Kommunal uppdragsverksamhet 1998

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Kommunal

uppdragsverksamhet

|

998 SOU I998:| I9 Betänkande försöksverksamhet v av Utredningen om vidgad med kommunal uppdragsverksamhet

/rhx

i

Statens offentligautredningar 1998: 1 1 9 Inrikesdepartementet

Kommunal

uppdragsverksamhet

1998 Betänkande Utredningen vidgad försöksverksamhet av om med kommunal uppdragsverksamhet Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes order@liber se . . Internet: www. fritzes. se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 913g21013_5 Stockholm 1998 ISSN O375-250X

Till statsrådet Jörgen Andersson

Regeringen beslutade den 21 augusti 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag om en utvidgning till andra verksamhetsområden av den försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet som for närvarande bedrivs inom ramen för lagen 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att driva viss linjetrafik. Till särskild utredare förordnades kommunalrâdet Birgitta Lönegård. Departementssekreterarna Barbro Rosensvärd, Inrikesdepartementet, Nina Cromnier, Miljödepartementet, och Peter L Andersson, Finansdepartementet, rättssakkunnige Per Karlsson, Närings- och Handelsdepartementet, hovrättsassessom Inger Kalmerborn, Justitiedepartementet och kammarrättsassessom Carin Jahn, Socialdepartementet, har såsom experter deltagit i utredningen. Peter L Andersson och Inger Kalmerbom har dock inte medverkat efter den 16 mars 1998. Hovrättsassessom Katarina Persson har varit sekreterare. Utredningen, som inledde sitt arbete i oktober 1997, har antagit

namnet Utredningen om kommunal uppdragsverksamhet In 1997: 10

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet 1998. Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i september 1998

Birgitta Lönegård

/Katarina Persson

2§WÄ{YT1MÅY9/ fr, gm Waxutmgsü

SOU 1998:1 19 Förkortningar

Förkortningar

Bet. betänkande dir. direktiv dnr diarienummer Ds Departementsserien EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska unionen JoU Jordbruksutskottet kap. kapitel KU Konstitutionsutskottet LSS Lag 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade NOU Nämnden för offentlig upphandling PBL Plan- och bygglagen 1987: 10 PIST Privata företag I Samhällets Tjänst prop. proposition RÅ Regeringsrättens årsbok SAF Svenska arbetsgivare föreningen skr. Regeringens skrivelse SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar

SOU 1998: l 19 Sammanfattning

Sammanfattning

Utgångspunkter

I lag 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att driva linjetrafik kommunala aktieges bolag rätt att under vissa förutsättningar bedriva försök med uppdragsverksamhet inom området för kollektivtrafik. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1996. Utredningen har fått i uppdrag att föreslå inom vilket eller vilka områden och på vilket sätt den pågående försöksverksamheten kan utvidgas. Enligt utredningens tolkning tar direktiven inte sikte en generell reglering som omfattar alla kommunala verksamhetsområden. Vidare skall den vidgade försöksverksamheten endast avse kommuners och landstings möjligheter att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner och landsting.

Kartläggning

En viktig del av utredningens arbete har varit att kartlägga inom vilket eller vilka verksamhetsområden det finns ett för flertalet kommuner eller landsting mer framträdande behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet varandra. Ett antal kommuner och landsting har beretts tillfälle att lämna synpunkter till utredningen. För att kunna bedöma kommunernas och landstingens behov har utredningen även kartlagt vilken kompetens kommunerna och landssom tingen har i dag och vilka möjligheter till samverkan som ges inom det kommunala området. Utredningens kartläggning pekar inte entydigt på ett särskilt avgränsat verksamhetsområde. Flertalet tillfrågade kommuner och några landsting uppgav att de känner ett stort behov av att bedriva uppdragsverksamhet för att kunna upprätthålla kompetens och kvalitet samt för att kunna utnyttja knappa resurser effektivare. Kommunerna angav en rad olika verksamhetsområden såsom lämpliga för fören söksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet. Spridningen mellan vilka verksamhetsområden som respektive kommun påtalade

10 Sammanfattning SOU 1998: l 19

var stor och flera av verksamhetsområdena snäva t.ex. vissa specialisttjänster. Utredningens genomgång av gällande rätt visar att kommuner och landsting redan i dag har möjlighet att med stöd av speciallagstiftning bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner och landsting inom vissa verksamhetsområden samt att utbyta tjänster genom samverkan i olika former.

Utredningens ställningstaganden

Effektivitets-, kvalitets- och kompetensskäl kan enligt utredningens mening tala för att det också finns skäl att vidga kommunernas och landstingens kompetens att bedriva uppdragsverksamhet. Samtidigt måste emellertid effekterna i den privata sektorn av en vidgad kom-

petens beaktas. Åtgärden måste totalt sett ge en samhällelig effektivi-

tet. För att tillräckliga skäl skall anses föreligga att särskilt lagstifta om den kommunala kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet inom ett visst klart avgränsat verksamhetsområde krävs att behovet av den vidgade kompetensen är påtagligt och gemensamt för ett större antal kommuner eller landsting. Tjänster som innefattar myndighetsutövning bör falla utanför området för kommunal uppdragsverksamhet. De verksamhetsområden som kan komma ifråga bör begränsas till sedvanlig kommunal verksamhet och verksamheter som har en klar anknytning till sådan verksamhet. Kommunal service- och tjänsteproduktion inom såväl den obligatoriska som frivilliga sektorn kan komma ifråga. Verksamheter som i huvudsak ankommer det egentliga näringslivet bör däremot inte ingå i försöksverksamheten.Vid behovsprövningen bör de möjligheter till interkommunal samverkan som finns i dag beaktas. Mot bakgrund av ovan nämnda förutsättningar och på grundval av företagen kartläggning, konstaterar utredningen att det saknas förutsättningar att inom ramen för en försöksverksamhet vidga den - kommunala kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet inom ett eller flera särskilt avgränsade verksamhetsområden. Den rättsliga regleringen av kommunernas och landstingens kompetens att samverka och bedriva uppdragsverksamhet är svåröverskådlig. Det har framkommit att det hos kommuner och landsting råder en viss osäkerhet beträffande den kommunala kompetensen i detta sammanhang. Under senare år har det skett flera lagändringar och nya bestämmelser tillkommit. Det finns anledning att ifrågasätta om kommunerna och landstingen till fullo utnyttjar sina möjligheter enligt gällande rätt. Utredningen föreslår därför att lnrikesdepartementet tillsammans med Svenska Kommunförbundet och Landstings-

SOU 1998: l l9 Sammanfattning l 1

förbundet bör verka för ökade kunskaper hos kommuner och landsting om nuvarande möjligheter till kommunal samverkan i olika former samt om kommunernas och landstingens möjligheter att bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner och landsting.

âåâg-åäiâtvv löd I352:s.u3x.3

rr genuruxw nen .

SOU 1998:1 19 Utredningens uppdrag och arbete 13

1 Utredningens uppdrag och arbete

1.1 Direktiven dir. 1997:96

l propositionen Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektiv-

trafik prop. 1995/962167 föreslog regeringen bl.a. att uppm.m. dragsverksamhet försök skulle få bedrivas av kommunala bolag inom området för kollektivtrafik. För att bedriva sådan verksamhet ställdes vissa villkor. Konstitutionsutskottet delade regeringens uppfattning och i betänkandet över propositionen att de kommunala angav bolagen, när det gäller kollektivtrafiken, borde få tillåtas att delta i upphandlingar anordnas andra kommuner och landsting bet. som av 1995/96:KU34. Riksdagen antog regeringens lagförslag och lagen 1996:637 försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag om

att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen

1985:449 rätt att driva viss linjetrafik trädde i kraft den 1 juli om 1996. Lagen gäller till utgången av år 2002. I betänkandet Kommunala kompetensfrågor bet. 1996/97:KU12 behandlade konstitutionsutskottet bl.a. frågan en utvidgning av om den kommunala kompetensen beträffande näringsverksamhet. Utskottet då bl.a. att det är värdefullt att de kommunala trafikföangav retagen har möjlighet att försöksvis bedriva verksamhet i andra kom- För övrig kommunal verksamhet pekade utskottet på att det muner. enligt praxis finns möjlighet att sälja tjänster utanför den egna kom- Utskottet uttalade därvid att det fanns skäl att vidga försöksmunen. verksamheten till att omfatta annan kommunal verksamhet. Regeringen beslöt den 21 augusti 1997 att tillkalla särskild utreen dare för att utreda frågan om en utvidgad försöksverksamhet med

kommunal uppdragsverksamhet. Av direktiven framgår att utredning-

-med utgångspunkt i vad som sägs i konstitutionsutskottets betänen

kande Kommunala kompetensfrågor bet. 1996/97:KU12 och regle-

ringen i lagen 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kom-

munala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik

i lagen 1985:449 om rätt att driva viss linjetrafik skall som avses föreslå inom vilket eller vilka områden och på vilket sätt den pågå- ende försöksverksamheten skall utvidgas, beakta de konkurrens- och EU-aspekter kan ha betydelse i - som detta sammanhang, samt

14 Utredningens uppdrag och arbete SOU 1998:1 19

utarbeta de författningsförslag som anses erforderliga. - Regeringen slår i direktivet fast att förslaget om en utvidgning av försöksverksamheten skall sådan utformning att det inte inbjuges en der till otillbörlig skatteplanering, subventionering eller annat sätt medför att otillbörliga konkurrensfördelar kan uppkomma. Utredaren åläggs att under arbetet samråda med företrädare för näringslivet. För utredningsuppdraget gäller slutligen regeringens direktiv till samtliga kommittéer och utredare att redovisa regionalpolitiska om konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir.

1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir.

1994:124 samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

1.2 Utredningsarbetet

Utgångspunkter för utredningens arbete

Utredningen med begreppet kommunal uppdragsverksamhet i avser detta sammanhang kommuners och landstings försäljning av kommunala tjänster faller utanför den allmänna kompetensen enligt som 2kap. 1 § kommunallagen. Med kommunala tjänster åsyftas den kommunala service- och tjänsteproduktionen inom såväl den frivilliga den obligatoriska sektorn. Begreppet omfattar dock inte sådan som obligatorisk verksamhet som är att anse som myndighetsutövning mot enskild. Vidare kommunal uppdragsverksamhet i princip inte avser försäljning Det får emellertid anses tillåtet att det som ett av varor.

inslag i uppdragsverksamheten förekommer att även någon vara till-

handahålls, så länge försäljningen tjänsterna anses som det helt av väsentliga jfr lagen 1986:753 kommunal tjänsteexport, avsnitt om 3.5. Av direktiven framgår att utredningens arbete skall resultera i ett förslag innebär vidgning försöksverksamheten med komsom en av munal uppdragsverksamhet. I lag 1996:637 om försöksverksamhet

med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet

inom sådan trafik i lagen 1985:449 om rätt att driva viss som avses

linjetrafik begränsas rätten att bedriva uppdragsverksamhet till offent-

liga köpare. Mot bakgrund härav har utredningen uppfattat direktiven så att den vidgade försöksverksamheten med kommunal uppdragsverksamhet endast skall kommuners och landstings möjligheter avse

att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner och landsting. En

vidgning kommunernas och landstingens rätt att bedriva uppdragsav

Utredningens uppdrag och arbete 15

verksamhet den allmänna marknaden omfattas således inte av uppdraget. Utredningen skall enligt direktiven föreslå inom vilket eller vilka områden försöksverksamheten skall utvidgas. Direktiven tar således sikte utvidgning avser ett eller flera särskilda områden och en som inte generell reglering omfattar alla kommunala verksamhetsen som områden. Någon begränsning vad gäller valet av verksamhetsområde föreskrivs inte.

Arbetets uppläggning och inriktning

En viktig del utredningens arbete har varit att kartlägga inom vilket av eller vilka verksamhetsområden det finns ett för flertalet kommuner eller landsting framträdande behov en vidgad kompetens att mer av bedriva uppdragsverksamhet åt varandra. 25 kommuner och sex landsting har beretts tillfälle att lämna synpunkter till utredningen. Resultatet av undersökningen redovisas i avsnitt Ordföranden och sekreteraren har sammanträffat med företrädare för Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Konkurrensverket. Vid sammanträdena har även några av experterna deltagit. Utredningen har också anordnat ett Sammanträffande med representanter för näringslivet. Vid sammanträdet deltog ordföranden, sekretesamt experterna från Inrikesdepartementet respektive Näringsraren och handelsdepartementet. Från näringslivets sida deltog representanter för Byggentreprenörema, Svensk Handel, Företagarnas Riksor-

ganisation, Svenska Åkeriförbundet, Industriförbundet, SAF samt ett

antal företag är anslutna till Nätverket för Privata företag I Samsom hällets Tjänst PIST. Ordföranden har deltagit i ett flertal möten med bl.a. Småföretagsdelegationen och företrädare för näringslivet. Sekreteraren har sammanträffat med verkställande direktören i Svenska Renhållningsverksföreningen. Under utredningens gång har framkommit att aktörerna på den allmänna marknaden i viss mån har olika uppfattning om vilken kompetens kommuner och landsting har enligt gällande lagstiftning och praxis samt hur långt kompetensen sträcker sig. För att kunna bedöma kommunernas och landstingens behov av en vidgad kompetens att

bedriva uppdragsverksamhet inom ett eller flera verksamhetsområden

har utredningen ansett det erforderligt att kartlägga vilken kompetens finns i dag och vilka möjligheter till samverkan inom det som som ges kommunala området. 1 Danmark pågår en försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet sedan den 1 juli 1995. Inrikesdepartementet i Danmark har nyligen gjort utvärdering av försöksverksamheten. Den danska en regleringen om kommunal uppdragsverksamhet och erfarenheterna härav redovisas i avsnitt Även reglerna konkurrens och offentom

16 Utredningens uppdrag och arbete SOU 1998:1 19

lig stödgivning till näringslivet samt reglerna om offentlig upphandling har betydelse för frågan om kommunal uppdragsverksamhet och belyses därför något.

Frågans tidigare behandling 17

2 Frågans tidigare behandling

Frågan om förutsättningarna och gränserna för kommunal uppdragsverksamhet har diskuterats under hela 90-talet. Konkurrenskommittén föreslog i betänkandet SOU 1991:104 Konkurrens i den kommunala sektorn bl.a. att kommuner och landsting under vissa villkor skulle tillåtas bedriva uppdragsverksamhet i andra kommuner och landsting. I propositionen 1992/93:43 Ökad konkurrens i kommunal verksamhet anförde regeringen att man då inte var beredd att förorda en lagstiftning som skulle ge kommunerna en rätt att sälja tjänster till andra, eftersom regeringen ansåg det svårt att överblicka konsekvenserna av lagstiftning med den inriktning som Konkurrenskommittén hade en föreslagit. Regeringen gav istället Lokaldemokratikommittén i uppdrag att utreda förutsättningarna för kommuner och landsting att bedriva uppdragsverksamhet dir. 1992:88. Lokaldemokratikommittén föreslog i sitt delbetänkande Kommunal uppdragsverksamhet SOU 1992:128 treårig försöksverksamhet under vilken kommuner och landsting en och deras företag, utan hinder av lokaliseringsprincipen, skulle ges rätt att sälja sina tjänster både till varandra och på den allmänna marknaden. l betänkandet konstaterade kommittén att huvudsyftet med att låta kommuner och landsting sälja tjänster var att samhällets resurser skulle användas så effektivt som möjligt. Vidare skulle den verksamhet som fick ingå i uppdragsverksamheten vara kompetensenlig. Kommittén betonade att det var fråga om att inom en allt mer utvecklad kommunal verksamhet ta till vara den kunskap som redan fanns i den kommunala förvaltningen, inte att skapa en helt ny kommersiell Verksamhetsgren. Uppdragsverksamhet skulle således endast tillåtas inom verksamhetsområden som redan fanns i den egna verksamheten. Något hinder mot att befintlig verksamhet ökade i omfattning ansåg kommittén dock inte föreligga. Kommitténs förslag var inte begränsat till särskilda verksamhetsområden utan omfattade alla verksamheter. Det uppställdes inget krav på att verksamheten skulle bedrivas i en separat juridisk Kommunerna och landstingen kunde enligt person. förslaget sälja sina tjänster både till varandra, till statliga myndigheter och till företag, organisationer eller enskilda personer. Lokaldemokratikommitténs förslag ledde inte till någon lagstiftning.

18 Frågans tidigare behandling

l propositionen Lokal demokrati prop. 1993/94:188 aviserade den dåvarande regeringen att frågan om uppdragsverksamhet med hänsyn till remissutfallet över betänkandet SOU 1992:128 skulle beredas vidare. Konstitutionsutskottet angav i sitt betänkande över propositionen bl.a. att den utgick från att regeringen skulle återkomma till riksdagen

med förslag till en reglering av kommunal uppdragsverksamhet bet.

1993/94:KU40 s. 50. Inom det dåvarande Civildepartementet inrättades arbetsgrupp en

med uppgift att bl.a. utreda förutsättningarna för kommuner och

landsting att bedriva uppdragsverksamhet varandra. Arbetsgruppen avlämnade rapporten Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal

samverkan om myndighetsutövning Ds 1995:13. I rapporten före-

slogs bl.a. att kommunala aktiebolag, under vissa förutsättningar, skulle ges möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet inom den s.k.

kollektivtrafiken. Som tidigare nämnts föreslog regeringen i proposi-

tionen Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik m.m.

prop. l995/96:167 bl.a. att uppdragsverksamhet på försök skulle få bedrivas av kommunala bolag inom området för kollektivtrafik på det också sker. Bestämmelserna återfinns i lagen 1996:637 sätt som nu om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att driva linjetrafik och behandlas närmare i avsnitt Fr.o.m. den 1 oktober 1998 kommer lagen att ändra namn till lag 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom viss trafik enligt yrkestrafiklagen

1998:490. Ändringen framgår av SFS 1998:498.

SOU 1998:1 19 Kommunala kompetensregler 19

3 Kommunala kompetensregler

3.1 Inledning

Kommunernas och landstingens existens, ställning och verksamhet är reglerade i regeringsformen, kommunallagen l99l:900, omtryckt 1998:1 och ett stort antal författningar med inriktning speciella verksamhetsgrenar, exempelvis socialvård, skolväsende och sjukvård. Regeringsformen innehåller regler hur kommunernas uppgifter om skall bestämmas. Enligt 8 kap. 5 § regeringsfonnen bestäms grunderfor kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den na kommunala beskattningen i lag. I lag skall också enligt samma bestämmelse meddelas föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och deras åligganden. Kommuner innefattar enligt regeom ringsformens terminologi även landsting, jfr 1 kap. 7§ regeringsfor- För att verksamhet skall vara obligatorisk i den meningen att men. en kommun eller ett landsting måste sköta den krävs således att åligen ganden finns i lag. Flertalet de forvaltningsuppgifter som regleras i speciallagama av är obligatoriska uppgifter kommun eller ett landsting är skylsom en diga att sköta. Ekonomiskt sett utgör kommunernas obligatoriska verksamhet den absolut största delen av kommunal verksamhet. En del obligatorisk verksamhet är myndighetsutövning mot att anse som enskild, t.ex. ärenden om bistånd eller bygglov. Det finns emellertid även obligatorisk verksamhet inte innefattar myndighetsutövning. som Det kan röra sig s.k. faktiskt handlande t.ex. undervisning om som eller sjukvård. Begreppet myndighetsutövning kan ha något olika innebörd i olika lagar. Delegeringsreglema inskränkta det är mer när gäller frågor rör myndighetsutöving 6 kap. 34 § kommunallagen som jfr med 6 kap. 33 § kommunallagen. Vidare kan inte kommunala företag utan lagstöd ägna sig myndighetsutövning 11 kap. 6§

tredje stycket regeringsformen och 3 kap. 16 § andra stycket kommu-

nallagen.

Av grundläggande betydelse för kommunernas och landstingens

kompetens är att de utöver sina särskilda åligganden enligt författningar har fri sektor inom vilken de kan ombesörja sina egna anen

gelägenheter, s.k. frivillig verksamhet. Inom detta område finns ut-

för kommunal initiativrätt som är ett mycket väsentligt rymme en

20 Kommunala kompetensregler

inslag i det man kallar den kommunala självbestämmanderätten eller självstyrelsen. I det följande lämnas en redogörelse för kommunernas och landstingens allmänna kompetens, kompetens i näringslivsfrågor samt kompetens enligt specialförfattningar och särskilda kompetensutvidgande lagar. Syftet med framställningen är såsom inledningsvis har anförts att kartlägga kommunernas och landstingens kompetens att bedriva uppdragsverksamhet både allmänt sett och inom särskilda verksamhetsområden.

Vid bedömningen av vilka behov kommuner och landsting har av

en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet varandra är det även av intresse att klargöra vilka möjligheter till kommunal samverkan som finns i dag. Under avsnittet gällande rätt lämnas därför om en redogörelse för olika former av kommunal samverkan såsom t.ex. samverkan genom kommunalförbund och i nämnd. gemensam

3.2 Kommunernas och allmänna

landstingens

kompetens

Fram till den nu gällande kommunallagen trädde i kraft den 1 januari 1992 var kommunernas och landstingens kompetens endast bestämd på det sättet att de själva skulle vårda sina angelägenheter. Den knapphändiga regleringen medförde att flera grundprinciper avseende kommunernas och landstingens kompetens kom att utvecklas irättspraxis. De viktigaste principerna är lokaliseringsprincipen, förbudet mot att ge understöd enskilda, förbudet mot att driva spekulativa företag, -

likställighetsprincipen,

förbudet mot beslut med retroaktiv verkan, samt självkostnadsprincipen. - En del av grundprincipema har lagfästs i kommunallagen. numera Gemensamt för dessa principer är att de i rättspraxis behandlats som allmänna målsättningsprinciper. Detta eftersom de till sin karaktär är sådana att det har varit omöjligt att uppnå någon större exakthet i tillämpningen. När det i ett visst fall varit aktuellt för besvärsinstanserna att tillämpa principerna har i huvudsak endast fall av mer markant åsidosättande av dem lett till att det klandrade beslutet blivit upphävt. Tanken bakom grundprincipema är, förutom att begränsa den

kommunalrättsliga kompetensen, att kommunerna respektive lands-

tingen skall dimensionera sina så att de kan producera den resurser

Kommunala kompetensregler 21

mängd tjänster som de egna kommun- eller landstingsmedlemmama har behov av. Med kommunmedlem avses en person som är folkbokförd i komsamt fysisk eller juridisk person som äger fast egendom munen en eller är taxerad till kommunalskatt i kommunen. Medlem i landsting

är den är medlem av en kommun inom landstinget l kap. 4§

som kommunallagen. De principer som är av särskilt intresse för Förutsättningarna att vidga kommunernas och landstingens möjligheter att köpa och sälja tjänster över kommun- respektive landstingsgränsema, är lokaliserings-, likställighets- och självkostnadsprincipema. Den grundläggande bestämmelsen om kommunernas och landstingens allmänna kompetens finns i 2 kap. l§ kommunallagen. I samma kapitel 2 6 återfinns bestämmelser som avgränsar området för den kommunala kompetensen och i 7 § bestämmelser som begränsar kommunernas och landstingens handlingsfrihet inom detta område. Sistnämnda paragraf, som berör kommuners och landstings rätt att driva näringsverksamhet, redovisas under avsnitt 3.3. Självkostnadsprincipen regleras i 8 kap. 3 b § kommunallagen. I 2 kap. 1 § kommunallagen stadgas att kommuner och landsting själva får ha hand sådana angelägenheter allmänt intresse som om av har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall skötas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan. För att kommunerna och landstingen skall få ta hand om en angelägenhet krävs således att det är allmänt intresse att så sker. Om det med hänsyn till arten av av ett visst ändamål ett allmänt intresse att en kommun eller anses vara ett landsting främjar ett visst ändamål, är de berättigade till detta, även åtgärden kommer bara en mindre del av kommunens eller landsom tingets område eller ett mindre antal medlemmarna direkt till godo. av Allmänintresset får, enligt vad som anförs i förarbetena till kommunallagen, bedömas med utgångspunkt i om det är lämpligt, ändamålsenligt, skäligt att kommunen eller landstinget befattar sig med osv. angelägenheten. I den grundläggande kompetensbestämmelsen ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt enskilda, eftersom det i regel inte kan av allmänt intresse att sådant understöd lämnas. Undantag från vara förbudet finns dock i viss speciallagstiftning. 2 kap. l § kommunallagen ger också uttryck den s.k. lokaliseringsprincipen. Den innebär i grunden att en kommunal åtgärd måste knuten till kommunens eller landstingets egna område eller dess vara innevånare för att den skall anses som laglig. Principen är försedd med viktiga modifikationer sammanhänger med befolkningens som rörlighet, ofullkomligheter i kommunindelningen samt kommunens rättssubjektivitet. Principen utesluter inte kommunalt engagemang i

22 Kommunala kompetensregler

anordningar som närmast används av andra än kommunmedlemmarna, t.ex. hotell i tätorter, eller markinnehav och anläggningar på annans kommuns territorium för t.ex. vägtrañk, flygtrafik, friluftsliv, förenings- och mötesverksamhet, eldistribution, Vattenförsörjning, avloppsrensning o.d., i den mån dessa anordningar behövs för den egna kommunen. Inte riksområdet representerar någon i ens sammanhanget undantagslös geografisk begränsning för kommunala insatser. I rättspraxis har godtagits att undantag från denna princip skett på så sätt att kommuner och landsting får sälja tillfällig överskottskapacitet på marknaden. Det finns emellertid ingen generellt giltig mättstock varken för vad som är att betrakta som "tillfälligt" eller vad som är "överskott". I kravet på tillfällighet ligger dock förutsättningen att kommunal verksamhet inte får permanent överdimensioneras i syfte att skapa utrymme att sälja ett överskott av tjänster till andra. En verksamhet får således inte permanent göra sig beroende intäkter från av externa kunder. Ett exempel på undantag från detta finns inom skolans område. Av bestämmelser i 4 kap. skollagen 1985:1100 följer att en kommun får dimensionera sina skolor för att kunna ta emot elever från andra kommuner. Kommunernas och landstingens möjligheter att sälja tillfällig Överskottskapacitet belyses ytterligare i avsnitt 3.3. Inom vissa sektorer har det dock i lag tillskapats möjligheter för kommuner och landsting att t.ex. sluta avtal om visst samarbete över kommungränsema. I vissa lagar, såsom skollagen 1985:1 100, hälsooch sjukvårdslagen 1982:763 och räddningstjänstlagen 1986:300 förutsätts dessutom att sådant samarbete sker. Av bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen följer slutligen att kommuner och landsting inte själva får ha hand sådana angeläom genheter som ankommer enbart på staten, en annan kommun, ett annat

landsting eller någon annan att handha. En kommun får sålunda inte

befatta sig med uppgifter ankommer på staten t.ex. i fråga som om försvaret eller utrikespolitiken. Den får inte heller befatta sig med uppgifter som ankommer på kommun. en annan Kommunens och landstingets handlingsfrihet begränsas vidare av likställighetsprinctpen. Enligt 2 kap. 2§ kommunallagen skall kommuner och landsting behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Principen innebär att det inte utan stöd av speciallag är tillåtet för kommuner och landsting att särbehandla kommunmedlemmar eller grupper kommunmedlemmar annat än av objektiv grund. Likställighetsprincipen gäller bara gentemot kommunens eller landstingets egna medlemmar. Dessutom krävs för principens tilllämplighet att kommunen eller landstinget träder i direkt kontakt med sina medlemmar i denna deras egenskap, antingen genom att tillhandahålla dem prestationer olika slag eller att ta ut ekonoav genom

SOU 1998: l 19 Kommunala kompetensregler 23

miska bidrag av dem. Likställighetsprincipen gäller därför inte när en kommun eller ett landsting anställer personal, gör upphandlingar, köper eller säljer fastigheter etc. Principen är av stor betydelse när det gäller att fastställa avgifter och taxor. I ett läge där det blir aktuellt att tala om att kommunala tjänster skall prissättas på affärsmässig grund kan likställighetsprincipen utgöra ett hinder mot detta. Principen gäller all kommunal verksamhet, även den som bedrivs inom ramen för de kommunala företagen. Självkostnadsprincipen kommer till uttryck i 8 kap. 3 b § kommunallagen. Enligt lagrummet får kommuner och landsting inte ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster och nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahåller självkostnaden. Principen innebär att kommuner och landsting inte får bestämma sina avgifter till sådana belopp att de tillför kommunen eller landstinget en vinst. Syftet med Självkostnadsprincipen är att kommuner och landsting inte skall kunna utnyttja den monopolsituation som de ofta befinner sig Det finns inte någonstans angivet exakt hur självkostnaden skall räknas fram. Allmänt kan sägas att i princip alla kostnader som vid normal affärsmässig drift är motiverade från företagsekonomisk synpunkt bör kunna läggas till grund för självkostnadsberäkningen prop. 1993/94:188. I de fall det finns särskilda bestämmelser i speciallagstiftningen som reglerar avgiftsuttaget för viss verksamhet, gäller däremot de bestämmelserna i stället. Självkostnadsprincipen gäller inte heller undantagslöst. I propositionen s. 83 framhålls t.ex. att självkostnadsprincipen inte bör vara tillämplig i fråga om förvaltning av kommunal egendom, vartill kan räknas både upplåtelse och överlåtelse av fast och lös egendom. Ytterligare ett exempel på undantag är lagen 1986:753 om kommunal tjänsteexport, som föreskriver att kommuner och landsting skall ta ut ersättning för sina tjänster affärsmässiga grunder. Undantag från självkostnadsprincipen förekommer även i ellagen 1997:857 och lag 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att driva linjetrafik.

3.3 Kommunernas och

landstingens kompetens i näringslivsfrågor

Kommunerna och landstingens möjligheter att engagera sig näringslivsområdet styrs i huvudsak av den allmänna kompetensregeln i 2 kap. l § kommunallagen. Vid sidan denna regel har det utveckav

24 Kommunala kompetensregler SOU 1998: l 19

lats vissa speciella principer styr tillåtligheten av ett kommunalt som näringspolitiskt engagemang. Av det skälet har särskilda regler om kommunernas och landstingens Förhållanden i denna del tagits i befogenhetskapitlet 2 kap. kommunallagen. 2 kap. 7 § kommunallagen föreskriver att kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget. Syftet med den näringsverksamhet som bedrivs skall vara att betjäna de egna kommunmedlemmarna. Det föreligger dock inte något hinder mot att även andra än kommunmedlemmar i praktiken utnyttjar de anläggningar och tjänster som ställs till förfogande. Inte heller är det något som hindrar att kommunerna och landstingen bildar egna interna företag som har till uppgift att enbart betjäna kommunen eller landstinget, t.ex. ett internt tvättbolag. l bestämmelsen i 7 § uppställs som en förutsättning för att kommunerna och landstingen skall få driva sedvanlig kommunal affärsverksamhet att det sker utan vinstsyfte. Detta är ett uttryck för den kommunalrättsliga grundprincipen om förbud mot spekulativa företag, som innebär att en kommun eller ett landsting inte får inlâta sig företag som har till huvudsakligt syfte att ge kommunen eller landstinget en ekonomisk vinst. Genom angivandet av denna förutsättning framträder skillnaden mellan det privata näringslivet, som har ett klart uttalat vinstsyfte, och den kommunala verksamheten, som bärs upp av ett allmänt, samhälleligt intresse. Förbudet mot vinstsyfte är emellertid inte liktydigt med ett förbud mot vinst. Tvärtom utgår lagstiftningen på vissa områden från att kommunal verksamhet kan generera vinst t.ex. såvitt avser hamnverksamhet. Detta får dock inte vara det huvudsakliga ändamålet. Utgångspunkten för det tillåtna är istället allmänintresset. När det gäller näringslivsbegreppet skiljer man i dessa sammanhang sedvanlig kommunal affärsverksamhet och det egentliga näringslivet. Den verksamhet som regleras i 7 § är sedvanlig kommunal affärsverksamhet. Exempel på sådan verksamhet är bostadsföretag, tvätterier, el-, gas- och vänneverk, renhâllningsverk, fryserier, saluhallar, slakthus, parkeringsanläggningar, buss-, spårvägs- och sjötrafikföretag, hamnar, flygplatser samt rörelser för att tillhandahålla idrottsarenor och olika fritids- och nöjesanläggningar. Inom det egentliga näringslivet får kommunerna och landstingen inte bedriva verksamhet eller göra ingripanden annat än under mycket speciella förhållanden. T.ex. kan verksamheter med särskild anknytning till befintlig kommunal verksamhet vara tillåten trots att den i och för sig är av sådan karaktär att den faller utanför den kommunala kompetensen. Exempel sådan verksamhet är stuveriverksamhet i kommunala

SOU 1998: l 19 Kommunala kompetensregler 25

hamnar, förädling och försäljning från kommunala grustag samt plantskoleväxter från stadsträdgårdar. Kommuner och landsting anses också ha rätt att ägna sig extern försäljning vid tillfällig överskotts-

kapacitet och för att undvika kapitalförstöring redan gjorda investe-

av ringar. När det enskilda initiativet viker eller faller bort ett visst serviceområde som normalt hävdas den privata företagsamheten av kan det också uppkomma ett rättsligt utrymme för annars otillåten verksamhet. Enligt rättspraxis har en kommun eller ett landsting bara i speciella undantagsfall befogenhet att gå ut med sina interna tjänster och produkter den allmänna marknaden och där konkurrera med det enskilda näringslivet RÅ 1977 ref. 77. Det fordras vägande skäl för att något sådant skall godtas som kompetensenligt. Kommunernas intresse av att fortlöpande kunna sysselsätta personal och nyttiggöra egen eget kapital är omständigheter beaktas domstolarna, i som av men som sig inte kan göra extern verksamhet kompetensenlig. I enlighet med vad som framförts tidigare har kommuner och landsting enligt rättspraxis vissa möjligheter att sälja tillfällig överskottskapacitet utan hinder av lokaliseringsprincipen. Domstolarna har därvid godtagit att en kommun i mindre utsträckning konkurrerar på den allmänna marknaden, så länge det handlar om att överbrygga tillfällig överkapacitet och det inte kan visas att det innebär någon beaktansvärd affärsrisk eller ett brott mot lokaliseringsprincipen. Motiveringen brukar vara att kommunen under en övergångstid undviker onödig kapitalförstöming. Den storleksordning på extern försäljning har godtagits som av domstolarna ligger på till mellan två och fem procent omsättupp av ningen för respektive verksamhet, utom för tvätteriverksamhet där siffran 15 procent förekommit RÅ 1993 ref. 12. Det skall också understrykas att det handlat om tillfällig överskottskapacitet. Domstolarna kan enligt 10 kap. kommunallagen pröva lagligheten av protokollförda kommunala beslut fullmäktige eller nämnd av om kommunal näringsverksamhet. Lämpligheten av sådana beslut kan däremot inte prövas. Beslut inom kommunala företag faller helt utanför den kommunalrättsliga besvärsprocessen. Här gäller enbart de associationsrättsliga möjligheterna, förutom när det gäller allmänna handlingar, där det sedan januari 1995 gäller regler för helägsamma da kommunala bolag som för kommunerna själva. Beträffande delägda kommunala bolag, avsnitt 3.6.4 47. se s. I det följande redovisas några rättsfall behandlar kommuners som

och landstings möjligheter till extern försäljning av tjänster.

I rättsfallet RÅ 1993 ref. 12 ansågs landstingsägt tvätteri ett Tvätteriet Alingsås ha rätt att i undantagsfall konkurrera på den allmänna marknaden att sälja tjänster till SAAB-SCANIA AB. genom Kammarrätten framhöll i domskälen att tvätteriets verksamhet till var

26 Kommunala kompetensregler SOU 1998: l 19

övervägande del inriktad att tillgodose tvättbehoven för det egna landstinget och ett grannlandsting och att avtalet med bolaget innebar att bara en ringa del av produktionen riktades mot den allmänna marknaden. Tvätteriverksamheten var dessutom en sådan etablerad och erkänd verksamhet som ett landsting fick ta befattning med. Det fick därför anses naturligt att tvätteriet för att bl.a. undvika onödig kapitalförstöring under en övergångsperiod och vid tillfällig överskottskapacitet i mindre omfattning konkurrerade den allmänna marknaden. Det var inte heller visat att avtalet med SAAB-Scania skulle innebära någon beaktansvärd affärsrisk eller utgöra ett brott mot lokaliseringsprincipen. Regeringsrätten fastställde kammarrättens dom. I rättsfallet RÅ 1992 ref. 61 ansåg Regeringsrätten det kompetensenligt att en brandförebyggande avdelning inom en kommun drev viss konsultverksamhet åt myndigheter och enskilda. Verksamheten avsåg sådana tjänster som kommunen inte var skyldig att tillhandahålla enligt förvaltningslagen eller räddningstjänstlagen. Vidare var verksamhetens omfattning maximerad till fem procent av avdelningens totala omsättning och två promille av brandförsvarets totala verksamhet. För tjänsterna skulle utgå avgifter motsvarande självkostnaden. Regeringsrätten fann att konsultverksamheten hade en naturlig anknytning till den förebyggande verksamhet inom brandskyddsomrâdet som enligt räddningstjänstlagen åligger den ansvariga nämnden. Regeringsrätten ansåg vidare att omfattningen fick anses vara begränsad och pekade på att verksamheten inte skulle drivas med vinst utan endast täcka sina kostnader. I ett mål från Regeringsrätten RÅ 1977 ref. 77 behandlades frågan om Göteborgs kommun hade överskridit sin kompetens genom att

teckna ett avtal med Mölndal kommun om att entreprenad bygga en

tillfartsled från en riksväg, belägen i Mölndal kommun, till den egna kommunens väg- och gatunät. Beslutet motiverades med att avtalet skulle medföra samordningsvinster och att gatukontoret behövde arbetet i sysselsättningsutjämnande syfte. I besvären hävdades sammanfattningsvis bl.a. att det inte ingick i Göteborgs kommuns befogenhet att etablera sig som vägbyggnadsentreprenör i Mölndal. Regeringsrätten ansåg dock att beslutet var kompetensenligt med följande motivenng.

"Med hänsyn till den betydelse tillfartsleden har för ordnandet av kommunikationerna till och inom Göteborg möter inte hinder mot att Göteborgs kommun engagerar sig ekonomiskt i byggandet av leden i den utsträckning som motsvarar kommunens nytta med densamma. Ett sådant engagemang kan ske på olika sätt såsom i form av bidrag till byggandet av leden jfr R 1938 ref. 19 eller

SOU 1998:1 19 Kommunala kompetensregler 27

så sätt att de båda kommunerna avtalar att bygga leden i om gemensam regi. Samverkan kan vidare ske bildande komgenom av munalförbund. Beslutet att gatunämnden skall entreprenad bygga tillfartsleden innebär att nämnden inlåter sig på verksamhet som normalt faller utanför kommunal kompetens. Vad gatunämnden anfört om Göteborgs kommuns intresse att kunna fortlöpande sysselsätta sin anläggningspersonal gör i och för sig inte att beslutet

blir kompetensenligt. Gatunämnden bygger emellertid själv stor

en del av den trafikled till vilken tillfartsleden hör. Entreprenaden ansluter sig därför naturligt till den gatunämnden på den större traav fikleden redan bedrivna anläggningsverksamheten. Med hänsyn härtill och till Göteborgs kommuns intresse att anslutningen till av riksväg E6 kommer till stånd kan gatunämndens klandrade beslut inte anses innebära att nämnden överskridit sin befogenhet."

På grund de återgivna omständigheterna och under hänvisav ovan ning till vad länsstyrelsen i sitt utslag hade rationella och ekosagt om nomiska skäl talade för att leden i sin helhet utfördes bygav samme gare, lämnade Regeringsrätten besvären utan bifall. Två regeringsav rättens ledamöter var dock skiljaktiga och ville upphäva kommunens beslut. De menade att det avgörande skälet för kommunens beslut var att behålla en jämn sysselsättning för den inom gatukontoret anställda personalen och att beslutet därför kompetensöverskridande. var I ett rättsfall från 1994 har kammarrätten i Sundsvall godtagit att Sorsele och Malå kommuner, efter omorganisation verksamheen av ten i respektive kommun, utför olika sophämtningstjänster åt varandra

dom 1994-04-14 i mål 9290-1993. Regeringsrätten meddelande inte

prövningstillstånd. Kammarrätten konstaterade i sina domskäl att Sorsele kommuns beslut att anlita Malå kommun entreprenör för som sophämtningen i kommunen inte stred mot lag. Därefter kamangav marrätten att det inte finns något absolut hinder kommun i mot att en speciella situationer säljer tillfällig överskottskapacitet utanför det egna området om det ligger i de egna kommunmedlemmamas intresse att så sker. Inte heller Sorsele kommuns beslut att ombesörja grovsophämtningen i Malå kommun stred således mot lag.

I 2 kap. 8 § kommunallagen föreskrivs slutligen att kommuner och

landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget. Individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare får däremot, enligt lagrum, lämnas bara det samma om finns synnerliga skäl för det.

28 Kommunala kompetensregler

3.4 Kommunernas och landstingens kompetens

enligt specialförfattningar

3.4.1 Inledning

Kommunernas kompetens bestäms inte bara genom kommunallagen

utan också genom särskilda kompetensutvidgande lagar avsnitt 3.5

samt lagar gäller för särskilda förvaltningsgrenar. Bestämmelsersom

i dessa specialförfattningar kan innebära precisering av den

na en kommunala kompetensen, så att kommunerna bemyndigas eller t.o.m. åläggs att ha hand uppgifter de inte får befatta sig med enbart om som med stöd kommunallagen. Men de kan också innebära att förvaltav ningsuppgifter, kommunerna redan enligt kommunallagen skulle som haft rätt att ombesörja, underkastas en närmare reglering, som inskränker kommunernas handlingsfrihet. De flesta av de specialreglerade uppgifterna omhänderhas av kommunerna. Landstingens viktigaste uppgift är den hälso- och sjukvårdslagen reglerade hälsogenom och sjukvården. I det följande lämnas redogörelse för kommuners en och landstings kompetens inom vissa kommunala verksamhetsområden.

3.4.2 Vatten och avlopp

Enligt lagen 1970:244 allmänna vatten- och avloppsanläggningom är kommunerna skyldiga att sörja för eller tillse att en allmän vaar anläggning kommer till stånd det behövs med hänsyn till hälsoom skyddet eller blivande bebyggelse. Lagen utgår för en viss befintlig från att det normalt är kommun som också driver vatten- och aven

loppsanläggningar. De kommunalrättsliga principerna gäller för verk-

samheten. En referensgrupp inom dåvarande Civildepartement tog år 1994

fram ett förslag allmänna vatten- och avloppsanläggningar. För-

om slaget berörde bl.a. kommunernas möjligheter att driva vaanläggningar i andra kommuner. Referensgruppen föreslog bl.a. att kommunala huvudmän skulle större möjligheter att både driva och ges äga allmänna va-anläggningar i annan kommun. Frågan överlämnades till Plan- och byggutredningen M 1992:03 enligt tilläggsdirektiv dir. 1994:65 bl.a. fick i uppdrag att göra som

översyn lagen allmänna vatten- och avloppsanläggningar

en av om

Utredningens slutbetänkande Översyn av PBL och va-lagen

m.m. SOU 1996:168 är för närvarande under beredning i lnrikesdepartementet. Plan- och byggutredningens förslag innefattar en ny lag om Vattenförsörjning och avlopp. Förslaget bygger dock i väsentliga delar den gällande va-lagen. Målet med den lagstiftningen är enligt nya

SOU l 998: l l 9 Kommunala kompetensregler 29

utredningen att skapa en flexibel lagstiftning utrymme för att som ger i det enskilda fallet finna den bästa lösningen. I förslaget klargörs de grundläggande förutsättningarna att kommunen planerar för vattenförsörjning och avlopp, medan fastighetsägaren för den ansvarar egna fastighetens va-försörjning. Om det inom ett större område uppkommer behov större av en vaanläggning, skall kommunerna ta ställning till denna anläggning om skall utföras och drivas ägarna till fastigheterna inom området eller av om den hellre bör utföras och drivas kommunen eller någon av annan som allmän va-anläggning. Finner kommunen att fastighetsägarna

skall ta ett gemensamt för områdets va-försörjning skall kom-

ansvar munen fatta ett beslut om va-samverkan. Bestämmelserna allom en

män va-anläggnings verksamhetsområde föreslås få en ökad betydel-

se. Beslut om gräns för ett verksamhetsområde skall i normalfallet fattas av kommunen. Gällande lagstiftning begränsar inte allmän va-anläggnings verken samhetsområde till viss kommun. Enligt va-lagen är såväl en en kommunal allmänförklarad anläggning oförhindrad att låta som en verksamhetsområdet utsträckas över kommungräns. Begränsningen arna för de kommunala anläggningarna följer istället kompetensav reglerna i kommunallagen.

Plan- och byggutredningen har inte behandlat frågan kommun-

om ernas rätt att bedriva va-anläggningar i andra kommuner i sitt betänkande och följaktligen inte heller lämnat något förslag berör som kommunernas rätt att bedriva uppdragsverksamhet inom va-området.

3.4.3 El

Elmarknaden avreglerades den 1 januari 1996. Lagen 1994:618 om handel med el, m.m. innehöll bestämmelser att kommunal verkom

samhet som drevs i privaträttsliga former undantagen från lokali-

var

serings-, självkostnads- och likställighetsprinciperna. Lagen upphörde

att gälla vid årsskiftet 1997/1998. Bestämmelser kommunala elföom retag har förts över oförändrade till lag på elområdet, ellagen en ny 1997:857 som trädde i kraft den l januari 1998. Kommunala företag har givits en rätt att bedriva produktion och av handel med samt därmed sammanhängande verksamhet utanför kommunens område, eftersom det ansetts finnas ett behov att låta av de kommunala elproducentema få på villkor de agera samma som privata när marknaden har släppts fri. Med sammanhängande verksamhet avses exempelvis konsultverksamhet med inriktning ener-

gihushållning och entreprenadverksamhet med anknytning till elpro-

duktion. Kommunala företag får, med visst undantag, även bedriva

nätverksamhet i geografisk närhet till företagets nätverksamhet inom

kommunen i syfte att uppnå ändamålsenlig nätverksamhet. Den en

30 Kommunala kompetensregler

geografiska närheten innebär inte att koncessionsområden måste an-

gränsa till varandra. Det är dock inte tillåtet att etablera nätverksamhet i skilda landet. delar av En förutsättning för att undantag från lokaliseringsprincipen skall tillåten är i båda fallen att verksamheten bedrivs i en fristående vara juridisk vanligen ett aktiebolag. Om kommunen väljer att driperson, verksamheten i bolagsform måste den drivas affärsmässig va grund. En viss vinstmarginal skall inräknas i priset, om inte annat undantagsvis är särskilt motiverat. De villkor som gäller för det privata näringslivets affärsdrivande verksamhet skall alltså vara vägledande. Den verksamhet skall bedrivas på affärsmässig grund skall som redovisas särskilt. Kravet särredovisning avser den samlade verksamheten bedrivs på affärsmässig grund. Om en kommun väljer som att bedriva verksamheten i ett kommunalt verk så betyder det att verksamheten bedrivs i nämndsfonn. Gällande kommunala principer måste således iakttas för verksamheten.

3.4.4 Det sociala området

l socialtjänstlagen 1980:620 finns bestämmelser om kommuners för socialtjänsten. Kommunen har enligt 3 § socialtjänstlagen ansvar det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Kommunens allmänna skyldigheter i fråga om åtgärder mot missbruk, barn och ungdom med undanomsorger om tag för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg som fr.0.m. den

1 januari 1998 regleras i skollagen 1985:1100 se avsnitt 3.4.6

äldre människor och människor med funktionshinder omsorgen om liksom vård i familjehem och i hem för vård eller boende anges i la- Där finns också särskilda regler till skydd för underåriga. gen. Enligt 4§ 3 st socialtjänstlagen får kommun sluta avtal med en någon att utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten. annan om Genom ett sådant avtal får kommun tillhandahålla tjänster åt en en kommun. Uppgifter innefattar myndighetsutövning får annan som dock inte med stöd bestämmelsen överlämnas till ett bolag, en föav rening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ. Genom dessa bestämmelser klargörs att uppgifter som inte innefattar myndighetsutövning kan läggas ut entreprenad, samt att en kommun har

rätt att utföra uppgifterna för kommuns räkning.

en annan

l propositionen 1996/972124 s. 167 f Ändring i socialtjänstlagen konstaterar regeringen att tillägget i 4 § tredje stycket se kursiverad

text i föregående stycke innebär att kommunen i sådant fall kan gå utöver den kommunala behörigheten enligt kommunallagen. Vidare anför regeringen att bestämmelserna har tillkommit för att öka möjlig-

Kommunala kompetensregler 31

heterna for en kommun att överlämna vissa arbetsuppgifter till en

annan kommun, om det sett ett kvalitetsperspektiv bedöms

ur vara lämpligt. Av propositionen 1992/93:43 Ökad konkurrens i komom

munal verksamhet framgår dock att kommunens övergripande

ansvar for socialtjänsten eller dess yttersta ansvar inte kan överlåtas på annan.

Genom tillägget i 4 § tredje stycket socialtjänstlagen kommu-

har

nerna således numera rätt att bedriva uppdragsverksamhet inom soci-

altjänstens område. Lokaliseringsprincipen åsidosätts och kommunerna får möjlighet att sälja tjänster inom t.ex. familjerådgivningen till andra kommuner. Det bör dock anmärkas att lagändringen inte ökar

möjligheterna for kommuner att sälja tjänster inom socialtjänstens område till landsting eller för landsting att tillhandahålla tjänster inom

området kommuner eller andra landsting.

Regeringen beslutade den 25 september 1997 särskild att utse en utredare med uppgift att göra översyn vissa frågor rörande socialav tjänsten, socialtjänstens uppgifter och tillsynen över den dir. 1997: 109. Frågan om en vidgad kompetens för kommuner och landsting att sälja tjänster till varandra berörs inte i direktiven till den nya utredningen.

Lagen 1993:387 stöd och service till vissa funktionshindrade

om LSS innehåller bestämmelser insatser för särskilt stöd och särom skild service med såväl psykiska fysiska funktionspersoner som hinder. Personkretsen är närmare definierad i lagen. Lagen rätt till ger ett flertal insatser såsom rådgivning och annat personligt stöd, biträde av personlig assistent, ledsagarservice, biträde kontaktperson, avlöav sarservice i hemmet, korttidsvistelse utanför det hemmet, kortegna tidsboende för ungdomar, boende i familjehem eller boende med särskild service samt daglig verksamhet. Kommunerna ansvarar för flertalet insatser enligt LSS och landstingen for resterande del. Enligt 17 § första stycket LSS får landsett ting eller kommun med bibehåller sluta avtal med någon en ansvar annan om att tillhandahålla insatser enligt lagen. Bestämmelsen omfattar dock inte andra kommuner och landsting. Själva for ansvaret

verksamheten står kvar hos huvudmannen. Med begreppet tillhandahålla menas endast själva utförandet insatsen. Myndighetsutövning

av såsom beslut om insatser kan inte överlåtas, jfr 11 kap. 6§ tredje stycket regeringsformen. Vidare får ett landsting och kommun en som ingår i landstinget enligt 17 § andra stycket i LSS träffa avtal att om ansvar för en eller flera uppgifter överlåts från landstinget till kom-

munen eller från kommunen till landstinget. Härmed åsyftas änd-

en

ring av huvudmannaskapet, ägnad att underlätta lokal anpassning

en av verksamheten.

32 Kommunala kompetensregler SOU 1998:1 19

3.4.5 Hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvårdslagen 1982: 763 reglerar landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård. Enligt 3 § nämnda lag skall varje landsting erbjuda god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta i en landstinget. Även i övrigt skall landstinget verka för god hälsa hos en hela befolkningen. Samma regler gäller också för de landstingsfria kommunerna. Lagen utgör inte hinder för t.ex. privatpraktiseannan, rande läkare, att bedriva hälso- och sjukvård. Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun inom landstinget för. Kommunernas skyldighet och befogenhet att ansvarar meddela hälso- och sjukvård regleras i 18 § första till tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen. Det finns således olika huvudmän med för sin del hälso- och sjukvården; kommunerna vad ansvar var av gäller hälso- och sjukvård utom läkarinsatser vid de särskilda bo- - endeformema för service och omvårdnad, vid bostäderna för särskild service och vid de kommunala dagverksamheterna och i vissa fall för hemsjukvården samt landstingen vad gäller all övrig hälso- och sjukvård. Landstingets skyldighet att erbjuda god hälso- och sjukvård gäller i första hand gentemot dem som är bosatta inom landstinget. Men skyldigheten gäller även gentemot personer, som tillfälligt vistas inom landstinget och behöver omedelbar hälso- och sjukvård. Även i andra fall får ett landsting erbjuda hälso- och sjukvård åt den som är bosatt i ett annat landsting, landstingen kommer överens om det 4 § hälom so- och sjukvårdslagen. Den i 3 § och 4 § angivna skyldigheten att bedriva hälso- och sjukvård kompletteras bestämmelse i 9 § om befogenhet att meddela av en

hälso- och sjukvård. Det gäller den sk. regionsjukvården. Regeringen

har meddelat föreskrifter regionindelning i förordningen om 1982:777 rikets indelning i regioner för hälso- och sjukvård som om

berör flera landsting. Befogenheten att meddela regionsjukvård har

preciserats i rekommendation Landstingsförbundets styrelse, det en av s.k. riksavtalet. Detta avtal patienter möjlighet att få remiss för ger högspecialiserad vård i annat landsting än det egna. Av 3§ tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen framgår att ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter landstinget för enligt nämnda lag med den begränsningsom ansvarar

en att uppgifter som innefattar myndighetsutövning inte får överlämtill ett privaträttsligt subjekt med stöd lagen. Motsvarande be-

nas av stämmelse avseende kommuner finns i l8§ femte stycket. Någon bestämmelse landsting och kommuner möjlighet att verka som ger utanför sitt geografiska område finns inte i hälso- och sjukvårdslagen.

SOU 1998:1 19 Kommunala kompetensregler 33

Lagen ger därför i praktiken bara privata företag rätt att utföra uppgifter ett landsting eller kommun. en Det pågår en försöksverksamhet med nämnd för flera gemensam landsting. Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att fullgöra den ledning av hälso- och sjukvården i 10 § som anges hälso- och sjukvårdslagen. Lagen 1995:1285 om försöksverksamhet

med gemensam nämnd för flera landsting gäller till utgången år

av 2000, trots att nya regler om gemensam nämnd införts i kommunallagen den 1 augusti 1997. Det finns emellertid inte längre någon anledning för landstingen att med lagen grund påbörja försöksverksom en samhet, se avsnitt 3.6.3.

Kommunernas kompetens att bedriva primärvård på entreprenad; en aktuell fråga.

Enligt 1 kap. 2 § kommunallagen omfattar varje landsting ett län, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Göteborgs, Malmö och Gotlands kommuner står utanför landstingsindelningen. Om två eller flera län läggs samman, skall sammanläggning därför ske också en av landstingen. Kristianstads och Malmöhus län lades den 1 januari 1997 samman till ett län, Skåne län. En ändrad länsindelning har även genomförts i Västsverige. Den 1 januari 1998 lades Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län, utom Habo och Mullsjö kommuner, samman till Västra Götlands län. Habo och Mullsjö kommuner fördes enligt egen önskan till Jönköpings län prop. 1995/96:38, 1995/96:224 och 1996/972108. I lagen 1996:945 om sammanläggningsdelegerade för Skåne läns landsting regleras den landstingskommunala beslutanderätten under tiden fram till dess att Skåne läns landsting bildas den 1 januari 1999. Motsvarande bestämmelser finns beträffande Västra Götalands läns landsting i lagen 1997:222 om sammanläggningsdelegerade för Västra Götalands läns landsting. Även Västra Götalands läns landsting skall bildas den 1 januari 1999. Malmöhus läns landsting och Malmö kommun har för år 1998 bildat en gemensam nämnd, nämnden för sydvästra Skåne sjukvårdsdistrikt, som ansvarar för hälso- och sjukvård inom Malmö kommun och Trelleborgs sjukvårdsdistrikt. Från och med den 1 januari 1999 kommer Malmö kommuns landstingsverksamhet att ingå i det landsnya tinget. Önskemål har framförts primärvården i Malmö därefatt även ter skall drivas av Malmö kommun, då uppdrag det blivanmen av de Skåne läns landsting. En fråga uppkommer i anslutning härtill som är om Malmö kommun har rätt att bedriva primärvård entreprenad.

Se prop. 1997/98:l89 s. 7 och 29

3 18-5588

34 Kommunala kompetensregler SOU 1998: l 19

Enligt lagen 1991:1136 försöksverksamhet med kommunal om primärvård får en kommun som ingår i ett landsting erbjuda primärvård landstinget och kommunen är överens om det och socialstyom relsen lämnat sitt tillstånd. Enligt motiven innebär lagen att kommu-

blir huvudman för primärvården samtidigt som landstinget befrias

nen från sitt huvudmannaskap enligt hälso- och sjukvårdslagen prop. 1990/91:l21 15 16 och bet. 1990/9l:SoU 9. Lagen gäller till uts. gången av 1998. Ett landsting vill behålla sitt huvudmannaskap för t.ex primärsom vården har rätt att lägga ut verksamheten entreprenad. Kommunermöjlighet att utföra hälso- och sjukvård entreprenad landsnas tinget begränsas emellertid ansvarsfördelningen mellan landstingen av och kommunerna enligt hälso- och sjukvårdslagen och kompetensbestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen. För att kommunerna skall kunna driva primärvård entreprenad krävs lagstöd. Sammanläggningsdelegerade för Skåne läns landsting och Kommunalförbundet Skåne har i skrivelse till regeringen begärt lagändring inför år 1999 beträffande kommuners rätt att ansvara for drift av primärvård. En kommun bör efter Överenskommelse med landstinget kunna for driften av primärvården inom den egna kommunen. svara Landstinget skall härvid behålla huvudmannaskapet för vården. I 1997/98:l89 hänvisar regeringen till en kommande översyn prop. bl.a. frågan nämnder inom vårdområdet. I av om gemensamma m.m. avvaktan på denna översyn föreslår regeringen att pågående försöksverksamhet med kommunal primärvård förlängs till utgången av år 1999. Regeringen föreslår vidare att Malmö och Göteborgs kommuner övergångsvis möjlighet att efter överenskommelse med respektiges ve landsting svara för driften av primärvården. -

3.4.6 Skolväsendet

Kommuners och landstings ansvar för det offentliga skolväsendet regleras iskollagen 1985:1100. Enligt lagen är kommunerna skyldiatt ta emot elever i grundskolan från andra kommuner under vissa ga förutsättningar. Vidare kan två eller flera kommuner inom ramen för ett samverkansavtal bilda ett samverkansområde för utbildning på nationella program i gymnasiet. Bestämmelserna barnomsorg och förskoleverksamhet som tidiom fanns i 13 14 och 16 18 socialtjänstlagen 1980:620 samt gare - c en motsvarighet till vissa generella bestämmelser i samma lag har inarbetats i ett särskilt kapitel i skollagen 2 a kap.. Lagändringarna SFS 1997:1212, prop. 1997/98:6 trädde i kraft den 1 januari 1998. l 2 kap. 1 § skollagen stadgas att varje kommun svarar för att barn a är bosatta i Sverige och som stadigvarande vistas i kommunen som

SOU 1998:1 19 Kommunala kompetensregler 35

erbjuds förskoleverksamhet och skolbarnomsorg. Verksamheterna kan också anordnas av enskilda. Förskoleverksamheten barn avser som inte går i skolan och skolbarnomsorgen barn till och med tolv års ålder som går i skolan. Av 5 § i samma kapitel framgår bl.a. att kommunen får sluta avtal med någon annan om att utföra kommunens uppgifter inom förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Vidare föreskrivs komatt en mun genom ett sådant avtal får tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av bestämmelsen lämnas till ett bolag, förening, en en samfällighet, stiftelse eller enskild individ. l likhet med vad en en som

tidigare anförts beträffande 4 § tredje stycket socialtjänstlagen avsnitt

3.4.4 bryts lokaliseringsprincipen och kommunerna har numera möj-

lighet att bedriva uppdragsverksamhet inom området för förskoleverksamhet och skolbarnomsorg.

I lagen 1991:1109 om uppdragsutbildning i vissa fall får kommu-

ner och landsting bedriva uppdragsutbildning, i fråga art och som om nivå motsvarar verksamheten i det offentliga skolväsendet. Med uppdragsutbildning avses enligt lagen utbildning innebär att kommusom ner och landsting mot särskild ersättning från än enskild, för annan dennes räkning anordnar utbildning för personer som uppdragsgivaren utser. Lagen ger täckning för uppdragsutbildning i anslutning till det offentliga skolväsendet, till kommunal högskoleutbildning och till verksamheten vid folkhögskolor kan få statsbidrag. Beställare som av uppdragsutbildning förutsätts vara företag och organisationer, statliga myndigheter samt kommuner och landsting prop. 1990/91 :85 217. s. l anslutning till kommunal högskoleutbildning inom vårdomrâdet får bedrivas uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå har anknytning till huvudmannens högskoleutbildning inom detta område. I fråga om uppdragsutbildning i anslutning till högskolan i övrigt finns särskilda bestämmelser i förordningen 1997:845 uppdragsutbildom ning vid universitet och högskolor. Förordningen trädde i kraft den ljanuari 1998.

3.4.7 Renhållning och avfallshantering

Den kommunala renhållningsverksamheten regleras renhållgenom ningslagen 1979:596 och renhållningsförordningen 1990:984. Kommunerna har ansvaret för att forsla bort och omhänderta hushållsavfall och därmed jämförligt avfall. Detta gäller dock inte för de avfallsfraktioner, för vilka regeringen föreskrivit producentansvar. om Om ett avfall skall forslas bort genom en kommun eller producents försorg får ingen befatta sig med avfallet. annan En kommun kan välja mellan att inom ramen för sin förvaltegen ning utföra bortforslingen, att bilda ett kommunalt bolag eller att låta

36 Kommunala kompetensregler

utomstående entreprenör ombesörja den. Kommunen kan även en fullgöra skyldigheten till avfallet återvinns eller bortskaffas att se att slutligt omhändertas den kommunala förvaltningen, ett genom kommunalt bolag eller att låta utomstående entreprenör genom en ombesörja omhändertagandet. Kommunerna samarbetar ofta med varandra för att fullgöra sina skyldigheter. Det finns enligt Svenska Renhållningsverksföreningen ett tjugotal regionala kommunalägda bolag i landet hanterar avfall för sina kommuners räkning. Det är som också vanligt att kommuner sluter samverkansavtal om att en kommun hanterar delar kommuns avfall i utbyte mot att den andra av en annan kommunen i sin tur hanterar delar den förstas. Denna typ av samav verkansavtal sluts i vissa fall mellan regionala bolag och enskilda kommuner och kan även innefatta att en kommun hanterar en annan kommuns avfall helhet. Detta samarbete är under vissa förutsättsom ningar förenligt med lokaliseringsprincipen, jfr tidigare refererad dom

från kammarrätten i Sundsvall avsnitt 3.3 s. 27.

Regeringen har enligt renhållningslagen möjlighet att utvidga det kommunala renhållningsansvaret till bortforsling eller återatt avse vinning och bortskaffande annat avfall än hushållsavfall. Sådana av föreskrifter finns i renhållningsförordningen, t.ex. angående bortforsling visst avfall från fartyg i hamn. I förordningen ges även komav befogenhet att utvidga det kommunala renhållningsansvamunerna en ret till att annat avfall än hushållsavfall. Ansvaret kan gälla både avse bortforsling samt återvinning och bortskaffande. I de fall kommunerna utvidgat sitt renhållningsansvar får endast en av kommunen anlitad transportör eller behandlingsanläggning hantera avfallet. I propositionen Hantering uttjänta i ett ekologiskt hållbart av varor samhälle för alla prop. 1996/97:l72, bet. l997/98sJoU7, - ett ansvar

rskr. 1997/98:55, har regeringen bl.a. föreslagit att kommunernas

möjlighet till att ta ett utökat för bortforsling samt återvinning ansvar och bortskaffande annat avfall än hushållsavfall bör upphöra från av år 2000 för icke farligt avfall. Riksdagen har anslutit sig till regering-

ens bedömning. Som skäl för sitt förslag anförde regeringen bl.a. följande.

Regeringen finner angeläget att näringslivet tar ett ökat ansvar för ekologiskt hållbar varuproduktion och att utvecklingen mot mer en

miljöanpassade produkter främjas. Samtidigt är det viktigt med en

långsiktig inriktning berörda aktörer bestämda spelregler som ger för sin verksamhet. Det är därigenom nödvändigt att renodla rollerna för de aktörer ägnar sig hantering av uttjänta varor. som Med ett utökat producentansvar för olika varugrupper kommer delar den traditionella avfallshanteringen att flyttas över från av kommuner till producenter och andra aktörer. Utvecklingen av

SOU 1998:1 19 Kommunala kompetensregler 37

miljöledningssystem kommer också att leda till ett ökat intresse från näringslivet att ta ett helhetsgrepp om varuproduktionen och avfallshanteringen. Det saknas i dag ett enhetligt regelsystem för att säkerställa en miljöriktig hantering av avfallet dess väg från avfallslämnare, via transportör, sorterare och återvinnare till bortskaffare. Ett sätt för kommunerna att trots bristen enhetligt regelverk kontrollera transport och omhändertagande av avfall är att utnyttja möjligheten till utökat renhållningsansvar för andra avfallsslag än hushållsavfall. Omkring 66 kommuner har utvidgat sitt renhållningsansvar till att gälla icke branschspecifikt industriavfall, t.ex. bygg- och rivningsavfall. För farligt avfall har cirka 128 kommuner använt sig av denna möjlighet. Utifrån de nu föreslagna åtgärderna avseende producentansvar för elektronik och elektroniska produkter liksom det i dag gällande producentansvaret samt branschens ensidiga åtaganden vad gäller bygg- och rivningsavfall och finpapper bedömer regeringen att en övervägande del av de avfallsflöden för vilka kommunerna påtagit sig ett utökat renhållningsansvar kan och bör hanteras av andra aktörer. Företagens utveckling av miljöledningssystem kommer också att leda till att ansvaret för en miljöriktig hantering av det uppkomna avfallet till viss del kan överföras från myndigheter till företagen. Producentansvar och frivilliga initiativ från företag och branscher för en miljöriktig hantering av uttjänta varor förutsätter dock att aktörerna har möjlighet att bygga system för insamupp ling, transporter och behandling. Regeringen, liksom Naturvårdsverket bedömer därför att kommunernas möjlighet till ett utökat ansvar för andra avfallsslag än hushållsavfall successivt bör avvecklas.

En fråga som Svenska Renhållningsverksföreningen pekade i sitt remissvar över betänkandet var att avvecklingen av det utökade kommunala renhållningsansvaret leder till att kommunernas konkurrenskraft försämras till följd av att dessa endast i begränsad omfattning kan agera utanför kommungränsen. Flera kommuner har investerat i anläggningar för sortering och mellanlagring. Genom att kommunernas ensamrätt till avfallshantering försvinner i samband med att kommunernas möjligheter till utökat renhållningsansvar avvecklas, finns därför risk för att ett kapacitetsöverskott uppkommer i kommunernas anläggningar. Regeringen angav i propositionen i anledning härav att de kommuner som önskar fortsätta att hantera annat avfall än hushållsavfall i konkurrens med andra aktörer, kan utnyttja sin kapacitet och sin kompetens genom ett utökat regionalt samarbete komgenom munalförbund eller kommunala bolag samt hänvisade till propositionen 1996/971105, Kommunal samverkan. Vidare underströk regering-

38 Kommunala kompetensregler

att den föreslagna ordningen samhället möjlighet att också i en ger framtiden använda den kompetens och kapacitet som byggts upp av kommunerna. Regeringen tillade att kommunernas verksamhet visserligen kommer att bli konkurrensutsatt, men i stället medges att de som upphov till avfallet också kan ta för hanteringen av avfallet ger ansvar och att materialet i uttjänta kan nyttiggöras prop. 1996/97:172 varor s. 65 Det kommunala renhållningsansvaret för annat avfall än hushållsavfall kommer enligt förslaget att avvecklas först år 2000 efterbl.a. ett tillfredsställande kontrollsystem måste etableras. Beträfsom fande farligt avfall fann regeringen dock att möjligheten till utökat renhållningsansvar tills vidare borde behållas. Enligt renhållningslagen får kommun sluta avtal med en annan en kommun att tillsynsuppgift kommunen har enligt renhållom som ningslagen skall ombesörjas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att avgöra sådana ärenden. Lagen innehåller också bestämmelser som möjliggör för en kommun att, efter överenskommelse med kommun, lämna en annan uppdrag till anställd i annan kommun att besluta på den kommuen vägnar. Ett sådant uppdrag kan avse visst ärende eller en grupp nens ärenden. Uppdraget kan inte gälla ärenden som avses i 6 kap. 34 § av kommunallagen. Sådana ärenden kan t.ex. vara verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Renhållningslagen saknar föreskrifter medger kommun åtar sig forsla bort eller att som att en att återvinna och bortskaffa avfall på uppdrag av en annan kommun. Lokaliseringsprincipen gäller således för kommunernas verksamhet i denna del. I december månad 1997 överlämnade regeringen propositionen 1997/98:45 med förslag till balk, miljöbalken, till riksdagen. en ny Riksdagen har antagit propositionen. I förslaget till miljöbalk numera sammansmälts bestämmelserna i centrala miljö- och resurslagar som miljöskyddslagen, naturvårdslagen, naturresurslagen, vattenlagen, kemiska renhållningslagen och hälsoskyddslagen lagen om produkter, samt åtta andra lagar till sammanhållen och bred miljö- och reen

surslagstiftning. Miljöbalken föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

kap. miljöbalken skall enligt propositionen handla om avfall och producentansvar. Utformningen motsvarar i huvudsak den nuvarande renhållningslagens regler avfallshantering och producentansvar. om Miljöbalken innehåller ett samlat kapitel tillsynsfrågor. Reglerna om för kommuns möjlighet att överlåta tillsynen till en annan kommun en är oförändrade i förhållande till renhållningslagens bestämmelser.

Kommunala kompetensregler 39

3.4.8 Plan- och byggväsendet

Plan- och bygglagen 198710 innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. I l kap. 2 § nämnda lag slås fast att den fysiska planeringen är kommunal angelägenhet, en det s.k. kommunala planmonopolet. Kommunerna har ensamrätt att besluta om att anta planer enligt plan- och bygglagen. Däremot kan arbetet med att ta fram underlag för planen, planförslaget, uppdras någon utomstående, t.ex. en konsult eller en fastighetsägare. I varje kommun skall det finnas en eller flera nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet och ha det närmaste inseendet över byggverksamheten. I lagen används ter- "byggnadsnämnden" för att beteckna denna eller dessa nämnder. men Byggnadsnämnden skall ha tillgång till erforderlig personal, däribland minst en person med arkitektutbildning. Kommunerna har ofta ett mätningskontor vars uppgift är att svara för utsättning av byggnader vid byggnadslov och kartframställningar för kommunens behov. Om en kommun saknar egna mätningsresurser kan kartor och tjänster köpas av det statliga lantmäteriet. Byggnadsnämnden kan få hjälp med att fullgöra sina uppgifter på i princip tre olika sätt, nämligen genom att ha anställd personal i eget kansli, genom att anlita personal från någon annan förvaltning inom kommunen eller genom att anlita personal utanför kommunförvaltningen, t.ex. konsulter prop.1985/86:1. Stadsarkitektfunktionen är således möjlig att lägga ut på entreprenad till konsult. Detta kan också gälla vissa andra kontorsfunktioner. sådan konsult kan emeller- På en tid inte läggas ut delegationsbeslut från byggnadsnämnden. Utstakning av byggnad, höjdbestämning samt besiktningar torde kunna läggas ut entreprenad. En besiktning får dock inte innefatta beslut om åläggande. Utarbetande av förslag till översikts- och detaljplan läggs ofta ut på konsulter SOU 1991:26 s.109 Bestämmelser som gör det möjligt för en kommun att åta sig angivna uppdrag på entreprenad en annan kommun saknas emellertid i plan- och bygglagen. En kommun kan därför inte tillhandahålla tjänster inom området i vidare mån än som följer av kommunens allmänna kompetens. Plan- och byggutredningen har gjort en översyn av plan- och bygglagen. Utredningens slutbetänkande SOU 1996:168 är under beredning hos Inrikesdepartementet. Frågan om kommunal uppdragsverksamhet inom ifrågavarande område berörs inte i betänkandet.

40 Kommunala kompetensregler

3.4.9 Specialförfattningar inom andra verksamhetsområden i

korthet

Hälso- och miljöskydd m. m.

Kommunerna har möjlighet att samverka när det gäller tillsyn enligt hälsoskyddslagen 1982:1080, miljöskyddslagen 1969:387, lagen

1985:426 kemiska produkter och alkohollagen 1994:1738. om Bestämmelserna är utformade på samma sätt som i renhållningslagen

1979:596,jfr avsnitt 3.4.7 38. Enligt regeringens förslag till miljö-

s.

balk skall hälsoskyddslagen, miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter inarbetas i balken prop. 1997/98:45. Miljöbalken föreslås träda i kraft och de angivna lagarna upphöra att gälla den l januari

per 1999 avsnitt 3.4.7. Med miljöbalken blir renhållningslagens regler

se

möjlighet att träffa avtal i princip generellt gällande för kommu-

om nernas tillsyn enligt balken.

Räddningstjänst

I räddningstjänstlagen 1986:1102 kommunerna vida möjligheter ges att samverka med varandra. En kommun kan avtala med en grannkommun att sköta hela räddningstjänsten inklusive de delar som om innebär myndighetsutövning.

Parkeringsövervakning

l lagen 1987:24 kommunal parkeringsövervakning får kommu-

om

nen förordna anställda i bl.a. andra kommuner som parkeringsvakter.

Överförmyndaren

I 19 kap. föräldrabalken har Överförmyndaren givits en möjlighet att delegera beslutanderätt till kommunala tjänstemän inte nödvänsom digtvis behöver anställda i kommun som Överförmyndavara samma I detta fall har det i förarbetena till och med förutsätts att kommuren.

ner skall samverka prop. l993/94z25l s. 292.

3.5 Särskilda kompetensutvidgande lagar

De befogenhetsutvidgande lagarna är inriktade på visst till-

att ge ett skott till kommunernas och landstingens kompetens och kallas ofta

smålagarna. De innebär avsteg från den allmänna kompetensbestäm-

SOU 1998: l 19 Kommunala kompetensregler 41

melsen och de kommunalrättsliga grundprincipema. Exempel på

smålagar är lagen 1962:638 om rätt för kommun att bistå utländska studerande lagen 1968:131 vissa befogenheter inom turistväsendet om lagen 1970:663 om vissa befogenheter i fråga om sysselsättning för handikappade lagen1986:753 om kommunal tjänsteexport lagen 1989:977 om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer lagen 1993:406 om kommunalt stöd till boendet lagen 1994:693 om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd . lagen 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att driva viss linjetrafik, avsnitt se Förutom sistnämnda lag är det främst lagen om kommunal tjänsteexport som är av intresse när det gäller frågan om i vilken utsträckning kommuner och landsting tillåts bedriva uppdragsverksamhet och vilka krav som uppställes för sådan verksamhet. en l lagen om kommunal tjänsteexport ges kommuner och landsting rätt att under vissa förutsättningar tillhandahålla kommunala tjänster för export. Lagen innebär ett avsteg från lokaliseringsprincipen. Begreppet kommunala tjänster definieras i lagen sådana nyttigheter i som form av kunskaper och erfarenheter finns i kommunernas och som landstingens verksamhet. Av uttrycket "finns" framgår att tanken inte är att det skall byggas upp kommunal verksamhet, enbart eller till som sin huvuddel är inriktad på exportmarknaden. Föremålet för exporten är således redan förvärvade kunskaper och erfarenheter. Kommunerna och landstingen får medverka vid export som under-

leverantör företag i Sverige eller staten under förutsättning att de

inte gör andra åtaganden än att lämna huvudleverantören sina tjänster. Ansvaret och de ekonomiska riskerna för verksamheten åvilar exportören. Vidare skall kommunernas och landstingens medverkan ske på

affärsmässiga grunder. Detta innebär att det kommunala engagemang-

et skall vara affärsmässigt motiverat och att även prissättningen bör

ske på affärsmässiga grunder. Kommunerna och landstingen får såle-

des inte subventionera exportföretagen. Om det finns särskilda skäl till det får regeringen för visst fall medge att kommunerna och landstingen tillhandahåller tjänsterna under andra förutsättningar än de angivna. Grund för dispens kan t.ex. föreligga, då fråga är om export av ett unikt kommunalt kunnande där det inte finns någon naturlig partner bland svenska exportörer. Vid sådant förhållande skall regeringen ange de villkor behövs för att besom gränsa det kommunala risktagandet. Lagen om kommunal tjänsteexport enbart tjänster vilket betyavser der att varuexport i princip är otillåten verksamhet för kommuner och

42 Kommunala kompetensregler

landsting. Det anses emellertid tillåtet att det som inslag i den kommunala tjänsteexporten förekommer att även någon vara tillhandahålls, så länge som exporten av tjänsterna framstår som det helt väsentliga. I förarbetena till lagen prop. 1975/762154 motiveras kompetensutvidgningen med att kommunerna och landstingen skall få möjlighet att genom tjänsteexport främja den svenska exporten. Skälen till detta anges i sin tur vara att den svenska exporten har stor betydelse för vår samhällsekonomi och att det därför är nödvändigt att ta till vara olika möjligheter att öka exportintäkterna. Områden som kan komma ifråga för kommunernas del är t.ex. kollektivtrafik, utbildning, vatten- och avloppsförsörjning, renhållning och avfallsdestruktion, brand- och miljöskydd, energiförsörjning samt hamnverksamhet. För landstingen är det sjukvårdsområdet som ligger närmast till hands.

3.6 Kommunal samverkan

3.6.1 Inledning

Kommuner och landsting samverkar i dag i stor utsträckning inom både de frivilliga och obligatoriska verksamheterna. Samverkan är i regel frivillig. På vissa områden har lagstiftaren förutsatt att kommunerna samverkar. Inom ett begränsat antal områden är samverkan dessutom obligatorisk. Samverkan sker i första hand om sådant som inte är att beteckna som myndighetsutövning. Det handlar istället i stor utsträckning om kommunal service. Inom speciallagstiftningen har tillskapats möjligheter att samverka även om myndighetsutövning. Motivet för sådan samverkan har ofta varit att det funnits behov av att ge framförallt mindre kommuner en möjlighet att genom samverkan få använda sig av viss specialkompetens hos en annan kommun. Alternativet till samverkan har varit att bygga upp en egen kompetens. Att beakta är att samverkan om myndighetsutövning inte kan utföras inom ramen för ett kommunalt företag utan särskilt lagstöd jfr 3 kap. 16 § kommunallagen.

3.6.2 Kommunalförbund

Kommunalförbundet offentligrättslig form för samverkan, är en en myndighet, som kommuner och landsting kan använda. I dag finns det ca 40 kommunalförbund. Ca 130 kommuner och 3 landsting är medlemmar i kommunalförbund. De flesta kommunalförbunden finns inom räddningstjänsten, vatten- och avloppsverksamhet, utbildning och vård/behandling. Under senare år har samverkan som liknar

SOU 1998: 1 19 Kommunala kompetensregler 43

kommunalförbundet även kommit till stånd inom ramen för olika försöksverksamheter. Försöksverksamhet med s.k. regionförbund för att genomföra en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning prop. 1996/97:36 bedrivs under tiden den 1 juli 1997 31 de- cember 2002 i Kalmar, Gotland och Skåne län. Under tiden den 1 januari 1999 31 december 2002 skall en sådan försöksverksamhet genomföras även i Västra Götalands län. Regionförbundet är ett offentligrättsligt samverkansorgan av kommunalförbundsliknande karaktär. Ett kommunalförbund har kommunalrättslig kompetens att hantera alla typer av kommunala frågor, t.o.m. myndighetsutövning. Något särskilt lagstöd krävs inte. När ett kommunalförbund väl bildats har det exklusiv kommunalrättslig kompetens att sköta den eller de uppgifter som lagts över dit. Förbundet är i förhållande till sina meden

lemmar fristående juridisk person. Förbundets medlemmar dess

bildare förlorar motsvarande kompetens i och med att uppgiften förs

över från dem till förbundet. Bestämmelser om kommunalförbund fanns tidigare i kommunalförbundslagen 1985:894. Genom lagen 1997:550 om ändring i kommunallagen 1991:900 togs reglerna i kommunallagen. Lagändringen i denna del trädde i kraft den 1 januari 1998. Samtidigt upphörde kommunalförbundslagen att gälla. För kommunalförbund bildade före den l januari 1998 finns Övergångsbestämmelser. Bestämmelserna om kommunalförbund i kommunallagen innehåller en rad nyheter i förhållande till den tidigare lagstiftningen som bl.a. syftar till att förenkla och förtydliga reglerna bildandet om av kommunalförbund. De medför också en ökad frihet för förbundsmedlemmama att bestämma om ett kommunalförbunds ändamål och organisation. Kommuner och landsting har sätt tidigare samma som möjlighet att lämna över vården av kommunala angelägenheter till ett kommunalförbund. Tidigare gällde beträffande möjligheterna att bilda kommunalförbund, att de kommuner eller landsting som valde denna samarbetsform skulle ha samma kommunalrättsliga kompetens för att driva den verksamhet tänkt sig att föra över till förbundet. En man viktig nyhet i detta sammanhang är att en uppgift som lämnas över till ett kommunalförbund inte längre behöver för medvara gemensam lemmama. Kommuner och landsting kan numera samverka i ett kommunalförbund om verksamheter åligger dem för sig. Det enda som var krav som ställs är att uppgiften skall vara en kommunal angelägenhet. I proposition 1996/97:l05 67 Kommunal samverkan har regerings. en utvecklat skälen för sitt förslag i denna del enligt följande.

44 Kommunala kompetensregler SOU 1998: 1 l 9

"En uppgift lämnas över till ett kommunalförbund måste i dag som kompetensenlig och gemensam för samtliga medlemmar. vara Samverkan är i och för sig möjlig både mellan kommuner, mellan landsting och mellan kommuner och landsting. Genom kravet att en uppgift måste vara gemensam för medlemmarna är det emellertid i dag inte möjligt att samverka om en uppgift om den inte är tillåten eller obligatorisk för var och en av medlemmarna att handha. Det är därför nästan enbart för skötseln av frivilliga uppgifter t.ex. främjande kultur och turism kommun som av som en och ett landsting gemensamt kan bilda ett kommunalförbund. Enligt regeringens mening finns det starka skäl för att undanröja detta hinder för kommuner och landsting att samverka i kommunalförbund. Med friare ordning kan man vinna ekonomiska samt en drifts-, kvalitets-, och vårdmässiga fördelar om t.ex äldreomsorg och geriatrisk vård integreras. Det bör även öppnas en möjlighet för samverkan i kommunalförbund mellan kommuner för uppgifter inte i alla delar för medlemmarna. Samversom är gemensamma kan bör då kunna både frivilliga och obligatoriska uppgifter. avse En sådan ordning medför således att det blir formellt möjligt att bilda flersaksförbund, där förbundets uppgifter inte är gemensamma för samtliga medlemmar. Regeringen därför att det enda krav bör ställas den anser som verksamhet man vill samverka om i kommunalförbund är att uppgiften faller inom den överlämnande kommunens eller det överlämnande landstingets kompetens. Samverkan i kommunalförbund skall alltså vara möjlig för alla kommunala angelägenheter. Regeringen utgår ifrån i praktiken bildar flersaksförbund i sådaatt man fall då det finns verksamhetsmässiga skäl för det. Därmed blir na omfattningen av den verksamhet som får lämnas över till ett kommunalförbund i dag får lämnas över till ett kommunalt samma som bolag. I 3 kap. 16§ första stycket och 20§ kommunallagen sägs därför att det är vården av kommunala angelägenheter som får lämnas över till ett kommunalt bolag. Genom att avskaffa gemensamhetskravet blir kommunalförbundet användbar samarbetsform och därmed tillgodoses been mer hovet av samverkan utan att rätten att ingå uppdragsavtal behöver utvidgas. Regeringen dock att medlemmarna bör anförtros att anser i förbundsordningen lösa de formella och praktiska problem som kan uppstå sådan samverkan undantagsvis blir aktuell." om en

Slutligen bör nämnas att ett kommunalförbund efter lagändringen får ha hand om hela verksamheter eller geografiskt, funktionellt eller annat sätt avgränsade uppgifter. Varken lagtexten eller förarbetena till

Kommunala kompetensregler 45

kommunalförbundslagen ger någon säker vägledning om förbunden hade sådan möjlighet även enligt tidigare lagstiftning. en

3.6.3 Gemensam nämnd

Gemensam nämnd offentligrättslig samverkansforrn. Genom är en ny lag 1997:550 om ändring i kommunallagen infördes bestämmelser nämnd i kommunallagen. Bestämmelserna trädde i om gemensam kraft den l augusti 1997. Regeringen har i propositionen till lagändringen pr0p.1996/97:1O5 37 anfört att den anser att det är viktigt s. att kommuner och landsting har tillgång till enkla och smidiga former för samverkan, samt att gemensam nämnd skulle ge dem en ny en möjlighet att samarbeta inte bara över de geografiska gränserna utan även över huvudmannaskapsgränsema. Regeringen tillade att komoch landsting härigenom möjlighet att samordna förmuner ges en valtningen i sina områden. I 3 kap. 3 och 3 a kommunallagen stadgas följande.

3 § Fullmäktige skall tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller landstingets uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt.

3 a § Kommuner och landsting får genom en gemensam nämnd fullgöra uppgifter enligt 3 En gemensam nämnd får fullgöra uppgifter för vilka det enligt särskilda föreskrifter skall finnas en eller flera nämnder i varje kommun eller landsting. Sådana uppgifter som kommun- eller landstingsstyrelsen har enligt lagen 1994:1720 om civilt försvar får dock inte fullgöras av en gemensam nämnd. En gemensam nämnd tillsätts i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen och ingår i denna kommuns eller detta landstings organisation.

Den gemensamma nämnden är en egen myndighet liksom övriga nämnder. Inrättandet av en gemensam nämnd innebär inte att en ny juridisk tillskapas. Den skall formellt tillsättas av och ingå i en person av de samverkande kommunernas eller landstingens organisation. Den gemensamma nämnden blir att se som en företrädare för alla de samverkande huvudmännen. Beslut fattas formellt av den kommun eller det landstinget tillsatt nämnden. Avtal träffas dock på samtliga som huvudmäns vägnar och personalen måste formellt vara anställd av någon av huvudmännen. I vissa fall måste avtal godkännas av respektive fullmäktige. Av det sagda följer att det är de samverkande kom-

46 Kommunala kompetensregler SOU 1998: l l 9

munerna och landstingen och inte den gemensamma nämnden är som ansvariga i förhållandet gentemot externa avtalsparter för ingångna avtal m.m. Av 3 kap. 3 a § kommunallagen framgår att alla kommunala verksamheter med undantag för civilt försvar kan bli föremål för samverkan i en gemensam nämnd. En nämnd kan även tilldelas gemensam uppgifter som regleras i speciallagstiftningen. I ett antal författningar, till exempel räddningstjänstlagen 1986:1102 och plan- och bygglagen l987:lO, sägs att det i varje kommun skall finnas eller flera en nämnder med viss uppgift. Även denna uppgifter kan lämnas typ av över till en gemensam nämnd, trots att nämnden organisatoriskt bara hör till en av de samverkande kommunerna eller landstingen. De uppgifter som de samverkande kommunerna eller landstingen lämnar över till en gemensam nämnd måste vara gemensamma för de samverkande kommunerna eller landstingen. Det innebär att uppgiften lämnas som till den gemensamma nämnden skall vara en kommunal angelägenhet för var och en av de samverkande. För den gemensamma nämnden skall utfärdas ett reglemente som samma sätt som för övriga nämnder skall innehålla närmare före- skrifter om nämndens verksamhet och arbetsformer. Reglementet skall antas av samtliga fullmäktige i de samverkande kommunerna eller landstingen. Den gemensamma nämndens behörighet och befogenhet skall närmare preciseras i överenskommelse mellan de en samverkande kommunerna eller landstingen. Ett dokument där parternas närmare mellanhavanden regleras måste upprättas. Detta avtal kan lämpligen vara ett avtal om samverkan. Innehållet i ett sådant avtal blir helt beroende vilket sätt och vad samverkar. I ett av om man avtal kan parterna också tillgodose kravet på flexibel lokal anpassning.

3.6.4 Kommunala företag

Kommuner och landsting kan också samverka i privaträttsliga former.

Rätten att bilda företag framgår av 3 kap. 16-18 kommunallagen. l

lagen anges inga begränsningar när det gäller för vilket slag verkav

samhet företagsbildningar får ske. Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen får kommun och landsting efter beslut fullmäktige lämna över vår-

av den av en kommunal angelägenhet, för handhavande särskild vars ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett handelsbolag, ekoen nomisk förening, en ideell förening, en stiftelse eller enskild indien

vid. Begränsningar vad avser valet företagsform för driften olika

av av verksamheter saknas. Bestämmelsen innebär att den verksamhet som överlämnas till privaträttsliga skall falla inom för den organ ramen kommunala kompetensen. Av stadgandet framgår att denna möjlighet

Kommunala kompetensregler 47

inte står öppen det är föreskrivet att angelägenheten skall handhas om kommunen i egen regi. av I andra stycket nämnda lagrum erinras om att vården av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning enligt 1 l kap. 6 § regeringsformen får överlämnas endast om det finns stöd i lag. Lagstöd för att överlämna förvaltningsuppgift innebär myndighetsutövning som det kommunala området förekommer dock endast undantagsvis. Lag l987:24 om kommunal parkeringsövervakning medger t.ex. att arbetstagare hos kommunala parkeringsaktiebolag förordnas till parkeringsvakter. Vidare kan nämnas lagen 1997:735 om riksfårdtjänst trädde i kraft den 1 januari 1998. Varje kommun ansvarar enligt som lagen för att färdtjänst anordnas i kommunen. Om kommunen, landstinget och trafikhuvudmannen i länet är överens, kan kommunernas uppgift beträffande färdtjänst och riksfärdtjänst överlåtas till trafikhuvudmannen. Detta kan ske även i de fall denne är ett av kommuner och landsting helägt aktiebolag. Förvaltningslagen görs tillämplig ett sådant bolag prop.1996/97:115. Principen handlingsoffentlighet gäller hos vissa kommunala om företag, vilka skall jämställas med myndigheter vid tillämpningen av 2 kap. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen 1980:100. I 3 kap. 17§ kommunallagen finns regler om kommunala företag, vilka att vissa garantier för verksamhetens kompetensenlighet avser ge och fullmäktiges inflytande. Innan kommun eller ett landsting lämen över vården kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där nar av en kommunen eller landstinget innehar samtliga aktier, skall fullmäktige enligt lagrummet fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, utse samtliga styrelseledamöter och minst revisor samt se till en att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas. Det samgäller, när kommunen eller landstinget bildar stiftelse för ma ensam en en kommunal angelägenhet. De rättsliga kraven är inte lika höga, när kommunen i privaträttsliga former samverkar med någon annan. I 3 kap. 18 § första stycket kommunallagen föreskrivs att innan vården kommunal angeläav en genhet lämnas över till ett bolag eller en förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan, skall fullmäktitill att den juridiska personen blir bunden av de villkor som avge se i 17 § i omfattning är rimlig med hänsyn till andelsförhålses en som landena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller, kommunen eller landstinget tillsammans med någon annan om bildar stiftelse för en kommunal angelägenhet. Av sista stycket en följer att någon offentlighetsprincip inte gäller för delägda kommunala företag inte omfattas 1 kap. 9§ sekretesslagen 1980:100, som av men att fullmäktige skall verka för offentlighet.

48 Kommunala kompetensregler SOU 1998: l 19

Slutligen föreskrivs i 19 § samma kapitel att fullmäktige skall se till att kommunen respektive landstinget tillförsäkras möjlighet att en kontrollera och följa upp verksamheten innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till någon i 17 annan än som avses

3.6.5 Samverkansavtal

Kommuner och landsting kan även välja att samverka med andra kommuner eller landsting på privaträttslig grund utan att bilda gemenföretag. Detta sker då genom civilrättsliga avtal, som ofta besamma nämnes samverkansavtal eller interkommunala avtal. I följd av den privaträttsliga naturen finns det inte några särskilda bestämmelser om sådana avtal utan avtalslagen får tillämpas. De kommuner och landsting som sluter avtalet förverkligar avtalet att och fattar de erforderliga besluten och vidtar de åtgenom var en gärder man kommit överens om. Genom ett sådant avtal kan man således inte tillskapa gemensamma förvaltningsorgan. Kommuner och landsting kan via slutna samverkansavtal gemensamt bedriva viss verksamhet eller komma överens om att den ena parten skall sköta -något för bådas eller den andres räkning. Man kan också sluta avtal om att sambruka resurser viss ort och även över huvudmannaskapsgränser. I vissa fall förutsätter samverkan ekonomiska uppgörelser mellan kommunerna. Det finns emellertid även områden där kan samarbeta utan att det för den skull behöver man leda till att kommunerna och landstingen behöver ersätta varandra ekonomiskt för sina insatser. Eftersom kommunallagen saknar särskilda bestämmelser om samverkansavtal får den närmare innebörden av kommunernas och landstingens rätt att sluta sådana avtal bedömas utifrån den allmänna kommunala kompetensen enligt 2 kap. l § kommunallagen. För kompetensenligheten interkommunal samverkan enligt nämnda lagrum av gäller att åtgärden får bedömas från de synpunkter som för varje kommun haft aktualitet om denna ensam stått för åtgärden. En komfår inte vidta åtgärd uteslutande eller väsentligen i en annan mun kommuns intresse. Inte heller får en kommun betinga sig ett uppenbart otillräckligt vederlag för sina prestationer Kaijser, Kommunallagarna I 1959 s. 205 206 och Kaijser-Riberdahl, Kommunallagarna I - 1980 s. 142 ff. Möjligheterna att sluta samverkansavtal är störst inom den fakultativa verksamheten. Inom den obligatoriska skolverksamheten finns dock exempel på att två eller flera kommuner kan samverka inom ramen för ett samverkansområde för utbildning nationella program 5 kap. 5 § skollagen, 1985:110.

Kommunala kompetensregler 49

Avtal interkommunal samverkan har varit föremål för prövning om bl.a. i följande rättsfall. Kammarrätten i Jönköping har i ett rättsfall från 1996 prövat lag-

ligheten av ett avtal om samordnade inköp av läromedel dom

1996-12-09 i mål 2060-1996. Efter överklagande har Regeringsrätten i augusti månad 1998 beslutat att inte bevilja prövningstillstånd mål 39-97. Som skäl för beslutet angavs att det inte förelåg något prejudikatintresse. Avtalet hade träffats mellan Motala kommun, Mediaenheten och Linköpings universitetssjukhus, inköpsavdelningen, som

ingår i landstinget i Östergötlands län om att kommunen skulle lever-

era tryckta läromedel för successivt uttag till landstinget mot viss ersättning. Frågan i målet var främst om Motala kommun genom att träffa avtalet hade överträtt den kommunala kompetensen. Kommunens motpart i kammarrätten hävdade att avtalet mellan kommunen och landstinget var ett regelrätt köpeavtal och inte ett avtal om reglerat samarbete. Han anförde vidare att någon allmännytta för kommunens eller landstingets innevånare inte kunde påvisas. Han tillade att samarbetsavtal mellan kommuner skall komma alla innevånare i de samarbetande kommunerna till godo. Slutligen ifrågasatte han om leverans av läromedel till ett universitetssjukhus är en allmännyttig tjänst. Motala kommun genmälde att såväl kommunen som landstinget avsevärda fördelar avtalet. Kommunen gjorde gällande vann genom att avtalet inte var ett köpeavtal utan ett samarbetsavtal, samt tillade att överenskommelsen inte hade föregåtts av någon upphandling utan hade ingåtts i samförstånd efter diskussion i särskild grupp för en inköpssamverkan. Kammarrätten konstaterade att verksamheten inom Motala komföll innanför den kommunala kompetensen. Rätten fann att det mun inte hade gjorts sannolikt att verksamheten drevs i vinstsyfte. Härefter anförde kammarrätten följande.

"Interkommunal samverkan sker på flera sätt, formaliserat genom kommunalförbund, eller genom olika samverkansavtal. Om den gemensamma verksamheten är till nytta för kommunerna eller dess medlemmar finns inte fog för att anse att lokaliseringsprincipen i 2 kap. 1 § kommunallagen träds för när. Av handlingarna i målet framgår att Motala kommun genom

Mediaenheten träffat ett avtal med vissa kommuner i Östergötlands

län. De benämns som ramavtal eller avtal om samverkan i inköpsfrågor. Dessa ramavtal har i allt väsentligt ett likartat innehåll med det avtal i förevarande mål Mediaenheten träffat med landssom tinget/universitetssjukhuset. Det kan inte förstås annat sätt än att ingående parter har gemensamt nytta av den genom Mediaenheten bedriva inköpsverksamheten. ifrågasätta avtalet kan enligt Det nu

50 Kommunala kompetensregler SOU 1998: l 19

kammarrättens mening inte uppfattas ha tillkommit för att täcka en tillfällig överskottskapacitet och något vinstsyfte har inte påvisats. Avtalet har visserligen endast marginell betydelse för Mediaenheten men denna omständighet ger inte anledning påstå att avtalet

inte skulle vara till ömsesidig nytta för avtalsparterna kommunen

respektive landstinget. Avtalet står i de hänseenden som ovan angetts inte i strid med de principer som anges i 2 kap. l § respektive 2 kap. 7§ kommunallagen. Skäl att i annat avseende underkänna detta avtal kommunalrättslig grund finns inte."

Ett annat fall av interkommunal inköpssamverkan har prövats av

Kammarrätten i Göteborg dom 1996-03-11 i mål 8687-1994. Avgö-

randet har inte överklagats. Borås kommun och Ulricehamns kommun samverkade genom att inköpsavdelningen hos Borås kommun upphandlade även för Ulricehamns kommuns räkning. Klaganden i kammarrätten yrkade att kommunstyrelsens arbetsutskotts i Borås kommun beslut att lämna anbud inköpssamverkan med Ulricehamns kommun skulle upphävas. Han anförde att det lagda budet inte gällde samverkan utan var ett anbud konsulttjänster, dvs. upphandlingsverksamhet mot kontant ersättning samt tillade att det inte fanns någon överkapacitet för verksamheten. Han åberopade härvid bl.a. lokaliseringsprincipen. Borås kommun anförde att den sammanlagda storleken upphandlingarna blev något större genom att Ulricehamns kommun innefattades i förfrågningsunderlaget, vilket regelmässigt är till gagn för den upphandlande enheten. Kammarrätten konstaterade att det av utredningen i målet inte framgick annat än att Borås kommun organiserat inköpsverksamheten ur effektivitetssynpunkt med beaktande av vad som passar den kommunala driften. Kammarrätten fann inte heller påvisat några spekulativa inslag i kommunens verksamhet. Beträffande samarbetet med Ulricehamns kommun fann kammarrätten inte annat än att det till denna kommun riktade anbudet om inköpssamverkan syftade till att uppnå samverkansfördelar ett sätt som skulle gagna Borås kommun. Enligt kammarrätten kunde beslutet att lämna anbudet då inte vara olagligt. I refererade rättsfall har kammarrättema sålunda uppställt krav som för kompetensenlig samverkan att det finns ett ömsesidigt kommunalt intresse av samarbetet. Det är emellertid oklart när kravet ett ömsesidigt kommunalt intresse är uppfyllt samt vilka förutsättningar som i övrigt skall vara uppfyllda. Vidare är det svårt att dra gränsen mellan kompetensenlig samverkan och otillåten försäljning av tjänster kommuner och landsting emellan. Frågan synes inte ha behandlats närmare i doktrinen eller av Regeringsrätten.

SOU 1998: 1 19 Dansk rätt 51

4 Dansk rätt

4.1 Inledning

När det gäller den kommunalrättsliga lagstiftningen i de nordiska grannländerna framstår den danska rätten som särskilt intressant. Danmark har en specifik reglering om kommunal uppdragsverksamför revision. det följande lämnas het som nyligen har varit föremål I en redogörelse för kommuners och amtskommuners kompetens; särskilt rätten att bedriva uppdragsverksamhet med stöd av lov om komamtskommuners udförelse af opgaver for andre offentlige muners og

myndigheder lov 378 af l4.juni 1995 och erfarenheterna av den-

nr. na verksamhet.

4.2 Kommunernas och amtskommunernas

kompetens

I Danmark följer kommunernas allmänna kompetens, den s.k. kommunalfuldmagten, oskrivna regler. Kommunerna anses inte ha rätt av att bedriva allmän näringsverksamhet i form av handel, hantverk, industri m.m. såvida det inte föreligger särskilt lagstöd för det. Kommunerna kan dock med stöd av sin allmänna kompetens bedriva viss näringsverksamhet. Först och främst gäller detta kommunernas produktion för eget bruk. Kommunerna kan även sälja biprodukter inkl. periodisk överskottskapacitet och driva verksamhet med anknytning till tillåten kommunal verksamhet, s.k. accessorisk virksomhed. Vidare kan inom försörjningssektorerna de vara verksamma försörjning av vatten, elektricitet, gas, fjärrvänne m.m. då tjänsten säljs lokalt till bestämd förbrukarkrets via ett ledningsnät. Såväl en offentliga privata förbrukare kan vara köpare av tjänsterna. Slutsom ligen kan kommuner och amtskommuner i viss begränsad omfattning, enligt de kommunala tillsynsmyndighetemas praxis inte är klart som avgränsad, ingå samverkansavtal betjeningsoverenskomster med andra kommuner eller amtskommuner om utnyttjande av deras institutioner och anläggningar. Särskilt lagstöd för kommuner och amtskommuner att bedriva viss uppdragsverksamhet finns bl.a. i lov om kommuners og amtskommu-

52 Dansk rätt SOU 1998: l 19

ners udförelse af opgaver for andre offentlige myndigheder, se avsnitt

4.3, och i Vejloven lov nr 381 afmaj 1994.

Enligt vejloven får kommuner och amtskommuner utföra anläggnings-, drifts- och underhållsarbeten på vägar som tillhör andra kommuner eller amtskommuner. Lagen innehåller i korthet följande bestämmelser. Innan kommunerna och amtskommunema får lägga anbud skall de ha gjort en "full-cost omkostnadskalkulation" över de samlade omkostnaderna for att utföra tjänsten. Kontrakt som understiger ett visst värde kan tecknas utan föregående upphandlingsförfarande. När en kommun eller en amtskommun avger ett anbud, ett internt bud eller sluter avtal utan något upphandlingsförfarande skall priset ge täckning för samtliga kostnader. Verksamheten skall särredovisas. Det ställs dock inte något krav att det måste föras särskilda räkenskaper för varje enskilt arbete. Kommunerna och amtskommunema bör efterkalkylera sina arbeten för att kontrollera utfallet av det arbete man utfört. Trafikministeriet ger ut vägledning för hur omkostnadskalkyleringen skall gå till. Syftet med vägledningen är att säkra lika konkurrensförhållanden mellan offentliga och privata anbudsgivare.

4.3 Lov om kommuners amtskommuners og

udförelse af for andre offentlige

opgaver

378 af 14.juni

myndigheder lov nr. 1995

Kommuners, amtskommuners och kommunale fällesskabers jfr 60 §

lov om kommunemes styrelse kommunala gemenskaper; närmast kommunalförbund rätt att sälja tjänster till varandra och även till

andra offentliga myndigheter regleras i rubricerade lag. I lagen bemyndigas inrikesministem att fastställa närmare regler omikommuners

och amtskommuners rätt till att utföra uppgifter opgaver andra

offentliga myndigheter kommuners och amtskommuners rätt samt om att få utfört sådana uppgifter av andra kommuner och amtskommuner. Reglerna finns i bekendtgörelse nr. 533 af. 28.juni. 1995. Ytterligare anvisningar om hur lagen skall tillämpas lämnas i lnrikesdepartementets vejledning om kommuners og amtskommuners udförelse af opgaver for andre offentlige myndigheder nr. 107 af30.juni 1995. En kommun kan inte med stöd av denna lag utföra uppgifter den privata sektorn. Lagen medger inte heller att kommuner och amtskommuner genom deltagande i t.ex. aktiebolag, utför uppgifter andra offentliga myndigheter. Tillstånd härtill finns föreskrivet i lov om kommuners og amtskommuners samarbejde med aktieselskaber

mv. lov nr.384 af 20.maj 1992jfr lovbekantgörelse nr. 608 at 28.juni

Dansk rätt 53

1996. Uppgifter som det i övrig lagstiftning är bestämt eller förutsatt, att kommuner eller amtskommuner får utföra andra offentliga myndigheter faller utanför förstnämnda lags tillämpningsområde. Vejloven är ett exempel sådan lagstiftning. Ett annat exempel är de s.k. kommunalfuldmagtsreglerna. Lagen ger inte kommuner och amtskommuner rätt att delegera uppgifter som avser myndighetsutövning till andra offentliga myndigheter. Den berör inte heller kommuners och amtskommuners egenregiverksamhet, eller deras rätt att lägga ut verksamhet entreprenad till den privata sektorn eller icke-kommunala myndigheter.

Överväganden vid införandet av lov om kommuners og amtskommuners udförelse af opgaver for andre ofentlige myndigheder

En allmän utgångspunkt för utvidgningen av kommuners och amtskommuners rätt att bedriva uppdragsverksamhet var att det inte skulle bli tal näringsverksamhet i större omfattning. Syftet med lagstiftom ningen var att ge kommuner och amtskommuner bättre möjlighet att utnyttja sina befintliga resurser som material, maskinpark, personal osv. på ett effektivare sätt. Uppgifterna inom den offentliga sektorn skulle utföras av den som var bäst lämpad för det, oavsett om det skedde i offentlig eller privat regi. l lagens förarbeten ifrågasattes om den vidgade kompetensen för kommuner och amtskommuner att utföra uppgifter andra offentliga myndigheter stod i strid med idéerna bakom den kommunala självstyrelsen kommunestyret, enligt vilka kommunmedlemmama inom lagstiftningens ramar själv skall styra och förvalta uppgifter, som är av särskilt lokalt gemenskapsintresse. Den vidgade kompetensen ansågs emellertid inte stå i strid med principerna om kommunala självstyrelsen, under förutsättning att verksamheten bedrevs i begränsad omfattning och det uppställdes villkor för verksamheten som tillgodosåg hänsynen till den privata sektorn. Det ansågs varken ändamålsenligt eller nödvändigt att närmare avgränsa vilka kommunala uppgifter kommuner och amtskommuner skulle kunna utföra åt andra. Det skulle då uppstå svårigheter att avgränsa karaktären av nya uppgifter affärsområdet och samtidigt uppnå ändamålet med en utvidgning av kommuners och amtskommuners uppgifter. Vidare borde det enligt förarbetena inte uppställas krav på att verk-

samheten skulle bedrivas av kommunala företag kommunala selskabsdannelser eller krav upphandling om värdet inte översteg 1,6

miljoner danska kronor. Sådana krav skulle hindra ett mer rationellt utnyttjande av existerande resurser. Kostnaderna att bilda t.ex. ett bolag och att upphandla kunde då komma att överstiga för de mindre -

54 Dansk rätt SOU 1998: l 19

uppgifternas vidkommande den besparing uppnås att - som genom tillåta en annan kommun eller amtskommun utföra uppgiften.

Särskilda villkor som uppställes i lagen

l lagen finns intaget ett antal villkor för att säkra att avtal sluts i konkurrens och under öppenhet. Ett sådant är att kommunerna bara får sälja kompetensenlig verksamhet som de bedriver i förvaltningsform. Någon begränsning av vilken typ av kompetensenlig verksamhet som får säljas görs inte. Det ställs inte upp några krav att uppdragsverksamheten skall drivas i separata resultatenheter och inte heller något formellt krav särredovisning. Kommunerna måste dock innan de anbud och avger sluter avtal ha räknat på de samlade omkostnaderna för att utföra tjänsterna. Detta utgör sedan det lägsta belopp som anbudet kan sättas till. Kommuner och amtskommuner som utför uppgifter åt andra offentliga myndigheter, skall fortlöpande bokföra intäkter och utgifter som hör samman med ett visst uppdrag. Med utgångspunkt i denna bokföring skall de efter kontraktsperiodens utgång utarbeta en räkenskapsmässig redogörelse för uppdraget. I redogörelsen skall eventuella avvikelser från omkostnadskalkylen anges. Redogörelsen skall vidare tas med i den utförande kommunens eller amtskommunens årsbokföring det år när uppdraget avslutades. Ett krav för att kommunerna och amtskommunema skall få utföra och få utfört större uppgifter med stöd av lagen, är att de föregåtts av upphandling. Det gäller dock bara för köp över ett visst belopp som fastställs av Inrikesdepartementet. Kravet på upphandling omfattar för närvarande inte uppdrag vars värde inte överstiger det i Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning förfarandena av vid offentlig upphandling tjänster fastställda tröskelvärdet av 200.000 ecu. Tillsynen över kommuners och amtkommuners iakttagande av reglema i lagen tillvaratas "den kommunala revision" räkenav genom skapskontroll och av de allmänna kommunala tillsynsmyndigheterna genom legalitetskontroll. Inrikesdepartementet utövar också viss legalitetskontroll. Det kan även uppkomma frågor om överträdelse av annan lagstiftning, som t.ex. konkurrenceloven. En särskild myndighet, Konkurrencerådet, har kompetens att behandla sådana frågeställningar.

I bekendtgörelse om kommuners och amtskommuners udförelse af opgaver for andre offentlige myndigheder finns regler om offentlighet

i samband med kommunal uppdragsverksamhet med stöd lagen. av

Dansk rätt 55

Lagen trädde i kraft den 1 juli 1995. Utvärdering skulle ske under folketingsåret 1997-98.

Användningen av lagen och erfarenheterna härav.

Inrikesministern tillsatte i september månad 1997 kommitté en udvalg som fick i uppdrag att utvärdera lov kommuners om og amtskommuners udförelse av opgaver for andre offentlige myndigheder. Utvärderingen har redovisats i rapporten "Erfaringerne med anvendelsen af lov kommuners amtskommuners udförelse af om og opgaver for andre offentlige myndigheder". Rapporten överlämnades till Inrikesdepartement i februari månad 1998. l det följande lämnas en redogörelse för kommitténs överväganden m.m. Samtliga uppgifter har inhämtas ur ovan nämnda rapport. Kommunerna och amtskommunerna har endast använt lagen i begränsad omfattning. Deras användning lagen utgjorde i storleksav ordningen en promille av kommunernas och amtskommunernas samlade köp av externa tjänster och cirka 0,1 promille kommunernas av och amtskommunernas bruttoutgifter, korrigerat för utgifter till överföringar och tillskott. Nästan alla uppgifter har utförts med stöd som av lagen har haft ett värde understiger gränsen för upphandling. som Lagen har tillämpats såväl inom området för den kommunala kämverksamheten som inom verksamheter som också kan utföras den av privata sektorn. Det har i huvudsak varit fråga försäljning om av tjänster. Någon särskild verksamhet inte ha varit dominetyp av synes rande och det har företrädesvis varit tal om uppdrag av mindre värde. Den beloppsmässiga tillämpningen lagen förväntas högre för av vara år 1998 än föregående år. Exempel verksamhetsområden där lagen har tillämpats är miljöområdet, det sociala området, hälso- och undervisningverksamhet, ADB-tjänster, administrativa tjänster, anläggnings- och underhållsarbeten samt varuleveranser. Av kommitténs undersökningar särskilt framgå att det har synes varit konkreta önskemål om en optimering av det kommunala resursutnyttjandet, som har utgjort grunden för lagens tillämpning. Undersökningarna visade rad kommuner och amtskommuner, att en som hade använt lagen, hade positiva erfarenheter lagens tillämpning. av Enligt Amtrådsforeningens uppfattning medförde lagen rad en positiva effekter, såsom ett mer effektivt utnyttjande existerande av resurser och kapacitet. Kommunernes Landsforening anförde att en positiv effekt av lagen är att den vägleder de kommuner, är osäksom ra om en viss verksamhet är laglig. Bland de kommunala myndigheter fått utfört uppgifter med som stöd av lagen anförde några som skäl för lagens användning, att lagen gjorde det möjligt att utnyttja särskild expertis och kunskap den som

56 Dansk rätt

utförande myndigheten hade tillgång till. De hänvisade också till att konkreta kapacitetsproblem löstes genom överlåtelse uppgiften till av en annan myndighet.

Sex ledamöter i kommittén Dansk Industri, Det Danske Handles-

kammer, Dansk Handel Service, Danske Vognmänd, Håndvärksog

rådet och Arbejdsgiverforeningen for Handel, Transport og Service

anförde att lagen inte har använts i överstämmelse med Europa- Kommissionens uttalande i anslutning till lagens genomförande år 1995. Enligt kommissionen förväntades lagen komma till användning i huvudsak för uppdrag inom verksamhetsområden där det inte finns någon konkurrens med privata enheter eller där konkurrensen är begränsad. Några kommunala myndigheter utförde uppgifter andra offentliga myndigheter redan före lagens ikraftträdande. Enskilda kommunala myndigheter hänvisade till mångåriga samarbetsrelationer mellan de offentliga myndigheterna i regionen. Även dessa kommuner och amtskommuner har använt lagen när de träffat avtal om förnyelse av tidigare uppdragsavtal. Kommittén påpekade att lagen vid sådana tillfällen inte har använts för att utvidga omfattningen kommunerav nas affärsverksamhet. Lagen har även dessa fall bidragit till att klargöra att verksamheten har stöd i lag. Enligt kommittén är det såldes möjligt att den enskilda kommunens eller amtskommunens beslut att tillämpa lagen grundats osäkerhet om räckvidden lag. av annan Amtsföreningen anförde i detta sammanhang att lagen har medverkat till att klargöra kommunernas allmänna kompetens. Ledamöterna i kommittén är eniga om att utgångspunkten vid lagens genomförande, att det inte skulle bli tal affärsverksamhet i om större omfattning, var korrekt. Utifrån den hittillsvarande tillämpningen av lagen finns det enligt kommittén inte underlag för ett antagande att lagen kommer att tillämpas i väsentligt större omfattning framöver. De fann inte heller underlag för ett generellt antagande att lagen om skulle leda till att kommunerna upprätthåller oekonomisk och icke en önskvärd överkapacitet grund lagen. av Kommittén har behandlat flera ändringsförslag. Det förelåg dock inte tillräcklig uppslutning kring något av förslagen. Kommittén har

därför inte lagt fram några förslag till lagändring i sin rapport. Den har

inte heller funnit skäl att upphäva lagen.

SOU 1998:1 19 Regler om konkurrens... 57

5 Regler om konkurrens och offentlig stödgivning till näringslivet

Inledning

En vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet leder i de flesta fall till ökad konkurrens mellan kommunal och privat verksamhet. Kravet på konkurrensneutralitet är härvid största vikt. av Regeringen har inrättat ett råd för frågor om konkurrens på lika villkor

mellan offentlig och privat verksamhet avsnitt 5.2. I det följande

belyses även de regler om konkurrens och offentlig stödgivning till näringslivet som är av intresse för frågan om kommunal uppdragsverksamhet.

Underprissättningsutredningen och rådet

for konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor

En särskild utredare fick under år 1994 regeringen i uppdrag att av kartlägga och vid behov föreslå åtgärder för att motverka konkurrensproblem i samband med att offentliga och privata aktörer möts på marknaden dir. 1994:72. Utredningen antog namnet Underprissättningsutredningen. Utredaren presenterade sina slutsatser i betänkandet Konkurrens i balans åtgärder för ökad konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning m.m. SOU 1995: 105. Utredaren framhöll att den traditionella bilden av förhållandet mellan offentlig och privat sektor kännetecknats att uppgiftsfördelav ningen mellan de båda sektorerna varit relativt väl avgränsad. Den ökade marknadsorienteringen inom den offentliga sektorn har emellertid inneburit att gränsen mellan den offentliga och privata sektorn blivit mindre markerad. Offentlig verksamhet marknadsagerar mer orienterat och marknadsmässigt i sin egenskap av tjänsteproducent samtidigt som den privata sektorn i ökad utsträckning kan konkurrera om offentlig produktion i samband med upphandling och av varor tjänster marknaden. Detta innebär att offentlig och privat verksamhet allt oftare konkurrerar marknaden. Pâ grund de grundlägav

58 Regler konkurrens... SOU 1998:1 19 om

gande skillnaderna mellan offentlig och privat verksamhet har detta lett till konkurrenskonflikter och uppmärksamheten har alltmer kommit att riktas mot förutsättningarna att nå en konkurrens på så lika villkor möjligt mellan sektorerna. Det största hindret mot en efsom

fektiv konkurrens ansåg utredaren prissättningen inte sker

vara om

från jämbördiga utgångspunkter och affärsmässig grund.

Utredaren föreslog särskild lagstiftning konkurrensneutralitet en om vid offentlig prissättning med krav att offentlig näringsverksamhet under vissa förutsättningar skall redovisas skild från annan verksam-

het, att priset baseras konstnadskalkyl och att prissättningen inte

en

får medföra från allmän synpunkt otillbörlig prissättning. Lagen

en skulle tillämpas såväl kommuner och landsting som kommunala bolag vid bedrivandet ekonomisk eller kommersiell verksamhet. av Utredaren föreslog vidare att en nämnd under ledning av en opartisk ordförande och med representanter för offentlig och privat sektor skulle vägledning, utöva tillsyn och pröva frågor överträdelse ge om lagen. Utredaren behandlade även andra frågor. Bland annat föreav slog utredaren att kommunallagens regler för näringsverksamhet preciseras och att möjligheterna stärks att pröva om sådan verksamhet bedrivs enligt de kommunalrättsliga principerna. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen konstaterade i sitt direktiv konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat om sektor dir. 1997:145, att utredningens förslag till lagstiftning inte den nödvändiga uppslutningen och avvisade därför förslaget. vann Den 4 december 1997 beslutade regeringen istället att ett råd skulle inrättas för frågor konkurrens på lika villkor mellan offentlig och om privat sektor. Rådet har inrättats och nyligen påbörjat sin numera verksamhet. I rådet ingår representanter för offentlig och privat verksamhet. Rådets uppgift är att, med beaktande de olika grundförutsättav ningarna gäller för offentlig och privat sektor, söka undanröja som konkurrenskonflikter mellan sektorerna. I rådets uppgifter ligger att dialog och kontakter mellan parterna belysa konkreta fall och genom att söka nå hur de långsiktiga spelreglerna området en samsyn om bäst formuleras. Rådet skall beakta att konkurrensförutsättningama skiljer sig i olika delar landet. Verksamheten skall syfta till att ge av vägledning för framtiden hur konkurrenssnedvridande förfaranden om kan undvikas och möjligt att vissa typer av konkurrenskonflikter om kan mönstras ut. Rådet skall driva sin verksamhet under tre år och fortlöpande informera resultatet av sitt arbete. Vidare skall rådet om senast den 31 december 2000 redovisa sina samlade erfarenheter och de resultat uppnåtts. Om det finns behov det får rådet lämna som av förslag till ytterligare åtgärder som rådet kan bedöma motiverade.

Regler konkurrens... 59 om

5.3 EG:s

konkurrensregler

En av de grundläggande förutsättningarna för EU-samarbetet är att enhetliga konkurrensvillkor råder inom hela den gemensamma marknaden, och konkurrenspolitiken inom EU skall säkerställa att konkurrensen inte snedvrids ett sådant sätt att den fria rörligheten av varor och tjänster över medlemsstaternas gränser hindras eller försvåras. Konkurrenspolitiken skall också säkerställa att det inte ställs upp nya protektionistiska hinder, oavsett detta sker åtgärder om genom av

medlemsstaterna eller till följd av konkurrensbegränsningar från fö-

retagens sida. De grundläggande konkurrensreglerna tillämpliga företag finns i artiklarna 85 och 86 i Romfördraget. Med företag undertaking - - avses varje enhet som bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet. Stater, delstater, kommuner, landsting och offentligt ägda företag räknas som företag till den del de bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet. Något vinstsyfte krävs inte. Underprissättningsutredningen konstaterade i sitt betänkande SOU 1995:105 144 att det s. inte fanns några regler eller någon praxis slagit fast exakt som en av-

gränsning av företagarbegreppet. Utredningen anförde att extensiv

en tolkning var att all verksamhet inte innefattar myndighetsutövsom ning är företag. En restriktiv tolkning enligt utredningen att ofvar fentligt finansierad serviceproduktion inom t.ex. hälso- och sjukvård, social service och utbildning drivs i offentligrättsliga former inte som kan anses utgöra företag eftersom den inte bara innefattar myndighetsutövning utan även är föremål för annan offentligrättslig reglering. Med myndighetsutövning avsåg utredningen förvaltningsakter som innefattar beslut eller åtgärder är uttryck för samhällets som maktbefogenheter och som får rättsverkningar mot den enskilde i kraft

av preciserade offentligrättsliga regler SOU 1995:105 155.

s. En förutsättning för tillämpning av EG:s konkurrensregler är att det s.k. samhandelskriteriet är uppfyllt, dvs. ifrågasatt åtgärd fakatt en tiskt eller potentiellt märkbart påverkar eller kan påverka handelsmönstret för och tjänster mellan medlemsstaterna. Helt varor grundläggande är art. 85 i Romfördraget stadgar förbud mot konsom kurrensbegränsande avtal och samordnande förfaranden som är ägnade att påverka handeln mellan medlemsstaterna. Avtal strider som mot förbudet är ogiltiga. Företagen emellertid enligt art. 85 3 ges p en generell möjlighet att ansöka om undantag från förbudet. Det är härvid fråga om avtal som bidrar till rationell produktion, teknisk utveckling och liknande. Konkurrensbegränsande avtal mellan mindre företag, som endast täcker en liten del av marknaden, anses dock inte omfattade av förbudet. För några typavtal, där fördelarna med samarbetet anses överväga nackdelarna, har generella undantag från förbudet meddelats s.k. gruppundantagsförordningar. genom

60 Regler konkurrens... SOU 1998:1 19 om

Art. 86 i Romfördraget stadgar förbud mot missbruk domineranav de ställning. Med dominerande ställning menas exempelvis att ett företag i avsevärd utsträckning kan oberoende och utan hänsyn agera till eventuella konkurrenter sin marknad. Det behöver inte vara fråga monopolsituation. Att dominerande är inte i sig förom en vara bjudet utan det är endast missbruk en dominerande ställning som är av förbjudet. För att kunna ingripa mot konkurrensstörande åtgärd en krävs att åtgärden kan utgöra missbruk i den mening som avses anses i art. 86. Ett dominerande företag håller lägre priser än antingen som

sina genomsnittliga rörliga kostnader eller sina genomsnittliga total-

kostnader priserna fastställs ett led i plan att bli av med en om som en

konkurrent underprissättning kan missbruka sin dominerande

anses ställning.

5.4 Konkurrenslagen

Såsom tidigare anförts är EG:s konkurrensregler bara tillämpliga på konkurrensbegränsningar kan beröra handeln över gränserna. som Konkurrenslagen är däremot tillämplig konkurrensbegränsningar berör den svenska marknaden. När EG-rätten är tillämplig gäller som

grundläggande principer dess rättsliga företräde och enhetliga

om tillämpning. Om nationell rätt gäller parallellt med EG-rätten, får den i ett enskilt fall inte tillämpas så att den strider mot EG-rätten. Konkurrenslagen är utformad med artiklarna 85.1 och 86 i Romfordraget förebild. I propositionen till konkurrenslagen prop. som 1992/93156 66 att konkurrenslagen syftar till att undanröja s. anges och motverka hinder för effektiv konkurrens i fråga om produktion en och handel med tjänster och nyttigheter. En effektiv konkurav varor, kan i princip råda marknad där antalet försäljare inte rens anses en är för begränsat, de utbjudna produkterna inte är för differentierade, företagen inte handlar i samförstånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetablering av företag. Konkurrenslagen innehåller två förbudsregler, dels förbud mot konkurrensbegränsande samarbete 6 § och dels förbud mot missbruk

dominerande ställning 19 §. Med konkurrensbegränsande sam-

av arbete avtal mellan företag har till syfte att hindra, begränavses som eller snedvrida konkurrensen marknaden ett märkbart sätt sa eller sådant avtal ett sådant resultat. Som exempel avtal om ett ger kan komma att omfattas förbudet nämns i 6 § konkurrenslagen som av avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

SOU 1998:1 19 Regler konkurrens... 61 om

produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be- gränsas eller kontrolleras, marknader eller inköpskällor delas upp, -

olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa

handelspartner får konkurrensnackdel, eller en det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

I 7§ konkurrenslagen stadgas att avtal eller avtalsvillkor som är

förbjudna enligt 6 § är ogiltiga. Ogiltigheten innebär att avtalet inte kan göras gällande enligt sitt innehåll. Transaktioner inom en ekonomisk enhet, t.ex. mellan ett moderföretag och dess dotterföretag, anses normalt inte utgöra konkurrensbegränsande samarbete. Transaktioner mellan en kommun och ett kommunalt företag utgör formellt sett inte konceminterna transaktioner. Konkurrensverket har dock med stöd av den ekonomiska enhetens

princip uttalat att ett förmånligt lån till ett kommunalt företag är att

betrakta såsom en koncemintem transaktion och att regeln konom kurrensbegränsande samarbete därmed inte är tillämplig Konkurrensverket, Dnr 698/93. För att bestämmelsen konkurrensbegränsande samarbete skall om

bli tillämplig krävs inte att det finns uppsåt att hämma konkurrensen,

utan det räcker med att avtalet får den effekten. Enligt 19 § konkurrenslagen är missbruk från ett eller flera företags sida dominerande ställning på marknaden förbjudet. Sådant av en missbruk kan enligt lagrummet särskilt bestå i att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga försäljningsvillkor,

begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel

för konsumenterna, tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet. För att förfarandet skall vara förbjudet krävs dels att företaget har en dominerande ställning på den relevanta marknaden, dels att företa-

get missbrukar denna ställning. Det är inte förbjudet domine-

att vara rande. Något krav uppsåt uppställs inte för att det skall vara fråga om ett missbruk av dominerande ställning.

Underprissättning i konkurrensrättslig mening är ett förfarande som innefattar missbruk av ett eller flera företags dominerande ställning på

en relevant marknad. Den relevanta marknaden är ofta hela landet. En mindre marknad som en kommun eller ett landsting kan också tänkas.

62 Regler konkurrens... SOU 1998:1 19 om

Begreppet dominerande ställning har EG-domstolen beskrivits av stark ekonomisk ställning hos ett företag gör det möjligt som en som för företaget att hindra att effektiv konkurrens upprätthålls på en relemarknad att medge företaget att i avsevärd utsträckning vant genom oberoende sina konkurrenter och kunder och i sista hand agera av konsumenterna. Enligt förarbetena tyder marknadsandel understien dominerande ställning. Även marknadsgande 30 procent inte en andelar mellan 30 och 40 procent ligger under den nivå som kan tyda dominans. Procenttal överstiger 40 procent föreanses som faller dock beaktansvärda och tydliga tecken dominans. En vara

marknadsandel över 50 procent har ansetts utgöra en presumtion

för dominans. Skulle marknadsandelen överstiga 65 procent torde presumtionen för marknadsdominans bli nästan omöjlig att kullkasta. Även andra faktorer än marknadsandelar kan vara betydelsefulla i bedömningen marknadsdominans föreligger. Hänsyn tas till av om sådana faktorer exempelvis företagets tekniska eller finansiella som

Underprissättningsutredningen SOU 1995:105 s. 154 kon-

resurser. staterade att frågan vad krävs för en statlig myndighet, en om som kommun eller ett landsting skall dominerande inte har pröanses vara EG-domstolen. Enligt utredningen är det inte osannolikt att vats av en näringsdrivande myndighets i princip obegränsade finansiella styrka skulle kunna medföra att kraven ställs lägre i fråga om den marknadsandel är erforderlig för att kravet dominerande ställning skall som vara uppfyllt. För att ojentlig underprissättning skall kunna angripas med stöd av konkurrenslagen krävs att underprissättningen antingen utgör ett missbruk dominerande ställning den relevanta marknaden eller av är ett led i ett avtal konkurrensbegränsande samarbete mellan föom

Enligt Underprissättningsutredningen torde i normalfallet förut-

retag. sättningarna sällan uppfyllda för tillämpning l9§ konkurvara av renslagen. Utredningen anförde därvid följande. Offentliga aktörer, bortsett från de statliga affärsverken, de statliga bolagen och viss traditionell affärsverksamhet torde sällan uppfylla kravet på en dominerande ställning marknaden. Även så är fallet torde missbruk om av den dominerande ställningen endast för handen den offentlige vara om

aktören tillämpar priser som inte motsvarar de genomsnittliga rörliga kostnaderna. Ett påstående att den offentlige aktören sätter låga

om priser ett led i plan att eliminera konkurrent torde vara svåsom en en att leda i bevis. Vidare konstaterade utredningen att konkurrenssra nedvridande prissättning myndighet eller ett offentligt ägt föreav en

tag sannolikt inte är att betrakta som ett konkurrensbegränsande sam-

arbete mellan företag enligt 6 § konkurrenslagen. För detta krävs att det föreligga ett avtal, beslut eller samordnat förfarande mellan anses myndighet ett företag och ett företag, samt att aven som agerar som

SOU 1998:1 19 Regler konkurrens... 63 om

talet, beslutet eller det samordnande förfarandet har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen marknaden på ett märkbart sätt eller ge ett sådant resultat SOU 1995: 105 156. s.

Enligt förarbetena till konkurrenslagen prop. 1992/93:56 70

s. anses ingripande enligt lagen inte kunna ske mot konkurrensbegränsningar som är en direkt och avsedd effekt av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna. Kommunalrättsligt har kommun eller en ett landsting ingen skyldighet att ta ut några avgifter alls för de tjäns-

ter som tillhandahålls i kompetensenlig verksamhet även det sker i

om

konkurrens på en marknad. Enligt självkostnadsprincipen råder vidare

förbud mot att kalkylera med en "riskpremie" gör att avgifsom

ten/priset överstiger självkostnaden. Kommuners och landstings pris-

sättning som är en direkt och avsedd effekt lagstiftningen eller av en ofrånkomlig följd av denna torde sålunda inte åtkomlig med stöd vara av konkurrenslagen.

5.5 EG:s

statsstödsregler

EG:s statsstödsregler innebär att all offentlig stödgivning snedsom vrider eller hotar konkurrensen och som påverkar handeln mellan medlemsstaten är förbjudet om inte stödet kan förenligt med den anses gemensamma marknaden. Något totalförbud mot statsstöd uppställs således inte. Reglerna tar sikte på selektiva stödåtgärder. Stöd av generell karaktär som t.ex. Skatteregler faller utanför regelverket, såvida inte effekten av stödet är selektiv. Med statsstöd avses alla former av stöd från staten, kommunerna och landstingen som är avsett för näringsverksamhet. Mottagare av stöd kan vara privata och offentligt ägda företag också statliga, men kommunala och landstingskommunala myndigheter driver näsom ringsverksamhet kan vara mottagare statsstöd. av De grundläggande statsstödsreglerna finns i Romfördragets artiklar 92 -94, I art. 92 föreskrivs att stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, vilket slag det än är och snedvriav som der eller hotar att snedvrida konkurrensen att vissa fögenom gynna retag eller viss produktion är oförenligt med den markgemensamma naden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Förenligt med den gemensamma marknaden och därmed godkända är stöd av social karaktär till enskilda konsumenter, under - som ges

förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende

varornas ursprung, stöd för att avhjälpa skador förorsakats naturkatastrofer eller - som av andra exceptionella händelser,

64 Regler konkurrens... SOU 1998:1 19 om

stöd för ekonomin i vissa delar Förbundsrepubliken Tyskland - av påverkats Tysklands delning, i den utsträckning stödet är som genom nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning. Enligt artikel kan vissa former av statsstöd anses förenliga samma med den marknaden och därmed godkännas efter prövgemensamma varje enskild stödform. Det gäller ning av stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där lev- nadsstandarden är onormalt låg eller där allvarlig brist sysselsättning råder, stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi, stöd för att underlätta utveckling viss näringsverksamhet eller - av vissa regioner, i den mån stödet inte påverkar handeln i negativ riktning i omfattning strider mot det gemensamma intresset, en som stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, sådant stöd inte - om påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, stöd annat slag i enlighet med vad Rådet på förslag kommis- - av av sionen, kan komma att bestämma genom beslut med kvalificerad majoritet. EG:s regler lämnar ett avsevärt utrymme för stöd till näringslivet. Bl.a. finns bestämmelser om försumbart stöd, branschövergripande stöd och stöd till små- och mellanstora företag. Transaktioner till offentligt ägda företag regleras närmare i det s.k. transparensdirektivet. Enligt detta skall tillskott av offentliga medel till offentliga företag redovisas öppet. Detta gäller särskilt täckande av driftsunderskott, tillskott kapital, amorteringsfria tillskott och lån av till förmånliga villkor, gynnande genom avkall vinst eller finansiella fordringar eller normal avkastning på utnyttjande av allmänna medel samt ersättning för ekonomiska ålägganden från myndigheter. För att avgöra tillskott offentliga medel utgör statsstöd tillämom av EG:s kommission den s.k. marknadsekonomiska investeringsprinpar cipen. Enligt denna princip är det fråga om statsstöd när ett offentligt företag får medel fördelaktiga villkor än de som en privat ägamer skulle ett enskilt företag i jämförbar finansiell eller affärsmässig re ge situation.

SOU 1998:1 19 Regler konkurrens... 65 om

5.6 Kommunal

stödgivning i övrigt

Kommunalt företagsstöd torde endast i undantagsfall kunna angripas med stöd av konkurrenslagen. En förutsättning härför är att den offentlige huvudmannen driver ett företag har dominerande ställsom ning den relevanta marknaden. Vidare krävs att stödet utgör missbruk av den dominerande ställningen dvs. minskar konkurrenstrycket, snedvrider konkurrensförhållandena och leder till diskriminering gentemot utomstående företag. Slutligen krävs att den aktuella kon-

kurrensbegränsande åtgärden missbruket inte kan anses vara en di-

rekt följd av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd offentlig regleav ring SOU 1995:105 191. s. Kommuner och landsting har möjlighet att stödja näringslivet med stöd av speciallagstiftning och med stöd kommunallagens bestämav melser. Enligt 2 kap 8 § kommunallagen får kommuner och landsting genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget. Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det. Med näringslivet avses det egentliga näringslivet dvs. privata företag. Bestämmelsen inverkar således inte kommuner och landstings möjligheter att ge

stöd åt egna kommunala företag avsnitt 3.3.

3 13-5588

SOU 1998: l 19 Offentlig upphandling 67

6 Offentlig upphandling

Genom lag 1992:1528 offentlig upphandling har EU:s direktiv om för värdemässigt större offentliga upphandlingar införlivats i svensk rätt. Lagen innehåller även bestämmelser om de s.k. icke-prioriterade sektorerna som t.ex. hälso- och sjukvård och social omsorg samt värdemässigt mindre upphandlingar. Lagen omfattar upphandlingar som görs av staten, kommunerna, landstingen, kyrkliga kommuner, kommunalförbund, statliga, kommunala, landstingskommunala och andra offentliga företag, inrättas för att fullgöra uppgifter i det allmännas intresse som och inte har en industriell eller kommersiell karaktär, kommunala företag, landstingskommunala företag och andra offent- liga företag inom "försörjningssektorema", privata företag som bedriver verksamhet inom försörjningssektorema med särskilt tillstånd av myndighet koncession. Lagen offentlig upphandling omfattar även företag som flera om landsting och/eller kommuner äger tillsammans. Delägda företag omfattas i den mån kapitalet huvudsakligen har tillskjutits av en myndighet. Bestämmelserna är tvingande. Enligt 4 § lagen om offentlig upphandling skall upphandling göras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn. l lagen anges ett system för hur upphandlingar skall gå till. Den är tillämplig när den offentliga aktören köper, leasar, hyr eller hyrköper varor samt byggentreprenader eller tjänster från privata företag. Det finns emellertid inget juridiskt hinder mot att en t.ex. kommun med egen personal producerar alla tjänster som behövs i den egna verksamheten. Lagen är också tillämplig när den offentliga aktören köper från egna eller andra offentligt ägda företag. När den offentliga aktören köper från andra myndigheter eller landsting gäller också lagen, dock inte om en statlig myndighet "köper" från en annan statlig myndighet. När enhet inom myndighet utför uppdrag en annan enhet inom en en

68 Offentlig upphandling SOU 1998:1 19

myndighet gäller inte heller lagen. Detta beror att samtliga samma nämnder och resultatenheter inom t.ex. en kommun tillsammans utgör juridisk Effekten reglerna i lagen om offentlig upphanden person. av ling är således bl.a. att kommuner och landsting, inom vissa verksamhetsområden, inte kan genomföra direktköp vare sig av varandra eller andra. De kan inte heller köpa direkt från sina företag utan föreegna gående upphandling. Regeringen har den 26 juni 1997 uppdragit till nämnden för offentlig upphandling NOU att utreda kommuners och landstings möjligheter enligt lagen om offentlig upphandling och gemenskapsrätten att genomföra köp från sina företag m.m. Regeringen konstaterade i egna beslutet kommun och ett kommunalt bolag inom kommunen år att en att betrakta olika upphandlande enheter enligt lagen offentlig som om upphandling, samt att de köp kommunen önskar göra från bolaget som måste föregås upphandling i enlighet med bestämmelserna i nämnav da lag. Regeringen anförde vidare:

"Kommunerna har dock behov av att samordna verksamheten mellan den kommunen och dess bolag för att kunna uppnå efegna fektivitetsvinster, samordning synes försvåras eller som en som t.o.m. kan förhindras krav upphandling enligt lagen om p.g.a. offentlig upphandling. Exempel sådana områden där detta är tydligast är gemensamt utnyttjande experter inom olika komav

munala ansvarsområden. Andra områden är fastighetsförvaltning,

gemensamt datasystem och samordning av administrativa rutiner. Ett annat problem i dag i kommuner och landsting är svårigheten att låta anställda få möjlighet att bilda bolag, ekonomiska föegna reningar i syfte att överta uppgifter som tidigare utförts i m.m.

kommunal tidsbegränsade avtal, s.k. avknoppning. En

regi, genom kommun kan sedan nämligen inte heller i detta fall köpa de tjänster bolaget /föreningen tillhandahåller utan att det föregås av ett som

upphandlingsförfarande enligt bestämmelserna i lagen offentlig

om upphandling."

Med anledning dessa båda problemställningar gav regeringen NOU av i uppdrag att bl.a. göra genomgång och redogörelse för de föruten sättningar kommunerna och landstingen i dag har att genomföra som köp från sådana företag i 3 kap. 16 § kommunallagen resom avses spektive från sådan verksamhet som avknoppats från kommunal verk-

samhet, utan att inleda ett formellt upphandlingsförfarande enligt laoffentlig upphandling. Nämnden skulle göra en jämförelse

gen om med den EG-rättsliga regleringen för att undersöka och i så fall om

vilket sätt regleringen i lagen om offentlig upphandling avviker från

denna. 1 uppdraget ingick vidare att nämnden skulle föreslå de änd-

Offentlig upphandling

ringar i lagen offentlig upphandling som inom ramen för EG:s om upphandlingsdirektiv är rättsligt möjliga att göra i syfte att möjliggöra för kommuner och landsting att genomföra köp från sina företag respektive från avknoppad verksamhet utan att inleda ett formellt upphandlingsförfarande, eller de ändringar som skulle krävas i EG:s upp-

handlingsdirektiv för det fall de nu gällande direktiven inte tillåter de

nyss nämnda förfarandena. Uppdraget har redovisats till regeringen. EG-domstolen väntas under hösten avgöra ett ärende som behandlar frågan om hur artikel 6 i rådets direktiv 92/50/EEG samordning förfarandena vid offentom av lig upphandling av tjänster skall tolkas Mål nr 0360/96. I målet har Generaladvokaten i februari 1998 avgivit ett yttrande. Av detta yttrande framgår att kommunernas åtgärd i det aktuella fallet att av organisatoriska skäl föra över uppgift tidigare utförts av respektive en som kommun till ett organ inom den egna förvaltningen beaktas som en form inter-organisatorisk delegering som inte lämnar kommunens av administrativa sfär. Detta förhållande kan enligt Generaladvokaten upphandling i direktivets mening. inte anses vara en NOU konstaterade i sin rapport, såvitt gäller frågan om kommuners och landstings rätt att genomföra köp från sina företag utan att upphandla, att rättsläget är oklart. NOU framhöll dock att mycket tyder på att det finns möjlighet att undanta uppdrag, till företag som är heen lägda av kommunen och enbart utför verksamhet ägaren, utan att ändra i direktiven. Frågan kommer att bli föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet. Lagen offentlig upphandling innehåller ingen bestämmelse om om att ett påbörjat upphandlingsförfarande måste avslutas med att den upphandlande enheten antar ett anbud från ett privat företag. Det krävs inte heller att en upphandling kommer till stånd eller att en utlyst anbudstävling resulterar i en anskaffning. Avbrytande av upphandling är följaktligen inte särskilt reglerat i lagen. I departementspromemorian Avbrutna upphandlingar och interna

bud Ds 1994:83 föreslogs ett klargörande med innebörd att kravet på

affärsmässighet i 1 kap. 4 § lagen om offentlig upphandling även skulle gälla vid avbrytande av en förhandling. Förslaget har inte lett

till lagstiftning. I propositionen Frågor om offentlig upphandling

prop. 1994/952153 uttalade regeringen att det kan ifrågasättas om en bestämmelse angivet slag leder till några förbättringar eller klargöav randen. Underprissättningsutredningen konstaterade i sitt betänkande att det råder osäkerhet om ett avbrytande av icke affärsmässiga skäl står i strid med lagen offentlig upphandling. Utredningen ansåg att det om krav affärsmässighet vid avbrytande av upphandling som föreslogs i departementspromemorian borde övervägas på nytt SOU 1995:105 s. 168 och s. 290.

70 Offentlig upphandling SOU 1998:1 19

I detta sammanhang kan nämnas att Lindesbergs tingsrätt har i en dom från 1996 förpliktat Lindesbergs kommun att betala skadestånd enligt lagen om offentlig upphandling p.g.a att kommunen hade av-

brutit ett upphandlingsförfarande av icke affärsmässiga skäl dom

1996-03-22 i mål T 342/94. Domen har överklagats till Göta hovrätt mål T 189/96. Lagen 1994:615 om ingripande mot otillbörligt beteende avseende ofentlig upphandling innehåller rättsliga möjligheter att hos Marknadsdomstolen ansöka om att domstolen skall förbjuda en enhet att tillämpa ett visst beteende avseende upphandling som vid en samlad bedömning otillbörlig. Förbudet får förenas med vite. är att anse som I ett rättsfall från år 1996 har Marknadsdomstolen förbjudit Linköpings kommun vid vite att i samband med upphandling av hemtjänst i anbudskonkurrens tillämpa ett visst beteende som Marknadsdomsto-

len fann otillbörligt dom 1996-03-05 i ärende A 8/95.

Lagen 1996:63 7 om försöksverksamhet... 71

7 försöks-

Lagen 1996:637 om

verksamhet med rätt för kommunala

aktiebolag att bedriva uppdragsverk-

samhet inom sådan trafik som avses

i lagen 1985:449 om rätt att driva linjetrañk

1 rubricerade lag ges kommunala aktiebolag rätt att under vissa förutsättningar bedriva försök med uppdragsverksamhet i andra kommuner och landsting inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att bedriva viss linjetrafik. Lagen trädde i kraft den l juli 1996 och gäller till utgången av år 2002. Fr.o.m. den l oktober 1998 kommer lagen att ändra namn till lag 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom

viss trafik enligt yrkestrafiklagen 1998:490. Ändringen framgår av

SFS 1998:498. Försöksverksamheten syftar till att ge erfarenhet av kommunal uppdragsverksamhet. Efter tre år avser regeringen att göra en uppföljning av hur försöket så långt har utfallit. Uppföljningen skall sedan ligga till grund för en bedömning av om den kommunala kompetensen permanent skall utvidgas på området för kollektivtrafik. I propositionen Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik m.m. prop. 1995/962167 konstaterade regeringen att det fanns behov av vidgad kommunal kompetens för kommunala trafikaktiebolag och anförde bl.a. följande.

En stor del av kollektivtrafiken upphandlas i konkurrens. De kommunala bussföretagen tappar marknadsandelar i huvudsak till två dominerande bussföretag, ett privat företag och ett statligt företag. De kommunala och privata bussföretagen har sinsemellan inte samma förutsättningar att agera konkurrensutsatt marknad. en

Lokaliseringsprincipen förhindrar de kommunala företagen att er-

bjuda sina tjänster utanför sitt eget geografiska område. Ett annat hinder är att de kommunala företagen inte får ha syfte att besom driva sin verksamhet med vinst. Vidare medför lagen 1992:1528

72 Lagen 1 996.63 7 om försöksverksamhet... SOU 1998:1 19

om offentlig upphandling att kommunerna och landstingen inte kan anlita sina egna företag direkt utan upphandling for att bedriva kollektivtrafik. Detta förhållande har lett till att när de kommunala bussforetagen förlorar i anbudstävling trafikhuvudman, en som kommunen eller landstinget anordnat, har de ingen rättslig möjlighet att kompensera sig genom att söka sig till andra marknader. Regeringen gör den bedömningen att kollektivtrafiken i dag agerar en konkurrensmarknad. De största aktörerna blir dock allt större. Det finns en uppenbar risk för att de kommunala företag som i dag finns kvar marknaden och även framöver skulle som kunna utgöra reella konkurrenter antingen köps upp eller tvingas att samarbeta med varandra i större bolag för att på så sätt öka möjligheterna att stanna kvar på marknaden. Vidare finns en risk för att branschen inom en snar framtid kan komma att karaktäriseras av bristande konkurrens. Förutom behovet ökad konkurrens av talar även den höga graden av skattefinansiering av kollektivtrafiken för att de kommunala bolagen ges ökade möjligheter att utvecklas till konkurrenskraftiga aktörer under villkor samma som privata aktörer genom att bedriva uppdragsverksamhet gentemot andra kommuner och landsting.

Regeringen angav som utgångspunkt for lagstiftningen att nya kommersiella verksamhetsgrenar inte var tillåtna och anförde sammanfattningsvis följande.

Den kommunala verksamheten skall fortfarande ha främsta som mål att tillgodose de medlemmarnas behov. Verksamheten egna måste vara kompetensenlig i den egna kommunen eller i det egna

landstinget. Externa kommunala engagemang bör begränsas av

hänsyn till de egna kommunala skattebetalarnas intressen. Kommuner och landsting skall inte bygga upp nya kommersiella verksamhetsgrenar som enbart eller till sin huvuddel är inriktade på att sälja tjänster utanför det egna geografiska området. Syftet är istället att ge kommunala trafikaktiebolag en möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet inom kollektivtrafik om det är motiverat av effektivitetsskäl. Det bör således finnas ett verksamhetsmässigt samband med den inom kommunen eller landstinget bedrivna verksamheten. Som huvudregel bör således uppdragsverksamheten kunna fullgöras inom befintliga resurser. Något absolut hinder mot

att verksamheten ökar i omfattning uppställes inte. I vissa fall

måste en ökning verksamhetens totala volym komma till stånd av för att en verksamhet i den egna kommunen eller i det landsegna tinget skall kunna effektiviseras och upprätthållas prop. 1995/96: 167 s. 27

SOU 1998:1 19 Lagen I 996.63 7 om försöksverksamhet... 73

l lagen 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att driva linjetrafik uppställes en rad villkor för en vidgad kompetens att bedriva kommunal uppdragsverksamhet inom området. Av lagtexten och propositionen l995/96:167 kan Följande villkor utläsas. Uppdragsverksamheten gäller endast ofentliga köpare. Vid för- säljning till privata köpare kommer den kommunalrättsliga kompetensen att vara begränsad till möjligheten att sälja tillfällig Överskottskapacitet. Den vidgade kompetensen avser den svenska marknaden. Kom- muners och landstings export av kommunala tjänster till utlandet regleras genom lagen 1986:753 om kommunal tjänsteexport. Lokaliseringsprinczpen gäller inte. Uppdragsverksamheten får således drivas utan att verksamheten har sådan anknytning till kommunen, landstinget eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen. Någon generell geografisk avgränsning som innebär att uppdragsverksamheten endast får bedrivas i grannkommunerna uppställes inte. Uppdragsverksamheten skall bedrivas på afärsmässiga grunder. -

Självkostnadsprincipen bryts när det gäller prissättningen av upp-

dragsverksamheten. l priset skall inräknas en viss vinstmarginal om inte annat undantagsvis är särskilt motiverat. De villkor som gäller for det privata näringslivets affärsdrivande verksamhet skall vägleda uppdragsverksamheten. Som skäl för kravet på affärsmässighet anförde regeringen att det låg ett ekonomiskt risktagande i att bedriva uppdragsverksamhet en konkurrensutsatt marknad. Regeringen konstaterade vidare att det på en konkurrensutsatt marknad är av stor vikt att samtliga aktörer tillämpar en prissättning som bygger på likartade förutsättningar. l annat fall är risken uppenbar att tjänsterna kan underprissättas och konkurrensen snedvridas. En kommun eller ett landsting får inte stödja uppdragsverksam- heten på ett sådant sätt att konkurrensen hämmas eller i övrigt tillämpa annat konkurrensbegränsande förfarande. De åtgärder som avses är sådana som kan angripas med stöd konkurrenslagen l993:20. av Det är främst konkurrensbegränsande förfarande som har sin grund i missbruk av en dominerande ställning. Hit hör också underprissättning. Det krävs inte att den verksamheten måste varit utsatt för - egna konkurrens på hemmamarknaden innan kommunen eller landstinget får sälja sina tjänster. Regeringen ansåg att det att kräva för myckvar et och hänvisade till att kravet inte finns i rättspraxis när det gäller möjligheterna att sälja tillfällig överskottskapacitet. Vidare påpekade regeringen att en kommun kan ha behov av att sälja sina tjänster vid

74 Lagen 1996:63 7 försöksverksamhet... SOU 1998:1 19 om

viss tidpunkt och inte vid den tid då en upphandling i den egna en kommunen avslutats. Verksamheter bedrivs i bolagiserad form som kommer, enligt regeringen, förr eller senare att bli utsatt för konkurberoende när befintliga kontrakt löper ut. När kontraktstiden rens, av har gått ut och sålunda upphandling måste göras, skall detta dock göenligt offentlig upphandling. ras lagen om

Den kommunala uppdragsverksamheten skall bedrivas i bolags-

form. Regeringen ansåg att det fanns flera skäl för att verksamheten skulle bedrivas i bolagsform. Ett skäl var att verksamhet som bedrivs i bolagsform måste upphandlas enligt lagen 1992:1528 om offentlig upphandling. Kommunerna och landstingen får då inte automatiskt köpa direkt från sina företag. De företagen och de privata egna egna konkurrenterna därigenom likvärdiga spelregler. Vidare påpekade ges regeringen att den ekonomiska redovisningen automatiskt blir avskild från övrig kommunal verksamhet. Möjligheterna att kontrollera om hur och när företaget får ekonomiskt stöd från ägarna eller andra ökar därmed.

Verksamheten skall drivas i form aktiebolag, såväl helägda

- av delägda bolag. Delägarna kan vara antingen offentliga eller prisom vata juridiska eller enskilda Regeringen konstaterade att de personer. flesta kommunala trafikforetagen i Sverige drevs i aktiebolagsform, samt att aktiebolaget också är den associationsform som är särskilt väl ägnad för affärsverksamhet.

Uppdragsverksamheten skall särredovisas. l aktiebolagets årsre-

dovisning skall kostnaderna, intäkterna och resultatet av uppdragsverksamheten redovisas särskilt. Regeringen ansåg att resultat samt de

kostnader och intäkter hänför sig till uppdragsverksamheten skall

som kunna utläsas för att tillse att konkurrensneutralitet råder, samt att kommuner och landsting inte med skattemedel subventionerar en verksamhet bedrivs Möjligheterna till underprissättning som annan. försvåras. Vidare konstaterade regeringen att särredovisning behövs för att kunna upprätta och följa de ekonomiska kalkyler som skall upp göras. Genom särredovisningen säkerställs medborgarnas insynsmöjligheter i verksamheten. De får möjlighet till insyn vad gäller användningen skattemedel i det kommunala bolaget. av

Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kom-

eller landstinget har ingått för bolaget skall framgå av bolagets munen årsredovisning. En ekonomisk kalkyl skall upprättas. Den skall innehålla samtliga för kalkylobjektet relevanta direkta och indirekta kostnader och intäkter. Kalkylen skall göras för hela perioden som uppdraget avser. Ett aktiebolag deltar i försöksverksamheten är skyldigt atttill - som regeringen och den myndighet regeringen bestämmer lämna som upplysningar och handlingar behövs för uppföljning försökssom av

SOU 1998:1 19 Lagen 1996:637 om försöksverksamhet... 75

verksamheten. Det förutsätts att avtal ingås med stöd försom av sökslagen inte sträcker sig längre än t.0.m. utgången av år 2002.

SOU 1998:1 19 Utredningens kartläggning... 77

8 Utredningens kartläggning kommunernas och landstingens behov av att bedriva uppdrags-

verksamhet varandra

Inledning

Utredningens uppdrag är, såsom tidigare anförts, att föreslå inom vilket eller vilka verksamhetsområden en vidgning av försöksverksamheten med kommunal uppdragsverksamhet skall ske. Regeringen har inte pekat på något speciellt verksamhetsområde i sina direktiv. Initialt har inte heller i övrigt framkommit att behovet att bedriva kommunal uppdragsverksamhet skulle vara avsevärt större inom något visst område än inom övriga verksamhetsområden. Förutom den rättsliga kartläggningen av kommunernas och landstingens kompetens att bedriva uppdragsverksamhet och olika former för samverkan inom det kommunala omrâdet, har utredningen ansett det nödvändigt att inhämta upplysningar från kommuner och landsting om vilka behov de anser sig ha av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet inom ett eller flera verksamhetsområden. Vid sammanträdena med representanter för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet bereddes förbunden tillfälle att ange särskilda verksamhetsområden inom vilka förbunden anser att kommunerna respektive landstingen har behov att bedriva uppdragsav verksamhet varandra samt ange lämpliga referenskommuner och referenslandsting. Med hänsyn till den begränsade tid utredningen har haft till sitt förfogande har det inte varit möjligt att genomföra en heltäckande kartläggning, där samtliga kommuner och landsting får möjlighet att bidra med sina synpunkter. Utredningen valde ut 25 kommuner fördelade över hela landet som referenskommuner. Såväl s.k. storkom-

muner som befolkningsmässigt små kommuner ingick i underlaget.

Efter samma urvalskriterier utsågs även sex landsting. Referenskommunerna och referenslandstingen bereddes tillfälle att ange inom vilket eller vilka verksamhetsområden kommunerna

78 Utredningens kartläggning SOU l 998: l 19

respektive landstingen har behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner eller landsting. Som ytterlianvisning angavs att av särskilt intresse är verksamhetsområden gare som redan finns i den egna verksamheten eller som kommunen eller landstinget är ålagd att svara för. Vidare tillades att behovet av att sälja bör vara större än den försäljning som kan hänföras till tillfällig överskottskapacitet. Slutligen uppmanades kommunerna och landstingen att ange i vilken juridisk form de bedrev verksamheten. Flera kommuner och landsting har påpekat att den snävt utsatta tidsfristen för yttrande har medfört att de inte har haft möjlighet att förankra de s.k. tjänsteutlåtandena i de politiska organen. 18 kommuner har inkommit med yttranden till utredningen, nämligen Alingsås, Bergs, Borlänge, Falköpings, Gotland, Gävle, Göteborgs, Halmstads, Härnösands, Jönköpings, Karlskrona, Malmö, Norrköpings, Stockholms, Umeå, Västerås, Örebro och Östersund

kommuner. Övriga kommuner som har beretts tillfälle till yttrande är

Kalmar, Karlstads, Kiruna, Pajala, Strängnäs, Uppsala och Växjö kommuner. Vidare har fem landsting inkommit med yttranden, nämligen Stockholms läns, Jönköpings läns, Malmöhus läns, Göteborgsoch Bohus läns och Västernorrlands läns landsting. Även Värmlands läns landsting har beretts tillfälle till yttrande. l bilaga 2 till betänkandet finns en förteckning över samtliga referenskommuner och referenslandsting samt yttrandena extenso.

8.2 Svenska Kommunförbundets och

Landstingsförbundets synpunkter

Svenska Kommunförbundet har förordat att kommunerna och landstingen i första hand ges möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet varandra, staten och det privata näringslivet, samt att kompetensfrågan regleras generellt och således omfattar all kommunal verksamhet. I vart fall bör kommunerna och landstingen ges möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet varandra. Förbundet har förklarat att det även ställer sig positiv till en vidgning av kommunernas och landstingens möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet varandra inom särskilda kommunala verksamhetsområden. Förbundet har vidare anfört att det bör vara fritt för kommuner och

landsting att bestämma om verksamheten skall bedrivas iförvaltnings-

form eller som bolag, samt tillagt att det i övrigt inte har några invändningar mot de krav som uppställes för uppdragsverksamhet i försökslagstiftningen inom området för kollektivtrafik. Slutligen har det framhållit att det finns flera svårigheter med att lagstifta om särskilda verksamhetsområden. Det är bl.a. svårt att peka ut några speci-

SOU l 998: 1 19 Utredningens kartläggning... 79

ella områden där behovet att bedriva uppdragsverksamhet är mycket större än andra områden. Landstingsförbundet har framfört i huvudsak samma synpunkter som Svenska Kommunförbundet. Enligt Landstingsförbundet har landstingen behov vidgad kompetens att sälja hälso- och sjukav en vårdstjänster till främst andra landsting. Landstingen har även behov att samarbeta vad gäller upphandling, förrådshållning och distribuav tion som har samband med hälso- och sjukvården. Landstingsförbundet har dock framhållit att möjligheterna att bedriva uppdragsverksamhet bör vidgas generellt och inte inom enstaka verksamhetsområden. Förbundet har vidare påpekat att landstingen i huvudsak driver sin verksamhet i förvaltningsforrn. Möjligheten till samarbete över gränbör enligt förbundet därför inte begränsas till verksamhet som serna bedrivs av kommunala bolag.

8.3 Referenskommunernas synpunkter

Allmän inställning till kommunal uppdragsverksamhet

Vid analysen av kommunernas yttranden bör följande beaktas. Kommunernas yttranden varierar i omfattning och inriktning. En del kommuner har angett sin allmänna inställning i frågan om kommunal uppdragsverksamhet, men avstått från att ange lämpliga verksamhetsområden. Andra kommuner har gett exempel verksamhetsområden där de anser att kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet bör utvidinte utvecklat sin allmänna inställning i frågan. Genomgåengas, men de saknas närmare redogörelse för kommunernas behov inom olika verksamhetsområden. En orsak torde vara att kommunerna på grund tidsbrist inte har haft möjlighet att göra en heltäckande kartläggav ning eller någon djupare analys av sina behov. Flertalet kommuner har ansett att de har behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet varandra och landstingen. Endast två kommuner har förklarat att de i dagsläget inte har något nämnvärt behov att bedriva uppdragsverksamhet i större utsträckav ning än vad som kan inordnas under begreppet tillfällig överskottskapacitet. Sex kommuner har förordat en generell reglering som omfattar alla typer av kommunal verksamhet, varav en kommun har tillagt att myndighetsutövning dock inte bör utföras uppdrag i vidare mån än vad som är möjligt i dag. En annan kommun har betonat att det finns behov generell lagreglering för att rättsligt lösa intresseav en konflikter inom området. Med hänsyn till kommunernas behov av att finna gemensamma lösningar på viktiga samhällsproblem i olika samverkansmodeller, är risken rättslig synpunkt annars, enligt kommuur

80 Utredningens kartläggning SOU 1998:1 19

nen, att en alltför vildvuxen flora av samverkansprojekt kan växa fram i landet. Av yttrandena framgår att olika former av samarbete mellan kommunerna blir allt vanligare och att såväl intresse som behov finns att vidga samarbetet ytterligare. Ett skäl som åberopas av kommunerna är att den kommunalekonomiska situationen har blivit sämre. Ett ökat samarbete med andra kommuner och med landstingen är enligt flertalet kommuner angeläget, dels för att kunna upprätthålla kompetens och kvalitet och dels för att kunna utnyttja knappa resurser effektivare. Behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet föreligger enligt yttrandena främst i följande typsituationer. Försäljning till mindre kommuner. Det kan röra sig om unik kom- petens eller kvalificerad och kostsam utrustning, som en mindre kommun har svårt att tillhandahålla. Specialisering och uppdelning av kompetens och resurser mellan kommuner. Även för stor kommun kan vissa kompetenser bli för en dyra eller komma att underutnyttjas vid ett eget anskaffande. Geografiska gränser mellan kommunerna kan ge incitament för att man av effektivitetsskäl utför tjänster åt varandra. Kommunerna har efterlyst enkla och tydliga regler om kommunal uppdragsverksamhet. Det har från en kommuns sida framhållits att de former för etablerande av mellankommunalt samarbete som finns i dag, t.ex. bildande av kommunalförbund, är for komplicerade för att smidigt kunna hitta bra samarbetslösningar ett praktiskt plan. Beträffande frågan i vilken utsträckning kommunal uppdragsverksamhet skall vara tillåten, har bl.a. följande synpunkter framförts. Uppdragsverksamhet åt andra kommuner och landsting bör endast övervägas för sådan kommunal serviceverksamhet som enligt kommunallagen betecknas som frivillig Härnösands kommun. Den verksamhet som kan komma ifråga för uppdragsverksamhet bör endast omfatta funktioner som är väl integrerade med den kommunala verksamheten i övrigt. Den skall dessutom vara av den karaktären att den lämpligast drivs i kommunal regi eller inte finns tillgänglig den privata marknaden Jönköpings kommun. En bedömning av lämpliga verksamheter för en utvidgning av den kommunala kompetensen måste ta sin utgångspunkt i om verksamheten överhuvudtaget skall bedrivas i kommunal regi. Finns en fungerande, konkurrenskraftig marknad där flera företag konkurrerar saknas anledning för kommunen att bedriva verksamheten inom den marknaden, om inte särskilda skäl gör sig gällande i form av exem-

pelvis säkerställande av samhällsviktiga funktioner. Därefter måste en

bedömning regional samordning och regionala lösningar göras av om

kan vara fördelaktigt. Dessutom bör i en sådan bedömning hänsyn tas

SOU 1998: l 19 Utredningens kartläggning... 81

till intresset för kommuninnevånarna av närhet och tillgänglighet till

verksamheten Stockholms kommun.

Allt tillhandahållande av varor och tjänster som sker mot vederlag är att betrakta näringsverksamhet för den levererande kommunen. som l direktiven benämns detta uppdragsverksamhet. Terminologin ger en inte helt rättvisande bild omständigheterna kring att en kommun av säljer tjänster eller upplåter resurser till en annan kommun eller ett landsting. Ett avtal där detta sker mot ersättning skulle många gånger vara den enklaste formen för mellankommunalt samarbete, där behovet är tillfälligt eller av liten omfattning. Behovet torde oftare ligga hos den som utnyttjar tjänsten än hos den som tillhandahåller den. Möjligheterna till samverkan i sådan form bör vidgas Umeå kommun. Undantagen från lokaliseringsprincipen bör i första hand avse områden som upphandlas i konkurrens och framförallt då områden där konkurrenssituationen riskerar att långsiktigt utvecklas till monopoleller oligopolmarknad Härnösands kommun. När det gäller frågan i vilken juridisk form uppdragsverksamheten bör bedrivas, har någon kommun ansett att uppdragsverksamhet foreträdesvis skall bedrivas i bolagsform. synpunkt har En annan som framförts är att verksamhet skall konkurrera med privat företagsom samhet borde kunna bedrivas antingen i en privaträttslig organisationsform eller inom den kommunala organisationen. I det sistnämnda fallet måste det då vara möjligt att särskilja verksamhetens alla kostnader så att den inte subventioneras med kommunala medel.

Särskilda verksamhetsområden

Kommunerna har gett exempel en rad olika verksamhetsområden inom vilka de anser sig ha behov av att bedriva uppdragsverksamhet. Det finns en stor spridning mellan vilka verksamhetsområden som respektive kommun påtalat. Flertalet kommuner har dock ansett att det föreligger behov av en vidgad kompetens inom det kommunaltekniska området samt vad gäller specialistkompetens inom olika kommunala sektorer. Inom det kommunaltekniska området har sex kommuner särskilt angett MBK-verksamhet mätning, beräkning och kartering som ett lämpligt verksamhetsområde för kommunal uppdragsverksamhet. Vad är bl.a. tjänster avseende kartproduktion och mätning inom som avses plan- och byggverksamheten. Tjänsterna kan även avse luftföroreningsmätningar och bullerrnätningar. Det har framförts att de små kommunerna inte har tillräckligt utrymme för denna verksamhet i sin organisation samt att nödvändig utrustning är dyrbar. Vidare kommer kompetensen att öka inom olika specialområden om uppdragsverksamhet tillåts. Nio kommuner har ansett sig ha behov av att bedriva

82 Utredningens kartläggning SOU l 998: l 19

uppdragsverksamhet inom området för renhållning och avfallshantering. Det har påpekats att området är konkurrensutsatt och att konkurrensutsättningen bör resultera i undantag för kommunala enheter från lokaliseringsprincipen. Flera kommuner har ansett att de även har behov av att bedriva uppdragsverksamhet inom va-området.

Övriga verksamheter inom det kommunaltekniska området som

kommunerna påtalat är bl.a. fastighetsförvaltning, städverksamhet, sotning, laboratorieverksamhet, kabelnätdragning, service inom eloch värmeteknik, underhållsbesiktning av skyddsrum samt samarbete vad jourhållning, larm och övervakning inom i stort sett hela det avser kommunaltekniska området. Vad härefter gäller behovet specialistkompetens inom olika av kommunala sektorer har kommunerna räknat upp en rad experttjänster, bl.a. tjänster av jurister, informatörer och finansexperter, administrativa konsulttjänster, arkitekttjänster, trafikingenjörstjänster och tjänster inom IT och exploateringsområdet. Vidare har några kommuangett att kompetensen bör vidgas vad avser inköpssamordning ner och upphandlingsverksamhet, vilket bidrar till specialkompetens på vissa områden. Tolkförmedlingsverksamhet anges som ytterligare ett område. Även uppdragsutbildning, arbetsmarknadspolitiska utbildningsplatser och personalutbildning har angetts som exempel. En kommun har framfört att begreppet tillfällig överskottskapacitet är alltför diffust för att tjäna vägledning om vad som är tillåtet besom träffande specialisttjänster. Det har också framhållits att de mindre kommunernas behov av att köpa specialisttjänster är större än den andra kommunens behov av att sälja. Miljöskydd är ett annat område har angetts som exempel på som lämpligt verksamhetsområde för kommunal uppdragsverksamhet. Försäljningen tjänster föreslås omfatta rådgivning och laboratorieav verksamhet inom miljö- och hälsoskyddsverksamhet samtlivsmedelskontroll och tillsyn. Produktion av mat till skolor, äldrevårdsinrättningar, sjukhus är ytterligare ett exempel på verksamhetsområde m.m. som påtalats av några kommuner. Som skäl har anförts att försäljning mat till närliggande kommuner skulle förbättra produktionskökens av möjligheter till god ekonomi och därmed långsiktig överlevnad. Det har även framförts att verksamheten är konkurrensutsatt och att de stora privata kostföretagen har konkurrensfördelar genom sina möjligheter till stordrift och geografiskt oberoende, samt att det finns risk för en oligopolliknande matmarknad. För att illustrera mångfalden av övriga verksamhetsområden som en eller ett fåtal kommuner angett som exempel områden för kommunal uppdragsverksamhet kan slutligen följande verksamheter nämnas. Brand-, räddningtjänst- och befolkningsskyddsverksamhet, begravnings- och krematorieverksamhet, bibliotekstjänster, tjänster inom

SOU 1998:1 19 Utredningens kartläggning... 83

utbildningsområdet särskilt inom ämnesområden där gymnasieskolan verkar, företagshälsovård, vaktmästartjänster post m.m., tryckeritjänster, datatjänster, resebyråverksamhet, transporter av olika slag t.ex fardtjänsttransporter och Sjuktransporter, ambulanssjukvård, sterilverksamhet, social jourverksamhet och annan social beredskap samt behandlingshem. En kommun har framhållit att det framstår som ogörligt för alla kommuner att själva direkt kunna tillhandahålla olika former sociala tjänster och pekat ett behov av att bedriva uppav dragsverksamhet inom handikappomsorgen samt individ- och familje- Som exempel på tjänster som kan köpas från landsting har omsorgen. nämnts familjerådgivning, service medicinskteknisk utrustning och av köp tjänster inom sjukvård och rehabilitering. av

8.4 Referenslandstingens synpunkter

Stockholms läns landsting har på grund av den korta tiden för yttrande valt att sin allmänna inställning i frågan kommunal uppange om dragsverksamhet snarare än att i detalj ange för vilka verksamheter som lokaliseringsprincipen bör upphävas. Landstinget har anfört att lokaliseringsprincipen, så som den nu är formulerad, bör utgå ur kommunallagen. Full frihet bör ges åt komoch landsting att producera tjänster åt andra kommuner och muner landsting, så länge denna tjänsteproduktion ligger inom den kommunala kompetensen och inte subventioneras skattevägen. Landstinget har i huvudsak utvecklat sin ståndpunkt enligt följande. Den offentliga produktionsapparaten har de senaste 10 15 åren - fått mycket kritik för bristande kvalitet och sjunkande produktivitet. Ett större mått affärsmässighet har efterlysts. Ett svar detta har av varit att bolagisera och/eller konkurrensutsätta produktionen. Lokaliseringsprincipen har visat sig utgöra ett avgörande hinder för fortsatt affärsmässighet, då den förhindrar producenten att verka utanför ett

givet geografiskt område. Den kommunala produktionen utsätts för,

tillåts inte verka på marknadens villkor. Med dessa förutsättningmen är det svårt för den offentligt ägda produktionsapparaten att långar siktigt upprätthålla en hög inovationskraft och produktivitet. Den kommunalägda produktionen bör därför få verka oaktat geografiska gränser. Kommunal uppdragsverksamhet bör i första hand vara tillåten inom alla de områden där landstinget ansvarar för att tillhandahålla tjänster medborgarna, s.k. kämverksamhet. Utifrån det kompetens-

område som landstinget har i dag innebär det att uppdragsverksamhet

bör tillåtas bl.a. avseende hälso- och sjukvård, ambulanssjukvård, viss handikappade, tandvård för barn och vuxna, kollektivtraomsorg om

fik till land och till sjöss, fárdtjänstverksamhet, viss utbildningsverk-

84 Utredningens kartläggning SOU 1998: 1 19

samhet vårdgymnasiala utbildningar och lantbruksutbildningar samt regionplanering. Kommuner och landsting kan härigenom garantera tillhandahållandet av tjänsterna. Tillåtandet av uppdragsverksamhet kan också ett sätt att få tillgång till kompetens inom det område vara där kommunen eller landstinget skall upphandla tjänster. När det gäller stödverksamheter bör kommuner och landsting tillåtas att bedriva uppdragsverksamhet inom de områden som är av strategisk vikt för att kunna upprätthålla kämverksamheten. Exempel på fastighetsförvaltande verksamhet för sjukvården, labodetta kan vara ratorieverksamhet och röntgen. De kommunala producenterna får under inga villkor skattesub- ventioneras. Samma avkastningskrav bör ställas offentligt ägda producenter de privat ägda, går konkurrensneutraliteten som annars förlorad. Även skatterättslig synvinkel måste konkurrensneutrala ur förhållanden uppnås. Ökade möjligheter till uppdragsverksamhet är av vikt oavsett om verksamheten bedrivs i förvaltnings- eller bolagsform. Ledamöterna för Moderaterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet i Stockholms läns landstingsstyrelse har reserverat sig mot landstingets yttrande. De har framhållit vikten av att lokaliseringsprincipen bibehålls samt anfört bl.a. följande. Lokaliseringsprincipen fyller en demokratisk funktion. Medborgarna garanteras insyn över den verksamhet de genom skattsedeln finansierar och garanterar. Denna funktion går intet då de kommunala bolagen bedriver verkom samhet utanför den egna kommunen. Ett undanröjande av lokaliseringsprincipen riskerar att leda till en ytterligare expanderande offentlig sektor på privata entreprenörers bekostnad. Istället för att fokusera resurserna på dem de är valda att tjäna riskerar de kommunala bolagen att försätta privata företag i konkurs genom ojämlika konkurrensförhållanden. De tilltagande kraven på effektivitet och produktivitet inom offentlig verksamhet är positiva. Dessa krav tillgodoses genom att kommuner och landsting avträder från de marknader där privata aktörer agerar i fri konkurrens. Västernorrlands läns landsting har anfört att landstinget har intresse vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet inom föreav en tagshälsovården. Landstinget har även nämnt tvätteri- och förrådsverksamhet som exempel, men upplyst att landstingets tvätteribolag sålts till ett privat bolag och att förrådsverksamheten bjudits ut till försäljning. Jönköpings läns landsting har tillagt att samverkan om förrådshållning mellan flera landsting och kommuner också är ett lämpligt område för kommunal uppdragsverksamhet. Därutöver har landstinget som ytterligare exempel angett kollektivtrafik över grängodstransporter och konsulttjänster avseende sjukvårdsplaneserna, ring och kvalitetsvärdering. Malmöhus läns landsting och Göteborgs- och Bohus läns landsting

SOU 1998: 1 19 Utredningens kartläggning... 85

upphör landsting den l januari 1999. Malmöhus läns landssom egna ting kommer därefter att ingå i Skåne läns landsting och Göteborgs-

och Bohus läns landsting i Västra Götalands läns landsting se även

avsnitt 3.4.5 s. 33 f. De nya landstingen omfattar ett större regionalt område inom vilket lokaliseringsprincipen inte gäller. Av Malmöhus läns samt Göteborgs- och Bohus läns landstings yttranden framgår att de för närvarande inte kan ta ställning till om de kommer att ha behov av att bedriva uppdragsverksamhet åt landsting utanför den nya landstingsindelningen eller kommuner.

Näringslivets och Konkurrensverkets

synpunkter

Vid sammanträffandet med representanter för näringslivet framfördes i huvudsak följande synpunkter. Affärsverksamhet av offentliga aktörer på en konkurrensutsatt marknad leder till en oacceptabel konkurrenssituation. Konkurrens kan aldrig ske helt lika villkor mellan kommunal verksamhet och privat näringsverksamhet. Den kommunala verksamheten har till syfte att tillvarata kommunmedlemmamas intressen medan den privata näringsverksamheten har enda syfte att generera vinst. Därtill som kommer att verksamheterna finansieras olika sätt. Om en privat företagare inte uppfyller kravet på marknadsmässig avkastning lämnar kapitalet bolaget. I ett kommunalt företag uppställs andra krav än marknadsmässig avkastning t.ex. sysselsättningshänsyn. Där finns möjligheter till skattefinansiering och styrningen från ägarna är svagaän i ett privat företag. Konkurrens mellan den offentliga och den re privata sektorn går inte att undvika, men konkurrensen skall i vart fall ske på så lika villkor som möjligt. Kommunerna överskrider i dag sin kompetens enligt kommunalla- gen. De tillämpar en vidsträckt tolkning av begreppet överskottskapacitet. Det finns en s.k. gråzon inom vilken kommunerna och landstingen bedriver uppdragsverksamhet. Risken för övertramp ökar om kommunernas och landstingens kompetens att bedriva uppdragsverksamhet vidgas. Det bör klarläggas vilken kommunernas och landstingens egentliga roll är, innan någon vidgning av försökslagstiftningkan komma ifråga. en Det finns risk för att kommunerna och landstingen utnyttjar en vid- gad möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet för att kunna behålla personal eller i övrigt skapa sysselsättning. Det är lämpligast att arbetstillfällen skapas i näringslivet. Verksamheten skall ha varit konkurrensutsatt på den egna markna- den.

86 Utredningens kartläggning SOU 1998: l 19

Kraven affärsmässighet och särredovisning bör utvecklas närma- re. Den nuvarande försökslagstiftningen området för kollektivtrafik bör utvärderas innan någon utvidgning av den kommunala uppdragsverksamheten kan komma ifråga. Konkurrensverket har i huvudsak intagit inställning samma som näringslivet. Verket har anfört att det inte är lämpligt med kommunal uppdragsverksamhet om det finns fungerande konkurrensmarknad, en eftersom det inte går att skapa likvärdiga förutsättningar för den kommunala och den privata verksamheten. Om det däremot inte finns en marknad med fungerande konkurrens är det enligt verket naturligt att kommunerna och landstingen samverkar olika sätt så att tjänstema utförs så effektivt möjligt. Gränsfall kan uppstå där det kan som bli svårt att avgöra om marknaden klarar av behovet.

SOU 1998: l 19 Överväganden 87

Överväganden

9.1 Allmänna utgångspunkter

Kommunal kompetens att bedriva uppdragsverksamhet

Enligt den grundläggande bestämmelsen om kommunernas och landstingens allmänna kompetens får kommuner och landsting ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller dess medlemmar och som inte skall skötas av enbart staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan 2 kap. I § kommunallagen. En grundtanke är att kommunerna och landstingen skall producera den mängd tjänster de egna kommun- eller landstingsmedlemmarna har behov av. som Lokaliseringsprincipen, som framgår av den grundläggande bestämmelsen, innebär kommunal åtgärd måste knuten till komatt en vara eller landstingets område eller dess innevånare för att munens egna anses som laglig. Såsom inledningsvis har klargjorts avses med begreppet kommunal uppdragsverksamhet kommuners och landstings Försäljning av kommunala tjänster som faller utanför den allmänna kompetensen enligt 2 kap. 1 § kommunallagen. Principen utgör således hinder mot att kommuner och landsting bedriver uppdragsverksamhet varandra eller på den allmänna marknaden. Även de kommunala företagen är bundna härav. Lokaliseringsprincipen är försedd med viktiga modifikationer. Enligt rättspraxis har kommuner och landsting vissa möjligheter att sälja tillfällig överskottskapacitet utanför det egna området om det ligger i

de egna kommunmedlemmamas intresse att så sker se avsnitt 3.2 och

3.3. Det finns emellertid ingen generellt giltig måttstock varken för vad som är att betrakta som "tillfällig" eller "överskott". Bland kommuner och landsting samt andra aktörer marknaden råder en viss osäkerhet beträffande hur långt kommunernas och landstingens kompetens att sälja överskottskapacitet sträcker sig. Från näringslivets sida har det påpekats att kommunerna och landstingen tillämpar viden sträckt tolkning av begreppet överskottskapacitet. De uppgifter som framkommit under utredningen indikerar att ett visst kompetensöverskridande kan förekomma. Utredningen har emellertid inte tillräckligt

88 Överväganden SOU 1998:1 19

underlag för att uttala sig om i vilken utsträckning kommuner och landsting överskrider sin kompetens i detta sammanhang. Kommunernas och landstingens kompetens bestäms inte bara av

kommunallagen utan också genom de s.k. smålagarna avsnitt 3.5

och ett större antal specialförfattningar som gäller för särskilda för-

valtningsgrenar avsnitt 3.4. Speciallagstiftningen inom vissa kom-

munala verksamhetsområden innehåller bestämmelser som vidgar kommunernas och landstingens kompetens att sälja tjänster. För dessa områden finns således inte behov av en vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet. Under senare år har flera lagändringar genomförts, vilka har vidgat möjligheterna till kommunal uppdragsverksamhet inom vissa verksamhetsområden, t.ex det sociala området. Dagens rättsliga reglering av kommunernas och landstingens kompetens att samverka och bedriva uppdragsverksamhet är svåröverskådlig. Detta framgår inte minst av att en del referenskommuner i sina yttranden har angett exempel på verksamhetsområden där det enligt gällande lagstiftning redan finns möjlighet för kommuner och landsting att sälja tjänster till varandra. Behovet av enkla och tydliga regler kommunal uppdragsverksamhet har påtalats från flera håll. om Från den kommunala sidan har det gjorts gällande att kommunernas och landstingens kompetens att bedriva uppdragsverksamhet i första hand bör vidgas generellt för all kommunal verksamhet och inte beträffande särskilda verksamhetsområden. Det har även framförts önskemål om att kommuner och landsting skall ha rätt att bedriva uppdragsverksamhet såväl varandra på den allmänna marknaden. som Från näringslivets sida har man intagit en negativ inställning till all kommunal uppdragsverksamhet som bedrivs en fungerande konkurrensmarknad. Frågan om förutsättningarna och gränserna för kommunal uppdragsverksamhet har diskuterats under hela 90-talet. Förslaget som Lokaldemokratikommittén lade fram om en generell vidgning av kommunernas och landstingens kompetens att bedriva uppdragsverksamhet åt varandra och den allmänna marknaden samt inom alla kommunala verksamhetsområden, ledde emellertid inte till någon lagstiftning. Motivet var i huvudsak svårigheten att överblicka konsekvenserna med en generell reglering. Utredningen har inledningsvis slagit fast att en vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet endast skall avse kommunernas och landstingens möjligheter att bedriva uppdragsverksamhet varandra. Utredningen har också pekat att direktiven inte tar sikte generell reglering omfattar alla verksamhetsområden. en som Utredningstiden ger inte heller utrymme for att ett tillfredsställande sätt utreda förutsättningarna för sådan reglering. I det följande been

SOU 1998: l 19 Överväganden 89

handlas därför frågan om kommunal uppdragsverksamhet utifrån den förutsättningen att den vidgade kompetensen för kommuner och landsting skall avse ett eller flera klart avgränsade verksamhetsområden. Utredningen återkommer till alternativet med generell regleen ring i avsnitt 9.4; Avslutande synpunkter.

Allmänna utgångspunkter för en vidgning av kommunernas och landstingens kompetens att bedriva uppdragsverksamhet

En första förutsättning för en vidgning den kommunala kompetenav sen att bedriva uppdragsverksamhet inom ett eller flera verksamhets-

områden med den pågående försökslagstiftningen inom området för

kollektivtrafik utgångspunkt bör enligt utredningens mening som vara att det kan påvisas ett påtagligt behov av en vidgad kompetens inom ifrågavarande område. Det skall ett behov kan förvänvara som tas vara gemensamt för ett större antal kommuner eller landsting. Såsom även inledningsvis har påpekats är det utredningens uppfattning att tjänster som innefattar myndighetsutövning bör falla utanför området för kommunal uppdragsverksamhet. Inom speciallagstiftningen finns regler som möjliggör för kommuner och landsting att samverka om myndighetsutövning, t.ex. specialregleringar inom miljöområdet. I de fall det finns behov av en vidgning av kommunernas och landstingens möjligheter att samverka myndighetsutövning, bör det om även i fortsättningen ske särskild reglering i lag inom respektigenom

ve förvaltningsområde. I detta sammanhang bör även noteras att

kommunala företag inte har rätt att ägna sig åt myndighetsutövning utan lagstöd. Vidare krävs det lagstöd för att kommuner och landsting skall kunna delegera beslutanderätt till anställda i andra kommuner eller landsting. Ett grundläggande krav för att en kommun eller ett landsting skall ha rätt att bedriva uppdragsverksamhet skall, i likhet med vad som gäller inom området för kollektivtrafiken, att den aktuella typen vara av verksamhet finns i den egna kommunen och är förenlig med den kommunala kompetensen. De verksamhetsområden kan komma som ifråga för försöksverksamheten bör därför begränsas till sedvanlig kommunal verksamhet och verksamheter som har klar anknytning en till sådan verksamhet. Kommunal service- och tjänsteproduktion inom såväl den obligatoriska frivilliga sektorn kan komma ifråga. som Verksamheter som i huvudsak ankommer på det egentliga näringslivet bör inte ingå i en försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet. Vid behovsprövningen bör de möjligheter till kommunal samverkan som finns i dag beaktas. Kommuner och landsting får t.ex samverka med andra kommuner och landsting nämnd. genom en gemensam Samverkan kan också ske genom kommunalförbund eller i gemen-

90 Överväganden SOU 1998:1 19

samt ägda kommunala företag samt genom samverkansavtal se

avsnitt 3.6. Samverkan i angivna former kan ske i olika syften och för att möta olika behov. Bl.a. kan samverkan ut att en kommun eller ett landsting tillhandahåller tjänster andra kommuner eller landsting. Det finns inte något hinder mot att ekonomisk ersättning utgår för tjänsten. Den enskilda kommunens eller landstingets engagemang måste stå i proportion till kommunmedlemmarnas nytta av detta. Inom ramen för interkommunal samverkan har kommuner och landsting följaktligen vida möjligheter att gemensamt bedriva verk-

i

samheter utan att lokaliseringsprincipen överträds. Reglerna

om i kommunalförbund och nämnd gäller för i alla

E

gemensam stort sett kommunala verksamhetsområden. Något undantag för konkurrensut-

l

satt verksamhet görs inte. Förarbetena till den ändrade respektive nya regleringen om kommunalförbud och nämnd emeller-

gemensam ger l

tid inte någon vägledning i fråga om vilka kommunala verksamheter som särskilt åsyftas med de nya reglerna. De flesta kommunalförbund som bildats före lagändringen, dvs. före år 1998, finns inom räddningstjänsten, vatten- och avloppsverksamhet, utbildning och vård/behandling. Kommuner och landsting har även möjlighet att samverka i kommunala företag inom i princip alla kommunala verksamhetsområden, om det inte är särskilt föreskrivet att angelägenheten skall handhas av kommunen eller landstinget i egen regi. Vidare får vården av en angelägenhet innefattar myndighetsutövning endast överlämnas till som ett kommunalt företag om det finns stöd i lag. Pâ det kommunaltekniska området, t.ex. inom renhållningsverksamheten, är kommunalt samarbete i bolagsfonn vanligt förekommande. Det är också vanligt

med samverkansavtal inom renhållningsområdet se avsnitt 3.4.7.

Nu berörda former för samverkan är intresse främst när kommuav ner och landsting har behov ett regelbundet samarbete vid av mer som varje tillfälle är av inte helt obetydlig omfattning och där behovet av samverkan sträcker sig över längre tidsperiod. Även i ett sådant fall en kan det dock finnas behov att bedriva uppdragsverksamhet i förhållande till de kommuner och landsting inte deltar i den särskilda som samverkansformen.

Vilka behov bör leda till en vidgning av den kommunala kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet

Av den tidigare framställningen framgår att kommunernas och landstingens möjligheter att sälja sina tjänster begränsas lokaliserings-

av

principen. Däremot finns det i princip inte några rättsliga hinder mot

att kommuner och landsting köper tjänster andra kommuner eller av

Överväganden 91

landsting eller den allmänna marknaden. En allmän förutsättning är dock att bestämmelserna i lagen 1992:1528 om offentlig upphandling iakttas. Mot bakgrund härav framstår det naturligt att i första som hand beakta "säljarens behov"; i förevarande fall behoven hos de kommuner och landsting önskar sälja sina tjänster till andra som kommuner och landsting. I yttrandena från kommuner och landsting har även behovet att köpa tjänster framförts ett argument för av som vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet. Det som avses en är främst mindre kommuners behov av att köpa specialkompetens, t.ex. juristtjänster och tolktjänster samt tjänster inom verksamheter kräver kvalificerad och kostsam utrustning. Behovet kan i en del som fall tjänster endast tillhandahålls av andra kommuner eller avse som landsting och således inte går att köpa på den allmänna marknasom den. Utredningen inget hinder mot att även kommunernas och ser landstingens behov att köpa tjänster inom ett visst verksamhetsomav råde vägs i utredningens överväganden. Inom området för kollektivtrafik utgjorde följande situation tillräckliga skäl för en vidgning av den kommunala kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet. De kommunala bussföretagen agerade konkurrensmarknad. Lagen 1992: 1528 om offentlig upphanden ling medförde att kommunerna och landstingen inte kunde anlita sina bussföretag direkt utan föregående upphandling. De kommunala egna företagen förlorade anbudstävligar till i huvudsak ett privat och ett statligt företag, jämte de kommunala bolagen var dominerande som marknaden. Lokaliseringsprincipen utgjorde ett hinder för de kommunala företagen att kompensera sig genom att söka sig till andra marknader. När det inte längre fanns någon marknad för de kommunala bussföretagen att verka, fanns det inte förutsättningar att behålla före-

tagen i kommunal regi. Den aktör som hade vunnit upphandlingen

köpte ofta det kommunala företaget. Genom att kommunala konupp kurrenter försvann från marknaden försvagades konkurrenstrycket flera platser i landet. Regeringen bedömde att det fanns en uppenbar risk för att de kommunala företag fanns kvar på marknaden och som även framöver skulle kunna utgöra reella konkurrenter, antingen som köptes eller tvingades att samarbeta med varandra i större bolag upp för att på så sätt öka möjligheterna att stanna kvar marknaden. Samarbetet i större bolag bedömdes som negativt eftersom det ledde till ett minskat antal aktörer på marknaden, vilket i förlängningen kunde verka hämmande på konkurrensen. Den höga graden av skattefmansiering också ett skäl enligt regeringens mening talade var som för att de kommunala bolagen skulle ökade möjligheter att utges vecklas till effektiva och konkurrenskraftiga aktörer under samma

villkor som privata aktörer genom att bedriva uppdragsverksamhet

gentemot andra kommuner och landsting.

92 Överväganden SOU 1998: l 19

De vidgade möjligheterna till kommunal uppdragsverksamhet motiverades således främst av behovet av ökad konkurrens inom området för kollektivtrafiken. Medlet för att förbättra konkurrensen var att öppna möjligheten för de kommunala företagen att delta i upphandlingar som anordnas i andra kommuner och landsting. Härigenom skulle antalet aktörer på marknaden öka och möjligheterna för de kommunala företagen att stanna kvar marknaden förbättras. I propositionen till försökslagen prop. 1995/962167 uppställs som en alll män förutsättning att den uppdragsverksamhet som en kommun eller ett landsting bedriver skall motiveras effektivitetsskäl. Effektivi-

i

av tetsvinsten i sig anfördes inte som skäl för den vidgade kompetensen °

se även avsnitt 7.

Vid en jämförelse med konkurrenssituationen inom andra kommunala verksamhetsområden bör beaktas att förutsättningarna på marknaden för lokal- och regionaltrafik skiljer sig i vissa avseenden från vad som gäller på andra konkurrensmarknader. Kommuner och landsting enligt lag för denna trafik tillhandahålls invånarna. i ansvarar att Kommunerna och landstingen är också de enda köparna av dessa tjänster. Trafiken finansieras till ungefär hälften med skattemedel, medan övrig finansiering utgörs av avgifter från resenärerna. De skäl som har framförts från den kommunala sidan för en vidgning av kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet är i huvudsak efektivitetsg kvalitezs- och kompetensskäl. Sådana skäl kan enligt utredningens mening tala för att det också finns skäl att vidga kommunernas och landstingens kompetens att bedriva uppdragsverksamhet. Samtidigt måste emellertid effekterna i den privata sektorn av en vidgad kompetens beaktas. Om det finns risk för att företag slås ut av en vidgad kommunal kompetens kan det begränsa konkurrensen och minska effektiviteten i den privata sektorn. Frågan om det finns skäl för en vidgad kommunal kompetens måste därför ett samhälleses ur ligt perspektiv och det måste bedömas åtgärden totalt sett om ger en samhällelig effektivitet. Behovet av den vidgade kompetensen måste dessutom, såsom tidigare anförts, påtagligt och gemensamt för ett vara större antal kommuner eller landsting inom ett visst klart avgränsat verksamhetsområde, för att tillräckliga skäl skall anses föreligga att särskilt lagstifta om den kommunala kompetensen inom ifrågavarande område. Utredningens kartläggning visar att flertalet kommuner och några landsting känner ett stort behov av att bedriva uppdragsverksamhet för att kunna upprätthålla kompetens och kvalitet samt för att kunna utnyttja knappa resurser effektivare. Alla kommuner och landsting är dock inte av samma åsikt. Två kommuner har förklarat att de inte anser sig ha behov vidgad kompetens att bedriva uppdragsverkav en samhet. Vidare har kommunerna pekat ut en rad olika verksamhets-

Överväganden 93

områden såsom lämpliga för en försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet. Det finns stor spridning mellan vilka verken samhetsområden respektive kommun påtalat. Utredningen konsom staterar att behovet i sig vidgad försöksverksamhet med komav en munal uppdragsverksamhet samt inom vilket eller vilka verksamhetsområden behovet finns, är olika för olika kommuner. En kommuns behov förändras dessutom från en tid till en annan. Samma förhållanden torde gälla för landstingens del. Kartläggningen pekar således inte entydigt ett särskilt avgränsat verksamhetsområde. Vidare är flera de verksamhetsområden pekats ut för snäva för att överhuav som vudtaget komma i fråga för särskild reglering i lag, t.ex. specialisttjänster. Andra verksamheter faller bort av det skälet att det kan ifrågasättas verksamheten överhuvudtaget rymmes inom den om kommunala kompetensen.

Övriga villkor för en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksam-

het

Förutom svårigheten att skilja ut ett eller flera lämpliga verksamhetsområden för försöksverksamheten uppkommer en rad andra frågeställningar. För ett deltagande i försöksverksamheten krävs enligt försökslagen på området för kollektivtrafik att uppdragsverksamheten bedrivs av ett kommunalt aktiebolag, särredovisas, kalkyleras, bedrivs affärsmässigt och inte stöds ett sätt som hämmar konkurrensen. - En kommun eller ett landsting får inte heller i övrigt tillämpa annat konkurrensbegränsande förfarande. Av bolagets årsredovisning skall framgå vilka borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kommunen eller landstinget ingått för bolaget. Utredningen anser att i princip samma villkor bör gälla vid en vidgmed kommunal uppdragsverksamhet till ning av försöksverksamheten andra verksamhetsområden. I propositionen till försökslagen inom området för kollektivtrafiken prop. 1995/962167 framförde regeringen i huvudsak två skäl till att

uppdragsverksamheten skulle bedrivas av ett kommunalt bolag. Det

främsta skälet att kravet bolagsform fick till följd att trafikverkvar samheten måste upphandlas i enlighet med lagen 1992:1528 om offentlig upphandling. företagen och de privata konkurren- De egna terna härmed likvärdiga Spelregler, eftersom kommunerna och gavs landstingen då inte automatiskt får köpa direkt från sina egna företag. Det andra skälet att den ekonomiska redovisningen automatiskt var blir avskild från övrig kommunal verksamhet. Valet av associations-

94 Överväganden SOU 1998: l 19

form, aktiebolag, vållade inget större problem, eftersom de flesta kommunala trafikföretagen drevs i aktiebolagsform. Utredningens kartläggning indikerar att det inte alltid är lämpligt att bedriva den verksamhet kommunerna och landstingen pekat på i som bolagsform. Det bör även beaktas att den vidgade kompetensen att

bedriva uppdragsverksamhet skall ske inom ramen för en försöks-

verksamhet kommer att pågå under ett fåtal år. Kommunernas som och landstingens önskemål att sälja tjänster till varandra inom ett område omfattas försöksverksamheten, kan inte anses utgöra som av tillräckliga skäl för bolagsbildning. Behov av tillfällig försäljning utgör inte heller skäl att bilda bolag. Nämnden för offentlig upphandling har redovisat ett uppdrag att bl.a. göra genomgång de förutsättningar som kommunerna och en av landstingen har att genomföra köp från sina företag utan att inleegna

da ett formellt upphandlingsförfarande enligt lagen om offentlig upp-

handling. I nämndens uppdrag ingick att den skulle förslag till ändge ringar i lagen offentlig upphandling alternativt ange de ändringar om

skulle krävas i EG:s upphandlingsdirektiv för att möjliggöra så-

som dana köp. Rättsläget är emellertid oklart och det är ännu ovisst hur

frågan slutligt kommer att regleras se avsnitt 6 s. 68 f.. Mot bak-

grund härav framstår inte argumentet kommunernas och landsom tingens skyldighet att upphandla vid köp från egna företag som ett tillräckligt skäl för att i nuläget slå fast att kommunal uppdragsverksamhet skall bedrivas i bolagsform. Kravet på särredovisning borde kunna tillgodoses utan att det samtidigt uppställs ett krav att verksamheten skall bedrivas i bolagsform.

Utredningen finner således att kommunal uppdragsverksamhet skall

kunna bedrivas även i förvaltningsforrn. Det bör vara upp till kommuoch landstingen att välja den form lämpar sig bäst för ifrånerna som gavarande verksamhet. Från näringslivets sida har framförts ett krav att principerna för

redovisningen uppdragsverksamheten bör preciseras i en komman-

av de lag. Utredningen utesluter inte att det kan finnas skäl för en sådan precisering. Från näringslivets och Konkurrensverkets sida har det framförts krav att kommunernas och landstingens egna verksamhet måste ha varit utsatt för konkurrens på hemmamarknaden innan kommunen eller landstinget får sälja sina tjänster till andra kommuner och landsting. Den kommunala enheten skall således först ha tävlat med externa konkurrenter att få utföra den aktuella verksamheten i den egna om

kommunen eller landstinget. I försökslagstiñningen inom området för

kollektivtrafiken uppställes inte något krav att verksamheten skall ha varit konkurrensutsatt hemmamarknaden innan kommunen eller landstinget får sälja sina tjänster. Regeringen utgick dock från att

Överväganden 95

verksamheten sikt skulle komma att konkurrensutsättas även

hemmamarknaden genom att kommuner och landsting, sedan kon-

traktstiden löpt ut, är skyldiga att upphandla vid köp från sina egna bolag. Eftersom utredningen inte att det bör uppställas något anser krav att verksamheten skall bedrivas i bolagsform kan kommuner-

na och landstingen, de väljer förvaltningsfonnen, undvika

om att verksamheten hemmamarknaden konkurrensutsättes. Vidare är det oklart det framöver kommer att finnas skyldighet för kommuom en

ner och landsting att upphandla vid köp från bolag avsnitt 6

egna s.

68 f.. Fråga uppkommer konkurrensutsättning hemmamarkna-

om

den bör vara en allmän förutsättning för att kommuner och landsting

skall tillåtas att bedriva uppdragsverksamhet inom ifrågavarande verksamhetsområde. Utredningen att frågan kräver närmare anser en analys.

En central frågeställning vid vidgad kommunal uppdragsverk-

en samhet är hur kravet på konkurrensneutralitet skall tillgodoses. Kommunal och privat verksamhet konkurrerar allt oftare marknaden. På grund av de grundläggande skillnaderna mellan den kommunala och den privata verksamheten har detta lett till konkurrens-

konflikter. I direktiven slår regeringen fast att förslaget utvidg-

om en ning av försöksverksamheten skall sådan utformning det ges en att

inte inbjuder till otillbörlig skatteplanering, subventionering eller

annat sätt medför att otillbörliga konkurrensfördelar kan uppkomma.

Ett första förutsättning för att så långt möjligt åstadkomma konkurrensneutralitet är att uppdragsverksamheten bedrivs affärsmässiga

grunder. Härvid är det nödvändigt att göra undantag från förbudet mot spekulativa företag, innebär att kommun eller landsting inte som en ett

får inlåta sig företag har till huvudsakligt syfte kommu-

som att ge

nen eller landstinget ekonomisk vinst avsnitt 3.3 24. Vidare

en s.

krävs avsteg från självkostnadsprincipen avsnitt 3.2 23. I priset

s. skall således inräknas viss vinstmarginal inte undantagsen om annat vis är särskilt motiverat.

9.2 Särskilda verksamhetsområden

Av den tidigare framställningen framgår att kommuner och landsting

redan i dag har kompetens att sälja sina tjänster till varandra inom flera kommunala verksamhetsområden. Enligt ellagen 1997:857 har

t.ex. kommunala företag rätt att bedriva produktion och handel med

av och därmed sammanhängande verksamhet utanför kommunens

område avsnitt 3.4.3 29 f.. Lokaliseringsprincipen har åsido-

s. även satts inom det sociala området. Sedan årsskiftet har kommunerna en-

ligt socialtjänstlagen 1980:620 rätt att bedriva uppdragsverksamhet inom socialtjänsten åt andra kommuner avsnitt 3.4.4 30 f.. Den

s.

96 Överväganden

vidgade kompetensen omfattar inte uppdragsverksamhet landsting eller landstingens möjligheter att tillhandahålla tjänster inom området kommuner eller andra landsting. Något större behov av att vidga sig kommunernas eller landstingens kompetensen inom detta vare område torde emellertid inte föreligga, eftersom ansvaret för socialtjänsten åvilar kommunerna. Ett område verksamhet tangerar verksamheten inom socialvars tjänsten är den bedrivs med stöd lagen 1993:387 om stöd som av

och service åt vissa funktionshindrade avsnitt 3.4.4 s. 31. Ett lands-

ting och kommun som ingår i landstinget har enligt lagen rätt att en träffa avtal med varandra som innebär en överlåtelse av ansvaret för eller flera uppgifter från kommunen till landstinget eller omvänt. en Någon möjlighet för kommun att sälja sina tjänster t.ex. vid gruppen boende eller daglig verksamhet, till andra kommuner ges inte i lagen utan är begränsad till s.k. överskottskapacitet. Kommunerna torde i huvudsak ha behov att sälja tjänster till varandra inom samma av nämnda område inom socialtjänsten. Det kan därför finnas skäl som för motsvarande lagändring den genomförts i socialen som som tjänstlagen. Frågan eventuell lagändring bör dock behandlas i om en ordning och inte inom för vidgad försökslagstiftning annan ramen en om kommunal uppdragsverksamhet. Inom hälso- och sjukvårdsområdet finns vissa möjligheter till

kommunalt samarbete. Bl.a. finns regler regionssjukvård avsnitt

om 3.4.5 32 ff.. Det har inte tydligt påtalats att behovet att bedriva s. av uppdragsverksamhet inom hälso- och sjukvårdsområdet skulle vara så påtagligt att det motiverar vidgning den kommunala kompetenen av inom omrâdet. Vidare bör behovet kommunal samverkan inom sen av området i flera fall kunna tillgodoses genom en gemensam nämnd. Inom för utredningen saknas utrymme för en fullständig kartramen läggning kommunernas och landstingens behov av att sälja tjänster av till varandra inom hälso- och sjukvårdsområdet. En vidgad kompetens

att bedriva uppdragsverksamhet skulle t.ex öka tillgången av specia-

listkompetens oberoende i landet denna finns. Utredningen utevar sluter således inte att det kan finnas anledning att vidga kommunernas och landstingens möjligheter att sälja tjänster till andra kommuner eller landsting. Frågan får utredas vidare. Det bör särskilt noteras att frågan kommuners möjligheter att bedriva primärvård på entreom prenad har väckts och bereds inom regeringskansliet. Skollagen 1985:110 innehåller regler om kommunal samverkan. Även inom området for barnomsorg och förskoleverksamhet finns fr.o.m. den 1 januari 1998 möjligheter för kommuner att tillhandahålla tjänster till varandra. Enligt lagen 1991:1109 uppdragsutbildom

ning i vissa fall kan kommuner och landsting även tillhandahålla viss

utbildning mot ersättning för personer som utses av en uppdrags-

SOU l 998: l 19 Överväganden 97

givare som bl.a. kan kommun eller ett landsting. Något behov

vara en

av en vidgad kompetens inte föreligga avsnitt 3.4.6 35.

synes s. Va-området regleras av lagen 1970:244 allmänna vatten- och om

avloppsanläggningar. Lokaliseringsprincipen utgör ett hinder för

kommunal uppdragsverksamhet inom va-området. Plan- och byggutredningen har i sitt betänkande SOU 1996:168 lämnat förslag till ny

lag om Vattenförsörjning och avlopp avsnitt 3.4.2 28 f.. I betän-

s.

kandet föreslås inget undantag från lokaliseringsprincipen.

Inom va-området bedriver kommunerna sin verksamhet i såväl förvaltningsform, vanligen kommunalförbund, genom som genom kommunala bolag. Bolagsformen är inte dominerande. Enligt uppgift från Svenska Kommunförbundet finns det inget fall där privata företag har tagit över den kommunala va-verksamheten. Konkurrenssituationen motsvarar inte den förelåg inom området för kollektivtrasom fiken jfr s. 91- 92. Med hänsyn till verksamhetens art, t.ex. livslängden för ledningar, har kommunerna behov långvarigt samarbete. av Detta kan tillgodoses främst samverkan i kommunalförbund, genom gemensam nämnd eller samarbete i form. Va-området i annan synes de flesta fall för va-anläggningar mindre lämpligt för tidsbegränsad en tjänsteförsäljning inom för försöksverksamhet. ramen en Ungefär hälften av referenskommunema har pekat området för

renhållning och avfallshantering som ett lämpligt område för försöks-

verksamheten med kommunal uppdragsverksamhet. Renhållningslagen 1979:596 saknar regler som ger kommuner rätt att bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner eller landsting inom ifrågavarande område. Det är dock vanligt förekommande att kommuner sam-

verkar angående avfallshantering, antingen

genom gemensamma kommunala bolag eller genom samverkansavtal. När det gäller hus-

hållsavfallet har kommunerna enligt renhållningslagen ensamrätt

en till hanteringen av avfallet. Olika kommuner samverkar ofta att genom en kommun hanterar delar kommuns avfall i utbyte mot av en annan att den förstnämnda hanterar del den avfall. en annan av senares Utvecklingen går därutöver mot ett utökat producentansvar för olika varugrupper, vilket innebär att delar den traditionella avfallsav hanteringen kommer att flyttas över från kommuner till producenter och andra aktörer. Kommunernas möjlighet att ta ett ökat för ansvar bortforsling samt återvinning och bortskaffande avfall än av annat hushållsavfall kommer att upphöra för icke farligt avfall avsnitt

se

3.4.7 s. 35 ff.. Beträffande farligt avfall har regeringen ansett att möjligheten till utökat renhållningsansvar för kommuner tills vidare bör behållas. Kommunernas för hushållsavfall kommer däransvar emot att finnas kvar inom överskådlig tid. En vidgad kompetens för

kommunerna att bedriva uppdragsverksamhet inom renhållningsområdet skulle därför inte kunna omfatta andra avfallstyper än hus-

hållsavfall.

4 13-5588

98 Överväganden

Kommunernas renhållningsverksamhet uppvisar vissa likheter med

verksamheten inom området för kollektivtrafiken. Verksamheten är klart avgränsad och bedrivs till stor del kommunala företag, föreav trädesvis aktiebolag. Kommunerna har emellertid, med undantag för vad är föreskrivet producentansvar, ensamrätt att forsla bort som om hushållsavfall och till att avfallet återvinns eller bortskaffas. De se väljer själva de skall sköta verksamheten i egen regi eller genom om kommunala bolag. Om verksamheten bedrivs i förvaltningsfonn är det till kommunerna att bestämma verksamheten skall konkurupp om rensutsättas. Vidare är det vanligt förekommande att kommunerna löser behovet samverkan inom region genom att bedriva verkav en samheten i gemensamt ägda bolag. Därutöver är som ovan nämnts samverkansavtal vanligt förekommande. Samverkansavtal i denna sektor bör ofta i enlighet med tidigare refererad kammarrättsdom en

avsnitt 3.3 27 förenlig med möjligheterna att

s. vara att anse som sälja tillfällig överskottskapacitet. Behovet samverkan mellan av kommuner torde vad redovisats tillfredsställt. Tillgenom som vara räckliga skäl att vidga den kommunala kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet vad gäller hushållsavfall föreligger således inte.

Inom plan- och byggväsendet har flera referenskommuner slutligen

pekat på kommunernas MBK-verksamhet mätning, beräkning och

kartering ett lämpligt område för kommunal uppdragsverksam-

som het. Utredningen att området är för snävt för att komma ifråga anser

för försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet. En

en kommun saknar mätningsresurser har dessutom möjlighet som egna

att köpa kartor och tjänster det statliga lantmäteriet avsnitt 3.4.8 s,

av 39.

9.3 Utredningens slutsatser och förslag

Mot bakgrund de överväganden redovisats i avsnitt 9.1 och av som 9.2 konstaterar utredningen att det saknas förutsättningar att, inom försöksverksamhet, vidga den kommunala kompetensen ramen för en

bedriva uppdragsverksamhet inom ett eller flera särskilt avgränsa-

att de verksamhetsområden. Utredningens genomgång gällande rätt visar att kommuner och av

landsting har möjlighet att med stöd av speciallagstiftning bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner och landsting inom vissa

verksamhetsområden samt att utbyta tjänster genom samverkan i olika former. Som tidigare påpekats är den rättsliga regleringen av kommuoch landstingens kompetens att samverka och bedriva uppnernas dragsverksamhet svåröverskådlig. Det har framkommit att det hos kommuner och landsting råder viss osäkerhet beträffande den en

Överväganden

kommunala kompetensen i detta sammanhang. Under år har

senare

det skett flera lagändringar och bestämmelser tillkommit. Så

nya sent som vid årsskiftet 1997/98 infördes t.ex. bestämmelser nya om ge-

mensam nämnd. Det finns anledning att ifrågasätta kommunerna

om och landstingen till fullo utnyttjar sina möjligheter enligt gällande rätt.

Med hänvisning till vad sålunda anförts föreslår utredningen

som att lnrikesdepartementet tillsammans med Svenska Kommunförbundet

och Landstingsförbundet bör verka för ökade kunskaper hos kommuner och landsting om nuvarande möjligheter till kommunal samverkan i olika former samt kommunernas och landstingens möjligheter

om att

bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner och landsting.

9.4 Avslutande

synpunkter

De ändrade reglerna för kommunalförbund och möjligheten att bilda gemensam nämnd samt den vidgade kompetensen att sälja tjänster till

andra kommuner och landsting inom vissa verksamhetsområden har ökat kommunernas och landstingens möjligheter till mellankommunalt

samarbete. Det är emellertid for tidigt att uttala sig de möjligom nya

heterna räcker för att möta kommunernas och landstingens ökade

behov att bedriva uppdragsverksamhet. Utvecklingen inom områav det bör följas. I detta sammanhang är det angeläget att den i propositionen 1995/96:167 aviserade utvärderingen lagen 1996:637 förav om söksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag bedriva att uppdragsverksamhet inom sådan trafik i lagen 1985:449 som avses om rätt att driva linjetrañk genomförs. Från kommunalt håll har det gjorts gällande att det finns behov av

en vidgad kompetens för kommuner och landsting bedriva

att uppdragsverksamhet med stöd generell reglering täcker alla av en som verksamhetsområden. Enligt utredningens mening kan det finnas skäl

att vidga kommunernas och landstingens kompetens bedriva

att uppdragsverksamhet andra kommuner och landsting. En vidgning kan bl.a. bidra till ett effektivt utnyttjande de ekonomiska av resurserna inom de kommunala verksamheterna, höja kvaliteten inom vissa verk-

samhetsgrenar och möjliggöra ett ökat utbyte specialisttjänster med

av

särskild anknytning till den kommunala verksamheten. En generell reglering skulle underlätta för kommunerna och landstingen sälja

att tjänster till varandra i de fall där behovet är tillfälligt eller liten av

omfattning utan att det för den skull är att betrakta tillfällig över-

som

skottskapacitet. Vidare får de kommuner och landsting köper

som tjänsterna större valfrihet vad avtalskontrahent och möjligheteravser na till god upphandling förbättras. Konkurrensen på marknaden kom-

100 Överväganden SOU 1998: 1 19

mer att öka, vilket är positivt under förutsättning att kravet konkurrensneutralitet upprätthålls. Utredningen saknar underlag för en bedömning av om det finns tillräckliga skäl att införa en generell reglering om kommunal uppdragsverksamhet. Ett ställningstagande förutsätter att frågan utreds vidare. Ytterligare kartläggning av kommunernas och landstingens behov att bedriva uppdragsverksamhet erfordras. Kommuner och landsting bör t.ex. beredas tillfälle att ombesörja inventering av en kommunernas respektive landstingens behov av att bedriva uppdragsverksamhet, varvid berörda förvaltningar och kommunala bolag bör få möjlighet att närmare redogöra för sina behov. En svår och stor fråga som bör behandlas närmare är lokaliseringsprincipens betydelse och utsträckning i framtiden. Vidare krävs det en mer omfattande analys av de risker för konkurrenssnedvridning som en generell möjlighet att bedriva kommunal uppdragsverksamhet kan upphov till. Även de ge samhällsekonomiska aspekterna bör analyseras särskilt. Från näringslivets och Konkurrensverkets sida har framställts krav på att en lagstiftning vidgad kommunal kompetens att bedriva om en uppdragsverksamhet bör anstå till dess det gjorts en mer ingående analys och bedömning av vilka regler som skall gälla vid konkurrens mellan offentliga och privata företag. Vid en fortsatt behandling av konkurrensfrågor i samband med kommunal uppdragsverksamhet är det av särskild vikt att utvecklingen av det arbete som bedrivs av det nyinrättade rådet för frågor om konkurrens på lika villkor mellan of-

fentlig och privat sektor följs avsnitt 5.2 s. 58. Nämndens verksam-

het syftar bl.a. till att klarlägga vilka regler som skall gälla vid konkurrens mellan kommunala och privata företag. Vidare bör det framhållas att bestämmelserna om offentlig upp-

handling kan påverka hur en eventuell lag om kommunal uppdrags-

verksamhet skulle utformas. Från flera håll har det riktats kritik mot den nuvarande lagen 1992:1528 om offentlig upphandling. Såsom tidigare framhållits är det oklart kommuner och landsting framom över kommer att vara skyldiga att upphandla vid köp från egna bolag

avsnitt 6 s. 68-69.

Avslutningsvis finns skäl att erinra om de positiva erfarenheter som gjorts av den danska regleringen av kommuners och amtskommuners kompetens att bedriva uppdragsverksamhet varandra och åt andra

offentliga myndigheter avsnitt 4.3. Regleringen omfattar alla kom-

munala verksamhetsområden. Den särskilde utredaren meddelade Inrikesdepartementet genom en skrivelse av den 13 februari 1998 att utredningen i allt väsentligt hade fullgjort utredningsuppdraget. Hon anförde bl.a. att utredningen ansåg att frågan om en generell reglering för kommuner och landsting att i

SOU 1998:1 19 Överväganden 101

mindre omfattning bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner och landsting inom den kommunala kompetensen även bör prövas.

SOU 1998:1 19 Generella direktiv 103

10 Generella direktiv

För utredningsuppdraget gäller regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redo-

visa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124

samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Utredningen har avstått från att lämna något förslag till vidgad en försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet på grund av de skäl som anförts i avsnitt Det finns därmed inte anledning att pröva de frågor som anges i de generella direktiven.

E

Bilaga 1 105

Kommittédirektiv

Vidgad försöksverksamhet med kommunal Dir.

uppdragsverksamhet 1997:96

Beslut vid regeringssammanträde den 21 augusti 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att utarbeta förslag utvidgning om en till andra verksamhetsområden den försöksverksamhet med komav munal uppdragsverksamhet för närvarande bedrivs inom som ramen för lagen 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att driva viss linjetrafik.

Bakgrund

Riksdagen vill vidga försöksverksamheten med kommunal uppdragsverksamhet

I propositionen Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik m.m. prop. 1995/961167 föreslog regeringen bl.a. att uppdragsverksamhet på försök skulle få bedrivas kommunala bolag av inom området för kollektivtrafik. För att få bedriva sådan verksamhet ställdes vissa villkor. Konstitutionsutskottet delade regeringens uppfattning och angav i betänkandet över propositionen att de kommunala bolagen, när det gäller kollektivtrafiken, borde få tillåtas delta i upphandlingar som anordnas andra kommuner och landsting bet. av

1995/96:KU34. Riksdagen antog regeringens lagförslag och lagen

1 996263 7 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik i lagen som avses 1985:449 om rätt att driva viss linjetrafik trädde i kraft den I juli 1996 och gäller till utgången av år 2002. Konstitutionsutskottet behandlade nyligen i sitt betänkande Kom-

munala kompetensfrågor bet. l996/97:KUl2 bl.a. frågan ut-

om en vidgning den kommunala kompetensen beträffande näringsverkav samhet. Utskottet angav då bl.a. att det är värdefullt att de kommunala

106 Bilaga 1

trafikföretagen har möjlighet att försöksvis bedriva verksamhet i andra kommuner. För övrig kommunal verksamhet pekade utskottet på att det enligt praxis finns möjligheter att sälja tjänster utanför den egna kommunen. Utskottet uttalade därvid att det finns skäl att vidga försöksverksamheten till att även omfatta annan kommunal verksamhet och att regeringen därför snarast bör lägga fram förslag för riksdagen med denna innebörd. Utskottet hemställde därför att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan. Regeringen har i propositionen Mer tillgänglig kollektivtrafik prop. 1996/972115 bl.a. föreslagit att lagen 1978:438 huvudom mannaskap för viss kollektiv persontrafik skall ersättas med en ny lag om ansvar för viss kollektiv persontrafik. Detta föranleder följdänen dring av lagen 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik i lagen 1985:449 rätt att bedriva viss linjetrafik. Änsom avses om dringen innebär att en sådan trafikhuvudman, som kan någon ett ge uppdrag att bedriva kollektivtrafik, kan ett landsting, komvara en mun, ett regionförbund, ett kommunalförbund eller ett aktiebolag som bildats av kommuner och landsting i ett län. Förslaget har ännu inte

f

behandlats riksdagen. i av 1995 års yrkestrafikutredning föreslog i sitt betänkande Ny yrkestrafiklagstiftning SOU 1996:93 bl.a. att vissa bestämmelser i lagen 1985:449 om rätt att driva viss linjetrafik skall flyttas över och inarbetas i den yrkestrafiklag utredningen föreslår. Regeringen nya som avser att under hösten till riksdagen överlämna en proposition om yrkestrafik där bl.a. denna fråga behandlas.

Tidigare behandling av frågan uppdragsverksamhet om

Frågan om förutsättningarna och gränserna för kommunal uppdragssamhet har diskuterats under hela 90-talet. Konkurrenskommittén föreslog i sitt betänkande Konkurrens inom den kommunala sektorn SOU 1991:104 att kommuner och landsting skulle tillåtas att under

vissa förutsättningar bedriva uppdragsverksamhet. Förslaget ledde

aldrig till någon lagstiftning. Lokaldemokratikommittén föreslog i sitt delbetänkande Kommunal uppdragsverksamhet SOU 1992:128 en treårig försöksverksamhet under vilken kommuner och landsting, utan hinder av den kommunala

lokaliseringsprincipen, skulle ges rätten att sälja sina tjänster både till

varandra och den öppna marknaden. Förslaget omfattade alla verk-

samheter. Inte heller denna gång ledde förslaget till några lagstiftning.

I propositionen Lokal demokrati prop. 1993/942188 aviserade den dåvarande regeringen att frågan uppdragsverksamhet med hänsyn om

Bilaga 1 107

till remissutfallet över betänkandet SOU 1992:128 skulle beredas vidare. Konstitutionsutskottet angav i sitt betänkande över propositionen b1.a. att den utgick från att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag till en reglering av kommunal uppdragsverksamhet bet. 1993/94:KU40 s. 50. Inom det dåvarande Civildepartementet inrättades en arbetsgrupp med uppgift att b1.a. utreda förutsättningarna för kommuner och landsting att bedriva uppdragsverksamhet åt varandra. Arbetsgruppen avlämnade rapporten Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal

samverkan om myndighetsutövning Ds 1995:13. I rapporten

föreslogs b1.a. att kommunala aktiebolag, under vissa förutsättningar, skulle ges möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet inom den s.k. kollektivtrafiken. Som nämnts tidigare föreslog regeringen i propositionen Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik m.m. prop. 1995/96:167 b1.a. att uppdragsverksamhet försök skulle få bedrivas av kommunala bolag inom området för kollektivtrafik det också sker. sätt som nu

Uppdraget

Utredaren skall med utgångspunkt i vad som sägs i konstitutionsutskottets betänkande Kommunala kompetensfrågor bet. 1996/97:KU12 och regleringen i lagen 1996:637 om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen 1985:449 om rätt att driva viss linjetrafik föreslå inom vilket eller vilka områden och vilket sätt den pågående försöksverksamheten kan utvidgas, beakta de konkurrens- och EU-aspekter som kan ha betydelse i detta sammanhang, samt utarbeta de författningsförslag som anses erforder- liga. Förslaget om en utvidgning av försöksverksamheten skall ges en sådan utformning att det inte inbjuder till otillbörlig skatteplanering, subventionering eller på annat sätt medför att otillbörliga konkurrensfördelar kan uppkomma. Utredaren skall under arbetet samråda med företrädare för näringslivet. För utredningsuppdraget gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

108 Bilaga 1 Redovisning av uppdraget Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15 januari 1998.

Inrikesdepartementet

1 10 Bilaga 2

ALINGSÅS KOMMUN SAMMANTRÄDESPROTOKOLL Sida l 2 l Sammanträdesdatum Kommunstyrelsens arbetsutskott 1997- 11-19

Plats och tid Rådhuset, Alingsås 8.00-12.00, 13.00-14.45

Beslutande S Anne Svensson, 0 m 8.50 ordförande samtliga M Björn Leivik, 8.00-12.00, samtliga § S Tore Hult S Lennart Davidsson 8.00-1 1.00 C Uno Wengholm

Övriga deltagare Lars Eklund, kommundirektör

Eva Karlsson, sekreterare Kjell Hult, administrativ chef 8.00-9.20 Marit Minou, utredningssekreterare 8.00-8.15 Sven Stengard, t f ekonomichef 8.15-8.40 Pernilla Fitz, ekonom 8.15-8.40 Helene Musslinder, miljösekreterare 8.40-9.20 Leif Niord, utbildningschef l 1.00-12.00 Tommy Johansson, utbildningsnämnden l 1.00-12.00 Ingegerd Löfqvist, utbildningsnämnden 11.00-12.00 Kenneth Fritzon, bam- och ungdomschef 13.00-14.30 Lennart Allbro, barn- och ungdomsnämnden 13.00- 14.30

Utses att justera Bjöm Leivik

Justeringens plats och tid Rådhuset, Alingsås

Underskrifter Sekreterare Paragrafer 243-258 Eva Karlsson

Ordförande Anne Svensson

Justerande Björn Leivik

Bilaga2 111

ANSLAG/BEVIS Protokollet ärjusterat. Justeringen har tillkännnagivits genom anslag. Organ Kommunstyrelsens arbetsutskott Sammanträdesdatum 1997-1 l-9 Datum för Datum för anslags uppsättande 1997-11-25 anslags nedtagande 1997-12- 16 Förvaringsplats for protokollet Administrativa avd, Rådhuset, Alingsås Underskrift

Utdragsbestyrkande

112 Bilaga2

ALINGSÅS KOMMUN Sammanträdesprotokoll 21 s Kommunstyrelsens arbetsutskott 1997-1 1-19

Exp Departementens utredningsavdelning

AU § 258 Dnr l997.282 002

Synpunkter på kartläggning om behov av vidgad kompetens att

bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner eller landsting

Ärendebeskrivning

En av de grundläggande förutsättningarna för kommunernas verksamhet är att den skall ha anknytning till kommunens geografiska område eller till de egna kommuninedlemmama, den k lokaliseringsprincis pen i kommunallagen. Genom särskilda lagar och genom rättspraxis har principen ibland åsidosatts. För närvarande pågår försöksen verksamhet med rätt för kommunala trafikbolag att lämna anbud på linjetraflk i andra kommuner.

Utredningen In 1997:10 om vidgad försöksverksamhet har fått i

uppdrag att föreslå ytterligare verksamhet som kommunerna kan sälja till varandra. Departementens utredningsverksamhet har i skrivelse den 5 november 1997 gett Alingsås kommun tillfälle inom att ange vilket eller vilka verksamhetsområden kommunen har behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner eller landsting. Synpunkterna skall lämnas senast den 20 november 1997. På grund av den korta remisstiden har någon formell remissbehandling inte kunnat göras. På chefsgruppsmötet den 13 november 1997 Föredrogs ärendet och eventuella synpunkter skulle lämnas till handläggaren på kommunledningskontoret senast den 14 november. Några synpunkter från förvaltningschefer/bolagschefer har inte framförts. Genom bildande av kommunalförbund eller genom gemensamma nämnder har kommunerna numera möjlighet att samarbeta kring gemensamma frågor. För närvarande är det dessa frågor som är mest aktuella i Alingsås kommun.

Arbetsutskottets beslut:

Skrivelsen från Departementets utredningsavdelning besvaras med att Alingsås kommun för närvarande inte ser något behov av vidgad kompetens för att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner eller landsting.

Bilaga2 113 Härmed översänds protokollsutdrag på beslut fattat av Kommunstyrelsen i Alingsås. Ärende: Kontakta undertecknad om eventuella frågor. KOMMUNLEDNINGSKONTORET Eva Karlsson Kommunsekreterare

114 Bilaga 2

BERGS KOMMUN YTTRANDE Er beteckning

Datum Sid 1 Kommunstyrelsens stab 1997-1 1-12

Per-Erik Wåglin

Departementens utredningsavdelning

Box 187 201 21 Malmö

UTREDNINGEN IN 1997:10 OM VIDGAD FÖRSÖKSVERK- i

SAMHET l

MED KOMMUNAL UPPDRAGSVERKSAMHET

l

l

Bergs kommun har beretts tillfälle att ange inom vilket eller vilka i

verksamhetsområden konununen har behov vidgad kompetens av en att bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner eller landsting. Enligt utredningens direktiv tycks kommunal uppdragsverksamhet hittills i huvudsak bedrivits försöksverksamhet inom kollektivtrasom ñkområdet. Vi att uppdragsverksamheten bör kunna utsträckas menar till rad andra områden. en

Vi som verkar i befolkningsmässigt små ytmässigt kom-

men stora muner har länge ansett det angeläget med ökat samarbete med andra kommuner och med Landstinget dels för kunna upprätthålla komatt petens och kvalitet och dels for att kunna utnyttja knappa resurser effektivare. Vi kan lätt peka rad områden, där vi har kompeen tens, som även skulle kunna komma andra kommuner eller den öppna marknaden till del. Små kommuner kan i framtiden främst av re-

sursskäl knappast upprätthålla kompetens på alla områden. Dessutom

bör man även undvika dubbelarbete och i stället sträva efter ökat samarbete och högre effektivitet. Vi nämner här endast ett fåtal exempel. Andra exempel kan med lätthet hämtas från t det sociala området eller skolans område. En ex klok och vettig uppdragsverksamhet bör kunna omfatta lång rad en kommunala områden.

MBK verksamhet mätning, beräkning, kartering . Många

-

små kommuner har inte tillräckligt utrymme för denna verk-

samhet i sin organisation. Dessutom är den nödvändiga utrustningen dyrbar. Detta är ett utmärkt område där kommunen skulle kunna sälja tjänster till andra kommuner och på den öppna marknaden.

Inköpssamordning upphandlingsverksamhet. Här före-

-

Bilaga2 115

kommer redan ett mellankommunalt samarbete, som går att ut-

veckla ytterligare med tex specialkompetens på vissa områden.

Utredningsverksamhet remissyttranden. Det måste anses som

ett resursslöseri när exempel i ett län sitter och yttrar man som sig över utredning från ett antal kommuner, från komsamma munförbund, landsting, länsstyrelse osv. Den sammantagna arbetsinsatsen skulle bli mindre och yttrandena sannolikt av högre

kvalitet hade bättre samordning. Detta går självfal-

om man en let att åtgärda utan försöksverksamhet eller lagstiftning. Därbör kunna utnyttja kommunal utredningskomemot man en petens bättre försäljning tjänster till andra kommuner genom av och på den öppna marknaden.

BERGS KOMMUN

Per-Erik Wåglin Utredningssekreterare

116 Bilaga2

Borlänge Datum kommun 1997-12-01

Departementens utredningsavdelning Att: Katarina Persson Box 187 201 21 Malmö

Behovet att vidga kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet till andra kommuner och landsting

Borlänge kommun har beretts tillfälle att inkomma med synpunkter i rubr. ärende till utredningen vidgad försöksverksamhet med om j kommunal uppdragsverksamhet. Vi har följande synpunkter: För det första vill vi framhålla dessa frågor i hög grad aktuella i att är och allt viktigare. Det hänger med den under år allt samman senare mer ansträngda kommunalekonomiska situationen. En de möjav ligheter står till buds när det gäller att klara upprätthålla som att en kommunal verksamhet med god kvalité är att söka samarbete med andra kommuner. I synnerhet är detta intressant för mindreoch medelstora kommuner. Särskilt behovet att inom olika områden kunna ha råd med att hålla specialistkompetens kan lättare tillgodoses genom att flera kommuner samarbetar. Detta löses lättast att någon genom kommun håller kompetens inom ett område, någon inom och ett annat så köper man tjänster varandra. I andra fall kan det så att av vara en större kommun håller kompetensen, medan mindre grannkommuner inom många områden köper tjänster. Fördelarna med denna typ är många, vi vill av arrangemang men

särskilt framhålla aspekt. Till skillnad mot konsultupphandling

en uppnår man här oftast ett förhållande där de arbetar i personer som flera kommuner under lång tid får god lokalkännedom och kan en svara för en viktig kontinuitet i den enskilda ärendehanteringen och dessutom medverka till att bygga långsiktigt stabila administrativa upp rutiner. Dessutom uppstår på ett naturligt erfarenhetsöverfösätt en ring mellan kommunerna är stort värde inte minst för utvecksom av lingsarbetet. Utifrån dessa aspekter ser vi behov friare former för mellankomav munalt samarbete inom följande verksamhetsområden. Arkitekttjänster inom både bygglovsområdet och planområdet, byggnads-

inspektion, fastighetsbildning., miljötillsyn- och kontroll, ekologkompetens, byggledning och projektering, trafikingenjörstjänster, inköpskompetens och överförmyndarverksamhet. Den andra aspekten på frågan som vill peka är möjligheterna att rationalisera och förbilliga driften verksamheten inom olika

av

Bilaga2 117

områden att utnyttja stordrifts fördelar som ibland uppkommer. genom Detta är tydligast inom det kommunaltekniska området. Ett större

geografiskt område och ett större befolkningsunderlag gör det ibland

möjligt att driva verksamheter rationellare och på högre kvalitativ en nivå än vad är möjligt i mindre enskild kommun. som en Exempel på detta är avfallsområdet, både vad avser transporter och behandling avfallet. Behov samarbete finns också vad avser av av jour, larm och övervakning inom i stort sett hela det kommunaltekniska området. De former för etablerande mellankommunalt samarbete som av finns idag, bildande kommunalförbund, är för komplicerade t ex av för att smidigt kunna hitta bra samarbetslösningar ett praktiskt plan. Rent generellt är vår uppfattning att lagstiftningen måste tillåtamellankommunalt samarbete i många fler former oavsett lokaliseringsprincipen. Avsevärda samhällsekonomiska vinster finns att göra med förändrad statlig inställning i dessa frågor. en Avslutningsvis vill vi peka på ett annat förhållande som verkar

hämmande på möjligheterna att åstadkomma en rationell organisation

den kommunala verksamheten. Det är reglerna i lagen om offentav lig upphandling försvårar rationella lösningar inom en komsom munkoncem. För Er kännedom bifogas ett brev Borlänge komsom tillställde inrikesministem 1997-03-03. mun

BORLÄNGE KOMMUN

Georg Karlsson Kommunstyrelsens ordförande

118 Bilaga2

Borlänge Datum Kommun 1997-03-03

Kommunstyrelsen Georg Karlsson

Inrikesminister Jörgen Andersson

Samverkanshämmande regler i Lagen offentlig upphandling om

Borlänge kommun har i likhet med flertalet andra svenska kommuner valt att organisera vissa verksamheter i bolagsform. Friare ställning samt särredovisad ekonomi är skäl talat för detta val. Bostadsförsom sörjning och energiproduktion är exempel på verksamheter tysom piskt sett organiserats i bolagsfonn. Den friare ställningen och särredovisningen motsäger inte koncemintema samordningsinitiativ. Tvärtom förhåller det sig det sättet att det går koncemsamorden ningsvåg över den kommunala världen. Alltfler kommuner tar Initiativ till samordning och förstärkt styrning för att ta tillvara de synergieffekter och skaleffekter är möjliga att tillgodogöra sig som genom aktivt samordningsarbete och helhetstänkande. I Borlänge kommun har vi särskilt intresserat för de effektiviseoss ringar som kan uppnås samagerande fastighetsområdet. Vi genom kan se att likartade uppgifter förekommer inom Fastighetskontoret,

bostadsbolag och industrihusbolag. Som exempel kan nämnas stöd-

funktioner inom områdena fastighetsjuridik, upphandling och informationsteknologi, lagerhållning reservdelar, lokaler av gemensamma for personal och verkstäder, drift, skötsel, underhåll och tillsyn av geografiskt spridda objekt. Som regel finns skolor, bamstugor, omsorgsenheter och kontor inne

i samlade bestånd allmännyttigt förvaltade hyreshus. Det ligger

av mycket nära tillhands att söka samlade organisatoriska lösningar inom kommunkoncemen.

I vårt effektiviseringsarbete har vi dock stött samordningshäm-

mande regler i Lagen om offentlig upphandling. Den stora stötestenen är det förhållandet att bolagen i lagen separata rättssubses som jekt. Detta förhållande medför att koncemintema transaktioner och

samagerande upphandlingar vilka skall anbudsut-

ses som annonseras, lysas och administreras det formaliserade och tungrodda sätt som lagen föreskriver.

Som vi uppfattat saken kräver EU:s upphandlingsdirektiv inte denna snäva syn på begreppet upphandlande enhet. Det skulle

vara en

Bilaga 2 119

lättnad och effektiviseringspotential de kommunkonceminterstor om transaktionerna kunde betraktas "in house" tjänster. Samarna som betet mellan förvaltning och bolag borde kunna betraktas som

"familjeangelägenheter". Regeringens och fmansdepartementets motiv för den långtgående svenska lagstiftningen ambition att vidga området för

syns vara en

konkurrensutsättning. Det är naturligtvis vällovlig ambition men

en

den praktiskt verksamme inser lätt att entreprenadisering inte är den universalmedicin i alla lägen får patienten att må bättre. Vissa

som funktioner sköts säkrare, långsiktigt och med god kontinuitet om mera

de organiseras i sk regi. Detta vet exempelvis industrin som sak-

egen

pekpinne"-lagstiftning och själv från fall till fall kan avgöra regi-

nar form. Det förefaller naturligt också från den kommunala självstyoss

relsens princip avlägsna den här typen förmyndarmässighet från

att av

upphandlingslagstiftningen.

Kommunförbundet har i skarpa ordalag kritiserat lagstiftningen i

bl.a detta avseende. Regeringen har svarat att kritiken skall beaktas i en kommande översyn lagen sedan erfarenhet vunnits. av mera

När departementspromemoria inom området upprättats och

nu en

utsänts på remiss finns anledning att påminna bevakningen av de

om kommunala intressena. Inrikesdepartementet är det departement har den största insiksom i och förståelsen för kommunernas villkor varför det känns naturten ligt för att vända till i inrikesministem med våra krav. oss oss Mot bakgrund vad här anförts uppmanar jag Dig av som

i Regeringen verka för att de effektivitetshämmande reglerna i att Lagen om offentlig upphandling undanröjas.

BORLÄNGE KOMMUN

Georg Karlsson Kommunstyrelsens ordförande

Bilaga2 121

GOTLANDS KOMMUN

Kommunstyrelsen l 997- 12-02

Utredningen In 1997: 10 om

vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet Att., sekr Katarina Persson fax 04012 24 37

Förfrågan

Den korta tid som stått till förfogande är troligen ett av skälen till varfor de kommunala förvaltningarna i Gotlands kommun inte hunnit ägna Er förfrågan det utrymme de troligen anser att den förtjänar. Inom kommunstyrelsen har det kontor bl.a. svarar for översom gripande administrativ service konsult- och servicekontoret över- - siktligt diskuterat frågan i sin ledningsgrupp och då kommit fram till att administrativa konsulttjänster och lT två områden där den vore kommunala kompetensområdet kunde ökas. Önskas ytterligare kommentarer kring detta hänvisar jag till ekonomidirektör Björn Edmon tel 0498 26 91 16.

Med vänlig hälsning kommunstyrelsens kansli

Ann Egefalk stadssekreterare

122 Bilaga 2

GÄVLE KOMMUN Kommunledningskontoret

Utredningen om vidgad för söksverksamhet med kommunal

uppdragsverksamhet

Departementens utredningsavdelning Box 187 201 21 Malmö

Gävle kommun har beretts tillfälle att lämna synpunkter behov av

vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet andra kom-

en muner och landsting. Gävle kommun föreslår att utredningen undersöker möjligheterna inom följande områden: tolkservice, "konsulttjänster" inom olika typer mätningsverksamhet, t.ex. luftav föroreningsmätningar och bullerrnätningar samt rådgivning inom miljö-, hälsa- och naturområden, arkitekttjänster samt tjänster avseende kartproduktion och mätning inom plan- och byggverksamheten, hamnverksamhet, tjänster inom renhållning, sotning och va-verk samt fastighetsförvaltning.

Kommunledningskontoret

Nils Karlsson kanslichef

Bilaga2 123

1997-11-21

Departementens utredningsavdelning

Att: Katarina Persson Box 187 201 21 Malmö Fax 04012 24 37

Verksamhetsområde där eventuellt behov vidgad kommunal komav

petens föreligger.

Vi har försökt tillmötesgå Ert önskemål att tillfråga ett antal genom

förvaltningar och bolag. Svaret är inte heltäckande. Vi måste poäng-

tera att uppgifterna inte på något sätt är politiskt behandlade. De in-

nebär inte heller något ställningstagande i sakfrågan utan är endast

en kartläggning av verksamheter där ett eventuellt behov och kapacitet skulle kunna finnas.

Följande förvaltningar och bolag skulle kunna ha kapacitet eller

av tekniska skäl ansett de skulle kunna bedriva verksamhet utanför den nuvarande kommunala kompetensen.

Fritidsförvaltningen, Färdtjänstförvaltningen, Göteborgs spårvägar

AB, Gatubolaget, Va-verket, Renhållningsverket bolag från 1 98, Servicenämnden- ADB kontoret IT Fönster.

GÖTEBORGS STADSKANSLI Verksamhetsområde 2

Ragnar Martinsson

124 Bilaga2

HALMSTAD Kommunstyrelsen Datum Handläggare 1998-02-05

Departementens utredningsavdelning

Box 187 201 21 MALMÖ

Yttrande över utredningen "Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet", In 1997: 1O

Halmstads kommun det naturligt att kommunerna får utnyttja ser som de kunskaper som finns hos landsting och andra kommuner för att kunna driva den verksamheten på ett effektivt sätt. En vidgad egna uppdragsverksamhet för kommuner och landsting skulle möjliggöra för kommuner som inte själva har kunskaper och möjlighet att bedriva viss verksamhet att få tillgång till sakkunnig hjälp.

Den begränsning som idag finns lokaliseringsprincipen i

genom kommunallagen uppfattas inte alltid självklar utan kan istället som försvåra ett gott utnyttjande kommuns och kunav en annan resurser skaper. Samverkan har i flera år skett mellan kommuner i form av gemensamt bedriven verksamhet framförallt i aktiebolagsformen eller kommunalförbundsformen. En utökning till att även omfatta uppdragsverksamhet förefaller därför inte utgöra ett hinder principiell synpunkt. ur

En förutsättning är naturligtvis att den kommunens medlemmar

egna inte betalar för den andra kommunens uppgifter. De områden där en vidgad uppdragsverksamhet i första hand är tänkbar är det kommunaltekniska. Framförallt gäller det inom avfallsområdet såväl när det gällerdeponi-

er och behandling transporter. Även inom energiområdet kan det

som förefalla naturligt att kommun säljer tjänster till kommun en en annan

olika områden. Även inom bostadsförsörjningen kan det

vara lämpligt att i vissa fall ta tillvara de stordriftsfördelar kan finnas som

inom fastighetsförvaltningen att kommun utför uppdrag

genom en

annan kommun eller bolag.

Inom räddningstjänsten finns det många områden där det kan vara lämpligt att utan att förändra ansvarsförhållandena låta kommun en utföra uppgifter en annan.

S Bilaga2 125

Redan idag förekommer såväl inom handikappomsorgen som individ- och familjeomsorgen att kommuner uppför uppdrag åt andra kommuner. En del sådana uppdrag bygger tillfällig överkapacitet men även behov uppstått framförallt i samband med kommunaliseringen som av olika verksamheter. Bedömingen är att det även framöver kommer att finnas behov av uppdragsverksamhet eftersom det framstår som ogörligt för alla kommuner att själva direkt kunna tillhandahålla olika former av sociala tjänster. Halmstads kommun bedriver i förvaltningsform en beställningscentral för färdtjänst. Det skulle kostnadseffektivt beställningenheten även kunde vara om betjäna närliggande kommuner och landsting. Halmstads kommun utför genom sin kommuntransportenhet en mindre del av kommunens färdtjänstresor. Privata entreprenörer utför resterande. Även här skulle det kostvara nadseffektivt kommunen kunde erbjuda Landstinget dessa tjänster om för s.k. sjukresor. Landsting besitter kompetens i service och underhåll av medicinskteknisk utrustning. Det förefaller inte riktigt att kommunerna skall bygga upp egen kompetens inom området möjlighet finns att köpa den av Landsom tinget. För hemsjukvård i ordinärt boende finns en fördelning av arbetsuppgifter mellan kommun och landsting. Möjlighet bör finnas för kommun och landsting att kunna erbjuda landsting eller kommun tjänster går utanför den formella ansvarsfördelningen. l förhålsom landet mellan kommun och landsting bör även möjlighet till köp av tjänster inom sjukvård och rehabilitering kunna ske. Inom utbildningsområdet, framförallt inom de änmesområden där gynmasieskolan verkar, kan kommunen se att det inom de närmaste åren kommer att finnas behov av att tillhandahålla tjänster andra kommuner.

Gun Yström Kommunstyrelsens ordf

Göran Hegen Kommunchef

126 Bilaga 2

HÄRNÖSANDS KOMMUN

1997-11-19

Utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet Katarina Persson Box 187 201 21 Malmö

Behov av vidgad kompetens att bedriva kommunal uppdragsverksamhet

Härnösands kommun har beretts tillfälle att till sekretariatet för "Utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet" ange inom vilket eller vilka verksamhetsområden kommunen har behov vidgad kompetens att bedriva av en uppdragsverksamhet andra kommuner eller landsting. Med anledning härav vill kommunen framhålla följande: Härnösands kommun att uppdragsverksamhet åt andra komanser muner och landsting endast bör övervägas för sådan kommunal serviceverksamhet som enligt kommunallagen betecknas frivillig. som Även inom de frivilliga verksamheterna bör dock restriktiva förett hållningssätt gälla för undantag från lokaliseringsprincipen. Undantag från denna princip bör enligt kommunens mening i första hand avse områden som upphandlas i konkurrens och framför allt då områden där konkurrenssituationen riskerar att långsiktigt utvecklas till en monopol- eller oligopolmarknad. Kommunen aktualiserar dock, trots denna grundsyn, nedan några delområden där undantag från lokaliseringsprincipen bör prövas. Inom kollektivtrafikens område, där konkurrensupphandling genomförts under senare år, har erfarenheterna visat att kommunalt ägda trafikbolag måste ges möjlighet att lämna anbud på trafik även i andra kommuner än den eftersom konkurrerande privata trafikföretag egna, annars får alltför stora konkurrensfördelar. Det är därför positivt med den nu pågående försöksverksamheten att tillåta kommunala trafikbolag att lämna anbud och bedriva trafik utan hänsyn till lokaliseringsprincipen. Utifrån det synsätt på upphandling gäller för kollektivtrasom nu fiken är det angeläget att försöksverksamhet med i princip liknande inriktning också far bedrivas för kommunal uppdragsverksamannan het som upphandlas i konkurrens och då speciellt för verksamheter

Bilaga2 127

som bedrivs av kommunala bolag. l Härnösands kommun finns det kommunalt helägda företaget Härnösands Energi och Miljö AB energiförsäljning, renhållning/återvinning, elnät. För detta företag gäller främst att på den avregleranu de elmarknaden kunna konkurrera geografiskt fritt. Företagets arbete med renhållning/återvinning är också arbetsområden där konkurrensutsättningen bör resultera i undantag för kommunala enheter från lokaliseringsprincipen. Härnösands Energi och Miljö har för övrigt redan ett samarbete med närliggande Kramfors

kommun om nyttjande av Härnösands deponianläggning.

Företagets servicearbeten inom områdena el- och värmeteknik är också tänkbara områden att undanta från lokaliseringsprincipen. Inom vår kommun finns i övrigt serviceverksamhet som mycket väl skulle kunna fungera väl på större geografisk marknad. Hit räknas i en första hand matproduktion, som sker samordnat för hela kommunen vid Produktionsköket Navet. Köket, som organisatoriskt tillhör kommunledningskontoret, tillagar och levererar mat till samtliga kommu-

nala enhet förskolor, skolor, äldrevårdsinrättningar mm samt till

Härnösands sjukhus. Möjligheter till matleveranser till närliggande kommuner, i första hand Timrå, Sundsvall och Kramfors skulle förbättra Navets möjligheter till god ekonomi och därmed långsiktig överlevnad. Den påbörjade konkurrensutsättningen kommunernas och landsav tingens mathantering har redan visat att framförallt de stora kostföretagen SAS Catering, Amica m.fl. erhållit konkurrensfördelar genom sina möjligheter till stordrift och geografiskt oberoende. Inom storköksbranschen är nämligen fördelarna med stordrift uppenbara. När konkurrensupphandling inom kommunernas mathanteringsbranschen går vidare finns viss risk för att vi sikt i landet får en oligopolliknande matmarknad vilket bör undvikas. För att undvika en sådan

utveckling bör kommunala och landstingskommunala produktionskök

ges möjlighet till undantag från lokaliseringsprincipen. Ett annat område där undantag från lokaliseringsprincipen bör pröär utbildningsområdet där vi bl.a. har den kommunala uppdragsutvas bildningen. Det bör enligt kommunens mening prövas om inte uppdragsutbildningen borde kunna verka även i närliggande kommuner. Om man får möjlighet att utveckla olika typer av specialistkompetens

i närliggande kommunens uppdragsutbildningar skulle det vara en

fördel att kunna köpa dessa utbildningar därifrån och den egna uppdragsutbildningen. Medvetet samordnade kompetensuppbyggda ut-

bildningar mellan närliggande kommunala uppdragsutbildningar

skulle troligen såväl ekonomiskt kompetensmässigt fördelvara som aktigt för inblandade parter. Därför bör prövning undantag från en av lokaliseringsprincipen även göras för delar den kommunala utbildav

ningen bl.a. för uppdragsutbildningen.

128 Bilaga2

Inom tekniska området övergår inom kort fastighetsforvaltningen

till AB Hämösandshus. Av kvarvarande arbetsuppgifter skulle den s.k. MBK-verksamheten mätning, beräkning, kartering troligen vara betjänt av en utökad geografisk marknad. En samordnad MBKverksamhet med närliggande kommuner skulle dels möjliggöra besparingar och dels förutsättningar till ökad kompetens inom olika ge specialområden. Kommunen förordar därför prövning undantag en av

från lokaliseringsprincipen teknisk serviceverksamhet.

även av

Härnösands kommun

Margit Viklund Göran Dahlberg Kommunstyrelsens ordförande Stabsutredare

Bilaga2 129

JÖNKÖPINGS KOMMUN Sammanträdesprotokoll Sammanträdesdatum Kommunstyrelsen 7 1997-11-19

Ks § 364 1997.697 009

Vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet

ÄRENDEBESKRIVNING

Utredningen In 1997:10 om vidgad försöksverksamhet med kom-

munal uppdragsverksamhet har med skrivelse 1997-11-05 berett Jönköpings kommun tillfälle att ange inom vilket eller vilka verksamhetsomrâden kommunen har behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner eller landsting. Eventuella synpunkter bör vara utredningen tillhanda senast 1997-1 1-20.

MAJORITETSRÅDETS FÖRSLAG

Kommunalrådet Åke Johansson yttrande 1997-11-17 vari avger sammanfattningsvis föreslås att kommunstyrelsen beslutar

att anta i ärendet avgivet kommunalrådsyttrande med bilaga som eget yttrande till utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet.

OPPOSITIONSRÅDETS FÖRSLAG

Kommunalrådet Lars-Erik Josefson instämmer.

KOMMUNSTYRELSENS BEHANDLING 1997-1 1-19

Beslut

Kommunstyrelsen beslutar

kommunalrådet Åke Johansson yttrande 1997-11-17 med att anta bilaga som eget yttrande till utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet.

5 18-5588

130 Bilaga2

JÖNKÖPINGS KOMMUN 1997-1 1-17

Kommunstyrelsen

KOMMUNALRÅDSYTTRANDE

Dnr: 1997.697 009

Ärende: Behov vidgad kompetens bedriva uppdragsverksamhet av att

MOTIVERING:

Departementens utredningsavdelning har i en skrivelse 1997-11-05 berett Jönköpings kommun tillfälle att ange inom vilket eller vilka verksamhetsområden kommunen har behov vidgad kompetens av en att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner eller landsting. Eventuella synpunkter skall avges senast 1997-11-20. Rent generellt kan sägas att Jönköpings kommun för närvarande inte kan uppvisa något nämnvärt behov av att bedriva extern uppdragsverksamhet utöver vad som kan inordnas under begreppet "tillfällig överkapacitet". Den externa uppdragsverksamhet som dock bedrivs eller skulle komma ifråga om kompetensen vidgas är utav präglad specialistkaraktär. Det rör sig sådana verksamheter om som fordrar antingen specialkunskaper hos berörd personal eller investeringar i verktyg, maskiner eller annan utrustning samt lokaler avsedda

för en starkt begränsad verksamhetsinriktning. Exempel sådana

verksamheter inom tekniska nämndens ansvarsområde framgår av bilagd skrivelse från tekniske direktören Lars-Åke Holmkvist. Jönköpings kommun anser att den verksamhet kan komma som ifråga för uppdragsverksamhet endast kan omfatta funktioner är som väl integrerade med den kommunala verksamheten i övrigt. Den skall dessutom vara av den karaktären att den lämpligast drivs i kommunal regi eller inte finns tillgänglig på den privata marknaden. Specialfunktioner inom kommunal verksamhet är ofta kostsamma att bygga upp och får lätt, trots små organisationer, en överkapacitet i förhållande till den enskilda kommunens behov till följd det snäva verkav samhetsområdet. Av kostnadsskäl kan det ofta svårt för mindre vara kommuner att överhuvud taget etablera de aktuella specialitetema. Det förefaller därför lämpligt att i det kommande regelverket underlätta kommunal samverkan och ömsesidig uppdragsverksamhet när det gäller specialistkompetens inom olika kommunala sektorer. Det

nuvarande begreppet "tillfällig överkapacitet" kan i detta avseende i

många fall vara alltför diffust för att tjäna vägledning vad som om som är tillåtet.

Bilaga 2 131

l det ovanstående hänvisades till bilaga med exempel på tjänster

som med fördel kan bli föremål för uppdragsverksamhet. Inom andra sektorer kan även nämnas inköpsverksamhet, vissa specialistfunktio-

ner inom räddningstjänsten, avancerade databaser för kartframställ-

ning mm. Jönköpings kommun har genom en alltmer utvecklad sam-

verkan med intilliggande kommuner gjort den erfarenheten att det föreligger ett behov hos mindre kommuner att köpa specialtjänster som är större än Jönköpings motsvarande behov av att sälja.

Till följd av den korta tid som stått till förfogande har det inte varit möjligt att genomföra någon djupare analys av det frågekomplex som utredningen behandlar. De härmed avgivna synpunktema blir därför relativt ytlig karaktär. Jönköpings kommun är dock villig

av att mer

ingående medverka med kommunala erfarenheter om utredningen så

skulle önska.

FÖRSLAG TILL BESLUT:

Kommunstyrelsen beslutar

att anta i ärendet avgivet kommunalrådsyttrande med bilaga som eget yttrande till utredningen om vidgad försöksverksamhet med

kommunal uppdragsverksamhet.

Åke Johansson Kommunalråd

132 Bilaga2

NÅGRA SYNPUNKTER PÅ BEHOV AV VIDGAD KOMPETENS ATT BEDRIVA UPPDRAGSVERKSAMHET.

De kommunala verksamheterna är bundna av den sk lokaliseringsprincipen. Enligt rättspraxis har dock kommunen möjlighet att sälja sk tillfällig överskottskapacitet marknaden utan hinder av lokaliseringsprincipen. Huruvida det gäller även samarbete mellan kommuner är oklart för mig. Tekniska kontoret har uppdrag från andra kommuner och i något fall även företag att utföra tjänster. Laboratoriet inom VAF-avdelningen säljer tjänster till andra kommuner och till företag och privatpersoner avseende olika prov inom vatten och avlopp. Laboratoriet är certifierat och har hög kompetens, som det är svårt för andra kommuner att bygga upp. Mätarverkstaden inom VAF-avdelningen kontrollerar vattenmätare. Verkstaden har uppdrag från andra kommuner. Verkstaden har verktyg och kompetens som det är svårt för mindre kommuner att skaffa sig. Avfallshanteringen kommer i framtiden att behöva utföras i samverkan med kommuner och företag. Som exempel kan nämnas planerad produktion av biogas, som förutsätter leverans av avfall i en mängd, som inte enbart kan tillhandahålles lokalt. Parkeringsverksamheten inom GPA-avdelningen har en verkstad för reparation m m av parkeringsautomater. Verksamheten skulle kunna utföra uppdrag från andra kommuner och företag. Projektering av gator, va och park skulle kunna ta externa uppdrag för att vid olika tillfällen utnyttja överkapacitet. Projektering av a kyrkogårdar utförs f.n. till kykoförvaltningar i och utanför kommunen. Städverksamheten arbetar f n. inom kommunala fastigheter och är till vissa delar utsatt för konkurrens. Det skulle vara önskvärt att kunna utföra mindre uppdrag på marknaden för att exempelvis kunna komplettera ett internt uppdrag och därmed få ett bättre utnyttjande av personal och material. Egenregi-verksamheten inom GPA-avdelningen har specialistkompetens inom vissa områden. Exempelvis stensättning av gatsten önskas ibland från privatpersoner och företag. I syfte att upprätthålla kompetensen och att utnyttja överkapacitet bör sådana tjänster kunna erbjudas marknaden. Egenregi-verksamheten och snickarverkstaden inom FASTavdelningen bör kunna få ta mindre externa uppdrag som skulle vara rationellt att det utfördes av kommunens personal.

Jönköping 1997-11-17 Lars Åke Holmkvist

Bilaga2 133

KARLSKRONA KOMMUN

KOMMUNLEDNINGSFÖRVALTNINGEN

Till Departementens utredningsavdelning Hovrättsassessor Katarina Persson Box 187 201 21 MALMÖ

Utredningen vidgad försöksverksamhet med kommunal uppom dragsverksamhet

Karlskrona kommun har betetts tillfälle att ange inom vilka eller vilket verksamhetsområde kommunen har behov av vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner eller landsting. För Karlskrona kommuns del är det i detta sammanhang viktigt att framföra att de geografiska hindren i form av, en kommungräns, en landstingsgräns utgör idag formella och reella hinder för en naturlig samverkan mellan ovan angivna intressenter. Enklare former för samverkan över den fysiska gränsen skulle underlätta och effektiviseparternas verksamhet och stå i bättre samklang med samhällsmedra borgarnas krav oavsett var man t ex bosatt sig. Enkla och smidiga regler kan möjliggöra service inom alla kommunens kompetensområden för personer bosatta intill den fysiska kommunlandstingsgränsen.

Karlskrona kommun den 18 november 1997

Lisbeth Sager Kommunchef

134 Bilaga2

MALMÖ STAD Datum STADSKONTORET 1997- l 2-08 Handläggare

Direkttelefon Direkttelefax

Utredningen In 1997:10 vidgad försöksverksamhet med kom-

om munal uppdragsverksamhet c/o hovrättsassessor Katarina Persson

Departementens utredningsavdelning

Box 187 201 20 Malmö

Malmö stad har beretts tillfälle synpunkter på behovet att ge av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner eller landsting samt att exempel på verksamhetsområden ge som redan finns i den egna verksamheten. Efter solfjädersremiss till en

berörda förvaltningar, får Malmö stad anföra följande.

Frågan om utvidgning den kommunala kompetensen har beav handlats bl a av konkurrenskommittén i sitt betänkande Konkurrens inom den kommunala sektorn SOU 1991:104, i lokaldemokratikommitténs delbetänkande Kommunal uppdragsverksamhet SOU 1992-

:128 och i propositionen prop 1993/942188 Lokal demokrati. Se-

nast var frågan uppe i propositionen kommunal uppdragsverkom

samhet avseende kollektivtrafiken prop 1995/96: 167.

m m

Frågan om lokaliseringsprincipen i kommunallagen 1991:900 2

kap I § har med andra ord varit aktuell under hela 1990-talet. Inom kommunen har påtalats behov vidgad kompetens att bedriva av en uppdragsverksamhet andra kommuner och landstingen inom främst följande områden

arbetsmarknadspolitiska utbildningsplatser

-

biträda andra kommuner med arbetsmarknadspolitiska åtgärder

-

specialistkompetens inom exploateringsområdet, fastighetsjuridik,

-

förvaltning av lantbruks- och skogsmark övergripande fysisk planering

-

försörjning inom sjukvårdsområdet t ex matförsörjning, transport,

sterilverksamhet va-verksamhet, avfall, transporter och maskinell gaturenhållning -

inklusive underhåll, jour och beredskap konsultverksamhet gällande fritidsanläggningar

-

social jour och annan social beredskap, behandlingshem

-

Bilaga2 135

färdtjänsttransporter, Sjuktransporter, ambulanssjukvård

sotningsverksamhet besiktningar av olika slag inom teknikområdet, utbildning och - specialkompetens alla områden

MBK-verksamhet mätning, beräkning och kartframställning,

- underhållsbesiktning av skyddsrum resebyråverksamhet företagshälsovård. -

Andra exempel är vid exploatering mark belägen på ömse sidor av av kommungräns. I dessa fall kan betydande vinster föreligga om den ena kommunen kan utföra grundundersökningar, arkeologiska undersökningar, projektering av markarbeten m m åt den andra. Antalet områden kan göras större, men de angivna framhålles de av hörda förvaltningschefema inom Malmö stad särskilt angelägna. som De kommunala bolagen har inte tillfrågats, men det är Malmö stads uppfattning att även dessa önskar en utvidgning den kommunala av kompetensen. Av nämnda uppdragsverksamheter förekommer redan uppdragsverksamhet mellan fastighetskontoret och det staten ägda av bolaget Svensk-Danska Broförbindelsen AB SVEDAB i samband

med anläggandes väg- och jämvägsanslutningen till Öresundsför-

av

bindelsen. Uppdragsverksamheten avsåg fastighetsvärderingar, fas-

tighetsförvärv och den erfarenheten att uppdragsverksamhet m m gav inte borde begränsas till kommuner och landsting utan även vara möjlig staten och dess bolag. Ett annat exempel visar vidden av problematiken. Malmö stad är delägare i ett städbolag. Detta städbolag har utfört städuppdrag åt ett kommunalförbund inom kollektivtrafiken mellan Malmö stad och Landstinget, där kommunalförbundets kanslilokaler där städuppdragen utfördes är belägna i Lund. Vidare utför stadsbyggnadskontoret underhållsbesiktning av skyddsrum för Vellinge och Burlövs kommuner och Malmös brandkår har uppdrag av Landstinget att utföra ambulanssjukvård i Burlövs kommun.

Inom speciallagstiñningen har lokaliseringsprincipen åsidosatts på flera områden kompetensutvidgande regler i specialförfattnin-

genom garna. Inom hälso-, sjukvårds- och omsorgsområdet finns lagstöd för att landsting och kommun träffar avtal om vem som skall sköta en viss obligatorisk uppgift. Redan från årsskiftet blir frågan aktuell i Malmö avseende primärvården. Avsikten är att primärvården i Malmö skall

drivas av kommunen även i fortsättningen uppdrag det bli-

men av vande Landstinget Skåne; under 1998 av den gemensamma nämnden för sydvästra Skånes sjukvårdsdistrikt. Sammanläggningsdelegerades

136 Bilaga 2

arbetsutskott har i skrivelse till regeringen begärt lagändring inför 1998 så att en kommun efter överenskommelse med Landstinget kan svara för driften av primärvård. Malmö stad vill också göra utredningen uppmärksam att genom

den nya lagstiftningen i kommunallagen nämnd har

om gemensam

lokaliseringsprincipen utvidgats. Två eller flera kommuner kan sam-

verka i princip inom alla områden under nämnd utan att en gemensam hindras av denna princip. Det borde därför även vara möjligt att samverka och bedriva uppdragsverksamhet genom vanligt avtal mellan kommuner och landsting. Sammantaget menar Malmö stad att det finns ett starkt behov av en

utvidgning av den kommunala kompetensen, som utom annat skulle

vara positiv för arbetsmarknadens utveckling, bättre avkastning på ge

investeringar, gynna den regionala utvecklingen, vara kostnadsbesparande för en kommun utan erforderlig erfarenhet och kunskap samt kompetenshöjande för kommun som besitter specialkompetens. Det

är också viktigt att framtida regler om uppdragsverksamhet blir enkla och tydliga.

Stadskontoret Juridiska avdelningen

Ingegärd Hilbom Bengt Janson

SOU 1998:1 19 Bilaga 2 137

NORRKÖPINGS KOMMUN Kommunstyrelsen 1997-12-01

Utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet Departementens utredningsavdelning Box 187 201 21 Malmö

Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet

i

Norrköpings kommun har beretts tillfälle att inkomma med förslag g och synpunkter rörande verksamhetsområden där kommunen har bel hov vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet åt andra av en kommuner eller landsting. Med anledning härav får kommunen anföra följande. Frågan om den kommunala kompetensen är ofta föremål för debatt och diskussion. Inte minst gäller detta en av kompetensens huvudprinciper, lokaliseringsprincipen, som nu är aktuell för utredningens uppdrag. Utan hinder av lokaliseringsprincipen har kommuner och landsting redan idag relativt goda möjligheter att samarbeta med varandra a i syfte att förbättra resursutnyttjandet. Samarbete genom bildande av gemensamma bolag eller föreningar, kommunalförbund eller genom avtal är vanligt. Nyligen har också tillkommit möjlighe-

ten för kommuner och landsting att bilda gemensamma nämnder.

Vissa speciallagar och de s k kompetensutvidgande "smålagarna" ger också möjligheter till samarbete mellan kommunerna och i vissa fall, t ex i räddningstjänsdagen, förutsätts också att ett sådant samarbete

sker. Möjligheter finns också för kommuner och landsting att sälja

tillfällig överskottskapacitet utanför det egna området. Det kan i detta sammanhang nämnas att det idag nog saknas en totalbild över vad speciallagstiñningen redan idag tillåter att kommuner och landsting kan "hjälpa" varandra med att sälja tjänster till varandra. Det genom vore därför värdefullt om utredningen kunde ta fram sådan en sammanställning och också exempel vad som härvid kan komma fråga. Vad gäller verksamhetsområden som skulle kunna aktuella för vara

6 186588

138 Bilaga2

en vidgad kompetens skulle Norrköpings kommun helst inte vilja se några direkta begränsningar utan en mera allmän lagformulering som ger sanktion för att kommuner och landsting kan utföra uppdragsverksamhet varandra inom alla verksamhetsområden. Detta skulle kunna ske genom att "damma av" Lokaldemokratikommitténs förslag i sitt delbetänkande "Kommunal uppdragsverksamhet" SOU 1992 128, antingen då som kommittén föreslog i form av en försökslagstiftning eller också genom en permanent lagstiftning. Möjligen kanske en viss anpassning i förslaget behöver göras med hänsyn till att lagen om offentlig upphandling LOU tillkommit sedan förslaget I övrigt torde förslagets grundidéer bland annat affärsmässighet om mm stå sig. Tyvärr har tiden för att kunna besvara utredningens frågeställningar varit alltför kort för att kunna göra en mer samlad kartläggning och bedömning av behov och önskemål om en vidgad kompetens för att bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner. Om inte vårt huvudförslag skulle vinna gehör vill dock exemplifiera med några olika verksamhetsområden som i olika sammanhang är eller har varit aktuella. I första hand kan framhållas att frågeställningen är aktuell i följande typer av situationer: Försäljning till mindre grannkommuner. Norrköping förhålär en landevis stor kommun och har därmed kompetens och resurser på flertalet områden. Det kan röra sig unik kompetens eller kvaliom ficerad och kostsam utrustning, mindre kommun har svårt som en att tillhandahålla. Specialisering och uppdelning av kompetens och mellan resurser kommuner. Även för stor kommun kan vissa kompetenser bli för en

dyra eller skulle komma att underutnyttjas vid ett eget anskaffande. i För Norrköpings del skulle exempelvis ett samarbete med Linkö- l

ping kunna vara aktuellt i olika sammanhang. Geografiska gränser mellan kommunerna kan ge incitament för att man av effektivitetsskäl utför tjänster varandra.

Några konkreta exempel som skulle kunna aktuella vi främst vara som vill föra fram är följande:

Hela den kommunaltekniska sektor med energi, va, renhållning, entreprenader och fastighetsförvaltning. Mätningsverksamhet mm. ADB GIS. Inkl. maskin- och program- varor. Spetskompetens av olika slag som t ex landskapsarkitekter, ekologer, stads- och planarkitekter, jurister mm. Laboratorieverksamhet inom miljö- och hälsoskyddsverksamhet och va.

Bilaga2 139

Inköp/upphandling. Tolkfonnedlingsverksamhet. Social jourverksamhet. MediacentraI/samordning bokinköp.

Exempel tjänster kan köpas från Landstinget är familjerådgiv-

som ning samt service av medicinsk/teknisk utrustning.

Möjligheterna att kunna erbjuda uppdragsverksamhet kommuner

och landsting bör lika oavsett det är kommunen själv eller ett vara om kommunägt aktiebolag skall utföra dem. En fråga som utredsom ningen särskilt bör penetrera är aktuella typer av verksamheter om skall upphandlas i konkurrens oavsett om det finns en extern marknad eller

Kjell Norberg Björn Johansson Kommunstyrelsens ordförande Kommundirektör

140 Bilaga2

STOCKHOLMS STAD

Kvalitet och upphandling Tjänsteutlåtande STADSLEDNINGSKONTORET Sid 1 4 1997-12-01

Handläggare: Yvette G. Rosdahl Tfn: 08-508 295 68

YTTRANDE

Utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet

KOMMUNAL UPPDRAGSVERKSAMHET

Härmed överlämnas tjänstemannayttrande från Stadsledningskontoret, Stockholms stad avseende utvidgad försöksverksamhet med komen munal uppdragsverksamhet. Eftersom tiden for yttrande varit kort har inte frågan kunnat behandlats av kommunstyrelsen. Vi förutsätter därför att kommunstyrelsen får möjlighet att yttra sig över utredningens betänkande i det sedvanliga remissforfarandet.

Börje Berglund Johans Bjelfvenstam Stadsdirektör Avdelningschef

Sammanfattning Stadsledningskontoret anser att en regional samordning av vissa verksamhetsområden bedömningen skall kan vara fordelaktig. 1 denna även hänsyn tas till kommuninvånamas intresse av närhet och tillgänglighet till verksamheter samt till marknadens struktur inom respektive verksamhetsområde. Kontoret att exempelvis följande anser verksamhetsområden kan vara lämpliga för en vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet, Vattenförsörjning, reningsverk, kabelnätdragning, avfallshantering och återvinning, miljöskydd, näringslivsfrågor, hamnverksamhet, befolkningsskyddsverksamhet, begravnings- och krematorieverksamhet samt bibliotekstjänster.

Bakgrund Kommunala företag och kommunala myndigheter är bundna av lokaliseringsprincipen. Denna innebär att den verksamhet som kommunen bedriver skall ha anknytning till det egna geografiska området eller till de egna kommunmedlemmarna.

Bilaga2 141

Undantag från lokaliseringsprincipen så sätt att kommunala företag och kommunala myndigheter har möjlighet att bedriva näringsverksamhet utanför kommunen medges i ett fåtal, särskilt reglerade fall. Enligt rättspraxis har kommunen också getts möjlighet att sälja s.k. tillfällig överskottskapacitet marknaden. I betänkande 1996/97:KU12 uttalar konstitutionsutskottet att det finns skäl att utvidga försöksverksamheten till att även omfatta annan kommunal verksamhet och att regeringen snarast bör lägga fram förslag till riksdagen med denna innebörd. Ärendet har ännu inte behandlats i riksdagen. Stockholms stad, stadsledningskontorets avdelning för kvalitet och upphandling nedan förslag lämpliga verksamheter för en anger utvidgad försöksverksamhet. Avdelningen har inhämtat synpunkter från stadsledningskontorets juridiska avdelning, avdelningen för samhällsbyggande och Stockholms Stadshus AB.

Avdelningens tolkning av gällande rätt

Avdelningens uppfattning är att det i följande fall är möjligt att bedriva verksamhet i andra kommuner. Inom den sedvanliga kommunala affärsverksamhet, exempelvis bostadsföretag, el-, och värmeverk, renhållningsverk eller trafikgas- , företag; i sådana fall där lag uttryckligen medger det, exempelvis la- 1996:637 försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiegen om

bolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i

lagen 1985:449 rätt att driva viss linjetrafik. om När kommunen har överkapacitet, oavsett om denna överen kapacitet härrör från kommunal affärsverksamhet eller från annan kommunal verksamhet. För att det skall vara fråga om en över-

kapacitet, krävs att överkapaciteten är tillfällig och inte omfattar mer

än 5 l 0 % den totala verksamheten. I vart fall så länge det sker - av

för kommunens geografiska område.

inom ramen Tjänster omfattas socialtjänstlagen kan enligt den nya socisom av altjänstlagen SFS 1997:193 träder i kraft den l januari 1998, som erbjudas utanför kommunen utan begränsningar i form av att det skall fråga tillfällig överkapacitet. Denna utvidgning medför exvara om empelvis att egenregienheter inom äldre- och handikappomsorg kan lägga anbud på verksamheter utanför kommunen och kommun kan en köpa tjänster från kommun. Det är sålunda en klar utvidgnen annan ing kommunens möjligheter att bedriva verksamhet utanför komav mungränsen i förhållande till vad gäller för närvarande. som

Förslag på verksamheter för försöksverksamhet

Eftersom finns några begränsningar det gäller det numera inte när

142 Bilaga2

kommunens möjligheter att sälja socialtjänst utanför området för myndighetsutövning till andra kommuner, bortser avdelningen i detta yttrande från verksamheter inom området för socialtjänst. Avdelningens uppfattning bedömning lämpliga verkär att en av samheter för en utvidgning av den kommunala kompetensen måste ta sin utgångspunkt i om en verksamhet överhuvudtaget skall bedrivas i kommunal regi. Finns fungerande, konkurrenskraftig marknad där en flera företag konkurrerar finns ingen anledning för kommunen att bedriva verksamhet inom den marknaden, inte särskilda skäl gör om sig gällande i form av exempelvis säkerställande samhällsviktiga av funktioner. Därefter måste bedömning göras huruvida regional en av samordning och regionala lösningar kan vara fördelaktigt. Dessutom bör i en sådan bedömning hänsyn tas till intresset för kommuninvånarna av närhet och tillgänglighet till verksamheter. Utifrån en sådan bedömning avdelningen att de verksamheter anser som kan vara lämpliga för motsvarande försöksverksamhet en som

linjetrafik enligt lag l 996:63 7, är exempelvis

-vattenförsörjning, -reningsverk,

-kabelnätdragning,

-avfallshantering och återvinning, -miljöskydd livsmedelskontroll, tillsyn och analysverksamhet, -näringslivsfrågor, -hamnverksamhet, -brand-, räddnings-, och befolkningsskyddsverksamhet, -begravnings- och krematorieverksamhet, -bibliotekstjänster,

I vilken form verksamheten bedrivs

Verksamheter inom området för Vattenförsörjning, avloppshantering, avfallshantering, återvinning och hamndrift, bedrivs i bolagsform där Stockholms stad innehar flertalet aktier.

Övriga föreslagna verksamheter ovan, bedrivs ansvarig

genom en kommunal nämnd.

slut- -

Bilaga2 143

UMEÅ KOMMUN PROTOKOLL 1 3 Kommunstyrelsens planerings utskott 1 997- 1 1-1 9

Plats och tid Kommunstyrelsens sammanträdesrum, Stadshuset Klockan 08.15-11.55

Beslutande Lennart Holmlund, ordförande Anders Sjölund Marie-Louise Rönnmark, § 243 Christer Paulsson Nils Häggström Kristian Priemel Margareta Rönngren, §§ 244-245 Lena Bäckström Adjungerade Ledamöter Carin Conradsson Lennart Degerliden

Övriga deltagande Se separat lista på sidan två.

i

3 Utses att justera . l

Underskrifter Paragraf 240-245

Sekreterare Stellan Gottfridsson

Ordförande Lennart Holmlund

Justerande Anders Sjölund

BE VIS

Justering har tillkännagivits genom anslag

Organ Kommunstyrelsens planeringsutskott

Sammanträdesdatum 1997-1 1-19

Datum för anslags Datum för anslags

uppsättande 1997-1 1-26 nedtagande 1997-12-18

Förvaringsplats

för protokollet Stadsledningskontoret, kansliet

Underskrift Britt-Louise Hallöf

144 Bilaga2

UMEÅ KOMMUN PROTOKOLL Kommunstyrelsens planeringsutskott 1997-1 1-19

Exp. 1997-11-26 PLU § 242 1997.67 106

Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet

Utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet har i skrivelse 1997-11-05 berett kommunen tillfälle att ange inom vilket eller vilka verksamhetsområden kommunen har behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner eller landsting.

BILAGA

Stadsledningskontoret har upprättat förslag till yttrande i ärendet.

Bitr stadsdirektör Håkan Törnström lämnar sakupplysningar.

Efter viss redaktionell ändring och tillägg antas stadsledningsav kontoret upprättat förslag till yttrande i ärendet. BILAGA

l

PLU 1997-11-19 Planeringsutskottets beslut

i

Umeå kommun avger yttrande till utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal l uppdragsverksamhet enligt forslag.

SOU 1998:1 19 Bilaga2 145

UMEÅ KOMMUN 1997-11-18

Stadsledningskontoret

Kommunstyrelsen

Utredningen oren vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet- förfrågan

Utredningen har berett kommunen tillfälle inom vilket eller att ange vilka verksamhetsområden kommunen har behov vidgad komav en petens att bedriva uppdragsverksamhet åt andra kommuner eller landsting. Kommunen föreslås anföra följande.

En rättvisande terminologi

Kommunerna behöver effektiva verktyg och rationella hjälpmedel för att bedriva sin verksamhet. Ibland kan det innebära att vill man utnyttja kompetens efter finns hos kommun eller resurser som en annan en annan offentlig huvudman eller att vill gå ihop för att tillsamman

mans skapa sådana Möjligheterna till sådan samverkan i of-

resurser.

fentligrättslig form har förbättrats senare tid, t ex genom särskilda

regler för samverkan inom myndighetsområdet, förenklade genom regler om kommunalförbund och möjligheten till genom gemensam nämnd.

Möjligheten till samverkan iprivaträttslig form, d avtal,

v s genom är mer begränsade. Problemställningama har dessutom accentuerats genom flera lagar tillkommit under år, bl aupphandlingssom senare lagen. I korthet innebär den nuvarande ordningen att allt tillhandahållande

av varor och tjänster som sker med kommuner eller landsting

som parter och som sker mot vederlag är att betrakta näringsverksamsom het för den levererande kommunen. I direktiven benämns detta uppdragsverksamhet. Benämningama är desamma oavsett vem som är leverantör, om det sker rent kommersiella syften eller av av annan anledning. Att en sådan generalisering inte helt korrekt framgår ar av det följande.

Den levererande kommunens behov.

Utredningens fråga har naturligtvis politisk dimension i det att en man kan ha olika uppfattning vad kommun bör få ägna sig åt. Acom en cepterar man den grundläggande begränsningen, att kommunen endast får ta hand om sina egna angelägenheter, lär det endast i undanvara

146 Bilaga2

tagsfall det föreligger ett reellt "behov" att såsom leverantör som av

bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner eller landsting.

En sådan situation kan föreligga när det uppkommer en över-

kapacitet. Det kan bli fallet när verksamheten någon anledning inte

av kan dimensioneras enbart för de behoven eller när underlaget för egna

befintlig organisation viker, t på grund konkurrensutsättning,

en ex av ekonomiska svårigheter eller liknande. Försöksverksamheten med

uppdragsverksamhet inom trafikområdet är konsekvens av just

en konkurensutsättningen av de kommunala trafikföretagen.

Umeå kommun har varit i en sådan situation bl a när det gällde tek-

niska kontorets anläggnings- och städverksamhet. Kommunen har

restriktiv hållning till extern uppdragsverksamhet på samt-

numera en

liga områden. Eventuella initiativ att delta i upphandling skall god-

kännas kommunstyrelsens arbetsutskott. Som regel torde sådana av projekt ligga inom för vad kan hänföras till tillfällig överramen som kapacitet.

Kommunal samverkan i avtalsform

Ur den köpande kommunens perspektiv kan behovet många gånger se

annorlunda ut. Umeå kommun deltar aktivt i ett kommunnätverk, den

Umeregionen, bestående Umeå jämte de fem omkringliggande

s. av kommunerna den gamla arbetsmarknadsregionen. Samverkan sker i intressefrågor också på ett mer verksamhetsnära gemensamma men

plan i huvudsak kunskapsöverföring, utnyttjande av befintlig

genom specialistkompetens En sammanfattning över samarbetets gruno s v.

der, inriktning och aktiviteter bifogas, bilaga.

De insatser i dag görs från kommun till en annan sker utan som en

vederlag. Avsaknaden av en enkel form för ekonomisk kompensation

till den levererande kommunen utgör många gånger ett hinder mot ett, fördjupat samarbete. I dessa fall är alltså "behovet" inte hos den levererande kommunen utan hos den mottagande. Insatsema är oftast

för små för att motivera en formalisera i någon offentligrättslig ord-

ning. Möjligheten till ett enkelt avtalssamarbete skulle kunna lösa

dessa fall. Åtgärderna i sig avser att bidra till servicenivå och utveck-

ling inom samverkansområdet.

De kommunala aktiebolagen

För kommunens aktiebolag gäller samma regler och problemställnin-

redovisats Några särskilda restriktioner för bolagen att gar som ovan. verka inom sina affärsområden utöver de följer av lag har inte som

meddelats. Remisstiden har inte medgett någon genomgång av vilka behov/möjligheter bolagen själva anser sig ha att bedriva uppdrags-

verksamhet det slag som utredningen efterfrågar. Här lämnas en av

Bilaga 2 147

översikt över vilka verksamheter förekommer i aktiebolagen: som

helägda bolag:

Umeå Energi AB med Umeå Elhandel AB Produktion och. distribu- . tion av och värme. Elhandel samt vissa tjänster inom sektorn. Inom verksamhetsområdet finns särskild kompetensvidgande lagstiftning.

BOSTADEN AB, AB Holmsundsbyggnader. Ägande och

förvaltning av fastigheter bostäder och lokaler.

Umeå LokaTrafik AB ULTRA med Polarbuss AB och Umeå

Bussgarage AB. Ansvar for tätortstrañk, bussåkeri, garagering och verkstad. Försökslagstiftningen ang linjetrafik gäller del av verksamheten.

Umeå Parkerings AB UPAB. Ägande och drift av parkeringshus,

uthyrning av bostäder och lokaler, parkeringsövervakning. För parkeringsövervakning gäller särskilda regler.

Hörnefors Företagscentrum AB. Uthyrning av industrilokaler.

Umeå, Hamn AB. Hamnverksamhet.

Delägda företag:

Norrländska Industrimässan AB NOLIA. Ägs

tillsammans med Piteå kommun. Mäss- och Utställningsverksamhet, marknadsföring, förvaltning av mäss- och idrottshall.

Västerbottens museum AB. Ägs tillsammans med Landstinget.

Länsmueiverksamhet, konsultuppdrag inom det antikvariska området.

Västerbottensmusiken AB. Ägs tillsammans med

Landstinget. Länsmusik och musikteaterverksamhet.

Sammanfattning

Den numera gängse terminologin, som används i utredningen, ger inte en helt rättvisande bild omständigheterna kring att kommun av en säljer tjänster eller upplåter resurser till en annan kommun eller ett landsting: Ett avtal där detta sker mot ersättning skulle många gånger

Bilaga2

den enklaste formen för mellankommunalt samarbete, där behovara är tillfälligt eller liten omfattning. Behovet och initiativet torde vet av oftare ligga hos den utnyttjar tjänsten än hos den som tillhansom dahåller den. Möjligheterna till samverkan i sådan form bör vidgas.

Umeå kommun har restriktiv hållning till uppdragsverksamhet

en utförs förvaltningarna. I den mån det förekommer, torde den som av under vad kan ske inom för utnyttjande av tillfällig prövas som ramen överkapacitet. Beträffande de kommunala aktiebolagen har inte utfärdats några särskilda restriktioner i detta avseende, utöver vad som följer av lag.

Inom några verksamheter gäller särskild kompetensvidgande lagstiftning. I några fall är uppdragsverksamhet efterfrågat slag knappast

av aktuell. Företagen bör i övrigt själva få besvara i vilken utsträckning de bedriver verksamhet av intresse för utredningen.

Förslag till beslut

Kommunstyrelsens beslut

Umeå kommun besvarar utredningens förfrågan med vad stadsledningskontoret anfört.

STADSLEDNINGSKONTORET

Dan Johansson Håkan Tömström Stadsdirektör Bitr stadsdirektör

Bilaga2 149

Umeå A-region

Grunddokumentet antaget Kommunfullmäktige

av

Utvecklingsplan:

Förstärka infrastrukturen, stimulera

näringslivsetableringar

Samverkansområden preciseras Gemensamt ekonomiskt ansvar . Grundläggande värderingar:

Positiv utveckling i kommun är bra för alla en Positiva till etableringar inom regionen. utan stridigheter. Spridning av arbetstillfällen.

Mer lättillgänglig kunskap, kompetens och kultur. Utnyttja modern

teknik. Snabba och bekväma kommunikationer. Invånarnas valfrihet och tillgång till god service vid gemensamma insatser. Gemensamt utveckla goda förbindelser staten mes Utarbeta strategi för utveckling. Driva projekt. Progemensam jektmedel från länsstyrelsen söks. Infrastruktur, miljö, närings-

liv, kompetensutveckling och marknadsföring.

Samverka med andra regionala aktörer. Förbindelser med EU. Part

i förhandlingar med EU Kommuncheferna utgör arbetsgrupp. Ledande kommunpolitiker

träffas två gånger år i och oktober. per mars

Tre stödben

Utnyttja befintliga resurser Arbetsgrupper inom skola, äldreomsorg, fritid, kultur, koma munalteknik och inköp samarbetar för att utnyttja de samlade resurserna gemensamt och därigenom uppnå de fördelar ett agerande i större skala medför utan att det självbestämmandet försvinner. egna

Kommuner i samverkan som metod Vi tror att kommuner i samverkan är den mest effektiva metoden för

att skapa lokal och regional utveckling. Den metodutveckling

som sker inom A-regionen skall komma andra kommuner i länet tillgodo. Speciellt de demokratiska aspekterna i samarbetet skall belysas.

150 Bilaga2

Skapa nya resurser för utveckling Genom ett antal projekt skall förutsättningar skapas för en utveckling näringslivet i A-regionens kommuner. av

IT-nätverk Kunskapscentrum Marknadsföring Intressebevakning Kommunikationssamordning

Rekreationsplanering Arbetsmarknads- och sysselsättningsfrågor

Bilaga2 151 Umeå Regionen Vad är vi överens om Samarbetet i UmeåRegi0nen är värdefullt och kommer att bestå. Begreppet "Kommuner i samverkan som arbetsmetod har iUmeå-

Regionen fått en behövlig konkretisering.

Flera av de arbetsgrupper startats fungerar bra och åstadkomsom mer goda resultat i det tysta. De kommer att fortsätta sitt samarbete. Träffama politisk nivå kommer också att fortsätta.

Finansieringsprincipen.

Vårt gemensamma agerande i viktiga frågor kommer att fortsätta. En ökad tonvikt läggs effektivisering befintlig verksamhet. av

Minskad inriktning på utvecklingsprojekt och framtidssatsningar.

152 Bilaga 2

Umeå Regionen Vad har vi gjort

Skaffat oss en identitet

Samarbete kring rationaliseringar Räddningstjänst Lönehantering

Gymnasieskola

Konsumentvägledning mm

0 Utvecklingsfrågor

Gemensamma yttranden

Samarbete med andra aktörer Program för näringslivsarbetet

Program för miljösamarbete

0 Projekt Avfall Lokala resor och resmål

Utveckling produkter och paket

av Gröna räkenskaper EMAS Pendlingsmönstret

PÅ-system

Samarbete i den vardagliga verksamheten o IT Skola EU Kommunikationer

Bilaga2 153

VÄSTERÅS STAD Stadsledningskontoret 1997-l l-l 8 Birgitta Departementens utrednings- Berg avdelning Stadsjurist Box 187 201 21 MALMÖ

Ang kommunal uppdragsverksamhet

Västerås stad har i skrivelse den 5 november 1997 beretts tillfälle att ange inom vilket eller vilka verksamhetsområden det finns ett behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner eller landsting. Kommunerna har fått vissa ökade möjligheter att samarbeta det specialreglerade området. Genom lagändringar är det numera möjligt att dels delegera beslutanderätt till anställd i andra kommuner och dels anlita annan kommun för utredningar, tillsynsuppgifter och liknande. Detta gäller t.ex. för vissa uppgifter inom gymnasieskolan, överförmyndarens verksamhet, tillsyn enligt alkohollagen samt inom områdena miljö- och hälsoskydd och renhållning. Västerås stad är generellt sett positiv till att kunna utnyttja resurser tillsammans med andra kommuner och landsting. Detta gäller alla typer av verksamheter. För närvarande pågår diskussioner att om tillsammans med andra kunna dela kostnaderna för experter av olika slag, såsom jurister, informatörer, finansexperter, upphandlare etc. Särskilt för mindre kommuner inte har möjlighet att själva som anställa personer med erforderlig kompetens måste detta vara mycket viktigt. Sammanfattningsvis vore det bra utredningen så långt det är om möjligt föreslår lättnader i den nu gällande lokaliseringsprincipen.

Kenneth Holmstedt Birgitta Urg Stadsdirektör Stadsjurist

7 18-5588

154 Bilaga2

STADSKANSLIET Örebro 1997-11-17 Dnr 873-97-38

Utredningen ln 1997:10 om vidgad

försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet Hovrättsassessor Katarina Persson Departementens utredningsavdelning Box 187 20121 MALMÖ

Ang svar på remiss 1997-11-05 om kommunal uppdragsverksam-

het

Sedan Örebro kommun beretts tillfälle att framföra sina synpunkter i frågan om utökad kommunal uppdragsverksamhet, får stadskansliet kommunstyrelsens förvaltningsorgan anföra följande. - Samarbete mellan kommuner inom en viss region blir allt vanligare och alltmer nödvändigt. Såväl den internationella utvecklingen, inte minst förhållandet till EU samt knappa ekonomiska resurser på många samhällsområden utgör starka skäl för ett vidgat samarbete kommuner emellan. I vissa fall kan mer speciella skäl, t ex en kommundelning utgöra det främsta motivet för samverkan mellan därav berörda kommuner. Vidare har av tradition och nödvändighet samarbete skett på vissa samhällsområden, t ex inom gymnasieskolan och räddningstjänsten. För ett sådant samarbete har lagstöd funnits sedan länge. Örebro kommuns utgångspunkt för besvarandet remissen av är att samarbete kommuner emellan är befrämjande för kommunernas utveckling och till nytta för kommunmedborgama. De lagliga möjligheterna för sådan samverkan bör vara så vida som möjligt och omfatta de flesta kommunala samhälls- och verksamhetsområden. Gränserna för detta samarbete får ytterst bestämmas efter vad gällande EUnormer och en nationell upphandlingslagstiftning kan tillåta i detta sammanhang samt med hänsyn till vad som kan anses rimligt i förhållande tilI den allmänna varu- och tjänstemarknaden.

Då det gäller marknadsaspekterna, anser stadskansliet att all sam-

verkan som grundas civilrättsliga avtal berörda kommuner emellan

Bilaga2 155

kräver en prövning mot marknadens villkor genom en an.budstävlan. Detta gäller i alla de situationer då det för tjänsterna ifråga finns en fri

marknad. För mer formaliserad och långsiktig samverkan mellan

kommuner bör ett sådant samarbete kunna etableras utan att detta har föregåtts av ett upphandlingsförfarande. Detta bör gälla såväl vid offentligrättslig samverkan genom kommunalförbund eller gemensam

nämnd som vid privaträttsliga former som t ex aktiebolag. Sammanfattningsvis anser stadskansliet sålunda att den kommunala kompetensen generellt bör vidgas för all kommunal samverkan, vari även landstingen bör innefattas. Gränserna för denna vidgade kompetens får i lagstiftningen och domstolspraxis ytterst bestämmas av

gällande EU-nomier och vad här kortfattat kan rimliga som anges som hänsynstaganden till marknaden och dess villkor. Med denna inställning anser stadskansliet det inte nödvändigt att här och nu ange några särskilt viktiga samhälls- och verksamhetsområden framför andra för en kommunal samverkan. Däremot vill stadskansliet fästa utredningens uppmärksamhet på behovet av en snabb generell lagreglering för att rättsligt lösa de intressekonflikter som kan finnas på det här aktuella området. Med det "tryck" som nu finns i landets kommuner att finna gemensamma lösningar viktiga samhällsproblem i olika samverkansmodeller, är risken ur rättslig synpunkt annars att en alltför vildvuxen flora samverkansprojekt av kan växa fram i landet. Med den korta tid som stått till mitt förfogande för att besvara remissen några få dagar har någon formell politisk behandling - - av detta remissvar inte medhunnits. Remissvaret har dock underhand stämts av med kommunens politiska ledning, som inte haft något att erinra häremot.

För stadskansliet

Stefan Olsson stadsj urist

156 Bilaga2

Kommunstyrelsen 1997-12-02 Dnr 01. 1997653 100 12 Budgetchef Greger Wikner

Utredningen vidgad försöksverksamhet med kommunal om

uppdragsverksamhet

Departementens utredningsavdelning Box 187 201 21 MALMÖ

Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet

Inför utredningens arbete har Östersunds kommun beretts tillfälle att lämna synpunkter på bl inom vilka verksamhetsområden kommunen a har behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet andra kommuner eller landsting. Som nämnts i utredningens skrivelse till kommunen utgör lokaliseringsprincipen i kommunallagen ett hinder mot kommuner och landsting att sälja tjänster till varandra eller på den öppna marknaden. Principen har dock i delvis åsidosatts enligt rättspraxis och i flera specialförfattningar och särskilda kompetensutvidgande lagar. Kommunen har sedan slutet 1980-talet ingått i ett sambruksproav jekt mellan länets kommuner, Landstinget och olika statliga myndigheter försäkringskassa, militär, länsstyrelse m fl. Sambruksprojektet har lett till upphandlingar och avtal, samordnbl a gemensamma ing och byte av tjänster samt försäljning resp köp av tjänster. I samband med kommunens omorganisation 1992 övergång till be-

ställar-/utförarorganisation med väl avgränsade resultatenheter kon-

kurrensutsattes i stort sett alla kommunens servicefunktioner helt eller delvis. Kommunfullmäktige beslutade då också om en policy för de konkurrensutsatta verksamheternas rätt att den externa markagera naden. Policyn innebär att det är fritt fram att sälja tjänster till de kommunala bolagen och, inom "sambruk", till andra kommuner, Landstinget och statliga myndigheter. I övrigt marknaden tillåts externa uppdrag med upp till 10 1 5 % av omsättningen i den mån det externa uppdraget huvuduppgiften och inte innebär expangagnar sion. Restriktivitet mäste iakttas i de fall kommunen är dominerande leverantör. I kommunens yttrande över betänkandet "Konkurrens i balans" framförde kommunen att det finns skäl för att utvidga den kommunala näringslivskompetensen. Om kommuner och landsting konkurrensutsätts är det viktigt att även de har möjlighet att lämna anbud på extertjänster. En vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet bör na därför omfatta hela marknaden, inte bara andra kommuner och

Bilaga2 157

landsting. Tyvärr ligger detta utanför utredningens uppdrag. Även den vidgade kompetensen begränsas till att kommuner om och landsting kan bedriva uppdragsverksamhet varandra är detta ett steg i rätt riktning. Sådan verksamhet förekommer redan, t ex i det sambruksprojekt i Jämtland som nämnts ovan. Det är bra om detta konfirmeras. Utifrån erfarenheterna från sambruksprojektet, de externa uppdrag vi påtagit oss inom ramen för kommunfullmäktiges policybeslut och de upphandlingssituationer kommunens olika verksamheter kommit i kontakt med, men där man p g a kommunallagen inte kunnat delta, kan följande verksamhetsområden bedömas som mest angelägna att vidga kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet inom:

fastighetsskötsel städverksamhet matproduktion företagshälsovård -

vaktmästeritjänster post m m

transport tryckeri personalutbildning datatjänster inköp -

Inom vissa verksamhetsområden har en större kommun möjlighet att hålla en bättre och mer effektiv organisation och också möjlighet att inrymma specialkompetens på ett annat sätt än en mindre kommun. Inte minst från denna utgångspunkt skulle en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet gagna den totala kommunala verksamheten i kommunerna i ett län som Jämtland.

KOMMUNSTYRELSEN

Jens Nilsson Kommunstyrelsen ordförande

Bengt Marsh / Kommundirektör

158 Bilaga2

Bohuslandstinget l 997- l 2- l 6

Katarina Persson Departementens utredningsavdelning Box 187 201 21 MALMÖ

Synpunkter avseende utredningen In 1997:10 om vidgad för-

söksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet

Bohuslandstinget har beretts tillfälle att ange om Landstinget skulle vilja ha vidgade möjligheter att sälja tjänster till andra landsting och kommuner. Försäljningen ska inte i första hand avse tillfällig överkapacitet. För närvarande pågår förberedelser för att Bohuslandstinget,

Landstinget Skaraborg, Landstinget iÄlvsborg samt landstingsdelama

av Göteborgs kommun ska samman till en gemensam organisation, Västra Götalandsregionen, 1999. Sammanläggningsdelegerade o m har just haft sitt konstituerande sammanträde. Bohuslandstinget kommer alltså att upphöra som eget landsting fr.o.m. 1999. Några funderingar om vidgade möjligheter att sälja tjänster till andra landsting eller kommuner finns därför inte i nuläget.

BOHUSLANDSTINGET Juridiska enheten

Tomas Höfde

Bilaga 2 159

Landstinget I Jönköpings län 1997-12-09 147897 Kansliavd E Båfält, USG

Katarina Persson Departementens utredningsavdelning Box 187 201 21 MALMÖ

Utredningen om vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet

För närvarande bedriver Landstinget i Jönköpings län ingen uppdragsverksamhet åt andra landsting eller kommuner. Ett gränsfall kan vara den verksamhet bedrives Tvätteriet i som av

Norrköping AB. Tvätteriet ägs gemensamt av landstingen i Östergöt-

lands och Jönköpings län samt Norrköpings kommun. De områden som är intressanta för uppdragsverksamhet bedömer vara:

samverkan om förrådshållning mellan flera landsting och kommu- ner kollektivtrafik över länsgränserna godstransporter konsulttjänster avseende sjukvârdsplanering, kvafitetsvärdering etc. -

LANDSTINGETS KANSLI

Sven-Olof Karlsson landstingsdirektör

160 Bilaga2

MALMÖHUS LÄNS LANDSTING Datum Diarienummer Landstingets kansli 1997-12-08 B100/72091 Tjänsteställe, handläggare, telefon direkt Landstingsdirektörens stab Christer Sjöberg 046-15 33 85

Hovrättsassessor Katarina Persson Departementens utredningsavdelning Box 187 201 21 MALMÖ

Svar angående "Utredning om vidgad försöksverksamhet med

kommunal uppdragsverksamhet"

Malmöhus läns landsting är för närvarande mitt i process med uppe en sammanslagning av de tre sjukvårdshuvudmännen i Skåne samt genomförande av försöksverksamheten avseende vidgat regionalt ansvar. I detta läge är det svårt att kunna svara frågan om vilka verksamhetsområden Landstinget har behov av en vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet andra landsting eller kommuner. Vi arbetar nu över gränserna mellan "landstingen" i Skåne eftersom vi successivt kommer att bli en huvudman. Detta arbete gäller såväl sjukvården som Regionförbundet Skånes ansvarsområde. Det är möjligt att det efterhand uppkommer verksamhetsområden där vi kommer att ha behov av en vidgad kompetens. Frågan är dock för tidigt ställd. Från och med 1999 är Skåne läns landsting formellt bildat varför frågan då lättare kan besvaras. Det skulle också vara möjligt att be Sammanläggningsdelegerade och Regionförbundet ge synpunkter på frågan men remisstiden tillåter inte ett sådant förfarande.

Med vänlig hälsning

Ingvar Wiberg Landstingsdirektör

Bilaga2 161

Stockholms läns landsting 1998-01-20 LS 9711-1014 Landstingskontoret Styrelsesekretariatet

Departementens utredningsavdelning Box 187 201 21 Malmö

Utredningen ln 1997:10 om vidgad försöksverksamhet med kom-

munal uppdragsverksamhet Genom remiss den 24 november 1997 har Departementens utredningsavdelning berett Stockholms läns landsting tillfälle att yttavge rande i rubricerade ärende. Med anledning härav får landstingskontoret meddela att landstingsstyrelsen denna dag beslutat avge yttrande enligt landstingsrådsberedningens förslag i skrivelse den 7 januari 1998.

Reservation mot landstingsstyrelsens beslut har anförts fp- och av m-, c-ledamötema.

Protokollsutdrag kommer att översändas, så snart protokollet justerats.

Marianne Torsell

Bilagor: 1 Landstingsrådsberedningens skrivelse den 7 januari 1998 jämte bilaga 2 2 M-, fp- och c-ledamötemas skrivelse den 16 januari 1998

162 Bilaga 2 Stockholms läns landsting Skrivelse Landstingsrådsberedningen 1998-01-07 LS 9711-1014 Landstingsstyrelsen LS 9711-1014

Yttrande över utredningen om Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet 2 bilagor Föredragande landstingsråd: Claes Ånstrand ÄRENDET

Departementens utredningsavdelning har berett Landstinget möjlighet

att yttra sig över utredningen om Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet. FÖRSLAG TILL BESLUT

Landstingsrådsberedningen föreslår landstingsstyrelsen besluta

att som yttrande till Departementens utredningsavdelning överlämna

landstingskontorets tjänsteutlåtande. Claes Ånstrand

Liisa Sihvo Murstam

Bilagor I Skrivelse från Departementens utredningsavdelning 1997-11-21 2 Landstingskontorets skrivelse 1997-12-08

Bilaga2 163

Stockholms läns landsting SKRIVELSE 2 Landstingsrådsberedningen 1998-01-07 LS 9711-1014

ÄRENDET OCH DESS BEREDNING

Departementens utredningsavdelning har i en skrivelse bilaga berett Landstinget möjlighet att yttra sig över utredningen om "Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet" senast den 15 december 1997.

Ärendet har remitterats till landstingskontoret.

Landstingskontoret har i tjänsteutlåtande den 8 december 1997 bilaga 2 anfört att kommunal verksamhet har under det senaste decenniet utsatts för tilltagande krav ökad effektivitet och produktivitet. Olika former för att uppnå en högre grad av effektivitet och produktivitet har prövats runt om i landet, så även i Stockholms läns landsting SLL. Ett bekymmer som alltmer har accentuerats i detta sammanhang är de begränsningar som Kommunallagen KL, och då särskilt dess lokaliseringsprincip, lägger för kommuner och landsting när de försöker bli mer effektiva och produktiva. Sammanfattningsvis är SLL:s uppfattning att KL:s lokaliseringsprincip, så som den nu är formulerad, bör utgå kommunallagen. ur Full frihet bör ges kommuner och landsting att producera tjänster andra kommuner och landsting, så länge som denna tjänsteproduktion ligger inom den kommunala kompetensen och inte subventioneras skattevägen. På grund av den mycket korta remisstid som givits fokuserar SLL: s remissvar att ange de principiella grunderna till denna ståndpunkt, snarare än att i detalj ange för vilka verksamheter som lokaliseringsprincipen bör upphävas.

Landstingsrådsberedningen behandlade ärendet den 7 januari 1998.

164 Bilaga2

Stockholms läns landsting Tjänsteutlåtande l 5 Landstingskontoret 1997-12-08 LS 971 1-1014

Landstingsstyrelsen

Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet

ÄRENDET

Kommunallagens KL "lokaliseringsprincip" innebär att den verksamhet bedrivs kommun eller dess bolag skall ha anknytsom av en ning till kommunens geografiska område eller dess medlemmar. Denna princip har givits vissa lagfästa undantag. T.ex. finns, på försöksbasis, möjligheter att bedriva kollektivtrafik utanför det egna geografiska området. Regeringen har särskild utredare i uppdrag gett en utarbeta förslag utvidgning försöksverksamheten även till att om en av andra verksamhetsområden. Stockholms läns landsting har givits tillfälle att avge yttrande över den statliga utredningen vidgad försöksverksamhet med kommuom

nal uppdragsverksamhet In 1997:10. Landstinget skall särskilt ange

inom vilket eller vilka verksamhetsområden Landstinget har besom

hov vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet åt andra

av en landsting eller kommuner.

FÖRSLAGTILLBESLUT

Landstingsstyrelsen föreslår landstingsfullmäktige besluta på utredningen anföra följande: att som svar

Kommunal verksamhet har under det senaste decenniet utsatts för tilltagande krav på ökad effektivitet och produktivitet. Olika former för att uppnå högre grad effektivitet och produktivitet har pröen av vats runt i landet, så även i Stockholms läns landsting SLL. Ett om bekymmer alltmer har accentuerats i detta sammanhang är de som begränsningar Kommunallagen KL, och då särskilt dess lokalisom seringsprincip, lägger för kommuner och landsting när de försöker bli mer effektiva och produktiva.

Sammanfattningsvis är SLLs uppfattning att KLs lokaliseringsprinctp,

så den är formulerad, bör utgå kommunallagen. F ull frihet

som nu ur bör åt kommuner och landsting att producera tjänster åt andra ges

kommuner och landsting, så länge som denna tjansteproduktion

ligger inom den kommunala kompetensen och inte subventioneras

Bilaga 2 165

skattevägen.

Pga av den mycket korta remisstid som givits fokuserar SLLs remisssvar att ange de principiella grunderna till denna ståndpunkt, snarare än att i detalj ange för vilka verksamheter som lokaliseringsprincipen bör upphävas.

LOKALISERINGSPRINCIPEN OCH DEN KOMMUNALA VERKSA MHETEN

Den primär- och landstingskommunala verksamheten har tre karaktäristiska kännetecken:

Rätten att uttaxera skatt, vilket möjliggör en kollektiv finansiering

av de tjänster som sektorn erbjuder

Demokratisk reglering av vilka tjänster de finansiella

som resurserna skall användas till, tjänstemas servicenivå, vem som skall få ta del av tjänsterna mm Produktionen av tjänsterna

De demokratiskt viktigaste aspekterna är de två första, den kollektiva finansieringen och den demokratiska regleringen. Frågan om vem som producerar tjänsterna åt den offentliga sektorn borde ur medborgarnas synvinkel vara av mindre intresse, under förutsättning att producenten möter de krav avseende kvalitet, ekonomi mm som ställts upp av de folkvalda. Ett av de mer markanta problemen med KL är att den inte har skrivits med beaktande av ovanstående karaktäristika, vilket leder till problem såväl för den förtroendevalde beställaren/upphandlaren som för den kommunalt ägda producenten.

Beställning/upphandling och uppdragsverksamhet

Det är allmänt känt och accepterat att en köpares position stärks fler faktiska eller potentiella säljare som köparen har att välja mellan. Fler potentiella producenter gör det vanligtvis lättare för köparen att erhålla en hög kvalitet till ett lågt pris. Detta gäller givetvis även förtroendevalda när de utövar sitt demokratiska ansvar att försöka få ut så mycket och så högkvalitativa tjänster som möjligt åt medborgarna till så låg kostnad som möjligt. Inom de flesta områden där kommuner och landsting har ett ansvar

för att tillhandahålla dock nödvändigtvis själv producera tjänster

medborgarna, innebär lokaliseringsprincipen att antalet producenter som kan erbjuda sina tjänster åt kommunala beställare/upphandlare minskar kraftigt.

166 Bilaga2

Skälet till detta är att producenterna inom dessa områden framförallt är primär- och landstingskommunalt ägda förvaltningar eller bolag. Dessa kommunala producenter förhindras av lokaliseringsprincipen att, annat än undantagsvis, sälja sina tjänster utanför den ägande kommunens geografiska område. Inom de områden där det existerar en stor mängd privaträttsligt

ägda producenter utgör lokaliseringsprincipen inget hinder för bestäl-

laren/upphandlaren, då det står denne fritt att

inom ramen för vad Lagen offentlig upphandling medger, ned-

om se

an anta anbud från privata producenter. Och de privatägda produ-

centema får agera över hela landet. Om KLs lokaliseringsprincip inte avskaffas i sitt nuvarande skick finns endast ett sätt att öka de förtroendevaldas möjlighet att välja mellan olika konkurrerande producenter: att låta den kommunalägda produktionsapparaten övergå i privaträttslig ägo.

Offentlig produktion och uppdragsverksamhet

Den offentliga produktionsapparaten har de senaste 10-15 åren fått mycket kritik för bristande kvalitet och sjunkande produktivitet. Ett större mått av affärsmässighet har efterlysts. Ett på detta har svar varit att bolagisera och/eller konkurrensutsätta produktionen. I de flesta fall har detta, till en början, varit en framkomlig väg. En erfarenhet är dock att lokaliseringsprincipen med tiden visar sig utgöra ett avgörande hinder för fortsatt affärsmässighet, då den förhindrar producenten att verka utanför ett givet geografiskt område. Därmed begränsas kraftigt möjligheten att spinna vidare på de goda koncept man utarbetar samt att söka synergier med andra verksamheter. Den kommunala produktionen hamnar detta sätt i en rävsax.

Det ställs krav att den skall vara affärsmässig och konkur-

renskraftig, men den tillåts inte bete sig affärsmässigt. Den utsätts för, men tillåts inte verka på marknadens villkor. Med dessa förutsättningar är det svårt för den offentligt ägda produktionsapparaten att

långsiktigt upprätthålla en hög innovationskraft och produktivitet. SLL anser därför att det är rimligt att låta den kommunalägda

pro-

duktionen oavsett associationsform, nedan få verka oaktat

se geografiska gränser.

Bilaga2 167

KOMPETENSPRINCIPEN

Det är en sak att konstatera att kommunalägd produktion bör ges frihet att verka utanför kommunen/landstingets geografiska område. En annan är att definiera inom vilka verksamhetsområden de skall få verka. KL, Kap 2 2 och innehåller stadganden rörande vad kommuner och landsting får ägna sig åt. avser den allmänna befogenheten for en kommun eller ett landsting, rör den kommunala näringsverksamheten. Stadgandena i §2 är avsedda för att skapa tydlighet i vilka tjänster som skall erbjudas medborgarna kommun, landsting respektive av stat. Den exakta fördelningen mellan dessa tre nivåer framgår inte av KLs stadganden, utan styrs av annan lagstiftning och av rättspraxis. Oavsett hur uppgiftsfördelningen ser ut är SLLs hållning att kommunal uppdragsverksamhet i första hand bör vara tillåten inom alla de områden där SLL för att tillhandahålla tjänster medansvarar borgarna, s.k. kämverksamhet. Utifrån det kompetensområde som SLL har idag innebär det att uppdragsverksamhet bör tillåtas bl.a. avseende hälso- och sjukvård ambulanssjukvård Viss omsorg om handikappade tandvård för barn och vuxna

kollektivtrafik till lands och till sjöss

vårdtjänstverksamhet viss utbildningsverksamhet vårdgymnasiala utbildningar, lantbruksutbildningar regionplanering I dagsläget är detta en oavvislig nödvändighet då det inom många viktiga områden saknas privata aktörer. Men även på längre sikt är det nödvändigt att kommuner och landsting tillåts hålla sig med en egen produktionsapparat på de områden där de bär ansvaret för att tillhandahålla dessa tjänster medborgarna. Dels kan det utgöra en slags garanti för att kommunen/landstinget verkligen kan garantera tillhandahållandet, men det kan också ett sätt att få tillgång till vara kompetens inom det område där man skall upphandla tjänster. När det gäller stödverksamheter bör kommuner och landsting tillåtas att bedriva uppdragsverksamhet inom de områden som är av strategisk vikt för att kunna upprätthålla kärnverksamheten. Exempel på detta kan vara fastighetsforvaltande verksamhet för sjukvården laboratorieverksamhet röntgen

168 Bilaga2

KONKURRENSNEUTRALITET

Det kanske främsta syftet med uppdragsverksamhet är att öka de förtroendevalda beställama/upphandlarna tillgång till olika producenter att välja mellan. Ökad uppdragsverksamhet kommer då sannolikt att leda till ökad konkurrens mellan olika producenter, såväl mellan offentligt ägda och privat ägda som mellan olika offentligt ägda producenter. Även frågan inte behandlas i kommittédirektiven, SLL om menar att konkurrensneutralitet blir en central frågeställning vid en vidgad uppdragsverksamhet. SLL anser att de kommunala producenterna under inga villkor får skattesubventioneras. Samma avkastningskrav bör ställas på ofentligt ägda producenter som på de privat ägda, annars går konkurrensneutraliteten förlorad skatterättslig synvinkel måste konäven ur kurrensneutrala förhållanden uppnås. Mot denna bakgrund bör bl.a. KLs självkostnadsprincip kap §7 ses över då den, med nuvarande formulering och tillämpning i rättspraxis, torde utgöra ett hinder i detta avseende.

VERKSAMHETENS ASSOCIATIONSFORM

Utredaren har i remissen begärt besked om i vilken juridisk form den verksamhet som önskas göras till föremål för uppdragsverksamhet bedrivs.

SLL kan inte se att verksamhetens associationsform är av någon

betydelse för det hittills förda Ökade möjligheter till resonemanget. uppdragsverksamhet är vikt oavsett verksamheten bedrivs i av om förvaltnings- eller bolagsform.

Berit Rollén

Thorbjörn Ekström

Bilaga2 169

STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING FÖRSLAG TILL BESLUT Ärende 12 12 Moderaterna Centerpartiet Folkpartiet liberalerna 1998-01-20 LS 9711-1014

Landstingsstyrelsen

Yttrande över utredningen om Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet

Landstingsstyrelsen föreslås besluta

att uttala vikten av att kommunallagens nuvarande lokaliseringsprincip bibehålls, samt

att som yttrande till Departementens utredningsavdelning anföra följande;

Kommunallagens lokaliseringsprincip fyller demokratisk funktion. en Medborgarna garanteras insyn över den verksamhet de skattgenom sedeln finansierar och garanterar. Denna funktion går intet då de om kommunala bolagen bedriver verksamhet utanför den kommuegna nen. Inte heller ges de berörda kommuninvånarna någon demokratisk möjlighet att påverka det offentligt ägda bolaget. Den kommunala kompetensen är otvetydigt bunden till det geografiska område kommunen består av och som kommunens folkvalda för. Därför ansvarar

bör lokaliseringsprincipen kvarstå för offentliga och bolag.

organ

Ett undanröjande av lokaliseringsprincipen riskerar att leda till

en ytterligare expanderande offentlig sektor privata entreprenörers bekostnad. Istället för att fokusera på dem de är valda att resurserna tjäna riskerar de kommunala bolagen att försätta privata företag i konkurs genom ojämlika konkurrensförhållanden. Privata näringsidkare har inte möjlighet att bedriva verksamhet genom kontinuerliga underskott. Mångfald skapas inte att kommuner börjar intressera sig för av andra kommunens verksamhetsområden. Mångfald, effektivitet och produktivitet skapas genom att privata företag tillträde att på lika ges villkor konkurrera marknaden. Kommunallagen, 2 kap. 7 beskriver kommunernas kompetensområden för näringsverksamhet; Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, den om drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga

anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller Lands-

tinget.

170 BiIaga2

Detta skrevs då syftet med offentlig sektor fortfarande var att trygförekomsten av verksamhet som inte spontant uppkommer utan ga offentlig finansiering ändå ansågs nödvändig. Då verksammen som het bedrivs utan vinstsyfte, inom områden där privata företag agerar, sker intrång på den fria konkurrensen och privata aktörer nekas inträde. Arbetstillfällen inom privat sektor som annars skulle uppstå uteblir. Ett slopande lokaliseringsprincipen riskerar således att leda av till försämrade förutsättningar för den självfmansierade företagsamheten. De tilltagande kraven på effektivitet och produktivitet inom offentlig verksamhet är positiva. Dessa krav tillgodoses genom att kommuoch landsting avträder från de marknader där privata aktörer agener i fri konkurrens. Kraven tillgodoses inte genom offentlig expanrar sion och ojämlika konkurrensforhållanden.

Bilaga2 171

Utdrag

Stockholms läns landsting PROTOKOLL Landstingsstyrelsen Sammanträdesdatum 1998-01-20

Justerat den 3 februari 1998.

Justeringen anslogs den 4 februari 1998.

Claes Ånstrand Peter Larsson Ralph Lédel

§ 11 Yttrande över utredningen Vidgad försöksverksamhet med kommunal uppdragsverksamhet LS 971 1-1014

Landstingsrådsberedningens skrivelse den 7 januari 1998 med landstingskontorets tjänsteutlåtande den 8 december 1997.

M-, fp- och c-ledamötemas skrivelse den 16 januari 1998 med förslag att landstingsstyrelsen beslutar att uttala vikten av att kommunallagens nuvarande lokaliseringsprincip bibehålls, att som yttrande till Departementens utredningsavdelning anföra vad m-, fp- och c-ledamötema föreslagit.

Följande yrkanden framfördes

dels bifall till landstingsrådsberedningens förslag dels bifall till m-, fp- och c-ledamötemas förslag.

Ordföranden ställde propositionen om bifall till dessa yrkanden och fann att styrelsen antagit landstingsrådsberedningen förslag.

Landstingsstyrelsen hade sålunda beslutat

att avge yttrande till Departementens utredningsavdelning enligt landstingsrâdsberedningens förslag.

172 Bilaga 2 M-, fp- och c-ledamötema anförde reservation mot landstingsstyrelsens beslut till Förmån för sitt forslag. Vid protokollet Sven Andréason Exp till: Departementens utredningsavdelning Ekonomiavdelningen Utdragsbestyrkande

Bilaga2 173

Landstinget Västernorrland TELEFAX

Till

Namn Katarina Persson

Företag Departementets utredningsavdelning Nummer 040112 24 37

Från

Namn Lars Sjölund Telefon 0611/80 091 Telefax 0611/80 200

Antal sidor inkl 1 Datum 1997-12-15 denna

Meddelande

Med anledning Er skrivelse om vidgad försöksverksamhet med av kommunal uppdragsverksamhet får jag lämna följande besked. Ett verksamhetsområde som kan vara av intresse för oss med vidgad kompetens att bedriva uppdragsverksamhet åt företagshälsovården. Andra område vi vill nämna är tvätteri- och förrådsverksamhet. Vårt tvätteribolag har Landstinget dock i månadsskiftet november-december 1997 sålts till ett privatbolag medan förrâdsverksamhet i dagarna gått ut försäljning.

Med vänlig hälsning

Lars Sjölund

.antilxll i.,gsågraåz.ls.J

61 2111:21 ;galan . . r.rtzt.z.n.i,z. ü v21

m xobiâz hänt:

snnub

.bnnåsbbsiá

A vqmml bsg

,nnbzåuroz

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringar ochbeskattning.Fi. 29. 1976 års lag om immunitet ochprivilegier vissa i

Tänderhelalivet fall- en översyn. UD.

nytt ersättningssystem för vuxentandvård. 30. Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdensgenusansikte. A. 31.Det gällerlivet. Stöd och vårdtill barnoch . Män passar alltid Nivå- ochorganisationsspeciñka ungdomarmedpsykiska problem. Bilaga. + . processer medexempelfrånhandeln. A. 32. Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskyddvid

Vårt liv som kön.Kärlek,ekonomiska resurser och psykiatrisk tvångsvård. . maktdiskurser. A. 33.Historia, ekonomiochforskning.

Ty makten är din Myten om detrationella Fem rapporterom idrott. In.

arbetslivetochdetjämställdaSverige.A. 34.Företagare med restarbetsförmåga.

Översyn rörelse-och tillsynsreglerfor kollektiva 35.Förordningar till miljöbalken. Bilagor.M. + av försäkringar.Fi 36.Identifiering ochidentiteti digitalamiljöer

Alkoholreklam. Marknadsföring alkoholdrycker av Referat från en hearingden12november1997. och Systembolagets produkturval. S. IT-komrnissionens rapport 4/98.K.

Integritet- Effektivitet- skattebrott.Fi. 37.Den framtidaarbetsskadeförsäkringen. S.

10. Campusför konst. U. Vad får vi for pengarna Resultatstyming av . - Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom detsociala . inomolika områden. U. området.

12. Självdeklarationoch kontrolluppgifter 39.Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet. M.

förenklade förfaranden. Fi. 40.BROTISOFFEK - 13. Säkrarekemikaliehantering. Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju.

näringsrättsligafrågor. Fi. 41. Läkemedelsinformation föralla. 14.E-pengar- 15.Gröna nyckeltal Indikatorer för ett ekologiskt 42.Försvarsmaktsgemensam utbildningför hållbartsamhälle.M. framtidakrav.Fö.

16.När åsikterblir handling. En kunskapsöversikt om 43.Hur skall Sverige måbättre

bemötande avpersoner med funktionshinder. första stegetmot nationella folkhälsomål. - 17. Samordning digital av marksänd TV. Ku. 44.En samladvapenlagstiftning. Ju.

18.Engräns en myndighet Fi. 45.Sotningi framtiden. Fö. - 19.IT och regionalutveckling. 46.Ombuggningochandra hemligatvångsmedel. Ju.

120 exempelfrånSverigeslän. K. 47.Bulvaneroch annat. Ju.

20. IT-komrnisionenshearing om infrastrukturen 48 Kontrolleradochifrågasatt . för digitalamedier. Andrakammarsalen, intervjuermed personer med funktionshinder. - Riksdagen 1997-10-24.K. 49 Konsekvenser av att taxfreeförsäljningenavvecklas . 2 Problemmedinbäddade system inför 2000-skiftet. inom K. . Hearing anordnad av IT kommissioneni 50. De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under

samverkanmed Industriforbundetoch Statskontoret 1900-taletoch annat underlagsmaterial till

1997-1 l-l4.K. Läkemedelivårdochhandel,SOU1998:28.

22.F örsäkringsgaranti. 51. Vuxenutbildningoch livslångt lärande.

Ett garantisystem för försäkringsersättningar. Fi. Situationen inför ochunderförsta åretmed

Staten ochexportfmansieringen. N. kunskapslyftet.U. . F iskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. 52. Utstationering av arbetstagare. A. . Översyn ñskeriadministrationen Jo. påmöjligheternai Östersjöregionen. N. av m.m. 53.Ta vara 25.Tre städer. En storstadspolitikför helalandet. Hur offensiv IT-användningkanskapatillväxt . + st 4 bilagor. för mindreföretag.Ett rådslaganordnat av

26. Frånhembränttill Mariakliniken. IT-kommissionen uppdrag av Kommunikations-

ungdomarochsvartsprit.S. departementet, Närings- ochhandelsdepartementet - faktaom 27. Nya ledningsregler bankaktiebolagoch för och Industriförbundet.

försäkringsbolag. Fi. Rotundan,Rosenbad1997-1 8.K. l

28. Läkemedelvård i och handel. Om en säker,flexibel 55. Demokratinsräckvidd.Dokumentation från ett

och samordnadläkemedelsförsörjning. S. seminarium. Demokratiutredningens skriftserie.SB.

Statens offentliga utredningar 1998

Kronologisk förteckning

56.Avdrag för ökadelevnadskostnader vid tjänsteresa 83.DUKOM Distansutbildningskommittén. ochtillfälligt arbete. Fi På distans utbildning, undervisning ochlärande, 57.DUKOM Distansutbildningskommittén. Kostnadseffektivdistansutbildning.U. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med DUKOM Distansutbildningskomrnittén. . IT-stöd. U. Flexibelutbildningpådistans. U. 58. IT ochnationalstaten. Fyra framtidsscenarier. 85. Att rösta medhänderna. Om storrnöten, IT-kommissionens rapport 6/98. K. folkomröstningaroch direktdemokrati i Schweiz.SB. 59. Räddningstjänsten i Sverige Utvecklingssamarbete pårättsområdet. RäddaochSkydda.Fö. . Östeuropa. Ju. - 60.Kring Hallandsåsen. M. 87.Premiepensionsmyndigheten. Fi. 6r Livsmedelstillsyn i Sverige.Jo. 88.Domaren och Beredningsorganisationen . 62.Kampanj medkunskaperochkänslor. Om utbildningocharbetsfördelning. Ju. kämavfallsomröstningeniMalå kommun 1997.M. 89.Greppet att vända en regions utveckling. - 63. En godaffär i MotalaJoumalistemasavslöjanden Rapport frånSöderhamnskommittén. N. ochläsarnasetik. Demokratiutredningens skriftse- 90. Stegetföre.Nedslagi detlokala rie.SB. brottsförebyggandearbetet.Ju. Bättreoch mer tillgängliginformation. 9 Nya kommunalförnyelseochkompetens- . grepp- Småföretagsdelegationens rapport N. utveckling. In. Nya tider, nya förutsättningar... 92. Godaidéer om småföretag ochsamverkan. . IT-kommissionens rapport 8/98. K. Småföretagsdelegationens rapport N. FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan. U. 93. Kapitalförsörjningtill småföretag. . - Socialavgiftslagen. Småföretagsdelegationens rapport N. . Kunskapsläget kämavfallsområdet 1998.M. 94. Förslagskatalog. Lämplighetsprövning personal av inom Småföretagsdelegationens rapport N. . förskoleverksamhet, skolaochskolbamomsorg.U. 95. Förstärktskydd av skogsmarkför naturvård. M. 70. Skolan, IT ochdetlivslångalärandet. 96.NaziguldetochRiksbanken.Interimrappon.UD. Hearinganordnad Utbildningsdepartementet och 97. Gör barntill medborgareOm barn och demokrati av IT-kommissionen, Rosenbad 1997-12-04, underl900-talet.SB. IT-kommmjssionens rapport 7/98.K. 98. Konkurrenslagens regler om företags- 71.Den kommunala revisionen ett demokratiskt koncentration. Bilaga.N. + kontrollinstrument.In. 99. acceptera Betänkande från den nationella sam- 72.Kommunalañnansförbund.Fi. ordningskommittén för Europaåret mot rasism.In, 73.Organisationer Mångfald Integration Ett framtida 100.Har rasismentagit slut nu Bilaga till betänkande system för statsbidragtill invandrarnas från den nationella samordningskommittén för riksorganisationer In. Europaåret mot rasism.In. 74. Styrningen av polisen. Ju. 101. Det unga medborgarskapet. Dokumentation från 75. Djurförsök. Jo. ett seminarium.SB. 76. Idrott ochmotion för livet. Statensstödtill idrotts- 102.Lekmannastyrei experternas tid. Dokumentation rörelsenochfriluftslivets organisationer.In. från ett seminarium.SB. Kompetensi småföretag.Småföretagsdelegationens 103.Bemäktigaindividerna.Om domstolarna,lagenoch . rapport N. de individuella rättigheternai Sverige.SB. 78.Regelförenklingför framtiden. Småföretags- 104.Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar. delegationens rapport 4. N. 105.Minskaregleringen av kommunerochlandsting. 79.IT ochregionalutveckling. In. erfarenheterfrån tre hearingarunder mars 1998. 106.Ungai ohälsoförsäkringen. IT-komrnrnissionens rapport 9/98.K. Tid för aktivitet ochutveckling. S. 80. Bostadsrättsregister.Ju. 107. Främjandelagen en översyn. A. a 81. Användningen av vissastatsflygplan, m.m. SB. 108. Analysera mera. Jo. 82. Försäkringsföreningar-ett reforrneratre gelsystem 109.Rättsinformationoch IT. Rapport från två semi- Fi. narier 1996och 1998. IT-kommissionens rapport lO/98.K.

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

110.Makes arvsrätt, dödsboförvaltareochdödförklaring. Ju. lll. E-plikt. Att säkradet elektroniskakulturarvet.U. 112. Resurser lika villkor U. 113. God I Tro. Samhälletochnyandligheten. 114 Svenskan i EU. Hur vi kan främjakvaliteten de . svenskaEU-textema.SB. 115 Distansarbete.A. . 116.Stoppreglema.F 117.Utgått 118."SustainableSweden" a SUCCESSstory. - Möjligheter ochhinderför en internationalisering av ett svensktmiljöanpassatnäringsliv. + Bilaga.N. Kommunaluppdragsverksamhet 1998.In. .

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Socialdepartementet

Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett Tänder helalivet

skriftserie. 5 5 nytt ersättningssystem for vuxentandvård.2 seminarium. Demokratiutredningens avslöjandenoch Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och En god affär i Motala. Joumalistemas skriftserie. 63 Systembolagets produkturval.8 läsarnas etik. Demokratiutredningens statsflygplan, 81 När åsikter blir handling.En kunskapsöversikt om Användningen av vissa m.m. händerna.Omstorrnöten, bemötande personer av med funktionshinder.16 Att rösta med direktdemokratii Schweiz.SB. 85 Tre städer.En storstadspolitik för hela landet. folkomröstningar och Gör barn till medborgare Om bam och demokrati under + 4 st bilagor. 25

l900talet. 97 Frånhembränt till Mariakliniken.

mcdborgarskapet. Dokumentation från ett fakta om ungdomar och svartsprit. 26 Det unga seminarium. 101 Läkemedeli vårdoch handel.Om en säker, flexibel

Lekmannastyre experternas i tid. Dokumentation från och samordnad läkemedelsforsörjning. 28

ettseminarium. 102 Det gäller livet. Stöd och vårdtill barn och

Om domstolarna, lagen och ungdomar med psykiska problem. +Bilaga. 31 Bemäktiga individerna. individuella rättigheterna i Sverige. 103 Rättssäkerhet, vårdbehov och sarnhällsskydd vid de Svenskani EU. Hur vi kan främja kvaliteten påde psykiatrisk tvångsvård.32

svenskaEU-textema. 114 Företagare med restarbetsförmåga. 34

Den framtida arbetsskadeförsäkringen. 37

Justitiedepartementet Vad får vi för pengarna Resultatstyrning av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala BROTISOFFER. har gjorts Vad bör göras 40 området.38 Vad Läkemedelsinfomiation foralla. 41 En samlad vapenlagstiftning. 44 hemliga tvångsmedel.46 Hur skall Sverige måbättre Om buggning ochandra första steget mot nationella folkhälsomål.43 Bulvaner och annat. 47 - Kontrolleradoch ifrågasatt Styrningenav polisen.74 -intervjuer med med funktionshinder. 48 Bostadsrättsregister.80 personer De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under Utvecklingssamarbete rättsområdet. 1900-talet och annat underlagsmaterial till Östeuropa.86 Läkemedel ochhandel,SOU 1998:28. 50 DOMARENOCHBEREDNINGSORGANISATIONEN 88 Socialavgiftslagen. 67 utbildning och arbetsfördelning. - Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. 104 Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande 90 Unga i ohälsoforsäkringen. arbetet. Tid för aktivitet och utveckling. 106 Makesarvsrätt, dödsboforvaltare och dödforklaring. I GodTro. Samhälletoch nyandligheten. 113 1 10

Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet

privilegieri vissa fall IT och regional utveckling. 1976 årslag om immunitet och 120 exempel från Sveriges län.19 en översyn. 29 - IT-kommisionens hearing infrastrukturen Nazi och Riksbanken. Interimrapport. 96 om for digitala medier. Andrakammarsalen,

Försvarsdepartementet Riksdagen 1997-1 0-24. 20

Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Säkrare kemikaliehantering. 13 Hearing anordnad IT av kommissionen i Utlandsstyrkan. 30 samverkan med Industriförbundetoch Statskontoret Försvarsmaktsgemensam utbildning for 1997-11-14.21 framtida krav. 42 Identifiering och identiteti digitalamiljöer. Sotning i framtiden.45 Referat från en hearing den 12 november 1997. Räddningstjänsten i Sverige - IT-kommissionensrapport 4/98. 36 Rädda och Skydda.59 -

Statens offentliga utredningar

1998 Systematisk förteckning

Konsekvenser av att taxfreeförsäljningenavvecklas DUKOM Distansutbildningskommittén.

inom EU. 49 Utvärdering distansutbildningsprojekt med av Hur offensiv IT-användningkan skapatillväxt IT-stöd. 57

för mindreföretag. Ett rådslag anordnat av FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.66 - IT-kommissionenpå uppdrag av Kommunikations- Lämplighetsprövning personalinom av

departementet, Närings-ochhandelsdepartementet förskoleverksamhet, skolaochskolbamomsorg.69

ochIndustriförbundet.Rotundan,Rosenbad1997-1 DUKOM Distansutbildningskommittén.

18.54 Pådistansutbildning,undervisningochlärande.

IT ochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier. Kostnadseffektivdistansutbildning.83

IT-kommissionens rapport 6/98.58 DUKOM Distansutbildningskommittén.

Nya tider, nya förutsättningar... Flexibelutbildningpådistans.84

IT-kommissionens rapport 8/98. 65 E-plikt. Att säkra detelektroniska kuturarvet.l 1 l

Skolan,IT ochdetlivslångalärandet. Resurserpå lika villkor 112

Hearinganordnad Utbildningsdepartementet av och IT-kornrnissionen, Rosenbad1997-l 2-04, Jordbruksdepartementet

lT-komrnrnissionens rapport 7/98.K. 70 Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. IT ochregionalutveckling. Översyn ñskeriadministrationen av m.m. 24 erfarenheterfrån tre hearingarunder mars 1998. Livsmedelstillsyn i Sverige.6 l IT-komrnmissionens rapport 9/98. 80 Djurförsök. 75

RättsinfomiationochIT. Rapportfrån två seminarier Analysera 108 mera. 1996och 1998.IT-kommissionens rapport 10/98.109

Arbetsmarknadsdepartementet Finansdepartementet

Välfärdensgenusansikte. 3 Omstruktureringarochbeskattning.l Män alltid Nivå- ochorganisationsspeciñka passar Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva av processer med exempel från handeln.4 försäkringar.7 Vårt liv kön.Kärlek,ekonomiska som resurser och Integritet- Effektivitet- Skattebrott.9 maktdiskurser. 5

älvdeklarationochkontrolluppgifter Ty makten din är Myten detrationella om w förenkladeförfaranden.12 arbetslivetochdetjämställdaSverige. 6

E-pengar näringsrättsligafrågor.14 - Utstationering arbetstagare. 52 av En gräns en myndighet 18 Främjandelagen 107 - - en översyn. Försäkringsgaranti. Distansarbete.1 15

Ettgarantisystemför försäkringsersättningar. 22 Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch Kulturdepartementet

försäkringsbolag. 27 Samordning digitalmarksändTV, 17 av Avdrag för ökadelevnadskostnader vid tjänsteresa

ochtillfälligt arbete.56 N ärings- och handelsdepartementet

Kommunalafmansförbund.72 Statenochexportfrnansieringen. 23 Försäkringsföreningar-ett reforrneratregelsystem82 Ta vara möjligheternai Östersjöregionen. 53 Premiepensionsmyndigheten. 87 Bättreoch mer tillgängliginfomiation. Stoppreglema.116 Småföretagsdelegationens rapport 64

Utbildningsdepartementet Kompetensi småföretag.

Småföretagsdelegationens rapport 77 Campusför konst10 Regelförenklingför framtiden. Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn Småföretagsdelegationens rapport 4. 78 inom olika områden. 1 1 Greppet att vända en regionsutveckling. - Vuxenutbildningochlivslångtlärande. RapportfrånSöderharrmskommittén. 89 Situationeninför ochunderförstaåretmed Godaidéer om småföretagochsamverkan. kunskapslyftet.51 Småföretagsdelegationens rapport 92

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kapitalforsörjning till småföretag. Småforetagsdelegationens rapport 93 Förslagskatalog. Småföretagsdelegationens rapport 94 Konkurrenslagens regler om foretagskoncentration. + Bilaga. 98 "SustainableSweden" a SUCCESS story. - Möjligheter ochhinder for en internationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga.l 18

Inrikesdepartementet Historia, ekonomi och forskning. Femrapporterom idrott. 33 Den kommunala revisionen ett demokratiskt kontrollinstrument. 71 Organisationer Mångfald Integration Ett framtida system for statsbidragtill invandrarnas riksorganisationermfl.73 Idrott ochmotion för livet. Statens stödtill idrottsrörelsen och friluftslivets organisationer. 76 kommunal förnyelse ochkompetens- Nya grepputveckling. 91 acceptera Betänkande från den nationella samordningskommitténfor Europaåret mot rasism. 99 Har rasismen tagit slutnu Bilaga till betänkande från den nationella samordningskommittén för Europaåret motrasism. 100 Minska regleringen av kommuner och landsting. 105 Kummunal uppdragsverksamhet 1998. 119

Miljödepartementet Gröna nyckeltal Indikatorer for ett ekologiskt hållbart a samhälle.15 Förordningar till miljöbalken. + Bilagor. 35 Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet. 39 Kring Hallandsåsen. 60 Kampanj med kunskaper och känslor.Om kämavfallsomröstningen i Malåkommun1997. 62 Kunskapslägetpå kämavfallsområdet1998. 68 Förstärkt skydd av skogsmarkför naturvård.95

POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX08-690 91 91. TELEF0N:08-69o 9x 90 E-POST: fritzes.0rder@liber.se FRITZESINTERNETBOKHANDEI.: www.fritzes.se

ISBN 9 I -38-2 | 0 I 8-5 ISSN 0375-250X