Kommunal uppdragsverksamhet : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Kommunal

uppdragsverksamhet

STIM

19m Delbetänkande av Lokaldemokratikommittén

Statens offentliga utredningar

§@ 1992128

E Civildepartementet

Kommunal

uppdragsverksamhet

Delbetänkande av Lokaldemokratikommittén Stockholm 1992 A

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesötjer ochså,på uppdrag av Regeringskanslietsförvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzaes kundtjänst 10647 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13232-X Stockholm 1992 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Civildepartementet

Regeringen bemyndigade den 13 februari 1992 chefen för Civildepartementet att tillkalla en kommitté dir.199212 med uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Kommittén har antagit namnet Lokaldemokratikommittén C 199201.

I arbetet med betänkandet har som ledamöter deltagit kommunalrådet Sven Lindgren, ordförande, kommunalrådet Erik-Abel Ejerud, kommunalrådet Lars Engqvist, riksdagsledamoten Stig Grauers, landstings- och fullmäktigeledamoten Ulla-Britt Hagström, kommunalrådet Gun-Britt Mårtensson, rektor Magnus Persson, kanslichefen Gustav Rhenman, riksdagsledamoten Catarina Rönnung, kommunalrådet Lars-Gerhard Westberg och kommunalrådet Roland Åkesson.

En arbetsgrupp bestående av ledamöterna Roland Åkesson ordförande, Gun-Britt Mårtensson och Lars-Gerhard Westberg har berett ärendet inom kommittén.

Som sakkunniga har deltagit stabschefen Jan Grönlund, Landstingsförbundet, departementsrådet Sören Håggroth, Civildepartementet, och direktören Curt Riberdahl, Svenska Kommunförbundet.

Som experter har deltagit departementssekreterare Eva Agevik, Näringsdepartementet, hovrättsassessorn Erik Göransson, Justitiedepartementet, kammarrättsassessorn Charlotte Hedberg, Finansdepartementet, departementssekreterare Gunilla Sterner och

departementssekreterare Erna Zelmin-Åberg, båda Civildepartementet.

Sakkunnige Kai Kronvall är kommitténs huvudsekreterare. I denna del har departementssekreterare Per Bengtsson tjänstgjort som sekreterare.

Experten Erna Zelmin-Åberg, Civildepartementet, har biträtt

sekretariatet med den rättsliga utformningen.

Kommittén har tidigare överlämnat betänkandet SOU 199272 Det kommunala medlemskapet.

Kommittén får härmed överlämna betänkandet SOU 1992128 KOMMUNAL UPPDRAGSVERKSAMHET förslag till försöksverksamhet.

Särskilt yttrande har lämnats av sakkunnige Grönlund.

Stockholm i november 1992

Sven Lindgren Erik-Abel Ejerud Lars Engqvist Stig Grauers Ulla-Britt Hagström Gun-Britt Mårtensson Magnus Persson Gustav Rhenman Catarina Rönnung Lars-Gerhard Westberg Roland Åkesson Kai Kronvall

Innehåll

Författningsförslag

Sammanfattning 9

1 Inledning 11 l l Utredningsuppdraget 11 . 1.2 12 Hearing om uppdragsverksamhet

2 Gällande rätt 13 2. l Lokaliseringsprincipen 13 2.2 Självkostnadsprincipen 13

3 Pågående reformarbete 15 3.1 Allmänt 15 3.2 Ny konkurrenslag 15 3.3 16 Ny lag om offentlig upphandling

4 Försöksverksamhetens uppläggning och inriktning 17 4.1 Syfte 17 4.2 Det övergripande ansvaret för försöksverksamheten 18 4.3 Närmare om ledning och uppföljning 19 4.4 Omfattningen försöksverksamheten 20 av 4.5 Ansökan 24 4.6 Villkor för deltagande 25 4.6. l Affársmässighet 25 4.6.2 Konkurrensbegränsande förfarande 26 4.6.3 Redovisning 26 4.7 Upphandling 27

4.8 Överprövning av beslut 28

Bilaga Tilläggsdirektiv dir.199288 till Lokaldemokratikommittén

Författningsförslag

Förslag till

med för kommuner och landsting Lag om försöksverksamhet rätt att bedriva uppdragsverksamhet

Härigenom föreskrivs följande

1 § En kommun, ett landsting och ett sådant kommunalt företag som i 3 kap. 16 -18 §§ kommunallagen 1991900 får fram till avses juni månad år 1996, enligt föreskrifterna i denna lag, utgången av bedriva försök med uppdragsverksamhet inom och utanför kommunens och landstingets geografiska område och utan anknytning till dess medlemmar.

Med uppdragsverksamhet avses i denna lag verksamhet som utförs uppdrag av annan.

Uppdragsverksamhet enligt föreskrifterna i denna lag får dock inte bedrivas utanför Sveriges gränser.

Vad i denna lag föreskrivs för kommuner gäller också, om inte som annat sägs, för landsting och kommunala företag.

2 § En kommun får bedriva försök med uppdragsverksamhet enligt denna lag bara regeringen har lämnat tillstånd till det. Ansökan från om kommun eller ett landsting om tillstånd enligt denna lag skall ha en inkommit till regeringen före utgången av år 1993.

Regeringen får återkalla ett lämnat tillstånd, om kommunen bryter mot föreskrifterna i denna lag eller som har meddelats med stöd av lagen.

3 § Kommunernas uppdragsverksamhet skall bedrivas på affärsmässig grund.

4 § En kommun får inte stödja uppdragsverksamheten på ett sådant sätt att den fria konkurrensen hämmas eller i övrigt vidta annat konkurrensbegränsande förfarande.

5 § redovisning skall kostnaderna, intäkterna och I en kommuns uppdragsverksamheten redovisas särskilt. resultatet av

Av redovisningen för ett kommunalt företag skall också framgå vilka borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kommunen eller landstinget har ingått för företaget.

6 § De kommuner och landsting som erhållit tillstånd enligt denna lag skall till regeringen senast den 1 september år 1994 och den l mars år 1995 lämna en redogörelse för den uppdragsverksamhet som bedrivs av kommunerna.

En kommun som bedriver uppdragsverksamhet är skyldig att lämna regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer de upplysningar och handlingar som behövs för uppföljningen av försöksverksamheten.

7 § Avtal om uppdragsverksamhet enligt denna lag kan ingås under tiden från regeringens tillståndsbeslut till och med utgången av år 1994. Ett sådant avtal får inte träffas för uppdragsverksamhet som avser tiden efter utgången av juni månad år 1996.

Om regeringen återkallar ett tillstånd att bedriva uppdragsverksamhet enligt denna lag, får kommunen fullfölja sina åtaganden enligt avtal som kommunen har träffat före regeringens beslut om återkallelse av tillståndet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och gäller till den 30 juni 1996.

Sammanfattning

Lokaldemokratikommittén har av regeringen i tilläggsdirektiv dir. 199288 den 17 september år 1992 fått i uppdrag att lämna förslag till utformning begränsad försöksverksamhet med kommunal av en uppdragsverksamhet.

Kommittén med uppdragsverksamhet försäljning av en kommunal avser tjänst till en köpare utanför kommunens geografiska område och som inte heller är medlem den säljande kommunen eller landstinget. av

Kommittén föreslår att försöksverksamheten skall ledas av regeringen med en särskild utredare som beredande instans. Regeringen kommer att ha möjligheter att genom föreskrifter i form av förordningar eller särskilda utredningsdirektiv styra verksamheten. Vidare föreslås att kommuner och landsting hos regeringen kan ansöka om tillstånd för sina myndigheter och företag att få bedriva uppdragsverksamhet.Regeringen skall ha möjligheten att begränsa tillståndet till vissa kommunala aktörer eller verksamheter i en kommun eller i ett landsting.

Försöksverksamheten skall pågå under tre år. Av denna tid skall avtal försäljning tjänster få ingås under en ettårsperiod. Den resterande om av tiden är beräknad så att försökslagen, om regering och riksdag så önskar, skall kunna avlösas av en permanent förändring av kommunernas kompetens.

Kommitténs förslag till försöksverksamhet syftar till att ge så breda erfarenheter som möjligt av kommunal uppdragsverksamhet. Dessa erfarenheter skall ligga till grund för en senare bedömning av om den kommunala kompetensen permanent skall utvidgas så att kommuner och landsting generellt medges rätt att sälja tjänster till andra.

Av tilläggsdirektiven följer att försöket skall vara begränsat. Kommittén betonar i detta sammanhang vikten av att urvalet av kommuner och landsting som deltar i försöket blir så representativt som möjligt både vad gäller olika typer kommuner och i fråga om de tjänster som skall av få säljas på marknaden.

Kommittén har bedömt det som angeläget att försöket ges en bred inriktning både med avseende på olika kommunala verksamheter och den marknad på vilken uppdragsverksamheten skall få bedrivas. Därför föreslår kommittén att all kompetensenlig verksamhet tills vidare får ingå i uppdragsverksamheten och att de i försöket deltagande

kommunerna, landstingen och deras företag får sälja sina tjänster till både offentliga och privata köpare. Bland köparna kan således t.ex. finnas andra kommuner, statliga myndigheter och privata företag.

I försökslagen ställs ett antal villkor upp för deltagandet i försöket.

Kommuner, landsting och kommunala företag skall bedriva sin uppdragsverksamhet på affärsmässiga grunder. Vid prissättningen av de i uppdragsverksamheten ingående tjänsterna skall kommunerna, landstingen och de kommunala företagen inte vara bundna av den kommunala självkostnadsprincipen.

Vidare skall verksamheten bedrivas på ett sätt som inte hämmar den fria konkurrensen. Tillämpningen av de regler som regeringen nyligen förelagt riksdagen i fråga om ny lag till offentlig upphandling prop. 19929388 samt ny konkurrenslag prop. 19929356 utgör en garanti för att uppdragsverksamheten inte bidrar till att snedvrida konkurrensen på marknaden.

Slutligen skall uppdragsverksamheten särredovisas i den kommunala ekonomiska redovisningen.

1 Inledning

l 1 Utredningsuppdraget . Konkurrenskommittén föreslog i betänkandet SOU 1991104 Konkurrensen i den kommunala sektorn bl.a. att kommuner och landsting under vissa villkor skulle tillåtas bedriva uppdragsverksamhet i andra kommuner och landsting sid 231 ff. Lokaldemokratikommittén avser med uppdragsverksamhet, i försökslagens mening, försäljning av en kommunal tjänst till en köpare utanför kommunens eller landstingets geografiska område och som inte heller är medlem av den säljande kommunen eller landstinget.

Vid remissbehandlingen av konkurrenskommitténs betänkande framkom att flertalet kommuner och landsting var positiva till ökade befogenheter att bedriva uppdragsverksamhet. Svenska Kommunförbundet ansåg dock att konkurrenskommittén inte tillräckligt beaktat kommunernas önskemål att i vissa fall expandera sin marknad i effektivitetshöjande syfte.

Näringslivets organisationer var däremot genomgående negativa till förslaget. Dessa framhöll bland annat att effekten av förslaget kan bli att privata företag tvingas lämna marknaden. Näringsfrihetsombudsmannen NO avstyrkte förslaget. Statens pris- och konkurrensverk SPK intog en tveksam hållning och ansåg att ytterligare villkor behövs om kommuner och landsting skall tillåtas bedriva uppdragsverksamhet.

l propositionen 19929343 Ökad konkurrens i kommunal verksamhet anförde regeringen att man då inte var beredd att förorda en lagstiftning som skulle ge kommunerna en rätt att sälja tjänster till andra eftersom regeringen ansåg det svårt att överblicka konsekvenserna av en lagstiftning med den inriktning som Konkurrenskommittén föreslagit.

l stället beslöt regeringen den 17 september 1992 att ge Lokaldemokratikommittén C 199201 i uppdrag att utreda förutsättningarna för kommuner och landsting att bedriva uppdragsverksamhet dir. 199288. Lokaldemokratikommitténs uppdrag är begränsat till att lägga fram ett lagförslag om en begränsad försöksverksamhet.

I direktiven anges särskilt att kommittén skall lämna förslag på vilka krav på bl.a. särredovisning och uppföljning som bör ställas på kommuner och landsting för att de skall få bedriva försöksverksamhet.

Kommittén skall även särskilt notera inom vilka områden en sådan försöksverksamhet är mindre lämplig med hänsyn till konkurrensförhållandena på marknaden.

1.2 Hearing om uppdragsverksamhet

Den arbetsgrupp inom kommittén som haft till uppdrag att bereda frågan om uppdragsverksamhet anordnade den 27 oktober 1992 en hearing med berörda intressenter. Vid hearingen deltog företrädare för Grossistförbundet Svensk Handel, Konkurrensverket, Svenska lokaltrafikföreningen, Tjänsteförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO samt Kommunalarbetarförbundet.

Företagarnas riksorganisation och Sveriges Industriförbund som inbjudits till hearingen hade inte möjlighet att delta.

Näringslivets företrädare redovisade en genomgående negativ inställning till att kommunerna, landstingen och deras företag skall rätt att etablera sig som näringsidkare. Huvudargumentet var att den kommunala verksamheten, till skillnad från det privata näringslivet, har tillgång till skattemedel vilket ger kommunerna konkurrensfördelar. Det pekades också på risken att en kommun tar över driften av en verksamhet i en annan kommun och att sambandet mellan kommunens invånare och den bedrivna verksamheten därigenom blir otydligt. Det framfördes även krav på att en kommunal verksamhet först skall ha konkurrerat med externa intressenter om verksamheten i den egna kommunen för att försäljning av tjänster skall kunna medges.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet påpekade att försäljning av tjänster redan i dag förekommer mellan olika kommuner och landsting som ett led i att utveckla och effektivisera verksamheten. Man såg också försäljning av kommunala tjänster som en möjlighet att använda samhällets resurser så effektivt som möjligt.

Svenska lokaltrafikföreningen föreslog att försöksverksamheten avgränsas på så sätt att alla kommuner och landsting i och för sig får delta men att uppdragsverksamheten endast får avse vissa branscher med hela Sverige som marknad, detta för att inte enstaka kommunala aktörer skall ges konkurrensfördelar i förhållande till de som inte deltar i försöket.

2 Gällande rätt

2. 1 Lokaliseringsprincipen

Genom lokaliseringsprincipen som sedan länge är utbildad i rättspraxis och numera också är lagfást i 2 kap. 1 § kommunallagen 1991900; ändrad senast 19911744 skall den kommunala verksamheten i huvudsak begränsas till kommunens eller landstingets geografiska område eller dess invånare för att den skall anses som laglig. Kommuner och landsting får inte ta hand om angelägenheter som ankommer på staten, en kommun, ett landsting, eller någon annan. Med det senare avses främst det som handhas av det privata näringslivet.

Principen är försedd med viktiga modifikationer som hänger samman med dels befolkningens rörlighet, dels ofullkomligheter i kommunindelningen. Det är således inget som hindrar att en kommun engagerar sig i markinnehav och anläggningar inom en annan kommuns område för exempelvis vägtrafik, flygtrafik, friluftsliv, eldistribution o.d. om det ligger i medlemmarnas intresse att så sker. På kultur- och kommunikationsområdet sammanfaller kommunernas och landstingens kompetens. I dessa fall hindras inte kommuner och landsting från att ta sig an angelägenheter av samma slag.

Kommunallagens regler innebär inte heller något absolut hinder mot att kommuner eller landsting i speciella situationer säljer tillfällig överskottskapacitet utanför det egna området om det ligger i de egna kommunmedlemmarnas intresse att så sker.

Utan hinder av lokaliseringsprincipen har kommuner och landsting redan i dag goda möjligheter att samarbeta med andra kommuner och landsting i syfte att förbättra resursutnyttjandet. Samarbetet kan ske genom bildande av t.ex. gemensamma bolag eller föreningar, kommunalförbund eller genom avtal. I vissa lagar, såsom hälso- och sjukvårdslagen 1982763; ändrad senast 1992567 och räddningstjänstlagen 19861102; ändrad senast 1992948, förutsätts att ett sådant samarbete sker.

2.2 Självkostnadsprincipen

Självkostnadsprincipen är en sedan länge i rättspraxis utbildad princip som avgränsat den kommunala kompetensen. Principen är inte lagfäst. Frågan om att lagfåsta principen har varit aktuell vid flera tillfällen, senast i samband med lagstiftningsarbetet med 1991 års kommunallag.

Principen innebär så långt det är möjligt från att man beräkningsmässiga och redovisningstekniska synpunkter skall bestämma avgifterna så att överskott av i sig kompetensenlig verksamhet undviks. Tillfälliga överskott kan dock tolereras.

Självkostnaden är ett tak för de kommunala avgifternas storlek. Principen medger att kommunerna tar ut sådana avgifter att de faktiska kostnaderna för verksamheten täcks. Principen hänger nära samman med förbudet mot s.k. spekulativa företag, dvs. att kommunerna och landstingen inte får inlåta sig i verksamhet som enbart är avsedd att ge vinst. Självkostnadsprincipen betraktas till sin kärna som en spärr mot kommunala monopolvinster. Sätts avgifterna så högt att överskott avsiktligen uppkommer föreligger olaga särbeskattning.

I doktrinen råder delade meningar om både vad som menas med självkostnad och om självkostnadsprincipens tillämplighet i verksamhet som inte primärt riktar sig mot de egna medlemmarna. Somliga hävdar att det är möjligt marknadsprissâtta tjänster riktar sig till andra i att som än de egna medlemmarna. Andra hävdar motsatsen och menar att principen gäller i all verksamhet oavsett brukare av tjänsterna. Rättspraxis ger inte heller något entydigt och klart svar på frågan om principens tillämplighet i det här aktuella avseendet.

Kommittén föreslår i avsnitt 4.6.1 vissa förändringar i tillämpningen av självkostnadsprincipen av innebörd att den inte skall tillämpas i uppdragsverksamhet som bedrivs med stöd av försökslagen.

3 Pågående reformarbete

1 Allmänt

Regeringen har nyligen förelagt riksdagen två propositioner som båda har betydelse för utformningen av det försök som behandlas i detta betänkande. Det är dels ett förslag till ny konkurrenslag prop. 19929356, dels ett förslag till lag om offentlig upphandling prop. l99293z88.

Den nya konkurrenslagen skall, enligt regeringens förslag, träda i kraft den 1 juli 1993. Lagen om offentlig upphandling syftar till att reglera den offentliga upphandlingen i Sverige så att reglerna motsvarar de regler som kommer att gälla inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Lagen kommer att träda i kraft när EESavtalet blir gällande.

Dessa två lagförslag bör, när de har antagits av riksdagen, kunna utgöra den juridiska ram för försöksverksamheten som krävs för att undvika snedvridning av konkurrensförhållandena på marknaden. Kommittén har därför valt att utarbeta försökslagstiftningen med dessa lagförslag som grund. Försökslagstiftningen är tänkt att träda i kraft vid samma tidpunkt som konkurrenslagen.

3.2 Ny konkurrenslag

Det förslag till ny konkurrenslag som regeringen förelagt riksdagen skall ersätta den nuvarande konkurrenslagen från år 1982. Bestämmelserna i förslaget har utformats med EGs konkurrensregler förebild. Lagen som innehåller principiella förbud mot dels samarbete mellan företag som har till syfte att begränsa konkurrensen på den svenska marknaden, dels missbruk av en dominerande marknadsställning från ett eller flera företags sida.

En överträdelse av förbuden skall kunna medföra skadeståndsskyldighet och konkurrensrättsliga ingripanden i form av dels åläggande att vid vite upphöra med pågående överträdelse, dels åläggande att utge konkurrensskadeavgift för en redan begången överträdelse. En konkurrensskadeavgift skall kunna uppgå till tio procent av företagets årsomsättning. I konkurrenslagens mening konkurrensbegränsande avtal är dessutom ogiltiga.

3.3 Ny lag om offentlig upphandling

Förslaget till lag om offentlig upphandling innebär att all offentlig upphandling regleras för att motsvara de krav som återfinns i EESavtalet. Både statlig och kommunal upphandling regleras. För kommunernas och landstingens del innebär lagen inga förändringar av möjligheterna att bedriva verksamhet i egen regi. Lagen skall bara tillämpas när dessa väl bestämt sig för ett anbudsförfarande. De förändringar som förslaget innebär är sammanfattningsvis bl.a. följande.

Upphandlingarna indelas i större och mindre upphandlingar med hjälp av s.k. tröskelvärden. Över dessa värden träder vissa strängare regler i tillämpning. Ett exempel är att internationell annonsering krävs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning Official Journal beträffande större upphandlingar som genomförs av svenska upphandlare. För all upphandling gäller det grundläggande kravet på affärsmässighet och att anbudsgivarna skall behandlas objektivt.

Bestämda frister för anbudsgivning m.m. finns också. Endast vissa i lagen angivna upphandlingsförfaranden får tillämpas. Dessa förfaranden avviker mer eller mindre från dem som i dag tillämpas i Sverige. Förslaget innebär även att kretsen av upphandlare som måste tillämpa lagen blir större vad gäller upphandling över tröskelvärdena. I denna krets kommer nämligen de statliga och kommunala företagen att ingå.

Möjligheterna att upphandlingsbeslut materiellt överprövade vidgas. Möjligheten för kommunmedlemmarna att begära laglighetsprövning av kommunala upphandlingsbeslut försvinner dock. Under upphandlingsförfarandet kan t.ex. en anbudsgivare som lider skada av att den upphandlande enheten åsidosätter bestämmelserna i upphandlingslagen, efter domstolsprövning, till stånd en rättelse av den upphandlande enhetens agerande. Efter det att en upphandling avslutats kan anbudsgivare, vars anbud inte antagits, av domstol tillerkännas skadestånd.

4 Försöksverksamhetens uppläggning och inriktning

4.1 Syfte

I enlighet med uppdraget lägger kommittén nedan fram ett förslag till hur en försöksverksamhet, där kommuner och landsting efter tillstånd från regeringen får sälja tjänster till andra, kan utformas. Huvudsyftet med att låta kommuner och landsting sälja tjänster är att samhällets resurser skall användas så effektivt som möjligt. Enligt kommitténs mening bör försöksverksamheten också syfta till att utröna vilka effekter kommunal tjänsteförsäljning har på konkurrensförhållandena på marknaden. Dessa kunskaper bör kunna ge regering och riksdag underlag till ett senare ställningstagande om den kommunala kompetensen permanent skall utvidgas i nu aktuellt avseende och hur detta i så fall skall ske.

Kommuner och landsting har, som anförts ovan avsnitt 2.1, enligt rättspraxis rätt att sälja tillfällig överkapacitet. Försöksverksamhetens inriktning bör, enligt kommitténs uppfattning, vara att undersöka hur grundtanken bakom denna rätt kan utvecklas. Gränsen mot verksamhet som inte är kompetensenlig måste hållas så klar som möjligt. Kommitténs förslag innebär inga förändringar i kravet på att den verksamhet som får ingå i uppdragsverksamheten som sådan måste vara kompetensenlig.

Den kommunala verksamheten har som främsta mål att tillgodose kommunmedlemmarnas behov. Den nu föreslagna kompetensutvidgningen är inte avsedd att förändra denna princip. Kommittén vill därför betona att det i stället är frågan om att inom en allt mer utvecklad kommunal verksamhet ta till vara den kunskap som redan finns i den kommunala förvaltningen, inte att skapa en helt ny kommersiell Verksamhetsgren. Kommuner, landsting och kommunala företag bör endast få bedriva uppdragsverksamhet inom verksamhetsområden som redan finns i den egna verksamheten. Det föreligger dock inga hinder mot att befintlig verksamhet ökar i omfattning. Det kan vara just en ökning av verksamhetens volym som måste till för att verksamheten i stort skall kunna effektiviseras.

Avsikten med att utvidga kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet åt annan är således inte att möjliggöra en uppbyggnad av en kommunal verksamhet som enbart eller till sin huvuddel är inriktad på uppdragsverksamhet. Tanken är att kommuner, landsting och

kommunala företag skall kunna gå ut på den öppna marknaden med sådana tjänster för vilka de har speciella kunskaper eller då det är motiverat av effektivitetsskäl.

Utöver de nu skisserade möjligheterna att inom ramen för försöket sälja tjänster till andra föreslår kommittén inga förändringar när det gäller gränsen för den kommunala kompetensen, så som den i dag är reglerad i 2 kap. kommunallagen, övrig lagstiftning samt i rättspraxis. Kommitténs förslag till förändring av tillämpningen av självkostnadsprincipen behandlas i avsnitt 4.6.1. Föreskriften i 1 § tredje stycket i lagförslaget skall inte ses som en inskränkning av befogenheterna att sälja tjänster utanför Sveriges gränser enligt lagen 1986753 om kommunal tjänsteexport eller de samarbetsmöjligheter som finns inom ramen för överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om kommunalt samarbete över de nordiska riksgränserna prop. l97778454; sö 1978 l. nr

Kommittén vill särskilt betona att en försöksverksamhet svårligen kan ge svar på alla frågor som finns rörande kommunal tjänsteförsäljning. Försöket måste i stället inriktas på att skaffa fram ett så brett underlag som möjligt inför den utvärdering som skall ske efter att försöket avslutats. Detta för att underlätta regeringens och riksdagens framtida ställningstaganden i frågan.

4.2 Det övergripande ansvaret för försöksverksamheten

Kommitténs förslag Regeringens tillstånd krävs för att få delta i försöket. Regeringen kan begränsa tillståndet till viss verksamhet eller vissa aktörer i en kommun eller i ett landsting. Ansvaret för att i detalj utforma, leda och följa upp försöksverksamheten ligger på regeringen.

Regeringen utser en särskild utredare med uppdrag att närmare leda och följa försöksverksamheten. Riktlinjerna för utredarens uppdrag kan regeringen ange i särskilda direktiv.

I utredarens uppdrag skall bl.a. ingå att inför regeringens beslut bereda alla ärenden med anknytning till försökslagen.

Eftersom kommitténs förslag innebär avsteg från den i kommunallagen stadgade lokaliseringsprincipen och samtidigt ett antal ålägganden för kommuner och landsting, bl.a. kravet på särredovisning 5 § och avgivande av redogörelser till regeringen 6 § så krävs att

försöksverksamheten av konstitutionella skäl regleras i lag. Av 8 kap 5 § regeringsformen framgår att grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer skall bestämmas i lag.

Försöksverksamheten behöver inte regleras i detalj i lagen. Regeringen kan i en förordning ange de närmare föreskrifterna om t.ex. formerna för tillståndsansökan och vad den i 6 § angivna redogörelsen skall innehålla.

Kommitténs uppfattning är att den särskilda utredaren bör ha ett brett ansvar för försöksverksamheten vad gäller ärendeberedning, effektanalyser och uppföljning. Detta möjliggör t.ex. att begränsningen av antalet deltagande kommuner och landsting kan ske på ett sådant sätt att försöksunderlaget blir representativt med avseende på antal och typ av kommuner och landsting, slag av verksamhet m.m. och ger de kunskaper som erfordras för att regeringen efter den slutliga utvärderingen av försöket skall kunna avgöra om uppdragsverksamheten skall permanentas eller inte. De beslut som erfordras skall däremot fattas av regeringen.

Riktlinjerna för den särskilde utredarens arbete kan regeringen ange i särskilda direktiv. I dessa kan utredarens roll närmare definieras vad gäller dennes ansvar för beredning av ärenden, samrådsskyldighet med berörda kommuner och landsting och andra förhållanden som regeringen finner vara väsentliga. Kommitténs syn på utredarens arbete utvecklas i avsnitt 4.3

4.3 Närmare om ledning och uppföljning

Vid försöksperiodens slut skall försöket utvärderas. Det är också väsentligt att den pågående försöksverksamheten kontinuerligt följs upp och utvärderas. Detta kan ses som ett led i den slutliga utvärderingen. För att erfarenheterna av försöksverksamheten skall kunna tas till vara är det av stor betydelse att uppföljningen blir av god kvalitet. Förutsättningarna för att kunna följa upp verksamheten måste därför

uppmärksammas särskilt vad gäller verksamhetens omfattning se avsnitt

4.4. Hur denne utredare skall bedriva sitt arbete blir en uppgift för regeringen att lägga fast i särskilda direktiv.

För att säkerställa regeringens helhetsansvar för försöket inklusive insyn i och kontroll av försöksverksamheten bör utredaren för det första ha i uppdrag att dels bereda ansökningar om att få delta i försöket, dels

bereda andra ärenden med anknytning till försöket inför regeringens beslut.

Det är för det andra viktigt att denne utredare under sitt arbete på något lämpligt sätt håller sig informerad om verksamhetens utveckling. Därför bör utredaren föra en fortlöpande dialog med de kommuner och landsting som deltar samt dra nytta av de kunskaper som finns hos företrädare för statliga och kommunala myndigheter och intresseorganisationer. Detta skulle kunna formaliseras genom att utredaren knyter en referensgrupp till sig. I gruppen bör ingå representanter för kommunala, statliga och privata intressen. I direktiven till utredaren kan regeringen, som nämnts i avsnitt 4.2, närmare ange riktlinjerna för detta.

För det tredje blir en viktig uppgift för utredaren att tillsammans med deltagarna finna modeller för hur redovisningen rent praktiskt skall läggas upp.

I 6 § anges att deltagarna i försöket under försöksperioden skall lämna redogörelser till regeringen om försöksverksamheten. Bestämmelsens föreskrift skall ses som ett minimum. Inget hindrar att utredaren och berörda kommuner och landsting utöver detta enas om tätare och mer informella modeller för kontakter. Regeringen kan i en förordning närmare ange vad redogörelserna skall innehålla.

4.4 Omfattningen av försöksverksamheten

Kommitténs förslag Regeringen beslutar om antalet deltagande kommuner och landsting. Antalet deltagare bör begränsas.

Uppdragsverksamhet kan utföras köpare både inom den offentliga och den privata sektorn.

Försöket skall bedrivas under tre år.

Av direktiven framgår att försöksverksamheten skall vara begränsad. Av detta drar kommittén slutsatsen att alla kommuner och landsting inte skall kunna delta. Med hänsyn till möjligheterna att utvärdera försöket måste försöket hållas inom vissa överblickbara ramar. Kommittén har valt att inte förslå något bestämt antal deltagare. I stället vill kommittén i

korthet peka på några principer som bör utgöra utgångspunkten för urvalet.

Det är regeringen skall fastställa vilka kommuner och landsting som som skall delta i försöket efter förslag från utredaren jfr avsnitt 4.2. Ambitionen kan dock inte vara att få till stånd ett i statistisk mening representativt urval. Detta skulle kräva alltför många försökskommuner. Av stor vikt torde dock vara att olika typer av kommuner blir utvalda. Det gäller olikheter i fråga om bl.a. invånarantal, geografisk belägenhet, bebyggelsestruktur och näringslivsstruktur. Det är även av vikt att olika kommunal verksamhet blir representerade i försöket. typer av

Deltagandet i försöket bör från de sökandes sida bygga på ett lokalt intresse för och i utvecklingsarbete som syftar till att engagemang utveckla den kommunala verksamheten och organisationen.

Kommittén har övervägt att avgränsa försöksverksamheten till vissa branscher och låta alla kommuner och landsting som önskar få vara med. Kommittén har dock sett uppenbara svårigheter att välja ut vilka branscher i så fall skulle vara lämpliga. Dessutom har kommittén som gjort den bedömningen att en sådan modell skulle ge ett allt för smalt underlag med hänsyn till önskemålet att ett så gott och allsidigt underlag som möjligt för den slutliga utvärderingen. Kommunal verksamhet är mycket diversiñerad och kommittén anser det vara av värde att få med ett så brett urval av verksamheter som möjligt i försöket. Detta underlättar också den framtida bedömningen av om någon verksamhet inte lämpar sig för uppdragsverksamhet.

Om regeringen finner att en kommun, ett landsting eller ett kommunalt företag bryter mot reglerna i försökslagen kan regeringen återkalla ett beviljat tillstånd. Stöd för detta finns i 2 § andra stycket. Att återkalla ett tillstånd bör ske endast om rättelse inte sker efter påpekande och samråd mellan regeringen, utredaren och berörd kommun eller landsting. Återkallelsen kan göras helt eller delvis. Det kan bli senare aktuellt endast viss verksamhet bedrivs i strid med försökslagens om bestämmelser och intentioner. Samtidigt vill kommittén betona vikten av att endast de kommuner och landsting som kan leva upp till lagens krav får bedriva uppdragsverksamhet. När tillståndet återkallats har kommunen eller landstinget eller deras företag inte längre någon kompetens att sluta avtal om uppdragsverksamhet. Kommittén gör nya dock den bedömningen att fallen återkallelse kommer att bli få av eftersom det förutsätts att tillstånd inte ges om villkoren inte från början uppfylls. Om avtalens giltighet m.m. se avsnitt 4.10.

Kommittén föreslår i 1 § att kommuner, landsting och sådana kommunala företag som avses i 3 kap 16 18 §§ kommunallagen, efter tillstånd av regeringen skall ges befogenheter att bedriva uppdragsverksamhet inom och utanför det egna geografiska området och utan anknytning till de egna medlemmarna hur ansökan skall göras behandlas i avsnitt 4.5.

Kommittén vill betona att avsikten inte är att regeringen i detalj skall ta ställning till den lokala omfattningen av försöksverksamheten. Det är enligt kommitténs uppfattning inte meningen att regeringen skall ta ställning till varje enskild försäljning som sker. De enskilda försäljningarna får granskas i efterhand i samband med de redogörelser som deltagarna skall lämna till regeringen enligt 6 Redogörelsernas utformning behandlas i avsnitt 4.3. Tillståndet ger en generell rätt för innehavaren att under de i lagen angivna förutsättningarna sälja tjänster inom verksamheter som uppfyller lagens krav. Regeringen kan också begränsa tillståndet till viss typ av eller vissa typer av tjänster när regeringen finner det påkallat att göra så. Ett meddelat tillstånd kan både utvidgas och inskränkas och när så är påkallat återkallas helt.

Kommittén föreslår att både den offentliga och privata marknaden inom ramen för försöksverksamheten skall öppnas för kommunal uppdragsverksamhet. Detta framgår av 1 § andra stycket. Av detta följer att en deltagare i försöket bör kunna sälja tjänster till andra kommuner eller landsting, till statliga myndigheter och till aktörer inom den privata sektorn i form av företag, organisationer eller enskilda personer.

Kommittén har enligt direktiven att särskilt notera inom vilka områden försöksverksamheten är mindre lämplig. Kommittén har inte kunnat peka ut några särskilda sådana områden och föreslår därför inga undantag. Kommitténs uppfattning är att försöksverksamheten som sådan får utvisa begränsningar behövs. Kommittén har också i avsnitt 4.4 angivit att om verksamheten av denna anledning bör vara bred.

Kommittén vill motivera sitt förslag i detta senast nämnda avseende följande sätt.

Även försöksverksamheten totalt sett skall vara begränsad så ser om kommittén ett stort behov av att vinna kunskaper om uppdragsverksamhetens effekter på olika typer av marknader. En försäljning tjänster från exempelvis kommuns tekniska förvaltning av en till den statliga väghållaren kan bidra till en totalt sett effektivare användning den offentliga sektorns samlade resurser. Många av

kommuner och landsting producerar också tjänster som bör kunna efterfrågas av näringslivet. Detta torde vara aktuellt främst i fråga om servicetjänster erbjuds av t.ex. tryckeriet och tvätterier. Det bör som också kunna finnas en efterfrågan på den kompetens kommunala tjänstemän besitter i fråga t.ex. byggnadsteknik, miljöteknik och om liknande.

Kommittén föreslår en försöksperiod om tre år. Kommittén gör den bedömningen att det är den minsta tid som krävs från det att försöket sätts igång till det att eventuell permanent lagstiftning kan ta vid.

I fråga förslaget till försöksperiod har kommittén gjort följande om bedömning. Under det första halvåret l juli 1993 till utgången av året skall kommunerna ge in sina ansökningar. Från tiden för beviljat tillstånd till och med utgången av år 1994 kan uppdragsavtal slutas i enlighet med bestämmelserna i försökslagen. Nya avtal kan alltså inte ingås efter den l januari 1995. Detta framgår av 7 Kommittén anser att denna begränsning är nödvändig för att regeringen skall kunna få ett samlat grepp om vilka kommuner, landsting och företag som faktiskt agerar under den tid som senare skall bli föremål för den slutliga utvärderingen. Vidare begränsas den möjliga avtalstiden genom en föreskrift om att uppdragsavtal inte får träffas för tid som ligger efter den 30 juni år 1996. Syftet med denna begränsning är att undvika att avtal löper efter den tidpunkt då försökslagen inte längre är i kraft. Kommittén anser det som väsentligt att uppdragsavtal som sluts med stöd av försökslagens bestämmelser inte löper efter denna tidpunkt. Detta förenklar de avtalsrättsliga komplikationerna om regeringen väljer att inte föreslå att försöksverksamheten permanentas. Angående avtal se vidare avsnitt 4.10.

För att försöket skall kunna ge ett tillräckligt brett underlag inför utvärderingen är det kommitténs uppfattning att uppdragsverksamheten måste ha fått bedrivas under minst ett års tid, dvs. under hela år 1994. En utvärdering kan därefter tidigast komma till stånd under första halvåret år 1995. För att kunna ta ställning till om uppdragsverksamheten skall permanentas bör sannolikt rapporten från den särskilda utredaren om bl.a. försöksverksamhetens effekter remissbehandlas. Detta kan sannolikt ske tidigast under sommaren och hösten år 1995. Regeringen kan med andra ord tidigast under senhösten år 1995 ta ställning till om försöksverksamheten skall avbrytas eller avlösas av en permanent lagstiftning. Om en permanent lagstiftning skall tas fram måste riksdagen fatta beslut om detta.

För att regeringen och riksdagen skall ges nödvändig tid för sina ställningstaganden och för att undvika ett läge där försökslagen upphör innan regeringen och riksdagen hunnit ta ställning, föreslår kommittén att försökslagen gäller till och med utgången juni månad år 1996. av Senast vid denna tidpunkt skulle en permanent lagstiftning kunna träda i kraft.

4.5 Ansökan

Ansökan tillstånd att delta i försöksverksamheten skall enligt 2 § om göras hos regeringen. Ansökan görs av de enskilda kommunerna och landstingen. Gemensamma ansökningar godtas inte utan varje kommun eller landsting för sin ansökan. De kommunala företagen ska inte svarar själva kunna ansöka direkt hos regeringen. Ansökan görs för deras del kommunen eller landstinget i egenskap ägare, bildare eller stiftare. av av Det får anses vara en sak för ägaren, bildaren eller stiftaren av företaget att avgöra om det skall bedriva uppdragsverksamhet eller inte.

När det gäller delägda företag får ansökan göras av den kommun eller det landsting som äger största andelen. I dessa fall bör det vara en lämplig ordning att till en sådan ansökan bifoga en tillstyrkan från övriga ägare.

När ett företag ägs till lika delar kommuner ocheller landsting kan av endera ägaren ansöka under förutsättning att övriga ägare tillstyrker en sådan ansökan.

Frågan att delta i försöksverksamheten med uppdragsverksamhet om torde normalt sett vara en fråga för fullmäktige att ta ställning till enligt bestämmelserna i 3 kap. 9 och 10 §§ kommunallagen.

Om kommunen eller landstinget efter beviljat tillstånd förändrar sin verksamhet eller önskar låta fler eller färre enheter delta så skall regeringen snarast underrättas om detta. Om fler enheter önskar delta än med när tillståndet gavs, så måste tillståndet utvidgas med som var avseende på dessa enheter.

Regeringen bör i förordning kunna de närmare föreskrifterna en ange ansökans utformning Ur ansökan skall det gå att utläsa vilka om m.m. enheter, dvs. myndigheter eller företag som önskar deltaga i uppdragsverksamheten, hur lagens krav på konkurrensneutralitet i 4 §

och särredovisning i 5 § skall efterlevas se avsnitten 4.6.2 och 4.6.3

samt övriga uppgifter som regeringen finner erforderliga för att kunna pröva ansökan.

Ansökan skall enligt 2 § inges före utgången av år 1993. Målet bör vara att regeringen skall ha tagit ställning till ansökningarna så snart som möjligt efter denna tidpunkt så att uppdragsverksamheten kan komma i gång efter årsskiftet 199394. Tidsplanen för försöksverksamheten behandlas i avsnitt 4.4.

4.6 Villkor för deltagande

Kommitténs förslag För att en kommun eller ett landsting skall få tillstånd att delta i försöksverksamheten krävs att uppdragsverksamheten

bedrivs affärsmässigt inte stöds på ett sätt som hämmar den fria konkurrensen särredovisas

4. 6.1 Affarsmässighet

I avsnitt 2.2 har kommittén redovisat gällande rätt när det gäller självkostnadsprincipens tillämpning i kommunal verksamhet.

Det har inte särskilt angetts i tilläggsdirektiven att kommittén skall överväga självkostnadsprincipens tillämpning i kommunal uppdragsverksamhet eller att föreslå förändringar i dess tillämpning. Kommittén har dock kommit till slutsatsen att en tillämpning av självkostnadsprincipen på en kommunal uppdragsverksamhet som skall konkurrera med andra aktörer på den öppna marknaden kan medföra vissa risker i konkurrenshänseende. En strikt tillämpning av självkostnadsprincipen skulle kunna leda till underprissättning de av kommunala tjänsterna.

För att undanröja dels de oklarheter i självkostnadsprincipens tillämpning som kommittén behandlat i avsnitt 2.2 och dels riskerna för underprissättning, har kommittén valt att, efter modell av 2 § i lagen om kommunal tjänsteexport, föreslå att uppdragsverksamheten skall bedrivas affärsmässigt. Vidare är kravet på affärsmässighet motiverat med tanke på det ekonomiska risktagande som ligger i att bedriva uppdragsverksamhet på den öppna marknaden.

Kommittén vill betona att den kommunala uppdragsverksamheten inte får verka konkurrenshämmande eller konkurrenssnedvridande. Detta

framgår 4 § avsnitt 4.6.2. En viktig faktor i av konkurrenssammanhang är att prissättningen av de tjänster som ingår i uppdragsverksamheten görs affärsmässigt.

Med affärsmässighet avses att verksamheten organiseras på ett sätt som möjliggör uppföljning och kontroll av verksamheten. Vidare avses att kommunerna, landstingen och de kommunala företagen alltid skall beräkna sina kostnader och därmed prissätta sina tjänster enligt samma normer som privata företag tillämpar. I priset skall således inräknas en viss vinstmarginal om inte annat undantagsvis är affärsmässigt motiverat. Bestämmelsen i 5 § avsnitt 4.6.3 om den ekonomiska redovisningen har en viktig funktion när det gäller att skapa förutsättningarna för att kunna beräkna kostnaderna i en verksamhet. I affirsmässigheten ligger också att den kommunala uppdragsverksamheten bör begränsas till de fall då den är affärsmässigt motiverad.

4.6.2 Konkurrensbegränsande förfarande

Försöksverksamheten skall enligt kommitténs uppfattning bära sina egna kostnader vad gäller insatser av material, kapital, avskrivningar på maskiner och avkastning på insatt kapital. I avsnitt 4.6.1. har kommittén behandlat kravet på affärsmässighet. Den försäljning som man avser att bedriva bör därför inte tillåtas om den subventioneras med skattemedel eller på annat sätt är föremål för stödåtgärder i strid med konkurrenslagens bestämmelser. Sådana stödåtgärder leder till att försäljningen indirekt finansieras av skattebetalarna i den säljande kommunen.

I näringslivet är det inte ovanligt med ägartillskott av kapital för att etablera verksamhet eller för att investera i kapitalkrävande en utrustning. Kommittén dock att detta som huvudregel inte bör få anser ske i den kommunala uppdragsverksamheten.

4.6.3 Redovisning

För att tillse att konkurrensneutralitet råder och att kommunerna och landstingen inte med skattemedel subventionerar en verksamhet som bedrivs åt bör det säkerställas att den ekonomiska en annan, redovisningen sådan utformning att det enkelt går att utläsa ges en resultatet samt de kostnader och intäkter kan hänföras till respektive som uppdragsverksamhet. Det skall således gå att utläsa ur redovisningen om subventioner eller andra ägartillskott förekommer. En bestämmelse om särredovisning är intagen i 5 Vad det gäller de kommunala företag

som deltar i försöket bör uppdragsverksamheten på motsvarande sätt redovisas i särskild ordning, både i den egna redovisningen och den kommunala årsredovisningen. Kravet i andra stycket på redovisning av borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser i företagen har sin grund i att dessa uppgifter är betydelsefulla när det gäller att bedöma företagens ekonomiska ställning.

Redovisningssystemen måste, enligt kommittén, med största sannolikhet, innehålla någon form av särredovisning av uppdragsverksamheten för att redovisningskravet skall kunna uppfyllas. Kommittén är medveten om att det kan ta en viss tid att göra de förändringar i redovisningen som krävs. Det bör dock förutsättas att endast de kommuner får delta som kan göra de förändringar av redovisningen som kommittén bedömer som nödvändiga.

Redovisningarna skall även bidra till att ge det underlag som krävs för att utredaren skall kunna bedöma de ekonomiska effekterna av uppdragsverksamheten. Genom särredovisning av uppdragsverksamheten säkerställs också medborgarnas insynsmöjligheter i verksamheten.

Kommittén föreslår inga detaljerade redovisningsföreskrifter. Flera modeller för redovisningen är tänkbara. Kommittén anser att det är en uppgift för regeringen, utredaren och deltagande kommuner och landsting att i samråd med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet finna de modeller för redovisningen som bäst tillgodoser kravet på uppföljning av försöksverksamheten.

4.7 Upphandling

Kommittén har i avsnitten 3.1 och 3.3 pekat på att den upphandling som kommer att ske från kommuner, landsting och kommunala företag som deltar i försöket skall ske med reglerna i lagen om offentlig upphandling som grund. Enligt upphandlingslagen krävs bl.a. att inköp görs genom anbudsupphandling. Kommittén är dock väl medveten om att tillämpningen av upphandlingslagens olika bestämmelser är beroende av storleken på upphandlingens ekonomiska värde. Lagen innehåller en mängd detaljerade bestämmelser av vilka en del skall tillämpas fullt ut upphandlingar som beloppsmässigt överstiger de i lagen angivna tröskelvärdena. För upphandlingar under dessa tröskelvärden gäller endast en del av bestämmelserna, främst bestämmelserna att om upphandling skall vara affärsmässig och att anbudsgivarna skall behandlas objektivt samt reglerna om överprövning.

För att negativa effekter på konkurrensen på grund av brister i upphandlingsförfarandet skall kunna undvikas anser kommittén det som väsentligt att kommuner och landsting vid upphandling som understiger upphandlingslagens tröskelvärden följer de grundläggande kraven som kan ställas på upphandling myndighet alltid skall utnyttja en att en befintliga konkurrensmöjligheter och även i Övrigt iaktta affärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt. Deltagandet i försöksverksamheten kommer emellertid att vara frivilligt och det är naturligt att de kommuner önskar att delta även får acceptera vissa som villkor för detta. Försäljningen tjänster bör således inte ske till av kommuner och landsting som inte följer upphandlingslagen eller tillämpar de nyss nämnda grunderna.

Vid försäljning tjänster till statliga myndigheter beloppsmässigt av som understiger tröskelvärdena skall motsvarande grundläggande krav i fråga om affärsmässighet m.m. iakttas.

Upphandlingslagens bestämmelser är tillämpliga endast på offentlig upphandling. Privat upphandling regleras inte alls. Under försöksverksamheten förutsätts det dock att upphandlingslagens bestämmelser affärsmässighet blir vägledande även i samband med om uppdragsverksamhet privata uppdragsgivare. Kommittén är medveten att det inte inom för försöksverksamheten finns laglig grund om ramen för att ålägga privata köpare att infordra anbud från flera vid köp av tjänster från kommuner eller landsting. Kommittén gör också den bedömningen att om erfarenheter skall fås av försäljning till privata sektorn så är det inte lämpligt att föreslå ett förbud för kommunala enheter att sälja till privata köpare. Den privata sektorn har dock ett mycket stort egenintresse av att tillämpa affärsmässiga upphandlingsförfaranden. Om det framkommer att risk för underprissättning föreligger bör regeringen vidta lämpliga åtgärder för att undanröja riskerna och i sista hand besluta om att återkalla tillståndet att delta i försöksverksamheten. .

Omfattningen direktförsäljningen till privata enheter bör särskilt av redovisas i den slutliga utvärderingen av försöket.

4.8 Överprövning av beslut

Under försöksverksamheten kommer ett antal beslut att fattas i kommuner och landsting. Det faller sig naturligt att upphandlingsbeslut överprövas i den i upphandlingslagen stadgade ordningen och att företeelser kan ifrågasättas med hänsyn till konkurrenslagens som

bestämmelser prövas enligt den lagen. Med en sådan ordning behöver inga nya överklagningsvägar byggas upp.

Kommittén vill peka på att möjligheten till laglighetsprövning enligt kommunallagen inte begränsas. Av detta följer att t.ex. ett kommunalt beslut om att hos regeringen ansöka om tillstånd enligt försökslagen kan bli föremål för laglighetsprövning. Regeringen är dock vid sin prövning av ansökningarna inte bunden av det faktum att beslutet att ansöka om om tillstånd är föremål för domstolsprövning. Inget hindrar dock att regeringen vid sin prövning väger det förhållandet att ett beslut är föremål för prövning.

4.9 Avtalens giltighet m.m.

De kommuner och landsting som ges tillstånd att delta i försöksverksamheten kommer att sluta ett antal avtal. Av 7 § framgår att avtal kan slutas under perioden från regeringens tillståndsbeslut till och med utgången av år 1994. Kommittén bedömer det mycket som angeläget att belysa vissa avtalsrättsliga frågor kan aktualiseras som under den tid försökslagen är i kraft.

Eftersom avtalen är civilrättsliga förmögenhetsdispositioner så krävs lagform för de regler som styr avtalens giltighet m.m.

Det är främst två förhållanden som är viktiga i detta sammanhang. För det första måste en regel finnas som anger vad händer med som ingångna avtal om försöksverksamheten inte permanentas. För det andra måste det finnas en regel som anger vad som händer med ingångna avtal när tillstånd återkallas.

När det gäller förhållandet att försöksverksamheten inte permanentas så är det angeläget att ingen uppdragsverksamhet fortsätter att bedrivas när lagstöd inte längre finns för det. Kommittén har därför valt att i 7 § första stycket ta en regel om att de avtal som ingås med stöd av tillstånd enligt försökslagen inte får omfatta längre tid än till och med utgången av juni månad år 1996, dvs. inte längre än den tid under vilken försökslagen är i kraft. En konsekvens denna begränsning är av att det inte blir tillåtet att förlänga avtalen på ett sådant sätt att de kommer att löpa efter denna tidpunkt. Kommuner och landsting vill som vara säkra på att försökslagens bestämmelser inte hindrar att de ingångna uppdragsavtalen kommer att gälla under avtalad tid bör därför tillse att avtalstiden håller sig inom försökslagens tidsmässiga ram.

När det gäller förhållandet att regeringen återkallar ett beviljat tillstånd så är det kommitténs uppfattning att utgångspunkten även här skall vara att uppdragsverksamhet inte skall bedrivas när tillståndet inte längre gäller.

En inom avtalsrätten grundläggande princip är att ingångna avtal skall hållas pacta sunt servanda. Kommittén har övervägt möjligheten att i försökslagen uttryckligen bryta denna princip och föreslå att de avtal träffats med stöd ett tillstånd måste avvecklas i det fall tillståndet som av återkallas. Avtalen skulle i så fall upphöra på grund av en senare lagregel och inte på grund av att parterna själva avtalat så. En sådan modell kan medföra komplicerade avtals- och skadeståndsrättsliga konsekvenser som i dag inte är fullt överblickbara.

Kommittén har därför stannat för en modell som innebär att ett avtal träffats med stöd ett gällande tillstånd skall gälla under den som av avtalade tiden. Även uppdragsverksamhet med denna modell faktiskt om kan komma att bedrivas, trots att tillstånd inte längre finns för det, så kommittén att detta faktum inte är så allvarligt med hänsyn till att anser avtalstiden sådan är begränsad i 7 § första stycket. Inte heller får som avtal uppdragsverksamhet enligt försökslagen träffas för den nya om verksamhet inte längre omfattas av tillståndet. Det kommer med som andra ord inte att löpa några avtal efter det att försökslagen upphört. De återkallelser som eventuellt skett måste noga beaktas vid den slutliga utvärderingen.

5. Specialmotivering

Förslag till lag om försöksverksamhet med rätt för kommuner och landsting att bedriva uppdragsverksamhet

1§

I paragrafens första stycke, som behandlas i avsnitten 4.1 och 4.4, finns en bestämmelse, som inom försöksverksamhetens ram, utvidgar kommunernas, landstingens och deras företags befogenheter att bedriva uppdragsverksamhet. Verksamheten får bedrivas fram till utgången av juni månad år 1996, dvs. så länge försökslagen är i kraft. Med begreppet de kommunala företagen avses både helägda och delägda företag. Delägarna kan vara antingen offentliga eller privata juridiska eller enskilda personer.

I andra stycket, som behandlas i avsnitt 4.4, intas definition en av begreppet uppdragsverksamhet. Med annan avses både offentliga och privata köpare.

Av tredje stycket, som behandlas i avsnitt 4.1, framgår att de vidgade befogenheterna att bedriva uppdragsverksamhet geografiskt sett tar sikte på den svenska marknaden.

I fjärde stycket intas en bestämmelse av lagteknisk karaktär. I stället för att i alla paragrafer räkna upp både kommer, landsting och de kommunala företagen som avses i 3 kap. 16-18 §§ kommunallagen används begreppet kommun som en samlad beteckning.

2§

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 4.4, anges att regeringens tillstånd krävs för att få bedriva uppdragsverksamhet. Vidare anges att ansökan om tillstånd skall ges in till regeringen före utgången av år 1993. Motivet till denna begränsning är att de deltagande kommunerna och landstingen skall ges praktiska möjligheter att bedriva uppdragsverksamhet under minst ett års tid innan den slutliga utvärderingen inleds. Endast kommuner och landsting är behöriga att söka tillstånd. Regeringen kan begränsa tillståndet till viss verksamhet eller vissa aktörer i en kommun eller i ett landsting om regeringen finner det påkallat.

Av andra stycket, som behandlas i avsnitt 4.4, framgår att regeringen har möjligheten att återkalla ett beviljat tillstånd. Tillståndet kan återkallas helt eller delvis. Angående avtalens giltighet m.m. när tillstånd återkallas se 7 § och avsnitt 4.4.

3§

I paragrafen, behandlas i avsnitt 4.6.1, anges som villkor för att få som bedriva uppdragsverksamhet att den bedrivs affärsmässigt. Självkostnadsprincipen bryts således när det gäller prissättningen av uppdragsverksamhet bedrivs enligt försökslagen. Detta innebär för som det första att uppdragsverksamheten skall vara affärsmässigt motiverad. För det andra innebär bestämmelsen att en kommun ett landsting eller ett kommunalt företag i priset skall räkna in viss vinstmarginal om inte annat undantagsvis är särskilt motiverat. De villkor som gäller för det privata näringslivets affärsdrivande verksamhet skall alltså vägleda kommunernas, landstingens och de kommunala företagens uppdragsverksamhet.

4§

I paragrafen, behandlas i avsnitt 4.6.2, förbjuds de kommunerna, som landstingen och kommunala företag som erhållit tillstånd enligt lagen att olika åtgärder stödja uppdragsverksamheten så att konkurrensen genom hämmas. De åtgärder är sådana som kan angripas med stöd som avses konkurrenslagen 0000000. Det är främst konkurrensbegränsande av förfaranden har sin grund i missbruk dominerande ställning. som av en Hit hör också underprissättning.

5§

I paragrafen, behandlas i avsnitt 4.6.3, föreskrivs att redovisningen som i kommunerna, landstingen och de kommunala företagen skall ges en utformning möjliggör bedömning vilka kostnader och intäkter som en av kan hänföras till verksamheten. Redovisningen skall försvåra som möjligheterna att tillämpa underprissättning.

Kommittén anser det också vara av vikt att det klart framgår om kommunen eller landstinget genom borgensåtaganden eller andra ansvarsförbindelser stöttar sina företag på ett sätt som ger dem otillbörliga konkurrensfördelar.

6§

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 4.3, anges att deltagande kommuner och landsting till regeringen skall lämna redogörelser för uppdragsverksamheten. Redogörelserna skall avlämnas minst vid de två tillfällen som anges i bestämmelsen. Redogörelserna utgör en viktig del av det material som skall ligga till grund för den slutliga utredningen. Vidare utgör de ett viktigt kontrollinstrument i den kontinuerliga uppföljningen som skall ske även under försöksverksamhetens bedrivande.

I uppföljningen skall dessa redogörelser kompletteras med ett kontinuerligt samråd med de deltagande kommunerna och landstingen.

7§

I paragrafens första stycke, som behandlas i avsnitt 4.10, anges att avtal får ingås endast under en begränsad tidsperiod. Denna period omfattar tiden från regeringens tillståndsbeslut till och med utgången av år 1994. Detta möjliggör för regeringen att få ett samlat vilka grepp om kommuner och landsting som kommer att finnas med under den period som senare kommer att bli föremål för den slutliga utvärderingen.

Vidare begränsas den möjliga avtalstiden genom föreskriften att avtalen inte får ingås för tid efter den 30 juni år 1996. Genom detta förhindras uppkomsten av den situationen att avtal kommer att löpa efter den tidpunkt då försökslagen inte längre är i kraft. På så sätt styrs också uppdragsverksamheten på ett sätt som ger regeringen och riksdagen friare händer att inte permanenta verksamheten.

Av paragrafens andra stycke, som behandlas i avsnitt 4.10, framgår att nya avtal inte får träffas efter den tidpunkt då regeringen återkallat tillståndet. De avtal som träffats före återkallelsen får dock löpa vidare under sin avtalstid. Avtalen kan dock inte förlängas till tidpunkt en som ligger efter den 30 juni år 1996. Detta följer 7 § första stycket. av

Särskilt yttrande sakkunnige Jan Grönlund av

Landstingsförbundets styrelse tillstyrkte i sitt yttrande över konkurrenskommitténs betänkande SOU 1991104 Konkurrensen i den kommunala sektorn att landsting och kommuner på vissa villkor tillåts bedriva uppdragsverksamhet. Regeringen följde inte kommitténs förslag, utan uppdrog lokaldemokratikommittén att lämna förslag till hur en försöksverksamhet kan utformas.

Med utgångspunkt från direktiven anser jag kommitténs överväganden och förslag väl avvägda. Men på punkt delar jag inte kommitténs en uppfattning. I avsnitt 4.4 Omfattningen av försöksverksamheten menar kommittén att antalet deltagare bör begränsas. Enligt min mening är detta olyckligt. Jag anser att försöksverksamheten i stället bör vara öppen för samtliga landsting och landstingsägda bolag som uppfyller villkoren för deltagande, detta för att bl.a. tillse att konkurrensneutralitet verkligen åstadkoms.

@

Kommittédirektiv

EE

ä.

Dir. 199288

till Lokaldemokratikommittén

Tilläggsdirektiv

C 199201.

Dir. 199288

Beslut vid regeringssammanträde 1992-09-17

för civildepartementet, statsrådet Davidson, anför. Chefen

l Mitt förslag

föreslår Lokaldemokratikommittén C 199201 får i uppdrag att Jag att också utreda förutsättningarna för kommuner och landsting att bedriva upp-

dragsverksamhet.

2 Bakgrund

sker i dag ökad marknadsorientering och nya Den utveckling som mot en kommunala sektorn har lett till önskemål från verksamhetsfonner inom den och landsting kunna erbjuda tjänster utanför det egna flera kommuner att och landsting går över till att utsätta kommunal området. När kommuner sker det ofta under förutsättning att de själva verksamhet för konkurrens möjlighet konkurrera lika villkor. För detta finns i dag klara skall ha att begränsningar. lokaliseringsprincipen har lagfästs i 2kap. 1 § kommunalla- Genom som kommunala verksamheten i huvudsak begränsad till gen 1991900, år den geografiska området eller de medlemmarna. Kommuner och det egna egna får heller inte driva näringsverksamhet än sådan som drivs landsting annan går tillhandahålla allmännyttiga anläggningar utan vinstsyfte och ut att tjänster medlemmarna i kommunen eller landstinget 2 kap. 7 § komeller munallagen. har kommunerna och landstingen redan i dag goda möjligheter Däremot samarbeta med andra kommuner och landsting för ett bättre resursutatt Det kan ske bolag eller föreningar, kommunyttjande. genom gemensamma avtal. I vissa lagar, såsom hälso- och sjukvårdslagen nalförbund eller och räddningstjånstlagen 19861102, förutsätts att ett sådant 1982763

samarbete sker. Kommunallagens regler innebär inte heller något absolut hinder mot att i speciella situationer sälja tillfällig överskottskapacitet utanför det egna området, om det ligger i de egna kommunmedlemmarnas intresse. Konkurrenskommittén har i sitt betänkande SOU 1991104 Konkurrens inom den kommunakla sektorn föreslagit att kommuner och landsting skall tillåtas att bedriva uppdragsverksamhet i andra kommuner och landsting under förutsättning att motsvarande verksamhet upphandlats i konkurrens i den kommunen eller det egna landstinget. Sådan uppdragsverksamhet egna skall särredovisas och resultatet skall anges särskilt i årsredovisningen. Vid remissbehandlingen av betänkandet framkom att flertalet kommuner och landsting positiva till att de ges ökade befogenheter att bedriva uppvar dragsverksamhet. Svenska kommunförbundet ansåg att förslaget inte tillräckligt beaktar kommunernas önskemål att i visa fall expandera sin marknad i effektivitetshöjande syfte. Näringslivets organisationer var däremot genomgående allmänt negativa till förslaget. De framhöll bland annat att effekten av förslaget kan bli att privata företag tvingas lämna marknaden. Näringsfrihetsombudsmannen avstyrkte förslaget. Statens pris- och konkurrensverk SPK intog en tveksam hållning och ansåg att ytterligare villkor behövs om kommuner och landsting skall tillåtas bedriva uppdragsverksamhet.

3 Uppdraget Det är svårt att i dag överblicka konsekvenserna av en lagstiftning med Konkurrenskommittén har föreslagit. Frågan bör därför den inriktning som enligt min mening övervägas och belysas ytterligare i ljuset av den utveckling sker och med beaktande vilka effekter en kommunal uppdragsverksom av samhet kan ha marknaden. Lokaldemokratikommitténs huvuduppgifter är, enligt direktiven En av 199212, att beskriva och analysera framväxten av nya organisatoriska modeller för uppdelning på en beställar- och en utförarfunktion samt alternaen tiva produktions- och driftformer. Frågan kommunernas och landstingens möjligheter att bedriva uppom dragsverksamhet hänger nära samman med Lokaldemokratikommitténs nuvarande uppgifter. Kommittén bör därför i uppdrag att också överväga och lämna förslag när det gäller denna fråga. Som jag har sagt är det svårt att överblicka konsekvenserna av en nyss lagstiftning som ger kommunerna och landstingen ökade befogenheter att bedriva uppdragsverksamhet. Det gäller inte minst vilka effekter en sådan verksamhet kan ha marknaden. Av stor vikt är därför att verksamheten

följs upp och utvärderas. Kommitténs uppdrag i denna del bör därför begränsas till att initiera tidsbegränsad försöksverksamhet. en Kommittén bör särskilt lämna förslag vilka krav, bl.a. särredovisning och uppföljning, som bör ställas kommuner och landsting för de att skall bedriva en sådan försöksverksamhet. Av betydelse stor âr att konkurrensen marknaden inte blir snedvriden av en sådan kommunal verksamhet. Kommittén bör därför särskilt notera inom vilka områden sådan en försöksverksamhet är mindre lämplig. Kommittén bör senast den 15 november 1992 redovisa resultatet sina av överväganden i denna del och lämna förslag till den lagstiftning som kan behövas för att ett försök med kommunal uppdragsverksamhet skall kunna starta snarast. Kommittén bör samråda bl.a. med Konkurrensverket samt företrädare för kommunerna, landstingen och näringslivet.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen tilläggsdirektiv till Lokaldemokratikomger mittén i enlighet med vad jag har anfört.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. Civildepartementet

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Grundutbildningens 37. Psykiatrinochdess patienter -levnadsförhållanden, Frihet ansvar- - kompetens. villkor i högskolan. U. vårdens innehåll och utveckling. Regler för risker.Ett seminarium varför om 38.Fristående skolor. Bidragoch elevavgifter. U. tillåter mer föroreningar inne änute. M. 39.Begreppet arbetsskada Psykiskt stördas situationikommunerna 40.Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. Fi. -en probleminventering ur socialtjänstens 41. Angående vattenskotrar. M. perspektiv. S. 42.Kretslopp Basen för hållbar stadsutveckling. M. - 4. PsykiatriniNorden -ett jämförande perspektiv. 43.Ecocycles The Basisof Sustainable Urban - Koncession för försäkringssammanslumingar. Fi. Development M. Ny mervärdesskattelag. 44.Resurser för högskolans grundutbildning. U. Motiv.Del 45.Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer.M. - - Författningstext ochbilagor.Del Fi. 46. Livskvalitetför psykiskt långtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling nationell en strategi. A. kring service,stöd ochvård. - Sfastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad, II. Del Fi. m.m.- 9.Ekonomioch rätt i kyrkan. C. 48.Effektivare statistikstymingDen statliga - 10.Ettnytt bolagfor rundradiosåndningar. Ku. statistikens finansiering ochsamordning. Fi. l l.Fastighetsslcatt. Fi. 49. EES-artpassning av marknadsföringslagstiñningen. 12. Konstnärlig högskoleutbildning. U. C 13.Bundna aktier.Ju. 50. Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre-och 14. Mindre kadmiumi handelsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S 15.Ledning ochledarskap i högskolan några 51.Översyn sjöpolisen. av Ju. perspektiv ochmöjligheter.U. S2.Ett samhälle föralla. 16.Kroppen efterdöden. 53.Skatt dieselolja. Fi. l7.Den sista undersökningen obduktionen i ett 54. Mer för mindre nya styrformer barn- för och - psykologiskt perspektiv. ungdomspolitiken. C. 18. Tvångsvård i socialtjänsten ansvar ochinnehåll. S. 55.Rådför forskning om transporter och - 19.Långtidsutredningen 1992.Fi. kommunikation. K. 20.Statens hundskola. ombildningfrånmyndighet till Rådför forskning om transporter och aktiebolag. kommunikation. Bilagor.K. 21.Bostadsstöd till pensionärer. S6. Färjorochfarleder.K. 22.EES-anpassning av lcreditupplysningslagen. Ju. 57. Beskattning vissa av naturaförmåner m.m. Fi. 23.Kontrollfrågori nilldatoriseringen m.m. Fi. 58. Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden 24.Avreglerad bostadsmarknad. Fi. utvecklas vi om ingenting gör. M. 25. Utvärdering av försöksverksamheten med S-årig 59.Läraruppdraget. U. yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. U. 60.Enklareregler för statsanställda. Fi. 26.Rätten till folkpension kvaliñkationsregler i 6l.Ett reformerat åklagarväsende. Del.A och B.Ju. internationella förhållanden. 62.Forskningoch utveckling för totalförsvaret- förslag 27. Årsarbetstid. A. till åtgärder. Fo. 28. Kartläggning av kasinospelenligt internationella 63. Regionala roller en perspektivsmdie. C. - regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidens regioner sjudebattinlägg. C. - 29. Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges 65.Kartboken. C. nationella smittskyddsfunktioner. S. 66. Västsverige regioni utveckling.C. - 30. KreditförsåkringNågra aktuellaproblem.Fi. 67.Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del - 3l.Lagstiftning om satellitsåndningar av Fr. TV-program.Ku. 68. Långsiktig miljöforskning. M. 32. Nya Inlandsbanan. K. 69.Meningsfull vistelsepå asylförläggning. Ku. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst C. 70.Telelag.K. 34.Fastighetsdatasystemets datorstnrktur. M. 71. Bostadsfönnedling i nya former. Fi. 35.Kart-och mätningsutbildningar i nya skolformer.M. 72. Det kommunala medlemskapet. C. 36.RadioochTV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Välfärd ochvalfrihet- service,stöd ochvård för 105. Administrativt stöd till Försvarsmakten. Fö.

psykiskt störda. 106. Civilbefälhavarna. Fö.

74.Prova privat Provning och mätteknikinom SP 107. Kulturstöd vid ombyggnad. Ku. ochSMP i europaperspektiv. N. 108.VAL, Organisation Teknik Ekonomi.Ju.

75. Ekonomisk politikunder kriser ochi krig.Fi. 109. Investeringar i arrendejordbruket ochandra

76. Skogspolitiken inför 2000-talet. l-luvudbetän- arrenderättsliga fragor. Ju. kande. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor 110. Information ochden nya InformationsTeknologin

Skogspolitiken inför 2000-talet. BilagorII. Jo. straff-och processrättsliga fragor m.m. Ju. - 77. Psykiskt störda i socialförsäkringen ett lll. Den framtida skogsvardsorganisationen. Jo. kunskapsunderlag. S. 112. Administrationen i kanslihuset. 78. Utredningen om vissa internationella insolvens- Klara administrationen Bilaga. Fi. frågor. Ju. 113.Lag om företagsrekonsmrktion. Ju. 79. Statens fastigheter och lokaler ny organisation. 114. Malmöregionens trañksystem. Överenskommelse - Fr. om åtgärder i trafikens infrastruktur. K. 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning.Ju. 115. Kontrolli konkurrens avveckling AB av Svensk - 81. Trafikpolisen an dubbeltbättre. Ju. Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning. K. mer 82. Genteknik utmaning. Ju. 116. Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft. A. - en 83. Aktiebolagslagen och EG.Ju. 117. Konsumenterna och lâgprisbutiken. En studie av

84. Ersättning för kränkning genom brot.t. Ju. ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln. Jo. 85. Förvaltning försvarsfastigheter. Fö. 118.Arvoden för vårdhos privatpraktiserande läkare. av betygssystem. U. 119. Svensk trädgardsnäring nuläge och utvecklings- 86.Ettnytt - 87. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och möjligheter.Jo.

livsmedelsindustri förEG förslag om vegeta- 120.Allmänna arvsfonden. biliesektom, livsmedelsexporten ochden ekolo 121. Vissa mervärdeskattefrâgor. Fi. giska produktionen. Jo. 122. Social bakgrund studiestöd och övergång till - 88. Veterinär verksamhet behov, organisation och högre studier.U. finansiering. Jo. 123. hav Ett av möjligheter AMU-Gruppen vägmot på - 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. 2000-talets utbildningsmarknad. A. - - - 90. Biobränslen för framtiden.Jo. 124. Biståndunder omprövning. Översyn av det svenska

91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel.Jo. utvecklingssamarbetet med Moçambique. UD. 92. Pliktleverans. U. 125. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och

93. Svensk skola i världen. U. livsmedelsindustri för EG förslag om animalie- - 94. Skolaför bildning.U. sektorn. Jo. 95.Den svenska marknaden för projektkapital 126. Swedish environmental debt.M.

statens nuvarande och framtida roll. N. 127. Boverket uppgifter och verksamhet. Fi. - - 96. Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. 128. Kommunal uppdragsverksamhet. C.

Ku. 97. Sparar vi för lite Hushållssparandet i samhälls-

ekonomin. Fi. 98.Kommunernas socialbidrag en kartläggning av nonner. kostnader m.m. 99. Rådgivningen inom jordbruket och trädgårds-

näringen. Jo. 100. Staten och arbetsgivarorganisationerna. Fi.

101. Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. Fö. 102. Myndigheternas förvaltningskostnader

budgetering av pris- och löneförändringar. Fi. - 103. FHU92.A. 104. Var uppgift efter Rio svensk handlingsplan inför 2000-talet. M.

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Livskvalitetför psykiskt långtidssjuka

Översyn forskningkringservice,stödochvard.[46] Bistånd under omprövning. av detsvenska - Avgifterochhögkostnadsskydd inomäldre-och utvecklingssamarbetet Moçambique. med [124] handikappomsorgen. [50]

Justitiedepartementet Ett samhälle för alla. [52]

Välfärdochvalfrihet service,stödochvård för Bundnaaktier. [13] psykisktstörda.[73] EES-anpassningkreditupplysningslagen. av [22] Psykisktstördai socialförsäkringen kunskaps- ett Översyn av sjöpolisen. [51] underlag. [77] Ett refonnerat äklagarväscnde. DelA ochB. [61] Bostadsbidragenklare rättvisare billigare.[89] - - - Utredningen om vissainternationella insolvens- Kommunernas socialbidragen kartläggning av frågor.[78] normer, kostnader m.m. [98] Kriminologisk ochkriminalpolitisk forskning.[80] Arvodenför vardhosprivatpraktiserande läkare. 18] Trafikpolisen mer än dubbeltbättre.[81] Allmännaarvsfonden. [120] Genteknik en utmaning. [82] - Aktiebolagslagen ochEG.[83] Kommunikationsdepartementet

Ersättning förkränkning genom brott.[84] Organisation Teknik Nyalnlandsbanan. [32] VAL, Ekonomi.[108] Radförforskning om transporter ochkommunikation. Investeringar i arrendejordbruket ochandraarrende- Rad för forskning om transporter ochkommunikation. rättsligafrågor.[109] Bilagor.[55] Information och den nya lnfonnationsT eknologin Färjor och farleder.[56] straff-ochprocessrättsliga frågor m.m. [110] - Telelag.[70] Lag om företagsrekonstruktion. [113] . Malmöregionens trafrksystem. Överenskommelse

Försvarsdepartementet om åtgärder i trafikensinfrastruktur. [114]

Kontrolli konkurrensavveckling AB Svensk av Forskning och utveckling totalförsvaret-förslag för - Bilprovnings monopolpå kontrollbesiktning. [115] till åtgärder. [62]

Förvaltning försvarsfastigheter. av [85] Finansdepartementet

Försvarsmaktens hälso-ochsjukvård.[101] Administrativt till Koncession förförsäkringssammanslutningar. [S] stöd Försvarsmakten. [105] Civilbetälhavama. [106] Nymervärdesskattelag.

Motiv.Del - Socialdepartementet Författningstext ochbilagor.Del2. [6] - Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] Psykisktstördassituationikommunerna m.m.- Fastighetsskatt. -en probleminventeringsocialtjänstens ur perspektiv. [3] Längtidsutredningen 1992.[19] Psykiatrini Norden ett jämförande perspektiv. [4] - Kontrollfragor i tulldatoriseringen m.m. [23] Kroppen efter döden. [16] Avreglerad bostadsmarknad. [24] Densistaundersökningen - obduktionenett i Kartläggning kasinospelenligtinternationella av psykologiskt perspektiv. [17] regler. [28] Tvångsvárd i socialtjänsten ansvar ochinnehåll.[18] - KreditförsakringNågraaktuellaproblem.[30] Statens hundskola. Ombildning frånmyndighet till - Risk-och skadehanteringi statligverksamhet. [40] aktiebolag. [20] Avreglerad bostadsmarknad, DelII. [47] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Effektivarestatistikstyrning - Den statligastatistikens Rätten till folkpension kvaliñkationsregler i - finansiering ochsamordning. [48] internationella förhållanden. [26] Skatt dieselolja.[53] Smittskyddsinstitutet organisation ny för Sveriges -- Beskattning vissanaturafönnåner av m.m. [57] nationella smittskyddsfunktioner. [29] Enklarereglerförstatsanställda. [60] Psykiatrinochdesspatienter levnadsförhållanden, - Fortsattreformering företagsbeskattningen. Del vårdens innehåll och utveckling.[37] av [67] Begreppet arbetsskada. [39] Bostadsförmedling i nya former.[71]

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ekonomisk politik under kriser ochi krig.[75] Svensk tradgârdsnäring nuläge och utvecklings - Statens fastigheter och lokaler ny organisation. [79] möjligheter. [119] - och Sparar vi för lite Hushâllssparandet i samhälls- Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk ekonomin.[97] livsmedelsindustri för EG förslag om animalie- - Staten och arbetsgivarorganisationema. [100] sektom. [125]

Myndigheternas förvaltningskosmader Arbetsmarknadsdepartementet budgetering av pris-och löneförändringar. [102] - Administrationen i kanslihuset. Kompetensutveckling en nationell strategi.[7] - Klara administrationen Bilaga. [112] Årsarbetstid. 271 - Vissa mervärdeskattefrâgor. 21] FHU92[103] uppgifter och verksamhet. [127] Privat förmedlingoch uthyrning av arbetskraft. [116] Boverket- Ett hav av möjligheter AMU-Gruppen vägmot på - 2000-talets utbildningsmarknad. [123] Utbildningsdepartementet Kulturdepartementet kompetens. Grundutbildningens Frihet ansvar- villkor Ett nytt bolag för rtmdradiosändningar. [10] i högskolan. [l] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-prograrn.

Konstnärlig högskoleutbildning. [12] [31] Ledningoch ledarskap i högskolan några perspektiv Radio ochTV i ett. [36] och möjligheter. [15] Meningsfull vistelse pâ asylförläggrting. [69] Utvärdering försöksverksamheten med 30-årig Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [96] av yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. [25] Kulturstöd vid ombyggnad. [107] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] [44] Näringsdepartementet Resurser för högskolans grundutbildning. Läraruppdraget. [59] Prova privat Provningoch mätteknik inomSP och

Ett nytt betygssystem. [86] SMP i europaperspektiv. [74] Pliktleverans. [92] Den svenska marknaden för projektkapital statens - Svensk skolai världen. [93] nuvarande och framtidaroll. [95] Skola för bildning. [94] bakgrund studiestöd och övergång till Civildepartementet Social högre studier. [122] Ekonomiochrätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst [33] Jordbruksdepartementet marknadsföringslagstiftrringen.[49] EES-anpassning av Mindre kadmium i handelsgödsel. [14] Mer för mindre nya styrformer förbam- och - Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetankande. ungdomspolitiken. [54] [76] Regionala roller en perspeküvstudie. [63] - Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [76] Utsiktmot framtidens regioner sju debattinlägg. [64] - Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor11. [76] Kartboken. [65] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och Västsverige regioni utveckling. [66] livsmedelsindustri för EG förslag om vegetabilie- Det kommunala medlemskapet. [72] sektorn, livsmedelsexporten ochden ekologiska Kommunal uppdragsverksamhet. [128]

produktionen. [87] Veterinär verksamhet behov. organisation och finansiering. [88] Biobränslen för framtiden. [90] Biobränslen för framtiden. Bilagedel.[91] Rådgivningen inom jordbruket och trádgårdsnäringen. [99] Den framtida skogsvárdsorganisationen. [111] Konsumenterna och lágprisbutiken. En studie av ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln. [117]

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljö- och naturresursdepartementet Reglerför risker.En.seminarium varför tillåter om vi mer föroreningar inne änute. [2] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34] Kan- och mätningsutbildningar i nya skolfonner.[35] Angående vattenskotrar. Kretslopp Basenför hållbar Stadsutveckling. [42] - EcocyclesThe Basisof Sustainable UrbanDevelop- ment. [43] Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. [45] - Miljöskulden. En rapportom hurmiljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. [58] Långsiktigmiljöforskning. [68] Vår uppgiftefterRio svensk handlingsplan inför - 2000-talet. [104] Swedish environmental debt. [126]

KUNGL. BIBL.

1992 12 -1 8

-

smcxuqgpa

annannun...- u

ALLMÄNNA FÖRLAGET BESTÄLLNINGAR FRlTZES KUNDTJÄNST, 47 106 STOCKHOLM FAx 08-2050 21, TELEFON 08-690 9090 ISBN 91-3B-13232-X ISSN 0375-250X