i förordningen 1987:452 om avgifter vid de allmänna domstolarna utgår i ett domstolsärende ofta en avgift för ansökan. Dessa regler synes böra behållas men i fortsättningen avse mål enligt den nya processlagen. Enligt ärendelagen kan en ansökan avvisas, om en

föreskriven avgift inte betalas se 3 § andra stycket ärendelagen och

jämför med 42 kap. 4 § första stycket RB, och eftersom FPL för närvarande inte känner avgiftsbestämmelser måste en motsvarighet till ärendelagens bestämmelse införas. framtiden kan avgifter komma att behövas också i vissa typer av mål som handläggs förvaltningsav domstol, och därför bör regeln ges allmän giltighet. Mot den nu angivna bakgrunden har i paragrafen tagits in en bestämmelse om att den som inleder förfarandet skall föreläggas att betala felande avgift.

8§

Paragrafen innehåller bestämmelser om avvisande av ett mål. I första stycket har upptagits en bestämmelse motsvarande nuvarande 6 § - FPL som medför att avvisning kan ske när parten alltför sent har vänt sig till domstolen. Andra stycket som avser ansökningar och Överklaganden år - uppdelat på tre olika avvisningsfall. Det första avvisningsfallet avser skrivelser med brister beträffande uppgifter till hjälp för delgivningar

i målet se 4 §. För detta fall finns det bestämmelser om avvisning

:OU 1991:106 Specialmotivering 275

i 5 § andra meningen FPL. Det andra avvisningsfallet avser mer

materiella brister i ansökningen se 5 §. En motsvarande avvisnings-

möjlighet ñnns enligt 5 § första meningen FPL. Det tredje avvisnings-

fallet avser underlåten avgiftsbetalning se specialmotiveringen till

7 §. I fråga om icke undertecknad handling kan hänvisas till motiven beträffande 3

9§ I paragrafen, som motsvarar 8 § FPL, upptas regler om domstolens utredningsskyldighet. I förhållande till vad som gäller enligt FPL har det tillägget gjorts att det förklaras att domstolen genom frågor och påpekanden skall försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter

i parternas framställningar. Ändringen har behandlats i avsnittet

25.4.2. För de nuvarande domstolsärendena innebär lydelsen av paragrafen formellt sett den ändringen att domstolen vid behov - skall anvisa hur utredningen bör kompletteras. Materiellt sett torde domstolarna redan nu iaktta en sådan skyldighet i domstolsärendena.

10§ I paragrafen upptas grundläggande bestämmelser om förvaltningsprocessens i grunden skriftliga natur och om möjligheterna att i vissa fall hålla sammanträde rörande målet i dess helhet eller rörande en begränsad fråga. Den motsvarar närmast 9 § FPL. De föreslagna

reglerna angående muntlighet har behandlats i avsnittet 25.6.3 se

angående domstolsärenden avsnittet 262.2. Det bör påpekas att en allmän domstol vid behov torde kunna handlägga ett mål enligt RB och ett mål enligt den nya förfarandelagen samtidigt vid ett sammanträde, och detta utan att en förening av målen kan ske på det sätt som anges i t.ex. 14 kap. RB. En förutsättning är dock att de för de respektive måltypema uppsatta rättssäkerhetsgarantiema inte behöver åsidosättas. I den nya lagen har inte tagits upp någon motsvarighet till den nuvarande regeln i 15 § FPL om att enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle. I fråga om anledningen till detta kan

hänvisas den allmänna motiveringen avsnittet 25.8.2.

11§ Paragrafen, innehåller regler parts rätt att i vissa fall få som om sammanträde till stånd, har behandlats i avsnittet 25.6.3. Bestämmelserna har viss motsvarighet i nuvarande 9 § tredje stycket FPL.

12§ Paragrafen ger domstolen en möjlighet att hålla ett sammanträde på

276 Specialmotivering SOU 1991:106

telefon i stället ñr inför domstolen. Bestämmelserna, inte har som någon motsvarighet i FPL, har behandlats i avsnittet 25 .6.3. Vid telefonsammanträde gäller inte bestämmelserna i 17 § om kallelser och förelägganden jfr 42 kap. 10 § RB. Självfallet bör emellertid domstolen om möjligt i förväg underrätta parterna - - om

sammanträdet se 32 kap. 1 § RB om parts rätt till skäligt rådrum.

13§

I paragrafen, som har behandlats i avsnittet 25 .5 .2, tas bestämupp melser om kommunicering av den skrivelse vilken förfarandet genom vid domstolen inleds. Isak överensstämmer bestämmelserna med vad som gäller enligt 10 § FPL utom så till vida att det inte finns någon möjlighet för domstolen att avstå från kommunicering till följd att av det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet. Härutöver har ett i 10 § FPL förekommande 0rd "onödig" ändrats till "obehövlig" utan att någon saklig ändring är avsedd. Skälen bakom nu berörda ändringar har angetts i avsnittet 25.5.2. Se 27 § angående interimistiskt beslut utan kommunicering. Självklart kan ett beslut enligt 28 § t.ex. inhibition få meddelas om även innan kommunicering har skett.

14§

Paragrafen, som inte har någon direkt motsvarighet i FPL jfr dock 13 §, innehåller regler gör det möjligt att i vissa fall där det som med nu gällande regler förekommer enpartsprocesser anordna ett tvåpartsförfarande. Reglerna, som behandlats i avsnittet 25.3, tar sikte

på det fallet att det allmänna uppträder i den defensiva rollen se 37 §

angående den offensiva rollen.

15§

Paragrafen reglerar frågor rörande svaret på den skrivelse genom vilken förfarandet inleds. I sak överensstämmer bestämmelserna med vad som gäller enligt 11 § första och andra styckena FPL. Den skillnaden föreligger dock att enligt första stycket domstolen kan bestämma att svaret "skall" och inte "fâr" lämnas vid sammanträde. I andra stycket har gjorts den ändringen att den svarande som bestrider eller motsätter sig den åtgärd ifrågasätts "skall" och som inte "bör" ange skälen för sin inställning och de bevis han vill åberopa jfr specialmotiveringen till 5 §. En bestämmelse i ll § tredje stycket FPL att svaret skall om innehålla uppgift om vilket mål det hänför sig till har ingen motsvarighet i lagen. Givetvis bör varje meddelande parterna in som ger till domstolen under förfarandet innehålla uppgift målnummer om m.m.

0U 1991: 106 Specialmotivering 277

16§ I paragrafen, som motsvarar 12 § FPL, tas regler komupp om municering av svar med sökande eller klagande. De ändringar som har gjorts i förhållande till vad som gäller nu har behandlats i avsnittet 25.5.

17§

Paragrafen innehåller bestämmelser om kallelse av parterna till sammanträde. Påföljden för utevaro från ett sammanträde är enligt ärendelagen i allmänhet vite. Utevaro utgör emellertid inte hinder för förhandling. I ärenden som kan upptas endast efter ansökan får domstolen i stället bestämma påföljden till att ansökan förfaller. Enligt 14 § FPL kan en enskild part kallas till ett sammanträde vid påföljd av vite eller att av hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning eller avgörande. FPL:s regel synes på denna punkt böra tillämpas även i fråga om sådana ärenden som nu skall handläggas enligt den nya processlagen, och en motsvarighet till det berörda lagrummet har därför tagits in i paragrafen.

18§

Paragrafen reglerar frågor om offentlighet och ordning vid sammanträde. Den överensstämmer i sak med 16 § FPL. För de nuvarande domstolsärendena innebär paragrafen en viss ändring i förhållande till

vad som gäller nu se motiveringen till l §.

l9§

Paragrafen, som upptar bestämmelser om protokollföring vid sammanträde, överensstämmer i sak med 17 § FPL. För de nuvarande domstolsärendena innebär paragrafen viss ändring i förhållande en

till vad som gäller nu se motiveringen till l §.

20§

Paragrafen innehåller allmänna regler kommunicering handom av lingar i förvaltningsprocesser. Den motsvarar 18 § FPL. I stället för den hänvisning som i fråga om undantag från kommunicering görs nu till bestämmelserna i 10 § andra stycket FPL har undantagen fått en direkt reglering. Anledningen till denna ändring har närmare utvecklats i avsnittet 25.5 .2. För de nuvarande domstolsärendena är motsvarande frågor för närvarande inte reglerade i lag, något som otvivelaktigt utgör en brist.

21§

Paragrafen, som handlar om sekretess, motsvarar 19 och 43 §§ FPL.

278 Specialmotivering SOU 1991:106

l dessa paragrafer finns det hänvisningar till bestämmelser i 14 kap. 5 § sekretesslagen 1980:100 vilka medför att i förvaltningsdomstol en del av processmaterialet kan hållas hemligt för part, det om av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Bestämmelserna är tillkomna för att skydda t.ex. den som lämnar uppgift om att barn far illa och den som gör anmälan om alkoholmissbruk. Parts rätt att enligt RB få del av processmaterialet begränsas aldrig av sekretesshänsyn, och denna grundsats gäller även i domstolsärenden. Med hänsyn till att regeln i sekretesslagen givetvis är djupt ingripande i vad brukar som gälla vid en domstol synes den inte böra få gälla för de mål i allmän domstol som skall hanteras enligt den nya lagen utan att kan man peka på ett konkret behov detta. av Eftersom det inte går att peka på något reformbehov har bestämmelserna i 19 och 43 §§ FPL förts in i paragrafens första mening samtidigt som genom den andra meningen den gällande ordningen nu för de nuvarande domstolsärendena har behållits för dessa.

22§

Paragrafen, som motsvarar 20 22 §§ FPL, innehåller bestämmelser om skriftliga bevis och om syn av sådana föremål kan in till som ges domstolen. De i FPL upptagna bestämmelserna ersättning allom av männa medel har utgått. I stället gäller RB:s regler i 38 kap. 7 § RB och den hänvisning till det lagrummet sker 39 kap. 5 § som genom RB. I fråga om anledningen till ändringarna kan hänvisas till den allmänna motiveringen avsnittet 25.82.

23§

Paragrafen, som handlar utom domstolens lokaler, om syn egna överensstämmer i sak med 23 § FPL.

24§

Paragrafen, som handlar sakkunnigutlátande, överensstämmer i om sak med 24 § FPL. Det bör observeras att den förfarandelagen pâ sätt nya - samma som FPL har ett annat sakkunnigbegrepp än RB. Kännetecknande för sakkunnigbeviset är således inte bara bevisets karaktär utan också att det rör sig om ett bevis domstolen tagit initiativ till få fram. som att Sakkunnig är alltså endast den med RB-systemet betecknas som som offentlig sakkunnig medan privata sakkunniga betraktas vittnen. som En annan skillnad mellan systemen är att RB:s sakkunnigbevis avser frågor vars bedömande kräver särskild fackkunskap, medan FPL:s sakkunnigbevis avser frågor kräver särskild sakkunskap. som Att det med nu angiven lösning kommer att i allmän domstol finnas två system för sakkunnigbeviset är olägenhet får ta. Pâ sikt en man

SOU 1991:106 Specialmotivering 279

kan det finnas skäl att ändra såväl RB:s sakkunnigsystem se Ds

1988:66 s. 158 som FPL:s.

25§ Paragrafen innehåller regler om förhör med vittnen och sakkunniga. I huvudsak överensstämmer bestämmelserna med de som ñnns i 25 §

FPL. Åtskilliga tilläggs har dock gjorts. Genom första stycket andra

meningen har sålunda gjorts ett tillägg beträffande muntligt hörande av ett vittne, när ena parten åberopat en skriftlig berättelse av vittnet. Det tillägget har behandlats i avsnittet 25 .6.3. I andra stycket andra meningen har gjorts tillägg som medför att telefonförhör blir tillåtna. Även det tillägget har behandlats i avsnittet 25 .6.3. Möjligheten att hålla telefonförlör står vid sidan av möjligheterna att höra vederbörande direkt inför domstolen, att tillåta en skriftlig vittnesattest, att enligt 26 § låta bevisupptagningen ske inför en annan svensk domstol och att tillämpa lagen 1946:817 om bevisupptagning vid utländsk domstol. Det bör observeras att i mål som faller in under artikel 5 och 6 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema domstolen inte mot parts önskemål bör välja ett alternativ som inte ger parten möjlighet att ställa frågor till vittnet eller den sakkunnige. I tredje stycket som motsvarar den andra meningen i paragrafens nuvarande andra stycke hänvisas i fråga om vittne inte bara till 36 kap. 1 18 och 20 23 §§ RB utan även till 36 kap. 24 och 25 §§ - - RB. I de paragraferna finns nämligen bestämmelser om ersättning till vittne och om förskott sådan ersättning vilka i enlighet med vad

som angetts i den allmänna motiveringen avsnittet 25.8.2 bör ersätta

motsvarande bestämmelser i nuvarande 26 § FPL. Det skall anmärkas att vissa av de bestämmelser i RB till vilka hänvisning sker gör en åtskillnad mellan tvistemål och brottmål. Hänvisningen gäller i princip tvistemålsreglerna. Det finns dock fall där det kan finnas anledning att tillämpa brottmålsbestämmelsema analogt. Sålunda kan det exempelvis i ett mål om indragning av läkarlegitimation på grund av brott vara direkt olämpligt att i förvaltningsdomstolen höra målsäganden i brottmålet under ed i fråga angående brottet jfr 36 kap. 1 § första stycket andra meningen RB. Bestämmelser om ersättning till sakkunnig och om förskott på sådan ersättning har tagits in i tredje stycket tredje meningen. Bestämmelserna innebär att reglerna för vittne skall gälla. Detta torde för vissa fall vid allmän domstol åtminstone formellt sett innebära en begränsning av ersättningsmöjligheterna jfr 40 kap. 17 19 §§ RB. - I fjärde stycket finns bestämmelser om att vid bevisupptagning på telefon balkens bestämmelser om kallelser och föreläggande och om påföljder för utevaro inte gäller jfr 12 § andra stycket samt 43 kap. 8 § ñärde stycket RB.

280 Specialntotivering SOU 1991:106

För domstolsärendena innebär regleringen förstärkning snarast en av möjligheterna att få vittnen avhörda muntligen. Regleringen innebär för domstolsärendena också att det inte längre kommer att vara obligatoriskt att eventuella vittnen avlägger ed. På den punkten är ändringen väl förenlig med den allmänna utvecklingen i bl.a. Danmark och Tyskland. I fråga om muntlig bevisning vid överprövning i tvistemål gäller enligt RB vissa tilltrosparagrafer 50 kap. 23 § och 55 kap. 14 §. Dessa innebär att den högre domstolen normalt inte får komma till en annan uppfattning rörande den tilltro kan ha till i den lägre man en domstolen hörd person utan att också den högre domstolen hört vederbörande. I litteraturen har förordats att tilltrosparagrafema ges en analogisk tillämpning i besvärsmål, dvs. bl.a. vid överklagande av

beslut i domstolsärenden se t.ex. Welamson, Rättegång VI, 2:a uppl.

s. 143. I FPL finns inga tilltrosparagrafer. Det som har sagts nu kan tala för att man i FPL inför tilltrosparagrafer för de typer av ärenden vilka handläggs enligt ärendelagen, nu om dessa i fortsättningen skall handläggas enligt FPL. Dock är det nog relativt sällan som tilltrosparagrafema får någon självständig betydelse vid överklaganden ett beslut i ett domstolsärende. Den av muntliga bevisningen intar en undanskymd plats i hanteringen av domstolärendena i högre rått det ligger i sakens natur att den men grundtanke som motiverat tilltrosparagrafema gör sig gällande oavsett dessa. En högre rätt torde inte annat än i undantagsfall ändra en lägre rätts tilltrosbedömning utan att själv ha hört vederbörande, och detta gäller givetvis i särskilt hög grad den högre domstolen vill om fungera som ett överprövande och inte ett omprövande som organ. Något behov tilltrosparagrafer i förvaltningsprocessen förefaller av inte ha yppat sig, och det förekommer inte anledning att i berörda nu hänseende hantera de mål i allmän domstol som skall hanteras enligt den nya lagen på ett annat sätt än målen i förvaltningsdomstolama.

26§

Paragrafen upptar bestämmelser bevisupptagning vid om annan domstol. Den motsvarar därigenom 27 § FPL. I förhållande till det lagrummet har den ändringen gjorts att paragrafen är tillämplig inte bara i länsrätt utan också i tingsrätt. Det överensstämmer med vad som redan gäller för de nuvarande domstolsärendena dess genom hänvisning till RB.

27§

Paragrafen handlar om säkerhetsåtgärder. Enligt RB kan part i åtskilliga fall få säkerhetsåtgärd till stånd i en

avvaktan på ett slutligt avgörande tvist se 15 kap. RB. Många

av en regler om möjlighet att besluta om säkerhetsåtgärd eller att meddela ett interimistiskt beslut finns även i anslutning till materiell lagstift-

SOU 1991:106 Specialmotivering 281

ning. Bestämmelserna i RB säkerhetsåtgärder torde endast i om undantagsfall vara tillämpliga i domstolsårenden. Enligt 4 § tredje stycket ärendelagen kan emellertid domstolen förordna säkerhetsom åtgärd, om det finnes vara av synnerlig vikt att i avbidan på ärendets avgörande egendom ställes under förvaltning av god eller man annan åtgärd vidtas för säkerställande den rättsvård vilken det i av om ärendet är fråga. I stycket ges även processuella bestämmelser av enklaste slag för hanteringen av en fråga om sådant säkerställande. I 28 § FPL finns en bestämmelse som medger att domstol en som är besvärsinstans redan före det slutliga avgörandet förordnar "rörande saken". Frågan om huruvida interimistiska förordnanden skulle få meddelas även i t.ex. ansökningsmål ansågs vid FPL:s tillkomst inte lämpa sig för en generell reglering utan böra lösas i

specialförfattning se prop. 1971:30 s. 575. En så försiktigt utformad

regel som den i 4 § tredje stycket ärendelagen dock kunna gälla synes samtliga mål i förvaltningsdomstol alltså även t.ex. ansökningsmål och bör därför införas i FPL för alla måltyper.

Paragrafen reglerar frågor säkerhetsåtgärder och inhibition om m.m. Som nämnts redan i motiveringen till föregående paragraf kan enligt 28 § FPL en förvaltningsdomstol vid besvär förordna interimistiskt rörande saken. Det angivna lagrummet i FPL innefattar även rätt en för förvaltningsdomstol att i besvärsmål förordna att ett överklagat beslut inte längre skall få verkställas inhibition. Några motsvarande bestämmelser finns naturligt inte i ârendelagen, inte i sig nog som avser några fall där talan anhängiggörs besvär. genom Emellertid torde det i princip inte föreligga hinder för tingsrätt en att med tillämpning av allmänna rättsgrundsatser förordna om inhibition i ett domstolsärende som grundas på besvär, det saknas om

särskilda bestämmelser som utesluter detta se 7 och 15 §§ lagen

om felparkeringsavgift. En hovrätt har enligt 52 kap. 7 § tredje stycket en betydligt mer vidsträckt rätt att bevilja säkerhetsåtgärder interimistiskt och besluta om inhibition. Någon egentlig anledning till varför i besvärsmål en allmän domstol inte skulle ha samma möjligheter i nu berörda hänseenden som en förvaltningsdomstol synes inte förekomma. Mot den bakgrunden har till paragrafen förts bestämmelsen i 28 § FPL med giltighet oavsett domstolstyp.

29§

Paragrafen innehåller regler gränserna för domstolens prövning. om Enligt 29 § FPL får domstolens avgörande inte gå utöver vad som yrkas i målet. Regeln torde i huvudsak överensstämma med en regel i 17 kap. 3 § RB om att dom inte får över annat. eller än ges mera

282 Specialmotivering SOU 1991:106

part i behörig ordning yrkat. I den senare regeln ligger visserligen också att yrkandet skall ha framställts i behörig ordning. Den begränsningen får i tvistemål sin särskilda betydelse t.ex. genom att käranden enligt 13 kap. 3 § RB endast i mycket begränsad omfattning kan ändra sin talan och genom att den som överklagar oftast måste

framställa sitt yrkande redan i överklagandet se t.ex. 50 kap. 25 §

andra stycket RB. Enligt vad som synes förutsatt i motiven till FPL prop. 1971:30 s. 580 gäller emellertid även i en process enligt FPL att domstolen bara behöver ta hänsyn till sådana yrkanden som framställts i behörig ordning och att vid överklagande en part inte får i högre rätt yrka någonting som han inte i behörig ordning har yrkat i en lägre. Att det synes vara motivens mening att detta skulle framgå av regeln i 29 § FPL är en annan sak. I 29 § FPL sägs inte bara att domstolens avgörande inte får gå utöver yrkandena i målet utan också att om det föreligger särskilda skäl domstolen även utan yrkande får besluta till det bättre för enskild när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse. Denna regel kan givetvis normalt sett inte avse någon annan situation än den där en enskild part fört upp målet till den instans det gäller, eftersom svaranden i en process varken enligt RB eller FPL har något yrkande i egentlig mening annat än i undantagsfall. Det skall dock här anmärkas att motiven till FPL på den nu berörda punkten synes utgå från att svaranden alltid skulle ha att framställa ett yrkande. Hur man ser på den nu berörda frågan torde inte ha så stor praktisk betydelse, eftersom det av de förvaltningsrättsliga målens natur torde följa att domstolen inte är bunden av att svaranden kan ha godtagit den åtgärd målet avser. Det är tveksamt om inte den princip som uttrycks i den nu berörda regelni FPL redan nu kan antas gälla i en del typer av domstolsärenden. Det är en regel som är ganska naturlig i samband med frivillig rättsvård och som passar särskilt väl för enpartsärenden men kanske mindre väl för egentlig rättskipning. I vart fall synes det fördelaktigt att i det nu berörda hänseendet tillämpa samma regler oavsett om det är en allmän domstol eller en förvaltningsdomstol som handlägger målet, och därför har i förslaget FPL:s regel getts allmän tillämpning i de mål som skall handläggas enligt den nya processlagen. I fråga angående omröstning i ett domstolsärende gäller grund av en allmän hänvisning i ll § ärendelagen till RB:s tvistemålsregler

reglerna i 16 kap. RB med för vissa fall vidare hänvisning i 16 kap.

6 § till reglerna i 29 kap. RB. För allmän förvaltningsdomstol gäller i praktiken samma regler till följd av en hänvisning i 26 § lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar. Sist angivna lagrum blir emellertid inte tillämpligt för de mål som i allmän domstol skall hanteras enligt den nya lagen. Man kunde därför överväga att för dessa införa en särskild omröstningsbestämmelse. Detta synes emellertid knappast nödvändigt. I de sällsynta fall där tveksamhet kan

SOU 1991:106 Specialmotivering 283

uppstå rörande frågor angående omröstning torde nämligen utan särskild regel en analogisk tillämpning av RB:s regler vara en självklarhet. För tvistemål och brottmål finns i RB bestämmelser om att högre rätt i vissa fall med undanröjande av den lägre domstolens avgöran- de skall återförvisa målet till den lägre domstolen, om den dom- stolen gjort sig skyldig till ett rättegångsfel. Dessa bestämmelser har mjukats upp genom lagändringar år 1989 prop. 1988/89:95; SFS 1989:656. För besvärsmålen i hovrätt och högsta domstolen ñnns inga motsvarande bestämmelser. Vid överklagande av ett avgörande i ett domstolsärende torde emellertid reglerna för tvistemål eller

brottmål i många fall kunna ha analogisk tillämpning se processlag-

beredningen i NJA 1943 s. 683. I viss utsträckning kan en högre allmän domstol även utan lagstöd återförvisa ett mål på materiella grunder, nämligen när i högre rätt aktualiseras en fråga till vilken den lägre domstolen inte tagit ställning jfr Welamson, Rättegång VI, 2:a uppl., s. 136. I FPL saknas bestämmelser om återförvisning på grund av rätte-

gångsfel om man undantar en regel om rätten till överklagande i 34 §

andra stycket FPL. När återförvisning sker i förvaltningsrättsförfarandet är det i allmänhet på materiella grunder och inte formella, t.ex. därför att det behövs ytterligare utredning eller därför att ett beslut på grund av sitt tekniska innehåll bör fattas av lägre instans. Det förekommer emellertid även återförvisningar på grund av att lägre rätts avgörande har så stora brister att det naturligaste är att den

lägre domstolen får göra en ny prövning. Återförvisningar förekom-

mer sålunda i förvaltningsdomstolarna när en domare i lägre rätt varit jävig eller när lägre rätt inte varit beslutsför. I viss utsträckning sätter det instansordningens principer ur spel att inte återförvisa ett fall där det har förekommit ett rättegångsfel i den lägre instansen. En återförvisning har dock oftast även många nackdelar, och det är därför som reglerna i RB om återförvisning har mjukats upp. Det torde knappast föreligga tillräckliga skäl att i den nya processlagen införa särskilda regler om återförvisande och undanröjande i mål som vid allmän domstol skall handläggas enligt den nya lagen. Att en avsaknad av uttryckliga regler kan få till följd att allmänna förvaltningsdomstolar på den nu berörda punkten kanske kommer att förfara på ett annat sätt i FPL-mål än vad de allmänna domstolarna kommer att göra i ett sådant mål är visserligen inte särskilt tillfredsställande. Olägenheten får emellertid som en del andra anses ofrånkomlig med den relativt flexibla reglering som - FPL och för övrigt även RB:s regler om besvärsprocessen innebär. - - Också frågor om avgörandens rättskraft är värda uppmärksamhet. Domar och åtskilliga beslut i tvistemål och brottmål vinner rättskraft enligt reglerna i 17 kap. 11 § och 30 kap. 9 § RB. Rättskraften yttrar sig dels på det sättet att avgörandet kan läggas till grund för avgöran-

284 Specialmozivering SOU 1991:106

det i sak, dels på det sättet att en senare process om en annan en ny

talan om samma sak skall avvisas res judicata. I linje härmed ligger

att en talan som väcks rörande en sak redan är på gång också som skall avvisas litispendens; se härom 13 kap. 5 § och 45 kap. l § RB. Otvivelaktigt vinner även många beslut som i allmän domstol tillkommit efter en specialprocess rättskraft enligt regler samma som

gäller för domar, om det förekommit ett tvåpartsförhållande se

Norstedts nya kommentar till RB, s. 17:62. För sådana beslut som i allmän domstol tillkommer i ärenden enpartskaraktär av synes man i allmänhet ha anledning att dra paralleller med vad gäller på som förvaltningssidan. FPL upptar varken bestämmelser avgörandens materiella om betydelse i senare process eller om avgörandens eller pågående rättegångars betydelse som rättegångshinder. Dock har avgöranden av förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar åtminstone i tvåpartsförhâllanden ofta rättskraft, låt att rättskraften i allmänhet vara inte konstituerar råttegångshinder. Inte heller i den nya processlagen har tagits in någon uttrycklig rättskraftsbestämmelse. För de nuvarande domstolsärendena innebär detta en formell skillnad. Frågorna om rättskraft och litispendens i dessa ärenden kommer emellertid knappast att påverkas detta. av Sådana frågor påverkas nämligen avsevärt mindre processuella av regler än av sakens karaktär och av hur talan förs.

30§

I paragrafen upptas bestämelser dels vad utgör om som processmaterial, dels om beslutsmotiveringar. I fråga om vad som utgör processmaterial överensstämmer paragrafen med vad som gäller enligt 30 § FPL. Detta innebär för de nuvarande domstolsärendena en viss ändring i de fall där det har hållits en förhandling. Denna ändring har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnittet 262.2. Beträffande beslutsmotivering sägs i 9 § andra stycket ärendelagen att slutliga beslut i den mån det behövs skall de skäl ange som

beslutet grundas på. Domar enligt RB skall alltid motiveras se 17

kap. 7 § och 30 kap. 5 § RB även motiveringen är utomorom dentligt kortfattad i de fall där domen utfärdas i förenklad form. Enligt 30 § FPL skall av ett beslut genom vilket ett mål avgörs framgå de skäl som bestämt utgången. FPL:s bestämmelser för synes många av de nuvarande domstolsärendena passa bra. Man undviker t.ex. risken för att någon tror att i ett tvistigt fall beslutsskälen inte skulle behöva framgå av avgörandet eller den handling på vilket av avgörandet är tecknat. Emellertid finns det också många domstolsärenden i vilket ett beslut genom vilket ärendet avgörs inte behöver motiveras, t.ex. enkla beslut

SOU 1991:106 Specialmotivering 285

i förmynderskapsärenden och enkla beslut inregistrering om av bouppteckning. Den typen av ärenden bör visserligen enligt vår uppfattning i stor utsträckning föras bort från de allmänna domstolarna, men en del kommer att bli kvar ñr hantering enligt den nya processlagen. Även beslutsmotiveringen med FPL:s om regel givetvis i de allra flesta fall kan göras ytterligt kort, finns det för vissa fall särskilt i allmän domstol ett behov enklare ordning. Mot den - av en bakgrunden anges i paragrafen att det inte behövs någon beslutsmotivering, om det rör sig ett enpartsmål i första instans och om beslutet inte går parten emot. Självklart kan det emellertid även i en del sådana fall ñnnas skäl att ange beslutsskäl, t.ex. i mål angående psykiatrisk vård.

31§

Paragrafen, som reglerar frågor underrättelse till part angående om beslut m.m., överensstämmer i sak med 31 § FPL.

Ärendelagen inga bestämmelser i

upptar egna om underrättelser till part. På grund av den lagens hänvisning till RB gäller emellertid bl.a. att när ett ärende avgörs parterna snarast skall underrättas om utgången 17 kap. 9 och 12 §§ RB. Bestämmelserna i 31 § FPL passar väl även för domstolsärendena. De bestämmelserna reglerar dock inte frågan vid vilken tidpunkt uppgiftsskyldigheten skall om fullgöras, något är naturligt med tanke på att klagofristen räknas som från dagen för delgivning av beslutet. Enligt 6 § första stycket skall emellertid ett beslut genom vilket allmän domstol avgjort ett mål överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet. Med avseende på dessa fall har i första stycket tredje meningen införts bestämmelse en om att underrättelser skall ske snarast. Det skall nämnas att enligt 9 § ärendelagen ett slutlig beslut får tecknas på ansökningshandlingen, om domstolen finner det lämpligt. Det behöver då alltså inte sättas särskilt. Ett avgörande saken upp av i en förvaltningsdomstol skall alltid sättas särskilt, det följer upp men inte av FPL utan av bl.a. 31 § förordningen 1979:579 protokollom föring m.m. vid de allmänna förvaltningsdomstolama. Andra avgöranden i förvaltningsrättsliga mål får tecknas på handling i akten. en I den nya lagen har inte tagits in någon bestämmelse att ett om slutligt beslut får tecknas på handlingarna. För de nuvarande domstolsärendena kan emellertid bestämmelser det slaget tas in i av protokollskungörelsen för de allmänna domstolarna, ändå måste som ändras på flera punkter till följd att domstolsärendena skall av hanteras enligt den nya lagen. Det skall anmärkas att de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama med gällande regler behandlar frågor nu om ätersändande av akter på skilda sätt. Enligt RB är det nämligen genomgående så att en högre rätt som prövat saken skall återsända

den lägre rättens akt till den lägre rätten se nuvarande 50 kap. 30

286 Specialmotivering SOU 1991:106

51 kap. 30 52 kap. 13 55 kap. 16 § och 56 kap. 13 §. När överklagande sker enligt FPL behåller den högre rätten alltid den lägre rättens akt. Vilket system som på den nu berörda punkten är det effektivaste är svårt att säga. Det arbete som RB-systemet skapar för överrätterna när det gäller återsändandet skall vägas mot det arbete FPL-systemet kan skapa för underrättema när det gäller att ta fram akter vid prövningen av närabesläktade frågor. Det är tänkbart att det är befogat att ha olika lösningar för de olika domstolstypema. Varje förändring är under alla omständigheter ägnad att föra med sig betydande organisatoriska problem t.ex. när det gäller arkivutrymme. , Vi föreslår därför ingen ändring av nu gällande principer. Allmän domstol bör alltså tills vidare fortsätta att göra på sitt sätt, förvaltningsdomstolama på sitt. De bestämmelser som nu finns i RB om återsändande av akter och om att högre rätt skall ge lägre rätt kopior av sina avgöranden bör emellertid upphävas med hänsyn till att de egentligen inte avser rättegången utan domstolsadministration.

32§

Paragrafen upptar regler som ger domstolen möjlighet att låta det allmänna svara för enskild parts rättegångskostnad. Såvitt gäller målen i förvaltningsdomstol mellan enskild part och det allmänna har bestämmelserna behandlats i den allmänna motiveringen, avsnittet 25.8. Vi finner ingen anledning att inte låta samma principer gälla de mål som i allmän domstol skall handläggas enligt den nya förfarandelagen. Paragrafen har avseende även på sådana fall där endast två enskilda parter står mot varandra. För sådana fall kan dock bestämmelserna få betydelse endast i de mycket sällsynta undantagssituationer där domstolen har agerat på ett sådant sätt att parterna drabbats av extra höga rättegångskostnader. I den delen ersätter paragrafen behovet av att parterna i särskild ordning vänder sig mot staten för att få skadestånd. Grunden för en prövning av ersättningsfrågan är enligt tredje stycket alltid en begäran av den enskilde. Detta utesluter givetvis inte att domstolen självmant initierar frågan. Självklart måste parten tala om vad ersättningen avser och även i övrigt lämna upplysningar till ledning för ersättningsfrågans bedömning. Om parten begär ersättningen medan handläggningen av saken pågår skall beslut om ersättning meddelas i samband med att domstolen avgör målet. Parten kan emellertid vänta ett år med att framställa en begäran. I sådant fall prövas ersättningsfrågan av den domstol som slutligt prövat saken. Om en domstol vägrat att bevilja prövningstillstånd kan den givetvis inte i paragrafen mening sägas ha prövat saken. En myndighet eller ett allmänt ombud som för det allmännas talan i målet får enligt fjärde stycket överklaga ett beslut om ersättning.

sou 1991:106 Specialmotivering 287

Någon bestämmelse att ersättningen inte får betalas förrän om ut ersättningsbeslutet vunnit laga kraft mot det allmänna har inte tagits upp i paragrafen. Detta torde nämligen gälla även utan lagbestämmelse.

33§

Paragrafen handlar kostnadsansvaret i sådana mål där två enskilda om parter står mot varandra. Det år situation är ganska sällsynt en som i förvaltningsdomstolarna. I FPL finns det inte heller några regler om att part kan åläggas ett ansvar för motpartens kostnader. Särskilda bestämmelser som ger en förvaltningsdomstol möjlighet ålägga att en part att ersätta den andre parten hans kostnader finns dock i bl.a. 21 kap. 13 § första stycket FB. RB upptar relativt fullständiga regler för om parts ansvar mot-

partens rättegångskostnader i tvistemål se 18 kap. RB. Grundprin-

cipen är att tappande part skall åläggas att ersätta motparten dennes kostnader. Såvitt gäller domstolsärenden torde det relativt vara

ovanligt att denna princip tillämpas se Norstedts kommentar till

nya RB, s. 18:7 med där anmärkta rättsfall. I de fall där det föreligger en intressemotsättning föranleder handläggning enligt som en samma principer som gäller för tvistemål emellertid ett kostnadsansvar synes böra utdömas enligt de gällande reglerna. nu Yi menar att man för samtliga mål enligt den förfarandelagen nya i vilka två enskilda parter står mot varandra kan ha en gemensam reglering rörande kostnadsansvaret. Någon motsvarighet till den mycket ingående reglering av kostnadsfrågoma som finns i RB behövs dock inte enligt vår uppfattning. Paragrafen upptar i stället mycket en enkel reglering. Den i paragrafen upptagna bestämmelsen innebär att domstolen får besluta att den parten skall för den andra kostnader ena svara partens i den utsträckning detta med hänsyn till omständigheterna i målet är skäligt. Självklart är att RB:s regler i viss utsträckning kan få en analogisk tillämpning vid sådan skälighetsbedömning. Såvitt gäller en de nuvarande domstolsärendena tror knappast att regleringen kommer att innebära någon egentlig förändring i sak. Det kommer visserligen med vårt förslag inte att finnas någon bestämmelse som skulle göra det möjligt för rätten att ålägga t.ex. ett ombud för part ett kostnadsansvar i händelse försumlig processföring, av men en sådan regel anser vi inte behövlig med tanke på att den praktiskt sett knappast skulle komma att tillämpas i de måltyper faller inom som den nya förfarandelagens tillämpningsområde. Beslut ersättning om måste givetvis meddelas i samband med att domstolen avgör målet. Regleringen innebär att kostnadsbestämmelsen i 21 kap. 13 § första stycket FB kan upphävas. Det bör påpekas att det i den förfarandelagen inte någon nya tas upp regel om kostnadsansvaret i mellan två allmänna en process organ,

288 Specialmotivering SOU 1991:106

t.ex. två kommuner. För närvarande förekommer det i undantagsfall att ett kostnadsansvar döms ut i sådan process och detta utan stöd av någon lagregel. Vi anser inte frågan tillräckligt betydelsefull för att motivera en regel i den nya lagen.

34§ I paragrafen finns bestämmelser om rättelse av beslut m.m. Bestämmelserna överensstämmer i sak med de som ñnns i 32 § FPL och de som för domstolsärendena gäller genom ärendelagens hänvisning till RB.

35 och 36 §§ Paragrafema innehåller bestämmelser angående omprövning. Genom SFS 1990:448 har i 9 a och 9 b §§ ärendelagen införts bestämmelser om att allmän domstol i vissa fall skall företa en omprövning av sitt eget beslut och att ett överklagande i vissa fall förfaller när omprövning sker. Dessa bestämmelser, som i allt väsentligt är utformade med förebild i 27 och 28 §§ förvaltningslagen, är avsedda framför allt för vissa enpartsärenden där tingsrätt har att pröva saken som första instans. En primär prövning i ett enpartsärende är nämligen till sin natur sådan att det inte helt sällan uppstår en felaktighet i ett beslut för vilken det framstår som onödigt att part skall behöva anlita ett formligt rättsmedel. I viss utsträckning kan det enligt ärendelagen ske omprövning även i två- eller flerpartsärenden. en FPL innehåller inga bestämmelser angående omprövning, och detta är naturligt med hänsyn till att det vid förvaltningsdomstol knappast förekommer några enpartsärenden i vilka domstolsprövningen är primär. Omprövningsinstitutet bör behållas för de nuvarande domstolsärendena. Genom att processen i tvåpartsärenden kan sägas bli mer kvalificerad i och med att den nya processlagen blir tillämplig i stället för den i många hänseenden otillräckliga ärendelagen synes det emellertid förekomma anledning att uttryckligen begränsa omprövningsreglemas tillämpningsområde till enpartsärenden. Med den lösningen kan reglerna utan olägenhet tillåtas gälla alla mål enligt den nya lagen. I förvaltningsdomstol torde reglerna angående omprövning inte kunna få någon nämnvärd betydelse. Sålunda torde det i allmänhet vara mindre lämpligt att företa en omprövning i mål enligt lagstiftning inom det psykiatriska vårdområdet. De målen är visserligen av enpartskaraktär, men den läkare som svarar för vården har möjlighet att bemöta den enskildes uppgifter, och det ger målen en speciell karaktär. Som reglerna är konstruerade får omprövning inte ske om det blir till nackdel för någon enskild part. Man kunde överväga en mindre justering i syfte att markera att en tingsrätt efter skattläggning av

SOU 1991:106 Specialmotivering 289

bouppteckning får göra en omprövning av beslutet även när detta innebär att en viss dödsbodelägare påförs en högre arvsskatt. Vi tror emellertid att bestämmelsen i allmänhet tolkas på det sättet med hänvisning till att en dödsbodelägare inte blir part i målet förrän efter det att han överklagat beslutet.

37§ I första stycket finns en allmän bestämmelse om att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det gått honom emot och beslutet kan överklagas. Den bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som gäller enligt 33 § andra stycket FPL. Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet på den allmänna domstolssidan. I stället gäller normalt att ingen får överklaga ett avgörande av en sak, om han inte varit part i den lägre domstolen undantag i fråga t.ex. om självständiga intervenienter och målsägande. Det torde emellertid inte innebära några egentliga olägenheter att i de typer av ärenden som nu handläggs enligt ärendelagen i fortsättningen tillämpa FPL:s bestämmelse på den nu berörda punkten. Det skall i detta sammanhang nämnas att en sådan omständighet, som skulle kunna föranleda att någon inte tilläts föra eller fullfölja talan, i stället inte sällan kan ses som en brist i bifallsförutsättningama. I andra stycket finns bestämmelser som för vissa fall ger en förvaltningsmyndighet rätt att överklaga ett domstolsbeslut genom vilket myndighetens beslut har ändrats. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnittet 25 .3.2.

38§ Paragrafen upptar bestämmelser om instansordningen jfr beträffande förvaltningsdomstolama de nuvarande reglerna i 33 § första stycket FPL.

39§ Av paragrafen framgår under vilka förutsättningar en talan får föras särskilt mot ett processuellt beslut. I sak överensstämmer regleringen helt med 34 § FPL. Enligt ärendelagen får ett beslut av hovrätt rörande säkerställande enligt den lagen inte överklagas. Enligt den nya processlagen kommer ett särskilt överklagande av beslut om sådant säkerställande som avses i ärendelagen att vara tillåtet, och det är en lösning som förefaller vara godtagbar, om domstolsärendena förs över till handläggning enligt FPL. Förbudet mot överklagande framstår nämligen numera som omotiverat med hänsyn till att beslutet om säkerställande verkställs utan hinder av det inte vunnit laga kraft och med hänsyn till att det förutsätts prejudikatdispens för att högsta domstolen skall ta upp frågan.

290 Specialmotivering SOU 1991:106

När det i övrigt gäller regler tillåtligheten särskilt överom av klagande kan konstatera att det finns del skillnader mellan RB man en

och ärendelagen se 49 och 54 kap. RB, å sidan, samt FPL

ena 34 §§ FPL, å den andra. Sålunda kan man exempelvis beträffande ogillade jävsinvändningar konstatera att enligt RB den vill överklaga har att först anmäla som missnöje och att rätten därefter skall ta ställning till talan skall om föras särskilt eller endast i samband med talan mot dom eller slutligt

beslut se 49 kap. 3 § RB. I det förra fallet får målet inte avgöras förrän jävsfrâgan prövats slutligt se 49 kap. 11 § RB.

l FPL är institutet missnöjesanmälan okänt, och det finns inga bestämmelser om att målet i vissa fall skall vila eller handläggas vidare när ett processuellt beslut överklagas. Processuella beslut träder omedelbart i tillämpning, det hindrar inte domstolen från men att avstå från vidare handläggning när en jävsinvändning ogillas och överklagande sker. I allmänhet torde i det hänseendet samma principer böra komma till användning i allmän domstol. I de som situationer där allmän domstol skulle ha anledning uttala en att beslutet genom vilket jävsinvändningen ogillats inte får överklagas särskilt torde sålunda förvaltningsdomstol ha anledning att med en samma domare fortsätta handläggningen till dess eventuellt den högre rätten förklarar att beslutet att ogilla jävsinvändningen tills om vidare inte skall gälla. Vissa bestämmelser i 4 kap. 15 § RB torde

inte lägga hinder i vägen för detta. I de situationer där allmän

en domstol skulle ha anledning uttala att beslutet rörande jävsfrâgan får överklagas särskilt bör den domare jävsfrågan inte pröva målet avser slutligt. Trots att regelsystemen skiljer sig kan alltså i viss utsträckning samma principer tillämpas. I och för sig kan det emellertid förefalla märkligt att möjligheterna att i visst fall överklaga ett beslut till högre rätt är större eller mindre i ett mål som av den lägre rätten handlagts enligt FPL än i ett mål som av samma rätt handlagts enligt RB. Det är emellertid onödigt krångligt att på den berörda punkten införa nu specialbestämmelser för de mål i allmän domstol skall handläggas som enligt den nya förfarandelagen. Genom dispensregler är vidare sörjt för att ett överklagande till högsta domstolen inte bereder den domstolen särskilt stora problem. Mot den bakgrunden har vi såvitt gäller den allmänna domstolshierarkin avstått från specialbestämmelser i den nya lagen rörande möjligheterna att överklaga särskilt och därmed sammanhängande frågor.

40§

I paragrafen upptas vissa särbestämmelser för överklagande från kammarrätt till regeringsrätten. Bestämmelserna, bygger på att det so-m normalt krävs prövningstillstånd, överensstämmer i stor utsträckning med 35 § FPL.

SOU 1991:106 Specialmotivering 291

I första stycket har dock införts en bestämmelse om att prövningstillstånd alltid behövs i mål om ersättning för rättegångskostnad. Den bestämmelsen behövs för de fall där en ersättningsfråga enligt 32 § tredje stycket andra meningen prövas i ett särskilt mål efter det att själva saken avgjorts.

Av skäl som angetts i den allmänna motiveringen avsnittet 22.5

har också den ändringen gjorts i förhållande till 35 § FPL att prövningstillstånd krävs enligt första styckets huvudregel i sekretessmål.

41§ Paragrafen, som innehåller bestämmelser om förutsättningarna för prövningstillstånd i rcgeringsrätten, överensstämmer i sak med 36 § FPL. Den ändringen har dock gjorts att det uttryckligen slås fast att regleringen är exklusiv jfr 54 kap. 10 § RB. För att få bestämmelserna anpassade till vad som gäller för högsta domstolen enligt RB har vidare i första stycket andra punkten lagts till det fallet att domvilla förekommit i lägre rätt. Den ändringen torde praktiskt sett inte få nämnvärd betydelse för regeringsrätten. Formfel av den art, som skulle kunna ge grund för domvillobesvär enligt RB, torde nämligen inte annat än i undantagsfall kunna vara för handen utan att samtidigt endera föreligger grund för resning eller att målets utgång i kammarrätten berott på grovt förbiseende eller grovt misstag.

42 § Paragrafen reglerar möjligheterna att i högre rätt åberopa nya omständigheter och bevis. Tvistemålsprocessen i hovrätt utmärks av att en part i princip inte får komma med nya omständigheter eller ny bevisning i den högre domstolen 50 kap. 25 § RB. Bestämmelserna om detta torde dock endast i undantagsfall kunna ges en analogisk tillämpning i besvärs-

målen se vad som angetts om detta i den allmänna motiveringen,

avsnittet 26.3.2. För målen i förvaltningsdomstol finns i 37 § FPL begränsningar i rätten att i högre rätt åberopa nya omständigheter och bevis endast för sådana mål där det krävs prövningstillstånd och men för kommunalbesvärsmål 37 § FPL. Bestämmelsen i FPL har överförts till paragrafen att gälla även i allmän domstol. I den mån det för viss måltyp föreligger ett behov av regler som gär längre eller mindre långt, kan särskilda bestämmelser tas in i anslutning till den materiella lagstiftningen jfr 10 § tredje stycket lagen om felparkerin gsav gift . 43§ I paragrafen, som i sak överensstämmer med 37 a § FPL, finns bestämmelser om överklagande till försäkringsöverdomstolen.

292 Specialmotivering SOU 1991:101

44§

Paragrafen upptar bestämmelser överklagande från hovrätt till om högsta domstolen. Den saknar givetvis motsvarighet i FPL, har men förebilder i vad som enligt RB gäller för besvärsmål.

45§

I paragrafens första stycke tas upp hänvisningar till RB i fråga om straff för rättegångsförseelse och för brott mot tystnadsplikt som ålagts av domstolen. I den delen överensstämmer bestämmelserna i sak med vad som nu gäller enligt 38 och 39 §§ FPL jfr motiveringen till 1 §. I andra stycket finns hänvisningar till vissa bestämmelser i RB om vite och hämtning vilka inte har någon motsvarighet i FPL. Hänvisningarna till 9 kap. 7 § andra stycket samt 9 och 10 §§ har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnittet 25.9. Bestämmelserna i 9 kap. 7 § första stycket RB, domstolen möjlighet att kalla som ger personer till sammanträde vid vite, kan lika viktiga i förvaltningsvara en i tvistemålsprocess. Även till de bestämmelserna bör process som en därför en hänvisning ske.

46§

Paragrafen ger domstolen möjlighet att självmant när det en agera gäller att döma ut ansvar för rättegångsförseelser och viten som förelagts med stöd denna lag. I sak överensstämmer bestämav melserna med 42 § FPL och med vad gäller enligt RB. som

47§

Paragrafen, som genom en hänvisning till RB innehåller bestäm-

melser om domarjäv, överensstämmer i sak med 41 § FPL se

om behandlingen i visst fall av en jävsinvändning motiveringen till 39 §.

48§

I paragrafen finns bestämmelser när handling skall ha om en anses kommit in till domstolen. I sak överensstämmer regleringen med vad som nu gäller enligt 44 § FPL och 33 kap. 3 § RB. Uttrycket "telegram till domstolen" har dock uttrycket ersatts av "meddelande till domstolen" eftersom televerket kan lämna underrättelse till domstolen också andra typer meddelanden än om av telegram t.ex. telefaxmeddelanden. Ordet "telegrafanstalt" har bytts ut mot ordet "telecentral" eftersom det inte längre finns några telegrafanstalter. Televerkets distribution telegram och liknande av meddelanden sker numera i stället centralt från Stockholm. Det krävs inte i sig att verksamheten är statlig. I den mån ett privat företag i framtiden kommer att i stor skala syssla med förmedling över hela

ou 1991:106 Specialmotivering 293

landet av telegram och liknande meddelanden bör även den verksamheten innefattas. Den skillnaden föreslås också i förhållande till gällande regler att nu beviskravet i andra stycket inte skall vara "kan det antagas" utan "inte är osannolikt". Detta torde sakligt sett inte innebära någon ändring i förhållande till vad som gäller enligt RB och enligt FPL. Vid tillkomsten av den bestämmelse i förvaltningslagen som tjänade som förebild för reglerna i FPL och RB uttalade nämligen föredragande

departementschefen se prop 1971:30 s. 370 att om en handling

som lämnats i myndighetens lokal till någon, som inte är behörig att ta emot den, kommer behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag, det bör kunna att den kommit in den dag då den presumeras avlämnats. Någon vidlyftig utredning om huruvida handlingen faktiskt funnits i myndighetens lokal före klockan 24 viss dag skall inte behöva företas i avsedda fall, förklarade departementschefen. Han nu fortsatte med att såga att det normalt bör räcka med att det inte framstår som osannolikt att så varit förhållandet ett beviskravsuttalande han för övrigt upprepade flera gånger. Vid tillkomsten år 1973 av den nuvarande RB-bestämmelsen upprepade departementschefen ånyo uttalandena om att det krävdes att förhållandet "inte är osannolikt". Med hänsyn till frågans natur torde mot den angivna bakgrunden nu gällande rätt vara att en handling skall anses avlämnad viss dag även när det inte har förebringats någon som helst sådan utredning som skulle kunnat medföra att detta kan antas. I tredje stycket har jämfört med FPL gjorts ett förtydligande i så motto att det uttryckligen sägs att bestämmelsen gäller meddelanden som inte är egenhändigt undertecknade. Dessutom har till tredje stycket lagts en bestämmelse om att meddelanden inte bekräftas som inte skall beaktas jfr motiven till 3 §. Motsvarande ändringar görs i 33 kap. 3 § RB. I fråga om tillämpningen av tredje stycket beträffande telefaxmeddelanden, se motiven till 3

49 och 50 §§

I paragrafema tas delvis genom hänvisningar till RB bestäm- - - upp melser om förhinder för inställelse och laga förfall. Bestämom melserna överensstämmer i sak med vad gäller enligt 45 och som 46 §§ FPL och enligt RB.

51§

Paragrafen, som innehåller bestämmelser delgivning, överensom stämmer i sak med 47 § FPL och 33 kap. 2 § andra stycket RB.

294 Specialmøtivering SOU 1991:106

52§

Av paragrafens första stycke framgår att den som för talan i ett mål får anlita ombud eller biträde. Den bestämmelsen, motsvarar som 48 § första stycket FPL, har kompletterats med en bestämmelse om att den som har ombud dock skall medverka personligen, om domstolen begär det. En sådan bestämmelse finns redan i 9 § första stycket förvaltningslagen och enligt RB gäller i princip detsamma. I andra stycket upptas en hänvisning till 12 kap. 2 5 §§ samt 6 § andra stycket RB. Den hänvisningen avser kraven ombud och biträden och möjligheterna att avvisa olämpliga Motsvaranpersoner. de bestämmelser ñnns för närvarande i 48 § andra och tredje styckena FPL. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnittet 25.9.

53§

Paragrafen innehåller bestämmelser om fullmakt för ombud. Det kan diskuteras huruvida ett ombud alltid skall behöva styrka sin behörighet eller om det i viss utsträckning bör kunna ankomma på ombudet att svara för att han har fullmakt. En annan fråga är om fullmakten alltid skall behöva in i original. ges Enligt 12 kap. 9 § RB skall ombud alltid ge in en skriftlig fullmakt till domstolen i original. Undantag gäller dock enligt 12 kap. 10 § för det fallet att fullmakten överförs till rätten genom telegraf eller telefon

se även kungörelsen, 1947:643, om överbringande av rättegångsfull-

makt genom telegram. Bestämmelserna telegraf och telefon torde om ha analog tillämpning i fråga telefax. Enligt 2 § tredje stycket om ärendelagen behöver fullmakt inte företes, såvida inte domstolen anser att det bör ske. Enligt 49 § FPL skall ombudet styrka sin behörighet. I FPL:s krav torde i allmänhet ligga RB:s krav att fullmakten skall ges in i original jfr 16 § lagen 1915:218 avtal och andra om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Även när processen sker enligt FPL torde emellertid ligga att en fullmakt kan in till ges rätten genom telefon, telegram eller telefax, med den reservationen att domstolen enligt 12 kap. 10 § RB har möjlighet att kräva att fullmakten företes i original. Det torde inte innebära några egentliga nackdelar att i fråga om fullmakt och ombud FPL:s regler får bli tillämpliga i fråga om samtliga de måltyper som bör handläggas enligt den nya förfarandelagen, dvs. oavsett om processen sker vid förvaltningsdomstol eller vid allmän domstol. Fullmaktskravet bör särskilt såvitt gäller de nuvarande domstols- ärendena inte utesluta att domstolen för komplettering viss - en av en handling liksom nu i första hand vänder sig till ingivare en av handlingen, alltså oavsett om denna företett en fullmakt.

:OU 1991: 106 Specialmotivering 295

54§ I paragrafen tas upp regler om tolk och om översättning av handlingar. I FPL ñnns motsvarande regler i 50 52 §§. De reglerna tjänade år 1975 som förebild för en reglering i 5 kap. 6 8 §§ samt - 33 kap. 9 § RB av tolkfrågor och frågor om översättning av handlingar i allmän domstol. Sakligt sett är skillnaden mellan FPLreglema och RB-reglema att enligt de senare reglerna regeringen kan meddela bestämmelser anställande av allmän tolk. Sådan finns vid om Haparanda och Gällivare tingsrätter för tolkning i finska språket. I framtiden synes allmän tolk kunna komma att behövas även vid länsrätt. Under alla omständigheter saknas skäl att i den nya lagen ta upp någon fullständig reglering av tolkfrågoma och frågorna om översättning av handlingar. I stället bör regleringen bygga på en hänvisning till RB-reglema.

55§ Paragrafen, som innehåller regler om ställföretädare, överensstämmer i sak med 53 § FPL och med vad som gäller enligt RB.

Övergångsbestämmelsema

Som angetts redan i den allmänna motiveringen lägger vi inte fram några förslag till följdändringar i alla de lagar vilka direkt eller indirekt hänvisar till förvaltningsprocesslagen eller ärendelagen eller innehåller regler om besvär. Vi räknar med att förslag till som behövliga författningsändringar i stället kan utarbetas under remissbehandlingen av vårt betänkande. Bland övergångsbestämmelserna har vi emellertid tagit upp ett par bestämmelser som medför dels att den nya lagen kommer att bli tillämplig om det av en lag eller annan författning framgår att förvaltningsprocesslagen eller ärendelagen skall tillämpas, dels att hänvisningar till föreskrifter som har ersatts genom föreskrifter i den nya lagen i stället skall avse de nya föreskrifterna. Såvitt gäller det fallet att ett förfarande enligt ärendelagen redan har inletts vid tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande innebär våra förslag att äldre bestämmelser kommer att gälla inte bara under den fortsatta tingsrättsprocessen utan också efter ett eventuellt överklagande. För motsvarande situation i ett mål enligt förvaltningsprocesslagen innebär våra förslag att den nya lagen kommer att bli tillämplig i fråga om förfarandet i den högre rätten. Skillnaderna mellan reglerna i förvaltningsprocesslagen och i den nya lagen är nämligen avsevärt mindre än skillnaderna mellan RB:s besvärsregler och den nya lagens regler.

296 Specialmotivering SOU 1991:106

2 Förslaget till

lag om ändring i äktenskapsbalken

I äktenskapsbalken föreslås ett flertal ändringar till följd av att domstolsförfarandelagen skall ersätta den nuvarande ärendelagen

se

detta kapitel 26. Även våra förslag om angående domstolarnas arbetsuppgifter föranleder behov lagändringar. av

4kap.3§

I paragrafen har införts en regel gör det möjligt att låta som annan tjänsteman än domare förrätta vigsel vid tingsrätt. Frågan vilken om av tingsrättens domare och andra tjänstemän skall förrätta vigsel som får i enlighet med vad gäller besvaras 2 § förordningen - som nu av 1987:1019 med närmare föreskrifter vigsel förrättas om som av domare eller särskilt förordnad Vigselförrättare.

7kap.3§

Paragrafens tredje stycke har ändrats på grund förslaget i kapitel av 6 att registrering äktenskapsförord i fortsättningen skall ske hos av äktenskapsregistret, förs riksskatteverket, och inte hos som av domstolarna.

9kap.1§

Paragrafens andra stycke har ändrats på grund förslaget i kapitel av 6 att anmälan om bodelning skall ske hos äktenskapsregistret och inte hos tingsrätterna.

13 kap. 6§

Paragrafen har ändrats på grund förslaget i kapitel 6 bodelav att ningshandlingar skall ges in till äktenskapsregistret i stället för till domstolarna.

16 kap.

I 16 kap. finns bestämmelser äktenskapsregistret 1 § och om om registreringsärenden. I kapitel 6 föreslås att äktenskapsregistret i fortsättningen skall administreras riksskatteverket i stället för av av statistiska centralbyrån. En sådan förändring föranleder inga lagändringar. Däremot krävs lagändringar när det gäller förslaget att registreringsärendena i framtiden skall skötas den myndighet av som för äktenskapsregistret 3 5 §§.

se -

ou 1991:106 Specialmotivering 297

3§ Paragrafens första stycke innehåller i sin hittillsvarande lydelse bestämmelser om hur tingsrätterna skall handlägga registreringsärenden. Om ärendena flyttas till riksskatteverket, kan bestämmelser om hur verket skall handlägga dem meddelas av regeringen. Första stycket har därför upphävts. I andra stycket har ordet "tingsrätten" bytts ut mot "äktenskapsregistret".

5§ Paragrafen är ny. I första stycket finns bestämmelser om överklagande av riksskatteverkets registreringsbeslut. Den valda lösningen av forumfrågan innebär att flera tingsrätter kan vara behöriga att pröva ett överklagande. Det torde dock inte innebära några nackdelar. Vid prövning av ett överklagande kommer tingsrätterna att tillämpa den av oss föreslagna domstolsförfarandelagen.

17kap.5a§

I paragrafen, som är ny, har tagits in en motsvarighet till bestämmelser som nu finns i 6 § ärendelagen om möjligheter för regeringen att för vissa fall föreskriva behörighet för icke lagfarna tjänstemän.

l8kap.2a§

I paragrafen, som är ny, har tagits in en motsvarighet till en bestämmelse som nu finns i 6 § ärendelagen om tingsrätts sammansättning i huvudförhandlingsfall.

3 till i föräldrabalken

Förslaget lag om ändring

I föräldrabalken föreslås ganska omfattande ändringar beträffande handläggningen av förmynderskapsärenden och frågor verkstälom lighet av domar eller beslut om vårdnad eller umgänge. Allmän motivering till förslagen finns i kapitlen 7 och 17. I kapitel 7 ansluter oss till vissa förslag förmynderskapsutredav ningen. Det gäller frågor om inskrivning av förmynderskap, hävande av avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, vitesförelägganden, edsavläggelser, ställande av säkerhet och tillsyn över Överförmyndare. I dessa delar har förmynderskapsutredningen utarbetat lagförslag, till vilka vi hänvisar. I föräldrabalken föreslås vidare ett flertal ändringar till följd att av domstolsförfarandelagen skall ersätta den nuvarande ärendelagen.

298 Specialmotivering sou 1991:106 i

6 kap.

21 §

Tredje stycket har ändrats så sätt att frågor om utdömande vite av skall prövas av tingsrätten i stället för av länsrätten. Ett vitesföreläggande kan avse ett interimistiskt beslut enligt 20 I bestämmelsen har föreskrivits att frågor om utdömande av sådana viten alltid skall prövas i det anhängiga målet. Det innebär att rättegångsbalkens regler om förfarandet tillämpas. Beslutet om utdömande blir då ett beslut under rättegången. Rätten år i dessa fall alltid domför med en lagfaren domare. Hänvisningama till 21 kap. avser förfaranderegler. Vi hänvisar till specialmotiveringen till de aktuella bestämmelserna.

11 kap.

I den allmänna motiveringen kapitel 7 föreslås en omfördelning av arbetsuppgifter mellan Överförmyndaren och rätten. Omfördelningen innebär att Överförmyndaren tar över alla arbetsuppgifter rör som godmanskap enligt 11 kap. l 3 §§. När det gäller förvaltarskap och godmanskap enligt 4 § föreslås en uppdelning av beslutsbefogenheterna som i princip innebär att rätten beslutar anordnande, om upphörande och ändring av godmanskapet eller förvaltarskapet medan Överförmyndaren beslutar om förordnande och entledigande av gode män. Denna förändring har bl.a. inneburit att det i vissa bestämmelser blir nödvändigt att skilja mellan anordnandet av ett godmanskap eller ett förvaltarskap och förordnandet den skall ha av person som uppdraget som god man eller ñrvaltare. Det är dock ingen nyhet att

talar anordnande förvaltarskap eller godmanskap i

man om av lagtexten, se ll kap. 28

1§

Bestämmelsen reglerar fall då den som är förmyndare för en underårig av någon anledning inte kan utöva förmynderskapet. Det förekommer exempelvis att den tillämpas när det gäller utländska barn som kommer till Sverige utan sina föräldrar. Enligt den nya lydelsen av paragrafen blir det Överförmyndaren i stället för rätten som skall fatta beslut.

2§ Paragrafen reglerar fall av intressekollision mellan den ordinarie ställföreträdaren och den som han företräder. Beslut om god man i

SOU 1991:106 Specialmotivering 299

sådana situationer skall i framtiden fattas av Överförmyndaren i stället för av rätten.

3§ Paragrafen handlar om utseende av god man för bl.a boxtavarande. Enligt förslaget skall Överförmyndaren i stället för rätten utse sådana gode män i framtiden.

4§ Paragrafen behandlar fall där god man skall förordnas för sjuka m.fl. Arbetsfördelningen mellan rätten och Överförmyndaren har ändrats på så sätt att det alltid är rätten som anordnar godmanskap enligt paragrafen. Ett beslut att anordna ett godmanskap innebär ett ställningstagande till frågan om den sjuke behöver sådan hjälp som det står om i paragrafen. Däremot tas genom ett sådant beslut inte

ställning till om det räcker med en god man eller om flera gode män

skall utses med stöd av 13 Den frågan tar rätten ställning till när den utser god man. Enligt paragrafen är det nämligen rätten som har att utse god man i samband med att godmanskapet anordnas. Om det blir aktuellt att byta god man, blir däremot Överförmyndaren ensam behörig beslutsfattare. Det blir även Överförmyndaren som får ta ställning till senare uppkommande frågor om förordnande av flera gode mån.

7§ Paragrafen behandlar förvaltarskap. Den har ändrats på samma sätt som regeln om godmanskap för sjuka m.fl. i 4

13§ Paragrafens första stycke som handlar om utseende av flera gode män eller förvaltare har ändrats. På grund av utformningen av 4 och 7 §§ blir det rätten som får ta ställning till sådana frågor om de aktualiseras i samband med att rätten anordnar ett godmanskap eller ett förvaltarskap medan Överförmyndaren blir ensam behörig att fatta beslut om sådana frågor kommer upp senare. När det gäller godman-

skap som anordnas av Överförmyndaren l 3 §§ får naturligtvis

- Överförmyndaren fatta beslut under alla stadier av handläggningen.

15§ Paragrafen innehåller regler om vilka som är behöriga att ansöka om godmanskap och förvaltarskap. Den har ändrats på grund av de ändrade reglerna om vilka myndigheter som fattar beslut. Den första

300 Specialmotivering SOU 1991: 106

meningen i den nya lydelsen innehåller bestämmelser om vilka som får ansöka hos överförmyndaren om anordnande av godmanskap enligt 1 3 §§ och förordnande av gode män enligt de bestäm- melserna. De reglerna är oförändrade. I den andra meningen har införts regler om vilka som får ta initiativ till godmanskap enligt 4 § och till förvaltarskap. Det skall påpekas att paragrafen är tillämplig både när ett godmanskap eller förvaltarskap aktualiseras första gången

och när en ny god man eller förvaltare behöver utses, exempelvis för

att den som tidigare hade förordnats har avlidit.

16§ Bestämmelsen handlar om inhämtande av yttrande från den för vilken ett godmans- eller förvaltarförordnande har ifrågasätts. Första stycket handlar om beslut om godmanskap eller förvaltarskap i allmänhet. Det har ändrats med hänsyn till de nya reglerna om vilka myndigheter som får fatta beslut. Andra stycket handlar om ärenden hos rätten om anordnande av godmanskap enligt 4 § och förvaltarskap. Det innehåller inga nyheter när det gäller vilka som skall höras. I ett nytt tredje stycke har angivits att de nämnda bestämmelserna även gäller när Överförmyndaren har att utse god man eller förvaltare på ett senare stadium. Självklart kan det i sådana situationer ofta vara så att vissa yttranden som bör inhämtas i ärendet om anordnande om godmanskap eller förvaltarskap är onödiga och därför kan underlåtas med stöd av undantagsreglerna i andra stycket jfr prop. 1987/88:124 s. 176. I första, andra och fjärde styckena har ordet "ärende" bytts ut för att passa terminologin i den föreslagna domstolsförfarandelagen.

17§ Bestämmelsen handlar om inhämtande av läkarintyg i ärenden om godmanskap enligt 4 § och förvaltarskap. Paragrafen har ändrats så att skyldigheten att inhämta läkarintyg bara åvilar rätten i ärendet om anordnande av godmanskap eller förvaltarskap. Däremot reglerar paragrafen i sin nya lydelse till skillnad från vad som hittills gällt inte det fallet att det är fråga om att byta förvaltare eller god man. Det torde dock inte i praktiken innebära att utredningen i sådana ärenden kommer att bli sämre än hittills. Redan nu torde rätten i ärenden om byte av god man eller förvaltare i allmänhet nöja sig med den utredning som redan föreligger jfr prop. 1987/88:124 s. 178. I paragrafen har vidare en redaktionell ändring gjorts för att anpassa den till den föreslagna domstolsförfarandelagen.

SOU 1991:106 Specialmotivering 301

18§

Paragrafen innehåller regler om interimistiska beslut. Den har ändrats med hänsyn till att även Överförmyndaren fattar beslut i frågor om godmanskap och förvaltarskap. Därjämte har redaktionella ett par ändringar gjorts med anledning av terminologin i den föreslagna domstolsförfarandelagen.

19§

Paragrafen handlar om upphörande av godmanskap och förvaltarskap, entledigande av vissa gode män när uppdraget slutförts och entledigande av god man när den gode själv begär det. mannen Reglerna har ändrats med hänsyn till den föreslagna fördelningen nya av beslutsbefogenheter mellan rätten och Överförmyndaren.

20§

Paragrafen handlar om entledigande god eller förvaltare av man som inte längre är lämplig att inneha sitt uppdrag. Som anförts i den allmänna motiveringen har det lagts på överförmyndarna att fatta beslut i dessa frågor i framtiden.

21§

Paragrafen reglerar vilka som får väcka en fråga om entledigande eller upphörande. Den har ändrats med hänsyn till den fördelnya ningen av beslutsbefogenheter. Dessutom har redaktionell ändring en vidtagits med anledning av den föreslagna domstolsförfarandelagen.

22§

Paragrafen reglerar frågan till skall anmäla att god vem man en man eller en förvaltare har avlidit. Enligt gällande rätt skall anmälan göras till den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet. Om frågor om byte av förvaltare och god flyttas man från tingsrättema till överförrnyndama, bör också anmälningar enligt denna paragraf göras till Överförmyndaren.

23§

Paragrafen reglerar frågan om jämkning av godmanskap och förvaltarskaps omfattning. När det gäller godmanskap torde frågor om jämkning oftast komma upp beträffande sådana godmanskap som rätten anordnar, alltså godmanskap enligt 4 Det är naturligt att frågor om jämkning av omfattningen sådana godmanskap får av avgöras av rätten. Men det kan även bli fråga att jämka omfattom ningen av godmanskap som anordnas av Överförmyndaren. I ett nytt

302 Specialmotivering SOU 1991:106 l

fjärde stycke i paragrafen har införts en regel för sådana fall. I tredje stycket har ordet "ärendet" bytts ut mot "målet" i enlighet med terminologin i den föreslagna domstolsförfarandelagen.

24§ Paragrafen reglerar skyldigheten att ge den som skall förordnas till god man eller förvaltare eller entledigas från sådant uppdrag tillfälle att yttra sig. Den har ändrats med hänsyn till att även Överförmyndaren i framtiden fâr fatta beslut om förordnande och entledigande.

25 och 26 §§ Paragraferna innehåller forumregler. De har ändrats med hänsyn till att även Överförmyndaren skall fatta beslut. Vid ändringarna har förmynderskapsutredningens förslag att avskaffa inskrivningen av godmanskap och förvaltarskap beaktats. I 25 § första stycket har intagits en forumregel för de fall där tingsrätten beslutar om anordnade av förvaltarskap och godmanskap. Forum kan inte i framtiden knytas till inskrivningsinstitutet. I stället har tingsrättens behörighet, i enlighet med vad förmynderskapsutredningen har föreslagit SOU 1988:40 s. 26 knutits till den enskildes hemvist. I ett nytt andra stycke i 25 § har införts en forumregel för de ärenden om godmanskap och förvaltarskap som skall handläggas av Överförmyndare med undantag för de fall i 3 Även i som avses dessa fall har överförmyndarens behörighet knutits till den enskildes hemvist. I 26 § har införts en regel som gäller de i 3 § avsedda fallen. Liksom enligt gällande rätt 25 § tredje stycket har behörigheten att besluta om god man när det gäller dödsboutredningar knutits till den dödes hemvist. Andra gode män utses där egendom finns eller där det visat sig att det finns ett behov av god man.

27§ Paragrafen innehåller regler om vem som får överklaga beslut om godmanskap och förvaltarskap. Den har ändrats med hänsyn till att beslut i sådana frågor även kommer att kunna fattas av Överförmyndama. I ett nytt första stycke föreskrivs att den föreslagna domstolsförfarandelagen skall tillämpas i mål vid tingsrätt om god man och förvaltare.

iSOU 1991:106 Specialmotivering 303

20kqx

1§ I paragrafen, som i fråga om bl.a. domstols sammansättning hänvisar

till ÄktB, har tagits in motsvarigheter till vissa bestämmelser

som nu finns i 6 § ärendelagen om tingsrätts sammansättning i huvudförhandlingsfall och om möjligheter för regeringen att för vissa fall föreskriva behörighet för icke lagfama tjänstemän.

2a§

Bestämmelsen reglerar den enskildes rätt till rättegångsbiträde i ärenden om förvaltarskap. Formellt gäller bestämmelsen i sin hittillsvarande lydelse inte bara fall där för första gången en person skall få en förvaltare utan också fall av byte av ñrvaltare. Det torde emellertid inte ha varit avsikten att bestämmelsen skall ha den innebörden jfr prop. 1987/882124 s. 198 f.. I den föreslagna lydelsen har uttryckligen angivits att regeln rättegångsbiträde, om förutom i fall av utvidgning av förvaltarskap, bara gäller när ett förvaltarskap skall anordnas. Ett par redaktionella ändringar har vidtagits med anledning av den föreslagna domstolsförfarandelagen.

6§ Bestämmelsen reglerar överklagande överförmyndarens beslut. av Liksom enligt gällande rätt skall överklagande ske till tingsrätt. Överklagandet och förfarandet i tingsrätt regleras i framtiden den av domstolsförfarandelag som utredningen föreslår i avdelningen om processrättsliga frågor. Regler om inom vilken tid ett överklagande skall ges in står i den lagen och behöver alltså inte tas in i den nu förevarande paragrafen.

Zlhm.

1-5§§

Paragrafema har ändrats på grund av att länsrättens uppgifter har flyttats över till tingsrätten.

6§

Paragrafen reglerar fall där rätten fâr vägra verkställighet. Första stycket är i sak oförändrat. Det kan påpekas att det sällan torde bli aktuellt att vägra verkställighet av interimistiska beslut. I dessa fall är det beslut som skall verkställas i regel så färskt att förhållandena knappast kan ha hunnit förändras. Om en förändring undantagsvis har

304 Specialmotivering SOU 1991:106

inträffat, kan rätten i stället för att vägra verkställighet självmant ta upp frågan om ändring av det interimistiska beslutet. Andra stycket motsvarar den nuvarande andra meningen i första stycket. Ordet "ansökan" har bytts ut mot "talan". Innebörden av den förändringen är att reglerna om tvistemål i stället för som enligt den hittillsvarande ordningen reglerna om domstolsärenden skall tillämpas. Därigenom kommer vårdnadsfrågor som anhängiggörs med stöd av denna bestämmelse att handläggas på samma sätt som de flesta andra vårdnadsfrågor. Efter en lagändring år 1978 är de enda vårdnadsfrågor som i övrigt handläggs som domstolsärenden de frågor som avses i 6 kap. 9 dvs. vårdnadsfrågor som efter en vårdnadshavande förälders död upptas efter ansökan av den efterlevande föräldern eller efter anmälan av socialnämnden. Tredje stycket motsvarar utan ändring i sak det nuvarande andra stycket.

7§ Paragrafen har ändrats på grund av att länsrättens uppgifter har flyttats över till tingsrätten.

8a§ Paragrafen är ny. Den innehåller regler om prövningen av frågor om verkställighet m.m. som blir nödvändiga när hanteringen flyttas till tingsrättema. I första stycket föreskrivs att frågor om verkställighet av interimistiska beslut skall handläggas som frågor i det anhängiga målet. Det innebär att RBs regler om förfarandet m.m. skall tillämpas. I andra femte styckena ges föreskrifter om mål om utdömande av vite enligt 3 om verkställighet och överflyttning som tas upp efter särskild ansökan. I dessa fall är den av utredningen föreslagna domstolsförfarandelagen tillämplig. Enligt domstolsförfarandelagen gäller RBs regler för tvistemål i fråga om domförhet. De nu aktuella frågorna skall i de flesta fall avgöras i sak under medverkan av nämndemän. Därför behövs det särregler om domförheten. De har intagits i fjärde stycket och konstruerats så att RBs regler om domförhet i mål med högre minimistraff än sex månaders fängelse gäller. Eftersom de nu aktuella frågorna inte avgörs efter huvudförhandling, innebär detta att rätten som huvudregel skall bestå av en lagfaren domare men att rätten kan bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till beskaffenheten av den fråga som skall avgöras. För att nå överensstämmelse med gällande rätt har dock i fjärde styckets sista mening föreskrivits att rätten vid avgörande i sak av andra frågor än frågor om utdömande av vite alltid skall ha

Specialmotivering 305 i

den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, alltså en lagfaren domare och tre nämndemän. När det gäller överläggning och omröstning hänvisar domstolsförl

farandelagen till RBs regler tvistemål. Där finns det emellertid

om inga regler för de fall där nämndemän ingår i rätten. Med anledning därav har i paragrafens femte stycke införts en hänvisning till reglerna därom i 14 kap. 17 § ÄktB.

10 och 11 §§ Paragrafema har ändrats på grund att länsrättens uppgifter har av flyttats över till tingsrätten.

12§ Paragrafens första och andra stycken har ändrats på grund att av länsrättens uppgifter har flyttats över till tingsrätten. I tredje stycket finns regler om muntlig förhandling. Här föreskrivs i 11 § i den föreslagna domstolsförfarandelagen att rätten skall hålla muntlig förhandling om det begärs enskild part rätt berörs. av en vars Den nu aktuella bestämmelsen kompletterar denna regel genom att föreskriva att även om ingen begär det, skall muntlig förhandling hållas i tingsrätten om det inte är uppenbart obehövligt. När det gäller förfarandet i högre rätt i de fall där ingen part begärt sammanträde finns ingen specialregel i FB utan där gäller den allmänna regeln i den föreslagna lagen om förfarandet i förvaltningsdomstolama m.m. att det i handläggningen bör ingå sammanträde när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande målet. av Paragrafens båda sista stycken år oförändrade.

13§ Paragrafen behandlar olika kostnadsfrågor. Den har ändrats eftersom frågor enligt 21 kap. skall handläggas av tingsrätt i stället för av länsrätt. Första stycket har upphävts och ersatts motsvarande av bestämmelser i 33 § i den föreslagna domstolsförfarandelagen.

14 §

Paragrafen har ändrats eftersom länsrättens uppgifter överflyttas till tingsrätten.

16 §

Paragrafen, som år ny, behandlar frågor om överklagande av tingsrättens avgörande. I första stycket finns bestämmelse en om sådana frågor som handläggs som frågor i ett pågående tvistemål. Det

306 Specialmotivering SOU 1991:106

föreskrivs att ett avgörande i en sådan fråga skall överklagas särskilt och att den som är missnöjd alltså inte behöver vänta med att överklaga till dess tingsrätten har avgjort hela målet. Beträffande andra frågor gäller enligt 38 § i den föreslagna domstolsförfarandelagen att tingsrättens beslut skall överklagas till hovrätt. Av skål som redovisas i kapitel 17 i den allmänna motiveringen har i paragrafen införts regler om att tingsrättens avgörande inte får överprövas av hovrätt om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd. Reglerna återfinns i paragrafens andra femte stycken och konstruktionen är likadan som när det gäller de nuvarande reglerna för tvistemål. Det bör anmärkas att reglerna om prövningstillstånd också gäller när en fråga enligt detta kapitel handlagts som en fråga i ett anhängigt tvistemål. I paragrafens sista stycke har införts regler om fullföljdsförbud med s.k. ventil. Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen. Hovrättens beslut vid överprövning av ett beslut som tingsrätten meddelat med stöd av 6 kap. 20 § får enligt 20 kap. 12 § sista stycket aldrig överklagas. Det är skälet till att motsvarande ordning införts för hovrättens beslut i fråga om verkställighet av sådana beslut.

17§ Paragrafen motsvarar den hittillsvarande 16 § som innehåller en regel om att kammarrätt skall ha en sammansättning med nämndemän. Den nya regeln inleds med en mening enligt vilken de följande domförhetsreglema inte gäller i de fall där RBs regler tillämpas. I de fallen krävs det inga särskilda domförhetsregler i FB. Därefter regleras frågan hur hovrätten skall vara sammansatt i de fall då den föreslagna domstolsförfarandelagen gäller. Den lösningen har valts att paragrafen hänvisar till RBs domförhetsregler för grövre brottmål. Det innebär bl.a att den sammansättning som i 2 kap. 4 § tredje stycket är föreskriven för handläggning av frågor om prövningstillstånd även gäller i frågor enligt 21 kap. FB. I den sista meningen har dock, för att nå överensstämmelse med vad som hittills har gällt, föreskrivits att hovrätten alltid skall ha en sammansättning med nämndemän när hovrätten i sak avgör ett mâl som i tingsrätten avgjorts under medverkan av nämndemän. Paragrafens sista stycke motsvarar för hovrättemas del sista stycket i 8 a

4 Förslaget till lag i ärvdabalken om ändring

I ärvdabalken föreslås ett flertal ändringar till följd av att domstolsförfarandelagen skall ersätta den nuvarande ärendelagen.

SOU 1991:106 Specialmotivering 307

16 kap.

I 16 kap. ÄB finns regler preskription rätt att ta eller om av arv testamente. 1 3 §§ innehåller regler om hur det skall förfaras när en arvinge eller en testamenstagare vistas på okänd ort eller är okänd. I dessa fall skall rätten utfärda en kungörelse om arvet eller testamentsförordnandet med uppmaning till arvingen eller testamentstagaren att tillträda kvarlåtenskapen inom viss tid, vid påföljd att rätten att ta arv eller testamente preskriberas. I dessa fall skall också enligt bestämmelser i FB utses en god man för att bevaka arvingens eller testamenstagarens rätt. Iden allmänna motiveringen, kapitel föreslås att både frågorna om godmansförordnande och uppgiften att utfärda kungörelse enligt reglerna i 16 kap. ÄB skall flyttas från rätten till Överförmyndaren. Det föranleder ändringar i 16 kap. 1 och 2 §§ I 16 kap. 5 § ÄB finns regel hur det skall förfaras när en om en arvinge eller testamentstagare undandrar sig att tillkännage om han vill göra anspråk på arvet eller testamentet. I dessa fall kan rätten förelägga honom att göra sin rätt gällande. Det har inte ansetts att denna uppgift bör flyttas från rätten till Överförmyndaren. Slutligen föreslås en mindre ändring i 16 kap. 6 §

1§ I paragrafen finns regler om s.k. arvskungörelse i de fall där det finns en känd arvinge som vistas på okänd ort. Uppgiften att utfärda kungörelsen har flyttats från rätten till Överförmyndaren. I paragrafen har också införts en bestämmelse som talar om vilken överfönnyndare som är behörig att handlägga sådana frågor. Bestämmelsen överensstämmer med motsvarande regel i förslaget till ändring i 11 kap. 26 § FB.

2§ Paragrafen innehåller regler om arvskungörelse i de fall då det inte kan utrönas om det finns en arvinge och då man vet att det finns en arvinge men kännedom saknas om hans namn och vistelseort. Paragrafen har ändrats på motsvarande sätt som 1

6§ Paragrafen innehåller regler om hur man skall förfara om man vill göra sin rätt till kvarlåtenskap eller lott däri gällande utan att tillträda den. Det sker enligt den nuvarande lydelsen genom att man anmäler sitt anspråk till god man eller till någon annan. Bl.a. kan man göra anmälan hos rätten. Anmälningar enligt paragrafen är sällsynt förekommande. De kan avse både fall där en kungörelse utfärdats

308 Specialmotivering sou 1991:106

enligt 1 3 §§ och situationer där arvingen eller testamentstagaren är känd men av någon anledning inte vill tillträda kvarlåtenskapen. Paragrafen har ändrats på så sätt att rättens funktion har övertagits av Överförmyndaren.

19 kap.

20 §

Paragrafens andra stycke har kompletterats med mening enligt en vilken testamentsexekutorer m.fl. inte behöver underrätta rätten om vem som har tillställts årsredovisning. Når det gäller skälen till lagändringen hänvisas till avsnitt 5.3.

20b§

I paragrafen, som år har tagits in motsvarighet till bestämny, en melser som nu finns i 6 § ärendelagen möjligheter för regeringen om att för vissa fall föreskriva behörighet för icke lagfarna tjänstemän.

23 kap.5§

I paragrafen, som behandlar frågor förordnande skiftesman, om av har tagits in en motsvarighet till bestämmelser finns i 6 § som nu ärendelagen om möjligheter för regeringen att för vissa fall föreskriva behörighet för icke lagfarna tjänstemän.

5 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Förslagen i kapitel 15 att övervakningsnämndemas arbetsuppgifter om skall fördelas mellan frivårdsmyndigheter och tingsrätter föranleder ett flertal ändringar i brottsbalkens bestämmelser brottspåföljder om och om verkställigheten av sådana påföljder.

26 kap.

ll §

Ändringen innebär att det blir frivårdsmyndigheten övertar

som övervakningsnämndens befogenhet att avkorta övervakning för den som år villkorligt frigiven.

16§

Ändringen innebär att det blir frivårdsmyndigheten övertar

som övervakningsnämndens befogenhet att meddela föreskrifter vad om

OU 1991: 106 Specialmotivering 309

den villkorligt frigivne har att iaktta under prövotiden och att upphäva meddelade föreskrifter. Ett undantag gäller för föreskrifter som meddelats av rätten. I dessa fall skall det ankomma på rätten att besluta.

18§ Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder kan meddelas som om den villkorligt frigivne inte iakttar vad som åligger honom. Den har ändrats på så sätt att frivårdsmyndigheten har övertagit övervakningsnämndens befogenheter. I ett nytt andra stycke har tillagts att rätten i vissa fall kan meddela beslut enligt första stycket. Avsikten är att rätten i de fall den har beslutat att omhänderta en person skall kunna fatta alla beslut om åtgärder som kan erfordras innan den omhändertagne friges.

19§

Paragrafen innehåller bestämmelser förverkande villkorligt om av medgiven frihet på grund av att den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden. Nu föreslås att rätten tar över övervakningsnämndens uppgift att fatta beslut om förverkande. För att rätten skall kunna ta upp frågan krävs att frivårdsmyndigheten har begärt det. Frivårdsmyndigheten blir alltså den frigivnes motpart inför rätten och får precis som den dömde möjlighet att överklaga tingsrättens beslut till hovrätt. Som framgår av 38 kap. föreslås att den utredningen av

föreslagnadomstolsförfarandelagenskallregleratingsrättenshandlägg-

ning av frågor om förverkande enligt denna paragraf. Det innebär bl.a. att det bör ingå ett sammanträde när det kan till antas vara fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande målet av 10 § samt att den frigivnes begäran sammanträde skall tillgodoom ses 11 §. l regel torde rätten böra kalla till sammanträde oavsett om någon av parterna begärt det. Ett lämpligt sätt att handlägga frågor enligt paragrafen torde vara att samtidigt delge den frigivne frivårdsmyndighetens ansökan, kallelse till sammanträde och ett föreen läggande att svara på ansökningen senast vid sammanträdet.

20§

I paragrafen har sista meningen ändrats eftersom övervakningsnämndens uppgifter föreslås bli överflyttade till rätten.

22§

I paragrafen har föreskrivits att rätten skall ta över övervakningsnämndens uppgift att besluta om tillfälligt omhändertagande den av som är villkorligt frigiven. Som framgår nedan föreslås att den

310 Specialmotivering SOU 1991:106

domstolsförfarandelag som utredningen föreslår skall bli tillämplig på förfarandet, med det undantaget att frivårdsmyndigheten, på grund av ärendenas brådskande natur, skall kunna göra en muntlig ansökan. Självfallet måste, som påpekas i den allmänna motiveringen, tillses att rätten har erforderligt underlag för ett ställningstagande. Hänsynen till ärendenas brådskande natur har också föranlett att regeln i 38 kap. 8 § om att ett omhändertagande får beslutas utan att den frigivne fått tillfälle att yttra sig har behållits, dock bara för en tid av en vecka. I allmänhet torde tingsrätten i de fall som avses med paragrafen ta ställning till frågan om omhändertagande utan kommunikation med den frigivne i en sammansättning med en lagfaren domare. Om prövningen utfallet så att framställningen skall bifallas, framgår av 38 kap. 8 § att beslutet måste utformas så att det inte föranleder att den villkorligt frigivne är berövad sin frihet under längre tid än en vecka. Det säkraste sättet för rätten att förvissa sig om det torde vara att i beslutet föreskriva att polismyndigheten eller frivårdsmyndigheten så snart beslutet verkställts skall underrätta rätten om det. Rätten kan då i ett kompletterande beslut hur länge frihetsberövandet skall ange bestå. Om det blir aktuellt med ett frihetsberövande som pågår längre tid än en vecka, gäller bestämmelserna i domstolsförfarandelagen om förhandling. Ofta torde det vara aktuellt att i samband med omhändertagandet besluta en åtgärd enligt detta kapitel. Om fråga om förverkande av den villkorligt medgivna friheten kommer är rätten upp, ensam behörig att fatta beslut. Men i samband med omhändertagande enligt denna paragraf kan rätten även besluta om andra åtgärder 18 § andra stycket. Den lämpligast ordningen torde vara att frågor om åtgärder prövas vid en muntlig förhandling inför rätten medan frihetsberövandet består. Rätten är då domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, se 38 kap. 6 Om rätten då skulle besluta att förverka den villkorligt medgivna friheten framgår av 38 kap. 9 § att beslutet träder i verkställighet omedelbart. Om rätten skulle besluta någon annan åtgärd eller avstå från åtgärd, skall självfallet beslutet om omhändertagande hävas.

27 kap.

6 § Paragrafen innehåller regler om åtgärder mot den som inte iakttar vad som åligger honom till följd av en villkorlig dom. Mål om sådana åtgärder handläggs av tingsrätt enligt gällande rätt enligt RBs regler om rättegången i brottmål 19 § andra stycket lagen 1946:804 om införande av nya rättegångsbalken. Genom ändringar i 26 och 28 kap. kommer tingsrätterna att överta övervakningsnämndernas

DU 1991:106 Specialmotivering 311

uppgifter att besluta om motsvarande åtgärder mot dem som dömts till fängelse och skyddstillsyn. I dessa fall föreslås att den föreslagna domstolsförfarandelagen skall tillämpas i stället för RB. Motsvarande ordning bör gälla för de fall som avses i den förevarande paragrafen. Med anledning därav har orden "anhängiggör talan" bytts ut mot "ansöker" .

28 kap.

6 § Paragrafen innehåller i sin tredje mening regler om att rätten i en skyddstillsynsdom får meddela vissa föreskrifter. Enligt gällande bestämmelser kan övervakningsnämnden ändra föreskrifter av detta slag. I paragrafen har det föreskrix its att det skall ankomma på rätten att ändra sådana föreskrifter. Det kan ske på ansökan både av den dömde och frivårdsmyndigheten.

7§ Paragrafen innehåller i de båda första styckena regler om åtgärder när den som dömts till skyddstillsyn inte iakttar vad som åligger honom. Den har ändrats på samma sätt som motsvarande bestämmelse beträffande dem som dömts till fängelse 26 kap. 18 §. I paragrafens tredje stycke har gjorts den ändringen att frivårdsmyndigheten har fått ta över övervakningsnämndens befogenhet att besluta att övervakning skall upphöra.

8§ Paragrafen innehåller regler om undanröjande av skyddstillsyn i fall allvarlig misskötsamhet från den dömdes sida. Den har ändrats på av så sätt att det är frivårdsmyndigheten och inte övervakningsnämnden som skall göra en framställning hos åklagaren. Dessutom har ordet "talan" bytts ut mot "ansökan" jfr specialmotiveringen till 27 kap. 6 §.

11§ Regeln om omhändertagande av den som dömts till skyddstillsyn har ändrats på samma sätt som motsvarande regel för den som är villkorligt frigiven 26 kap. 22 §. När det gäller tillämpningen hänvisas till specialmotiveringen till sistnämnda paragraf. En skillnad blir att rätten inte kan besluta om undanröjande av skyddstillsynen lika enkelt som den kan besluta om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Det är en konsekvens av att det ansetts att frågor om undanröjande av skyddstillsyn kräver medverkan av åklagare.

312 Specialmotivering SOU 1991:106

37 kap.

Kapitlet innehåller i sin hittillsvarande lydelse bestämmelser om kriminalvårdens nämnder samt om överklagande. När övervakningsnämnderna avskaffas, kan reglerna om deras sammansättning m.m. i 1 5 och 6 §§ upphävas. 37 kap. 6 § innehåller nu en bestäm- melse om förfarandet inför nämnderna. När det gäller de ärenden som nu föreslås överflyttade till tingsrätterna meddelas förfaranderegler i 38 kap. Beträffande de ärenden som föreslås överflyttade till frivårdsmyndigheterna torde förvaltningslagens regler vara tillräckliga. Kvar av bestämmelserna i 37 kap. 1 6 §§ blir reglerna kriminal- - om vårdsnämnden.

7§ Första stycket innehåller regler om möjlighet att få vissa beslut av frivårdsmyndighet överprövade av högre instans. De beslut som avses är beslut att den som är villkorligt frigiven skall stå under övervakning 26 kap. ll § andra meningen, förordnande av övervakare och biträde till övervakaren 26 kap. 12 § andra meningen samt beslut att den som är villkorligt frigiven skall hålla kontakt med annan person än övervakaren 26 kap. 13 § andra meningen. Enligt gällande regler kan den dömde utan inskränkning i tiden påkalla prövning av beslutet hos övervakningsnämnd. Enligt förslaget skall frivårdsmyndigheten fatta beslut även i andra frågor i framtiden. Det rör sig om beslut om föreskrifter 26 kap. 15 § och beslut om åtgärder vid misskötsamhet 26 kap. l8 §. Även i dessa fall måste det finnas möjlighet få en att beslutet överprövat. I paragrafen har övervakningsnämndens funktion som överprövningsinstans övertagits av tingsrätt. Regeln har konstruerats så att den dömde i vanlig ordning skall överklaga beslutet i stället för att påkalla prövning av det. Den av utredningen föreslagna domstolsförfarandelagen föreslås bli tillämplig på överklaganden av detta slag och i den lagen finns regler om att överklagande skall ske skriftligen och att den som överklagar skall ge in sin skrivelse till den myndighet som meddelat beslutet inom tre veckor från den dag då han fick del av beslutet. Forumregeln har konstruerats så att rätt tingsrätt blir en tingsrätt inom vars domsaga frivårdsmyndigheten är verksam. Det innebär att det i vissa fall kan bli mer än en tingsrätt som är behörig att pröva ett överklagande. I paragrafens andra stycke i dess hittillsvarande lydelse finns regler om överklagande av beslut som övervakningsnämnden har fattat. Reglerna är konstruerade så att de frågor där övervakningsnämnden enligt första stycket i dess hittillsvarande lydelse beslutar i andra

instans inte går att få överprövade se 11 §. Ett undantag gäller

beträffande övervakningsnämndens beslut vid överprövning av fri-

:OU 1991:106 Specialmøtivering 313

vårdsmyndighets beslut angående övervakning för den som är villkor-

ligt frigiven, även om detta knappast varit lagstiftarens avsikt se

prop. l987/88:120 s. 111. I övrigt kan följande beslut av övervakningsnämnd överprövas enligt hittillsvarande regler: Beslut i första instans i frågor om upphörande av övervakning efter Villkorlig frigivning 26 kap. 11 § tredje meningen, föreskrift 26 kap. 15 §, åtgärder vid misskötsamhet 26 kap. 18 och 19 §§ samt tillfälligt omhändertagande 26 kap. 22 §. Om man skulle anordna en ny ordning, där frivårdsmyndigheter och tingsrätter övertar övervakningsnämndemas funktioner, så att man når största möjliga överensstämmelse med gällande ordning, skulle man tillåta överklagande av tingsrätts beslut till hovrätt bara i de fall tingsrätt beslutat i första instans men inte i de fall tingsrätt fungerar som överinstans till en frivårdsmyndighet. En så kraftig begränsning av möjligheterna att överklaga har den fördelen att ett slutligt beslut kommer snabbare vilket är särskilt viktigt när det gäller de tvångsåtgärder som kan beslutas enligt de nu aktuella bestämmelserna. Emellertid förekommer det knappast på något annat område att ett beslut av en tingsrätt inte går att överklaga. En sådan ordning innebär ett avsteg från hävdvunna principer för prövning i högre instans samtidigt som den minskar möjligheterna att få fram vägledande avgöranden. Pâ grund av det anförda har paragrafen konstruerats så att ett beslut av en tingsrätt alltid går att överklaga till hovrätt sig tingsrätten vare beslutat i första eller andra instans. Det har helt enkelt åstadkommits genom att det andra stycket har upphävts. Av 38 § i den föreslagna domstolsförfarandelagen framgår det att överklagande skall ske till hovrätt. Av 6 § i lagförslaget framgår att tiden för överklagande i regel är tre veckor från beslutet. Någon motsvarighet till den nuvarande möjligheten för frivårdsmyndigheten att hänskjuta ett ärende till övervakningsnämnden för avgörande har inte upptagits i paragrafen.

8§ Paragrafen innehåller regler om hur den som dömts till skyddstillsyn skall förfara för att få vissa beslut om verkställigheten överprövade. Paragrafen behandlar inte de frågor som enligt gällande ordning avgörs av tingsrätt undanröjande av skyddstillsyn och beslut om omhändertagande i vissa fall. Beslut i sådana frågor överklagas till hovrätt och därifrån till högsta domstolen 19 § andra stycket lagen om införande av nya RB. Första stycket innehåller en hänvisning till reglerna i föregående paragraf. Andra stycket innehåller regler om överklagande av övervakningsnämnds beslut till hovrätt. Sådana regler behövs inte när

314 Specialmotivering SOU 1991:106

övervakningsnämndema avskaffas. När det gäller överklagande av tingsrätts beslut till hovrätt finns tillräckliga bestämmelser i förslaget till domstolsförfarandelag. Andra stycket har därför upphävts. Det innebär i enlighet med vad som anförts i anslutning till föregående paragraf att en tingsrätts beslut till skillnad från vad som gäller nu - kan överklagas till hovrätt vare sig tingsrätten beslutat i första eller andra instans.

10§ Paragrafen innehåller i sin hittillsvarande lydelse en regel om att frivårdsmyndighets och övervakningsnämnds beslut i allmänhet omedelbart länder till eñerrättelse. I sin nya lydelse handlar paragrafen bara om frivärdsmyndighets beslut. Regler om beslut av domstolar finns i 38 kap.

11§ Den första meningen i paragrafen i dess nu gällande lydelse säger att beslut av övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i 7 och 8 §§ inte får överklagas. Enligt utredningsförslaget skall övervakningsnämndemas uppgifter fördelas på frivårdsmyndigheter och tingsrätter. Beträffande frivårdsmyndigheter föreskrivs i 7 och 8 §§ i vilka fall dess beslut får överklagas till tingsrätt. I 38 kap. 13 § föreskrivs att andra beslut av frivårdsmyndighet enligt BrB kan överprövas av kriminalvårdsstyrelsen. Det är inte aktuellt att överväga någon regel om fullföljdsförbud beträffande beslut av frivårdsmyndighet. Inte heller när det gäller beslut av tingsrätt finns det, i enlighet med vad som anförts i anslutning till 7 anledning att införa regler om fullföljdsförbud. Bestämmelsen i första meningen har därför upphävts. När det gäller frågan om det skall gå att överklaga hovrätts beslut till högsta domstolen gäller f.n. att hovrätts beslut vid överprövning av tingsrätts avgöranden om undanröjande av skyddstillsyn, tillfälligt omhändertagande av skyddstillsynsdömd samt åtgärder vid misskötsamhet av den som är villkorligt dömd kan överklagas till högsta domstolen. Däremot gäller att beslut varigenom hovrätt överprövat beslut av övervakningsnämnd inte får överklagas till högsta domstolen. Det skulle vara fördelaktigt om man kunde åstadkomma enhetliga regler den här punkten. Ett tungt skäl för att ha kvar förbudet att överklaga är att det i de frågor som är aktuella är angeläget att ett slutligt avgörande kommer snabbt. Å andra sidan innebär det alltid en nackdel för prejudikatbildningen, om man inte har en möjlighet att överklaga ett hovrättsavgörande till högsta domstolen. I enlighet med vad som anförs i den allmänna motiveringen har problemet lösts genom en regel om fullföljdsförbud med s.k. ventil efter mönster från exempelvis 54 kap. 2 a § RB. Regeln har, med hänsyn till att

:OU

1991:106 Specialmotivering 315

åklagare kan vara part, utformats i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 2l.2.5.

38 kap.

38 kap. innehåller bestämmelser om allmän domstols handläggning av frågor som rör verkställighet av brottspåföljd enligt BrB. Gällande rätt innebär att de frågor som av en myndighet anhängiggörs vid en tingsrätt som första instans handläggs enligt RBs regler om förfarandet i brottmål, om det inte är föreskrivet något annat 19 § andra stycket lagen om införande av nya RB. Tingsrättens avgörande har formen av ett beslut och det innebär att reglerna i 52 kap. RB tillämpas för förfarandet i hovrätt. Även frågor överklagas från översom vakningsnämnd till hovrätt handläggs enligt reglerna i 52 kap. RB 21 § lagen om införande av nya RB. I 38 kap. finns regler om undantag från vad som sålunda gäller för vissa fall. Genom förslagen i kapitel 15 tillförs tingsrätterna en del frågor som är av sådan karaktär att brottmålsreglema inte är lämpliga handläggningsregler. Som exempel kan nämnas frågor om att ändra föreskrifter vid skyddstillsyn enligt 28 kap. 6 En lämpligare ordning för sådana fall får man, som anförts i den allmänna motiveringen, om man använder reglerna i den föreslagna domstolsñrfarandelagen. Denna lag föreslås därför bli tillämplig på de frågor där tingsrätterna föreslås få nya uppgifter som första beslutsfattare. För att reglerna skall bli så enhetliga som möjligt har lagen föreslagits bli tillämplig också i de fall där tingsrätt redan enligt gällande regler beslutar i första instans. Lagen föreslås också bli tillämplig i de fall där tingsrätt enligt förslaget skall få till uppgift att överpröva beslut av frivårdsmyndighet.

2b§ Paragrafen är ny. Den innehåller en föreskrift om att den domstolsförfarandelag som föreslås i avdelningen om processrättsliga frågor skall tillämpas i alla situationer när någon den dömde eller en representant för det allmänna inleder ett domstolsförfarande enligt bestämmelser i 26 38 kap. - Av 1 § andra stycket i den föreslagna domstolsförfarandelagen framgår att den lagen också gäller när tingsrätt efter överklagande överprövar frivårdsmyndighets beslut. Någon särskild bestämmelse om det är därför inte erforderlig i förevarande paragraf. Paragrafens sista stycke ersätter motsvarande bestämmelse för övervakningsnämndema i 37 kap. 5

316 Specialmotivering SOU 1991:106

3§

Paragrafen innehåller regler om forum för sådana frågor som enligt bestämmelser i 26 28 kap. skall prövas av tingsrätt första - som instans. När det gäller frågor som rör den som är villkorligt frigiven eller dömd till skyddstillsyn är huvudregeln att ansökan skall göras till en tingsrätt inom vars område den frivårdsmyndighet som handhar eller senast handhade övervakningen är verksam. Det innebär att den som vill göra en ansökan kan ha flera tingsrätter att välja mellan enligt denna regel. Ett alternativt forum är den tingsrätt först som avgjorde det mål där den påföljd som det är fråga om ådömts. Den sistnämnda regeln blir också, i enlighet med vad som har gällt enligt paragrafens hittillsvarande första stycke, tillämplig när den påföljd som det är fråga om är Villkorlig dom. Paragrafens andra stycke, som innehåller en alternativ forumregel, är oförändrat.

5§

Paragrafens första stycke innehåller regler om när en sådan ansökan som avses i 27 kap. 6 § eller 28 kap. 8 § skall gjord. Ordet anses "talan" har bytts ut mot "ansökan " jfr specialmotiveringen till 27 kap. 6 §. Paragrafens andra stycke är nytt. Den innehåller en regel om att en ansökan om tillfälligt omhändertagande av den som är villkorligt dömd eller dömd till skyddstillsyn får göras muntligen. Skälet till den regeln har redovisats i den allmänna motiveringen. Se också specialmotiveringen till 26 kap. 22

6§

Paragrafen innehåller domförhetsregler. I första stycket står regler för de fall som regleras av den föreslagna domstolsförfarandelagen. Enligt 1 § andra stycket den lagen gäller i fråga om domförhet RBs regler för tvistemål. Enligt lagens 2 § kan i lag meddelas föreskrifter som avviker från lagens bestämmelser. Den förevarande paragrafens första stycke innehåller sådana avvikande bestämmelser. Enligt huvudregeln gäller i fråga om domförhet, överläggning och omröstning RBs regler för mål om brott för vilka det år stadgat svårare straff än fängelse i månader. Eftersom huvudförhandling inte sex förekommer, gäller l kap. 3 § RB att rätten består lagfaren av en domare men att rätten, om det föreligger särskilda skål, kan bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän l kap. 3 § RB. Ett skäl c att därvid ha en sammansättning med nämndemän kan vara att en fråga där endomarsammansâttning är huvudregel skall avgöras samtidigt som en fråga där det i första styckets andra mening är

SOU

1991:106 Specialmotivering 317

föreskrivet en sammansättning med nämndemän. Ett exempel är situationer där en fråga om åtgärd vid misskötsamhet skall prövas samtidigt som en fråga om tillfälligt omhändertagande enligt 26 kap. 18 Andra meningen i första stycket innehåller föreskrifter om att rätten i vissa fall skall ha en sammansättning med nämndemän. Regeln har formulerats så att nämndemannasammansättningen är obligatorisk endast när rätten avgör målet i sak. Det innebär exempelvis att förekommande preliminärfrågor i målet liksom frågor avskrivning om av målet efter återkallelse kan avgöras av en ensam lagfaren domare. Till skillnad från vad gäller skall rätten alltid sammansatt som nu vara med nämndemän när den prövar frågor enligt 34 kap. 10 Paragrafens andra stycke är nytt. Det innehåller en regel enligt

vilken hovrätt i de fall den överprövar ett avgörande från tingsrätt där

domstolsförfarandelagen är tillämplig skall sammansatt enligt vara brottmålsreglerna. Stycket har konstruerats på motsvarande sätt som det föregående stycket.

7§

Paragrafen innehåller en bestämmelse att offentlig försvarare får om förordnas i mål angående undanröjande påföljd och att ersättningen av till försvararen liksom kostnaden för annan rättshjälp alltid skall stanna på staten. Dessa regler stämmer överens med vad som nu gäller i dessa mål enligt 21 § lagen införande RB. om av nya Paragrafen innehåller inga regler om i vilka situationer det kan finnas skäl att utnyttja möjligheten att förordna offentlig försvarare. Det torde bli naturligt att söka ledning i de principer kommit till som uttryck i 21 kap. RB, i första hand 3 a § 2 och 3.

8§

Bestämmelsen innehåller i sin hittillsvarande lydelse i första stycket regler om förfarandet i vissa mål avviker från de brottmålsregler som som eljest gäller. För de mål som skall handläggas enligt den föreslagna domstolsförfarandelagen behövs inga särregler i denna paragraf. Regler om kommunikation med motpart finns i lagens 13 § och regler om sammanträde finns i 10 och ll §§. Första stycket har därför upphävts. Om sammanträde skall hållas, torde det ofta vara mest praktiskt att skicka skriften varigenom målet anhängiggörs till sökandens motpart och samtidigt kalla till förhandling och förelägga honom att yttra sig senast vid förhandlingen. Paragrafen innehåller i sin föreslagna lydelse de särregler för mål om tillfälligt omhändertagande som finns i det hittillsvarande andra stycket. I enlighet med gällande rätt finns det möjlighet för rätten en att besluta om sådant omhändertagande utan att den dömde har beretts

3 8 l Specialmotivering SOU 1991:106

tillfälle att yttra sig. En nyhet är att det inte skall gå att hålla den dömde frihetsberövad under längre tid än en vecka med stöd av ett beslut som har meddelats utan kommunikation med den dömde. En fråga om frihetsberövande under längre tid än en vecka torde i allmänhet böra prövas efter en förhandling även om den dömde inte har begärt att rätten skall hålla förhandling.

9§ Paragrafen reglerar vilka beslut av rätten som länder till efterrättelse utan hinder av att de inte vunnit laga kraft. Uppräkningen har kompletterats med beslut som enligt hittillsvarande ordning fattas av övervakningsnämndema men som rätten skall fatta enligt den föreslagna ordningen.

10§ I paragrafen har ordet "övervakningsnämnd" bytts ut mot "frivärdsmyndighet".

12§ I paragrafen har ordet "övervakningsnämnd" bytts ut mot "frivårdsmyndighet".

Övergángsbestämmelse

När frivårdsmyndighetema enligt förslaget skall ta över övervakningsnämndemas uppgifter, följer av allmänna regler att nämnderna till myndigheterna skall lämna över de ärenden som kommit in före ikraftträdandet men ännu inte hunnit avgöras. Någon särskild regel om det behövs därför inte. Däremot behövs en regel om hur det skall förfaras om någon efter ikraftträdandet överklagar ett beslut av en övervakningsnämnd som har meddelats före ikraftträdandet.

6 till i

Förslaget lag om ändring rättegångsbalken

De allra flesta ändringarna är endast redaktionella i anledning av det i den allmänna motiveringen avsnittet 26.3 föreslagna utbytet av

"vad", "besvär" och "revision" mot "överklagande". På några punkter

görs dock sakliga ändringar.

12 kap. 3§

Paragrafen innehåller regler om förbud i vissa fall mot att vara ombud. Bestämmelserna i första stycket har av skäl som angetts i den

,SOU 1991:106 Specialmotivering 319

allmänna motiveringen avsnittet 25.9 ändrats så att de avser - domare utan hänsyn till domstolstillhörighet. Med den nuvarande lydelsen i andra stycket åsyftas att möjliggöra för nämndemän att uppträda som ombud i domstolsärenden. De får däremot inte vara ombud i rättegångar enligt RB vid den domstol de tillhör. Stycket har ändrats så att det klart framgår att nämndemän aldrig får ombud vid den domstol de tillhör. Även i fortsättvara ningen kan de dock hjälpa andra med att ge in handlingar till rätten

se motiveringen till 53 § den nya förfarandelagen om att domstolen

för komplettering kan ha anledning att vända sig till ingivare.

17 kap. 12 och 13 §§

De i dessa paragrafer intagna hänvisningama till reglerna i 54 kap. 14 § har utgått som onödiga.

29 kap. 3§

Paragrafen behandlar frågor om hur resultatet av en omröstning skall bestämmas. I ett nytt sista stycke har införts en regel om omröstning i frågor om prövningstillstånd. I enlighet med vad som gäller för tvistemål föreskrivs att prövningstillstånd skall beviljas om en av ledamöterna anser det.

30 kap. 10 och 11 §§

De i dessa paragrafer intagna hänvisningama till reglerna i 54 kap. 14 § har utgått som onödiga.

32 kap.

2 § I paragrafen finns bestämmelser om vad som händer, om en part som enligt 2 § andra stycket delgivningslagen 1970:428 medgivits att själv delge svaranden, misslyckas med att delge en stämning eller ett överklagande. Påföljden är ojämförligt strängare än den som följer av 2 § delgivningslagen. Den sakliga ändringen har gjorts att påföljden inte inträder om parten visserligen ombesörjer delgivningen för sent men ger in ett

bevis om delgivning innan rätten fattar sitt beslut. Ändringen står i

överensstämmelse med moderna uppfattningar om möjligheterna att avhjälpa processhinder.

320 Specialmotivering SOU 1991:106

7§

Paragrafen ger möjlighet för den, som vill överklaga eller ansöka om återvinning eller återupptagande har laga förfall för att göra detta men i rätt tid, att på begäran få förlängd tid. Eftersom det emellertid är i stort sett lika enkelt att överklaga "blankt" och begära anstånd med utvecklande av yrkanden och grunder har bestämmelserna upphävts

som onödiga. Ändringen för med sig att också 58 kap. 11 § behöver

ändras.

33 kap.3§

Paragrafen, som innehåller regler bl.a. om när handling skall anses ha kommit in till domstolen, överensstämmer för närvarande med 44 § FPL. De tre första styckena i paragrafen har ändrats så att de överensstämmer med 48 § i den nya förfarandelagen. I fråga om innebörden av ändringarna kan hänvisas till vad som har angetts i anslutning till det lagrummet. I ett fjärde stycke har tagits upp en bestämmelse om att ett meddelande skall godtas egenhändigt som undertecknat utan hinder av att det kommit in genom telefax, om det har avsänts från en telefon med nummer som kan hänföras till någon som undertecknat meddelandet. Den bestämmelsen behövs för RBmålens del till följd att i balken kommer att kvarstå ett flertal av bestämmelser om att inlagor till tingsrätt skall vara egenhändigt undertecknade.

42 kap. 17a§

En hänvisning till reglerna i 56 kap. 15 17 §§ har ändrats att avse - 56 kap. 13 15 §§. -

49 kap.

Kapitlet upptar bestämmelser om överklagande av tingsrättsavgöranden. Tillämpningsområdet för kapitlet blir mindre till följd bl.a. av att många tingsrättsbeslut i fortsättningen skall överklagas enligt den nya förfarandelagen.

2§ Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 1 a

3§

Första stycket överensstämmer i sak med de nuvarande tvâ styckena i 2 Andra stycket motsvarar i sak nuvarande 8 § första stycket.

isou 1991:106 Specialmotivering 321

4§ Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 3

5§ Paragrafen motsvarar nuvarande 4 Några ändringar i sak har gjorts. Särskilt är att märka att paragrafen har konstruerats om på det sättet att den gäller inte bara beslut under rättegången utan också sådana beslut som tas upp i dom eller slutligt beslut enligt reglerna i 17 kap. 13 § tredje stycket och 30 kap. ll § tredje stycket. En viktig ändring ligger också i att överklagandet i paragrafens fall "får"

och inte "skall" föras särskilt. Ändringen medför att en bestämmelse

i nuvarande 5 § första stycket om rätt för annan än part eller intervenient att föra särskild talan mot beslut som tas upp i dom eller slutligt beslut har kunnat upphävas. Vidare har kunnat upphävas en bestämmelse i nuvarande 5 § andra stycket om att part och intervenient skall föra talan mot beslut i fråga som avses i 4 § eller beslut om skyldighet att ersätta rättegångskostnad i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga beslutet. Om sålunda en pan överklagar en dom är det ingenting som hindrar att han överklagar ett i domen upptaget beslut om t.ex. rättegångskostnadsansvaret särskilt. Han kan dock inte vinna någonting med detta, eftersom målen kommer att handläggas gemensamt i hovrätten,

om beslutet inte rör annan än part se 52 kap. 13 §.

I andra punkten har införts bestämmelser som ger rätt till särskilt överklagande när rätten ogillat en begäran av någon att få delta i en brottmâlsrättegång som målsägande eller enligt 13 kap. 7 § prövat en fråga om Övertagande av ett käromål. Möjligheten till särskilt överklagande torde finnas redan med nu gällande lydelse, eftersom

paragrafen bör analogitolkas i de angivna fallen se t.ex. Welamson

i Rättegång VI, 2:a uppl. år 1978, s. 19 med not 15. I tionde punkten har införts en möjlighet att särskilt överklaga ett beslut enligt 33 kap. BrB angående avräkning av anhållnings- och

häktningstid En sådan möjlighet har länge efterlysts se Ds

m.m. 1988:66 95 med vidare hänvisningar. Regeln innebär bl.a. att en s. tilltalad är nöjd med tingsrättens dom men missnöjd med ett i som domen upptaget beslut avräkning slipper överklaga själva domen. om De nuvarande bestämmelserna i paragrafens andra och tredje stycken har motsvarigheter i 6

6 0ch7 §§ Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande 4 § andra och tredje styckena respektive 6

322 Specialmotivering SOU 1991:106

8§

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 7

9§

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 8 § andra och tredje styckena.

10§

Paragrafen överensståmmeri sak med nuvarande 9 Nuvarande 10 § som binder högre rätt vid vad lägre rätts beslut tillämpligt om fullföljdsinstitut har kunnat upphävas.

12§

Paragrafen innehåller i sin hittillsvarande lydelse regel att det en om krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall få pröva ett avgörande som tingsrätten meddelat i mål som handlagts enligt l kap. 3 d § RB. Den regeln finns kvar i den föreslagna första punkten i första stycket i dess nya lydelse. Som anförts i den allmänna motiveringen utvidgas nu kravet på prövningstillstånd till att även gälla tvistemål i skiktet mellan ett halvt och helt basbelopp. Den nya regeln står i andra punkten i första stycket. Eftersom det värde är avgörande har som knutits till regeln i 1 kap. 3 d § RB har regleringen i den förevarande paragrafen kunnat förenklas. I l kap. 3 d § RB finns regler om vilken tidpunkt värderingen skall avse och rättegångskostnader skall om räknas in i värdet. Paragrafens andra stycke innehåller undantag från kravet på prövningstillstånd. Första punkten, år har tillfogats på grund som ny, av att det nu även blir andra mål än sådana som omfattas småmålsav reglerna som är underkastade reglerna prövningstillstånd. Enligt om den nya första punkten gäller inte reglerna om prövningstillstånd i mål som av tingsrätt handläggs i särskild sammansättning. Exempel på sådana mål är patentmål 66 § patentlagen 1967:837, tryckfrihetsmål 2 § tryckfrihetsförordningen och 13 § lagen 1949: 164 med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål och familjemål 14 kap. 17 § äktenskapsbalken och 20 kap. 1 § föräldrabalken. Det bör påpekas att det inte krävs att det aktuella målet prövats tingsrätten av i särskild sammansättning. Även tingsrätt exempelvis handlagt om en ett familjemål vid huvudförhandling i förenklad form med lagfaren en domare, krävs enligt den nu aktuella undantagsbestämmelsen inte något prövningstillstånd. Punkterna 2 4 motsvaras av gällande rätt. Däremot har den nuvarande bestämmelsen om att det inte behövs prövningstillstånd när tingsrätten fattat beslut angående utdömande förelagt vite eller av om

OU 1991:106 Specialmotivering 323

ansvar för en rättegångsförseelse upphävts. Eftersom det föreslås regler om prövningstillstånd för bötesbrottmål finns det inga skäl att ha kvar denna undantagsregel.

13§ I paragrafen har införts regler om prövningstillstånd för brottmål. Till skillnad från tvistemål har kravet på prövningstillstånd inte knutits till vad det varit fråga om för mål i tingsrätten utan till utgången i målet. Det innebär att det inte enligt denna paragraf föreligger något krav på prövningstillstånd för beslut som fattas innan tingsrätten har avgjort målet. Huvudregeln är att det krävs prövningstillstånd när åklagaren, målsäganden eller den tilltalade överklagar en dom där tingsrätten i påföljdsdelen endast dömt till böter. Däremot ñnns det enligt paragrafen inget krav på prövningstillstånd om någon annan, exempelvis en part som ålagts att betala företagsbot, överklagar. Om det krävs prövningstillstånd, omfattas alla frågor som avgjorts i domen av kravet på prövningstillstånd. Så blir fallet exempelvis beträffande enskilda anspråk samt förverkande och andra offentligrättsliga följder av brottet. Att kravet på prövningstillstånd även gäller vissa beslut, exempelvis beträffande återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader, framgår av paragrafens sista stycke. Som påpekats i den allmänna motiveringen skulle en undantagslös regel med angivet innehåll medföra att en dom varigenom någon frikänts från ansvar för ett grovt brott vid överklagande från åklagaren inte skulle kunna överprövas av hovrätten utan föregående dispensprövning. För att slippa denna effekt av den valda konstruktionen har i sista ledet av den första meningen införts en regel enligt vilken det, förutom vid dom på böter, krävs prövningstillstånd när tingsrätten har meddelat frikännande dom för ett brott där det inte har stadgats svårare straff än sex månaders fängelse. Det innebär att om tingsrätten har frikänt en person från ansvar för ett brott med ett högre maximistraff än månaders fängelse krävs det inte prövsex ningstillstånd när åklagaren överklagar. Om tingsrätten i samma dom fällt den tilltalade till för vissa brott och frikänt för vissa, ansvar mäste det, för att det skall krävas prövningstillstånd, både vara så att påföljden bestämts till böter och att de brott som frikännandet avser har maximistraff understigande månaders fängelse. Om den ena sex parten är underkastad regler prövningstillstånd, gäller det alltså om även för motparten. Med att det inte är stadgat svårare straff än fängelse i månader att det avgörande är det straff som är sex menas utsatt i den straffbestämmelse det är fråga om. Utslagsgivande som blir den straffbestämmelse åklagaren har åberopat vid tingsrätten. som Den andra meningen i första stycket innehåller ett undantag från

324 Specialmorivering SOU 1991:106

huvudregeln om prövningstillstånd i de fall där det varit fråga om enskilda anspråk. Det har synts som angeläget att mål där det förutom ansvar även prövats enskilda anspråk om små belopp, exempelvis beträffande självrisk på försäkring, inte faller utanför prövningstillståndssystemet enbart på grund det enskilda anspråket. Däremot av finns det anledning att införa en begränsning så att enskilda anspråk som rör stora belopp kan prövas av hovrätt utan krav på prövningstillstånd. Det är alltså fråga om att införa begränsning liknande den en begränsning som enligt föregående paragraf gäller för tvistemål. En komplikation är emellertid att tvistemålsregeln utgår från det belopp som yrkades i målet vid tiden för talans väckande. I brottmålsregeln i förevarande paragraf utgår i stället skäl i den man - av som anges allmänna motiveringen från den påföljd tingsrätten bestämmer - som i sin dom. När man skall avgöra hur en begränsning när det gäller värdet av enskilda anspråk i brottmål skall utformas står alltså man i valet mellan att utforma regleringen så att den stämmer med reglerna om tvistemål i 12 § eller med reglerna i 13 om ansvar Vilken lösning man än väljer innebär den inkonsekvens i lagstiften ningen. Emellertid finns inkonsekvensen där redan valet genom av olika lösningar för tvistemål och brottmål. Vi har därför i förevarande paragraf valt att försöka ordna systemet så att domstolen i ett och samma mål får tillämpa regler i möjligaste mån framstår som som konsekventa och lättillämpade. Det innebär att vi för brottmålens del har utformat reglerna så att domstolen både när det gäller böterna och de enskilda anspråken vid bestämmande av om det behövs prövningstillstånd skall utgå från det som dömts ut i tingsrättens dom. Ett ytterligare skäl som kan åberopas till stöd för denna lösning är att enskilda anspråk i brottmål i allmänhet anhängiggörs på ett formlöst sätt och inte sällan ändras under processens gång. Det kan därför finnas fall där det är svårt för rätten att säkert avgöra vilket värde det enskilda anspråket hade när det anhängiggjordes. Den förordade lösningen är därför lättare att tillämpa än vad lösning byggd på en regleringen i 12 § skulle vara. Det får anses vara en opraktisk ordning att dom beträffande en en tilltalad till en del kräver prövningstillstånd för överprövning och till en annan del kan överprövas utan krav på prövningstillstånd. Tingsrätten skall när målet avgörs kunna ett enkelt och begripligt ge besked till parterna det behövs prövningstillstånd eller inte. om Paragrafen är därför så utformad att domen när det gäller prövningstillstånd skall ses som en enhet för varje tilltalad. Om exempelvis tingsrätten har dömt till fängelse, krävs inte prövningstillstånd även om det bara är ett enskilt anspråk på några hundralappar som överklagas. Om domen däremot omfattar flera tilltalade, kan det krävas prövningstillstånd beträffande någon dem även de andra av om inte är underkastade sådana regler.

SOU 1991:106 Specialmotivering 325

I andra stycket finns ett undantag från kravet på prövningstillstånd. Det har berörts i den allmänna motiveringen. I tredje stycket kompletteras regeln om prövningstillstånd för domar med en regel om att det för vissa beslut skall gälla samma regler som för själva domen.

14 16 §§ - Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande 13 15 §§. -

50 kap.

Kapitlet avser rättegången i hovrätt vid överklagande av tingsrätts tvistemålsdom.

2§ Formellt sett har det inte gjorts några sakliga ändringar i paragrafen, som handlar om anslutningsvisa överklaganden. Jämfört med vad som gäller för närvarande föreligger dock den skillnaden att en part inte längre kan överklaga anslutningsvis beträffande rättegångskostnader eller när motparten överklagat endast ett i domen upptaget beslut.

4§ Paragrafen innehåller bestämmelser om vad ett överklagande skall innehålla. Tredje stycket handlar klagandens bevisuppgift. om Såvitt gäller ny bevisning i mål där förlikning om saken är tillåten gäller enligt 25 § att klaganden måste göra sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller att han annars haft giltig ursäkt att inte göra det. På den punkten har

undan för undan förekommit skärpningar i lagstiftningen se prop.

1971:45 s. 112 och SFS 1971:218 samt prop. 1988/89:95 79 och s. SFS 1989:656. Det synes förekomma anledning att i konsekvens med dessa ändringar ställa upp ett krav att en klagande, som vill åberopa ny bevisning, redan i bevisuppgiften skall uppge anledningen till att beviset inte har förebringats tidigare jfr 55 kap. 3 § andra stycket. Såvitt gäller överklagande till hovrätt bör bestämmelsen ha avseende endast på dispositiva tvistemål. Ett överklagande skall enligt nu gällande regler vara egenhändigt undertecknat av parten eller hans ombud. Den bestämmelsen har slopats av skäl som anges i motiveringen till 3 § den nya förfarande-

lagen se även motiven till det nya fjärde stycket i 33 kap. 3 §.

Motsvarande ändringar har gjorts i 51 kap. 4 52 kap. 3 55 kap. 3 § och 56 kap. 3 Det skall i anslutning till den nu berörda paragrafen sägas att de

326 Specialmotivering SOU 1991:106

uppgifter som lämnas enligt paragrafen kan behöva kompletteras. Bestämmelser om föreläggande angående komplettering finns i 7 Även de uppgifter lämnar i kompletteringsskrivelse hör som parten en till överklagandet. Sålunda bör ett yrkande, preciseras inom som förelagd tid, betraktas som framställt i överklagandet trots att preciseringen skett efter utgången tiden för överklagande. Även av sådana uppgifter som parten lämnar efter att ha fått anstånd med utvecklande av yrkanden och grunder hör till överklagandet.

9§

Paragrafen handlar om svaret på överklagandet. För det fall att i svaret i ett dispositivt tvistemål påkallas ny bevisning har införts en bestämmelse om att anledningen till att beviset inte tidigare före-

bringats skall uppges se motiven till 4 § och jämför 55 kap. 8 §

andra stycket. Ur paragrafen har vidare tagits bort bestämmelse en om att svaret skall vara egenhändigt undertecknat. Motsvarande ändringar har gjorts i 51 kap. 9 52 kap. 8 53 kap. 2 55 kap. 8 § och 56 kap. 8

10§

I paragrafen finns bestämmelser fortsatt skriftväxling efter det att om motparten svarat. Ur paragrafen har tagits bort bestämmelse att en klaganden skall delges svaret. Motsvarande ändringar har gjorts i 51 kap. 10 53 kap. 2 § och 55 kap. 9

11 § Paragrafen överensstämmer med nuvarande 10 a

12 § Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 och 12 §§.

13 -22 §§

Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande 21, 22, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 respektive 20 §§.

51 kap.

Kapitlet rättegången i hovrätt vid överklagande brott-

avser av en

målsdom. Andringarna i kapitlet överensstämmer i huvudsak med de ändringar som har gjorts i 50 kap. Vissa skillnader föreligger dock.

U 1991:106 Specialmotivering 327

4§ I ett nytt andra stycke har införts en regel som har avseende på fall då prövningstillstånd erfordras jfr 50 kap. 4 § andra stycket.

10a§ Paragrafen innehåller regler om hovrättens handläggning av frågor om prövningstillstånd. Principen är liksom enligt gällande regler för tvistemål att en fråga om prövningstillstånd får avgöras utan att vadesvaranden har beretts tillfälle att yttra sig. Som nämnts i den allmänna motiveringen torde det i brottmål ofta finnas anledning att låta åklagaren yttra sig över ett överklagande från den tilltalades sida, innan frågan om prövningstillstånd avgörs.

11 22 §§ - Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 11 och 12, 21, 22, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20 respektive 23 §§.

23 § Paragrafen, som innehåller bestämmelser som begränsar hovrättsprövningen i vissa fall, motsvarar nuvarande 23 a I doktrinen har uttryckts en tvekan i fråga om hur de nuvarande bestämmelserna skall

tillämpas i vissa undantagsfall se Ekelöf/Boman, Rättsmedlen, 11:e

uppl. år 1990, s. 52 och Welamson i Process och exekution, år 1990, s. 347. I klarhetens intresse har därför bestämmelserna i paragrafen justerats på några punkter. Sålunda förutsätter en tillämpning av de nya bestämmelserna att tingsrättens dom inte överklagats beträffande "frågan om den tilltalade begått gärningen eller frågan hur denna skall bedömas". Dessa uttryck överensstämmer i sak med uttryck som

förekommer i fråga angående omröstning i brottmål se 29 kap. 2 §

andra stycket första punkten och de utförliga motivuttalandena i prop. 1988/ 89:2 s. 18. I huvudsak avses med bestämmelserna vad som förr betecknades som "skuldfrågan". Det skall anmärkas att den föreslagna lydelsen innebär att tillämpningsområdet för bestämmelserna blir något mindre. Även vad som i paragrafens fall undantas från hovrättsprövningen avser frågan om den tilltalade begått gärningen och frågan hur denna skall bedömas. Detta innebär en viss begränsning i hovrättens prövningsskyldighet. För att understryka bestämmelsernas obligatoriska natur har uttrycket "skall endast" bytts ut mot uttrycket "får endast". De genombrottsrekvisit som förekommer i två skilda punkter har behållits oförändrade, eftersom ändringar i det avseendet skulle kunna leda till för en för hovråttsstadiet inte godtagbar begränsning av prövningsskyldigheten.

328 Specialmotivering SOU l99l:106j

Det bör påpekas att varken den föreslagna lydelsen eller den nuvarande tar sikte på de speciella problem som kan uppstå vid

flergärningsbrottslighet se om behandlingen av dessa problem i stället

Welamson i anfört arbete och i Rättegång VI, 2:a uppl. år 1978, s. 68.

30§

Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 31

52 kap.

Kapitlet innehåller bestämmelser handläggningen i hovrätt när ett om beslut har överklagats. Tillämpningsområdet för bestämmelserna minskar avsevärt till följd av att många beslut fattas i domstolssom ärenden m.m. skall överklagas enligt den förfarandelagen. I de nya fall där tingsrätts beslut enligt gällande regler skall överklagas nu genom "vad" kommer även i fortsättningen reglerna i 50 eller 51 kap. att vara tillämpliga. Det framgår 14 av

1§

I paragrafen har uttrycket "sammanträde för förhandling" ersatts av det enklare "sammanträde". Självklart kan det vid tillämpning en av paragrafen inte vara fråga om andra sammanträden än sådana som avser förhandling.

3§

I andra stycket har införts en bestämmelse att klaganden när om prövningstillstånd behövs i överklagandet skall de omständig- - ange heter han åberopar till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas. En överensstämmande regel finns redan för tvistemålens del 50 kap.

se

4 § andra stycket.

10-11§§

Paragrafema motsvarar i sak nuvarande 9 respektive 10 I ll § a finns för närvarande en bestämmelse att besvärsmål skall företas om till avgörande så snart ske kan. Denna bestämmelse, inte har som några motsvarigheter när det gäller andra slags mål enligt RB, har upphävts, eftersom den i sin onyanserade utformning inte säger något annat än en självklarhet. Vissa mål överklaganden beslut bör om av givetvis liksom hittills förtursmål i hovrätten. vara

OU 1991:106 Specialmotivering 329

l3§ I paragrafen har tagits in bestämmelser som skall medföra att i hovrätten överklaganden av domar och överklaganden av beslut skall kunna handläggas gemensamt i samma utsträckning som nu. Av första stycket framgår sålunda att om part eller intervenient överklagat ett beslut som tagits upp i dom och även domen är överklagad målen i hovrätten skall handläggas gemensamt enligt 50 eller 51 kap. Det motsvarar i huvudsak nuvarande ordning vilken för nu angivna fall innebär att beslutet skall överklagas i samma ordning som domen eller

får överklagas endast i samband med överklagande av dom se 49

kap. 5 § andra stycket och 8 § första stycket. I 49 kap. 5 § andra stycket görs emellertid undantag för de fall som tas upp i första stycket samma paragraf. Det gäller sådana fall där beslutet rör ett ombud, en försvarare, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte varit part eller intervenient. Ett motsvarande undantag har gjorts i den nu berörda paragrafens andra stycke. Huruvida 50 eller 51 kap. blir tillämpligt bestäms i första hand av

om det gäller en tvistemâls- eller brottmâlsdom se även 51 kap. 31 §

som medför att ett överklagande av en brottmålsdom i vissa fall skall behandlas som tvistemål. Om överklagandet av domen skulle återkallas eller förfalla bör målet angående det överklagade beslutet i fortsättningen handläggas enligt 52 kap.

53 kap.

2 § I paragrafen, som reglerar förfarandet i sådana brottmål som skall tas upp omedelbart i hovrätt, har en regel om skriftligt svaromål gjorts obligatorisk. I praktiken torde skriftligt svaromål alltid krävas in även med nu gällande regler.

54 kap.

Kapitlet upptar bestämmelser om överklagande av hovråttsavgöranden. Tillämpningsområdet för kapitlet blir mindre till följd bl.a. av att många hovrättsbeslut i fortsättningen skall överklagas enligt den nya förfarandelagen. Det som sägs i motiven till 49 kap. angående överklaganden av tingsrättsavgöranden har i stor utsträckning betydelse även såvitt gäller överklaganden av hovrättsavgöranden.

2§ Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 1 a

330 Specialmotivering SOU 1991:106

3§

Paragrafen handlar om överklagande av hovrätts slutliga beslut. Första stycket överensstämmer i sak med vad som gäller enligt 2 I andra stycket har införts bestämmelser från nuvarande 6 § om överklagande av ett beslut av hovrätt vilket ett mål återförgenom visats till tingsrätt. När ett sådant beslut får överklagas rör det sig om

ett slutligt beslut se t.ex. kommentaren till RB Gärde m.fl.

av s. 815.

4-18§§

Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande 2 a, 10, ll, ll a, 12, 13, 14, 15 respektive 16

55 kap.

Kapitlet avser rättegången i högsta domstolen vid överklagande av en

hovrättsdom. Andringarna i kapitlet överensstämmer i huvudsak med

de ändringar som har gjorts i 50 och 51 kap.

l§ I paragrafen finns bestämmelser överklagande hovrätts dom. om av Tidsfristen för överklagande har av skäl som angetts i den allmänna motiveringen avsnittet 26.3.2 ändrats från fyra veckor till tre - veckor.

2-12§§ Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande 10, 11, 12 respektive 12 a

56 kap.

Kapitlet avser rättegången i högsta domstolen vid överklagande ett av hovrättsbeslut samt handläggningen av vissa till högsta domstolen

hänskjutna prejudikatfrågor. Ändringama överensstämmer i huvudsak

med de ändringar som gjorts i 52 kap.

l§

I paragrafen finns bestämmelser om bl.a. tiden för överklagande av hovrätts beslut. Tidsfristen har skäl angetts i den allmänna av som motiveringen avsnittet 26.3.2 ändrats från fyra veckor till tre - veckor. När det gäller utgångspunkten för beräkningen av fristen är regeln i fråga om beslut under rättegången meddelats vid ett som

SOU 1991:106 Specialmotivering 331

sammanträde att tiden räknas från den dag som beslutet meddelades. För Övriga beslut räknas tiden från det att den som vill klaga fick del av beslutet. I fråga om överklaganden av tingsrättsbeslut genomfördes år 1984 den ändringen att fristen skall räknas från dagen för beslutet, om beslutet meddelats vid ett sammanträde eller om det vid ett samman-

träde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas se prop.

1983/84:78 s. 60. Motsvarande ändring synes nu böra genomföras för hovråttsbeslutens del. Därför har paragrafen i nu berörda hänseende utformats med 52 kap. 1 § som förebild.

3-15§§ Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 10, 11, 12, 14, 15, 16 respektive 17

58 kap.

11§ Ur paragrafen, som handlar om återställande av försutten tid vid laga förfall, har tagits bort en föreskrift som begränsade âterställningsmöjligheterna när parten kunde anmäla förfallet på sätt i 32 kap. 7 § angavs.

Övergångsbestämmelser

Även beträffande RB har bland övergångsbestämmelserna tagits in en regel som under en övergångstid skall klara av att i lagar och förordningar kan förekomma hänvisningar till äldre bestämmelser. Regeln syftar på nu förekommande föreskrifter om att talan i vissa fall skall föras hos hovrätt genom vad eller besvär. Om dessa föreskrifter ändras under departementsbehandlingen av våra förslag, torde det bli möjligt att ta bort inte bara den nu berörda övergångsbestämmelsen utan också att upphäva 21 § RP.

332 Specialmozivering SOU 1991:106

7 Förslaget till lag ändring i om utsökningsbalken

I avsnitt 22.9 föreslås att utsökningsmål i framtiden skall överklagas till tingsrätt i stället för till hovrätt och att förfarandet i domstol skall regleras av den domstolsförfarandelag som vi föreslår i avsnittet om processrättsliga frågor. Detta föranleder ett flertal ändringar i 18 kap. UB av både saklig och terminologisk natur. Bl.a. är den förnya faranderegleringen som vi föreslår fullständig än den nuvarande mera regleringen i 52 kap. RB. En del bestämmelser i 18 kap. UB har därför kunnat upphävas. 3 som innehåller en regel om att UBs regler ersätter RBs har upphävts som onödig. 10 och 18 §§ motsvaras av regler i den föreslagna domstolsförfarandelagen och har därför kunnat upphävas.

l§

Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att det föreskrivs att tingsrätt skall pröva överklaganden i utsökningsmål. Det medför behov av en forumregel kommenterats i avsnitt 22.9. Paragrafens som andra stycke innehåller en hänvisning till den domstolsförfarandenya lagen.

2§0ch4-6§§

Pargrafema har ändrats i terminologiskt hänseende för att stämma överens med terminologin i den nya domstolsförfarandelagen.

7§ Paragrafen har ändrats i terminologiskt hänseende. Dessutom har regeln om att beslut skall överklagas inom tre veckor från det att klaganden fick del av det tagits bort ur paragrafens hittillsvarande andra och femte stycken. Den regeln står i den nya domstolsförfarandelagen.

9§ Paragrafens båda första stycken har utgått eftersom de motsvaras av bestämmelser i lagen förfarandet i förvaltningsdomstolarna om m.m. Paragrafens tredje stycke har moderniserats i terminologiskt hänseende.

11, 12, 14, 15 och 16 §§ Paragraferna är i sak oförändrade.

Specialmotivering 333

Paragrafen är ny. Den innehåller regler om prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt och om fullföljdsförbud med ventil vid överklagande till högsta domstolen. Dessa regler har kommenterats i avsnitt 22.9.

18 och 19 §§ Paragraferna är i sak oförändrade.

8 Förslaget till ändring i lagen 1845:50 lag om

låter

s. l om handel med lösören, som köparen i

säljarens vård kvarbliva

1§ Paragrafen har ändrats på så sätt att en lösöreköpsavhandling inte längre skall ges in till tingsrätten utan bara till kronofogdemyndigheten. Beträffande skälen för lagändringen hänvisas till den allmänna motiveringen, kapitel 8. I den hittillsvarande lydelsen finns en bestämmelse om hur tingsrätten skall handlägga frågor om lösöreköp, nämligen ta in avhandlingama i protokollet varmed avses bouppteckningsprotokollet. Någon motsvarande regel torde inte vara erforderlig för kronofogdemyndighetemas handläggning. Erforderliga föreskrifter kan meddelas i administrativ ordning. Som angivits i den allmänna motiveringen har det inte bedömts erforderligt att komplicera regleringen med bestämmelser om överklagande.

2§ Enligt gällande ordning skall tingsrätterna föra förteckningar över uppvisade och inprotokollerade köpeavhandlingar. I paragrafen har motsvarande regel införts för kronofogdemyndighetema.

3§ Paragrafen innehåller bestämmelser om innebörden av det skydd som lösöreköparen får. Enligt gällande regler har köparen inte något skydd, om utmätning eller motsvarande inträffar inom 30 dagar efter det att avhandlingen visades upp inför rätten. I den nya lydelsen av paragrafen är utgångspunkten för trettiodagarsfristen i stället den dag då handlingen visades upp för kronofogdemyndigheten. Det kan innebära att en

Hmm

334 Specialmotivering SOU 1991:106 i

l

köpare får skydd enligt lagens bestämmelser i vissa situationer då han l

enligt de hittillsvarande reglerna inte skulle ha varit skyddad.

i

Härutöver har i paragrafen gjorts en ändring i forumregeln i första stycket.

9 till i 1927:85 Förslaget lag om ändring lagen om dödande av förkommen handling

15§ Av paragrafen, som är ny, framgår att i fråga om handläggningen vid rätten av en fråga om dödande av förkommen handling domstolsförfarandelagen och inte ärendelagen skall gälla. I andra meningen har tagits in en motsvarighet till en bestämmelse i 6 § ärendelagen om möjlighet för regeringen att för vissa fall föreskriva behörighet för icke lagfarna tjänstemän.

10 Förslaget till ändring i 1928:281 lag om lagen

allmänna arvsfonden

om

Regeln i 7 § har ändrats på så sätt att kammarkollegiet i stället för rätten skall utse god man för allmänna arvsfonden. Beträffande motiven till ändringen hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 7.6.

11 Förslaget till lag ändring i lagen 1963: 193

om

om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.

Förslagen i kapitel 15 att avskaffa övervakningsnämndema har föranlett några ändringar i lagen.

13§ Verkställighetsfrågor som avses i paragrafen skall i framtiden handläggas av domstolar och frivårdsmyndigheter. Paragrafen har ändrats i enlighet därmed.

15§ Paragrafens tredje stycke har ändrats på så sätt att det blir frivårdsmyndigheten som får ta emot ärenden om åtgärder. Myndigheten kan sedan själv fatta beslut eller, om det är aktuellt med en åtgärd som kräver beslut av åklagare eller domstol, göra en framställning dit.

iSOU 1991:106 Specialmotivering 335

20§ Paragrafen har ändrats på motsvarande sätt som 13

22§ Paragrafens tredje stycke har ändrats på motsvarande sätt som 15 § tredje stycket.

25§ Paragrafens andra stycke har ändrats så sätt att det skall ankomma på frivárdsmyndighet att göra framställningar om anordnande av övervakning i de andra nordiska länderna.

27§ Paragrafens hittillsvarande första stycke innehåller regler om överklagande till hovrätt av vissa beslut av övervakningsnämnd förverkande av villkorligt medgiven frihet och tillfälligt omhändertagande av den som är villkorligt frigiven som enligt BrB annars skulle ha överklagats till kriminalvårdsnämnden. Dessa beslut skall enligt vårt förslag till lag om ändring i BrB fattas av tingsrätt i första instans och de ifrågavarande reglerna i paragrafens hittillsvarande första stycke kan därför upphävas. Däremot finns fortfarande behov av regler om vart man skall överklaga beslut om framställningar enligt 15 § första stycket och 22 I enlighet med vad som enligt våra förslag skall gälla beträffande överklagande av frivârdsmyndighets beslut enligt BrB bör de ifrågavarande besluten om framställningar få överklagas till tingsrätt och där handläggas enligt den av oss föreslagna domstolsförfarandelagen. Tingsrättens beslut får överklagas till hovrätt och när det gäller möjligheterna att överklaga hovrättens beslut har införts en regel om fullföljdsförbud med ventil i enlighet med vad vi föreslagit i vårt förslag till ändring i 37 kap. 11 § BrB. Paragrafens sista stycke har ändrats med hänsyn till att övervakningsnämnderna upphör.

Övergångsbestämmelse

När frivârdsmyndigheterna enligt förslaget skall ta över övervakningsnämndemas uppgifter, följer av allmänna regler att övervakningsnämnden till myndigheterna skall lämna över de ärenden som kommit in före ikraftträdandet men ännu inte hunnit avgöras. Någon särskild regel om det erfordras därför inte. Däremot behövs en regel om hur det skall förfaras om någon efter ikraftträdandet överklagar ett beslut av en övervakningsnämnd som har meddelats före ikraftträdandet.

336 Specialmotivering SOU 1991:106

12 Förslaget till lag ändring i lagen 1970:741

om

om statlig lönegaranti vid konkurs

9§ I avsnitt 22.9 föreslås att beslut enligt lagen skall överklagas till tingsrätt i stället för till hovrätt. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed. Paragrafens hänvisning till reglerna om överklagande av utmätning i allmänhet omfattar även den nya regeln i 18 kap. 17 § UB om förbud att överklaga hovrättens avgörande. Paragrafens båda sista meningar har därför upphävts.

13 Förslaget till lag ändring i lagen 1971:289

om

allmänna förvaltningsdomstolar

om

8§ Genom våra förslag får länsrätterna en allmän kompetens att pröva överklagade förvaltningsärenden. Inga förvaltningsärenden kommer således, när våra förslag är fullt genomförda, att prövas av kammarrätt som första domstolsinstans. Paragrafens punkt l har därför ändrats så att det framgår att kammarrätten som huvudregel prövar mål som överklagas från länsrätten. Det kan emellertid ta en viss tid innan alla nödvändiga författningsändringar kan göras så att detta blir en realitet. Som en andra kompletterande bestämmelse har därför behållits den gamla punkt Vi föreslår att lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. skall upphävas. Hänvisningen till denna lag har därför tagits bort. Paragrafen har vidare ändrats på grund av att det enligt nu gällande folkbokföringslag inte finns något underställningsinstitut.

12§

I paragrafens femte stycke finns en hänvisning till andra lagar och bestämmelser rörande domförhetsregler i vissa fall. Vi föreslår att de speciella domförhetsregler som gäller för kommunalbesvärsmål skall upphävas. Paragrafen har därför ändrats så att hänvisningen beträffande domförhetsregler för kommunalbesvärsmål tas bort.

14§ Genom våra förslag får länsrätterna, i likhet med kammarrätterna och regeringsrätten, en allmän kompetens. Paragrafen har därför ändrats i enlighet med detta. Det finns inte längre behov av en måluppräkning. Dessutom skulle en måluppräkning leda till en

1991:106 Specialmotivering 337

Otymplig och svåröverskådlig bestämmelse. Paragrafen blir ändå relativt omfattande på grund av att länsrätten alltjämt kommer att besluta som första instans i vissa förvaltningsârenden. Paragrafen har vidare ändrats så att det inte längre anges särskilt vilken länsrätt som skall pröva vissa typer av ärenden. Bestämmelser om länsrättemas domkretsar bör i likhet med vad som gäller för kammarrättemas del ges i förordning. En sådan bestämmelse bör ha följande innehåll. Lånsråttens domkrets utgörs av länet. En förvaltningsmyndighets beslut överklagas till den länsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Har beslutet överprövats av en regional eller central förvaltningsmyndighet, är den länsrätt behörig inom vars domkrets beslutsmyndigheten är belägen. Med beslutsmyndighet avses den myndighet som har beslutat som första beslutsinstans. Slutligen har paragrafen ändrats så att möjligheten att flytta mål som har nära samband med varandra mellan länsrätter, utvidgas till att avse samtliga måltyper i länsrättema.

14a§ Vi föreslår att länsrätten i stället för kammarrätten skall pröva mål enligt plan- och bygglagen som första domstolsinstans. Det behövs därför en bestämmelse som gör det möjligt att flytta över s.k. blandade byggnadsmål till regeringen för prövning, dvs. en motsvarighet till nuvarande 9 § som vi föreslår skall upphävas.

18§ Enligt våra förslag skall länsrätten inte längre besluta som första instans i körkortsmål. Den uppgiften övertas i stället av länsstyrelsen. Detta medför att de särskilda domförhetsregler som gäller för vissa körkortsmål skall upphöra. Punkt 4 i andra stycket 18 och punkt 9 i tredje stycket skall därför utgå. Om länsrätten inte längre skall besluta om körkortsingripande, bör den heller inte besluta om ingripande mot den som innehar certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis enligt luftfartslagen. I stort sett samma argument som talar för att körkortsmålen flyttas till förvaltningsmyndighet, talar för att luftfartsmålen en gör detsamma. Det mesta talar för att luftfartsverket bör vara den myndigheten. Punkt 5 i andra stycket och punkt 9 i tredje stycket bör därför upphöra att gälla. Detta medför att ändringar måste göras i 4 kap. 21 26 §§ luftfartslagen 1957:297. Som en ny punkt 9 i tredje stycket bör mål angående utlämnande av allmän handling införas. Det bör i sammanhanget påpekas att sådana mål avser mål både enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.

338 Specialmotivering SOU 1991:101

18a§ I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser att lagfaren om en domare i länsrätt som hållit ett sammanträde i förberedande syfte i nära anslutning till sammanträdet får avgöra målet ensam. En förutsättning är dock att han anser att det är tillräckligt att domare en sitter i domstolen. En annan förutsättning är att parterna samtycker. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnittet 25.6.3.

14 till

Förslaget lag om ändring i rättshjälpslagen

1972:429

9§ Paragrafen, som behandlar frågor om råttshjälpsförmånerna, har ändrats på det sättet att ersättning för bevisning vid förvaltningsdom-

stol allmänt kan behnadlas som rättshjälpskostnad. Ändringen har

närmare behandlats i den allmänna motiveringen, avsnittet 25.8.2.

15 Förslaget till lag i 1974:203

om ändring lagen

om kriminalvård i anstalt

Våra förslag i kapitel 15 om avskaffande av Övervakningsnämnderna föranleder behov av ändringar i lagen eftersom dessa nämnder enligt den hittillsvarande ordningen har till uppgift att fatta vissa beslut enligt lagen. I framtiden kommer de beslut om s.k. § 34-placering som nu meddelas av övervakningsnämnd att meddelas av kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsens beslut kommer att kunna överklagas till länsrätt.

43§ Den ändring som föreslås innebär att regeln att intagen i vissa fall om skall inställas inför övervakningsnämnd upphävs.

54§ Paragrafens andra mening har upphävts.

57 § Paragrafens första stycke har upphävts.

i

i

SOU 1991:106 Specialmotivering 339

E

ss § Den ändring som föreslås har att göra med att bestämmelserna om beslut av övervakningsnämnd i 55 och 56 § föreslås upphävda.

59§ Paragrafen reglerar möjligheterna att överklaga beslut enligt lagen. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen, avsnitt 22.2, skall kriminalvårdsstyrelsens beslut överklagas till länsrätt i stället för till kammarrätt.

60§ Den ändring som föreslås innebär att regeln möjlighet att låta om någon annan än övervakningsnämnd fatta vissa beslut upphävs.

61§ I paragrafen föreslås ändring är följdändring till förslaget en som en att upphäva 55 och 56 §§.

Övergångsbestämmelse

När kriminalvårdsstyrelsen enligt förslaget skall ta över övervakningsnämndemas uppgifter, följer allmänna regler att övervakav ningsnämndema till styrelsen skall lämna över de ärenden har som kommit in före ikraftträdandet men ännu inte hunnit avgöras. Någon särskild regel om det erfordras därför inte. Däremot behövs det en regel om hur det skall förfaras någon efter ikraftträdandet om överklagar ett beslut av en övervakningsnämnd som har meddelats före ikraftträdandet.

16 till

Förslaget lag om ändring i

bevissäkringslagen 1975:1027 för skatte- och avgiftsprocessen

15§ Paragrafen innehåller regler om behörighet att fatta och verkställa beslut enligt lagen. Enligt första stycket skall beslut i visst fall fattas av länsrätt på talan av granskningsledare. För detta fall gäller för närvarande en allmän bestämmelse i 10 § andra stycket tredje punkten FPL om att den mot vilken åtgärden ifrågasätts inte behöver höras i målet, om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet, något som i princip torde gälla alla

340 Specialmotivering SOU 1991:106

mål enligt bevissäkringslagen. Som angetts i den allmänna motiveringen avsnittet 25.5.2 bör den allmänna bestämmelsen i FPL utgå och ersättas av en motsvarande speciell bestämmelse för målen om bevissäkring. Den speciella bestämmelsen har tagits in i paragrafens första stycke som en andra mening.

23§ I paragrafen har en hänvisning till FPL ändrats att avse den nya förfarandelagen.

17 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen 1975:1385

I kapitel ll föreslås att frågor om likvidation enligt 13 kap. 4 § första stycket 2 5 skall handhas av patent- och registreringsverket i stället för som nu av tingsrättema. Förslaget innebär förändringar i aktiebolagslagen.

13 kap.

4§ Paragrafen har ändrats på så sätt att de fall där det föreslås att patentoch registreringsverket skall ta över uppgiften att besluta om likvidation har flyttats till en ny paragraf. Kvar i 4 § finns en bestämmelse att rätten skall besluta om likvidation i de fall där likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen. Reglerna härom är oförändrade.

4a§ Paragrafen innehåller de i kapitel 11 föreslagna nya reglerna om att patent- och registreringsverket skall besluta om likvidation i vissa fall. De materiella reglerna om i vilka fall likvidationsskyldighet föreligger är oförändrade. I paragrafens andra stycke föreskrivs att beslut om likvidation inte skall meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under handläggningen vid registreringsmyndigheten. När det gäller förhållandet mellan denna paragraf och omprövningsregeln i 27 § förvaltningslagen är det naturligt att det med ordet "handläggning" endast avses den första handläggningen och alltså inte den handläggning som sker i omprövningsärendet. Det kan nämligen knappast bli aktuellt att ompröva ett beslut om likvidation på grund av att exempelvis

iSOU 1991:106 Specialmotivering 341

räkenskapshandlingar har kommit in till registermyndigheten efter likvidationsbeslutet. I en sådan situation kan inte hävda att man likvidationsbeslutet var uppenbart oriktigt, vilket är förutsättning en för omprövning enligt förvaltningslagen.

5a§ Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet hos patent- och registreringsverket i ärenden om likvidation enligt den föreslagna nya 4 a Som framgått av den allmänna motiveringen i kapitel 11 är förfarandet helt skriftligt. Utöver reglerna i den förevarande paragrafen gäller förvaltningslagen 1986:223 för förfarandet hos verket.

6§

Paragrafen behandlar frågor kostnader i ärenden likvidation. om om Den har ändrats på grund av förslaget att vissa beslut skall fattas av patent- och registreringsverket i stället för av tingsrätterna.

7§

I paragrafen, som handlar om utseende av likvidatorer, har införts en

regel enligt vilken patent- och registreringsverket skall utse likvidator

i samband med att verket beslutar att ett bolag skall träda i om likvidation.

18 kap. 8§

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelse att beslut en om av patent- och registreringsverket om att ett bolag skall träda i likvidation skall överklagas till tingsrätt. Forumregeln har utformats efter förebild från 10 kap. 1 § tredje stycket RB. Beträffande överklagandet och tingsrättens handläggning kommer den av oss föreslagna domstolsförfarandelagen att gälla. Det innebär att förfarandet är i huvudsak skriftligt och att tingsrätten i de flesta fall är domför med en ensam lagfaren domare.

18 Förslaget till lag i 1976:206 om ändring lagen

om felparkeringsavgift

l0a§

Paragrafens femte stycke har ändrats. I fråga motiven för om ändringen hänvisas till den allmänna motiveringen, kapitel 21.

342 Specialmotivering SOU 1991:106

19 Förslaget till i lag om ändring körkortslagen 1977:477

39§ I bestämmelsen regleras vilka körkortsfrågor beslutas som av länsstyrelsen. På grund av förslaget att länsstyrelsen i stället för länsrätten skall besluta om körkortsingripande har bestämmelsen kompletterats så att den täcker in även detta. Den uppräkning som görs i första meningen andra stycket motsvarar innehållet i nuvarande 40 § som reglerar vilka körkortsfrågor länsrätten beslutar som

40§

Paragrafen reglerar i vilka fall länsrätt i dag beslutar i körkortsfrågor. Länsrätten kommer numera endast att överpröva länsstyrelsens beslut i körkortsfrågor efter överklagande från den enskilde. Bestämmelsen skall därför utgå.

41§

Paragrafens första stycke reglerar anhängiggörandet av körkortsmål i länsrätt. Vi föreslår att detta skall ske besvär och inte genom genom ansökan. Första stycket skall därför tas bort. I övrigt har bestämmelsen ändrats så att den avser förfarandet hos länsstyrelsen i stället för hos länsrätten i de fall körkortet är omhändertaget enligt 23

42§

Paragrafen behandlar länsrättens utredningsbefogenheter i ett körkortsmål. Länsrätten har rätt att förelägga den enskilde in att ge läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov samt att under vissa förutsättningar höra socialnämnden. Paragrafen har ändrats så att länsstyrelsen övertar länsrättens utredningsbefogenheter. Rätt att höra socialnämnden har länsstyrelsen redan 39 För länsrättens genom del finns det inte anledning att ha kvar befogenheterna att förelägga den enskilde eller höra socialnämnden.

43§

Paragrafen har ändrats så att länsstyrelsen i stället för länsrätten ges befogenhet dels att i samband med återkallelse förordna att om godkänt förarprov skall lämnas innan körkort eller traktorkort lämnas ut, dels åläggs skyldighet att på begäran pröva en fråga om sådant medgivande som avses i 2 § tredje stycket.

U 1991:106 Specialmotivering 343

44§ Paragrafen har ändrats så att länsstyrelsen i stället för länsrätten ges möjlighet att nyansera körkortsingripandet. Länsstyrelsen kan således i stället för att återkalla ett körkort föreskriva villkor eller besluta att förnyad personutredning skall göras vid en senare tidpunkt.

46§ Vi föreslår att länsrättens utredningsbefogenheter skall flyttas till länsstyrelsen. I konsekvensens namn har därför paragrafen ändrats så att länsstyrelsens föreläggande enligt 42 § inte får överklagas särskilt.

47§ I bestämmelsen anges i dag att allmänna ombudet i körkonsmål skall föra statens talan i sådana mål samt vilka befogenheter ombudet har. Vårt förslag är att de allmänna ombuden skall avskaffas och att verksamheten skall integreras i länsstyrelserna. Paragrafen har därför ändrats.

48§ Nuvarande bestämmelse om allmänna ombud ersätts med en bestämmelse om att länsstyrelsen träder in som den enskildes motpart i domstolsprocessen.

49§ Paragrafen har ändrats så att den särskilda besvärstid som i dag gäller för allmänna ombuden i stället gäller i de fall länsstyrelsen överklagar ett domstolsbeslut.

20 Förslaget till lag ändring i om passlagen 1978:302

Förslagen i kapitel 15 att avskaffa övervakningsnämndema gör att nämndernas funktion enligt passlagen måste läggas på någon annan myndighet. Som anges i den allmänna motiveringen har den lösningen valts att nämndernas funktion att besluta i kontroversiella fall har lagts på kriminalvårdsstyrelsen med möjlighet att överklaga styrelsens beslut till länsrätt.

2l§ I paragrafen har Övervakningsnåmnden ersatts med kriminalvårdsstyrelsen när det gäller att fatta beslut i hänskjutna frågor om pass.

344 Specialmotivering 1991:106 SOU

24§ På motsvarande sätt som i 21 § har övervakningsnämnden ersatts med kriminalvårdsstyrelsen.

28§ I paragrafen föreslås ändringen att kriminalvårdsstyrelsens beslut skall överklagas till länsrätt.

29§ Paragrafen innehåller bl.a. regler om att beslut i passfrågor av kriminalvårdsnämnden och hovrätt inte får överklagas. När hovrättens uppgift att överpröva beslut i passfrågor övertas av länsrätterna finns det inte anledning att införa en ordning avviker från vad som som gäller andra beslut angående kriminalvård. Regeln om fullföljdsförbud har därför upphävts.

Övergångsbestämmelse

När kriminalvårdsstyrelsen enligt förslaget skall ta över övervakningsnämndernas uppgifter, följer allmänna regler att övervakav ningsnämnden till styrelsen skall lämna över de ärenden kommit som före ikraftträdandet ännu inte hunnit avgöras. Någon särskild men regel om det erfordras därför inte. Däremot behövs en regel hur om det skall förfaras någon efter ikraftträdandet överklagar ett beslut om av en övervakningsnämnd som har meddelats före ikraftträdandet.

21 Förslaget till i lag om ändring lagen 1978:801

om internationellt samarbete rörande kriminalvård

i frihet

Förslaget i kapitel 15 om att avskaffa övervakningsnämndema föranleder ändringar i några bestämmelser i lagen.

11§ Paragrafen innehåller regler om möjlighet att vid begränsad verkställighet ändra föreskrifter för den dömde som meddelats i det utländska avgörandet. Beslut om sådan jämkning bör meddelas i samband med att man i Sverige utser övervakare eller eljest tar ställning till hur kriminalvården bör ske prop. 1978/7923 s. 50. Dessa uppgifter ankommer nu på frivårdsmyndigheterna och det är därför lämpligast att dessa myndigheter får ta över frågorna om jämkning enligt den

Specialmotivering 345

förevarande paragrafen. Frivärdsmyndighetens beslut kan överklagas till tingsrätt enligt 26

12, 14 och 24 §§

Övervakningsnämndens uppgifter enligt paragrafema har flyttats till

frivårdsmyndighetema.

26§ Paragrafens andra stycke innehåller i sin hittillsvarande lydelse regler om överklagande av de beslut som övervakningsnämnd fattar som första instans enligt lagen. enlighet med vad som föreslås beträffande motsvarande beslut enligt BrB har i paragrafen föreskrivits att dessa avgöranden skall överklagas till tingsrätt och där handläggas enligt den av oss föreslagna domstolsförfarandelagen. Beträffande möjligheterna till ytterligare överprövning har i tredje stycket föreskrivits en ordning som överensstämmer med hanteringen av motsvarande frågor i BrB. Paragrafens hittillsvarande fjärde stycke innehåller regler sådana om beslut som enligt gällande ordning fattas av frivårdsmyndighet i första instans beslut om övervakare och biträde vid övervakningen samt beslut om skyldigheter för den dömde gentemot någon än överannan vakaren. Reglerna om sådana beslut har flyttats till andra stycket.

Övergångsbestämmelse

När frivårdsmyndighetema enligt förslaget skall ta över övervakningsnämndemas uppgiñer, följer av allmänna regler att nämnderna till myndigheterna skall lämna över de ärenden som kommit in före ikraftträdandet men ännu inte hunnit avgöras. Någon särskild regel om det behövs därför inte. Däremot behövs en regel om hur det skall förfaras om någon efter ikraftträdandet överklagar ett beslut av en övervakningsnämnd som har meddelats före ikraftträdandet.

22 Förslaget till i lag om ändring

bötesverkställighetslagen 1979: 189

23§ Paragrafen har ändrats. I fråga om motiven för ändringen hänvisas till den allmänna motiveringen, kapitel 21.

346 Specialmotivering SOU 1991:106

23 till ändring i 1980:1l Förslaget lag om lagen

om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen

39§ Paragrafen har ändrats på grund av vårt förslag att ansvarsnämndens beslut skall överklagas till länsrätt i stället för kammarrätt.

43§ Paragrafen har ändrats på grund av vårt förslag att överklagade förvaltningsärenden skall prövas av länsrätt som första domstolsinstans.

45§ Paragrafen har ändrats så att socialstyrelsen uppträder som den enskilde yrkesutövarens motpart även i länsrätt i de fall ansvarsnämndens beslut överklagas.

24 Förslaget till lag ändring i sekretesslagen

om

1980:100

15 kap. 7§

Vi föreslår att beslut varigenom en myndighet har avslagit en begäran att lämna ut en allmän handling eller lämnat allmän handling med förbehåll skall, som huvudregel, överklagas till länsrätt. Paragrafens första stycke har därför ändrats. Stycket har vidare ändrats så att det framgår att länsrätts beslut i där väckt ärende skall överklagas till kammarrätt och att kammarrätts beslut i där väckt ärende skall prövas av regeringsrätten. Att prövningstillstånd inte krävs i det senare fallet följer av domstolsförfarandelagen. Paragrafens andra stycke har ändrats på grund av vårt förslag att det skall krävas prövningstillstånd för att regeringsrätten och högsta domstolen skall pröva sekretessmål som överklagas från länsrätt respektive tingsrätt. I stycket har det vidare lagts till bestämmelser om hur försäkringsöverdomstolens beslut i sekretessfrågor skall överklagas.

25 till ändring i 1981:131 Förslaget lag om lagen om kallelse på okända borgenärer

4§ I paragrafen har föreskrivits att ansökan skall göras hos kronofogdemyndigheten i stället för hos tingsrätten. Beträffande skälen härför

BOU 1991: 106 Specialmotivering 347

kan hänvisas till den allmänna motiveringen, kapitel 9. När det gäller vilken kronofogdemyndighet ansökan skall göras som hos, har i paragrafen hänvisats till RBs forumregler.

5§ Paragrafen har ändrats med hänsyn till att ansökningar kallelse på om okända borgenärer skall göras hos kronofogdemyndigheterna.

6§

I paragrafen har beträffande överklagande gjorts en hänvisning till bestämmelserna i utsökningsbalken. I avsnitt 22.9 föreslås ganska omfattande ändringar i dessa regler.

Förslaget till lag om ändring i lagen 1985:146

om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

I avsnitt 22.9 föreslås att kronofogdemyndighets beslut enligt lagen skall överklagas till tingsrätt i stället för till hovrätt. Det har föranlett ändringar 11 14 §§. -

27 till

Förslaget lag om ändring i lagen 1987:232

om sambors gemensamma hem

20§

Paragrafen innehåller hänvisningar till bestämmelser av processuell i ÄktB. I fortsättningen kommer hänvisningarna natur att innefatta även den paragrafen 17 kap. 5 § ÄktB. Där sägs mål nya a att ett enligt 17 kap. 1 5 §§ handläggs enligt domstolsförfarandelagen, och att regeringen får föreskriva att i tingsrätt tjänstemän inte är som lagfarna skall få handlägga sådana mål enligt 1 4 §§ som är enkel - av beskaffenhet. Domstolsförfarandelagen är i flera hänseenden en mer kvalificerad processuell lag än ärendelagen, och i fortsättningen bör den få gälla för alla tvister om sambors gemensamma hem. Enligt nu gällande regler har emellertid regeringen ingen möjlighet att förordna icke lagfarna tjänstemän att handlägga sådana tvister, och den ordningen behålls i förslaget.

348 Specialmotivering SOU 1991:106

28 till lag ändring i konkurslagen Förslaget om 1987:672

I kapitel 10 föreslås att många av de funktioner som domstolarna har i konkursförfarandet skall flyttas till förvaltaren och tillsynsmyndigheten. Konkursen skall inte längre vara anhängig som ett konkursärende hos domstolen till dess den är avslutad utan ett nytt mål får läggas upp varje gång någon påkallar domstolens medverkan. Konkursen kommer i stället att bli anhängig hos tillsynsmyndigheten. Den här förändringen medför relativt omfattande ändringar i konkurslagen. Vissa paragrafer har kunnat upphävas. 2 kap. 26 § innehåller en regel om att den domstol som har beslutat att försätta gäldenären i konkurs kan besluta att konkursen skall handläggas av en annan domstol. Den bestämmelsen fyller ingen funktion när konkurinte längre kommer att handläggas av en domstol, och har därför sen upphävts. Däremot har bland bestämmelserna om handläggning och överklagande införts en regel om att en tingsrätt där en fråga under konkursen väckts kan bestämma att frågan skall handläggas av en

tingsrätt på en annan ort 16 kap. 2 §. Vidare finns i kapitlet om

förvaltning och tillsyn en bestämmelse 7 kap. 29 § om att tillsynsmyndighetens beslut, med ett undantag, inte får överklagas. När tillsynsmyndigheten nu enligt vårt förslag får avsevärt ökade befogenheter, krävs nya regler om överklagande. Dessa har placerats i kapitlet om handläggning och överklagande. 7 kap. 29 § har därmed kunnat upphävas. Slutligen har en regel om tingsrätts domförhet i 16 kap. 3 § upphävts. Regler om domförhet finns i stället i den föreslagna domstolsförfarandelagen som i sin tur hänvisar till RBS tvistemålsregler. En lagteknisk fråga har inte lösts i detta sammanhang, nämligen frågan var bestämmelser om tillsynsmyndigheten hör hemma i om KL. Enligt gällande ordning finns reglerna i kapitlet om förvaltning och tillsyn, där de återfinns under rubriken "Tillsyn över förvaltningen". Den placeringen kan synas vara mindre väl vald när tillsynsmyndighetema får nya uppgifter som knappast kan sägas vara hänförliga till tillsynen över förvaltningen. Det har dock bedömts föra för långt att inom ramen för vårt utredningsuppdrag göra den lagtekniska översyn av KL som skulle erfordras för att komma till rätta med detta. Tilläggas kan att tillsynsmyndighetema även enligt gällande ordning har uppgifter som knappast kan sägas falla inom för uppgiften att utöva tillsyn över förvaltningen. Som exempel ramen kan nämnas uppgiften att yttra sig över förvaltarens arvodesanspråk 14 kap. 8 § och uppgiften att lösa tvister mellan förvaltaren och gäldenären om beneficium m.m. 3 kap. 6 §.

SOU 1991:106 Specialmotivering 349 ll v

lkap.

6§ Bestämmelsen i paragrafens andra stycke syftar på den hittillsvarande regleringen i 16 kap. om RBs tillämplighet prop. 1986/87:90, bilagedelen s. 180. På grund av ändringarna i 16 kap. har hänvisningen till RB bytts ut mot en hänvisning till den av oss föreslagna domstolsförfarandelagen.

2 kap.

19 § Ordet "ärendet" i första stycket har bytts ut mot "målet" för att bestämmelsen skall stämma med terminologin i den föreslagna domstolsförfarandelagen.

24§ Paragrafen innehåller regler om vad tingsrätten har att iaktta omedelbart efter konkursbeslutet. Enligt nuvarande ordning skall rätten bestämma tid och plats för edgångssammantrâde inför rätten. Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås att edgångssammanträdet skall ersättas av ett bouppteckningssammanträde inför förvaltaren. Paragrafen har ändrats med hänsyn härtill.

3kap.

6§ Paragrafen behandlar frågor om tvister beträffande gäldenärens beneficium m.m. Regeln i första stycket om att beslutet gäller omedelbart har upphävts. En motsvarande regel finns i stället i 16 kap. 4 § sista stycket. Det nuvarande andra styckets första mening föreskriver att tillsynsmyndighetens beslut får överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. Den meningen saknar betydelse eftersom det i 16 kap. 5 § i den av oss föreslagna lydelsen föreskrivits att beslut enligt den förevarande paragrafen får överklagas. Att det bara är den vars rätt berörs av beslutet, dvs. förvaltaren, gäldenären, den som är under-

hållsberâttigad eller en borgenär ifr NJA 1979 s. 16 som får

överklaga behöver inte framgå av lagtexten. Det nuvarande andra styckets sista mening föreskriver att reglerna i UB om besvär över utmätning av lön skall tillämpas. Dessa regler innebär, efter de ändringar som föreslås av oss i avsnitt 22.9, att överklagande skall ske till tingsrätt, att ett beslut får överklagas utan inskränkning till

350 Specialmotivering SOU 1991:101

viss tid och att den av oss föreslagna domstolsförfarandelagen skall tillämpas. Motsvarande regler återfinns i 16 kap. 1 § andra stycket, 5 § och 9 § andra stycket. Hela det andra stycket i 3 kap. 6 § har därför upphävts.

6kap.

2§

I paragrafen har införts tre nya stycken, tredje, fjärde och femte styckena, som behandlar de bouppteckningssammanträden vi som föreslagit som ersättning för de nuvarande obligatoriska edgångssammanträdena. Som framgår av 2 kap. 24 § skall tiden och platsen för bouppteckningssammanträdet bestämmas rätten omedelbart efter av konkursbeslutet. I regel torde bouppteckningssammanträdet komma att hållas på förvaltarens kontor. Hur sammanträdet skall gestalta sig bestäms av förvaltaren. Naturligtvis får utformningen av sammanträdet bli beroende av hur många utöver gäldenären har inställt som sig. Under alla förhållanden bör förvaltaren tillsammans med gäldenäten göra en slutlig genomgång av bouppteckningen och förvissa sig om att den är riktig och fullständig. Om så är fallet, är det lämpligt att gäldenären på förvaltarens exemplar bouppteckningen tecknar av en skriftlig bekräftelse att bouppteckningen är riktig. Om gäldenären gör tillägg eller ändringar, är lämplig ordning att dessa avfattas i en skriftlig form genom förvaltarens försorg och att gäldenären på en särskild handling får bekräfta att bouppteckningen med angivna tillägg eller ändringar är riktig. Den gäldenär förtiger tillgång eller som en lämnar vissa andra oriktiga uppgifter i konkursförfarandet skall dömas för oredlighet mot borgenärer enligt ll kap. 1 § andra stycket brottsbalken till fängelse i högst två år. Det saknar härvid betydelse om han har beedigat uppgiften eller han bara har lämnat uppgiften på om annat sätt. Däremot har han möjlighet att undgå straff om han rättar uppgiften innan den beedigas eller eljest läggs till grund för förfarandet. Om gäldenären har beedigat oriktig uppgift, är det en en omständighet som i regel gör att brottet oredlighet mot borgenärer skall bedömas som grovt 11 kap. 2 § andra stycket BrB. Straffet för grovt brott är fängelse i lägst månader och högst år. sex sex Det femte stycket handlar om vem som skall inställa sig till bouppteckningssammanträdet om gäldenären är juridisk och det en person finns flera ställñreträdare. Enligt gällande rätt hittillsvarande 6 kap. 3 § andra stycket behöver ed i en sådan situation inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen. Bestämmelsen i det förevarande femte stycket har samma innebörd men har formulerats lite annorlunda för att markera att det är förvaltaren som ensam bestämmer i denna fråga.

E i SOU 1991:106 Specialmotivering 351 i v 3 och 4 §§

Paragrafema innehåller bestämmelser om bouppteckningsed inför domstol. Som anförts i den allmänna motiveringen är eden fakultativ och inte som nu obligatorisk. För att gäldenären eller en ställföreträdare för gäldenären skall behöva gå ed krävs det att förvaltaren eller en borgenär begär det. Ofta torde det vara förvaltaren har de som bästa förutsättningarna att avgöra om gäldenären bör få avlägga ed. I regel torde förvaltaren senast vid bouppteckningssammanträdet ha klart för sig om han skall begära edgång. Ett skäl för edgång är att det inte går att förmå gäldenären att bekräfta bouppteckningen på det sätt som föreskrivs i föregående paragraf. En sådan gäldenär bör i regel i stället få avlägga ed inför domstol. Ett annat skäl för edgång kan vara att förvaltaren har anledning att misstänka att gäldenären förtiger någon tillgång. Förfarandet inför domstol och det stränga straff som följer om gäldenären beedigar en oriktig uppgift kan göra att gäldenären förmås att tala sanning. 4 § innehåller regler om förfarandet vid edgângar enligt 3 En begäran om ed får göras när som helst under konkursen. I regel torde det på ett tidigt stadium finnas underlag för ett ställningstagande till om en sådan framställning bör göras. Men i undantagsfall kan det inträffa saker under konkursen gör att edgång från början som en som föreföll omotiverad kan nödvändig. anses Den första meningen i sista stycket i dess hittillsvarande lydelse ger möjlighet att låta gäldenären fullgöra eden inför en annan tingsrätt. Den bestämmelsen blir onödig med hänsyn till regeln i 16 kap. 2 § och kan därför upphävas. Även regeln den gäldenär är om att som sjuk får avlägga ed där han vistas kan upphävas som onödig.

60ch7 §§ Uppgifterna att tillstånd till utlandsresa samt att pröva frågor ge om reseförbud och har flyttats från rätten till tillsynsmyndigheten. I pass 16 kap. 5 § föreskrivs att tillsynsmyndighetens beslut kan överklagas till tingsrätten.

10§

Paragrafen innehåller bestämmelser hanteringen de tvångsom av medel som avses i 9 dvs. hämtning, häktning och vitesföreläggande. Som anges i den allmänna motiveringen har frågor häktning om och utdömande av vite förbehållits rätten medan frågor hämtning om flyttats till tillsynsmyndigheten, varvid det dock fortfarande åvilar rätten att ta ställning till frågor om hämtning till ett sammanträde inför rätten. Vitesförelägganden kan bara avse edgång inför rätten och det är lämpligast att rätten själv får utfärda sådana förelägganden. I

352 Specialmotivering SOU 1991: 106

sista meningen i 10 § första stycket har tillagts en bestämmelse som innebär att rätten när en fråga om häktning har väckts även är behörig att besluta om en mindre ingripande åtgärd enligt 9

14§ Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning av konkursboet för den som får inställa sig vid rätten eller på något annat ställe, exempelvis på förvaltarens kontor. Beslutsbefogenhetema har flyttats till tillsynsmyndigheten utom i de fall ersättningen avser en inställelse inför rätten.

7 kap.

13, 15 och 20 §§ Paragrafen innehåller bestämmelser om bouppteckning och berättelser m.m. som förvaltaren skall upprätta. De har ändrats bl.a. med hänsyn till att rättens funktioner inskränks. Det finns exempelvis i normala fall ingen anledning att skicka bouppteckningen och berättelserna till rätten.

30§ Uppgiften att utse granskningsman har flyttats från rätten till tillsynsmyndigheten.

9 kap.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att uppgiften att besluta bevakningsförfarande och att administrera förfarandet helt om och hållet flyttas från rätten till förvaltaren. Det föreslås inga regler överklagande av förvaltarens beslut i frågan om det skall inledas om ett bevakningsförfarande. Enligt den hittillsvarande ordningen går det inte att överklaga ett beslut av rätten att bevakning skall äga rum 16 kap. 6 § första stycket. Men däremot kan ett beslut att inte inleda ett sådant förfarande överklagas enligt hittillsvarande ordning. I detta hänseende innebär vårt förslag en förändring av gällande rätt. Men behovet av en möjlighet att överklaga torde minska när förvaltaren själv får besluta. Av ett uttalande i prop. 1986/87:90 s. 410 synes framgå att bestämmelsen tillkommit framför allt med tanke på fall där det är förvaltaren som har fått avslag på en begäran om att bevakningsförfarande skall anordnas. Dessutom kan det vara rimligt att förvaltaren, som är den som är bäst insatt i förhållandena, själv får ta ansvaret för hur han vill skaffa sig underlag för sitt fortsatta arbete med konkursen.

Specialmotivering 353

I 9 kap. har reglerna bevakning i I om - 7 och 8 §§ samt reglerna om efterbevakning i 20 och 21 §§ ändrats på grund den av ändrade arbetsfördelningen mellan rätten och förvaltaren.

10 kap.

10 kap. innehåller regler avskrivning konkurs. I kapitel 10 i om av den allmänna motiveringen föreslås att beslut i sådana frågor skall fattas av tillsynsmyndigheten i stället för rätten. l 3 §§ har av ändrats med anledning därav.

11 kap.

50ch6 §§ I kapitel 10 i den allmänna motiveringen föreslås att tillsynsmyndigheten i de allra flesta fall skall ta över uppgiften att pröva utdelningsförslag. Paragrafema har ändrats med anledning därav.

7§

Paragrafen innehåller regler om hur prövningen utdelningsförav slaget skall gå till. I första stycket har som förutsättningar för att tillsynsmyndigheten skall få pröva förslaget föreskrivits att det inte gjorts någon invändning och inte heller framgår att det finns något fel med förslaget som inverkar på någons rått. Konstruktionen innebär att så fort det framställts en invändning befogad eller inte så är det - rätten som är ensam behörig att besluta. Hänvisningen till 14 kap. 9 § avser en regel samordning arvodesprövningen med prövom av ningen av utdelningsfrågor. Regler om att tillsynsmyndigheten i sådana fall skall hänskjuta prövningen av förslaget till rätten finns i paragrafens tredje stycke.

l8§ Paragrafen har ändrats med hänsyn till att både rätten och tillsynsmyndigheten kan besluta i fråga utdelning. om

20§

Paragrafen har ändrats på grund av att det enligt förslaget är förvaltaren och inte rätten som skall besluta i frågor bevakningsom förfarande.

354 Specialmotivering SOU 1991:104

12 kap.

1§ Paragrafen handlar om nedläggning av konkurs på grund av uppgörelse mellan gäldenären och borgenärema. Uppgiften att besluta om nedläggning har flyttats från rätten till tillsynsmyndigheten.

8 och 10 §§ Paragraferna har ändrats eftersom edgång inte längre är obligatorisk.

13 kap.

3 -6§§ Enligt gällande ordning skall förvaltaren skicka en kopia av slutredovisningen till rätten och tillsynsmyndigheten skall skicka sitt utlåtande över redovisningen till rätten. Rätten skall i vissa fall kungöra att slutredovisning och utlåtande har avgetts handlingarna är samt var tillgängliga för granskning. Rättens befattning med dessa frågor har upphört. Erforderliga kungörelser utfärdas av tillsynsmyndigheten.

7§ Paragrafen handlar om klander av slutredovisning. Enligt andra stycket skall talan väckas vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig. Enligt den föreslagna nya ordningen är inte konkursen längre anhängig vid en tingsrätt. Forumregeln har därför ändrats. Tredje stycket behandlar frågan inom vilken tid en talan skall väckas. I de fall den sista dagen skall kungöras blir det tillsynsmyndigheten som får bestämma dagen. Paragrafens sista mening knyter tiden till den dag då en kopia av slutredovisningen kom in till rätten. Enligt den föreslagna nya ordningen skall det inte längre ges in några kopior av slutredovisningar till rätten. Bestämmelsen har därför ändrats så att det avgörande blir den dag då redovisningen kom in till tillsynsmyndigheten.

14 kap.

4 § I kapitel 10 i den allmänna motiveringen föreslås att uppgiften att besluta i fråga om okontroversiella arvodesfrågor skall flyttas från rätten till tillsynsmyndigheterna. Paragrafens första stycke har ändrats på grund därav.

SOU 1991:106 Specialmotivering 355

6§ Paragrafens första stycke har kompletterats med en mening enligt vilken en framställning om arvode skall ges in till tillsynsmyndigheten. Därutöver har en redaktionell jämkning skett i sista stycket.

7§ Det har i paragrafen lagts i tillsynsmyndighetens, i stället för rättens, hand att bestämma om ett särskilt arvode för viss egendom skall bestämmas innan arvode i övrigt bestäms.

8§ Paragrafens första stycke har jämkats eftersom den förberedande handläggningen alltid kommer att ankomma på tillsynsmyndigheten. Andra stycket är nytt. Där föreskrivs att tillsynsmyndigheten inte får fatta andra beslut är rena bifallsbeslut. Om det inte kan bli helt bifall, skall alltså arvodesfrågan hänskjutas till rättens prövning. Självklart är det ingenting som hindrar att tillsynsmyndigheten under hand bereder förvaltaren tillfälle att jämka sina yrkanden så att tillsynsmyndigheten kan godta dem.

9§ Paragrafen innehåller regler om hur samordningen av prövningen av förvaltarens arvodesanspråk med utdelningsförslaget skall gå till. Enligt den hittillsvarande ordningen skall rätten besluta om utdelning och arvode samtidigt. För att åstadkomma en motsvarande samordning har i en ny andra mening i paragrafens första stycke föreskrivits att om tillsynsmyndigheten överlämnar en arvodesfråga till rätten så skall myndigheten också överlämna prövningen av utdelningsförslaget till rätten även om detta annars skulle kunna prövas av tillsynsmyndigheten. Paragrafens båda sista stycken har ändrats redaktionellt.

l0§ Paragrafen innehåller regler om ett förenklat förfarande för prövningen av vissa arvodesfrågor. Det har ändrats med hänsyn till att det är tillsynsmyndigheten som skall sköta den inledande hanteringen av arvodesfrågorna.

12§ Paragrafen innehåller regler om förskott på förvaltarens arvode. Beslutsbefogenheten har lagts på tillsynsmyndigheten även i de fall myndigheten är av annan uppfattning än förvaltaren.

356 Specialmotivering SOU 1991:106

l4§ Paragrafen innehåller regel att frågor kostnadsersättning en om om till förvaltaren i avskrivningsfall skall bestämmas samtidigt som arvodet bestäms. Även när det gäller kostnadsersättningen skall tillsynsmyndigheten överlämna frågor är kontroversiella till som rätten.

15§

Paragrafen innehåller regler om arvoden till rådgivare och förlik-

ningsman. Aven beträffande sådana arvoden gäller att kontroversiella fall skall överlämnas till rätten.

16 kap.

1 §

Den första meningen i paragrafens hittillsvarande lydelse innehåller en regeln som säger att prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen sker som ett konkursärende hos tingsrätten. Det innebär att tingsrätten lägger ett ärende när konkursansökan upp kommer in som sedan inte avslutas förrän konkursen är avslutad. Frågor om tvångsmedel, edgång handläggs frågor i det m.m. som anhängiga konkursärendet. Dessutom för tingsrätten förteckning en över anhängiga konkurser och är skyldig att på begäran intyga huruvida en person är försatt i konkurs vid tingsrätten. Enligt förslaget avslutar tingsrätten sin hantering konkursen i samband av med att beslutet om konkurs är fattat. Uppkommande frågor under konkursen får anhängiggöras mål. Det innebär att tingsrätten som nya inte kan föra en förteckning över konkurser och inte heller utfärda några intyg beträffande konkurser. Dessa uppgifter kommer i framtiden att ligga på tillsynsmyndigheterna. Det manifesteras i den förevarande paragrafen som i sitt första stycke föreskriver att nya handläggningen av konkursen sker som ett konkursärende hos tillsynsmyndigheten. Paragrafens andra stycke hänvisar beträffande domstolsförfarandet i sådana frågor där talan inte skall väckas ansökan genom om stämning till den av oss föreslagna domstolsförfarandelagen. Genom denna hänvisning bortfaller behovet flertalet förfaranderegler i 16 av kap.

2§

Paragrafens nuvarande första stycke innehåller en hänvisning till RBS regler. Den hänvisningen ersätts hänvisningen i den föregenom gående paragrafen till den föreslagna domstolsförfarandelagen. Aven

Specialmotivering 357

paragrafens nuvarande andra stycke blir onödigt på grund regeln av i 16 § nämnda lag. Samma sak gäller paragrafens nuvarande tredje stycke där regler om vad avgörandet kallas står i lagens 34 Däremot blir det nödvändigt att införa forumregel på grund en av att konkursfrågan inte längre som nu skall anhängig vid vara en tingsrätt till dess konkursen är avslutad. Den lösningen har valts att rätt domstol är den domstol som beslutade i konkursfrågan. Undantagsvis kan det inträffa att denna domstol ligger långt ifrån dem som skall inställa sig vid muntlig förhandling. Därför har i andra en en mening föreskrivits att den tingsrätt beslutade i fråga som om gäldenärens försättande i konkurs kan bestämma väckt fråga att en skall handläggas tingsrätt på ort. av en en annan

4§

Paragrafen behandlar frågor verkställighet beslut. Huvudom av regeln är att beslut om konkurs och beslut under konkursförfarandet går i verkställighet omedelbart. Reglerna i paragrafen har inte ändrats i sakligt hänseende däremot har flera formella justeringar blivit men erforderliga.

5§

Paragrafen innehåller i sitt hittillsvarande första stycke huvudregel en om att varje beslut av tingsrätten i ett konkursårende fâr överklagas för sig. Den regeln är nödvändig i ett system där konkursen handläggs som ett konkursärende hos tingsrätten inte avslutas förrän som konkursen är avslutad. I den föreslagna ordningen däremot kommer varje uppkommande fråga att föranleda ett nytt mål hos tingsrätten och det är självklart att avgörandet i det målet får överklagas omedelbart om det inte föreskrivs något annat. Bestämmelsen i det hittillsvarande första stycket har därför upphävts. I de nya första och andra styckena finns regler överklagande om av tillsynsmyndighetens beslut. Den konstruktionen har valts att de beslut som får överklagas har räknats upp i första stycket. I andra stycket har föreskrivits att andra beslut inte får överklagas. Paragrafens hittillsvarande andra stycke har flyttats till en ny paragraf, 10

6§

Paragrafen innehåller regler om inskränkningar i möjligheterna att överklaga vissa beslut. Den hittillsvarande första meningen i första stycket innehåller en regel om att rättens beslut att bevakning skall äga inte får rum överklagas. I den nya ordningen är det förvaltaren själv besom

358 Specialmotivering SOU 1991:106

stämmer huruvida bevakning skall äga rum. Det behövs ingen särskild bestämmelse om att hans beslut inte får överklagas. De återstående bestämmelserna i paragrafen har inte ändrats i sak.

7§ Paragrafen innehåller vissa regler om överklagande av beslut rörande ackord. Det första stycket är oförändrat. I det hittillsvarande andra stycket ñnns regler om att vissa beslut under handläggningen av ackordsfrågan inte får överklagas särskilt. I det nya systemet kommer frågan om ackord att tas upp som ett särskilt mål i tingsrätten. Av 39 § i den föreslagna domstolsförfarandelagen framgår att bara vissa särskilt angivna beslut under handläggningen av ett mål får överklagas särskilt. De beslut som det hittillsvarande andra stycket i förevarande 7 § handlar om får på grund av bestämmelserna i den nämnda 39 § inte överklagas särskilt. Därför har reglerna härom i KL kunnat upphävas.

8§ Paragrafen innehåller regler om att tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut i vissa fall. I den nya lydelsen omfattar paragrafen bara sådana fall där tingsrätten enligt våra förslag beslutar i första instans. Beträffande de fall där tingsrätten överprövar tillsynsmyndighetens beslut gäller enligt 14 § i den föreslagna domstolsförfarandelagen att tillsynsmyndigheten självmant får inträda i rättegången vid tingsrätten som motpart till en enskild som inte har någon motpart. I sådana fall får tillsynsmyndigheten också överklaga tingsrättens beslut. Paragrafens andra stycke är oförändrat.

9§ Paragrafen innehåller regler om överklagande av beslut. Den hittillsvarande första meningen i första stycket har upphävts eftersom det finns regler om överklagande till hovrätt i den föreslagna domstolsförfarandelagen. I nämnda lag föreskrivs också att besvärstiden tre veckor i andra fall än då allmän domstol avgjort ett mål skall räknas från den dag då den som klagar fick del av beslutet. De speciella reglerna om utgångspunkt för besvärstiden i första stycket har därför behållits. Andra stycket innehåller en regel om att vissa beslut får överklagas utan inskränkning till viss tid. Paragrafen har kompletterats med sådana beslut om beneñcium m.m. som avses i 3 kap. 6

U 1991:106 Specialmotivering 359

10§ Paragrafen är ny. Den innehåller den regel som nu står i 5 § andra stycket.

17 kap.

6 § Forumregeln har ändrats efter mönster av regeln i 16 kap. 2

29 Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:746

om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av

barn

13§ I kapitel 17 i den allmänna motiveringen föreslås att handläggningen av mål enligt 21 kap. FB och enligt den nu aktuella lagen skall flyttas från länsrätterna till tingsrätterna. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed. Forumregeln har konstruerats likadant som motsvarande forumregel i 21 kap. FB.

17§ Hänvisningarna till reglerna i 21 kap. FB har ändrats för att stämma överens med den föreslagna nya regleringen i kapitlet.

30 till lag ändring i taxeringslagen Förslaget om 1990:324

Bestämmelsen i 6 kap. 24 § taxeringslagen om hållande av sammanträde har blivit onödig till följd av bestämmelserna i 11 § den nya förfarandelagen.

31 Förslaget till lag ändring i lagen 1990:746

om

om betalningsföreläggande och handräckning

I avsnitt 22.9 föreslås att de beslut av kronofogdemyndighet som överklagas till domstol inte längre skall prövas av hovråtterna utan av tingsrätterna. Det föranleder ändringar i 55 58 §§. -

360 Specialmotivering SOU 1991: 106

55 -57 §§ Paragraferna har ändrats på så sätt att tingsrätt i stället för hovrätt skall vara överprövningsinstans. Forumregeln har utformats på samma sätt som regeln i 18 kap. 1 § UB. På grund av hänvisningen i 58 § blir även de andra reglerna i 18 kap. l § UB tillämpliga. Det innebär att handläggningen vid tingsrätt skall ske enligt den av oss föreslagna lagen om förfarandet i förvaltningsdomstolarna m.m. Ett undantag gäller dock beträffande den tid inom vilken ett avgörande skall överklagas, där det i 55 57 §§ i enlighet med vad som nu gäller föreskrivits att utgångspunkten skall vara dagen för avgörandet i stället för delgivningsdagen.

58§ Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse en regel om att vissa bestämmelser i UB skall tillämpas vid överklagande enligt den förevarande lagen. Två av de paragrafer som det hänvisas till, 8 och lO §§, föreslås upphävda i förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken. De motsvaras av bestämmelser i den lag om förfarandet i förvaltningsdomstolama vi föreslår i avsnittet m.m. som om processrättsliga frågor och gälla både för överklaganden enligt som avses utsökningsbalken och enligt den förevarande lagen på grund av hänvisningen i förevarande paragraf. Vidare hänvisas här bl.a. till regeln i 18 kap. l § UB om hur Kronofogdemyndigheten skall förfara när ett beslut överklagas av två personer till två olika domstolar och till regeln i 18 kap. 17 § om prövningstillstånd och fullföljdsförbud med ventil.

SOU1991: 106

Bilagor

OU 1991:106 Bilaga 1 363

Kommittédirektiv

gg

E433

Dlr. 1989:56

Översyn domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation

av

Dir 1989:56

Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-30

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att parlamentariskt sammansatt kommitté en tillkallas för över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och att se organisation.

Bakgrund

Som grundpelare inom rättsväsendet intar domstolarna en en central plats i samhället. De har att döma i brottmål och att lösa tvister såväl mellan det allmänna och den enskilde som de enskilda emellan. Domstolarnas avgöranden har betydelse inte

364 Bilaga I sou 1991:106

2 bara i de särskilda målen utan de är också viktig förutsätten ning för att de materiella reglerna skall få genomslagskraft i samhällslivet. Lagstiftningen varken kan eller bör utformas så att deni detalj löser alla uppkommande frågor. Denna uppgift måste i mycket överlåtas åt rättskipningen på grundval av mer allmänt hållna regler. Sant eller osant, rätt eller orätt det blir i allmänhet domstolarna ytterst har att svaret. som ge

Domstolarnas betydelse markeras av att de har omgärdats med särskilda garantier i regeringsf Där finns också bestämmelser som ger medborgarna rätt till domstolsprövning i viktiga frågor. Ytterligare garantier i detta hänseende ges genom att Sverige har anslutit sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Under inflytande bl.a. av dessa regelverk har området för domstolsprövning i olika frågor utvidgats under senare tid.

I likhet med flera andra länder i Europa har vi i vårt land två parallellt uppbyggda organisationer av domstolar, nämligen de allmänna domstolarna för brottmål och tvistemål samt de allmänna förvaltningsdomstolarna för förvaltningsrättskipningen. Av ålder har de allmänna domstolarna också anförtrotts en omfattande s.k. frivillig rättsvård. Vid sidan av de stora domstolsorganisationerna finns ett antal specialdomstolarförsäkringsdomstolarna, bostadsdomstolen, arbetsdomstolen, marknadsdomstolen och patentbesvärsrätten för särskilda frågor.

ou 1991:106 Bilaga 1 365

3 Under de senaste åren har domstolarna fått en allt besvårligare arbetssituation. Liksom andra delar av den offentliga sektorn har domstolsvåsendet ställts inför den svårlösta uppgiften att hantera en växande arbetsmångd med knappa resurser och tilltagande svårigheter att rekrytera och behålla personal.

Det var mot denna bakgrund som justitiedepartementet under år

1988 inledde bred och f ramtidsinriktad diskussion om

en domstolsväsendet. Ett seminarium med rubriken "Kan vi lita på domstolarna" genomfördes under våren det året. Som ett led i

diskussionen utarbetades vidare promemorian Ds 1989:2

Domstolarna i framtiden en idéskiss, som i januari 1989 gick ut på en bred remiss.

I ett särskilt förord till promemorian underströks dess karaktär av idéskiss. Författarna gjorde inte anspråk på att komma med några färdiga lösningar; en rad frågor fordrade mer ingående överväganden och en fördjupad analys. Men för inriktningen av det fortsatta arbetet var det nödvändigt att redan på detta tidiga stadium hämta in ytterligare synpunkter och uppslag.

Idéskissen utgick från att domstolarnas svårigheter inte kunde mötas enbart genom personalförstårkningar. Det behövdes djupare och djärvare grepp; mera grundläggande frågor om domstolarnas framtida arbetsuppgifter och organisation måste övervägas. Målet var att bevara ett kvalitativt högtstående domstolsväsende med fortsatt starkt lekmannainflytande och god lokal förankring.

366 Bilaga I SOU 1991:106

4 Detta skulle framför allt uppnås genom en renodling av domstolsverksamheten i olika avseenden. För det första gällde det arbetsfördelningen mellan domstolarna och förvaltningsmyndigheterna; domstolarna borde i princip befrias från sådana uppgifter som inte direkt kan hänföras till begreppet rättskipning i traditionell mening. För det andra borde en renodling ske inom domstolsväsendet; varje domstolsinstans borde koncentrera sina insatser till det den instansen avsedd som var för. lnstansked jan borde inte heller vara längre än nödvändigt, bl.a. med hänsyn till de principer för omprövning av beslut som numera gäller enligt förvaltningslagen 1986:223. Man borde därför se över instansked jan för olika måltyper. För det tredje borde även själva domarrollen renodlas. Arbetsuppgifter som inte fordrar att en domare tar sig an dem borde anförtros annan personal inom domstolsväsendet.

Från de nu angivna utgangspunkterna ifrågasattes i idéskissen till att börja med om inte de s.k. sidofunktionerna borde föras bort från tingsrätterna och i stället ankomma på förvaltningsmyndigheter. Som exempel nämndes inregistrering av bouppteckningar och bestämmande av arvsskatt, inskrivningsärenden, förmynderskapsärenden, vissa enkla familjemål samt den summariska processen mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning. När det gällde instanskedjan diskuterades bl.a. en försiktig utvidgning av systemet med prövningstillstånd i hovrätt och en minskning av antalet domstolsinstanser i skattemål. Det sistnämnda hade som utgångspunkt principbeslutet om ett nytt taxeringsförfarande

sou 1991:106 Bilaga 1 367

5 med dess starka inslag omprövning och den minskning av av antalet skattemål i domstol som detta kunde komma att leda till. Man borde därför kunna avstå från länsrättsprövningen i skattemál; skattemyndighetens beslut skulle kunna överklagas direkt till kammarrätt. Länsrätternas övriga mål skulle med en sådan lösning kunna fördelas mellan tingsrätterna och kammarrätterna. Utslagsgivande för hur en sådan fördelning skulle genomföras borde vara inslaget av muntlig handläggning och behovet lokal förankring i dömandet. av

Under remissbehandlingen har idéskissen blivit föremål för en livlig diskussion, inte bara bland remissinstanserna utan också i den allmänna debatten. En del av uppslagen i idéskissen har mött stark kritik medan andra har vunnit en god anslutning.

Många konstruktiva synpunkter och förslag har kommit fram.

Att domstolsväsendet som antyds i idéskissen står inför en - hotande kris vitsordas av de allra flesta remissinstanser. Många menar till och med att krisen redan är ett faktum. De flesta remissinstanserna också att det på kort sikt är menar nödvändigt med ökade anslag och högre löner inom verksamhetsområdet. En bred majoritet vitsordar samtidigt behovet av långsiktiga och förutsättningslösa överväganden. De flesta mera remissinstanser instämmer i idéskissens synpunkter om renodling, kvalitet och lekmannamedverkan. Många vitsordar också värdet lokal förankring. Tanken att slopa en domstolsinstans av i skattemål och låta skattemyndigheternas beslut överklagas direkt till kammarrätt har däremot mött starka gensagor.

368 Bilaga 1 sou 1991 105 :

6 En kommitté bör tillkallas

Den kortfattade redogörelse jag nu har lämnat för idéskissen och remissutfallet visar klart att en mera beständig lösning av domstolsväsendets problem fordrar att man åtminstone på en del punkter överväger ganska genomgripande ändringar. Som förutsattes redan i skissen står det också klart att fören djupad analys och mer ingående överväganden behövs. Inte bara behovet av fortsatt utredning utan också intresset att frågor av om rättsväsendet i görligaste mån kan lösas i enighet leder mig till slutsatsen att det fortsatta arbetet bör bedrivas i en parlamentarisk kommitté och i nära kontakt med dem som arbetar i domstolsväsendet.

Mål, utgångspunkter och avgränsningar för kommitténs arbete

Det svenska domstolsväsendet och den svenska rättegångsordningen förtjänar sitt goda anseende. En välutbildad, skicklig och hängiven personal fullgör sina uppgifter på ett sätt som svarar mot högt ställda anspråk. Detta gäller även vid en internationell jämförelse.

Framför allt under senare år har emellertid domstolarna utsatts för stora påfrestningar. Ett väsentligt skäl är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mera komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ned erforderlig tid och omsorg på varje

arbetsuppgift har man, trots ett fortlöpande rationaliserings-

ou 1991:106 Bilaga 1 369

arbete pá sina håll hamnat i en situation som med fog kan

beskrivas besvärlig. Samtidigt har uppmärksamheten från som massmedia och kraven från allmänheten Ökat.

Det står flera skäl klart att svårigheterna inte kan undanav röjas enbart eller ens huvudsakligen genom tillskott av Det krävs en djupare analys och ett bredare grepp. resurser. Jag skall strax gå över till att i detalj redovisa mina mera synpunkter på kommitténs arbetsuppgifter. Låt mig emellertid först i all korthet beröra vilka mera långsiktiga ambitioner som bör vägleda kommittén.

En fortsatt hög kvalitet i rättskipningen är det allt överskuggande kravet på vårt domstolsväsende. För att uppfylla detta är det nödvändigt att bättre än nu skilja mellan svårt och lätt, viktigt och mindre viktigt.

En av kommitténs huvuduppgifter blir att se till att domstolarna i princip tilldelas enbart sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. Om en uppgift på ett godtagbart sätt kan handläggas av en förvaltningsmyndighet, bör den flyttas över dit. Domstolarna bör förbehållas de uppgifter som är hänförliga till det som man brukar kalla rättskipning i egentlig mening. Endast om det finns ett klart samband mellan domstolarnas rättskipningsuppgifter och annan myndighetsutövning eller det i övrigt finns starka skäl som från effektivitetsom synpunkt talar för det, bör det komma i fråga att låta domstolarna behålla eller överta uppgifter utanför det egentliga

370 Bilaga 1 sou 1991:106

8 rättskipningsområdet.

En uppgift för kommittén bör vara att se till att annan måltyperna är så ändamålsenligt fördelade mellan domstolsorganisationerna och domstolarna som möjligt, allt i syfte att främja en rationell och i övrigt god rättskipning.

Kommittén bör också se över instansordningen i olika hänseenden. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Kommittén bör därför utreda om vissa måltyper, där den första domstolsprövningen sker i hovrätt eller kammarrätt, istället nu kan handläggas av tingsrätt eller länsrätt som första domstolsinstans. Kommittén bör också få till uppgift att utreda möjligheterna att utvidga det system med prövningstillstånd som nu finns i hovrätterna till flera måltyper, både i hovrätterna och kammarrätterna. Utgångspunkten bör vara att målen inte skall underkastas fullständig domstolsprövning i fler instanser än vad som är sakligt motiverat.

En god rättskipning förutsätter att förfarandereglerna och domstolsorganisationen är ändamålsenligt utformade. Kommittén bör därför slutligen mot bakgrund vad man kommit fram - av till i de hänseenden jag har berört ta ställning till som nyss behovet ändringar i förfarandereglerna och lämna förslag på av hur vårt domstolsväsende skall vara organiserat i framtiden.

De grundläggande principer som lades fast i idéskissen bör vara utgångspunkten för kommitténs arbete. Förslagen i idéskissen 1

Bilaga I 371

9 och i remissyttrandena över den ger också kommittén ett brett och uppslagsrikt underlag.

De frågor som bör utredas spänner över ett stort område. Det är emellertid med hänsyn till den anknytning som de olika frågorna har till varandra och till svårigheterna att finna naturliga avgränsningar en fördel om även det fortsatta reformarbetet kan bedrivas i former som främjar en helhetssyn av det slag som man sökt uppnå i idéskissen. Men det jag nu sagt hindrar inte att man inom ramen för en sammanhållen utredning bör kunna dela upp arbetsuppgifterna på ett rationellt sätt.

Det finns emellertid frågor med anknytning till utredningsuppdraget där underlag för ett slutligt ställningstagande redan finns eller kan tas fram i andra former. Det gäller för det första de frågor om domarutbildning och meritvärdering som har behandlats av 1987 års domarutredning; jag räknar med att före årets utgång anmäla frågan om en proposition i detta ämne. I anslutning därtill räknar jag med att i min anmälan till 1990 års budgetproposition redovisa mina överväganden i fråga om notariemeriteringen. Vidare avser jag att inom kort anmäla frågan om en lagrådsremiss summarisk där om en ny process, handläggningen av målen om betalningsföreläggande, lagsökning och handräckning föreslås överflyttad från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Beträffande beslutsformerna i fråga om den psykiatriska tvângsvârden är en lagrådsremiss nära förestående. Även frågan socialförsäkringsmålen bör i om

372 Bilaga 1 sou 1991:104

10 princip kunna hållas utanför det nu aktuella utredningsuppdraget; jag att återkomma till detta i min anmälan till avser 1990 árs budgetproposition. Och till frågan om fastighetsdomstolarnas uppgifter räknar jag med att återkomma under våren 1990 jfr Ds 1989:40.

Närmare om kommitténs uppdrag

Arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning

Enligt l kap. 8 § regeringsformen RF finns domstolar för rättskipning samt statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter för den offentliga förvaltningen. Vad som avses med rättskipning är inte närmare beskrivet vare sig i regeringsformen eller i lag. Traditionella rättskipningsannan

i

uppgifter som ankommer på de allmänna domstolarna är att l I avgöra rättstvister mellan enskilda jfr ll kap. 3 § RF och å enligt rättegångsbalkens RB

i

frågor om ansvar för brott, viktig

i

terminologi tvistemål och brottmål. En annan del av rättskipningen, under 1900-talet ökat allt mer i betydelse som

i

och berör ett stort antal medborgare, utgörs av den som domstolsprövning förvaltningsbeslut som i allt väsentligt av ankommer på de allmänna f örvaltningsdomstolarna. Det är också dessa domstolar prövar framställningar från företrädare för som det allmänna om åtgärder enligt körkortslagstiftningen och om tvångsingripanden mot enskilda enligt t.ex. lagstiftningen om vård av unga och om vård av missbrukare.

ou 1991: 106 Bilaga 1 373

ll Samtidigt som domstolsprövning sålunda har införts på nya områden, har en annan linje i reformarbetet varit att avlasta domstolarna uppgifter av förhållandevis mindre vikt. Detta gäller särskilt lagföringen för olika mindre förseelser, som ofta sker genom ordningsbot eller strafföreläggande. Som anges i idéskissen finns det dessutom framför allt i de allmänna domstolarna sedan gammalt ett antal arbetsuppgifter som inte faller inom området för rättskipning. Tanken på att renodla domstolarnas verksamhet genom att föra över sådana sidofunktioner till andra myndigheter har vunnit många remissinstansers gillande. Även jag att domstolarnas verksamhet bör anser renodlas efter de riktlinjer som anges i idéskissen. Endast om starka skäl talar för det, bör domstolarna i framtiden handha annat än rena rättskipningsuppgifter.

Kommittén bör belysa för- och nackdelar med en överflyttning de uppgifter utanför det egentliga rättskipningsområdet som av i dag handhas av domstolarna och lämna förslag i fråga om den framtida hemvisten för sådana uppgifter. Vissa exempel på arbetsuppgifter som kan tänkas bli överflyttade finns i idéskissen, men kommittén bör systematiskt gå igenom också andra ärendetyper för att få underlag för sina ställningstaganden. Värdefull ledning torde därvid kunna hämtas i remissyttrandena.

Vissa frågor i denna del bör emellertid åtminstone tills vidare hållas utanför utredningens uppdrag. Det gäller för det första frågan om den summariska processen, där jag som jag nyss nämnde inom kort avser att återkomma med förslag om en

374 Bilaga 1 sou 1991:106

12 överflyttning till kronofogdemyndigheterna. Vidare talar mycket för att vissa frågor gäller inskrivningsväsendet, i första som hand rörande inteckning i fastighet, kan komma upp i annan ordning. Kommittén bör följa dessa frågor och överväga vilka konsekvenser uppstår för domstolsorganisationen om som inskrivningsväsendet helt eller delvis förlorar sin anknytning till domstolarna. Detta gäller även de delar av inskrivningsväsendet inte fastigheter. Slutligen bör frågor om som avser strafföreläggande och ordningsbot, som i första hand berör polisens och åklagarnas arbete, ligga utanför kommitténs mandat j fr dock körkortsfrågan jag strax återkommer till. som

Jag har här talat överflyttning arbetsuppgifter f rån om en av domstolar till förvaltningsmyndigheter. Det bör självfallet inte uteslutet med rörelse i motsatt riktning av uppgifter vara en ligger nära rättskipningen. Ett sådant område, där förslag som redan föreligger, är den psykiatriska tvångsvárden. Ett annat kan de uppgifter för närvarande ankommer på vara som övervakningsnämnderna.

Arbetsfördelningen mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Som jag redan nämnt har vi numera två parallellt uppbyggda domstolsorganisationer. Den nuvarande fördelningen av mål mellan dessa organisationer bygger ytterst på en hävdvunnen uppdelning mellan rättskipning och förvaltning. Under 1900-talet har överprövningen förvaltningsvägen i växande utsträckning

Bilaga I 375

ersatts eller byggts ut med prövning i förvaltningsdomstol. Målfördelningen framstår mot den bakgrunden som i de flesta hänseenden logisk och överskådlig. Fördelningen kommer också till uttryck på så sätt att den processuella regleringen för de olika domstolsorganisationerna är olika.

Det finns knappast anledning att göra en förutsättningslös översyn arbetsfördelningen mellan de allmänna domstolarna av och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Kommittén bör emellertid få till uppgift att se över målfördelningen när det gäller främst två máltyper. Bakgrunden är det gamla önskemålet att vissa frågor, har ett nära samband men som i dag om som handläggs inom olika domstolsorganisationer, skall kunna handläggas slags domstol och om möjligt vid samma av samma tillfälle.

En dessa máltyper är mål om körkortsingripanden. Frågan av dessa mål bör handläggas har varit föremål för ingående om var utredningar, kommittén bör ta upp saken på nytt. En men tänkbar lösning kan vara att alla sådana mål även de som inte har samband med trafikbrottmål förs över till tings- rätterna. Kommittén bör därvid även undersöka om det går att åstadkomma ordning enligt vilken ett körkortsingripande kan en ske inom för systemet med ordningsbot eller strafföreramen läggande på grund av trafikbrott. Kommittén bör härvid vara oförhindrad att föreslå ändringar även av de materiella reglerna i körkortslagstiftningen.

376 Bilaga 1 SOU 1991:106

14 Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen den 2 november 1989 bemyndigade chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att bl.a. se över

körkortsförfattningarna dir 1989:55. Den kommittén har bl.a.

till uppgift att överväga om de nuvarande reaktionsmöjligheterna när det gäller körkortsingripanden är lämpliga eller om det finns anledning att ändra på dem. De båda kommittéerna bör utarbeta sina förslag i dessa delar efter samråd med varandra.

Det andra området som jag tänker på är mål om vårdnad och umgänge. Där sker den grundläggande prövningen i allmän domstol, men likartade frågor kan efter denna prövning komma upp inom ramen för ett verkställighetsförfarande i allmän

förvaltningsdomstol. Kommittén undersöka möjligt

bör om det är och lämpligt att låta prövningen av dessa frågor helt eller delvis koncentreras till i första hand allmän domstol jfr SOU 1987:7 s. 198 ff.

Det jag nu har sagt innebär att kommittén skall överväga en viss omfördelning av mål från de allmänna f örvaltningsdomstolarna till de allmänna domstolarna. Men kommittén är naturligtvis oförhindrad att ta upp frågor överföring också i om en motsatt riktning. Jag tänker framför allt på mål om arvsskatt och gâvoskatt, där en samordning med skatteprocessen i övrigt kan framstå som naturlig, särskilt om de grundläggande besluten om arvsskatt flyttas till skatteförvaltningen.

OU 1991:106 Bilaga 1 377

l5 Kommittén bör i sitt översynsarbete beakta att en målöverflyttning åtminstone under ett övergångsskede kan medföra nackdelar. Det kan exempelvis ta tid och kosta pengar att på nytt bygga upp en kompetens att handlägga de mål som överflyttas. En på sikt lämplig lösning bör emellertid inte hindras av sådana övergångsproblem; däremot bör kommittén givetvis undersöka möjligheterna att begränsa problemen.

Om kommittén kommer fram till en omfördelning av vissa måltyper, bör kommittén också överväga om de processregler som gäller är lämpligt utformade för tillkommande måltyper. Jag skall gå närmare in på detta i det följande.

Omprövning, överklagande och instansordning

Hur väl man än anordnar förfarandet i första instans, finns det fall som av olika skäl behöver prövas på nytt; antingen genom omprövning av beslutsinstansen själv eller efter överklagande av högre instans. Möjligheten till omprövning och över- klagande syftar naturligtvis i första hand till att felaktiga avgöranden skall kunna rättas. Genom överklagande kan man också få till stånd avgöranden som är vägledande för rättstillämpningen, s.k. prejudikat. Samtidigt måste rättskipningen tillgodose rimliga krav på att ett slutligt avgörande kommer snabbt. Det är vidare Önskvärt från kostnadssynpunkt att målen inte prövas i fler instanser eller i tyngre sammansättning än som är sakligt motiverat.

, l ä .

378 Bilaga I SOU 1991:106:

16 I idéskissen dras en skiljelinje mellan sådant som i första

instans har handlagts förvaltningsmyndighet och sådant 5

av en

i

som i första instans har handlagts av en domstol. När det gäller mål som överklagas från förvaltningsmyndighet bör man enligt ideskissen ta hänsyn till de principer för omprövning av beslut som numera gäller enligt bl.a. förvaltningslagen 1986:223. Genom myndigheternas skyldighet att ompröva sina avgöranden kan många felaktiga beslut rättas till snabbt egna och enkelt. Resonemanget utmynnar i slutsatsen att man, om omprövningen sker i kvalificerade former, behöver erbjuda bara en enda fullständig domstolsprövning. För skattemålens del innebar detta enligt idéskissen att man i det planerade nya taxeringsförfarandet med de särskilda skattenämnderna skulle kunna avstå från länsrättsprövningen och i stället låta målen överklagas direkt till kammarrätt. Till grund för denna slutsats låg också antagandet att antalet överklagade skattemål kommer att minska kraftigt efter taxeringsreformen. Det kan nämnas -att det nya taxeringsförfarandet enligt förslag i en nyligen beslutad lagrådsremiss skall träda i kraft den l januari 1991 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

De principer för omprövning och överklagande som jag nu redogjort för har i flera hänseenden godtagits under remissbehandlingen, medan resonemangen på andra punkter fått ett blandat eller negativt mottagande. Framför allt har idéskissens slutsatser när det gäller behovet av länsrättsprövning av skattemálen kritiserats. Den kritiken har haft tre huvudlinjer. För det första har menat att skattenämnderna på grund man -

Bilaga 1 379

l7 skattemyndigheternas fiskala uppgifter inte kan bli de av opartiska och kvalificerade omprövningsorgan som idéskissens lösning förutsätter. För det andra har man ifrågasatt om den minskning antalet skattemål som förväntas efter taxeringsav reformen verkligen leder till någon större lindring i domstolarnas arbetsbörda. För det tredje har man påpekat att idéskissens lösning är resurskrävande; om den första domstolsprövningen sker i kammarrätt, skall tre lagfarna domare delta till skillnad från vad som gäller i länsrätt, där den normala sammansättningen är en lagf aren domare och tre nämndemän.

Jag har tagit fasta på den kritik som har riktats mot idéskissen på den här punkten. Jag bedömer det sålunda som klart att länsrättsprövningen i skattemål bör och kammar-

bevaras

att rätten bör förbli andra domstolsinstans i dessa mål. I stället bör prövas om instanskedjan i skattemålen kan förkortas på annat sätt och om man kan finna andra vägar för att snabba upp skatteprocessen.

Flera remissinstanser har påpekat att förvaltningsbeslut för närvarande i många fall överklagas direkt från förvaltningsmyndighet till kammarrätt och har föreslagit att överklagande i stället skall ske till länsrätt. Även jag kan fördelar i se en ordning där förvaltningsmálen har undergått prövning i en domstolsinstans innan de når kammarrätten. Med min nyss angivna ståndpunkt när det gäller skattemålen är det naturligt att kommittén får ta upp den frågan jfr länsdomstolskommitténs slutbetänkande SOU 1981:75. Jag tänker bl.a. på en

380 Bilaga 1 sou 1991:106 5

18 del beslut som överklagas till länsstyrelse från ett kommunalt organ eller från en statlig myndighet på lokal nivå och där länsstyrelsens beslut enligt gällande ordning överklagas till kammarrätt. Andra exempel är sådana mål där det överklagade beslutet har fattats av en central förvaltningsmyndighet. Att i dessa fall låta kammarrätt komma in direkt kan sägas stämma mindre väl överens med önskemålet att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i den lägsta domstolsinstansen. Målen kan sannolikt ofta utredas och avgöras enklare, snabbare och billigare, om den första domstolsprövningen inte sker så högt i domstolshierarkin som i kammarrätt. Kommittén bör upp närmare analysera dessa frågor. Som jag skall beröra senare bör man emellertid söka undvika att instanskedjorna generellt sett blir längre än nu.

Jag har hittills i detta avsnitt uppehållit mig vid frågor som rör de allmänna f örvaltningsdomstolarna. Motsvarande problem finns emellertid också i de allmänna domstolarna. Jag tänker då i första hand på de mål som överklagas från kronofogdemyndigheterna direkt till hovrätterna enligt utsökningsbalken och lönegarantilagen 1970:741. Kommittén bör överväga instansordningen också på detta område.

En invändning som för både de allmänna domstolarnas och de allmänna f örvaltningsdomstolarnas del kan riktas mot lösningar av det nu skisserade slaget är att instanskedjan inte avkortas utan i vissa fall t.o.m. förlängs. Mot detta kan visserligen sägas att det bara är i de mål som överklagas som dessa nackdelar

SOU 1991:106 Bilaga I 381

19 uppstår och att de allra flesta mål faktiskt avgörs slutligt av den första domstolsinstansen. I det stora flertalet fall kommer till ett snabbare och billigare avgörande, om man börjar i man tingsrätt eller länsrätt. Men antalet avgöranden som ändå kan komma att överklagas därifrån är icke försumbart. Av det skälet, också för att hovrätterna och kammarrätterna skall men kunna koncentrera sitt överprövningsarbete på de mera svårbedömda fallen, bör kommittén överväga om inte en förlängning instanskedjan eller ett bevarande av en läng av instanskedja bör kombineras med ett system med prövningstillstånd till hovrätt och kammarrätt. Vad jag närmast har i åtanke är ett system tillåter s.k. ändringsdispens. En sådan som ordning tillämpas sedan år 1974 i hovrätt i tvistemål om mindre värden jfr 49 kap. l2 och 13 RB. För en fullständig prövning målet krävs då att den högre rätten vid en första av granskning finner anledning till ändring i den lägre rättens avgörande.

Inom brottmålsprocessen aktualiserades frågan om ändringsdispens i rättegángsutredningens slutbetänkande SOU 1987:46, där en stark minoritet inom utredningen föreslog att ett system med ändringsdispens skulle införas i hovrätt i mål om brott med endast böter i straffskalan jfr också idéskissen s. 21 ff. Sådana är internationellt sett ingalunda unika. Även i system brottmål finns naturligtvis ett starkt intresse av att hovrätternas insatser kan inriktas på de mera svårbedömda och kvalificerade målen. Härtill kommer att bötesbrottmålen under år blivit mer arbetskrävande genom att det har blivit senare

382 Bilaga 1 sou 1991:106

20 vanligare med muntlig förhandling i sådana mål jfr NJA 1988 s. 572. Kommittén bör mot denna bakgrund överväga frågan om prövningstillstånd med ändringsdispens i hovrätt även för brottmål. En naturlig utgångspunkt för dessa överväganden bör vara rättegångsutredningens betänkande och remissvaren i denna del. I reservationen till betänkandet avgränsades området till mål om brott med endast böter i straffskalan, men andra avgränsningar är naturligtvis tänkbara, allt under förutsättning att ett system med ändringsdispens reserveras för mål om typiskt sett lindrigare brott.

Kommittén bör överväga frågan om ändringsdispens också beträffande andra typer av mål och ärenden än som jag nämnt nu. Ett exempel är skattemål som är av enkel beskaffenhet eller rör små belopp. Flera exempel torde stå att finna inom skatte- och avgiftsprocessen. Kommittén bör inte heller vara främmande för att i fråga om mål om bagatellartade värden överväga om det inte skulle räcka med domstolsprövning i endast en instans. När det gäller frågan hur en sådan lösning skulle konstrueras finns en tänkbar förebild i regler som nyligen har börjat gälla på de allmänna domstolarnas område

se prop. 1988/89:78 s. 32 ff.. Kommittén bör tillgodogöra sig

erfarenheterna av dessa regler.

En viktig utgångspunkt för kommitténs överväganden rörande instansordningen i förvaltningsdomstolarna bör vara de regler om omprövning som finns i förvaltningslagen m.fl. lagar. Ett effektivt omprövningsförfarande är ägnat att enkelt och snabbt

OU 1991:106 Bilaga 1 383

21 rätta felaktiga beslut, att minska tillströmningen av mål till domstolarna och att underlätta domstolarnas handläggning av de mål överklagas. Kommittén bör skaffa sig en bild av hur de som hittillsvarande omprövningsreglerna tillämpas och, i den mån den finner brister i reglerna eller deras tillämpning, föreslå de ändringar kan anses påkallade. Jag vill i det här sammansom hanget också nämna att det i en nyligen beslutad lagrådsremiss föreslås regler omprövning i vissa s.k. domstolsärenden vid om tingsrätt.

Processrättsliga frågor

Verksamheten vid de allmänna domstolarna regleras i första hand RB, medan förvaltningsdomstolarna tillämpar förav valtningsprocesslagen l97l:29l FPL. Förfarandereglerna skiljer , sig åt på framför allt det sättet att ett mål som handläggs enligt RB i regel skall avgöras på grundval av vad som kommer fram vid muntlig, koncentrerad huvudförhandling, medan en FPL har skriftlig handläggning som huvudregel.

När det gäller de mål som handläggs i de allmänna domstolarna tvistemålen och brottmålen kan jag konstatera att RB - nyligen har varit föremål för en omfattande översyn och modernisering och att handläggningsreglerna för tvistemål och brottmål i och med detta får anses för överskådlig tid ha i allt

väsentligt funnit sin form. överväganden rörande RB:s regel-

bör därför med undantag för de frågor direkt system - som föranleds av kommitténs uppdrag i övrigt falla utanför -

384 Bilaga 1 SOU 1991:1

22 uppdraget.

När det däremot gäller FPL kan konstateras att den lagen har tillämpats i snart tvá decennier utan att någon mera heltäckande eller systematisk utvärdering skett och utan att några större förändringar ägt Av allt att döma har regelverket i rum. allt väsentligt fungerat bra. Detta hindrar inte att det nu bör dags för översyn, och det är lämpligt att den görs av vara en kommittén.

Till de centrala punkterna för en sådan översyn hör mera sådana frågor som förvaltningsdomstolarnas utredningsskyldighet i olika máltyper, tvápartsprocessen, förhandlingsprincipens tillämpning inom förvaltningsprocessen samt domstolens formella processledning jfr de regler numera finns i 42 kap. 6 § som andra stycket RB. Vidare bör uppmärksammas hur processen i mál med skriftlig handläggning skall kunna påskyndas och effektiviseras. Även effekterna de år 1987 reviderade av reglerna s.k. kommunikation med part bör undersökas. om Andra regler i FPL som kan behöva ses över är reglerna om ersättning för rättegångskostnader jfr JuU 1988/89:19 med hänvisningar och omröstningsreglerna jfr JuU l984/85zl5 och RÅ 1989 ref. 41. Också reglerna om rätt för part att få till stånd muntlig förhandling torde behöva ses över, särskilt i ljuset den utveckling som skett när det gäller tolkningen av av artikel 6 i Europa-konventionen rörande de mänskliga rättigheterna.

OU 1991:106 Bilaga I 385

23 Även.. för de allmänna domstolarnas del är det vissa förf aranderegler som kräver ytterligare överväganden. Jag tänker då på de områden som ligger utanför det traditionella tvistemåls- och brottmålsområdet, nämligen handläggningen i tingsrätt enligt lagen 1946:807 om handläggning av domstolsärenden ärendelagen och handläggningen i överrätt enligt reglerna om besvär 52 och 56 kap. RB. Det är en inte sällan framförd uppfattning att dessa regler inte i alla delar svarar mot dagens krav. Frågan om en översyn av de nu nämnda regelkomplexen

har tagits upp i olika sammanhang, senast i betänkandet Ds

1988:66 Några processrättsliga frågor s. 168 ff med hänvisningar. Det gäller både frågor av mera formell karaktär, såsom överklagandeinstitutens beteckningar, och frågor med mera materiellt innehåll, t.ex. avseende rätten till muntlig förhandling. Det bör ankomma på kommittén att nu se över dessa frågor. Kommittén bör sträva efter att den samlade regelmängden inte blir onödigt omfattande; bedöms det som möjligt att inordna handläggningen av domstolsärendena under något befintligt regelsystem eller anknyta den till ett sådant, bör en sådan lösning noga prövas jfr i den delen även prop. l986/87:89 s. 88 f.

Jag har tidigare föreslagit att kommittén skall få till uppgift att överväga en omfördelning av måltyper mellan domstolsorganisationerna. Om kommittén kommer fram till att vissa måltyper bör flyttas över, bör den också undersöka vilka processuella regler som är de mest lämpliga för de överflyttade målen med hänsyn till bl.a. behovet av muntlig handläggning.

335 Bilaga 1 sou 1991:10

24 i idéskissen måste utgångspunkten vara att man inte Som anges minskar möjligheterna till snabb och smidig handläggning av målen och förutsättningarna för den enskilde att själv föra att sin talan inte försämras.

Kommittén bör också överväga eventuell omfördelning av om en måltyper mellan eller inom domstolsorganisationerna eller omständigheter bör föranleda ändringar i eventuellt andra domförhetsreglerna.

Organisatoriska frågor

I organisatoriskt hänseende kan pekas på de konsekvenser som uppkomma, särskilt för tingsrätterna, den summariska måste om och den frivilliga rättsvården flyttas processen merparten av från de allmänna domstolarna. Den förestående reformen bort taxeringsförfarandet och skatteprocessen liksom väntade av de materiella skattereglerna kan förväntas minska reformer av tillströmningen skattemål till de allmänna förvaltningsdomav i första hand länsrätterna. Kommittén bör överväga de stolarna, organisatoriska följderna sådana reformer som har antytts av här och sådana reformer kommittén själv kan komma av som att föreslå.

Jag är självfallet medveten att beräkningar i fråga om den om framtida måltillströmningen måste bli osäkra. Detta gäller framför allt beträffande de allmänna förvaltningsdomstolarna. osäkerhet kan knappast skingras under den tid som Denna

sou 1991:106 Bilaga 1 337

25 kommittén skall arbeta och medför att det inte är meningsfullt att kommittén lämnar något slutligt förslag till lösning av de organisatoriska frågorna rörande dessa domstolar. I stället bör kommittén redovisa modeller för lösningar för olika tänkbara alternativ i fråga om måltillströmning, målfördelning m.m.

I idéskissen liksom i remissyttrandena har lämnats många synpunkter och uppslag som kan vara till nytta i kommitténs arbete i denna del. Som exempel kan nämnas möjligheten av en administrativ samordning av tingsrätter och länsrätter, mer eller mindre långtgående samverkan mellan tingsrätterna i ett län samt översyn av domkretsindelningen i första och andra instans. I flera remissyttranden har man särskilt tagit upp frågan om de små domstolarnas möjligheter att verka i framtiden. Pâ sina håll diskuteras även olägenheterna med mycket stora domstolar, i första hand Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt.

Kommittén bör mot denna bakgrund ta ställning till vilken organisation som är den från olika synpunkter mest ändamålsenliga för de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Kommittén bör eftersträva sådana lösningar som främjar rättssäkerheten och rättskipningens kvalitet, som ger rationella och väl fungerande arbetsenheter och som bevarar goda förutsättningar för en lokal förankring av rättskipningen och ett vitalt lekmannainflytande.

Vad gäller problemen med de mycket stora domstolarna bör

388 Bilaga 1 SOU 1991:106

26 kommittén närmast ta upp den frågan för hovrätternas del och i det sammanhanget vara of örhindrad att föreslå de domkretsförändringar som övervägandena föranleder. Frågan om Stockholms tingsrätts organisation, rymmer spörsmål också som utanför domstolsområdet, bör däremot lämpligen utredas i annan ordning.

Som jag inledningsvis nämnde avser jag att ta upp frågan om rättskipningen i socialförsäkringsmål i min anmälan till 1990 års budgetproposition. De domstolsorganisatoriska konsekvenserna de förändringar kan bli aktuella i denna del får jag av som återkomma till i anslutning härtill.

nyligen beslutad lagrådsremiss har jag avvisat rättegångs- I en utredningens förslag att avskaffa hyres- och arrendenämnderna samt bostadsdomstolen. Emellertid är organisationen av nämnderna inte helt lyckad från ef f ektivitets- och kostnadssynpunkt. Kommittén bör överväga ordning med gemensamma kanslier en för nämnderna och tingsrätterna på de orter där nämnderna nu finns, möjligen med undantag för de tre största nämnderna. Kommittén bör i denna del samråda med bl.a. företrädare för hyresgästerna och fastighetsägarna.

Det finns självfallet mängd andra faktorer än de som en omfattas kommitténs direktiv har stor betydelse för hur av som domstolarna fungerar. Dit hör god inre organisation och en ändamålsenliga arbetsrutiner, modern kontorsutrustning, ADBstöd samt frågor personalrekrytering och kompetensutveckom

sou 1991:106 Bilaga 1 389

27 ling. En del av dessa frågor är det naturligt att återkomma till redan i den proposition som planeras på grundval av domarutredningens betänkande. Men de flesta frågor av det här slaget är sådana som får beaktas i det löpande arbetet vid domstolarna, i domstolsverket och i regeringskansliet. Det är alltså frågor som inte är någon förstahandsuppgif t för utredningen, men självfallet bör utredningen vara oförhindrad att lämna de synpunkter som kommitténs erfarenheter anledning till. ger

En kommitté med ett så brett uppdrag kan naturligtvis inte i detalj belysa alla de konsekvenser som dess förslag kan medföra för dem som arbetar i domstolarna, för dem som annars mera direkt berörs av domstolarnas verksamhet och för allmänheten, men kommittén bör söka bild dessa ge en av konsekvenser. Det är lämpligt att domstolsverket i den utsträckning detta efterfrågas biträder kommittén med analyser av t.ex. personal- och kostnadseffekter. Men mera ingående konsekvensanalyser torde i efterhand få ankomma på domstolsverket. Det är också en naturlig uppgift för verket att belysa vad kommitténs förslag kan innebära för domstolarnas behov av lokaler m.m.

Kommitténs arbetsformer

m.m.

Det är ett ganska omfattande uppdrag anförtros kommittén. som Det är angeläget att uppdraget kan slutföras snabbt. Det torde därför bli nödvändigt att organisera kommitténs arbete så att åtskilligt av det grundläggande arbetet utförs lämpligt av

390 Bilaga I SOU 1991:106

28 undergrupper, innan förslagen föreläggs kommittén sammansatta i dess helhet. Det bör sådan arbetsfördelning vara genom en möjligt att begränsa den tid kommitténs ledamöter behöver som lägga ned pá uppdraget.

De flesta de frågor ingår i utredningsuppdraget har så av som samband med varandra att de lämpligen bör lösas i ett nära sammanhang. Om det från praktisk synpunkt framstår som lämpligt, bör kommittén dock vara oförhindrad att i delbetänkanden lägga fram förslag rörande avgränsade frågor.

Kommittén bör på de punkter där internationella utblickar kan värde skaffa sig bild hur man i andra jämförbara vara av en av länder har löst eller att lösa de frågor som kommitténs avser uppdrag omfattar. Kommittén bör vidare beakta Sveriges åtaganden enligt de internationella konventionerna till skydd för de mänskliga rättigheterna. I sammanhanget bör också

erinras regeringens direktiv dir 1988:43 till kommittéer

om och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten.

För kommittén gäller vidare regeringens direktiv dir 1984:5

till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utrédningsförslagens inriktning.

Kommittén bör informera berörda fackliga huvudorganisationer och dem tillfälle att vid arbetets början och under dess ge gäng föra fram synpunkter.

i l 1991:106 Bilaga 1 391 1

29 Utredningsuppdraget skall slutfört före utgången av år vara 1991.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att nu regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

tillkalla kommitté omfattad kommittéförordningen att en - av - 1976:119 med högst elva ledamöter med uppdrag att utreda domstolarnas framtida uppgifter, arbetssätt och organisation,

att utse ledamöterna att vara ordförande, - en av

att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat - om biträde ät kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Justitiedepartementet

i

isou

1991:106 Bilaga 2 393

Kommittédirektiv ww

Dir. 1991:94 Tilläggsdirektiv till domstokutrednlngen Ju 1989:06 Dir 1991:94 Beslut vid regeringssammanträde 1991-11-07 Chefen för justitiedepartmentet, statsrådet Hellsvik, anför. Domstolsutredningen är parlamentariskt sammansatt kommitté som enligt sina en tidigare meddelade direktiv dir. 1989:56 skall se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Frågor som rör organisationen bör emellertid i ordning och inte längre ingå i domstolsutredningens uppdrag. övervägas annan Hemställan Jag hemställer att regeringen beslutar att begränsa domstolsutredningens uppdrag så sätt att uppdraget inte längre skall omfatta en översyn av domstolarnas organisation och att vad sägs 24-27 i de tidigare meddelade direktiven som s. under rubriken "Organisatoriska frågor inte längre skall gälla. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. Justitiedepartementet

395 u 1991:106

Bilaga 3

Domstolsverkets personalprognos för tingsrätterna

Tabellen på nästa uppslag har upprättats av domstolsverket. Den visar bl.a. konsekvenserna för tingsrätterna av ett genomförande av domstolsutredningens förslag. Tingsrätterna har i den vänstra lodräta kolumnen grupperats i sex grupper efter antalet domare. Därutöver har de tre största tingsrätterna angetts för sig. Vid gruppindelningen har domarårsarbetskraft hänförlig till handläggning vattenmål räknats bort. För samtliga tingsrätter utom de av i Stockholm, Göteborg och Malmö har dock antalet tjänster på plan och inte det faktiska nyttjandet använts som indelningsgrund. Effekterna enligt tablån de olika förslagen har emellertid inte av kunnat beräknas på annat sätt än årsarbetskrafter. I verkligheten som är skillnaden inte så stor. Överst i tabellen vilka upplysningar lämnas i de lodräta anges som kolumnerna. Den första lodräta kolumnen anger den nuvarande bemanningen, exklusive vad åtgår för handläggning av vattenmål. som I de båda följande lodräta kolumnerna anges på motsvarande sätt den indragning blir följden av den reform av den summariska prosom genomförs den l januari 1992 bemanningen efter

cessen som och

denna indragning. Fortsättningsvis anges i de lodräta kolumnerna de beräknade personalkonsekvenserna av våra förslag i olika kapitel i avdelning betänkandet och i kapitel 22.9. Den beräknade av sammanlagda effekten förslagen står i kolumn 12. De tre sista av kolumnerna konsekvenserna av reformen avseende anger summan av den summariska processen och våra förslag samt en beräkning av konsekvenserna eventuell borttlyttning av inskrivningsväsendet av en från tingsrätterna. Personalkonsekvenserna i tabellen för domare D, notarier anges N och biträden B. I vissa kolumner anges konsekvenser både för tingsrätt i gruppen och för hela gruppen. en Längst ned i tabellen värdena för alla tingsrätter. I några av anges kolumnerna anges där antalet ärenden A.

396 Bilaga 3 sou 1991; 106

Domstolsverkets personalprognos för tingsrätterna

Dom- Nuvbemanning Indragnpga Bemanning 21kap FB Konkurs ÖVN Utsökning stolar persplan SP snitt- efter avdrag snillvärden snittvärdcn snittvärden snittvârden eller 91/92 snitt- värden förSP grupper värdenexkl därav vatten + - + +

1 En Sa: En Sa: En Sa: En Sa: En Sa: En Sa: En Sa: DOMARE D1 D 4 D D D1 D 4 D 0,007 0,025 D D D D 0,025 0,1 D D 0,008 D - - - - 4 st N 2,5 N 10 N N N 2,5 N 10 N 0,005N0,02 N 0,06 N 0,25 N 0,018N0,07 N 0,006 N - - B 5,4 B 21,5 B 0,75 B 3 B 4,65 B 18,5 B 0,003 0,01 B B0,1 B 0,45 B 0,008B 0,03 B 0,004 B A1,5 A6 A16 A64 A5 A20 A3,5 A14

2 D 2 D 42 D D 2 D 42 D 0,01 D 0,22 D D D 0,04 D 0,9 D 0,014 0,3 D D - - - - DOMARE N 3,2 N68,5 N0,3 N 6,5 N 2,9 N 62 N 0,01 N 0,21 N 0,08 N 1,75 N 0,03 N 0,6 N 0,01 N 0,2 21 st B 8 B 168 B 0,95 B 20 B 7,05 B 148 B 0,005 0,095 B B 0,16 B 3,3 B 0,01 B 0,2 B 0,007 0,1 B A 2,5 A 52,5 A 40 A 840 A 9 A 189 A 6 A 121

3 D 3 D 77 D D D 3 D 77 D 0,015D 0,39 D D D 0,06 D 1,56 D 0,02 D 0,5 - - - - DOMARE N 3,94 N 102,5 N 0,15 N 4 N 3,79 N 98,5 N 0,01 N 0,26 N 0,085 N 2,2 N 0,05 N 1,3 N 0,015 0,3 N 26 st B 11,3 B 294 B1,6 B 41,5 B 9,7 B 252,5 B 0,005B0,13 B 0,23 B 5,95 B 0,02 B 0,52 B 0,009 0,2 B A 3,2 A 83,2 A59 A 1534 13 A A 338 A 8,4 A 21E

4-6 D 4,8 D 100 D D D 4,8 D 100 D 0,02 D 0,42 D - D D 0,09 D 1,89 D 0,03 D - - - DOMARE N 5,4 N 112,5 N 0,3 N 6,5 N 5,1 N 106 N 0,016N 0,3 N 0,1 N 2,4 N 0,07 N 1,47 N 0,02 N 0,4 21 st B 16,8 B 353 B 238 B 50 B 14,4 B303 B 0,007B 0,15 B0,3 B 6,3 B 0,03 B 0,7 B 0,015 0,3 B A 4,4 A 92 A 104 A 2192 20 A A 416 A 13,5 A 284

7-8 D 7,25D 116 D D D 7,25 D 116 D 0,04 D 0,64 D - D - D 0,13 D 2,08 D 0,04 D 0,7 - - DOMARE N 7,4 N 119 N 0,78 N 12,5 N 6,62 N 106,5 N 0,03 N 0,48 N 0,18 N 3 N 0,1 N 1,6 N 0,03 N 0,5 B 21,8 B 348,5 B 3,37 B 54 B 18,4 B 294,5 B 0,01 B0,2 B 0,4 B 6,7 B 0,05 B 0,8 B 0,02 B 0,3 A 8,6 A 138 A 124 A 1997 28 A A 451 A 19,4 A 31

8 D11 D66 D- D- D11 D66 D0,05 D0,3 D- D- D0,2 D1,2 D0,07 D0,4 DOMARE N 11 N 66,5 N 1 N 6 N 10 N 60,5 N 0,04 N 0,24 N 0,26 N 1,55 N 0,17 N 1 N 0,06 N 0,3 6 st B 31,4 B 188,5 B 4,6 B 28 B 26,8 B 160,5 B 0,02 B 0,12 B 0,53 B 3,2 B 0,07 B 0,45 B 0,03 B 0,2 A 10,8 A 64,8 A 209 A 1255 45,5 A A 273 A 31,5 A 1

D 105,1 D D 105,1 D 0,3 D - D 1,52 D 0,45 - STHLM N 49,5 N 7,1 N 42,4 N 0,2 N 1,05 N 1,2 N 0,36 + 37,8 pf + pi B 216,9 B 23,7 B 193,2 B 0,1 B 5,2 B 0,55 B 0,2 A 62 A 1936 A 330 A 195

D 43 D - D 43 D 0,13 D - D 0,8 D 0,26 GBG N 26 N4,5 N 21,5 N 0,1 N 0,75 N 0,6 N 0,2 + 31.9pf + pf B 113,2 B 15,8 B 97,4 B 0,05 B 3 B 0,3 B 0,12 A 29 A 1170 A 165 A 113

D35 D- D35 D0,12 D- D0,9 D0,18 MALMÖ N 19 N 3 N 16 N 0,09 N 0,5 N 0,7 N 0,14 + 13,8pf + pf B 89 B 7,5 B 81,5 B 0,04 B 1,85 B 0,3 B 0,08 A 26 A 654 A 200 A 77

D 588,1 D D 588,1 D 2,54 D D 10,95 D3,49 - - HELA N 573,5 N 50,1 N 523,4 N 1,9 N 13,45 N 8,54 N 2,66 RIKET + 83,5 PD + pt Sza B 1792,6 B 243,5 B 1549,1 B 0,9 B 35,95 B 3,85 B 1,66 A 560 A 2300 A 1530

sou 1991:106 Bilaga 3 397

Äktensk förord Likvidationer BPT 95°/o Summa effekter Bemanning efter Indragn IM Bemanning efter av om Gåva makar m 13:4 2-5 p värdenaFM11: av domstolsutr SPochdomstols-flyttasinkl SP,domstolsutredn

Anmäl om bodelnABL 1-3 FB 5% av förslag utr förslag sjöf reg Sthlm förslagoch1M

Lösöreköp värdena szavärden o Malmö

Kall0kborg snittvärden sniuvärden

En: Sa: En: Sa: En: Sa: En: Sa: En: Sa:

D - D Marg D D D + 0,15 D 1,04 D 4,15 D 0,025 0,01 D D 1,015D 4,14 - - - N- N- N0,16 N0,64 D- 0,77 N2,3 N 9,23 N0,3 N 1,1 N2 N 8,13

B 0,04 B 0,17 B 0,33 B 1,33 B 1,9 B 4,18 B 16,6 B 1,3 B 5,1 B 2,88 B 11.5 - A 60 A 240

D - D - D 0,03 D 0,8 D + 0,63 D 2,03 D 42,63D 0,1 D 2 D 1,93 D 40,63

N N Marg N 0,24 N 5,03 N 5,76 N 2,63 N 56,24 0,45 N N 9,5 N 2,18 N 46,74 - - - B 0,06 B 1,2 B 0,53 B 11,17 B 15,22 B 6,33 B 132,8 B 2 B 43 B 4,33 B 89,8 - A 81 A 1701

D D D 0,06 D 1,61 D + 0,86 D 3,03 D 77,86 0,1 D D 2,6 D 2,93 D 75,26 - - N - N Marg N 0,3 N 8,8 N 9,05 N 3,44 N 89,45N 0,6 N 15,7 N2,84 N 73,75 - - B 0,1 B 2,7 B 0,68 B 17,62 B 25,38 B 8,73 B 227,1 B 2,8 B 72,8 B 5,93 B 154,3 - A 146 A 3796

D - D D 0,06 D 1,38 D + 1,53 D 4,87D 101,53 0,14 D D 2,9 D 4,73 D 98,63 - N - N - Marg N 0,48 N 0,17 N 10,38 N 4,6 N 95,62 0,7 N N 15,5 N 3,9 N 80,12 - B 0,23 B 4,9 B 0,96 B 20,16 B 30,21 B 12,97 B 272,79B 3,6 B 75,9 B 8,4 B 196,89 - A 327 A 6861

D D D 0,09 D 1,45 D + 1,99 D 7,37D 117,99 0,17 D D 2,8 D 7,2 D 115,19 - - N - N Marg N 0,57 N 9,09 N 9,45 N 6,03 N 97,05 N 0,7 N 11,8 N 5,33 N 85,25 - - B 0,26 B 4,2 B 1,14 B 18,23 B 27,78 B 16,67 B 266,7 B 3,2 B 51,4 B 13,47 B 215,3 - A 366 A 5866

D - D - D 0,12 D 0,72 D + 1,2 D 11,2 D 67,2 D 0,2 D 1,4 D D 65,8

N N Marg N 0,82 N 4,93 N 4,88 N 9,19 N 55,62 0,8 N N 4,6 N 8,39 N 51,02 - - - B 0,4 B 2,4 B 1,66 B 9,98 B 14,8 B 24,34B 145,7 B 5 B 30 B 19,34 B 115,7 - A 557 A 3343

D D 0,5 D 4,62 D 2,85 D 102,12 D 3,3 2,0 D 98,95 - - N N 1 N 5,54 N 5,83 N 36,57+pr N 1,5 sjöf N 35,07 + pf - - B 1,5 B 11,17 B 18,92 B 174,28 B 7 D 167,28 - B 1,9 A 2258

A 2624

D D 0,12 D 1 D + 0,07 D 43,07 D 1 D 42,07 - N - N 0,21 N 2,77 N 2,83 N 18,67+ pf N 2,1 N 16,57 - B 0,21 B 5,62 B 9,51 B 87,89 B 10,1 B 77,79 - B 1,15 A 560

A 1604

D D 0,1 D 0,16 D + 0,94 D 35,94 D 0,8 0,2 D 35,14 - N - N 0,18 N 1,76 N 1,51 N 14,49+ pf N 0,8 N 13,69+ pf - B 0,18 B 3,52 B 5,68 B 75,82 B 4 B 71,82 - B 0,55 A 457

A 776

D - D 0,72 D 11,74 D + 4,52 D 592,62 D 16,9 D 575,72

N N 1,39 N 48,73 N 50,47 N 472,93 + pf N 62,6 N 410,33+pf - - B 1,89 B 98,8 B 149,4 B 1399.7 B 299,3 B 1100,4 - B 19,17

A 26811

sou 1991:106 399 Bilaga 4 DOMSTOLSUTREDNINGEN PROMEMORIA Göran Dahlgren 1990-1 1-08

KARTLÄGGNING AV TILLÄMPNINGEN AV FÖRVALTNINGSPROCESSLAGEN Sammanfattning av svaren

400 Bilaga 4 sou 1991:106

Innehållsförteckning

Medverkande domare och processförare 2. Allmänt om FPL 3. Förvaltningsdomstolamas utredningsskyldighet och förhandlingsprincipens tillämpning inom förvaltningsprocessen 4. Den formella processledningen processens yttre förlopp - 5. Enpartsprocess contra tvåpartsprocess 6. Kommunikationsreglerna 7. Ersättning for rättegångskostnader Omröstningsreglerna 9. Omprövningsreglema i FL

sou 1991:106 Bilaga 4 401

Förord

I denna promemoria sammanfattas resultatet domstolsutredningens av kartläggning tillämpningen förvaltningsprocesslagen FPL. av av Såväl domare som processförare har medverkat i kartläggningen. Kartläggningen har genomförts intervjuer. Dessa har skötts genom av Göran Dahlgren i enlighet med utredningen utarbetet frågeforett av mulär. Formuläret har i god tid före intervjuerna tillställts de medverkande domarna och processförama. Det bör oberserverats att inte alla medverkande domare har svarat på samtliga frågor. Detta framgår förteckningen över medverkande av domare. En del frågor har vidare passat regeringsrätten mindre väl. Fiskalema i kammarrätten i Stockholm har också funnit det svårt att besvara vissa frågor. Processförama har i huvudsak varit intresserade av frågorna under rubrikerna 2 4. -

402 Bilaga 4 sou 1991:106

Medverkande domare och processförare

Medverkande domstolar och domare

Regeringsrätten 1990-06-19 , Regeringsråttens ordförande, regeringsrådet Bengt Hamdahl Regeringsrådet Göran Wahlgren Kanslichefen Curt Berglund

Kammarrätten i Stockholm, 1990-05-07--08

Kammarrättslagmannen Anitha Bondestam, född 1941, domarutbildad i hovrätt, i kammarrätt sedan 1980

Kammarrättsrådet, tillika vice ordförande på avdelning, Eva Östberg-

Anclow, född l937,domarutbildad i kammarrätt Kammarrättsrâdet Clary Tenne, född 1939, domarutbildad i kammarrätt Kammarrättsñskalema Ann-Christin Fryklund, Jan Olsson och Tomas Rollén

Kammarrätten i Göteborg, 1990-03-05--06 och 09

Kammarrättspresidenten Nils Wentz Kammarrättslagmannen Lennart Nordbeck, född 1932, länsstyrelsebakgrund, i kammarrätt sedan 1977 t.0.m. fråga 5 d Kammarrättsrådet, tillika vice ordförande på avdelning, Bengt Wileke, född 1940, domarutbildad i hovrätt, i kammarrätt sedan 1977

Kammarrätten i Jönköping, 1990-04-23

Kammarrättspresidenten Jan Francke Kammarrättslagmannen Gunnar Sönnerhed, född 1929, domarutbildad i hovrätt, i kammarrätt sedan 1972 Kammarrättsrådet Bengt von Strokirch, född 1940, domarutbildad i hovrätt, i kammarrätt sedan 1984

Kammarrätten i Sundsvall, 1990-05-28

Kammarrättspresidenten Björn Orrhede Kammarrättsrådet, tillika vice ordförande på avdelning, Björn Ekman, född 1936, domarutbildad i hovrätt, i kammarrätt sedan 1974

t.0.m. fråga 7 c Kammarrättsrâdet, tillika vice ordförande på avdelning, numera

sou 1991:106 Bilaga 4 403

hovrättslagmannen Barbro Hegrelius Jonsson, född 1943, domarut-

bildad i hovrätt, i kammarrätt sedan 1987 t.o.m. fråga 7 c

Länsrätten i Stockholm, 1990-05-10 och 21

Lagmannen Åke Lundborg, född 1938, domarutbildad i hovrätt, i länsrätt sedan 1980 Chefsrådmannen Margarethe Sundelin, född 1933, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Hans Kullander, född 1933, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Mildred Hägerström, född 1948, lånsstyrelsebakgrund

Länsrätten i Göteborg, 1990-03-02 och 06

Chefsrádmannen Bengt-Gunnar Hansson, född 1933, länsstyrelsebak-

grund Rådmannen Claes Linder, född 1942, länsstyrelsebakgrund

Länsrätten i Malmö, 1990-04-17

Lagmannen Hans Tellander, född 1937, domarutbildad i kammarrätt t.o.m. fråga 6 Rådmannen Ingvar Nilsson, född 1936, lånsstyrelsebakgrund Rådmannen Gunnar Lannerud, född 1940, länsstyrelsebakgrund

Länsrätten i Uppsala, 1990-05-22

lagmannen Hans Sjöberg, född 1929, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Ingrid Olin, född 1931, lånsstyrelsebakgrund Kammarrâttsassessom Rose Bergström, född 1943

Länsrätten i Nyköping, 1990-05-23

Lagmannen Sten Bergh, född 1924, domarutbildad i kammarrätt Rådmannen Jan Carle, född 1937, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Ola Svensson, född 1937, domarutbildad i hovrätt, kammarrättsråd i 11 år

Länsrätten i Västerås, 1990-06-06

Lagmannen Bengt Linderberg, född 1928, lånsstyrelsebakgrund Rádmannen Tore Göransson, född 1928, länsstyrelsebakgrund

404 Bilaga 4 sou 1991 :IO6

Länsrätten i Halmstad, 1990-04-18

Lagmannen Christer Törnros, född 1941, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Björn Månsson, född 1939, domarutbildad i kammarrätt Rådmannen Bruno Martinsson, född 1944, länsstyrelsebakgrund

Länsrätten i Mariestad, 1990-05-14

Lagmannen Stig Arnling, född 1924, lånsstyrelsebakgmd Rådmannen Kurt Larsson, född 1934, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Hans-Jörgen Andersson, född 1944, länsstyrelsebakgrund

Länsrätten i KarLstad, 1990-05-15

Lagmannen Ulf Hane, född 1940, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Håkan Nordling, född 1944, domarutbildad i kammarrätt Rådmannen Elsa Pettersson, född 1940, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Bo Forsberg, född 1947, länsstyrelsebakgrund

Länsrätten i Linköping, 1990-04-25

Lagmannen Bertil Wennergren, född 1925 Rådmannen Kurt Sandell, född 1929, länsstyrelsebakgrund Kammarråttsassessorn Gunilla Blomquist, född 1952

Länsrätten i Jönköping, 1990-04-24

Lagmannen Nils Granath, född 1929, lånsstyrelsebakgrund Rådmannen Kerstin persson, född 1931, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Göran Schiller, född 1944, domarutbildad i kammarrätt Rådmannen Birger Ivarsson, född 1942, domarutbildad i kammarrätt, ordinarie domare i försäkringsrätt

Länsrätten i Kalmar, 1990-05-04

Lagmannen Anders Nordenadler, född 1928, domarutbildad i hovrätt Râdmannen Gunilla Törngren, född 1939, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Bertil Ekholm, född 1949, domarutbildad i kammarrätt fr.o.m. fråga 4 h

Länsrätten i Örebro, 1990-04-26

Lagmannen Björn Bryngelsson, född 1940, domarutbildad i hovrätt, kammarrättsråd 1977-1978 Rådmannen Hans Olov Hansson, född 1945, domarutbildad i

sou 1991:106 Bilaga 4 405

kammarrått

Länsrättsassessom Arne Hasselgren, född 1943, t.0.m. fråga 4 a

Länsrätten i Falun, 1990-06-11

Lagmannen Marc Olsson, född 1928, länsstyrelsebakgrund, kammarrättsråd 1973-1980 Numera rådmannen Göran Palmqvist, född 1941, lånsstyrelsebakgrund Numera rådmannen Ingvar Andersson, född 1943, länsstyrelsebakgrund

Länsrätten i Östersund, 1990-05-29

Lagmannen Arne Normann, född 1936, lânsstyrelsebakgrund, domarutbildad i kammarrätt Rådmannen Ingvar Modig, född 1943, lånsstyrelsebakgrund Lånsrättsassessom Olle Lindberger, född 1946

Länsrätten iLuleá, 1990-06-08

Lagmannen Tomas Attorps, född 1943, länsstyrelsebakgrund Rådmannen Göran Lundh, född 1941, lånsstyrelsebakgrund t.0.m.

fråga 5 g

Rådmannen Roland Häggman, född 1939, lånsstyrelsebakgrund

t.0.m. fråga 5 g

Rådmannen Lars Höijertz, född 1942, domarutbildad i kammar-rätt

t.0.m. fråga 5 g

Medverkande processförare, 1990-08-20--ll-01

Advokaten Ulf Ahlstedt, Advokatfirman Olof Ahlstedt HB i Göteborg, född 1943,advokat sedan 1974

Advokaten Birgitta Alexanderson, Valborg Lundgrens Advokatbyrå i Stockholm, född 1936, advokat sedan 1979

Advokaten Urban Andersson, Advokat Urban Andersson AB i Stockholm, född 1948, advokat sedan 1983

Biträdande juristen Lena Bryntesson, Lagerlöfs och Lemans Advokatbyrå i Göteborg, född 1948, tidigare verksam kammarrättssom fiskal och skattejurist vid Bohlins Revisionsbyrå

406 Bilaga 4 SOU 1991:106

Förste taxeringsintendenten Sten Dahlbom, länsskattemyndigheten i Göteborg, född 1946, verksam som intendent sedan 1979

Advokaten Carl Ekberg, Advokat Carl Ekberg AB i Malmö, född 1948, tidigare verksam som kammarrättsassessor, advokat sedan 1971

Taxeringsintendenten Åke Engelfeldt, länsskattemyndigheten i Göteborg, född 1948, verksam som intendent sedan 1982

Biträdande juristen Lars-Erik Ericson, Lagerlöfs och Lemans Advokatbyrå i Göteborg, född 1946, tidigare verksam som kammarrättsfiskal och skattejurist vid Bohlins Revisionsbyrå

Skattejuristen Sven Eric Holmdahl, Öhrlings Reveko AB i Göteborg,

född 1952, tidigare verksam som kammarrättsñskal

Allmänna ombudet i körkortsfrågor vid länsstyrelsen i Halmstad Bo Johansson, född 1943, tingsmeriterad jurist, anställd vid länsstyrelsen sedan 1965

Biträdande juristen Eva Jonasson, Lagerlöfs och Lemans Advokatbyrå i Göteborg, född 1951, tidigare verksam som kammarråttsassessor och skattejurist vid bohlins Revisionsbyrå

Kammarrättsassessom Olle Jonsson, född 1947, verksam vid riksskatteverkets processenhet sedan 1984

Advokaten Peter Nordquist, Mannheimer och Swartling Advokatbyrå i Stockholm, född 1946, tidigare verksam som kammarrättsassessor, kanslichef vid mellankommunala och allmänt ombud hos riksskatteverket, advokat sedan 1987

Taxeringsintendenten Torbjörn Rydén, förvaltningsjurist, länsskattemyndigheten i Göteborg, född 1957, verksam som intendent sedan 1989

Advokaten Monica Rösman, Advokaterna Drakenberg von Sneidem HB i Göteborg, född 1942, tidigare verksam som åklagare, advokat sedan 1980

Allmänna ombudet i körkortsfrågor vid länsstyrelsen i Göteborg Barbro Svedhem, förvaltningsjurist, född 1934

Advokaten Fanny Waldenström, Bergman Waldenström Advokat-

sou 1991:106 Bilaga 4 407

byrå HB i Stockholm, född 1946, advokat sedan 1988

Advokaten Karin Winroth-Ganters, Advokatfirman Glimstedt HB i Göteborg, född 1948, tidigare verksam hovrättsñskal, advokat som sedan 1985

408 Bilaga 4 SOU 1991:106

Allmänt om FPL

2 Är forvaltningsprocessen allmänt bra process a sett en

Domarna

De tillfrågade domarna år påfallande nöjda med förvaltningsprocessen. Flera av dem har uttalat sig med kraftigt positiva värdeomdömen. Inte någon av domarna har påpekat något allvarligare fel i förvaltningsprocessens uppbyggnad. Några av de tillfrågade har angett att det inte finns någon anledning att reformera FPL över huvud taget. Man kan sammanfatta de positiva vårdeomdömena i följande punkter.

Processen är flexibel. Det måste den vara för att kunna anpassas på alla de skilda typer av mål som handläggs i domstolarna.

Förvaltningsprocessens flexibilitet gör att man som domare kan arbeta med praktiska lösningar i de enskilda målen och föra fram dem till materiellt riktigare avgöranden.

Processen är enkel. Det innebär att den enskilde kan processa utan juridisk hjälp. Processen är härigenom också billig.

Att processen är enkel, dvs. att den inte är så detaljreglerad, innebär samtidigt att den är lätt att tillämpa också för domarna.

Processen år snabb. -

Processen är smidig genom att man, när det behövs, kan kom- binera den skriftliga handläggningen med muntlig sådan.

De få negativa omdömen som förekommit bör också redovisas.

Det finns för litet utrymme för muntlig handläggning i processen.

Det är en nackdel att FPL inte utgör en självständig reglering av förvaltningsprocessen.

De processuella reglerna är något tafatta man kan t.ex. inte hämta part till förhandling.

Den mindre graden detaljreglering innebär att det med en dålig av domare också blir en dålig process.

sou 1991:106 Bilaga 4 409

Processförarna

Även processförama tycks över lag vara nöjda med förvaltningsprocessens utformning, dock att de inte är så uttalat positiva till processen som domarna. Man har från processföramas sida framhållit förvaltningsprocessens flexibilitet och blandning mellan muntlighet och skriftlighet som särskilt bra egenskaper. En återkommande synpunkt från de advokater i som processar LVU- och LVM-mål har varit att förvaltningsprocessens mindre formbundenhet passar och gagnar handläggningen dessa mål. Man av har samtidigt framhållit att det ligger en fara i att låta en muntlig förhandling i ett LVU-mål få en alltför informell prägel. Det har också från detta håll förts fram att det ofta är en mer trevlig och avspänd stämning i en länsrätt än i en tingsrätt. Från processförama på skatteområdet har bl.a. framhävts att processerna tar för lång tid, att det finns en för liten förutsebarhet i den enskilda processen samt att förvaltningsprocesen kunde ha varit än bättre om domarna verkligen kunde sin FPL.

2 b FPL utgör en relativ knapphändig reglering. Synpunkter på detta förhållande

Domarna

Ungefär en tredjedel av domarna har uttalat, med eller mindre mer styrka, att FPL är för knapphändig och anmärkt att man på vissa områden står rådvill i processen, eftersom man inte får någon ledning av FPL. De flesta av dem saknar bestämmelser eller ytterligare bestämmelser på något område, t.ex. vad gäller ofñcialprincipens tillämpning formalia beträffande muntlig förhandling och förberedelse , , eller interimistiska beslut. Andra har allmänt sagt att det inte mer skulle vara ur vägen med lite fler bestämmelser. De återstående domarna har sagt att den knapphändiga regleringen är till fördel för processen. Det är den skapar flexibel och som en praktisk process som gagnar den enskilde och ett materiellt riktigt resultat i målet.

Processförarna

Så gott som alla processförama har svarat att det är fördel att FPL en är knapphändig. Genom den mindre detaljregleringen kan enligt man processförama skapa praktiska och bra lösningar.

410 Bilaga 4 SOU 1991:106

Processförama skatteomrâdet har anmärkt att de i första hand tillämpar taxeringslagen och att denna lag kompletterar FPL med detaljbestämmelser för skattemålens vidkommande. En företrädare för skatteförvaltningen har särskilt framhållit att det på vissa områden, på vilka domarna slarvar, inte skulle skada med ytterligare bestämmelser i FPL, t.ex. vad gäller frågan om domstolens utredningsansvar och förfarandet vid muntlig förhandling.

2 c Hur går Du till väga om Du inte kan lösa en processrättslig

fråga med hjälps av FPL eller dess förarbeten

Domarna

Mer än två tredjedelar av domarna har svarat att de omedelbart eller ganska omedelbart söker ledning i RB. Många ser detta som en självklarhet. Fem domare har inte svarat på frågan, eftersom de aldrig ställts inför ett sådant problem. De övriga har svarat att man först försöker lösa problemet med hjälp av förvaltningsrâttslig doktrin, förvaltningsrättsliga principer, allmänna rättsgrundsatser eller analogier med FL. Wennergren som deltog i lagstiftningsarbetet med FPL har svarat på följande sätt: Man tittar i RB. Det var lagstiftarens mening att domarna i allmän förvaltningsdomstol skulle hämta ledning i RB. RB kan sägas ge uttryck för allmänna processrättsliga principer och det är dessa man letar efter när man får ett processuellt problem.

Processforarna

Frågan har passat processförama mindre väl. Endast de processförare som har domarbakgrund har velat eller kunnat svara på frågan.

Förvaltningsdomstolarnas utredningsskyldighet och förhandlingsprincipens tillämpning inom förvaltningsprocessen

3 a Hur ofta Förekommer det att rätten tar initiativ till att

utredningen i målet kompletteras På vilka sätt genomförs en sådan komplettering I vilken utsträckning använder Du telefon i detta avseende

sou 1991:106 Bilaga 4 411

Domarna

Svaren ger en mycket slittrad bild den materiella processledningen av i de allmänna förvaltningsdomstolama. Det finns stora variationer i

svaren. När det gäller materiell processledning i kammarrättema får

underlaget bedömas för litet för att dra några bestämda slutsatser av. Man kan kanske nöja sig med att jämföra två olika Enligt svar. en domare kompletteras något mål månad på roteln bortser per om man från en för denna kammarrätt unik och frekvent måltyp. Enligt en annan domare i en annan kammarrätt kompletteras t.ex. åtta sex av LVM-mål och vartannat enpartsmål.

Beträffande underlaget från länsrätterna kan olika jämförelser göras. Om man jämför från länsrättsdomare uttalat sig svaren som om länsrättens alla målgrupper enhet får mycket som en man en stor variation. Den som är minst aktiv tar initiativ till komplettering i två tre procent av målen. Den mest aktive kompletterar 40 procent av målen. De flesta har svarat att de kompletterar i högst tio procent av alla mål.

Många domare har delat upp sitt mellan skatte-, körkorts- och svar biståndsmål. En jämförelse i dessa målgrupper visar följande.

Skattemál: nästan aldrig, 2% 25% -

Körkortsmál: sällan, 5% 25% -

Biståndsmál: 25% 80%, nästan varje mål. -

Svaren från domarna vid handen att målen kompletteras så ger gott som uteslutande genom att parterna animeras att komma in med ytterligare utredning. De flesta domarna -fyra femtedelar sig av - uppger härvidlag att använda telefonen i stor eller mycket utsträckning. stor De övriga har svarat att de hellre tillskriver parterna.

Processförarna

Processföramas svar på denna fråga kan sägas enhetlig bild ge en av domarnas materiella processledning i skatte- och körkortsmålen, men knappast när det gäller LVU-målen.

Processförarna i skattemål

Domstolama har aldrig tagit några initiativ i deras klienters mål. - Domarna är alldeles för rädda. De borde ta fler initiativ.

412 Bilaga 4 sou 1991:106

Ytterst ställan. Sådana initiativ förekommer i ett par tre fall per år. - Han för intendent det allmännas talan i 200 -300 mål per år. som

Under de åtta år han har varit verksam som intendent har dom- stolen tagit initiativ till att komplettera högst tio mål.

Har aldrig varit med att domstolen tagit initiativ till ytterligare - om utredning i hans klienters mål. Han har dålig erfarenhet av

domstolarnas materiella processledning.

Materiell processledning förekommer praktiskt taget aldrig, inte till de enskildas fördel. Domstolama överlämnar i stället åt ens länsskattemyndighetema att utreda den skattskyldiges yrkande. Det är lika illa ställt med grunderna för yrkandet. Domstolama låter t.o.m. länsskattemyndigheterna utreda om domstolen är rått forum. Man tittar oftast inte på besvären innan de skickas över till ens skattemyndigheterna.

Han har aldrig sett ett sådant initiativ under de fyra år han verkat på advokatbyrå. Domstolen har inte ens ställt frågor om oklarheter

i målen.

Kan inte erinra något sådant initiativ under de snart två år han verkat som taxeringsintendent.

De allmänna ombuden i körkortsfrågor

I de 1 000 mål han initierar i länsrätten, händer det i två - som per till fall året att länsrätten skickar tillbaka målet till honom tre om för ytterligare utredning. Länsrätten vänder sig aldrig direkt till körkortshavaren med begäran om komplettering.

Mycket sällan. Det handlar några få körkortsmål om året. Det - om förekommer ibland remisser till socialstyrelsen.

Advokaterna i LVU- och LVM-mål

Sådana initivativ förekommer sällan. Domstolen begär ibland in läkarintyg i LVU-mål socialnämnden inte har kommit in med om ett sådant. Ibland tillfrågar också domstolen nämnden om den egentliga grunden för yrkandet om tvångsomhändertagande.

Domarna är inte aktiva i detta hänseende. De borde vara mer aktiva och ibland ta initiativ till att komplettea socialnämndens utredning i LVU-målen. Vissa domare är aktiva under muntliga förhand-

sou 1991:106 Bilaga 4 413

lingar, inte minst domarna i kammarrätten.

Många domare år nyfikna. Vissa kan gå väldigt långt i sin utredningsambition och t.0.m. utreda annat än det länsrätten som har att avgöra, t.ex. frågan om vårdplanen i en LVU-mål. Det går en skiljelinje mellan äldre och yngre domare på länsrätten. En del äldre domare uppträder väl personligt och engagerat. I några processer har han känt att dessa har gått för långt. De har uppträtt på ett stötande sätt, bl.a. genom att visa under den muntliga förhandlingen att de redan tagit ställning i målet. De har också haft svårt att upprätthålla sin auktoritet under förhandlingen. De yngre domarna har inga problem i LVU-målen. De uppträder domstolsmässigt och ställer vettiga och sunda frågor under förhandlingarna.

Det är numera en ganska hög nivå på domarnas materiella - processledning i LVU-målen. Det förekommer rätt så kraftfull exercis en från domarnas sida när det gäller grunden för yrkandet om tvångsomhändertagande.

Domarnas materiella processledning år bra. De ligger på en lagom nivå. Några gånger har domaren begärt att få fram ett läkarintyg före den muntliga förhandlingen. I övrigt sker processledningen vid förhandlingarna.

Mycket, mycket sällan. Hon har aldrig varit med materiell - om processledning under skriftväxlingen. Det förekommer dock att domstolen under hand avstyr åberopade vittnesförhör. Under de

muntliga förhandlingarna är det inte domaren, utan hon själv

som ställer de relevanta frågorna till socialnämnden yrkande och om grunder. Hon är betydligt mer aktiv under en muntlig förhandling i ett LVU-mål än under huvudförhandlingen i tvistemål och brottmål. Vissa domare börjar fråga föräldrarna innan hon som ombud för dem har fått komma till tals. Det ställs ibland "urtöntiga" frågor från domarnas sida.

3 b Av lagmotiven till FPL framgår att domstolens processledande uppgift bör riktas in på främst uppenbara brister och förbiseenden i den enskildes talan. Hur skulle Du vilja beteckna Din egen utredningsambition i förhållande till detta motivuttalande

414 Bilaga 4 SOU 1991:106

Domarna

Ungefär en fjärdedel av domarna, varav två från kammarrättema, har svarat att deras utredningsambition överensstämmer med motivuttalandet. De rättar till endast eller främst uppenbara brister i den enskildes talan. Många har motiverat sitt svar med att de inte har tid att gâ längre i sin processledning. Över hälften av domarna har sagt att deras utredningsambition sträcker sig längre än till det uppenbart felaktiga i den enskildes talan. Dessa domare hjälper alltså de enskilda med brister och förbiseenden i deras processföring även om de inte kan betecknas som uppenbara sådana. Ett vanligt uttalande är att man vill ha ett så fullständigt material i målet som möjligt eller man vill döma rätt.

Övriga domare har lämnat svar som inte år entydiga.

Processförarna

Processföramas svar på denna fråga återspeglar deras svar på föregående fråga. Processförama i skattemålen har samtliga svarat att domarna definitivt inte går längre i sin processledning än vad som anvisas i lagmotiven eller att domarna inte ens fångar upp de uppenbara bristerna eller förbiseendena. De allmänna ombuden i körkortsmål har inte direkt uttalat sig i frågan. Av deras svar på föregående fråga, kan man dock dra den slutsatsen att den materiella processledningen i körkortsmålen är minimal. Advokaterna i LVU- och LVM-mål har formerat sig i två lika stora grupper. Enligt den ena gruppen går domarna längre i sin materiella processledning än motivuttalandet. Den andra gruppen advokater har svarat att så knappast inte är fallet.

3 c Växlar domstolens initiativ till ytterligare utredning mellan

olika måltyper Finns det någon eller några måltyper som kännetecknas av att rätten utövar en stark materiell processledning Motsatsen, dvs. måltyper som kännetecknas av att utredningen så gott som alltid sker genom parternas initiativ och försorg

Domarna

Svaren från domarna på denna fråga är relativt samstämmiga. Det framstår som helt klart att skattemálen, och i synnerhet eftertaxeringsmålen, är den målgrupp i vilken det förekommer den svagaste

SOU l99l:l06 Bilaga 4 415

materiella processledningen. Två domare kammarråttsdomare - en och en länsrättsdomare har dock svarat att skattemålen kräver starkare processledning än andra målgrupper. De målgrupper i vilka det förekommer starkast materiell processledning är LVU- och bistånds-

målen. Svaren ger en helt entydig bild det förhåller sig så. av att När det gäller LVM- och FB-mál är splittrade. Vissa svaren mer domare anger dessa målgrupper exempel på mål med starkast som processledning, medan andra hävdar motsatsen. Domarna har också tillfrågats förklaringen till varför den om materiella processledningen skiljer sig åt mellan olika måltyper.

Svaret på denna fråga kan delas in i två olika kategorier, en formell och en materiell förklaring. Enligt den formella förklaringen förhåller

det sig helt enkelt så att procesledningen måste starkare i mål vara med bristfällig utredning än i sådana några större brister. utan Bistånds- och LVU-mål allmänt måltyper har brister, anses vara som medan däremot skattemålen anges vara bra utredda länsskattegenom myndigheternas försorg. Den materiella förklaringen går på ut att avgörandets riktighet är viktigare i vissa måltyper än i andra. Bistånds- och LVU-målen gäller människors väl och medan ve, skattemålen bara rör sig om pengar.

Processförarna

De tillfrågade processförama verkar specialister och på som var en sitt omrâde. De har därför inte kunnat jämföra domstolarnas materiella processledning i olika måltyper. Från flera de advokater av som processar i LVU- och LVM mål har dock sagts att processledningen är starkare i LVU-målen än i LVM-målen.

3 d Kan man generellt säga att rätten utövar starkare en materiell processledning i enpartsmålen än i tvåpartsmålen

Domarna

En femtedel av domarna tre kammarrättsdomare har

- varav svarat nej på frågan. Från dessa domare har förts fram denna faktor inte att styr den materiella processledningen. Man att det år menar partens kompetens, bevisläget eller målets beskaffenhet avgör graden som av materiell processledning. Några domare har angett att det teoretiskt sett borde vara skillnad i processledning mellan en enparts- och tvâpartsmål, men att denna skillnad inte går spåra i praktiken. att Fyra länsrättsdonzare har inte kommenterat frågan, två dem på av grund av att de inte handlägger enpartsmål på länsrätten och de två

416 Bilaga 4 sou 1991:106

andra på grund att de att det inte finns några enpartsmål på av anser länsrätt.

Övriga tillfrågade har svarat på frågan. Att den materiella

processledningen år starkare i enpartsmålen har förklarats på tre olika sätt. Enligt den vanligaste förklaringen är beslutsunderlaget eller utredningen i enpartsmålet sämre än i tvåpartsmålet. En annan förklaring förts fram är att domstolen måste vara mer aktiv i ett som enpartsmål, eftersom frånvaron av en offentlig motpart innebär att den enskilde har svårare att ta till sin rätt. Enligt en tredje förklaring vara är det utsatta och människor som processar i enpartsmål man svaga tänker här på bistånds- och omsorgsmålen.

Processförarna

Ingen de tillfrågade advokaterna uppträder i någon nämnvärd av omfattning ombud i enpartsmål. En advokat som har en viss som erfarenhet biståndsmål har emellertid sagt att den materiella av processledningen i dessa mål är lika stark som i LVU-målen.

3 e I vilken mån påverkas den materiella processledningen av att

den enskilde företräds av ett juridiskt skolat ombud

Domarna

Fyra länsrättsdomare har svarat att den materiella processledningen inte påverkas härav. Enligt en förklaring har i princip processledningen omfattning, det finns ombud i målet, och samma oavsett om det på grund av att ombuden är så okunniga.

Övriga tillfrågade har följaktligen svarat att processledningen blir

när den enskilde har juridisk hjälp i processen. Här antecknas svagare endast några Dessa en god bild av den allmänna av svaren. ger meningen.

Man förutsätter att ombudet vet vad som krävs. Man är därför betydligt passiv när ombud finns. Det blir först vid en mera muntlig förhandling som frågeställningen accentueras.

Man fâr ta det för gott att ombudet har frågat sin klient om det relevanta i målet. Det finns därför inte samma starka behov av processledningen när den enskilde uppträder ensam. som

Ett naturligt rationellt handlande, grundat på erfarenhet, gör att man inte ställer så många frågor när ombud finns i målet.

sou 1991:106 Bilaga 4 417

Processledningen försvagas i stor mån. Man utgår i regel från - att den enskilde har fått den hjälp han behöver det därför inte finns att något behov av processledning.

Allmänt sett blir behovet processledning mindre när den enskilde - av företräds av ett ombud. Vid muntlig förhandling drar dock en man sig inte för att ställa frågor även ett ombud är med. Tvärtom om vid skriftlig handläggning.

Det är ofta inte lika stor materiell processledning i skattemål med ombud. Förhandlingsprincipen blir gällande i sådana fall. Det skall dock vara fråga fullt "rustade" ombud. om

I körkortsmål förekommer det ingen materiell processledning - om det finns en advokat med. En advokat i skattemål ändrar inte ett behovet av processledning i så stor utsträckning som man tror.

Processförarna

Den allmänna meningen bland domarna den materiella att processledningen blir svagare när den enskilde företräds juridiskt skolat av ett ombud, bestyrks av svaren från processförama.

Några kommentarer

Tror att en skattskyldig kan ñrlora på att biträdas advokat. - av en Domstolen tar nog i sådana fall färre initiativ än den borde göra. Man bör dock alltid domare ha i åtanke som att det antagligen finns skäl till att en advokat undviker att åberopa omtändighet. en Han har själv varit med om muntliga förhandlingar under vilka domstolen rimligen borde ha ställt vissa frågor.

Domstolen är mycket mera passiv under muntlig förhandling - en om den skattskyldige företräds advokat. Blotta förekomsten av en av en advokat gör att domstolen underlåter att ställa relevanta frågor, t.o.m. när advokaten inte kan materian.

Den promille av materiell processledning finns i skattemålen, - som kan strykas när det finns ombud med i bilden. Advokater i taxeringsprocesser gagnar inte de skattskyldiga i någon större utsträckning. De har för dåliga kunskaper såväl materiellt processuellt. som Finns det jurist företräder den skattskyldige, är det tveksamt en som om domstolen bör hjälpa till om juristen brister i något hänseende. Det skall i vart fall mycket till innan domaren bör agera.

418 Bilaga 4 sou 1991:106

Domstolama tar nog inte hårt på den materiella processledningen det finns jurister med i skattemålen. Det kan inte uteslutas att om skattskyldig kan förlora på att företrädas av ett dåligt ombud. en

Domarna är mycket starkare i sin materiella processledning de - ställer flera frågor under den muntliga förhandlingen när social- nämnden företräds av en socialsekreteare i ett LVU-mål jämfört med när socialnämnden representeras av en jurist.

Det sker mindre ingripanden från domarnas sida när det finns ombud. Det borde vara en självklarhet att domarna skall ingripa när ombuden fallerar.

Hon har den uppfattningen att domarna lutar sig tillbaka när det finns juridiskt skolade ombud med i målen.

3 f Förekommer det någon skillnad i den materiella processledningen i mâl med muntlig förhandling jämfört med mål som avgörs enbart efter en skriftlig handläggning

Domarna

En kammarrättsdomare och tre länsrättsdomare har svarat nej på frågan och lämnat följande förklaringar.

Det gäller inte generellt att man gräver djupare i mål med muntlig förhandling. Utredningens omfattning i de båda fallen skiljer sig inte nämnvärt åt.

Tycker inte att det är någon skillnad. -

Det är i princip ingen skillnad, eftersom man under en muntlig förhandling ställer så många irrelevanta frågor.

Känner inte igen att han skulle vara mer aktiv under en muntlig förhandling än under enbart skriftlig handläggning.

Övriga tillji-ågare har svarat på frågan. De flesta ser ja-svaret som

självklart. Många har angett att processledningen är stark eller mycket stark under en muntlig förhandling. Många ser den muntliga förhandlingen domarens egentliga forum för materiell processledning. som Ett påfallande ofta har förekommit år "Man tar chansen svar som att fråga när det ändå har ordnats en muntlig förhandling".

SOU 1991:106 Bilaga 4 419

Processförarna

Bland processförama finns nästan samstämmig en mening om att materiell processledning utövas så endast vid gott som de muntliga förhandlingarna.

Några kommentarer

Det ligger i sakens natur att domarna är aktiva - mer under en muntlig förhandling än i skriftliga handläggningen. en I de skattemål han har processat har han aldrig varit med om att domstolen begärt förtydliganden. Man kan skriva en hel del egendomligheter i ett skattemål utan det kommer någon att reaktion från domstolen.

Processledningen ökar vid muntlig förhandling. - Domarna ställer frågor under de muntliga förhandlingarna de aldrig skulle ställa som

under den skriftliga handläggningen.

Det är naturligt att domstolen ställer frågor under - en muntlig förhandling som aldrig skulle ha ställts målet hade handlagts om enbart skriftligt. En del frågor ställs under som en muntlig förhandling borde dock ha ställts även om målet hade handlagts utan muntlig förhandling.

Det är svårt att se en sådan skillnad. Vid muntliga förhandlingar förekommer oftast rattfyllerister och fortkörare. Återkallelserna av körkort sker enligt kraftiga schabloner. Det finns under de muntliga förhandlingarna egentligen ingenting fråga att om som inte är nämnt i akten, möjligen anledningen till fortkömingen. Det skiljer sig dock mycket från domare till domare i detta hänseende.

Alltid ställer vål domaren någon fråga under muntlig förhand- - en ling han inte skulle ha ställt under skriftlig som en handläggning. Utövas någon materiell processledning i skattemålen så sker det vid de muntliga förhandlingarna.

Det är under de muntliga förhandlingarna den materiella - som processledningen utövas. Har endast någon gång sett att domstolen initierat en komplettering i socialnämndens utredning före den muntliga förhandlingen.

420 Bilaga 4 SOU 1991:106

3 g Förekommer det någon skillnad i den materiella process-

ledningen i mål som avser gynnande forvaltningsakter jämfört med mål som avser betungande forvaltningsakter

Domarna

En fjärdedel domarna alla lånsrättsdomare har inte svarat på av - frågan. En del har sagt att de inte vet och andra att man inte tänker i sådana banor på länsrätt. Bland de övriga har ungefär hälften svarat att den materiella processledningen år starkare i betungande förvaltningsakter än i gynnande. De resterande domarna har angett att det inte år någon skillnad mellan de två måltyperna.

Några kommentarer

Processledningen är betingad av processformen enparts- eller - mer tvåpartsprocess än av om det är fråga om en betungande eller gynnande förvaltningsakt.

Det år naturligt att vara aktiv när det gäller en betungande förvalt- ningsakt. Om det är fråga om en förmån för den enskilde är det svårt för domstolen att rota fram omständigheter som talar för den enskilde.

Det finns en viss tendens att man känner ett större ansvar för utredningen om det är fråga om en betungande förvaltningsakt.

Målen som gäller betungande beslut år bättre utredda än de gynnande förvaltningsakterna. Processledningen är därför starkare i de gynnande aktema.

Ja, det är skillnad, men det beror på att utredningen år så dålig - en i biståndsmålen.

I en gynnande förvaltningsakt är man mån om att få fram utred- ning så att den enskilde får den förmån han är berättigad till. I en betungande akt ser man till att få fram utredning som förhindrar att den enskildes rättssäkerhet kränks. Det är följaktligen ingen skillnad.

Processförarna

Ingen av de tillfrågade processförarna har någon större erfarenhet av mål som gäller gynnande förvaltningsakter.

SOU 1991:106 Bilaga 4 421

3 h I vilken utsträckning begränsar Du skriftväxlingen mellan parterna i den meningen att Du gör klart for dem att domstolen anser en fråga tillräckligt utredd vara

Domarna

Ungefär hälften av domarna har svarat att de aldrig begränsar skriftväxlingen på så sätt. Kommentarer från några dessa. av

Man avbryter skriftväxlingen ganska snabbt på kammarrätten. Det går bara en vända.

I mål som gäller flera frågor det sig självt. Domstolen behöver - ger inte gripa in.

Om man hade hanterliga rotlar, dvs. inte än 200 mål år, - mer per skulle man kunna bromsa skriftväxlingen. Nu begränsar skriftman växlingen genom att man skickar skrivelse endast för kännedom. en

Man borde gå in och avbryta skriftväxlingen i vissa frågor. - Processledningen år eftersatt i den skriftliga handläggningen. Man hinner inte.

En fjärdedel av domarna har svarat att sådan processledning förekommer. De flesta har sagt att det är sällan eller ytterligt sällan ñrekommande eller att det har hänt någon eller och gång. Två en annan domare som besvarat denna fråga skriftligen har de angett att agerar så i ca fem procent av målen. De övriga domarna har inte rotel eller sköter inte skriftväxegen lingen på sin egen rotel.

Processforarna

Inte någon av de tillfrågade processförama har deltagit i något mål i vilket det förekommit på detta sätt begränsad skriftvåxling. Det bör en noteras att det inte torde finnas något praktiskt behov sådan av en åtgärd från domstolens sida i LVU-, LVM- och körkortsmålen.

Här antecknas några kommentarer från processförama i skattemålen.

Har aldrig sett en sådan remiss. Vi har dock varit med i mål i vilka domstolen borde ha agerat så.

Jag har aldrig sett ett sådant ställningstagande från domstol. Det - en

422 Bilaga 4 SOU 1991:106

förekommer en oändlig "överkomsning" i skattemålen. Det händer ofta att skattemyndigheterna får en skrivelse från den skattskyldige för yttrande och man hittar inte ett uns i sak i skrivelsen. Sådana komsningar skapar bara förvirring. Ju längre den skattskyldiges skrivelse är, troligare är det att skrivelsen, oavsett dess sakliga innehåll, sänds för yttrande till skattemyndigheten. Vad som är arbetsbesparande för domstolen dvs. att inte läsa den skatt- skyldiges skrivelse är motsatsen för Skattemyndigheten. Processen skulle bli mycket effektivare om skriftväxlingsreglerna stramades upp. Det krävs en fast ordning. Det bör läggas fast att part skall tillställas allt det material fört in i Även som motparten processen. om domstolen gör den bedömningen att komsning kan underlåtas, är man som part ändå intresserad av att få reda på hur motparten agerar. Det bör också läggas fast när domstolen har rätt att underlåta komsning, men skicka skrivelsen för kännedom.

Domstolarna sköter skriftväxlingen slentrianmässigt. Det är helt fel att denna i vissa fall ligger på rotelbiträdemHan har aldrig sett en sådan begränsad remiss som nämns i frågan. Det har i något fall han varit med om funnits behov av en sådan.

3 i Det påstås ibland att domstolen i en tvåpartsprocess inte bör hjälpa det allmänna. Vad är Din inställning i denna fråga Anser Du härvidlag det vara någon skillnad mellan t.ex. LVU-mål och eftertaxeringsmål

Domarna

Svaren ger en entydig bild av förvaltningsdomarens principiella synsätt i denna fråga. Trots att lagstiftningens förarbeten tiger i denna fråga, har det utvecklats en praxis som innebär att man i princip inte hjälper det allmännas företrädare i en tvâpartsprocess. Det är en praxis som så gott som alla säger sig tillämpa. Endast en domare en länsrättslagman menar att påståendet att - man inte skall hjälpa det allmänna är principiellt felaktigt och att det egentligen inte skall vara någon skillnad mellan det allmänna och den enskilde i processledningshänseende. Han säger sig ha stöd i regeringsrättens praxis för sin syn på saken. Den principiella synen att man inte skall hjälpa det allmänna tycks dock vara en princip som tillämpas ganska olika i den praktiska hanteringen. Vissa domare vill t.ex. helt utesluta möjligheterna att hjälpa länsskattemyndigheten i en skatteprocess. De har aldrig någonsin hjälpt en taxeringsintendent och kan inte ens tänka sig en

sou 1991:106 Bilaga 4 423

situation i vilken deskulle kunna motivera sådan hjälp. Man har en från detta håll betonat att det är viktigt att de skattskyldiga har förtroende för domstolarna och att den skattskyldige är den parten svagare i processen. Andra domare däremot har hävdat att det är princip en med undantag. Om det finns uppenbar brist i skattemyndighetens en talan, går de in och rättar till denna. Flera har dock sagt att det skall mycket till. Så gott som alla har menat att bl.a. LVU-målen utgör målgrupp en för vilken man gör undantag från principen att inte hjälpa det allmänna. Många har uttryckt att det är svårt att identifiera det allmännas intresse i ett sådant mål. Om rättar till brist i man en socialnämndens talan, kan en sådan åtgärd mycket väl innebära en fördel för barnet.

Processforarna

Domarnas uppfattning inte skall hjälpa skattemyndighetema - att man i målen delas av de jurister företräder de skattskyldiga. De har som uttalat sig på följande sätt.

Främmande för tanken att domstolen skulle hjälpa skattemyndig- heterna i en process. Vill utesluta möjligheten att det skulle finnas något fall där en sådan hjälp skulle framstå som motiverad.

Finns de luckor i det allmännas talan bör inte domstolen hjälpa till med dessa. Domstolarna måste opartiska. Annars tappar vara allmänheten förtroendet för dem och börjar fuska.

Hans inställning i denna fråga är helt klar. Det är alldeles självklart att det allmänna skall stå på egna ben. Kan inte någon situation se där en sådan hjälp skulle te sig motiverad. Att domstolen uppträder opartiskt har en väldigt stor betydelse för tilltron till denna. Det är viktigt att undvika sammankopplingen mellan skattemyndigheter och skattedomstolar.

Taxeringsintendenterna däremot har en något på saken annan syn

Det måste vara riktigt att domstolen påpekar uppenbara fel- aktigheter eller misstag i länsskattemyndighetemas talan.

Förväntar sig som taxeringsintendent ingen hjälp från domstolen under den skriftliga handläggningen. Förväntar sig däremot att domstolen ställer kompletterande frågor under muntlig förhanden ling i syfte att objektivt sett få fram ordentlig utredning i målet. en

424 Bilaga 4 SOU 1991:106

Den uppfattningen att domstolen bör påpeka uppenbara brister i det allmännas talan delas också av de allmänna ombuden i körkortsfrågor. Advokaterna som processor iLVU-mål får sägas ha en delvis annan uppfattning än domarna när det gäller frågan om att hjälpa socialnämnderna i dessa mål.

Han har inget intryck av att domstolarna direkt hjälper socialnämn- dema i LVU-mål. När socialsekreterare uppträder som processförare har de ibland svårt att redogöra för yrkanden och grunder. Domstolen ser då till att de inte sitter tysta. Man kan se det som en viss hjälp eller kanske mer på det planet att vara hövlig mot socialnämnderna. Man skulle reagera mycket negativt om domstolen animerar socialnämnden att byta eller lägga till en grund för sitt yrkande eller att föra in ny bevisning.

Det är fullständigt felaktigt att domstolen animerar socialnämnden att byta eller lägga till en grund. Godtar att domstolen hjälper socialnämnden i frågan om bevisning.

Principen bör vara att domstolen inte skall hjälpa socialnämnderna i LVU-målen. Det förekommer dock ofta att domarna ställer frågor under de muntliga förhandlingarna som direkt hjälper socialnämnderna. Visst skall domarna ha rätt att ställa frågor till föräldrar och barn i LVU-mål, men de bör vänta tills ombuden är färdiga och koncentrera sig på oklarheter. Det ñnns exempel på länsrättsdomare som kväser de muntliga förhandlingarna och andra som hanterar de muntliga förhandlingarna klantigt. De muntliga förhandlingarna i länsrätten är ibland ostrukturerade yrkanden, grunder och pläderingar kommer omvartannat. Saken försvåras givetvis av att socialnämnden ibland företräds av sina socialsekreterare.

Främmande för tanken att domstolen skall hjälpa socialnämnden i ett LVU-mål. Brister det i nämndens talan på grund av att socialsekreterare sköter processen eller att denna sköts dåligt av annan orsak, får nämnden stå sitt kast. Det är inte principiellt riktigt att domstolen hjälper socialnämnden med att byta eller lägga till en grund. Godtar dock att domstolen hjälper nämnden i frågan om bevisning.

Nej, en viss hjälp måste lämnas till de ibland nervösa social- sekreterare uppträder i LVU-målen. Kan dock inte godta att som domstolen gör klart för dem att det krävs bevisning för ett påstående i utredningen eller att domstolen animerar dem att byta eller lägga till en grund.

sou 1991:106 Bilaga 4 425

Tycker inte om att domaren går in och hjälper socialnämnden med att byta grund för sitt yrkande. Hon har varit med att så skett. om Då gjordes ett uppehåll i den muntliga förhandlingen för att hon som föräldrarnas ombud skulle få rådrum. Frågan ställdes dock aldrig riktigt på sin spets. Hon känner sig kameleont i som en denna fråga. När hon uppträder barnets offentliga biträde som känner honom ibland väldigt starkt att barnet måste omhändertas. I ett sådant fall har hon lättare att acceptera domstolen hjälper att socialnämnden med grunden för yrkandet än när hon är föräldrarnas ombud. Hon tycker inte att det är något fel att domstolen animerar socialnämnden att åberopa bevisning för ett påstående.

3 j Har Du varit med avvisa överflödig

om att utredning Hur

många gånger i så fall Ar FPL:s regler tillräckliga i detta avseende

Domarna

Ungefär en tredjedel domarna har aldrig fattat något formellt av beslut att avvisa överflödig utredning. Flera dessa har dock av avstyrkt åberopad bevisning under hand. Bland de övriga har de flesta svarat att de fattat sådant beslut ett någon gång, någon enstaka gång, några få gånger eller att man sällan fattar sådana beslut. Några få domare har angett att beslut att avvisa överflödig utredning ärmer frekventa.

Endast två kammarränsdonzare och fem länsrättsdomare

anser att FPL:s reglering är otillräcklig och att denna bör byggas Man har ut. menat från detta håll att FPL:s regler föga stöd i den praktiska ger hanteringen.

Processfdrarna

Inte någon av processförama har fått åberopad utredning avvisad. Endast tre processförare har över huvud taget sett ett sådant beslut. Från flera håll har påtalats att domstolarna slarvar med att avkräva part vad som skall styrkas med åberopat bevis.

426 Bilaga 4 SOU 1991:106

3 k Har Du under Din tid domare kunnat iaktta någon som utveckling eller tendens vad gäller de allmänna forvaltningsdomstolarnas materiella processledning

Domarna

Ungefär två femtedelar av domarna har svarat att det inte har skett

någon förändring eller att frågan är svår att besvara. En lika har sagt att den materiella processledningen har stor grupp Ökat i omfattning. Kommentarer från några av dessa.

Det år vanligt med muntlig förhandling. Den - numera mer materiella processledningen har därför ökat.

Hela inställningen till verksamheten har förändrats. Man är numera seriös. Det läggs ned arbete målen. Den materiella mer mer processledningen har ökat i omfattning. Lânsdomstolama har gått över från kanslifunktion till systemet med rotelansvariga. Tidigare fick kontakt med målet först genom domsförslaget. Det tog då man emot att ta initiativ till ytterligare utredning.

Mâlbalanserna mindre. Den materiella processledningen har - är nu därför ökat i omfattning.

Man hade tidigare på grund av det stora antalet mål ingen praktisk möjlighet till materiell processledning. Det är nu vanligare med materiell processledning i skattemâlen än tidigare. Detta kan bero på att antalet sådana mål minskat och att målen blivit av svårare art.

Den materiella processledningen år starkare numera. Ens kun- den materiella juridiken ökar med åren. Då ökar också skaper om den materiella processledningen. Ju mer man kan, mer styr man i målen.

En femtedel domarna har angett att processledningen har minskat.

av Några kommentarer.

Utvecklingen mot ett ökat inslag tvåpartsprocess har medfört - av mindre materiell processledning.

Det finns tendens att minska den materiella processledningen och - en falla tillbaka på myndigheternas utredningsskyldighet. Förvaltningsdomstolarna har åren avlägsnat sig som förvaltningsmyndiggenom heter och alltmer blivit domstolar.

sou 1991:106 Bilaga 4 427

Ofñcialprincipen tillämpas allt mindre i domstolarna. Man lämnar numera över mer av utredningens bedrivande till parterna.

Den materiella processledningen har minskat i omfattning. Tidigare skulle man på ett annat sätt finna den materiella rättvisan i målen.

Förhandlingsprincipen har vuxit sig allt starkare i förvaltningspro- cessen. Man är som domare mindre aktiv i utredningshänseende nu än tidigare.

Processförarna

De flesta av processförama har svarat att de inte har kunnat någon se förändring eller att frågan är svår att besvara. En advokat har svarat att den materiella processledningen har minskat i omfattning på grund att föryngringen domarkåren av av inneburit att handläggningen målen sker domstolsmässigt. av mer En annan advokat har angett att den alltmer utbildade domarkåren medfört en ökning den materiella processledningen. av

4. Den formella processledningen - processens yttre förlopp

4 a I vilken utsträckning använder Du muntlig förhandling i

förberedande syfte muntlig Förberedelse

Domarna

Endast tre kammarrättsdomare har någon eller några gånger deltagit i en muntlig förberedelse i kammarrått. Förberedelsen har i dessa fall hållits inför fullsutten rätt. 12 av länsrättsdomarna har aldrig hållit muntlig förberedelse. en Bland de övriga länsrätlsdonzarna håller 14 muntliga förberedelser årligen från någon gång till tio gånger året och 22 om mer spora-

diskt en gång ett tiotal gånger totalt.

-

Processförarna

En av advokaterna har deltagit i tre muntliga förberedelser i FB-mål. Två av taxeringsintendentema har vardera gång varit med en om en

muntlig förberedelse. Övriga processförare har de aldrig

svarat att medverkat i en muntlig förberedelse.

428 Bilaga 4 SOU 1991:106

4 b Har Du någon gång anordnat muntlig förberedelse eller en Förhandling i form ett telefonsammanträde av

Domarna

Endast domare har svarat frågan. Han har en gång hållit en en muntlig förberedelse per telefon.

Processförarna

någon de tillfrågade processförama har deltagit i något Inte av telefonsammanträde i allmän förvaltningsdomstol.

4 utsträckning kommer muntlig förhandling till stånd

c I vilken

på domstolens initiativ Vilka faktorer brukar avgörande för vara ett sådant initiativ

Domarna

kammarrätternas vidkommande får rättens initiativ till muntliga För förhandlingar sällsynt företeelse. Sällan, ganska anses vara en sällsynt, kanske gång året på avdelningen är norrnalsvaret. En en om domares avviker från de övrigas. Enligt detta tar rätten initiativ svar till den muntliga förhandlingen i 50 procent av alla förhandlingar ca som hålls. de tillfrågade länsrättsdomarna har aldrig tagit ett initiativ till 11 av hålla muntlig förhandling. Vissa dessa domare har tjänstgjort att av i länsrätt under mycket lång tid. En 13 länsrättsdomare har svarat att de årligen tar annan grupp om initiativ till muntlig förhandling är spridda mellan "kanske - svaren någon gång året" till 10 gånger per år. om De resterande 23 länsrättsdonnarna har svarat att det sällan har förekommit sådana initiativ eller att de genom åren har kallat till muntlig förhandling någon gång eller några gånger. Utredningsskäl har så gott alla angetts vara den faktor som av som styr ett initiativ till muntlig förhandling.

Processförarna

Processförama i LVU-, LVM- och körkortsmålen har svarat att de aldrig deltagit i muntlig förhandling initierats av domstolen. en som Inte heller de jurister företräder de skattskyldiga har någon som gång deltagit i muntlig förhandling på domstolens initiativ. När det en gäller företrådama för skatteförvaltningen har två av dem verkat i

sou 1991:106 Bilaga 4 429

sådana muntliga förhandlingar. Den har under sina åtta år ene som taxeringsintendent endast gång deltagit i muntlig förhandling en en som initierats av domstolen. Den andre intendenten har svarat att sådana initiativ förekommer några gånger år. per

4 d Skulle Du vilja ta initiativ till fler muntliga förhandlingar

Domarna

Nästan en tredjedel av domarna två kammarrättsdomare har - varav svarat nej på frågan. Kommentarer från några dessa. av

Nej, jag tar de initiativ behövs. - som

Har aldrig avstått från en muntlig förhandling när sådan har - en behövts.

Om jag anser en muntlig förhandling nödvändig, jag - vara tar initiativ till en sådan.

Nej, vi har nog med muntliga förhandlingar. Tar de initiativ som behövs.

En domare har svarat att han är tveksam.

Övriga tillfrågade har svarat på frâganNågra har motiverat sitt

svar på följande sätt.

Det gär inte att förneka att skulle ta fler initiativ arbets- - man om bördan var mindre. Det är ytterst sällan muntlig förhandling som en är onödig.

Många mål skulle vinna på att det hölls muntlig förhandling i dem. -

Ja, men resurserna hindrar fler sådana initiativ. -

Muntlig förhandling är ofta ett värdefullt inslag i handläggningen. - Allt eftersom balansläget i domstolarna förbättras bör muntlig förhandling bli alltmer frekvent. Jag vill gärna initiativ till ta muntlig förhandling.

Ja, om arbetsbördan blev mindre. Man balanserar hela tiden mellan behovet av muntlig förhandling och arbetsbördan.

430 Bilaga 4 SOU 1991:106

Är i och för sig lätt skeptisk till värdet muntlig förhandling. - av Skulle dock ta fler initiativ vid en rimligare arbetsbörda.

Ja, är mycket positiv till muntliga förhandlingar. Man bör dock tänka på att inte alla skattskyldiga vill komma till en muntlig förhandling.

Jag har nog muntliga förhandlingar i den utsträckning som behövs, skulle ändå sätta ut fler muntliga förhandlingar om det var men mindre att göra.

Processförarna

I LVU- och LVM-mål skall muntlig förhandling hållas om detta inte är uppenbart obehövligt. Om part begär det skall muntlig förhandling alltid hållas. Processförama i LVU-mål och LVM-mâl har med hänvisning till denna lagliga reglering angett att det inte finns något utrymme för domstolen att ta några egentliga initiativ till att hålla muntlig förhandling i LVU- och LVM-målen. De två allmänna ombuden i körkortsfrågor har svarat att det behövs fler initiativ till muntlig förhandling i körkortsmålen, dock att värdet av muntlig förhandling i körkortsmål kan diskuteras ibland. På skatteområdet råder det delade meningar bland processförama om domstolen bör ta initiativ till att hålla muntlig förhandling. Först några kommentarer från de jurister som företräder de skattskyldiga.

Domstolen borde ta fler initiativ till muntliga förhandlingar i skattemålen. Han har själv varit med i mål i vilka domstolen eller taxeringsintendenten borde ha initierat en muntlig förhandling.

Det bör ligga på parterna att avgöra om det behövs en muntlig förhandling i målet.

Han ser inte gärna att domarna tar initiativ till muntliga förhand- lingar. De bör i stället tillskriva parterna om det finns oklarheter i målen. Man bör i sista hand ta initiativ till en muntlig förhandling.

Även bland taxeringsintendenterna går uppfattningarna isär.

Som taxeringsintendent vill han att domstolen tar fler initiativ till muntlig förhandling.

Nej. Den allmänna meningen på länsskattemyndigheten är att de skattskyldiga vinner orättmätiga fördelar genom att det hålls muntliga förhandlingar.

sou 1991:106 Bilaga 4 431

4 e I vilken utsträckning avslås

parternas begäran om muntliga

förhandlingar

Domarna

Följande svar från några kanzmarrättsdomare ger en bild av den stora skillnaden i hanteringen denna fråga: av "Inte ofta. Har mycket en generös inställning till muntliga förhandlingar", "Fem procent av alla yrkanden avslås", "Sällan Högst tio procent av alla yrkanden om

muntlig förhandling avslås", "Man avslår fler än hälften alla av yrkanden om muntlig förhandling"

Även bland länsrättsdomarna föreligger det stora variationer. De

som år mest generösa med muntliga förhandlingar har uttalat sig i

följande termer: "Praktist taget aldrig"; "Så gott som aldrig", "Sällan", "Det länge sedan begäran var en om muntlig förhandling

avslogs", "Har aldrig vägrat muntlig förhandling i körkortsmål",

"En gång i ett körkortsmål".

De som är mindre generösa med muntlig förhandling har uttalat sig bl.a. på följande sätt: "Man avslår mer än 50 procent av alla yrkanden muntlig förhandling i skattemål om och ännu 75 mer, procent, i körkortsmål", "Av de fem eller sex yrkanden om muntlig förhandling i skattemål förekommer som per år, avslås fem st. "När

det gäller skattemål avslås nio av tio yrkanden", "Förekommer i

skattemål 5 15 gånger år", "10 - per 20 gånger per år". -

Processtörarna

Följande två kommentarer från företrädare från

skatteförvaltningen

bör redovisas.

Domstolarna avslår yrkanden muntlig förhandling - om i alldeles för liten utsträckning.

Domstolarna avslår i alldeles för utsträckning. - stor Samtidigt håller

man onödiga muntliga förhandlingar i många mål. Domstolarna väljer alltså till viss del ut fel mål hålla

att muntlig förhandling Om domstolen väljer att hålla förhandling

en på grund av sociala

skäl dvs. den skattskyldige skall "få - prata av sig" måste -

domstolen underrätta länsskattemyndigheten

om att detta är syftet med förhandlingen. Så sker nästan aldrig. Taxeringsintendenema

lägger därför ned för mycket arbete på att förbereda sig i dessa

mål.

432 Bilaga 4 SOU 1991:106

4 f Brukar de muntliga förhandlingarna vara till fördel for utredningen

Domarna

Endast två domare har svarat nej på frågan och sagt följande.

Nej, inte de muntliga förhandlingar hon har haft körkorts- och - biståndsmål.

Nej, oftast inte. -

De övriga tillfrågade följaktligen att de muntliga förhandanser lingarna brukar till fördel för utredningen. Kommentarer från vara några av dessa.

Ja, definitivt. LVM-mål är undantaget från regeln. Obligatoriet i dessa mål bör tas bon.

Ja. Det gäller dock inte de muntliga förhandlingar som tvingas på domstolen, t.ex. skattetilläggs- och LVM-mål. I LVM-mål år en muntlig förhandling i princip alltid meningslös. I LVU-mål är en förhandling ofta meningslös för domstolen, men bra för parterna, eftersom de känner att de får komma till tals.

Ja, allmänt sett. I skattemål är det väldigt ofta en fördel med muntliga förhandlingar hålls. I däremot körkortsmål brukar som bara förhandling till fördel för utredningen i målet. varannan vara

Det är ofta värdefullt att hålla muntlig förhandling i skattemål. - Ibland i LVU-mål. Muntlig förhandling i körkorts- och LVM-mål ger oftast inget.

Muntlig förhandling är alltid till någon fördel, men oftast av mycket begränsad omfattning.

Ja, det är mycket sällan muntlig förhandling inte år det. En - som en muntlig förhandling är normalt mycket positiv för utredningen i målet.

Processforarna

De tillfrågade taxeringsintendenterna och allmänna ombuden i körkortsfrågor har över lag svarat att de år tveksamma till värdet av de muntliga förhandlingarna.

sou 1991:106 Bilaga 4 433

De muntliga förhandlingarna i skattemålen är generellt sett inte till så stor fördel i målen.

Jag har som taxeringsintendent inte speciellt goda erfarenheter - av muntliga förhandlingar.

Ja, om det från början varit vettigt att kalla till den muntliga förhandlingen.

Den personliga kontakten är viktig både för det allmänna ombudet och körkortshavaren. Men det torde vara mindre ofta som något nytt av den beskaffenheten kommer fram, att det allmänna med normal fantasi inte skulle kunna beakta t.ex. ett körkortsbehov utan att det sägs vid en muntlig förhandling.

De muntliga förhandlingarna i körkortsmål är inte ofta till fördel för utredningen i målet, men väl för körkortshavarens förståelse för den kommande domen.

De övriga processförarna har svarat att de muntliga förhandlingarna så gott som alltid eller ofta är till fördel för utredningen i målen. En allmän uppfattning tycks dock vara att de muntliga förhandlingarna i LVM-mål ofta inte tillför något nytt och att många LVM-mål därför skulle kunna handläggas utan muntlig förhandling.

4 Är vanligt förhandlingen

g det att begränsas till en av flera

frågor i målet Brukar parterna underrättas att förhandlingen om är begränsad på detta sätt Hur sker en sådan underrättelse

Domarna

Den första frågan har de flesta besvarat med ja. Många har sagt att det i de stora skattemålen ger sig självt att förhandlingen begränsas till en eller flera relevanta, outredda eller tvistiga frågor i målet. När det gäller t.ex. körkortsmål, LVU-mål och mindre skattemål är det däremot vanligt att målet behandlas i sin helhet under förhandlingen. När det gäller frågan om parterna brukar underrättas om att förhandlingen skall vara begränsad till en av flera frågor i målet har 1 7 av de tillfrågade varav 4 kammarrältsdomare och totalt 13 chefr- domare svarat att de någon gång eller att de ibland vidtar en sådan åtgärd. Ingen förutom kanske en kammarrättslagman tycks ha det som - en rutin att gå igenom målet före en muntlig förhandling i syfte att

434 Bilaga 4 SOU 1991:106

bestämma vilka frågor somskall behandlas under förhandlingen, inte ens när domstolen på eget initiativ kallar till förhandling. Underrättelsen om att förhandlingen skall vara begränsad tycks oftast ske genom en telefonkontakt med parterna. Det är mera ovanligt att detta framgår av kallelsen. Bland de som svarat nej på frågan har nästan alla angett att de vid förhandlingens början underrättar parterna om vilka frågor som enligt rättens mening bör behandlas under förhandlingen.

Några kommentarer

Det var bättre ställt förr med den här frågan då avdelningen beslutade om att kalla till muntlig förhandling. Då tog man mer noggrant ställning till om målet skulle tas upp på förhandlingen i sin hela vidd eller ej. Det förekom då "begränsade" kallelser.

- Som en upptakt i förhandlingen brukar man redogöra för vad som är intressant i målet och som bör behandlas under förhandlingen. Detta brukar parterna ha reda på i förväg, oftast genom en telefonkontakt. Principen är helt klar parterna skall underrättas i förväg om domstolen vill begränsa förhandlingen.

Nej, man kommer överens om detta vid förhandlingens början. -

Frågan om förhandlingen skall begränsas brukar utkristallisera sig vid förhandlingens början.

Det löser sig ofta självt när förhandlingen väl har börjat. Man har slarvat med denna fråga på länsrätten.

Man borde nog precisera denna fråga i kallelsen till muntlig för- handling.

Processförarna

Endast en processförare har deltagit i en muntlig förhandling som i förväg hade begränsats till vissa frågor i målet. Det gällde en muntlig förhandling i ett skattemål i kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten sände i förväg ut en plan för förhandlingen.

Några kommentarer från processförama i skattemål

Har aldrig setten sådan underrättelse frånen domstol. Länsrätter och kammarrätter borde vara mera aktiva under de muntliga förhandlingarna och styra dessa bättre. Det är ibland en väldig

sou 1991:106 Bilaga 4 435

oreda.

Han har aldrig sett en sådan underrättelse. Om förhandlingen skall begränsas på något sätt borde part naturligtvis få reda på man som detta i förväg.

Han har varit med om begränsade muntliga förhandlingar. I dessa fall har dock initiativet till att begränsa förhandlingen kommit från honom själv.

Nej, han har aldrig sett sådan underrättelse. Det borde - en vara ett krav på att parterna får muntlig eller skriftlig uppgift en om vad den muntliga förhandlingen egentligen skall handla om.

De muntliga förhandlingar han deltagit har inte funnits någon anledning att uttryckligen begränsa i förväg. Det har stått helt klart vad som är relevant att behandla under förhandlingen. Han nämner ofta detta i sin begäran muntlig förhandling. om

4 h Bör den enskilde partens rätt till muntlig förhandling utvidgas

Domarna

Ungefär en femtedel av domarna har besvarat frågan jakande. Nedan

redovisas hur fyra dem motiverat sitt av svar.

Ja, men det är resursfrága. Den enskilde - en parten bör inte få en ovillkorlig rätt till muntlig förhandling, det bör men vara mer generöst än i dag.

Ja, om det är på det sättet att begäran muntlig förhandling - om avslås i onödan.

Muntliga förhandlingar är ofta positiva för målens utedning. Detta talar för att utvidga rätten till muntlig förhandling.

- Det är mycket domarens inställning till frågan muntlig förhandom ling som styr frekvensen dessa. Det bör ske viss lagteknisk av en utvidgning av den enskildes rätt till muntlig förhandling.

Enligt de övriga tillfrågade bör den enskildes rätt till muntlig förhandling inte utvidgas. Några har uttryckt att det är tveksamt om

436 Bilaga 4 sou 1991:106

så bör ske.

Nej, alla bör behandlas lika. Det bör vara enhetligt över hela men landet.

Nej, med förståndig tillämpning nuvarande bestämmelser kan en av den enskildes rätt tillgodoses inom deras ram.

Det är tillåmpningsfråga och inte en regelfråga. - en

Nej, domstolen är generös. De enskildas behov av muntlighet tillgodoses.

Nej, den enskildes rätt bör inte utvidgas. Frågan om när domstolen avslås begäran muntlig förhandling bör dock har rätt att en om lagregleras bättre.

Processfdrarna

Det är allmän mening bland processförarna att den enskildes rätt en till muntlig förhandling enligt FPL eller LVU- och LVM-lagstift-

ningen täcker behovet.

4 i Hur behandlar Du begäran förtursbehandling i ett mål en om inte har förturskaraktär som

Domarna

Frågan gäller närmare bestämt domstolen i ett sådant fall om underrättar den enskilde att han inte får förtur med sitt mål. om Ungefär hälften domarna har svarat att de inte meddelar den av enskilde detta sätt. Flera har sagt att de naturligtvis ger den enskilde besked denne ringer för att fråga förtur. Bland de ett om om svarat nej på frågan hör företrädarna för regeringsråtten. som De övriga förutom rvå länsränsdomare svarat att de inte vet som hur det förhåller sig i denna fråga meddelar sig med den enskilde i sådan förutrsfråga. Länsrätten i Stockholm har skapat en blankett en för ändamålet. Denna har spritt sig till några av de andra länsrätterna.

Processforarna

Endast processförare har svarat att domstolen lämnar ett direkt en besked förtur beviljas eller ej. Svaret gäller kammarrätten om Stockholm och LVU- och LVM-mål.

sou 1991:106 Bilaga 4 437

Flera av advokaterna i LVU- och LVM-mål har sagt som processar att de inte behöver begära förtur, eftersom målen handläggs så snabbt ändå. De övriga procesgörarna har följaktligen svarat att de inte får något besked om de får förtur eller ej. Flera dem har sagt att domstolen av givetvis bör lämna ett sådant besked.

4 j Förekommer det att den enskilda förhalar processerna På vilket sätt

Domarna

Förhalande parter tycks ett litet problem på de allmänna vara förvaltningsdomstolama. De flesta domarna såväl kammarrättsdomare länsrättsdomare - som har sagt att det egentligen inte finns något problem eller det är - att ett mindre problem. I den mån förhalningsförsök förekommer är det tydligt att skattemålen är den mest frekventa målgruppen. Förhalningsförsöken tar sig vanligen uttryck i vägrad delgivning eller upprepade anståndsyrkanden. Kammarrätten i Stockholm framstår ett undantag i detta som sammanhang. Företrädarna för denna domstol har påtalat att det är ett stort eller mycket stort problem med förhalande parter.

Processforarna

Här antecknas några kommentarer från processförama i skattemål.

Det är inte så ovanligt i de stora tyngre skattemålen där det också pågår en brottmålsprocess. Domstolarna år för flata i detta hänseende.

Det förekommer förhalningsförsök från de skattskyldigas sida, främst i de sena eftertaxeringsmålen. De vill få målen att komma över sexårsfristen genom att försöka få den muntliga förhandlingen inställd eller upprepade anståndsyrkanden under genom skriftvåxlingen.

Tror inte att det är de skattskyldiga är de stora syndarna i - som detta hänseende. Det är i stället länsskattemyndighetema som förhalar processerna att ta alldeles för lång tid på sig genom att besvara domstolens remisser.

438 Bilaga 4 SOU 1991:106

4 k Har Du någon gång avgjort mål utan att invänta länsskattemyndighetens yttrande över den skattskyldiges besvär

Domarna

En kammarrättsdonzare och tre länsrättsdonzare har svarat på frågan. Det har rört sig om en gång per domare och gällt alldeles speciella förhållanden. Länsrätten i Stockholm har genom sin lagman svarat följande. Ja, vid ett tillfälle efter första halvåret 1988. Då togs 1 000 mål tillbaka från länsskattemyndigheten. Det var fråga om mål som hade kommit in till länsrätten år 1986 och i vilka länsskattemyndigheten ännu inte hade avgett första yttrande. 350 av målen kunde, efter vissa kom-

pletteringar från länsrättens sida, avgöras direkt. Åtgärden innebär ett

stort administrativt merarbete för länsrätten.

Övriga tillfrågade har svarat nej på frågan. En del har angett att de

vid något eller några tillfällen har begärt att få tillbaka akten från länsskattemyndigheten oavsett om denna har kunnat åtföljas av ett yttrande. I dessa fall har dock länsskattemyndigheterna yttrat sig i målen.

4 l I vilken utsträckning har domstolen problem med att delge de slutliga besluten

Domarna

Inte heller delgivningarna av de slutliga besluten tycks vara något större problem de allmänna förvaltningsdomstolama. Endast domare på några få domstolar har karakteriserat detta som ett stort problem. De flesta domarna har angett att delgivningarna utgör ett mindre problem domstolarna. Flera har dock sagt att de kunnat märka att det är ett växande problem att få parterna delgivna. Många domstolar har som rutin att i skattemålen avbryta delgivningsförfarandet efter det att man försökt med lösbrev med vitt kort och därefter med rek. + mb. I körkortsmålen lägger man ned ytterligare arbete på delgivningama.

4 m Kan Du några åtgärder som skulle kunna åstadkomma en

se

snabbare och effektivare skriftlig process

Här anges de förslag till åtgärder som förts fram

sou 1991:106 Bilaga 4 439

Domarna

Delgivningsreglema bör över. Möjligen skulle behörigheten - ses för ledamöterna kunna utökas.

En förenklad delgivningsform önskvärd. - vore

Rätten rotelinnehavaren bör kunna påverka skriñväxlingen

- mer än vad som nu sker. Detta kan ske inom nuvarande regelsystem. Med en mindre målbalans kan effektiviseras. processen

Frågan om telefax i domstolsarbetet bör utredas. Vidare - bör utredas om man inte kan effektivisera delgivningsförfarandet. Det behövs ändringar i delgivningslagen. Man kan också vinna del en på att se över domstolarnas tekniska utrustning.

Det borde finnas möjlighet att handlägga mål direkt - en ett mot den enskilde parten denna har ett ombud trilskas om som i processen.

Skriftvåxlingsreglema bör moderniseras. Det bör finnas möjlighet

att i de enkla målen kunna handlägga skriftväxlingen mindre formellt.

Handläggningen i domstol skulle kunna effektiviseras - om

förvaltningsmyndighetema gjorde omsorgsfull prövning.

en mer

Delgivningsreglema bör förändras. Om förvaltningsmyndigheter-

nas omprövningsskyldighet slopades, skulle målen kunna handläggas på totalt sett en kortare tid.

Ett effektivare delgivningssätt skulle kunna förkortaprocessema. -

Frågan om telefax bör utredas. -

Processförarna

I en skatteprocess borde det finnas akter hos - tre en vardera domstolen, den skattskyldige och länsskattemyndigheten. Det tar för lång tid att skicka akten mellan domstolen och skattemyndigheten. Skriftväxlingen bör skötas under intensiv period. När en man som skatteadvokat väl får skattemyndighetens yttrande, har det gått så lång tid att måste läsa in sig på hela målet igen. man

Kanslipersonalen måste hållas borta från skriftvåxlingen - i

440 Bilaga 4 sou 1991:106

skattemålen. Man kan härigenom få ett antal mindre onödiga

komsningar.

Man borde kunna hålla muntlig förhandling per telefon i - en allmän förvaltningsdomstol. En sådan förhandling skulle vara både rationell och processekonomisk i många körkortsmål.

Skriftvåxlingen i skattemålen skulle kunna snabbas upp genom ett aktivt deltagande i denna från domarnas sida samt genom att mera till att skattemyndigheterna håller remisstidema. Det bör vidare se finnas deadline för prövningen i länsrätten. Om det fanns en en sådan sista dag att respektera, skulle säkert skattemålen hand-

läggas snabbare.

Enpartsprocess contra tvåpartsprocess

5 för fördelar nackdelar med tvåpartspro-

a Vad ser Du resp. en

i jämförelse med en enpartsprocess cess

Domarna

Endast två domare har uttalat viss tveksamhet mot en tvåpartsprocess och fört fram sådan inte generellt bör föras in i förvaltningsproatt en

cessen.

En tvåpartsprocess är i princip att föredra när man vill ha till stånd förhandling mellan parterna. I vissa typer enkla mål en av kan klara sig med enpartsprocess, t.ex. i målen om prisman en regleringsavgifter. Man kan sätta i fråga om det verkligen behövs tvåpartsprocess i folkbokföringsmålen. Dessa har inte så en stort allmänt intresse.

tvåpartsprocess i varje måltyp. Även Känner inte ett behov av om tvåpartsprocess är överlägsen enpartsprocess, år den en en samtidigt tyngre och omståndlig samt kostar mer pengar. mer Behovet tvåpartsprocess bör därför prövas målgrupp för av målgrupp.

Ätta tillfrågade har angett vissa nackdelar med tvåpartsprocess: en omständligt kanske, kanske tidsutdräkt, tar längre tid, tids- - - utdräkt och högre kostnader. långsammare handläggning, dyrare, - - tidsutdräkt.

Övriga tillfrågade har inte angett några nackdelar med tvåpartspro-

SOU 1991:106 Bilaga 4 441

cessen utan endast dess fördelanHär antecknas endast några av kommentarema.

Det finns bara fördelar med en tvåpartsprocess. Fördelarna är dessutom väldigt stora. Parterna inspirerar varandra i processen. De har mindre behov vägledning från domstolens sida. Över av huvud taget underlättas domstolens arbete med en tvåpartsprocess.

Det finns alla fördelar med en tvåpartsprocess så länge det är fråga om kompetenta och från beslutsmyndigheten fristående processförare.

En tvåpartsprocess underlättar utredningsproceduren. Sakfrågan i målet blir fastställd på ett mer klarläggande sätt. Att domstolen sitter i mitten och avgör målet har en god psykologisk effekt.

Tvåpansprocessen är enligt min mening överlägsen enparts- processen. l en domstol år tvåpartsprocessen det naturliga, eftersom domstolen år inrättad för att hantera tvister. Enpartsprocessen är mera att hänföra till ett vanligt förvaltningsförfarande än till förvaltningsprocess. l tvåpartsprocessen kan rättens materiella processledning begränsas.

Tvåpartsprocessen är tilltalande än enpartsprocessen. - mer Utredningen blir mycket bättre. Domstolens utredningsskyldighet minskar. Processledningen blir sundare.

Processförarna

Inte någon av de processförare besvarat frågan har angett att som tvåpartsprocessen har några nackdelar. Man har endast framhävt fördelarna med en sådan process.

5 b I vilken utsträckning och i vilka situationer utnyttjar domstolen möjligheten att med stöd av 13 § FPL inhämta yttrande från den beslutande förvaltningsmyndigheten

Domarna

När det gäller kammarrätterna visar att praxis är vacklande. svaren Enligt ett svar är praxis olika på kammarrättens olika avdelningar. På vissa avdelningar begär man regelmässigt yttrande och på andra endast när man övervägar att ändra beslutet. Andra har svarat att

442 Bilaga 4 sou 1991:106

sådana remisser förekommer mycket sparsamt eller ganska ofta. Också när det gäller länsrätterna varierar svaren i stor utsträckning. Detta har till största delen sin förklaring i de kommunala nämndernas olika hantering av omprövningsinstitutet. En del kommunala nämnder yttrar sig regelmässigt till länsrätten i samband med omprövningen. I sådant fall saknar länsrätten naturligtvis anledning att begära yttrande. Vid vissa andra länsrâtter förekommer det regelmässigt att man begär yttrande från nämnden i frågan. Två domare har t.ex. svarat att remisser förekommer i flertalet resp. 25 procent av biståndsmålen. Typfallen när det begärs remiss enligt 13 § FPL har angetts vara när beslutet är oklart eller när det tillkommit nya omständigheter.

5 c Hur ofta förekommer muntlig Förhandling i enpartsmål Hur

gestaltar sig en muntlig förhandling i ett enpartsmål

Domarna

Muntlig förhandling i enpartsmål hålls enligt de tillfrågade kammarrättsdomarna mycket sällan. Det rör sig om någon gång per år och avdelning. Flera av de tillfrågade har sagt att förhandlingen gestaltar sig som ett domstolens förhör med en enskilde parten. Andra kammarrättsdomare har angett att den muntliga förhandlingen utformas som en förhandling i ett tvåpartsmål. Beslutande förvaltningsmyndighet agerar härvidlag som den enskildes motpart. För länsrätternas del rör frågan främst biståndsmålen. I allmänhet tycks muntliga förhandlingar i sådana mål vara mycket ovanliga. Frekvensen av sådana förhandlingar varierar också väldigt mycket mellan olika domare. Medan vissa domare håller muntlig förhandling i biståndsmål årligen, har andra aldrig hållit en sådan förhandling. Alla länsrättsdomare som haft muntlig förhandling i biståndsmål har sett till att beslutsmyndigheten varit närvarande vid förhandlingen och sålunda utformat denna som en tvåpartsförhandling. Många har kallat myndigheten till förhandlingen som om den vore part.

5 d Har det inneburit någon förändring att det allmännas

intresse i skattemål numera företräds av länsskattemyndigheten i stället som tidigare av en taxeringsintendent

Domarna

Ingen av de tillfrågade har angett att det har skett någon förändring. En del har uppehållit sig vid att det är en stor principiell skillnad att

sou 1991:106 Bilaga 4 443

man har gått över från en enskild skattetjänsteman till myndighet en som processförare, att denna skillnad inte märks i den men praktiska hanteringen. Många av taxeringsintendentema har fortsatt att skriva sina yttranden i jag-form. En länsrättsdorrzare har anmärkt att det kanske har blivit lättare att sätta ut skattemål till muntlig förhandling. En kammarrättsdønzare har fört fram möjligen kan att man se att taxeringsintendentema år bättre styrda. numera

Processförarna

Inte heller någon processförama har de har av sagt att kunnat se någon förändring.

5 e I mål om utdömande viten enligt viteslagen företräds

av det allmännas intressen den myndighet har utfärdat vitesföreav som läggandet eller den myndighet i första instans av som prövat ett överklagande av vitesföreläggandet. Vad är Din erfarenhet av denna processordning

Domarna

Många av de tillfrågade domarna har ingen erfarenhet av vitesmål och har därför inte uttalat sig i frågan. Endast kammarrättsdonzare en har svarat på frågan. Det år en allmän uppfattning bland de på frågan som svarat att det brister i processföringen hos de tjänstemän som företräder den föreläggande yndigheten. Man klagar också på att målen år illa utredda. Flera av domarna har sagt att de har kunnat iaktta att det gällt prestige i målen från myndigheternas sida.

5 f Vad är Din inställning till att låta beslutande

eller överordnad

förvaltningsmyndighet uppträda den enskildes i

som motpart processen Jfr prop. 1989/90:74 taxeringslag om ny m.m. samt

vapenutredningens betänkande SOU 1989:44 Översyn

av vapenlagstiftningen

Domarna

Tre fjärdedelar domarna har uttalat sig för av en sådan ordning. En

4 sou 1991:106 444 Bilaga

fjärdedel motsätter sig denna.

negativa till den beskrivna ordningen har i allmänhet De som år

det viktiga med förvaltningsmyndighetemas opartiskhet och att påtalat

denna sätts i fara beslutande myndighet också är processförare. om föredrar hellre från beslutsmyndigheten fristående allmänna Man

ombud som processförare.

positiva har i huvudsak påpekat att det är en praktisk och De som är

bra ordning.

Processförarna

Här antecknas några kommentarer.

beslutande och processande funktionerna bör vara åtskilda. De -

naturligt Skattemyndigheten uppträder som den enskildes Det är att i domstol. Varför skulle inte detta också gälla i andra motpart

förvaltningsmål Det måste principiellt riktigt, eftersom vara

skall slita tvisten mellan den enskilde och den myndighet domstolen

i första instans beslutat i saken. som

är fördel ett allmänt ombud i stället för länsstyrelsen Det en att i körkortsmålen. De allmänna ombudens självständighet processar

är viktig.

Positiv. Tilltron för skattemyndighetema beslutande instans som hade i och för sig gynnats ordning med fristående processav en

aggressiv fiskal processföring rimmar dåligt med förare. En

skattemyndighetemas objektivititetskrav.

inga regler vilket underlag får ligga till

5 g I FPL finns om som

för domstolens avgörande. Skulle Du det som en fördel grund se

allmänna skulle bli tvungen att precisera gränserna for att det

domstolsprövningen, motsvarande vad har i brottmålsman

gärningsbeskrivningen och i tvistemålsprocessen

processen genom

grunderna för yrkandet genom

Domarna

22 domare är positiva till sådana regler. 18 är negativa. 13 har sagt

tveksamt eller uttalat sig i andra termer ån och nej. att det år

domare är positiva till sådana processuella regler ser det De som

angeläget det allmännas processföring för att som att strama upp

ytterligare höja den enskildes rättssäkerhet i förvaltningsprocessen.

SOU 1991:106 Bilaga 4 445

Många anser dock att det räcker med att reglerna får karaktär av ordningsföreskrifter i FPL eller i specialförfattningama. Körkortsmålen har angetts vara en särskild angelägen målgrupp i detta hänseende. De domare som motsatt sig en ny lagstiftning med detta innehåll har i allmänhet uttalat att det inte finns några problem med den gällande ordningen. Man uttalar också farhågor för att förvaltningsprocessen skulle formaliseras i för stor utsträckning och att förvaltningsmyndigheterna har för liten processuell kompetens för att klara sådana av regler.

Processförama

I den nya taxeringslagen kommer skattemålen att handläggas i en sakprocess. Processförama på skatteområdet har därför saknat anledning att besvara frågan. Här redovisas först kommentarerna från advokaterna som processar i LVU- och LVM-mål och därefter från de två allmänna svaren ombuden i körkortsfrågan.

Är i och för sig skeptisk till en ordning genom vilken ålägger - man socialnämndema för mycket i processuellt hänseende. Det ligger dock något i tanken att skärpa kraven på nämnderna. Det kan inte vara till skada med sådana regler. Praxis har gått åt det hållet.

Positiv till sådana regler i LVU- och körkortsmål. -

Han har fem till tio gånger varit med om att socialnämnden fört in en ny grund i LVU-målen under de muntliga förhandlingarna. Man blir då som ombud helt tagen på sången. Förhandlingarna har fått avbrytas. Processen i LVU-målen måste stramas upp.

Man skall nog inte hårddra en sådan tanke. Det är bättre att - man i specialförfattningarna för in bestämmelser vad ansökan om en skall innehålla, såsom är fallet i LVU-lagstiftningen.

Positiv. I LVU-mål behövs det sådana processuella regler. -

Positiv till en sådan ordning, oj vilka problem det skulle bli. - men Det finns inget absolut behov sådana regler. LVU-processen av fungerar tillräckligt bra ändå.

Det är svårt att få till stånd allmän lämplighetsbedömning - en av körkortshavaren skulle så hårt styrd. om processen vara

446 Bilaga 4 SOU 1991:106

Att det år en god tanke kan inte förnekas. Här krävs dock både forskning och utbildning.

Kommunikationsreglema

Enligt en år 1987 vidtagen ändring i 10 § FPL behövs inte kommunikation om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis. Vad är Din erfarenhet av denna bestämmelse och hur tillämpar Du den I vilken mån har bestämmelsen underlättat arbetet för domstolen

Domarna

Ingen förändring Har underlättat lite mycket - arbetet

2 KR-domare 4 KR-domare 4 KR-domare l KR-domare 28 LR-domare 5 LR-domare 12 LR-domare

Att regeländringen inte inneburit någon förändring, har sammanfattningsvis förklarats på tre olika sätt.

Ändringen innebar endast att praxis i denna fråga konñrmerades.

2. Skriftväxlingen vissa länsrätter sköts av biträdespersonal.

3. Man har inte tid att granska besvärsskrivelsema så ingående att man kan avgöra om kommunicering kan underlåtas.

Några kommentarer

Regeln har för domstolen inneburit plus minus noll. Det mindre antalet kommuniceringar upphävs av att domstolen får komplettera målen på egen hand.

Regeln tillämpas olika på olika rotlar. Den har inte slagit igenom så väldigt. Gamla rutiner har hängt kvar.

Det är en bra bestämmelse. Kan dock inte påstå att den har medfört lättnad för domstolen. Den gäller nog mer för kammarrätterna.

Ingen förändring alls. Regeln innebär endast en konñrmation av praxis.

sou 1991:106 Bilaga 4 447

Man kan på länsrätten inte leva till regeln. - upp

Processfdrarna

Från företrädarna för skatteforvaltningen har framhållits att domstolarna kommunicerar i för stor utsträckning och att man således inte lever upp till denna bestämmelse.

Ersättning för rättegångskostnader

7 a Kan man se 8 § FPL ett alternativ till rätten till

som allmän rättshjälp

Domarna

Förutom tre domare på och länsrätt svarade en samma som oreserverat på frågan, har samtliga övriga tillfrågade nej på frågan, svarat en del med emfas och en del med viss reservation.

Här antecknas endast några svar.

"Självfallet inte".

Nej, något annat är rent "skitsnack". Domstolen svar kan i sin processledning aldrig fylla det juridiska ombudets roll.

Domstolens utredningsansvar är inget alternativ till allmän rättshjälp, men begränsar dock behovet sådan hjälp. av

Domstolens utredningsansvar är inte alternativ, ett men det vägs i bilden när man har att avgöra frågan allmän om rättshjälp.

Utredningsansvaret är form alternativ, en av men inte ett fullgott sådant.

Att utredningsansvaret är ett alternativ till allmän rättshjâlp är i och för sig ett teoretiskt riktigt påstående, men man är som domare i realiteten inte så aktiv i sin processledning att denna ersätter allmän rättshjälp. Ofta används utredningsansvaret enligt 8 § FPL som en motivering för ett avslag på yrkande allmän ett om rättshjälp.

4 sou 1991:106 448 Bilaga

Hur vanligt är det att det begärs allmän rättshjälp resp. 7 b

ersättning för rättegångskostnader

Domarna

har förklarats för de tillfrågade att frågan inte omfattar LVU-, Det LVM- och FB-målen. besked att begäran allmän rättshjälp resp. Svaren ger om om rättegångskostnader förekommer i mycket liten ersättning för omfattning hos de allmänna förvaltningsdomstolama.

Några kommentarer bild av frekvensen. ger en

Stockholm: Rättshjälp begärs 5 6 gånger om året. Har aldrig KR i bevilja allmän rättshjälp. Har aldrig heller sett något varit med om att ersättning för rättegångskostnader. Ytterst sällan. yrkande om rättshjälp begärs i 2 3 fall året. Har varit med om att Allmän - om rättshjälp i fall på grund språkproblem. Det är bevilja allmän ett av mycket ovanligt. Mycket sällsynt 5 gånger om året. -

Det förekommer, är inte särskilt vanligt. Inte KR i Jönköping: men inte något sådant yrkande det senaste âret. Det är ofta. Har sett ovanligt. Kan inte påminna sig något fall.

Stockholm: Begäran allmän rättshjälp förekommer i körkorts- LR i om och biståndsmål, det är inte vanligt. I övriga mål nästan aldrig. men allmän rättshjälp förekommer knappast årligen i Begäran om skattemålen. Har aldrig sett ett yrkande ersättning för rättegångsom inte någon begäran rätthjälp i bistândsmål i kostnader. Har sett om - 2 3 fall förra året. Kommer inte ihåg när det förekom år. Det var körkortsmål. Det är väldigt ovanligt med yrkande om senast i ett ersättning för rättegångskostnader.

Uppsala: Begäran rättshjälp förekommer 2 3 gånger om

LR i om rotel. Det är mycket sällan det begärs ersättning för rätteåret per gångskostnader.

Karlstad: Allmän rättshjälp yrkas i 10 mål om året på hela LR i hälften bifalls. Yrkanden rättegångskostnadslänsrätten, varav om ersättning är sällsynta.

Östersund: Ansökningar allmän rättshjälp förekommer inte LR i om årligen rotlarna. Yrkanden ersättning för rättegångskostnaens om der är udda företeelser.

SOU 1991:106 Bilaga 4 449

Processforarna

Här antecknas två kommentarer.

När det gäller yrkanden om ersättning för rättegångskostnader gynnas den som begär förskott. Eftersyn var den muntliga förhandlingen till fördel för utredningen drabbar den begär - som ersättning först när förhandlingen avslutas.

Eftersom den materiella processledningen till den enskildes förmån ofta är dålig, borde nog den enskilde i större utsträckning beviljas allmän rättshjälp i körkortsmål.

7 c Från den 1 juli 1989 gäller lagen ersättning for kostnader

om i ärenden och mål om skatt, m.m. Bör en motsvarande reglering komma till stånd för samtliga mål som handläggs enligt FPL Framstår vissa måltyper särskilt angelägna i detta avseende som

Domarna

Endast fem av de tillfrågade har förklarat sig vara mer eller mindre

negativa till en sådan lagstiftning.

En sådan motsvarande reglering bör inte komma till stånd. Om så sker bör frågans bedömande ligga utanför domstolarna på någon myndighet som kan se hela processen.

Jag ser det inte som angeläget eller möjligt att införa kostnads- ersättningsregler för samtliga mål. Rättshjälpsmöjlighetema är enligt min mening tillräckliga i de flesta målen i övrigt.

Ser spontant inget behov av en sådan reglering. -

Det finns inte behov av en sådan lagstiftning för de mål - som handläggs i länsrättema.

Lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål skatt - om m.m. har hittills kommit till liten användning. Man borde avvakta för att utvärdera den lagen innan man går vidare till andra områden.

Övriga tillfrågade, med undantag för två domare som inte velat

kommentera frågan, är positiva till en lag om ersättning för rättegångskostnader i mål som handlagts i allmän förvaltningsdomstol.

450 Bilaga 4 sou 1991:106

En del de tillfrågade det som angeläget att lagstiftningen görs av ser mycket restriktiv, att den endast omfattar vissa sällsynta eller udda mål eller att den får karaktären av en nödutgång. Andra hävdar att lagstiftningen i fråga måste bli mer liberal, att den måste längre än motsvarande lagstiftning på skatteområdet eller att den inte får bli menlös eller tandlös som den lagstiftningen. Som särskilt angelägna måltyper i detta avseende utpekas körkorts-, byggnads- och vitesmålen.

Hår antecknas endast några kommentarer.

Man kan nog tänka sig fall där de enskilda bör få ersättning, t.ex. när det allmänna driver en process för att få ett prejudikat.

Ja absolut, men den lagstiftningen måste gå mycket längre än skattelagstiftningen.

Man bör dock inte få ersättning för kostnader som uppstått vid handläggningen hos beslutande förvaltningsmyndighet.

Det finns inget större intresse av en sådan lagstiftning för länsrätter- andra målgrupper. Det skulle vara körkortsmålen i så fall. nas

En sådan slags nödutgång bör finnas. Byggnadsmålen är särskilt angelägna i detta avseende.

Det finns inget större behov av en sådan reglering för länsrätternas andra målgrupper. Möjligen intar vitesmålen en särställning.

Omröstningsreglema

Enligt 26 § lagen om allmänna forvaltningsdomstolar gäller i fråga omröstning i allmän fdrvaltningsdomstol bestämom melserna i 16 och 29 kap. om omröstning i hovrätt i tillämpliga delar. Vilken erfarenhet har Du av denna ordning Vilka problem har Du stött på

Domarna

Det är en samstâmmig mening bland de tillfrågade kammarrättsdomarna att lagstiftningen aldrig eller sällan innebär några problem vid omröstning i kammarrätt. En domare har dock nämnt det s.k. styckmordsmålet och pekat att det i detta mål var oklart vilken

sou 1991:106 Bilaga 4 451

omröstningsordning skulle gälla. Enligt denna domare som bör lagstiftningen ändras så att ordföranden alltid har utslagsröst. Enligt en annan domares mening bör reglerna över ses och preciseras. Problem framträder tämligen sällan, ñnns där. men Även bland länsrdttsdonzarna råder en samstämmig mening. De svar som har lämnats skiljer sig inte mycket åt. "Har aldrig stött på något problem vid omröstning", "Inget problem", "Inget större problem" eller "Inget större problem numera" är de typer av svar som förekommit.

Några kommentarer

Det är angeläget att förtydliga bestämmelsen. -

Frågan omröstning i allmän förvaltningsdomstol - om bör regleras uttömmande i FPL.

Det är otillfredsställande att valet omröstningsordning - av inte har kommit till klart uttryck i lagstiftningen.

14 länsrättsdomare har uttalat de helst att ser att tvistemålsreglema gäller vid omröstning i alla mål i allmän förvaltningsdomstol.

Omprövningsreglema i FL

9 a Förekommer det att det akten

av inte kan utläsas om myndigheten har omprövat beslutet

Domarna

Tio domare har svarart att alltid kan utläsa man om myndigheten i fråga har omprövat sitt beslut.

Fem domare har svarat att de inte vet hur det förhåller sig.

Resterande domare har svarat på frågan. Svaren spänner från att det förekommer någon enstaka gång till det i normalfallet inte att går att utläsa om det har skett omprövning. en

Vissa länsrätter har haft överläggningar med de kommunala nämnderna i länet och dryftat bl.a. denna fråga. Länsrätten i Östersund får t.ex. yttranden från de kommunala nämnderna i alla mål. Andra länsrätter har skickat ut skrivelser till nämnderna med domstolens syn

452 Bilaga 4 sou 1991:106

på omprövningsreglerna, yttranden och besvårstidsprövningen.

9 b Enligt 28 § FL förfaller ett överklagande av en myndighets beslut myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden om begär. Vad är Din erfarenhet processer som har gällt beslut av myndigheten har ändrat endast till del Borde förvaltsom en ningsmyndigheten rätt att i sådant fall skriva av ärendet om ges klaganden, efter att myndigheten beretts tillfälle härtill, av återkallar överklagandet

Domarna

En fjärdedel domarna är negativa till sådan rätt för förvaltav en ningsmyndighetema. Kommentarer från några av dessa.

Enligt min mening har gått långt med 28 § FL. Jag anser man nog alltså inte myndighet bör kunna klaganden att återkalla att en pressa besvären.

Det finns ingen frekvens restpostöverklaganden hos länsrätten. av - Negativ till förslaget. Positiv till att en myndighet får skriva av återkallade besvär efter omprövning, men det får inte ske efter ett

initiativ från myndighetens sida.

Det är oerhört sällan sådan situation aktualiseras. Det som en finns därför inget behov av en sådan regel.

Det år principiellt fel att myndighet får skriva av ett domstols- - en mål. Det finns också fara rättssäkerhetssynpunkt. en ur

Nio domare har inte gett något bestämt svar på frågan.

De övriga tillfrågade är positiva till regel med detta innehåll. en Många har framhävt att det verkar praktisk och bra ordning vara en och de inte störs att förvaltningsmyndighet ges rätt att skriva att av en ett domstolsmål. av

9 ordning innebär att beslutet i fråga

c Vad anser Du om en som

måste ha omprövats förvaltningsmyndigheten för att vara av överklagbart eller med andra ord att överklagandet skall hänföra

sig till det omprövade beslutet

sou 1991:106 Bilaga 4 453

Domarna

Endast fem av de tillfrågade är positiva till sådan ordning.

en Tre av dessa har angett att de godtar sådan ordning under en

förutsättning att omprövningen hos förvaltningsmyndigheterna ligger

högre upp i hierarkin än på beslutsfattaren, t.ex. på avdelnings- eller sektionschef.

Övriga till/iågade har motsatt sig denna ordning,

en del med emfas. Man har angett att det är onödigt byråkratisk ordning det inte en som står mycket att vinna med och att inte bör förvägra någon gå man att till domstol när han vill det.

SOU 1991:106 455

Bilaga 5

Undersökning av hur kostnadsreglema i 15, 20, 21, 24 och

26 FPL tillämpas

Undersökningen har avsett förhållandena vid kammarråtterna i Stockholm och Sundsvall länsrätterna i samt Göteborgs och Bohus län, Uppsala län samt Västernorrlands län. Samtliga ersättningsbeslut vilka expedierats för utbetalning under budgetåret 1990/91 omfattas av undersökningen.

Antalet ersättningsbeslut

Parter Vittnen sakkunniga mm

Kr i Stockholm 10 45 6

0 Lr i Västernorrlands län 4 ll l Summa 42 l 14 12

Tillerkända belopp i kronor

0 Lr i Uppsala lån 17.507 2.744 0 Lr i Västernorrlands län 428 10.600 5.825

Summa 74.163 56.432 184.774

Det skall anmärkas att av de vid kammarrätten i Stockholm utdömda ersättningama för sakkunniga sammanlagt m.m. 169.400 kronor avsåg

sakkunnigutredning i ett apart mål angående indragning läkarlegiti-

av mation.

456 Bilaga 5 sou 1991:106

Antalet beslut ersättning till enskild part, som inte har rättsbjälp, eller som om utgått för bevisning åberopad enskild part, som inte har rättsliiälp av

Lr i

part gavs ett om mål enligt LVM samt ett mål återkallelse av körkort. ett om

De 19 besluten vittnesersättning avsåg totalt 14 mål. Av målen om angick inkomsttaxering, ett arbetsgivaravgifter, ett arbetsgivares sex för arbetstagares skatt, ett återkallelse körkort, ett ansökan ansvar av körkortstillstånd, ett indragning tillstånd som trafikskolechef, om av indragning tillstånd fastighetsmäklare, ett föreläggande för ett av som bostadsrättsförening att undanröja olägenhet av röklukt i lägenhet samt

medgivande att i enskilt hem ta emot fosterbarn. ett

Det skall anmärkas att även rättshjälp genom offentligt biträde räknats rättshjälp det kan finnas ett eller annat ytterligare beslut som samt att intresse vilket inte kunnat återfinnas vid undersökningen. av

tillerkänts enskild part, inte har rättsliiälp, eller som utgått för Belopp som som bevisning åberopad enskild part, som inte har rättsbjälp av

Ersättningar sammanlagt överstigande 1.000 kronor utdömdes endast mål taxering koncernbidrag 3.190 kronor, ett mål om i ett om av inkomstskatt 2.240 kronor, ett mål storleken arbetsgivaravgift om av 1.620 kronor samt ett mål körkortstillstånd l.389 kronor. om

sou 1991:106 457

Bilaga 6

Undersökning av brottmål i Svea hovrätt, avdelningarna

2 och 15, och i hovrätten för Västra Sverige, avdelningarna

l och 3

Mål som i tingsrätten bara rört brott med penningböter i straffskalan. Avgjorda mål år 1990

Antal brottmål 90 st, 9 % avdelningarnas 968 av Därav ändrade i sak 14 st 16 % efter yrkande av åklagaren 10 st 11 % efter yrkande av den dömde 4 st 4 %

Om dessa siffror skulle gälla hela riket, skulle ett system med prövningstillstånd för penningbötesbrottmål komma 9 % att avse av hovrätternas 8 000 brottmål, alltså 720 mål.

2. Mål som i tingsrätten bara rört brott med böter maximum i straffskalan som

Antal brottmål 126 st, 13 % av avdelningarnas 968

Därav ändrade i sak 29 st 23 % efter yrkande av åklagaren 14 st 11 % efter yrkande av den dömde 11 st 12 %

458 Bilaga 6 SOU 1991:106

Om dessa siffror skulle gälla hela riket, skulle ett system med prövningstillstånd för brottmål med böter som maximum i straffskalan komma att avse 13 % av hovrättemas 8 000 brottmål, alltså 1 040 mål.

3. Mål som i tingsrätten bara rört brott med sex månaders fängelse som maximum i straffskalan. Avgiorda mål år 1990

Antal brottmål 196 st, 20 % av avdelningarnas 968

Därav ändrade sak i 57 st 29 % efter yrkande av åklagaren 19 st 10 % efter yrkande av den dömde 38 st 19 %

Om dessa siffror skulle gälla hela riket, skulle ett system med prövningstillstånd för mål som i tingsrätten rört brott med sex månaders fängelse maximum i straffskalan komma att avse 20 % som av hovrätternas 8 000 brottmål, alltså 1 600 mål.

4. Mål där tingsrätten inte dömt till strängare straff än böter. Avgjorda mål år 1990

Antal brottmål 253 st, 26 % av avdelningarnas 968

Därav ändrade i sak 82 st 32 % efter yrkande av åklagaren 29 st ll % efter yrkande av den dömde 53 st 2l %

Avgjorda efter huvudförhandling 158 st 62 %

Avgjorda efter föredragning 95 st 38 %

sou 1991:106 Bilaga 6 459

Förverkande, särskild râttsverkan 13 avser större värde än ett basbelopp l

Skadeståndprövat 29 avser större värde än ett basbelopp O

Om dessa siffror skulle gälla hela riket, skulle ett system med prövningstillstånd för alla mål där tingsrätten inte har dömt till strängare straff än böter komma att avse 26 % hovrätternas 8 000 av brottmål, alltså 2 080 mål.

1991 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Flykting- och immigrationspolitiken.A. 33.Branden Sally Albatross. Den 9-12januari1990. . Finansielltillsyn. Fi. Fö. . ersättning för ideell skada.Jt. Statens roll vid främjande av export. UD. 34. HIV-smittade - Miljölagstifmirtgeni framtiden.M. 35.Några frågor i anslutningtill en arbetsgivarpcriod

Miljölagstiftrtingcn i framtiden. Bilagedel. inom sjukpenningförsäkringen. S.

Sekretariatets kartläggning och analys.M. 36. Ny kunskap och fömyelse. C.

0 Utvärdering SBU.Statens Beredningför Ut- 37. Räkna med miljön Förslag till natur- och av . miljöräkenskaper. Fi. värderingav medicinsk metodik. S. Sportslig och ekonomisk utvecklinginom trav- 38.Räkna med miljön Förslag till natur- och

och galoppsporten. Fi. miljöräkenskaper. Bilagedel.Fi.

Beskattningav kraftföretag. Fi 39.Säkrare förare. K. Lokala sjukförsäkringsregister. 40. Marknadsanpassade service- och stabsfunkti mer ny - 10. Affärstidema. C. organisation av stödet till myndigheteroch rage-

l LAffärstidema. Bilagedel. C. ringskansli. C.

12. Ungdom och makt. C. 41. Marknadsanpassade service- och stabsfunktianer - ny

13. Spelreglema arbetsmarknaden. A. organisation av stödet till myndigheteroch rege-

14. Den regionala bil- och körkortsadminislrationen.K. ringskansli. Bilagedel. C.

lilnformationens roll handlingsunderlag 42. Aborterade foster, m.m. som styrning och ekonomi. 43. Den framtida länsbostadsnämnden. Bo.

16. Gemensamma regler lagstiftning, klassifikationer 44. Examination som kvalitetskontroll i högskolan. U. och informationsteknologi. 45.Påföljdsfrågor. Frigivning från anstalt, mm. Ju.

17.Forskningoch utveckling epidemiologi, kvalitets- 46. Handikapp, Välfärd, Rättvisa.S. säkringoch Spris utvecklingsprojekt. 47. På väg exempel förändringsarbeten inom - 18. Inforrnationsstruktur för hälso- och sjukvården en verksamheter för psykiskt störda S. utvecklingsprocess. 48. Bistånd internationella organisationen UD. genom 19.Storstadens trañksystem. Överenskommelser 49. Bistånd genom internationella organisaticner. om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Annex Det multilaterala biståndets orginzsationer.

Malmöregionema K. UD. 20. Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för 50.Bistånd genom internationella organisationer.

finansiell styrning.Fö. Annex Sverige och u-ländema i FN en återblick. - ZLPersonregisLrering inom arbetslivs-, forsknings- och UD. massmedieområdena, Ju. 51. Bistånd genom internationella organisationer. m.m. 22. Översyn lagstiftningen om träfibenavara. Annex Särstudier.UD. av 23.Ett nytt BFR Byggforskningen på90-talet.Bo. S2. Alkoholbeskatmingen. Fi. - 24. Visst gårdet an Del 1,2 och C. 53. Forskning och teknik för flyget. Fö.

25. Frikommunförsöket. Erfarenheter försöken med 54.Skola skolbarnsomsorg en helhet U. av - friare nämndorganisation. C. 55. Sverigesnationalrapport till FNs konferens om miljö en 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt En och utveckling UNCED 1992.M. analys rättslägetoch det statliga regelverkets 56. Kompetensutveckling en utmaning.A. av roll. C. 57. Arbetslöshetsförsälcringen finansierings- - 27. Kapitalavkastningeni bytesbalansen. Tre systemet. A.

Fi. 58.Ett nytt turistrâd. expertrapporter. 28.Konkurrensen i Sverige kartläggning konkur- 59.Konkurrens för ökad välfärd. Del - en av rensförhållandenai 61 branscher.Del l och 2. C. Konkurrens för ökad välfärd. Del 29.Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, Konkurrens för ökad välfärd. Bilagor. C.

kommunala och landstingskommunala anställningar. 60. Olika men ändålika. Om invandrarungdorrar i det

C. mångkulturella Sverige. C.

30.Särskolan primärkommunal skola.U. 61.Statens bostadskredimämnd organisationoch -en - 31.Statens arkivdepåer.En utvecklingsplan till år 2000. dimensionering.Bo.

U. 62.Vissa särskildafrågor beträffandeintegrtegs-

32. Naturvårdsverkets uppgifteroch organisation.M. skyddet på ADB -områdeLJu.

Statens

offentliga utredningar

1991 Kronologisk förteckning

63.Tillsynen över hälso- och sjukvården. 97. En väg till delaktighetoch inflytande 64. Att förvalta kulturmiljöer. U. tolk för döva.dövblinda, vuxendöva,hörselska- - 65. En samordnatvuxenstudiestöd.U. dadeoch talskadade. 66. Hemslöjdi samverkan. 98. Kommunal ekonomii samhällsekonomisk balans 67. Samhall i gär, i dag,i morgon. A. statsbidragför ökat handlingsutrymme och nya - 68. Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk- av samarbetsfonner. Fi. samhetenmed avsteg fran statlig reglering m.m. C. 99. Statistikeninom livsmedelssektom förslagtill - 69.Frikommunförsöket. Erfarenheter försöksverk- av förändringar. Jo. . samheten med avsteg från statlig reglering 100.Neutralföretagsbeskattning. Fi. m.m. Särskild bilaga.C. 101.LandskapNäring Kunskap. del l 4. Jo. - 70. Ombudsman för barn och ungdom. 102.Svenska kyrkans medlemmar och kyrka- 71.Teaternskostnadsutveckling1975-1990 statfrâgan.C. medsärskilda studier av Operan,Dramaten 103.En ny sjömanslagstiftning. K. och Riksteatern. U. 104.Konkurrenseninom den kommunala sektorn.C. 72. En kreativ studiemiljö högskolebiblioteketsom 105.Filmkultur och lilmkulturell verksamhet i Sverige. pedagogisk resurs. U. Ku. 73.Vänersjöfarten. K. 106.Domstolarnainför 2000-talet. Del A-B. Ju. 74.Krediter för utveckling.UD. 75.Organiseradrasism.A. 76.Miljön och förpackningarnaM. 77.Miljön och förpackningarna. Livscykelanalyser för förpackningsmaterial beräkning av miljöbelastning.Bilaga. M. 78.Krav förändring synpunkterfrän psykiskt stördaochanhöriga. 79.Det framtida trañksäkerhetsarbetet. K. 80.Kommunaltpartistöd.C. 81.Fastighetsleasing. Ju. 82.Drivkrafter för produktivitetoch välstånd. 83. FoU för industriell utveckling.Svenskkollektivforskning 1991. 84.smuggling och tullbedrägeri.Fi. 85.Historiska arrenden förslagtill friköpslag.Ju. - 86.Ny hyreslag.Bo. 87.Yrkesofñceramaspensionsålderochäldersstniktur. Fö. 88.Stödoch samordningkring psykisktstörda ett kunskapsunderlag. - 89. Försäkringsrörelsei förändring Fi. 90.Konkurrensneutralenergibeskattning.Fi. 91.Forskningoch utvecklingför totalförsvaret. Kartläggningochprobleminventering.Fö. 92.Rätt till bostad om psykiskt stördasboende. - 93.El från biobränslen.Det industriellautvecklingsarbetet.N. 94.ELSU 91. Förslagtill omfattning.organisationoch finansiering av det svenskaelsäkerhetsarbeteL N. 95. Översyn lagstiftningenpåkämenergiomrádet.M. av 96.Lantmäteriutbildningari Luleåoch Lund. Bo.

Statens offentliga utredningar 1991

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet På exempel förändringsarbeteninom vägverksamheterför psykiskt störda. 47 Personregistrering inom arbetslivs-,forsknings- och Tillsynen över hälso-och sjukvärden.63 massmedieområdena, m.m. 21 Ombudsmanför barnoch ungdom.70 HIV-smittade ersättningför ideell skada. 34 - Krav pä förändring synpunkter från psykiskt Påföljdsfrågor. Frigivning från anstalt, m.m. 45 störda och anhöriga.78 Vissasärskilda frågor beträffandeintegritetsskyddet Stöd och samordningkring psykiskt störda på ADB-området.62 ett kunskapsunderlag. 88 Fastighetsleasing. 81 - Rätt till bostad om psykiskt stördas boende.92 - Historiskaarrendenförslagtill friköpslag. 85 En väg till delaktighetoch inflytande Domstolarna inför 2000-talet.Del A-B. 106 tolk för döva.dövblinda,vuxendöva,hörselskadade och talskadade. 97 Utrikesdepartementet

Statensroll vid främjande 3 Kommunikationsdepartementet av export. Bistånd genom internationellaorganisationer.48 Den regionala bil- och körkortsadministrationen. 14

Bistånd genom internationella organisationer. Annex Storstadenstrafiksystem. Överenskommelser om Det multilaterala biståndetsorganisationer.49 trafik och miljö i Stockholms-Göteborgs-ochMalmö-

Bistånd genom internationellaorganisationer. Annex regionerna.19

Sverigeoch u-ländema i FN en återblick. 50 Säkrareförare 39 - Bistånd genom internationella organisationer. Annex Vänersjöfarten73

Särstudier. 51 Det framtida trafrksäkerhersarbetet. 79

Krediter för utveckling. 74 En sjömanslagstiftning. 103 ny

Finansdepartementet Försvarsdepartementet

för Finansielltillsyn. 2 Kapitalkostnaderinom försvaret.Nya former finansiellstyrning. 20 Sportsligochekonomiskutveckling inom trav- och

Branden Sally Albatross.Den 9-12januari 1990.33 galoppsporten.7

Forskning teknik för flyget. 53 Beskattning av kraftföretag.8 och pensionsålderoch åldersstnrktur.87 Kapitalavkastningeni bytesbalansen. Yrkesoffrceramas totalförsvaret. Tre expertrapporter. 27 Forskningoch utvecklingför Räknamed miljön Förslagtill natur- och miljö- Kartläggningoch probleminventering.91 räkenskaper. 37

Räknamedmiljön Förslag till natur- och miljö- Socialdepartementet räkenskaper.Bilagedel. 38

Utvärdering SBU. StatensBeredningför Ut-värde- Alkoholbeskattningen.52

ring av medicinskmetodik. 6 smugglingoch tullbedrägeri.84

Lokala sjukförsäkringsregister 9 Försäkringsrörelseförändring i 89

Informationensroll som handlingsunderlag styrning Konkurrensneutralenergibeskattning.90 ochekonomi.l5. Kommunal ekonomii samhällsekonomiskbalans

Gemensamma regler lagstiftning,klassifrkationeroch statsbidrag för ökat handlingsutrymmeoch nya - informationsteknologi. l6. samarbetsformer.98

Forskningoch utveckling epidemiologi.kvalitetssä- Neutralföretagsbeskattning. 100 kring och Spris utvecklingsprojekt.l7. Informationsstrukturför hälso-och sjukvården en Utbildningsdepartementet utvecklingsprocess. 18. Särskolan primärkommunalskola. 30 -en Någrafrågor i anslutningLill en arbetsgivarperiodinom Statensarkivdepåer.En utvecklingsplantill sjukpenningförsäkringen. 35 år 2000. 31

Aborterade foster, m.m. 42 Examination som kvalitetskontroll i högskolan.44 Handikapp,Välfärd, Rättvisa.46

Statens

offentliga utredningar 1991

Systematisk

förteckning

Skola skolbarnsomsorg helhet.54

- - en Civildepartementet

Att förvalta kulturmiljöer. 64 Ett samordnatvuxenstudiestöd.65 Affärstidema.10

Teaternskostnadsutveckling1975-1990 Affärstidema.Bilagedel.11

medsärskildastudier Ungdomoch makt.l2 av Operan,Dramaten och Riksteatern.71 Visst går detan Del 2 och 24

En kreativ studiemiljö högskolebiblioteket Frikommunförsöket.Erfarenheter av försöken med - som pedagogisk 72 en friare nämndorganisation. 25 resurs. Kommunalaentreprenader.Vad är möjligt En analys

Jordbruksdepartementet av rättslägetochdet statliga regelverkets roll. 26

Konkurrenseni Sverige en kartläggning konkur- - av Statistikeninom livsmedelssektom förslagtill - rensförhållandenai61 branscher.Del 1 och 28 förändringar.99 Periodiskahälsoundersökningar i vissastatliga. kom- LandskapNäring Kunskap,del l -4. 101 munalaoch landstingskommunalaanställningar.29

Ny kunskapoch förnyelse.36

Arbetsmarknadsdepartementet Marknadsanpassade

service-och stabsfunktioner ny - Flykting- och immigrationspolitiken. 1 organisation av stödettill myndigheter och rege- Spelreglema påarbetsmarknaden. 13 ringskansli.40

Kompetensutveckling utmaning.56 Marknadsanpassade service-och stabsfunktioner - en - ny Arbctslöshetsförsäkiingen finansieringssystemet. organisation av stödettill myndigheter och - 57 rege- Samhall i går. i dag,i 67 ringskansli. Bilagedel. 41 morgon. Organiserad rasism. 75 Konkurrensför ökad välfärd. Del

Konkurrensför ökadvälfärd.Del

Bostadsdepartemntet Konkurrensför ökadvälfärd.Bilagor. 59

Olika men ändålika. Om invandrarungdomar i det Ett nytt BFR Byggforskningen 90-talet.23 - mångkulturellaSverige.60 Den framtida länsbostadsnamnden. 43 Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk- Statensbostadskredimämndorganisationoch av - samhetenmed avsteg från statlig reglering dimensionering. 61 m.m. 68 Ny hyreslag.86 Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk- av

samhetenmed avsteg från statlig reglering Lantmäteriutbildningar i Luleå ochLund. 96 m.m. Särskildbilaga.69 Kommunaltpartistöd.80

Ind ustridepartementet

Svenskakyrkansmedlemmarochkyrka-

Översyn lagstiftningen statfrågan.102 av om tråtiberråvaia. 22 Ett nytt turistråd.58 Konkurrenseninom denkommunalasektorn. 104

Hemslöjd i samverkan66

Drivkrafter för produktivitet och välstånd.82

FoU för industriellutveckling.Svenskkollektiv-

forskning 1991.83

Näringsdepartementet

El från biobränslen.Det industriellautvecklingsarbetet.

ELSU 91. Förslagtill omfattning,organisationoch

finansiering av det svenskaelsäkerhetsarbetet. 94

1991 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljödepartementet Miljölagstiftningen i framtiden.4 Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys.5 Naturvårdsverkets uppgifteroch organisation. 32 Sveriges nationalrapporttill FNs konferens om miljö och utveckling UNCED l992. 55 - Miljön och förpackningarna.76 Miljön och förpackningarna. Livscykelanalyser för förpackningsmaterial beräkning av miljöbelastning. Bilaga.77 Översyn av lagstiftningen kämenergiomrâdet.95

Kulturdepartementet Filmkultur och ñlmkulturell verksamheti Sverige.105

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESIÅLLNINGARZ ALLMÄNNA Föu.A;|a1. KUNDTJANST. 106 47 STOCKHOLM. Tran.: 08-739 96 30. FAX:08-739 95 48. |NFOIIMATIONSBOKHANDLLN, MALMIORGSGAlAN 5 vn BRUNKIEBhRGSIORCJ. Smcxuonm.