Västsverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

REGIONI UTVECKLING BETÄNKANDE AV VÄSTSVERIGEUTREDNINGEN

am

Statens offentliga utredningar 199266

w

E85] Civildepartementet

Västsverige

- region i utveckling

Betänkande av Zästsveügeutredningen Stockholm 1992

Förlaget, också på uppdrag regeringskansliets SOU och Ds kan köpas från Allmänna som av forvaltningskontor ombesöxjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 087 39 95 48

i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm. Publikationema kan också köpas

ISBN 91-38-13107-2 ISSN 037525Ox GraphicSystemsAB,Göteborg1992

Till statsrådet och chefen för

civildepartementet

Den 18 april 1991 bemyndigade regeringen chefen för civildepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift göra Översyn att en av länsindelningen i västra Sverige. Samtidigt fick chefen för civildepartementet bemyndigande att tillkalla en utredare med uppgift att analysera den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och göra perspektivstudie en med olika alternativ för en framtida struktur. Den 21 augusti 1992 förordnades undertecknad utredare länssom av

indelningen i Västsverige. Utredningen har jag benämnt Västsverigeut-

redningen. Tidigare hade jag förordnats utredare även för det som andra nämnda uppdraget Regionutredningen. Utöver direktiv har regeringen till utredningen överlämnat skrivelser med anknytning till uppdraget från Borås kommun, Stenungsunds kommun, Ulricehamns kommun och GöteborgsRegionens

förbundssty-

relse. Förste sekreteraren Yngve Johansson har varit utredningens sekreterare. Utredningen redovisade i december 1991 delrapporten Västsverige län och samverkan. Denna rapport överlämnade jag för yttrande till de politiska partierna i Västsverige och till landshövdingarna i

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värm-

lands län. Under varen 1992 har jag fått yttranden i ärendet. Inom ramen för utredningsarbetet har Statskontoret mitt uppdrag utarbetat rapporten Länsstyrelser i större region västsvenskt en - ett perspektiv. Vidare har dåvarande länsmuseichefen Carl Cullberg utarbetat rapporten Länsindelning i västra Sverige kulturhistorisk - en kommentar. Dessa rapporter har tryckts i särskild ordning. Vidare har GöteborgsRegionen, länsstyrelserna, landstingen, kommunförbunden och Västsvenska Handelskammaren bidragit med underlagsmaterial.

Regionutredningens sekretariat har medverkat även i Västsverige-

utredningens arbete. Iutredningsarbetet har även medverkat byrádirek-

tören Agneta Mårdsjö och kartteknikern Kerstin Jansson. sekretariatet har biträtts av assistenterna Anita Johansson och Doris Olsson vid departementens utredningsavdelning i Göteborg. Utredningsarbetet är nu slutfört och jag överlämnar betänkandet Västsverige region i utveckling. -

Stockholm i juni 1992

Bengt Owe Birgersson

Yngve Johansson

SOU 199266

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning uppdraget och utredningsprocessen 15

- . . . . . . . . . . .

1 Den västsvenska regionen 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1 Vissa allmänna utgångspunkter 22

. . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Befolkning och näringsliv 23

m.m. . . . . . . . . . . . . . .

1.3 Pendling och flyttning naturliga regioner 31

- . . . . . . . . .

2 Västsverige och utvecklingen i Europa ; 39

. . . . . . . . . .

2.1 Regioner i Europa 40

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Näringslivets internationalisering regionala

konsekvenser 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Regioner och regionalpolitik . 45

. . . . . . . . . . .

2.4 Västsverige, konkurrenskraften och det europeiska

perspektivet 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5 Utvecklingsfrågorna, länsindelningen och Europa 51

. . . .

3 Den regionala nivån i dag 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Regionindelningar och regionbegrepp . 54

. . . . . . . . . . . 3.2 Den samordnade länsförvaltningen 55 . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Övrig regional statlig förvaltning 58

. .. . . . . . . . . . . . . . 3.4 Landstingen . 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Kommunerna och den regionala nivån 62 . . . . . . . . . . . 3.6 Samverkan över länsgräns 62 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6.1 Länsstyrelserna

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.2 Landstingen 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.3 Kommunerna . 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7 Sammanfattande överväganden 67

. . . . . . . . . . . . . . .

4 Verksamheter och länsindelningi Västsverige i 71

. . . . 4.1 Inledning 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 Hälso- och sjukvården 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Allmän utveckling 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Sjukvården i Västsverige 75 . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.3 Sjukvården och länsindelningen samman-

-

fattande överväganden .79

. . . . . . . . . . . . . . . .

Innehállgörtecktting sou 199266

4.3 Trafikkommunikationer 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Trafikens infrastruktur 80 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Kollektivtrafiken 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.3 Trafiken och länsindelningen sammanfattande överväganden 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4 Regionalpolitik och näringspolitik m.m. 88

. . . . . . . . . . 4.4.1 Allmän utveckling 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Regional- och näringspolitiki Västsverige 93 . . . . 4.4.3 Näringspolitik, regionalpolitik och länsindel-

ningen sammanfattande överväganden 95 - . . . . . . 4.5 Utbildning och forskning 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Allmän utveckling 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.2 Utbildning och forskning i Västsverige 96 . . . . . .

4.5.3 Utbildning, forskning och länsindelningen

sammanfattande överväganden 97 A . . . . . . . . . . 4.6 Kultur 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.1 Allmän utveckling 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.2 Kultur i Västsverige 100 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.6.3 Kulturen och länsindelningen sammanfattande

överväganden 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.7 Miljö 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.1 Allmän utveckling 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.2 Miljö i Västsverige 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.3 Miljön och länsindelningen sammanfattande överväganden 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Regioner och kulturell identitet 107 . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens delrapport och remissyttrandena 111 . . . . . Delrapporten Västsverige -län och samverkan 112 . . . .

Remissyttrandena sammanfattning 112

- . . . . . . . . . . . .

Huvudlinjer i yttrandena min sammanfattning 120

- . . . . .

regional struktur i Västsverige övergripande

-

problem och utgångspunkter 125

. . . . . . . . . . . . . . . .

Alternativen 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna utgångspunkter 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . För- och nackdelar med länsindelningen i

Göteborgsregionen 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Oförändrade länsgränser utökad samverkan 138 - . . . . . .

8.4 Göteborgs län 142

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Den västsvenska regionen 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 199266 Innehållsförteckning

8.6 Sammanfattande överväganden 144 . . . . . . . . . . . . . . .

9 Västsverige -förslag till regional struktur 147

. . . . . . . .

9.1 Övergripande struktur 148

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Regiontörbundets uppgifter 152

. . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.1 Inledning 152

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Regionpolitik 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Sjukvården 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.4 Kollektivtrafiken 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Geografisk avgränsning 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Regionförbundets utformning 172 . . . . . . . . . . . . . . . .

9.5 Vissa ekonomiska frågor 177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.6 Regionförbundets uppgifter sammanfattning 179

- . . . . . .

10 Den regionala statliga förvaltningen 181 . . . . . . . . . . . . 10.1 Utredningens delrapport och det fortsatta

utredningsarbetet 182 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2 Länsstyrelserna och den västsvenska regionen

förutsättningar 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Förutsättningar för en sammanslagning av

länsstyrelserna sammanfattning 196 - . . . . . . . . . . . . 10.4 Ekonomiska konsekvenser av en eventuell

sammanslagning 200

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Mina överväganden 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Vissa övergripande konsekvenser 209 . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 1 Skiss till en lag om ett särskilt kommunal-

förbund i Västsverige 213 . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Kommittédirektiv 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 Regional indelning 223

. . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 199266

Sammanfattning

Länsindelning och uppgifiyördelning

Regeringen beslöt våren 1991 att tillkalla utredare en med uppgift att analysera för- och nackdelarna med nuvarande länsindelning i västra Sverige samt att föreslå de åtgärder som behövs för att komma tillrätta med nackdelarna. Utredningsarbetet har drivits i två steg. I december presenterades en delrapport törsöksballong som bl.a. innehöll förslag bilda om att ett nytt statligt västsvenskt län. En slutsats remissbehandlingen av av delrapporten är att man bl.a. från de politiska partiernas sida har markerat vikten att indelning och frågan av om var ansvaret för olika uppgifter skall ligga måste diskuteras samtidigt. Det betänkande jag redovisar innehåller nu förslag om både

indelningen och kompetensfördelningen på den regionala nivån.

Bilda regionförbund med för utvecklingsfrdgor i ansvar Västsverige

Jag föreslår att kommunerna och landstingen i Västsverige bildar ett regionförbund med för övergripande ansvar planerings- och utvecklingsfrågor vad gäller näringslivsutveckling, kommunikationer, högre utbildning och forskning, kultur, miljö, marknadsföring och internationell samverkan. Regionförbundet tar över länsstyrelsernas uppgifter inom regional utveckling, kommunikationer och utbildning. Regionförbundet bör också få för den fortsatta ett ansvar samordningen inom kollektivtrafiken och sjukvården. Vad gäller de regional- och näringspolitiska insatserna skall regionförbundet fungera pådrivare och samordnare som av västsvenska utvecklingsfrågor. Förbundet kan driva större utvecklingsprojekt. Länsstyrelsernas och landstingens medel for utveckling regionen av förs till förbundet. Utvecklingsfonderna kan tills vidare hantera det regionalpolitiska stödet till företag. Beträffande trafikens infrastruktur bör arbetet med en västsvensk

transportförsörjningsstrategi vidareutvecklas. Förbundet tar över

länsstyrelsernas roll i planeringsprocessen för vägar och järnvägar.

Beslut om investeringar i länstrañkanläggningar förs

över från länsstyrelserna till regionförbundet. Förbundet kan ha pådrivande och utvecklande roll vad en gäller den högre utbildningen och forskningen. Landstingens kulturverksamhet

Sammanfattning sou 199266

bör föras över till förbundet, i den mån inte ansvar kan läggas på

kommunerna. Miljön kommer med säkerhet att bli en viktig uppgift för regionförbundet. Länsstyrelsen bör dock ha kvar ett ansvar för

miljövården. Förbundets bas på miljösidan förutsätts tills vidare vara landstingens folkhälsoinriktade miljöarbete. EG många regioner i samverkan över gränserna och i Inom agerar kontakter med EG-organen. Marknadsföring och utveckling av

internationellt samarbete bör viktig uppgift för förbundet. Det

vara en

s.k. EG-kontoret bör inrymmas i regionförbundet. För sjukvårdens del gäller det att följa den gränslösa sjukvården

upp

med planering främst sjukhusens lokalisering och dimensione-

en av

Landstingen skall få möjlighet att föra sådana uppgifter till

ring.

förbundet. Den nuvarande planeringsnämnden inordnas i regionför-

bundet. kollektivtrafiken föreslås att kommunerna och landstingen skall Inom få möjlighet samordna trafiken i Västsverige, utan de restriktioner att

följer den nuvarande lagstiftningens sammankoppling av

som av huvudmannaskap och län. blir kommunalförbund med ett fullmäktige med

Regionförbundet ett

101 ledamöter väljs i fem Valkretsar de fyra landstingsområdena

som -

och Göteborgs kommun. Nomineringsprocessen handhas av partiernas och landstingen utgör valkorporationer. För ett länsorganisationer

sådant kommunalförbund krävs en särskild lag.

Kommunernas ställning stärks

Samtidigt antal uppgifter förs till det västsvenska planet stärks

som ett

ställning. Kommunerna har nyckelroll för att på det

kommunernas en lokala planet skapa goda betingelser för utveckling inom alla de på det västsvenska planet skulle hantera via områden som man

Genom överföring vissa uppgifter från länsstyregionalförbundet. av

relserna och också landstingen stärks den lokala nivån. Kommunerna har emellertid viktig roll även för att etablera en

samverkan inom sina närregioner, där sådan behövs. Sådant samarbete för de områden och med de uppgifter är naturliga i de byggs upp som enskilda fallen, och länsgränserna har ingen betydelse.

till regionförbundet, också till kom- Landstingen uppgifter men

munerna

Landstingen har både inom sjukvården och inom övriga verksamheter

med fördel bör kunna hanteras i ett västsvenskt

uppgifter som perspektiv. Den övergripande sjukvårdsplaneringen bör, som en

lO

sou 199266 Sammanfattning

vidareutveckling av den gränslösa sjukvården, föras till regionför-

bundet. Det gäller också det miljöinriktade folkhälsoarbetet och

verksamheten inom regionutveckling och kultur.

Landstingen är tillsammans med kommuner eller stat huvudmän för

bl.a. utvecklingsfonderna, kollektivtrafiken och turistråden. Dessa

verksamheter kan i varierande grad bli aktuella driva att i större regioner eller på västsvensk bas.

Samtidigt kan en del uppgifter ha fördel av att föras till kommunerna. Omfattning och takt i denna utvecklingsprocess blir beroende av de regionala politiska förutsättningarna.

Etablerandet av ett västsvenskt politiskt valt i kombination organ

med en förstärkning av kommunernas ställning innebär de

att

nuvarande landstingen i förlängning avvecklas.

en

Länsstyrelserna förändras till renodlade statliga förvaltningsmyndig-

heter men inget stort statligt län -

Länsstyrelsen omvandlas till renodlad statlig förvaltningsmyndighet.

en Ansvaret för frågor rör regionens utveckling flyttas till regionförsom

bundet. Länsstyrelsens nuvarande dubbelroll både

- att vara statsmaktens företrädare och att företräda länets intressen avvecklas. -

För att få en så god bild möjligt länsstyrelsernas verksamhet

som av

och förutsättningarna för att hantera olika uppgifter i större region

en

har Statskontoret undersökt hur länsstyrelsernas verksamhet skulle påverkas av en sammanslagning till ett västsvenskt län. Fyra verksamhetsområden regionalekonomi, kommunikationer,

-

utbildning och social omvårdnad skulle gå bra att samordna i stor

- en

region utan avgörande verksamhetsförändringar eller geografisk splittring. De motsvarar 10 % länsstyrelsens verksamhet.

ca av

Inom tre av de tolv verksamhetsområdena miljövård, civil

-

beredskap och planväsendet bedöms att problemen med utföra

- att verksamheten i större region inte går lösa omfattande en att utan

verksamhetsförändringar eller att man ger länsstyrelsen roll.

en annan Tillsammans utgör de tredjedel verksamheten. Dock finns både en av

inom miljö- och plansidan fördelar med större region. Återstoden

en

av länsstyrelsens operativa verksamhet bedöms möjlig, med

vara

större eller mindre anpassningar, att bedriva i större region.

en

Besparingarna vid en sammanslagning bör kunna finansiera

om-

läggnings- och störningskostnaderna inom ett rimligt antal år. Beräkningarna i denna del är dock osäkra och bör kompletteras med

bl.a. samhällsekonomiska studier. Tre av de verksamheter bäst att hanteras i region som passar en stor

föreslår jag skall flyttas till regionförbundet. Det innebär att ett viktigt

Sammanfattning sou 199266

syfte uppnås samlad västsvensk utvecklingsregion. Mot denna

- en bakgrund och med hänsyn till de svårigheter som på kort sikt skulle

uppstå för den statliga sektorn vid en sammanslagning bör de fyra länsstyrelserna tills vidare bli kvar och de får själva se över sin

organisation. I ett avseende föreslås dock en förändring. När länsstyrelsen förändras till en renodlad förvaltningsmyndighet finns inte anledning att landstingen utser styrelse.

Motiven för mitt förslag

De problem identifierats i den nuvarande regionala strukturen i

som

Västsverige kan sammanfattas i tre grundläggande punkter

Länsindelningen är ålderdomlig och till stor del skild från de o funktionella regionerna. Länen är inga lämpliga områden för planering och verksamheter. Det gäller främst de län som har koppling till Göteborgsregionen.

Länen är i flera avseenden för små för att man effektivt skall o kunna utveckla den infrastruktur som är nödvändig för en tillväxt i näringslivet och en god livsmiljö.

Ansvaret för de regionala utvecklingsåtgärderna är splittrat mellan

o

den statliga sektorn å ena sidan och den kommunala självstyrelsen landsting och kommuner å andra sidan. Västsverige saknar en

auktoritativ företrädare i det samarbete på regional nivå som växer fram i det nya Europa.

Ett alternativ med utökad samverkan inom ramen för nuvarande

länsgränser och uppgiftsfördelning är inte möjlig att förorda med den

irrationella länsindelning finns främst kring Göteborgsregionen. som Konserveras sådan struktur blir den regionala förvaltningen en omständlig med risker för konflikter framför allt när det gäller insatser

för regionens utveckling. Det finns i stort sett ingen politisk föran-

kring för ett sådant alternativ. Alternativet med ett nytt Göteborgs län skulle snarast motverka de insatser görs for att utveckla samarbete på västsvensk bas. Inte som nu

heller detta alternativ har någon politisk förankring. En tämligen entydig slutsats är att hanteringen av de övergripande utvecklingsfrågorna måste ha sin utgångspunkt i den västsvenska regionen form med politisk bas måste skapas för det

och att en fastare arbetet.

sou 199266 Sammanfattning

Övergripande konsekvenser

Man åstadkommer en näringsgeografiskt naturlig och för framtiden slagkraftig region vad avser utvecklingsinsatser och samordning av

verksamheter, väl anpassad till inte minst utvecklingen i Europa. Ansvaret för de övergripande utvecklingsfrågorna i regionen överlåts

till den kommunala självstyrelsen, via ett kommunerna och

av

landstingen bildat organ. Ansvaret för frågor har stor betydelse

som

för Västsveriges utveckling förs därmed till ett organ med ett tydligt

politiskt mandat. Det ger större handlingskraft möjligheter att genom företräda regionen, föra förhandlingar och träffa överenskommelser. Västsverige får en auktorativ företrädare i det samarbete på regional nivå som växer fram i det nya Europa.

Man skapar förutsättningar för successiv förändring den

en av

statliga regionala förvaltningen med möjlighet till anpassning till nationellt betingade förändringar och utan stora inledande föränd-

ringskostnader. . Konsekvenserna på längre sikt blir att den nuvarande länsllandstingsnivån tunnas ut och försvinner. Man stärker samtidigt möjligheterna att arbeta med frågor i ett västsvenskt perspektiv och den lokala nivån, dvs. kommunerna. De uppgifter behöver hanteras som i närregionerna kan efter hand tas över kommunerna och av kommunala samverkansorgan. Genom att bilda ett indirekt valt regionförbund bevarar man handlingsfriheten att längre fram vrida utvecklingen mot något av regionutredningens SOU 199263 olika alternativ. Ett alternativ kan vara att på sikt omforma regionförbundet till ett direktvalt västsvenskt

folkstyre med beskattningsrätt, där ansvarsområdet är väsentligt bredare än i de nuvarande landstingen. Men det är också möjligt att gå vidare enligt kommunalternativet i regionutredningen, där de regionala uppgifterna hanteras av kommunerna i samverkan och där landstingen inte finns kvar.

Dock innebär etablerandet av ett regionförbund övertar vissa som statliga uppgifter ett ställningstagande i ett viktigt avseende. Man

samlar ansvaret för regionens utveckling hos det kommunala själv-

styret. Det får bedömas som mindre troligt att efter tid skulle man en föra uppgifter tillbaka till den statliga sidan. På det sättet stakar man alltså nu ut en kurs.

1 akten-ä

SOU 199266

Inledning - uppdraget och utredningsprocessen

Uppdraget

Regeringen beslöt våren 1991 att tillkalla en utredare med uppgift att analysera för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i västra Sverige samt att föreslå de åtgärder som behövs för att komma till rätta med nackdelarna. I direktiven bilaga 2 framhålls att de naturliga bostads- och arbetsmarknadsområdena i västra Sverige stämmer illa överens med de administrativa gränserna. Den administrativa splittringen medför olägenheter på en rad områden. Nackdelarna är tydligast på trafikområdet, men problem finns enligt direktiven även inom näringsliv och arbetsmarknad, bostadsförsörjning, fysisk planering och sjukvård. Inför framtiden finns enligt direktiven ett stort behov av strukturella insatser i västra Sverige i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för näringslivets utveckling. För Göteborgsregionen har behovet av sådana insatser manifesterats bl.a. i storstadsutredningens betänkande. Även den ökade internationaliseringen påverkar den regionala indelningen. I allt större utsträckning växer insikten om att det krävs ett utökat samarbete inom större regioner mellan offentliga huvudmän för att skapa goda förutsättningar för näringslivets utveckling i en alltmer konkurrensutsatt miljö. Mot bakgrund av en analys av för- och nackdelar med nuvarande länsindelning skall utredaren enligt direktiven vilket alternativ till ange länsindelning i Västsverige som är att föredra. Om slutsatsen skulle bli att nuvarande länsindelning bör behållas, bör förslag lämnas för att åstadkomma det samarbete över länsgräns under alla omständigsom heter bör komma till stånd för att lösa de aktuella planeringsproblemen i regionen.

Debatten om länsindelningen

Länsindelningen i Västsverige har diskuterats och utretts under lång tid. Tidigare uppmärksammades främst nackdelarna med läns gränserna när det gäller tillgänglighet till samhällsservice. Dessa nackdelar är mest påtagliga i Göteborgsregionen. Sjukvården och kollektivtrafiken är två områden där omfattande förhandlingsöverenskommelser fått

Inledning uppdraget och utredningsprocessen sou 199266 -

träffats mellanenradhuvudman förattnetmalisera lärs-od1h . Under år har diskussionen kring länsindelningen fått en delvis senare inriktning. I dag handlar det till största delen om framtids- och ny utvecklingsfrågor och hur kan skapa bättre förutsättningar för man ekonomisk tillväxt och god miljö.

Samtidigt har det geografiska perspektivet utvidgats. Det sammanhänger med bättre kommunikationer, ökade pendlingsavstånd och ett ökat beroende mellan de regionala arbetsmarknaderna. Viktigt är

också Sveriges närmande till Europa i övrigt, där många hävdar att måste formera större regioner för att bli mer konkurrenskraftig man

i det europeiska perspektivet. Länsperspektivet har skjutits i bak-

västsvenska regionen och med större

grunden - den ett alternativ ett

västsvenskt län har lyfts fram.

En tredje linje i debatten är att de samordningsproblem som sammanhänger med den nuvarande länsindelningen kan lösas genom olika former samverkan, utan att länsgränserna behöver ändras. av Förespråkarna för denna linje hävdar att problemen kan hanteras samarbete i små eller stora regioner och i olika former med genom

utgångspunkt från uppgifternas art.

Var skall ansvaret för de regionala samhällsuppgijierna ligga

Samtidigt har diskussionen om länsindelningen utvidgats till att avse den regionala organisationen över huvud taget. Diskussionen förs även i termer ansvaret for olika samhällsuppgifter av regional

av var

karaktär skall ligga, eller för att spetsa till frågeställningen var skall

makten över framtiden finnas Och denna debatt handlar långt ifrån

enbart den regionala nivån. Både den kommunala sfären och den

om centrala statsmaktens berörs i hög grad. ansvar

I denna debatt finns flera spänningsfált. Ett sådant avser den geografiska dimensionen län-regioner. Länen som fundamenten för den svenska regionala samhällsförvaltningen är ifrågasätta. I Västsverige, eller åtminstone Göteborgsregionen, har det varit tydligt länge länen geografiska områden inte är naturliga områden för

att som

samhällsplanering och för att organisera service till medborgarna. Men i dag finns generellt sett i debatten en inriktning mot större regioner än dagens län då det gäller att hantera inte minst frågor om trafiksystem, kollektivtrafik, utbildning, forskning och miljö. Ett andra spänningsfált handlar förhållandet mellan den statliga

om

länsförvaltningen och den kommunala självstyrelsen på regional nivå. Skall via länsstyrelserna även i fortsättningen ha ett ansvar för

staten utvecklingen i länen, kombinerat med engagemang från kommunerna och landstingen i olika utvecklingsfrågor eller skall man mera -

sou 199266 Inledning uppdraget och utredningsprocessen -

entydigt lägga ansvaret för regionens utveckling på politikerna i

regionen och omforma den statliga organisationen till renodlad en förvaltningmyndighet Detta är ett gammalt diskussionsämne i den svenska förvaltningspolitiska debatten, tidigare manifesterat i termer som länsförvaltning och länsdemokrati, men idag med nya dimensioner. På flera håll i landet finns regionala politiska krafter vill ta som ett ökat och mer sammanhållet för den regionens ansvar egna utveckling. Det är tydligast i storstadsregionerna, men finns också i andra delar av landet. Denna utveckling sammanhänger till stor del med förändrad en syn

på regionalpolitikens innebörd. Begreppet regionalpolitik avsåg tidigare i stor utsträckning fördelning av statliga resurser för att främja utvecklingen i svaga landsdelar. Statens ansvar för den regionala utvecklingen var tydligt.

I dag har regionalpolitik till stor del blivit regionpolitik. Det handlar om allt från goda boende- och fritidsmiljöer, barnomsorg och sjukvård

till de övergripande trafiksystemen, högre utbildning och forskning.

Det innebär inte att staten drar sig undan ett nationellt regionalpolitiskt ansvar, men regionpolitik innefattar utöver mer traditionella insatser åtgärder på en lång rad fält där framför allt kommun också men

landstingspolitikerna har ett ansvar. Den politiska sfären har alldeles tydligt flyttat fram sina positioner när det gäller engagemang i de

regionala utveçklingsfrågorna.

Ett tredje område som diskuteras är kommunernas och landstingens uppgifter och hur skall handha de uppgifter den kommunala man som självstyrelsen ansvarar för. Bör utvecklingen gå mot regioner med direktvalda politiska församlingar med beskattningsrätt Eller kan man i stället avskaffa landstingen och lägga ansvaret för landstingens uppgifter på kommunerna En grundläggande utgångspunkt i den

debatten är den kommunala självstyrelsen och hur man bäst kan

hantera de uppgifter som har regional karaktär.

En slutsats av ovanstående resonemang är att förändringar admini-

av

strativ indelning och uppgiftsfördelning mellan olika organ på den

regionala nivån och mellan central, regional och lokal nivå måste diskuteras samtidigt. Det betänkande jag nu presenterar behandlar både indelnings- och ansvarsfrågor, och alltså inte enbart frågor kring själva länsindelningen. Den utredningsprocess jag drivit har som nu gett ett brett stöd för uppfattningen sådan hantering frågeatt en av ställningarna är den enda rimliga och möjliga.

Inledning uppdraget och utredningsprocessen sou 199266 -

Utredningsprocessen

Min ambition har varit att söka uppnå ett så brett stöd som möjligt för

det förslag till organisation jag förordar. Att lägga fram ett

som förslag inte har den nödvändiga förankringen i Västsverige är inte som

meningsfullt.

Utredningsarbetet har därför drivits i två steg. I december 1991 redovisade jag delrapport, Västsverige län och samverkan. en - Rapporten hade karaktären försöksballong och innehöll en skiss av en till förändringsprocess där i ett första skede de statliga länen skulle en slås till ett nytt västsvenskt län. Som nästa steg förutsattes en samman fortsatt utveckling samarbetet mellan landstingen och inom det av

politiska fältet i övrigt. Härigenom skulle man snabbt kunna ta till

rationaliserings- och effektivitetsvinster inom den statliga sektorn vara samtidigt samarbetet inom kommun-landstingssektorn fick växa som

vidare med utgångspunkt från de regionala politiska förutsättningarna. Försöksballongen översändes därefter till de politiska partierna i Västsverige för diskussion och yttrande. Även landshövdingarna

bereddes tillfälle att inkomma med synpunkter.

En slutsats remissbehandlingen är att från de politiska partiernas

av sida finns inte något intresse för att ändra länsgränserna i Västsverige

utan att samtidigt diskutera uppgiftsfordelning. Att enbart reformera

indelningen den statliga förvaltningen synes därför knappast av meningsfullt. Samtidigt mitt förslag innefattar både indelning och frågor kring som

kompetensfördelningen på den regionala nivån måste handlingsfrihet finnas de alternativ angående den regionala organisatio-

om något av

jag samtidigt utrett inom regionutredningen skulle komma att

nen som

läggas till grund för riksövergripande förändring av kompetensför-

en

delningen på den regionala nivån.

Min ambition har därför varit att kunna presentera ett förslag som skall kunna genomföras snabbt, utan att behöva göras beroende av

ytterligare utredningsarbete avseende indelningen i landet i övrigt och kompetensfördelningen på den regionala nivån i stort. Samtidigt innebär mina förslag om förändringar i kompetensfördelningen mellan länsstyrelserna och den regionala politiska nivån att

vissa författningar behöver ändras. Vidare bör särskild lag stiftas en ett särskilt kommunalförbund i Västsverige. Sist i betänkandet om

redovisar jag skiss till sådan lag. Min ambition har dock inte

en en varit att presentera detaljerade förslag i denna del. Det är enligt min bedömning angeläget att i Västsverige så snabbt

möjligt stärka möjligheterna i de viktiga planerings- och

som att agera framtidsfrågorna och att skapa nya förutsättningar för att samordna

sou 199266 Inledning uppdraget och utredningsprocessen -

verksamheten inom olika samhällsområden där detta behövs. Det bör dessutom ligga ett värde i att kunna på det svara upp betydande engagemang för förändring och utveckling finns hos som nu merparten av de regionala intressenterna i västra Sverige.

SOU 199266

Den västsvenska

regionen

Kapitlet i sammandrag

0 Med Västsverige avses i utredningen Hallands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län. I denna region bor 1,7

miljoner människor och där finns 56 kommuner. Arealen motsvarar Småland eller Dalarna.

Det västsvenska näringslivet är starkt internationellt inriktat.

Det gäller framför allt i Göteborgsregionen. Industrin har stor betydelse i Västsverige, framför allt i Göteborgsregionen och i

Älvsborgs och Skaraborgs län.

Länen i Västsverige, möjligen med undantag för Skaraborg, speglar inte de naturliga arbetsmarknadsregionerna. Göteborgs-

regionen är nav i en arbetsmarknad omfattar allt större som en del av Västsverige.

Göteborgsregionen är delad mellan tre län, med en omfattande pendling över länsgränserna. Till den inre regionen pendlar

ca

43 000 personer över länsgräns. Huvuddelen av inpendlarna

kommer från N- och P-län

Göteborgsregionens pendlingsomland vidgas. Huvuddelen av

pendlingen sker i fem korridorer mot Uddevalla, Väners- borgTrollhättan, Alingsås, Borås och Varberg. Den största långväga pendlingen finns till och från Borås.

Skaraborg har sin största pendling inom länet. I övrigt är pend-

lingen riktad västerut och mot Jönköpings län. Halland är inriktat både norrut och söderut.

Med hänsyn till pendling och arbetsmarknader är länsindelningen i Västsverige mycket irrationell. Det gäller framför allt i och kring Göteborgsregionen.

Den västsvenska regionen sou 199266

1 Vissa allmänna utgångspunkter

Begreppet Västsverige är i flera avseenden en realitet, men det är å andra sidan inte alldeles entydigt. Ofta menar det område man som

omfattar nuvarande Hallands, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs och

Skaraborgs län. Från flera utgångspunkter är ett Västsverige med den omfattningen en tämligen homogen region. I utredningen använder jag tills vidare den avgränsningen, utan att därför bortse från att Värmland i flera avseenden kan ingå i en västsvensk region och att samband också finns andra håll. Oavsett vilken avgränsning man väljer finns alltid mer eller mindre starka samband med angränsande regioner. T.ex. är Halland från pendlingssynpunkt delat med inriktning både mot Göteborgsregionen och södra Sverige. Vidare går en kulturhistorisk gräns genom landskapet. Värmland har sedan lång tid haft en knytning västerut, framför allt genom den värmländska industrins beroende av transportlederna till västkusten. Sydöstra Skaraborgs län har en anknytning till Jönköpingsregionen. Fler exempel finns. Från arbetsmarknadssynpunkt har olika delar av Västsverige alltmer flätats i varandra. Stora delar av Hallands, Göteborgs och Bohus

och Älvsborgs län ingår i en pendlingsregion med Göteborgsregionen

som nav. Pendlingen är till stor del knuten till fem korridorer från - Göteborgsregionen till Uddevalla, TrollhättanVänersborg, Alingsås- Vårgårda och vidare mot Skaraborgs län, Borås och Varberg. En tendens är att korridorerna blir längre och pendlingsregionen därmed allt större. Samtidigt finns områden som har en svagare koppling till en sådan arbetsmarknadsregion. Skaraborgs län har i arbetsmarknadshänseende relativt begränsade kontakter med Göteborgsregionen. På det hela taget har dock länet en väsentligt starkare inriktning västerut än österut. För Dalslands del finns kontakter norrut med Värmland, men

inriktningen västerut och söderut är betydligt starkare.

Från naturgeografisk och kulturhistorisk synpunkt kan ett Västsverige ramas in av gränsen mot Norge, norra Dalsland, Vänern, Tiveden, Vättern, skogsbygderna kring gränsen VästergötlandSmåland och Hallandsås. Naturliga gränser av detta slag utgjorde tidigare effektiva barriärer för kontakter mellan människor. Samtidigt bör framhållas att denna region i sig innehåller mångskiftande kulturhistoriska och naturgeograñska miljöer, i många fall med små eller inga inbördes samband. Till den historiska bilden hör vidare att Halland och Bohuslän fram till 1600-talet hörde till Danmark-Norge. Fiendskap och strider hörde länge till bilden. Västsverige har i detta avseende en annan bakgrund

sou 199266 Den västsvenska regionen

än t.ex. Skåne och Mälardalen, som historiskt har haft en annan homogenitet. Möjligen kan detta innebära att Västsverige har fler hinder att övervinna när det gäller att utveckla samarbetet. Man skall inte överdriva dessa förhållanden, men man kan å andra sidan inte heller helt bortse från dem. Som administrativ region är Västsverige en realitet i många samman-

hang. I det myller av statliga verksamheter, företag och organisationer

delar in landet i större regioner, finns nästan alltid en västsvensk som

region. Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län ingår så

gott som alltid i den västra regionen. Halland tillhör ofta Västsverige,

ingår i vissa fall även i den sydsvenska regionen. Värmland ingår

men

i flera fall i västsvenska regioner. Till bilden hör också det samarbete som byggts upp mellan länsstyrelser, landsting och kommuner. Det

omfattar oftast NORP-län, i flera fall också Värmland. Sammanfattningsvis är den västsvenska regionen en realitet i många avseenden. Det hindrar inte att inom regionen finns en lång rad miljöer med egen identitet. T.ex. har Göteborgsregionen med sin karaktär av storstadsregion sitt eget behov av samverkan och gemenplanering inom många områden. Men det finns gemensamma sam intressen i den västsvenska regionen på många områden arbets- marknad, näringsliv, kommunikationer, miljö och agerande på den europeiska arenan. Det visas inte minst av den samverkan som successivt utvecklas inom regionen, både den statliga sidan och

mellan de politiska organen.

1.2 Befolkning och näringsliv m.m.

Positiv befolkningsutveckling på det hela taget

-

I Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län bor

totalt 1,7 miljoner invånare. Området består av 56 kommuner och ca

är ytmässigt ungefär lika stort som Småland eller Dalarna. Län,

landsting och kommuner framgår av karta

Folkmängden år 1985 och år 1991 framgår av följande tabell.

Den västsvenska regionen 199266 sou

Tabell 1 Folkmängden i de västsvenska länen samt i Göteborgsregionen 1985 och 1991 Folkmängd

sou 199266 Den västsvenska regionen

Karta 1

k + Värmlands län N + aå x On uyp

j t B

I

n V x Örebro v , län

Z V

Örullspang

Å Vänern Ng; J ,, ø M

, u X I f L, , ,t , ñJø

CD x m

, Mariestad Toreboda Hama A

Gotensx W á K d

7 g xx Skaraborgs län x ,g -

Sotendåtysekul, y . f w A Lmapm V Føf, N I, nbm

1 ÄV - r ,, ,., s Skovde V J XL Skara r- ZHø Xp r -,k - x ..°

l-lçflk

,- ,x g

NGy-êsmrp . r th- 14x4

S l f

-VaJ

bçx r -J L Trollhättan v V v; l x om Essbnga V Å Falkopingz y

G°§3g§ .Y . . o Å-

ñdaholm . stemingsund ,r 1 115m., I xx.

n

u, z - , I p fMmgsås. - . Herrljunga . al , Vårgårda Muusp mø Kuwllvl lr, r 1Habo5 .. A , J I Bohus län m, ä I L - t

.LÃWWQ Awstwrgsläá f

-x 144m Ulricehamn

=mll o

vw ,anwa Borås

Illlllll Härryda , .. fx x 1 , x V a . j I, nTrrrmH L-4V,.7 t Kuwsbam 4 T°° Jönköpings län

N Mark j ,

J

,-K J

l Svenljunga t

Q

Varberg f,

Kattegatt N

2 Falkenberg, -- ,-

Hallands län Wx Hylla J

k Kronobergs län , Halmstad

Län, landsting och kommuner

v ,, L Länsgräns

LáhoIm h .t t- Göteborgs kommun eget landsting . -

X Götebor sre ionen exkl Götebor x

x .

,

Den västsvenska regionen sou 199266

Värmlands län samverkar med den västsvenska regionen i många frågor och brukar ibland räknas till Västsverige. Värmlands län hade 289 187 invånare den 31 december 1991.

Som jämförelse kan nämnas att Mälardalsregionen, dvs. Stockholms,

Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län har ca 2,4 miljoner invånare. En Skåneregion med Malmöhus och Kristianstads län har ca 1,1 miljoner invånare.

Under perioden 1985 1991 ökade Västsveriges folkmängd med 4,2

-

% jämfört med 3,4 % för riket i genomsnittet. Befolkningstillväxten

i Västsverige var dock något mindre än i övriga storstadsregioner. I

de fyra Mälarlänen ökade befolkningen med 4,7 % och i Skåne ML-

län med 4,6 %. De tre storstadsregionerna hade alltså en väsentligt

större folkökning under perioden än landet i snitt.

Västsverige en industriregion -

Det västsvenska näringslivet är sedan lång tid starkt internationellt inriktat. Industrin är exportinriktad och stora västsvenska företag som

SKF och Volvo har en omfattande verksamhet utomlands. Göteborg

har gammal tradition som bl.a. sjöfartscentrum av internationell en

betydelse. I Västsverige och framför allt i Göteborgsregionen finns

- härigenom en internationell bas. Det är viktigt inte minst som

utgångspunkt för fördjupade kontakter med EG-området.

Näringslivet i Västsverige har blivit alltmer internationellt beroende.

Det förstärks ytterligare genom den fortgående integrationen i Europa.

Den fria rörligheten av varor, tjänster och kapital kommer att påverka näringslivets konkurrenssituation och livsbetingelserna i Västsverige

liksom i alla andra regioner.

Västsverige är en av landets mest industridominerade landsdelar.

Industrin är starkt exportberoende och är mycket känslig for konjunktursvängningar. Det gäller framför allt Göteborgsregionen och

Älvsborgs län. Göteborgsregionen är fortfarande Sveriges industriella

centrum. Totalt för Västsverige arbetar 25 % av de sysselsatta inom

med 22 % för riket. Även i Älvsborg

tillverkningsindustrinjämfört och Skaraborg finns en stor industrisektor med runt 30 % sysselsatta

inom industrin.

Tillverkningsindustrin har varit under en kontinuerlig strukturomvandling sedan 1960-talet med sysselsättningsnedgång inom bl.a.

livsmedels-, textil- och varvsindustri. Nedgångarna har balanserats av den privata och offentliga sektorns expansion samt att tillväxt har skett i andra industribranscher.

Bilindustrin har tagit över och ensidigheten i industristrukturen har förstärkts. Bilindustrin är spridd i hela regionen med mycket stora

sou 199266 Den västsvenska regionen

tillverkningsenheter i Göteborg, Trollhättan och Skövde, den men finns också i flera andra kommuner. Därtill finns ett stort antal

underleverantörsföretag till transportmedelsindustrin i Västsverige.

Bil industrin kan inte ersättas i Västsverige under överblickbar framtid.

Allmänt sett har industrins inriktning förskjutits från ha varit att arbetsintensiv till att bli kunskapsinriktad. Traditionell mer till-

verkningsindustri inom mogna branscher har dock fortfarande

stor omfattning i Västsverige. Verkstadsindustrin har stor omfattning även exkl. bilindustrin, och framför allt i Göteborgsregionen. Den privata tjänstesektorn har vuxit i betydelse, den men har i Västsverige inte alls samma starka ställning i Stockholmssom regionen. Mest framträdande är den i Göteborgsregionen. flesta De västsvenska kommunerna har låg andel affärs- och en kunskapstjänster.

Hallands län

Halland är kommunikationsmässigt väl beläget mellan

Göteborgsregionen och Malmö-Helsingborgsområdet. Halland har länge haft en

positiv befolknings- och näringslivsutveckling och har

i stor utsträckning klarat sig undan de allvarliga industriella strukturkriser som påverkat vissa andra delar Västsverige. av Halland är det län i Västsverige haft den största som folkökningen. Mellan åren 1985 och 1991 ökade folkmängden med i genomsnitt 3 000 personer per år, dvs. ärlig ökningstakt på 1,2 %. Halland en har även under lång tid dessförinnan haft en kontinuerligt stor befolkningstillväxt. Under år 1991 hade endast Uppsala län större en folkökning än Halland.

Kungsbacka kommun ökar folkmängden mest och for 40 % svarar av folkökningen i länet. Halmstad är största kommun med 80 000 ca invånare. Hylte kommun har

svagast befolkningsutveckling.

De viktigaste industrigrenarna i Halland är metallvaruindustri, livsmedelsindustri och massapappersindustri. Jordbruket är viktigt med ca 8 % sysselsättningen. Turismen är av en viktig näringsgren. I övrigt har Halland likheter med ett svenskt genomsnittslän vad gäller näringslivets struktur.

Göteborgsregionen

Med

Göteborgsregionen avser jag kommunerna Härryda, Partille,

Mölndal, Göteborg, Ockerö, Kungälv, Stenungsund och Tjörn O-län, Ale och Lerum P-län och Kungsbacka N-län, dvs. de kommuner som från år 1992 ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund.

Den västsvenska regionen sou 199266

Regionen har i dag 734 000 invånare. Under perioden 1985 ca - 1991 ökade befolkningen med drygt 30 000 personer, eller ca 0,7 % per år. Knappt 60 % regionens invånare bor i Göteborg. Kungsbacka är av störst kranskommunerna med drygt 55 000 invånare. Det är också av den kommun i regionen där befolkningen ökat mest. Göteborgsområdets utveckling till storstadsregion har gått på några decennier. Folkmängden har ökat och bebyggelsen har spritts över en allt större yta. Från en inre kärna bestående av Göteborg, Partille och Mölndal har regionen successivt utvecklats till vad vi för närvarande avser med Göteborgsregionen. Regionen har blivit en gemensam arbetsmarknad. Bilismens utveckling och i viss mån utbyggnaden av kollektivtrafiken har varit två viktiga förutsättningar för denna utveckling. Befolkningen har vuxit snabbast utanför regionens centrum, och centrums andel av regionens befolkning har därmed successivt minskat. Parallellt med att bostäderna spritts har även arbetsplatser decentraliserats. Göteborgsregionen är den storstadsregionerna som visar den av snabbaste spridningen av arbetsplatser. Göteborgsregionens näringsliv har gått igenom kraftiga strukturella förändringar. Sjöfarten, rederinäringen och varven har förlorat sin stora betydelse för sysselsättningen i regionen. Däremot har Göteborg upprätthållit sin betydelse som industri- och transportcentrum. Vidare har sysselsättningen inom den industrinära tjänstesektorn ökat betydligt, även betingelserna för sådan verksamhet marknad, om kommunikationer och kvalificerad arbetskraft inte varit lika goda i Stockholm. Regionen är emellertid i hög grad beroende av en som enda industri bilindustrin. Göteborgsregionen är starkt beroende av konjunkturutvecklingen och är på det hela taget mycket sårbar. En försvagad konkurrensförmåga för bilindustrin skulle drabba Göteborgsregionen mycket hårt.

Göteborgs och Bohus län

Göteborgs och Bohus län domineras befolknings- .och näringslivsmässigt Göteborgsregionen. I den del av länet som ingår i av Göteborgsregionen bor 85 % av länets befolkning. Länet har varit starkt utsatt för strukturomvandling i näringslivet, först i kustbygen derna och därefter inom industrin i Göteborgsregionen och i Uddevalla med bl.a. nedläggningen av varven. Skillnaderna i näringslivsstruktur m.m. är stora mellan det storstadsinfluerade Göteborgsområdet och Bohuslän i övrigt. I norra delen av Bohuslän är näringslivet i högre grad råvarubaserat och där finns

sou 199266 Den västsvenska regionen

områden av glesbygdskaraktär. Kust- och skärgårdsområdet med bl.a.

dess betydelse for turismen ger en särskild prägel länet. I Göteborgs- och Bohus län har kontaktmönstren sedan lång tid i huvudsak varit nord-sydligt inriktade. Till del finns en en gemensam arbetsmarknad i Trestadsområdet, de huvudsakliga kontaktmen

vägarna har gått och går fortfarande söderut till Göteborgsregionen. Det är Göteborgsregionen och framför allt Göteborgs kommun

som

styr länets befolkningsutveckling. Göteborg minskade länge sin befolkning, men med undantag för ett år har den ökat sedan år 1985. Under perioden 1985 1991 ökade folkmängden i länet med 26 800

personer, eller i genomsnitt 0,6 % år. Invånarantalet minskade per under hela 1970-talet och första halvan 1980-talet, trenden av men vände i mitten av 1980-talet. Transportmedelsindustrin har stor omfattning i länet, det finns men

också mycket annan verkstadsindustri. Göteborg är fortfarande

Sveriges industriella centrum och inom länets gränser finns 10 % runt

av landets industriproduktion. I Göteborg, Stenungsund och Lysekil

finns merparten landets raffinaderier och petrokemiska industri. av

Industrin är som helhet mycket exportinriktad och konjunkturberoen-

de.

Älvsborgs län

Älvsborgs län har ingen egentlig näringsgeograñsk identitet. Ale,

Lerum och möjligen Alingsås ingår i Göteborgsregionen. Boråsområdet har alltmer knutits till Göteborgsregionen. Det finns knappast några samband mellan Dalsland och Boråsområdet och Sjuhäradsbyg-

den. Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla bildar i viss mån en egen region.

Älvsborgs län är landets befolkningsmässigt fjärde största län.

Folkmängden ökade under hela 1980-talet, under perioden 1985 - 1991 med 17 600 personer, eller med 0,7 % per år.

Befolkningsutvecklingen visar långsiktigt koncentrationstendenser

mot de storstadsberoende kommunerna och mot Borås och Tvåstad och deras närområden. Borås är den största kommunen med 102 ca

000 invånare, har relativt befolkningsutveckling. Starkast

men en svag

ökning har Lilla Edet, Vårgårda och Alingsås. Svagast befolkningsut-

veckling har norra Dalsland.

Älvsborgs län är ett utpräglat industrilän. Exportberoendet

är stort och koncentrationen till några få branscher är påtaglig. Transport-

medelsindustrin med SAAB Automobile och Volvo Flygmotor i Trollhättan har stor omfattning, men det finns även många underleve-

rantörer. Göta älvdalen är landets viktigaste industribälten. ett av

Den västsvenska regionen sou 199266

Sjuhärad har en utsatt industristruktur med en stor andel lâgteknolo-

gisk industri, till 40 % bestående av sysselsatta inom tekoindustri. I

de norra delarna av länet finns ett stort antal underleverantörer till

bilindustrin. I Dalsland har den skogsbaserade industrin stor betydelse.

De små och medelstora företagen dominerar i de södra delarna av länet.

Skaraborgs län

Skaraborgs län är från några utgångspunkter det mest homogena i Västsverige. Länet är inte omedelbart berört av gränsproblemen i Göteborgsregionen. Länet har den största inomlänspendlingen.

Knytningen till Göteborgsregionen är förhållandevis begränsad.

Beroendet ökar dock och på det hela taget är Skaraborg starkare inriktat västerut än österut.

Länet hade en positiv befolkningsutveckling under 1960- och 1970-

talen, men under 1980-talet har utvecklingen stagnerat. Sedan år 1985 har länets folkmängd ökat med ca l 300 personer, en ökning med 0,5 % per år. Skaraborg har den svagaste befolkningsutvecklingen av de

fyra västsvenska länen. I Skaraborg är den lilla skalan i boendet tydlig. Av länets 275 000

invånare bor 198 000 i 82 tätorter, varav 28 har mer än 1 000 invånare och endast 5 har över 10 000 invånare. I länet bor 39 % av

befolkningen landsbygden. Skövde är största kommun med 48 000

invånare. Kraftigaste befolkningstillväxten åren 1985 1991 hade - Habo kommun. Näringslivet i Skaraborg präglas av en traditionell tillverkningsin-

dustri med ett betydande inslag av tung produktion inom mogna

branscher. Andelen småföretag är relativt låg. inslagen av forskningsintensiv industri är få. Andelen underleverantörer är hög. Nästan hälften av länets företag kan räknas som underleverantörer. Länet har en relativt låg andel produktion För export. Skaraborg är ett råvaruproducerande och varubearbetande län. Volvo i Skövde är en av Västsveriges största industrienheter. Skaraborg landets viktigaste jordbruksområden. Jord- och är ett av

skogsbruket med förädlingsverksamhet har en mycket stor betydelse för sysselsättningen i länet.

SOU 199266 Den västsvenska regionen

Pendling och flyttning naturliga regioner

-

Arbetsmarknaderna har utvidgats

Utvecklingen med bl.a. förbättrade kommunikationer har lett till

att

arbetsmarknadsregionerna utvidgats. Människorna har fått större

en frihet när det gäller val bostadsort i förhållande till av arbetsplats.

Både den kortväga och långväga pendlingen har ökat kraftigt i riket

under 1980-talet.

Länen i Västsverige, möjligen med undantag för Skaraborg, speglar bara i mindre utsträckning de naturliga arbetsmarknadsregionerna. Stora delar av Västsverige ingår i dag i arbetsmarknad

en gemensam

med Göteborgsregionen I takt med förbättrade kommunika-

som nav.

tioner kommer beroendet att öka ytterligare.

T.ex. har Älvsborgs län under 1980-talet integrerats alltmer

i en större västsvensk arbetsmarknad. Ca 38 000 pendlar personer i dag ut

från länet till jobb i andra län, främst i Göteborgsregionen, medan 14

000 pendlar in. Även de delarna personer norra av Hallands län

Kungsbacka och Varberg knyts allt närmare Göteborgsområdet. UddevallaVänersborgTrollhättan, Borås och Varberg ligger i dag på en timmes avstånd eller mindre från Göteborg.

Göteborgsregionen en sammanhållen bostads- och

-

arbetsmarknadsregion

Göteborgsregionen är en sammanhållen bostads- och arbetsmark-

nadsregion med ca 730 000 invånare. Inom regionen kan urskilja man

ett inre storstadsområde med Göteborgs, Partille och Mölndals

kommuner. Till den inre regionen

GöteborgMölndalPartille pendlar ca 43 000

personer över länsgräns. 56 % inpendlarna kommer från N och P

av

län. Flest inpendlare kommer från Kungsbacka, 14 100 Från

personer. Lerum pendlar över 10 000 Det är kommunerna längst personer. ut

i regionen som relativt ökat sin pendling till Göteborg Göteborg

mest.

och Stenungsund är de två kommuner i regionen har fler

som

inpendlare än utpendlare.

Göteborgsregionens pendlingsomland vidgas

Göteborgsregionens pendlingsomland har successivt vidgats. I de olika stråken mot Göteborgsregionen förekommer betydande pendling

en

även på avstånd kring 5 8 mil. Pendlingen från Borås, Uddevalla,

-

Den västsvenska regionen sou 199266

TrollhättanVänersborg och Varberg till Göteborg ökade med 35 % aren 1985 1989. - Borásregionen knyts närmare Göteborgsregionen. Den långväga pendlingen är störst i den korridoren. Mellan Borås och den inre

Göteborgsregionen inkl. Härryda pendlar dagligen ca 2 500 personer. Även pendlingen i andra riktningen är betydande. Boråsregionen inkl.

Marks kommun väver i ökad grad samman sin arbetsmarknad med

Göteborgsregionens. Inpendlingen till GöteborgPartilleMölndal åren 1985 och 1989

framgår nedanstående tabell. Kommunerna är rangordnade efter av

pendlingens ökning.

sou 199266 Den västsvenska regionen Tabell 2 lnpendling till GöteborgPartilleMölndal åren 1985 och 1989

14 Härryda 7 192 8 080 12 sortering efter ökning i %

Fyrstadsregionen i två län -

I Fyrstadsregionen Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla och Lysekil - finns en relativt betydande pendling över länsgränsen. I regionen har Trollhättan och Uddevalla pendlingsöverskott. De stora pendlingsströmmarna i regionen går till Trollhättan. Till Trollhättan kommer pendlarna från främst Vänersborg, Uddevalla och Lilla Edet. Uddevallas inpendlare kommer främst från Munkedal, Färgelanda och Orust. Regionen har även ett visst pendlingsutbyte med Skaraborgs västligaste del.

Den västsvenska regionen sou 199266

Skaraborgs län stor pendling inom länet -

Utmärkande for Skaraborg är den utspridda tätortsstrukturen med

korta avstånd i tid och I övrigt finns sådan decentraliserad rum. en

bild endast i liknande jordbruksinfluerade regioner som Skåne och

Östergötland.

Skövde är den största inpendlingskommunen i länet. Pendlingen

kommer från Falköping, Tibro och flertalet av Skövdes grannkommu-

Mariestad, Skara och Lidköping är andra större inpendlingskom-

ner. muner.

En betydande pendling finns mellan HaboMullsjö och Jönköping. I övrigt har R-län inte något större pendlingsutbyte med något län. Ca

75 % pendlingen är mellan kommuner inom länet.

av

Halland kontakter at två håll -

Hallands utpendling är större än inpendlingen. Endast Halmstads

kommun har pendlingsöverskott. Halmstads inpendlare kommer framför allt från Laholm och Falkenberg. Falkenberg har en be-

tydande utpendling till Varberg, medan Varbergs största utpendling går till Göteborg. Under perioden 1985 1989 ökade utpendlingen i

regionen med 30 %, medan inpendlingen ökade med 15 %. Varbergs utpendling har ökat mest.

Lånen är inflätade i varandra

Länens inflätning i utökad och till väsentlig del gemensam en arbetsmarknad kan visas nedanstående figurer. I första hand genom har N, O och P län nära samband med varandra. I Hallands län går

47 % pendlingen tillfrån OPR-län. l Älvsborgs län pendlar 45 %

av

av pendlarna till NOR-län. Motsvarande utomlänspendling för O-län är 25 %. I Skaraborg sker den dominerande delen av pendlingen inom

länet. Ca 10 % pendlar tillfrån de övriga västsvenska länen.

sou 199266 Den västsvenska regionen

Diagram Total pendling inom och över lånsgräns per lån, i procent total, av år 1989

Hallandslan

Hailanas GoteborgsAlvsborgsSkaraborgs ovrlga Ian lan och Bohus lan Ian lan

Goteborgs Bohusan och

80 70 60 SO Z 40 30 20 O O Haüancs GoteborgsAlvsborgsSkaraborgsovrugalan Ian och Bohus Ian ian Ian

AlvsborgsIan

80 T0 5C S0 40 30 20 IO 0 Halianos GoteborgsAlvsborgsSkaraborg .gwvgaiarl Ian och Bohus Ian lar. Ian

SkaraborgsEar.

S 55 SC ä 4C x

Havaräcs GoteborçsAlvsborgs SI-.arztcrçsjvPglêr- Ian och Bohus Ian lar Ian

Den västsvenska regionen sou 199266

Flyttning

Flyttningsrörelserna i Västsverige är till stor del inriktade mot

Göteborgsregionen. Mönstretliknarpendlingsströmmarna. Sambanden är starkast med områden nära Göteborgsregionen, medan stora delar Skaraborgs län samt kommuner som gränsar till länen utanför av

Västsverige har en lägre anknytningsgrad. På karta 2 visas utflyttningen till Göteborgs tätort i procent av

folkmängden åren 1988 1990. Förutom en framträdande utflyttning från kranskommunerna finns även andra regionala mönster. Kommunerna utefter de fem korridorerna mot Uddevalla, Trollhättan,

Alingsås, Borås och Varberg uppvisar en högre andel utflyttare.

Intressant är vidare kustkommunernas, från Strömstad till Falkenberg, samband med Göteborgsområdet.

Karta 2 Uylyttningen till till Göteborgs tätort i procent av folkmängden 1988 1990 -

- l IS lo 25 u nñh H8 m g .+7 utlån 24 10057 0.12to 02-1

sou 199266 Den västsvenska regionen

Sammanfattande omdömen

Sammanfattningsvis kan man konstatera att pendlingen och pendlingsavstånden i Västsverige ökar. Det finns en stor och växande västsvensk arbetsmarknad med Göteborgsregionen som nav. Göteborgsregionen är for sin del en sammanhållen bostads- och arbetsmarknadsregion med en massiv inomregional pendling. Från pendlingssynpunkt är Västsverige en någorlunda sammanhållen region, även om regionen i sin hela omfattning är för stor för att vara en enhetlig arbetsmarknad. De olika regionala arbetsmarknadena vävs dock i ökad grad in i varandra. Skaraborg har en liten pendling med andra län, men den huvudsakliga kontaktinriktningen är västerut. Halland har kontakter både norr och söder, men det är inte orimligt att pendlingsmässigt föra Halland till en västsvensk region. Man kan vidare konstatera att med undantag för Skaraborg har länen i Västsverige en mycket svag koppling till de naturliga arbetsmarknadsregionerna. I Göteborgsregionen, Västsveriges största arbetsmarknad, är anknytningen särskilt dålig. I takt med att arbetsmarknaderna utvidgas och beroendena dem emellan ökar framstår den nuvarande länsindelningen som alltmer otidsenlig.

ns awâayânøä mask. nanlnsiâd .

ülâå

Moiâfwzfaâwâiâêf

xgâgábjnmüz

,Å ; .. u, ,,-.. , . - .01 -Å4Å1nr4r§Å›\MuNVh$-Öø1pvi ,a

SOU 199266

2 Västsverige och utvecklingen i Europa

Kapitlet i sammandrag

0 Många talar om regionerna i Europa och att de får ökat spelrum genom att nationalstaterna i EG får lämna över befogenheter till

EG-organen. Regionerna proñlerar sig satsningar på

genom infrastruktur och samverkan m.m.

Näringslivet blir alltmer internationellt. Företagens beroende

av

egenskaper i deras produktionsmiljöer ökar. Kunskap, kontakter

och kommunikationer är viktiga utvecklingsfaktorer.

I centrala Europa finns många betydande tillväxtregioner. Gemensamma drag är kunskapsintensiv produktion,

stor

tjänstesektor, forskningutbildning hög klass och god

av en position i transportsystemet.

Västsverige ligger enligt en undersökning Göteborgs

av

kommun högt på Europalistan när det gäller forskninglutveckling och regional köpkraft. Inte minst det utvecklingsarbete

som

sker i de stora företagen är viktigt.

Enligt en utredning Västsvenska handelskammaren måste av

insatserna för att utveckla Västsverige till de krav

anpassas som

det nya kontakt- och kunskapsberoende näringslivet ställer. Bl.a. måste förbindelserna med de attraktiva stadsregionerna i

Europa förbättras radikalt. Det är viktigt att utveckla stadsmiljöer som är attraktiva för verksamheter och boende.

Ett svenskt EG-inträde innebär inte att Sverige måste ändra sin administrativa indelning. Men Sverige blir alltmer inflätat i det europeiska näringslivet och det är viktigt att frågor kring bl.a.

infrastrukturen hanteras över stora regioner.

Västsverige och utvecklingen i Europa sou 199266

1 Regioner i Europa

Sverige har alltmer närmat sig Europa. En svensk ansökan om

medlemsskap i EG lämnades in under år 1991. Det nyligen träffade

EES-avtalet innebär, om det godkänns i de nationella parlamenten, att

Sverige reellt kommer att omfattas av den inre marknaden. Sverige

kommer att ta del i den europeiska integrationsprocessen. Utvecklingen i Europa kommer att påverka den svenska ekonomin och det svenska näringslivet och också den regionala utvecklingen i ännu högre grad än tidigare. Det europeiska perspektivet kommer att påverka varje viktig utvecklingsfråga som vi har att hantera både på nationell och regional nivå framöver. Utvecklingen i Europa kommer

självfallet att vara en av de faktorer som har stor betydelse för

länsgränser, samverkan och regionalpolitiskt utvecklingsarbete i Västsverige. Många talar i dag om regionernas Europa. Den konkreta innebörden av detta är inte helt klar. Som regel avses att regionernas

betydelse väntas öka bekostnad av nationalstaten. En bakgrund är

att den nationella nivån genom EGs integrationsprocess får lämna över befogenheter till EGorganen. Man menar att detta ger ökat spelrum för regionerna. De blir mer aktiva i regionalt utvecklingsarbete och försöker med olika medel att stärka sin ställning. Det kan handla om infrastrukturen, dvs. satsningar på kommunikationer, utbildning och forskning, men också om marknadsföring och internationell samverkan.

Med begreppet region kan man i ett europeiskt perspektiv mena

olika saker. Traditionellt avses ett område inom en stat dit man har knutit politiska och administrativa beslutsbefogenheter. Det är en nivå som ligger någonstans på vägen mellan den nationella och lokala nivån. I Sverige har vi länen, i Frankrike regioner och departement

och i Tyskland delstater eller länder.

Dessa regioner kan vara av varierande storlek och har stor spännvidd vad gäller antal invånare. I debatten ofta förekommande tillväxtregioner som t.ex. Lombardiet och Baden-Württemberg har lika många invånare som hela vårt land.

Med regioner kan också menas något annat än administrativa skapelser. Det handlar då om spontant uppbyggda regioner, både inom

och mellan stater, som bildats med utgångspunkt från naturgeografiska samband, intressegemenskap osv. Geografiska och administrativa

gränser har liten betydelse. Avgörande är att skapa nätverk med

aktörer som har ett gemensamt intresse av att driva utvecklingen mot vissa mål. Sådana spontant uppbyggda regionbildningar kommer

sou 199266 Västsverige och utvecklingen i Europa

sannolikt att större betydelse i ett gränslöst Europa. Små eller stora

regioner avgörande är för vilket ändamål som regionen är formerad. - Oftast är regionen en del av nationalstaten. Men ibland kan delar av

olika stater bilda sådana regioner. Ibland kan flera länder ingå i vad c man kallar en region. Sådana makroregioner finns det flera i

av s Europa Norden, Benelux, Baltikum är exempel. - I vilka avseenden kan utvecklingen i Europa ha intresse för frågorna kring länsindelning och samverkan i Västsverige Vad med menas en å region i ett Europaperspektiv Det kan finnas anledning att

i åtminstone översiktligt belysa dessa frågor.

k s

Näringslivets internationalisering regionala

-

konsekvenser

Sveriges beroende av omvärlden ökar

Sverige har en öppen ekonomi. Det innebär att vi är starkt beroende

av förhållanden i omvärlden. Under senare år har näringslivet blivit alltmer internationaliserat. Sverige betyder mindre för företagen både som marknad och som produktionsställe.

Naturresurserna utgjorde från början grunden för den svenska

exporten. Trots verkstadsindustrins expansion den svenska var produktionen till stor del råvarubaserad till bara för några decennier

sedan. Under senare tid har näringslivet alltmer förskjutits

mot

branscher med högt förädlingsvärde, där humankapital och FoU spelar

stor roll.

Svenska företag har i jämförelse med andra länder hög FoU i

en andel av BNP, men liten export av FoU. Det kan tolkas att FoUsom

verksamheten i huvudsak ligger i Sverige, medan den FoU-

nya baserade produktionen ofta hamnar utomlands.

Omvärldsförändringarna för den svenska ekonomin består två

av

särskilt viktiga förlopp. Det ena rör den ökade integrationen inom vårt

närområde, EG, EFTA och Östeuropa. Marknaden integreras och

gränser öppnas. Det andra avser handelssystemet i stort, med förskjutning av konkurrenskraft och tendenser till en försvagning

av

de multinationella spelreglerna. Sveriges specialisering mot EG är förskjuten mot basindustrin, medan verkstadsindustrins andel är relativt liten. Liksom för de övriga nordiska länderna karakteriseras Sveriges export till EG kapitalin-

av

tensiv förädling av naturresurser, medan kapitalintensiva kunskapsoch FoU-intensiva produkter importeras.

Västsverige och utvecklingen i Europa sou 199266

Det svenska näringslivet internationaliseras snabbt. Svenska företag har 250 000 anställda i dotterbolag i EG. De svenska utlandsinvesteringarna ökade från ca 6 miljarder kronor år 1981 till över 80 miljarder kronor år 1990. Ca 70 % av investeringarna gick till EGländerna år 1985 drygt 20 %.

Näringslivets omvandling avgörande faktor

-

Regioner som uppstår ur ekonomiska behov är sällan anpassade till administrativa gränser. Näringslivets regioner baseras på marknader och behov av kontakter. Mötesplatserna för ekonomiska aktiviteter förändras ständigt. Kunskaps- och informationsteknologin har haft en avgörande betydelse för näringslivets utveckling de senaste decennierna. Industrisamhällets traditionella struktur med storskaliga fabriksprocesser har börjat ersättas av en nätverksekonomi, där hantering av kunskap och information har stor betydelse. Andelen sysselsatta i traditionell varuproduktion minskar. Produktdifferentiering och kundanpassning ökar. Arbetsuppgifternas tyngdpunkt förskjuts mot verksamheter där kunskaper utvecklas, bearbetas och förmedlas. Samtidigt international iseras näringslivet alltmer. Över hälften den av svenska exporten går till EG-marknaderna. Genomförandet av den inre marknaden med fri rörlighet för människor, varor, kapital och tjänster kommer att radikalt förbättra betingelserna för det nya kunskaps- och kontaktbaserade näringslivet. Knytningarna mellan nationalstaten och det privata näringslivet har alltid varit starka. Staten har sett som en viktig uppgift att genom olika medel stärka och försvara det nationella näringslivet, i konkurrensen med utlandet. Företagen å sin sida har i de flesta fall haft en nationell identitet och i viss mån en lojalitet mot nationalstaten vid lokalisering verksamheter, upphandling m.m. av Denna bild förändras nu radikalt. Näringslivets internationalisering och den inre marknaden i Europa medför att statsgränserna minskar i betydelse eller försvinner när det gäller företagens verksamhet och val av produktionsmiljöer. Företagens trohet mot den gamla nationalstaten minskar drastiskt. Till bilden hör att ägarstrukturer och produktionsnätverk blir alltmer internationella och de nationella komponenterna i tillverkningsprocesserna blir allt svårare att identifiera. Samtidigt bör framhållas att näringslivet består av en mycket stor samling företag i olika moderniseringsstadier och med olika geografisk rörlighet. Lägst rörlighet har troligen kapitalintensiva tillverkningsföretag i basnäringar som t.ex. skogs- och stålindustri. Det finns också

sou 199266 Västsverige och utvecklingen i Europa

många småföretag, inte minst inom tjänstesektorn, som verkar på en begränsad marknad. Förutsättningarna för näringslivets utveckling hänger nära samman

med möjligheterna att skapa nät för samverkan mellan många ekonomiska aktörer. Större företag kommer i allt större utsträckning

att bestå av små enheter med stor spridning inte enbart i Sverige utan även i Europa. Näringslivet organiseras i finmaskiga nätverk, där

internationaliseringen blir allt påtagligare.

Gamla lokaliseringsfaktorer som kapital och råvaror minskar i

betydelse. Företagens beroende av egenskaper i deras produktions-

miljöer ökar. Kunskap, kontakter och kommunikationer är avgörande utvecklingsfaktorer. Det innebär att regioner som kan goda ge

betingelser för sådant nätverksbyggande har de bästa förutsättningarna för utveckling.

EGss inre marknad ejfekterför den regionala utvecklingen -

Ett viktigt steg i integrationen inom EG tas år 1993 genomförandet -

av den inre marknaden. Då skall de fyra friheter som finns i Romför-

draget realiseras. Alla handelshinder for varor skall vara avvecklade. Inom tjänstesektorn skall företag med hemmahörighet i ett EG-land

kunna verka fritt i alla EG-länder. Kapital skall kunna flyta fritt över gränserna. Varje EG-medborgare skall kunna arbeta eller studera i

vilket medlemsland som helst.

ERU presenterade i februari 1992 en analys av hur den inre marknaden kan förväntas påverka den regionala utvecklingen i Sverige. Rapporten ingår som bilaga till 1992 års långtidsutredning. I rapporten understryks att effekterna av den inre marknaden måste

bedömas tillsammans med andra faktorer som påverkar den regionala utvecklingen. Den internationella ekonomiska utvecklingen och strukturomvandlingen inom produktionen spelar en långt större roll

vad gäller de regionala effekterna än den inre marknaden. Av stor betydelse är hur svenskt näringsliv förmår att anpassa sig till omvärldens krav och hur näringslivet kan utnyttja de möjligheter som

skapas internationellt.

Sverige har med sin frihandelsinriktning ett gott utgångsläge i detta

sammanhang. Den svenska produktionen har sedan länge arbetat i öppen konkurrens, med relativt få avskärmande insatser i form av branschstöd m.m. Därmed innebär enligt rapporten genomförandet av

de fyra friheterna ingen radikal förändring i förutsättningarna för

huvuddelen av den svenska produktionen. Dock finns vissa undantag,

bl.a. livsmedelsproduktionen.

Västsverige och utvecklingen i Europa sou 199266

Dock bedöms indirekta regionala effekter uppstå av EGs inre marknad. Den inre marknaden begränsar den nationella handlingsfriheten inom den ekonomiska politiken. Detta i kombination med en harmonisering av skatter och avgifter m.m. till EGs förhållanden kommer enligt rapporten att påverka den regionala utvecklingen i Sverige. Stockholmsregionen är den del av landet där enligt rapporten effekterna EGs inre marknad blir mest påtagliga. Orsaken är den av

stora regionala marknaden. Regionen framstår som attraktiv för

utländska företag inom tjänsteområdet. För vissa typer av tjänster kan hela den svenska marknaden bearbetas från en enhet i Stockholms-

regionen. Även andra svenska regioner bedöms emellertid kunna

erbjuda ett tillräckligt marknadsunderlag för att framstå som in-

för utländska tjänsteproducenter. Å andra sidan kommer

tressanta nationella centra av Stockholms typ att i ökad grad tvingas konkurrera med andra centra inom Gemenskapen. Företag kommer att jämföra lokaliseringsbetingelserna i Stockholmsregionen med motsvarande i andra storstadsregioner inom EG. Vidare kommer enligt rapporten den inre marknaden att innebära att nationella monopol som i dag till stor del verkar utifrån Stockholms- -

regionen brytes Ökad konkurrens leder till spridning

- upp. av

verksamheter. En avreglering av flyget kommer sannolikt att försvaga huvudstadsregionens dominans och utrymme skapas för ett alternativt

till Arlanda. Detta kan ge ökade möjligheter för Göteborg och nav Malmö. Regioner som gränsar till EG kan också bli starkt påverkade av den inre marknaden. För svensk del gäller det Skåne och Halland. Man kommer att få känna av ökad konkurrens på bl.a. livsmedels- och transportområdet. Marknaden blir utsatt för bearbetning från an-

gränsande medlemsländer. Å andra sidan kan också svenska företag

agera på angränsande marknader. Den svenska gränsregionen har lokaliseringsmässiga fördelar och kommer att framstå som attraktiv för företag utanför EG som överväger produktion i Sverige riktad mot

EG-marknaden. För industriregionerna i landet bedöms den inre marknaden inte innebära någon radikal förändring kort sikt. I stort har handeln med industrivaror varit tullfri sedan länge. Utvecklingen i industriregioner-

i Sverige beror till stor del på vilken konkurrenskraft produktionen

na i svenska industriregioner har i jämförelse med utländska regioner. Omstruktureringen av industrin inom EG kommer sannolikt att accelerera. I vilken utsträckning svenska industriregioner kan dra fördel EGs stora hemmamarknad beror enligt rapporten på vilken av roll svenska företag kommer att spela i denna omstrukturering. Om de

sou 199266 Västsverige och utvecklingen i Europa

svenska företagen köper upp konkurrenter inom EG ökar möjligheterna till en positiv utveckling. Om däremot de svenska företagen blir uppköpta av utländska konkurrenter ökar risken för uttunning en av företagens nätverk i Sverige. Störst förutsättningar for positiv en

utveckling bedöms regioner med en stor andel ny teknologibaserad

industri ha, dvs. i första hand våra storstadsregioner. Det är möjligt att den inre marknaden kan bidra till generell en expansion inom näringslivet i den utsträckning den bidrar till ökat nyskapande inom näringslivet. Ett alternativ är produkter att nya

utvecklas i etablerade företag. Nyskapande kan också ske ökat

genom

nyföretagande. En del av nyföretagandet kan ske s.k. import-

genom substitution, dvs. att en ökad efterfrågan på produkt tillgodoses en

genom tillverkning i hemlandet. Detta kräver dock en stor regional

hemmamarknad, varför i första hand storstadsregionerna torde gynnas.

En annan källa till nyföretagande är kunskapsutveckling. FoU-

aktiviteten vid universitet och högskolor leder till kunskap kan som omsättas i nya produkter och eventuella etableringar. Denna del av nyskapandet bedöms dock bli koncentrerat till handfull regioner. en

2.3 Regioner och

regionalpolitik

Varje land har sin administrativa indelning

EG har för närvarande 12 medlemsstater, 320 miljoner invånare, en större BNP än USA och är den störste aktören i världshandeln. Varje EG-land har sin administrativa indelning, utformad från nationella utgångspunkter och ofta med gamla Stora skillnader anor.

finns mellan EG-länderna, både vad gäller fördelningen befogen-

av heter mellan t.ex. central och regional nivå och beträffande regionernas storlek.

Frankrike är exempel på ett land som sedan lång tid varit mycket

centralistiskt. Under de senaste decennierna har förvaltningen decentraliserats, bl.a. i början 1980-talet, när lagar av nya om regionernas, departementens och kommunernas rättigheter trädde i kraft. I Frankrike med sina 56 miljoner invånare finns på vad kallar

den regionala nivån 26 regioner direktvalda organ for den regionala

självstyrelsen och 100 departement. Departementen är närmast jämförbara med våra landsting. Den kommunala nivån med sina

många små kommuner har en svag ställning. I Tyskland med närmare 80 miljoner invånare finns 16 delstater. In-

vånarantalet varierar mellan 0,7 miljoner staden Bremen och 17 miljoner Nordrhein Westfalen. Delstaterna har självständig

- en

Västsverige och utvecklingen i Europa sou 199266

ställning i förhållande till förbundsregeringen. De har t.ex. egna grundlagar, parlament och regeringar. En tendens finns att starkare slå

vakt om delstaternas självständighet. I en del fall har de också

ambitionen att agera på det internationella planet.

EGs strukturfonder viktiga regionalpolitiska instrument

-

För att hjälpa perifera och ekonomiskt mindre utvecklade regioner att dra nytta av den inre marknadens möjligheter behövs kraftiga regionaloch strukturpolitiska insatser. För perioden 1989 1993 skall EG anslå 60 miljarder ECU till åtgärder för regional utveckling. Regionalpolitikens andel av EGs totala budget beräknas under samma period

öka från 20 % till 25 %. Regionalpolitiken är därmed, efter jord-

brukspolitiken, den största utgiftsposten i EGs budget. Regionalpolitik i EG bedrivs dels av medlemsstaterna själva med nationella medel, dels på gemenskapsnivå genom s.k. strukturfonder. Dessa finansieras via den gemensamma budgeten. Utöver den gemensamma politiken kan varje land driva sin egen regionalpolitik. Den får dock inte stå i strid med konkurrenslagstiftningen, dvs. man får inte lämna stöd till enskilda företag så att konkurrensen påverkas. Man kan notera att EG-staternas egna regionalpolitiska insatser är många gånger större än medlen från strukturfonderna. EGs gemensamma regionalpolitik drivs genom de s.k. strukturfonderna. I EG finns tre strukturfonder, en för jordbruket, en för det sociala området och en för regional utveckling. Följande fem mål

gäller för fonderna

Mål 1 Att främja utvecklingen i svagt utvecklade regioner Mål 2 Att omstrukturera regioner med industri på tillbakagång

Mål 3 Att bekämpa långtidsarbetslöshet

Mål 4 Att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden Mål 5 a Att omstrukturera jord- och skogsbruk Mål 5 b Att underlätta utvecklingen i jordbruksbygder

Målen 2 och 5 b är regionalt inriktade, medan stöd till mål 4 och

5 a lämnas utan direkt geografisk koppling. Fondernas bidrag skall

komplettera medlemsstaternas egna åtgärder för regional utveckling. Ca 23 av fondernas medel går till EGs ekonomiskt minst utvecklade områden. Här skall BNP per capita under en treårsperiod

ligga 25 % lägre än EGs genomsnitt. Totalt bor 13 eller drygt 100

miljoner av EGs befolkning i vad som definieras som ekonomiskt

svaga områden. Spanien, Syditalien, Portugal och Grekland får i dag

ca 90 % av stödet. Stödet kommer bl.a. att gå till infrastrukturin-

sou 199266 Västsverige och utvecklingen i Europa

vesteringar i telekommunikationer, vägar, järnvägar och offentlig teknik. Medel till ändamål 2 går i huvudsak till urbaniserade regioner. Mest pengar går till Storbritannien, som får ca 40 % medlen till mål av

Ett stort stöd går även till Spanien. I Danmark ingår de f.d.

varvs-

regionerna Ålborg och Västlolland i mål 2-regionerna.

EG-staternas egna regionalpolitiska insatser är fortfarande större än

EGs. Strukturfonderna har emellertid blivit allt viktigare instrument.

I det regionalpolitiska utvecklingsarbetet förekommer direktkontakter mellan regionerna och EG. Det innebär att det är viktigt för regionerna att formulera utvecklingsstrategier och att kunna med kraft

agera och tydlighet. Till bilden hör att enligt beslut vid EGs toppmöte i Maastricht i december 1991 beslöts att ett regionalt råd skall inrättas bestående av 189 representanter för regioner och kommuner. Rådet skall vara rådgivande till kommissionen och ministerrådet.

EG.°s regionbegrepp enhetlig regional statistik

-

Som underlag for beslut om var de regionalpolitiska insatserna skall sättas in har inom EG upprättats geografiska områdesindelningar, baserade på analyser näringsliv, arbetsmarknad och ekonomisk

av

utveckling. Bl.a. bryter man ned BNP på regioner. Det finns tre olika regionindelningar, NUTS NUTS och NUTS

Ill. NUTS nomenclature of statistical territorial units. NUTS- -

indelningen baseras på medlemsländernas administrativa indelning.

NUTS I innehåller 66 regioner med i genomsnitt 4,9 miljoner ca invånare. Här finns t.ex. delstaterna i Tyskland och Danmark i sin helhet. Den andra nivån består 176 regioner med i genomsnitt 1,8 av miljoner invånare. I Danmark finns tre NUTS II-regioner Köpen- -

hamnsregionen, övriga Själland FynJylland. PÅ NUTS III-nivån

samt finns 829 regioner med i medeltal 390 000 invånare. De 14 danska

amten utgör NUTS Ill-regioner. Målet är att regioner av jämförbar storlek skall finnas på

samma NUTS-nivå. Trots detta är variationerna stora vad gäller yta,

folkmängd, ekonomisk tyngd och administrativa befogenheter. På

NUTS II-nivån har den minsta regionen 300 000 invånare och den

största Lombardiet 9 miljoner invånare.

Våra svenska län motsvarar befolkningsmässigt närmast NUTS IIInivån 829 regioner. NUTS II-nivån 176 regioner skulle i Sverige

motsvara 5 6 regioner. Förhållandena i Norden är dock till viss del annorlunda än på kontinenten, bl.a. långa avstånd och genom

glesbygdsområden. Blir Sverige medlem i EG bli konsekvenser-

en av

na att man får definiera NUTS-regioner.

Västsverige och utvecklingen i Europa sou 199266

Yillvdxtregioner i Europa några exempel -

Europas viktigaste tillväxtornråde sträcker sig från Londonområdet över Holland-Belgien, Rhendalen och till Baden-Württemberg och franska Rivieran. Utstickare från detta område går till Norditalien, Parisomrädet och Barcelona. Inom detta stora område närmar sig städerna varandra och det ekonomiska utbytet dem emellan blir allt intensivare. Städerna formar

stadsregioner. Näringslivetpräglas av kunskapsintensiv produktion och

tjänstesektor. Regionerna har god position i de viktiga en stor en transportsystemen i Europa. De stora multinationella företagens huvudkontor i hög grad koncentrerade till detta område. Här sker

betydande satsningar på infrastruktur och forskning. Här finns

Europas viktigaste finansiella centra. Bältet intar en särställning när det gäller kultur, kommersiella mässor, telekommunikationer och massmedia.

I bl.a. Frankrike och Tyskland finns ett antal starka tillväxtregioner,

antingen i form delstaterregioner eller regioner som bildats genom av nätverk, oavsett administrativa gränser. Det ligger i många fall i

Europas ekonomiska hjärta med ett dynamiskt näringsliv, en omfattande universitetsutbildningforskning och goda kommunikationer. Flera regioner är befolkningsmässigt lika stora eller t.o.m. större än

Sverige. Den franska Rhone-Alpesregionen har 5,2 miljoner invånare och är den näst största i Frankrike. Tunga stödjepunkter är Lyon, Grenoble och St Etienne och bältet sträcker sig till Genéveomrâdet. Detta

betydande tillväxtbälte är bl.a. knutet till viktiga vägar och järnvägar och flygplatser finns i Lyon, Grenoble och Geneve. Det är en stark

forskningsregion med bl.a. stor bredd i forskningen. Målet är att

utveckla regionen till en viktig Europaregion genom att bl.a. knyta internationella etableringar till Lyon och Grenoble. En viktig strävan

är att stärka sambanden mellan städerna i regionen och att utveckla

stadsregionerna med skilda profiler. Bl.a. prioriteras forskning och

utveckling i Grenoble.

Baden-Württemberg i f.d. Västtyskland har 9,3 miljoner invånare

med Stuttgartområdet 2,5 miljoner invånare som centrum. Regionen

finns mitt i stark sydtysk tillväxtkorridor från Heidelberg via

en Stuttgart och Ulm till München. Här finns Europas starkaste en av

utvecklingsregioner. Industrin har stor betydelse, är väl spridd över regionen och har stora inslag hög teknologi. Det finns ett antal

av

universitet och ett stort antal forskningsinstitut. Kommunikationerna

håller hög klass och stadsregionerna är nära kopplade till varandra.

sou 199266 Västsverige och utvecklingen i Europa

I Italien finns Lombardiet med 9 miljoner invånare och med Milano

som viktigt handels- och fmanscentrum. Bara Milano har 1,7 miljoner

invånare och den region domineras Milano har 5 6 miljoner som av -

invånare. Det finns ett stort inslag små och medelstora expansiva

av

företag.

Det finns ett stort antal interregionala samarbets i Europa. Ett

grupper

exempel är Alpe-Adria, en sammanslutning av 18 regioner i 6 länder

i Östra Alperna, med 40 miljoner människor. En motsvarande sammanslutning finns för centrala Alperna. Baden-Württemberg ingår i flera europeiska nätverk. Ett är ett

traditionellt samarbete med bl.a. de nord-schweiziska kantonerna. Ett annat där regionerna inte har geografiskt samband med varandra - -

är de fyra mycket starka tillväxtregionerna Lombardiet, Rhone-Alpes,

Katalonien och Baden-Württemberg. I norra Europa finns exempel på framväxande regional samverkan

en

över nationsgränserna. Den nya Hansan med den tyska delstaten

Schleswig-Holstein som drivande kraft är ett exempel på ett nytt

nätverk, baserat på gamla traditioner. Målet är att utveckla relationer-

na med de skandinaviska och östeuropeiska för att grannarna, stimulera den ekonomiska utvecklingen. Gemensamt för många tillväxtregioner i Europa är att de har stor en bredd i näringslivet, stort inslag högre utbildning, forskning och av utveckling och goda kommunikationer. Som regel finns klara strategier när det gäller utveckling av för näringslivet viktig infrastruktur. Stora insatser görs för att utveckla stadsregioner i nätverk. Stor vikt läggs

vid att skapa goda förutsättningar for inomregionala kontakter.

2,4 Västsverige, konkurrenskraften och det europeiska perspektivet

Västsveriges position

I en rapport från näringslivssekretariatet i Göteborgs kommun har man gjort ett försök att belysa Västsveriges industriella konkurrenskraft i ett Europaperspektiv. Med Västsverige NORP-län. Den

avses

västsvenska regionens relativa position vad gäller forskningutveckling och sysselsättning i högteknologitöretag har undersökts. Genom ett index som tar hänsyn till bl.a. utgifter för forskningutveckling och sysselsättning i högteknologiföretag får man fram ett mått på regionens industriella forskningskapacitet och därmed framtida styrka.

Västsverige och utvecklingen i Europa sou 199266

Beträffande forskningsintensiteten i regionerna ligger Västsverige på 14e plats i Europa bland 175 undersökta regioner. Stockholm toppar

ligan, beroende på att där finns stor volym forsknings- och

en

högteknologiverksarnheter och mycket liten tillverkningsindustri.

Skulle man exkludera bilindustrin blir dock Västsveriges position avsevärt sämre. För man samman olika index till en totalranking som

tar hänsyn både till forskningsintensitet och regional köpkraft ligger

Västsverige fortfarande på 14e plats. Rapportens slutsats är att Västsverige är en stark region. Det finns

en industriell bas som ger underlag för forskningsinsatser som placerar

Västsverige högt på Europalistan. Rapporten pekar på att Västsverige av tradition alltid har varit utrikeshandelsorienterat och att den inriktningen kommer att förstärkas. Rapporten pekar på vikten av att Västsverige formulerar en strategi för vilka regioner i Europa som samarbete bör etableras med. Det är viktigt att utveckla europeiska kontaktnät. Regionen har en styrka inom utbildning, forskning och utveckling. Den industriella basen måste utvecklas. Enligt rapporten måste bilindustrins dominans minska och möjligheterna stärkas för andra verksamheter att utvecklas. Industrins utveckling bedöms i allt större utsträckning ske i nätverk. Samverkan etableras mellan företag och mellan forskning och näringsliv. Allianser förekommer redan och blir än viktigare nu framöver.

Västsverige och utvecklingen i Europa

Västsvenska Handelskammaren har i utredningen Framtid i väster

låtit analysera Västsveriges utvecklingsförutsättningar. I utredningen

framhävs starkt det gemensamma västvenska perspektivet. Stor vikt läggs vid att förbättra betingelserna för en fortsatt utveckling av ett kunskaps- och kontaktinriktat näringsliv. I rapporten trycker man på att näringslivet alltmer utvecklas till en nätverksekonomi med många aktörer. Tillgång till kunskap och kontaktnät får allt större betydelse för utvecklingen. Denna i process kombination med den europeiska integrationen innebär enligt ut-

redningen bl.a. att investeringar i infrastruktur och inte minst i

kommunikationer, utbildning och forskning blir avgörande ut- vecklingsfaktorer.

Utredningen pekar på att förnyelsen av näringslivet går snabbast i de

europeiska regioner där man kan erbjuda attraktiva bostadsmiljöer,

snabba lokala persontransporter, tillgång till flygnät med varierat utbud och en bred utbildningskapacitet. Grundstenarnai kunskapseko-

sou l99266 Västsverige och utvecklingen i Europa

nomin är täta nätverk för snabba transporter, informasammansatt tionstörmedling och löpande kunskapsproduktion. Mot denna bakgrund anser utredningen att åtminstone två krav måste uppfyllas beträffande Västsveriges förhållande till Europa.

0 Förbindelserna och främst möjligheterna till - personresor mellan Västsverige och de attraktiva stadsregionerna i Europa måste radikalt förbättras.

0 Västsverige måste kunna erbjuda utbildnings-, arbetslivs-, kulturoch naturmöjligheter gör regionen attraktiv i europeiskt som ett perspektiv.

Om dessa krav skall kunna uppfyllas krävs enligt utredningen insatser på en lång rad samhällsområden. Av stor betydelse är åtgärder beträffande kommunikationer, utbildning, kultur och miljö. Att utveckla stadsmiljöer är attraktiva för verksamheter och boende som är centralt. Hur man lyckas kommer till del avgöra hur stor att attraktiv man kommer att bli i ett europeiskt perspektiv.

Utvecklingsfrågoma, länsindelningen och

Europa

Näringslivets internationalisering och det ökade beroendet av kunskap och kontaktnät får allt större betydelse för utvecklingen. Kapital kan redan i dag röra sig fritt över gränserna och är ingen restriktion för etableringar. Industrins bundenhet till råvaror för sin lokalisering blir allt mindre. Den europeiska integrationsprocessen kommer att ha betydelse stor för utvecklingen i Västsverige i många avseenden. Genom ett EESavtal och eventuellt medlemsskap i EG blir Sverige alltmer inflätat i det europeiska näringslivet. I en utveckling där gränser får allt mindre betydelse och där rörligheten ökar blir det än viktigare att kunna erbjuda attraktiva miljöer för både boende och verksamheter. Investeringar i bl.a. kommunikationer, utbildning och forskning får stor betydelse för den regionala konkurrenskraften. Det är inte så att EG skulle föreskriva administrativa regioner av viss storlek. Ett svenskt EG-inträde innebär vad vi inte nu vet att Sverige måste ändra sin regionala administrativa indelning. Det avgörande är. i stället de förändringskrafter verkar som inom näringsli-

Västsverige och utvecklingen i Europa sou 199266

vet och i samhällsutvecklingen i vid mening, och de ökade krav som ställs på regional beslutskraft. Det är alldeles uppenbart att ett flertal frågor är viktiga för produktions- och livsmiljöernas kvalitet som måste hanteras över relativt stora regioner. Av stor betydelse blir hur ställer sig till dessa förhållanden och hur man väljer att formera man sig för att möta nya krav.

Det är ingen tvekan att frågor kring utbyggnad av infrastrukturen

om i dess vida mening kommer att bli av stor betydelse for regioners konkurrenskraft. Dessa frågor måste hanteras över relativt stora regioner. De nuvarande länen i Västsverige är för små för den bredd beträffande stadsmiljöer, kommunikationer, utbildning m.m. som

behövs för att regionen skall ha identitet i ett europeiskt sam-

en

verkansperspektiv.

SOU 199266

Den nivån

regionala i dag

Kapitlet i sammandrag

0 Inom stora delar av den statliga sektorn ökar benägenheten att organisera verksamheten i större regioner. Regionerna kan se

olika ut och avgörande är vilken indelning som är mest effektiv

för den egna verksamheten.

Samtidigt har länsstyrelserna genom beslutet om den samordna-

de länsforvaltningen år 1991 fått ett bredare ansvar och målet

är att koncentrera insatserna till verksamheter av betydelse för

länets utveckling och framtid.

För verksamheter med större regioner ingår OPR-län så gott

som alltid i den västsvenska regionen. Oftast ingår även N-län, och S-län finns med i flera fall.

En omfattande samverkan förekommer inom ett stort antal områden och mellan en rad aktörer på den västsvenska arenan. Samarbetet har ökat de senaste åren.

Länsstyrelserna har det senaste året formerat en fastare sam-

verkan inom några viktiga utvecklingsområden. Ett aktuellt steg

är att utarbeta en västsvensk transportförsörjningsstrategi.

Landstingens helt dominerande samverkansområde är den

gränslösa sjukvården i Västsverige.

Samarbete mellan kommunerna sker som regel för områden som formeras med utgångspunkt från vad uppgiften gäller. Längst

har det kommunala samarbetet kommit i Göteborgsregionen. I

vissa fall sker samarbetet med länet som bas, och då ofta med landstingen som samverkanspartners.

Den regionala nivån i dag sou 199266

l Regionindelningar och regionbegrepp

Regionbegreppet används vanligen för vad som uppfattas som mellannivån inom svensk politik och förvaltning. Inom den politiska demokratin motsvarar staten den centrala nivån, landstingen den

regionala och kommunerna den lokala. Den offentliga förvaltningen har motsvarande nivåindelning, men bilden kompliceras av att såväl

stat som kommun finns representerade på den regionala nivån. Eftersom landstingens ansvarsområden överensstämmer med de

statliga länen används region ofta som synonymt med län. Länen

motsvarar dock i allt mindre grad den offentliga förvaltningens mellannivå. Statlig förvaltning på länsnivå kallas t.ex. för regional, trots att den delvis har direktkontakt med medborgarna och i den

meningen är lokal. Därtill kommer att regionbegreppet i växande

utsträckning börjat användas för områdesindelningar som omfattar flera län eller som är helt oberoende av länsindelningen.

Kulturgeografer urskiljer två huvudtyper av regioner, homogena och

funktionella. Den homogena regionen är enhetlig med avseende på

exempelvis klimat, bebyggelse, näringsliv, språk eller religion. I den

mån det finns homogena regioner i Sverige har de inte i nämnvärd grad påverkat den administrativa indelningen. Den funktionella regionen, dvs. det begrepp som vanligtvis används inom sam-

hällsplaneringen, avgränsas genom att regionen knyts till en bestämd

uppgift eller företeelse och därmed avspeglar människors samspel och rörelser över en yta. Som exempel kan nämnas en centralort med omland. Den regionindelning som är funktionell inom en samhällssektor kan vara olämplig inom en annan. De funktionella regionerna överlappar varandra. Det innebär att det inte är en lätt uppgift att fastställa den

administrativa regionindelningen med beaktande av funktionella regioner. Det finns en tydlig tendens inom såväl den offentliga sektorn som i näringslivet att organisera sin verksamhet i större regioner. Dagens administrativa regionindelning styrs av ekonomiska överväganden och den egna verksamhetens geografiska förankring. När region- och

distriktsindelningar förändras följer man i allt mindre utsträckning länsgränser. Detta gäller inte minst vid planeringen av infrastrukturen. Redan nu saknas en överensstämmelse mellan den statliga förvalt-

ningens regionala struktur inom olika samhällssektorer, vilket

försvårar sektorsövergripande samarbete. I bilaga 3 redovisas några indelningar. En mer fullständig bild av bl.a. olika statliga indelningar finns i regionutredningens kartbok.

sou 199266 Den regionala nivån i dag

En eventuell förändring av den regionala strukturen kan inte göras fristående från uppgiftsfördelningen mellan de politiska nivåerna. Analysen av den offentliga verksamhetens regionala struktur måste ta sin utgångspunkt i den nuvarande rollfördelningen mellan nivåer och

huvudmän. Den administrativa indelningen bör följd

vara en av

ansvars- och uppgiftsfördelning.

3.2 Den samordnade länsförvaltningen

I Västsverige finns fyra länsstyrelser länsstyrelsen i Hallands,

-

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs resp. Skaraborgs län.

Den länsförvaltningsreform som genomfördes den 1 juli 1991 hade

som främsta syfte att koncentrera länsstyrelsens insatser till verksamhet av betydelse för länets utveckling och framtid. Den nya länsstyrelsen skulle verka som ett sammanhållande regionalt statligt med

organ ansvar för uppföljning och utvärdering av gjorda insatser från ett samlat regionalt perspektiv.

Därmed markerades att länsstyrelsen skall verka som drivande kraft i den regionala utvecklingen och ta ett regionalt ansvar för den fysiska

planeringen. Samhällssektorer av stor betydelse för regionens utveckling skulle tillsammans med länsstyrelsernas tidigare verksam- -

het samordnas i den nya länsstyrelsen.

-

Förtroendemannamedverkan bedömdes som viktig i den nya länsstyrelsen. Det viktigaste forat för inflytandet bedömdes vara länsstyrelsens styrelse, som skulle fungera som strategiskt organ med ansvar för planering och inriktning av länsstyrelsens verksamhet. Reformen innebar ingen förändring av den regionala statsförvaltningens grundläggande uppgifter. Även den länsstyrelsen skall

nya

ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt främja länets

utveckling och befolkningens bästa och vidare som allmän för-

valtningsmyndighet svara för myndighetsutövning, tillsyn och

rättstillämpning enligt ett flertal lagar.

l detta arbete skall länsstyrelsen med beaktande av nationellt

-

fastställda mål göra regionala avvägningar och därvid tillvarata

statens intressen. Också i länsnämndernas verksamhet skall regionala

aspekter vägas i besluten. Sammanfattningsvis är det för den statliga

förvaltningen på regional nivå fråga om att verka utifrån ett enhetligt

regionalt perspektiv och att svara för tillsyn och rättstillämpning. Länsstyrelsens samlade arbetsuppgifter kan delas i tolv verk-

samhetsområden, närmare bestämt elva expertområden och de allmänna förvaltningsuppgifterna.

Den regionala nivån i dag sou 199266

Regionalekonomi och näringslivsutveckling

Verksamheten innebär i stor utsträckning att vara pådrivande kraft för

utvecklingen av näringsliv och infrastruktur i länet. Ett viktigt medel är att bygga upp nätverk. En stor del av arbetet sker i projekt med

många aktörer, där länsstyrelsen ofta spelar en samordnande roll.

Kommunikationer

Länsstyrelsen har fått ett ökat ansvar för kommunikationsfrágorna. En

viktig uppgift är att driva för länet strategiska frågor inom kommuni-

kationsomradet. Länsstyrelsen har övertagit ansvaret for planeringen

av länstrafikanläggningar LTA från Vägverket.

Utbildning

Även utbildningsområdet har länsstyrelserna

fått ökade uppgifter. När skolan kommunaliserades och länsskolnämnderna avvecklades fördes planering och samordning vad avser gymnasial och postgym-

nasial utbildning samt arbetsmarknadsutbildning till länsstyrelsen.

Lantbruk

Den nya lantbruksenheten har övertagit de flesta av lantbruksnämndens uppgifter, även om en del uppgifter försvunnit genom jordbrukets

avreglering. Lantbruksnämnden gick upp i länsstyrelsen den 1 juli 1991. Jordbrukets omställning och landsbygdsutveckling är viktiga

uppgifter.

Fiske

Länsstyrelsernas fiskeenheter motsvarar de fiskenämnder som var självständiga före länsförvaltningsreformen. Ansvarsområdet omfattar yrkesfiske, fritidsfiske, fiskevård och vattenbruk. Dessutom bevakar

man fiskefrágor i den fysiska planeringen.

Livsmedelskontroll, cüurskydd och allmänna veterinära frågor

Länsveterinärerna har uppgifter inom djurskydd, livsmedelskontroll och smittsamma djursjukdomar. Länsstyrelsen är regional tillsynsmyndighet när det gäller djurskydd och livsmedelskontroll samt

administrativ huvudman för distriktsveterinärorganisationen.

sou 199266 Den regionala nivån i dag

Miljövård

Miljövårdsenheten är vanligen det största expertornrådet inom en länsstyrelse. Miljöarbetet har fått en allt större betydelse. Verksamheten kan delas i miljöskydd, miljöövervakning och naturvård. Grunderna finns i naturvårds- och miljöskyddslagen området men regleras även genom ett stort antal andra författningar. Allt viktigare arbetsområden blir miljöanalyser och miljökonsekvensbeskrivningar.

Kulturmiljövârd

Kulturmiljövårdens ansvarsområde har successivt breddats i riktning mot bevarandet av samlade kulturmiljöer från att traditionellt ha omfattat fornlämningar och särskilt värdefulla byggnadsverk. En viktig uppgift är att bevaka kulturmiljön i samhällsplaneringen. I det arbetet biträds länsstyrelserna av länsmuséerna.

Planväsendet

Länsstyrelsernas planenheter skall utifrån ett helhetsperspektiv ha det samordnande ansvaret för hushållning med naturresurser, användning av mark och vatten, bebyggelseutveckling och bostadsforsörjning inom länet. Helhetssynen förutsätter en samverkan med många enheter inom länsstyrelsen. Efter införandet av plan- och bygglagen har uppgifterna förändrats i riktning mot rådgivning, samordning och tillsyn.

Social omvårdnad

Länsstyrelsens ansvar på det sociala området är en konsekvens av den socialtjänstorganisation som trädde i kraft år 1981. Genom länsförvaltningsreformen tillförsäkrades länsstyrelserna en länsexpert också på det sociala området. En huvuduppgift for den sociala enheten är att fungera som regional tillsynsmyndighet för kommunernas socialtjänst.

Civil beredskap och räddningstjänst

Länsstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet i länet. Försvarsenheten bär huvudansvaret för totalförsvarsuppgifterna inom länsstyrelsen, medan övriga enheter har beredskapsansvar inom sitt sakområde. I händelse av krig är det länsstyrelsen övertar det som samlade samhällsansvaret.

Den regionala nivån i dag sou 199266

Allmänna förvaltningsuppgijier

Utöver de expertområden som här redovisats finns inom länsstyrelsen

en omfattande allmän sektor. Dit hör förvaltningsärenden av typen tillstånds- och registreringsärenden, besvärsprövning, tillsyn m.m.

Vanligen hanteras hithörande frågor av de juridiska, allmänna eller administrativa enheterna.

3.3 Övrig regional statlig förvaltning

Även efter länsförvaltningsreformen finns omfattande statlig en

förvaltning på regional nivå vid sidan av länsstyrelsen. De statliga regioner det då är fråga om avviker i växande utsträckning från länen. Av en kartläggning som Statskontoret genomförde våren 1991 framgår att drygt 40 statliga myndighetermotsvarande har regionindelningar

som avviker från länet i den meningen att de har färre eller fler regioner än 24. I flertalet fall omfattar regionerna flera län. Regiongränser följer inte alltid länsgränser.

För de statliga myndigheter och affársverk som redovisas i regionut-

redningens kartbok och som har regioner större än län finns ett tydligt mönster vad avser den västsvenska regionen. Det finns en kärna som

består av O, P och R-län. O-län ingår av naturliga skäl alltid i den

västsvenska regionen och P-län i det närmaste alltid. R-län tillhör västregionen i de helt övervägande fallen.

Även Hallands län ingår till största delen i den västsvenska regionen.

I vissa fall ingår Halland i sydregionen. I några fall är Halland delat.

Värmlands län tillhör Västsverige i cirka hälften fallen. Även av indelningen hos de organisationer och företag som redovisas i

regionutredningen knyter i stort an till det nämnda mönstret.

Vid sidan av de samhällssektorer som har sin regionala funktion

inom länsstyrelsen förlorar länet i betydelse. Det gäller inte minst på områden där staten har eller har haft det avgörande inflytandet. I

decentraliseringens kölvatten minskar behovet av resurser på central och regional nivå. Vad som blir kvar fördelas på ett mindre antal enheter. Det gäller bl.a. inom utbildning, socialförsäkringsadministration, kommunikationer, skogsvård och lantbruk. På områden där staten i växande utsträckning överlåter ansvaret på

landsting och kommuner minskar behovet av en statlig mellannivå som överensstämmer med länet. Skolverket och socialstyrelsen är exempel på myndigheter med ett antal större regionala enheter inom den centrala myndigheten.

sou 199266 Den regionala nivån i dag

Länet och den samordnade länsförvaltningen har störst betydelse på områden där samordningsbehoven är stora och ansvaret är delat mellan stat, landsting och kommun, t.ex. samhällsplanering, näringslivsutveckling och miljövård. Kvar med länen som bas är bl.a. skattemyndigheterna, skogsvårdsstyrelserna, Arbetsmarknadsverket, AMU-gruppen, polisen och Försäkringskassorna. Förändringar av den regionala organisationen kan dock komma att ske på flera händer. Länsarbetsnämnderna har traditionellt en nära knytning till länsstyrelserna. Detta är huvudorsaken till att AMS regionala indelning följer länen. Länsarbetsnämnden samverkar med länsstyrelsen när det gäller bl.a. inriktning av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Regeringen föreslår i årets budgetproposition att AMU-styrelsen får rätt att besluta om antalet myndigheter inom AMU-gruppen. I Skåne har en myndighet bildats under namnet AMU-Skåne. I varje län finns en skogsvårdsstyrelse. På ett ställen i landet har par ett par län slagits ihop under en skogsvårdsstyrelse. För närvarande gör en parlamentarisk kommitté en utvärdering och översyn av skogspolitiken. Kommittén skall bl.a. pröva frågan större om geografiska ansvarsområden for skogsvårdsstyrelserna, varvid dock förslagen enligt direktiven inte får leda till att länsstyrelsernas verksamhet försvåras. Den 1 januari 1991 ersattes de tidigare länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna med skattemyndighet i varje län. På en orter där det funnits en lokal skattemyndighet finns i stället ett nu lokalt skattekontor. Försäkringskassorna är knutna till landstingsområdena. l O-län finns två kassor, en for Göteborgs kommun och för Bohuslandstingets en område. En proposition har lagts till riksdagen om att en försäkringskassa kan omfatta mer än en landstingskommun. Det kan leda till ett samgående mellan forsäkringskassor. Den 1 juli 1992 genomförs organisation inom polisen. Den en ny högste regionala polischefen blir samtidigt chef för den största polismyndigheten i länet och är inte längre tjänsteman inom länsstyrelsen. Länsstyrelsen är dock fortfarande högsta polisorgan.

Den regionala nivån i dag sou 199266

3.4 Landstingen

Landstingen och länsindelningen

Landstingen är en del av den kommunala självstyrelsen. De styrs av sina direktvalda politiska församlingar och har egen beskattningsrätt.

Den kommunallagen landsting och kommuner en större frihet nya ger

när det gäller den politiska organisationen. Obligatoriska

att arrangera

politiska är landstingsfullmäktige och landstingsstyrelse.

organ

I Hallands, Älvsborgsoch Skaraborg län överensstämmer landstingen

med länen. I Göteborgs och Bohus län finns två landstingskommuner, Bohuslandstinget och Göteborgs kommun.

I Göteborgsregionen är landstingsindelningen än mer komplicerad än

länsindelningen. Genom att det finns två landsting i O-län består

Göteborgsregionen ett landsting Göteborg och delar av tre andra.

av Läns- och landstingsgränserna framgår av karta

Landstingens uppgifter

Landstingens huvuduppgift är hälso- och sjukvården. Genom en successiv decentralisering uppgifter från staten fick landstingen av

efter hand ett sammanhållet ansvar för hälso- och sjukvården. Fr.o.m.

år 1992 har kommunerna tagit över ansvaret för vården av äldre och handikappade. Bl.a. har de lokala sjukhemmen överförts till kommu-

I kapitel 4 redovisas hälso- och sjukvården ett bland flera

nerna. som

samhällsområden med regional betydelse. Landstingen har också andra åtaganden inom vårdområdet såsom tandvård, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt viss social verksamhet.

Landstingen har också uppgifter utanför vårdsektorn. Det gäller

kollektivtrafik, kultur, småföretagsutveckling, turism och rekreation och allmänna utvecklingsfrågor. Härtill kommer ansvaret för delar av gymnasieskolan och högskolan. l vissa fall delas ansvaret med

kommunerna.

Breddningen landstingens uppgifter inleddes under l970-talet.

av

Landstingen blev då ansvariga för gymnasieskolans vårdlinjer och de utbildningar i dag benämns naturbrukslinjer jordbruks- skogs-

som

bruks- och trädgårdslinjer. Landstingen är också huvudmän för ett

antal folkhögskolor. I slutet 1970-talet blev landstingen ansvariga av för delar högskolan, då samtliga medellånga vårdutbildningar inav

lemmades i högskolan. Regeringen har under år 1992 tillsatt en

utredning vårdhögskolornas huvudmannaskap. om

Regionaliseringen kulturpolitiken som inleddes under 1970-talet

av ledde till landstingen fick för länsteater, länsmusik och att ansvar

sou 199266 Den regionala nivån i dag

länsmuséer. Därefter tillkom ansvaret för Regionmusiken och Rikskonserter. Ansvaret för regionmusiken utövas i OPR-län genom en gemensam stiftelse, Musik i Väst. Vidare lämnas bidrag till

folkbildning, musik och bildkonst m.m.

Landstingen och staten är gemensamt huvudmän för utvecklingsfonderna och finansierar gemensamt den löpande verksamheten. I O-

län är även Göteborgs kommun huvudman. Staten står för medel för lån m.m. till företagen. Utvecklingsfondernas uppgift är att främja utvecklingen av små och medelstora företag.

Landstingen är också engagerade i regionala turistorgan för

marknadsföring av länen. Oftast utövas huvudmannaskapet tillsammans med kommunerna. I O-län utanför Göteborg är landstinget ensamt huvudman för turistorganisationen. Göteborgs kommun har sitt

eget organ. Dalsland har ett eget turistråd och för Västergötland finns en gemensam organisation. Vidare engagerar sig landstingen i varierande grad i olika ut-

vecklingsfrågor i länen. Det kan gälla näringslivsutveckling, kommunikationer och miljö. Ofta ingår landstingen part i ett gemensamt

som engagemang med andra aktörer inom länen.

I början av 1980-talet fick landstingen och kommunerna för

ansvar

kollektivtrafiken inom länen. För Göteborgsregionen har länstrafikbolagen i NOP-län samt Göteborgsregionens kommunalförbund bildat ett särskilt bolag, Göteborgsregionens Lokaltrafik AB, GL AB. Tillsammans med utbildning och kultur är landstingens anslag till kollektivtrafiken den kostnadsmässigt största posten bland de verksam-

heter som ligger utanför hälso- och sjukvården.

På miljöområdet har landstingen ett bl.a.

engagemang som en naturlig del av hälsoansvaret. Uppgifterna på det miljömedicinska

området utökades som en följd att länsläkarorganisationen

av avskaffades. Vissa landsting agerar också i vissa allmänna miljöfrågor

som har betydelse i länen. På naturvårdens område finns för

en

landstingen i NOP-län samt Göteborgs kommun gemensam stiftelse för

att vårda värdefulla naturområden. Den senaste från staten decentraliserade uppgiften är ansvaret för

sjukresor, som fr.o.m. år 1992 har övergått från försäkringskassorna

till landstingen.

I mitten av 1970-talet återuppstod landstingens gamla roll

som

valkorporation i ny skepnad. Landstingen fick till uppgift att utse ledamöterna i länsstyrelsens styrelse förutom landshövdingen. I O-

-

län har Göteborgs kommun och landstinget gemensamt denna uppgift.

Den regionala nivån i dag sou 199266

3.5 Kommunerna och den regionala nivån

Kommunerna förekommer i flera sammanhang även på den regionala nivån. Det sker i form av samverkan, i en eller annan form. Samverkan sker både kommuner emellan och mellan kommunerna och landstinget. Samverkan kan ske med länet som bas, för en del av ett län eller för områden omfattar olika län. I Västsverige finns också som exempel där kommuner samverkar över hela den västsvenska regionen. Kommunerna söker samverkan från fall till fall i ett flexibelt system. Samverkansgrupper och Samarbetsområden är oftast funktionellt har ingen Å

avgränsade. Länsgränser betydelse för samarbetet. andra

sidan finns också mer formbunden samverkan, där verksamheten regleras i särskild lagstiftning. Ett exempel är huvudmannaskapet för kollektivtrafiken, som delas med landstingen, och där huvudmannaskapet utövas med länet som bas. Utöver kollektivtrafiken ingår kommunerna i fiera andra konstel lationer med hela länet som område. Kommunerna är tillsammans med landstingen huvudmän för flera regionala turistråd. Kommunerna är också huvudmän för kulturinstitutioner som länsmuséer och länsteatrar, tillsammans med landstingen. Kommunernas samverkan i kommunförbunden hör också till denna bild. Länet är dock långt ifrån den viktigaste basen för kommunal samverkan. Det mest omfattande samarbetet sker i närregioner, dvs. områden där kommuner hör i mer eller mindre homogena samman bostads- och arbetsmarknadsregioner. Samarbete sker på flera

områden gymnasieskolan, teknisk försörjning, näringslivs- och

utvecklingsfrågor m.m.

3.6 Samverkan över läns gräns

3.6.1 Länsstyrelserna

Länsstyrelserna i Västsverige samverkar på ett stort antal områden. Det geografiska området för samarbetet varierar, liksom formerna. Avgörande för avgränsning och uppläggning är uppgiftens karaktär. Ett paraply för samarbetet är det s.k. västsvenska samrådet, som

NORPS-länen. Där deltar landshövdingarna och företrädare för avser landstingen inkl. Göteborg och kommunförbunden. Gruppen har informell status och träffas någon gång årligen. Landshövdingarna är sammanhållande.

sou 199266 Den regionala nivån i dag

Länsstyrelserna har beslutat att öka sitt samarbete. Vid det västsvenska samrådet i september 1991 beslöts att bereda frågan vidgad om en

samverkan mellan de fem berörda länsstyrelserna. Man har beslutat

att gå vidare och kommunikationer, utbildningFoU, miljö, kultur,

regional utveckling, internationalisering och effektiv förvaltning har

angetts som områden lämpliga för fördjupat samarbete. En västvision skall utarbetas som grund för samarbetet. Verksamheten skall

ledas av en samverkansgrupp bestående de fem landshövdingarna.

av Ett projekt med hög aktualitet är utarbetandet västsvensk av en

transportförsörjningsstrategi. För samordning av frågor som rör Göteborgsregionen finns den s.k. lilla Göteborgsdelegationen. Där ingår länsråden, länsarkitekterna,

planeringsdirektörerna och miljövårdsdirektörerna i NOP-län. Ett

samarbete sker med GöteborgsRegionen. Beträffande samverkan på länsledningsnivå bör också nämnas det s.k. Vänerrådet. Där ingår landshövdingarna i de tre Vänerlänen PRS. På det regionalpolitiska området förekommer samverkan bl.a. i olika infrastrukturprojekt. Länsstyrelserna ingår i projektgrupper for

Västkustbanan NO-län, Götalandsbanan OPFED-län, Norgel-

Vänerlänken PS-län, Nordlänken Göteborg-Oslo, OP-län och

vägjärnväg Göteborg-Oslo O-län samt Norge. I samtliga projekt

ingår kommunerna och i vissa fall även andra intressenter. Ett viktigt

arbetsfält är den nämnda västsvenska transportförsörjnings-

ovan strategin.

Länsstyrelserna medverkar i stiftelsen BioVäst, med syftet att stärka den biotekniska kompetensen i Västsverige. Vidare medverkar länsstyrelserna i Westnet-projektet, där syftet är att skapa ett in-

formationscentrum för mindremedelstora företag baserat på EGdatabaser.

På miljöområdet finns en betydande samverkan. Länsstyrelserna i N-

och O-län samarbetar i hög grad Västerhavets miljöfrågor. Där om

finns Åtgärdsgrupp Väst med bl.a. samordning recipientkontroll,

av

en informationscentral och kontaktgrupp med flertal intressenter

en ett i Västerhavets miljö. Till bilden hör också stiftelsen Västerhavet. Detta

samarbete har till stor del byggts under år. Även P-län

upp senare

medverkar i viss utsträckning. Vad gäller havsmiljöfrágorna finns

också samverkan med länen kring Öresund och södra Östersjön.

Länsstyrelserna samverkar vidare i flera vattenvårdsförbund, bl.a.

tillsammans med kommunerna. När det gäller vattenmiljön i Vänern

finns ett samarbete mellan PRS-län. Beträffande luftföroreningar finns

en samverkan mellan NOP-län.

Ett betydande samarbete mellan länsstyrelserna finns på Civilförsvarsoch beredskapsområdet. Det gäller bl.a. utbildnings- och övnings-

Den regionala nivån i dag sou 199266

planering inom räddningstjänsten, kommunal beredskap och samråd inom räddningstjänsten. Förutom NORP-län deltar i som regel S-län, och även i viss mån F- och T-län. Samarbete om räddningstjänsten på Vänern finns mellan länen runt Vänern. Länsstyrelserna samverkar vidare på andra områden. En samrådsgrupp för bilregistret finns mellan NORPST-län. Samarbete förekommer också beträffande allmänna ombud i körkortsfrågor och

yrkesmässig trafik. Här samverkar man i en stor region

om - NORPLM-län. Samverkan förekommer vidare inom lantbruk och fiske, social verksamhet, veterinärmedicin och rättsfrågor. Samarbetet på flera områden hela Västsverige. Ibland ingår även S-län och avser i vissa fall även F-län. Utöver samverkan i löpande konkreta frågor finns som regel ett

allmänt samråd och erfarenhetsutbyte länsstyrelserna emellan i

Västsverige och inte sällan även S-län inom flertalet av länssty- - relsernas verksamheter.

3.6.2 Landstingen

Sjukvården är ett område där människor har höga krav på tillgänglighet och kvalitet. Administrativa gränser som inte stämmer med naturliga regioner blir särskilt påtagliga när det handlar om att tillhandahålla viktig service för medborgarna. Att så långt möjligt eliminera huvudmannagränsernas inverkan på möjligheterna att få vård har därför länge varit en huvudinriktning för landstingen. Den gränslösa sjukvården i Västsverige är det hittills största steget i detta samarbete. Men samverkan av detta slag har äldre ursprung. I Göteborgsregionen infördes fritt val av sjukvård för patienterna i olika steg under 1970- och 1980-talen. Flera landsting samverkar även med till Västsverige angränsande huvudmän. Planeringsnämnden bildades

de fem västsvenska sjukvårdshuvudmännen år 1969. Där hanteras

av sjukvårdsfrågor. Vidare är Västsverige, med en lång rad gemensamma

undantag för den södra delen av Hallands län, ett regionsjukvårdområde. Hälso- och sjukvården i det västsvenska perspektivet behandlas

närmare i kapitel 4. Även utanför sjukvården finns samverkan. Landstinget Skaraborg en

och Landstinget i Älvsborg är tillsammans med kommunförbunden

huvudmän för Västergötlands Turistråd. Landstingen i Västsverige är tillsammans med Göteborg engagerade i stiftelsen BioVäst. Landstingen i NOP-län ingår i huvudmannakretsen för den s.k. Västkuststiftelsen, uppgift är att köpa in och förvalta värdefulla vars naturområden i västra Sverige.

sou 199266 Den regionala nivån i dag

Landstinget Halland ingår även i samarbetskonstellationer med de sydliga länen. Ett exempel är SYDSAM, en samarbetskommitté för utvecklingsfrågori HGKLMN-län, där landstingen, kommuntörbunden och Malmö kommun ingår.

Bohuslandstinget och Göteborgs kommun samverkar i flera aktivite-

ter som gäller näringsliv, kommunikationer och miljö. De båda är vidare gemensamt huvudmän för utvecklingsfonden i O-län, tillsammans med staten.

Inom kollektivtrafiken har vad avser Göteborgsregionen de berörda

länshuvudmännen samt Göteborgsregionens kommunalförbund bildat GL AB. Kollektivtrafiken behandlas närmare i kapitel 4.

På utbildningssidan samverkar landstingen i OPRS-län

genom

information och erfarenhetsutbyte i olika grupperingar. Det kan gälla

t.ex. linjenämndsfrågor och SYO-konsulentverksamhet. Bohuslands-

tinget och Göteborgs kommun driver gemensamt vårdhögskola via

en ett kommunalförbund. Landstinget Halland ingår i samverkan om utbildning både med de västsvenska landstingen och landstingen i söder. På kulturområdet finns bl.a. stiftelsen Musik i Väst, ett samarbete med landstingen i POR-län kom till när staten överförde som

huvudmannaskapet för regionmusiken till landstingen. I allmänna kulturfrågor sker en regelbunden samverkan mellan POR-landsting.

Vidare förekommer samverkan i projekt. Landstinget Halland, Bohuslandstinget och Göteborgs kommun har

bildat stiftelsen västsvensk konservatorsateljé, med uppgift att vårda

kulturarvet. Man restaurerar gamla föremål i papper, trä och textil.

3.6.3 Kommunerna

Det mest omfattande samarbetet över länsgräns kommunerna emellan sker i Göteborgsregionen. Göteborgsregionens kommunalförbund bildades år 1974. Genom utredningar, förhandlingar och på andra sätt

är förbundet ett forum för överläggningar i angelägen-

gemensamma

heter. Samverkan sker inom regionplanering, näringslivlmarknads-

föring, kommunikationer, teknisk försörjning, utbildning, natur- och

miljövård och bostadsförsörjning.

För vissa verksamheter har kommunerna bildat regionala bolag. Exempel är GRAAB Göteborgsregionens Avfalls AB, GRAAB Kemi AB miljöfarligt avfall, och GRYAAB Göteborgsregionens Ryaverks

AB, avloppssystemreningsverk. Kommunerna driver också vissa

andra samverkansorgan, bl.a. på turistområdet. För gymnasieskolan

Den regionala nivån i dag sou 199266

finns en gemensam intagningsnämnd. För närvarande diskuteras att

inrätta en regional utbildningsnämnd.

Här bör även nämnas att kommunerna via Göteborgsgenom en

Regionens utsedd förhandlingsgrupp var motpart till regeringens förhandlingsman i förhandlingarna om trafiken och miljön i Göte-

borgsregionen.

I Göteborgsregionen finns även Göteborgs Förorters Förbund.

Förbundet har elva medlemskommuner i tre län. Det utreder frågor av gemensamt intresse för kommunerna, samordnar kurser och konferenser samt administrerar samköp, AV-central och mediaverkstad. Även inom Fyrstadsområdet finns fast formerad samverkan en mellan kommunerna på vissa områden. Gemensamma bolag finns for

Trollhättan-Vänersborgs flygplats och avfallshantering. För samarbetet kommunerna emellan finns en kommitté, Fyrstadskommittén.

Genom en samverkan mellan i det närmaste alla kommuner i Västsverige inrättas nu ett västsvenskt EG-kontor med representation i Bryssel. Kontoret skall bevaka utvecklingen inom EG på för Västsverige intressanta områden, marknadsföra regionen och med-

verka i kontaktskapande arbete. En särskild styrelse finns for

verksamheten. Samarbetet regleras i ett avtal mellan kommunerna. Kommunerna deltar via kommunförbunden i samverkan över länsgränserna på flera områden. Kommunförbunden i PR-län ingår som huvudmän för Västergötlands Turistråd. Kommunförbunden i OP-

län och landstingen samverkar om ett centrum för hemtjänstutveckling.

Samverkan OP-län och landstingen finns också kommunerna emellan och med landstingen beträffande forskning och utveckling kring kommunal organisation och ekonomi. Här deltar även Göteborgs universitet och från år 1992 även R-län. Beträffande socialtjänstens hem för vård och boende finns samarbete beträffande vårdresursplane-

ring mellan NORP-län. Kommunförbunden i NOP-län samverkar om

kurser och konferenser. Kommunförbunden i NORP-län samt även S-län håller presidiekonferenser kring gemensamma frågor. Kommunförbunden i N ORPSlän ingår också i det s.k. västsvenska samrådet. I Halland har Kommunförbundets samverkan sin tyngdpunkt på Ooch P-län. Samarbetet är något mindre omfattande med R-län och begränsat vad avser Skånelänen. Kommunerna i söder, främst Laholm, har dock större samarbete med Skåne. Även kommunerna är ett betydande aktörer på det regionala planet. Kommunerna medverkar i en rad projekt rörande utvecklimg av näringsliv, kommunikationer i regionerna. Som regel ingår m.m. en

rad intressenter i projekten, där kretsen anpassas till vilken uppgift det

gäller. Det kan förutom kommuner vara länsstyrelse, utvecklingsfond,

sou 199266 Den regionala nivån i dag

landsting, näringslivsföreträdare m.fl. Vissa projekt leds kommuav nerna, andra av andra intressenter.

En rad projekt avser utbyggnad kommunikationssystemet, främst

av

järnvägar. Det gäller NorgeVänernlänken PS-län, Västkustbanan NO-län, Götalandsbanan OPFED-län och vägjärnväg Göteborg- Oslo O-län och Norge. I samtliga projekt ingår även länsstyrelserna, i vissa även landsting. Kommunerna deltar även i näringslivsprojekt. Ett exempel är Westnet, ett datorbaserat system för affärsrådgivning i samverkan mellan kommuner, länsstyrelser och utvecklingsfonder i NORP-län,

handelskammaren m.fl. För kommunerna är ett viktigt syfte få att

tillgång till databasen i samband med offentlig upphandling. Ett annat exempel, har intresse även från turismsynpunkt, är

som

Laxfond Vänern, ett projekt som drivs länsstyrelserna och

av kommunerna runt Vänern. Exempel på mer driftsinriktad samverkan är avtal räddningstjänst om

och brandsläckning. Sådan samverkan är vanlig mellan kommuner som är grannar, även om de ligger i olika län. Samtliga kommuner i

Älvsborgs län och Göteborgs och Bohus län ingår med ett undantag

i den regionala larmcentralen SOS Alarmering AB. Samarbete över länsgräns om gymnasieskolan finns också på flera håll, oavsett

länsgräns. Ett antal kommuner ingår också i vattenvårdsförbund

tillsammans med bl.a. kommuner i andra län. Kommuner i P-län

samverkar med Göteborgs kommun och länsstyrelserna i N OP-län

om luftvård.

3.7 Sammanfattande överväganden

Generellt sett har länen administrativa områden fortfarande som

betydelse för den offentliga sektorns regionala organisation. Det gäller både den statliga sidan och landstingen. Länen är vidare indelningsgrund för ett flertal organisationer av olika slag. Samtidigt finns den statliga sidan tydlig utveckling i riktning

en

mot större regioner. Utgångspunkterna för denna utveckling

kan man söka i marknad, kundunderlag, kostnader och rationalitet. Olika

myndigheter formar sin indelning med utgångspunkt från vad är

som rationellt för den egna verksamheten. Det innebär bl.a. att floran av

indelningar på det statliga området blir allt större. Det innebär vidare att det geografiska samverkansperspektiv

som framför allt tidigare varit framträdande när det gäller statens närvaro på det regionala planet har fått träda i bakgrunden även reformen - om

med samordnad länsförvaltning verkar i riktning. Det är

annan

Den regionala nivån i dag sou 199266

uppenbart att samordning av statlig verksamhet med länet som bas en

försvåras allt fler myndigheter väljer andra indelningar.

om

Den rörelse bort från länen som pågår, där varje myndighet utformar

sin indelning utifrån vad är effektivt för just den verksamheten, som innebär att förutsättningarna för staten att bedriva en sektorsövergri-

pande politik avseende ett givet geografiskt område minskar. Den

samordnade länsförvaltningen kan med detta perspektiv ses som ett uppehållande försvar. Skulle från statsmakterna vilja återföra man

statliga myndigheter till samma geografiska fålla, vilket en del hävdar

behövs, blir resultatet troligen att effektiviteten minskar i den statliga förvaltningen. Sådana försök är troligen dömda att misslyckas. Av intresse i sammanhanget är också att länsstyrelsen, trots

sektoriseringen, alltid haft ett omfattande kompetensområde. Till skillnad från Övriga statliga länsorgan har länsstyrelsen vid sidan om

-

sina bestämda förvaltningsuppgifter vidsträckta allmänna befogen-

-

heter. Uppgifterna akt på länets tillstånd och behov och att

att ge främja länets utveckling och befolkningens bästa lämnar stort utrymme för initiativ olika slag. I det avseendet har länsstyrelsen betydande av likheter med landsting och kommuner. Länen indelningsgrund har aldrig haft någon betydelse inom som näringslivet. De stora företagen, intresseorganisationer m.fl. har som regel regionala indelningar. Regionerna är större än länen. Vissa

organisationer kan ha länen som bas, andra verkar över större

regioner.

Den kommunala självstyrelsen finns företrädd på den regionala nivån

i första hand genom landstingen. Landstingen har på det hela taget länen indelningsgrund, men inte alltid. som Även kommunerna är aktörer på den regionala nivån. Kommunerna är tillsammans med landstingen huvudmän för bl.a. kollektivtrafiken, de regionala turistråden och vissa kulturinstitutioner. Kommunerna har vidare bildat kommunalförbund som agerar inom olika områden. Landstingens samverkan är ämförligt störst inom huvudverksamheten hälso- och sjukvården. Denna samverkan har byggts ut successivt med den gränslösa sjukvården i Västsverige som det senaste steget.

På områdena utanför hälso- och sjukvården är länsanknytningen av verksamheten tydligare. Även här finns dock exempel på samarbete

över större västsvensk region. Halland är påtagligt delat, med

en samverkan både i Västsverige och söderut.

Den regionala nivån har för kommunerna ingen enhetlig utformning.

Där finns all från avtal mellan två kommuner om brandsläckning till samverkan över hela Västsverige om ett EG-kontor. Området för en samarbetet varierar alltefter karaktären verksamheten.

199266 Den regionala nivån i dag sou

En knytning till länet finns i stort sett enbart för verksamheter där samverkan sker med landstinget. Exempel är huvudmarmaskapet för

kollektivtrafiken och vissa kulturinstitutioner och turistråd. Typiskt för

sådana verksamheter kommunerna själva ansvarar för är att de som regionala organ som eventuellt behövs kan formas utifrån verksam-

hetens krav och utan påverkan av länsgränserna. Samarbetet inom Göteborgsregionen är det bästa exemplet på detta. Huvudinriktningen

för samarbetet kommunerna emellan har traditionellt varit att skapa större underlag och rationellare och billigare hantering av olika en serviceverksamheter. Vid sidan av sådant samarbete har kommunerna

också skapat olika samverkansorgan for regionala planerings- och

utvecklingsfrågor inom vissa områden. I Västsverige har engagemanget från kommunerna och landstingen i de regionala utvecklingsfrågorna ökat påtagligt under senare år. I

Göteborgsregionen har främst Göteborgs kommun under lång tid haft

aktiv roll i första hand i Göteborgsregionens utvecklingsfrågor, på en

tid också med ett vidare geografiskt perspektiv. Men även ett

senare flertal andra kommuner i Västsverige är engagerade i större regionala

utvecklingsprojekt. Landstingen engagerar sig i varierande grad i de

regionala utvecklingsfrågorna. Detta engagemang sker nu över allt bredare geografiska områden. I vissa fall driver man frågor med hela Västsverige bas. Kommunernas samverkan om EG-kontoret är det som bästa exemplet. Sammantaget kan se en tendens till en regional politisk nivá, man där både kommun- och landstingspolitiker agerar gemensamt med den

utgångspunkten att de företräder det kommunala självstyret och med

mandatet från väljarna att agera i viktiga utvecklingsfrågor.

4 Verksamheter och

länsindelning i

Västsverige

Kapitlet i sammandrag

0 Inom sex samhällsområden hälso- och sjukvård, trafik, -

utbildningforskning, kultur, regional- och näringspolitik och miljö beskrivs verksamheten och kopplingar till den regionala

nivån och länsindelningen.

Den gränslösa sjukvården innebär att patienterna kan välja sjukvård fritt i hela regionen. Fortfarande finns dock ett behov av reformering av sjukvårdens organisation. I spåren de fria av patientströmmarna måste man hitta nya former för att hantera

frågorna kring sjukhusens lokalisering och dimensionering.

Vägverket och Banverket liksom de statliga affärsverken på

trañkområdet har skapat västsvenska regioner. Planering av viktigare vägar och järnvägar måste ske över större områden än län. I Göteborgsregionen är länsindelningen orationell för

trañkplanering.

Pendlingsregionerna har på många håll blivit större. Organisationen för kollektivtrafiken är i dag sämre anpassad till de

naturliga resmönstren än tidigare. Den nuvarande lagstiftningen på trafikområdet innebär en stark koppling mellan huvud-

mannaskapet och länen. Detta försvårar en ändamålsenlig

utformning av trafiken framför allt till och från Göteborgs-

regionen.

Länen är inte heller relevanta enheter för att från regionalpolitiska utgångspunkter driva utvecklings- och planeringsfrågor för den högre utbildningen och forskningen. Dessa områden måste ses i ett större regionalt perspektiv.

Inom kulturen har länsanknytningen hittills varit tydlig när det gäller utbyggnaden av kulturinstitutionerna, men öppningar

finns mot ett västsvenskt perspektiv. Kulturinstitutioner av

Verksamheter och länsindelning i Västsverige sou 199266

västsvensk betydelse finns framför allt i Göteborgsregionen,

men även i övrigt finns verksamheter och miljöer med västsvensk dimension.

0 Miljön är ett område där man rimligen måste agera i ett

västsvenskt perspektiv, åtminstone när det gäller analys av

problem och insatsbehov och stategier för miljöpolitiskt arbete. Inom andra delar av miljöarbetet kan behovet av närhet till

problemen och lokalkännedom ha större betydelse.

4.1 Inledning

I det följande behandlar jag sex samhällsområden som kan ha särskilt stort intresse för den regionala nivåns roll och ansvar hälso- och sjukvård, trafik, utbildningforskning, kultur, regionalpolitik med

närings- och sysselsättningsfrågor samt miljö. Dessa samhällsområden

behandlas även i regionutredningen.

Syftet är bl.a. att från verksamheternas utgångspunkt belysa frågan

om för- och nackdelar med nuvarande länsindelning. En viktig del är

att belysa i vad mån länsgränserna påverkar möjligheterna att tillhandahålla service för medborgarna och hur planerings- och

utvecklingsfrågor i den västsvenska regionen hanteras. Inledningsvis redovisas mycket koncentrerat dagsläge och utvecklingstendenser i generella termer för resp. område. Detta material har i huvudsak hämtats från regionutredningens analyser. Därefter behandlas verksamheterna i ett västsvenskt perspektiv, med bl.a. en redovisning av den samverkan som förekommer över länsgräns inom olika verksamheter. Dessa uppgifter har tagits fram i samråd med främst länsstyrelserna, kommunförbunden, landstingen och Göteborgs- Regionen. Avslutningsvis redovisas vissa överväganden angående

förhållandet mellan de olika verksamheterna och länsindelningen.

sou 199266 Verksamheter och Iänsindelningi Västsverige

4.2 Hälso- och sjukvården

4.2.1 Allmän utveckling

Stat, landsting och kommun

Sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak inom den gemensamma

sektorn och baseras på offentligt ansvar, solidarisk finansiering, närhet, tillgänglighet och valfrihet. l hälso- och sjukvårdslagen anges

de grundläggande målen och där regleras ansvaret för verksamheten.

Landstingen svarar för hälso- och sjukvården med hänsyn till behoven

i resp. län. Hälso- och sjukvården har under lång tid successivt decentraliserats. Verksamheter och beslutsbefogenheter har stegvis förts över från framför allt stat till landsting, men också från landsting till kommun.

Staten utövar via socialstyrelsen tillsyn över hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen skall följa utvecklingen och utvärdera verksamheten

samt vaka över kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter.

Socialstyrelsen har en regional organisation med fem enheter placerade

i Umeå, Stockholm, Örebro, Göteborg och Malmö.

Den l januari 1992 tog kommunerna över ansvaret för vården av

äldre och handikappade. Kommunerna har skyldighet att inrätta

särskilda boendeformer servicehus, ålderdomshem, gruppboende m.m., och de lokala sjukhemmen samt sjukhemsavdelningarna vid långvårdssjukhusen har överförts till kommunerna. Kommunerna har därmed fått ett vidgat och samlat ansvar för äldrevården och äldreomsorgen. Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning för att dels bedöma hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården i framtiden skall organiseras och finansieras.

Tre nivåer i sjukvården

Hälso- och sjukvården organiseras i tre nivåer primärvård, länssjuk-

-

vård och regionsjukvård. Primärvården handskas med lindrigare sjukdomarskador samt förebyggande insatser med inriktning på en förbättrad folkhälsa. Vårdcentraler, barna- och mödravård och distriktssköterskemottag-

ningar hör dit. Sjukhemmen har i och med Ädelreformen gått m.m.

över till kommunalt huvudmannaskap. Det gäller också delar av

hemsjukvården.

Verksamheter och länsindelningi Västsverige sou 199266

För åkommor som kräver sjukhusbehandling ocheller inläggning på

vårdavdelning finns Iänssjukvården med läns- eller länsdelssjukhus. Antalet specialiteter skiljer dessa sjukhusnivåer åt. För att räknas som länsdelssjukhus skall finnas specialiteterna medicinsk och kirurgisk vård samt röntgen och anestesi. Länssjukhuset har 10 20 specialite- -

ter. Till länssjukvården hör också den psykiatriska vården. Mera ovanliga och komplicerade sjukdomar behandlas inom regionsjukvården. Inom detta område samarbetar landstingen i sex

sjukvårdsregioner med var och en ett, eller i några fall två, region-

sjukhus. Varje regionsjukhus har ett upptagningsområde på i snitt knappt l miljon invånare. Vid dessa sjukhus bedrivs förutom vård också forskning och läkarutbildning. Riksspecialiteter, dvs. nivån ovanför regionsjukvården, utgör en

ringa del av den totala sjukvården ca 1 %. -

Stora förändringar inom sjukvården

Sjukvårdens volym har de senaste decennierna vuxit varje år snabbare under 1960- och 1970-talet, långsammare under l980-talet. Fram till början av 1980-talet klarades finansieringen genom ökad landstingsskatt. Under 1980-talet kunde till en början tillväxten mötas genom ökat skatteunderlag. Under senare år har man fått ta i anspråk fonder, öka upplåningen m.m.

Orsakerna till sjukvårdens volymtillväxt är flera. Andelen äldre i befolkningen har ökat. Bättre diagnos- och behandlingsmetoder medför

att fler och fler sjukdomar kan diagnosticeras och behandlas. Den medicinska teknologin utvecklas och nya landvinningar kan omsättas i klinisk behandling. Förbättrade arbetsvillkor för vårdpersonalen får

kostnadsmässigt stort genomslag i en personalintensiv verksamhet som

hälso- och sjukvården. Den utveckling som sjukvården befinner sig i kan inte mötas med högre skatteuttag och ökande resursinsatser. Man måste i stället genomföra förändringar som ger större avkastning på redan insatta

resurser. I landstingen pågår sedan flera år ett förnyelsearbete avseende decentralisering och målstyrning, personal- och ledarutveckling. Nya modeller för resursfördelning utvecklas och prestationsersättning i stället för anslag prövas. Element av marknadsstyrning byggs in i systemet. Att skilja på politikernas roller som konsumentresp. producentforeträdare är ett utmärkande drag i utvecklingsarbetet. Valfrihet införs för patienterna, de geografiska gränserna får mindre eller ingen betydelse. När indelningen i upptagningsområden slopas och patienternas fria val blir styrande förlorar vårdnivåerna och den geografiska indel-

t

sou 199266 Verksamheter och länsindelningi Västsverige

ningen delvis sin roll. Vården blir länsöverskridande och på sina mer håll övervägs fastare former för samarbetet över länsgränserna.

4.2.2 Sjukvården i Västsverige

I Västsverige finns fem landsting Landstinget Halland, Bohuslands-

-

tinget, Landstinget i Älvsborg, Landstinget Skaraborg samt Göteborgs

kommun, som också är landstingskommun. Landstingens verksamhetsområden är knutna till länen. I O-län finns dock två huvudmän,

Bohuslandstinget och Göteborgs kommun. I Göteborgsregionen hanteras sjukvården fyra olika landsting.

av

Genom att det finns två landsting i O-länsdelen regionen är

av organisationen än mer splittrad inom sjukvårdsområdet än på den

statliga sidan. Bohuslandstinget omfattar O-län Göteborgs

norr om kommun, men även tre kommuner söder Göteborg. Den om nuvaran-

de indelningen framgår av karta Huvudmännen har successivt byggt samverkan kring

upp en

sjukvården. Ett viktigt syfte har varit och är invånarna så bra

att ge

närhet och tillgänglighet som möjligt till vården, oavsett huvudmannagränser. Mest påtagligt har detta varit i Göteborgsregionen, med

dess komplicerade administrativa struktur.

Göteborgs kommun och Göteborgs och Bohus läns landsting nuvarande Bohuslandstinget träffade år 1972 ett huvudavtal angående

samverkan. I avtalet förband sig parterna att samverka i planering och handhavande av angelägenheter avseende hälso- och sjukvård samt annan verksamhet som landstingskommun handhar. Huvudavtalet

följdes av en lång rad samordningsavtal inom olika delar hälso- och

av sjukvården. Resultatet blev att invånarna kunde välja vård fritt i hela samverkansområdet. En rad andra bilaterala samverkansavtal fanns också. T.ex. träffade

Göteborgs kommun och Älvsborgslandstinget avtal om barn- och

kvinnosjukvård och förlossningsvård i Göteborg för invånare i Ale

resp. Lerums kommuner. Kungälvs sjukhus samägdes länge av

Bohuslandstinget och Landstinget i Älvsborg. Avtal fanns mellan N-

och O-landsting om utnyttjande av Mölndals sjukhus. Samverkan över länsgräns etablerades också på andra håll än i Göteborgsregionen. Hallands län samverkar söderut. Skaraborgs län och Jönköpings län samverkar sjukvården i Jönköping och sydöstra

om

Skaraborg. Samverkan finns också avseende Åmål-Säffle.

Verksamheter och länsindelning i Västsverige sou 199266

Planeringsnämnden västsvensk samverkan -

Planeringsnämnden för landstingskommunala angelägenheter i de västsvenska länen är de västsvenska landstingens och Göteborgs kommuns samarbetsorgan för landstingskommunala frågor, främst hälso- och sjukvården. Den bildades år 1969.

Planeringsnämndens uppgift är att löpande pröva möjligheterna till samordning inom den landstingskommunala verksamheten i västra

sjukvårdsregionen. Nämnden ansvarar för att regional planering av

hälso- och sjukvården sker. Planeringsnämnden är samverkansnämnd enligt samarbetsavtalet regionsjukvård. Vidare svarar nämnden för om

samordningen den gränslösa sjukvården se nedan.

av

Samarbetet inom sjukvården i Västsverige i planeringsnämndens regi har successivt fördjupats och vidgats. Efter hand har tillkommit

områden samhällsmedicin, helikoptertransporter, ADB, tekniska som

hjälpmedel, tvätteriorganisation, hemsjukvårdsbidrag, beredskapspla-

nering, bioteknik, enskilda sjukhem och medicinsk teknologi.

Den gränslösa sjukvården

Det hittills största steget i samarbetet mellan de västsvenska sjukvårds-

huvudmännen är den gränslösa sjukvården. Fr.0.m. den 1 januari

1991 får medborgarna välja Vårdenhet fritt inom och mellan landstingsområdena i hela den västra regionen, dvs. NORP-län. Valfriheten

gäller både den specialiserade länssjukvården och primärvården. I

systemet ingår även privata vårdgivare som har avtal med huvudmännen. Vissa till den västsvenska regionen angränsande områden

ingår också. Samarbetet drivs via planeringsnämnden.

Valfriheten har två viktiga förutsättningar. Den medicinska behovsbedömningen finns kvar, dvs. remiss skall finnas till större delen av den specialiserade länssjukvården. Patienten avgör dock vilket sjukhus

hon vill utnyttja. Vidare utgår valfriheten från befintliga sjukvårds-

resurser. Valfrihet innebär samtidigt inbördes konkurrens mellan vårdcentraler

och sjukhus i hela regionen. Upptagningsområdena för sjukhus och

vårdcentraler försvinner. Valfrihet och konkurrens hänger alltså ihop.

Det innebär i sin tur stora krav ett prissystem för ekonomisk avräkning mellan huvudmännen och system för uppföljning av patientflöden och kostnader. Man måste också ha ett bra system för

information om väntetider.

Den gränslösa sjukvården har lett till att utbytet över gränserna har ökat. Den största förändringen är hallänningarnas ökade utnyttjande sjukvården i Bohuslandstinget och Göteborgs kommun. Det gäller

av

sou 199266 Verksamheter och ldnsindelning i Västsverige

både läkarbesök och intagna patienter. Det är främst invånare i norra

Halland som i ökad grad utnyttjar sjukvården i Mölndal och Göteborg.

Göteborgs kommuns försäljning till Halland ökade med 3 4 gånger under år 1991 jämfört med år 1990. Bohuslandstingets försäljning till

Halland än fördubblades under samma period. Också utbytet

mer

mellan Älvsborg å ena sidan och Bohuslandstinget och Göteborg å den

andra har ökat väsentligt. Å andra sidan skall överströmningen mellan gränserna inte över-

drivas. Som nämnts har mycket påtagliga effekter av den

ovan gränslösa sjukvården i detta avseende uppstått på ett par håll, och främst där huvudmannagränser inte stämmer med de naturliga regionerna. Men den största delen av vården sker fortfarande inom de olika huvudmännens områden. Ett grovt mått detta förhållande kan vara att summan av den

regionsjukvård, länssjukvård och primärvård som huvudmännen köpte

utifrån år 1990 var ca 1 miljard kronor. Huvudmännens bruttodrift-

kostnader för motsvarande vård var år 1990 drygt 20 miljarder

kronor. Den köpta vården beräknas alltså utgöra runt 5 % av vårdens samlade kostnader.

Ett ytterligare steg i den gränslösa sjukvården kan bli en gemensam regional struktur- och utvecklingsplanering för både region- och länssjukvård i regionen. Den fysiska strukturen är inte uppbyggd med

patienternas valfrihet grund. Sjukhusen försätts nu i en helt ny som konkurrenssituation. sina marknadsandelar. Detta De måste värna om kan innebära att man regionalt måste bedöma kapaciteten och lokaliseringen av de specialiserade resurserna.

I den nuvarande gränslösa sjukvården är planeringsnämndens

ställningstaganden rekommenderande och varje huvudman fattar beslut för sitt område.

Vidare diskuteras införandet av ett helt nytt prissystem för den specialiserade sjukvården, där inriktningen skulle vara ett för olika åtgärds- och behandlingsgrupper differentierat prissystem. Det kan vidare bli aktuellt att ombilda den nuvarande planeringsnämnden till ett landstingskommunalt kommunalförbund. Vidare diskuteras, som ett

eventuellt tredje steg, om vissa landstingskommunala funktioner kan drivas i en gemensam regional organisation.

Regionsjukvárden m.m.

För den högspecialiserade regionsjukvården finns ett avtal mellan sjukvårdshuvudmännen. Regionavtalet reglerar all högspecialiserad sjukvård och vissa andra tjänster som landstingen tillhandahåller

Verksamheter och länsindelningi Västsverige sou 199266

varandra. Samverkan enligt regionavtalet sker genom planeringsnämnden. Regionen omfattar OPR-län samt Kungsbacka, Varbergs och Falkenbergs kommuner i N-län. De södra kommunerna i Halland ingår i den södra sjukvårdsregionen. Säffle och Grums kommuner i Slän är enligt en särskild överenskommelse knutna till den västra regionen. Utöver regionavtalet finns ett riksavtal, som reglerar samarbetet om den högspecialiserade hälso- och sjukvården på riksnivå.

Ytterligare samarbete

Sjukvårdssamarbetet inom den västra regionen omfattar även områden

som samhällsmedicin, helikoptertransporter, ADB, tekniska hjälpme-

del, medicinsk teknologi, personalpolitiska frågor, information m.m.

Bräcke Östergård är en för Västsverige gemensam anläggning för

specialiserad värd och habilitering av allvarligt funktionshindrade barn- och ungdomar. En samverkan mellan 0- och P-landsting resp.

O-landsting och Göteborgs kommun beträffande materialadminstratio-

nen är under utveckling. PR-landsting och efter hand O samverkar om tvätt i Alingsås.

Alla samordningsavtal mellan Göteborgs kommun och Bohuslandstinget på grundval av 1972 års samverkansavtal och som gällt öppen

eller sluten somatisk eller psykiatrisk primär- eller länssjukvård

ersattes den 1 januari 1991 av avtalet om den gränslösa sjukvården. Avtal finns kvar bl.a. for medicinsk, teknisk och administrativ service,

vissa insatser for psykiskt utvecklingsstörda och tandvård.

Bohuslandstinget och Göteborgs kommun har gemensam vårdhögskola och samverkar om marknadsföring av vårdyrken. Vidare finns

en gemensam katastrof- och beredskapsorganisation och sam-

man

verkar om personalförsörjningen i krig.

Landstinget Skaraborg samverkar med Örebro län bl.a. viss om

ögonsjukvård. Invånarna i sydöstra delen av länet kan välja vård fritt

mellan Skaraborg och Jönköpings län. En motsvarande samverkan finns mellan P- och S-län, där invånare

i Åmål kan utnyttja Säffle sjukhus. Mellan P- och O-län finns

en

samverkan där man samplanerar och gemensamt utnyttjar vissa

resurser vid Uddevalla och Norra Älvsborgs sjukhus.

Halland samverkar förutom med de västsvenska landstingen också

söder. Som ovan nämnts ingår södra Hallands län i södra sjukvårds-

regionen. Halland deltar i samarbetet inom samverkansnämnden för

södra sjukvårdsregionen vad avser främst sjukvård och personalut-

bildning.

sou 199266 Verksamheter och lansindelningi Västsverige

4.2.3 Sjukvården och länsindelningen sammanfattande överväganden

Sjukvården ligger nära medborgarna. Det är ett område där människor har höga krav på tillgänglighet och kvalitet. Administrativa gränser som inte stämmer med befolkningens naturliga rörelsemönster blir särskilt påtagliga när det handlar att tillhandahålla viktig service. om I Göteborgsregionen är situationen beträffande läns- och huvudmannagränser särskilt komplicerad. Förutom att länsgränserna skär genom regionen finns inom O-län två sjukvårdshuvudmän. Det innebär att fyra olika huvudmän ansvarar för sjukvården till invånarna i Göteborgsregionens elva kommuner. Nackdelarna med dessa förhållanden har huvudmännen försökt neutralisera med samarbete, först i Göteborgsregionen och därefter inom hela den västsvenska regionen. Det har lett till att medborgarna kan utnyttja vård utan hinder administrativa gränser. Samarbetet av har dock relativt sent datum. I Göteborgsregionen etablerades samverkan i större omfattning först under 1970-talet. Även läns- och om huvudmannagränser inte längre utgör ett hinder för medborgarna kvarstår frågorna hur man skall hantera sjukvårdens strukturfrågor, dvs. främst sjukhusens lokalisering och verksamhet. Den nuvarande strukturen är i sin grundläggande utformning uppbyggd utan någon egentlig samordning huvudmännen emellan. Oformligheter finns främst i Göteborgsregionen och Trestadsområdet. Förhållandena i Göteborgsregionen har behandlats och i ovan, Trestadsområdet finns stora sjukhus nära varandra i olika län. Det fria patientvalet har följdriktigt lett till störst överströmningar inom dessa regioner. Det förhållandet att fria val för patienterna genomförts innebär att något behov av att från den utgångspunkten ändra länsgränserna inte föreligger. Skulle man behålla nuvarande huvudmannastruktur konserverar å andra sidan organisation för lösa sina man en som att uppgifter förutsätter omfattande administrativa samordningsprocesser. Vidare har det fria valet visat att den nuvarande strukturen inte är uppbyggd med patienternas valfrihet som grund. Det innebär att strukturfrågorna måste tacklas i ett större geografiskt perspektiv. En viktig fråga kommer att bli om det nuvarande förhandlingssystemet med beslutsmässigt suveräna huvudmän är tillräckligt för att hantera strukturfrågorna eller om beslutsbefogenheter skall överföras till någon form av gemensamt organ. En rimlig slutsats måste bli att den gränslösa sjukvården inte eliminerar behovet av en reformering sjukvårdens organisation i av Västsverige. Man har begränsat nackdelarna för patienterna, kvar men

Verksamheter och länsindelning i Västsverige sou 199266

står behovet en rationell organisation som begränsar de adminiav strativa processerna och som effektivt kan hantera sjukvårdens strukturfrågor.

4.3 Trafikkommunikationer

4.3.1 Trafikens infrastruktur

De nuvarande länsgränserna har under lång tid utgjort en ram för

arbetet med infrastruktur- och trafikplanering. Det har t.ex. funnits en vägförvaltning i varje län och länsstyrelserna har samordnat synpunkter från kommunerna inom länet i planeringsarbetet. Under senare

år har anknytningen till länen luckrats upp alltmer. Banverket är t.ex.

indelat i fem regioner och Vägverket i sju väghållningsregioner.

Vägverkets regioner följer länsgränser, medan Banverkets regioner inte gör det.

De övriga trafikverken har traditionellt haft en mindre påtaglig koppling till länen. Deras regioner och lokala organisation följer också

andra indelningsmönster.

Vägverket organisation med stora regioner - ny

Vägverket har sedan den 1 januari 1992 en ny organisation med sju

väghållningsregioner och fem produktionsområden. Den tidigare

länsbaserade indelningen har ersatts av en organisation med större regioner.

Väghållningsregionerna skall planera och följa upp vägsystemet.

Produktionsområdena skall på uppdrag bygga, underhålla och driva

vägar. Inom varje produktionsområde kommer att finnas ett antal

distrikt för drift och underhåll.

I samband med den organisationen förändras vägplaneringen. I

nya det planeringssystemet finns tre planer en rikstäckande nya -

väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och LTA-planer på länsnivå. Man går över från objektanalyser för enskilda vägobjekt till

planering för större sammanhållna stråk. Den västra väghållningsregionen består av NORPSJän. Från funktionell synpunkt kan särskilja ett Västsverige som består

man främst NORP-län. Vägflödet är inom denna region främst inomav regionalt. Till Västsverige kan i detta avseende också föra S-län, man

vägflöden i betydligt större utsträckning är väst- och sydriktade

vars än östriktade.

sou 199266 Verksamheter och länsindelning i Västsverige

Banverket stor västsvensk region -

J ärnvägsnätet är indelat i stomj ärnvägar som omfattar det övergripande

riksnätet och länsjärnvägar som består av de regionala banorna på länsnivå. Banverket fastställer investeringsplanen för stomj ärnvägarna,

medan länsstyrelserna fastställer LTA-planen, där länsjärnvägarna ingår. Banverket har strikt funktionella utgångspunkter för sin regionindelning. Det avgörande är verksamhetensproduktionens krav. En viktig

grund är att hålla ihop linjer. Till skillnad från Vägverket använder

man inte länen som byggklossar. Regionerna utreder investeringsobjekt och ombesörj er kontakter med övriga regionala organ och med näringsliv m.m. Investeringsobjekten

sammanställs i stomnätsplanen, som Banverket centralt fastställer.

Länsstyrelserna skall yttra sig över förslaget till stomnätsplan.

Regionerna svarar för genomförande av investeringarna och för drift.

Regionerna har egna ekonomiska ramar för investeringar och drift. Banverket har fem regioner. Västra regionen består av i huvudsak NORPST-län. Regionerna är i sin tur indelade i distrikt. Distrikten

ansvarar för genomförande av investeringsobjekten, underhåll och vissa kontakter med lokala och regionala intressenter. Regionen kan dock leda vissa större projekt. Den västra regionen är indelad i fem distrikt. Tre av distrikten överensstämmer i stort med RS- resp. T-län. Ett fjärde distrikt består av O-län, Göta älvdalen och Dalsland. Ett femte distrikt består av Halland och södra P-län.

Länsstyrelserna länen som bas -

Länsstyrelsen ansvarar för planen för s.k. länstrafikanläggningar LTA. I LTA-planen ingår länsvägar, länsjärnvägar och anläggningar

för kollektivtrafiken terminaler m.m.. I LTA-planen fördelas den

statliga länsvisa investeringsramen på olika objekt. För flera objekt finns även andra finansiärer, t.ex. kommuner och länstrafikbolag.

Banverket och Vägverket medverkar i planeringen i första hand genom utredning av olika investeringsobjekt. Länsstyrelsen medverkar i viss mån även i planeringen av riksvägar

och stomjärnvägar genom att yttra sig över de förslag till planer som Banverket resp. Vägverket utarbetat. Allmänt sett har länsstyrelsen ett ansvar för kommunikationsfrågor

inom ramen för uppgiften att främja länets utveckling. Detta ansvar har markerats tydligare i den nya länsstyrelsen fr.o.m. den 1 juli

1991.

Verksamheter och länsindelningi Västsverige sou 199266

Extra infrastrulduranslag och förhandlingar

Riksdagen beslutade år 1991 att anslå 5 miljarder kronor för budgetåret 199091 samt ytterligare 5 miljarder kronor för budgetåret 199192 utöver de ordinarie anslagen till Banverket och Vägverket för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Ytterligare 10 miljarder kronor skall dessutom enligt beslutet tillföras anslaget senare. Anslaget skall finansiera objekt under perioden fram till år 2000 och främst gå till ett antal större strategiska och samhällsekonomiskt angelägna objekt. Objekten avses komma till stånd genom samfinansiering med t.ex. kommuner, landsting och privata intressenter. Vid den ordinarie planeringsprocessen har regeringen under sidan av senare tid tillsatt flera förhandlingsmän som sett över särskilda frågor. I Västsverige har det gällt trafiken och miljön i Göteborgsregionen och Västkustbanan. Storstadsförhandlingarna har berört de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. De avser investeringar som rör väg, järnväg och kollektivtrafik i de tre regionerna. Genom det nya infrastrukturanslaget och de särskilda storstadstörhandlarna tonar vidare ett nytt beredningsmönster fram, som innebär att frågorna lyfts ur den tidigare hårt formbundna planeringsprocessen. Regeringen och riksdagen tar genom dessa processer en betydligt mer aktiv del i planeringsarbetet. Den senaste tiden har ett delvist nytt synsätt utvecklats på investeringarna inom trafikområdet. Ett tydligare samband har markerats mellan investeringar i trafikens infrastruktur och produktivitetstillväxten i ekonomin. Investeringar i trafiksystemet är ett viktigt medel för att främja den ekonomiska tillväxten och landets konkurrensförmåga. I denna utveckling ligger att större intresse än hittills kommer att ägnas de nationellt angelägna vägarna och järnvägarna.

.Sjöfartsverket

Sjöfartsverket ansvarar för farleder och sjösäkerhet. Arbetet inriktas i huvudsak på handelssjöfarten och verksamheten finansieras nästan helt med avgifter. Sjöfartsverket har en regional indelning för vissa verksamheter. För lotsningen är Sverige indelat i tolv sjötrafikområden. På västkusten finns två, Skageracks sjötrafikområde för kusten från norska gränsen till Marstrand och Kattegatts sjötrafikområde för kusten från Göteborg t.o.m. Halland. Även sjöfartsinspektionen är regionalt indelad. Göteborgs sjöfartsinspektionsområde omfattar kusten från norska gränsen t.o.m. Hallands

sou 199266 Verksamheter och Iänsindelningi Västsverige

län norr om Halmstad. Härtill kommer Göta älv och södra Vänern.

Norra Vänern ingår i Stockholmsdistriktet.

Ajfärsverken

SJ har en organisation med fyra divisioner persontrafikdivisionen,

-

godstransportdivisionen, maskindivisionen och fastighetsdivisionen.

Varje division har ett eget resultatansvar. Divisionerna är anpassade till sina resp. marknader och de krav på verksamheten den ställer. som

Persontrafikdivisionen och godstransportdivisionen har fyra

resp. fem geografiska och fem resp. två verksamhetsorienterade affärsområden. Affärsområde Väst omfattar för båda divisionerna i stort sett

NORPS-län. Maskindivisionen har fyra geografiska regioner och verksamhetsenheter. Fastighetsdivisionen har fem regioner.

Postverket organiserar sig i divisioner. Bakgrunden är bl.a. en

ökande konkurrens. Grundläggande skäl för den regionorganisatio-

nya

nen är marknadsorientering och effektivare administration. En strävan

har varit att göra så homogena regioner möjligt, storstadsregioner som i huvudsak storstad plus närmaste omland etc.

Brevdivisionen har 13 regioner. Göteborgsregionen omfattar nuvarande Göteborgs och Borås regioner samt Varbergs kommun. Jönköpingsregionen omfattar nuvarande Trollhättans, Falköpings och Jönköpings regioner. Bank- och kassadivisionen har motsvarande

en

indelning.

Televerket gick den 1 januari 1992 över till organisation där en ny 20 teleområden blev 8 regioner. Målet är att öka konkurrenskraften. Verksamheten rationaliseras och får bättre samordning och man

överblick vad gäller investeringar. Den nya Region Väst omfattar nuvarande Göteborgs, Uddevalla och

Borås teleområden. Det innebär OPR-län delen Hallands samt norra av

län. Den regionala ledningsstaben kommer att finnas i Göteborg.

4.3.2 Kollektivtrafiken

Huvudmannaskapet

Huvudmannaskapet för kollektivtrafiken regleras i lag från år 1978.

en Grundtanken var att samla ansvaret för trafikutbud och i varje län taxa

under en huvudman. Att länen valdes indelningsgrund berodde på

som

att länen bedömdes vara lämpliga enheter från trafik- och pendlingssynpunkt. Knytningen av huvudmannaskapet till landstingen och

Verksamheter och länsindelning i Västsverige sou 199266

kommunerna motiverades skulle kunna tillgodose såväl av att man lokala regionala aspekter på trafikförsörjningen. som

Genom den komplicerade länsindelningen i Västsverige fick de

västsvenska länen två år extra på sig för att bilda de nya huvud-

männen. Den nuvarande organisationen i Västsverige genomfördes år

1983. Genom ändringar i lagen kan numera, som ett alternativ till gemensamt huvudmannaskap, enbart kommunerna eller enbart landstingen huvudmän. En förutsättning är att kommunerna och vara landstingen är överens utformningen. En annan förändring är att om huvudmännen innehar samtliga trafiktillstånd för trafiken inom länet.

Det har gett huvudmärmen stark ställning i trafikplaneringen.

en Landstingen och kommunerna är gemensamt huvudmän för kollektivtrafiken i län. I O-län är även Göteborgs kommun huvudman. resp.

Huvudmarmaskapet utövas i samtliga fyra län via aktiebolag. För kollektivtrafiken i Göteborgsregionen har länsbolagen i NOP-län samt GöteborgsRegionen bildat Göteborgsregionens Lokaltrafik AB

GL AB. I GL-området ingår även Orust och Alingsås kommuner, vilket innebär att GL-området är något större än kommunalförbundets område.

GL AB för planering och verkställighet kollektivtrafiken

svarar av

i regionen. Göteborgs kommun själv för dessa uppgifter för sin

svarar inomkommunala trafik. Länstrafikbolagen har överfört samtliga

tillstånd för linjetrafik i regionen till GL AB. All trafik upphandlas på entreprenad. Genom GL AB har ett gemensamt trafik- och taxesystem

skapats för hela Göteborgsregionen, oavsett länsgränserna. Till detta är även O-län utanför Göteborgsregionen knutet. system Man kan räkna med fortsatt tendens till avreglering och minskat en offentligt i trafikutövningen. Den ökande konkurrensen engagemang innebär trafikutövare tillkommer inom hela trafikområdet. att nya

T.ex. upphandlar allt fler trafikhuvudmännen trafiken i konkurrens.

av Vidare kan räkna med att SJ ensamrätt till trafiken på stomnätet man s upphör.

Samarbete krävs

En tydlig tendens är att pendlingen på längre avstånd ökar. Det är särskilt tydligt i korridorerna tillfrån Göteborgsregionen. Det innebär

trafikhuvudmännen måste samarbeta för att ordna trafiken att tillfredsstäliande. I förhandlingarna trafik och miljö i Göteborgsregionen Göteom

borgsöverenskommelsen ingick en utbyggnad av den regionala

tågtrafiken i Västsverige Västtåg. Trafikhuvudmännen i NOP-län

199266 Verksamheter och länsindelningi Västsverige sou

samt GL AB avser att samverka främst avseende trafiken Vänersborgl- Trollhättan-Göteborg, Borås-Göteborg, Varberg-Göteborg och Uddevalla-Göteborg, ekonomiska och marknadsmässiga förutom sättningar föreligger. Hallandstrafiken samverkar lokal och regional tågtrafik även för om Västkustbanan söderut. Beträffande länsjärnvägen Borås-Varberg samverkar NP-län. Hallandstrafiken samverkar med F- och H-län om

tågtrafiken Halmstad-Nässjö-Oskarshanm. Trafikhuvudmännen i den västsvenska regionen har på många håll en

samverkan busstrafik tillfrån andra län. Frågor om taxor och om kostnaderintäkter löser genom överenskommelser i varje särskilt man fall. När det gäller tekniska system finns delvis olika system. Tio län, däribland NPR-län, samverkar ett nytt bil jettmaskinsystem. I O-län om och GL AB har ett automatiskt biljettsystem införts de senaste åren. Diskussioner pågår att i någon form knyta ihop de två systemen. om

Hur har trafiken utvecklats

Utvecklingen under 1980-talet har i flera avseenden varit positiv för kollektivtrafiken. Den har på många håll i Västsverige blivit ett

konkurrenskraftigt alternativ till bilen. I synnerhet gäller detta

områden med stort trafikunderlag, där det är möjligt att konkurrera med snabbhet, turtäthet och komfort. Detta gäller i Göteborgs-

regionen, också på många håll i den västsvenska regionen i

men övrigt. Länstrafikbolagen har som helhet snabbt utvecklat ett marknadsinriktat och affärsmässigt arbetssätt.

Å andra sidan har det efter hand blivit allt tydligare att de nuvarande

huvudmannaområdena i vissa viktiga avseenden är för små för att vara lämpliga trafikregioner. Det sammanhänger främst med den ökade

pendlingen på längre avstånd. Regionerna flätas i ökad grad i

varandra.

Detta kan illustreras att jämföra utformningen av den

genom långväga trafiken i korridorerna tillfrån Göteborgsregionen. I dessa

sker en stor del av arbetspendlingen i Västsverige.

Trafikstandarden är högst i stråket mot Uddevalla. Mellan Uddevalla och Göteborg, sträcka nästan 9 mil, finns en kombinerad bussen och tågtrafik med täta turer. Genom att Bohusbanan är länsjärnväg kontrollerar huvudmännen både buss- och tågtrafiken. Trafiken marknadsförs intensivt, som ett enhetligt koncept. Härutöver finns

separata trafiksystem Stenungsund-Göteborg och Tjörn-Göteborg med

hög standard. Trafiken ligger i samma län.

Verksamheter och länsindelningi Västsverige sou 199266

Söder om Göteborg finns pendlings- och trafikstruktur i en som relativt hög grad påminner den Varberg ligger något om norr om. närmare Göteborg än Uddevalla. Pendlingsutbytet med Göteborg är väsentligt större. Mellan Varberg och Göteborg finns begränsad busstrafik, trots en att avståndet är kortare än Göteborg-Uddevalla, pendlingen är större och motorväg finns hela vägen. På Västkustbanan, stomjärnväg där SJ en driver trafiken, finns ett antal tågförbindelser via tågen Göteborg- Malmö och Göteborg-Halmstad. VänersborgTrollhättan har sammanlagt en väsentligt större pendling till Göteborg än Uddevalla. Avståndsmässigt ligger i varje fall Trollhättan närmare Göteborg, å andra sidan har riksväg 45 låg men framkomlighet. Viss busstrafik finns VänersborgTrollhättan-Göteborg. Vidare finns några regionaltåg, förutom fjärrtrafiken. Trafikutbudet är bättre än mellan Varberg och Göteborg, långt från men standarden i Bohuskorridoren. Bl.a. finns ingen samlad profilering och marknadsföring av trafiken. Göteborg-Borås är den korridor som har den största pendlingen över 2 000 personer reser Borås-Göteborg varje dag, och många också i andra riktningen. Avståndet Göteborg-Borås är mindre än sju mil. Mellan Borås och Göteborg driver SJ omfattande både tåg- och en busstrafik i ett tidtabellsmässigt samordnat system. Taxeavtal finns

med Älvsborgstrafiken och GL AB. Trafikuppläggningen påminner

om den till Uddevalla, men SJ och inte trafikbolagen är huvudmän. Sammanfattningsvis kan man konstatera att trafikstandarden är högst och trafikens profilering tydligast i korridorerna mot Uddevalla och Borås. Däremot är standarden lägre och profilen otydligare i stråken mot Trollhättan och Varberg.

Hur kan skillnaderna förklaras

Vid en jämförelse mellan de olika stråken framträder ett tydligt mönster. Standarden är högst och trafikens profil är tydligast i relationer med ett enhetligt huvudmannaskap och där huvudmannen har full kontroll över både buss- och järnvägstrafiken. Det gäller i stråket till Uddevalla, där trafiken finns inom ett län och

där GLBohustrafiken som jag här betraktar fritt

som en huvudman

kan köra både buss- och tågtrafik. Bohusbanan är länsjärnväg och huvudmannen förfogar alltså även över den Dessutom finns resursen. ett 10-årigt statsbidrag för trafiken. En i viss utsträckning liknande situation finns i Boråskorridoren. Trafiken mellan Borås och Göteborg går två län och definieras genom därmed som interregional. Det innebär att staten har ansvaret för den

sou 199266 Verksamheter och länsindelning i Västsverige

trafiken. SJ har trafikeringsrätten för både buss- och tågtrafiken och kör buss och tåg parallellt. Boråsbanan ingår i stomnätet, som staten har ansvaret för. Även mellan Trollhättan-Göteborg och Varberg-Göteborg passerar länsgränser, vilket innebär att trafiken är ett statligt ansvar. man

Linjetrafiktillstånd krävs för busstrafiken. Järnvägarna ingår i

stomnätet. Även taxeavtal finns för tågtrafiken och huvudmarmen om

kör viss busstrafik SJs trafiktillstånd gäller inte den normala

situationen för huvudmannatrafik. Huvudmännen har inte det fulla ansvaret för att utveckla trafiken.

Även trafiken Göteborg-Alingsås länsgräns. Hela GL-

passerar en området är med avseende på huvudmarmaskapet i realiteten jämställt

med län, och inom själva Göteborgsregionen har det alltså varit

möjligt att utforma trafiken utan de nackdelar som länsgränserna innebär för trafiken till och från regionen.

Man kan notera att trafikunderlag och pendlingsförhållanden är ganska likartade i de olika stråken mot Göteborgsregionen. Men

att länsgränser finns i vissa stråk blir ansvarsförhållandena för genom kollektivtrafiken helt olika.

Slutsatsen måste bli att den nuvarande lagstiftningen med länsvisa huvudmän och en uppdelning av trafikansvaret mellan huvudmännen och staten innebär väsentliga nackdelar för möjligheterna att kring

Göteborgsregionen ordna trafik är anpassad till de naturliga en som resmönstren. Detta ger problem, eftersom huvuddelen av arbetspendlingen i Västsverige sker i korridorerna mot Göteborgsregionen.

4.3.3 Trafiken och länsindelningen sammanfattande överväganden

När det gäller planering stora delar av trafikens infrastruktur

av

fungerar inte längre länen som den regionala planeringsnivån. Planering viktigare vägar och järnvägar och flygplatser sker redan

av

i ett systemperspektiv över större regioner. Både Vägverket och

nu

Banverket har formerat västsvenska regioner. Vägverket skall för sin västra region samråda med fem länsstyrelser, Banverket med sex. Det omständlig planeringsprocess. Risk finns för konflikter mellan

ger en ett västsvenskt regionalt och ett länsbaserat synsätt.

Länsstyrelserna måste å sin sida dels samverka avseende den västsvenska regionen, dels måste tre länsstyrelser samordna sin

verksamhet avseende Göteborgsregionen. Planeringen av den tyngre infrastrukturen har långt ifrån länen som naturlig bas. Det gäller

framför allt de tre län som har knytning till Göteborgsregionen.

Verksamheter och länsindelning i Västsverige SOU 199266

Även de statliga affársverken har väsentligt större regioner än länen. Regionerna for Slzs divisioner i Västsverige stämmer i stort med Banverkets. Postens divisioner har regioner som är helt skilda från länen. Televerkets nya Region Väst är sammanslagning en av Göteborgs, Borås och Uddevalla teleområden. Inom kollektivtrafiken finns fortfarande i princip länsvisa huvudmän. I Göteborgsregionen finns dock huvudman for delar tre län GL en av - AB. När länstrafikreformen genomfördes i början 1980-talet av bedömdes länen vara i huvudsak lämplig avgränsning för huvudmän som primärt skulle ansvara för lokal och regional trafik. Sedan dess har pendlingsregionerna på många håll blivit större. Den nuvarande huvudmannaorganisationen är i dag sämre anpassad till de naturliga resmönstren än tidigare. I stället har samarbetet mellan huvudmännen ökat. T.ex. pågår i alla tre storstadsregionerna projekt med regional tågtrafik i samverkan. De västsvenska huvudmännen samverkar på flera områden.

Fortfarande finns emellertid framför allt i stråken mot Göteborgs-

regionen delvis betydande skillnader när det gäller trafikens utformning, trots att trafikunderlag och geografisk struktur till väsentlig del är likartade i de olika korridorerna. En viktig orsak till detta är att

den starka kopplingen i lagstiftningen mellan huvudmannaskap,

trafikansvar och län. Trafikens uppläggning styrs härigenom i vissa avseenden mera av det politisk-administrativa systemets uppbyggnad än av medborgarnas resbehov. Min allmänna bedömning är att länen som geografiska områden successivt fått en allt mindre roll i första hand för planeringen av infrastrukturen, men också för bl.a. kollektivtrafiken. Kravet på systemsyn och överblick har lett till behov väsentligt större av regioner. Trafiken är ett område där det västsvenska regionala perspektivet är mycket framträdande, och där den nuvarande länsindelningen medför problem.

4.4 Regionalpolitik och näringspolitik

m.m.

4.4.1 Allmän utveckling

Regionalpolitikens grundläggande mål har i stort sett bestått oförändrade under lang tid. Det handlar att skapa förutsättningar för om en balanserad utveckling i landets olika delar och att människor ge tillgång till arbete, service och en god miljö, oavsett de bor. var

Näringspolitik rör frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse. Den

omfattar förhållanden som tillsammans skapar klimatet och förut-

sou 199266 Verksamheter och Iänsindelning i Västsverige

sättningarna för näringslivets utveckling. Det kan gälla teknisk utveckling, utbildning och forskning, energipolitik, skattepolitik m.m.

Till bilden hör också arbetsmarknadspolitiken. Ett syfte är att skapa

en väl fungerande arbetsmarknad så att förutsättningar skapas för tillväxt och full sysselsättning i hela landet. Det finns starka samband mellan regional-, närings- och arbetsmarknadspolitik, och gränserna dem emellan är inte alltid lätta att identifiera. Arbetsmarknadspolitiken är i viktiga delar individorienterad, medan regionalpolitiken inriktas på mer generellt verkande åtgärder. Näringspolitiken är inriktad mot enskilda företag och

betingelserna för deras utveckling. Det finns starka samband mellan

de tre områdena och de utgör tillsammans centrala delar i en politik för utveckling av regionen. Regionalpolitik etablerades som självständigt politikområde i slutet

av 1960-talet. Syftet var främst att motverka effekterna av den

strukturomvandling som pågick med urbanisering, resp. avfolkning inom vissa regioner som dominerande inslag. Regionalpolitikens huvuduppgift var att verka för utveckling av näringsliv och sysselsättning i de drabbade regionerna, främst genom stöd till industrietableringar.

Under 1970-talet blev den offentliga sektorns utbyggnad allt viktigare för sysselsättningen. Omlokalisering av statlig verksamhet användes

som ett regionalpolitiskt medel. Efter hand blev också regionalpolitiska insatser aktuella även i områden utanför de traditionella stödom-

rådena. Nedläggningen av varvsindustrin på västkusten och krympningen av järn- och stålindustrin i Bergslagen ledde till särskilda regionalpolitiska utvecklingspaket.

Det senaste decenniet har regionalpolitiken ändrat karaktär. Det handlar nu om åtgärder som mer allmänt förbättrar förutsättningar för

utveckling i regionerna. Utbyggnad av infrastruktur har blivit

en

central uppgift. Det gäller kommunikationsnätverk som vägar, järnvägar, flygplatser och telekommunikationer, men också högre utbildning och forskning och kulturinstitutioner. Goda boende- och fritidsmiljöer har blivit allt viktigare för en regions attraktionskraft. Regionalpolitik har i allt högre grad blivit en politik för utveckling i

regionen.

Betydelsen av investeringar i kommunikationsnät, utbildning och forskning och teknikspridning m.m. har ökat i takt med näringslivets internationalisering och det ökade kunskapsinnehållet i produktionen.

Företagen blir allt mindre bundna till Sverige både som produktionsland och som marknad. En attraktiv miljö för boende och företagsamhet blir därför allt viktigare för att behålla och attrahera företag och människor.

Verksamheter och länsindelning i Västsverige sou 199266

Länsstyrelsen

En huvuduppgift för länsstyrelsen är att ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt främja länets utveckling och befolkningens bästa. Enligt förordningen om regionalt utvecklingsarbete har länsstyrelsen samordningsansvar for insatser för regionens utveckling. Länsstyrelsen förfogar över ett regionalpolitiskt stöd som kan användas för företagsstöd i vissa fall och för projektverksamhet. Den samordnade länsförvaltningen innebär att ökad tonvikt lagts på länsstyrelsens insatser för länets utveckling och framtid. Tyngdpunkten i länsstyrelsens arbete med de regionala utvecklingsfrågorna har allmänt sett förskjutits från regional planering och företagsstöd till ett mer projektinriktat arbetssätt. Insatserna har alltmer inriktats på infrastrukturen kommunikationer, utbildning, forskning, kultur och miljö, och en viktig uppgift är att bygga upp breda kontaktnät för att driva olika utvecklingsfrågor. Denna inriktning gäller för övrigt generellt för det regionalpolitiska utvecklingsarbetet.

Landstingen och kommunerna den politiska sfären -

Vid sidan av huvuduppgiften hälso- och sjukvården har landstingen sedan länge engagerat sig i frågor som har betydelse för den regionala utvecklingen. Landstingen är tillsammans med staten huvudmän för utvecklingsfonderna och själva eller tillsammans med kommunerna huvudmän för de regionala turistråden. De är också huvudmän för en rad utbildningar och för länsmuseet och vissa andra kulturverksamheter. Landstingen och kommunerna är huvudmän för kollektivtrafiken. Landstingen lämnar också i viss utsträckning stöd till regionalpolitiska projekt och driver också om än i varierande grad landstingen emellan en regionalpolitisk projektverksamhet. Detta arbete drivs ofta i samverkan med länsstyrelser, kommuner och andra intressenter. Även kommunerna är engagerade i utvecklingsfrågor på den regionala nivån. GöteborgsRegionen, regionkommittén för Fyrstad och Bohusläns samarbetskommitté är exempel på kommunala organ som för sina resp. regioner driver en regionalpolitiskt betydelsefull verksamhet. Göteborgs kommun är som både primär- och landstingskommun engagerad i en rad regionala angelägenheter. Som ovan nämnts är kommunerna och landstingen huvudmän för kollektivtrafiken och ofta även för turistråden. Kommuner deltar även i ett flertal regionala utvecklingsprojekt. Ett exempel där hela

sou 199266 Verksamheter och länsindelning i Västsverige

Västsverige utgör basen är det planerade EG-kontoret i Bryssel, med de allra flesta kommunerna som huvudmän.

Utvecklingsfonderna

Utvecklingsfonderna skall komplettera det privata utbudet finansav ierings-, rådgivnings- och utbildningstjänster till småföretagen. Det finns en utvecklingsfond i varje län. Huvudmän är staten och landstingen gemensamt. I O-län är dessutom Göteborgs kommun huvudman. Utvecklingsfondernas affärsidé är att genom kombination en av kunskap och riskfinansiering medverka till att höja företagens konkurrenskraft och lönsamhet. Profilen kan variera i de olika fonderna, men ett gemensamt drag är successivt ökad tyngdpunkt en på konsult- och projektverksamhet. Riskfmansieringen hade en begränsad roll i slutet av 1980-talet, när det gott i var om pengar banksystemet, men har nu åter ökat. Riksdagens beslut om smâföretagspolitiken innebär att goda generella förutsättningar skall skapas för smáföretagen. Den regionala nivån är viktig och utvecklingsfonderna förutsätts ha viktig roll. Nyetableen ring av företag och Europakontakter skall prioriteras. Samverkan med handelskamrar, företagens organisationer och banker lyfts fram. Riksdagen fattade år 1990 beslut om sex regionala riskkapitalbolag. Kapitalbasen byggs upp bl.a. genom medel från utvecklingsfonderna. Det västsvenska bolaget omfattar NORPS-län. Utvecklingsfondernas ägarandelar skall avvecklas på sikt.

Arbetsmarknadspolitiska organ

Arbetsmarknadsverket AMV är den samlade benämningen på Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadsinstituten. AMVs huvuduppgift är att skapa fungerande arbetsmarknader i hela landet. De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelas utifrån de problem som råder i varje län. Fördelningen får därmed en profil som i mycket överensstämmer med de regionalpolitiska prioriteringarna. De regionala organen är länsarbetsnämnderna är knutna till som länen. Totalt i landet finns 350 arbetsförmedlingar, för som svarar platsförmedling och vägledning. Vidare finns arbetsmarknadsinstituten som svarar för yrkesinriktad rehabilitering arbetshandikappade. av AMU-gruppen består av den centrala AMU-styrelsen och 24 regionala uppdragsmyndigheter. Huvuduppgiften är att samordna

Verksamheter och länsindelningi Västsverige sou 199266

arbetsmarknadsutbildning på uppdrag av AMV. Riksdagen har tagit ställning för en bolagisering av AMU-gruppen. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna består av utbudsstimulerande åtgärder i form bl.a. arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag av

och flyttningsbidrag, och efterfrågestimulerande insatser i form av bl. beredskapsarbete och rekryteringsstöd. Främst arbetsmark-

a. nadsutbildningen och beredskapsarbetena har direkt regionalpolitiskt intresse.

Näringslivet och länsindelningen

Län och länsgränser har praktiskt taget ingen betydelse för hur näringslivet organiserar sin verksamhet. Viktigt för företagen är närhet till marknaden och att den miljö där företagen skall verka uppfyller de

krav man ställer. Däremot är det viktigt för näringslivet att det offentliga systemet för

planering och beslut den för företagen livsviktiga infrastrukturen

om fungerar så effektivt möjligt. Tillgång till bra kommunikationer, som

utbildning, forskning och attraktiva bostadsmiljöer betyder mycket för

företagens konkurrenskraft och för en regions utveckling. I anslutning till utredningens delrapport utarbetade Västsvenska

Handelskammaren för utredningens räkning en promemoria angående

det västsvenska näringslivet och länsindelningen. Promemorian togs

fram med utgångspunkt från tre av utredningen angivna frågeställningar länsgränsernas betydelse för företagen, synpunkter på tre

alternativ oförändrade länsgränserutökad samverkan, Göteborgs län och ett större västsvenskt län.

Närhet till marknaden är enligt promemorian ett fundamentalt krav

för företagen. Bra kommunikationer, både på den svenska marknaden

och i Europa, har mycket stor betydelse i detta sammanhang. Det

gäller både gods- och persontransporter. Nuvarande länsindelning bidrar enligt promemorian inte till

uppbyggnad rationell kommunikationsstruktur. Systemet

av en uppmuntrar till slagsmål mellan länen om knappa medel, klarast

manifesterat beträffande investeringarna i järnvägen Göteborg-Oslo.

Även besluten kollektivtrafiken måste utgå från det behov om

marknaden skapar, bl.a. med hänsyn till näringslivets behov av

arbetskraft.

Enligt promemorian förefaller SNORP-länen från näringslivets synpunkt utgöra ett homogent område där såväl företag som befolkning ett naturligt sätt utnyttjar infrastrukturen. Bibehållna

administrativa gränser och utbyggd samverkan bedöms inte vara ett en

sou 199266 Verksamheter och länsindelning i Västsverige

acceptabelt alternativ. En mer målmedveten västsvensk satsning på

boendemiljöer, kommunikationer och utbildning är angelägen.

Handelskammaren har vidare i utredningen Framtid i väster

analyserat Västsveriges utvecklingsförutsättningar. I utredningen framhävs starkt det gemensamma västsvenska perspektivet. Stor vikt

läggs vid att förbättra betingelserna för en fortsatt utveckling av ett kunskaps- och kontaktinriktat näringsliv. Denna utredning harjag även berört i kapitel

4.4.2 Regional- och näringspolitik i Västsverige

Inom ramen för den inriktning som redovisats ovan förekommer en lång rad aktiviteter inom varje område med skiftande geografiska

områden och med en varierande uppsättning av aktörer.

Ett sätt att illustrera verksamheten är att beskriva den samverkan förekommer över länsgränserna i Västsverige. Samverkan finns som inom en rad områden och i olika former. För vissa uppgifter har särskilda bildats, i andra fall drivs samverkan via projekt. organ Huvudmannaskapet för de olika samverkansobjekten kan variera.

Huvudman kan vara länsstyrelser, landsting eller kommuner eller

andra intressenter. Universitethögskola och näringslivet, både i form av enskilda företag och Handelskammaren, finns med i flera objekt. Samverkan förekommer ofta om huvudmannaskapet. En klar tendens är att intressentkretsen i många samverkansobjekt vidgats på senare år.

Det tycks bli allt vanligare att bilda nätverk för ökad kunskap och

större drivkraft i arbetet.

Samarbetet inom främst regional- och näringspolitik redovisas i

nedanstående sammanställning. Redovisningen gör inte anspråk på att vara heltäckande. Västsverige definieras som NORP-län. Kontakter

förekommer, delvis i inte obetydlig omfattning, även med andra län,

främst Värmlands län. v

Verksamheter och länsindelning i Västsverige SOU 199266

Verksamhet Deltagandelän länsstyrelser, kommunerm E B B ÖVr Övr.län

GöteborgsRegionen X X X GöteborgsFörorter X X X Västsverige1992 X X X MarknadsföringGbgreg X X X Göteborg-Landvetter flygplats AB X X X

RegionkommitténFyrstad X X FyrstadsFlygplatsAB X X

StiñelsenVästerhavet X X StiñelsenBioVäst bioteknik X X X X Laxfond Vänern X X X Västergötlandslhristråd X X Gränskomnlittén Östfold-Bohuslän X X

Västsvensktsamrådlst, landsting, kommförb. X X X X X Vänerråd X X X Sydlänsmöte X X FlygrådetFyrstad X X ReVästsamverkanhögskolamyndigheter X X X X Lilla Göteborgsdeleg.länsstyr. X X X StiñelsenVästsvenska Transportsekretatriatet X X X X

västsvensksamverkan X X X X X länsstyr Västkustbanan X X Nordlänkeniämväg Göteborg-Oslo X X X Norge NorgeN änerlänken X X Vägjämväg Gbg-Oslo X Norge X Götalandsbanan X X X FED Transponförsörjningsstrategii Västsverige X X X X EG-kontorBryssel X X X X Westnettöretagssamverkan X X X X X Kompetensnätverkutbildn., nyföretagande m.m. utvecklfonder X X X X Samverkanunderlevutvfonder X X Regionalpolitiskterfarenhetsutbyte länsstyr. X X X X X SYDSAM, regionalautveck- X X HGKLM lingsfrágor

sou 199266 Verksamheter och länsindelning i Västsverige

4.4.3 Näringspolitik, regionalpolitik och länsindelningen

sammanfattande överväganden

Länen i Västsverige är inga naturliga enheter för samhällsplanering

och utvecklingsåtgärder. Det gäller främst länen med knytning till Göteborgsregionen. Länen är emellertid fortfarande basen för många

organ som verkar inom regional- och näringspolitiken. När statens och

landstingens intressen är involverade knyts huvudmannaskapet till

länen. Det finns t.ex. tre länsarbetsnämnder och tre utvecklingsfonder

i Göteborgsregionen trots att det är uppenbart orimligt med hänsyn till

arbetsmarknadens och företagsmarknadens behov. Den verksamhet

som kommunerna ansvarar for kan däremot byggas upp på mer rationella grunder, utan hänsyn till länsgränser.

För att neutralisera nackdelarna med den administrativa organisatio-

nen organiseras samarbete i en lång rad frågor. En betydande

samverkan förekommer över länsgränserna, oftast avseende delar av den västsvenska regionen och med tyngdpunkt i Göteborgsregionen. Dock finns flera projekt för hela den västsvenska regionen. Även S-

län finns med i många sammanhang. Flera samrådsparaplyn finns

med NOPR- och S-län som deltagare. Samarbetet formas som regel med de geografiska områden och intressenter som är relevanta för

varje objekt. Flera samverkansprojekt avser trafikens infrastruktur och främst

satsningar på järnvägsnätet. Projekt finns för både Västkustbanan,

Götalandsbanan och Nordlänken Göteborg Oslo. Beträffande

-

Nordlänken driver O- och P-län projekt var för sig. För P-län ingår

även förbindelserna med Värmland. Det senaste året har arbete pågått med en gemensam västsvensk transportförsörjningsstrategi.

Det går inte att entydigt definiera en regionstorlek som passar alla regional- och näringspolitiska insatser. Det finns en spridning både vad gäller de geografiska områdena och deltagande aktörer, utifrån objektens karaktär. Det är dock ingen tvekan om att den ökade

inriktningen på insatser för infrastrukturen kommunikationer, utbildning m.m. kräver större och naturligt sammanhållna områden -

for planering och beslut.

Verksamheter och länsindelning i Västsverige sou 199266

4.5 Utbildning och forskning

4.5.1 Allmän utveckling

Den högre utbildningen och forskningen spelar i dag en nyckelroll i

den nationella politiken. Tillgång till avancerad kunskap är en förutsättning för att Sverige skall kunna hävda sig i en hårdnande internationell konkurrens. Att stärka kvaliteten inom utbildning och

forskning blir i detta perspektiv avgörande för Sveriges framtida

utveckling. Högskolorna tillmäts allt viktigare roll som resurs för regional en utveckling. Ett gemensamt drag hos orter och regioner som växer är där finns universitet eller högskolor. Vidare dras kunskaps- och att

forskningsintensiva företag till universitetsorterna, vilket ger en

multiplikatoreffekt.

l dagens debatt finns linje innebär en vidgad frihet inom den en som högre utbildningen. Universitet och högskolor skall inte vara direkta utlöpare den centrala statsmakten, utan inta en mer oberoende av ställning.

I samband med högskolereformen i mitten av 1970-talet inrättades högskoleregioner med utgångspunkt från resp. universitets

sex

upptagningsområde. Syftet främst att varje region skulle få ett så

var

allsidigt utbud som möjligt av olika högskoleutbildningar, och anpassat till regionens behov. Regionstyrelserna avvecklades år 1988 och därmed upphörde även regionindelningen. Genom decentraliseringen till högskolorna hade många regionstyrelsernas uppgifter fallit bort.

av

Däremot finns vad beträffar den regionala nivån, vissa resurser vid länsstyrelserna for samordning utbildningsfrågor inom ramen för

av arbetet med regional utveckling. Sedan den l juli 1991 finns därför

länsexpert på utbildningsområdet vid varje länsstyrelse.

en

Till bilden hör även den nyligen tillsatta utredningen om huvud-

mannaskapet för vårdhögskolorna. Utredningen skall redovisa

alternativa förslag angående vårdhögskolornas framtida huvud-

mannaskap och verksamhet. Statligt huvudmannaskap kan bli aktuellt.

4.5.2 Utbildning och forskning i Västsverige

Det finns 36 statliga högskolor i landet. I Västsverige finns två stora högskoleenheter, Göteborgs universitet och Chalmers tekniska

högskola med tillsammans 5 400 anställda och runt 20 000 ca årsstudieplatser. Vidare finns högskolor i Halmstad, Borås, Skövde

och TrollhättanUddevalla. Varje statlig högskola är en självständig

sou 199266 Verksamheter och länsindelningi Västsverige

enhet med egen styrelse. Utöver de statliga högskolorna finns i landet över 30 vårdhögskolor med i huvudsak landstingskommunalt huvudmannaskap. I regionutredningen redovisas den regionala fördelningen av landets totala FoU-årsverken 1989. Där ingår både de statliga resurserna för

grundforskning och forskarutbildning samt sektorsforskning och

näringslivets FoU-verksamhet. Av det totala antalet FoU-årsverken utförs 13 i Stockholms län och närmare 20 % i Göteborg. Göteborg har en något större andel än Skåne och har i det nationella perspektivet en förhållandevis god position.

Gymnasieskolan har till största delen primärkommunalt huvud-

mannaskap. Landstingen ansvarar för omvårdnads- och naturbruksprogrammen med utbildningar inom vård, jord, skog, trädgård m.m.

Kommunerna samverkar sinsemellan om gymnasieskolan.

Samverkan över länsgräns mellan kommunerna förekommer på flera håll. T.ex. finns i Göteborgsregionen en för kommunerna exkl. Kungsbacka gemensam intagningsnämnd. Vidare diskuteras frågan om en regional utbildningsnämnd inom kommunalförbundets ram. Mellan landstingen i ORPS-län finns ett samarbete på utbildningsom-

rådet med bl.a. information och erfarenhetsutbyte i olika grupperingar.

Halland ingår i ett motsvarande samarbete med de södra länen.

Skolverket är central myndighet för grund- och gymnasieskolan.

Skolverket har en fältorganisation med åtta regioner i landet. Den

västra regionen omfattar OPR-län. Halland ingår i en sydlig region

tillsammans med KLM-län. Länsskolnämnderna är avskaffade. Länsstyrelserna har fr.o.m. den

1 juli 1991 tagit över vissa av länsskolnämndens planerande uppgifter och har därigenom fått ett ökat ansvar för bl.a. den regionala

utbildningsplaneringen, inom ramen för den samordnade länsför-

valtningen. Länsstyrelsens uppgifter avser de gymnasiala och eftergymnasiala utbildningarna och arbetsmarknadsutbildningen.

4.5.3 Utbildning, forskning och länsindelningen sammanfattande överväganden

Tillgång till högre utbildning och forskning har stor betydelse för en regions status som näringslivs- och livsmiljö. Betydelsen ökar i takt med att näringslivet blir alltmer kunskapsintensivt.

Det finns ingen egentlig koppling mellan högskoleutbildningen och

länen som administrativa områden. Jag bortser då från att länsstyrelserna skall tillhandahålla visst planeringsunderlag för högskoleut-

bildningen. Högskoleenheterna i Göteborg har influens i hela den

Verksamheter och Iänsindelningi Västsverige sou 199266

västsvenska regionen och i ännu vidare områden och är på det hela taget resurser av nationell betydelse. De regionala högskolorna har en tydligare förankring i sina resp. närregioner, men de har i allmänhet en bred geografisk rekryteringsbas. Högskolan i TrollhättanUddevalla verkar i två län. På det hela taget är högskoleutbildningen och forskningen i Västsverige inte regional på det sättet att verksamheten låter sig inordnas i som en struktur med fyra län. Inom den högre utbildningen och forskningen pågår för närvarande en intensiv diskussion om nya former och strukturer som på sikt kan innebära att det statliga huvudmannaskapet och den helt dominerande statliga anslagsfinansieringen förändras. Självständiga och fondfmansierade högskolor i stiftelseform törs fram som en möjlig modell. Till förändringsbilden hör också ett växande internationellt samarbete, med t.ex. gemensamma och alltmer ambitiösa utbildnings- och forskningsprogram inom EGs ram. Inom ramen för en nationell högskolepolitik finns ett växande utrymme for regionala åtaganden. På någon sikt kan det uppstå fria högskoleenheter med olika huvudmän, såväl offentliga som privata. Såväl kommuner som regionala företrädare kan tänkas ingå bland stiftelsebildare och finansiärer. Län och länsbaserade är organ knappast intressanta aktörer i en sådan process i Västsverige. Kommuner i kombination med ett västsvenskt organ i någon form borde vara mer relevanta partners. Redan i dag kan värdkommuner och olika regionala aktörer göra mycket for att understödja och utveckla en i vid mening god miljö för den högre utbildningen och forskningen. Kommuner och olika regionala organ är också viktiga beställare uppdragsutbildning och av uppdragsforskning och kan tillsammans med näringslivet i regionen bidra till enskilda högskolors profilering och utveckling. Sammantaget är länen i Västsverige inte relevanta enheter för att driva utvecklings- och planeringsfrågor för den högre utbildningen och forskningen. Utbyggnader inom dessa områden måste ses i ett större regionalt perspektiv. Däremot är länen, eller snarare delar av län, lämpligare för gymnasieskolan. Kvaliteten på gymnasieskolan har en stor betydelse i en regionpolitik för utveckling, men verksamheten har knappast någon fördel av att drivas i ett västsvenskt sammanhang.

sou 199266 Verksamheter och länsindelning i Västsverige

4.6 Kultur

4.6.1 Allmän utveckling

Lånen har varit en utgångspunkt för det långsiktiga och ännu inte avslutade arbetet med att bygga upp ett nät av regionala kulturinstitutioner kulturens infrastruktur. Uppbyggnadsarbetet har genomförts i ett nära samspel mellan stat, landsting och kommun. Rollfördelningen har varit tydlig och väl förankrad i den kulturpolitik som lades fast i mitten av 1970-talet. Under våren har kulturpolitisk en ny utredning beställts av riksdagen. Från statens sida har man sett länen som den lämpliga nivån för ett statligt kulturstöd i syfte att främja en förankring av kulturen i hela landet. Strategin har varit att staten skall medverka till att det på regional nivå byggs upp ett nät av professionella kulturinstitutioner. Syftet med statsbidragen har varit att stimulera och stödja huvudmännens satsningar på uppbyggnaden av det regionala nätverket. Mycket av det regionala kulturpolitiska arbetet sker genom landstingen. Organisationerna spelar en betydelsefull roll i kulturpolitiken. Stat, landsting och kommuner har genom ekonomiska bidrag gjort det möjligt för föreningslivet främst folkbildningen att självständigt - genomföra uppgifter kulturområdet. På senare år har uppmärksammats att kulturen även spelar roll för en den regionala och lokala utvecklingen. Kultursatsningar har i ökad grad blivit ett medel för att göra en region eller en kommun mera attraktiv. Kulturinstitutioner är infrastruktur i den meningen att de ingår bland de tillgångar som gör en bygd attraktiv både som boendeoch näringslivsmiljö. Riksdagen har betonat att kultursektorn har stor betydelse för samhällsekonomin, men tagit avstånd från uppfattningen att kulturen skulle betraktas som en näring. Offentliga kultursatsningar måste även i fortsättningen främst betraktas utifrån andra värderingar än rent ekonomiska. Statens roll är att vid sidan av ansvaret för de institutionerna - egna eller helt statsstödda sådana ta ett allmänt ansvar för frågor - av gemensamt intresse för de organ som verkar inom kulturområdet. Staten lämnar vidare ekonomiskt stöd till kulturverksamhet med primär- eller landstingskommunal anknytning, folkbildningsarbete och insatser inom olika organisationer. Till det statliga området hör också de regionala kulturuppgifter som innebär myndighetsutövning och har ett nära samband med samhällsplaneringen. Dit hör bl.a. kulturmiljövården.

Verksamheter och lansindelning i Västsverige sou 199266

4.6.2 Kultur i Västsverige

Göteborgs kommun har en strategisk roll för kulturlivet i Västsverige.

De stora kulturinstitutionerna i Göteborg har betydelse för hela den

västsvenska regionen. Mångfalden av institutioner, stora som små, och

Göteborgs betydelse som mötesplats för kulturaktiviteter på ett brett fält visar Göteborgsregionens betydelse för kulturlivet i Västsverige.

Landstingen har viktiga uppgifter på kulturomrâdet. De är huvudmän for institutioner länsmuseet och länsteatrar och stödjer kulturlivet som i övrigt. Huvudmarmaskapet för institutionerna delas som regel med kommunerna. Landstingen lämnar anslag till en rad studieförbund och organisationer institutionerpå kulturomrádet, och är vidare engagerade

i olika kulturprojekt, ofta tillsammans med kommuner, länsstyrelser

och andra intressenter. Kulturinstitutioner av typ länsmuseér är i dag länsbaserade. Verksamheten är dock i första hand landskapsinriktad, och den viktigaste uppgiften är att spegla de naturliga kulturomrádena. Länsmuseérna har vuxit fram som viktiga centra inte bara som spegel av kulturlivet och det kulturhistoriska arvet, utan även i en del fall som mötesplats för kulturliv och samhällsdebatt.

Länsstyrelsen har en roll i den regionala kulturpolitiken, främst

kulturmiljövården. En viktig uppgift är att bevaka kulturmigenom ljöns intressen i samhällsplaneringen.

Ett samverkansprojekt av stor betydelse för Västsverige är den nya

musikteatern i Göteborg. Anslag lämnas från Göteborgs kommun, staten, Göteborgsregionens kommuner och näringslivet. Musik i Väst är en stiftelse med landstingen i OPR-län samt Göteborgs kommun som huvudmän. I Västsvenska konservatorsateljén samarbetar landstingen i NO-län samt Göteborgs kommun med uppgift att vårda kulturarvet. Samverkan förekommer vidare mellan OPRlandsting i olika kulturfrâgor.

Kulturen har en viktig regionalpolitisk dragningskraft, och framför allt de större kulturinstitutionerna. Den nya Göteborgsoperan är

troligen en av de viktigare regionalpolitiska satsningarna i Göteborgs-

regionen på senare år. Museer och teatrar har betydelse för att öka en

regions attraktionskraft.

sou 199266 Verksamheter och ldnsindelning i Västsverige

4.6.3 Kulturen och länsindelningen sammanfattande

överväganden

Kulturen är ett område där länen framför allt i ett uppbyggnadsskede haft betydelse som bas för utbyggnaden av resurser i samverkan

mellan staten och främst landstingen. Kommunerna var i de flesta fall för små för att ensamma bära ansvaret för t.ex. teatrar och museer. Länen kom då in i den kulturpolitiska bilden. Genom landstingen och Göteborgs kommun har det funnits regionala politiska organ som kunnat ta ett ekonomiskt ansvar för utbyggnad av institutioner av regional karaktär. Men även kommunerna har i

samverkan med landstingen tagit ett betydande ansvar även för

regionala institutioner, typ länsmuséer och länsteatrar.

Finns det ett västsvenskt kulturperspektiv utgår det i första hand från Göteborg med dess stora kulturinstitutioner av betydelse för hela den

västsvenska regionen, samt rollen som centrum för en rad olika kulturaktiviteter. Men det finns också institutioner och inte minst kulturhistoriska miljöer på andra håll i regionen som har klart västsvenska dimensioner. Å andra sidan finns rad kulturinstitutioner har läns- eller en som

landskapsanknytning eller fungerar i mindre regioner än län. Kulturen är ett område där länsanknytningen hittills varit tydlig, men där öppningar finns mot ett västsvenskt perspektiv. Samtidigt finns ett betydande kommunalt engagemang även i det regionala kulturarbetet.

När man nu ser resultat av den satsning på kulturen i hela landet som

länge varit en huvudlinje i kulturpolitiken bör även andra former för huvudmannaskap kunna tänkas. Som alternativ till dagens länsanknyt-

ning bör man då kunna diskutera både en kommunalisering och ett västsvenskt ansvar för kulturens infrastruktur.

4.7 Miljö

4.7.1 Allmän utveckling

Miljöfrågor är gränsöverskridande två sätt. Vinden blåser vart den

vill och utsläpp till luften känner inga geografiska gränser. Också i en

annan mening är miljöfrågorna gränsöverskridande. Miljö är ingen egen avgränsbar samhällssektor. God eller dålig miljö är en följd av

vad man gör eller inte gör i andra sektorer. Alla aktiviteter påverkar miljön på ett eller annat sätt. Ett gränsöverskridande synsätt är också klart markerat i riksdagens

beslut miljöpolitikens inriktning. Ökat internationellt

senaste om

Verksamheter och länsindelningi Västsverige

sou 199266

samarbete för att begränsa gränsöverskridande och globala miljöproblem är angeläget. Vidare måste alla sektorer ta ett större miljö-

ansvar. Decentralisering är viktig för att en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det personliga ansvaret, företagens och

kommunernas insatser, liksom medverkan myndigheter inom alla av sarnhällssektorer. Verksamheten inom alla samhällssektorer påverkar tillståndet i miljön. Ett arbete pågår med att omforma generella miljömål till sektorsmål för olika verksamheter. Aktuella områden är bl.a. trafiken, fisket, jordbruket, skogsvården och energiområdet.

På den regionala nivån har länsstyrelserna ansvaret för att utvecklingen sker i former som är förenliga med en god miljö och

en

långsiktig hushållning med naturresurserna. Ansvaret omfattar både

större enskilda miljöstörande verksamheter och övergripande en

regional tillsyn vad avser tillståndet i miljön. Den förebyggande miljövården har fått ökad betydelse och går

man i ökad utsträckning över från individuell prövning till generella föreskrifter, och från detaljerade tekniska krav till utsläppsmål och miljökvalitetsmål som styrmedel. Större krav ställs på uppföljning,

bl.a. i form av miljöövervakning. Miljöarbetet sker i Ökad utsträck-

ning i samverkan med andra län och med kommuner och centrala verk.

En viktig uppgift för länsstyrelserna är vidare naturvärden. Här har länsstyrelsen det övergripande ansvaret. Bl.a. bedrivs en omfattande planerings- och inventeringsverksamhet. Bildande av naturreservat, djurskyddsområden samt skydd för växtlivet är viktiga uppgifter. Landstingen deltar i varierande grad i miljöarbetet på regional nivå. Landstingen uppträder i olika roller dels utifrån hälso- och sjukvår-

dens perspektiv folkhälsa, miljömedicin, dels stora aktörer med som omfattande verksamhet med miljöpåverkan. Landstingen sig engagerar

också i viss mån i den yttre fysiska miljön, där den politiska rollen utnyttjas för att driva frågor. Landstingen har sedan länsläkarorganisationen avskaffades ett ansvar

att tillhandahålla miljömedicinsk kompetens i miljöarbetet. Folkhälsoarbetet har starka kopplingar till miljöområdet. Inom naturvärden

engagerar sig landstingen för att bevara naturområden av regionalt intresse för bl.a. det rörliga friluftslivet. På det lokala planet har kommunerna genom miljö- och hälsoskyddsnämnderna huvudansvaret för att bedriva tillsyn och vidta åtgärder. I

stort sett regleras verksamheten av samma lagar reglerar som

länsstyrelsens arbete. Men kommunerna är även aktörer på den

regionala arenan och engagerar sig i en rad regionala miljöfrågor.

sou 199266 Verksamheter och länsindelning i Västsverige

4.7.2 Miljö i Västsverige

Miljöproblem och samverkan

Västsverige är ett från miljösynpunkt utsatt område. Luftföroreningar

förs in med vindarna från kontinenten till Västsverige. Utsläppen inom

regionen från trafiken och industrin har också betydelse. Försurningen

av sjöar och skogsmark har ökat, särskilt på västkusten. Västerhavets ekosystem är inte i balans, främst på grund av övergödning och kemikalieutsläpp. Problemen är störst i Kattegatt, där stora bottenområden inte har ett fungerande liv.

På miljöområdet förekommer ett betydande samarbete över länsgränserna. Tyngdpunkten ligger i Göteborgsregionen och på NOP-län. Inom Göteborgsregionen finns en rad samarbetsprojekt med deltagande både från kommunerna och länsstyrelserna i Göteborgsregionlänen. Kommunerna har byggt upp de regionala bolagen för hantering av

avfall, miljöfarliga ämnen m.m. Kommunerna driver även miljöfrågor

via GöteborgsRegionen och är engagerade i ett antal vattenvårdsför-

bund. Flera samverkansaktiviteter är knutna till Västerhavets miljö, och drivs i huvudsak N och O-län. Även vissa andra län medverkar i av detta arbete. I detta sammanhang bör även nämnas vattenvårdsförbundet för Bohuskusten, som drivs av kommunerna i samarbete med

bl.a. länsstyrelsen. En samverkan förekommer även sedan länge med

Norge angående miljön i gränsvattnen.

På bl.a. luftvårds- och miljöövervakningssidan finns en nära

samverkan mellan främst NOP-län. Inom vissa områden finns samarbete även med bl.a. Skånelänen och F-län.

När det gäller regionala miljöinsatser bör även nämnas de särskilda projekt som regeringen beslutat om på senare år. Miljöprojekt Göteborg är ett sådant exempel med omfattande utredningsinsatser och

åtgärdsförslag, av intresse även for en större region. Förhandlingarna

om trafik och miljö i Göteborgsregionen hör också hit. l det regionala miljöarbetet deltar många aktörer med främst länsstyrelserna och kommunerna som drivande krafter. En klar

tendens är att samarbetet länen emellan miljöområdet har ökat på senare år.

Verksamheter och ldnsindelningi Västsverige sou 199266

Verksamhet Deltagandelän länsstyrelser, kommunerm.ll. E Q 2 B Övr. Övr. län

GRAAB, Göteborgsregionens Avfall AB x x x GRAAB Kemi AB miljöfarligt avfall x x x x GRYYAB, Göteborgsregionens RyaverksAB avloppsrening x x x Luñkontrollprogram, Göteborgsregionen x x x samarbetsorgan flyg- Landvetter x x x

Trestadsreg. Avfalls AB x x

ÅtgärdsgruppVäst Västerhavet x x x x x FLM KontaktgruppHav Västerhavet x x Informationscentral Västerhavet X x x LM Gränsvattenprojekt X x Norge SamrådsgruppLaholmsbukten X x L

Vänerkansliet x x x S Göta älvs vattenvårdsñrbund x x Vattenvårdstbrbundför Viskan, Ätran, Nissan,Lagan Lygnern och Kungsbackaån x x x x FG Vätterns vattenvårdsförbund x x EFI TidanLidanNossan vattenv. x x

Luñvardsgruppspridningsmodellluñanalys m m x x x Miljöövervakning x x Miljöprojekt Godstrañki Västsverige x x x

Vlistkuststiñelsen naturområden x x x Naturvårdsplanering x x x Materiallörsörjn täkter x x x x x LMS Gullmaren,planeringátg. x x

NationalparkTrestickelnNorge x Norge Kalkningsprojekt x x x Erfarenhetsutbytesamarbete x x x x x FS

sou 199266 Verksamheter och länsindelningi Västsverige

4.7.3 Miljön och länsindelningen sammanfattande överväganden

Som nämndes inledningsvis känner luftföroreningar och miljöpåverkan

i övrigt inga administrativa gränser. Detta visar en del av problembilden när det gäller att koppla miljöfrågorna till en regional organisa-

tion. Västsverige är ett gott exempel på detta. Regionen är som helhet utsatt för en stor miljöpåverkan utifrån, utöver de problem som har sin grund i regionen. Försurning av både mark och vatten har stor utbredning i Västsverige. Västerhavet är en både miljö- och pro-

duktionsresurs for flera län och för övrigt en tillgång av stort

nationellt intresse. De olika miljöproblemen har olika geografiska dimensioner. Det kan

innebära att de bör åtgärdas på olika nivåer i samhället. Exempel på globala problem är uttunningen av ozonlagret och ökningen av atmosfárens koldioxidhalt. Regionala problem kan vara eutrofieringen,

miljögifter och försurning. Lokala miljöproblem orsakas av föroreningar som släpps ut och orsakar problem i den omedelbara närheten. Det kan vara buller, lukt, tungmetallpåverkan m.m. Ett problem är att det kan vara långt mellan orsak och verkan. Av nedfallet i Sverige kommer endast ca 12 % från verksamhet inom landets gränser. Om en region skall täcka hela problemet från utsläpp

till verkan måste den vara mycket stor. Ofta sträcker sig sådana

regioner över nationsgränser.

Styrmedlen inom miljövården skiftar. Det kan vara lagar och förordningar m.m., dvs. administrativa styrmedel, men också

ekonomiska i form av t.ex. avgifter. Vidare bör information och opinionsbildning nämnas i sammanhanget.

Någon form regional samordning behövs på miljösidan. Överblick

av bör finnas över ett större område och de nationella målen måste kunna

brytas ner. Uppföljning och utvärdering är viktigt och miljöövervak-

ning måste avse områden av viss storlek.

Mot denna bakgrund har framför allt på senare år en betydande samverkan vuxit fram mellan de miljöansvariga organen i Västsverige.

Samarbetet har störst omfattning avseende västkusten och områdena därinnanfor. Miljövårdsfrågorna bör på det hela taget passa utmärkt

för en gemensam analys av problem och insatsbehov i en större region i Västsverige. Miljön är ett område där man rimligen måste agera i ett västsvenskt regionperspektiv, åtminstone då det gäller analys

av

problem och insatsbehov och när det gäller strategier för miljöpolitiskt

arbete. Inom andra delar av miljöarbetet kan behovet närhet till av

problemen och lokalkännedom ha större betydelse.

SOU 199266

5 Regioner och kulturell identitet

Kapitlet i sammandrag

0 En särskild studie har gjorts länsindelningen och det om kulturhistoriska perspektivet.

0 Länet är en administrativ enhet. Landskapet är kopplat till kultur och identitet, som kommer till uttryck i bygdens och stadens organisation, husens utseende, redskap, kläder m.m.

o Ett Göteborgs län är ett kulturhistoriskt dåligt alternativ, bildat av kulturregioner aldrig hört Att behålla som samman. nuvarande län, men öka samarbetet är ett skonsammare alternativ.

0 Ett västsvenskt län är kulturhistoriskt inte otänkbart. Det finns naturliga gränser och region- och landskapsidentiteter kan behållas.

För utredningens räkning har forutvarande länsmuseichefen Carl Cullberg i Uddevalla i samarbete med länsmuseicheferna i NPR-län utarbetat rapporten Länsindelning i västra Sverige kulturhistorisk - en kommentar. Nedan redovisas några huvuddrag i den. Rapporten i sin helhet har tryckts i särskild ordning. Länet är en administrativ enhet. Landskapet är något även annat, om län och landskap ytmässigt ofta sammanfaller. Befolkningen har genom egna insatser, påverkan utifrån och utnyttja områdets genom att naturförutsättningar skapat en kultur. Den får sitt uttryck i bygdens och stadens organisation, husens utseende, redskap, kläder På m.m. detta sätt skapas landskapets identitet. För Bohuslän har olika tider inneburit olika politiska gränser och sammanhang. Kulturregionerna har skiftat med tiderna i landskapet. De inre jordbruksbygderna och kustbygden har på olika sätt samverkat i att ge landskapet dess karaktär. Nutidens bondebygder formerades redan under järnåldern. Kusttrakterna befolkades långt senare.

Regioner och kulturell identitet sou 199266

Under senare tider har industrialiseringen och turismen påverkat

landskapet. Utbyggnad av kommunikationerna har påverkat kulturmönstren. Norra Bohuslän har glesbygdskaraktär och har fortfarande nära kontakter med Norge. Rester av storfiskebygden lever kvar i symbios med turismens sommarland. Södra Bohuslän har starkt

påverkats av den växande storstaden Göteborg. Fortfarande finns dock överallt känsla av att vara bohuslänning, svagare i söder, starkare en l norr.

Halland rymmer i sig liksom många andra landskap olika regioner. Naturmässigt delas kustlandskapet i en sydlig flack kust i söder med

sand- och moränstränder och en skärgårdsliknande kust norr om

Varberg. Skillnader finns mellan kustbygd och de inre åkerbruksbyg-

derna. I Halland går kulturgräns söder om Varberg. Den kommer till en

uttryck i byggnadsskick, gårdarnas organisation, dialekter m.m. Söder

om gränsen förhärskar skånska, danska och nordkontinentala företeelser. Norr därom möter man ett område som bildar övergångszon mot kulturdragen i det övre Västsverige. Dock måste Halland av historiska skäl ses som ett sammanhållet landskap. Summan av de

sammanhållande elementen överväger skillnaderna mellan regionerna.

År 1634 delades Västergötland i två län, Älvsborgs län och

Skaraborgs län. I slutet av 1600-talet fördes grevskapet Dalsland till

Älvsborgs län. Försvarsmässiga skäl spelade stor roll för bildandet av

länet. Man ville skapa en barriär gentemot det dansk-norska Halland och Bohuslän. Landskapet Dalslands namn är känt sedan tidigt 1500-tal. Slättbygden var bebodd tidigt, och under 1800-talet befolkades och industrialiserades också de nordliga Markerna. Dalborna har alltid markerat sin självständiga kultur på många sätt.

Söderut finns bördiga bondebygder längs älven. Tidiga städer som Gamla och Nya Lödöse, skeppsfart och tidig industri ger älvdalsbyg-

den en alldeles egen identitet. Området mellan Vänersborg och Alingsås har en rik och varierad historia med bl.a. tidiga städer och

kraftig industrialisering. Sjuhäradsbygden utlöpare av sydsvenska

-

höglandet och tidigt gränsland mot Danmark är med sin manufaktur,

-

knallar, tidiga industrialisering och uppfinningsrikedom en egen

distinkt kulturregion.

I Älvsborgs län framträder således egna särpräglade områden. Länet

är heller inte något landskap, utan består av landskapet Dalsland och delar av landskapet Västergötland. Begreppet Västergötland är snarast ett slags samlingsbegrepp för en

rad särpräglade bygder. Alla är dock klart västgötska. De anser det

själva och betraktas som sådana utifrån. l Skaraborgs län finns många

sou 199266 Regioner och kulturell identitet

exempel på sådana bygder Varaslätten, Kålland, Kinnekulle, -

Falbygden- Hornborga-Skara m.fl. Alla är fulla av historia och

särpräglad folkkultur.

Man kan med hänsyn till tunga etnologiska och kulturhistoriska skäl inte dela upp Västergötland i skilda län. Redan 1600-talets uppdelning visar detta. Det västgötska hembygdstörbundet organiserar landskapet

och inte Skaraborgs län. Sammanfattningsvis är vi västgötar, hallän-

ningar, bohuslärmingar och dalbor. Vi är inte -länare eller byg-

dare. I rapporten redovisas kulturhistoriska aspekter på tre alternativ

beträffande länsindelningen ett Göteborgs län, ett bibehållande av

de nuvarande länen med utökat samarbete och ett större västsvenskt län. Alternativet med Göteborgs län bedöms som sämst, av två skäl.

Även vid skapandet sådant län inte skulle bryta

om man av ett upp befintliga kulturregioner, utan behandla dem som helheter, blir ett Göteborgs län ett konglomerat av kulturregioner, vilka historiskt aldrig hört samman. Vidare skulle man lämna efter sig delar av gamla län,

vilka inte kan fogas samman utan att bryta in i gamla kulturgränser.

Att behålla de nuvarande länen, men utöka samarbetet är en skonsam väg. Men man måste vara uppmärksam på att kulturgränserna verkligen bevaras och inte påverkas alltför kraftigt av påtvingade samarbetsformer som inte är naturliga. Detta gäller också ett västsvenskt län som, med nämnda reservation,

inte är otänkbart från kulturhistorisk synpunkt. Inom ett län av detta

slag kan man på ett naturligt sätt behålla de gamla region- och

landskapsidentiteterna. I mångt och mycket är nämligen Västsverige en egen region i landet med naturliga gränser i Dalslands norra Marker, i Vänern, i Tiveden, i Vättern, i Västergötlands och

Hallands Marker samt Hallandsås.

SOU 199266

6 Utredningens delrapport och

remissyttrandena

Kapitlet i sammandrag

Utredningens delrapport från december 1991 remitterades till de

politiska partierna i Västsverige och till landshövdingarna. Huvudlinjerna i partiernas yttranden var följande

0 Ja till den västsvenska regionen.

0 Utökad samverkan är inte för att driva de västsvenska nog

utvecklingsfrågorna framöver någon form av fastare grepp

behövs.

Reformering av uppgifter och indelning bör diskuteras samtidigt.

Kommunernas ställning bör stärkas fler uppgifter bör föras dit från den regionala nivån.

Ett västsvenskt regionalt folkstyre i någon form bör etable-

- ras.

Länsstyrelserna bör förändras till renodlade statliga förvaltningsmyndigheter.

O Förändringar bör ske snabbt gärna försöksverksamhet. -

Landshövdingarna är positiva till den västsvenska regionen, men anser att den primära handlingslinjen bör utvecklat samarbete

vara

mellan befintliga län. Vidare bör indelningen inte förändras innan man tagit ställning till var ansvaret för olika uppgifter skall ligga. Landshövdingen i O-län anser dock att ett större västsvenskt län

bör bildas inom en nära framtid.

Utredningens delrapport och remissyttrandena sou 199266

6.1 Delrapporten Västsverige -län och samverkan

I utredningens delrapport 1991-12-04 föreslogs att man i ett första steg slår länsstyrelserna i NORP-län till ett nytt statligt församman valtningsområde för Västsverige. Som nästa steg förutsattes att samarbetet mellan landstingen och samverkan i övrigt på den regionala

politiska nivån skulle utvecklas vidare. Skulle något av regionutredningens alternativ genomföras skulle organisationen i ett senare skede

få anpassas till detta.

Jag remitterade delrapporten till de politiska partierna i Västsverige

och till landshövdingarna i de västsvenska länen och i Värmlands län. Yttranden inkom från Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet, Vänsterpartiet i Göteborg resp.

Halland, Ny demokrati i Göteborg och Miljöpartiet de gröna. I några

partier yttrade sig vissa partidistrikt särskilt. Vidare yttrade sig

landshövdingarna i NORPS-länen. I det följande redovisar jag i sammanfattande form ståndpunkter i

yttrandena i ett antal huvudfrågor. Därefter redovisar jag vissa egna

bedömningar vidare med indelnings- och kompeav hur man kan gå

tensfrågorna, med utgångspunkt från yttrandena.

6.2 Remissyttrandena sammanfattning

-

Ja till den västsvenska regionen

Socialdemokraterna uttalar för sin del en tro på Västsverige. Moderata samlingspartiet framhåller att en fungerande region har vuxit fram i Västsverige med Göteborg som den naturliga centralorten.

En administrativ region bör möjligt följa naturliga gränser.

om Samverkan i region skapas av människors naturliga känsla av en samhörighet. Den avgränsning utredningen föreslår verkar i de som flesta fall naturlig.

Vissa gränsjusteringar bör dock enligt partiets mening utredas

närmare. Det gäller delar av Halland där många känner en större samhörighet med Skåne och delar av Västergötland, där man vänder sig mot andra centralorter än Göteborg. Vidare bör en fortsatt utredning klarlägga Värmland skall ingå i en västsvensk region. om

Den regionala tillhörigheten bör ytterst avgöras i de olika kommuner-

och ingen kommun bör införlivas i en region som man inte känner na naturlig samhörighet med.

sou 199266 Utredningens delrapport och remissyttrandena

Moderaterna i Hallands län anser att fortsatt samverkan i Västsverige

kan ske inom oförändrade länsgränser. Moderaterna i Skaraborg vill

i nuläget inte gå in på vilka län som ska ingå i västsvensk region. en Folkpartiet liberalerna anser att den västsvenska identiteten behöver

förstärkas i ett nationellt perspektiv, men också mot bakgrund den

av

ökade internationaliseringen och kommande medlemsskap i EG. Västsverige måste kunna hävdas som en sammanhållen och konkurrenskraftig region. Regionens geografiska omfattning de nuvarande

-

NORP-länen bedöms som naturlig, även om Värmlands län i många

hänseenden kan anses tillhöra Västsverige.

Centerpartiet menar att Västsverige är den naturliga samarbetsregionen för de ingående länen. Beträffande enstaka kommuner inom

regionen kan finnas lokala avvikelser. Vidare framförs att det är en klar fördel om Värmlands län ingår i västsvensk region. Värmlänen ningarna måste dock själva avgöra vilken region de vill tillhöra.

Centerpartiet i Halland anser att Halland är en naturlig geografisk enhet och att samarbete i Västsverige kan utvecklas utan större län. Miljöpartiet de gröna framhåller att innan beslut fattas om förändringar av länsgränserna måste det demokratiska inflytandet säkras så

att förändringar kan ske efter öppen debatt. Partiet föreslår så att en

viktig fråga som sammanslagning av länlandsting bör föregås

av en folkomröstning.

Ny demokrati i Göteborg anser att NORP-länen är en i många stycken homogen region. Värmlands län bör inte ingå i ett västsvenskt

län och nuvarande Hallands län bör inte delas. Ett västsvenskt län är

enligt partiets mening en förutsättning för att regionen skall ha möjlighet att kunna hävda sig i ett öppet Europa. Vänsterpartiet i Göteborg menar att det inte går att behålla de

nuvarande länsgränserna. Det västsvenska länet avvisas, bl.a. genom att det inte anses möjligt som invånare att identifiera sig med detta

storskaliga område. Partiet förespråkar i stället alternativet Göteborgs

län. Vänsterpartiet i Halland avvisar ett större västsvenskt län och förordar fortsatt och utvecklad samverkan inom oförändrade gränser.

Landshövdingarna har i sina yttranden lyft fram det omfattande samarbete som redan förekommer i regionen NORP-län. Ett utvecklat sådant samarbete är viktigt för att utveckla den västsvenska regionen. T.ex. anser landshövdingen i Skaraborgs län att det är viktigt att

Västsverige framstår som ett starkt och konkurrenskraftigt alternativ i den nationella och den europeiska utvecklingen. Från flera håll framhålls emellertid att samverkan även förekommer

med regioner som gränsar till Västsverige. Värmlands län deltar i

samarbetet inom många områden. Landshövdingen i Hallands län

Utredningens delrapport och remissyttrandena sou 199266

pekar på det samarbete som förekommer mellan Hallands län och regioner i södra Sverige. Landshövdingen i Värmlands län framhåller att Värmlands län har

nära samband med Västsverige, men också betydande kontakter andra håll, främst med BergslagenMälardalen. Värmland har även i fortsättningen intresse av samverkan med angränsande regioner, men

utifrån en egen värmländsk identitet.

Bör man andra länsgränser och kompetensfördelning

Socialdemokraterna anger som principiella utgångspunkter att

eventuella förändringar måste innebära att medborgarnas behov av och berättigade krav på god samhällsservice kan tillgodoses bättre. Administrativa gränser får inte sätta hinder för detta. Eventuella förändringar måste vidare innebära att demokratin och medborgarin-

flytandet över samhällsplaneringen kan stärkas och utvecklas. Vidare

måste man uppnå hållbara samhällsekonomiska besparingar och ökad effektivitet.

Partiet har i grunden positiv inställning till att finna fastare former

en

for beslut och ansvar for samhällsplaneringen i den västsvenska

regionen. Det är riktigt och nödvändigt att se över och effektivisera

den statliga förvaltningsorganisationen läns- och regionnivå. Det är riktigt att tänka i regiontermer och inte enbart i län. Moderata samlingspartiet behovet av en slagkraftig regionin-

anser delning vara väl dokumenterat i utredningen. De nuvarande länen bedöms alltför små for att var för sig kunna driva viktiga miljö-, som

trafik- och högskolefrågor. Dessa frågor kommer att ha stor betydelse i ett europeiskt utvecklingsperspektiv. Den nuvarande indelningen

närmast ha varit försvarande för samarbetet inom de nämnda anses områdena. Folkpartiet liberalerna konstaterar att länsgränserna för vissa

verksamheter innebär svårigheter att åstadkomma god service, rationellt utnyttjande av gemensamma resurser och effektiv admini-

stration. Genom samverkan olika slag har nackdelarna med av nuvarande indelning till viss del kunnat minskas. Önskemål om en mer rationell indelning är dock stora.

Frågor som rör övergripande infrastruktur såsom vägar, järnvägar, högskoleutbildning och forskning, regionala kulturinsatser eller

utbudet kvalificerad sjukvård kräver samordning och samverkan av över de nuvarande läns- och landstingsgränserna. De avgörs därför naturligen i ett brett regionalt sammanhang. Partiet instämmer mot denna bakgrund i kravet på länsreform i Västsverige, som bidrar en till att hela regionen utvecklar sin konkurrenskraft.

sou 199266 Utredningens delrapport och remissyttrandena

Centerpartiet pekar på att nuvarande länsgränser inte är anpassade till den faktiska utvecklingen. Vägar, järnvägar, industri finns m.m. kors och tvärs över nuvarande länsgränser. Vissa statliga verk har dragit egna slutsatser av detta och format sina regionala organisationer efter de faktiska behoven. Centern menar att målet måste samverkan och slagkraft inom vara regionen. Partiet har länge krävt reformering styrelseformema en av på det regionala planet. Motivet är att nuvarande ordning enligt partiets uppfattning är djupt otillfredsställande från demokrati- och effektivitetssynpunkt. Decentralisering och möjligheter till självständiga, samordnade initiativ i de olika regionerna motverkas. Politiska uppgifter skall enligt partiets mening föras över till demokratisk styrning och kontroll. Vänsterpartiet i Göteborg hänvisar bl.a. till storstadsutredningens förslag om ett Göteborgs län. Enligt partiets mening visar de samverkansgrupper som utvecklats genom åren på behovet av samarbete kommunerna emellan. Denna samverkan motiverar en förändring av länsgränserna, till ett Göteborgs län. Vidare måste en gränsreformering följas av förändringar när det gäller innehållet i länens beslutsområde, där demokratisk styrning och möjlighet att prioritera åtgärder är viktiga inslag. - Flertalet landshövdingar att utredningen i delrapporten inte menar har redovisat tillräckliga skäl talar för ändring länssom en av gränserna. Landshövdingen i Hallands län menar att utredningen inte har definierat vilka behov förändringar föreligger. Landsav som

hövdingen i Älvsborgs län anser att utredningen inte närmare har

analyserat för- och nackdelar med nuvarande länsindelning. Landshövdingen i Skaraborgs län anser att det är felaktigt att utifrån utredningens begränsade problembeskrivningar och analyser förorda ett stort västsvenskt län. Vidare framför landshövdingarna att först borde utreda och man ta ställning till frågan om vilka uppgifter som skall ligga på vilka organ samt uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun på regional nivå. Först därefter går det att ta ställning till den administrativa indelningen. Landshövdingen i O-län anser att eftersom indelningsförändringar är särskilt angelägna i Västsverige är den utredningen valda arbetsav metodiken riktig. Behovet förändringar indelningen motiveras av av bl.a. av de nya krav på infrastrukturen international iseringen och som näringslivets strukturomvandling ställer, samt det förhållandet att av statliga verk regelmässigt nu väljer större verksamhetsområden än länen.

Utredningens delrapport och remissyttrandena sou 199266

Hur bör reformerad organisation på den regionala nivån se ut

en

Socialdemokraterna anser att ansvaret för de politiska frågorna om

samordning och planering inom regionen av t.ex. kommunikationer,

näringspolitik, utbildning, kultur och miljöfrågor i framtiden skall ligga på ett politiskt valt regionalt Länsstyrelserna skall då

organ.

endast ha rena myndighetsuppgifter.

Innan slutlig ställning tas måste enligt partiets mening några grundläggande frågor utredas vidare. Det gäller bl.a. vilka arbetsuppgifter de större länen skall ha och den geografiska avgränsningen. som nya

Beträffande det geografiska området delar partiet utredarens bedömning att ett Göteborgs län skapar fler problem än det löser.

Vidare måste studeras hur kontakterna kommer att fungera mellan

medborgarna och länsmyndighet resp. ett eventuellt regionparla-

en

Vad betyder geografiskt och personligt avstånd vid be-

ment.

handling planeringsfrågor som berör enskilda människors,

av

organisationers, kommuners möjligheter att påverka Tid måste ges

för förankring.

Enligt partiets mening bör redan nu den gränslösa sjukvården få en fastare form att de fyra landstingen och Göteborgs kommun

genom bildar ett kommunalförbund för viss läns- och regionsjukvård snarast i Västsverige. Vidare bör samarbetet på kommunikationsområdet förstärkas, bl.a. ett samarbete mellan länstrafikbolagen. Frågan genom kommunalförbund för hela regionen bör övervägas. Samarbete om ett

bör också etableras med angränsande regioner vad gäller genomgående

trafikleder. Moderata samlingspartiet att i samband med en länsreform menar

bör också länets uppgifter och befogenheter definieras. Dagens stora

kommuner har helt andra förutsättningar att klara många av de

uppgifter tidigare varit föremål för statlig kontroll och tillsyn.

som

Länsstyrelsernas uppgifter bör renodlas till att endast omfatta de rent statliga uppgifterna och ledamöterna bör därför utses av regeringen.

Beträffande landstingen har stora delar äldrevården överförts till av

kommunerna, samtidigt gränslös sjukvård införts inom regionen.

som

Sker finansieringen vården genom en allmän sjukvårdsförsäkring

av kommer enligt partiets mening landstingens fördelnings- och samord-

ningsroll att upphöra. Det är enligt partiets uppfattning svårt att se behovet stor sammanhållen landstingsorganisation för endast

av en

drift olika sjukvårdsinrättningar. De lokala sjukhusen bör kunna

av drivas kommuner, stiftelser och bolag. Någon form av regional av

samordning bör endast finnas för de större universitetssjukhusen.

Denna fråga bör utredas närmare.

sou 199266 Utredningens delrapport och remissyttrandena

Vad gäller diskussionen om regionparlament anser partiet att olika lösningar kan bli aktuella för samordning av viktiga regionala frågor. En kommande utredning bör klarlägga detta. Enligt partiets uppfattning förstärks inte den lokala demokratin om ärenden som i dag avgörs på kommunal nivå flyttas till en regional instans. Inte heller finns anledning att införa något organ som överprövar kommunala beslut. Folkpartiet liberalerna anser att en västsvensk region bör få ett betydande inslag av regionalt självstyre och styras genom ett direktvalt regionalt organ ett regionparlament. Att begränsa en reform till den statliga förvaltningen är knappast meningsfullt. Också de regionala demokratifrágorna och de uppgifter som i dag ligger på landstingen måste inkluderas i en reform. Regionala statliga myndigheter behövs även i fortsättningen för förvaltningsuppgifter, tillsyn och uppföljning av nationella politiska mål. Den statliga förvaltningen bör i så hög grad som möjligt vara decentraliserad, ge god service och upprätthålla den enskildes trygghet i förvaltningsärenden. Folkpartiet ställer upp några huvudkrav på en förändrad regional organisation och verksamhet. Det direkta demokratiska inflytandet på regionens utveckling bör öka genom ett direktvalt regionparlament. Uppgifter inom den statliga förvaltningen bör decentraliseras från central till regional och från regional till lokal nivå. Förvaltning och service i Västsverige bör spridas geografiskt för att ge hög tillgänglighet. Effektivitet och beslutskraft måste finnas i den offentliga verksamheten för att underlätta regionens utveckling. Folkpartiet liberalerna i Halland anser att nuvarande landstings gränser kan utgöra basen för det direktvalda parlamentet. Centerpartiet säger till en västsvensk region under förutsättning att det samtidigt genomförs en demokratireform med ett regionparlament som tar över väsentliga uppgifter från länsstyrelserna. En regional självstyrelse måste bygga på att regionen förfogar över egen ekonomi och beskattningsrätt. Samtidigt bör kommunernas ansvar utökas genom att arbetsuppgifter överförs från länsstyrelserna, landstingen och centrala verk till kommunerna. Partiet avvisar en förändring som enbart innebär ett stort västsvenskt län styrt från en för hela regionen gemensam länsstyrelse. Centern menar att man bör skapa en samhällsorganisation som dels är effektiv och rationell gentemot avnämarna, dels ger en naturlig identifikation gentemot regionens invånare och dels tar hänsyn till demokratins krav på rimlig närhet mellan beslutsfattare och dem som berörs av besluten.

Utredningens delrapport och remissynrandena sou 199266

Ett västsvenskt regionparlament bör göra det möjligt för staten att flytta ut beslut från central statlig nivå. Väg- och järnvägsinvesteringar, lokaliseringsfrågor, sysselsättningsfrågor, sjukvårdsfrågor, miljöfrågor, utbildning och kultur, kust- och insjöfartsfrågor är exempel på statliga områden som bättre skulle kunna beslutas av en för Västsverige direktvald folkförsamling. Kvar för staten att sköta på regional nivå blir frågor av fiskal och rättsvårdande karaktär. Dessa har i huvudsak en servicefunktion gentemot allmänheten och behöver finnas i relativ närhet till kundkretsen. Lokaliseringspolitiska skäl får avgöra på vilka orter inom regionen dessa kontor placeras. Centerpartiet menar vidare att det fortsatta utredningsarbetet bör drivas i tvâ steg. I ett första steg utarbetas förslag om vilka uppgifter som skall överföras från central till regional förvaltning och till kommunerna, samt vilka uppgifter som kan flyttas från den regionala nivån till kommunerna och från landstingen till kommunerna. I ett andra steg utarbetas förslag om den regionala indelningen med en region bestående av de västsvenska länen och eventuellt Värmland, med ett regionparlament som beslutande församling. Centerpartiet i Halland föreslår att nuvarande länsstyrelser försvinner och i huvudsak ersätts av länsparlament. Halland är i detta sammanhang en naturlig geografisk enhet. Vänsterpartiet i Göteborg föreslår ett direktvalt regionalt parlament länsting. Detta skall bygga på de nuvarande landstingen och delar av de nuvarande statliga myndigheternas uppgifter. De frågor som kanbör avgöras genom politiska beslut och de samhällsuppgifter som kräver regional samordning skall flyttas i länstingen. De rent rättsvårdande uppgifterna och statlig styrning och kontroll skall finnas kvar regionalt inom ett statligt regionkontor. Med länstinget vill partiet öka den politiska tydligheten, förstärka länsdemokratin, möjliggöra regional mobilisering och vitalisera de förtroendevalda och länsinvånarna för att motverka det ökande avståndet mellan politiken och människors vardag. Miljöpartiet de gröna anser att medborgarnas insyn och inflytande över processerna är den viktigaste utgångspunkten för att förändra strukturerna. Därför bör landstingens och länsstyrelsernas uppgifter slås samman och föras över till en ny regional organisation med regionala länsparlament. Landshövdingarna framhåller att länsstyrelserna hanterar ett stort antal ärenden med anknytning till den enskilde individen. Verksamheten har en stor spännvidd. En stor del länsförvaltningen av förutsätter närhet till medborgare och kommuner. Det finns inga fördelar när det gäller hanteringen denna verksamhet med större av en sammanslagen länsstyrelse. Tvärtom skulle avståndet mellan myndig-

sou 199266 Utredningens delrapport och remissynrandena

heten och medborgaren öka. Verksamheten kan i vart fall inte fungera i en storregional indelning utan att den kompletteras av något slags distriktsorganisation. Det skulle innebära att man skapar yttterligare en nivå i den statliga administrationen. Vidare framhålls att länsstyrelsernas viktigaste samarbetspartners är kommunerna. Med tanke på det stora antalet kommuner i NORP-län är det svårt att se hur en länsstyrelse i det tilltänkta storlänet skulle klara av dessa kontakter. Samarbetet mellan länsstyrelserna i Västsverige har successivt utvecklats efter hand som samverkansbehov uppstått. Samarbetet har efter hand fått fastare former. Det är angeläget att öka samarbetet. Gemensamma projekt kommer att initieras inom bl.a. kommunikationer, näringslivsutveckling, miljö och internationalisering. En Västvision kommer att utarbetas. För de delar av den statliga länsförvaltningens uppgifter där ett storregionalt perspektiv behöver anläggas torde enligt flertalet av landshövdingarna ett samarbete länen emellan kunna lösa problemen. Landshövdingen i O-län anser för sin del att övervägande skäl talar för att inom en nära framtid bilda ett nytt västsvenskt län, baserat på nuvarande NORP-län. Länsstyrelsernas uppgifter beträffande viktiga statliga planerings- och utvecklingsfrågor är starkt beroende av en ändamålsenlig administrativ indelning, bl.a. mot bakgrund av att statliga uppgifter alltmer överförs till större regioner. I Västsverige bör finnas endast ett statligt organ som behandlar storregionala frågor, som t.ex. kommunikationer, vissa utbildnings-, miljö- och näringslivsfrågor.

Hur bör frågorna drivas vidare

Socialdemokraterna anser att, oavsett att en större utredning om den regionala indelningen i hela landet aviserats är det viktigt att inte tappa tempo i det samarbete och utredningsarbete som nu pågår i Västsverige. Moderata samlingspartiet förutsätter att den kommande parlamentariska beredningen arbetar vidare med frågor om bl.a. kompetensfördelningen mellan olika organ. Med tanke den väl fungerande samverkan som redan etablerats i Västsverige bör regionen kunna användas som pilotprojekt för att finna lämpliga framtida lösningar.

Folkpartiet liberalerna anser att den parlamentariska beredning som

skall föreslå en samlad lösning för den regionala organisationen i landet inte får utgöra hinder för att man redan nu utvecklar nya och tätare samverkansformer i Västsverige. Det är viktigt att olika organ tar initiativ till fördjupade, mer samordnade och aktiva samverkans-

Utredningens delrapport och remissyttrandena sou 199266

projekt mellan de nuvarande länen, landstingen och kommunerna. Det

är särskilt angeläget med sådana initiativ inom verksamheter har som

betydelse för utvecklingen av Västsveriges näringsliv och arbets-

marknad.

Centerpartiet föreslår en försöksverksamhet med överföring av

uppgifter till folkvalda organ i Västsverige om staten inte är beredd att

snabbt genomföra en genomgripande förändring för hela landet.

Landshövdingen i Älvsborgs län anser att förändringar av länsindel-

ningen inte lämpar sig för försöksverksamhet. Det är inte försvarligt att ta ställning i indelningsfrågan i västra Sverige utifrån nu gällande uppgiftsfördelning för att en indelningsförändring skall kunna ske

tillräckligt snabbt.

6.3 Huvudlinjer i yttrandena min - sammanfattning

I yttrandena finns på det hela taget en uppslutning kring Västsverige

geografiskt begrepp, dvs. regionen NORP-län. hindrar inte

som Detta

att samverkan, ofta i betydande omfattning, även förekommer med

angränsande regioner. Området för samarbete skiftar med uppgiftens art. T.ex. finns i många frågor samverkan med Värmland. Halland samverkar i stor utsträckning även söderut. En samverkan olika håll

är naturlig och nödvändig.

På det hela taget synes dock den västsvenska regionen i många frågor ha en klar identitet. Det finns utan tvekan en stark intressegemenskap i Västsverige när det gäller insatser för att utveckla Västsverige till en konkurrenskraftig region. Partierna har en i stort sett samstämmig uppfattning att den nuvarande länsindelningen i Västsverige är otidsenlig, och bör finna att man

en organisation av samhällsuppgifterna på den regionala nivån

som bättre stämmer med naturliga regioner.

I yttrandena ges många exempel på den samverkan som byggts upp inom Västsverige på ett antal områden. Från de politiska partiernas

sida är man dock över lag inte beredda att utifrån det västsvenska

perspektivet förorda ett samverkansalternativ framför en reformering av indelningen. I denna del ansluter de sig till mina bedömningar i delrapporten.

Flertalet landshövdingar har här en annan uppfattning. De menar att en ökad samverkan mellan befintliga organ är att föredra framför

ändring av länsgränser. l varje fall bör enligt deras uppfattning förändringar inte göras i Västsverige förrän man har en samlad

nationell bild av frågorna kring uppgifter och indelning på den

sou 199266 Utredningens delrapport och remissyttrandena

regionala nivån. Landshövdingen i 0-län förespråkar dock att ett större västsvenskt län bildas inom en nära framtid.

Alternativet med en länsgränsförändring avseende enbart Göteborgs-

regionen synes inte längre vara aktuellt. En slutsats man kan dra är att

problemen med länsindelningen i Göteborgsregionen i stället bör lösas

i ett västsvenskt sammanhang. Flertalet menar att den västsvenska regionen är ett lämpligt område för hantering bl.a. av olika över-

gripande utvecklingsfrågor och att den bör utgöra basen för en

reformering av organisationen. En linje i yttrandena är att man bör tänka i regioner och inte enbart i län.

Det finns i yttrandena en genomgående uppfattning att förändringar av administrativ indelning och uppgiftsfördelning mellan olika

organ på den regionala nivån och mellan central, regional och lokal nivå måste diskuteras samtidigt. Man är på det hela taget inte intresserad

av att ändra länsgränserna i Västsverige, utan att samtidigt diskutera uppgiftsfördelning. Att enbart reformera den statliga förvaltningen synes därför knappast meningsfullt. Det finns ett brett stöd i partierna för att så långt som möjligt

decentralisera beslut, både från central till regional nivå, och från regional till lokal nivå. Ett starkt intresse är att stärka den lokala

politiska nivån, dvs. kommunerna. Från alla partier understryks att

avståndet mellan beslutsfattare och medborgare inte får vara för långt. Sådan förvaltning och service som kräver närhet till medborgare och kommuner bör spridas så långt som möjligt för att ge hög tillgänglighet för regioninvånarna. Här finns i vissa avseenden en överensstämmelse mellan partiernas och landshövdingarnas ståndpunkter. Landshövdingarna har överlag

framhållit att väsentliga delar av länsstyrelsernas uppgifter handlar

om

tillsyn och service som kräver en närhet till framför allt kommunerna,

och att denna typ av verksamhet inte passar för att centraliseras. Inte

heller i partierna finns intresse av att koncentrera statlig verksamhet

så att avståndet till kunderna ökar. Av de partier som yttrat sig har Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna

uttalat sig för någon form av regionalt folkstyre, nu eller längre fram. Såvitt framgår av yttrandena finns bred politisk bas för

en en utveckling detta håll. Moderata samlingspartiet har för sin del föreslagit att frågan om hur olika regionala frågor skall samordnas skall utredas vidare.

I modellen med regionalt folkstyre ingår att den regionala statliga förvaltningen förändras till i huvudsak myndighetsutövning och

rättsvård.

Utredningens delrapport och remissyttrandena sou 199266

Länsstyrelsens samordnande och planerande uppgifter inom kommunikationsområdet, näringslivsutveckling, utbildning och miljö,

där det finns ett politiskt innehåll, överförs till ett regionalt

folkstyre. Samtliga partier har denna syn på länsstyrelsens framtida

uppgifter.

När det gäller utformningen av ett regionalt folkstyre finns olika

nyanser i partiernas yttranden. Ett för Västsverige, eventuellt även Värmland, direktvalt regionalt parlament med beskattningsrätt förordas av Centerpartiet. Folkpartiet förordar ett direktvalt regionalt parlament med Västsverige som bas. Socialdemokraterna föreslår att ansvaret för ett antal regionala frågor i framtiden läggs på ett politiskt valt

regionalt organ.

Vänsterpartiet Göteborgsdistriktet förordar ett länsting där

landstingen tar över uppgifter från länsstyrelsen, men där man håller sig till län av ungefär dagens storlek. Miljöpartiet de gröna förespråkar en liknande konstruktion landstingen och länsstyrelsernas

uppgifter bör slås samman och föras över till en ny organisation med regionala länsparlament. Moderata samlingspartiet vill, som ovan nämnts, utreda frågan vidare om hur regionala frågor skall samordnas. Flertalet av partierna anser det angeläget att man nu kan gå vidare med förändringar av uppgiftsfördelning och indelning i Västsverige.

Från ett parti framhålls t.ex. att den kommande parlamentariska

beredningen inte får utgöra hinder för att man redan nu utvecklar nya och tätare samverkansformer i Västsverige. Från ett par håll framförs förslag om en försöksverksamhet i Västsverige när det gäller organisa-

tionen av de regionala uppgifterna. Sammanfattningsvis vill jag dra ut följande huvudlinjer av yttrande-

na, som underlag för att utforma ett slutligt förslag angående länsindelningen i Västsverige

o Ja till den västsvenska regionen.

o Fastare former bör skapas för planering och beslut avseende västsvenska frågor.

o Reformering av uppgiftsfördelning och indelning bör diskuteras samtidigt. Enbart en förändring av gränser för den statliga för-

valtningen är inte önskvärd.

o Så många uppgifter och beslut som möjligt bör läggas kommunerna. Uppgifter bör kunna decentraliseras från regional till lokal

nivå, och från central till regional nivå.

sou 199266 Utredningens delrapport och remissyttrandena

0 Uppgifter som behöver hanteras över en större västsvensk region

förs över till någon form av regionalt folkstyre vars utformning

-

i vissa avseenden bör prövas ytterligare.

E o Den regionala statliga förvaltningens roll förändras till renodlad

myndighetsutövning och rättsvård.

0 Förändringar i Västsverige måste kunna genomföras i en nära framtid försöksverksamhet bör kunna etableras. -

SOU 199266

En regional struktur i Västsverige

-

övergripande problem och utgångspunkter

Kapitlet i sammandrag

Länsgränserna har i många fall verkat hindrande och fördröjande för att uppnå goda lösningar.

Behovet av samverkan inom hela Västsverige har ökat. Infrastrukturen måste planeras över större områden. Integrationen i Europa är en viktig utgångspunkt.

Det måste finnas tydlighet och beslutskraft i den organisation som skall hantera infrastruktur och utvecklingsfrågor i det stora regionala perspektiv som är nödvändigt. Nuvarande län är för små, indelningen är otidsenlig och beslutssystemet är splittrat.

Utredningens förslag måste ha förankring i Västsverige. Det måste också kunna genomföras utan att komma i konflikt med det nationella perspektivet. Kompetenstördelning och indelning måste hanteras i ett sammanhang.

Tidigare uppmärksammades främst nackdelarna med länsgränserna när det gäller tillgänglighet till samhällsservice. I dag handlar det till stor del om framtids- och utvecklingsfrågor och hur dessa kan drivas så att regionens konkurrenskraft ökar.

Ansvaret för olika samhällsuppgifter bör ligga så nära de berörda som möjligt. Det som kan skötas på ett bra sätt lokalt skall skötas lokalt. I andra hand förs frågorna till den regionala nivån och när detta inte fungerar läggs ansvaret på den nationella nivån.

En regional struktur Västsverige sou 199266

Västsverige, konkurrenskraften och det europeiska perspektivet

Västsverige har i det stora perspektivet ett bra läge mellan Oslo- och

MalmöKöpenhamnsregionerna och ligger relativt nära den europeiska

kontinenten.

Det västsvenska näringslivet är exportberoende och är i hög grad internationellt inriktat. Det gäller särskilt näringslivet i Göteborgsregionen. Även i övrigt har Västsverige utvecklat internationella

kontakter sedan lång tid. Det är mest påtagligt i Göteborgsregionen,

alltifrån den tidiga utvecklingen av linjesjöfart världen över till dagens

internationaliserade näringsliv, regionens roll som centrum for stora

internationella arrangemang och inte minst universitetets och hög-

skolornas internationella nätverk. Den internationella kompetens

som finns i Västsverige kommer med all säkerhet att vara viktig for

att utveckla regionen i ett europeiskt sammanhang.

Västsverige har en stor industrisektor. Det är en fördel på det sättet att svensk industri sedan länge arbetat i öppen konkurrens. Effekterna av den inre marknaden på industrins situation kan från denna utgångspunkt framstå som begränsade. Å andra sidan finns i Västsverige vissa

skyddade industribranscher

som kan komma att påverkas negativt av avregleringen inom Europa.

Vidare har Västsverige fortfarande ett relativt stort inslag av priskonkurrerande traditionell varuproduktion. Beroendet av en sektor,

bilindustrin, är stort. Det är vidare svårt att förutse effekterna av den inre marknaden beträffande företagsuppköp och omstruktureringar. Västsveriges industriberoende innebär sammantaget både hot och möjligheter. Inom högre utbildning och forskning har Västsverige nationellt sett en god position. Göteborgs universitet och Chalmers ligger långt

framme inom vissa forskningsområden. Vidare finns flera regionala högskolor. Inom delar av den västsvenska industrin finns en stor forsknings- och utvecklingsverksamhet.

När det gäller kommunikationer finns både starka och svaga sidor. Landvetter kan inte jämföras med Arlanda vad gäller destinationer och

turtäthet, men har på utrikessidan efter hand byggt upp ett bra trafiknät på Europa. Sjöfarten fungerar väl och har fortfarande ett viktigt internationellt linjenät, med Göteborg som ledande hamn.

Problemen finns främst på väg- och järnvägssidan. Det inomregionala väg- och järnvägsnätet i Västsverige behöver på många håll rustas upp väsentligt. Stora investeringar behövs i Göteborgsregionen

för bättre miljö och bättre framkomlighet. Det gäller både kollektivtra-

tiken och vägar.

sou 199266 En regional strukturi Västsverige

Regionens fjärrtrafiknät behöver rustas och byggas Även upp ut. om den genomsnittliga resstandarden förbättrats avsevärt går det inte snabbare med tåg Göteborg-Malmö i dag än det gjorde år 1950, nästan ett halvt sekel senare. Situationen för trafiken till Oslo är inte mycket bättre. Stora investeringsbehov finns delar Europavägarna och av de viktigare huvudvägarna i övrigt. Någon samlad politiskt förankrad västsvensk strategi för investeringar i infrastrukturen finns inte. Även på miljösidan finns starka och sidor. I svaga Västsverige finns livsmiljöer av starkt skiftande karaktär storstadsmiljön, kustmiljöer med särpräglad karaktär, slättbygder och vildmarksliknande skogsområden tillsammans med rad varierande stadsmiljöer, det mesta inom en avstånd på någon eller ett par timmar. Till detta kommer kulturhistoriska miljöer med internationell resning och flera turistmål av nationell och även internationell betydelse. Men det finns även betydande miljöproblem. Västsverige är starkt utsatt för luftföroreningar utifrån. Detta tillsammans med inhemska utsläppskällor, där inte minst biltrafiken spelar stor roll, påverkar miljön. Försurningen av sjöar och skogsmark är ett problem är som gemensamt för stora delar av Västsverige. I Västerhavet finns problem med övergödning och kemikalieutsläpp. Det innebär behov av stora insatser för bättre miljö.

Den nuvarande organisationen och urvecklingsperspelctivet

En viktig utgångspunkt är att länen i Västsverige, möjligen med undantag för Skaraborg, inte på lång tid utgjort naturliga enheter för samhällsplanering och utvecklingsinsatser. I stället har länsgränserna i många fall verkat hindrande och fördröjande för att uppnå goda lösningar. Utvecklingen har därigenom valt sin egen väg, oberoende av administrativa gränser. Regioner har formats utifrån de naturliga samverkansmönstren. Det tydligaste exemplet är Göteborgsregionen, där det inte finns någon koppling till länsgränser. Men det finns även

andra exempel. I Älvsborgs län finns inga naturliga samband mellan

Dalsland å ena sidan och Boråsregionen och Sjuhäradsbygden å den andra sidan. Boråsregionen har för sin del alltmer knutits till Göteborgsregionen. Norra Hallands län är nära inflätat i Göteborgsregionen. Samtidigt har insikten ökat om behovet av en samverkan inom hela den västsvenska regionen. Det gäller framför allt planeringen av infrastrukturen inom bl.a. kommunikationssystemet, den högre utbildningen och forskningen. En viktig bakgrund är utan tvekan integrationen i Europa och Sveriges närmande till EG. Men en

En regional strukruri Västsverige sou 199266

samverkan på västsvensk bas har också etableras inom serviceproducerande verksamhet, där sjukvården är det bästa exemplet.

Av stor betydelse för Västsveriges utveckling kommer att vara att den regionala politisk-administrativa struktur som skall driva och

besluta om utvecklingsfrågor fungerar effektivt. Framför allt måste kunna hantera frågorna kring utbyggnaden av infrastrukturen i det man större regionala perspektiv som är nödvändigt. Det måste finnas tydlighet och beslutskraft hos de organ som skall ansvara för de regionala utvecklingsfrågoma. De nuvarande länen i Västsverige är för små för att var för sig kunna hantera många frågor som blir centrala för Västsveriges utveckling framöver. Till detta kommer att länsindelningen framför allt i Göteborgsregionen är skild från den naturliga regionen. Landstingsindelningen gör situationen än mer komplicerad. Den nuvarande

politisk-administrativa splittringen försvårar möjligheterna att ta

gemensamma grepp på viktiga planerings- och utvecklingsfrågor. Vidare är beslutssystemet på den regionala nivån splittrat. Det är inte enbart fallet i Västsverige utan ett svenskt fenomen över huvud taget. På den regionala nivån fördelas ansvaret för utvecklingsåtgärder

mellan staten å den ena sidan och den kommunala självstyrelsen å den

andra sidan. Den senare är på den regionala nivån främst företrädd av

landstingen, men också i inte obetydlig grad av kommunerna. Länsstyrelsen har för sin del rollen som statsmaktens företrädare i

länet, uppfattas också som länets företrädare mot centralmakten. men

Staten har via länsstyrelserna ett betydande ansvar för utvecklingen i länen. Det faktum att landstinget utser styrelse exkl. landshövdingen i länsstyrelsen skapar en oklar roll både för de enskilda ledamöterna

och för styrelsen i sin helhet. Till detta kommer förekomsten av starka statliga sektorsmyndigheter utanför länsstyrelsen med verksamhet i regioner som är väsentligt större än länen. Sammantaget är ansvarsförhållandena på den regionala nivån splittrade och otydliga, vartill kommer de för Västsverige unikt röriga länsgränserna. Samtidigt agerar kommunerna och landstingen på den regionala

arenan, och i ökande grad. Det senaste exemplet är EG-kontoret, där kommunerna i Västsverige gått samman för att följa utvecklingen inom

EG och marknadsföra den västsvenska regionen. EG-kontoret synes också bli forum för diskussion om andra västsvenska utvecklingsfrågor

med bäring på Europa, och kommer troligen snabbt att utvecklas till ett betydande kraftcentrum för västsvenska utvecklingsfrågor.

De små länen och det splittrade ansvaret för regionala utvecklingsåtgärder i kombination med den, främst i Göteborgsregionen, onaturliga länsindelningen innebär sammantaget en struktur som inte är anpassad för att kraftfullt driva de utvecklingsfrågor som är viktiga inte minst

sou 199266 En regional strukruri Västsverige

i ett europeiskt perspektiv. Ett problem inte kan bortse ifrån som man

är att med så många aktörer blir de samordningsprocesser krävs

som för att driva de övergripande frågorna tidskrävande och de binder

stora resurser. Konfliktrisker finns inbyggda i systemet.

Jag vill inte gå så långt att jag menar att den nuvarande splittrade regionala politisk-administrativa strukturen är ett hot för Västsveriges

fortsatta utveckling. Men det är uppenbart att den nuvarande komplicerade länsindelningen och det splittrade ansvaret när det gäller den

regionala utvecklingen, inte är en bra bas för att hävda de västsvenska utvecklingsfrågorna.

Samtidigt vill jag gärna framhålla att någon konflikt mellan länsstyrelsernas engagemang i de regionala utvecklingsfrågorna och den regionala politiska nivån, företrädd av landstingen och kommunerna, knappast har förekommit på det hela taget. På något håll i Västsverige har tidvis rått ett mindre gott förhållande mellan länsstyrelsen och landstinget, men mitt huvudintryck är att länsstyrelserna och de lokala

och regionala politikerna i frågor rör länens utveckling strävar som samma håll. Det manifesteras inte minst den rad utvecklingsproav av jekt som man samverkar om. Det innebär inte att problem inte kan uppstå efter hand. Det är troligt att det gradvis ökade engagemanget från lokala och regionala

politiker i planerings- och utvecklingsfrågorna kan leda till, inte

om

konkurrens med länsstyrelserna, så i alla fall oklarheter

om vem som

gör vad. Samordningsbehovet blir allt större med risk för förseningar

och bristande tydlighet och kraft i åtgärderna.

Sammantaget måste det vara stor betydelse att den regionala

av

strukturen är utformad så att den så effektivt möjligt kan stödja

som

en utveckling av näringsliv, miljö och välfärd i Västsverige. Det måste finnas förutsättningar for att ta enhetliga på de viktiga

grepp ut-

vecklingsfrågorna. Det gäller både det geografiska perspektivet och uppgiftsfördelningen mellan olika aktörer.

Det är vidare viktigt att ha ett så brett stöd möjligt för det som

förslag till organisation som utredningen förordar. Organisationen

måste ha en förankring i den västsvenska regionen. Det är knappast

någon tvekan om att en viktig orsak till att länsindelningen i Västsveri-

ge har bestått är oenighet om hur organisation skulle ut. en ny se

Det måste vidare finnas realism i förutsättningar för genomförande vad avser det nationella perspektivet. I regionutredningen redovisar jag alternativ för den offentliga verksamhetens uppbyggnad på den regionala nivån. En strävan bör att utforma ett förslag rörande

vara

Västsverige som är möjligt att utveckla vidare med hänsyn till regionutredningens olika alternativ. Samtidigt bör eventuella föränd-

ringar vara inordnade i någon form av övergripande struktur för hur

En regional strukturi Västsverige SOU 199266

den regionala verksamheten skall utformas i Västsverige. Inom denna ram kan sedan förändringar genomföras stegvis. En slutsats av remissbehandlingen av utredningens delrapport är att förändringar administrativ indelning och uppgiftsfördelning mellan av olika organ på den regionala nivån och mellan central, regional och lokal nivå måste diskuteras samtidigt. Från de politiska partiernas sida finns knappast något intresse av att ändra länsgränserna i Västsverige utan att samtidigt diskutera uppgiftsfördelning. Att enbart reformera indelningen av den statliga förvaltningen synes därför knappast meningsfullt. Den regionala offentliga verksamhetens indelning och frågan om var ansvaret för olika uppgifter skall ligga bör så långt som möjligt hanteras i ett sammanhang. Organisationen bör vara framtidsinriktad. Med detta avses bl.a. att den skall kunna bestå under rimlig tid. Att komma i närheten av den tidsperiod som nu gällande länsindelning fungerat torde inte vara möjligt eller önskvärt. Men en stabilitet bör finnas vad gäller huvuddragen. Detta hindrar inte att flexibilitet bör finnas för att efter hand göra de anpassningar som utvecklingen kan kräva. Bl.a. kan förändringar bli aktuella med utgångspunkt från regionutredningens alternativ. I framtidsinriktningen ingår också att ta hänsyn till den vridning som skett när det gäller motiven för förändringar av den regionala strukturen. Tidigare uppmärksammades främst nackdelarna med länsgränserna när det gäller tillgänglighet till samhällsservice. I dag handlar det till stor del om framtids- och utvecklingsfrågorna i ett västsvenskt perspektiv och hur dessa bäst kan drivas för att öka regionens konkurrenskraft. Den regionala organisationen måste stödja en politik för tillväxt. Inte minst viktigt är hur utvecklingen i Europa kan komma att påverka den regionala strukturen i Västsverige. Detta innebär inte att man bortser från organisationen av samhällsservicen. Grundläggande krav på en administrativ indelning måste att den skall vara stödjande inte försvarande för att ge vara - medborgarna den samhällsservice de efterfrågar och för att tackla för regionen centrala utvecklingsfrågor. Detta kan endast uppnås om den administrativa indelningen så långt som möjligt anpassas till medborgarnas och olika funktioners naturliga verksamhetsmönster. Vidare måste den vara rationell och effektiv. Indelningen måste anpassas till verksamheternas krav. Möjligheterna att sänka kostnaderna i den statliga regionala verksamheten måste tas till vara. Den regionala organisationen måste stödja en politik för tillväxt. En viktig utgångspunkt bör vara att ansvaret för olika samhällsuppgifter skall ligga så nära de berörda som möjligt. Om denna decentralistiska princip råder en bred enighet i vårt land. Det innebär enkelt

sou 199266 En regional strukturi Västsverige

uttryckt att politiska beslut skall fattas och verksamheter hanteras på den nivå närmast människorna där de kan skötas effektivt. , Det som

g

kan skötas på ett bra sätt lokalt, skall skötas lokalt. I andra hand förs

; frågorna till den regionala nivån och först när det inte kan anses fungera bra placeras ansvaret på den nationella nivån. Det är for min del lätt att dela en sådan grundsyn, eftersom den ansluter mycket nära till var svenska tradition med ett omfattande kommunalt självstyre på

olika nivåer.

s l

8 Alternativen

Kapitlet i sammandrag

O Tidigare diskussioner och förslag om länsindelningen har haft sin utgångspunkt i förhållandena i Göteborgsregionen. Det dominerande alternativet var att bilda ett nytt län för Göteborgsregionen.

Nu har det geografiska perspektivet utvidgats. Det sammanhänger med bättre kommunikationer och ett ökat beroende mellan de regionala arbetsmarknaderna. Viktigt är också Sveriges närmande till Europa, vilket leder till behov av större regioner för planering av bl.a. infrastrukturen. Den västsvenska regionen har blivit ett begrepp.

En tredje linje i debatten är att samordningsproblem kan lösas genom en utökad samverkan utan att länsgränserna behöver ändras. En lång rad samverkansformer har vuxit fram i Västsverige under senare år.

Om en föråldrad och dåligt verksamhetsanpassad indelning behålls blir den regionala förvaltningen omständlig och ineffektiv. Den bedöms inte framtidsinriktad när det gäller insatserna för att utveckla regionen. Någon politisk förankring för ett sådant alternativ finns inte.

Alternativet Göteborgs län innebär att ytterligare ett län skapas i Västsverige. Det skulle lösa samordningsproblem avseende Göteborgsregionen, men snarast på tvären mot de insatser som redan nu görs för att utveckla samverkan på västsvensk bas. Inte heller detta alternativ har någon politisk förankring.

En tämligen entydig slutsats är att en reformering av organisationen på den regionala nivån måste ta sin utgångspunkt i den västsvenska regionen och behovet av en ny organisation på västsvensk bas.

Alternativen sou 199266

8.1 Allmänna

utgångspunkter

Tidigare utredningar och diskussion länsindelningen i Västsverige om har så gott som helt haft sin utgångspunkt i förhållandena i Göteborgsregionen. Den nuvarande länsindelningen från 1600-talet har ingen koppling till den naturliga region vuxit fram kring Göteborg. som Göteborgsregionen med dess homogena bostads- och arbetsmarknad med ca 700 000 invånare består i dag delar från tre län. av Tidigare uppmärksammades främst nackdelarna med länsgränserna när det gäller tillgänglighet till samhällsservice. Dessa nackdelar är mest påtagliga i Göteborgsregionen. Sjukvården och kollektivtrafiken är exempel på områden där de onaturliga läns- och huvudmarmagränserna har varit särskilt påtagliga. Nackdelarna för medborgarna har fått neutraliseras genom omfattande förhand]ingsöverenskommelser mellan huvudmännen. Rational itets- och effektivitetsaspekter på den nuvarande indelningen, främst i Göteborgsregionen, har också uppmärksammats i hög grad. Genom att en lång rad verksamheter inom den offentliga sektorn och bl.a. organisationslivet är knutna till länsindelningen har praktiskt taget varje fråga som skall hanteras för Göteborgsregionen och där länsanknutna verksamheter är involverade krävt särskilda arrangemang med förhandlingar och överenskommelser. Denna verksamhet har varit tidskrävande och bundit stora för rent administrativa resurser processer. Det under lång tid dominerande förändringsalternativet mot var denna bakgrund att bilda ett nytt län för Göteborgsregionen. En sådan förändring föreslogs senast i storstadsutredningens slutbetänkande våren 1989. Ett Göteborgs län skulle samtidigt medföra konsekvenser för länsindelningen i övrigt i Västsverige. Ett förslag länge som förekommit i debatten har därvid varit ett Fyrstads län bestående av

de norra delarna av nuvarande Göteborgs och Bohus och Älvsborgs

län. Under senare år har diskussionen kring länsindelningen fått delvis en ny inriktning. I dag handlar det till största delen om framtids- och utvecklingsfrågor och om hur man kan skapa goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt och god miljö. Samtidigt har det geografiska perspektivet utvidgats. Det sammanhänger med bättre kommunikationer, gradvis ökade pendlingsavstånd och ett ökat beroende mellan de regionala arbetsmarknaderna. Viktigt är också Sveriges närmande till Europa, där många hävdar att man måste formera sig i större regioner för att bli konkurrenskraftig mer i det europeiska perspektivet. Inriktningen för större regioner är också tydlig när det gäller samverkan inom de serviceproducerande

T7 (((( i i l sou 199266 Alternativen

verksamheterna. Den gränslösa sjukvården i Västsverige är det bästa exemplet. Vidare har ett antal statliga verksamheter formerat sig i

större regioner. Sammantaget har länsperspektivet skjutits i bakgrunden den västsvenska regionen har lyfts fram.

- En tredje linje i debatten är att de samordningsproblem som

sammanhänger med den nuvarande länsindelningen kan

lösas genom olika former av samverkan utan att länsgränserna behöver ändras. En lång rad samverkansorgan och samarbete i mer eller mindre fasta former finns både på det kommunala, landstingskommunala och

statliga området. Samarbetet byggs upp med olika geografiska områden som bas, utifrån karaktären på de problem som skall

hanteras. Utöver läns- och regionindelningen har i flera omgångar utretts

frågan om uppgiftsfördelningen på den regionala nivån. Traditionellt har dessa frågor kretsat kring begreppen länsförvaltninglänsdemokradvs. fördelningen av uppgifter mellan den statliga länsförvaltningen och den regionala politiska organisationen, dvs. främst landstingen. I huvudsak har dessa överväganden utgått från länen som bas för den regionala verksamheten. I regionutredningen redovisar jag alternativ

för den regionala verksamhetens organisation på den regionala nivån.

Jag har tidigare framhållit att det inte är meningsfullt att lägga fram förslag enbart avseende indelning. Det är nödvändigt att så långt

möjligt ta ett helhetsgrepp på frågorna kring indelning och vilka roller olika organ skall ha och var makten över framtiden skall ligga. Frågan

om var ansvaret för olika uppgifter skall ligga påverkar indelningen. Länsstyrelsernas, landstingens och kommunernas uppgifter måste

därför diskuteras samtidigt.

Som utgångspunkt för de kommande övervägandena angående den regionala strukturen i Västsverige diskuterar jag de tre huvudalternatiför den regionala nivåns geografiska dimension som har före-

ven

kommit i debatten oförändrade länsgränserlutökad samverkan, en

förändring med utgångspunkt enbart från förhållandena i Göteborgsregionen och ett större västsvenskt län. Man bör notera att detta inte är alternativ enbart i meningen olika

stora län med dagens uppgiftsfördelning. Alternativ finns även betr

vilka befogenheter som bör ligga på olika aktörer på den regionala nivån. Till detta återkommer jag längre fram.

Alternaviten sou 199266

8.2 För- och nackdelar med

länsindelningen i Göteborgsregionen

Länsindelningen i Göteborgsregionen är utan tvekan den viktigaste orsaken till den aktualitet länsindelningsfrågan i Västsverige har haft under lång tid. För att få bättre underlag för att bedöma frågorna kring indelningen avseende Göteborgsregionen har jag bett GöteborgsRegionen att analysera för- och nackdelar med länsindelningen i Göteborgsområdet i huvudsak från ett kommunalt och regionalt perspektiv. Göteborgs- Regionen har redovisat sina överväganden i promemoria den ll en maj 1992. I det följande redovisar jag några huvudpunkter i promemorian. Under 1960-talet ökade befolkningen kraftigt i Göteborgsregionen genom en stor inflyttning. Det ledde till ett omfattande bostadsbyggande. Försörjning med mark, planeringsresurser och en utbyggnad av infrastrukturen för ett så stort byggande krävde samverkan mellan en kommunerna. Stor-Göteborgs Samarbetskommitté bildades år 1962. En viktig fråga under 1960-talet blev bedömningar bostadsbyggnadsbehovet och av dess regionala fördelning. Fördelning byggandet skedde i Göteav borgsregionen genom kommitten. En annan viktig uppgift att bilda var de regionala bolagen GRAAB och GRYAAB för avfallshantering och avloppsvattenrening. Regionens bebyggelsestruktur i dag präglas till stor del bostadsav byggandet under l960-talet. Då grundlades en del dagens miljöav problem genom en arbetspendling med bil på bekostnad kollektivav trafiken. En jämförelse med Stockholmsregionen är vansklig, den men tidiga samordningen av kollektivtrafiken och regionplaneringen i Stockholmsregionen genom storlandstinget medverkade där till en mer samlad bebyggelsestruktur i mycket högre grad än i Göteborgssom regionen är anpassad till kollektivtrafiken. Den splittrade länsindelningen i Göteborgsregionen bedöms ha förhindrat eller försvårat tidig samordning inom regionen. Å andra en sidan har samarbetet mellan kommunerna i regionen också inneburit fördelar och konkreta resultat bildandet olika verkställiggenom av hetsorgan. I anslutning till att kommunreformen genomförts ombildades samarbetskommittén till Göteborgsregionens kommunalförbund år 1974. Förbundet fick bl.a. hand om regionplaneringen. Dominerande arbetsuppgifter under 1970-talet var fördelningen bostadsbyggandet, av samordningen av kollektivtrafiken och arbetet med regionplan. en ny

sou 199266 Alternativen

Bostadsbyggnadsfrågorna innebar stora påfrestningar på det regionala samarbetet, främst genom olika intressen från Göteborg och förortskommunerna. Bedömningen i promemorian är dock att det är svårt

att se att en annorlunda länsindelning hade kunnat påverka resultatet.

Däremot påverkade den splittrade länsindelningen samordningen

av kollektivtrafiken, där regionens kommuner enligt den lagstiftnya

ningen skulle samverka med tre landsting. Samordningen trafiken

av

innebar ett omfattande utrednings- och forhandlingsarbete och

verksamheten är ännu inte samordnad mellan förortsområdet och Göteborg.

Konjunkturuppgången under 1980-talet ledde till en kraftig tillväxt av biltrafiken. Trafiken och miljöfrågorna blev huvudfrågor i det

regionala arbetet. Storstädernas trafik- och mil jösituation uppmärksammades även på central nivå genom storstadstrafikkommittén, storstads-

utredningen och storstadsförhandlingarna. Det omfattande arbetet med

trafikfrågorna under 1980-talet visade på behovet ökad samordav

ning. Den administrativa indelningen och rollfördelningen mellan olika samhällsorgan utgjorde hinder för samarbetet. Utvecklingen under 1980-talet innebar också en tydlig utveckling

mot en vidgad region. Arbetspendlingen från kommunerna utanför den nuvarande regionen ökade kraftigt. En bra arbetsmarknad och

förbättrade resmöjligheter, inte minst med kollektivtrafiken,

var

drivkrafter i denna utveckling. Vidare ökade under 1980-talet

medvetenheten om beroendet i näringsl mellan Göteborgsområdet och den omgivande västsvenska regionen. Promemorians slutsatser är att samarbetsförhållandena i regionen har

tvingat fram regionala verkställighetsorgan. Anpassningen mellan bostadsbyggandet och kollektivtrafikutbyggnaden var dålig under

1960-talet, vilket ledde till lägre utnyttjande kollektivtrafiken och av

sämre förutsättningar för näringslivet. Det var stora svårigheter att anpassa bostadsbyggandet efter den varierande efterfrågan. Speciallagstiftning behövdes för att kunna samordna kollektivtrafiken. Planeringen för kollektivtrafiken mellan förortskommunerna och Göteborg är

dåligt samordnad och utbyggnad av infrastrukturen har haltat. När en

tydlig beslutsorganisation saknas behövs förhandlingsinsatser och frivillig samverkan. Ansvarsfrågorna är diffusa och svåra att över-

blicka och det är svårt att identifiera regionen.

Alternativen sou 199266

8.3 Oförändrade länsgränser utökad samverkan

-

Samarbete sker pá många områden

I kapitel 4 har sex samhällsområden beskrivits med avseende på verksamhet och kopplingar till den nuvarande länsindelningen. Det är

hälso- och sjukvård, trafik, utbildningforskning, kultur, regionalpolitik och näringslivsutveckling samt miljö. Samarbete över länsgränserna

förekommer i större eller mindre grad inom alla verksamheter. I kapitel där den regionala nivåns nuvarande struktur redovisas,

har samarbetet redovisats med utgångspunkt från länsstyrelserna,

landstingen och kommunerna.

För att i någon mån få en uppfattning om mönster i de mycket

omfattande samverkansaktiviteterna beskrivs samarbetet från tre utgångspunkter de uppgifter samarbetet avser, geografiskt område och form för samarbetet. För enkelhetens skull begränsas redovisningen till samverkan över länsgräns.

Gör samhällsservicen tillgänglig

Behovet av att göra olika delar av samhällsservicen tillgänglig för medborgarna, oavsett läns- och huvudmannagränser, har varit mest påträngande och har äldst datum. Sjukvården och kollektivtrafiken är

bra exempel. Sådan samverkan har av naturliga skäl varit mest framträdande i Göteborgsregionen.

Inom sjukvården byggde Göteborgs kommun och Bohuslandstinget

under 1970-talet upp en samverkan på ett flertal områden. Vidare träffades bilaterala överenskommelser med andra huvudmän angående vård vid vissa sjukhus eller vård till invånare i vissa gränsområden. Denna typ av samverkan etablerades också i andra gränsområden i Västsverige. Inom kollektivtrafiken träffade kommunerna i Göteborgs-

regionen i slutet av 1970-talet ett samverkansavtal med bl.a. ett gemensamt taxesystem i hela regionen och med kommunerna som

huvudmän för trafiken. Länstrafikbolagen och GL AB tillkom år 1983. Under senare år har det geografiska området för samverkan inom de

serviceproducerande verksamheterna utvidgats. Sjukvården har kommit längst med etablerandet av den gränslösa sjukvården år 1991. Medborgarna har numera fri tillgång till alla sjukvårdsinrättningar i

Västsverige huvudmannagränser. Även inom kollektivtrafiken oavsett har samarbetet utvidgats, i takt med ökad pendling på längre avstånd.

Ett exempel är projektet Västtåg, där huvudmännen i NOP-län och GL AB samverkar om en utbyggnad av regionaltågstrafik. Kollektiv-

sou 199266 Alternativen

trafiken har dock inte kommit lika långt med att riva gränser som sjukvården. En samverkan om serviceproduktion finns även på flera andra områden. Gymnasieskolan är ett exempel där kommunerna samverkar, i flera fall över länsgränser. Detta samarbete sker oftast i de närregioner som är naturliga för verksamheten. Den geografiska räckvidden är mer begränsad än för sjukvården och kollektivtrafiken.

Utvecklings- och framtidsfrågor av senare datum

-

Under främst 1980-talets del har samverkan utvecklingssenare en om

och framtidsfrågor vuxit fram. l Västsverige förekommer ett betydande samarbete när det gäller frågor som har betydelse för regionens utveckling. Det kan gälla både planering infrastruktur

av -

kommunikationer, utbildning, forskning och åtgärder för

m.m. utveckling av näringsliv och miljö dvs. åtgärder för att stärka m.m, den regionala konkurrenskraften.

Miljön är också ett område där samverkan byggts i olika

upp steg. Många kommuner var tidigt ute med samverkan kring Vattenvård,

avfallshantering och hantering av miljöfarligt avfall. Under 1980-talet

har samarbetet utvecklats, i takt med miljöfrågornas ökade upp-

märksamhet. Exempel är luftkontrollprogram, insatser för havsmiljön och miljöövervakning i övrigt. Länsstyrelserna och även många

kommuner är aktiva i detta samarbete.

Det geografiska perspektivet

Samarbetet visar ett tydligt geografiskt mönster. Inom de olika

delregionerna i Västsverige vilka sig emellan har olika karaktär - -

formas samverkan utifrån de lokala förutsättningarna. Det

utan jämförelse mest omfattande samarbetet över läns gränserna förekommer

i Göteborgsregionen. Viss samverkan även hela den västsvenska

avser regionen. Västsverige är ett begrepp när det gäller samverkan på många områden.

Ett antal samverkansaktiviteter västkustperspektivet och är till

avser

stor del inriktade mot miljöområdet, och främst Västerhavets miljö. I första hand samverkar Hallands och Göteborgs och Bohus län. Bl.a. sker samverkan i olika miljöövervakningsprojekt. Vidare finns

samarbete i en fast organisation stiftelsen Västerhavet med - -

uppgifter både inom miljö- och näringslivsområdet. Inom naturvården

finns den s.k. Västkuststiftelsen. En nära samverkan på västkusten

finns även på turistsidan i form marknadsföring

av gemensam av västkusten, främst i utlandet.

Alternativen sou 199266

Här bör även nämnas Vänerregionen, där en samverkan förekommer mellan PRS-länen angående bl.a. miljö-, kommunikations- och näringslivsfrågor. Halland är i samverkansavseende delat, vilket ger länet en särskild profil bland de västsvenska länen. Halland ingår i sin helhet i flera västsvenska samarbetskonstellationer. Kungsbacka kommun deltar i samarbetet i Göteborgsregionen. Samtidigt finns en betydande samverkan söderut. Den södra delen av Halland ingår t.ex. i södra sjukvårdsregionen regionsjukvården. Halland samverkar söderut också i bl.a. miljöfrågor och i allmänna utvecklingsfrågor. En samverkan för att göra serviceproduktionen mera tillgänglig finns även inom andra områden i Västsverige än i Göteborgsregionen även om problemen är störst där. Samarbetet i Fyrstadsregionen om bl.a. flygplats och avfallshantering har nämnts ovan. Inom sjukvården finns i Halland t.ex. utbyte söderut. Den sydöstra delen av Skaraborgs län samverkar med Jönköping. Samverkan finns mellan Åmål även t.ex. och Säffle. Den västsvenska regionen som helhet omfattas av vissa samverkansaktiviteter. Den gränslösa sjukvården är det mest konkreta exemplet. Andra exempel, om än i mer begränsad omfattning, är det nya EGkontoret och utveckling av bioteknik. Ett västsvenskt paraply under utveckling finns via den samverkan som länsstyrelserna bygger upp om olika utvecklingsfrågor. Det s.k. västsvenska samrådet bör också nämnas. Här ingår även Värmland. En viktig ingrediens är Europaperspektivet och näringslivets ökade internationalisering. I ett europeiskt perspektiv har Västsverige av många upplevts vara en naturlig region, vilket har lett till olika samverkansaktiviteter för att bl.a. marknadsföra och utveckla Västsverige. Flera samverkansaktiviteter i Västsverige tycks nu byggas upp med europeiska förtecken. Sammanfattningsvis domineras det geografiska perspektivet av samverkan inom delområden, främst inom Göteborgsregionen, Fyrstad och längs västkusten i vissa frågor. Detta är naturligt, eftersom spontant bildad samverkan bildas kring de uppgifter som skall hanteras. Den västsvenska regionen som helhet har en svagare samverkansprofil. Samarbete med hela Västsverige som bas synes dock vara under stark utveckling. Det gäller inte bara den gränslösa sjukvården, utan också aktiviteter kring utveckling av näringsliv och infrastruktur. EG-kontoret och en gemensam transportförsörjningsstrategi är aktuella exempel.

sou 199266 Alternativen

Formerna för samverkan förändras

Nya former av samverkan har utvecklats. Mycket handlar om nätverk att formera uppsättningar av aktörer, oberoende av tillhörighet, som är anpassade till de uppgifter som skall lösas. Nätverken är olika starka och har skiftande karaktär beroende på vilken samverkan det gäller. Samarbetet kan vara fast formerat i t.ex. kommunalförbund eller ske i lösare former. En särskild form av samverkan är att genom av regeringen utsedda förhandlingsmän åstadkomma överenskommelser på områden där

behovet av kraftsamling är stort och aktörerna många.

De hittills mest omfattande förhandlingarna omfattade investeringar-

na i trafiksystemet i Göteborgsregionen. Motsvarande förhandlingar

genomfördes samtidigt i Stockholms- och Malmöregionerna. Uppdraget var att för perioden fram till år 2000 utarbeta överenskommel-

ser med syfte att genom åtgärder i det samlade trafiksystemet förbättra

regionens miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionens utveckling. Motpart till den statlige förhandlingsmannen var en grupp politiker från regionens kommuner, utsedda genom GöteborgsRegion.

Ett tydligt mönster kan urskiljas. Där länsgränserna skär igenom

naturliga bostads- och arbetsmarknadsområden utvecklas en samverkan för att neutralisera de administrativa gränserna. Ju starkare den

regionala samhörigheten är, fastare formeras samarbetet.

Problem med länsgränser finns framför allt om ansvaret för verksam-

heten är länsbaserat, som fallet är t.ex. beträffande sjukvården och

kollektivtrafiken. Om länsgränser skär igenom homogena regioner som i Göteborgsregionen försvårar de möjligheterna att formera en organisation. Om ansvaret för en samhällsservice ligger på kommunerna har läns-

gränserna mindre betydelse för att erforderlig samverkan byggs upp.

Däremot är det orationellt att i den mån man behöver ha kontakt med den regionala statliga förvaltningen i den löpande verksamheten

handskas med, som i Göteborgsregionen, tre länsstyrelser. I Göteborgsregionen finns ett flertal fasta samverkansorgan. I en

storstadsregion är behovet stort av att driva vissa verksamheter

gemensamt. Bl.a. de regionala bolagen och GL AB har bildats utifrån mycket handfasta samarbetsbehov. Inslaget av serviceproduktion är

stort. De mer utvecklingsinriktade samarbetsaktiviteterna har som regel en mer varierad utformning. De drivs ofta i projekt eller i andra mer tillfälliga organisationer, där man formerar de resurser som är lämpliga för varje objekt.

Alternativen sou 199266

Ett korridorinriktat synsätt präglar samarbetet avseende investering-

arna i trañksystemet VästkustbananHö, Götalandsbanan, Norge- -

Vänerlänken, Göteborg-Bohuslän-Oslo, med samverkan i varje korridor för sig. Länsgränserna har här ingen egentlig betydelse. Det systemorienterade planeringsarbetet har vunnit alltmer insteg.

Ett intressant samarbete är det EG-kontor som de västsvenska kommunerna har beslutat öppna i Bryssel. Samarbetet hålls samman av ett avtal mellan kommunerna om verksamhet och finansiering. Det helt övervägande antalet kommuner deltar i samarbetet. Detta är ett

exempel på att även kommunerna är betydande intressenter i det regionala utvecklingsarbetet.

8.4 Göteborgs län

Nackdelarna med de nuvarande länsgränserna är tydligast i Göteborgs-

regionen, där de skär igenom en sammanhållen bostads- och arbetsmarknadsregion.

Den administrativa splittringen på statlig nivå och på landstingsnivå försvårar ett rationellt planeringsarbete. Tre länsstyrelser måste samordna sin handläggning av gemensamma frågor statlig nivå.

Beträffande trafikinvesteringar måste utrymme skapas i tre olika

länstrafikanslag. Den komplicerade handläggningsprocessen leder

allmänt sett till tidsförluster och extra kostnader. Av det utredningsmaterial som redovisats ovan framgår klart den

betydande samverkan som byggts upp inom Göteborgsregionen. Där

har formats en enhetlig organisation för hantering ett flertal av verksamheter, oavsett länsgräns. Det gäller regional planering, trafik, sjukvård, gymnasieutbildning, turism, avfallshantering m.m. Till

största delen har denna samordning byggts upp med kommunerna som bas. Göteborgsregionens kommunalförbund fungerar politiskt

som paraply för samarbetet och som bas för den gemensamma planeringsoch utredningsverksamheten.

För att operativt driva vissa verksamheter har kommunerna bildat ett antal regionala bolag. Inom kollektivtrafiken finns även landstingen

med som intressenter. Samarbetet inom sjukvården drivs av lands-

tingen inkl. Göteborgs kommun inom ramen för den gränslösa

sjukvården i Västsverige. I detta sammanhang bör även nämnas

Göteborgsforhandlingarna, som innebar en samordning av trafik- och

miljöinvesteringar över läns- och sektorsgränser. Storstadsutredningen har ingående beskrivit nackdelarna med dagens ordning i Göteborgsregionen. Oavsett den samverkan som har byggts

upp i regionen kvarstår betydande olägenheter, inte minst beroende på

sou 199266 Alternativen

uppsplittringen av de statliga verksamheterna. En länsreform måste därför under alla förhållanden innefatta Göteborgsregionen.

För ett Göteborgs län talar att de problem som i dag föreligger skulle bortfalla om regionen i sin helhet ingick i ett län. Samtidigt innebär ett genomförande av ett Göteborgs län problem utifrån ett större västsvenskt perspektiv. Betydande svårigheter kan uppstå när

det gäller att skapa funktionella län i områdena kring Göteborgsregionen. I ett västsvenskt sammanhang kan bildandet ytterligare av

ett län medföra nya avgränsnings- och samordningsproblem. Möjlig-

heterna att ta gemensamma grepp om bl.a. vissa strukturfrågor i Västsverige blir inte större. Från kulturhistorisk synpunkt är ett

Göteborgs län mycket tveksamt.

8.5 Den västsvenska regionen

Den västsvenska regionen är från verksamhets- och kontaktsynpunkt

väl sammanhållen. Inom många verksamheter finns samverkan över

hela området. Detta hindrar inte att ett flertal frågor hanteras över

mindre områden och i en del fall även med andra län. Men helhetsin-

trycket är tämligen klart det finns från verksamhets- och sam-

-

verkanssynpunkt en reell västsvensk region.

Ett större västsvenskt län innebär en bättre anpassning till männi-

skors naturliga rörelsemönster. Som tidigare nämnts är Göteborgsregionen en enhetlig bostads- och arbetsmarknadsregion, oavsett

kommun- och länsgränser, med en massiv inomregional pendling. Det

finns också en betydande och ökande pendling i stråken mellan Göteborgsregionen och ett flertal regioner längre ut i Västsverige. De geografiska avstånden tenderar att få mindre betydelse.

En större västsvensk region innehåller det nätverk näringsliv, av

kommunikationer, utbildningforskning, kultur och goda livsmiljöer, som är nödvändigt för tillräcklig bredd och identitet i ett europeiskt

perspektiv. Kunskap, kontakter och kommunikationer har blivit allt viktigare ut-

vecklingsfaktorer för näringslivet. Den europeiska integrationen

ger

nya förutsättningar för nätverk att utvecklas utan hinder nationella

av

gränser. Regioner som kan ge goda betingelser för sådant nätverksbyggande har goda förutsättningar för utveckling. De stora investeringar i bättre kommunikationer, utbildningforskning, kultur och

miljö som det här är fråga måste planeras över större områden. om Flera statliga myndigheter har lämnat länen som bas för sin regionala

indelning och bildat större regioner. Området NORP-län finns med i

de flesta myndigheters västsvenska region. I del fall ingår även Sen

Alternativen sou 199266

län. Ett större västsvenskt län innebär en anpassning till en utveckling mot större regioner som på det statliga området pågått länge. Det bör finnas betydande rationaliserings- och besparingsmöjligheter vid en koncentration av den regionala samhällsförvaltningen. Den västsvenska regionen är inte otänkbar från kulturhistorisk

synpunkt. De gamla region- och landskapsidentiteterna kan behållas.

Västsverige framstår i den kulturhistoriska studie som genomförts till stora delar som en egen region med naturliga geografiska gränser. Ett alternativ där en organisation baseras på den västsvenska regionen kan innebära nackdelar. En region med så vidsträckt geografisk utbredning kan skapa nya svårigheter i kontakterna mellan

myndigheterna och allmänheten och också mellan den regionala

samhällsförvaltningen och de enskilda kommunerna. Vidare kan sambanden mellan de olika delarna i en sådan stor region framstå som svaga. Avståndet mellan de förtroendevalda i regionen och medborgarna skulle i varje fall i vissa avseenden kunna upplevas som

betydligt längre än i dag.

8.6 Sammanfattande överväganden

Samverkan mellan län och mellan regioner kommer alltid att finnas, oavsett hur gränserna ser ut. Inom de flesta samhällsverksamheter,

både inom näringslivet och i den offentliga sektorn, blir kontaktberoendet allt större. Nätverk och samverkan har blivit nyckelord i det

moderna samhället. Samarbete är knappast ett mål i sig. Det är ett medel för att åstadkomma resultat i någon form. Samverkan mellan olika huvudmän kan t.ex. vara nödvändig för att ge medborgarna bättre tillgänglighet till service. Samverkan kan etableras för att effektivare och billigare driva en verksamhet som t.ex. en kommun är för liten för. Samarbete kan förekomma för att driva olika utvecklingsfrågor. Samtidigt kan samverkansprocesserna bli mer eller mindre om-

fattande beroende hur verksamheter formar sin regionindelning. Det är uppenbart att en betydande del av samverkansvolymen i

Västsverige föranleds av att Göteborgsregionen är uppdelad mellan tre

län och fyra landsting. Härigenom finns ett behov av samarbete som

inte hade behövts om regionen i sin helhet hade ingått i samma län och landsting. När ett läns- eller landstingsintresse är involverat i en fråga måste man alltså arrangera särskilda administrativa samordningsprocesser för att komma till en lösning. Den onaturliga och splittrade administrativa indelningen, i kombination med Göteborgsregionens storlek och dess betydande influens

SOU 199266 Alternativen

på stora delar av Västsverige, föder alltså samarbetsbehov ansenliga

F

av dimensioner.

Den samverkan som utvecklats inte bara inom Göteborgsregionen, utan också i övriga delar av Västsverige, har lyckats väl på det sättet att medborgarna knappast upplever länsgränserna som allvarliga hinder för att nå viktig samhällsservice. Det gäller t.ex. trafiken i Göteborgs-

regionen och sjukvården. Det har dock skett till priset omfattande av

administrativa processer. I Göteborgsregionen har den nuvarande länsoch landstingsindelningen inneburit att nödvändig samordning

försenats och försvårats. Stora har bundits för utrednings- och resurser förhandlingsinsatser. För ett alternativ med oförändrade länsgränser och fortsatt en utvecklad samverkan kan tala att behov av samverkan alltid kommer

att finnas, oavsett länsgränser, beroende på att vissa frågor kräver hantering över större områden. Ett sådant argument kan ha giltighet

i de delar av landet där länen är väl anpassade till naturliga bostads-

och arbetsmarknadsregioner. I Västsverige med sin främst kring Göteborgsregionen komplicerade administrativa indelning är

man emellertid mycket långt ifrån sådan situation. en

Den regionala förvaltningen blir dyr och omständlig,

om en

föråldrad och dåligt verksamhetsanpassad administrativ indelning konserveras. En oförändrad länsindelning inte tillräckligt goda

ger

möjligheter att effektivt hantera frågor kring samhällsservicens utformning och ett sådant alternativ är knappast i någon mening framtidsinriktat när det gäller det regionala utvecklingsarbetet. Vidare visar remissbehandlingen utredningens delrapport att det bland de

av

politiska partierna i Västsverige i stort sett inte finns någon förankring

för att gå vidare enligt detta alternativ.

Alternativet Göteborgs län, i den form det diskuteras

ovan,

innebär i praktiken att ytterligare ett län skapas i Västsverige. Det skulle lösa samordningsproblem avseende Göteborgsregionen,

men snarast gå på tvären mot de insatser som redan nu görs för en

utvecklad samverkan på västsvensk bas. Remissbehandlingen

av

utredningens delrapport visar att inte heller detta alternativ har någon politisk förankring.

Den ovan förda diskussionen pekar entydigt sig alternatiatt vare

vet med utbyggt samarbete inom befintliga länsgränser eller alternativet Göteborgs län bör genomföras.

En tämligen entydig slutsats utifrån den ovanstående redovisningen

är att en reformering av den offentliga verksamhetens organisation på

den regionala nivån i Västsverige måste ta sin utgångspunkt i den västsvenska regionen och att en fastare form med politisk bas måste skapas för det arbetet.

Västsverige - förslag till regional

struktur

Mina förslag i sammandrag

Kommunerna och landstingen i NOPR-län bildar ett regionförbund för Västsverige med ansvar för främst övergripande

västsvenska utvecklingsfrågor. Förbundet tar över länsstyrelsernas uppgifter inom regional utveckling, kommunikationer

och utbildning.

Förbundets uppgifter knyts i ett första skede främst till närings-

livsutveckling, kommunikationer, högre utbildning och forsk-

ning, kultur, miljö, marknadsföring och internationell samverkan. Vidare bör förbundet ha uppgifter kring samordningen av kollektivtrafiken och sjukvården.

Härigenom koncentreras resurserna för att driva de över-

gripande västsvenska utvecklingsfrågorna till ett organ med ett

tydligt politiskt mandat. Det bör ge större handlingskraft med

möjligheter att företräda regionen, föra förhandlingar och träffa

överenskommelser.

Samtidigt stärks kommunernas ställning.

Decentralisering av

uppgifter från länsstyrelserna intensifieras. Aven vissa landstingsuppgifter kan föras till kommunerna.

Sådana landstingsuppgifter som kan hanteras i ett västsvenskt

perspektiv flyttas till regionförbundet. Etablerandet av ett

västsvenskt politiskt valt organ i kombination med en för-

stärkning av kommunerna innebär att landstingen i en förlängning avvecklas.

Regionförbundets fullmäktige föreslås ha 101 ledamöter, vilka väljs i Valkretsar motsvarande landstingsområdena i NOPR-län

samt Göteborgs kommun. Partidistrikten nominerar ledamöter och landstingen och Göteborgs kommun utgör valkorporationer.

En lag stiftas om särskilt kommunalförbund i Västsverige.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

9.1 Övergripande struktur

De problem identifierats i den nuvarande regionala strukturen i som Västsverige kan sammanfattas i tre grundläggande punkter

Länsindelningen är ålderdomlig och till stor del skild från de o funktionella regionerna. Länen är inga lämpliga områden för planering och verksamheter. Det gäller främst de län som har koppling till Göteborgsregionen.

Länen är i flera avseenden för små för att man effektivt skall 0 kunna utveckla den infrastruktur som är nödvändig för en tillväxt i näringslivet och en god livsmiljö.

0 Ansvaret för de regionala utvecklingsåtgärdema är splittrat mellan den statliga sektorn å ena sidan och den kommunala självstyrelsen landsting och kommuner å andra sidan. Västsverige saknar en auktoritativ företrädare i det samarbete på regional nivå som växer fram i det nya Europa.

Med dessa utgångspunkter föreslår jag en struktur för uppgiftsfördelning och regional indelning i Västsverige med fyra huvudelement

Ett regionförbund för Västsverige bildas med ansvar främst för övergripande västsvenska utvecklingsfrågor. Förbundet tar inledningsvis över vissa uppgifter från länsstyrelserna och landstingen. Förbundet baseras på kommunerna och landstingen och är därmed tills vidare indirekt valt och utan egen beskattningsrätt.

Samtidigt stärks kommunernas ställning. Decentralisering av uppifter från länsstyrelsen till kommunerna intensifieras och påskyndas. Även vissa landstingsuppgifter kan överföras till kommunerna.

Sådana landstingsuppgifter som kan hanteras i ett västsvenskt perspektiv flyttas till regionförbundet. Etablerandet av ett västsvenskt politskt valt organ i kombination med en förstärkning av kommunernas ställning innebär att de nuvarande landstingen i en förlängning avvecklas. i

4. Länsstyrelsen omvandlas till en renodlad statlig förvaltnings-

myndighet. Länsstyrelsens ansvar för utvecklingsfrågor flyttas till

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

regionförbundet. Länsstyrelsens nuvarande dubbelroll - att vara både statsmaktens företrädare och att företräda länets intressen awecklas. Länsstyrelsernas geografiska områden till den anpassas verksamhet som är kvar. Det innebär att länsstyrelserna själva får se över sin organisation.

Regionförbundet den västsvenska basen -

Syftet med regionförbundet är inledningsvis att lyfta fram den västsvenska regionen och skapa ett redskap för att kraftfullt driva de framtida västsvenska utvecklingsfrågorna. Vidare skapar man en plattform dit man efter hand kan föra sådana i dag länsbaserade verksamheter som är lämpliga att hantera på det västsvenska planet. Uppgifter som man anser lämpliga att hantera på ett västsvenskt plan skall alltså kunna föras dit. Förbundets uppgifter knyts i ett första skede främst till övergripande planerings- och utvecklingsfrågor vad gäller näringslivsutveckling, kommunikationer, högre utbildning och forskning, kultur, miljö, marknadsföring och internationell samverkan. Men regionförbundet bör också tillföras befogenheter som underlättar fortsatt samordning en av kollektivtrafiken i Västsverige. Vidare bör frågor kring sjukvårdens övergripande struktur föras i regionförbundet. Däremot bör ansvaret för stora serviceproducerande verksamheter inte föras till det västsvenska planet. Förbundet bör inte handha rena utföraruppgifter. Handhavandet av sådana verksamheter bör ligga så nära medborgarna som möjligt. Endast frågor har beställar- och som finansieringskaraktär och där den västsvenska dimensionen är uppenbar bör föras till regionförbundet. Förbundet blir därmed ett paraply för den samverkan redan i som dag sker mellan kommunerna och delvis mellan landstingen inom vissa av de nämnda områdena. Till förbundet förs länsstyrelsernas uppgifter inom regional utveckling, kommunikationer och utbildning, visst regionalpolitiskt stöd samt vissa miljöuppgifter. Dit förs också de aktiviteter som landstingen till en del driver inom vissa dessa av områden. Förbundet får därmed ett sammanhållet för utansvar vecklingsfrågor med västsvenska dimensioner och tillförs betydande en kompetens. På detta sätt koncentreras för att driva de övergripande resurserna västsvenska utvecklingsfrågorna till ett med ett tydligt politiskt organ mandat. Den splittring i hanteringen planerings- och utveckav lingsuppgifterna som i dag kännetecknar den regionala nivån försvinner. Det bör ge större handlingskraft med möjligheter att företräda regionen, föra förhandlingar och träffa överenskommelser.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Landstingen uppgifter till regionförbundet, men också till kommunerna

Landstingen har både inom sjukvården och inom övriga verksamheter uppgifter som med fördel bör kunna hanteras i ett västsvenskt perspektiv. Den övergripande sjukvårdsplaneringen bör, som en vidareutveckling av den gränslösa sjukvården, föras till regionförbundet. Det gäller också det miljöinriktade folkhälsoarbetet och verksamheten inom regionutveckling och kultur. Landstingen är tillsammans med kommuner eller stat huvudmän för bl.a. utvecklingsfonderna, kollektivtrafiken och turistråden. Dessa verksamheter kan i varierande grad bli aktuella att driva i större regioner eller på västsvensk bas. Samtidigt kan del uppgifter ha fördel av att föras till kommuneren Omfattning och takt i denna utvecklingsprocess blir beroende av na. de regionala politiska förutsättningarna. Organisation och finansiering av landstingens viktigaste uppgift, hälso- och sjukvården, utreds av en parlamentarisk kommitté. Det innebär att förändringar kan komma att aktualiseras beträffande ansvaret för sjukvården.

Kommunerna starkare ställning och samverkan lokalt -

Samtidigt ett antal uppgifter förs till det västsvenska planet stärks som kommunernas ställning. Genom kommunerna utövas den lokala självstyrelsen. Kommunerna har en nyckelroll for att på det lokala planet skapa goda betingelser för utveckling inom alla de områden som man på det västsvenska planet skulle hantera via regionforbundet. Genom överföring av vissa uppgifter från länsstyrelserna och också från landstingen stärks den lokala nivån. Kommunerna har emellertid en viktig roll även för att etablera samverkan inom sina närregioner, där sådan behövs. Sådant samarbete byggs för de områden och med de uppgifter som är naturliga i de upp enskilda fallen, och länsgränserna har ingen betydelse. Exempel är Göteborgsregionen och Fyrstadsområdet. Där samverkar kommunerna om insatser som är specifika för just de regionerna. Det är möjligt att viss kompetens beträffande näringslivs- och miljöfrågor inom främst Göteborgs kommun och Göteborgsregionens kommunalförbund bör flyttas till regionförbundet. Utvecklingen i Göteborgsregionen har stor betydelse för hela Västsverige och i många frågor som regionförbundet skulle hantera blir Göteborgsregionen starkt involverad.

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

Men oavsett detta kommer med säkerhet lokala nätverk med kommusom bas att bestå och också vidareutvecklas när det behövs, nerna tillsammans med en övergripande västsvensk samverkan.

Länsstyrelsen blir en renodlad förvaltningsmyndighet -

Länsstyrelsens utvecklingsuppgifter avseende näringsliv, kommunikationer, utbildning m.m. flyttas till regionförbundet. Ett antal ärenden av tillstånds- och tillsynskaraktär decentraliseras till främst kommunerna. Vissa register flyttas till andra statliga myndigheter. Länsstyrelserna omformas därmed stegvis till rena förvaltningsmyndigheter. Landstinget föreslås inte längre utse styrelse i länsstyrelsen. Länsstyrelsens roll renodlas till att svara för statliga intressen inom sitt område. Viktiga uppgifter för länsstyrelsen blir att bevaka riksintressen, följa upp nationella mål och pröva besvär. Om utvecklingsfrågor flyttas från länsstyrelsen och styrelsen inte längre utses av landstinget fär indelningen anpassas till karaktären på de uppgifter som är kvar. Allmänt gäller att de uppgifter som passar bäst för att hanteras i en stor region är de som nu föreslås flyttade till regionförbundet. Bland de uppgifter som skulle bli kvar på länsstyreloch det är den absoluta merparten finns i flera fall nackdelar sen - med en koncentration av verksamheten. I en del fall finns också fördelar. Mitt förslag är att för de verksamheter som finns kvar i länsstyrelsen inte nu föreslå ett västsvenskt län utan låta länsstyrelserna själva se över sin organisation.

Några övergripande konsekvenser

Sammantaget blir konsekvenserna på längre sikt av mitt förslag att den nuvarande länslandstingsnivän tunnas ut och försvinner. Man stärker samtidigt möjligheterna att arbeta med frågor i ett västsvenskt perspektiv och den lokala nivån, dvs. kommunerna. De uppgifter som behöver hanteras i närregionerna kan efter hand tas över av kommunerna och kommunala samverkansorgan. Genom att bilda ett indirekt valt regionförbund bevarar man handlingsfriheten att längre fram vrida utvecklingen mot något av regionutredningens olika alternativ. Ett alternativ kan vara att på sikt omforma regionförbundet till ett direktvalt västsvenskt folkstyre med beskattningsrätt, där ansvarsområdet är väsentligt bredare än i de nuvarande landstingen. Men det är också möjligt att gå vidare enligt kommunalternativet i regionutredningen, där de regionala uppgifterna hanteras kommunerna i samverkan och där landstingen inte finns av kvar.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Dock innebär etablerandet av ett regionförbund som övertar vissa statliga uppgifter ett ställningstagande i ett viktigt avseende. Man samlar ansvaret för regionens utveckling hos det kommunala självstyret. Det får bedömas som mindre troligt att man efter en tid skulle föra uppgifter tillbaka till den statliga sidan. På det sättet stakar man alltså nu ut en kurs.

9.2 Regionförbundets uppgifter

9.2.1 Inledning

I det följande diskuteras regionförbundets ansvar och uppgifter inom några viktiga områden. Först behandlas vad jag kallar regionpolitik, som innefattar dels sektorsövergripande utvecklingsfrågor, dels insatser inom områden som näringslivsutveckling, kommunikationer, utbildningforskning och kultur, internationell samverkan samt miljö. Det handlar alltså om insatser på ett brett fält för att skapa goda betingelser för näringslivets utveckling och invånarnas livsmiljö. Vidare behandlas sjukvård och kollektivtrafik. För varje område behandlas regionförbundets uppgifter och kopplingen till länsstyrelsernas, landstingens och kommunernas uppgifter inom de aktuella områdena.

9.2.2 Regionpolitik

Övergripande frågor

Av stor betydelse för utvecklingen i Västsverige är att skapa en god infrastruktur inom bl.a. kommunikationer, utbildning och forskning, miljö och kultur. Här finns många frågor med västsvenska dimensioner. Som framgått tidigare finns inom dessa områden en lång rad utvecklingsprojekt och aktiviteter med västsvensk dimension med medverkan av olika aktörer. Länsstyrelserna driver flera projekt inom bl.a. näringslivsutveckling och kommunikationer, med utgångspunkt från sitt ansvar för regional utveckling. Kommunerna har i ökad grad engagerat sig i regionala utvecklingsfrågor, även med västsvensk karaktär. Även landstingen sig på detta område. engagerar Mångfalden av aktörer och aktiviteter är positiv på det sättet att det finns och drivkrafter på många håll. Å andra sidan är engagemang

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

ansvaret för utvecklingsåtgärder på den regionala nivån otydligt och

splittrat. Genom att utvecklingsarbetet i allt högre utsträckning lämnar länen

som geografiska områden finns inget forum för överläggningar och beslut om för Västsverige centrala utvecklingsfrågor och

som samordnare av utvecklingsprojekt med västsvensk dimension. Denna

roll kan fyllas av regionförbundet, som kan spela kraftfull roll

en som pådrivare och samordnare av västsvenska utvecklingsfrågor. En viktig inledande uppgift kan vara att ta fram en vision för

Västsveriges utveckling. Det gäller att identifiera de faktorer som

påverkar utvecklingen inom sektorer som näringsliv, boende, miljö,

kultur, utbildning och FoU och kommunikationer, och belysa

Västsveriges möjligheter att möta utvecklingen. Långsiktiga mål bör formuleras och strategier för att nå målen bör utarbetas.

Regional- och näringspolitik m.m.

Det regional- och näringspolitiska arbetet går i stor utsträckning ut på

att agera idégivare och pådrivande kraft för utvecklingen av näringsliv

och infrastruktur. En stor del av arbetet sker i projekt, främst inom

näringslivsutveckling och infrastruktur. Ett omfattande samarbete

förekommer mellan olika organ och intressenter i Västsverige. Denna verksamhet passar i flera avseenden bra att drivas i ett samlat västsvenskt perspektiv. Ett omfattande samarbete mellan länen finns

redan. I många frågor deltar aktörer som inte har någon koppling till

länsgränserna. Vad gäller planerings- och utredningsverksamheten skapas möjligheter att studera en naturligt sammanhållen större regions

förutsättningar i ett långsiktigt perspektiv. Beträffande projektverksamheten Ökar möjligheterna att initiera och

planera projekt med större räckvidd och genomslagskraft. Dessutom

skapas bättre möjligheter att prioritera mellan projekt, vilket ökar möjligheterna att nå resultat. Möjligheterna att locka andra intressenter till större projekt bör öka. En nackdel kan att större region

vara en skapar ökade avstånd och försvårar vissa kontakter.

En viktig del i mitt förslag är att regionförbundet tar över länsstyrel-

sernas ansvar för regionala utvecklingsfrågor. Det innebär att

huvuddelen av de uppgifter som den regionalekonomiska enheten svarar för förs över till regionförbundet. Arbetsuppgifterna är i huvudsak av övergripande och utredande karaktär med rena

myndighetsuppgifter.

Länsstyrelsernas samlade anslag budgetåret 199192 för regionala ut-

vecklingsåtgärder uppgick till ca 50 milj. kr. Det innefattar både

företagsstöd och projektmedel.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Inom landsbygdsutveckling finns knappast några större fördelar med västsvensk region. Å andra sidan är landsbygdsfrågorna

en stor

inflätade i det regionala utvecklingsarbetet. Om man flyttar länsstyrel-

sernas ansvar för utvecklingsfrågor till regionförbundet bör därför den

del av länsstyrelsens lantbruksverksamhet som avser stöd till landsbygdsutveckling följa med. Man bör dock överväga att i så hög

utsträckning som möjligt föra ut uppgifter på t.ex. kommuner, utvecklingsfonder och hushållningssällskap.

På näringslivsområdet och när det gäller landsbygdsutveckling finns

i vissa avseenden nackdelar med att fungera i en större region. Det gäller främst där det finns behov av direktkontakter med företag. Jag

föreslår därför att glesbygdsstödet och övrigt företagsstöd förs över till

utvecklingsfonden nedan. I det regionalpolitiska arbetet i har

se stort

dock det direkta företagsstödet minskat och i stället har de infrastrukturbetonade insatserna ökat. De uppgifter avseende prisövervakning och till viss del försörjningsplanering som finns inom de regionalekonomiska enheterna är inte lämpliga att föra över till ett regionförbund, utan förutsätts ligga kvar på länsstyrelsen. Jag utgår från att landstingens insatser för näringsliv och utveckling förs över till regionförbundet. Landstingens insatser på detta område har stora likheter med länsstyrelsernas, både vad avser innehåll och uppläggning av verksamheten. Landstingens verksamhet har dock inte alls samma omfattning som

länsstyrelsernas. De fyra västsvenska landstingen satsar år 1992 totalt

11 milj. kr på fria regionalpolitiska utvecklingsåtgärder, dvs. ca exkl. anslaget till bl.a. utvecklingsfonden. Stora skillnader finns emellertid mellan landstingen. Skaraborg står för merparten av anslaget. Till detta kommer Göteborgs kommun, som har omfattande näringspolitiska aktiviteter av olika slag.

Bildas regionförbundet finns knappast några skäl att på sikt behålla utvecklingsfondernas knytning till landstingen och de nuvarande

onaturliga länsgränserna. Förutsättningar skapas för att lägga upp verksamheten på andra sätt. Marknad, kundernas behov och regionalpolitiska intressen bör rimligen få ett annat genomslag när det gäller

verksamhetens organisation och indelning. En närhet till kunderna-

företagen måste rimligen finnas, men detta behöver inte hindra att lednings- och administrativa funktioner kan samordnas. Hur detta skall ske bör i första hand prövas de regionala huvudmännen i samav verkan med staten.

Glesbygdsstödet och företagsstöd i övrigt bör som ovan nämnts hanteras av utvecklingsfonderna. Denna verksamhet passar mycket väl i fondens verksamhet. Bl.a. glesbygdsstödet hanteras av flera fonder

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

redan i dag. Även också utvecklingsfondernas organisation kan

om komma att förändras bör man kunna räkna med en operativ verksamhet som även i fortsättningen ligger rimligt nära kunderna. De regionala huvudmärmen, dvs. landstingen och Göteborgs kommun, anslår år 1992 totalt 17,5 milj. kr till utvecklingsfonderna. Statens anslag är för samma år 25,7 milj. kr. Den sammanlagda

lånefonden för de fyra fonderna uppgår till drygt 250 milj. kr.

Ett rimligt alternativ om regionförbundet bildas bör vara att regionen själv tar det fulla ansvaret för utvecklingsfondens kostnader. Däremot utgår jag från att statens ansvar för finansieringsdelen kvarstår, i den

mån staten för landet som helhet kommer att engagera sig i denna del. Utvecklingsfondernas verksamhet och finansiering regleras för

närvarande av ett avtal mellan de regionala huvudmännen och staten. Skulle förändringar aktualiseras får förhandlingar tas upp mellan parterna. Turistrdden organiseras redan i dag relativt fritt i förhållande till

länsgränserna. Om regionförbundet bildas kommer i princip anledning att saknas att ha anknytning till landsting och län. Nya konstellationer

kan komma att uppstå, där inte minst marknadens krav blir viktiga. Hur turismverksamheten kan komma att hanteras får prövas närmare utifrån de regionala förutsättningarna. Regionförbundet kommer knappast att ta över uppgifter från kommunerna eller kommunala samarbetsorgan. Däremot kan det självfallet bli så att man från kommunalt håll bedömer att vissa aktiviteter med större räckvidd kan vara lämpliga att driva via regionförbundet, med eller utan medverkan också från kommunerna. Sådana frågor kommer sannolikt att prövas från fall till fall.

Som ovan nämnts kan vissa resurser inom främst Göteborgsregionen vara aktuella att flytta över till regionförbundet. Det avgörande är emellertid att kommunerna får en ökad roll i den regionala struktur jag föreslår. Kommunerna har en mycket betydelsefull roll för att skapa goda betingelser för näringslivets utveckling i den lokala miljön. Denna roll stärks ytterligare när den nuvarande länsnivån med mitt förslag tunnas ut. Samverkan mellan kommuner i närregionerna blir viktig för att lösa gemensamma frågor som inte behöver hanteras på

den västsvenska nivån.

Det är möjligt att kommunerna i en situation med ett västsvenskt regionförbund och länsstyrelser utan utvecklingsansvar ökar sitt samarbete inom vissa naturligt sammanhållna regioner. Det kan finnas

ett intresse att bättre hävda sin del av den västsvenska regionen. Konkurrens kan uppstå och risk för konflikter inte uteslutas. Å andra

sidan kommer regionförbundet att baseras på bl.a. kommunerna.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Eventuellt regionalt betingade konflikter får därmed lösas inom det politiska systemet och i sista hand inom de politiska partierna. Sammantaget kan förslaget om ett enhetligt politiskt ansvar för utvecklingsåtgärderna via ett västsvenskt regionförbund skapa en rad nya handlingsmöjligheter för de utvecklingsfrämjande insatserna. Det blir möjligt att diskutera främst länsstyrelsernas och utvecklingsfondernas resurser i ett sammanhang utifrån ett västsvenskt perspektiv, utan hänsyn till nuvarande länsgränser. Ingen har haft anledning att fundera över sådana möjligheter förut. Det är naturligtvis omöjligt att i förväg bedöma och illustrera effekterna av den förändrings- och utvecklingspotential som en sådan politisk arena skapar.

Kommunikationer

I Västsverige finns på det hela taget ett stort behov av en transportförsörjningsstrategi, där de för regionens utveckling viktiga investeringsobjekten kan identifieras, utredas och inte minst prioriteras. En sådan är för övrigt under utveckling via bl.a. länsstyrelserna. Genom regionförbundet kan ett forum skapas för att på gemensam västsvensk bas framöver driva de för regionens utveckling viktiga infrastrukturfrågorna. Kommunikationsonxrådet handlar även om bl.a. data- och telekommunikationer. Standarden på telenät och system för dataöverföring har starkt samband med det regionalpolitiska arbetet. Att höja den tekniska nivån och bygga ut kapaciteten på kommunikationssystemen är en viktig uppgift. Jag föreslår att regionförbundet tar över det ansvar för trafikens infrastruktur som nu ligger på länsstyrelserna. Det innebär bl.a. att förbundet tar över länsstyrelsernas roll i planeringsprocessen för bl.a. vägar och järnvägar. Beslut om investeringar i länstrafikanläggningar LTA förs över från länsstyrelserna till regionförbundet. Regionförbundet får vidare delta i Vägverkets och Banverkets planering och har därvid en viktig uppgift i att redovisa och prioritera Västsveriges investeringsbehov. Regionförbundet blir alltså den drivande parten i frågor där regionens intressen skall foreträdas. Länsstyrelsen fick den 1 juli 1991 ett ökat ansvar för kommunikationsfrågorna. Uppgifterna avser för länets utveckling strategiska frågor inom kommunikationsområdet, planeringsfrågor och utredningar. De tidigare länsvägnämndernas uppgifter sköts nu av länsstyrelsen. Vidare har länsstyrelsen Övertagit ansvaret för LTA-planeringen från Vägverket.

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

Samtidigt bör framhållas att många LTA-objekt är av relativt lokal karaktär och i många fall kräver de till skillnad från de tyngre investeringarna inte en västsvensk region för att hanteras effektivt. Regionförbundet bör därför ha ett samspel med kommunerna om

investeringsobjekten. För Göteborgsregionen bör den inbördes

prioriteringen av objekt kunna ske t.ex. inom GöteborgsRegionen. Prioriteringen av kollektivtrafikobjekt bör kunna ske i samspel med länstrañkbolagen. De nu gällande LTA-planerna för de fyra västsvenska länen innehåller investeringsobjekt för sammantaget ca 1,6 miljarder kronor för en 10-årsperiod.

Kommunikationsfrågorna har stor betydelse för regionens utveckling.

De har stort politiskt intresse och hör till de viktigaste frågorna som

länsstyrelsens nuvarande styrelse behandlar. Kommunikationsområdet lämpar sig mycket väl for att hanteras i en stor västsvensk region. Där

finns inga egentliga myndighetsuppgifter i meningen tillsyn av lagstiftning och tillståndsgivning. Jag föreslår ingen överflyttning av någon del av Vägverkets och Banverkets beslutsbefogenheter avseende deras investeringsplaner. Det finns starka skäl för att i Sverige som helhet hålla samman planering och beslut om de nationella stråken både på väg- och järnvägssidan.

Däremot bör det vara tänkbart att gradera upp LTA-planen, dvs.

utöka det vägsystem som regionen själv får besluta om investeringar Vägverkets ansvar inriktas då på det nationella vägnätet medan investeringar i övrigt vägnät prioriteras och beslutas inom regionförbundet. LTA-planen bör alltså vara minimum av vad som bör hanteras av regionfdrbundet. Jag utgår från att landstingens insatser beträffande övergripande kommunikationsfrågor kanaliseras via regiontörbundet, på motsvaran-

de sätt som länsstyrelsernas. Landstingen har ingen formell roll i planeringsprocesserna beträffande trafikens infrastruktur. Engagemang sker i de frågor som bedöms viktiga för länets utveckling.

Förhållandet mellan kommunerna och regionforbundet bedöms bli ungefär detsamma som inom det regionalpolitiska området. Regionför-

bundet tar inte i fysisk mening över några kommunala uppgifter. Däremot kan självfallet regionförbundet engageras i större eller

mindre grad i olika projekt. Kommunerna finns med i praktiskt taget alla stora regionala in-

frastrukturprojekt i Västsverige. Framför allt de större kommunerna gör betydande insatser i flera projekt. I vissa fall medverkar även

kommunala samarbetsorgan. På det hela taget får kommunerna en

starkare roll for att fånga upp lokala och närregionala intressen när inte den tidigare länsnivån med länsstyrelsernas engagemang finns

kvar.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Jag behandlar inte här de uppgifter av myndighetskaraktär som länsstyrelsen har inom trafikomådet, bl.a. bil- och körkortsregister samt tillståndsfrågor för yrkesmässig trafik. Länsstyrelsen har vidare från den 1 juli 1991 ett samordnande ansvar för trafiksäkerhetsarbetet i länet. I det länsanknutna trafiksäkerhetsarbetet ingar även de regionala trafiksäkerhetsförbunden. Viss osäkerhet synes råda för närvarande om det regionala trafrksäkerhetsarbetets organisation. Jag förutsätter därför att samordningen av trafiksäkerhetsfrågorna tills vidare ligger kvar hos länsstyrelserna.

Utbildning och forskning

Högskolor och forskning är viktiga delar i infrastrukturen och är ett av de viktigaste regionalpolitiska instrumenten. En ökad frihet för högskolorna diskuteras, med bl.a. nya former för huvudmarmaskap där regionala intressenter kan bli aktuella. Till bilden hör också ett växande internationellt samarbete, bl.a. när det gäller utbildnings- och forskningsprogram inom EGs ram. På högskole- och forskningsområdet finns behov av västsvenska grepp. Det är viktigt att grepp om Västsveriges kunskapskompetens i ett ekonomisk-politiskt perspektiv, och vilken utvecklingspotential som finns. Frågorna kring samverkan näringsliv-högskola och samverkan mellan högskoleenheterna i Göteborg och de regionala högskolorna är viktiga. Regionförbundet kan här ha en i första hand analyserande och pådrivande roll. Det är också viktigt att från ett västsvenskt perspektiv följa och påverka processen med en regionalisering av högskolans struktur. Jag föreslår att länsstyrelsernas uppgifter på utbildningsområdet förs till regionförbundet. Dessa insatser bör till största delen vara möjliga att bedriva för en större västsvensk region. Utbildningsfrågorna är till sin karaktär övergripande och regionala, särskilt vad gäller de postgymnasiala frågorna. Myndighetsuppgifter saknas i stort sett. Redan i dag sker ett omfattande samarbete mellan de västsvenska länen. Nära koppling finns till de regionpolitiska insatserna i övrigt. Därmed finns motiv för att de hanteras i ett västsvenskt politiskt organ. När länsskolnämnderna upplöstes fördes planerings- och samordningsfrägorna till länsstyrelsen, medan beslut om vilka utbildningar som skall bedrivas fördes till kommunerna. Länsstyrelsens engagemang avser de gymnasiala och postgymnasiala utbildningarna samt arbetsmarknadsutbildning. En nära samverkan förekommer med regionalekonomiska enheten.

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

Länsstyrelsens uppgift är bl.a. att kartlägga utbud och efterfrågan inom utbildningsområdet och följa kommunernas planering av gymnasieskolan. En viktig uppgift är att verka för samordning mellan olika utbildningsanordnare. En annan uppgift är att ta fram underlag för planeringen av högskoleutbildningen. Här finns ett särskilt regeringsuppdrag. En arman viktig uppgift för länsstyrelsen är att skapa en bättre näringslivsanpassning av utbildningsutbudet. Samverkan sker därför med AMU och länsarbetsnänmden när det gäller planering av olika arbetsmarknadsutbildningar. Flyttas länsstyrelsens ansvar för utbildningsfrågorna till regiontörbundet minskar troligen den del av verksamheten som innebär att följa kommunernas planering för gymnasieskolan. Det är möjligt att regionförbundet vid en koncentration av resurserna specialiserar sin kompetens på utbildningsområdet utifrån den efterfrågan som finns. Det är också troligt att ökade resurser satsas på frågor kring främst utveckling av den högre utbildningen och forskningen i Västsverige. Jag utgår från att det inte är aktuellt att flytta kommunernas och i viss mån landstingens ansvar för gymnasieskolan till regionförbundet. Gymnasieskolan är av närregional karaktär och jag förutsätter att den även i fortsättningen i första hand hör hemma hos kommunerna.

Kultur

Den regionala kulturpolitiken har sedan mitten av 1970-talet bedrivits i ett nära samspel mellan stat, landsting och kommun. En viktig uppgift har varit att bygga upp ett nät av regionala kulturinstitutioner, vilka kan sägas utgöra kulturens infrastruktur. Kulturen har stor plats i en god livsmiljö och har en stor betydelse för regionens attraktionskraft. Från denna utgångspunkt har den en given plats i regionförbundets verksamhet. Landstingen har viktiga uppgifter på kulturområdet, både som huvudmän för institutioner som länsmuseet och länsteatrar och som stödjare av kulturlivet i övrigt. Huvudmannaskapet för institutionerna delas som regel med kommunerna. Göteborgs kommun har en strategisk roll och de stora kulturinstitutionerna i Göteborg har betydelse för hela den västsvenska regionen. I första hand är det landstingens verksamhet som skulle vara möjliga att samordna och vidareutveckla utifrån ett västsvenskt perspektiv. Ett finansierings- och beställaransvar för muséer, teatrar, musikinstitutioner m.m. skulle kunna läggas på den västsvenska nivån. Det behöver inte hindra att t.ex. lokala stiftelser med sina styrelser kan svara för själva verksamheten.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Landstingen i de fyra länen anslår i år totalt 58 milj. kr till större institutioner som länsmuseet, länsteatrar och länsbibliotek. Till detta kommer 36 milj. kr till musik och allmänna kulturaktiviteter. Även ca kommunerna deltar i flera fall i finansieringen av de regionala institutionerna. Göteborg står i särklass med ett anslag till kulturinsti-

tutionerna i huvudsak på 368 milj. kr år 1992.

Genom regionförbundet skapas en plattform for fortsatta insatser. I vilken form kulturverksamheten kan hanteras i förbundet och graden av engagemang får bli beroende av de regionala politiska förutsättningarna. Länsstyrelsen har en roll inom kulturmiljövärden, främst genom att bevaka kulturmiljöns intressen i sarr1hällsplaneringen. Huvuddelen av länsstyrelsens verksamhet inom kulturmiljövården består av myndighetsutövning och ärendehandläggning. Jag utgår tills vidare från att länsstyrelsen behåller sin roll inom kulturmiljövården.

Internationell samverkan

Inom EG agerar många regioner fritt i samverkan över gränserna och i kontakter med EG-organen. Integrationen inom Europa och Sveriges närmande till EG gör det nödvändigt att skapa förutsättningar för att kunna agera effektivt på Europaplanet. Konsekvenserna för Västsverige av den europeiska integrationen bör analyseras. Näringslivets och infrastrukturens styrka och svagheter i ett Europaperspektiv bör belysas. Strategier för agerande på den europeiska scenen utarbetas. En viktig uppgift är att marknadsföra Västsverige. Det gäller att ge regionen en profil och identitet som attraktiv region för etableringar och som besöksmål. Västsverige har som region en storlek och bredd när det gäller näringsliv, utbildning, forskning m.m. som gör regionen väl rustad att utveckla internationella kontakter. Genom det föreslagna regionförbundet får Västsverige en tydlig profil, och genom den politiska förankringen erhålls ett mandat för att föra förhandlingar och träffa överenskommelser. Kommunerna i Västsverige har kommit överens om att bilda ett s.k. EG-kontor, med uppgift att följa utvecklingen inom EG och att marknadsföra Västsverige. Verksamheten har fått bred uppslutning och innebär ett stort steg framåt för västsvensk samverkan. För EGkontoret finns ett avtal mellan kommunerna och kommunerna sätter av särskilda medel för verksamheten. En styrelse finns för EG-kontoret. Enligt mitt förslag kommer samtliga kommuner i Västsverige att vara intressenter i regionforbundet och bidra med medel dit. Det borde

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

då vara rimligt att EG-kontoret ingår i regionförbundet och att EGaktiviteterna därmed utvecklas som en del i en samlad västsvensk

utvecklingsstrategi. Det innebär samtidigt att landstingen, i egenskap

av medintressenter i regionförbundet, också bidrar ekonomiskt till verksamheten.

Miljö

Miljön viktigt område i regionforbundet

Miljöfrågorna är av central betydelse för livsbetingelserna för invånare

och verksamheter i Västsverige. Insatser på miljöområdet kommer att bli allt viktigare för att hävda Västsveriges möjligheter som en attraktiv region för boende och näringsliv. På regional nivå har länsstyrelserna ansvaret för miljövården och på

den lokala nivån finns kommunernas miljö- och hälsoskyddsorganisa-

tion. Någon regional politisk organisation med ett bredare ansvar för miljöfrågor finns inte. Landstingen engagerar sig på miljöområdet främst från folkhälsosynpunkt.

Man kan räkna med att miljöfrågorna får en viktig plats i regionforbundet. En central fråga är därför om länsstyrelsens miljöverksamhet eller delar därav kan eller bör flyttas till förbundet. Innan jag går in

på regionförbundets uppgifter på miljöområdet beskriver jag inledningsvis länsstyrelsens verksamhet relativt ingående.

Länsstyrelsen och miliövárden ett brett område -

Miljösidan på länsstyrelsen innehåller både planerings- och utveck-

lingsuppgifter främst miljövårdsplaneringen och myndighetsuppgifter i form av tillsyn och ärendehandläggning miljöövervakning och miljöskydd. Även inom de områdena finns dock uppgifter

senare av planerings- och utvecklingskaraktär. Till detta kommer naturvärden, som innehåller både planering och handläggning av ärenden kring i

naturreservat, landskapsvård m.m. Länsstyrelsen är också överklagningsinstans för ärenden från kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Miljövårdsenheten är en av de största enheterna inom

länsstyrelsen.

Miljövárdsplaneringens viktigaste del är den regionala mil jöanalysen,

där man gör en samlad beskrivning av miljötillståndeti regionen, som

utvärderas med utgångspunkt från de nationella miljömålen. Denna del av verksamheten har uppenbart politiska dimensioner tillståndsbe-

-

skrivning, framtidsbedömningar och åtgärdsbehov. Miljöövervakning

l6l

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

och miljöskydd innehåller däremot mycket av tillsyn och tillståndsprövning. Ett annat redskap som kommer att få ökad vikt i miljövårdsarbetet är miljökonsekvensbeskrivningar MKB. I dessa beskrivs miljökonsekvenser vid speciella projekt, t.ex. industrietableringar eller vägbyggen. Länsstyrelsen beslutar om MKB enligt bl.a. miljöskyddslagen, naturvårdslagen och väglagen. När det gäller miljöskyddet arbetar länsstyrelsen i huvudsak gentemot företagen. Man är regional prövnings- och tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen. Miljöskyddsarbetet består i hög grad av ärendehantering. Länsstyrelsen är remissinstans vid koncessionsnämndens prövning av tillstånd för A-anläggningar, handlägger tillståndsärenden för Banläggningar samt är besvärsmyndighet för beslut meddelade för Canläggningar. Ärendena kan gälla alltifrån industriella nyetablestora ringar till omprövning av enstaka villkor. Tillsynsarbetet, i den utsträckning det ligger på länsstyrelsen, handlar till större delen om att kontrollera att de villkor meddelats i som tillståndsbesluten följs. Detta sker bl.a. särskilda kontrollprogenom gram och genom besök på anläggningarna. Tillsyn sker även genom uppföljning av företagens årliga miljörapporter. Miljöövervakningen fokuseras på effekterna av miljöföroreningarna där de inträffar. En huvuduppgift är att medverka i arbetet med kalkning av sjöar. En annan viktig uppgift är de regionala miljöövervakningsprogrammen. Miljövårdsenheten samordnar, planerar och utvärderar verksamheten. Recipientkontroll är ytterligare central en uppgift. Miljöövervakningsarbetet utförs även i projektform inom olika områden och i samarbete med andra län eller sektorsmyndigheter. I miljövårdsarbetet ingår också tillämpning naturresurslagen och av tillsyn enligt vattenlagen. Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret för naturvärden i länet. Bl.a. bedrivs en omfattande planerings- och inventeringsverksamhet. Bildande av naturreservat, djurskyddsområden samt skydd för växtlivet är viktiga uppgifter. Man har också i huvudsak ansvaret för vård och förvaltning av områdena. Naturvårdsområdet påverkas vidare i hög grad av omställningsprocessen inom jordbruket. Inom enheten hanteras också ett stort antal naturvårdsärenden enligt bl.a. skötsellagen, terrängkörningslagen och naturvårdslagen. Hit hör t.ex. täkttillstånd, strandskyddsdispenser, samråd om arbetsföretag, tillstånd till markawattning, vilthägn m.m. Kunskapsförsörjningen är en utomordentligt viktig del i miljövårdsarbetet. För närvarande byggs en databas upp med uppgifter om kalkning, recipientkontroll och miljöfarlig verksamhet KRUT.

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

KRUT används både som ett miljöinformationssystem och ett

som

administrativt verktyg i länsstyrelsens arbete. En gemensam emissionsdatabas över samtliga utsläpp i luft är under uppbyggnad i NOP-län.

Stort externt kontaktnät

Miljövårdsenheten har ett omfattande externt kontaktnät. Det domineras av kommuner, näringsliv, organisationer och andra myndigheter.

Kontakterna med miljö- och häloskyddsnämnderna är omfattande.

Även med företagen finns

mycket kontakter. Kontakter förekommer

också med en rad centrala och regionala myndigheter. Regelbundna kontakter sker också med ideella organisationer inom miljöområdet. Även kontakter med allmänheten förekommer i relativt stor om-

fattning.

Vissa uppgifter kan föras till kommunerna

Utredningen om Naturvårdsverkets organisation SOU 199132 har

föreslagit att vissa uppgifter flyttas till länsstyrelserna. Miljöskyddskommittén har i sitt principbetänkande SOU 19914-5 bl.a. föreslagit att länsstyrelserna ges samma rätt som Naturvårdsverket att

väcka frågor om omprövning hos koncessionsnämnden av villkor som meddelats av nämnden. Även inom miljövården har funnits tendens delegera en att uppgifter

från länsstyrelserna till kommunerna. Det rör i första hand tillsynsuppgifter enligt miljöskyddslagen och naturvårdslagen, men även frågor

om bildande av naturreservat m.m.

Enligt miljöskyddskommittén är inga större förändringar att vänta vad gäller fördelningen mellan tillståndsmyndigheter på olika nivåer.

Kommunerna skulle enligt kommittén kunna ta över viss tillstånds-

prövning av verksamheter i närmiljön, såvida det inte är verksamheter med långtgående verkningar på miljön. Frikommunutredningen och

utredningen om Naturvårdsverkets organisation har föreslagit att

kommunerna ges möjlighet att ta över vissa ärenden angående tillsyn

och tillstånd.

Miljävardsarbetet i en större region bade problem och möjligheter

-

Miljövårdsområdet skulle ur flera aspekter ha mycket att vinna på att hanteras i en större region. Miljöproblemen känner inte några

administrativa gränser och redan i dag förekommer det nämnts ett som omfattande samarbete mellan länen i olika miljöfrågor. När det gäller

frågor om övergripande planering och samordning miljövården

av

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

borde därför en större region erbjuda fördelar, liksom vad gäller möjligheterna att knyta till sig spetskompetens på detta i många avseenden komplicerade område. Länsstyrelsernas miljövårdsarbete sträcker sig dock längre än till dessa övergripande frågor. Man har mycket konkreta uppgifter vad gäller t.ex. prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter, provtagningar av miljöföroreningar i markerna, inventeringar av lövskogar och hagmarker m.m. På detta plan skulle en stor region innebära avsevärda svårigheter i många fall. Vad gäller miljöskyddet har länsstyrelsen täta kontakter med länets miljöstörande industrier. Det skulle bli svårare att upprätthålla dessa personliga kontakter i stor region. Samtidigt skulle en sammanen slagning innebära möjligheter att centralisera tillsyn och prövning av vissa kompetenskrävande industrityper, t.ex. massaindustri eller raffinaderier. Detsamma gäller för miljöövervakningen. En stor region skulle innebära att man kom längre ifrån miljöproblemen ute i naturen. Likaså skulle uppgifterna kring kalkningen försvåras om avstånden blev för Å andra sidan finns fördelar att kan bygga stora. genom man upp en specialiserad kompetens. Fördelarna i detta avseende är antagligen ännu större inom miljöövervakningen än inom miljöskyddsområdet. Även för naturvärden är avstånden ett problem, eftersom området är mycket fältintensivt. Fältkännedomen är antagligen viktigare här än de andra områdena, samtidigt som kompetensfördelen med en stor region möjligen är mindre uttalad.

Regionförbundet och miljön

Miljöfrågorna med dess centrala plats i det västsvenska utvecklingsperspektivet har en självklar plats i en regionpolitik för utveckling och därmed i regionförbundets verksamhet. Miljöfrågorna kommer troligen att en framträdande plats inom regionförbundet. Det är högst troligt att de politiker som skulle komma att verka inom regionförbundet snabbt skulle ta en rad initiativ miljöområdet, mot bakgrund av den centrala plats miljöfrågorna har i den västsvenska politiska debatten. Frågor om försurning, luftkvalitet och Västerhavets miljö skulle troligen snabbt hamna på dagordningen. En inledande uppgift kan att åstadkomma ett miljöprogram för vara Västsverige. Utifrån de nuvarande miljöanalyserna för varje län kan t.ex. upprättas en miljöbalans Västsverige som anger problem, åtgärdsbehov och strategi för hur man politiskt kan driva olika en miljöfrågor. Regionförbundet kan med sitt politiska mandat spela en

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

viktig roll som aktör och pådrivare i västsvenska miljöfrågor. Det innebär att en kompetens på miljöområdet sannolikt måste byggas upp inom regionförbundet. En väg kan vara att regionförbundet inledningsvis knyter till sig den folkhälsoinriktade miljökompetens som finnsl inom landstingen. Folkhälsoarbetet är till sin karaktär åtgärdsinriktat och förutsätter samverkan med många sektorer i samhället. Ett samarbete på detta område finns redan i Västsverige och är vad jag förstår under utveckling. Men kompetens behöver troligen också tillföras avseende den yttre fysiska miljön. Möjligen får regionförbundet skaffa sådan kompetens utifrån, och inte minst då från länsstyrelserna. Länsstyrelsens miljöansvar innehåller både övergripande planering och myndighetsutövning i form av tillsyn och tillståndsgivning. Den myndighetsutövande delen är den klart största. Det skulle kunna ligga nära till hands att föreslå att miljövårdsplaneringen med dess karaktär av problemanalyser och åtgärdsförslag flyttas till regionförbundet. Denna del av miljövårdsarbetet passar väl i den roll som regionförbundet föreslås ha och som innehåller struktur- och utvecklingsfrågor med västsvensk dimension. Å andra sidan finns ett beroende mellan miljövárdsplaneringen och de myndighetsinriktade verksamheterna och en uppdelning kan medföra problem bl.a. från kompetenssynpunkt och risk för dubbelarbete. Miljövårdsplaneringen är beroende av den kunskap som byggs upp inom tillsyns- och prövningsverksamheten, och omvänt. Till en del arbetar samma personer inom båda verksamheterna. Jag vill inte förorda att den omfattande verksamheten med tillsyn och tillståndsprövning förs över till regionförbundet. I och för sig bör det inte vara uteslutet att myndighetsuppgifter av detta slag läggs på ett politiskt organ utanför den statliga sfáren. Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder fungerar till en del på detta sätt. Men en omfattande hantering myndighetsuppgifter skulle falla utanför den av roll som i dagsläget bedöms rimlig för regionförbundet. Min bedömning är att det i dagsläget skulle vara olyckligt att splittra upp länsstyrelsens verksamhet på miljöområdet. Det är tänkbart att utvecklingen efter hand ändå går det hållet att en mer övergripande och strategiskt inriktad miljövårdsplanering med starka politiska förtecken skiljs från den mer tekniskt inriktade prövningen och tillsynen. Enligt min mening är tiden emellertid inte nu mogen för en sådan eventuell förändring. Den fortsatta utvecklingen blir bl.a. beroende på de initiativ som regionförbundet kan komma att ta. Ett mer definitivt ställningstagande till hur miljöfrågorna skall hanteras får alltså ske när erfarenhet vunnits från regionförbundets verksamhet.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Kommunernas ansvar och uppgifter påverkas inte bildandet av av ett regionförbund. Det regionala kommunala sker via engagemang som t.ex. vattenvårds- och luftvårdsförbund bör rimligen ligga kvar hos kommunerna. Det gäller ofta relativt väl avgränsade geografiska områden med löpande mätningar m.m. Det finns ingen anledning att flytta sådana uppgifter till regionforbundet om det redan finns ett kommunalt samarbete och det fungerar. Däremot är det viktigt att den kunskap som finns i kommunerna på miljöområdet kan användas i regionförbundet i arbetet med miljöfrågor i den västsvenska dimensionen.

9.2.3 Sjukvården

I Västsverige finns fem sjukvårdshuvudmän, de fyra landstingen samt Göteborgs kommun. Jag bortser då från att även kommunerna svarar för viss sjukvård. Genom den gränslösa sjukvården utgör huvudmannagränserna inga hinder for medborgarna att vård där de önskar. Kvar står dock hur man skall hantera sjukvårdens strukturfrågor. Det fria valet och konkurrensen mellan sjukhusen kommer att påverka den nuvarande sjukvårdsstrukturen. Samarbetet inom sjukvården drivs för närvarande via den västsvenska planeringsnämnden. En tänkbar utveckling, har diskuterats som av huvudmännen, är att ge detta samarbete fastare former, t.ex. genom ett av sjukvårdshuvudmännen bildat kommunalförbund. Skulle ett västsvenskt regiontörbund bildas talar starka skäl för att den nuvarande planeringsnämndens verksamhet inordnas i regionforbundet. Det får bedömas som mindre troligt att landstingen skulle ingå i ett västsvenskt regionförbund och samtidigt ha kvar planeringsnämnden för samordning av landstingsuppgifter i Västsverige, inkl. den gränslösa sjukvården. Samtidigt finns det skäl för att förstärka möjligheterna att påverka sjukvårdens strukturfrågor. Eftersom den nuvarande strukturen är uppbyggd grundval av gamla och onaturligt dragna huvudmannagränser kommer det fria patientvalet troligen att leda till att man behöver ta beslut som väsentligt förändrar nuvarande struktur. Den debatt som för närvarande fors på sina håll i regionen angående främst de ekonomiska konsekvenserna för enskilda huvudmän de fria av patientströmmarna styrker detta antagande. Det är också möjligt att man på en övergripande nivå behöver ta ställning till spelregler för den nya marknaden.

sou 199266 Västsverige förslag till regional struktur

-

För att underlätta en sådan process bör man t.ex. kunna överväga en

modell där sjukvårdshuvudmännen förbinder sig att i strukturfrågor

följa rekommendationer från ett gemensamt organ. Ett mer långtgående alternativ är att huvudmännen i någon form överför beslutanderätt till ett sådant organ. En diskussion i dessa frågor pågår

redan hos sjukvårdshuvudmännen och i planeringsnämnden.

En utveckling detta håll måste enligt min mening innebära att huvudmännen överför vissa av sina egna planeringsresurser inom hälso- och sjukvården till regionförbundet. Däremot finns inte anledning att i utredningen föreslå att själva

sjukvårdsverksamheten sammanförs till en sjukvårdshuvudman för hela västra Sverige. Det faktum att viss verksamhet av övergripande

karaktär har fördel av att hanteras samordnat, behöver inte innebära att ansvaret för driften av verksamheten skall sammanföras.

Jag har inte anledning att närmare gå in på hur själva sjukvårdsverksamheten bör samordnas. Jag förutsätter dock att den samordningsprocess som den gränslösa sjukvården har startat kommer att gå vidare.

Det är angeläget att det föreslagna regionförbundet utformas på ett sådant sätt att denna process fortsättningsvis underlättas. Över huvud taget finns i dag osäkerhet hur sjukvården en om kommer att organiseras och finansieras i framtiden. En parlamentarisk utredning har tillsatts och skall lämna förslag i dessa frågor. Vidare skall en parlamentarisk beredning tillsättas angående den offentliga verksamheten på den regionala nivån. Där lär man bl.a. få behandla

konsekvenser för sjukvården och landstingen i t.ex. ett regionalt folkstyrealternativ eller kommunsamverkansalternativ. Detta innebär att mer genomgripande förändringar i sjukvårdens organisation i Västsverige troligen inte är möjliga för närvarande. Å

andra sidan måste med stor sannolikhet vissa strukturfrågor hanteras

tämligen snabbt i spåren av den gränslösa sjukvården. Det talar för att

man nu utnyttjar de möjligheter ett regionförbund kan ge för att tackla

.

sådana frågor effektivare. Detta bör kunna ske utan att föregripa de

eventuella förändringar som de nu aktuella utredningarna kan föranleda.

9.2.4 Kollektivtrafiken

En samordning av kollektivtrafiken med länsvisa trafikhuvudmän genomfördes, vad avser de västsvenska länen, år 1983. Genom

etableringen av Göteborgsregionens Lokaltrafik AB GL AB kunde

de mest påtagliga nackdelarna med den nuvarande länsindelningen -

förhållandena i Göteborgsregionen elimineras.

-

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Huvudmannaskapet för kollektivtrafiken regleras i en lag från år 1978. I den föreskrivs att en huvudman skall finnas i varje län.

Huvudman är kommunerna och landstinget gemensamt. Dock kan kommunerna själva eller enbart landstinget vara huvudman, om

kommunerna och landstinget är överens om detta. l Stockholms län är landstinget ensamt huvudman.

Möjligheterna att utforma huvudmannaskapet friare och i ökad grad anpassa verksamheten till regionala förutsättningar har skapats i några

avseenden. Den nämnda möjligheten för enbart kommunerna, alternativt landstinget, att vara huvudman har införts på senare tid. Vidare har GL AB, som omfattar delar av tre län, fått befogenheter som liknar en länshuvudman. Bl.a. innehar GL AB samtliga trafiktillstånd för sitt område.

Kollektivtrafiken är en betydande kostnadspost för både landstingen

och kommunerna. Landstingens nettokostnad år 1991 uppgick till 305

milj. kr. Kommunernas kostnader exkl. Göteborg var något högre.

Göteborgs kommun hade en kostnad för kollektivtrafiken på 668 milj.

kr. Totalt i Västsverige är landstingens och kommunernas nettokostnad runt 1,3 miljarder kronor på årsbasis. Som jag redan framhållit i avsnitt 4.3 vill jag understryka att trafik-

huvudmännen i Västsverige, såvitt jag kan bedöma, i många av-

seenden haft en betydande framgång när det gäller att utveckla trafiken

och öka kollektivtrafikens marknadsandelar. Samtidigt är det uppenbart att man inom kollektivtrafiken inte har kommit lika långt som sjukvården när det gäller att utforma verksamheten, oberoende av huvudmän och gränser.

Med den nuvarande organisationen, som är uppbyggd utifrån lagen om länsvisa trafikhuvudmannaskap och en uppdelning av ansvaret för trafiken inom län huvudmannen och mellan län staten, har det inte varit möjligt att tillfredsställande kunna lösa de samordningsproblem som successivt uppstått genom den starka ökningen pendlingen över

av

längre avstånd. Som framgått i kapitel 4 är nackdelarna tydligast i korridorerna tillfrån Göteborgsregionen. En naturlig lösning på dessa problem borde vara att Västsverige

etablerades som ett huvudmannaområde och att man alltså för

Västsverige upphäver den knytning av huvudmannaskapet till länen som finns i lagen om huvudmannaskapet för kollektivtrafiken.

Det behöver inte innebära att man skall slå de olika trafiksamman bolagen till ett. Det avgörande är att skapa ett enhetligt politiskt ansvar

för all linjetrafik på väg för persontransporter, utan hänsyn till det regelverk som i dag gäller, beroende på om trafiken går inom län eller

mellan län. Det innebär att trafiken skulle kunna utformas fritt utifrån medborgarnas resebehov och de ekonomiska möjligheter som står till

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

buds. För att ge möjlighet for sådan utveckling föreslår jag i den en bilagda skissen till lag att uppgifter som enligt lagen huvudom

mannaskap för kollektivtrafiken åvilar kommuner och landsting får fullgöras av regionförbundet. Skulle man på detta sätt ta bort kopplingen till länen och etablera Västsverige som ett huvudmannaområde uppstår bl.a. vissa ekonomiska konsekvenser. Enligt dagens lagstiftning är huvudmannens

rätt att driva linjetrafik på väg utan trafiktillstånd kopplad till länet. GL AB

har dock i realiteten en sådan rätt for Göteborgsregionen,

som

omfattar delar av tre län. Men trafik mellan länen är i princip

ett

statligt ansvar. Mellan t.ex. Göteborg och Borås har SJ trafikerings-

rätten for både buss- och järnvägstrafiken. Skulle en huvudman bildas för hela den västsvenska regionen får huvudmannen rätt att driva linjetrafik på väg utan tillstånd i hela

regionen. Detta ger självfallet samordningsmöjligheter, vilket är

nya just det man vill uppnå. Men samtidigt ökar kostnaderna för huvud-

mannen genom att staten drar sig undan ett ekonomiskt för den

ansvar länsöverskridande trafiken. Det gäller både busstrafik också men

troligen järnvägslinjer ingår i stomnätet, där det finns

som men en

regional trafik av betydelse. Uddevalla-Herrljunga-Borås och Göteborg-Borås kan vara exempel. Jag vill även peka på ytterligare en konsekvens. I samband med 1985 års lag om rätt att driva viss linjetrafik fick de företag, tillstånd

vars

att bedriva linjetrafik inom länet skulle upphöra rätt att begära inlösen

av de fordon och andra tillgångar användes i linjetrafiken. Skulle som man bilda ett västsvenskt huvudmannaområde kan sådan situation en aktualiseras igen för sådana företag i dag har linjetrafiktillstånd som för länsöverskridande trafik.

Man bör alltså ha i åtanke att staten fortfarande har ett betydande engagemang i kollektivtrafiken och att det i princip är uppbyggt kring nuvarande struktur med län. Skapar man större huvudmannaregioner ökar samordningsmöjligheterna, samtidigt flyttas kostnader över

men från staten till den regionale huvudmannen. Detta förhållande bör

rimligen inte vara styrande för ett fortsatt samordningsarbete, det

men är en konsekvens bör uppmärksammas. som Det förefaller rimligt att ett första steg i sådan samordningssom en

process som jag skisserat ovan göra närmare analys bl.a.

en av ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för trafiktillstånden m.m.

En sådan analys faller utanför mitt uppdrag. Det arbetet bör i första

hand drivas av de regionala intressenterna.

En förutsättning för ett eventuellt enhetligt västsvenskt trafikansvar

är att det finns en politisk huvudman täcker regionen. Regionsom förbundet blir det naturliga forumet för sådan uppgift och en ev

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

förbundet blir en naturlig plattform för att diskutera och driva vidare frågor om hur kollektivtrafikfrågorna skall hanteras. Regionförbundet innebär att man alltså skapar en plattform för en fortsatt samordningsprocess inom kollektivtrafiken. En väg som åtminstone inledningsvis bör vara möjlig att pröva, utöver att förbundet överväger det framtida huvudmannaansvaret enligt ovan, är att regionförbundet utgör en beställarfunktion gentemot de nuvarande trafikbolagen när det gäller samordningsbehov som man utifrån ett bredare perspektiv bedömer angelägna. Ett område där en samordning kan vara nödvändig för en större västsvensk region är den regionala tågtrafiken. Det gäller trafikutformning, investeringar och upphandling. Vidare kräver avregleringen av tågtrafiken en tydlig beställarfunktion. Om man tar bort länsgränserna som grund för organisationen blir det naturligt att ifrågasätta landstingens roll som en huvudman för trafiken. De motiv som vid lagens tillkomst fanns för ett delat huvudmannaskap var bl.a. att man därigenom skulle skapa förutsättningar för att tillgodose både lokala och regionala trafikbehov. Utvecklingen har dock såvitt jag kan se inte gett något stöd för att kommunerna skulle vara sämre på att ta regionala hänsyn i trafikverksamheten än landstingen. Jag vill också i sammanhanget peka på att det i Göteborgsregionen fanns ett etablerat avtalsbundet samarbete kommunerna emellan om trafiksamordningen redan innan beslutet om länsvisa huvumän fattades. Konsekvensen blir således att landstingens engagemang i trafiken avvecklas på sikt. Kollektivtrafiken blir då en fråga för kommunerna och regionförbundet och en organisation i Västsverige kan utformas utan knytning till just dagens länsgränser och trafikbolag.

9.3 Geografisk avgränsning

Det är inte självklart hur en västsvensk region skall vara avgränsad för att svara mot behovet av ett större sammanhållet planeringsområde. Det är ingen tvekan att NORP-regionen är verksamhets- och om kontaktmässigt väl sammanhållen. Det framgår klart av det ovan redovisade utredningsmaterialet rörande bl.a. kontaktmönstren för olika verksamheter och pendlings- och arbetsmarknadsregionerna. Den osäkerhet som finns och som framgår av yttrandena över utredningens delrapport gäller främst frågan om Värmlands län och om södra Hallands tillhörighet. Av kapitel l framgår att pendlarna i Skaraborgs län till största delen finns inom länet. Pendlingen västerut är väsentligt större än den

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

österut, men den är ändå av relativt begränsad omfattning. Däremot

är kontaktflödena starka västerut, enligt sammanställningen ovan. Viss samverkan finns även med främst Jönköpings och Värmlands län, medan kontakterna med Örebro län är små. Detta kan tolkas som att

Skaraborgs län valt att samverka inom den västsvenska regionen.

Hallands län har kontakter både norrut och söderut. Södra Halland

ingår t.ex. i det södra regionssjukvårdsområdet. Halland ingick tidigare i Lunds högskoleregion. En inte obetydlig pendling finns

söderut. Å andra sidan finns starka kontakter norrut, inte bara från

Kungsbacka kommun till Göteborgsområdet, utan också från andra delar av Halland. Sammanställningen av verksamheter och kontaktinriktning visar en huvudinriktning norrut. Kulturhistoriskt finns starka

motiv för att hålla samman Halland.

I en mer genomgripande förändring av den regionala indelningen finns skäl för att dela Hallands län mellan syd- och västregion.

en en Samtidigt finns även skäl för att hålla samman Halland. I ett förslag

till reformering av den regionala organisationen i Västsverige utgår jag

emellertid från att Halland ingår i den västsvenska regionen. Som framgår av kapitlen 3 och 4 samverkar Värmlands län med

NORP-län på ett flertal områden. Värmland ingår i bl.a. flera statliga myndigheters västsvenska regioner. Historiskt finns band mellan

Värmland och västkusten, främst knutna till den exportinriktade värmländska industrins behov av goda kommunikationer. Däremot är

pendlingsutbytet litet med områdena väster och söder om Vänern, med undantag för Åmål-Säffleområdet. Flera partier har pekat

på samarbetet med Värmland och ett av partierna förordar att Värmland ingår

i ett västsvenskt regionalt folkstyre.

Jag är till fullo införstådd med att Värmland från vissa utgångspunkter kan tillhöra den västsvenska regionen. Å andra sidan har anses

Värmland en avsevärt svagare västsvensk identitet än de övriga fyra länen. Värmland har vidare betydande kontakter österut. Till bilden

hör också att regionen inte bör för stor. Jag föreslår därför vara att regionförbundet i detta första skede begränsas till NORP-området och

att frågan om Värmlands anknytning får prövas senare. Detta hindrar

självfallet inte att samverkan med Värmland ändå kan utvecklas på alla områden där det behövs.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

9.4 Regionförbundets utformning

Organisation

Regionförbundet är ett steg som kan genomföras nu, utan att ta

ställning till frågor som direktval och beskattningsrätt på den regionala nivån. Man skapar möjlighet att effektivt driva västsvenska utvecklingsfrågor, har samtidigt möjlighet att vrida inriktningen men ett par olika håll framöver.

Skulle ett direktvalt regionalt folkstyre bli aktuellt i Sverige kan regionförbundet omvandlas till ett folkvalt organ. Skulle ansvaret för

de regionala samverkansfrågorna läggas på kommunerna finns möjlighet att behålla regionförbundet för sådana västsvenska frågor under alla förhållanden måste hanteras gemensamt. Verksamheten som

i ett västsvenskt regionförbund kommer att kunna ge värdefulla

erfarenheter för att välja väg.

Regionförbundet förutsätts bli indirekt valt och inte ha beskattnings-

rätt. Härigenom skapas snabbt en organisation för att hantera de västsvenska frågorna samtidigt som man har handlingsfrihet för att

kunna ta ställning till t.ex. ett direktvalt regionalt folkstyre eller

senare ett kommunalt samverkansalternativ. Att i avvaktan på ett beslut om

nya regler för kompetensfördelning och beslutsfattande i hela landet

på den regionala nivån införa allmänna val och beskattningsrätt torde inte vara möjligt eller lämpligt.

Regionförbundet bör baseras både på kommunerna och landstingen. Syftet bör vara att erhålla bredast möjliga politiska bas för verksam-

heten. Det kan ligga nära till hands att föreslå ett organ för enbart landstingsfrågor, men min bedömning är att det skulle vara olyckligt att på så vis sektorisera de västsvenska frågorna. Som framgått ovan

har även kommunerna ett betydande och ökande engagemang på

- -

det regionala området. Regionförbundet bör därför ha en politisk bas

som täcker både kommunerna och landstingen.

Regionförbundet bör under alla förhållanden ha en sådan fasthet att ansvaret för statliga uppgifter och vissa statliga medel kan flyttas dit.

Förbundet skulle alltså bli väsentligt mer än ett samrådsorgan för kommunerna och landstingen. Det kommer bl.a. att ha en formell roll

i planeringsprocessen för trafikens infrastruktur, och det kommer att

vara operatör i många regionala frågor.

Det finns knappast någon befintlig Organisationsform som rakt upp och kan användas för ett indirekt valt regionalt folkstyre.

ner Kommunalförbundsformen beprövad form för samverkan och är en ligger nära till hands. Vissa problem finns emellertid med det alternativet. Bl.a. torde vissa delar den föreslagna verksamheten av

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

inte kunna inrymmas i ett kommunalförbund inom för ramen nuvaran-

de kommunalförbundslag.

Ett alternativ kan möjligen vara ett fullmäktige som väljs av en

elektorsförsamling. En sådan konstruktion finns på det kyrkliga området stiftsfullmäktige. En fördel med denna form är att verksam-

heten kan utgå från samtliga kommuner och landsting i regionen, samtidigt som de personer som väljs har sina mandat från regionen helhet. Å andra sidan är sådant i kommunala som ett system oprövat sammanhang. En slutsats av det förda resonemanget blir att det indirekt valda

regionala folkstyret bör grundas på ett kommunalförbund med samtliga

kommuner och landsting i området. Därigenom blir det möjligt att

anknyta till den ordning för beslutsfattande och finansiering som gäller

för kommunalförbund i allmänhet. Ett kommunalförbund är ett slags specialkommun kommuner som och landsting kan bilda för angelägenheter vill samverka som man om.

l kommunalförbundet finns en fullmäktigeförsamling och styrelse, och

möjlighet finns att inrätta nämnder för förvaltning, verkställighet och

beredning. Kommunalförbundet är alltså en juridisk person i

som fråga om organisation liknar kommunerna och landstingen. Ett kommunalförbund har ingen beskattningsrätt, rätt egen men en att debitera medlemmarna för sina kostnader. Förbundsmedlemmarna svarar för kommunalförbundets förbindelser i den meningen att de är

skyldiga att tillskjuta de medel som förbundet behöver för sin

verksamhet.

Genom det föreslagna förbundets unika karaktär vad gäller arbets-

uppgifter och storlek krävs dock vissa avvikelser från vad gäller som för kommunalförbund i allmänhet. Kommunalförbundet kommer att hantera uppgifter som i andra delar landet åvilar statliga av organ. Även det kan hävdas dessa uppgifter blir kommunala i samband om att med att staten beslutar sig för att delegera dem till förbundet, bör i klarhetens intresse anges i särskild lag att förbundet är kompetent en att handlägga dessa. På motsvarande sätt måste en särskild konstitution utarbetas som

tar hänsyn till behovet att samtidigt en partipolitisk representativitet, en rimlig representation från olika delar av det västsvenska området

och en rimlig storlek på den beslutande församlingen. I ett kommunalförbund utses representanterna i förbundets fullmäkti-

ge av stiftarnas fullmäktigeförsamlingar. Varje stiftare skall

vara

företrädd i förbundsfullmäktige. Med hänsyn till det mycket stora antalet kommuner i Västsverige skulle fullmäktigeförsamlingen bli mycket stor om man även ställer kravet på viss proportionalitet med

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

hänsyn till kommunernas storlek. Ett sådant kommunalförbund är inte

möjligt att hantera.

Ett alternativt valsystem kan, som framgått ovan, konstrueras på olika sätt. Ett alternativ är att anknyta till det valsystem som tillämpas inom kyrkan. Ett annat alternativ, som känns mera rätt i ett organ med karaktären av ett regionalt folkstyre, är att anknyta till landstingsvalen.

Även med kommunernas medverkan stiftare borde valet kunna som

organiseras i Valkretsar som omfattar de fyra landstingen och

Göteborgs kommun. Mandaten i förbundets fullmäktige fördelas på de olika valkretsarna. Motivet för en ordning med Valkretsar är att man då förutom fördelningen mellan partierna också skapar en geografisk

proportionalitet. Det bör vara rimligt att olika delar av Västsverige tillförsäkras ett antal mandat i fullmäktigeförsamlingen. Partiernas representation i fullmäktigeförsamlingen föreslås bli bestämd med utgångspunkt från valresultatet i de olika landstingsvalen

och kommunvalet i Göteborg. Nomineringsprocessen sker rimligen

inom de politiska partiernas organisationer inom resp. län. Enligt

lagen kommunalförbund får till förbundets fullmäktige utses enbart om ledamot i medlemmens fullmäktige.

Representanterna till regionfullmäktige kan därefter utses på ett par

olika sätt. Ett alternativ och det mest stringenta är att representan- - terna i varje valkrets utses av samtliga stiftare i den valkretsen, dvs. landstingen och kommunerna. Ett annat alternativ är att enbart

landstingen och Göteborgs kommun utser representanterna. Lands-

tinget fungerar därmed som valkorporation.

Ett förfarande där samtliga kommuner och landsting utser ledamöter-

blir omständligt och opraktiskt. Även nomineringsprocess

na om en är genomförd kan man inte helt utesluta att den situationen skulle uppstå att t.ex. ett kommuner fattar olika beslut. Mot denna par

bakgrund bedömer jag att alternativet att använda landstingen och Göteborgs kommun valkorporationer är mest praktiskt. Jag vill

som

då betona att landstingen enbart är just valkorporationer och det

innebär inte att de i något avseende skulle vara överordnade kommunerna.

Ett valsätt redovisat slag faller utanför vad som är brukligt

av ovan

och möjligt med nuvarande lag om kommunalförbund. Vidare kan troligen inte alla delar av verksamheten inordnas i regionförbundet

med nuvarande lag. Den föreslagna konstruktionen förutsätter därför särskild lag ett särskilt kommunalförbund i Västsverige. I en om bilaga l redovisar jag en skiss till en sådan lag.

Det behövs normalt ingen medverkan från någon statlig myndighets

sida för att bilda ett kommunalförbund. Det ankommer enligt lagen kommunalförbund på kommunerna och landstingen att på egen om

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

hand avgöra om ett kommunalförbund skall bildas. Men det normala är att ett kommunalförbund är bildat när medlemmarna antagit

förbundsordningen och undertecknat den. I detta fall är situationen Det föreslagna regionförbundet

en annan. skulle få ta över statliga uppgifter inom regional utveckling,

utbildning och kommunikationer. Dessa uppgifter måste hanteras för Västsverige på samma sätt som för andra regioner. Ett villkor för skall

att staten släppa dessa uppgifter är att det finns fasthet i organisationen. En en

situation där någon kommun eller något landsting skulle stå utanför

förbundet kan inte accepteras.

Inte heller skall kommun eller ett landsting kunna lämna

en förbundet. Ett kommunalförbund bildas normalt för viss tid eller obestämd tid. Huvudregeln är att avtalsfrihet råder i fråga utträde om ur och upplösning av kommunalförbund. Lagen kommunalförbund om innehåller emellertid vissa bestämmelser garanterar rätt till som en utträde och som i vissa fall kan ta över vad har avtalats. I som

kommunalförbund som har ingåtts på obestämd tid har varje medlem en ovillkorlig rätt att när som helst säga upp medlemsskapet. Upp-

sägningstiden är ett år om inte annat har avtalats.

Det är viktigt att betona att det föreslagna regionförbundet inte

avser samverkan om någon specifik och väl avgränsad angelägenhet. Regionförbundet kommer att ha för ett brett spektrum frågor ansvar av

som har stor betydelse för regionens utveckling. I detta avseende har förbundet likheter med kommunen eller landstinget, med den avgörande skillnaden att det är indirekt valt och inte har beskattningsrätt. Som nämnts skulle vidare ta över vissa statliga

ovan man

uppgifter. Med denna inriktning måste förutsätta att regionför-

man

bundet har en förankring i hela regionen utan undantag och

att

medlemsskapet är ovillkorligt till dess beslut eventuell upplösning

om fattas.

Detta innebär att riksdagen föreslås stifta särskild lag bilda

en om att

ett särskilt kommunalförbund i Västsverige. En skiss till sådan lag

en redovisas i bilaga

F ullmäktigeförsamlingen ett räkneexempel

-

Nedan redovisar jag ett räkneexempel där mandaten i regionförbundets fullmäktige fördelas mellan partierna med utgångspunkt från val-

resultatet år 1991.

Jag utgår tills vidare från 101 ledamöter i regionfullmäktige, dvs. i

nivå med våra större kommun- och landstingsfullmäktigeförsamlingar.

Församlingens storlek kan behöva övervägas ytterligare, bl.a. utifrån regionala politiska förutsättningar.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Ovan har jag föreslagit att mandaten i förbundets fullmäktige

fördelas på Valkretsar som omfattar de fyra landstingsområdena och

Göteborgs kommun. I räkneexemplet utgår jag från att det enbart finns

fasta mandat och inga utjämningsmandat. Det är dock möjligt att konstruktion även med utjämningsmandat. Sådana finns

arrangera en

både i riksdags- och landstingsvalen. I kommunvalen finns dock enbart fasta mandat. Med utgångspunkt från antal röstberättigade i lands-

tingsvalen och kommunvalet i Göteborg år 1991 får valkretsarna följande antal mandat

Partiernas representation i fullmäktigeförsamlingen bestäms enligt mitt förslag med utgångspunkt från valresultatet i landstingsvalen och i

Göteborgs kommun. I räkneexemplet uppstår den komplikationen att Ny demokrati inte ställde i landstingsvalen år 1991. För att kunna upp illustrera struktur så väl så möjligt speglar den aktuella en som har jag valt i räkneexemplet i stället utgå från

politiska arenan att

valresultatet i riksdagsvalet. För Älvsborgs län har röstetalen i de två

riksdagsvalkretsarna i länet slagits ihop.

sou 199266 Västsverige -förslag till regional struktur Man får då följande mandatfördelning

s

Resultatet överensstämmer i det närmaste men inte helt med en strikt proportionell fördelning. En sådan skulle innebära något mandat mindre till Socialdemokraterna och Moderata samlingspartiet och något eller ett par mandat mera till Miljöpartiet. För att ett parti skall få mandat i landstinget skall det ha fått minst 3 % av rösterna i landstingsvalet. Mandatfördelningen ovan har skett

utan hänsyn till denna regel.

9.5 Vissa ekonomiska frågor

Det är ännu för tidigt att ha någon mening om vilka personella

resurser ett regionförbund kan komma att behöva. Men för att

åtminstone någon bild gör jag ett försök att beskriva vilka resurser som i dag finns inom de verksamheter som föreslås överflyttade till

regionförbundet. Inom länsstyrelserna skulle områdena regionalekonomi, kommunikationer och utbildning flyttas till regionförbundet. Resurserna inom

dessa verksamheter i dag, mätt i personår, är sammanlagt runt 45

personår. Den helt övervägande verksamheten finns inom regional-

ekonomiska enheten. Inom områdena kommunikationer och utbildning

finns som regel endast någon befattningshavare per länsstyrelse. Till

detta kommer vissa resurser inom lantbruksenheten som avser mer

övergripande frågor kring landsbygdsutveckling inom resp. län.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Länsstyrelsernas personalkostnader för dessa verksamheter beräknas

uppgå till i mycket runda tal 20 milj. kr. Härtill kommer vissa övriga

kostnader, bl.a. del i overheadkostnader m.m. Landstingen har vissa resurser för allmänna länsutvecklingsfrågor.

Inriktningen på den verksamheten liknar i stor utsträckning länsstyrelsens. Det handlar om i snitt ett personår per landsting. Landstingens

engagemang på kulturområdet motsvarar sammanlagt ca 10 personår. På kommunsidan finns resurser framför allt inom Göteborgs kommun och GöteborgsRegionen som ägnas utvecklingsfrågor i en dimension som är intressant för ett västsvenskt regionförbund. Man kan räkna med att en inte oväsentlig del av förbundets verksamhet

kommer att kretsa kring frågor som har bäring på Göteborgsregionen. En överflyttning av vissa resurser till regionförbundet bör vara

naturlig att diskutera. Vilken volym som i så fall kan vara aktuell har

jag inte möjlighet att bedöma. Vad gäller landstingen och Göteborg har jag vidare förutsatt att

viss övergripande sjukvårdsplanering förs till regionförbundet. Jag har inte närmare undersökt hur stora resurser det kan vara fråga om. Vidare kan en del av landstingens folkhälsoinsatser bli aktuella att driva på västsvensk bas. Den nuvarande västsvenska planeringsnämn-

dens verksamhet förutsätts bli inordnad i regionförbundet. Sammantaget berörs i sakverksamheterna en volym av i runda tal 50

personår på länsstyrelserna och 25 30 personår inom landstingen- -

Göteborgs kommun, exkl. landstingens sjukvård.

En allmän utgångspunkt bör vara att regionförbundet skall ha en så liten administration som möjligt. Utan att ha någon närmare uppfattning om administrationens storlek bör antalet tjänster bli mindre än de som finns inom motsvarande verksamheter i dag. De statliga medel som är knutna till de uppgifter som jag föreslår

flyttas till regionförbundet är i första hand medel för investeringar i länstrafikanläggningar och regionalpolitiskt stöd. Det regionalpolitiska stödet investeringsbidrag, glesbygdsstöd och projektmedel som för närvarande hanteras av länsstyrelserna i Västsverige uppgår för budgetåret 199192 till totalt ca 50 milj. kr. Ramen för investeringar i länstrafikanläggningar i Västsverige är i nu gällande plan ca 1,6 miljarder kronor för en lO-årsperiod. En revidering av planen har påbörjats.

Jag utgår från att de ekonomiska frågorna kring bildandet av regionförbundet blir föremål för förhandlingar mellan staten och de regionala huvudmännen.

SOU 199266 Västsverige -förslag till regional struktur

9.6 Regionförbundets uppgifter - sammanfattning

De uppgifter som föreslås ligga på regionförbundet kan sammanfattas på följande sätt

Övergripande regionpolitik

Forum för planering, överläggningar och beslut för Västsverige om centrala utvecklingsfrågor

Regional- och näringspolitik

Padrivande kraft för utveckling av näringsliv och infrastruktur. Driva projekt och bygga nätverk. Förutsättningar skapas för samordning av utvecklingsfonder och turistråd, med utgångspunkt från marknadens krav. Länsstyrelsernas uppgifter flyttas till regionförbundet, även men landstingens. Länsstyrelsernas företagsstöd överförs till regionförbundet, men hanteras tills vidare av utvecklingsfonderna.

Kommunikationer

Planering av infrastrukturen. Driva utvecklingsprojekt. Beslut om investeringar i länstrañkanläggningar motsvarande. Medverkan i Vägverkets och Banverkets planering. Länsstyrelsernas uppgifter flyttas till regionförbundet.

Utbildning och forskning

Pâdrivande roll vad gäller främst högskoleutbildning och forskning som drivkrafter för regionens utveckling. Länsstyrelsernas ansvar på utbildningsområdet flyttas till regionförbundet.

Kultur

Utveckling av kulturen som inslag i en god livsmiljö och som faktor i regionens utveckling. Samordning och utveckling i första hand av landstingens regionala kulturverksamhet, som flyttas till regionförbundet. Eventuellt finansierings- och beställaransvar för större kulturinstitutioner, såvida inte kommunalt huvudmannaskap är ett alternativ.

Västsverige -förslag till regional struktur sou 199266

Internationell samverkan

Marknadsföring av Västsverige. Utveckla internationella kontakter och träffa överenskommelser om samarbete. Bevakning av EG-frágor. Det nya EG-kontoret inryms i regionforbundet.

Miljö

Utforma miljöpolitisk strategi för Västsverige. Driva miljöprojekt och

fungera pádrivare. Vidareutveckling av folkhälsoinriktat miljösom

arbete. Länsstyrelserna behåller dock tills vidare sina miljövárdsupp-

gifter.

Sjukvård

Hantering sjukvårdens övergripande strukturfrágor och principer av för hur marknaden skall fungera. Den nuvarande planeringsnämnden

inordnas i förbundet, liksom huvdmännens resurser för övergripande

planering. Lag ger möjlighet att överföra uppgifter till förbundet. som

Kollektivtrafiken

Lag som ger möjlighet till organisation och utformning av trafiken utan hänsyn till det regelverk som är knutet till länen. Kommuner och

landsting får överföra uppgifter till regionförbundet. Regionförbundet

utgör beställare vad avser samordningsbehov.

SOU 199266

10 Den regionala statliga förvaltningen

Mina förslag i sammandrag

0 För att en så god bild som möjligt av länsstyrelsernas verksamhet och förutsättningarna för att hantera olika uppgifter i en större region har Statskontoret undersökt hur länsstyrelser-

nas verksamhet skulle påverkas av en sammanslagning till ett västsvenskt län.

Fyra verksamhetsområden regionalekonomi, kommunikatio- ner, utbildning och social omvårdnad skulle gå bra att samordna i en storregion utan avgörande verksamhetsföränd-

ringar eller geografisk splittring. Det motsvarar ca 10 % av länsstyrelsens verksamhet.

Inom tre av de tolv verksamhetsområdena miljövård, civil -

beredskap och planväsendet bedöms att problemen med att

utföra verksamheten i en större region inte går att lösa utan

omfattande verksamhetsförändringar eller att man ger länsstyrel-

sen en annan roll. Tillsammans utgör de en tredjedel av verksamheten. Dock finns både inom miljö- och plansidan fördelar med en större region.

Återstoden länsstyrelsens operativa verksamhet bedöms

av vara möjlig, med större eller mindre anpassningar, att bedriva i en

större region.

Besparingarna vid en sammanslagning bör kunna finansiera omläggnings- och störningskostnaderna inom ett rimligt antal

år. Beräkningarna i denna del är dock osäkra och bör kompletteras med samhällsekonomiska studier.

Tre av de verksamheter som passar bäst att hanteras i en stor

region föreslår jag skall flyttas till regionförbundet. Det innebär att ett viktigt syfte uppnås en samlad västsvensk utvecklings-

-

region. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de svårigheter som på kort sikt skulle uppstå för den statliga sektorn vid en

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

sammanslagning bör de fyra länsstyrelserna tills vidare bli kvar och de får själva se över sin organisation.

0 I ett avseende föreslås dock en förändring. När länsstyrelsen förändras till en renodlad förvaltningsmyndighet finns inte anledning att landstingen utser styrelse.

10.1 Utredningens delrapport och det fortsatta utredningsarbetet

I utredningens delrapport från december 1991 föreslogs att ett nytt västsvenskt län bildas genom en sammanslagning nuvarande av

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län.

Motivet var i första hand behovet att med större kraft kunna driva av planerings- och utvecklingsfrågor i en region som var tillräckligt stor och rätt arronderad för sådana insatser. I regionutredningen studeras flera olika möjligheter när det gäller ansvaret för den regionala planeringen och de regionala utvecklingsfrågorna. Enligt den ena huvudlinjen skall dessa uppgifter finnas kvar inom den statliga sektorn. Enligt de andra två förs detta över ansvar på den kommunala självstyrelsen antingen i form av ett organiserat samarbete mellan kommunerna eller också i form ett direktvalt av regionalt folkstyre. Det var en naturlig utgångspunkt för den s.k. försöksballongen att utgå ifrån dagens kompetensfördelning mellan statliga och kommunala organ. Detta eftersom uppdraget innebär att föreslå lösning för en Västsverige som kan genomföras utan att avvakta genomgripande mer förändringar för landet i sin helhet. Med dessa förutsättningar blev det naturligt att pröva tanken på ett sammanslaget NORP-län. De planerings- och utvecklingsmässiga fördelarna med en sådan lösning fick balansera de ökade administrativa svårigheter som till äventyrs skulle visa sig. Det kunde också övervägas att en sådan ny länsstyrelse med ett vidsträckt ansvarsområde fick organiseras på ett annat sätt än andra länsstyrelser, t.ex. genom lokalkontor olika håll i regionen. Remissyttrandena över försöksballongen visade bl.a. följande

De politiska remissinstanserna avstyrkte förändring länsen av gränserna med bibehållen kompetensfördelning mellan den

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

statliga och den kommunala sektorn. Uppgiftsfördelning och indelning måste enligt deras mening behandlas i ett sammanhang.

Flertalet landshövdingar avrådde från ett storlän. De pekade på administrativa svårigheter och menade att de önskade vinsterna från planerings- och utvecklingsutgångspunkter kan skapas genom ytterligare fördjupad samverkan mellan länsstyrelserna.

Jag har ansett det angeläget att få en så god bild som möjligt av länsstyrelsernas verksamhet och förutsättningarna för att hantera länsstyrelsens olika uppgifter i en större region. Jag har därför uppdragit Statskontoret att undersöka hur verksamheten inom länsstyrelsens olika sakområden skulle påverkas av en sammanslagning till ett västsvenskt län. Statskontoret har redovisat rapporten Länsstyrelser i större regioner ett västsvenskt perspektiv. Den har tryckts i särskild ordning. Som en utgångspunkt för de fortsatta övervägandena angående länsstyrelsernas verksamhet och indelning vill jag redovisa ett antal som jag bedömer viktiga delar i Statskontorets utredning. Det gäller länsstyrelsens nuvarande uppgifter och förutsättningar som påverkar verksamhetens organisation och indelning. För en mer ingående bild av de nämnda förhållandena hänvisar jag till Statskontorets rapport.

10.2 Länsstyrelserna och den västsvenska regionen

-

förutsättningar

Statskontorets rapport

Syftet med Statskontorets rapport är att belysa möjligheter och problem med att bedriva länsstyrelsens arbete inom större administrativa regioner. Beskrivningen koncentreras på länsstyrelsens sakverksamheter, redovisade utifrån de olika länsexpertområdena och gruppen övriga förvaltningsuppgifter. Stödfunktioner har lämnats sidan. Det bör understrykas att Statskontorets rapport inte är en organisationsutredning för en eventuell västsvensk länsstyrelse, utan syftet är att mera allmänt beskriva konsekvenserna av att driva länsstyrelsernas verksamhet i en större region. För varje område beskrivs verksamhet, kontaktmönster, utökademinskade uppgifter såvitt det kan bedömas, samt förutsättningar för verksamheten att fungera i en större region. Med större region avses

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

ett sammanslaget NORP-län, dvs. det område avsågs i utsom redningens delrapport i december 1991.

Regionalekonomi, kommunikationer och utbildning behandlas här -

Verksamheten på det regionalekonomiska området innebär i stor utsträckning att vara pådrivande kraft för utvecklingen av näringsliv och infrastruktur i länet. En viktig uppgift är vidare att driva för länet strategiska frågor inom kommunikationsområdet. Länsstyrelsen har fått ökade uppgifter på utbildningsornrådet, främst i samband med avvecklingen av länsskolnämnderna. Dessa tre områden bedöms vara de inom länsstyrelsen som passar bäst att hanteras i en större region. Jag har tidigare framhållit att de samtidigt har en stark koppling till de övergripande utvecklingsfrågorna i regionen och därigenom har uppenbara politiska dimensioner. I kapitel 9 föreslår jag därför att dessa tre länsexpertområden förs över till det föreslagna västsvenska regionförbundet. Deras verksamhet har beskrivits relativt ingående i kapitel 9 och behandlas därför inte närmare här. Även länsstyrelsens miljövårdsverksamhet har jag behandlat i kapitel

Civil beredskap och fiedsräddningsyänst

Verksamhet

Länsstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet i länet. Verksamheten styrs till stor del av centrala myndigheters anvisningar. Totalt finns ett 25-tal myndigheter med anspråk på försvarsenheten. Försvarsenheten är ett bra exempel på en typisk länsstyrelseverksamhet att för statens del samordna en lång rad intressen med avseende på länet. Försvarsenhetens uppgifter avser främst samordning, service, tillsyn och uppföljning. Utbildnings- och övningsverksamhet har stor plats i verksamheten. Befolkningsskydd skyddsrummen och krigsräddningstjänst är ett viktigt område. Försvarsenheten medverkar vid upprättandet av kommunernas översiktsplaner och beredskapsplaner. Länsstyrelsen har tillsynsansvar för kommunernas beredskapsplanering och svarar även för planering inom försörjningsområdet i kontakt med olika företag. Fredsräddningstjänsten är ett viktigt område. Länsstyrelsen övertar i krig det samlade samhällsansvaret och försvarsenheten ansvarar för länsstyrelsens krigsorganisation. En speciell funktion är den organisation för beredskap för kärnkraftsolyckor som finns på länsstyrelsen i Halland. På länsstyrelsen i

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Halmstad finns en samordningscentral varifrån åtgärderna vid en

olycka kommer att ledas.

Förändringar

En ny lag om det civila försvaret ligger troligen nära i tiden.

Länsstyrelsens roll kan väntas bli mer av tillsyns- och uppföljningskaraktär med ansvar för gemensamma strategier, planeringsunderlag

och samordning av länets resurser. Detta förutsätter dock en ytterligare överföring av uppgifter till kommunerna. Den lagen kommer nya troligen att medföra en viss förskjutning av ansvaret för den civila beredskapen till kommunerna.

Kontakter

Försvarsenheten är en av de enheter inom länsstyrelsen som har den

närmaste kontakten med kommunerna. Främst gäller det beredskaps-

frågor, fredsräddningstjänst och den fysiska planeringen. Betydande kontakter finns också med landstinget. Kontakterna med allmänheten riktar sig i huvudsak till de civilförsvarspliktiga. Regelbunden

samverkan sker med länets civilförsvarsförbund och civilförsvarsföre-

ningar och med olika organisationer. Bl.a. på försörjningsområdet

finns kontakter med näringslivet. Vidare finns ett stort kontaktnät med

centrala och regionala myndigheter.

Förutsättningar för en eventuell sammanslagning

En sammanslagning av verksamheten till västsvensk region skulle

en medföra problem, framför allt med avseende på kontakterna med

kommunerna. Tillsyn över försvars- och beredskapsplaneringen och

utbildningen är centrala delar i verksamheten. Till detta kommer

medverkan i den kommunala planeringen. Planeringsfrågorna inom

verksamheten är sällan av det övergripande slag skulle motivera som en stor region. Däremot finns delverksamheter som borde kunna bedrivas även över

ett större område. Det gäller länsstyrelsens krigsorganisation, försörjningsfrågor, befolkningsskydd och civilförsvar. På vissa områden bör möjligheter finnas att kommunalisera del ansvaret. För att

en av

kunna genomföra en sammanslagning skulle troligen krävas såväl att

kommunerna tar över ansvaret för en hel del uppgifter att som

länsstyrelsens verksamhet blev mer generell och övergripande.

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

lantbruk

Verksamhet

Genom att lantbruksnärnnderna gick in i den nya länsstyrelsen den 1 juli 1991 har länsstyrelsen fått väsentligt ökade uppgifter vad gäller landsbygdsutveckling. Den nya lantbruksenheten har övertagit de flesta av lantbruksnänmdernas arbetsuppgifter även om en del frågor försvunnit genom jordbrukets avreglering. Riksdagen har uttalat att jordbruksfrägorna bör få en prioriterad ställning inom länsstyrelserna de närmaste åren. Verksamheten består, grovt sett, till lika delar av myndighetsuppgifter, framför allt bidragsärenden, övergripande uppgifter gällande information, tillsyn och utvecklingsfrågor samt konsultverksamhet riktad till lantbrukarna. Lantbruksomrádet är det enda expertområde inom länsstyrelsen som har en betydande del egna inkomster av verksamheten. Omställningen inom jordbruket medför en rad ökade uppgifter för länsstyrelsen, bl.a. hanterandet av olika typer av ekonomiskt stöd. Rådgivning och utbildning till stöd för jordbrukare som ställer om är också en viktig del, liksom den allmänna rådgivningen till lantbrukarna om effektiva och bärkraftiga företag. En annan viktig uppgift är arbetet med miljö- och kvalitetsaspekter inom djurhantering och växtodling. Rådgivningen inom trädgårdsnäringen har samlats till fem distrikt i landet.

Förändringar

Frågan om rådgivningen till jordbruk och trädgårdsnäringen utreds för närvarande. Direktiven pekar i riktning mot att länsstyrelsen enbart skall handha information i samband med myndighetsutövning och att det kan bli aktuellt för jordbruket självt att svara för rådgivningen inom branschen. I så fall skulle en stor del av länsstyrelsens konsultverksamhet försvinna. En statlig kommitté skall hösten 1992 lämna förslag om hur den statliga skogsvårdsmyndigheten skall vara organiserad. Bl.a. skall frågan om den regionala organisationen prövas. I detta sammanhang kan också frågan om skogsvårdsstyrelsernas uppgång i länsstyrelserna komma att diskuteras, i syfte att fullfölja den samordnade länsförvaltningen.

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Kontakter

Lantbruksenheterna har ett väl definierat kontaktmönster där lantbruksföretagen utgör stommen. Vidare har kontakter med rad man en centrala och regionala myndigheter med anknytning till lantbruket. Med kommunerna har man visst samarbete i djur- och miljöskyddsfrågor och man medverkar i översiktsplaneringen. Vad gäller organisationer förekommer kontakter i första hand med LRF och hushållningssällskapen.

Förutsättningar för en eventuell sammanslagning

För lantbruksområdet finns både för- och nackdelar med att organisera verksamheten i en västsvensk region. Möjligheterna att bygga upp specialistkompetens är en fördel. Det är viktigt bl.a. med tanke på närmandet till EG. Nackdelarna gäller främst samarbetet med lantbruksföretagen. Avståndet mellan länsstyrelsen och lantbrukarna kan bli för stort. Trädgårdsrådgivningen är dock redan koncentrerad, främst för att kunna erbjuda en kompetens med hög kvalitet. Skulle näringen själv ta över rådgivningen till lantbrukarna bortfaller en del av argumenten mot att sammanföra lantbruksverksamheten. Å andra sidan skulle en sådan utveckling innebära ett kompetensbortfall inom lantbruksenheten.

Fiske

Verksamhet

I Göteborgs och Bohus län och Hallands län finns tvâ tredjedelar av landets yrkesfiskare. Skaraborgs län har sin belägenhet mellan genom Vänern och Vättern landets största yrkesmässiga insjöfiske. Länsstyrelsernas ñskeenheter är uppbyggda av de tidigare självständiga fiskenämnderna. Fiskeenheten har ansvar för såväl yrkesñsket som fritidsfisket. Dessutom bevakar fiskefrågor i den fysiska man planeringen och utövar tillsyn enligt den stora mängd lagar och av förordningar som reglerar fisket. Länsstyrelsen ansvarar för licensieringen av yrkesfiskare. Licensen är en förutsättning för statligt stöd. Vidare handlägger fiskerilåman nen och prövar tillstånd till vattenbruk. Fiskevården är viktigt ett område. Man medverkar också till att bilda fiskevårdsområden för bl.a. sportfisket.

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

Förändringar

Inga större verksamhetsförändringar bedöms vara aktuella inom fiskeområdet.

Kontakter

Fiskeenhetens huvudsakliga kontakter sker med yrkesfiskarna. När det

gäller sport- och fritidsfisket sker omfattande kontakter med sportfiskeklubbar och fiskevattenägare m.fl. Kontakter finns vidare med

kommunerna den fysiska planeringen. Relativt frekventa kontakter

om

förekommer med Fiskeriverket och olika regionala myndigheter.

Förutsättningar för en eventuell sammanslagning

Länsstyrelsens arbete skulle försvåras i ett västsvenskt län, beroende

på att fiskeenheten är beroende av goda kontakter med yrkesfiskarna. Lokalkontor blir en förutsättning. I O-län finns redan kontor på två ställen.

Det faktum att en västsvensk region skulle innefatta både havs- och insjöfiske bör inte utgöra något problem, eftersom en större fiskeenhet bör högre samlad kompetens och möjlighet till specialisering.

ge en

Möjligen kan kontakterna med kommunerna om den fysiska planering-

försvåras i ett större län. en

Vad gäller fiskevård och sport- och husbehovsfisket finns både för-

och nackdelar. Bildandet av fiskevårdsområden sker redan i dag i vissa fall över länsgränserna. Dock kan kontakter med enskilda och föreningar försvåras. Det är vidare viktigt att ha god kännedom om vattenområdena.

För egen del vill jag peka på att västkustfiskarna sedan länge finns i samma organisation och att eventuella problem med en större region bl.a. mot denna bakgrund inte bör överdrivas.

Livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära jiágor

Verksamhet

Länsveterinärenheten hör till länsstyrelsens mindre enheter, men det finns betydande bredd av uppgifter. Verksamheten har viss

en

tyngdpunkt i Skaraborgs län, där det förutom ett betydande jordbruk

finns ett veterinärmedicinskt laboratorium och vissa veterinära institutioner i Lantbruksuniversitetets regi.

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Länsveterinärfunktionen har uppgifter inom djurskydd, livsmedelskontroll, smittsamma djursjukdomar och allmän veterinärtjänst. En

samverkan sker bl.a. med plan- civilförsvars- och miljövårdsen-

heterna. Länsveterinären deltar i handläggningen överklaganden av av

ärenden i kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder och bevakar djurskydds- och livsmedelsfrågor inom samhällsplaneringen. På djurskyddsområdet och för livsmedelskontrollen är kommunernas miljö-, och hälsoskyddsverksantheter tillsynsmyndigheter. Länsstyrelsen svarar för att tillsynen håller god kvalitet och är likformig över

länet. Länsveterinären deltar i handläggningen av överklagnings-

ärenden m.m. rörande beslut om omhändertagande av djur enligt djurskyddslagen och länsstyrelsen är vidare överklagningsinstans för

kommunala beslut på livsmedelsområdet. Arbetet med djurskyddsfrågor är den tyngsta deluppgiften inom området. Länsveterinären skall bevaka spridningen av smittsamma djursjukdomar. Länsstyrelsen är vidare administrativ huvudman för dis-

triktsveterinärorganisationen. Ansvaret för denna verksamhet är en

relativt tung uppgift för länsveterinärenheten.

Förändringar

En statlig kommitté gör för närvarande en översyn av veterinärväsendet. Enligt vad jag erfarit kommer kommittén att föreslå att länsveterinärerna samarbetar över större områden. Genom att skapa Samarbetsområden bestående av 2 3 län ökar möjligheterna till -

specialisering och spetskompetens. Utredningen lär vidare komma att föreslå en privatisering av distriktsveterinärorganisationen.

Bl.a. inom ramen för frikommunförsöken genomförs vissa försök där

kommunerna tar över uppgifter från länsstyrelsen. Decentralisering till kommunerna är dock problematisk, eftersom frågorna ofta ställer så

stora krav på kompetens att det blir svårt för små kommuner att ta over.

Kontakter

Länsveterinären har omfattande kontakter med kommunerna som är

lokala tillsynsmyndigheter. Vidare finns många kontakter med organisationer av olika slag. Lantbruksföretagen är också en stor kontaktpunkt. Vidare finns relativt täta kontakter med centrala myndigheter rörande djurskydd och livsmedel. Länsveterinärenhetens verksamhet skulle ha mycket att vinna på

en sammanslagning. Frågorna inom detta expertområde är ofta komplice-

rade samtidigt som det sker en snabb utveckling, framför allt inom

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

livsmedelsområdet. Detta gäller i synnerhet de nya och krångligare regler som är ett resultat av Sveriges anpassning till EG. Att samla verksamheten inom en större region skulle, mer än för de flesta av länsstyrelsens övriga sakområden, vara betydelsefullt för kompetensutveckling och specialisering. Samtidigt innebär den kontaktintensiva verksamheten inom djurskydd och livsmedelskontroll att någon form av lokalkontor i så fall torde bli nödvändig.

Planväsendet

Verksamhet

Planenheten är en av länsstyrelsens större enheter. Utifrån ett helhetsperspektiv skall länsstyrelsen ha det samordnande ansvaret för hushållningen med naturresurserna, användningen av mark och vattenområden, bebyggelseutvecklingen samt bostadsförsörjningen i länet. I detta syfte samverkar planenheten med ett antal andra enheter på länsstyrelsen. Rollerna är i huvudsak tre rådgivare gentemot kommunerna, samordning av de statliga myndigheternas intressen i planeringen och tillsyn av kommunernas plan- och byggväsende. Huvuddelen av arbetet avser kommunernas översikts- och detaljplaner. I plansamråden bevakar länsstyrelsen hur planerna behandlar bl.a. riksintressen och mellankommunala frågor. Man samordnar de statliga regionala myndigheternas intressen beträffande planerna. Bostadstörsörjningsfrågorna har länsstyrelsen tagit över från länsbostadsnämnden. Uppgiften är att förse kommunerna med planeringsunderlag och samråda om bostadsförsörjningsprogrammen.

Förändringar

När det gäller decentralisering till kommunerna är plansidan ett område där denna uveckling har gått längst. Länsstyrelsen är med den nya plan- och bygglagen till stor del en kunskapsorganisation. Sedan kommunerna genomfört sin översiktsplanering kan denna profil markeras tydligare.

Kontakter

De tätaste och regelbundna kontakterna i verksamheten sker med

mest

kommunerna. Aven med regionala statliga myndigheter förekommer mycket kontakter. Företagens kontakter i planfrågor går främst till kommunerna, eftersom de har planmonopolet.

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Förutsättningar för en eventuell sammanslagning

Länsstyrelsernas engagemang i kommunernas planering försvårar möjligheterna att fungera i en stor region. I västsvensk region med en 56 kommuner skulle enhetens rådgivnings- och tillsynsverksamhet bli mycket svår att genomföra, framför allt på grund att de viktiga av kontaktnäten med kommunala politiker och tjänstemän blir svårare att upprätthålla. Behovet av närhet kan möjligen tillgodoses lokalkontor, genom men troligen skulle en så stor del av personalen placeras på lokalkontoren att det i praktiken inte blir någon sammanslagning. Ett stort län har dock även positiva sidor för planenhetens verksamhet. När det gäller att skapa övergripande bild regionens en av användning av mark och vatten och att samordna olika statliga intressen i samhällsplaneringen kan sammanslagen central planenhet en göra det lättare att få ett helhetsperspektiv på utvecklingen. För arbetet med de kommunala Översiktsplanerna skulle större region en vara en fördel. Planenheten strävar redan i dag roll där mot en man mer engagerar sig i de generella planeringsfrågorna. Sammantaget är emellertid planområdet verksamhet där en man, åtminstone med utgångspunkt från dagens uppgiftsfördelning, kan se betydande problem med att fungera i stor region. en

Kultunniüövárd

Verksamhet

Kulturmiljöenheten är en av flera mindre enheter inom länsstyrelsen. Från att traditionellt ha omfattat fornlämningar och särskilt värdefulla byggnadsverk har verksamheten breddats i riktning bevara mot att samlade miljöer. Länsmuséerna bistår länsstyrelsen i det regionala kulturvårdsarbetet. Huvuddelen av kulturmiljöenhetens arbete i dag är myndigav hetskaraktär och består ärendehandläggning. Man försöker dock av styra verksamheten mot mer övergripande uppgifter kunskapsförsom medling och samrådsverksamhet. En uppgift är att ta fram kulturminnesvårdsprogram som underlag till kommunernas översikts- och bebyggelseplanering. En tung uppgift för kulturmiljöenheten är att bevaka kulturmiljöaspekterna i samhällsplaneringen. Detta innebär att länsantikvarien har myndighetsuppgifter i alla planärenden gäller fornlämningar, som byggnadsminnen och begravningsplatser. Länsantikvarien deltar

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

dessutom i besvärsprövningen av planärenden och byggnadslovsären-

den. Omställningsprocessen inom jordbruket och konsekvenserna för kulturlandskapet viktig uppgift. Arbete med fornminnesärenden är en

och omfattar beslut och yttranden enligt kulturmin-

har stor volym neslagen. Kommunerna tar i allt högre grad över vården av fornminnena.

Byggnadsminnesärendena kräver ett omfattande arbete med inventeringar och dokumentationer. Även de kyrkliga kulturmiljöerna

kräver insatser. Riksantikvarieämbetet har i dag det kulturhistoriska

ansvaret för kyrkobyggnadema.

Förändringar

Länsstyrelserna försöker successivt överföra den statliga fornminnesvärden till kommunerna.

Kontakter

Enheten har omfattande kontakter med länets kommuner. I ex-

ploateringstäta områden finns hel del kontakter framför allt med

en

fastighets- och byggbolag. Vidare förekommer kontakter med

allmänheten i relativt stor utsträckning, liksom med en rad regionala

myndigheter.

Förutsättningar för en eventuell sammanslagning

En central kulturmiljöenhet i större region skulle möjliggöra en

en

specialisering inom den kompetensmässigt tämligen varierande verksamheten. Av de olika delverksamheterna inom kulturmiljö-

enhetens ansvarsområde bedöms endast arbetet med samhällsplaneringsfrâgor medföra problem vid sammanslagning, genom behovet en kontakter med kommunerna. Enheten är för liten för lokalkontor. av En tänkbar lösning kunde samordning mellan länsmuseet och vara en

kulturmiljöenheten.

Social omvårdnad

Verksamhet

Den sociala enhetens huvuduppgift är att fungera som tillsynsmyndighet för kommunernas socialtjänst. Detta sker genom dels generell

tillsyn och dels i enskilda ärenden.

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Sociala enheten är mottagare av landstingets och kommunernas

vårdresursplaner för barn och ungdomar och vuxna missbrukare. Planen används i tillsynsarbetet. Enligt lagen om vård av missbrukare LVM skall länsstyrelsen

bedöma missbrukares behov av tvångsvård. Det kan handla relativt om betydande utredningsinsatser. I ärenden behandlas i länsrätten som

uppträder länsstyrelsen som åklagare. Bland övriga uppgifter märks bl.a. att vara sakkunnig i förvaltningsdomstolarnas ärenden enligt

föräldrabalken och omsorgslagen.

Länsstyrelsen är även tillsynsmyndighet för s.k. hem för vård eller

boende. Sociala enheten deltar även i regionala plansamråd och har rätt att yttra sig över kommunernas översikts- och detaljplaner.

Förändringar

I årets budgetproposition framhålls att de generella tillsyns- och upp-

följningsuppgifterna blir viktigare för länsstyrelserna, varför möjlig-

heterna att i ökad utsträckning delegera uppgifter till kommunernas socialnämnder bör prövas. En statlig kommitté för närvarande över ser

reglerna för tillstånd och tillsyn enligt socialtjänstlagen. Länsstyrelsen kan också komma att få ökade tillsynsuppgifter, bl.a.

ÄDEL-reformen. Vissa

genom tillsynsuppgifter avseende psykiskt utvecklingsstörda kommer eventuellt att flyttas från socialstyrelsen till länsstyrelsen.

Kontakter

Sociala enheten har av naturliga skäl omfattande kontakter med kommunerna. Man har även kontakt med enskilda hem för vård eller boende. Det finns även många allmänhetskontakter, i första hand klagomål på handläggning av socialtjänstärenden.

Förutsättningar för en eventuell sammanslagning

I princip torde det inte möta något hinder att hantera länsstyrelsens

ansvar på det sociala området i en större region. Som en tanke har t.o.m. framförts att de sociala enheterna skulle kunna samordnas med

socialstyrelsens fem regionala kontor.

Ärendena enligt LVM kan innebära problem vid en större region, bl.a. genom behovet kontakter med missbrukarna. För närvarande av

behandlas emellertid möjligheterna att flytta LVM-ärendena till

kommunerna.

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

Övriga förvaltningsuppgifrer

Verksamhet

Detta sakområde är det i särklass största inom länsstyrelsen med ca en tredjedel av personalresurserna. Länsstyrelsens traditionella myndighetsutövning, dvs. handläggning av tillstånds- och registreringsärenden, besvärsprövning, tillsyn m.m., utgör inte något särskilt sakområde med länsexpertansvar. Här har huvuddelen av dessa ärenden

samlats under rubriken Övriga förvaltningsuppgifter. Detta stora

område kan egentligen inte behandlas enhetligt, och var de olika uppgifterna hör hemma varierar mellan olika län. En grov uppdelning kan att skilja på trafikfrågorna och övriga allmänna och juridiska vara forvaltningsuppgifter. I ett fall, handels- och Föreningsregistret, har principbeslut tagits om överföring från länsstyrelsen till Patent- och registreringsverket. Det är ännu inte avgjort om det kommer att behövas någon regional serviceorganisation och om länsstyrelsen i så fall kommer att bli engagerad. Proposition väntas under hösten 1992. Handels- och föreningsregistret kommer därför inte att beröras närmare här.

Länsstyrelsen är regional myndighet för bilregistret och fritidsbåts-

registret samt beskattningsmyndighet i fråga om vägtrafikskatt. Fritidsbåtsregistret förs på uppdrag av Sjöfartsverket. Arbetsuppgifterna inom körkortsfunktionen består av registrering, ärendehandläggning samt den s.k. allmänna ombudsfunktionen. Den yrkesmässiga trafiken regleras genom yrkestrafiklagen och yrkestrafikförordningen. Länsstyrelsen prövar ansökningar om trafiktillstånd och har även ansvaret för tillsynen. Den juridiska enheten, eller rättsenheten, hanterar länsstyrelsens uppgifter som besvärsmyndighet avseende kommunala beslut.

Överklagningsärendena hänför sig i stort sett till tre expertområden,

länsveterinären, miljövårdsenheten och planenheten. Den juridiska enheten har ansvaret för överklagningsärendena, men samråder med resp. expertområde.

Det finns en lång rad ärenden där länsstyrelsen lämnar tillstånd och

där man även i vissa fall har ansvaret för tillsynen. Det kan gälla alkoholärenden, elanläggningar, gravrätter, allmänna arvsfonden, speltillstånd och auktorisation av bl.a. fastighetsmäklare och bevakningsföretag. Länsstyrelsen svarar också för vissa tillstånd m.m. inom jakt- och viltvården.

Länsstyrelsen har ansvaret för genomförandet av val på regional

nivå. Man beslutar bl.a. om Valkretsar och valdistrikt. Länsstyrelsen handlägger medborgarskapsärenden och ärenden om lönegarantier.

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Förändringar

En stor del av den allmänna myndighetsverksamheten är för närvarande under prövning. Exempel på möjliga tillkommande uppgifter är körkortsområdet, där en statlig kommitté föreslår att en och myndighet skall handha samma ärenden om körkort. Domstolsutredningen föreslår att länsstyrelsen tar över beslutanderätten i ärenden körkortsingripanden från länsom rätten. Utredningen föreslår också att tillsynen över överförmyndarna övergår från tingsrätten till länsstyrelsen. Bland minskade uppgifter kan nämnas länsstyrelsens adminiatt stration av familjebidrag från den l januari 1992 tagits över av försäkringskassoma. Länsstyrelsens arbete med tillstånd enligt

företagsförvärvslagen upphör genom att utlänningar och utländska

företag inte längre behöver tillstånd för att köpa aktier och vissa fastigheter. Regleringen av jakt kommer att minska. Kommuner som är väghållare fär överta länsstyrelsens för viss vägskyltning. ansvar En rad frågor är vidare under beredning inom regeringskansliet. Det gäller fritidsbåtsregistret, tillsynen fastighetsmäklare och av av stiftelser. Bil- och körkortsregistren kan komma flyttas från att länsstyrelsen, eventuellt till ett föreslaget Vägtrafikverk. En parlamentarisk kommitté ser för närvarande över lotterilagstiftningen. Man undersöker bl vissa lotteriformer kan avregleras. a om Huvudmannaskapet för valadministrationen utreds för närvarande. En tänkbar möjlighet är att föra över uppgiften till länsskattemyndigheten. Länsstyrelsen berörs också av den fortsatta beredningen relationerav na mellan Svenska kyrkan och staten sitt arbete med de genom kyrkliga valen.

Kontakter

Kontaktmönstret inom detta heterogena område varierar beroende på vilken delverksamhet studerar. I många ärenden, åtminstone med man undantag för trafikområdet och alkohol- och överklagningsärenden, är behoven av externa kontakter relativt blygsamma. Däremot är kontakterna med omvärlden mycket omfattande på den trafikadministrativa sidan, inte minst med allmänheten. Bilregistret är en utpräglad servicefunktion. Körkortsfunktionen har regelbunden kontakt med bl.a. kommunernas socialförvaltningar. Vad gäller den yrkesmässiga trafiken har man i första hand kontakt med enskilda utövare.

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

Förutsättningar för en eventuell sammanslagning

Inom trafikområdet har länsstyrelsen en serviceroll gentemot allmän-

heten. Att bedriva denna verksamhet från en plats i Västsverige skulle

kraftigt begränsa möjligheten att upprätthålla denna service. Rent

tekniskt skulle det däremot inte möta något hinder att t.ex. hantera de olika registren inom ett större administrativt område. Det är dock möjligt att detta problem löser sig självt eftersom bil- och körkorts-

registren eventuell kommer att flyttas från länsstyrelsen. Frågan om

hur servicen till allmänheten skall ordnas får då lösas i annan ordning.

De allmänna myndighetsuppgifterna bör kunna hanteras i en större

region utan allvarligare problem. En stor del av verksamheten avser

ärendehandläggning med begränsade kontakter utanför länsstyrel-

ren Däremot kan problem uppstå beträffande koholärendena. Tankar sen. finns dock på att överföra dessa ärenden till kommunerna. Om ett större västsvenskt län skulle bildas är sådan decentralisering en nödvändig.

Länsstyrelsens myndighetsuppgifter bör således i stort sett kunna bedrivas i större västsvensk region. Problemen bör minska,

en

eftersom flera uppgifter kan komma att föras över till kommunerna.

Man bör dock framhålla vikten att rättsenheten i en eventuell större av

region inte skiljs från främst plan-, miljövårds- och länsveterinär-

enheterna.

10.3 Förutsättningar för en sammanslagning av

länsstyrelserna sammanfattning

-

Olika verksamheter har olika möjligheter

För några expertområden skulle det innebära fördelar att bedriva

verksamheten samlat för hela den västsvenska regionen. För andra områden sammanslagning tänkbar under förutsättning att det går är en

att överföra ansvaret för vissa uppgifter till t.ex. kommuner och att

kan tänka sig vissa geografiska omdisponeringar, lokalkontor etc. man I några fall är det med nuvarande verksamhet svårt att föreställa sig en storlänslösning.

Möjligheterna att slå verksamheter kan sammanfattas i

samman följande tabell. Siffrorna inom parantes motsvarar antalet anställda i verksamheten.

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Tabell 4 Förutsättningar för sammanslagning

Expertområde Möjligt att slå Kräver Kräver stora samman anpassning av förändringar uppgifter eller av verksamlokalisering heten

Regionalekonomi X 37 Kommunikation X 3 Utbildning X 4 Lantbruk X 116 Fiske X 16 Ijinsveterenår X 13 Miljövård X l 17 Kultunniljö X 12 Plan X 48 Social omvårdnad X 24

Fyra expertomráden regionalekonomi, kommunikationer, utbildning

och social omvårdnad skulle gå bra att samordna i en storregion utan -

avgörande verksamhetsförändringar eller geografisk splittring. En

förutsättning är att problemen med LVM-ärendena inom den sociala enheten går att lösa. Dessa verksamheter utgör dock en liten del av

länsstyrelsen. Mätt i antal anställda handlar det om 10 % av sakverksamheten exkl. administration och ledning m.m. Det är de tre förstnämnda områdena som jag föreslår ska flyttas över till regionför-

bundet.

Inom tre av de tolv verksamhetsområdena miljövård, civil

beredskap och plan bedöms att problemen med att utföra verksam- heten i en större region inte går att lösa utan omfattande verksamhets-

förändringar eller att man ger länsstyrelsen en annan roll. Det är dock

tre av de största enheterna som tillsammans utgör en 13 av sakverksamheten. Dock finns både inom plan- och miljövårdsområdet även fördelar med större region. Återstoden länsstyrelsens operativa en av verksamhet bedöms vara möjlig, med större eller mindre anpass-

ningar, att bedriva i en större region.

Den regionala statliga förvaltningen

sou 199266

Som en sammanfattning Statskontorets slutsatser kan

av man

konstatera att för nio av länsstyrelsens tolv sakområden, motsvarande

ungefär två tredjedelar av personalresurserna, det möjligt vore att bedriva verksamheten inom ett större administrativt område. En

förutsättning är dock att ett antal åtgärder genomförs, bl.a. att decentraliseringen av uppgifter till kommunerna fortsätter och att vissa

delar av verksamheten kan bedrivas med hjälp lokalkontor. av Det bör framhållas att undersökningen inte den slutliga ger sanningen. För att få en säkrare bild behöver ingående analyser mer göras. Rapporten skall snarast ses som en katalog över möjligheter och

problem förknippade med att driva länsstyrelseverksamheten i

en större region.

Förlägga verksamheter till olika delar regionen av

Problemen med längre avstånd och stort antal kommuner i en västsvensk region skulle kunna minska genom att vissa expertområden förläggs till den del av regionen där verksamheten har störst koncentration.

Att splittra länsstyrelseverksamheten mellan olika orter behöver inte nödvändigtvis vara en stor nackdel. Det finns bland dagens länsstyrelser expertområden som förlagts till olika orter. I t.ex. Skaraborgs län ligger länsstyrelsen i Mariestad medan landsbygds- och länsveteri-

närenheterna finns i Skara.

Lokalkontor

Ett annat sätt att minska problemen med stor region är skapa en att lokalkontor. Detta innebär att verksamhetsområdet placeras på den

centrala länsstyrelsen, men att mindre enheter utlokaliseras till någon

eller några orter inom regionen. Det medför att avstånden inom

regionen minskar generellt, men också att kan ta hänsyn till

man om verksamheten inom expertområdet är speciellt intensiv i någon del av regionen. Till skillnad från att utlokalisera hel enhet har lokalkontoen ren även fördelen att man kommer närmare kommunerna. Det finns framför allt nackdel med att bilda lokalkontor. Genom en

att sprida personalen på lokalkontor upphäver man delvis fördelen med att centralisera verksamheten. Den kompetensökning och specialisering

som är en av fördelarna med en sammanslagning blir svårare att

realisera om man återigen sprider ut personalen. Kontakter och

samarbete mellan enheterna kommer också att försvåras. En lokalkontorslösning innebär även vissa administrativa merkostnader.

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Det är dock ingen orimlighet att bilda lokalkontor när det finns speciella skäl för att göra detta. Lokalkontor finns i dag i några av

Norrlandslänen. I Västsverige har man förlagt personalen på vissa

expertområden till olika orter. T.ex. har fiskeenheten i Göteborgs och Bohus län personal både i Göteborg och Uddevalla.

Flytta uppgifter till kommuner

Som framgått i det föregående pågår på flera områden en överföring av vissa uppgifter från länsstyrelserna till kommunerna. Denna

utveckling ligger i linje med en allmän strävan att lägga sarnhällsuppgifter så nära medborgarna som möjligt. Det är troligt att denna utveckling kommer att fortsätta och intensifieras. Samtidigt måste uppmärksammas att små kommuner i många fall varken har kompetens eller resurser att klara av nya uppgifter. Redan i dag har flera mindre kommuner svårt att klara de uppgifter som

redan förts över från länsstyrelserna.

Det innebär inte att det inte skulle gå att fortsätta att överföra ansvar till kommunerna. Man bör dock ta med de små kommunernas problem i sammanhanget. En lösning kan vara att föreslagna kommunalisering-

ar av länsstyrelseuppgifter kompletteras med former för hur de mindre

kommunerna kan samverka med varandra eller med större kommuner för att få högre kapacitet.

Flytta uppgifter till andra huvudmän

För länsstyrelseverksamheter som av olika skäl inte kan tas över av kommunerna men där en flyttning bedöms önskvärd kan man tänka sig andra huvudmän. I första hand gäller det andra myndigheter, men

även privatiseringar kan bli aktuella.

För en av länsstyrelsens verksamheter, handels- och föreningsregistret, finns redan ett beslut om att ansvaret skall överföras till Patent- och registreringsverket. Även andra uppgifter kan bli aktuella

för sådana förändringar.

Om en verksamhet privatiseras innebär det att den offentliga sektorn inte längre har ett ansvar för uppgiften i fråga. Ett exempel på en

verksamhet där privatisering har nämnts som ett alternativ är den konsultverksamhet gentemot jordbruksföretagen som lantbruksenheten bedriver.

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

10.4 Ekonomiska konsekvenser eventuell av en

sammanslagning

Översiktlig bild

I Statskontorets uppgift har också ingått att belysa ekonomiska konsekvenser av en sammanslagning av de fyra västsvenska länen. En heltäckande bild förutsätter dock ingående undersökningar och analyser. Det har inte varit möjligt i utredningsarbetet. Inriktningen har därför varit att peka på några viktiga faktorer och diskutera möjliga slutsatser. Utgångsläget är ett alternativ där de fyra länsstyrelserna är sammanslagna och samlokaliserade. Det ställs mot ett noll-alternativ, dvs. att de fyra länen ser ut som idag. Alternativen diskuteras i två steg. Först belyses vissa generella problem vid en sammanslagning. Därefter jämförs länsstyrelsernas sakverksamheter genom några nyckeltal för arbetstryck och produktivitet. I ett alternativ med en stor region och lokalkontor gäller varken nolleller sammanslagningsalternativet. I så fall ökar förmodligen kostnaderna för administrativ service medan omställningskostnaderna minskar.

Omställningskostnader och besparingar

Vid en sammanslagning av fyra länsstyrelser får man omläggningsoch störningskostnader. Med omläggningsskostnader menas de kostnader som uppstår i början när man flyttar verksamheten, t.ex. ökade lokalkostnader, kostnader förknippade med personalomsättning, upplärningskostnader för ny personal m.m. Med störningskostnader menas den merkostnad som uppstår när en ny organisation söker sina nya former. Omläggningskostnaderna bedöms till ca 50 000 100 000 kr för alla som får sin arbetsplats flyttad. En minst lika stor kostnad per person uppkommer för alla som blir avvecklade eller nyrekryterade. Drygt 600 personer berörs av en flyttning. Om ca 400 personer flyttar till den nya organisationen blir omläggnings-, avvecklings- och rekryteringskostnaderna 40 80 milj. kr. - En sammanslagning av olika organisationer ger alltid en sammanslagningseffekt genom att vissa funktioner inte behöver dubbleras. Det gäller bl.a. lednings- och stabsverksamheter. Den omedelbara effekten kan beräknas till 7 8 milj. kr per år. -

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

Ofta går det också att göra besparingar i den internadministrativa verksamheten i samband med sammanslagningar men dessa är relativt begränsade och besparingarna kommer först efter någon tid när den nya verksamheten funnit sina former. Ett riktmärke kan vara att 20 % av lönekostnaderna avser sådan verksamhet. Besparingen motsvarar uppskattningsvis 6 12 milj. kr per år. - Utöver direkta sammanslagningseffekter kan man anta att vissa verksamheter inom länsstyrelsen gynnas av stordriftsfördelar. Andra verksamheter kanske har stordriftsnackdelar eller är relativt opåverkade av verksamhetsvolymen. Med tanke på den stora mängd av olika arbetsuppgifter på en länsstyrelse bör en ordentlig analys ske område for område för att det skall vara möjligt att med någon större säkerhet uttala sig om dessa effekter. Det går inte att generellt påstå att en sammanslagning av länsstyrelser ger skalfördelar eller skalnackdelar. Om omläggnings-, awecklings- och rekryteringskostnaderna är 40 - 80 milj. kr, den direkta sammanslagningseffekten är 7 8 milj. kr per år och värdet av en administrativ samordning är 6 12 milj. kr per år så kan omläggningen troligtvis ändå bli lönsam i ett snävt ekonomiskt perspektiv efter ett antal år. Hittills har inte beaktats de möjligheter som kan finnas till rationalisering i själva sakverksamheten som omfattar ca 650 personer.

F örvaltningsanslagen

Besparingspotentialen är relativt liten vad gäller de gemensamma funktionerna. För att bedöma om det eventuellt finns rationalise-

ringsvinster inom länsstyrelsernas sakverksamhet har arbetstryck och

produktivitet belysts. Grundhypotesen är ett antagande om stordriftsfördelar, dvs. att länsstyrelsens expertområden klarar sina arbetsuppgifter med proportionellt sett mindre resurser om de arbetar inom större enheter och hanterar större ärendemängder. Den diskuterade regionen NORP-län jämförs i detta sammanhang med Stockholms län AB. Folkmängden i Stockholms län överensstämmer i stort med ett tänkt NORP-län. Dessutom har Stockholms län flest kommuner av alla län dock ändå bara cirka hälften av antalet kommuner i NORP-regionen.

Man bör understryka att siffermaterial och nyckeltal endast kan

användas för grova jämförelser mellan länen. Måttet förvaltningsanslag per invånare används ibland i jämförande

syfte. Större län i bemärkelsen fler länsinvånare skulle kunna innebära

en rationellare hantering och en lägre kostnad per länsinvånare.

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

Stockholm har ett anslag per länsinvånare som är lägre än samtliga NORP-länen. Göteborgs och Bohus län som är det folkrikaste i NORP-länen har en befolkning som är mindre än hälften av Stockholms län och ett förvaltningsanslag per invånare som låg 30 % ca över det i Stockholm. Det faktum att det av de västsvenska länen som har flest invånare också har det lägsta anslaget per invånare kan eventuellt styrka hypotesen om att folkrika län har högre effektivitet. Samtidigt måste man titta närmare på yttre faktorer och vad länsstyrelsen gör för att få en uppfattning om förvaltningsartslagets koppling till länsstyrelsens effektivitet. Faktorer som påverkar anslagets storlek kan vara antal kommuner och företag i länet, näringslivets struktur, förhållandet glesbygd storstad, länets geografiska storlek, miljöpåverkan i länet men även länsinvånarnas skiftande behov på olika områden. Dessutom kan länsstyrelserna anpassa sin verksamhet och ambitionsnivå inom områden som inte är så hårt styrda utifrån. NORP-regionen kan bli en svårgripbar administrativ enhet i vissa avseenden. Området får stor yta, många små kommuner, flera glesbygdsområden och viktiga jordbruksbygder med omställning av åkermark etc. I andra avseenden förenklas dock länsstyrelsernas arbete genom att effektivitetshämmande administrativa gränser tas bort. Som helhet krävs en betydligt grundligare studie för att om möjligt kunna klarlägga orsaker till skillnader i anslag per invånare m.m.

Arbetstryck och produktivitet

Arbetstrycket visar inte på prestationer och säger därmed inte något om produktiviteten. Arbetstrycket på enhetsnivå visar en splittrad bild vid jämförelsen mellan NORP-länen och Stockholms län och ger inget direkt underlag för någon slutsats. För de enheter där mått tagits fram är arbetstrycket högre i NORPlänet inom enheterna lantbruk och miljövård. Inom miljövårdens tillsynsverksamhet finns också en tendens till högre produktivitet. Arbetstrycket är hårdare i Stockholms län inom kulturmiljöenheten och bilregisterenheten. Inom bilregisterenheten finns dessutom tecken på stordriftsfördelar. Produktivitetsberäkningarna tyder på att Stockholms län har en högre produktivitet vad gäller bilregisterverksamheten, men en lägre produktivitet vad gäller miljöskyddsärenden och överklaganden av plan- och byggärenden. En förklaring skulle kunna vara att skalfördelar finns inom enklare och mer standardiserade arbetsuppgifter samtidigt som det finns tendenser till skalnackdelar för mer komplexa ärenden som miljöskyddsärenden och överklagningsärenden inom plan-

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

och bygglagen, där det krävs mer ingående kunskap de företag om

som tillsynsbesiktigas, de kommunala detaljplaner som prövas, etc.

Kanske är närheten och lokalkännedomen viktigare faktor än en storleken på ärendemängd och resurser när det gäller produktiviteten inom specialiserad verksamhet.

Sammantaget kan de sammanlagda initiala besparingarna vid

en

sammanslagning, inkl. eventuella besparingar inom sakverksamheten, finansiera uppskattade omläggnings- och störningskostnader inom ett rimligt antal år, sett ur ett myndighetsperspektiv. Samtidigt är det viktigt vid stora förändringar att vidga perspektivet. Det är först när

man kan visa att det är samhällsekonomiskt lönsamt att bedriva

länsstyrelseverksamhet i större regioner som en sammanslagning bör komma till stånd. För att ge tydligare på sådan frågeställning

svar en

måste mer ingående studier göras inom länsstyrelsens sakverksamhet

men även vad gäller effekter på Övriga regionala aktörer.

10.5 Mina överväganden

Staten och den regionala nivån

Inledningsvis vill jag konstatera att den statliga verksamheten långt

ifrån har en enhetligt utformad regional nivå. Den länsförvaltningsreform som genomfördes den l juli 1991 innebär att länsstyrelsens verksamhet koncentreras till verksamhet med betydelse för länets utveckling och framtid. Den nya länsstyrelsen

skall verka som ett sammanhållande regionalt statligt med organ

ansvar för uppföljning och utvärdering av gjorda insatser från ett

samlat regionalt perspektiv.

Vid sidan av länsstyrelsen finns fortfarande ett antal statliga

organ med länen som bas. Länsarbetsnämnden framstår den enda som kvarvarande verksamheten med omfattande länsbaserade uppgifter.

Förändringar avseende organisation och indelning har aktualiserats avseende flera av de kvarvarande länsanknutna myndigheterna. Samtidigt finns en tydlig trend där den stora statliga verksamheten utanför länsstyrelserna i växande utsträckning bildar regioner

som avviker från länen. I de flesta fall utgör N ORP-länen den västsvenska regionen eller är en del av den.

En västsvensk länsstyrelse

Län och landsting har, med några undantag, alltid stämt överens geografiskt. I debatten om länsindelningen har under lång tid

man

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

utgått från att den regionala politiska makten, manifesterad genom landstingen, och den statliga länsadministrationen skall följas i

geografiskt hänseende. Även diskuterat betydande för-

om man skjutningar av makten över de regionala frågorna har denna huvudprincip sällan ifrågasatts. Ett exempel är diskussionen om länsdemokrati och länsförvaltning, där utgångspunkten i båda fallen har varit länet.

Mitt förslag innebär att ett indirekt valt politiskt organ med ett

ansvar för regionens utveckling etableras för Västsverige. Det innebär att regionen själv tar huvudansvaret för de viktiga utvecklingsfrågorna. Den uppgift som länsstyrelserna för närvarande har att vara en samordnande och drivande kraft i regionens utveckling flyttas i väsentliga delar till regionförbundet. Men innebär detta att också den statliga regionala förvaltningen bör sammanföras till en västsvensk enhet med samma gränser som det föreslagna västsvenska regionförbundet Denna fråga måste besvaras

med utgångspunkt från vad staten skall uppnå med sin regionala

närvaro och karaktären på verksamheten.

Länsstyrelserna och indelningen

Sedan ansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna flyttats till regionförbundet kvarstår för länsstyrelsen uppgiften att svara för

statens regionala intressen i den mån ansvaret inte ligger hos annan

myndighet. Det innebär att följa upp genomförandet av nationella mål inom ett antal områden, utöva tillsyn enligt lagstiftning och vara

besvärsinstans.

Om utvecklingsuppgifterna flyttas förändras emellertid förutsätt-

ningarna för hur staten organiserar sin verksamhet med uppföljning av

nationella mål och tillsyn.

Ett alternativ i en sådan situation kan vara att framhäva de statliga

sektorsintressenas plats i systemet, dvs. att olika centrala myndigheter bygger upp egna organisationer för sina tillsyns- och uppföljningsuppgifter. Skolverket och Socialstyrelsen med sina regionala enheter är exempel på hur staten kan organisera sig för sådana funktioner. En sådan struktur har emellertid nackdelar, om inte annat i praktiskt

avseende. Kommunerna har ett behov av att möta en stat som inte uppträder splittrat. Främst behövs en fortsatt samordnad stat i den kommunala planprocessen. Dessutom finns ett behov från statens sida att kunna göra avvägningar mellan olika riksintressen i de fall där de kan konkurrera med varandra. Finns det ingen samordnad statlig regional nivå kommer troligen fler ärenden att hamna i regeringen. En sådan utveckling framstår inte som rimlig. Jag har inte anledning att

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

utgå från något annat än att en sammanhållen statlig enhet bör finnas även i fortsättningen för de statliga regionala uppgifterna. Som framgått tidigare har Statskontoret utrett vilka förutsättningar som finns för att sammanföra de olika verksamhetsområdena till en västsvensk region. Grovt sett kan man med avseende på konsekvenserna dela upp verksamheten i tre grupper

0 fyra expertområden regionalekonomi, kommunikationer, utbildning och social omvårdnad skulle gå att samordna i en västsvensk region utan avgörande verksamhetsförändringar eller geografisk splittring

o inom tre områden civil beredskap, miljövård och planväsendet, motsvarande en tredjedel av länsstyrelsens verksamhet går pro- blemen inte att lösa utan omfattande verksamhetsförändringar eller att man ger länsstyrelsen en annan roll

o återstoden av verksamheten bör vara möjlig att med större eller mindre anpassningar bedriva i en större region.

Fördelarna med en samordning inom områdena regionalekonomi, utbildning och kommunikationer var grundläggande utgångspunkter för förslaget om ett västsvenskt län i utredningens delrapport. Jag har nu föreslagit att dessa tre områden förs över till regionförbundet. Om dessa tre områden inte längre skulle finnas kvar inom länsstyrelsen bortfaller väsentliga motiv för att sammanföra länsstyrelseverksamheten till en enhet. För övriga verksamheter gäller att de kan hanteras i ett västsvenskt län med mer eller mindre uttalade svårigheter. För flera av områdena finns i och för sig fördelar med att fungera i en större region. För andra uppstår betydande problem, som i så fall skulle få lösas genom lokalkontor och omläggning av verksamheten. Inom ett antal av verksamhetsområdena är förändringar av länsstyrelsens ansvar aktuella. Det kan gälla både överföring av uppgifter till kommuner, flyttning till andra statliga myndigheter eller en privatisering. I något fall har beslut fattats. I andra fall är förändringar aktualiserade, t.ex. i en statlig utredning eller på annat sätt. Handels- och föreningsregistret skall flyttas till Patent- och registreringsverket. Bil- och körkortsregistren kan komma att flyttas från länsstyrelsen, möjligen till det föreslagna Väg- och trafikverket. Lotteriverksamheten ses för närvarande över och en avreglering kan bli aktuell. Ansvaret för allmänna valen utreds också och en flyttning till länsskattemyndigheten är en tänkbar möjlighet.

Den regionala statliga förvaltningen sou 199266

Den nya lagen om det civila försvaret kan innebära överflyttning

en av uppgifter till kommunerna. Den statliga kommittén för översyn av veterinärväsendet kommer troligen att föreslå att länsveterinärerna

samarbetar över större områden och att distriktsveterinärorganisationen privatiseras. Inom lantbruksområdet får näringen möjligen själv ta över rådgivningen till jordbrukarna och länsstyrelsens konsultverksam-

het skulle därmed försvinna. Även lång rad andra en områden

pågår utredningsarbete om eventuellt ändrat huvudmarmaskap. I ett vidare och längre perspektiv är det möjligt att länsstyrelsens roll som överklagningsinstans för kommunala beslut sätts i fråga. Det är

inte uteslutet att denna funktion kan bli aktuell att föra till förvalt-

ningsdomstolarna. Bl.a. kan utvecklingen inom EG få betydelse i detta

avseende.

Den fortsatta översyn av länsstyrelsernas arbetsuppgifter pågår

som inom olika sakområden skulle således kunna minska del de en av svårigheter som kan uppstå om verksamheten skulle drivas i större en region. Men sammantaget är problemen åtminstone i dag inte att förakta.

Samtidigt har samrådet med de politiska partierna visat att det för att nå en bredare uppslutning for reform den regionala organisatio-

en av

nen i Västsverige är nödvändigt att ta ett steg i riktning mot något

av de kommunala alternativen i regionutredningen. Det innebär alltså att man lägger ett ökat ansvar för utvecklingsfrågor och samordning av

samhällsverksamheten på det kommunala självstyret, med eller utan en självständig regional nivå.

Om detta steg som föreslagits i kapitel 9 utformas så att det är - -

just de områden inom länsstyrelsen som har fördel att hanteras i

av en

stor region som kommunaliseras så uppnås det ursprungliga syftet med försöksballongen en samlad västsvensk planerings- och utvecklings-

-

region utan de svårigheter för den statliga sektorn på kort

- sikt som Statskontorets utredning indikerar.

Min slutsats blir därför att de fyra länsstyrelserna inte bör slås

nu

samman. I stället får de fyra länsstyrelserna med den verksamhet

som

blir kvar själva se över sin organisation i den situationen och tills

nya

vidare leva vidare som renodlade statliga myndigheter med bl.a. kontroll- och uppföljningsuppgifter. Det är troligt att länsstyrelsernas verksamhet ändå kommer att förändras. Som nämnts pågår utredningsarbete avseende många områden. I ett övergripande perspektiv kommer den offentliga sektorns förnyelse med ganska stor säkerhet att leda till färre och armorlunda uppgifter för länsstyrelserna. I det löpande arbetet kommer inte minst kraven på kompetens från kunderna, vare sig de är kommunerna eller på miljövårds-

nu som

sou 199266 Den regionala statliga förvaltningen

området bl.a. företagen, att pressa fram samverkan med bl.a. en specialisering av kompetensen. Miljöområdet är ett område där en sådan utveckling kan förutses, och för övrigt redan pågår. Under alla förhållanden kommer det att ställas krav på att dagens och morgondagens regioner har tillräcklig storlek och de utgör att näringsgeografiskt naturliga områden. Rationella skäl och effektivitetskrav pekar på vikten att överblick och planeringsaktiviteter av omfattar områden är rationellt arronderade. När som spontana samverkansprocesser formar nya och större regioner och allt fler statliga verksamheter för sina regionala uppgifter väljer större områden än dagens län förlorar den nuvarande länsindelningen snabbt sin relevans som sammanhållen indelning för den statliga sektorn. Mot denna bakgrund är ett större västsvenskt län i skede ingen ett senare omöjlighet. Det kan förutsättas att den fortsatta beredningen regionutredav ningens betänkande leder till nationsövergripande förändringar som kan komma att beröra både länsstyrelsernas verksamhet och indelningen inom en snar framtid. Om dessa förändringar går i den riktning som Västsverigeutredningen pekar ut för Västsverige, dvs att frågorna kring regionens övergripande utveckling skiljs ut från länsstyrelsen, blir frågan om hur statens representation i landet skall se ut en rent statlig administrativ fråga. I sådan situation blir en sådana avvägningar mellan närhets- och stordriftsfördelar som Statskontorets studie belyser viktiga att penetrera ytterligare. Det är möjligt att ett sådant förändringsarbete går i riktning mot större län. Men hur utvecklingen kan komma att gestalta sig är svårt att i dag ha någon alldeles bestämd uppfattning Men med tanke om. på det stora intresse som regeringen och riksdagen i dag visar för dessa frågor är det sannolikt att utvecklingen kommer att gå rätt snabbt. Detta gör det ytterligare motiverat att inte föregripa denna nu utveckling i Västsverige.

I ett avseende föreslår jag emellertid förändring. Landstingen i

en

O-län även Göteborgs kommun utser i dag styrelse, exkl. lands-

hövdingen, i länsstyrelsen. I en situation där länsstyrelsen förändras till en renodlad förvaltningsmyndighet finns inte anledning att behålla ordningen att landstingen utser styrelse. Hur verksamheten skall styras bör då vara statens ensak.

SOU 199266

11 Vissa

övergripande konsekvenser

Regionförbundet nya handlingsmöjligheter, inget direktvalt

- men regionalt folkstyre

Innebörden av förslaget är att, som ett första steg, statsmakterna

undanröjer de hinder som finns för att forma den erforderliga

organisationen för Västsverige. Genom att bilda regionförbundet

stärker man avsevärt möjligheterna att i de viktiga planerings-

agera

och framtidsfrågoma, samtidigt som nya förutsättningar skapas för att

på västsvensk bas samordna verksamheten på olika samhällsområden,

där detta behövs. Samtidigt betonas och förstärks kommunernas roll. Genom det föreslagna valsystemet kan man skapa en rimlig partipolitisk representativitet med en regional förankring.

Å andra sidan det

är ansvar som inledningsvis skulle läggas på

regionförbundet tämligen begränsat. Förbundet får emellertid stark en roll när det gäller att driva västsvenska planerings- utvecklingsfrågor med bl.a. en aktiv roll i planeringsprocessen för trafikens infrastruk-

tur. Det kan agera på det internationella planet med tydligt mandat. Däremot är befogenheterna svagare när det gäller t.ex. sjukvård och kollektivtrafik. Uppgiften, åtminstone i detta skede, skulle i första hand bli att samordna verksamheter där ansvaret enligt lagstiftningen tills vidare ligger kvar på befintliga huvudmän. Skulle regionförbundet bildas har man dock skapat den plattform behövs för att reforme-

som ra organisationen av t.ex. kollektivtrafiken, och för att gå vidare beträffande sjukvården. Graden av de mandat läggs på det som västsvenska planet och takten i eventuell sådan utveckling får en avgöras av de regionala huvudmännen. Det är alltså inte nu fråga om ett regelrätt västsvenskt regionalt

folkstyre med direktval och beskattningsrätt. På skalan mellan nuläget och ett västsvenskt folkstyre ligger förslaget på det hela taget närmare

nuläget.

Alternativen framöver

Tidigare har jag framhållit att den nu föreslagna konstruktionen innebär bevarad handlingsfrihet i vissa viktiga avseenden. Men

samtidigt tar man ställning i ett avseende går det kommunala - man

självstyrets väg och inte den statliga vägen när det gäller makten över utvecklingen i regionerna. Till frågan om ett direktvalt regionalt

Vissa övergripande konsekvenser sou 199266

folkstyre i Västsverige behöver man däremot inte ta ställning nu.

Möjlighet finns att längre fram vrida utvecklingen detta håll eller att fortsätta att samverka i indirekt valda organ med kommunerna som bas.

Å andra sidan vill jag framhålla det kan framstå val

att som som ett

inte är ett val i den meningen att man väljer mellan ett statligt och

ett kommunalt alternativ. Alternativen är snarare ett kommunalt alternativ och ett kommunalt-statligt alternativ. Oavsett vilken roll staten vill spela i regionen kommer regionens politiker att agera i olika utvecklingsfrågor i den omfattning man anser rimlig, med det mandat de har av väljarna att driva för medborgarna viktiga frågor. Härvid används de kanaler som är lämpliga kommuner, landsting, kommu- nala samarbetsorgan eller särskilda organ typ EG-kontoret.

Den politiska sfären flyttar alltså generellt sett fram sina positioner i de regionala utvecklingsfrågoma. Om man fortsätter som nu kommer

trängseln på den regionala arenan att öka. En rimlig prognos är att den

regionala politiska nivån kommer att få ökad betydelse länsstyrelsen

-

kommer att minska sin. Att ge ett politiskt valt regionförbund de uppgifter som jag nu föreslår innebär därför inte att man slår in på en

helt ny väg.

Regionförbundet, landstingen och kommunerna

Bildar man regionförbundet innebär det att ett antal landstingsuppgifter gradvis förs över till förbundet. Det gäller i början främst verksamheter utanför sjukvården, men också någon del av den Övergripande sjukvårdsplaneringen och folkhälsoinsatserna. Landstingens uppgifter

tunnas ut. Vidare innebär etablerandet av regionförbundet att nya konstellationer blir möjliga när det gäller bl.a. kollektivtrafiken, utvecklings-

fonderna, turistråden och de regionala kulturinstitutionerna, dvs. verksamheter som i dag har en viktig knytning till landstingen. Det

kan innebära ett västsvenskt ansvar för finansiering och övergripande inriktning, men att själva verksamheten drivs decentraliserat.

Efter hand kommer det att framstå som naturligt att landstingen

awecklas. Kvar blir två direktvalda nivåer, den lokala med kommunerna och den nationella med riksdagen och på sikt kanske en tredje, -

ett västsvenskt folkstyre. Frågan om man på denna nivå skall ha direktval och beskattningsrätt behöver man inte ta ställning till nu. Det

bör dock erinras om att landstingen inte kan avvecklas utan att ändra regeringsformen, i vilken anges att det skall finnas såväl primärkom-

muner som landstingskommuner.

sou 199266 Vissa övergripande konsekvenser

Kommunerna får en starkare ställning. Regionförbundet hämtar inte sina uppgifter från kommunerna. En del kommunala samverkansaktiviteter med västsvensk karaktär kan kanaliseras via regionförbundet.

Men på det hela taget får kommunerna ökade uppgifter. Ett antal uppgifter kan överföras från länsstyrelsen. Tillkomsten ett

av

regionförbund medför nya förutsättningar för flyttning uppgifter

en av

från landstingen. En viktig konsekvens av mina förslag är att staten drar sig tillbaka när det gäller ansvaret för att skapa god infrastruktur för närings-

en

livsutveckling och ekonomisk tillväxt i Västsverige. Ansvaret för de regionala samhällsuppgifterna förskjuts från staten till den kommunala självstyrelsen. Det faktum att länsstyrelsens utvecklingsansvar flyttas

till den regionala politiska sfären innebär minskat statligt och ansvar ökat ansvar för de regionala politikerna. Skulle bilda västman en svensk trañkhuvudman blir på samma sätt regionens större och ansvar statens mindre. Det kan självfallet komma att innebära att regionen själv får ta ett ökat ekonomiskt ansvar för de uppgifter för. Det är man ansvarar t.ex.

möjligt att regionen får ta ett ökat ansvar för investeringar i infrastruktur och för regionalpolitiskt utvecklingsstöd. En utveckling detta håll är knappast orimlig tvärtom ligger den i det regionala

-

folkstyrets natur.

Den statliga närvaron

Både det förhållandet att utvecklingsuppgifter flyttas och det geografis-

ka perspektivet breddas innebär att den samordnade statliga förvaltningen med länen som bas tunnas ut. Staten kommer inte att ta de

helhetsgrepp på länets utveckling som den samordnade länsförvaltningen skulle ge förutsättningar för. Det statliga spektrat blir smalare och i huvudsak inriktat på myndighetsutövning. På detta sätt kan den förändring jag nu föreslår framstå be-

som

tydande. I riksdagens beslut om den samordnade länsförvaltningen betonades just vikten av en bättre samordning de statliga verksam-

av

heterna och att länsstyrelserna ges framträdande roll i länets

en utveckling.

En konsekvens som bör uppmärksammas är att länsstyrelsens ut-

om vecklingsansvar flyttas bort kan t.ex. näringslivs- och regionalpolitiska

aspekter och kommunikationsaspekter inte beaktas i olika ärenden i den utsträckning som kan ske i dag. Möjligen kan de konflikter som i dag avgörs under beredningsprocessen inom länsstyrelsen i stället i flera fall komma att flyttas ut på den offentliga Resultatet blir

arenan.

Vissa övergripande konsekvenser sou 199266

att ärenden i högre utsträckning får avgöras på central nivå, dvs. i

regeringskansliet. Staten kommer dock även med mitt förslag att ha kvar viktiga uppgifter rör samhällsutvecklingen i regionen. De statliga

som har viktig roll på många områden. Även den

sektorsmyndigheterna en nuvarande länsstyrelsen kommer att ha uppgifter inte minst vad gäller medverkan i den fysiska planeringen och på miljöområdet. Staten

kommer alltså under alla förhållanden att ha en organisation för bevakning riksintressen och för uppföljning av den kommunala av verksamheten, de statsmakterna fastlagda målen. Även med mot av en

överflyttning uppgifter till den regionala politiska nivån kommer de

av

nationella målen att kunna få genomslag.

Sammanfattningsvis. . .

Mitt förslag ett politiskt valt organ på västsvensk bas med ansvar

om för regionens utvecklingsfrågor och med möjlighet att bättre samordna

vissa samhällsverksamheter på det hela taget tydlighet, kraftsam-

ger ling och möjlighet att för större region driva utvecklingsfrågorna. en

Med den uppläggning jag föreslår avseende länsstyrelserna och mina

förslag i övrigt uppnår man sammanfattningsvis följande

Man åstadkommer näringsgeografiskt naturlig och för

en framtiden slagkraftig region vad utvecklingsinsatser och avser samordning verksamheter, väl anpassad till inte minst av utvecklingen i Europa.

Ansvaret för de övergripande utvecklingsfrågorna i regionen överlåts till den kommunala självstyrelsen, via ett av kommuner-

na och landstingen bildat organ med tydligt mandat att agera för

regionens utveckling.

Man skapar förutsättningar för en successiv förändring av den

statliga regionala förvaltningen med möjlighet till anpassning till nationellt betingade förändringar och utan stora inledande föränd-

ringskostnader.

sou 199266 Bilaga 1

Skiss till särskilt

en lag om ett kommunalförbund i Västsverige med kommentarer

Inledande bestämmelser

1 § Kommuner och landsting i Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs och Skaraborgs län Västsverige fär gemensamt handha

uppgifter för den västsvenska regionen. Uppgifterna skall skötas genom ett kommunalförbund. För förbundet gäller bestämmelserna i lagen 1985894 om kommunalförbund, om inte annat anges i denna lag.

Genom förbundets unika karaktär vad avser bredden av uppgifter och det geografiska områdets storlek samt det förhållandet att förbundet förutsätts handha vissa i dag statliga uppgifter framstår det som rimligt att i lag ge kommunerna och landstingen en gemensam kompetens att genom förbundet handha ifrågavarande uppgifter.

2 § Samtliga kommuner och landsting i de län som anges i 1 § första stycket skall vara medlemmar i förbundet.

Enligt lagen om kommunalförbund ankommer det normalt på kommunerna och landstingen att på egen hand avgöra om ett kommunalförbund skall bildas. Det står dem således fritt att ansluta sig till ett kommunalförbund. I det nu aktuella fallet är situationen en arman. Förbundet kommer att ha ansvar för ett brett spektrum av frågor av stor betydelse för regionens utveckling. Förbundet kommer också att få ta över vissa statliga uppgifter, vilka bör hanteras för Västsverige på samma sätt som för övriga regioner. En förutsättning för att staten skall kunna överlämna uppgifter till förbundet är att det finns en fasthet i organisationen. Samtliga kommuner och landsting måste därför vara med i förbundet.

3 § Förbundet fär i enlighet med föreskrifterna i denna lag svara för sådana statliga och kommunala angelägenheter som enligt lag eller annan författning ankommer pd staten, kommunerna och landstingen. Förbundet skall särskilt handha uppgifter avseende regionala utvecklingsinsatser, näringslivsutveckling, kommunikationer, glesbygdsutveckling och utbildning som enligt 3 § förordningen 19901510 med länsstyrelseinstruktion ankommer pá respektive länsstyrelse i de i 1 § angivna länen.

Bilaga I sou 199266

Syftet är att förbundet skall ha ett så långt möjligt sammanhållet ansvar för utvecklingsfrågor med västsvensk dimension inom bl.a. de nämnda områdena. Förbundets uppgifter knyts främst till övergripande planerings- och utvecklingsfrågor vad gäller näringsliv, kommunikationer, utbildning, kultur, miljö, marknadsföring och internationell samverkan. Innebörden och omfattningen av den internationella samverkan rör i första hand de uppgifter som åligger det nybildade EG-kontoret i Västsverige. Till förbundet förs länsstyrelsernas uppgifter inom regional utveckling, kommunikationer och utbildning.

Kommunalförbundets bildande

4 § Förbundet är bildat när åtgärder genomförts enligt 1 kap. 7 § lagen 1985894 om kommunalförbund och förbundsordningen godkänts av regeringen.

Enligt lagen om kommunalförbund skall för varje kommunalförbund finnas en förbundsordning som antas av förbundsmedlemmarna, och förbundet är bildat när förbundsordningen har antagits och undertecknats av medlemmarna. Av skäl som angivits i kommentaren till 1 § och med tanke på förbundets övergripande karaktär och att statliga uppgifter skall överföras till förbundet bör regeringen godkänna förbundsordningen för att förbundet skall vara bildat.

Kommunalförbund med fullmäktige

5 § Förbundet skall vara ett kommunalförbund med jidlmälaige.

Ett kommunalförbund kan ha fullmäktige, styrelse och andra nämnder kommunalförbund med fullmäktige, eller vara organiserat enbart med en förbundsdirektion. Det föreslagna förbundet har likheter med en kommun eller landsting på det sättet att det har uppgifter inom ett flertal områden betydelse av för regionens utveckling. Det bör vara angeläget med en bred politisk process kring förbundets olika frågor. Förbundet bör därför ett vara kommunalförbund med fullmäktige.

sou 199266 Bilaga 1

Fullmäktige

6 § Vad som sägs i 2 kap. 4 § lagen 1985894 kommunalförbund om om representation i förbundsfitllmälaige skall inte tillämpas på förbundet.

7 § För att utse ledamöter och ersättare i förbundgiillmälctige skall

finnas fem Valkretsar, motsvarande landstingsområdena i Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län samt Göteborgs

kommun. Antalet ledamöter i varje valkrets bestäms av den centrala valmyndigheten före utgången av april varje dr då ordinarie val till landsting skall hållas, på grundval av valkretsens andel de röstberättigade i av valen till fullmäktige i landsting inom förbundets verksamhetsområde samt Göteborgs kommun. För varje valkrets skall landstinget i valkretsen till förbundets fullmäktige utse ledamöterna som skall representera kretsen. Ledamöter från valkretsen Göteborgs kommun utses av kommunen. Fördelningen av ledamöter mellan partier i varje valkrets skall ske på grundval av rösterna i val till landstingsfullmäktige och kommunjidlmälctige i Göteborg. Fördelningen mellan partier sker enligt vallagen 1972720 14 kap. 15 b första stycket.

Här regleras hur förbundets fullmäktige utses. Det innebär en avvikelse från lagen om kommunalförbund, enligt vilken varje förbundsmedlem skall vara representerad i fullmäktige. Modellen att använda Valkretsar och att låta landstinget utgöra valkorporation är således helt skild från det normala förfarandet i kommunalförbund. Normalt utses representanterna i förbundets fullmäktige stiftarnas av fullmäktigeförsamlingar. Varje stiftare skall vara företrädd i förbundsfullmäktige. Med hänsyn till att förbundet kommer att ha 60 stiftare skulle fullmäktigeförsamlingen bli mycket stor samtidigt om man kräver viss proportionalitet med hänsyn till kommunernas storlek. Motivet för Valkretsar är att förbundet därmed tillförsäkras representation från olika delar av regionen. Nomineringsprocessen sker rimligen i de politiska partiernas organisationer inom respektive län och i Göteborgs kommun. Enligt lagen om kommunalförbund får dock till förbundets fullmäktige endast utses ledamot i medlemmens fullmäktige. I landstinget är ett parti berättigat att delta i fördelningen av mandaten om det fått minst tre procent av rösterna i hela landstinget. Denna bestämmelse skall inte gälla vid fördelningen mandat till av förbundets fullmäktige.

Bilaga 1 sou 199266

Mandaten i valkretsen tilldelas, ett efter annat, det parti som för varje gång uppvisar det högsta jämförelsetalet, på sätt som sker vid fördelning av fasta valkretsmandat i landstingsfullmäktige. Av praktiska skäl föreslås att landstingen och Göteborgs kommun utgör valkorporationer och utser representanterna till förbundsfullmäktige.

Övriga bestämmelser

8 § Regeringen får föreskriva att uppgifter enligt förordningen

1982877 om regionalt utvecklingsarbete och förordningen

19911809 om rikstäckande väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och planer för länstrafikanläggningar som ankommer pd länsstyrelserna i länen enligt 1 § skall fullgöras av förbundet.

En överföring av länsstyrelseuppgifter till förbundet enligt 3 § medför konsekvenser inom en rad områden. Bl.a. har länsstyrelsen en roll i väghållningsplaneringen och beslutar om planen för länstrañkanläggningar. Enligt förordningen om regional utvecklingsplanering handhar länsstyrelsen ett antal uppgifter på det regionalpolitiska området. Regeringen bör därför bemyndigas att föreskriva att

uppgifter enligt de nämnda förordningarna skall fullgöras av förbundet.

9 § Fullmäktige i landstingen och kommunerna i Västsverige får överlåta ät förbundet att handha uppgifter som enligt lagen 1978438

om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik åvilar dem.

Enligt lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik skall det finnas en huvudman i varje län. Huvudman är kommunerna och landstinget gemensamt. För att bättre kunna samordna kollektivtrafi-

ken bör den knytning av huvudmannaskapet till länet som följer av

lagen kunna lösas upp såvitt avser Västsverige.

10 § Fullmäktige i landstingen och kommunerna i Västsverige får överlåta åt förbundet att fullgöra uppgifter som enligt hälso- och

sjukvårdslagen 1982763 åvilar dem.

Syftet med denna bestämmelse är att öppna möjligheter för att till förbundet föra uppgifter som underlättar en fortsatt samordning av

sjukvården i Västsverige.

sou 199266 Bilaga I

Upplösning och utträde

11 § Bestämmelserna i 4 kap. lagen om kommunalförbund skall inte tillämpas för förbundet.

Bestämmelserna i 4 kap. i lagen om kommunalförbund rör utträde,

likvidation och upplösning av ett kommunalförbund. Med hänsyn till

förbundets unika karaktär skall förbundet endast kunna upplösas genom att lagen upphävs. Beträffande utträde ur förbundet hänvisas till kommentaren till 12

12 § Förbundsmedlem kan utträda ur förbundet.

Innehållet i denna paragraf anknyter till 2 Med den karaktär

förbundets verksamhet har måste medlemsskapet vara ovillkorligt. Utträde ur förbundet bör endast kunna ske genom ändring i eller

upphävande av lagen.

sou 199266 Bilaga 2

Kommittédirektiv

Länsindelningen i västra Sverige

Dir. 199130

Beslut vid regeringssammanträde 1991-04-18

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en utredare tillkallas med uppgift att analysera för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i västra Sverige samt att föreslå de åtgärder behövs för att komma till rätta med nacksom delarna.

Bakgrund

samhällsutvecklingen har inom vissa delar av landet lett till att den nuvarande indelningen i län och landsting inte motsvarar dagens funktionella tätortsområden och planeringsregioner. Så är förhållandet i västra Sverige. Storstadsutredningen har i sitt betänkande Storstadsliv. Rika möjligheter hårda villkor SOU 199036 påpekat den admini- - att strativa splittringen i Göteborgsregionen försvårar ett rationellt planeringsarbete. Utredningen har föreslagit att regeringen tar initiativ till ett arbete som syftar till att ändra länsindelningen i västra Sverige. Vid remissbehandlingen av storstadsutredningens betänkande har flera remissinstanser pekat på att det behövs ändrad länsindelning en i västra Sverige. Det finns emellertid ingen enhetlig uppfattning om hur en ändrad länsindelning bör ut. Vissa remissinstanser stöder se storstadsutredningens förslag om ett nytt län för Göteborgsregionen. Några remissinstanser förordar ett nytt län omfattar större del som en av västra Sverige. Andra remissinstanser anser att problemen kan lösas genom olika former av samverkan utan att länsgränserna behöver ändras. Inom Göteborgsregionens kommunalförbund pågår utredning en om ändrad länsindelning i västra Sverige. Från några kommuner föreligger framställningar till regeringen om ändrad länsindelning.

Bilaga 2 sou 199266

Motiv för en översyn av länsindelningen i västra Sverige

Sedan den nuvarande länsindelningen lades fast har samhällsförhällandena i västra Sverige ändrats. De naturliga bostads- och arbetsmarknadsområdena i västra Sverige stämmer illa överens med de administrativa gränserna.

Olägenheterna med nuvarande administrativa mångfald är tydligast på trafikområdet. Planering och tilldelning av statliga medel för trafikinvesteringar i Göteborgsregionen sker via tre länsstyrelser samt

vägverket och banverket. Tre landsting och ett stort antal kommuner via länshuvudmärmen för kollektivtrafiken. Ingen länshuvudansvarar för kollektivtrafik täcker ensam hela tätortsomrádet. Huvudman mannen för förortstrafiken GL AB samägs enligt ett komplicerat mönster av huvudmännen i de tre berörda länen samt Göteborgsregionens kommunalförbund. Kollektivtrafiken i Göteborgs kommun är skild från kollektivtañken inom tätortsregionen i övrigt, vad gäller såväl planering som ansvar för den löpande verksamheten.

Den administrativa splittringen innebär olägenheter när det gäller att

lösa Göteborgsregionens trafik- och miljöproblem. Vissa olägenheter till följd av de administrativa förhållandena finns

också inom andra samhällsområden, såsom näringsliv och arbetsmarknad, totalförsvar, turism, bostadsförsörjning, teknisk försörjning, översiktlig fysisk planering, utbildning, sjukvård, kultur- och

fritidsverksamhet. Inför framtiden finns det ett stort behov av strukturella insatser i

västra Sverige i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för näringslivets utveckling. Regeringen har markerat detta genom att i sin proposition 19909187 om näringspolitik för tillväxt föreslå en rad

olika trafikinvesteringsprojekt i Göteborgsregionen och övriga delar

västra Sverige. För att dessa projekt skall kunna genomföras på ett

av tillfredsställande sätt finns det ett stort behov av samarbete mellan de berörda huvudmärmen.

Även den ökade internationaliseringen påverkar den regionala

indelningen. I allt större utsträckning växer insikten om att det krävs ett utökat samarbete inom större regioner mellan offentliga huvudmän för att skapa goda förutsättningar för näringslivets utveckling i en alltmer konkurrensutsatt miljö. Det anförda har lett mig till uppfattningen att en särskild utredare

nu bör tillkallas för att se över länsindelningen i västra Sverige.

sou 199266 Bilaga 2

Uppdraget

Utredaren bör först och främst kartlägga och analysera fördelarna och nackdelarna med nuvarande länsindelning i västra Sverige. På grundval av denna analys bör utredaren redovisa olika alternativ för länsindelningen i västra Sverige utöver att behålla den nuvarande länsindelningen. Utredaren bör samtidigt redovisa konsekvenserna av olika alternativ, inklusive oförändrad länsindelning, så fullständigt som möjligt. Konsekvenserna av en ändrad indelning bör beskrivas såväl när det gäller statlig förvaltning som landsting och kommuner. Mot bakgrund av dessa konsekvensbedömningar bör utredaren ange vilka alternativ till länsindelning i västra Sverige som är att föredra. Om utredaren kommer till slutsatsen att nuvarande länsindelning i västra Sverige bör behållas, bör utredaren lämna förslag till åtgärder i form av samarbete över länsgränser för att åstadkomma den samordning som under alla omständigheter bör komma till stånd för att lösa de aktuella planeringsproblemen i regionen. Utredaren bör också lämna förslag om hur samordningen mellan länsstyrelserna och övriga regionala organ bör förbättras och hur man på bästa sätt kan klargöra ansvars- och arbetsfördelningen mellan den centrala, regionala och lokala nivån.

Arbetets bedrivande

Uppdraget skall redovisas så snart som möjligt dock senast den 1 mars 1992. Det är angeläget att utredaren har kontakter med berörda länsstyrelser, övriga statliga myndigheter, landsting, kommuner, kommunalförbund, näringsliv och fackliga organisationer. Utredaren bör samråda med den utredare dir. 199131 som har i uppdrag att göra en analys av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad. Utredaren har att beakta vad som sägs i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 19845 och om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 198843.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för civildepartementet att tillkalla en särskild utredare som skall omfattas av kommittéförordningen 1976119 med uppgift att göra en översyn av länsindelningen i västra Sverige

Bilaga 2 sou 199266

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Civildepartementet

SOU 199266 Bilaga 3

Regional indelning

Källa Regionutredningens

kartbok

Vägverket Vlslva vaghållninqsrvqanon

# A Sjöfartsverket Spöuaikomláden H Spiansnnsoekuaunen 3

Bilaga 3 sou 199266

Banverket sura Ieqmnen

souennamanas Ian

Pusomvalikdvrsøonon 5Allårsomlåøl Vis Godsuanspondtvlsøonan Anâtsomváøe vasx

Bilaga 3

Postverket Blcvdmsøoncns Ioqsonargamsalnn Gmooorqsvogioøun i Jonkoøiwsrøgnonen vaxjomgmnen

Televerket

Bilaga 3 SOU 199266

Lantmäteriverket R vas oq-on

w

i tatens invandraxea

1 aeqnn Vis

SOU 199266

Skolverkets regionlndeln ng Vlslra regionen Soma vçguonon

Tullverkets regionlndelning

Bilaga 3 sou 199266

vannnanus Ian

Oslmqoilanos m

Jonkopmqs lan Kalmar ab Kronobevgs lan Knsuansvaas Ian Hovránsomráden Malmorvus Ian ÅHovvanen av Vesna Svenge

Vanrmands win

Kronobergs Ian Ewkmgc Ian Knsllansmds Ian Kriminalvárdsverket Mawmonus lan Golebcvqsregwoner

sou 199266 Bilaga 3

W

Riksradionoch televisionens TV2 Västra u-slriunn

Västsvenska Handelskammaren

.Wtzámttxj 3229

Bilaga 3 sou 199266

Arbetarskyddsverkels yrkeslnspektioner Diarium n Våslsvanga ê

KUNGL. BIBL.

1992 10 O 5

- STOCKHOLM 7230

offentliga utredningar

Statens 1992

Kronologisk förteckning

Frihet kompetens.Grundutbildningens 37. Psykiatrinochdess patienter levnadsförhållanden, - ansvar- villkor i högskolan.U. vårdensinnehålloch utveckling. Reglerför risker.Ett seminarium om varför 38.Friståendeskolor.Bidragoch elevavgifter. U. tillåter mer föroreningarinne än ute. M. 39. Begreppetarbetsskada. Psykiskt stördas situationi kommunerna 40.Risk- och skadehantering i statligverksamhet.Fi. -en probleminventering socialtjänstens ur 41.Angåendevattenskotrar.M. perspektiv. 42.Kretslopp Basen för hållbarstadsutveckling.M. - 4. Psykiatrini Norden -ett jämförande perspektiv. 43.Ecocycles TheBasis SustainableUrban of - Koncession för försäkringssammanslutningar. Fi. Development.M. Ny mervärdesskattelag. 44.Resurserför högskolans grundutbildning. U. Motiv. Del 45.Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. M. - - Författningstext och bilagor. Del 2. Fr. 46. Livskvalitetför psykiskt långtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling en nationell strategi. A. kring service,stödoch vard. - Fastighetstaxering Bostadsrätter.Fi. 47. Avregleradbostadsmarknad, Del II. Fi. m.m.- Ekonomioch rätt i kyrkan.C. 48.Effektivarestatistikstyrning Den statliga - 10.Ett nytt bolagför rundradiosändningar. Ku. statistikensfinansieringochsamordning.Fi. ll. Fastighetsskatt. Fi. 49.EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen. 12.Konstnärlighögskoleutbildning.U. C. 13. Bundna aktier. Ju. 50.Avgifter ochhögkostnadsskydd inomäldre-och 14.Mindrekadmiumi handelsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S 15. Ledningochledarskapi högskolan några 51. Översyn av sjöpolisen. Ju. perspektivochmöjligheter.U. 52. Ett samhälle för alla. 16.Kroppen efter döden. S. 53.Skattpådieselolja.Fi. 17. Densistaundersökningen obduktioneni ett 54. Mer för mindre nya styrformerför bam- och - psykologisktperspektiv. ungdomspolitiken. C. 18. Tvängsvârd socialtjänsten i ansvar ochinnehåll. 55. Rådför forskning om transporter och l9.Långtidsutredningen1992.Fi. kommunikation.K. 20. Statens hundskola. ombildning från myndighettill Radför forskning om transporter och aktiebolag.S. kommunikation.Bilagor. K. zLBostadsstödtill pensionärer. S6. Färjorochfarleder.K. 22.EES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 57.Beskattning av vissa naturafönnåner m.m. Fi. 23. Kontrollfrágori tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden 24. Avreglerad bostadsmarknad. Fi. utvecklas om vi ingenting gör. M. 25.Utvärdering av försöksverksamheten medS-arig 59. Läraruppdraget.U. yrkesinriktadutbildningi gymnasieskolan.U. 60. Enklare regler för statsanställda. Fi. 26. Rätten till folkpension kvalifikationsregleri 61. Ett reformeratalclagarväsende. Del. A ochB. Ju. internationellaförhållanden.S. 62.Forskning och utvecklingför totalförsvaret- förslag 27. Årsarbetstid. A. till atgärder.Fö. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63.Regionalaroller en perspektivstudie. C. - regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg. C. 29.Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges 65. Kartboken. C. nationellasmittskyddsfunktioner.S. 66.Västsverige regioni utveckling.C. - 30.Kreditförsäkring Någraaktuellaproblem.Fi. - 31.Lagstiftning om satellitsändningar av TV-prograrn.Ku. 32. Nya Inlandsbanan. K. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst C. 34. Fastighetsdatasystemets datorstruktur.M. 35. Kart- och mätningsutbildningari nya skolformer. M. 36. Radiooch TV ett. i Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggningav kasinospel enligt internationella Bundna aktier. [13] regler. [28] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] [30] Kreditförsäkring- Någraaktuellaproblem. Översyn av sjöpolisen. [51] Risk-och skadehantering i statligverksamhet. [40] Ett reformerat åklagarväsende. Del A ochB. [61] Avreglerad bostadsmarknad, Del II. [47]

Försvarsdepartementet Effektivare statistikstyming Denstatliga statistikens finansieringoch samordning. [48] Forskning och utvecklingför totalförsvaret- förslag Skattpå dieselolja.[53] till atgärder. [62] Beskattning vissa av naturafömråner m.m. [57]

Enklare reglerför statsanställda. [60] Socialdepartementet

Psykiskt stördas situationi kommunerna Utbildningsdepartementet

-en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Frihet- kompetens. Grundutbildningens villkor Psykiatrini Norden ett jämförandeperspektiv.[4] ansvar- - i högskolan.[l] Kroppen efterdöden. [16] Konstnärlig högskoleutbildning. [12] Den sista undersökningen obduktionen i ett - Ledningochledarskap i högskolan några perspektiv psykologiskt perspektiv.[17] och möjligheter.[15] Tvängsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll.[18] - Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig Statens hundskola. Ombildningfrån myndighettill yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. [25] aktiebolag. [20] Friståendeskolor. Bidragoch elevavgifter. [38] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Rätten till folkpension kvalifrkationsregleri - Läraruppdraget. [59] internationella förhållanden. [26]

Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges Jordbruksdepartementet nationella smittskyddsfunktioner. [29] Mindre kadmiumi handelsgödsel. [14] Psykiatrinochdess patienter levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. [37] Kulturdepartementet

Begreppet arbetsskada. [39] Ett nytt bolagför rundradiosändningar. [10] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program.[31] forskningkring service,stöd ochvård.[46] - RadioochTV i ett. [36] Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre-och

handikappomsorgen. [50] Arbetsmarknadsdepartementet Ett samhälle för alla. [52] Kompetensutvecklingen nationellstrategi.[7] - Kommunikationsdepartementet Årsarbetstid. [27]

Nya Inlandsbanan. [32] Civildepartementet Råd för forskning om transporter och kommunikation. för forskning och kommunikation. Ekonomi ochrätt i kyrkan. [9] Råd om transporter Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst [33] Bilagor. [55] EES-anpassning av marknadsföringslagstifmingen.[49] Färjoroch farleder. [56] Mer för mindre nya styrformerför barn-och - Finansdepartementet ungdomspolitiken.[54]

Regionalaroller en perspektivstudie. [63] Koncessionför försäkringssammanslutnirtgar. [5] - Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg. [64] Ny mervärdesskattelag. - Kartboken. [65] Motiv. Del - Västsverige region i utveckling. [66] Författningstext ochbilagor. Del [6] - - Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] m.m.- Fastighetsskatt. [11]

Långtidsutredningen 1992. [19]

Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23]

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Miljö- och naturresursdepartementet Regler för risker.Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningarinne änute. [2] Fastighetsdatasystemets datorstmklur.[34] Kan- och mätningsutbildningar i nya skolformer.[35] Angåendevattenskotrar. Kretslopp Basenför hållbarStadsutveckling. [42] - Ecocycles The Basis Sustainable of UrbanDevelop- ment. [43] Miljöfarligt avfall- ansvar ochriktlinjer. [45] Miljöskulden.En rapportom hur miljöskuldenutvecklas om vi ingenting gör. [58]