Ett effektivare näringsförbud

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Ett effektivare

rb

näringsf"

Betänkande av Näringsförbudslagsutredningen 1 23 sou 1997;

min m Statens offentliga utredningar WW 1997:123 w Närings-ochhandelsdepartementet

Ett effektivare

näringsförbud

Betänkande av Näringsforbudslagsutredningen Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliet Förvaltningsavdelningen Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20692-7 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen

för

Närings- och handelsdepartementet

Vid regeringssammanträde den 14 mars 1996 bemyndigade regeringen chefen för Närings- och handelsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över bestämmelserna om betalningsunderlåtelse och konkurs m.m. i lagen 1986:436 om näringsförbud. Med stöd av detta bemyndigande förordnade chefen för Närings- och handelsdepartementet den 1 juli 1996 regionkronodirektören Eugene Palmér att fr.o.m. den 1 augusti 1996 vara särskild utredare. Som experter att bistå utredningen förordnades fr.o.m den l oktober 1996 elva personer. Dessa experter är regionkronodirektören Bodil Bjöminger-Sjökvist, advokaten Elisabet Fura-Sandström, hovrättsassessom Margareta Gårdmark-Nylén, polisöverintendenten Leena Kangas, generaldirektören Bert Lindberg, chefsåklagaren Gunnar Stetler, departementssekreteraren Lena Stridsberg, hovrättsassessom Ebba Sveme, departementssekreteraren Frank Walterson samt förbundsjuristema Per Winberg och Christer Östlund. Till sekreterare utredaren förordnades fr.o.m. den 1 september 1996 t.o.m. den 31 mars 1997 hovrättsassessom Petra Bengtsson samt fr.o.m den l mars 1997 hovrättsassessom Charlotte Abrahamsson. Utredningen antog namnet Näringsförbudslagsutredningen. Härmed överlämnar utredaren betänkandet "Ett effektivare näringsförbud" . Utredaren har därmed slutfört sitt uppdrag.

Stockholm i september 1997

Eugene Palmér

Charlotte Abrahamsson

SOU 1997: 123 Innehåll 3

Innehåll

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary in English 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 19

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningsdirektiven 49

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Utredningsarbetet 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

3 Gällande rätt 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Regler näringsförbudi 1921 års konkurslag 57 om . . . . .

3.2 Näringsförbudslagens nuvarande uppbyggnad 58

. . . . . .

3.3 Näringsförbudslagens ändamål 63

. . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Synpunkter på reglemas nuvarande utfornming 63

. . . . .

4 Statistik 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1 Antalet näringsförbud för respektive är 67

nya . . . . . . . .

4.2 Antalet gällande näringsförbud vid utgången av

respektive år 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Antalet företagskonkurser juridiska personer och

enskilda firmor under åren 1986-1996 69

. . . . . . . . . . .

5 Nâringsförbudsprojektet i Göteborg 71

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Utvärdering 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Utländsk rätt 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Norge 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Finland 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Danmark 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Frankrike 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Storbritannien 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Österrike 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8 USA 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.9 EU 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

4 Innehåll SOU 1997: 123

7 Rekvisitet "pc‘ikallatfrdn allmän synpunkt" m.m. 89

. . . . . . . . . 7.1 Utredningens förslag 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Sammanfattning av skälen för utredningens förslag 90 . . 7.3 Nuvarande förutsättningar 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Det nuvarande rekvisitets syfte 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 När anses ett näringsförbud påkallat från allmän

synpunkt 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.1 Systematiskt åsidosättande 92 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.2 Betydande vinning 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.3 Medfört eller varit ägnat att medföra betydande

skada 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.4 Tidigare dömts for brott i näringsverksamhet 93 . . . 7.5.5 Andra omständigheter 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Utredningens överväganden och förslag 94 . . . . . . . . . . .

8 Betalningsunderlåtelsefallet 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Utredningens förslag 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Sammanfattning av skälen for utredningens förslag 101 . . 8.3 Inledning 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Nuvarande förutsättningar för näringsförbud vid

betalningsunderlåtelse 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Möjligheten till återkallelse av F-skattsedel 106 . . . . . . . . 8.6 Avkriminalisering av underlåtenhet att betala in

innehållen skatt 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Utredningens överväganden och förslag 111 . . . . . . . . . .

8.7.1 Bör betalningsunderlåtelsefallet slopas 111

. . . . . . 8.7.2 Behovet av rekvisitet "grovt åsidosatt vad som

ålegat honom i näringsverksamhet 112 . . . . . . . . . 8.7.3 För- och nackdelar med en beloppsgräns 113 . . . . . 8.7.4 Beloppsgränsen 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Brottsfallet 117

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Utredningens förslag 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Sammanfattning av skälen för utredningens förslag 117 . . 9.3 Nuvarande förutsättningar 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Utredningens överväganden och förslag 119 . . . . . . . . . . 9.4.1 Vad avses med att någon gjort sig

skyldig till brott i näringsverksamhet 119 . . . . . 9.4.2 Rekvisitet brottslighet som inte är ringa 122 . . . . . 9.4.3 Presumtionsregel 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.4 Särskilda skäl 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.5 Näringsforbudets inverkan på straffmätningen 125 . .

Innehåll 5

10 Konkursfallet och konkurskarantänen 129

. . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Utredningens förslag 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Sammanfattning av skälen för utredningens förslag 130 . . 10.3 Inledning 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Konkursfallet 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.1 Nuvarande förutsättningar 132 . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.2 Konkursregelns praktiska betydelse 133 . . . . . . . . 10.4.5 Statistik över anmälningar om

näringsförbud i konkurser 134 . . . . . . . . . . . . . . 10.4.4 Upprepade konkurser 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.4.5 Rekvisitet "grovt otillbörligt mot sina

borgenärer 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.6 Rekvisitet "på annat sätt grovt åsidosatt vad

som ålegat honom i näringsverksamhet 142 . . . . 10.4.7 Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt 143 . . . 10.4.8 Förekomsten s.k. målvakter och bulvanskapi av konkursdrabbade bolag 143 . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Konkurskarantänen 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.1 Inledning 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.2 Äldre lagstiftning 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.3 Nuvarande lagstiftning 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.5.4 Äldre regler automatisk konkurskarantän i om

Norge 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.5 Villkoren för konkurskarantän enligt gällande

norsk rätt 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.6 Vem kan sättas i konkurskarantän i Norge 151 . . . 10.5.7 Konkurskarantänens rättsverkningar enligt norsk

rätt 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.8 Viss statistik över användningen av konkurs-

karantän i Norge 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.5.9 Förslag att upphäva konkurskarantäninstitutet i

Norge 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.l0 Näringsförbudsutredningens överväganden 155 . . . 10.6 Utredningens överväganden och förslag 156 . . . . . . . . . . l0.6.l Inledande synpunkter 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.6.2 Flerkonkursfallet 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.6.3 Personkretsen 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.6.4 Konkurser i övrigt 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.6.5 Konkurskarantänen 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

6 Innehåll SOU 1997: 123

11 Andra grova åsidosättanden 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Utredningens förslag 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Sammanfattning av skälen för utredningens förslag 165 . . 11.3 Nuvarande förutsättningar 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Utredningens överväganden och förslag 167 . . . . . . . . . . 11.4.1 Skall näringsförbud kunna åläggas enbart till

följd av andra grova åsidosättanden 167 . . . . . . . 11.4.2 Vilka lagar kan näringsidkaren ha handlat i strid

med 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l1.4.3 Regel näringsförbud vid andra grova om åsidosättanden 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Tillfälligt näringsförbud 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Utredningens förslag 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Sammanfattning av skälen för utredningens förslag 175 . . 12.3 Inledning 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Gällande ordning 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Tidigare överväganden om upphävande av reglerna om

tillfälligt näringsförbud 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 Rekvisitet uppenbart 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7 Utredningens överväganden och förslag 179 . . . . . . . . . .

13 Bevisbörda och beviskrav i mål och ärenden om

näringsförbud 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Bevisbördan 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Beviskrav 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Talerätt 187 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Utredningens förslag 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Sammanfattning skälen för utredningens förslag 187 av . .

14.3 Åklagamas exklusiva talerätt 188

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 För- och nackdelar med nuvarande ordning 188 . . . . . . . .

14.5 Vilka andra myndigheter än polismyndighetema

kan ansvaret för utredningar om näringsförbud 190 ges . . 14.6 Sekretessfrågor 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.7 Vilka andra myndigheter än åklagarmyndigheterna

kan ges ansvaret för att ansöka om näringsförbud 192 . . 14.8 Samordningsproblem och kompetenskonflikter 195 . . . . . 14.9 Frågor om tidsgränser 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.10 Frågor rättskraft 198 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

15 Förfarandet i domstol 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Utredningens förslag 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Sammanfattning skälen för utredningens förslag 201 av . . 15.3 Hur skall frågor om näringsförbud utan samband med

en brottmålsprocess handläggas vid domstolarna 202 . . . 15.4 Muntlighetsprincipen 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.5 Omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna 204 . . . . . 15.6 Do1nförhetm.m. 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.7 Frågan om ombud och offentlig försvarare 206 . . . . . . .

16 Tillsynen 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Utredningens förslag 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Sammanfattning skälen för utredningens förslag 213 av . . 16.3 Tillsynen enligt lagtexten 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Organisationen av tillsynen 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.5 Tillsynen i praktiken 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Utredningens överväganden 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser 223 . . . . . . . . . . . .

18 Kostnader m.m. 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 Författningskommentarer 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1 Förslaget till lag näringsforbud 229 om . . . . . . . . . . . . . 19.2 Förslaget till lag om ändring i konkurs-

lagen 1987:672 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19.3 Övriga lagförslag 240

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande. 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga. 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1997: 123 Sammanfattning 9

Sammanfattning

Inledning

Den av näringsförbudsutredningen SOU 1995:1 gjorda utvärderingen av näringsförbudslagen visade att reglerna om näringsförbud vid betalningsunderlåtelse och grova åsidosättanden i konkurs inte tillämpats i den utsträckning som lagstiftaren avsett. Vårt förslag syftar till att förenkla och effektivisera näringsförbudsinstitutet utan att rättssäkerheten åsidosätts. Enligt vårt förslag utvidgas dessutom möjligheten att meddela näringsförbud. I betänkandet föreslår vi lag näringsförbud. Anledningen en ny om till att en ny lag bör ersätta den nuvarande lagen 1986:436 om näringsförbud är att de lagtekniska förenklingar som vi föreslår skall få större genomslag i det praktiska arbetet. Vidare innebär vårt förslag att ett större antal bestämmelser i den nuvarande lagen måste ändras.

Presumtion för näringsförbud

Åklagaren har i mål om näringsförbud i dag ett besvärligt bevisläge.

Enligt vår mening är detta en förklaring till att relativt fä näringsförbud meddelas. Enligt nuvarande ordning krävs att näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt. De omständigheter konstituerar att som näringsförbud skall anses vara påkallat från allmän synpunkt är ofta

svåra att bevisa för åklagaren. Däremot förfogar näringsidkaren över be-

vismaterialet. Rekvisitet om att näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt har dessutom vållat tillämpningssvârigheter hos domstolarna. Enligt vårt förslag utrnönstras rekvisitet lagen och ur ersätts av presumtionsregler för näringsförbud där presumtionen kan brytas, om särskilda skäl talar mot förbud. Presumtion för näringsförbud skapas enligt värt förslag vid betalningsunderlåtelse som uppgår till minst basbelopp, vid brott för sex vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i sex månader eller vid upprepad brottslighet som inte är ringa samt vid konkurs, näringsom idkaren två eller flera gånger tidigare under de senaste tio åren i den egenskapen varit inblandad i konkurser, det s.k. flerkonkursfallet. Utgångspunkten är att om någon av de angivna förutsättningarna är för handen, skall detta i sig innebära en välgrundad misstanke ett grovt om åsidosättande, for vilket näringsförbud skall presumeras. Det ställs därför

10 Sammanfattning SOU 1997: 123

inte något särskilt krav på att näringsidkaren också måste ha grovt upp åsidosatt vad ålegat honom i näringsverksamhet eller i konkurssom fallet att näringsidkaren måste ha förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer. Den näringsidkare har bedrivit seriös näringsverksamhet och som fullgjort vad har ålegat honom skall inte drabbas av något som

näringsförbud. Presumtionen för näringsförbud skall i sådant fall brytas.

Det ankommer på näringsidkaren att göra gällande att särskilda skäl talar mot näringsförbud. Enligt vad vi tidigare har påpekat är det näringsidkaren förfogar över bevismaterialet, såsom bokföringsmasom terial och deklarationer. Det är dock tillräckligt att näringsidkaren kan göra sannolikt att särskilda skäl talar mot näringsförbud för att bevisbördan skall läggas på den för talan eller ansöker om som näringsförbud.

De föreslagna presumtionsreglerna syftar till att öka forutsebarheten

för när ett näringsförbud kan komma att meddelas och för att ge de rättstillämpande myndigheterna bättre vägledning än i dag så att

näringsförbudsinstitutet kan användas mer effektivt.

Andra åsidosättanden grova

Näringsförbud skall enligt vårt förslag kunna meddelas även den som i egenskap näringsidkare i andra fall än brotts-, betalningsunderav låtelse- och flerkonkursfallen grovt åsidosatt sina skyldigheter. Någon

presumtion för näringsförbud gäller dock inte i dessa fall. Kravet på att näringsförbud skall påkallat från allmän synpunkt slopas. Syftet är

vara åsidosättanden bl.a. marknads- och konkurrensrättsliga att grova av regler, arbetsmiljö- och miljöregler eller civilrättsliga skyldigheter

skall kunna läggas till grund för ett näringsförbud. Enligt

ensamma gällande ordning är det inte möjligt att meddela näringsförbud enbart på grund sådana åsidosättanden. Syftet är också att en näringsidkare som av aldrig eller endast gång tidigare har förekommit i samband med en konkurs skall kunna drabbas näringsförbud, denne grovt åsidosatt av om sina skyldigheter i egenskap näringsidkare. Avgörande för bedömav ningen åsidosättandet är grovt är främst näringsidkarens förav om om

farande skett systematiskt, tvingande lagregler åsidosatts eller om

om förfarandet inneburit ett missbruk näringsfnheten. Det ankommer på av den myndighet för talan eller ansöker näringsförbud att styrka som om de omständigheter åberopas till stöd för att näringsidkaren skall som ha grovt åsidosatt sina skyldigheter. anses

SOU 1997: 123 Sammanfattning l 1

Utvidgad personkrets

Företrädare för juridiska lämnar sina poster strax före ett personer som konkursutbrott kan i dag inte drabbas av något näringsförbud enbart i anledning konkurser. Enligt vårt förslag utvidgas personkretsen som av

kan meddelas ett näringsförbud i flerkonkursfallet till att omfatta -inte

bara den innehade sin ställning när den juridiska personen försattes som i konkurs utan även den som innehade en sådan ställning senare än ett -år innan konkursansökningen korn in till tingsrätten.

Tillfälligt näringsförbud

Möjligheten att meddela tillfälligt näringsförbud utgör ett viktigt inslag i bekämpningen den ekonomiska brottsligheten. Denna möjlighet bör av därför behållas, trots att de föreslagna presumtionsreglema möjliggör ett snabbt och effektivt ingripande mot skadlig näringsverksamhet ett slutligt näringsförbud. Det måste alltjämt vara uppenbart att genom grund för näringsförbud föreligger för att tillfälligt förbud skall kunna meddelas.

Konkurskarantän

Vi förordar varken automatisk konkurskarantän eller konkurskarantän

efter särskild prövning för ställföreträdare för juridiska personer. En

automatisk konkurskarantän kan slå blint och skulle kunna inverka hämmande på den seriösa näringsverksamheten. Fördelarna med en sådan karantän nås i den föreslagna flerkonkursregeln. stort sett genom Karantän efter särskild prövning företer stora likheter med reglerna om tillfälligt näringsförbud i konkursfallet. En regel konkurskarantän om efter särskild prövning framstår därför som mindre angelägen.

Talerätt

Åklagaren har i dag en exklusiv talerätt i frågor om näringsförbud.

Enligt vårt förslag skall även andra myndigheter än åklagarmyndigheten

ha rätt att ansöka om näringsförbud som inte grundar sig på brott och att ombesörja de utredningar behöver göras dessförinnan. Kronofogsom demyndigheten skall ha rätt att ansöka om näringsförbud i betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen samt i fall av andra grova åsidosättanden. Vidare får kronofogdemyndigheten framställa yrkanden om tillfälligt näringsförbud. Konsumentverket, Konkurrensverket, Arbetar-

skyddsstyrelsen, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen eller de ytterligare

12 Sammanfattning

myndigheter som regeringen bestämmer får i fall av andra grova åsidosättanden ansöka om näringsförbud. I dessa fall skall ärendet handläggas vid tingsrätten enligt lagen 1996:242 om domstolsärenden. Tingsrätten skall dock alltid hålla ett sammanträde i ärendet. En utvidgad utredningsrätt och rätt att inleda ärenden om näringsförbud som inte har samband med brott innebär enligt vår uppfattning att näringsförbudsinstitutet effektiviseras ytterligare. Den myndighet som tydligast ser konsekvenserna av olika åsidosättanden kan förväntas ha det största intresset att åstadkomma ett beslut om näringsförbud. av

Tillsynen

Tillsynen över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs skall utövas kronofogdemyndigheterna. Den som har meddelats av näringsförbud är skyldig att en gång varje halvår upplysa kronofogdemyndigheten sina ekonomiska och personliga förhållanden i den om utsträckning myndigheten begär. Kronofogdemyndigheten får som förlänga förbudstiden, om den förbudsålagde inte fullgör sin an-

mälnings- eller upplysningsskyldighet.

Kostnader

Vi uppskattar att våra förslag kommer att medföra att ytterligare cirka 100 näringsförbud kommer att meddelas årligen. Det finns vidare anledning att anta att antalet utredningar näringsförbud kommer att om öka än mer. Det är främst kronofogdemyndigheterna som behöver en resursförstärkning för att kunna göra de nödvändiga utredningarna, ansöka om näringsförbud i domstol samt utöva tillsynen över att besluten näringsförbud efterlevs. om

Ikraftträdande

Vi föreslår att den lagen näringsförbud skall träda i kraft den nya om 1 juli 1998.

Summary in English 13

Summary in English

Introduction

The evaluation of the Trade Ban Act carried out by the Trade Ban Commission SOU 1995:1 showed that the regulations on trade bans in the event of default of payment and gross disregard of obligations in bankruptcy have not been applied to the extent intended by the legislator. Our proposal aimed at simplifying the institution of the trade ban, and making more effective without neglecting law and order. Under proposal, the scope for imposing trade bans also our extended. In report, Trade Ban Act. The reason why a our we propose a new new Act should supersede the present one 1986:436 to give the

technical legal simplifications we propose a greater impact on practical

work. In addition, proposals means that a large number of proour visions in the present Act will have to be amended.

Presumption in favour of trade ban

In concerning trade bans at present, the prosecutor in an cases awkward situation regarding evidence. In opinion, this one factor our explaining why relatively few trade bans are imposed. Under the current system, the requirement that trade ban must be necessary from the a public point of view. The circumstances under which a trade ban to be considered from the public point of view often difficult necessary are for the prosecutor to prove in court. On the other hand, the trader has the evidence at his disposal. The requirement that trade ban must be a

from the public point of view has, moreover, entailed

necessary application difficulties for the courts. According to our proposal, this requirement should be removed from the Act and superseded by rules concerning presumption in favour of a trade ban, where the presumption

be abandoned there particular against a trade ban.

can are reasons

A presumption in favour of trade ban according to our proposal,

a

created in the event of a default of payment amounting to at least six

14 Summary in English

times the base amount ; of a criminal offence for which the

lowest prescribed penalty six months’ imprisonment, or repeated criminal offences that not insignificant; and of bankruptcy, the are trader has in that capacity been involved in two or more bankruptcies in the past ten i.e. the multiple-bankruptcy case. The assumpyears, tion here that any one of the specified conditions apply, this in itself should involve well-founded suspicion of disregard of a gross obligations, for which there should be a presumption in favour of a trade ban. There therefore particular requirement that the trader no

must also have been guilty of disregard of obligations incumbent

gross him in his commercial activity in the of bankruptcy that on or — case — the trader must have acted with gross impropriety towards his creditors. The trader who has conducted serious business activity and fulfilled the obligations incumbent him should not incur a trade ban. In such on the presumption in favour of trade ban should be abandoned. a case, a the trader’s duty to claim that such reasons against a trade ban exist. As pointed out above after all, the trader who has the we evidence such book-keeping material and tax returns. However, for — as the burden of evidence to be laid the person bringing the action or on applying for a trade ban, sufficient for the trader to prove that there probably particular against the trade ban. are reasons

The proposed regulations concerning presumption are aimed at enhancing the predictability of trade-ban imposition and at giving the

adjudicating authorities better guidance than they have today, that the so institution of the trade ban can be used more effectively.

Other disregard of obligations

gross

According to proposal, should also be possible to impose a trade our ban who, in his capacity trader, has grossly disregarded on a person as his obligations in other than criminal offences, default of payment cases and multiple bankruptcies. However, no presumption in favour of a trade ban applies in these The requirement that the trade ban cases. should abolished. The aim be necessary from the public point of view to make possible for gross failures to comply with the regulations of market and competition law, work-environment and environmental regulations obligations under civil law, etc alone to constitute the or

Translator note: the base amount, an index-linked figure used in the calculation of official pensions and social-security benefits in Sweden, SEK 36,300 for 1997.

Summary in English 15

grounds for trade ban. With the current system, impossible to a impose trade ban solely owing to such non-compliance. The purpose a also that trader who has never, or only once previously, been a involved in bankruptcy should be liable to incur a trade ban he has grossly disregarded his obligations in his capacity as trader. Decisive factors in the assessment of whether this disregard of obligations whether the trader’s conduct has been systematic, whether gross coercive statutory regulations have been disregarded whether the or conduct has entailed misuse of his freedom of trade. incumbent on the authority that brings the action or applies for a trade ban to substantiate the circumstances cited in support of deeming the trader to have grossly disregarded his obligations.

Broader circle of individuals

Representatives of legal entities who resign from their posts immediately prior to the onset of bankruptcy cannot at present incur a trade ban owing the bankruptcy alone. According to proposal, the circle of to our individuals whom trade ban be imposed result of on a may as a bankruptcy should be extended to include not only those who hold their positions when the legal entity bankrupt, but also those who had goes

such positions less than before the bankruptcy application was

one year received by the district court.

Temporary trade ban

The for imposing temporary trade ban an important element scope a in the fight against economic crime. This should therefore be scope

retained, although the proposed presumption rules permit prompt and

effective intervention against harmful business activity by of a means definitive trade ban. If temporary ban to be imposed, must still a

be evident that grounds for a trade ban exist.

Bankruptcy probation period

We recommend neither automatic bankruptcy probation period

an

quarantine such period following special investigation of

nor a

representatives of legal entities. An automatic bankruptcy probation

period exert random effects and could have an inhibiting effect on

may serious business activities. The advantages of such a period are attained largely through the proposed multiple-bankruptcy rule. A probation

period after special investigation shows great similarities to the rules

a

16 Summary in English

concerning a temporary trade ban in the of bankruptcy. A rule

case on

a bankruptcy probation period following special investigation therefore

appears less imperative.

Right to sue

Today, the prosecutor has an exclusive right to in matters relating sue to trade bans. Under proposal, authorities other than the public our prosecution authority should also be entitled to apply for trade bans that are not based on criminal offences, and to undertake the requisite

preliminary investigations. The enforcement service should have the

right of applying for trade ban in of default of payment and a cases

multiple bankruptcy, and also in cases of other disregard of

gross obligations. Moreover, the enforcement service should be empowered

to file petitions for temporary trade bans. The National Board for Consumer Policies, the Competition Authority, the National Board of

Occupational Safety and Health, the National Environmental Protection

Agency, county administrative boards or other authorities decided upon by the Government may, in cases of other gross disregard of obligations, apply for trade bans. In these the matter should be dealt cases, with at the district court under the Act 1996:242 non-contentious on matters. However, the district court should always hold meeting the a on matter. In our view, an extended right of investigation and right to initiate matters concerning trade bans that not connected with crimes are mean that the institution of the trade ban will be made effective. more The authority that most clearly perceives the of disconsequences regarding various obligations may be expected to have the greatest interest in bringing about a decision regarding trade bans.

Supervision

Supervision of compliance with trade bans and temporary trade bans

should be exercised by the enforcement service. Persons whom trade

on bans have been imposed are obliged, once every six months, to provide the enforcement service with the information their financial and on personal circumstances that requested by the enforcement service. The enforcement service should extend the period of the ban the person

incurring the ban fails to fulfil his obligation to report and provide information.

Summary in English 17

Expenses

We estimate that proposals will the imposition of roughly an our mean additional 100 trade bans annually. There also that reason to assume the number of trade-ban investigations will increase even more. primarily the enforcement-service authorities that need boosted resources be able out the requisite investigations, apply to courts for to to carry trade bans and exercise supervision of compliance with trade bans.

Entry into force

We that the Trade Ban Act should enter into force on 1 propose new July 1998.

w . :nya å.. Wim ,

V‘ N L. L u i ‘ r V . , r :

;§§{ifif har; m. :Vän ;ägt z. , " V " tazâtyg-ä.. g ~ ~.‘:fi:v. a -"%,.2i" t: L? ai: 5133:2: å-táwHsücwgaüm FM .‘m:na::.a:o i‘3‘vr"v" . avair. 51:35 7 .xgåjfwsxrsng än aexrtf :9:¥:~r:få ryvzsâihbs armé 51m iti?2§i33:i‘.$‘e?:~a‘JI". är: ad:

g Miriam ‘}z§:‘I:i,1E

egg Eamgzwzii wizixcdma a.mase~$r::w:::~av§3nrr2rSz Ylnasrrchq

waiwgsaéz my Taf§3sa%vfaa—9;aa§s@:é%.

.

:mti~;:n;.ti ‘V; :3... 1:./1 .~aj‘rt8s .mr;;e 1 :Jag - ‘N .. m .

v a. ‘.§‘;ft‘V-3w‘:c-, www; .sç2v.swe$ wash

:hämta :ärm: V Å m

.

tkâéfåi :n: .ysaw ca :á s? grass ctxggmqwqgyf

åxå: leixäksrcmucsêi swuier ¢.~;0-;‘:2zI%:1rL. 5

§:a¢;s- .då r - 2 g . , .

mpáziåzøn ...svz:i2arsg;

.14 s e cmpåml,4+ år 4,5‘ ,zw.’ai.{tm.‘,$,:~q:i; al; ‘ 3 . - , u, ma ; ¢;,}~.-¢.V,§g.a.s‘c% v #- ‘ Tiéatmz; ,amg ,zêáu g uieyai {in 422‘ ‘73‘I:.‘:~‘v;%‘.Av~ V ° u v øm Wáxlu .4.’ V 7 Å .,;::a..3;%:z¥c3f‘5 , 4,1 M. .. V, . 1v an;

,£1é1fiW}§§ as;- ;zuwâe sme,

i w € ::+- ih; 43-2‘9.~;;:24i:2s;7¢~x n ekar--

wgpegxgmaé Egava, :31.-r,g,zjm;~r.:-

fwd-:2 mm. ‘

mr£..s::.v‘im ::x22~ims:;tz; r~a2£tez~m;;.:~::$.;. A

Författningsförslag 19

Författningsförslag

l Förslag till lag om näringsförbud

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

§ Genom beslut näringsförbud åläggs näringsidkare under

l ett om en viss tid omfattande inskränkningar i sin rätt att driva näring.

Förutsättningar för ett beslut om näringsförbud

skall, inte särskilda skäl talar mot det, meddelas

2 § Näringsförbud om

den i egenskap näringsidkare i eller i samband med näringssom av verksamhet gjort sig skyldig till brott för vilket det lägsta föreskrivna

straffet fängelse i månader eller gjort sig skyldig till upprepad

är sex brottslighet inte är ringa. som

Näringsförbud skall, inte särskilda skäl talar mot det, meddelas

3 § om egenskap näringsidkare underlåtit att betala sådan skatt, den som i av tull eller avgift omfattas lagen 1978:880 betalningssäkring som av om för skatter, tullar och avgifter till ett sammanlagt belopp som svarar mot minst gånger det i lagen 1962:381 allmän försäkring angivna sex om basbeloppet.

4 § Näringsförbud skall, inte särskilda skäl talar mot det, meddelas om i egenskap näringsidkare försatts i konkurs och två eller den som av flera gånger tidigare under de senaste tio åren i den egenskapen varit

inblandad i konkurser.

5 § Näringsförbud skall meddelas den i andra fall än de som anges

som åsidosatt sina skyldigheter i egenskap näringsidkare. i 2-4 grovt av

6 § Näringsförbud skall meddelas för viss tid, lägst tre och högst tio

en år.

20 Färfattningsförslag SOU 1997: 123

Vem kan meddelas näringsförbud

7 § Näringsförbud får meddelas enskild näringsidkare. Om näringsen verksamheten har bedrivits juridisk får näringsförbud av en person

meddelas, i fråga om kommanditbolag: komplementär,

annat handelsbolag: bolagsman,

aktiebolag eller försäkringsbolag: ledamot och suppleant i styrelsen

samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

bankaktiebolag, sparbank eller ekonomisk förening samt ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet: ledamot och

suppleant i styrelsen,

europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige: företagsledare.

Första stycket gäller också den i egenskap än där sägs som annan faktiskt har utövat ledningen näringsverksamhet eller utåt har av en framträtt som ansvarig för enskild näringsverksamhet. en

8 § Utöver den som avses i 7 § fär vad som sägs i 4 § tillämpas även beträffande den innehade sin ställning än ett år innan som senare

konkursansökningen kom in till tingsrätten.

Näringsförbudets innehåll

9 § Den som har meddelats näringsförbud får inte driva näringsverksamhet,

vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i europeisk

en ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,

vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, Sparbank eller

en ett försäkringsbolag, vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett

bankaktiebolag, en Sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag, en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller

en

ekonomisk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse

som driver näringsverksamhet, vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett

aktiebolag eller ett försäkringsbolag eller företagsledare i en europeisk

ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, vara firmatecknare eller i annan egenskap ställföreträdare för vara en sådan juridisk person som anges vid

Författningsförslag 21

faktiskt utöva ledningen näringsverksamhet eller av en sådan av en juridisk är bokföringspliktig även om den inte driver näring, person som äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett

försäkringsaktiebolag att hans eller hennes andel röstetalet for

av samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent. Beträffande verkställande direktör och vice verkställande direktör för filial enligt lagen 1992:160 utländska filialer och en om m.m. föreståndare för verksamhet enligt lag finns bestämmelser om en samma

näringsförbud i den lagen.

10 § Näringsförbudet utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs innebär utövning rättighet avses i 2 kap. 1 § som av som eller 1 kap. l 4 kap. 1 6 kap. l § eller 13 kap. l §

regeringsformen tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. l 3 kap. 2 eller 8 § eller

10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.

§ Den har meddelats näringsförbud får inte anställd eller

11 som vara återkommande uppdrag i näringsverksamhet drivs av en ta emot en som närstående eller där närstående har sådan ställning anges i en en som 7 Som närstående make, sambo, förälder, barn och syskon samt anses den äktenskap är besläktad med den som har meddelats som genom näringsförbud i eller nedstigande led eller så att den är gift rätt upp- ene med den andres syskon.

Inte heller får den har meddelats näringsförbud vara anställd

som

eller återkommande uppdrag i den näringsverksamhet där han

ta emot eller hon åsidosatt sina skyldigheter i egenskap näringsidkare. av

Förfarandet vid prövningen av frågor om näringsförbud

12 § Talan näringsförbud förs i tingsrätt av allmän åklagare.

om

Angående utredningen och förfarandet i mål om näringsförbud skall, om

inte föreskrivs i denna lag, i tillämpliga delar gälla vad som i annat allmänhet är föreskrivet mål rör allmänt åtal för brott där om som

straffet fängelse i högst ett år. Tvångsmedel enligt 24 och 25 kap.

är

rättegångsbalken får dock inte tillgripas i fråga om näringsförbud.

13 § Ansökan näringsförbud får i fall avses i 3-5 föras även

om som

Kronofogdemyndigheten samt i fall som avses i 5 § av Konsument-

av verket, Konkurrensverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen eller de ytterligare myndigheter regeringen besom

22 F örfattningsförslag SOU 1997: 123

stämmer. I dessa fall handläggs ärendet, inte annat föreskrivs i om denna lag, i tingsrätten enligt lagen 1996:242 domstolsärenden. om

14 § I ärenden angående näringsförbud skall tingsrätten alltid hålla ett sammanträde. Sammanträde behöver dock inte hållas, det är om obehövligt. Om avgörandet sker vid ett sammanträde, skall tingsrätten bestå av en juristdomare och tre närrmdemän. Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken.

15 § Underlåter den mot vilken ansökan riktas att inställa sig till sammanträdet eller inställer han eller hon sig genom ombud trots föreläggande om personlig inställelse, skall rätten förelägga nytt vite eller förordna att han eller hon skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller senare dag.

16 § Rätten får i ärenden näringsförbud förordna offentlig försvarare om för den som avses med förbudsyrkandet endast om det finns särskilda skäl. I fråga om rättegångskostnader tillämpas i ärenden om näringsförbud 31 kap. rättegångsbalken.

17 § Om konkursförvaltarens skyldighet att underrätta åklagaren eller kronofogdemyndigheten om omständigheter som kan medföra näringsförbud finns det bestämmelser i 7 kap. 16 § konkurslagen 1987:672.

Tillfälligt näringsförbud

18 § Är det uppenbart att det finns grund för ett näringsförbud, får rätten meddela tillfälligt näringsförbud för tiden till dess att frågan om näringsförbud slutligt har avgjorts.

19 § En fråga om tillfälligt näringsförbud tas upp på yrkande av åklagaren eller kronofogdemyndigheten. Innan ett förbud meddelas skall den som yrkandet avser få tillfälle att yttra sig, om det inte finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Frågor om tillfälligt näringsförbud som prövas utan samband med brott handläggs enligt 13-16 §§. I övriga fall tillämpas vad sägs i som

SOU 1997: 123 Författningsförslag 23

20 § Bifalls en talan eller ansökan om näringsförbud, får rätten i domen eller beslutet självmant förordna om tillfälligt förbud.

21 § Ett beslut om tillfälligt näringsförbud gäller omedelbart, om inte annat förordnas. Beslutet skall delges den som avses med förbudet.

22 § Har ett tillfälligt näringsförbud meddelats, skall detta beaktas vid tillämpningen av 6

23 § Ett beslut om tillfälligt näringsförbud som har meddelats under rättegången får överklagas särskilt.

Överklagas ett beslut om tillfälligt förbud, får högre rätt omedelbart

förordna att förbudet tills vidare inte skall gälla.

24 § Om rätten meddelar ett tillfälligt näringsförbud innan talan om näringsförbud har väckts eller ansökan inkommit till rätten, skall den tid inom vilken sådan talan skall väckas eller ansökan lämnas utsätta en in till rätten. Tiden fär inte bestämmas längre än vad som bedöms nödvändigt. Är den utsatta tiden inte tillräcklig och begär åklagaren eller kronofogdemyndigheten före tidens utgång förlängning av tiden, får rätten medge sådan förlängning.

25 § När näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud meddelas, skall rätten till domen eller beslutet foga en särskild underrättelse, där innebörden förbudet beskrivs. av

Upphävande av ett näringsförbud

26 § Här talan om näringsförbud inte väckts eller ansökan inte inkommit till rätten inom utsatt tid och har framställning om en förlängning av tiden inte heller inkommit, skall ett beslut om tillfälligt näringsförbud omedelbart upphävas. Detsamma gäller om talan eller ansökan återkallas eller lämnas utan bifall eller om det inte längre finns skäl för det tillfälliga näringsförbudet. Om talan eller ansökan bifalls, skall rätten pröva det tillfälliga näringsförbudet fortfarande skall om gälla.

27 § Om den som genom lagakraftvunnen dom fått näringsförbud grundat på 2 § frikänns från ansvar for brottsligheten, skall näringsförbudet samtidigt upphävas. Avser frikännandet endast en viss del av brottsligheten eller hänförs denna under mildare straffbestämmelser, skall rätten pröva om och under vilken tid förbudet fortfarande skall

24 F örfattningsförslag

gälla. I fall avses får rätten också upphäva eller ändra ett beslut som nu skyldighet att för rättegångskostnader, ett sådant har om svara om meddelats i samband med domen förbud. om

28 § Upphäver rätten det konkursbeslut som utgjort förutsättning för ett näringsförbud enligt 4 eller 5 skall näringsförbudet samtidigt upphävas.

29 § Rättens beslut om att upphäva eller ändra ett näringsförbud skall gälla omedelbart.

30 § Ett lagalcraftvunnet beslut näringsförbud får upphävas på om ansökan den förbudet avser, om det senare kommer fram att han av som eller hon inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet.

31 § För ärenden upphävande förbud gäller i tillämpliga delar om av vad föreskrivs i 13-16 ansökan förbud. Ett sådant ärende som om om tas den tingsrätt tidigare handlagt målet eller ärendet om upp av som näringsförbud. Ärendet får även tas rätten i den ort där sökanden upp av är bosatt, rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och om andra omständigheter finner det lämpligt.

Ett ärende upphävande av förbud får avgöras utan sammanträde,

om saken ändå kan utredas tillfredsställande. Har rätten beslutat att om sammanträde inte skall hållas, skall parterna ges tillfälle att slutföra sin sak.

32 § Rättens beslut att upphäva ett näringsförbud skall gälla omedelom bart.

T id för avveckling av förbjuden näringsverksamhet m.m.

33 § En domstol meddelar beslut om näringsförbud eller om som tillfälligt näringsförbud får fastställa begränsad tid efter vilken en förbudet skall gälla, tiden behövs för avvecklingen av näringsom verksamhet, anställning, uppdrag, delägarskap i handelsbolag eller aktieinnehav i 9 Rätten får föreskriva vilka åtgärder som som anges får vidtas eller skall vara förbjudna under denna tid och vad den som fått näringsförbud i övrigt då har att iaktta. som Om det finns synnerliga skäl för det, får tiden för avveckling förlängas på ansökan den fått förbudet. av som

Författningsförslag 25

34 § För ärenden om förlängning av tiden för avveckling gäller vad som sägs i 13-16 §§.

Dispens från förbud

35 § Den som har meddelats näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud får medges dispens för att driva näringsverksamhet, inneha en an-

ställning eller uppdrag, vara delägare i ett handelsbolag eller medlem i

en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller äga vissa aktier. Rätten får föreskriva vad den medges dispens har att som iaktta då dispensen utnyttjas.

36 § En dispens får återkallas, om den som medgetts denna överträder näringsförbudet eller det tillfälliga näringsförbudet eller bryter mot en föreskrift som är knuten till dispensen. Detsamma gäller den om som medgetts dispens från ett förbud i 7 § i annat hänseende åsidosätter vad som åligger honom eller henne i den verksamhet med som avses dispensen.

37 § En fråga dispens får prövas i samband med dom eller beslut om om näringsförbud eller beslut om tillfälligt näringsförbud eller efter en senare gjord ansökan. När en fråga om dispens prövas särskilt, gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 13-16 §§.

38 § Ansökan om återkallelse av dispens får göras allmän åklagare av eller kronofogdemyndigheten. När frågan prövas i ett särskilt ärende gäller i tillämpliga delar vad sägs i 13-16 §§. Ärendet får tas som upp även av den tingsrätt som tidigare prövat frågan dispens. om

Tillsynen av meddelade förbud m.m.

39 § Patent- och registreringsverket skall föra ett register över näringsförbud och tillfälliga näringsförbud.

40 § Tillsynen över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas lcronofogdemyndigheten i den ort där den har av som meddelats förbudet är bosatt eller, han eller hon inte är bosatt i om Sverige, där han eller hon senast var bosatt. Kronofogdemyndigheten har för tillsynen enligt första stycket rätt att få biträde av polismyndigheten.

26 F örfattningsförslag

41 § Den har meddelats näringsförbud är skyldig att en gång varje som

halvår upplysa kronofogdemyndigheten sina ekonomiska och

om

personliga förhållanden i den utsträckning som myndigheten begär.

42 § Om det finns anledning att anta att ett förbud överträds eller att den fått dispens enligt 35 § åsidosätter vad som åligger honom eller som henne i den verksamhet avses med dispensen, eller vad som rätten som föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall kronofogdemyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren.

43 § Om den har meddelats näringsförbud inte fullgör sina skyldigsom heter enligt 41 får Kronofogdemyndigheten förlänga förbudstiden med månader. Innan ett sådant beslut meddelas, skall den som har sex

meddelats näringsförbud erinras sina skyldigheter och om att

om förbudstiden kan komma att förlängas han eller hon inte fullgör sina om

skyldigheter. En sådan erinran skall delges den som avses med förbudet. Kronofogdemyndighetens beslut får överklagas enligt reglerna i

18 kap. utsökningsbalken.

Överträdelse förbud

av m.m.

44 § Den överträder ett näringsförbud eller ett tillfälligt näringsför-

som bud eller bryter mot föreskrift meddelats med stöd av 33 eller en som 35 § skall dömas till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

45 § Ett näringsförbud överträds skall på ansökan av åklagaren som

eller kronofogdemyndigheten förlängas med högst fem år, om det inte

finns särskilda skäl mot det. Sker flera förlängningar, får den sammanlagda tiden för förlängning inte än fem år. Ansökan om vara mer förlängning skall göras innan förbudstiden har gått ut. När fråga förlängning prövas särskilt, gäller i tillämpliga delar en om vad sägs i 13-16 §§. som

46 § I 36 § finns det bestämmelser om återkallelse av dispens när ett förbud överträds.

47 § Om den har meddelats ett näringsförbud får ett nytt förbud, som skall rätten upphäva det tidigare meddelade förbudet.

SOU 1997: 123 Författningsförslag 27

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998, då lagen 1986:436 om näringsforbud skall upphöra att gälla. Vid prövningen enligt 2 § av om en näringsidkare har gjort sig skyldig till upprepad brottslighet som inte är ringa får hänsyn tas till brottslighet som är begången fore ikraftträdandet, om något av de brott som åberopas till stöd för ett sådant näringsförbud är begånget efter det att denna lag trätt i kraft. Äldre regler tillämpas alltjämt när de omständigheter åberopas som till stöd för talan näringsförbud inträffat före ikraftträdandet av den om nya lagen.

28 Författningsförslag SOU 1997: 123

2 konkurs-

Förslag till lag om ändring i lagen 1987:672

Härigenom föreskrivs att 6 kap. l § samt 7 kap. 15 och 16 §§ konkurslagen 1987:672 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 1 § En gäldenär som är en fysisk person får inte under konkursen driva näringsverksamhet medför bokföringsskyldighet enligt som bokföringslagen 1976:125. Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsfonnen eller l kap. 1 4 kap. 1 6 kap. 1 § eller 13 kap. l § tryckfrihetsförordningen eller l kap. l 3 kap. 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen omfattas förbudet. dock inte av Om näringsförbud efter Om näringsförbud efter särskild prövning finns det särskild prövning finns det bestämmelser i lagen 1986:436 bestämmelser i lagen 1998:000 näringsförbud. om näringsförbud. om

7 kap. 15 § Förvaltaren skall snarast upprätta skriftlig berättelse om boets en tillstånd och orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har om kunnat utrönas, och möjligt vid vilken tidpunkt obeståndet kan om ange antas ha inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla en översikt över tillgångar och skulder av olika slag, en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande kan föranleda återvinning till konkursboet, som uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att en någon enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen 1975: 1385 eller lagen

Författningsförslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1987:667 om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag, en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen att upprätta särskild balansräkning kan antas ha inträtt, denna tidpunkt kan utrönas, om en uppgift i förekommande en uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott fall att misstanke brott om om som avses i ll kap. brottsbalken som avses i 11 kap. brottsbalken eller om sådant forfarande som eller om sådant förfarande som kan föranleda näringsförbud kan föranleda näringsförbud enligt 2 § lagen 1986:436 om enligt 4 och 5 §§ lagen

näringsförbud har anmälts till 1998:000 om näringsförbud

åklagaren, har anmälts till åklagaren, en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det. När det finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall den gäldenären senast uppgjorda av balansräkningen bifogas berättelsen.

7 kap. 16 § Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för något brott som avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare om det och ange grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för något annat brott av inte ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten. Kan det misstänkas att gälde- Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är en nären eller, om denne är en

juridisk person, någon sådan juridisk någon sådan

person,

30 F ärfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

företrädare i 4 § lagen företrädare som avses i 7 eller som avses

1986:436 näringsförbund 8 § lagen 1998:000 om

om har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud har förfarit på ett näringsförbud kan komma i sådant sätt att näringsförbud kan fråga, skall förvaltaren omedel- komma i fråga, skall förvaltaren bart underrätta åklagaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och grunden för om detta och ange grunden för ange misstanken. misstanken. Om en person som avses i 7 eller 8§ lagen 1998:000 om näringsförbud i egenskap av konkursgäldenär tidigare har

varit inblandad i två eller flera

konkurser under de senaste tio åren, skall förvaltaren omedelbart underrätta kronofogdemyndigheten om detta.

Denna lag träder i kraft den l juli 1998.

Författningsfirslag 31

3 till

Förslag lag om ändring i aktiebolagslagen 1975: 1385

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 8 kap. 4 § aktiebolagslagen 1975:1385 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 1 § Aktiebolag bildas av en eller flera stiftare. Stiftare skall vara fysisk person är bosatt inom Europeiska ekonomiska som samarbetsområdet, svensk juridisk person, eller juridisk person som bildats enligt lagstiftningen i stat inom en Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom det samarbetsområdet. Handelsbolag eller motsvarande juridiska bildats personer som enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsorganet får dock vara stiftare endast varje obegränsat ansvarig om bolagsman är bosatt inom detta område. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan medge annan än den som angetts i första och andra styckena att stiftare. vara Den som är underårig eller i Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare konkurs eller har förvaltare som enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan vara stiftare. Att kan stiftare. Att vara detsamma gäller den är detsamma gäller den har som som underkastad näringsförbud följer meddelats näringsförbud följer av 6 § lagen 1986:436 9 § lagen 1998:000 om av om näringsförbud. näringsförbud.

2 17-1125

32 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Verkställande direktören och Verkställande direktören och minst halva antalet styrelse- minst halva antalet styrelseledamöter skall bosatta ledamöter skall vara bosatta vara inom Europeiska ekonomiska inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samarbetsområdet, om reom regeringen eller myndighet geringen eller myndighet som som regeringen bestämmer för regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Den särskilt fall tillåter annat. Den är underårig eller i konkurs är underårig eller i konkurs som som eller har förvaltare enligt 11 eller som har förvaltare enligt ll som kap. 7 § föräldrabalken kan kap. 7 § föräldrabalken kan styrelseledamot eller verks- styrelseledamot eller verkvara vara tällande direktör. Att detsamma ställande direktör. Att detsamma gäller den är underkastad gäller den har meddelats som som näringsförbud följer 6 § lagen näringsförbud följer 9 § lagen av av

1986:436 näringsförbud. 1998:000 om näringsförbud.

om

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Férfattningsfbrslag 33

4 Förslag till lag om ändring i forsakringsrörelselagen 1982:713

Härigenom föreskrivs att 2 kap. l § och 8 kap. 4 § försäkringsrörelselagen 1982:713 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 1 § Ett försäkringsbolag skall bildas av en eller flera stiftare. Stiftare skall vara fysisk person som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, svensk juridisk person, eller juridisk person som bildats enligt lagstiftningen i stat inom en Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom det samarbetsområdet. Handelsbolag eller motsvarande juridiska bildats personer som enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får dock vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är bosatt inom detta område. Den som är underårig eller i Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare konkurs eller har förvaltare som enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara stiftare. Att kan inte stiftare. Att vara detsamma gäller den som är detsamma gäller den som har underkastad näringsförbud följer meddelats näringsförbud följer av 6 § lagen 1986:436 om av 9 § lagen 1998:000 om näringsförbud. näringsförbud.

34 Föifattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 4 § Verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamöter skall bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om vara inte regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, i som särskilda fall tillåter något annat. Den är underårig eller i Den är underårig eller i som som konkurs eller har förvaltare konkurs eller har förvaltare som som enligt ll kap. 7 § föräldrabalken enligt ll kap. 7 § föräldrabalken

får inte styrelseledamot eller får inte styrelseledamot eller

vara vara Verkställande direktör. Att det- verkställande direktör. Att detgäller den är gäller den har medsamma som samma som

underkastad näringsförbud följer delats näringsförbud följer av 6§ lagen 1986:436 om 9 § lagen 1998:000 om näring-

av

näringsförbud. förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Författningsförslag 35

5 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen 1987:6 l 8

Härigenom föreskrivs att 2 kap. l § och 7 kap. 3 § bankaktiebolagslagen 1987:618 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 1 § Ett bankaktiebolag skall bildas av en eller flera stiftare. Stiftarna skall vara fysiska Stiftama skall vara fysiska personer och bosatta inom personer och bosatta inom Europeiska ekonomiska sam- Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Den som är arbetsområdet. Den som är underårig eller i konkurs eller underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt ll kap. som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken får inte vara 7 § föräldrabalken får inte vara stiftare. Att detsamma gäller den stiftare. Att detsamma gäller den är underkastad närings- som har meddelats näringssom

förbud följer av 6 § lagen förbud följer av 9 § lagen

1986:436 om näringsförbud. 1998:000 om näringsförbud.

Utan hinder av andra stycket får ett bankaktiebolag bildas av ett eller flera utländska bankföretag en eller flera svenska sparbanker om bildandet av bankaktiebolaget utgör ett led i en ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen 1987:619. Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om annat följer av bestämmelserna om fusion i ll kap. 2

36 F örfattningsförslag SOU 1997: 123

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 3 § Minst hälften styrelseleda- Minst hälften av styrelseledaav mötema skall bosatta inom mötema skall vara bosatta inom vara Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska samsamarbetsområdet, inte re- arbetsområdet, om inte reom geringen eller efter regeringens geringen eller efter regeringens bemyndigande Finansinspek- bemyndigande Finansinspektionen i särskilda fall tillåter tionen i särskilda fall tillåter något annat. Den som är något annat. Den som är underårig eller i konkurs eller underårig eller i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. har förvaltare enligt 11 kap. som som 7 § föräldrabalken kan inte 7 § föräldrabalken kan inte vara vara styrelseledamot. Att detsamma styrelseledamot. Att detsamma gäller den är underkastad gäller den som har meddelats som

näringsförbud följer 6 § lagen näringsförbud följer 9 § lagen

av av

1986:436 näringsförbud. 1998:000 om näringsförbud.

om Av styrelseledamöterna får högst för varje påbörjat femtal vara en anställd i banken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till de arbetstagarrepresentanter har utsetts enligt lagen 1987:1245 om som

styrelserepresentation för de privatanställda.

Denna lag träder i kraft den l juli 1998.

F brfattning.sjb'rslag 37

6 till

Förslag lag om ändring i spar-

A

bankslagen 1987:619

Härigenom föreskrivs att 2 kap. l § och 3 kap. 3 § sparbankslagen 1987:619 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2kap. 1§ En sparbank skall bildas av minst tjugo stiftare. Stiftama skall vara fysiska Stiftama skall vara fysiska personer och bosatta inom personer och bosatta inom Europeiska ekonomiska sam- Europeiska ekonomiska samarbetsornrådet. Den som är arbetsområdet. Den som är underårig eller i konkurs eller underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara 7 § föräldrabalken får inte vara stiftare. Att detsamma gäller den stiftare. Att detsamma gäller den som är underkastad närings- som har meddelats närings-

förbud följer av 6 § lagen förbud följer av 9 § lagen 1986:436 om näringsförbud. 1998:000 om näringsförbud.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller om inte annat följer av bestämmelserna om fusion i 7 kap. 2

3kap. 3§ Styrelseledamöterna skall Styrelseledamöterna skall vara bosatta inom Europeiska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller efter om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande regeringens bemyndigande Finansinspektionen i särskilda Finansinspektionen i särskilda fall tillåter något annat. Den som fall tillåter något annat. Den som är underårig eller i konkurs är underårig eller i konkurs

3 8 F ölfattningsförslag SOU 1997: 123

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller har förvaltare enligt 11 eller har förvaltare enligt 11 som som kap. 7 § föräldrabalken kan inte kap. 7 § föräldrabalken kan inte

styrelseledamot. Att det- styrelseledamot. Att det-

vara vara gäller den är gäller den som har samma som samma

underkastad näringsförbud följer meddelats näringsförbud följer

6 § lagen 1986:436 9 § lagen 1998:000 om av om av

näringsförbud. näringsförbud. Av styrelseledamötema får högst för varje påbörjat femtal vara

en anställd i sparbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till arbetstagarrepresentanter har utsetts enligt lagen 1987:1245 om som

styrelserepresentation för de privatanställda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

SOU 1997: 123 F örfattnin gsförslag 39

till ändring i lagen

7 Förslag lag om 1987:667 om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap

Verkställande direktören och Verkställande direktören och minst halva antalet styrelse- minst halva antalet styrelseledamöter skall bosatta ledamöter skall vara bosatta vara inom Europeiska ekonomiska inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, inte samarbetsområdet, om inte om regeringen eller den myndighet regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i regeringen bestämmer i som som särskilda fall tillåter annat. Den särskilda fall tillåter annat. Den är underårig eller i konkurs är underârig eller i konkurs som som eller har förvaltare enligt ll kap. eller har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan inte 7 § föräldrabalken kan inte vara vara

styrelseledamot eller verk- styrelseledamot eller verk-

ställande direktör. Att detsamma ställande direktör. Att detsamma gäller den är underkastad gäller den har meddelats som som

näringsförbud följer 6 § lagen näringsförbud följer 9 § lagen

av av

1986:436 näringsförbud. 1998:000 om näringsförbud.

om Styrelseledamöterna skall medlemmar i föreningen, om inte vara stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är

ställföreträdare för medlem eller, juridisk person är medlem,

en om en

40 F örfattningsförslag SOU 1997: 123

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den som är ledamot styrelsen för den juridiska eller av personen delägare i denna får dock vara styrelseledamot utan att medlem i vara före ningen, stadgarna saknar föreskrift det. även om om Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen 1987: 1245 styrelserepresentation. om

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

SOU 1997: 123 Fötfattningsförslag 41

till i skuld-

8 Förslag lag om ändring saneringslagen 1994:334

Härigenom föreskrivs att 5 § skuldsaneringslagen 1994:334 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En gäldenär är ålagd En gäldenär har som som

näringsförbud enligt lagen meddelats näringsförbud enligt 1986:436 näringsförbud får lagen 1998:000 om närings-

om inte beviljas skuldsanering. Det- förbud får inte beviljas skuldgäller gäldenär sanering. Detsamma gäller en samma en som tidigare beviljats skuldsanering, gäldenär tidigare beviljats som det inte finns synnerliga skäl skuldsanering, det inte finns om om för skuldsanering. synnerliga skäl för skuldsanering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

42 F örfattningsförslag SOU 1997: 123

9 till

Förslag lag om ändring i stiftelselagen 1994: 1220

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5 § stiftelselagen 1994:1220 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 5 §

Tillsynsmyndigheten kan Tillsynsmyndigheten kan

skilja en styrelseledamot från skilja styrelseledamot från en hans uppdrag om han är hans uppdrag han är om obehörig enligt 2 kap. 10 § eller obehörig enligt 2 kap. 10 § eller enligt lagen 1986:436 enligt lagen 1998:000 om om näringsförbud samt skilja näringsförbud samt skilja en en förvaltare är obehörig enligt förvaltare är obehörig enligt som som 2 kap. l9§ andra stycket från 2 kap. l9§ andra stycket från uppdraget, uppdraget, förelägga en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att fullgöra sina åligganden, förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att verkställa ett beslut eller, om beslutet har verkställts, förelägga eller en flera styrelseledamöter eller förvaltaren att göra rättelse det kan ske. om Att tillsynsmyndigheten har även andra befogenheter framgår av 4 kap. 5 och 8 samt 5 kap. 4

F örfattningsförslag 43

SOU 1997: 123

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreläggande eller förbud enligt första stycket 2 och 3 får Beslut om

med vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva frågan om att döma

förenas förelagts enligt första stycket föreläggandet endast ut ett vite som om

inge eller flera handlingar till tillsynsmyndigavser âliggande att en heten. I övriga fall prövas frågan länsrätten enligt lagen 1985:206

av om viten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

44 F örfattningsförslag

10 Förslag till lag om ändring i lagen 1994: 1927 om europeiska

ekonomiska intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 lagen 1994:1927 om europeiska

ekonomiska intressegrupperingar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som är i konkurs får inte Den är i konkurs får inte som vara medlem i intresse- medlem i intresseen vara en gruppering som har sitt säte i gruppering har sitt säte i som Sverige. Att detsamma gäller den Sverige. Att detsamma gäller den

som är underkastad närings- har meddelats näringssom förbud följer 6 § lagen förbud följer 9 § lagen av av

1986:436 om näringsförbud. 1998:000 näringsförbud.

om

Den som är företagsledare för Den är företagsledare för som

en intressegruppering med säte i intressegruppering med säte i

en

Sverige skall vara bosatt inom Sverige skall bosatt inom

vara Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska sam- samarbetsornrådet, inte regering- arbetsområdet, inte regeringom om en eller den myndighet eller den myndighet som en som regeringen bestämmer i varje regeringen bestämmer i varje särskilt fall tillåter annat. Den särskilt fall tillåter annat. Den som är underårig eller i konkurs är underårig eller i konkurs som eller som har förvaltare enligt 11 eller har förvaltare enligt 11 som

kap. 7 § föräldrabalken får inte kap. 7 § föräldrabalken får inte vara företagsledare. Att det- företagsledare. Att det-

vara samma gäller den är gäller den har som samma som underkastad näringsförbud följer meddelats näringsförbud följer

av 6 § lagen 1986:436 9 § lagen 1998:000 om av om

näringsförbud. näringsförbud.

1997:123 Författningsförslag 45

SOU

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om gmpperingen inte har någon här i landet bosatt företagsledare,

bemyndiga i Sverige bosatt att på grupp-

skall grupperingen en person eringens emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte

vägnar ta underârig eller har förvaltare enligt lämnas till någon som är som 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

46 Författningsförslag

l 1

Förslag till lag om ändring i lagen 1995:1570 om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § lagen 1995:1570 medlemsom banker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Minst hälften av styrelseleda- Minst hälften styrelseledaav mötema skall vara bosatta inom mötema skall bosatta inom vara Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska sam- samarbetsområdet, inte arbetsområdet, inte om reg- om regeringen eller, efter regeringens eringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Finansinspek- bemyndigande, Finansinspek-

tionen i särskilda fall tillåter tionen i särskilda fall tillåter

något annat. Den är under- något annat. Den är undersom som årig eller i konkurs eller som har årig eller i konkurs eller har som förvaltare enligt ll kap. 7 § förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte föräldrabalken kan inte vara vara styrelseledamot. Att detsamma styrelseledamot. Att detsamma gäller den är underkastad gäller den har meddelats som som näringsförbud följer 6 § lagen näringsförbud följer 9 § lagen av av 1986:436 om näringsförbud. 1998:000 näringsförbud. om Styrelseledamöterna skall medlemmar i medlemsbanken, vara om inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den enligt lag är som ställföreträdare för medlem eller, juridisk medlem, en om en person är den som är ledamot styrelsen för den juridiska eller av personen delägare i denna får dock styrelseledamot utan att medlem i vara vara banken, även om stadgarna saknar föreskrift det. om Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen 1987:1245 styrelserepresentation för om de privatanställda.

Av styrelseledamötema får högst för varje påbörjat femtal en vara anställd i medlemsbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas

SOU 1997: 123 F0rfattning.fiirslag 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse till arbetstagarrepresentanter har utsetts enligt lagen om styrelsesom representation för de privatanställda. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Utredningsdirektiven 49

l Utredningsdirektiven

Den 1 juli 1980 infördes i svensk rätt möjlighet att ålägga en näen ringsidkare generellt förbud att idka näring näringsförbud. Reglerna

togs in i konkurslagen. En förutsättning för näringsförbudet var att missförhållanden förekommit i rörelse slutat med konkurs. en som

Redan i samband med det lagstiftningsärendet uttalades att det kunde

finnas skäl att överväga inte näringsförbud borde kunna tillgripas om

också i andra fall än då person gått i konkurs. En parlamentarisk

en

kommitté Näringsförbudskommittén tillsattes år 1981. I juni 1984

— - Näringsförbudskommittén sitt betänkande Näringsförbud SOU avgav 1984:59 med förslag till lag näringsförbud. Propositionen prop. om 1985/86:l26 i februari 1986 och den l juli samma år trädde avgavs lagen 1986:436 om näringsförbud i kraft. 1994 tillsattes Näringsförbudsutredningen med uppdrag att I mars utvärdera tillämpningen lagen 1986:436 näringsförbud. Utredav om ningen skulle bl.a. förslag till de ändringar i regelsystemet som ge bedömdes nödvändiga för att lagen skulle fungera effektivt och även

pröva tillsynen över näringsförbud borde förändras. I januari 1995 om

Näringsförbudsutredningen sitt betänkande Ett renodlat närings-

avgav förbud SOU 1995:1. Förslaget innebar i huvudsak att endast brott och således inte betalningsunderlåtelse och konkurs skulle vara en ~ förutsättning för näringsförbud. Vidare föreslogs bl.a. en presumtionsregel att det vid kvalificerad brottslighet för vilket är stadgat om fängelse i månader eller huvudregel skall meddelas sex mer — som näringsförbud, att förbudstiden sträcks ut till högst sju år, att möjlig-

heten att meddela tillfälligt näringsförbud tas bort samt att tillsynsmyn-

digheten skall ha kvar ansvaret för övervakningen av meddelade nä-

ringsförbud. Det föreslogs slutligen att tillsynsmyndighetens rätt till biträde polismyndighet skulle uttryckligen anges i lagen.

av Propositionen prop. l995/96:98 i januari 1996. I proposiavgavs tionen bibehålls möjligheten att meddela näringsförbud i anledning av

betalningsunderlåtelse och konkurs. Som skäl anförde regeringen att den

Näringsförbudsutredningen gjorda utvärderingen av näringsför-

av budslagen visserligen vid handen att reglerna om näringsförbud vid gav betalningsunderlåtelse och åsidosättanden i konkurs inte tillämpats grova

50 Utredningsdirektiven SOU 1997 123 :

i den utsträckning som lagstiftaren avsett, men att detta inte skulle mötas med inskränkningar i möjligheterna att använda näringsförbud. Det kunde inte uteslutas att detta berodde på brister i den lagtekniska lösningen. Inriktningen borde i stället vara att skärpa lagstiftningen, utan att inskränka dess tillämpningsområde. Dessa regler borde ses över i syfte att öka förutsebarheten för när förbud kan komma att meddelas och för att ge de rättstillämpande myndigheterna bättre vägledning än i dag så att näringsförbudsinstitutet kan användas mer effektivt utan att rättssäkerheten åsidosätts. Inte heller godtog regeringen förslaget att slopa möjligheten att meddela s.k. tillfälliga näringsförbud. Regeringen godtog däremot Näringsförbudsutredningens förslag om skärpningar i fråga om näringsförbud i anledning av brott, att förbudstiden sträcks ut från lägst tre till högst tio år och att tillsynsmyndigheten med biträde av polis skall ha kvar ansvaret för tillsynen av näringsförbud. Den l juli 1996 trädde de ändrade reglerna om näringsförbud i kraft. Genom beslut den l juli 1996 förordnade regeringen en särskild utredare att närmare se över reglerna om näringsförbud i anledning av betalningsunderlåtelse och konkurs. Näringsforbudslagsutredningens direktiv dir. 1996:20 beslutades vid regeringssammanträde den 14 mars 1996. Närings- och handelsdepartementet sammanfattade uppdraget enligt följande. En särskild utredare tillkallas för att se över bestämmelserna om näringsförbud i samband med betalningsunderlåtelse och konkurs i lagen 1986:436 om näringsförbud. Syftet med denna översyn är att åstadkomma tydligare regler för att härigenom underlätta en effektivare tillämpning lagen i vissa fall. Utredaren skall också överväga vilka av åtgärder kan vidtas för att öka möjligheterna för en mer frekvent som tillämpning lagen vid åsidosättanden i näringsverksamhet av grova utöver brott, betalningsunderlåtelse och konkurs, såsom t.ex. vid grova åsidosättanden marknads- och konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljöav och miljöregler, civilrättsliga skyldigheter m.m. Utredaren skall också överväga det skall vara möjligt att meddela näringsförbud enbart på om grund av sådana åsidosättanden. Av direktiven framgår vidare att utredningens syfte är att åstadkomenklare och tydligare regler främst såvitt avser betalningsunderma låtelse- och konkursfallen för att underlätta den praktiska tillämpning- -

lagen l 9862436 näringsförbud. Utredaren skall analysera hur

en av om de nämnda rekvisiten om nödvändigt även i brottsfallet kan - förändras och förtydligas för att tillämpningen av lagen skall underlättas. Det anges att utredaren även skall överväga om en beloppsmässig gräns skall införas i lagen i betalningsunderlåtelsefallet. I konkursfallet skall utredaren dessutom analysera hur reglerna om konkurs kan utfor-

SOU 1997: 123 Utredningsdirektiven 51

för att motverka s.k. konkursmissbruk, dvs. att någon i samband mas med upprepade konkurser åsidosätter sina förpliktelser näringsidsom kare, brott inte förekommit i näringsverksamheten. Det föräven om hållandet att styrelseledamot och verkställande direktör lämnar sina

uppdrag strax innan aktiebolagets konkurs bör särskilt uppmärksammas

i detta sammanhang. Vidare skall utredaren överväga om ett system med s.k. automatisk konkurskarantän bör införas. De problem har gjort att näringsförbudsinstitutet inte har funsom på ett tillfredsställande sätt är enligt direktiven i huvudsak följ gerat de.

Näringsforbudslagen tillämpas för sällan. Den har lagtekniska brister

och är svår att tillämpa. Lagens förarbeten få goda hållpunkter ger bl.a. för bedömningen de fall där betalningsunderlåtelse är grunav den för ett näringsförbud.

Antalet fall där kronofogdemyndighetema har ifrågasatt näringsförbud på grund underlåtelse att betala skatter har varit mycket av m.m. lågt.

Domstolama har varit återhållsamma med att meddela näringsförbud

i anledning av betalningsunderlåtelse.

I den Näringsförbudsutredningen gjorda utvärderingen SOU

av

1995:1 53 f konstaterades att inte något fall av näringsförbud har

s. grundats helt eller huvudsakligen på konkursregeln, dvs. ett grovt otillbörligt förfarande mot borgenärer eller annat grovt åsidosättande

i näringsverksamhet slutat med konkurs. Däremot fanns några

som fall där oegentligheter i samband med konkurs åberopats, utan att det varit fråga brott eller betalningsunderlåtelse. Som exempel kan om företrädare för två bolag avyttrat all företagens egendom anges att en och tillgodogjort sig influtna medel, vilket medfört att bolagen försatts i konkurs. Ett annat exempel att företrädaren för ett var aktiebolag inför förestående konkurs fört över tillgångar till andra en honom kontrollerade bolag. Det hade då rört sig om kriminaliseraav de gärningar inte blivit föremål för åtal. som

Rekvisitet att näringsförbud endast får meddelas om det är påom

kallat från allmän synpunkt har vållat tillämpningssvårigheter hos

domstolarna. Rekvisitet har tolkats olika och lett till olikheter i

rättspraxis.

52 Utredningsdirektiven SOU 1997: 123

Åklagarna förefaller känna sig relativt fria i sina beslut förbuds-

om talan skall föras eller inte, särskilt såvitt avser näringsförbudstalan utan samband med brott.

Alla typer av åsidosättanden i näringsverksamhet kan i dag till- — sammans med brott, betalningsunderlåtelse eller konkurs beaktas när man bedömer om en näringsidkare grovt åsidosatt sina åligganden. Sådana typer av andra grova åsidosättanden kan i dag inte ensamma grunda ett näringsförbud. Inte i något fall har åsidosättanden av civilrättsliga förpliktelser eller oegentligheter inom konkurrens-, arbetsmiljö- eller miljörättsornrådena åberopats. Det saknas i dessa fall hållpunkter för när näringsidkaren i tillräcklig mån har kvalificerat sig för förbud.

SOU 1997: 123 Utredningsarbetet 53

2 Utredningsarbetet

Näringsförbudsutredningen har i betänkandet Ett renodlat näringsförbud

SOU 1995: l gjort utvärdering näringsförbudslagens tillämpning

en av

i brotts-, betalningsunderlåtelse-, konkurs- och andra grova åsidosättandenfallen. Näringsförbudsutredningen gick i sitt betänkande igenom 156

domar och beslut angående näringsförbud, som 156 personer var ålagda vid utgången maj månad 1994. Vidare gick utredningen igenom de av 31 domar angående överträdelse näringsförbud som meddelats. Mot av bakgrund att denna utvärdering gjordes nyligen, och eftersom de av

problem vi har att analysera snarast är av juridisk-teknisk art med

inriktning på lagtekniska lösningar, har vi valt att inte göra någon ny utvärdering lagens tillämpning. Detta har inte heller begärts i direkav tiven. Det kan dock värt att redan i detta sammanhang nämna några vara de viktigaste iakttagelsema i Näringsförbudsutredningens utvärdering av nämligen;

alla näringsförbud grundas på brott i näringsverksam- Så gott som heten. Oftast prövas förbudsfrågan samtidigt med åtal för brott.

Endast handfull näringsförbuden grundas helt eller huvudsak-

en av

ligen på underlåtelse att betala skatter m.m. De av lagen uppställda

förutsättningarna för förbud har visat sig svåra att tillämpa på betal-

ningsunderlåtelsefallen.

Trots möjligheten att åberopa varje typ åsidosättande har inte i av

något fall förbud grundats helt eller huvudsakligen på andra oegent-

ligheter än brott eller betalningsunderlåtelse.

Domstolama förefaller i mycket begränsad utsträckning ha reducerat strafftidema för den förbudsgrundande brottsligheten, när frågan om brott och förbud prövats samtidigt.

Normalt har förbudsfrågan krävt begränsade utredningsåtgärder. I de fall då talan förbud förs i samband med åtal är utredningsåtom gärdema i det närmaste försumbara.

54 Utredningsarbetet

Kronofogdemyndighetema har i mycket få fall anmält underlåtelse att betala skatter m.m., bl.a. på grund av att de funnit det svårt att uppfylla lagens krav på grovt åsidosättande".

Bristen på polisiära utredningsresurser har förhindrat eller försenat såväl förbudsutredningar i samband med brott som särskilda förbudsutredningar.

Näringsförbud har inte meddelats i tillnärmelsevis alla de fall där redan brottmålsdomen gett ett tillräckligt underlag för förbud. Skälet härtill är framför allt att åklagama inte har fört sådan talan trots att förutsättningar förelegat för detta.

Vårt utredningsarbete har bestått i bl.a. studier av tidigare betänkanden

Konkurs och rätten att idka näring SOU 1979:13, Näringsförbud

- - SOU 1984:59 samt Ett renodlat näringsförbud SOU 1995:1, pro- positioner prop. 1979/80:83, prop. 1985/86:126 och prop. 1995/96:98, motioner 1985/86:L251, 1991/92:N203, l993/94zL303 och 1993/94:L313 och remissyttranden. Rättsfall av intresse exempelvis - NJA 1983 163, NJA 1988 s. 171 och NJA 1995 s. 505 -har studerats s. närmare. Den juridiska litteraturen angående näringsförbud har gåtts igenom. Vi har bl.a. studerat Näringsförbud kommentar till lagen om näringsförbud", 1986, av Bo Svensson, De ekonomiska brotten, 1983, av Leif Jennekvist, Svensk marknadsrätt", 1991, av Ulf Bemitz, "Miljörätt ur straffrättsligt perspektiv, 1996, av Stefan Karlmark och "Bolagsplundring översiktlig kartläggning och förslag till åtgärder, - 1996, av Riksenheten mot ekonomisk brottslighet, Statsåklagarrnyndigheten för speciella mål. Studier har även ägt rum av en licentiatuppsats och examensarbeten, Näringsförbud, 1992, av Margareta Olsson vid Umeå universitet, Näringsförbud, Ingrid Linnarsson och Pia 1995, av Thorstensson vid Göteborgs universitet samt "Näringsförbud dess — funktion och efterlevnad", 1993, av Britta Lepp och Ulrika Pohjanen vid Högskolan i Luleå. Utredningen har studerat näringsförbudslagstiftningen i andra länder. Vi har tillskrivit olika ambassader i Sverige för att få aktuella uppgifter om näringsförbudslagstiftningen i respektive land. De ambassader som tillskrivits och vi fått information från är Norge, Finland, Danmark, som

Österrike, Frankrike och England.

Utredningen har samrått med Branschsaneringsutredningen dir. 1995: 142, Utredningen om företagsbot dir. 1995:95, Bulvanutredningen dir. 1996:55 och Förmånsrättskommittén dir. 1995:163.

Utredningsarbetet 55 SOU 1997: 123

Under utredningens gång har vi haft kontakt med flera svenska myn-

digheter, bl.a. Patent- och registreringsverket, Riksskatteverket, Brottsförebyggande Rådet samt Kronofogdemyndigheten och tillsynsmyndig-

heten i konkurs i Stockholms län. Dessa myndigheter har också försett med visst statistiskt material. oss

W Wm 9 i Käg

. 1;.-.~,,C31; ‘~:~Y ~ "A .’

1997:123 Gällande rätt 57 SOU

3 Gällande rätt

i 1921 års

3.1 Regler om näringsförbud

konkurslag

näringsförbud fanns sedan den 1 juli 1980 intagna i 1921 års

Regler om 199 b-199 j §§. Dessa regler kunde tillämpas endast i konkurslag

konkurs. Näringsförbudet kunde träffa såväl enskild

samband med en

i juridisk konkurs ställföreträdare.

näringsidkare som en persons - en -

Näringsförbudet upphörde inte att gälla i och med att konkursen av-

fortsatte verksamt under den tid domstolen hade slutades, utan att vara dock maximalt fem år. Förbudet innebar att den ålagde utebestämt, från all idka näring, oavsett det skedde i enskild stängdes rätt att om

firma eller ställföreträdare för juridisk person.

som

De rekvisit då uppställdes för ett näringsförbud var följande

som

199 b § första och andra styckena.

A. Gäldenären försatt i konkurs och var

B. hade förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller

åsidosatt vad ålegat honom som näringsid-

C. på annat sätt grovt som

kare.

meddelas i s.k.flerkonkursfall. De rekvisit Näringsförbud fick dessutom för näringsförbud följande 199 b § tredje som då uppställdes ett var

stycket.

Gäldenären eller företrädare för juridisk hade uppre-

A. en person - pade gånger förekommit i samband med konkurs och

föregått konkursema åsidosatt vad som

B. i näringsverksamhet som

ålegat honom näringsidkare och som

C. näringsfzirbud påkallat särskilda skäl.

var av

58 Gällande rätt

Reglerna tillkom år 1980 som en reaktion mot det konkurs- och bolagsmissbruk som hade förekommit. Flera fall hade uppdagats där oseriösa näringsidkare låtit aktiebolag i konkurs efter att först ha tömt bolagen på befintliga tillgångar, varefter mycket stora skatte- och avgiftsskulder uppkommit. Redan i samband med 1980 års regler näringsförbud övervägdes om om inte näringsförbud borde kunna tillgripas även i andra fall än då någon försatts i konkurs. År 1981 tillsatte regeringen särskild komen mitté, Näringsförbudskommittén, för att överväga utvidgade regler om näringsförbud. Syftet med de utvidgade reglerna var att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten.

3.2 Näringsförbudslagens nuvarande uppbyggnad

Lagens indelning

Den nuvarande lagen 1986:436 om näringsförbud näringsfÖrbudslagen trädde som tidigare har nämnts i kraft den l juli 1986. Lagen in-

delas i följande åtta underrubriker.

Meddelande av förbud l-5 §§ Verkan av förbud 6 och 7 §§ Förfarandet vid prövningen av frågor om förbud 8-14 §§ Upphävande av förbud 15-17 §§ Tid för avveckling av förbjuden verksamhet 18 § m.m. Dispens från förbud 19-22 §§ Tillsynen av meddelade förbud m.m. 23 och 24 §§ Överträdelse förbud 25-27 §§ av

Meddelande av näringsförbud 1-5 §§

Förutsättningarna för meddelande av näringsförbud anges i dag i 1 a och 2 näringsförbudslagen. I lagens tredje paragraf uppräknas vad som särskilt skall beaktas när man prövar om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Sedan den l juli 1996 finns presumtionsregel en intagen i 3 § som säger att näringsförbud skall påkallat från anses allmän synpunkt, om näringsidkaren i näringsverksamheten har gjort sig

skyldig till brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i

Gällande rätt 59

månader. Förutsättningarna för meddelande av näringsförbud kan sex indelas på följande sätt.

Allmänna rekvisit

näringsidkare skall kunna åläggas näringsförbud krävs att

För att en allmänna rekvisit A och B samt ett speciellt rekvisit C, D eller E två är uppfyllda.

A. Näringsidkaren skall ha grovt åsidosatt vad ålegat honom i näsom

ringsverksamhet och ett näringsförbud skall vara

allmän synpunkt, varvid särskilt skall beaktas åsi- B. påkallat från om

dosättandet varit

systematiskt,

syftat till betydande vinning,

medfört eller varit ägnat att medföra betydande skada,

näringsidkaren tidigare dömts för brott i näringsverksamhet, eller

gjort sig skyldig till brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet fängelse i månader, inte särskilda skäl talar mot det är sex om

presumtionsregel.

Speciella rekvisit

För näringsförbud skall kunna meddelas förutsätts därutöver att

att näringsidkaren

C. har gjort sig skyldig till brottslighet inte är ringa, eller som

avsevärd omfattning underlåtit att betala skatt, tull eller avgift, eller D. i

E. försatts i konkurs och förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsidosatt vad ålegat honom i näringssom verksamhet.

Beträffande den personkrets som kan drabbas av ett förbud framgår av

lagens l och 2 att den gäller enskild näringsidkare och att föreen

60 Gällande rätt

trädare for olika juridiska kan drabbas näringsförbud 4 §. personer av Även den i

som annan egenskap faktiskt har utövat ledningen av en

näringsverksamhet eller utåt framträtt ansvarig för enskild näsom en ringsverksamhet dvs. bulvanförhållandcn med huvudman respektive en

en bulvan kan komma i fråga för ett näringsförbud.

Näringsförbud skall meddelas för en viss tid, lägst tre år och sedan den 1 juli l996 högst tio år 5 §. —

Verkan av förbud 6 och 7 §§

Den som ålagts ett näringsförbud får inte driva näringsverksamhet 6 §. Han eller hon får inte heller äga, bilda eller inneha vissa funktioner ledamot, suppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör eller

företagsledare i juridiska personer eller faktiskt utöva ledningen

av näringsverksamhet. Sedan den l juli 1996 gäller även ett förbud för den har näsom ringsförbud att vara firmatecknare för juridisk 6 § första stycket person 6. Sådana verksamheter är skyddade grundlag är undantagna som av från näringsförbudsreglema 6 § tredje stycket. I lagrummet hänvisas till regler i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-

hetsgrundlagen, vilka föreskriver frihet för medborgare att utöva vissa

grundläggande rättigheter. De rättigheter här är intresse är främst som av yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten och tryckfriheten. Undantaget innebär att ett näringsförbud aldrig kan medföra att vederbörande fråntas rätten att idka näring utövning någon som avser av av de grundlagsskyddade rättigheterna. Trots ett meddelat näringsförbud har således rätt att t.ex. driva ett tryckeri, skriva och publicera man böcker eller artiklar och att anordna teaterföreställningar, även om verksamheten innebär att man idkar näring. Grundlagsskyddet medför dock inte att den är underkastad ett näringsförbud har rätt att som vara ställföreträdare för en juridisk driver verksamhet ifrågaperson som av varande slag. Undantaget avser således endast enskild näringsverksamhet. Det kan i detta sammanhang påpekas att även jordbruk och skogsbruk numera omfattas reglerna näringsförbud. I de äldre näav om ringsförbudsreglema i konkurslagen var dessa verksamheter undantagna. Anledningen härtill var att ett näringsförbud mot jord- och skogsbrukare i praktiken kom att ligga nära ett yrkesförbud. I dag är det i stället så att om en näringsverksamhet bedrivs ett jord- eller skogsbruk kan som detta beaktas inom för prövningen ett näringsförbud är påramen av om kallat från allmän synpunkt. Vidare har domstolen möjlighet att meddela

Gällande rätt 61

dispens för dessa typer näringsverksamheter se vidare prop.

av 1985/86:126 s. 74

försvåra reglerna näringsförbud kringgås anges att den

För att att om anställd eller emot återkommande uppdrag i den ålagde inte får vara ta

verksamhet där han tidigare åsidosatt sina åligganden eller i en näringsverksamhet drivs eller leds närstående 7 §.

som av en

frågor näringsförbud 8-14 §§ Förfarandet vid prövningen av om

talan åklagare 8 §. Åkla-

Näringsförbud beslutas av domstol efter av har exklusiv talerätt i frågor näringsförbud. Talan behöver

garen en om viss tid. Om det åsidosättändet utgörs av endast inte väckas inom grova gäller dock detta inte får preskriberat. Om det är uppett brott, att vara for näringsförbud föreligger, kan domstolen förordna enbart att grund

tillfälligt näringsförbud, gäller intill dess förbudsfrågan slutligt

om som

Två tillfälliga näringsförbud finns, dels de som

har avgjorts. typer av kan meddelas under utredningsstadiet innan domstolens prövning av ett näringsförbud och dels de kan meddelas efter slutligt ägt rum som innan beslutet vunnit laga kraft. Ett

domstolens slutliga prövning, men näringsförbud gäller omedelbart, inte annat förord-

sådant tillfälligt om 10 och 11 §§. nas

Upphävande förbud 15-17 §§

av

domstolen upphäva ett gällande näringsförbud eller ett

I vissa fall kan

näringsförbud. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Ett upp-

tillfälligt

beslut näringsförbud kan bli aktuellt i följande fall.

hävande av om

tillfälligt näringsförbud talan näringsförbud inte väcks

När vid ett om tid och framställning förlängd tid inte heller har inom utsatt en om domstolen. Detsamma gäller talan återkallas, inkommit till om eller det inte längre finns skäl för det tillfälliga lämnas utan bifall om

näringsförbudet 15 §.

När den lagalcraftvunnen dom fått näringsförbud

som genom en frikänns från för brottsligheten l6 § första grundat på brott ansvar

stycket.

konkursbeslut utgjort förutsättning för näringsförbud

När ett som upphävs rätten 16 § andra stycket. av

62 Gällande rätt

När det senare efter ansökan av den förbudet kommer - som avser fram att han inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet 17 §.

Tid för avveckling av förbjuden näringsverksamhet J 8 §

I samband med ett beslut om näringsförbud får domstolen fastställa en begränsad tid för näringsidkaren då han kan avveckla sin förbjudna verksamhet. Rätten föreskriver vilka avvecklingsåtgärder får vidtas som och vilka åtgärder är förbjudna under perioden 18 §. som

Dispens från förbud 19-22 §§

Domstolen har också möjlighet att undanta dispensera viss verksamhet eller anställning eller visst aktieägande från förbudet 19-22 §§.

Tillsynen över meddelade förbud 23 och 24 §§ m.m.

Tillsynen över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av de kronofogdemyndigheter är tillsynsmyndigheter i som konkurs 24 §. Myndigheten har bl.a. att övervaka att avveckling sker av befintlig näringsverksamhet, att vederbörande inte startar något nytt företag, att det s.k. närståendeförbudet 7 § efterlevs och att den som fått dispens från näringsförbud inte åsidosätter vad åligger honom som i den verksamhet där han fått dispens. Sedan den 1 juli 1996 har tillsynsmyndigheten rätt att begära biträde av polisen i sin tillsyn 24 § andra stycket. Sedan den l juli 1994 för Patent- och registreringsverket ett register över alla näringsförbud och tillfälliga näringsförbud. Detta register fördes tidigare av Riksskatteverket. Patent- och registreringsverket kungör sedan den 1 juli 1996 samtliga näringsförbud och tillfälliga näringsförbud meddelade efter den 1 juli 1996 i sin tidning Kungörelser 2 § förordningen 1986:441 om underrättelser angående näringsförbud SFS 1996:352. Tidningen m.m., kommer ut månatligen. Även dispens- och avvecklingsbeslut kungörs. De uppgifter som kungörs i tidningen är den näringsförbudsålagdes nanm, personnummer, adress och tiden för näringsförbudet.

Gällande rätt 63

Överträdelse förbud 25-2 7 §§ av m.m.

Den som överträder ett näringsförbud eller ett tillfälligt näringsförbud

skall dömas till fängelse i högst två år. Vid ringa brott är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader 25 §. En överträdelse av ett näringsförbud skall medföra förlängning av förbudet med högst fem år 26 §. Förbudstiden bör som regel förlängas med den tid som förbudet överträtts Om den verksamhet som näringsidkaren lagstridigt bedrivit haft stor omfattning eller om det förekommit nya oegentligheter under överträdelsetiden, talar detta i skär-

pande riktning. Endast om det föreligger särskilda skäl kan förlängning underlåtas. Särskilda skäl föreligger t.ex. om det meddelas ett nytt

näringsförbud eller om överträdelsen bedöms som ringa brott. Om det vid domstolens prövning har gått mycket lång tid sedan förbudstiden löpte ut, kan också det vara ett skäl att underlåta förlängning.

3.3 ändamål

Näringsförbudslagens

Syftet med ett näringsförbud är enligt lagens förarbeten främst att förhindra att som i näringsverksamhet orsakar stora skador skall personer kunna fortsätta med det. Genom näringsförbudet skall man undanröja en skadehärd. Förbudet skall bara komma i fråga vid kvalificerade fall av illoj ala förfaranden. Det skall även kunna tillgripas i fall då det framstår som stötande att en person som har begått allvarliga åsidosättanden i näringsverksamhet trots detta får fortsätta att ägna sig åt sådan verksamhet. Näringsförbudet har således även ett allmänpreventivt syfte.

3.4 nuvarande

Synpunkter på reglernas utformning

Redan i samband med Näringsförbudskommitténs lagförslag till en lag

om näringsförbud riktades kritik mot reglernas vaga utfomming. Några remissinstanser menade att de i lagen uppställda förutsättningarna för näringsförbud var alltför allmänt hållna. Det hävdades att reglerna inte var konkreta och lättförståeliga. Näringsförbud är en ingripande åtgärd för den enskilde. Såväl rättssäkerheten som förutsebarheten för när näringsförbud kan komma att meddelas kräver att rekvisiten för ett förbud är tydligt angivna. Domstolama har ett behov av ledning i vilka fall näringsförbud kan komma

3 17-1125

64 Gällande rätt

i fråga. Om lagtexten är oklar, riskerar rättspraxis att bli ojämn; något också visat fallet i betalningsunderlåtelse- och konkurssom sig vara fallen. Dessutom har den enskilde näringsidkaren ett intresse av att kunna bedöma riskerna för ett förbud. Länsåklagaren i Norrbottens lån var en av de remissinstanser som riktade kritik mot lagtextens utfonnning. Myndigheten anförde i vaga

remissyttrande prop. 1985/86:126, Bilaga s. 222 f bl.a. följande.

I kommitténs förslag är rekvisiten för näringsförbud förhållandevis allmänt och oprecist skrivna. Kommitténs förslag till lagtext har därigenom kommit att få drag som liknar sådan administrativ lagstiftning där besluten fattas efter lämplighetsprövning och inte en efter rättsprövning. Sådan lagstiftning kännetecknas av att den inte en

exakt uttrycker lagstiftarens uppfattning om vilka effekter lag-

stiftningen skall få utan överlämnar den frågan till dem som skall tillämpa lagen. Detta innebär i sin tur att lagen kan komma att tilllämpas olika beroende på vilka värderingar för tillfället råder i som samhället. Vad "är påkallat från allmän synpunkt är inte som

något är gång för alla givet. En sådan lagstiftningstelcnik är

som en självfallet rättssäkerhetssynpunkt inte tillfredsställande inom såur

dana för den enskilda människan så ingripande lagstiftningsornråden

exempelvis näringsförbud. Bristen på exakthet i lagtextens som utformning kan heller uppvägas att förarbetena till lagen förses av med mångordig utläggning vad egentligen menas med en om som lagtexten. En lagtext näringsförbud som ska fylla krav på förom utsebarhet och rättssäkerhet för den enskilde blir med nödvändighet omfattande till sin volym än kommitténs förslag och mera ställer därigenom också större anspråk på lagstiftaren.

Även flera remissinstanser yttrat sig över Näringsförbudsutred-

som ningens lagförslag i "Ett renodlat näringsförbud SOU 1995:1 var kritiska mot dagens lagtekniska lösning och själva utformningen av lagtexten, särskilt vad gäller förutsättningarna för näringsförbud. Några de synpunkter remissinstansema förde fram över Näringsförav som budsutredningens betänkande kan sammanfattas enligt följande.

Justitiekanslern: En övergripande fråga är utredningen med de om framlagda förslagen har funnit den balans mellan rättssäkerhet och effektivitet är nödvändig i lagstiftning av detta slag. Näsom en

ringsförbud utgör ett viktigt inslag i arbetet med att bekämpa den

ekonomiska brottsligheten och det är därför angelägen uppgift att en utforma lagstiftningen så att både kraven på rättssäkerhet och effek-

Gällande rätt 65

tivitet tillgodoses. Justitiekanslern känner sig inte övertygad om att lagstiftningens effektivitet, dvs. dess uppgift att vara ett verksamt medel vid bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten, förbättras av att lagens tillämpningsområde inskränks på det sätt som föreslås i betänkandet. De problem som utredningen redovisar 145 angående tillämpningen av lagen i samband med betalningsunderlåtelse som grund för förbud synes åtminstone delvis vara av lagteknisk karaktär.

Distriktsåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Växjö: Rekvisiten

för näringsförbud är fortfarande otydliga och bevismässigt svårhanterliga. Detta återspeglas bl.a. i det ringa antal domar som meddelats och det stora antalet ogillade yrkanden. Det har länge framstått som önskvärt med en omarbetning till enklare och mer entydiga regler.

Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län: Näringsförbudsinstitutet är ett av flera viktiga instrument som står till samhällets förfogande i kampen mot den ekonomiska brottsligheten och mot andra allvarliga oegentligheter i näringsverksamhet. Kronofogdemyndigheten anser dock att dagens lagstiftning till stor del är skriven för gårdagens moral. Näringsförbudslagstiftningen ställer i dag alltför höga krav på åklagarna, vilket försvårar en effektiv lagföring. Kronofogdemyndigheten anser att det för institutets trovärdighet är angeläget att goda förutsättningar för en rättssäker, enhetlig och förutsebar tillämpning av förbudsreglema skapas. Kronofogdemyndigheten ställer sig dock tveksam till förslaget att endast ådagalagd brottslighet, som inte är ringa, skall vara en nödvändig förutsättning för att näringsförbud skall kunna meddelas. Det förslaget pekar enligt myndighetens mening i fel riktning.

Konkurrensverket: Konkurrensverket vill framhålla att det i ett konkurrensperspektiv kan vara bättre med tydliga och mindre omfattande förbudsregler, som kan tillämpas konsekvent, än otydliga regler som kan tänkas omfatta alla former av missbruk men som skapar oklarhet i tillämpningen.

Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Malmö: Det har upp-

märksammats att åklagare i vissa fall inte fört talan om näringsförbud trots att förutsättningar funnits härför. Myndighetens åklagare har framfört den meningen att lagstiftningen är oöverskådlig samt att domstolarnas bedömning av mål med näringsförbud är svåra att förutse. Klart är att domstolarna ställt synnerligen höga krav vid

66 Gällande rätt

beslut näringsförbud grundat på annat än brott. Sålunda har ett

om samverkansprojekt med kronofogdemyndi gheten beträffande ärenden

näringsförbud grundat på betalningsunderlåtelse i kombination

om med konkurs endast resulterat i att förbudstalan ogillats, varför

projektet avbrutits efter kort tid.

Riksskatteverket: RSV delar inte utredningens uppfattning att brott skall nödvändig förutsättning för näringsförbud. Tvärtom vara en RSV det alltjämt bör möjligt att meddela förbud dels anser att vara vid betydande skatteundandraganden och dels vid otillbörliga förfaranden i samband med upprepade konkurser. Det förekommer nämligen mycket fall skatteundandraganden, där näringsidkare grova av avsikt är att inte betala någon skatt år efter år ådrar sig bevars tydande skatteskulder. Genom förekomsten ett skatterekvisit ökar av möjligheten komma till rätta med sådana fall. Redan förekomsten att

sådant rekvisit har preventiv verkan. Vidare anser RSV att

av ett konkursrekvisitet bör finnas kvar, än i modifierad form. Näringsom förbudsrekvisitet bör utformas så att det bidrar till att motverka konkursmissbruk och till att strypa tillgången på s.k. målvakter. I praktiken förekommer det ofta att konkursgäldenärer köper inkråmet kort tid före konkursen eller efter konkursutbrottet från förvaltaren. Härefter försätts inom framtid även det bolaget ofta i en snar nya konkurs. Sådana följ medför stora skador för borgenärer, konkurrenter och anställda, även i de fall företrädaren inte har gjort sig skyldig till brott. Beteenden olika slag medfört att en av som näringsidkare orsakat skador eller olägenheter för borgenärer, anställda, konkurrenter, konsumenter, avtalsparter eller andra skall kunna beaktas, brott inte har förekommit. Hänsyn bör i även om likhet med vad i dag är möjligt kunna tas till åsidosättanden av som arbetsrättsliga förpliktelser olika slag bl.a. sådana som rör av arbetsmiljön. Vidare bör hänsyn kunna tas till ett beteende i strid

med marknadsrättsliga uppställts till skydd för bl.a.

normer, som konkurrenter och konsumenter. Ytterligare ett exempel som bör kunna tillmätas vikt är åsidosättanden civilrättsliga anspråk. av

Statistik 67

4 Statistik

4.1 Antalet för

nya näringsförbud

år

respektive

Sedan den 1 juli 1980 har näringsförbud kunnat meddelas i Sverige. Sedan dess och till och med utgången av år 1996 har totalt 729 personer meddelats näringsförbud. Det kan noteras att antalet nya näringsförbud för år 1995, nämligen 60 stycken, är det högsta antal som uppmätts sedan den nu gällande näringsförbudslagen trädde i kraft den 1 juli 1986. Det kan vidare konstateras att antalet nya näringsförbud för år 1996 sjunkit till 48. Det bör här påpekas att näringsförbudslagen skärptes den l juli 1996 genom införandet av presumtionsregeln om att näringsförbud vid viss kvalificerad brottslighet med ett straffmini- — mum på sex månaders fängelse skall anses påkallat från allmän syn- punkt. Denna lagändring kan inte i någon nämnvärd utsträckning ha påverkat antalet nya näringsförbud för år 1996. Av nedanstående diakan utläsas antalet nya näringsförbud för respektive år. gram

Källa:RSV

Diagram Antalet nya näringsförbud resp. år

80--

68 Statistik SOU 1997: 123

4.2 Antalet gällande näringsförbud vid

år

utgången av respektive

Av nedanstående diagram framgår antalet personer som var ålagda näringsförbud vid utgången åren 1986 t.0.m. 1996 källa: SCB och av BRÅ. Även RSV har tagit fram statistik över antalet personer som var ålagda näringsförbud vid slutet varje år. En viss diskrepans råder av mellan å sidan SCB:s och BRÅ:s uppgifter och å andra sidan RSV:s ena uppgifter. RSV har redovisat ett något lägre antal näringsförbud vid utgången varje år. Skillnaden i statistiken kan ha sin förklaring i bl.a. av att SCB:s och BRÅ:s uppgifter även omfattar tillfälliga näringsförbud.

Källa:SCB

Diagram2: Antaletgällandenäringsförbudvid utgången av resp. år

17a 130-.. 175

160.. 154 146 143 . 140.:

1201. p

1988 1996 1986 1987 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995

" Källa 1996: fbrar RSV

Statistik 69

företagskonkurser

Antalet

juridiska

och enskilda

personer firmor under

åren 1986-1996

Av nedanstående tabell kan utläsas antalet företagskonkurser aktiebo- — lag, handelsbolag m.m. och enskilda firmor har inträffat i Sverige — som under åren 1986-1996 källa: SCB. Företagskonkurserna kulminerade år 1992 med cirka 21 200. Sedan dess har antalet konkurser varit i avtagande. Antalet konkurser ligger dock alltjämt på hög nivå. År 1996 en inträffade 11 315 företagskonkurser, 8 710 aktiebolag, 1 547 varav enskilda firmor och 1 058 handelsbolag Antalet företagskonkurser m.m. är i dag dubbelt så stort som under slutet 1980-talet. En jämförelse av kan också göras mellan antalet konkurser och antalet meddelade nya

näringsforbud per år se tabell För år 1995 kan konstateras att beslut

om foretagskonkurs meddelades i 11 625 fall. Antalet meddelade nya näringsförbud för samma år 60. var

Källa:SCB

Antaletföretagskonkurserinkl. enskildafirmor under åren 1986 1996 - 25000--

1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

Mvhvem

SOU 1997: 123 Projekt 71

5 Näringsförbudsproj ektet i Göteborg

l Inledning

Kronofogdemyndigheten i Göteborgs län S-enheten tog under tiden den l juli 1989 till den 31 december 1991 2 1/2 år fram 57 fall, som kronofogdemyndigheten ansåg uppfyllde det s.k. betalningsunderlåtelserekvisitet i nuvarande 1 a § nåringsförbudslagen. Kronofogdemyndigheten anmälde enligt 9 § näringsförbudslagen dessa fall till åklagare. Den nedre beloppsgränsen för anmälningarna sattes från början till ett restfört belopp om 100 000 kronor. Under projektets gång korn gränsen i stället att sättas till restförda skatteskulder på 250 000 kronor. Anledningen till att kronofogdemyndigheten inte gjorde anmälningar också under åren 1992 och 1993 var att polis och åklagare lät meddela kronofogdemyndigheten att deras arbetssituation var mycket ansträngd. Det också att polis och åklagare inte heller hade möjligheter att uppgavs klara av ens de anmälningar som gjorts tidigare. Det kan anmärkas att ett liknande projekt under hösten 1991 bedri-

vits vid kronofogdemyndigheten i Malmö. Det projektet var dock av

mindre omfattning än näringsförbudsprojektet i Göteborg.

5.2 Utvärdering

Vad hände då med dessa 57 anmälningar enligt 9 § näringsförbudslagen

15 bortföll vid den föredragning som S-enheten gjorde inför polis och åklagare i samband med att anmälningarna lämnades in. Dessa fall ansågs svârutredda eller tveksamma.

1 bortföll då gäldenären avlidit. -

6 avskrevs av åklagare sedan beloppsgrånsen ändrats från 100 000 kronor till 250 000 kronor.

72 Projekt

3 utreddes av polisen och avskrevs av åklagaren på den grunden att det fanns skäl att föra talan om näringsförbud.

18 utreddes och avskrevs av åklagaren på den grunden att skäl förelåg att föra talan om näringsförbud.

3 avskrevs av åklagaren sedan åtal för brott väckts och skäl fanns att föra talan om näringsförbud.

2 avskrevs av åklagaren sedan lcronofogdemyndigheten återkallat anmälningen. I det ena fallet slutade gäldenären som företagare och tog anställning. Denna har sedan dess bestått. I det andra fallet lämnade gäldenären in sina inkomstdeklarationer och rättade till de skönstaxerade skatterna, varvid stora belopp bortföll och resten betalades.

6 utreddes av åklagaren och talan om näringsförbud prövades av domstol. Talan om näringsförbud ogillades.

3 utreddes av åklagaren och talan om näringsförbud prövades av domstol. Talan om näringsförbud bifölls. + 57

Den slutsats kan dras projektet är att endast nio av de 57 fallen som av fördes till domstol. Näringsförbudstalan bifölls i endast tre av dessa fall. I samtliga dessa fall hade näringsidkaren samtidigt gjort sig skyldig till brottslighet som inte var ringa. I de fall där domstolarna ogillat näringsförbudstalan har domsex stolarna funnit att rekvisitet i avsevärd omfattning underlåtit att betala sådan skatt, tull eller avgift..." varit uppfyllt och därmed att det varit fråga om ett grovt åsidosättande". Det får anses oklart i vilken utsträckning den icke ringa brottsligheten också vägts in i bedömningen rekvisitet "grovt åsidosättande. Som ovan redogjorts för är det av tolkningen av rekvisitet påkallat från allmän synpunkt" som vållat problem. Domstolarna har vid tolkningen av detta rekvisit främst stött sig på ett förarbetsuttalande om att näringsförbud är en mycket ingripande åtgärd som bör användas vid kvalificerade fall av illojala förfaranden prop. 1985/86: 126 s. 37. Det förefaller som om domstolarna lagt avgörande vikt vid rekvisitets syfte om att näringsforbudet främst är avsett att undanröja en skadehärd. Det är visserligen riktigt att

SOU 1997: 123 Projekt 73

rekvisitet pakallat från allmän synpunkt" bl.a. skall bedömas utifrån en av domstolen gjord prognos. Av förarbetsuttalanden framgår dock att näringsförbud oberoende av prognosen bör kunna meddelas i - ytterligare två fall; nämligen

i sådana fall där det finns allmänpreventiva skäl för ett förbud

grova och

i fall där det skulle framstå som stötande att låta en person som gjort sig skyldig till allvarliga oegentligheter i samband med näringsverksamheten få fortsätta med det.

Av projektet kan dras även den slutsatsen att det med nuvarande lagtext är i det närmaste omöjligt att få någon ålagd ett näringsförbud enbart på den grunden att vederbörande underlåtit att betala skatter m.m. Dessutom framgår att det främst är rekvisitet om påkallat från allmän synpunkt som vållat tillämpningssvårigheter vid domstolarna. Detta rekvisit synes i de genomgångna domarna ha getts mycket restriktiv en tolkning. Naturligtvis är näringsförbud en ingripande åtgärd för den enskilde. Det har emellertid inte varit lagstiftarens mening att en näringsidkare skall tro att det är bara när han eller hon agerar brottsligt och kanske inte ens då som han eller hon är i riskzonen för ett för- - bud. Det kan inte heller ha varit lagstiftarens mening att näringsförbudslagen skall ges en så snäv tolkning att näringsförbud i princip aldrig skall kunna bifallas i ett renodlat fall av betalningsunderlåtelse. I detta sammanhang kommer även allmänpreventiva hänsyn in. Risk finns att allmänheten tappar tilltron till domstolarna och rättssäkerheten om det är fritt fram för en näringsidkare att skaffa sig skattekrediter på skatte-

betalarnas bekostnad, utan att han eller hon annat än i undantags-

- rena fall åläggs ett näringsförbud. -

" fitiaiir/Rs: A3 då

Utländsk rätt 75

6 Utländsk rätt

1 Inledning

Som Näringsförbudsutredningen konstaterade SOU 1995:1 s. 123 försvåras jämförelser mellan de svenska näringsförbudsreglerna och andra länders rättsordningar att förbudsfrågor berör och påverkas av av innehållet i bl.a. näringsrätten, obeståndsrätten, associationsrätten och straffrätten. Olika länders system avviker i så hög grad från varandra att bred redogörelse inte är särskilt meningsfull. En utförlig överblick av en utländsk rätt gjordes Näringsförbudskommittén i nio olika länder av

Norge, Danmark, Finland, England, dåvarande Västtyskland, Frankrike, Österrike, Schweiz och USA; se "Näringsförbud, SOU 1984:59 s. 123 ff. Även Näringsförbudsutredningen lämnade överblick över

en

systemen i Finland, Norge, Danmark samt inom EU Ett renodlat

näringsförbud, SOU 1995:1 s. 125 ff. l Mot den bakgrunden har vi i detta betänkande stannat för att inrikta jämförelsen på länder har regler som liknar våra näringsförbudssom regler i anledning betalningsunderlâtelse skatter m.m. eller i av av anledning åsidosättanden i eller utan samband med konkurs. av grova Vad gäller frågan brott grund för näringsförbud hänvisas till de om som två tidigare betänkandena. De länder vi jämför med är Norge, Finland, Danmark, Frankrike, Storbritannien, Österrike och USA. Den redogörelvi lämnar i det följande grundar sig påuppgifter vi erhållit från se som respektive lands ambassad, dock inte i fråga USA. Det sedan år om 1985 avskaffade norska systemet med automatisk konkurskarantän har ägnats särskilda studier. Detta behandlas även i kapitlet 10 om Konkursfallet och konkurskarantänen. Vi redogör slutligen för bristen på EG-regler på området.

76 Utländsk rätt

6.2 Norge

Konkurskarantän

De konkursrättsliga reglerna i Norge konkurskarantän liknar de

om svenska reglerna näringsförbud. De gällande reglerna om nu om konkurskarantän finns intagna i 142-143 konkursloven. Konkurskaa rantänen som sedan år 1985 inte längre är automatisk, utan kräver prövning i varje enskilt fall gäller såväl enskilda näringsidkare - som

företrädare för bolag. Det kan i detta sammanhang anmärkas att svensk

rätt i dag har en automatisk konkurskarantän för enskilda näringsidkare 6 kap. l § och l7 kap. 4 § konkurslagen. Någon motsvarande bestämmelse karantän för företrädare för juridiska finns om personer dock inte här. Förutsättningarna för konkurskarantän i Norge anges i 142 § konkursloven. Där stadgas att konkurskarantän kan drabba någon om,

1 vedkommende med skjellig grunn mistenkes for en straffbar handling i forbindelse med konkursen eller den virksomhet har som ført til insolvensen, eller

2 det må antas at vedkommende på grunn av oforsvarlig forretningsførsel uskikket til å stifte et nytt selskap eller å er vaere styremedlem eller administrerende direktør i et slikt selskap.

Ved avgjørelsen skal det legges vekt på om det under hensyn til

skyldnerens handlemâte og forholdene for øvrig synes rimelig å sette

ham i karantene.

Karantänen kan drabba dels den som har drivit enskild näringsverksamhet och försatts i konkurs och dels den under året före konkursutsom brottet för juridisk person haft personligt ansvar för rörelsens skulder eller som formellt innehaft eller reellt utövat funktion ledamot eller som suppleant av styrelsen eller som verkställande direktör. Den norska karantänregeln är fakultativt utfonnad. Näringsidkaren kan sättas i konkurskarantän. En helhetsbedömning skall göras. Härvid skall vikt läggas vid om det med hänsyn till näringsidkarens hand-

lingssätt och övriga förhållanden synes rimelig å sette ham i karante-

ne". Det förhållandet att det rör sig fler konkurser talar för att om konkurskarantän skall åläggas, eftersom reglerna karantän särskilt tar om

Utländsk rätt 77

förekommer i upprepade konkurser, s.k. konkurssikte på personer som gjengangere. Konkurskarantänen gäller under två år från konkursutbrottet, om inte rätten bestämmer tid. Innebörden karantänen är att vederböranannan av de inte kan stifta bolag eller varken formellt eller reellt åta sig nya - — uppdrag styrelseledamot, suppleant eller verkställande direktör i som juridisk Det skall observeras att karantänen endast gäller nya person. uppdrag och således inte sådana styrelseuppdrag han redan innehar som vid konkursbeslutet jfr nedan. Karantänen utgör inte heller något hinder för vederbörande enskild näringsverksamhet. att starta ny Om skälig misstanke straffbar handling i samband med konkurom föreligger punkt 1, kan vederbörande också skiljas från besen fattningar i bolag som han innehar vid den tidpunkt när karantänen m.m. skall börja gälla. Beslut konkurskarantän meddelas av den domstol- skifteretten om handlägger konkursärendet. Talerätten tillkommer åklagaren och - som konkursförvaltaren bostyret. Talan förs vanligtvis av förvaltaren. skifteretten” kan också självmant besluta konkurskarantän. om Handläggningen vid domstolen är skriftlig. Det finns inte någon myndighet utövar tillsyn över att beslut konkurskarantän som om efterlevs, eftersom den kontroll konkursärenden som utövas av av skifteretten har ansetts tillfredsställande jfr NOU 1993: 16 s. 81. vara I 143 § konkursloven stadgas att den som uppsåtligen eller av a oaktsamhet överträder ett beslut konkurskarantän straffas med böter om eller fängelse i högst fyra månader. Sedan den 1 juni 1993 registreras de som har blivit ålagda personer konkurskarantän i ett centralt konkursregister 144 § konkursloven. Åren 1994-1996 registrerades 501, 514 respektive 499 konkurskanya rantäner. Sedan meddelade karantäner blivit allmänt tillgängliga i konkursregistret har institutet blivit mer effektivt. Fram till år 1985 gällde att konkurskarantän i Norge var automatisk, dvs. utan enskild prövning i varje enskilt fall. Den automatiska konkurskarantänen mötte hård kritik. Man ansåg bl.a. att det inte var rimligt att karantänen "slog blint". Karantänen drabbade nämligen även den inte hade gjort sig skyldig till något klandervärt beteende. som Karantänen verkade vidare hämmande på startandet av nya företag. Försöken att hindra konkursgjengangere kunde tillgodoses även vid

en enskild prövning. En norsk utredning Etterkontro11 konkurslovgivningen m.v, av NOU 1993:16 föreslog i april 1993 att karantänreglema helt skulle upphävas. Som skäl för detta förslag anfördes i huvudsak följande.

78 Utländsk rätt

Karantänbesluten bedömdes ha en liten effekt på den ekonomiska brottsligheten. Det var tveksamt om reglerna hade någon allmänpreventiv effekt. Möjligheter fanns att kringgå ett beslut konkurskarantän om genom bulvaner stråmenn. Karantänen hade snarast karaktär av en brottspåföljd hade som allvarliga verkningar för den enskilde. Det därför tveksamt att var låta en sådan fråga avgöras rent skriftlig genom en process.

En minoritet i utredningen avstyrkte att karantänreglema skulle upphävas. Som skäl anfördes att reglerna fyllde Viktig funktion för en

att begränsa den ekonomiska brottsligheten och grov uordentlighet i

näringslivet. Utredningen menade att bristerna med reglerna om konkurskarantän i stället skulle avhjälpas. Betänkandet har inte lett till något upphävande lagreglema av om konkurskarantän.

Rettighetstap

Den norska strafflagen innehåller regler rettighetstap straffloven om

§ 29. Rettighetstap är en påföljd för brott. Den döms för ett

som brott kan om allmänna hänsyn kräver det- fråndömas den framtida — rätten att inneha viss ställning eller att utöva viss näringsverksamhet. Regeln har emellertid haft en ringa praktisk betydelse. Någon statistik över antal rettighetstap förs inte. Det finns dock grundad anledning att tro att det rör sig om ett fåtal fall per år.

6.3 Finland

Konkurs

Liksom i Sverige förutsätter näringsförbud i Finland inte att något brott har begåtts. Den 1 januari 1986 införde Finland lag näringsfören om bud. Denna lag har stora likheter med de i Sverige tidigare gällande näringsförbudsreglema som fanns intagna i 1921 års konkurslag. Som förutsättning för ett näringsförbud i Finland gäller

att näringsidkaren eller företaget har försatts i konkurs, och att näringsidkaren eller företrädare för bolaget förfarit grovt otill- börligt mot borgenärerna, eller

Utländsk rätt 79

på annat sätt grovt åsidosatt de skyldigheter hänför sig till - som

näringsverksamhet.

Vid upprepade konkurser behöver åsidosättandet inte vara grovt. I

flerkonkursfa11et erfordras dock att vederbörande har visat sig vara uppenbart olämplig att driva rörelse jfr det tidigare rekvisitet påkallat särskilda skäl i Sverige. av Den är försatt i konkurs i Finland får i huvudsak inte bedriva som näringsverksamhet. Små rörelser och jordbrukares försäljning av egna alster är undantagna från denna konkurskarantän. Att utöva näring i strid med konkurskarantänen är precis som i Sverige straffbart. För - vissa de näringar kräver tillstånd innebär konkurs att tillståndet av som dras in. Antalet konkurser i Finland har under senare år uppgått till cirka

6 000-7 000 år. Näringsförbud har till utgången av år 1995

per meddelats l2l Förbud har meddelats i mindre omfattning än personer. vad förväntade år 1986 när institutet infördes. Näringsförbudsinstiman tutets effektivitet har i frågasatts. Det kan inte uteslutas att detta delvis har berott på åklagamas exklusiva talerätt. Justitiekanslern i Finland bl.a. är högste chef för åklagarväsendet har vid några tillfällen som — uppmanat åklagama att visa ett aktivare i ärenden angående engagemang

näringsförbud. Åklagarna har ansett att rena förbudsprocesser är tunga

och tidskrävande. En näringsförbudstalan i samband med en brott-

målsprocess har också ansetts tynga processen för mycket. En arbetsgrupp inom Justitieministeriet i Helsingfors har under år

1995 publ. 128, "Business injunction in Finnish legal practise gjort

nr utvärdering hur det finska näringsförbudssystemet har fungerat en av och behoven ändring. Arbetsgruppens förslag färdigställdes i av september 1995. Sammanlagt 30 myndigheter sitt utlåtande om gav förslaget. De flesta remissinstansema positivt inställda. var Den finska regeringen har nyligen lagt proposition prop. nr en 98/96 till riksdagen med förslag till ändringar lagen näringsförav om bud. Propositionen har ännu inte antagits riksdagen. Lagförslaget är av tänkt träda i kraft högst tre månader efter det att förslaget har att antagits. De viktigaste nyheterna är följande.

Konkurskravet slopas. Näringsförbud skall kunna meddelas också när ett företag inte har försatts i konkurs.

Förutsättningarna för näringsförbud ändras. För det första krävs att

de lagstadgade skyldighetema i anslutning till rörelsen väsentligen har åsidosatts eller att vederbörande vid drivandet av rörelse har

80 Utländsk rätt

gjort sig skyldig till brottsligt förfarande inte kan ringa. som anses För det andra krävs att verksamheten vid helhetsbedömning en framstår skadlig för bl.a. borgenärerna. som

Minimitiden för näringsförbud höjs från två till tre år. Maximitiden om fem år behålls oförändrad.

Tillsyn införs över att näringsförbuden efterlevs. Övervakningen skall

utövas av polisen. Den som meddelats ett förbud åläggs en upplysningsskyldighet om sin inkomst och arbetsplats till polisen.

6.4 Danmark

Konkurs

Varje dansk medborgare som är bosatt i Danmark och är myndig har rätt att driva näringsverksamhet. För vissa verksamheter bl.a. hotell- — och restaurangbranschen samt auktionshållare erfordras dock ett s.k. näringsbrev. Den som har ställt in sina betalningar eller är försatt i konkurs kan inte erhålla något näringsbrev. Om vederbörande har beviljats ett näringsbrev och sedan försätts i konkurs, kan han inte fortsätta att driva denna verksamhet. Däremot finns det inte något hinder mot att han under konkursen fortsätter att driva näringsverksamannan het. I Danmark finns det inte några regler om automatisk konkurskarantän. För vissa näringsverksamheter krävs auktorisation, tillstånd eller legitimation. Som exempel kan anges auktoriserade revisorer, fastighetsmäklare, översättare och tolkar. Det administrativ myndighet är en Erhvervs- och Selskabsstyrelsen som meddelar respektive återkallar ~ —

fratager sådana tillstånd. Den som är försatt i konkurs är utesluten

från rätten att driva sådan näring som kräver tillstånd.

Rettighedsfortabelse

Rettighedsfortabe1se innebär möjlighet att utestänga någon från en eller frånta någon rätten att utöva sin verksamhet partiellt förbud. "Rettighetsfortabelse" kan meddelas inom näringsverksamhet kräver som offentlig auktorisation eller godkännande. Ett förbud förutsätter brott och

fara för missbruk fare for misbrug af stillingen eller hvervet. Om

särskilda skäl föreligger, kan förutom brott och fara för missbruk - -

Utländsk rätt 81

rettighedsfortabelse även fråntagande rätt att fortsätta annan avse av verksamhet än sådan förutsätter auktorisation eller godkännande som 78 § andra stycket och 79 § första stycket och andra stycket 1 straffelo-

ven. Rettighedsfortabelse gäller under tid från sex månader till

en fem år eller tills vidare 79 § tredje stycket straffeloven. I syfte att begränsa missbruket bolags- och konkurslagstiftav ningarna tillsatte Justitsministeriet år 1982 en utredning Udvalget om bekazmpelse af økonomisk kriminalitet, betänkande nr 1066/ 1986. Utredningen konstaterade att ett missbruk konkurs- och bolagslagstiftav ningarna förekom i viss begränsad utsträckning, att ett sådant missbruk orsakade betydande förluster för offentliga och privata borgenärer samt att det förelåg ett behov av att kunna ingripa mot personer som missbrukade konkurs- och bolagslagstiftningarna. Som följd av en utredningens arbete utvidgades den 1 juli 1987 möjligheterna till

rettighedsfortabelse på så sätt att under förutsättning brott, fara

- av för missbruk och särskilda skäl straffeloven numera ger möjlighet till frakendelse af retten til at stifter af eller direktør eller medlem af vaare bestyrelsen i et selskab med begraenset et selskab eller en ansvar, forening, kräver saerlig offentlig godkendelse, eller en fond 79 § som andra stycket 2 straffeloven. Utredningen diskuterade vidare det skulle möjligt att om vara

meddela rettighedsfortabelse också vid sådant konkursmissbruk, där

vederbörande inte har fällts till för brott i samband med ansvar konkursen. Utredningen menade dock att det från rättssäkerhetssynpunkt oacceptabelt att vidta så ingripande åtgärd rettighedsvar en som en fortabelse innebär, utan att vederbörande har fällts till ansvar för brott betänkande 1066/ 1986 246 Även Straffelovrådet yttrade nr s. ~ som sig över utredningens betänkande menade att det skulle vara betänkligt -

från rättssäkerhetssynpunkt att knyta rettighedsfortabelse” enbart till det

förhållandet att gäldenären har försatts i konkurs och således utan att vederbörande har fällts till för brott. ansvar Det kan även nämnas att dansk rätt straffbelägger den överträder som rettighedsfortabelse med böter eller fängelse i högst sex månader en 131 § straffeloven.

Betalningsunderlåtelse

I december 1991 936 införde Folketinget lagregler

lov nr som

möjliggör för administrativ myndighet- Erhvervs- och Selskabsstyrelsen att neka någon ett tillstånd eller frånta vederbörande ett tidigare meddelat tillstånd, han har förfallen skuld till det offentliga om en betydelig offentlig gaeld. Syftet med reglerna var att nedbringa

82 Utländsk rätt

storleken på restförda skatter och avgifter. Beloppsgränsen har vid nekande tillstånd satts till 50 000 danska kronor. Motsvarande belopp av vid återkallelse av tillstånd är 100 000 danska kronor. Skattemyndigheten rapporterar till den administrativa myndigheten har när en person skatteskulder överstigande dessa belopp. Flera verksamheter och yrken berörs regleringen bl.a. advokater, el- och VVS-installatörer, av revisorer, restaurang- och hotellverksamhet samt auktionshållare. Prövningen av nekande eller fråntagande av ett tillstånd görs vid den administrativa myndigheten. Den administrativa myndighetens beslut kan överprövas av domstol, om det begärs av den enskilde. Såvitt avser advokatverksamhet sker dock prövningen direkt i domstol. I de flesta näringsverksamheter föreligger dessutom plikt att anmäla sin verksamhet till offentliga register, exempelvis för momsregistrering och registrering av näringsidkare som är skyldiga att innehålla preliminär skatt.

6.5 Frankrike

Konkurs

I fransk rätt finns regler av näringsförbudskaraktär i såväl straffrättslig

Code Pénal, art. 43-2 som konkursrättslig art. 106-108 konkurslagen

lagstiftning. Om gäldenären är på obestånd kan två förfaranden tillämpas antingen ackord réglement judiciare eller konkurs liquidation des biens. Det ankommer på konkursdomaren att avgöra vilket förfarande skall som tillämpas i det enskilda fallet. Gäldenären är i princip oförhindrad att fortsätta bedriva näring under ackord och konkurs. Konkursdomaren kan dock förordna s.k. om faillite personnelle, som innebär ett förbud att driva näringsverksamhet. Förutsättningen för att faillite personnelle skall kunna meddelas är att oegentligheter jfr grovt åsidosättande har förekommit i samband med näringsverksamheten. "Faillite personnelle kan drabba en enskild näringsidkare som har försatts i konkurs eller en företrädare för en juridisk person, där den juridiska försatts i konkurs. Såväl personen registrerad företrädare som den som faktiskt har utövat ledningen den av juridiska personen omfattas. Någon automatisk konkurskarantän är det inte fråga utan prövning sker konkursdomaren i varje enskilt om, en av

Utländsk rätt 83

fall. Om det beslutas faillite personnelle i samband med ett ackord

om övergår handläggningen till ett konkursförfarande liquidation des biens.

Förutsättningarna för faillite personnelle är som nämnts att oegentligheter har förekommit i samband med näringsverksamheten.

Som exempel på fall där det är obligatoriskt för domstolen att meddela

förbud kan att konkursgäldenären eller dennes företrädare anges - — har;

undandragit företagets räkenskaper, undanskaffat bolagets tillgångar, drivit verksamheten med skydd bulvan, av en bedrägligt syfte uppnått ett ackord sedan förklarats ogiltigt, i som -

begått oredli eller oförsvarligt oförsikti ga handlingar i näringsverk-

- ga samheten eller allvarligt överträtt affárslivets regler och seder

handlingar strider ett uppställt förbud, bristande exempelvis som mot

bokföring, överdrivet höga personliga omkostnader och användande

belopp för spekulationsaffárer, art. 107 konkurslagen.

av stora rena

108 konkurslagen finns fakultativa bestämmelser om faillite I art.

personnelle. Domstolen får då förordna förbud bl.a. för den som

om begått andra något mindre allvarliga felsteg eller som visat prov på - uppenbar inkompetens. Det rör sig ett generellt näringsförbud. en om

Faillite personnelle" gäller tills vidare. På ansökan av den som meddelats förbudet kan domstolen besluta om upphävande s.k.

réhabilitation. ansökan skall bifallas fordras i princip att alla För att skulder har betalats eller eftergetts eller att borgenärema enigt ställt sig

bakom ansökan.

6.6 Storbritannien

Konkurs

Fysiska och s.k. partnerships försätts i konkurs banlcrupt-

personer som England erhåller automatiskt begränsad konkurskarantän.

cy i en

Vederbörande får inte utan domstolens tillstånd vara styrelseledamot

- eller i övrigt del ledningen i ett bolag company. Karantänen är ta av begränsad på så sätt att den endast innebär förbud att idka näring i

bolagsforrn. Något hinder att driva rörelse enskilt eller i s.k. partnership föreligger inte. I praktiken torde det dock svårt att driva sådan

vara

rörelse medel och med begränsade möjligheter att bli beviljad lån

utan och kredit.

84 Utländsk rätt

Förbudet mot deltagande i ledningen ett bolag upphör först när den av personliga konkursen har avslutats. I de flesta fall sker detta automatiskt efter tre år, i vissa fall räcker det med två år. Om gäldenär har men en försatts i konkurs under de senaste 15 åren, avslutas konkursen inte automatiskt, utan han får ansöka om detta tidigast efter fem år från dagen för domstolens konkursbeslut. En domstol kan vidare meddela företrädare för ett bolag där en -

bolaget är på obestånd ett beslut om näringsförbud. Sådana beslut

-

riktas ofta mot styrelseledamöter i "flerkonkursbolag", särskilt inom

mode-, andelsfastighets-, nöjes- och verkstadsindustribranschema. Näringsförbudet innebär att det är förbjudet för företrädaren i fråga att delta i startandet, bildandet eller ledningen ett bolag utan av domstolens tillstånd. De flesta sådana beslut fattas med anledning att av personens agerande i bolaget har visat att han är olämplig att delta i ledningen av ett bolag. Ställföreträdaren har exempelvis missbrukat fördelarna med aktiebolagsforrnen att ådra bolaget skulder utan genom avsikt att betala tillbaka och därefter försätta det i konkurs och bilda ett

nytt aktiebolag.

Beslut om näringsförbud ett förbud att bilda och leda bolag, avser men något hinder mot att driva enskild rörelse eller rörelse i s.k. partnership finns inte. Något generellt förbud existerar inte. Beslut om näringsförbud gäller i lägst två år och högst femton år. I Vissa fall kan domstolen besluta näringsförbud i högst fem år. om Under åren 1995-1996 uppgick antalet personliga konkurser i Storbritannien till 22 186 och antalet beslut näringsförbud till 727. om Någon särskild statistik över de personliga konkurser inte har som avslutats automatiskt finns inte, i de flesta fall avslutas konkursen men automatiskt. Under de tio år som 1986 års lag om näringsförbud varit i kraft har cirka 3 700 personer meddelats näringsförbud. Det brittiska Närings- och handelsdepartementet DTI att anser bestämmelserna näringsförbud utgör ett stöd när det gäller att nå om målet att upprätthålla marknadens förtroende. Näringsförbuden har visat sig vara ett effektivt instrument när det gäller att höja standarden på styrelseledamöter i aktiebolag. De flesta besluten näringsförbud om

meddelas på grund av olämpligt agerande unf1t conduct i ett bolag

som är på obestånd. Konkursförvaltare, likvidator eller obeståndsjurister/revisorer år skyldiga att anmäla till departementschefen om en styrelseledamots agerande enligt hans uppfattning gör honom olämplig att leda ett bolag. Departementschefen har då möjlighet att begära att domstolen beslutar om näringsförbud för styrelseledamoten. Talan kan

Utländsk rätt 85

även föras konkursförvaltaren. Näringsförbudsprocesser i anledning

av styrelseledamots olämpliga agerande i ett bolag som är på av en obestånd handläggs enligt civilrättsliga inte straffrättsliga regler. — ~ Om det misstänks att gäldenär konkurs inte har avslutats eller en vars ålagts ett näringsförbud deltar i ledningen av ett bolag, en person som kan ärendet undersökas närmare det brittiska Närings- och handelsav departementets undersöknings- och indrivningsdirektorat. Någon egentlig

övervakning att förbuden efterlevs finns inte. Om det upptäcks att en av företrädare deltar i ledningen ett bolag, begår han inte bara ett brott, av han kan även göras personligen betalningsansvarig för bolagets utan skulder.

6.7 Österrike

Näringstillstånd

I Österrike finns omfattande etableringskontroll, i princip gäller en som hela näringslivet utom industrin. Näringstillstånd krävs för bedrivande

sådan näringsverksamhet i 1994 års österrikiska lag om

av som avses handel. De krav näringsidkare måste uppfylla är följande. som en

Allmänna krav

Personlig behörighet minst 19 år.

-

skäl för näringsförbud fällande dom i vissa brottmål eller att

vederbörande har varit föremål för konkursförfarande.

Särskilda krav

Bevis på behörighet för yrket. - Redbarhet s.k. restriktionsomgärdade näringsgrenar. -

I den s.k. fria näringsverksamheten behöver endast de allmänna kraven

uppfyllda. Om affärsverksamhet bedrivs i form ett industrivara en av

företag, uppställs i de flesta fall inte något krav på yrkesmässig

behörighet. Vissa näringsgrenar kräver förutom de allmänna kraven ett bevis - att vederbörande har behörighet att utöva näringen. om I de s.k. restriktionsomgärdade näringsgrenama gäller dessutom ett redbarhetskrav. Exempel på sådana näringsverksamheter är handel med

eldvapen, teknisk konsultverksamhet och drivande av kemiska laborato-

86 Utländsk rätt

rier. De myndigheter som är behöriga att lämna tillstånd att bedriva dessa näringsgrenar är distriktsmyndigheten Bezirksverwaltungsbehör-

de eller provinsguvemören Landeshaupt1nann.

Konkurs m.m.

Den österrikiska lagen om handel från år 1994 ger myndigheten vissa befogenheter att dra in ett näringstillstånd. Som grunder för indragning av näringstillståndet kan anges följande.

Inledande konkursförfarande. - av Avslag på ansökan om konkurs, eftersom tillräckliga medel för att bära kostnadema för konkursförfarandet inte finns. Brister i redbarheten, t.ex. allvarliga överträdelser administrativa - av lagar och andra författningar som måste följas i en rörelse.

Ackordsförfarande utgör emellertid inte något skäl för indragning av tillståndet. Myndigheterna har även möjlighet att bevilja dispens från en indragning av ett näringstillstånd. En dispens kan meddelas exempelvis om borgenärerna har ett intresse av att affärsverksamheten drivs vidare. En fysisk person som är föremål för konkursförfarande är förbjuden att driva näringsverksamhet. Även företrädare med ett avgörande en inflytande i konkursförsatt juridisk kan drabbas. Myndigen person heterna kan vidare ålägga en juridisk person som har beviljats ett — näringstillstånd och som har en företrädare är föremål för ett som konkursförfarande att häva förbindelsen med den ställföreträdaren. Om den juridiska personen inte efterkommer föreläggandet, kan den juridiska personens näringstillstånd dras in. En indragning av ett näringstillstånd innebär ett förbud att idka den näringsverksamhet som man tidigare utövat. Viss möjlighet finns att utöka förbudet till ytterligare någon näring. Någon möjlighet till typ av generellt näringsförbud finns inte. I praktiken kommer dock - genom den omfattande etableringskontroll finns i Österrike indragning som - en av ett tillstånd inom en viss verksamhet att göra det svårt att erhålla ett nytt tillstånd inom andra näringsverksamheter. På så sätt blir det i realiteten fråga om ett generellt förbud.

Brott

Den som av domstol dömts till ett fängelsestraff på mer än tre månader eller till än 180 dagsböter utesluts från rätten att utöva näringsverkmer

Utländsk rätt 87 SOU 1997.-123

samhet, inte domslutet undanröjs. Myndigheten kan dock avstå från om

fullfölja detta näringsförbud, utifrån särdragen hos den

att om man

straffbara handlingen och den dömdes personlighet inte behöver frukta

eller liknande straffbelagd gärning skall att samma upprepas.

6.8 USA

Regler begränsar näringsfriheten är i USA huvudsakligen av som delstatlig karaktär. Konstitutionen i USA innebär i sig begränsade

möjligheter att meddela näringsförbud. I rättighetskatalogen finns det

inte någon uttryckligt stadgande näringsfrihet, det är ändå om men tveksamt det står i överensstämmelse med grundlagen att utestänga om från rätten att driva näring. en person USA uppställs oftare än i Sverige krav på licens eller tillstånd för I

få bedriva näringsverksamhet. Vid misskötsamhet kan tillståndet

att

komma att dras in, vilket innebär ett slags näringstörbud i den frågava-

rande branschen. Indragningen kan också få betydelse om näringsid-

karen söker licens eller tillstånd för en annan näringsverksamhet.

Emellertid det klart att förbud mot att utöva viss näringsverksamär

kan meddelas allmän domstol, s.k. injunction partiellt förbud.

het av Förbudet kan endast den rörelse vederbörande drivit och oftast avse som begränsas förbudet till de delar rörelsen visat sig skadliga. av som

Några regler generellt näringsförbud finns inte, sig i

om vare

konkurs-, närings- eller straffrättslig lagstiftning. Det finns därför inte

några formella hinder för konkursgäldenär att idka näringsverksamen het.

6.9 EU

inte några bestämmelser med omedelbar EG-rätten upptar gemensamma

anknytning till de svenska näringsförbudsreglema. Inte heller finns några

internationella konventioner eller nordiska överenskommelser som

reglerar frågor om näringsförbud. De svenska reglerna näringsförbud är nationellt begränsade. En

om

näringsidkare har ålagts ett näringstörbud i Sverige kan i princip

som

driva näringsverksamhet i ett annat land. Det gäller också om närings-

verksamheten helt eller delvis riktas mot svensk marknad, under en förutsättning verksamheten inte drivs på ett sådant sätt att den skall att

bedriven här. Om värdlandet uppställer krav på god vandel

anses vara

88 Utländsk rätt

och kräver tillstånd för att bedriva näring inom viss bransch, kan en dock ett svenskt näringstörbud få verkan i värdlandet.

På motsatt sätt gäller att om någon utomlands har fråntagits rätt att

driva visst slag näring eller rätten att över huvud taget driva av näringsverksamhet utgör detta normalt inte något hinder för näringsidkaren att starta eller driva näringsverksamhet i Sverige. För att ett svenskt näringsforbud skall kunna meddelas krävs sålunda att det grova åsidosättandet har begåtts här. I den mån oegentlighetema har begåtts utomlands kan dessa inte beaktas vid prövningen av om brottslighet, betalningsunderlåtelse eller grovt åsidosättande i samband med eller utan samband med konkurs förekommit. Däremot kan

oegentligheter i andra länder få betydelse vid bedömningen det

av om skall anses finnas särskilda skäl mot ett förbud. Oegentligheter begångna i utlandet- som har begåtts vid sidan av grova åsidosättanden i Sverige kan också beaktas vid prövningen om dessa åsidosättanden skall - anses så grova att näringsförbud bör tillgripas.

Rekvisitet "påkallat från allmän synpunkt" 89 m.m.

Rekvisitet från allmän

påkallat

synpunkt m.m.

7.1 Utredningens förslag

Rekvisitet "påkallat från allmän synpunkt utrnönstras ur lagen.

Kravet att näringsidkaren måste ha grovt åsidosatt vad som ålegat honom eller henne i näringsverksamhet slopas i brotts- och betal-

ningsunderlåtelsefallen. Vidare slopas kravet att näringsidkaren

måste ha förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsidosatt vad ålegat honom eller henne i som näringsverksamhet, om näringsidkaren har försatts i konkurs och två eller flera gånger tidigare under de senast tio åren i den egenskapen varit inblandad i konkurser, det s.k. flerkonkursfallet kapitlet 10 "Konkursfallet och konkurskarantänen.

se om

I stället för de i dag gällande allmänna rekvisiten för näringsförbud att näringsidkaren grovt åsidosatt vad som ålegat honom — eller henne i näringsverksamhet och att förbud är påkallat från allmän synpunkt- skapas presumtionsregler i brotts-, betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen. Om angivna rekvisit i dessa fall är uppfyllda, skall enligt vårt förslag näringsförbud presume- Presumtionen för näringsförbud kan brytas, om särskilda skäl ras. talar mot det. Någon sådan presumtionsregel skall inte gälla i fall andra åsidosättanden. I dessa fall skall näringsförbud av grova meddelas den i egenskap näringsidkare anses ha grovt som av

åsidosatt sina skyldigheter se kapitlet ll om "Andra grova

åsidosättanden.

Näringsförbudsreglerna obligatorisk utfonnning, där ges en näringsförbud skall meddelas om förutsättningarna är uppfyllda.

90 Rekvisitet "påkallat från allmän synpunkt" m.m.

7.2 Sammanfattning av skälen for

utredningens förslag

l-3. Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt har vållat tillämpningssvårigheter hos domstolarna. Rekvisitet har tillämpats på varierande sätt olika domstolar. Ändamålet med rekvisitet är att betona de av rättspolitiska syftena bakom reglerna om näringsförbud; nämligen att hindra oseriösa näringsidkare från att fortsätta med en verksamhet som orsakar stora skador för hans eller hennes borgenärer, anställda, konkurrenter, konsumenter, avtalsparter eller samhället i övrigt. Av förarbetena framgår dock att det i två fall kan finnas anledning att meddela näringsförbud oberoende av denna prognos. Det ena fallet är när det finns allmänpreventiva skäl för ett förbud. Det andra fallet är om det skulle framstå som stötande att låta en person som gjort sig skyldig till allvarliga oegentligheter i samband med näringsverksamhet få fortsätta med det. Vid prövningen av rekvisitet påkallat från allmän synpun har bl.a. omfattningen oegentligheterna och hur allvarliga överträdelser av det rört sig om stor betydelse. Denna prövning sker dock i dag redan inom ramen för rekvisitet om brott, betalningsunderlåtelse eller grovt åsidosättande i samband med eller utan samband med konkurs. Ju allvarligare oegentligheterna är, desto starkare skäl finns det för ett näringsförbud. För att undvika att prövningama av de olika rekvisiten flyter in i varandra och för att minska tillämpningssvårighetema kan reglerna utformas som en presumtion for förbud i brotts-, betalningsunderlåtelseoch flerkonkursfallen. I dessa fall krävs inte heller att näringsidkaren skall ha grovt åsidosatt vad ålegat honom eller henne i näringsverksom samhet. Utgångspunkten är att de förutsättningar som anges i brotts-, om betalningsunderlåtelse- eller flerkonkursfallet är för handen, innebär detta i sig en välgrundad misstanke om ett grovt åsidosättande, för vilket

näringsförbud enligt vårt förslag skall presumeras se vidare respektive

kapitel om de särskilda fallen. Särskilda skäl kan bryta presumtionen. Exempel på sådana särskilda skäl räknas upp i avsnittet 7.6. Vad däremot gäller fall andra grova åsidosättanden krävs enligt av vårt förslag att näringsidkaren måste ha grovt åsidosatt sina skyldigheter

för att ett näringsförbud skall kunna meddelas. Det krävs dock inte att

ett näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt.

Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt" m.m. 91

4. Domstolen "får i dag meddela näringsförbud om de angivna

rekvisiten i betalningsunderlåtelse- och konkursfallen är uppfyllda. I

förarbetena inte någon ledning vilken prövning domstolen ges om som förväntas göra inom för det fakultativa momentet. Snarare föreramen faller det lagstiftaren inte haft någon avsikt att skapa ett som om utrymme för domstolen att avstå från att meddela förbud när samtliga förutsättningar är för handen. Ipraxis förefaller det som om domstolarna i stor utsträckning inte har gjort någon uttrycklig fakultativ prövning. Regeln näringsförbud i anledning brott har också sedan den om av - 1 juli 1996 getts obligatorisk utforrrming. Det är fördel om en en —

näringsförbudsreglema oavsett grunden för förbudet- är utformade på

samma sätt.

7.3 Nuvarande förutsättningar

Om domstolen har funnit att de nödvändiga förutsättningarna för näringsförbud vid brott, betalningsunderlåtelse eller grovt åsidosättande i konkurs är uppfyllda, har den såsom lagtexten är utformad i dag — — därefter pröva ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. att om I näringsförbudslagens tredje paragraf exemplifieras några av de fall

då näringsförbud skall påkallat från allmän synpunkt. De fall

anses där räknats är följande. som upp

Åsidosättandet har varit systematiskt,

åsidosättandet har syftat till betydande vinning,

åsidosättandet har medfört eller varit ägnat att medföra betydande skada eller

4. näringsidkaren har tidigare dömts för brott i näringsverksamhet.

Sedan den l juli 1996 finns även presumtionsregel i paragrafens

en andra stycke att förbud skall påkallat från allmän synpunkt om om anses

näringsidkaren gjort sig skyldig till brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i månader, inte särskilda skäl talar sex om mot det.

92 Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt" m.m.

7.4 Det nuvarande rekvisitets

syfte

Genom rekvisitet påkallat från allmän synpunkt infördes på — som förslag av Näringsförbudskommittén år 1986 att betona de - avses rättspolitiska syftena bakom regleringen om näringsförbud. Avsikten är att komma systematiska illojala förfaranden. Näringsförbudet är i dag främst avsett att undanröja en skadehärd, dvs. hindra näringsen idkare från att fortsätta med verksamhet orsakar stora skador för en som hans eller hennes borgenärer, anställda, konkurrenter, konsumenter, avtalsparter eller samhället i övrigt. Förbud bör bara komma i fråga för den som vid upprepade tillfällen åsidosätter de gäller för normer som näringsverksamhet. Man skall med näringsförbudet kunna förhindra att en person fortsätter att ägna sig åt näringsverksamhet i ett fall då detta skulle framstå som stötande med tanke på de oegentligheter som vederbörande har gjort sig skyldig till. I de fall där det är alldeles klart att vederbörande inte kommer att ägna sig näringsverksamhet på nytt är ett näringsförbud inte påkallat. I två fall bör dock näringsförbud ändå meddelas oberoende av denna prognos. Det gäller dels i sådana grova fall där det finns allmänpreventiva skäl för ett förbud och dels i fall där det skulle framstå som stötande att låta en person som gjort sig skyldig till allvarliga oegentligheter i samband med näringsverksamheten få fortsätta med det. Det är således en helhetsbedömning som skall ske, där även omständigheter talar till näringsidkarens förmån skall beaktas. Även åsidosättanden som som legat till grund för ett tidigare meddelat näringsförbud får här beaktas.

7.5 När från

anses ett näringsförbud påkallat

allmän synpunkt

7.5.1 Systematiskt åsidosättande

Näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt bl.a. om det rört sig om ett systematiskt åsidosättande. I detta ligger att det skall ha varit fråga om upprepade förfaranden som genomförts med viss beräkning. Tanken är att komma just de på ett konsekvent och eller personer som mer mindre beräknande sätt i avsevärd grad åsidosätter spelreglerna. Som exempel kan anges att den person som under en tid har underlåtit att sköta sin bokföring i syfte att undanhålla vissa inkomster från beskattning bör bedömas strängare än den gjort sig skyldig till motsom

Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt" m.m. 93

svarande brott huvudsakligen på grund av okunnighet eller slarv. I ett fall NJA 1988 s. 171 meddelade Högsta domstolen tillfälligt näringsförbud för en person som hade gjort sig skyldig till upprepade bokföringsbrott och ett fall av urkundsförfalskning. Att bokföringen brustit i många bolag framstod för Högsta domstolen som ett systematiskt åsidosättanden.

7.5.2 Betydande vinning

Näringsförbud är vidare påkallat från allmän synpunkt om åsidosättandet har syftat till betydande vinning. Ett sådant syfte har betydelse vid bedömningen näringsidkarens tänkbara framtida handlande och av av förbud är påkallat allmänpreventiva skäl. Som exempel kan anges om av att ett förbud är mer påkallat för den näringsidkare som under en längre tid inte betalar in några skatter eller avgifter med beräkningen att själv få vinning än för den som oförskyllt hamnar i ett trängt ekonomiskt läge. Förarbetena ger emellertid inte någon upplysning om vad som åsyftas med att vinningen skall ha varit betydande.

7.5.3 Medfört eller varit medföra ägnat att

betydande skada

I första hand syftas här på ekonomiska skador näringsidkare som en kan förorsaka sina borgenärer, anställda, konkurrenter, konsumenter, avtalskontrahenter och andra. Men även och sakskador som har personeller kunde ha uppkommit på grund av exempelvis bristfälligt arbetarskydd eller miljöbrott skall beaktas. Några hållpunkter för skada när en betydande har inte givits. Näringsförbudskommittén SOU anses 1984:59 398 uttalade på denna punkt att det är omöjligt att precisera s. någon gräns för vad som skall anses vara betydande skada och att bedömningen får överlämnas åt rättstillämpningen.

7.5.4 Tidigare dömts för brott i näringsverksamhet

Näringsförbud är även påkallat från allmän synpunkt om näringsidkaren tidigare har dömts för brott i näringsverksamhet. Det är särskilt graverande då det är fråga återfall i typ oegentligheter. om samma av Likaså bör i allmänhet näringsförbud meddelas näringsidkare som tidigare har varit underkastad näringsförbud och som återkommer med

94 Rekvisitet "påkallat från allmän synpunkt" m.m.

allvarliga åsidosättanden. Domstolen måste i varje enskilt fall nya bedöma vilken betydelse bör tilläggas en tidigare dom och den som betydelse dess ålder bör ha. Det har givetvis betydelse hur långt tillbaka i tiden den eller de ifrågavarande domarna ligger. Vad gäller fallet att näringsförbud skall påkallat från allmän anses synpunkt, näringsidkaren gjort sig skyldig till brott för vilket det om lägsta föreskrivna straffet är fängelse i månader 3 § andra stycket sex hänvisas till kapitlet 9 Brottsfallet. om

7.5.5 Andra omständigheter

I förarbetena till 3 § har det betonats att vid bedömningen av om ett

näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt särskild hänsyn skall tas till de i paragrafen uppräknade fyra omständigheterna. I de fall vi har

gått igenom är det rekvisitet påkallat från allmän synpunkt och upp- — räkningen i 3 § förorsakat domstolarna särskilda tillämpnings- - som svårigheter. Domstolarna förefaller ha lagt stor vikt vid uppräkningen i 3 Detta skall ställas mot det förhållandet att det i förarbetena talas om att det inte är nödvändigt att någon av omständigheterna föreligger ens för att ett förbud skall kunna meddelas. Det kan nämligen finnas anledning att i det enskilda fallet fästa vikt vid andra omständigheter än de angivna prop. 1985/862126 158. Uppräkningen i nuvarande 3 § s.

är endast exemplifierande. Som exempel på sådana andra omständig-

heter kan ha betydelse åsidosättandena har pågått länge och som är om vederbörande borde ha tagit varning någon myndighetsåtom av annan gärd, t.ex. förbud utfärdade milj övårdsmyndigheter. Hänsyn bör av också tas till hur verksamheten i övrigt har bedrivits. Om vederbörande under lång tid har bedrivit seriös rörelse och därefter kommit att ägna en sig åt oegentligheter, bör förbud normalt bedömas som mindre påkallat från allmän synpunkt näringsidkaren aldrig ägnat sig seriös än om verksamhet.

7.6 Utredningens överväganden och förslag

Näringsförbud skall inte meddelas särskilda skäl talar mot det om

Vid prövningen det i dag gällande rekvisitet påkallat från allmän av synpunkt är naturligtvis omfattningen oegentlighetema, liksom hur av allvarliga åsidosättandena varit, största betydelse. På så sätt flyter av prövningen ett förbud är påkallat från allmän synpunkt i viss av om

Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt" 95 m.m.

utsträckning ihop med den tidigare bedömningen vederbörande av om gjort sig skyldig till upprepad brottslighet inte är ringa, underlåtit som att betala skatter m.m. eller grovt åsidosatt sina åligganden som näringsidkare utan eller i samband med konkurs. För att undvika en ny bedömning delvis omständigheter av samma som redan prövats i anslutning till frågan ett fall betalningsunderom av låtelse eller dylikt dvs. ett tidigare grovt åsidosättande är för handen, föreslår vi att lagtexten i stället utformas presumtionsregler. Om som rekvisitet för brott eller betalningsunderlåtelse eller det flerkonkursom rekvisit som vi föreslår i kapitel l0 är uppfyllt, skall presumtionen vara att näringsförbud skall meddelas. Detta skall dock inte gälla om särskilda skäl talar mot näringsförbud. Vidare uppställs i dessa fall inte något krav på att näringsidkaren skall ha grovt åsidosatt vad ålegat som honom i näringsverksamhet och i flerkonkursfallet inte heller att

näringsidkaren skall ha förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer.

Tanken med vårt förslag är att det åsidosättandet skall

grova presumeras, om angivna förutsättningar är uppfyllda. Detta betraktelsesätt kommer att utvecklas under de kapitel tar de olika fallen. som upp I syfte att renodla och förenkla reglerna näringsförbud föreslår om vi sålunda att rekvisitet påkallat från allmän synpunkt utmönstras ur lagen. I stället föreslår vi att presumtionsregler skapas i brotts-, betal-

ningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen där presumtionen för näringsförbud kan brytas, det finns särskilda skäl talar förbud. om som mot ett Man skulle kunna tänka sig att i lagtexten i stället att man angav näringsförbud skulle meddelas endast särskilda skäl talade för det. om Detta skulle stå i bättre överensstämmelse med dagens utformning om att näringsförbud skall eller får meddelas det är påkallat från allmän om

synpunkt. Mot en sådan formulering talar tidigare nämnts att

- som man då på nytt måste pröva omständigheter redan beaktats inom som ramen för det grova åsidosättandet, t.ex. hur allvarligt åsidosättandet

varit och vilken omfattning det haft. För att undvika detta föreslås således att lagtexten i stället formuleras på sätt vi har angett som ovan. Risken med presumtionsregler och dylik formulering är att lagen texten kan komma att träffa även andra, mindre kvalificerade fall av illoj ala förfaranden än lagstiftaren tänkt sig. Med presumtionsregler blir följden emellertid att domstolarna i framtiden tvingas motivera varför särskilda skäl talar mot näringsförbud. På så sätt kan praxis komma att bll mer enhetlig. Det skall dock betonas att det alltjämt är tänkt att en sammanvägning av skäl för och emot ett näringsförbud skall ske, men att detta kommer att ske inom för presumtionsreglema. Vidare ramen

4 17-1125

96 Rekvisitet "påkallatfrån allmän synpunkt" m.m.

kan vårt förslag leda till att åklagarna inte längre känner sig lika fria i sin bedömning de skall väcka en fråga om näringsförbud eller ej. av om Det kan i detta sammanhang påpekas att rekvisitet påkallat från allmän synpunkt inte är helt olikt det rekvisit som åklagarna har att pröva när de får besluta åtalsunderlåtelse 20 kap. 7 § rättegångsom

balken. I paragrafen bl.a. att åklagaren får besluta att underlåta

anges åtal för brott åtalsunderlåtelse under förutsättning att något väsentligt eller enskilt åsidosätts. Även rekvisitet "påkallat allmänt intresse om från allmän synpunkt aldrig har varit avsett någon anvisning till som åklagarna att fritt avgöra talan näringsforbud över huvud taget om om skall föras eller ej, kan det inte uteslutas att rekvisitet ibland kan ha uppfattats på det sättet. I vart fall skulle detta till viss del kunna vara en bidragande orsak till att åklagarna hittills känt sig relativt fria i sin prövning näringsförbudstalan skall föras eller ej. av om Domstolamas rättstillämpning torde med vårt förslag bli mer enhet-

lig. Med presumtionsregel framgår att huvudregeln är att förbud skall

en meddelas, att sammanvägd bedömning skall göras av de men en särskilda skäl ändå talar mot ett förbud. Tanken är dock inte att som domstolarna i varje enskilt fall skall pröva särskilda skäl talar mot om ett näringsförbud. Det ankommer på näringsidkaren att åberopa att särskilda skäl talar mot förbud. Det är dock tillräckligt att han kan göra

sannolikt att det finns särskilda skäl talar mot ett förbud se även

som kapitlet "Bevisbörda och beviskrav. 13 om Vilka är då de särskilda skäl kan tala mot ett näringsförbud som Detta kan kanske enklast uttryckas på så sätt att dessa särskilda skäl i huvudsak är avsedda att täcka situationer som rekvisitet påkallat samma från allmän synpunkt, att utrymmet för den skönsmässiga bedömmen ningen har minskat betydligt. Som exempel på särskilda skäl kan tala mot näringsförbud kan som följande anges.

icke-systematisk karaktär. Det kvalificerade Engångsforeteelse av

brottet eller det åsidosättandet framstår engångshängrova som en delse efter lång tids regelrätt drift näringsverksamheten. Det en av åsidosättandet beror kanske också på näringsidkarens grova mer okunnighet och slarv än på beräkning.

Betalningsunderlåtelsen eller det åsidosättandet har inte syftat

grova till vinning. Med vinning ekonomiska fördelar för näringsidavses karen själv eller för någon i hans eller hennes närmaste krets eller för företrädare för näringsidkaren. Näringsidkaren har t.ex. på grund av vikande konjunktur oförskyllt hamnat i ett trångt ekonomiskt läge.

Rekvisitet "påkallat från allmän synpunkt" 97 m.m.

Betalningsunderlåtelsen eller det åsidosättandet har inte

grova medfört eller varit ägnat att medföra någon skada. Här åsyftas precis som tidigare ekonomiska skador, kan förorsakas veder- - som börandes borgenärer, anställda, konkurrenter, konsumenter, avtalskontrahenter och andra. Även och sakskador, har eller person- som

kunde ha uppkommit på grund t.ex. bristfälligt arbetarskydd eller

av miljöbrott, skall beaktas.

Domstolen har i brottsfallet med tillämpning 23 kap. 5 § brotts-

av balken satt straffet under straffminimum, t.ex. beträffande en

funktionär i ett bolag medverkat endast i mindre mån till

som annans

grova skattebedrägeri.

Beloppet av obetalda skatter överstiger visserligen basbem.m. sex

lopp, men detta belopp är ändå att obetydligt i förhållande

anse som till storleken på de övriga skulderna i näringsverksamheten dvs. skatteskuldens relativa betydelse i den aktuella näringsverksamheten. Även sådana förhållanden skulderna som att vid tidpunkten för rättegången är slutbetalda eller att näringsidkaren upprättat en

avbetalningsplan med kronofogdemyndigheten han eller hon

som sköter är sådana särskilda skäl kan tala mot ett förbud. som

Skatteskulder i en konkurs överstiger basbelopp, närings-

sex men idkaren har vidtagit adekvata åtgärder exempelvis att ställa in - som

betalningarna eller ansöka om företagsrekonstruktion eller konkurs

vid rätt tidpunkt. -

De tidigare konkursema i flerkonkursfallet ligger trots att tio år inte har förflutit långt bak i tiden. -

Konkursförvaltaren har inte anmält misstanke att näringsidkaren om

förfarit på sådant sätt att näringsförbud kan komma i fråga eller

an-

mält misstanke brott i de konkurser åberopas till stöd för

om som näringsförbud i flerkonkursfallet.

Näringsidkaren har själv tagit initiativet till konkurs och därmed en begränsat eventuella skador.

Näringsidkaren kan visa att han eller hon har skött sin bokföring och fullgjort sin deklarationsskyldighet.

98 Rekvisitet "påkallat från allmän synpunkt"

m.m.

En företrädare för juridisk har tidigare varit inblandad i två en person eller flera konkurser där bolagen försatts i konkurs ingått i en som koncern.

En förutvarande företrädare för juridisk person har inte vid en tidpunkten för utträdet kunnat förutse oegentligheter som senare före-

kommit i den juridiska försatts i konkurs.

person som senare

Företrädare för juridisk har inte haft något egentligt inen person

flytande i näringsverksamheten.

Det skall tilläggas att det förhållandet att näringsidkaren tidigare har dömts för brott i utövningen näringsverksamhet gör att presumtionen av för ett näringsförbud i brottsfallet blir svårare att bryta. I fall andra åsidosättanden skall någon presumtion för av grova näringsförbud inte gälla kapitlet 11 Andra åsidosättan-

se om grova

den. Näringsförbud skall i dessa fall meddelas den som i egenskap av

näringsidkare ha grovt åsidosatt sina skyldigheter. Eftersom någon anses

presumtion för näringsförbud inte gäller i dessa fall, är det inte

nödvändigt införa någon regel att näringsförbud inte skall att om meddelas, särskilda skäl talar mot det. Vad kan utgöra särskilda om som skäl i brotts-, betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen, kan dock i fall andra åsidosättanden utgöra omständigheter som kan tala av grova åsidosättande är att bedöma grovt. Något krav på att ett mot att ett som näringsförbud skall påkallat från allmän synpunkt uppställs inte vara heller i fall andra åsidosättanden. av grova

Den fakultativa utformningen

Enligt dagens lagtext får domstolen meddela näringsförbud, om de angivna rekvisiten i betalningsunderlåtelse- och konkursfallen är uppfyllda

och 2 §§. Rekvisiten i lagtexten har alltjämt i betalnings- och

la -

kursfallen fakultativ utformning. Även det tillfälliga näringskon- en förbudet 10 § har fakultativ utformning "får". Såvitt gäller getts en

näringsförbud i anledning brott l § har sedan den l juli 1996

av

lagtexten obligatorisk utformning ska11. l brottsfallet skall således

en näringsförbud meddelas övriga rekvisit i paragrafen är uppfyllda. om Vilken prövning har då varit avsedd att göras inom för det ramen fakultativa momentet Lagens förarbeten inte någon ledning. Det ger förefaller lagstiftaren inte haft någon avsikt att utöver prövsom om — ningen inom för ett förbud är påkallat från allmän synpunkt ramen om skapa utrymme för domstolen att avstå från att meddela förbud när ett -

Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt" 99 m.m.

samtliga förutsättningar är för handen. Däremot i fråga tillfälliga näom ringsförbud har i motiven uttalats att domstolen skall ha möjlighet att en avstå från ett tillfälligt förbud, även samtliga förutsättningar är om uppfyllda. De av Näringsförbudsutredningen genomgångna fallen tyder också på att domstolarna i samtliga fall utom ett inte företagit någon - uttrycklig fakultativ prövning, utöver lämplighetsprövningen i rekvisitet påkallat från allmän synpunkt. Regeln således redan i dag synes tillämpas som om den vore obligatorisk. Mot bakgrund av de redovisade övervägandena föreslår utredningen

att den fakultativa utformningen obligatorisk utfonnning

ersätts av en

skall i stället för f§.r. Det måste vara en fördel att den obligatoriska

utformningen gäller såväl i brottsfallet som i fråga betalningsunderom låtelse-, flerkonkurs- och andra åsidosättandefallen. grova

Avslutande synpunkter

Vårt förslag innebär i praktiken inte någon saklig förändring av det nu gällande rättsläget. Förslaget är trots det av stor praktisk betydelse; utan att det medför någon försämring av den enskildes rättstrygghet. En förklaring till det relativt sett låga antalet näringsförbud är enligt vår mening åklagarnas besvärliga bevisläge. De omständigheter skall som kunna konstituera att näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt är ofta svåra att bevisa för åklagaren. Däremot förfogar näringsidkaren över bevismaterialet. Den bedriver seriös näringsverksamhet som men ändå drabbas av ekonomiska svårigheter och därmed inte betalar sina skatter och avgifter eller till och med försätts i konkurs skall inte åläggas näringsförbud enligt vårt förslag. Vårt förslag med en presumtion skapar i stället incitament för alla näringsidkare att bevara sitt bokföringsmaterial och sina deklarationer. Har allt detta skötts på ett tillfredsställande sätt, finns det ett naturligt underlag för bedömningen av om det finns särskilda skäl mot ett näringsförbud. Den uppfyller som sina förpliktelser näringsidkare ändå råkar hamna i situation som men en som skapar en presumtion för näringsförbud skall alltså inte kunna drabbas av ett förbud. Vårt förslag ger incitament för näringsidkarna att leva upp till de regler som ställs för näringsidkande i vårt samhälle. upp Den som sköter sig har inte någon anledning att frukta ett näringsförbud, medan däremot den som inte har goda ambitioner löper samma enligt vårt förslag betydligt större risk att drabbas av ett förbud. -

Betalningsunderlåtelsefallet 101

8 Betalningsunderlåtelsefallet

1 Utredningens förslag

Möjligheten att återkalla F-skattsedel motiverar inte att betalnings- .

underlåtelsefallet slopas. Avkriminaliseringen förfaranden

av som innebär att den som underlåter att betala in innehållen skatt talar snarare emot än för slopandet betalningsunderlåtelsefallet. av

En betalningsunderlåtelse uppgår till ett visst belopp skall som anses . innebära ett grovt åsidosättande. Näringsförbud skall i sådant fall presumeras. Rekvisitet grovt åsidosättande i betalningsunderlåtelsefallet blir därmed överflödigt och kan utgå. Kravet på att näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt slopas och ersätts av ett rekvisit om att näringsförbud inte skall meddelas, om särskilda skäl talar mot det.

Rekvisitet avsevärd omfattning i betalningunderlåtelsefallet ersätts . av en beloppsgräns. Denna gräns föreslås basbelopp enligt vara sex 1 kap. 6 § lagen 1962:381 allmän försäkring 217 800 kronor om för år 1997.

8.2 Sammanfattning av skälen för utredningens förslag

De båda lagstiftningama näringsförbud i anledning betalnings- - av .

underlåtelse enligt näringsförbudslagen och återkallelse F-

av skattsedel vid bristande betalning skatt enligt uppbördslagen av

1953:272, vilken lag skattebetalningslagen

ersätts av 1997:483 — har i Viss mån olika syften. Syftet med näringsförbud vid betalningsunderlåtelse är att förhindra näringsidkare från att fortsätta driva en skadlig näringsverksamhet och från sådan näringsverkatt starta ny samhet. Syftet med återkallelse F-skattsedel i anledning en av av

bristande betalning är att få företagaren att fullgöra sin betalnings-

skyldighet. En återkallelse av F-skattsedeln försvårar dock endast en

102 Betalningsunderlâtelsefallet SOU 1997: 123

fortsatt verksamhet. Något hinder för näringsidkaren att starta ny

näringsverksamhet föreligger inte. Avlcriminaliseringen av under-

låtenhet att betala in skatt innehållits för ökar -inte minst som annan från allmänpreventiv synpunkt behovet att kunna meddela — av näringsförbud vid betalningsunderlåtelse.

Lagstiftarens avsikt har varit att domstolen vid bedömningen av grovt åsidosättande" skall kunna ta hänsyn till alla slag av åligganden kan åvila den driver näringsverksamhet. Som exsom som empel på när ett "grovt åsidosättande kan föreligga har lagstiftaren räknat brottslighet inte är ringa och betalningsunderupp - som låtelse. Rättspraxis utvisar att lagen tillämpats på så sätt att om brott

eller betalningsunderlåtelse utgjort grund för förbudstalan, har som

regel ett grovt åsidosättande ansetts föreligga. Enligt vårt förslag näringsförbud, betalningsunderlåtelsen uppgår till ett presumeras om visst belopp. Presumtionen bryts, särskilda skäl talar mot näringsom förbud. I detta ligger att kravet på att näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt slopas. Detta har behandlats i kapitel Vårt förslag innebär förbättrad förutsebarhet. Vidare ges en förutsättningar för enhetlig domstolspraxis. en mer

I förarbetena har angetts att även andra omständigheter än skuldens storlek skall beaktas när domstolarna bedömer betalningsunderom låtelse skett i avsevärd omfattning. Många av dessa övriga omständigheter är sådana att de kan beaktas inom ramen för ett annat rekvisit tidigare påkallat från allmän synpunkt och enligt vårt förslag "särskilda skäl mot näringsförbud. Domstolarna har i — praxis tillmätt skuldens absoluta storlek stor betydelse vid bedömningen betalningsunderlåtelse skett i avsevärd omfattav om ning.

8.3 Inledning

Syftet med regeln om näringsförbud vid betalningsunderlåtelse är att

motverka skatteundandraganden eller olovliga skattekrediter och andra liknande illojala förfaranden riskerar att snedvrida konkurrensen som och verka utmanande mot dem lojalt fullgör sina samhälleliga som skyldigheter.

Näringsförbudsutredningen SOU 1995: 1 föreslog att näringsförbud i anledning betalningsunderlåtelse skulle avskaffas och pekade här på

av möjligheten att återkalla F-skattsedel enligt 38 a § uppbördslagen

Betalningsunderlåtelsefallet 103

146. Regeringen slog dock fast att det är angeläget att behålla

möjligheten till näringsförbud vid grova skatteundandraganden, även om

inte brott föreligger. Enligt regeringen skulle nuvarande regel om näringsförbud vid betalningsunderlåtelse tills vidare behållas oförändrad. Det fanns enligt regeringens mening dock ett behov att över denna av se regel prop. 1995/96:98 s. 22. I utredningens arbete ingår att se över bestämmelsen om näringsför-

bud i samband med betalningsunderlåtelse. översynen bör inriktas på att

tydligare regler säkerställa att näringsförbudsinstitutet kan genom användas effektivt än i dag och öka förutsebarheten för när förbud mer kan komma i fråga, utan att rättssäkerheten åsidosätts. I detta arbete överväger vi inte bara vilka ändringar som kan göras i näringsförbudslagen för att uppnå detta syfte, utan behandlar också frågan om huruvida möjligheten att återkalla F-skattsedel anses minska behovet av att meddela näringsförbud vid betalningsunderlåtelse. Vi redogör även

för avkriminaliseringen förfarandet att en arbetsgivare inte betalar in

av skatt som innehållits för annan.

8.4 Nuvarande för

förutsättningar närings-

förbud vid

betalningsunderlåtelse

Regeln näringsförbud vid betalningsunderlåtelse uppställer som krav

om förutom att näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt - att den enskilde näringsidkaren grovt åsidosatt vad som ålegat honom

i näringsverksamhet och därvid i avsevärd omfattning underlåtit att

betala sådan skatt, tull eller avgift omfattas av lagen 1978:880 om som betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 1 a §. finns det i och för När en näringsidkare har omfattande skatteskulder sig ofta möjlighet att försätta honom i konkurs. Så är dock inte alltid fallet. I sådana fall finns ett behov av att kunna tillgripa näringsförbud vid betalningsunderlåtelse utan samband med konkurs. En underlåtelse att betala föreligger vid den tidpunkt då skatten, tullen eller avgiften har förfallit till betalning. Betalningsskyldighet föreligger normalt även om det beslut som ligger till grund för ett skattekrav har överklagats.

Näringsförbudslagen uppställer inte något krav på att en skatt skall

vara slutligt fastställd för att kunna ligga till grund för ett förbud. Anledningen härtill är att det inte skall löna sig att utnyttja trögheten i skatte- och avgiftssystemet för att skaffa sig kredit. En talan om näringsförbud kan alltså komma att aktualiseras även i fråga om sköns-

104 Betalningsunderlåtelsefallet SOU 1997: 123

mässigt fastställda skatteskulder. Skulle det sedan visa sig att grunden för ett meddelat näringsförbud faller bort därför att det i högre instans slås fast att vederbörande inte är skyldig att betala den aktuella skatten, bör ett lagakraftvunnet näringsförbud kunna upphävas på ansökan av

den som förbudet avser se 17 § näringsförbudslagen. Om anstånd med

betalningsskyldigheten har beviljats, har förfallotiden inte passerats och någon betalningsskyldighet har då inte åsidosatts. Däremot har grunden för ett näringsförbud inte fallit bort för att näringsidkaren betalat sin skuld, men detta skett först sedan han eller

hon kommit i dröjsmål med betalningen se 1985/86: 126 s. 102.

prop. I sådana fall torde omständigheterna emellertid vara sådana att förbud inte längre är påkallat från allmän synpunkt t.ex. ingen skada eller vinning. I praktiken kommer näringsförbud i anledning av betalningsunderlåtelse att aktualiseras först när skulden har överlämnats för indrivning. Först då torde få samlad bild av näringsidkarens skulder avman en seende skatter, tullar och avgifter genom att skulderna redovisas i kronofogdemyndighetens utsökningsregister. Att intresset i första hand knyts till sådana fordringar är under indrivning utesluter emellertid inte som att hänsyn tas också till en underlåtelse som avser preskriberade eller för sent betalda fordringar prop. 1985/862126 s. 55 eller obetalda fordringar som ännu inte har restförts. Att någon har underlåtit att betala skatt m.m. i egenskap av enskild näringsidkare innebär vidare att det måste finnas en anknytning mellan underlåtelsen och vederbörandes näringsverksamhet. Betalningsunderlåtelsen måste således ha skett i samband med utövningen av näringsverksamheten. De skatter omfattas lagen 1978:880 om betalningssäkring som av för skatter, tullar och avgifter räknas i 2 § betalningssäkringslagen. upp

Hit hör bl.a. företagarskatterna se 1 § lagen, 1971:1072, om förrnåns-

berättigade skattefordringar. Till företagarskatterna hänförs bl.a. arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, källskatter som innehållits för anställda och punktskatter. F-skatt hör också till denna kategori. Även vägtrañkskatt kan omfattas i den mån ett fordon används i näringsverksamhet, däremot inte bilen används enbart privat. men om Vidare omfattas bl.a. och gåvoskatt samt skatte- eller avgiftstillarvs-

lägg eller förseningsavgifter, hänför sig till de nu nämnda skatterna

som och avgifterna, i den mån dessa har samband med näringsverksamheten. Vad då med att näringsidkaren i avsevärd omfattning skall ha avses underlåtit att betala skatt, tull eller avgift Enligt förarbetena prop. 1985/862126 52 och 152 skall betalningsunderlåtelsen vara kvalifis. cerad. Det skall fråga belopp inte är alltför låga eller om vara om som

Betalningsunderlåzelsefallet 105

ett upprepat förfarande. Hänsyn skall också kunna tas till betalom ningsunderlåtelsen pågått under lång tid. Vidare skall skuldens absoluta storlek och dess relativa betydelse i den aktuella näringsverksamheten beaktas. Det får således inte vara fråga om ett oansenligt belopp och hänsyn skall tas till om det är en mera definitiv betalningsunderlåtelse eller bara en kortvarig försening. I det senare fallet kan det ibland finnas skäl att anse en underlåtelse ringa, även beloppet inte som om var oansenligt. Är det fråga definitiva betalningsunderlåtelser eller om långvariga förseningar ter sig ett motsatt synsätt naturligt. Samtliga dessa omständigheter utom skuldens absoluta storlek och dess relativa betydelse i den aktuella näringsverksamheten beaktas i dag -

också inom ramen för rekvisitet påkallat från allmän synpunkt se

kapitel 7. I motiven har i anslutning till prövningen om betalningsunder- låtelsen inneburit ett grovt åsidosättande anförts prop. l985/86:l26 s. 153 att ett grovt åsidosättande typiskt sett skall anses föreligga om de samlade skulderna rörande skatter, tullar och avgifter uppgår till

100 000 kronor eller mer. Beloppet utgjorde drygt fem gånger då gäl-

lande basbelopp 20 300 kronor för år 1984. Vid upprepad betalningsunderlåtelse under en längre tid eller vid andra tecken på illojalitet kan dock ett grovt åsidosättande anses föreligga fastän skulden understiger 100 000 kronor. Som exempel har i motiven angetts den näringsidkare som år efter år undandrar sig sin deklarationsskyldighet och sedan inte heller betalar de skatter påförts skönstaxeringar. I ett dylikt som genom fall bör kravet på skuldbeloppets storlek inte ställas alltför högt. Av den av Näringsförbudsutredningen SOU 1995:1 gjorda undersökningen framgår att sex av de 156 fallen av näringsförbud helt eller huvudsakligen grundat sig på betalningsunderlåtelse. I dessa fall uppgick storleken på de undandragna beloppen mellan 240 000 till 612 000 kronor. Det genomsnittliga beloppet var cirka 400 000 kronor. I samtliga dessa fall har skuldbeloppet alltså legat väl över 100 000 kronor. Skuldens absoluta storlek respektive dess relativa betydelse i näringsverksamheten skall således tillmätas och har också i rättspraxis tillmätts stor betydelse. För domstolarna har skuldens storlek varit - en hållpunkt vid bedömningen av om betalningsunderlåtelsen skett i avsevärd omfattning eller

106 Betalningsunderlâtelsefallet SOU 1997: 123

8.5 återkallelse

Möjligheten till av

F-skattsedel

En skattskyldig bedriver eller kan antas komma att bedriva som

näringsverksamhet skall betala företagarskatt F-skatt. Den skattskyldige

måste då ansöka skattsedel på preliminär F-skatt F-skattsedel. om en Detta regleras enligt nuvarande ordning i uppbördslagen 1953:272. Den 1 november 1997 träder skattebetalningslagen 1997:483 i kraft. Denna lag ersätter uppbördslagen, varför hänvisningar i det följande kommer att ske till skattebetalningslagen. Skattemyndigheten utfärdar efter ansökan F-skattsedel för den en

bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet här

som i landet 4 kap. 7 §. En F-skattsedel skall dock utan ansökan utfärdas för den vid utgången närmast föregående inkomstår hade en som av sådan skattsedel 4 kap. 8 §. I fråga fysiska personer får skattemynom digheten besluta F-skattsedel skall utfärdas under villkor att den att en åberopas endast i näringsverksamhet 4 kap. 9 §. Under Vissa personens i lagen närmare angivna förutsättningar får F-skattsedel inte utfärdas en 4 kap. 10 och 11 §§. En innehavare F-skattsedel ansvarar själv av en för redovisningen och betalningen av sin preliminära skatt. skattskyldig inte har F-skattsedel skall på begäran tilldelas som en A-skattsedel 4 kap. 16 §. I sådana fall ansvarar arbetsgivaren för en redovisningen och betalningen av preliminär skatt. Skattemyndigheten skall under vissa förutsättningar återkalla en Fskattsedel 4 kap. 13 §.

Innehavaren har meddelats näringsförbud

En grunderna för återkallelse F-skattsedel är att innehavaren har av av meddelats ett näringsförbud p. 6. Om det finns särskilda skäl, kan Skattemyndigheten avstå från återkallelse F-skattsedel av en 4 kap. 14 §. Som exempel på sådana särskilda skäl har i förarbetena prop. 1991/92: 1 12 123 angivits den i praktiken ovanliga situationen s. näringsidkaren beviljats dispens från näringsförbudet enligt 19 § att

nåringsförbudslagen.

Om återkallelsen har sin grund i att innehavaren har meddelats ett näringsförbud, skall skattsedel inte utfärdas förrän tiden för en ny

näringsförbudet löpt ut. Om ett lagalcraftvunnet näringsförbud har upphävts på ansökan näringsidkaren 17 § näringsförbudslagen, kan

av emellertid F-skattsedel utfärdas prop. 1991/922112 s. 129. en ny

SOU 1997: 123 Betalningsunderlåtelsefallet 107

Enligt RSV har dock näringsförbud grund för återkallelse av Fsom skattsedel inte förekommit i något fall under år 1995 och 1996. Detta betyder inte att de ådömts ett näringsförbud har kvar sina personer som F-skattsedlar. I stället är det i dessa fall så att F-skattsedeln redan hunnit återkallas på någon annan grund än näringsförbudet.

Innehavaren är i konkurs

Om innehavaren F-skattsedel är i konkurs, utgör detta en av en ytterligare grund för återkallelse p. 7. Av 6 kap. 1 § konkurslagen 1987:672 framgår att gäldenär är fysisk person under en som konkursen inte får bedriva näringsverksamhet medför bokföringssom skyldighet enligt bokföringslagen 1976: 125. Från denna regel är vissa

grundlagsskyddade rättigheter undantagna.

Innehavaren har underlåtit att lämna in deklaration

Återkallelse skall dessutom ske innehavaren inte följer ett föreom läggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråga om handelsbolag, uppgifter i 2 kap. 25 § lagen 1990:325 om självsom avses deklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering p. 4. Om deklaration inte lämnas in till Skattemyndigheten en eller sådan lämnas in för sent, kan sålunda grund för återkallelse av en F-skattsedeln föreligga. Skattemyndigheten godtar som regel upp till en månads försening utan att återkallelse sker prop. 1991/92: 1 12 s. 170.

Innehavaren har brustit i betalning skatt av

Vidare skall innehavarens F-skattsedel återkallas, denne brustit i om redovisning eller betalning skatt i utsträckning som inte är av en obetydlig p. 5. Kan den sistnämnda grunden för återkallelse av F-

skattsedel anses minska behovet av betalningsunderlåtelsefallet i

näringsförbudslagen Anledningen till att denna grund för återkallelse infördes i uppbördslagen 38 § första stycket 5 bl.a. att det skulle framstå som a var mycket otillfredsställande näringsidkare kom att kvarstå som om en innehavare F-skattsedel längre tid efter det att han eller hon av en en börjat brista i sin redovisning eller betalning skatter och avgifter. Att av

avvakta ett näringsförbud baserat på betalningsunderlåtelse skulle ofta

medföra en fördröjning inte är önskvärd. Lagstiftaren ville även som täcka de fall där förutsättningarna för näringsförbud grundat på upp

108 Betalningsunderlâtelsefallet SOU 1997: 123

betalningsunderlåtelse inte var uppfyllda, där bristerna ändå så men var allvarliga att F-skattsedeln borde återkallas prop. 1991/92: 1 12 120. s. Vad gäller bedömningen när försummelse att redovisa eller av en

betala skatt "inte är ringa eller enligt skattebetalningslagen inte

en -

är obetydlig" ändringen är endast redaktionell natur inte

av - angavs några riktlinjer i förarbetena prop. 1991/922112 121. I stället s. uttalades att de ringa fallen var en fråga som det ankom på rättstillämpningen att pröva. I motiven talas det dock om att det är lämpligt att använda sig av schabloner, där hänsyn bör tas till såväl skuldbeloppets storlek som betalningsdröjsmålets längd. Någon enstaka betalningsförsummelse bör inte ens vid stora skuldbelopp direkt föranleda återkallelse. Först betalning har uteblivit vid fler än två tillfällen bör det om komma i fråga att återkalla F-skattsedeln. En skatteskuld hänför sig som till endast ett eller två betalningstillfållen bör dessutom kunna föranleda återkallelse om betalningsdröjsmålet blir långvarigt. Om skulden inte betalas inom viss tid senast under närmast följande uppbördsår bör - återkallelse i regel ske. I praktiken fungerar bevakningen att redovisning och betalning av av skatt sker så att Skattemyndigheten fyra gånger per år erhåller listor från kronofogdemyndighetens register i allmänna mål. Dessa jämförs med skattemyndighetens register över obetalda, men ännu inte restförda skatteskulder. Återkallelse F-skattsedel mycket ingripande åtgärd. I av är en förarbetena prop. 1991/922112 116 sägs också att lagtextens grunder s. skall tolkas restriktivt. Skattemyndigheten gör en granskning av omständigheterna i varje enskilt fall och den berörda eller personen bolaget skall alltid beredas tillfälle att yttra sig innan återkallelse sker. Innan skattemyndigheten beslutar om återkallelse samrådet den med lcronofogdemyndigheten. Om personen är restförd hos kronofogdemyndigheten men gjort upp om en avbetalningsplan över de restförda skulderna, kan detta vara ett skäl att avvakta med återkallelse. Skattemyndigheten får avstå från återkallelse av en F-skattsedel, om det finns särskilda skäl 4 kap. 14 §.

Återkallelse F-skattsedel "smittar" av

Vidare skall skattemyndigheten återkalla en F-skattsedel, innehavaom ren är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett

fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att

återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund ett förav hållande som kan hänföras till företagsledaren 4 kap. 13 § 8. Före-

SOU 1997: 123 Betalningsunderlåtelsefallet 109

tagets eller bolagets återkallelse av F-skattsedeln eller om förutsättning för sådan återkallelse fanns smittar således företagsledaren. — Enligt uppbördslagen 38 a § 8 är det inte möjligt att återkalla företagsledarens F-skattsedel, om Skattemyndigheten inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel. Här har sålunda ändring skett en i skattebetalningslagen. I propositionen 1996/97: 100 Ett nytt system för

skattebetalningar, sägs Del 416 att syftet med ändringen är

m.m. s.

att ge Skattemyndigheten möjlighet att återkalla en företagsledares F-

skattsedel, även om myndigheten av någon anledning, t.ex. i en konkurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel.

Även enligt skattebetalningslagen måste det dock ha funnits grund för

återkallelse företagets eller bolagets skattsedel för att företagsledarens av F-skattsedel skall kunna återkallas. En ändring är att den som tidigare har varit företagsledare kan annan sin F-skattsedel återkallad. I propositionen 537 uttalas att detta är nödvändigt för att inte företagsledaren genom att avgå strax före konkursen och i stället sätta in en s.k. målvakt jfr kapitlet 10 om "Konkursfallet och konkurskarantänen", avsnitt 4.8 skall kunna undvika att få sin skattsedel återkallad. I dessa fall gäller en karenstid på två år under vilken F-skattsedel inte får utfärdas 4 kap. 11 § första en stycket 1.

Skattemyndigheten skall dessutom återkalla en F-skattsedel, om innehavaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en

företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedcl inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett fören

hållande i 3-8 4 kap. 13 § 9. Möjligheten att återkalla en

som avses F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag enligt skattebetalningslagen har utvidgats till att gälla även företagsledarens om

F-skattsedel kan återkallas på grund av att denne har meddelats

näringsförbud, är i konkurs eller handlat på ett sådant sätt att han har fått sin F-skattsedel återkallad enligt punkt Om en företagsledare i ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag inte har rätt att få en egen F-skattesedel utfärdad exempelvis eftersom han eller hon har brustit i betalning sina skatter eller att han eller hon personligen har försatts av i konkurs betyder detta att även hans eller hennes bolag smittas av återkallelsen. Bolagets F-skattsedel skall således dras in, vilket innebär svårigheter för företagsledaren att driva bolaget vidare. Smittan av en återkallelse kan således överföras i båda riktningarna. Enligt nuvarande regler i uppbördslagen saknas det möjlighet att vägra ett nystartat företag eller bolag F-skattsedel, även om före-

tagsledaren i den nystartade verksamheten också varit företagsledare i

ett bolag försatts i konkurs. Företagsledaren kan alltså i dag utan som

1 10 Betalningsunderlåtelsefallet SOU 1997: 123

hinder av att han eller hon inte skött sina skatte- och avgiftsinbetalningar driva verksamhet i nytt bolag. Möjligheten att återkalla en Fskattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag har emellertid enligt skattebetalningslagen utvidgats till att omfatta även fall när företagsledaren har handlat på ett sådant sätt att F -skattsedel inte får utfärdas för honom eller henne. Skattemyndigheten har också enligt skattebetalningslagen getts möjlighet att vägra utfärda F-skattsedel för ett nytt företag så länge som företagsledaren inte själv har rätt att få en F-skattsedel 4 kap. 11 § första stycket 3.

8.6 underlåtenhet

Avkriminalisering av att

betala in innehållen skatt

Det har länge pågått en diskussion om att avkriminalisera förfaranden som innebär att en arbetsgivare inte betalar in skatt som innehållits för annan tidigare 81 § uppbördslagen 1953:272 som sedan den 1 juli - 1996 har överförts till 6 § skattebrottslagen 1971:69.

Skattebrottsutredningen föreslog dock i sitt delbetänkande Översyn

-

av skattebrottslagen SOU 1995:10 s. 252 ft att brott som avsågs i

- 81 § uppbördslagen skulle avlqiminaliseras. Regeringen ansåg emellertid även om Vissa skäl av principiell natur kunde tala för en avkriminali- sering att kriminaliseringen tills vidare skulle behållas prop. - 1995/962170 s. 127 Den nuvarande ordningen kunde enligt regeringen visserligen sättas i fråga från principiella utgångspunkter men att en eventuell avkriminalisering borde anstå till dess att utredningsarbetet med ett gemensamt avräkningskonto för skatter och avgifter avslutats. Även Skattebetalningsutredningen föreslog att straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt skulle avskaffas SOU 1996:100, Del A, s. 360 ft. Som skäl anförde utredningen bl.a. att det knappast kan betvivlas att det i första hand är risken att drabbas av ställföreträdaransvar enligt 77 a § uppbördslagen 12 kap. 6 § skattebetalningslagen har avhållande verkan både i det enskilda fallet som en och generellt. Vidare är det erfarenhetsmässigt ofta så enligt utredningen att arbetsgivare som saknar vilja eller förmåga att betala skatten låter bli att lämna uppbördsdeklaration och därmed också gör sig skyldig till

annat brott, oredlig uppbördsredovisning numera skatteredovisningsbrott

enligt 7 § skattebrottslagen. Utredningen anförde vidare att om en viss del av en betalning i ett samordnat system för skatte- och avgiftsbetalningar måste kunna särskiljas, krävs en avräkningsordning eller

Betalningsunderlåtelsefallet lll

motsvarande. I annat fall kan det inte avgöras om den aktuella betalningen fullgjorts. I propositionen 1996/972100 Ett nytt system för skattebetalningar,

Del l 450 delade regeringen den bedömning som Skattebetal-

mm. s. ningsutredningen gjorde beträffande betalbrottets begränsade betydelse både i individualpreventivt och allmänpreventivt hänseende. Regeringen föreslog inte heller någon avrälcningsordning i fråga om skatte- och avgiftsbetalningar, vilket var en förutsättning for att kriminaliseringen skulle bestå i nuvarande form. I propositionen föreslog regeringen därför at kriminaliseringen underlåtenhet att betala in skatt som innehållits av fd skulle slopas och att skattebrottslagen skulle ändras i enlighet annan därmed 450 och 644. Regeringens förslag avkriminaliseringen har antagits av riksom degen. Detta har föranlett ändringar i Skattebrottslagen. Lagen 1997:486 ändring i skattebrottslagen l971:69 träder i kraft den om 1 november 1997.

8.7 Utredningens överväganden och förslag

8.7.1 Bör betalningsunderlåtelsefallet slopas

Rsglema återkallelse F-skattsedel innebär förbättrad kontroll om av en över att framför allt fåmansföretag och fámansägda handelsbolag betalar siia skatter och avgifter. Möjligheten till återkallelse av F-skattsedel är

ett effektivt påtryckningsmedel. Ett väl fungerande system skulle kunna göra att behovet betalningsunderlåtelsefallet i näringsförbudslagen

av nánskade. Denna tankegång utgjorde också skälen for Näringsförett av bldsutredningen när föreslog att rekvisitet om betalningsunderman

låelse skatter i näringsförbudslagen skulle tas bort SOU

av m.m. 1995:1 s. 146. Vi dock att det alltjämt finns ett behov att kunna meddela menar av

niringsförbud i anledning betalningsunderlåtelse. Som skäl för denna

av irställning kan bl.a. anföras att de olika reglerna delvis har olika syften. Náringsförbudsreglema syftar till att i framtiden förhindra en skadlig niringsverksamhet. En återkallelse F-skattsedel försvårar endast en av fortsatt drift. Även allmänpreventiva skäl talar för ett bibehållande av

betalningsunderlåtelserekvisitet. Rekvisitet i näringsförbudslagen hindrar

oreriösa företagare från att skaffa sig ekonomiska fördelar eller konkurrera ut de seriösa företagen.

1 12 Betalningsunderlåtelsefallet SOU 1997: 123

De båda regelsystemen återkallelse av F-skattsedel vid bristande betalning av skatt och näringsförbud i anledning av betalningsunderlåtelse skall enligt vår uppfattning lagstiftningar - ses som som kompletterar varandra. Något motsatsförhållande mellan lagarna anser vi inte föreligger. Ytterligare ett skäl att behålla betalningsunderlåtelsefallet i näringsförbudslagen är att straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt slopas.

8.7.2 Behovet av rekvisitet grovt åsidosatt vad

som

ålegat honom i näringsverksamhet

Den som har grovt åsidosatt vad som ålegat honom eller henne i näringsverksamhet och därvid i avsevärd omfattning underlåtit att betala sådan skatt, tull eller avgift som omfattas av betalningssäkringslagen uppfyller som regel såväl det allmänna rekvisitet om grovt åsidosättande som det speciella rekvisitet om betalningsunderlåtelse 1 a §. Såsom lagen i dag är uppbyggd med ordet "därvid" är det i de flesta fall som betalningsunderlåtelse i avsevärd omfattning föreligger samtidigt fråga om att näringsidkaren grovt åsidosatt vad som ålegat honom eller henne i näringsverksamhet. De olika rekvisiten griper i dag in i varandra i betydande mån. Betalningsunderlåtelsefallet kan ses som en exemplifiering av när ett grovt åsidosättande föreligger. Lagstiftarens avsikt var att domstolen vid bedömningen av rekvisitet "grovt åsidosättande skulle kunna ta hänsyn till alla slag av åligganden som kan åvila den som driver näringsverksamhet. Av bl.a. den av Näringsförbudsutredningen gjorda utvärderingen framgår att domstolarna synes ha haft svårigheter att utöver skuldbeloppets storlek avgöra — — vilka andra omständigheter som i betalningsunderlåtelsefallet skall beaktas. Att uppställa två olika rekvisit i lagtexten för i princip en och samma prövning förefaller överflödigt. Konstruktionen försvårar dessutom en enhetlig och förutsebar tillämpning. Utredningen föreslår därför att det allmänt hållna rekvisitet om "grovt åsidosättande utmönstras ur lagen då grunden för näringsförbudet är betalningsunderlåtelse respektive brottslighet.

Betalningsunderlåtelsefallet l 13

8.7.3 För- och nackdelar med en beloppsgräns

Någon beloppsgräns har inte införts i gällande lag. Anledningen nu härtill har bl.a. varit att även andra omständigheter än skuldens storlek skall beaktas när domstolarna bedömer betalningsunderlåtelsen skett om i avsevärd omfattning och utgjort ett grovt åsidosättande". Som exempel på sådana andra omständigheter kan enligt motiven bl.a. anges följande.

A Betalningsunderlåtelsen har pågått under lång tid kontinuerligt.

B Det har rört sig om ett upprepat förfarande systematiskt.

C Näringsidkaren har hamnat i betalningssvårigheter av skäl som han eller hon inte kunnat råda över eller som annars varit försvarliga.

Dessa omständigheter är emellertid vi tidigare har redogj ort för - som något också skall vägas in i det nuvarande allmänna rekvisitet - som näringsförbud skall "påkallat från allmän synpunkt". om anses vara Införandet beloppsgräns hindrar dock inte att dessa omstänav en digheter även framdeles kan komma att beaktas. Dessa omständigheter kan enligt vårt förslag beaktas vid prövning särskilda skäl en av om talar mot näringsförbud. De skäl talar mot införandet av en som beloppsgräns är följande.

Det skulle inte möjligt att meddela näringsförbud i anledning av vara betalningsunderlåtelse vid undandraganden inte når upp till som angiven beloppsgräns, de har varit systematiska och beräkäven om nande näringsidkaren. av

Risken finns att betydelsen skuldbeloppets storlek Övervärderas. av Svårigheter föreligger att i detta sammanhang väga in andra omständigheter än skuldens storlek, t.ex. den tid under vilken betalningsunderlåtelsen pågått.

Svårigheter föreligger att bedöma skuldens relativa betydelse i den aktuella näringsverksamheten. En betalningsunderlåtelse till staten på närmare 200 000 kronor kan i en näringsverksamhet där de övriga skulderna uppgår till miljonbelopp förefalla "en droppe i havet. som

Det först nämnda fallet torde utomordentligt sällsynt. I samtliga de vara fall Näringsförbudsutredningen tog fram överskred det undansex som

114 Betalningsunderlåtelsefallet

dragna beloppet 200 000 lcronor. En beloppsgräns synes i praktiken också ha utvecklat sig hos kronofogdemyndighet, åklagare och domstolar. Beträffande svårigheterna att väga in andra omständigheter än skuldbeloppets storlek kan konstateras att sådana omständigheter ändå som tidigare nämnts kan beaktas inom ramen för rekvisitet - ~ om särskilda skäl talar mot näringsförbud. Vad gäller svårigheterna att bedöma skuldens relativa betydelse i den aktuella näringsverksamheten är detta allvarligare. Även denna omständighet är dock sådan att den skulle kunna beaktas inom ramen för prövningen av om särskilda skäl talar mot näringsförbud. De skäl som talar för införandet av en beloppsgräns är följande.

Förutsebarheten och därmed även rättssäkerheten ökar i - -— betalningsunderlåtelsefallen. Såväl för domstolarna som för den enskilde näringsidkaren kommer det att finnas en hållpunkt för när näringsförbud kan komma i fråga.

Redan i dag har i motiven uttalats att det undandragna beloppets storlek 100 000 kronor skall tillmätas stor betydelse. Myndig- - heterna förefaller också hitintills ha lagt avgörande vikt vid beloppets storlek.

Rättssäkerhets- och förutsebarhetsaspekter måste väga tungt vid ett så allvarligt ingrepp som ett näringsförbud trots allt innebär för en nä-

ringsidkare. Domstolamas praxis har framför allt i betalningsunderlåtel-

sefallen varierat fram till i dag, vilket kan tyda på att alltför få hållpunkter har funnits. Sammantaget anser utredningen att fördelarna med en beloppsgräns ändå väger över nackdelarna. Utredningen föreslår därför att en sådan gräns införs.

Beloppsgränsen

Var bör i så fall gränsen för det undandragna beloppets storlek dras Beloppet får naturligtvis inte vara för litet, eftersom det då inte kan anses som en betalningsunderlåtelse enligt nu gällande lag i - avsevärd omfattning" eller ett grovt åsidosättande. Å andra sidan som är det viktigt att gränsen inte heller sätts för högt. Den i förarbetena angivna gränsen 100 000 kronor har i praktiken tenderat att skjuta - i höjden. Detta bekräftas också av de domar angående betal-

1997: 123 Betalningsunderlåtelsefallet 1 15

SOU

ningsunderlâtelsefallet utredningen studerat närmare. Dessa höll sig

som mellan 240 000 och 612 000 kronor. I förening med inom ett spann uttalanden i förarbetena och den rättspraxis finns förefaller enligt som

utredningens mening beloppsmässig gräns på cirka 200 000 kronor

en rimlig. En fast beloppsgräns har dock vissa nackdelar. Bl.a. kan penningvärdets förändring då inte beaktas. Det kan i detta sammanhang skattebedrägeri kan bedömas grovt bl.a. på den påpekas att ett som grunden skattebedrägeriet rört mycket betydande belopp. Beloppsatt

gränsen för att bedöma skattebedrägeri och andra förmögenhetsbrott som

praxis kommit sättas till åtminstone basbelopp jfr grova har i att sex 1995:10 96 och 239. Utredningen föreslår att beloppsdock SOU s.

gränsen i fråga betalningsunderlåtelse i näringsförbudslagen knyts

om

till det för varje år gällande basbeloppet 36 300 kronor för år 1997

vid basbelopp dvs. 217 800 kronor för och vidare att gränsen sätts sex 1997. Beloppet överstiger de belopp har nämnts i tidigare år som understiger å andra sidan de belopp i praxis har förarbeten, men som

föranlett näringsförbud.

Brottsfallet 117

9 Brottsfallet

9.1 Utredningens förslag

Brottsfallet behålls i grunden oförändrat.

Orden i näringsverksamhet förtydligas med orden i eller i sam-

band med näringsverksamhet".

Kravet att näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt

slopas. Enbart kvalificerad brottslighet i sig, dvs. brott med ett straff-

minimum på månaders fängelse eller upprepad brottslighet som

sex

inte är ringa, utgör direkt presumtion för näringsförbud. Rekvisitet

en

kvalificerad brottslighet skiljs sålunda lagtekniskt från rekvisitet

om

påkallat från allmän synpunkt till brottsfallet.

Ordet läggs till framför brottslighet inte är ringa.

upprepa som

Ett brott med ett straffminimum på månaders fängelse eller sex upprepad brottslighet inte är ringa skall ensamma och var - som för sig grovt åsidosättande". Rekvisitet om grovt åsianses som dosättande i brottsfallet blir överflödigt och kan utgå.

9.2 skälen

Sammanfattning av för förslag utredningens

Behov av förtydligande

Sedan den 1 juli 1996 gäller presumtionsregel enligt vilken närings-

en

förbud skall påkallat från allmän synpunkt, näringsidkaren i

anses om näringsverksamheten har gjort sig skyldig till brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i sex månader. I vår översyn ingår inte brottsfallet. Enligt direktiven står det dock utredningen fritt att se över att föreslå de ändringar brottsfallet krävs för att underlätta tillav som

lämpningen näringsförbudslagen. Med hänsyn till våra förslag i öv-

av

l 18 Brottsfallet SOU 1997: 123

rigt anser vi att även regeln om näringsförbud i anledning brott av behöver ändras och förtydligas.

Näringsverksamhetsbegreppet

När man bedömer om ett eller flera brott har begåtts näringsverksamhet skall två frågor besvaras; dels om någon näringsverksamhet över huvud taget har bedrivits och dels det föreligger erforderligt om samband mellan brottet och näringsverksamheten. Vid exempelvis s.k.

bolagsplundring där ett aktiebolag har använts för brottslig verksam-

het utan att någon näring har idkats i bolaget har det i vissa fall - av domstolarna ifrågasatts om brott begåtts i utövningen av näringsverksamhet. Vid bolagsplundring är det företagsformen sådan snarare som som utnyttjats för brottsligheten än att det varit fråga om utövning av näringsverksamhet. Lagstiftarens syfte har varit att även fall där företagsforrnen som sådan utnyttjas skall täckas in. Rekvisitet i näringsverksamhet är alltför snävt. Den föreslagna lydelsen om i eller i samband med näringsverksamhet synes stå i bättre överensstämmelse med förarbetsuttalandena om hur rekvisitet i näringsverksamhet" skall tolkas.

Den tidigare presumtionsregeln

Brott som grund för näringsförbud hör rent lagtekniskt hemma i en - och samma paragraf. Dagens lagtekniska lösning där den kvalificerade brottsligheten skall beaktas presumtionsregel inom för som en ramen rekvisitet påkallat från allmän synpunkt gör att prövningen vid kvalificerad brottslighet måste genomgå mängd olika led, nämligen en "brottslighet som inte är ringa", "grovt åsidosättande", "påkallat från allmän synpunkt" och "särskilda skäl. Lagen kan i denna del knappast anses mer lätthanterlig än tidigare. Enligt vad vi har föreslagit i kapitlet 7 om Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt m.m. slopas därför kravet på att ett näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt. Enbart kvalificerad brottslighet i sig utgör presumtion för näringsförbud. Presumtionen bryts, om särskilda skäl talar mot näringsförbud.

Upprepad brottslighet som inte är ringa

I dagens lagtext har uttrycket brottslighet i stället för brott använts - för att markera att det skall fråga upprepad brottslighet. Ordet vara om upprepad bör uttryckligen anges i lagtexten.

i Brottsfallet 119

Behovet rekvisitet "grovt åsidosättande" av om

Lagstiftarens avsikt har varit att domstolen vid bedömningen av grovt åsidosättande skall kunna ta hänsyn till alla slag åligganden som kan av åvila den driver näringsverksamhet. Som exempel på när ett grovt som åsidosättande kan föreligga har lagstiftaren räknat brottslighet upp — inte är ringa och betalningsunderlåtelse. Rättspraxis utvisar att som lagen tillämpats på så inte ringa brottslighet utgjort grund för sätt att om förbudstalan har regel ett grovt åsidosättande" ansetts föreligga. som I den mån andra åsidosättanden skall beaktas kommer detta grova enligt vårt förslag att kunna ske inom ramen för prövningen av om en -

näringsidkare i andra fall än brotts-, betalningsunderlåtelse- och

flerkonkursfallen grovt har åsidosatt sina skyldigheter näringsidkare som

se kapitel 11.

9.3 Nuvarande förutsättningar

Näringsförbud skall, det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas om den i egenskap enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som som av ålegat honom eller henne i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyl-

dig till brottslighet inte är ringa 1 §. som

Sedan den l juli 1996 gäller presumtionsregel enligt vilken

även en

näringsförbud skall påkallat från allmän synpunkt, om näringsid-

anses

karen i näringsverksamheten har gjort sig skyldig till brott för vilket det

lägsta föreskrivna straffet är fängelse i månader, om inte särskilda sex skäl talar mot det 3 § andra stycket. Vad gäller frågorna brottet har begåtts någon i dennes egenom av skap enskild näringsidkare eller ställföreträdare för juridisk av som

kan i sin helhet hänvisas till vad Näringförbudsutredningen

person

uttalat i betänkandet Ett renodlat näringsförbud SOU 1995:1 s. 43 ff

liksom till vad sagts i 1985/862126 s. 149 ff. som prop.

9.4 Utredningens överväganden och förslag

9.4.1 Vad med att någon gjort sig skyldig till

avses

brott i näringsverksamhet

Vad gäller frågan någon gjort sig skyldig till brott näom ringsverksamhet måste detta utvecklas något. Innebörden av begreppet

120 Brottsfallet

i näringsverksamhet är att brottet eller brotten skall ha begåtts i utövningen av en näringsverksamhet. Det är två frågor skall besvaras, som dels om någon näringsverksamhet över huvud taget har bedrivits och dels om det finns ett tillräckligt samband mellan brottet och näringsverksamheten. Vad gäller den första frågan har det från åklagarhåll påpekats att det i vissa fall framstått som tveksamt någon näringsverksamhet över om huvud taget skall ha bedrivits. Så kan t.ex. fallet vid s.k. anses vara bolagsplundring. Ett aktiebolag har kanske använts för brottslig verksamhet utan att någon egentlig näring har idkats i bolaget. I dessa fall är det snarare företagsformen sådan har utnyttj ats för brottsligsom som heten än i strikt mening begått brott i utövning näringsatt man av verksamhet. Lagstiftarens syfte har varit att även dessa fall skall täckas in. Det nuvarande rekvisitet i näringsverksamhet förefaller därför vara alltför snävt. Vad gäller den andra frågan om tillräckligt samband finns mellan brottet och näringsverksamheten kan följande anföras. Ett brott skall anses begånget i näringsverksamhet gärningen om typiskt sett har en klar anknytning till den verksamhet bedrivs som av gärningsmannen i hans eller hennes egenskap av enskild näringsidkare eller som företrädare för en juridisk bedriver näring. Såväl person som brott mot näringsreglerande författningar i vidsträckt bemärkelse både sådana som innehåller bestämmelser för näringslivet i dess helhet och sådana som innehåller särskilda regler för vissa slag näringsverkav samhet- som brott mot centrala straffbestämmelser kan enligt tidigare

förarbeten prop. 1981/822142 26 f att brott i nä-

s. vara anse som ringsverksamhet. Det måste således finnas en klar anknytning mellan brottet och näringsidkarens verksamhet. Vid bedömningen sådan anknytav om en ning finns i det enskilda fallet kan man fasta vikt vid bl.a. följande tre

faktorer se prop. 1985/86:126 s. 150.

Näringsverksamheten utövas på ett brottsligt sätt.

Näringsverksamheten som sådan bedrivs på ett lagligt sätt, men används för att genomföra eller dölja brott.

Brottets syfte har varit att främja gärningsmannens näringsverksamhet i ekonomiskt eller annat hänseende.

Även andra fall där det finns ett samband mellan brott och näringsverksamhet är tänkbara.

Brottsfallet 121

Nedan följer några starkt förenklade typfall tagna ur prop. 1985/86: 126 s. 150 En fysisk person är enskild näringsidkare. Han eller hon har en anställd och driver sin näringsverksamhet från bostaden. Frågan är om brotten har ett sådant samband med näringsverksamheten att de kan anses begångna i näringsverksamheten;

A. Misshandel av en uppdragsgivare och olaga hot mot en anställd. Om brotten har sin orsak i sådant som rör uppdrags- och anställningsförhållandena, finns det skäl att anse att det är fråga om brott i näringsverksamhet. Verksamheten kan då sägas ha utövats på ett brottsligt sätt.

B. Stöld av egendom hos en uppdragsgivare. Om stölden begicks i syfte att tillföra näringsverksamheten egendom, kan det finnas skäl att anse den som brott i näringsverksamhet. I detta fall kan näringsverksamheten tänkas ha utövats på ett brottsligt sätt. Syftet kan även ha varit att främja näringsverksamheten. En sak är att ett sådant syfte kan annan vara svårt att bevisa, inte minst om stölden avsåg t.ex. pengar.

C. Mordbrand och försäkringsbedrägeri isyfte att försäkringsersätt-

ning för förstört lager och skadade inventarier. Rörelsen har i detta fall

använts för att genomföra brott och detta skall kunna anses som brott i näringsverksamhet.

D. Köp stulna maskiner och bildäck, alltså häleri. Om maskinen är av avsedd för rörelsen något som kan framgå av dess beskaffenhet- bör brottet i den delen kunna anses utövat i näringsverksamhet på samma sätt stölden Om bildäcken är avsedda för en bil som ingår i som ovan. eller används i rörelsen, bör också det brottet kunna betraktas som brott i näringsverksamhet.

E. Olaga sprittillverkning i husets källare och spritf0rsciljnz'ng på kontoret. Om näringsverksamheten används för att dölja tillverkningen och försäljningen, finns en tillräcklig anknytning mellan brottet och näringsverksamheten. Beroende på näringsverksamhetens art och bl.a. omfattningen av tillverkningen och försäljningen kan det också tänkas att det är fråga ett brottsligt utövande av näringsverksamhet. om

Ytterligare ett exempel är då någon driver en taxirörelse och gör sig skyldig till rattfylleri under yrkesmässig körning. Näringsförbudsen kommittén ansåg att detta brott inte skulle beaktas vid en prövning av näringsförbudet. Som skäl anfördes att "näringsförbudet verkar generellt och således i princip utesluter vederbörande från all form av närings-

122 Brottsfallet

verksamhet. Genom rattfylleribrottet har taxiföraren visserligen visat olämplighet när det gäller att köra taxi, men hans brott behöver inte säga något hans allmänna lämplighet som näringsidkare SOU om 1984:59 s. 392 Departementschefen menade däremot att det i detta fall fanns en sådan anknytning mellan brottet och näringsverksamheten som var tillräcklig för att påstå att brottet var utövat i näringsverksamhet. De omständigheter Näringsförbudskommittén anförde som skäl mot en som sådan bedömning borde enligt departementschefens mening inte beaktas vid prövningen det fanns en anknytning mellan brottet och av om näringsverksamheten, utan vid den prövningen förbud var senare av om påkallat från allmän synpunkt. Det är först då mot bakgrund man - av brottslighetens karaktär och näringsförbudsinstitutets räckvidd får — bedöma om vederbörande är lämplig att driva näring. Frågan det finns ett samband mellan ett brott och en persons om näringsverksamhet bör avgöras på rent objektiva grunder. Avgörande skall alltså vara vilka faktiska omständigheter som grundlägger ett samband. Endast sådana brott får läggas till grund för ett näringsförbud som vederbörande har gjort sig skyldig till medan han var näringsidkare. Det krävs däremot inte att han eller hon är näringsidkare när frågan om näringsförbud väcks. Mot bakgrund det anförda föreslår vi att lagtexten i stället forav muleras brott i eller i samband med näringsverksamhet. På detta som sätt vi att lagens ordalydelse stämmer bättre överens med lagstifanser tarens syfte. Någon utvidgning av tillämpningsområdet är inte avsedd.

9.4.2 Rekvisitet brottslighet som inte är ringa

Vad gäller kravet på att någon skall ha gjort sig skyldig till brottslighet krävs att domstol i dom har fällt vederbörande till en för brott. Det beviskrav som uppställs i fråga om brottet är ansvar således det krav som uppställs i alla brottmål, dvs. att det måste vara ställt utom rimligt tvivel att näringsidkaren gjort sig skyldig till det ifrågavarande brottet. Brottsrekvisitet kan åberopas då talan och förbud förs om ansvar samtidigt i och rättegång. Rekvisitet kan även åberopas då en samma näringsidkaren har fällts till för brott i tidigare rättegång, låt ansvar en att detta brott inte får ligga alltför långt tillbaka i tiden. Det krävs vara inte för prövning av näringsförbudsfrågan att brottmålsdomen har en vunnit laga kraft i ansvarsdelen. En annan sak är att förbudet inte skall

SOU 1997: 123 Brottsfallet 123

börja tillämpas förrän det vunnit laga kraft, inte domstolen förordnar om tillfälligt förbud 10 §. om I lagtexten har uttrycket brottslighet använts i stället för brott för att markera att vid prövningen skall beakta bl.a. det är fråga man om upprepad brottslighet prop. 1985/86: 126 s. 193. Utredningen föreom

slår att detta förtydligas också i lagtexten på så sätt att ordet upprepad läggs till i paragrafen. Detta innebär att presumtion för näringsförbud kan enligt vårt förslag skapas endast vid upprepad brottslighet eller vid

grövre brott, nedan. se

Bötesbrott

Att brottsligheten inte är ringa betyder att rekvisitet inte är uppfyllt om bara böter ingår i straffskalan och det rör sig om ett enstaka åsidosättande. Vid upprepad brottslighet kommer däremot saken i ett annat läge. Då bör även brott mot straffstadganden som är sanktionerade med bara böter sammantagna kunna innebära brottslighet inte är ringa. som

Brott med fängelse i straflskalan

Även fängelse ingår i straffskalan påföljden i det enskilda

om - men

fallet bestämts till böter bör ett enstaka brott inte anses uppfylla

rekvisitet. Om någon flera gånger dömts till böter för brott för vilka

fängelse ingår i straffskalan, kan rekvisitet däremot anses uppfyllt. Exempelvis kan bokföringsbrott och brott mot uppbördslagen anses som

inte ringa brottslighet, den upprepats under lång tid eller vid ett om flertal tillfällen eller i flera bolag jfr NJA 1988 s. 171.

En brottslighet föranlett ett fängelsestraff inte är helt kort-

som som varigt bör normalt bedömas sådan brottslighet som inte är ringa. som

Brott med ett straflminimum fängelse i sex månader om

Det är viktigt att näringsförbud regelmässigt meddelas i de allvarligaste fallen brottslighet. För att särskilt markera detta föreslog Näringsav

förbudsutredningen den presumtionsregel som i dag finns intagen i 3 § andra stycket. I paragrafen att har näringsidkaren i näringsverk-

anges samheten gjort sig skyldig till brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i månader, skall vid tillämpning av 1 § näringssex

förbud påkallat från allmän synpunkt, inte särskilda skäl talar

anses om mot det. De brottstyper i första hand är aktuella är grovt skattebedrägeri, som oredlighet borgenärer och bokföringsbrott, grovt brott. Även grov mot

124 Brottsfallet SOU 1997: 123

grovt bedrägeri, grov förskingring och häleri, grovt brott, omfattas av regeln under förutsättning att det är fråga brott i näringsverksamhet. om Medverkan till de nämnda brotten omfattas också.

Presumtionsregel

Enligt vårt förslag konstrueras bestämmelsen näringsförbud vid brott om som en presumtionsregel. Den lagtekniska lösningen som gäller i dag är enligt vår mening inte helt lyckad. Utredningen därför att det är anser lämpligt att brott som grund för näringsförbud samlas i och en samma bestämmelse.

9.4.4 Särskilda skäl

Enlig nuvarande ordning bryts presumtionen för att ett näringsförbud skall påkallat från allmän synpunkt, särskilda skäl talar mot anses om det. Av förarbetena prop. 1995/96:98 s. 36 framgår att särskilda skäl kan finnas t.ex. om domstolen med tillämpning av 23 kap. 5 § brottsbalken dömt till ett lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Detta kan exempelvis komma i fråga beträffande funktionär i ett en bolag som medverkat i mindre utsträckning till någon annans grova skattebedrägeri. Särskilda skäl kan också finnas gämingen framstår om som en engångshändelse efter en lång tids regelrätt drift av näringsverksamheten. Flera remissinstanser bl.a. Justitiekanslern och Riksåklagaren - hade synpunkter på Näringsförbudsutredningens lagtekniska lösning. Näringsförbudsutredningen föreslog nämligen att presumtionsregeln om näringsförbud vid kvalificerad brottslighet skulle vara intagen som ett andra stycke i l Remissinstansema påpekade bl.a. att ett beslut om näringsförbud i fall där presumtionsregeln tillämplig skulle förutsätta var en prövning av "grovt åsidosättande, brottslighet som inte är ringa", "påkallat från allmän synpunkt" och om särskilda skäl finns. Det konstaterades att lagen i denna del är föga lätthanterlig än tidigamer re. I propositionen intogs presumtionsregeln i stället i 3 § andra stycket och kopplades till rekvisitet påkallat från allmän synpunkt. I lagtexten uttrycks detta efter vissa påpekanden från lagrådet- - på så sätt att om näringsidkaren har gjort sig skyldig till brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i månader, skall vid tillämpning sex av

Brottsfallet 125

l § näringsförbud påkallat från allmän synpunkt, om inte särskilda anses skäl talar mot det. Med den lagtekniska lösningen som vi föreslår i brottsfallet, bör rekvisitet "särskilda skäl" i stället kopplas till regeln om näringsförbud vid brott. Presumtionen för näringsförbud vid brott skall sålunda brytas, särskilda skäl talar mot det. Kravet att ett näringsförbud skall vara om påkallat från allmän synpunkt skall enligt vårt förslag slopas. Vi har dock inte tänkt oss någon ändring i fråga om vad som kan utgöra särskilda skäl. Detta har även behandlats i kapitlet 7 om "Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt. I detta kapitel ges även exempel på omständigheter som kan utgöra sådana särskilda skäl, se avsnitt 7.6.

9.4.5 Näringsförbudets inverkan på straffmätningen

Det har vid våra kontakter med företrädare för åklagannyndighetema påpekats att många åklagare i dag avstår från att yrka ett näringsförbud, eftersom ett sådant ger alltför mycket rabatt på ett fängelsestraff. Problemet gör sig gällande i de rättegångar där frågan om näringsförbud behandlas samtidigt med skuld- och påföljdsfrågoma. Den av Nä-

ringsförbudsutredningen gjorda utvärderingen SOU 67 f visar

1995:1 s. att denna uppfattning hos åklagama inte är korrekt. Utvärderingen visade att domstolarna i huvudsak underlåtit att reducera strafftiden till följd av ett meddelat förbud. Högsta domstolen har i ett rättsfall NJA 1983 s. 163 uttalat att de allmänna rättsgrundsatser gäller för påföljdsbestämning i brottmål som talar för att hänsyn skall tas till ett meddelat näringsförbud när straffet bestäms. I rättsfallet har emellertid särskilt betonats att det inte bör komi fråga att vid ett ålagt näringsförbud schablonmässigt sätta ned ma - straffet under vad som annars bort följa på brottet. Frågan om förbudets inverkan på brottspåföljden bör bedömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Av väsentlig betydelse blir härvid hur allvarligt hinder för den tilltalades yrkesutövning och försörjningsmöjligheter som förbudet innebär. Rättsfallet hänför sig till näringsförbudsreglema i den äldre konkurslagen. Några regler i 1986 års näringsförbudslag att rätten vid om straffmätningen skall ta hänsyn till ett meddelat näringsförbud finns inte.

Däremot har departementschefen i förarbetena till näringsforbudslagen

uttalat sig i linje med 1983 års HD-fall prop. 1985/86:l26 s. 86. Departementschefen ansåg där att om ett näringsförbud aktualiseras samtidigt näringsidkaren lagförs för brott i näringsverksamheten, som kan domstolen vid bestämningen av påföljden i brottmålet i viss mån

126 Brottsfallet SOU 1997: 123

beakta den olägenhet som näringsförbudet innebär. Det bör dock inte ske någon schablonmässig nedsättning av straffet, utan näringsförbudet får beaktas allt efter omständigheterna i det enskilda fallet. Min uppfattning ligger här i linje med vad Högsta domstolen har anfört i domen NJA 1983 s. 163. Den l januari 1989 intogs uttryckliga regler om straffmätning och påföljdsval i brottsbalken. I samband därmed trädde en bestämmelse i

kraft om att rätten utöver brottets straffvärde i skälig omfattning

- — skall beakta om den tilltalade till följd av brottet drabbats av, eller om det finns grundad anledning anta att han kommer att drabbas av, hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning 29 kap. 5 § första stycket 5 brottsbalken. Även i förarbetena prop. 1987/88:12O s. 94 betonas att det kan finnas anledning att ta hänsyn till ett meddelat näringsförbud vid straffmätningen. Samtidigt hänvisas i propositionen till NJA 1983 163, varför prejudikatvärdet av det fallet inte torde ha s. rubbats. Någon etablerad praxis på hur stor reducering av straffet som i så fall skall ske om ett näringsförbud meddelas finns av naturliga skäl inte. Påföljdsval och straffmätning bestäms utifrån överväganden i varje enskilt fall. Det kan påpekas att ett motsatt synsätt att ett straff skall påverka frågan ett näringsförbud över huvud taget skall meddelas eller om eller under hur lång tid detta förbud skall gälla inte är möjligt. Det bör — tvärtom så att ett långvarigt fängelsestraff också medför ett vara långvarigt näringsförbud. Tiden för ett näringsförbud börj ar löpa först i och med att domen Vinner laga kraft, om inte domstolen har förordnat tillfälligt näringsförbud. Även anstaltstiden räknas in i förom ett budstiden. Bestämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 5 brottsbalken ger utrymför att reducera straffet om ett näringsförbud meddelas samtidigt me med straffet. På det sättet skulle en tilltalad där näringsförbudstalan — förs i rättegång som ansvarstalan vid en schablonmässig samma nedsättning straffet få fördel i straffrabatthänseende jämfört med av en den får en näringsförbudstalan väckt mot sig först sedan person som brottmålsprocessen klarats av. Om brottmålsdomen hunnit vinna laga kraft mot den senare personen, måste denne om han anser straffet -

alltför strängt sedan han eller hon också ålagts ett näringsförbud an-

— söka om resning. I 1983 års HD-fall har till vilket också förarbetena hänvisar — särskilt påpekats att det inte får vara fråga om någon schablonmässig nedsättning. Näringsförbudsutredningens utvärdering utvisade att dom-

SOU 1997: 123

Brottsfallet 127

stolarna inte heller schablonmässigt satt ned straffen. Det kan härvid

hänvisas till SOU 1995:1 67 s.

5 17-1125

Konkursfallet och konkurskarantiinen 129

10 Konkursfallet och konkurskarantä-

nen

10.1 Utredningens förslag

Näringsförbud skall meddelas den i egenskap näringssom av idkare enskild näringsidkare eller företrädare for juridisk - en person har försatts i konkurs och två eller flera gånger tidigare under de senaste tio åren i den egenskapen varit in-

blandad i konkurser, det s.k. flerkonkursfallet. Om angivna

förutsättningar är uppfyllda, skall näringsförbud presumeras. Presumtionen bryts, särskilda skäl talar mot näringsom förbud. Kravet på att näringsidkaren skall ha förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsido-

satt vad som ålegat honom eller henne i näringsverksamhet slopas. Vidare slopas kravet på att ett näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt. Den frågan har behandsenare lats i kapitlet 7 om Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt m.m..

Näringsförbud skall även meddelas näringsidkare en som aldrig eller endast gång tidigare har förekommit i samband en med konkurs, om han grovt åsidosatt sina skyldigheter som näringsidkare. Någon presumtion för näringsförbud tillskapas

inte i det här fallet utan samtliga de omständigheter läggs som till grund för det grova åsidosättande måste styrkas.

Personkretsen som kan meddelas ett näringsförbud i flerkonkursfallet utvidgas till att omfatta inte bara den - som innehade sin ställning när den juridiska försattes i personen konkurs utan även den innehade sådan ställning - som en

senare än ett år innan konkursansökningen korn in till

tingsrätten. Detta gäller i samtliga konkurser åberopas till som stöd för ett näringsförbud.

och konkurskarantänen

130 Konkursfallet

näringsidkare i den egenskapen tidigare har varit in- Om en blandad i två eller flera konkurser under de senaste tio åren, skall konkursförvaltaren omedelbart anmäla detta till krono-

fogdemyndigheten. I anmälan bör förvaltaren även ange om

det har framkommit några särskilda skäl som talar mot ett och redovisa dessa. Förvaltaren åläggs dock

näringsförbud inte någon utredningsskyldighet.

kronofogdemyndigheten att efter anmälan av

Det åligger en

konkursförvaltaren snarast ansöka om näringsförbud inför domstol. Om kronofogdemyndigheten finner det uppenbart att särskilda skäl talar mot ett näringsförbud, behöver någon

ansökan inte göras.

varken automatisk konkurskarantän eller konkurs- Vi förordar efter särskild prövning för ställföreträdare för karantän

juridiska personer.

skälen för

10.2 Sammanfattning av utredningens förslag

otillbörligt utnyttjande konkursinstitutet från närings- Ett av sida bör inte accepteras. Den föreslagna flerkonkursidkarens till syfte motverka s.k. konkursmissbruk, dvs. regeln har att

i samband med upprepade konkurser åsidosätter

att någon

näringsidkare, även något brott inte sina förpliktelser som om i näringsverksamheten. Om näringsidkare

har förekommit en

har förekommit i samband med upprepade konkurser som

varandra i tiden, innebär detta i sig enligt vår ligger nära

väl grundad misstanke ett grovt åsidosättanuppfattning en om

särskilt krav på att näringsidkaren skall ha förfarit de. Något otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt grovt vad ålegat honom eller henne uppställs därför åsidosatt som

stället skall näringsförbud angivna

inte. I presumeras, om förutsättningar för handen. I de fall där näringsidkaren är eller hon har förekommit i samband med upptrots att han konkurser visar att han eller hon inte åsidosatt några repade —

skyldigheter, skall presumtionen för näringsförbud brytas.

Konkursfallet och konkurskarantänen 131

Enligt vårt förslag skall näringsförbud inte meddelas, om särskilda skäl talar mot det. Detta rekvisit ersätter det i dag gällande rekvisitet om att ett näringsförbud skall påkallat vara från allmän synpunkt kapitel

se 7.

2. Enbart det förhållandet näringsidkare endast att en en eller två gånger har förekommit i samband med konkurs är inte tillräckligt för att en presumtion för näringsförbud skall gälla. Om en näringsidkare försätts i konkurs och aldrig eller endast en gång tidigare har varit inblandad i konkurs, skall näringsförbud i stället kunna meddelas med stöd generell regel av en rörande fall andra åsidosättanden kapitel 1.

av grova se 1 Nä-

ringsförbud kan då komma i fråga, om näringsidkaren i den egenskapen grovt åsidosatt sina skyldigheter.

Förslaget syftar till att även ställföreträdare for juridiska personer som lämnar sina styrelseposter strax före ett konkursutbrott skall kunna drabbas näringsförbud. av

4-5. En anmälningsskyldighet för konkursförvaltaren och ett åliggande för kronofogdemyndigheten att snarast ansöka om näringsförbud garanterar att flerkonkursregeln blir effektiv.

En automatisk konkurskarantän för ställföreträdare för juridiska personer kan slå blint. En sådan karantän kan drabba även de företrädare som inte har åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet. Den skulle kunna inverka hämmande på den seriösa näringsverksamheten. Fördelarna med en automatisk konkurskarantän nås i stort sett genom den föreslagna flerkonkursregeln. Karantän efter särskild prövning företer stora likheter med reglerna om tillfälligt näringsförbud i konkursfallet. En regel om konkurskarantän efter särskild prövning framstår därför som mindre angelägen.

10.3 Inledning

All näringsverksamhet är i varierande grad förenad med risker. Det sätt på vilket ett företag hanterar olika risker är ofta direkt avgörande för dess möjligheter att överleva. För att näringsverksamheten skall fungera är det nödvändigt att det finns klara och tydliga regler för hur en affärsverksamhet som av olika skäl inte är konkurrenskraftig kan - -

132 Konkursfallet och konkurskarantänen

avvecklas. Reglerna får dock inte än nödvändigt inverka på mer konkurrensförhållandena. I detta sammanhang är de olika regelsystem styr avveckling konkurs central betydelse. Reglerna som en genom av måste på ett lämpligt sätt uttryck för den svåra balansgången mellan ge å sidan främja smidig avveckling och att å andra sidan att ena en - - motverka missbruk konkursinstitutet samt hindra ekonomisk - av

brottslighet och andra oegentligheter. Näringsförbudsinstitutet fyller här

mycket viktig funktion. Reglerna näringsförbud bör därför vara en om utformade så att oseriösa näringsidkare hindras från att driva skadlig

näringsverksamhet. Reglerna skall också ha allmänpreventiv verkan.

en Vidare kan konkurskarantäninstimtet utgöra ett alternativ eller möjligen komplement till möjligheten att meddela näringsförbud i anledning ett konkurs. Konkurskarantäninstitutet behandlas särskilt under avsnitt av 10.5. Antalet företagskonkurser ökade markant under slutet 1980-talet av och fram till år 1992. Från att ha legat på nivå runt cirka 6 000 en konkurser år under 1980-talet ökade antalet till cirka 21 200 konkurper år 1992. Även antalet därefter har minskat är antalet konkurser ser om fortfarande högt. År 1996 inträffade cirka 11 300 företagskonkurser i

Sverige.

10.4 Konkursfallet

10.4.1 Nuvarande förutsättningar

Näringsförbud kan åläggas näringsidkare som har försatts i konkurs.

en

Förutsättningarna för att meddela ett sådant förbud är uppställda i 2 § näringsförbudslagen. Enligt stadgandet kan näringsförbud meddelas;

den har försatts i konkurs och då enskild näringsidkare, om

som var han förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt åsidosatt vad ålegat honom i näringsverksamhet och grovt som

näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt.

Näringsförbud kan meddelas enskilda näringsidkare. Av 4 § näringsför-

budslagen följer att även företrädare för juridisk person kan åläggas en

ett sådant förbud, denne innehade sin ställning när den juridiska

om försattes i konkurs. Detta innebär att företrädare för en personen om en lämnar sitt uppdrag eller ställning strax före ett konkurs-

juridisk person utbrott, saknas det laglig möjlighet att meddela denne näringsförbud på

den här grunden.

Konkursfallet och konkurskarantänen 133

Näringsförbudslagen innehåller inte någon särskild regel näringsför-

om bud, om näringsidkaren har förekommit i samband med upprepade konkurser. Den omständigheten får beaktas inom för prövningen ramen av om det har förekommit ett grovt åsidosättande och näringsförbud om är påkallat från allmän synpunkt. Vid bedömningen av om näringsidkaren har grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet får endast åsidosättanden föresom kommit i den verksamhet försatts i konkurs beaktas. som Regeln om näringsförbud i anledning konkurs är subsidiär i av

förhållande till l och l näringsförbudslagen. Det uppställs sålunda

a inte något krav på att näringsidkaren skall ha gjort sig skyldig till brott eller underlåtit att betala skatter omfattas betalningsm.m. som av

säkringslagen. I förarbetena till näringsförbudslagen prop. 1985/86: 126

s. 56 f ifrågasattes därför det i annat än undantagsfall kunde

om rena finnas anledning att väcka frågan näringsförbud i anledning om av konkurs. Departementschefen uttalade dock att det inte kunde uteslutas att det i vissa fall kan vara befogat med näringsförbud for näringsiden kare som har försatts i konkurs, även denne inte har gjort sig om skyldig till brott eller betalningsunderlåtelse rörande skatter m.m.

lO.4.2

Konkursregelns praktiska betydelse

Det har visat sig att konkursregeln har tillämpats i ringa utsträckning. Det vanliga i konkurssituationen är näringsförbud är aktuellt att - om gäldenären har gjort sig skyldig till i vart fall brott och ibland även betalningsunderlåtelse. I sådant fall har någon dessa grunder för av näringsförbud företräde. Av de 156 fall näringsförbud Näringsav som

förbudsutredningen gick igenom har inte något fall helt eller delvis

grundat sig på konkursregeln. Däremot har regeln åberopats - såväl av åklagare domstol trots att den ålagde samtidigt med konkursen som åtalats respektive dömts för brott i näringsverksamheten. Näringsförbudsutredningen SOU 1995:1 144 föreslog, bl.a. mot s. bakgrund regelns ringa praktiska betydelse och i syfte att renodla av näringsförbudsinstitutet, att näringsförbud i anledning konkurs skulle av utmönstras ur lagen. Genom att begränsa lagens tillämpningsområde ansåg utredningen att näringsförbudsinstitutet skulle komma att användas mer frekvent och bli mera effektivt.

Detta förslag fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen.

Många remissinstanser ansåg att näringsförbud även i fortsättningen skulle kunna meddelas i anledning konkurs. Som skäl anfördes bl.a. av

att näringsforbudslagens tillämpningsområde inte borde inskränkas utan

och konkurskarantänen

134 Konkursfallet

utvidgas, att inskränkning lagens tillämpningsområde

tvärtom en av pekade i fel riktning, åtgärder i stället borde vidtas för att stärka en att lagen, skadliga beteenden i samband med näringsverktillämpning av att skulle kunna beaktas även inte brott förelåg samt att de i samhet om praktiken få fallen näringsförbud i anledning av betalningsunderav

och konkurs kunde ha sin förklaring i dagens lagtelcniska lösning.

låtelse ansåg inte heller att det lämpligt att inskränka Regeringen var näringsförbud. I propositionen Ändrade regler möjligheterna att meddela

l995/96:98 21 f anförde regeringen att den utför näringsförbud s. värdering tillämpningen lagen gjorts av näringsförbudsutred-

av av som

vid handen reglerna näringsförbud vid avsevärd

ningen inte gav att om skatteförsummelse och grovt otillbörliga beteenden den som försatts av skulle ha tillämpats på ett sätt lett till rättsförluster för i konkurs som den enskilde. Däremot framgick det klart enligt regeringen att reglerna långt har tillämpats i den utsträckning lagstiftaren inte på när som detta med inskränkningar i möjligheterna att använda avsett. Att möta enligt regeringen mindre välbetänkt. Vidare

näringsförbud tedde sig anförde regeringen i propositionen att det finns ett behov av att se över

näringsförbud i samband med bl.a. konkurs för att bestämmelserna om förutsebarheten för när ett förbud kan komma att meddelas och för Öka rättstillämpande myndigheterna vägledning så att näringsföratt ge de användas effektivt än i dag utan att rättssäkerbudsinstitutet kan mer

heten åsidosätts. sig därför begränsning näringsför- Regeringen motsatte en av ansåg det angeläget att behålla möjligheten till budsinstitutet och att är vid bl.a. otillbörliga beteenden i samband med

näringsförbud grovt

konkurs, brott inte föreligger. även om

10.4.3 Statistik över anmälningar om näringsförbud i

konkurser

möjligt åstadkomma effektiv konkursregel har vi haft För att om en mer undersöka i vilken omfattning anmälningar näringsföranledning att om bud i konkurser förekommer. konkursförvaltare skall enligt 7 kap. 16 § andra stycket konkurs- En omedelbart underrätta åklagaren, det kan misstänkas att lagen om gäldenären eller företrädare för denne har förfarit på ett sådant sätt att i fråga. Förvaltaren skall även underrätta

näringsförbud kan komma åklagaren grunden for misstanken om näringsförbudet.

om

Konkursfallet och konkurskarantänen 135

Om inte förvaltaren har gjort någon anmälan om näringsförbud, skall tillsynsmyndigheten snarast göra en sådan anmälan, om det finns anledning till det 41 § konkursförordningen. En motsvarande anmälningsskyldighet finns för förvaltaren rörande misstanke om brott, som avses i 11 kap. brottsbalken eller något annat brott av inte ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten 7 kap. 16 § första stycket konkurslagen. Av nedanstående tabell framgår i vilken utsträckning konkursförvaltaren har anmält näringsförbudsfrågor respektive misstänkta brott i avslutade konkurser till åklagaren.

Tabell

År Avslutade Anmälan Anmälan om konkurser näringsförbud om brott

1993 april- 12 806 607 3 724 dec.

Källa: RSV

RSV började föra denna statistik andra kvartalet år 1993. Antal anmälningar näringsförbud är visserligen inte direkt jämförbara med om det årliga antalet meddelade näringsförbud, eftersom en och samma person kan förekomma i upprepade konkurser och sålunda medföra flera anmälningar. Man kan dock inte undgå att notera att antalet anmälningar om näringsförbud från konkursförvaltarnas sida markant överstiger det årliga antalet meddelade näringsförbud. Det ligger i sakens natur att åklagama i sin brottsbekämpande verksamhet inriktar utredningsarbetet främst mot sådana skadliga beteenden som innefattar brott som grund för näringsförbudet. I brottsfallen föranleder utredningen i förbudsfrågan normalt inte något nämnvärt extra arbete, utan bedrivs av polisen inom ramen för en förundersökning om brott. I de fall där betalningsunderlåtelse eller ett grovt åsidosättande i konkurs har förekommit måste emellertid frågan om näringsförbud utredas på annat sätt. Omfattande kontakter med

136 Konkursfallet och konkurskarantänen

kronofogdemyndigheten, konkursförvaltare och kanske även andra

myndigheter måste tas. Näringsförbudsutredningen konstaterade SOU

1995:1 103 att ett sådant nära samarbete mellan olika myndigheter s. i allmänhet inte har präglat utredningarna näringsförbud. I stället har om åklagama med biträde av polisen ofta skött dessa ärenden på egen hand. Det ligger nära till hands att anta att åklagaren i egenskap av brottsbekämpande myndighet inte har samma intresse av att föra en näringsförbudstalan utan samband med brott jfr Rubicon: promemoria Riksåklagarens och Riksskatteverkets arbetsgrupp angående rutiner av vid brottsutredningar i samband med konkurs. Mot denna bakgrund är det antagligen av stor betydelse om man vill uppnå flera och effektivare näringsförbud i anledning av konkurs att utredningsskyldigheten och möjligheten att ansöka om näringsförbud utan samband med brott läggs också på andra myndigheter än åklagarmyndigheten. Vi återkommer till detta i kapitlet 14 om "Talerätt m.m..

l0.4.4 Upprepade konkurser

Näringsförbudsinstitutet är ett viktigt medel för att motverka missbruk konkursinstitutet. Under de årens lågkonjunktur har det av senare förekommit livlig debatt olika former av konkursmissbruk. Vad en om som menas med detta begrepp varierar. En gemensam nämnare synes dock att konkursinstitutet sådant utnyttjas som ett led i ett vara som systematiskt åsidosättande förpliktelser åvilar den som driver en av som näringsverksamhet något slag, brott inte föreligger eller går av även om att påvisa. Det rör sig förfaranden där konkursinstitutet används som om ett medel för att reducera skuldbördan i verksamhet som efter en en

konkurs kan drivas vidare med ökad konkurrenskraft se bl.a. SOU

1993/94:20 s. 12 ff. Det har i vissa fall framstått som stötande att den tidigare ägaren köper tillbaka hela eller delar det i konkurs försatta bolagets rörelse av och efter konkurs fortsätter att bedriva samma rörelse som tidigare, en med undantag för betalningar bl.a. leverantörsskulder. Konkurmen av ekonomiska konsekvenser drabbar i dessa fall borgenärema, främst sens

de oprioriterade. En konkursgäldenärs möjlighet att köpa såväl fast som lös egendom finns i konkursboet är dock begränsad enligt

som numera 8 kap. 6 och 7 konkurslagen att försäljningen skall ha genom föregåtts ett offentligt anbudsförfarande, inte särskilda skäl gör av om det obehövligt. Vidare talar bekvämlighetskonkurser och om man om planerade konkurser. Syftet är ibland att vinna ekonomiska fördelar på

Konkursfallet och konkurskarantänen 137

enskilda och allmänna borgenärers bekostnad. Det kan också fråga vara om förfaranden som utgör ett led i planerad brottslig verksamhet. en Med upprepade konkurser åsyftar vi i det följande näringsidatt en kare själv eller i egenskap företrädare för juridisk - av en person försätts i konkurs och än gång tidigare har varit försatt i mer en konkurs. Ett konkursmissbmk föreligger näringsidkaren i samband om med upprepade konkurser genom ett illojalt beteende inte nödvändigt- vis brottsligt- åsidosätter sina förpliktelser och därigenom skaffar sig ekonomiska fördelar på det allmännas och/eller enskildas bekostnad. Ett sådant handlande innefattar ett missbruk såväl näringsfriheten av som konkursinstitutet. Detta verkar hindrande för både den fria konkurrensen och den seriösa näringsverksamheten. j Av intresse kan vara att se i vilken omfattning upprepade konkurser förekommer. Utredningen har, för att skapa sig bild hur en av pass vanligt det är att ställföreträdare i aktiebolag är inblandade i två eller flera konkurser, låtit ta fram statistik över denna typ upprepade av konkurser. Vi har med hjälp uppgifter från Patent- och registreringsav verket tittat närmare på samtliga aktiebolagskonkurser under år 1996. Antalet aktiebolag som försattes i konkurs under år 1996 uppgick till 8 771. Vi har sedan undersökt i vilken utsträckning och en samma styrelseledamot, styrelsesuppleant eller verkställande direktör förekommit i två eller flera aktiebolagskonkurser under år 1996. samma Revisorer och likvidatorer ingår inte i redovisningen. Det totala antalet inblandade styrelseledamöter, suppleanter, verkställande direktörer, revisorer och likvidatorer uppgick under år 1996 till 19 514. Av statistiken kan utläsas att det i nästan nio procent aktiebolagskonkurav sema har funnits en ställföreträdare som under året varit inblandad i två

eller lera aktiebolagskonkurser. I 2,29 procent aktiebolagskonkurser-

av na har ställföreträdarna varit inblandade i tre eller flera konkurser. Det skall observeras att statistiken omfattar endast och inte flera år. ett - -

138 Konkursfallet och konkurskarantänen

Tabell

Antal aktiebolags- Antal ställföre- ställföreträdare konkurser trädare förekommer i fölsom en

jande procentuella

och samma ställ-

12 - - 13 - - 14

Källa: Patent- och registreringsverket

Konkursfallet och konkurskarantänen 139

Kreditupplysningsföretaget Dun Bradstreet Soliditet har i två

undersökningar Justitia, år 1994, 23, 4 granskat risken för att ett nr s. nystartat aktiebolag försätts i konkurs, om det i styrelsen finns en eller flera styrelseledamöter som tidigare ingått i styrelsen för ett konkursdrabbat aktiebolag. Den första undersökningen avsåg 4 800 nystartade aktiebolag, den l januari 1992 hade en eller flera styrelseledasom per möter varit styrelseledamöter i bolag som försatts i konkurs under som åren 1987-1991. Cirka 4 150 av de 4 800 bolagen hade styrelseledamöter varit med konkurser under en IS-månadersperiod före som om undersökningens början. I cirka 400 bolag hade ledamöterna varit med

konkurser under period 18-36 månader före undersökningen

om en om och i cirka 250 bolag låg konkursema längre tillbaka i tiden. Den l april 1994 dvs. två år och tre månader undersöktes - senare de 4 800 aktiebolagen på nytt. Det visade sig då att 1 500 av dessa bolag hade gått i konkurs. Risken för konkurs kunde beräknas till 31 %. Den andra undersökningen avsåg de 226 500 aktiebolag som per den 1 april 1992 totalt fanns i Sverige. Dessa undersöktes igen två år senare nämligen den 1 april 1994 och fann då att 24 500 aktiebo- — man av lagen försatta i konkurs. Risken för konkurs kunde i dessa fall var beräknas till cirka 11 %.

Enligt vad har redovisats i den artikel som publicerat gjorda

som undersökningar löper ett aktiebolag som har en styrelseledamot som tidigare suttit i styrelser för konkursdrabbade aktiebolag större risk att drabbas konkurs, än aktiebolag med styrelseledamöter som inte av befunnit sig i motsvarande situation. På har redovisats i artikeln sätt som måste dock invändningar framföras mot denna slutsats med tanke på att

nystartade aktiebolag generellt sett löper större risk att försättas i

konkurs än redan etablerade bolag. Av intresse i detta sammanhang är också att närmare studera hur mycket staten förlorar i konkurser.

H År Avslutade konkurser Pågående konkurser I 1994 i 18,2 miljarder kr 19,7 miljarder lcr I 1995 23,9 miljarder lcr 18,6 miljarder kr

| 1996 29,9 miljarder lcr 16,4 miljarder kr

Källa: RSV

140 Konkursfallet och konkurskarantânen

Tabellen anger utgående balanser i allmänna mål för åren 1994-1996 avseende avslutade respektive pågående konkurser. Förlustema utgörs till största delen kvarstående skatter och mervärdesskatter. av I näringsförbudslagen har det som redan nämnts inte upptagits någon särskild regel om näringsförbud vid upprepade konkurser. I förarbetena till lagen prop. 1985/86:l26 s. 156 anfördes dock att ett medvetet otillbörligt utnyttjande av konkursinstitutet i sig kan innebära att vederbörande får anses ha grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamheten och att det därför ofta torde finnas anledning att överväga förbud just för sådana har varit inblandade i flera personer som konkurser. I den av Näringsförbudsutredningen gjorda undersökningen

konstaterades SOU 1995:1 53 f att åklagaren i stor del fallen

s. en av hade åberopat att den tilltalade varit inblandad i flera konkurser, även om inte något fall uteslutande grundade sig på konkursregeln. Den omständigheten att en näringsidkare har varit inblandad i flera konkurser får enligt vad som tidigare har nämnts i dag beaktas inom ramen för prövningen av om det förekommit ett grovt åsidosättande och om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt prop. 1985/86 s. 58. I den äldre konkurslagen 199 b § tredje stycket fanns regel en som sade att näringsförbud också fick meddelas den upprepade gånger som hade förekommit i samband med konkurs, antingen som gäldenär eller som företrädare för en juridisk person, om han i näringsverksamhet som föregått konkursema hade åsidosatt vad ålegat honom som som näringsidkare och näringsförbud var påkallat av särskilda skäl. I motivuttalandena anfördes att det i princip var tillräckligt med två konkurser för att utlösa regeln om flerkonkursfallet, men att regeln framför allt skulle vara tillämplig när det hade förekommit tre eller flera konkurser prop. 1979/80:83 s. 56. Konkursema skulle vidare ligga relativt nära varandra i tiden. Vad som närmare åsyftades preciserades inte, utan överlämnades till rättstillämpningen. Vid upprepade konkurser krävdes inte heller ett grovt åsidosättande från gäldenärens sida, utan det räckte med ett åsidosättande av normalgraden. Tanken var att det i flerkonkursfallet inte skulle erfordras ett fullt lika allvarligt beteende som i enkonkursfallet. I samband med införandet den l juli 1986 av näringsförbudslagen utmönstrades flerkonkursfallet ur lagen. Anledningen till att regeln togs bort var att man ansåg att uppdelningen på de två olika fallen innebar en onödig komplikation. Som skäl anfördes att det förhållandet att en person upprepade gånger har misslyckats som affärsman och åsamkat sina kreditgivare stora förluster inte skall behöva leda till att lägre krav skall ställas på graden av oegentligheter prop. 1985/86:126 156. s.

SOU 1997: 123 Konkursfallet och konkurskarantänen 141

Bakom resonemanget synes ligga en tanke att flera konkurser kan drabba även den mest lojale näringsidkaren och att konkursen kan ha sitt ursprung i exempelvis vikande konjunkturer, felaktiga kalkyler, bristande erfarenhet m.m. Det har även betonats att det inte är konkursen i sig, utan de omständigheter som har förekommit i samband med konkursen som har relevans SOU 1984:59 s. 192.

10.4.5 Rekvisitet sina

grovt otillbörligt mot borgenärer

Om ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt, får enligt gällande lagstiftning ett sådant förbud i anledning av konkurs meddelas en näringsidkare, om han antingen har förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet. Förfaranden som utgör grov otillbörlighet mot borgenärer är i regel kriminaliserade enligt 11 kap. brottsbalken Om brott mot borgenärer m.m. Vid bedömningen av om en näringsidkare har förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer kan följande omständigheter beaktas prop. 1979/80:83 s. 31

Det har förekommit sådana transaktioner som är främmande för en under affärsmässiga former driven näringsverksamhet. Gäldenären har exempelvis minskat sina tillgångar eller ökat sina skulder så att borgenäremas utsikter att få betalt har minskats eller gått helt förlorade. Även förfaranden hör till den löpande verksamheten som kan främmande, såsom transaktioner isolerade eller anses som sammantagna har haft till följd att betydande belopp undandragits borgenärskollektivet eller viss borgenär.

Gäldenären har inför hotande konkurs gåva eller annan en genom liknande åtgärd, t.ex. försäljning till underpris, avhänt sig egendom betydelse eller fört ut avsevärda tillgångar ur landet i avsikt att av hålla dem utanför konkursen.

En rörelse har drivits vidare under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen och gäldenären genom att fortsätta rörelsen i hög grad försämrat eller omintetgjort borgenärernas möjligheter att få betalt. Ett exempel är att en forlustbringande rörelse har fortsatts under utnyttjande av de möjligheter att få kredit som vederbörande har just därför att han driver en rörelse.

142 Konkursfallet och konkurskarantänen

En gäldenär har inlåtit sig i rena spekulationsaffärer, utan hänsyn till borgenärema. Det kan naturligtvis inte komma i fråga att beakta vilken riskfylld enstaka transaktion som helst. Risken för förlust måste vara höggradig och sättas i relation till vederbörandes ekonomiska ställning i stort.

Gäldenären har gjort stora personliga uttag ur rörelsen i form av egen lön eller andra förmåner, liksom om han eller hon betalat ut ersättningar till närstående.

Gäldenären har vidtagit åtgärder som typiskt sett syftar till att

vilseleda skattemyndigheter och andra borgenärer. Som exempel kan

anges namnändringar, en sätesort långt i från det ställe där rörelsen drivs eller underlåtenhet att iaktta likvidationsbestämmelser.

lO.4.6 Rekvisitet åsidosatt vad

på annat sätt grovt som ålegat honom i näringsverksamhet

Även näringsidkare inte har förfarit grovt otillbörligt mot sina om en borgenärer kan han eller hon på annat sätt ha grovt åsidosatt vad som

har ålegat honom i näringsverksamhet.

Vilka omständigheter är det då enligt gällande rätt som skall beaktas när man bedömer om en näringsidkare på annat sätt kan anses ha grovt åsidosatt vad som ålegat honom eller henne i näringsverksamhet. Härvid skall en bedömning göras av om åsidosättandena sammantagna är sådana att de når upp till nivån för ett grovt åsidosättande. Här ges några exempel på vilka omständigheter som får beaktas jfr prop. 1979/80:83 s. 32.

Näringsidkaren har laborerat med s.k. bolagsplundring. Att sälja respektive att köpa t.ex. skalbolag är i sig inte brottsligt, men det har visat sig att en sådan handel med bolag kan utgöra ekonomisk brottslighet. Det som är förbjudet enligt aktiebolagslagen är att förvärva ett bolag med dess egna medel t.ex. som i La Reinehärvan, där minutenlån" togs upp vilka betalades tillbaka med bolagets egna medel omedelbart efter förvärvet av bolaget, se NJA 1995 s. 505.

Gäldenären har inte fullgjort sin bokföringsskyldighet. Underlåtenheten att inte bokföra löpande affärshändelser har kanske inte lett till

åtal. Bokföringslagstiftningen syftar till att bereda skydd den

Konkursfallet och konkurskarantänen 143

bokföringsskyldiges borgenärer. Bokföringen ligger också till grund för taxeringen och viktig infonnationskälla när det gäller att utgör en bedöma ett företags ekonomiska ställning och resultat.

Näringsidkaren har inte fullgjort sin skyldighet att sända in föreskrivna handlingar och uppgifter till t.ex. aktiebolagsregistret.

Näringsidkaren har inte fullgjort sina skyldigheter mot skatte- och indrivningsmyndighetema. Det kan exempelvis beaktas han eller om hon har underlåtit att avge deklarationer.

Näringsidkaren har inte tillvaratagit möjligheten att undvika konkurs och därvid inte beaktat de konsekvenser kan inträda för som anställda.

Näringsidkaren har använt regionalpolitiskt stöd för annat ändamål än för vilket det har utgått.

Näringsidkaren har åsidosatt marknads- och konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljö- och miljörättsliga regler samt civilrättsliga skyldigheter. Här skall anmärkas att vi föreslår att sådana grova åsidosättanden även skall kunna utgöra självständig grund för en

näringsförbud kapitlet ll "Andra åsidosättanden.

se om grova

10.4.7 Rekvisitet från allmän synpunkt påkallat

Enligt gällande rätt skall näringsförbud även i konkursfallet vara

påkallat från allmän synpun Vad gäller frågan om vilka omständig-

heter skall beaktas vid denna prövning hänvisas till kapitlet 7 om som

Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt m.m..

10.4.8 Förekomsten s.k. målvakter och bulvanskap

av

i konkursdrabbade bolag

Det inte ovanligt att styrelseledamot, suppleant eller verkställande är en direktör lämnar sitt uppdrag strax innan ett aktiebolag försätts i konkurs. I stället s.k. målvakt in i styrelsen. Med målvakt vi i det sätts en avser här sammanhanget ofta mindre ersättning formellt en person som mot en och reellt tar över rörelsen för att i ett slutskede avveckla bolaget på ett eller annat sätt eller för att ta det straffrättsliga ansvaret. Dessa

144 Konkursfallet och konkurskarantänen

målvakter gör det svårare att nå de verkliga företrädarna har lämnat som sina styrelseposter m.m. Målvaktema förekommer ofta i utredningar om

ekonomisk brottslighet och i upprepade konkurser. Det är inte heller

ovanligt att bulvan sätts in i styrelsen. Med bulvan någon en avses som utåt uppträder i eget namn och framstår den utövar ledningen som som

men i verkligheten gör det för annans räkning huvudmannen jfr l §

-

andra stycket lagen 1985:277 vissa bulvanförhållanden. Formellt

om men inte reellt är det bulvanen innehar de rättsliga befogen- - - som

heterna och som ansvarar för ingångna förpliktelser i bolaget. För

att

förhindra ekonomisk brottslighet och andra oegentligheter i närings-

en verksamhet måste förekomsten målvakter och bulvaner motverkas. av

Näringsförbudslagen 4 § andra stycket öppnar redan i dag

en

möjlighet att meddela såväl den som faktiskt har utövat ledningen

av en näringsverksamhet den utåt har framträtt ansvarig för som som som en näringsverksamhet ett näringsförbud. Syftet med denna reglering är att

det skall vara möjligt att oberoende företagsform nå såväl

-— av huvudmän målvakter och bulvaner. Med den lydelse lagtexten har som i dag förutsätts dock för ett näringsförbud att vederbörande begått brott eller innehaft sin ställning, när betalningsunderlåtelsen skedde eller när den juridiska försattes i konkurs. Genom att näringsförpersonen

budslagen i konkursfallet knyter an till den tidpunkt när den juridiska

personen försattes i konkurs har det varit svårt att i dessa situationer meddela näringsförbud för de lämnat sina uppdrag strax personer som före konkursutbrottet.

Samtidigt kan näringsförbudets allmänpreventiva verkan vad gäller

målvaktema diskuteras. Han eller hon har aldrig haft för avsikt att bedriva någon seriös näringsverksamhet. Näringsförbudsinstitutets betydelse får emellertid inte övervärderas när det gäller att bekämpa problemen med målvakter. Det skall i detta sammanhang nämnas att Bulvanutredningen

Ju 1996:06 har att överväga vilka regelförändringar kan och bör

som göras för att hindra att ett beslut näringsförbud kringgås om genom an-

vändning av bulvaner eller på annat sätt dir. 1996:55 14. Särskild

s. uppmärksamhet skall ägnas användandet s.k. generalfullmakt och av andra typer av fullmakter kan användas för att kringgå ett som

näringsförbud. Ett av målen för bulvanutredningen är att effektivisera bekämpningen av ekonomisk brottslighet att förhindra eller

genom

försvåra att sådan brottslighet bedrivs med bulvaner täckmantel.

som Enligt kommittédirektiven utgör målvakter speciell form bulvaner. en av

Bulvanutredningen skall vara slutförd före utgången december 1997.

av

Kontakt har tagits med utredningen. Något samråd har dock inte ägt rum, eftersom utredningen ännu inte behandlat aktuella frågor.

Konkursfallet och konkurskarantänen 145

10.5 Konkurskarantänen

10.5.1 Inledning

Redan i dag finns det i svensk rätt regler inskränker konkurssom en gäldenärs möjligheter att driva näringsverksamhet så länge konkurstillståndet s.k. automatisk konkurskarantän 6 kap. l § och 17 kap. varar, 4 § konkurslagen. Den gäller endast för konkursgäldenärer som är fysiska I och med konkursbeslutet fråntas gäldenären autopersoner. matiskt rätten att så länge konkursen pågår driva näringsverksamhet - — medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen 1976:125. som Konkurskarantäninstitutet skall i belysning det förhållandet att ses av konkursgäldenären konkursbeslutet förlorar rådigheten över den genom egendom hör till boet 3 kap. l § konkurslagen. som Det har ibland föreslagits att även företrädare för juridiska personer

där den juridiska försatts i konkurs under konkursen skall

- personen avstängas från rätten att driva näring eller att företräda andra bolag. En sådan konkurskarantän kan gälla automatiskt eller efter särskild prövning i det enskilda fallet. Automatisk konkurskarantän bygger i princip på uppfattningen att alla konkursgäldenärer har förfarit klandervärt eller felaktigt, medan konkurskarantän efter särskild prövning tar sikte på sådana grovt åsidosatt borgenäremas eller det personer som allmännas intressen. Som skäl för automatisk konkurskarantän skall gälla även för att en ställföreträdare för juridiska har anförts att en sådan karantän personer kan utgöra ett värdefullt komplement till att förenkla näringsförbudsinstitutet. En sådan karantän motverkar också konkursmissbruk. Vi har därför närmare studerat konkurskarantäninstitutet. Vi har särskilt behandlat den lagstiftning gäller i Norge. Norge har tidigare haft som regler automatisk konkurskarantän, har numera en reglering om om men konkurskarantän efter särskild prövning. Man kan fråga sig hur automatisk konkurskarantän skall definieras.

Med begreppet vi att enskild näringsidkare fysisk person som

avser en

försatts i konkurs eller företrädare för juridisk person där den

en en juridiska försatts i konkurs i och med konkursbeslutet personen

automatiskt utan prövning i det enskilda fallet förbjuds att under

konkursen driva näringsverksamhet eller att stifta eller åta sig nya

uppdrag i juridiska eller fråntas pågående uppdrag i juridiska

personer Såvitt gäller pågående uppdrag kan ifrågasätta dessa personer. man om skall omfattas automatisk konkurskarantän. Enligt den norska av en ordningen krävdes särskild prövning för att frånta konkursgäldenären en

146 Konkursfallet och konkurskarantänen

uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör denne som innehaft före konkursutbrottet. Se vidare avsnitt 10.5.4.

lO.5.2 Äldre

lagstiftning

I Sverige råder i princip näringsfrihet. Huvudregeln och har är att var en en grundläggande rätt att driva näring. Redan i 199 a § i 1921 års konkurslag fanns bestämmelse en som inskränkte näringsfriheten. I denna paragraf stadgades gäldenär att en inte fick driva bokföringspliktig näringsverksamhet under konkursen. I 212 § samma lag fanns dessutom regel att gäldenär bröt en om en som mot förbudet skulle straffas med dagsböter. Regleringen infördes den 1 januari 1969 i samband med att näringsfrihetsförordningen avskaffades. Bestämmelserna tog sikte endast på fysiska hade personer som försatts i konkurs. En ställföreträdare för ett aktiebolag hade gått som i konkurs var alltså oförhindrad att driva ny verksamhet, antingen personligen eller genom juridisk annan person. I Konkurslagskommitténs betänkande Konkurs och rätten att idka näring SOU 1979: l 3 s. 72 övervägdes om det automatiska förbudet för fysiska personer att driva näring under konkursen skulle upphävas. Som skäl härför anförde kommittén att bestämmelsen om det automatiska förbudet 199 a § i 1921 års konkurslag hade mycket begränsad en betydelse som självständigt hinder för konkursgäldenär att driva en näringsverksamhet. Det framgick redan av andra bestämmelser i konkurslagen att gäldenären inte kunde fortsätta att driva verksamhet med sådan egendom ingick i konkursboet 20 § i 1921 års som

konkurslag. Det hävdades också att förbudets efterlevnad inte kontrolle-

rades. Kommittén ansåg dock att regleringen fyllde viss funktion en som hinder för konkursgäldenär att driva näringsverksamhet i allmänhet. en Vidare menade kommittén att det automatiska förbudet spelade en central roll i det näringsrättsliga systemet. I ett stort antal författningar av näringsrättslig karaktär fanns nämligen föreskrifter förutsatte som paragrafens existens. Om 199 a § upphävdes, skulle i de berörda författningama behöva föras in särskilda föreskrifter motsvarande av innebörd. Paragrafen behölls därför i sak oförändrad prop. 1979/80:83 s. 25.

och konkurskarantänen 147

Konkursfallet

10.5.3 Nuvarande lagstiftning

beslut konkurs meddelats förlorar gäldenären rådigheten Sedan ett om den egendom hör till konkursboet. Han får inte heller ingå över som

förbindelser kan göras gällande i konkursen 3 kap. 1 § konkursla-

som Redan denna rådighetsförlust där rådigheten övergår på gen. —

konkursförvaltaren inskränker i praktiken enskild näringsidkares

en -

möjligheter att driva sin rörelse vidare så länge som konkursen pågår.

Vidare innehåller den gällande konkurslagen bestämmelse om nu en automatiskt förbud för gäldenär är fysisk person att driva en som konkursen pågår prop. 1986/87:90

näringsverksamhet så länge som

Enligt 6 kap. l § konkurslagen får gäldenär som är fysisk s. 239 en

under konkursen inte driva näringsverksamhet medför

person som bokforingslagen 1976:125. Vissa grund-

bokföringsskyldighet enligt lagsskyddade näringsverksamheter exempelvis tryckeriverksamhet

- — från denna automatiska konkurskarantän för fysiska är dock undantagna innebär sålunda hinder för konlcursgäldenär

personer. Paragrafen ett en fysisk driva näringsverksamhet i allmänhet så länge

som är en person att

pågår. En juridisk har försatts i konkurs

som konkursen person som med hänsyn till bl.a. konkurslagens regler förlust av rådighet torde om förhindrad under konkursen driva någon verksamhet. Däremot vara att ställföreträdare för ett aktiebolag har försatts i konkurs är en som

oförhindrad driva eller näringsverksamhet, personligen eller

att annan ny eller ny juridisk person. genom en annan

organiserad kontroll att denna typ automatisk konkurs-

Någon av av efterlevs, inte. Däremot riskerar näringsidkaren straffankarantän utövas konkurskarantänen överträds. En gäldenär i strid mot svar om som

förbudet i 6 kap. l § konkurslagen driver näringsverksamhet under

konkursen döms enligt 17 kap. 4 § samma lag till böter.

med den i dag gällande regeln automatisk

Det främsta syftet om

konkurskarantän för fysiska är att skapa ett borgenärsskydd.

personer ändamål skydda de borgenärer i god tro kan komma Regelns är att som

avtal med gäldenären i hans näringsverksamhet. Regeln synes

att ingå från lagstiftarens sida inte ha motiverats med att förhindra fortsatt gäldenären skulle ha gjort sig skyldig till verksamhet på grund av att oegentligt konkursen eller på något annat sätt visat sig något genom näringsidkare. Sådana överväganden förekom först i olämplig som

med införandet näringsförbudsinstitutet. På så sätt är syftet

samband av

bakom regeln automatisk konkurskarantän för gäldenärer som är

om

fysiska helt annat än syftet med ett näringsförbud enligt

personer ett

näringsförbudslagen.

148 Konkursfallet och konkurskarantänen

Förbudet inträder automatiskt utan särskild prövning i det enskilda fallet genom konkursbeslutet. Så snart konkursen avslutats, har gäldenären i princip rätt att starta ett nytt företag. I praktiken kan dock detta vara svårt för honom, eftersom hans ekonomiska förutsättningar kan begränsade. vara Förbudet i 6 kap. 1 § konkurslagen drabbar inte ställföreträdare för en juridisk person. Däremot finns i lagen 1980:1 102 handelsbolag om och enkla bolag samt aktiebolagslagen 1975:1385 regler delvis som hindrar konkursgäldenärer från att driva verksamhet i handelsbolag och

aktiebolag.

Om en handelsbolagsman försätts i konkurs skall handelsbolaget genast träda i likvidation 27 § lagen, 1980:1102, handelsbolag och om

enkla bolag. Handelsbolaget kan dock under vissa förutsättningar

fortsätta sin verksamhet, den konkursdrabbade bolagsmannen om utträder ur bolaget 29-30 samma lag. Vidare får en konkursgäldenär inte stiftare ett aktiebolag, och vara av inte heller styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i

ett aktiebolag 2 kap. 1 8 kap. 4 och 11 aktiebolagslagen.

Gäldenärens möjligheter att aktieägande utöva inflytande över genom

bolaget under konkursen är vidare avskuma genom bestämmelsen i

3 kap. 1 § konkurslagen. Där att gäldenären efter konkursbeslutet anges inte får råda över sin egendom eller åta sig förbindelser kan göras som gällande i konkursen. Gäldenären får alltså inte efter konkursbeslutet exempelvis sälja sina aktier för räkning. Denna rätt övergår på egen konkursboet. Möjligheterna att i ett aktiebolag är således agera begränsade för den som är försatt i konkurs. Det finns dock ett visst utrymme för gäldenären att agera. Gäldenären kan t.ex. ha ledningen och utöva bestämmanderätten i ett aktiebolag, så länge han eller hon inte tillträder någon av de poster som nämnts. När det gäller ekonomiska föreningar, ideella föreningar och stiftelser finns i princip inte några begränsningar i konkursgäldenärens rätt att delta.

10.5.4 Äldre

regler om automatisk konkurskarantän i

Norge

Regler om automatisk konkurskarantän fanns under åren 1976-1985 intagna i den norska aksjeloven från den 4 juni 1976 59 13-19. nr Syftet med bestämmelserna var att hålla vissa s.k. konkurspersoner gjengangere hade varit inblandade i eller flera tidigare — som en konkurser, antingen personligen eller företrädare för ett konkurssom

Konkursfallet och konkurskarantänen 149

drabbat aktiebolag, borta från att stifta och leda aktiebolag under en nya tid av två år.

Den då gällande automatiska konkurskarantänen reglerades i 13-

19 aksjeloven. Karantänen hindrade konkursgäldenärer, som hade försatts i personlig konkurs, samt styrelseledamöter och verkställande direktörer i konkursdrabbade aktiebolag från att stifta aktiebolag nya uppdrag i aktiebolag. Konkurskarantänen inträdde med eller åta sig nya automatik efter konkursutbrottet, utan prövning domstol i det av enskilda fallet.

I aksjeloven stadgades personkrets också kunde fråntas

att samma

uppdrag styrelseledamot eller verkställande direktör, vederbör-

som som ande hade före konkursutbrottet. En sådan konkurskarantän krävde en prövning skifteretten i varje enskilt fall. Aksjeloven byggde sålunda av

på den uppfattningen att ett fråntagande av äldre uppdrag som

krävde särskild prövning domstol ett allvarligare ingrepp än en av - var

att neka någon nya uppdrag.

Av propositionen Ot. 39, 1982-83 till aksjeloven framgår prp. nr. flera remissinstanser starkt kritiska till den automatiska konkursatt var karantänen i aksjeloven 13-19. Det ansågs bl.a. att reglerna borde ändras så konkurskarantän bara kunde åläggas efter individuell att en en prövning. Den kritik riktades mot den automatiska konkurskarantäsom i huvudsak följande. nen var

Det samhällsintresse att det görs försök att starta ny näringsär ett verksamhet. Man måste då acceptera att del de verksamheter en av inte lyckas och att det slutar med konkurs för del. som startar en

Den automatiska konkurskarantänen verkar ett straff, som som

drabbar mängd osky1diga människor cirka 6 000-7 000

en sedan reglerna trädde i lcraft. personer

Det samhällsintresse att kvalificerade tar på sig är ett personer

styrelseuppdrag i näringsverksamheter. En automatisk

utsatta konkurskarantän kan ha den verkan att kvalificerade personer inte vill på sig uppdrag när det är fråga att försöka rädda en ta ett om

näringsverksamhet.

Syftet konkursgjengangere efter konkurs i en att stoppa som en juridisk fortsätter sin verksamhet i juridisk person kan person en ny

lika väl uppnås vid individuell prövning. En sådan prövning står

en

i överensstämmelse med rättssäkerhetssynpunkter.

150 Konkursfallet och konkurskarantänen

Något hinder mot att vederbörande startar och driver näringsverkny samhet i eget dvs. enskild näringsidkare, finns inte. namn, som

Mot bakgrund av kritiken avskaffades den automatiska konkurskarantänen är 1985 i Norge. Regler om konkurskarantän efter särskild prövning överfördes till konkursloven. Som skäl anfördes att bestämmelserna sakligt sett hörde hemma i konkursloven och att reglernas räckvidd

skulle utvidgas till att omfatta andra juridiska än aktiebolag. En

personer

individuell prövning domstol i frågor konkurskarantän krävs

av om alltid i dag.

10.5.5 Villkoren för konkurskarantän

enligt gällande

norsk rätt

De i dag gällande bestämmelserna konkurskarantän i Norge finns om intagna i 142-143 konkursloven. Förutsättningarna för konkurskaa rantän anges i 142 § enligt följande.

"En skyldner hvis bo tatt under konkursbehandling, kan settes i

er konkurskarantene skifteretten dersom av 1 vedkommende med skj ellig mistenkes for straffbar handling grunn en i förbindelse med konkursen eller den virksomhet har ført til som insolvensen, eller 2 det må antas at vedkommende på uforsvarlig forretningsførgrunn av sel er uskikket til å stifte et nytt selskap eller å styremedlem vaere eller administrerende direktør i et slikt selskap. Ved avgjørelsen skal det legges vekt på det under hensyn til om skyldnerens handlemåte forholdene for øvrig rimelig å sette og synes ham i karantene.

De uppställda förutsättningarna för enkonkurskarantän är alternativa.

Det räcker att förutsättningarna är för handen för att karantän en av en skall komma i fråga.

Såvitt gäller den första förutsättningen är det tillräckligt att skälig

grund för misstanke" föreligger. Huruvida denna misstanke leder senare till åtal eller fällande dom är irrelevant. Den skäligen misstänkta

straffbara handlingen skall vidare ha ett samband med konkursen eller den verksamhet fört till insolvensen. Straffbara handlingar är

som som knutna till andra förhållanden än konkursen eller insolvensen är med andra ord irrelevanta.

Konkursfallet och konkurskarantiinen 151

Beträffande den andra förutsättningen gäller att det måste föreligga ett

orsakssamband mellan den uforsvarlige foretningsførseln och

antagna den uskikketheten att stifta ett nytt bolag eller inneha ett nytt antagna styrelseuppdrag. Vad gäller beviskravet är det tillräckligt att det må

antas ung. övervägande sannolikt att sådana förhållanden föreligger

för att ett beslut karantän skall komma i fråga. om Beslut konkurskarantän meddelas skifteretten. Handom av läggningen skriftlig 143 §. Taleberättigade är konkursförvaltare är bostyret eller åklagaren. Talan förs dock normalt förvaltaren. av Skifteretten kan vidare på eget initiativ besluta om karantän. överträder beslut konkurskarantän straffas med böter Den som ett om eller fängelse i högst fyra månader 143 a §. skall slutligen observeras att den norska regeln konkurska- Det om har fakultativ utformning. Domstolen kan men måste inte rantän en — ålägga någon konkurskarantän, övriga förutsättningar är uppfyllda. om - Domstolen skall helhetsbedömning i det enskilda fallet. Vikt göra en skall läggas vid om det under hensyn til skyldnerens handlemåte og

forholdene for øvrig rimelig å sette ham i karantene. Det synes förhållandet det rör sig ett flerkonkursfall talar för att karantän att om skall åläggas. Konkurskarantänreglema är särskilt avsedda att drabba

Lsägs

konkursgjengangere. I propositionen till aksjeloven bl.a. att bedömningen konkurskarantän skall meddelas är individuell. av om en utgångspunkten för styrelsemedlemmar i juridisk Vidare sägs att en de har att bedömningen kan falla olika person är att samma ansvar, men bl.a. på grund de enskilda medlemmarnas kännedom om ut av att förhållandena kan variera.

10.5.6 Vem kan sättas i konkurskarantän i Norge

Konkurskarantänreglema riktar sig mot enskilda näringsidkare och

företrädare för bolag.

fysisk driver enskild näringsverksamhet och som är

En person som

konkurs kan i karantän. När det gäller juridiska bl.a.

i sättas personer aktiebolag, näringsdrivande stiftelser och Statsföretag som har försatts i konkurs, kan reglerna karantän drabba den som vid eller någon om gång under året före konkursutbrottet haft personligt för rörelsens ansvar skulder eller formellt innehaft eller reellt utövat funktion som som ledamot eller suppleant styrelsen eller verkställande direktör. av som

152 Konkursfallet och konkurskarantänen

10.5 Konkurskarantänens

rättsverkningar enligt

norsk rätt

Konkurskarantänens rättsverlcningar framgår 142 § tredje och fjärde av styckena konkursloven. Karantänen innebär att vederbörande inte kan stifta juridiska personer eller formellt eller reellt ta på sig uppdrag nya som styrelseledamot eller styrelsesuppleant eller verkställande direktör. Karantänen gäller således i huvudfallet bara nyetableringar och nyutnämningar. Skifteretten kan dock bestämma att konkurskarantänen också skall innebära att vederbörande fråntas uppdrag styrelseledamot, som styrelsesuppleant eller verkställande direktör, även dessa uppdrag om tillträtts före konkursutbrottet. Konkurskarantänen gäller i två år, inte rätten bestämmer om annat. Karantänen hindrar inte vederbörande från och driva enskild att starta ny näringsverksamhet. Inte heller träffar karantänen passiva ägarpositioner, så länge ägaren inte innehar eller reellt utövar de nämnda funktionerna. Om konkursgäldenären exempelvis uppnår tvångsackord under konkursen, upphör karantänen automatiskt att gälla. Om det kommer fram nya upplysningar i konkursärendet, kan själv begära parten att karantänen skall omprövas helt eller delvis. Konkurskarantäner meddelade efter den 15 januari 1991 registreras i ett centralt dataregister. Sedan den 1 juni 1993 sker registreringen i

konkursregistret. Karantäninstitutet har härigenom fått effektiv

en mer verkan.

Konkursfallet och konkurskarantänen 153

10.5.8 Viss statistik över användningen av konkurskarantän i Norge

Nedanstående tabell visar i vilken omfattning karantänbeslut efter särskild prövning har meddelats i förhållande till antalet norska konkurser under åren 1986-1988.

År Antal Antal beslut Procentuell konkurser karantän fördelning om eller flera

en

personer

Sett i förhållande till antalet konkurser har antalet beslut om karantän varit litet. Sedan införandet ett centralt register år 1991 har en ökning av antalet karantäner skett. Den 1 december 1992 fanns 1 269 löpande av karantäner registrerade. Konkursstatistiken för tidsperiod utvisar samma ett antal om 9 123 konkurser.

Motsvarande statistik för åren 1994-1996 är följande.

Källa: Brönnöysundreg. konkursregistret i Norge

Av denna statistik följ att antalet beslut karantäner har ökat sedan er om registreringen sker i konkursregistret.

154 Konkursfallet och konkurskarantänen

10.5.9 Förslag

att upphäva konkurskarantäninstitutet i

Norge

En norsk utredning Etterkontro11 konkurslovgivningen m.v., NOU

av

1993:16 föreslog år 1993 att karantänreglema skulle upphävas. Som grund för förslaget anfördes i huvudsak följande.

Karantänbesluten bedöms i realiteten ha liten effekt på den ekonomiska brottsligheten.

Det är tveksamt om reglerna har någon individual- och allmänpreventiv effekt. Karantänen innebär inte något hinder mot att driva näringsverksamhet generellt, i enskild verksamhet eller från vissa

positioner i aktiebolag.

Reglerna är möjliga att kringgå bulvanforhållanden genom stråmenn.

Beslut om karantän meddelas genom rent skriftlig en process. Karantänen har snarast karaktär brottspåföljd och har allvarliga av en verkningar för den enskilde. Ett missförhållande råder mellan institutets rättsverlcningar och det sätt på vilket frågor om karantän behandlas.

Karantänreglema i den form de har i dag är okända i Sverige, — - Danmark och Finland. I dessa länder har man stannat vid möjligheten att meddela ett näringsförbud for konkursgäldenär. en

Behovet av att kunna ingripa snabbt mot s.k. konkursgjengangere kan tillgodoses inom för rettighetstap dvs. ett sorts ramen en näringsförbud i anledning av brott enligt 29 § straffeloven.

En minoritet i utredningen avstyrkte att karantänreglerna skulle upphävas. Som skäl anfördes i huvudsak att reglerna fyllde viktig en funktion för att begränsa den ekonomiska brottsligheten och även

bekämpandet av "grov uordentlighet i näringslivet. Minoriteten menade

att de brister som fanns skulle kunna avhjälpas. Något upphävande av reglerna om karantän efter särskild prövning har inte heller skett.

1997:123 lfonkursfallet och konkurskarantänen 155

SOU

10.5. 10 Näringsförbudsutredningens överväganden

Även automatisk konkurskarantän för ställföreträdare för om frågan om

juridiska inte omfattades av Näringsförbudsutredningens

personer direktiv berörde utredningen i viss mån denna fråga i sitt betänkande SOU 1995:1 142 Majoriteten utredningen fann att starka skäl s. av bl.a. de i Norge framförda talade mot att införa automatisk en - konkurskarantän för ställföreträdare för juridiska personer i svensk

lagstiftning.

Experterna Bert Lindberg och Rolf Åbjörnsson var dock av annan mening. De förordade i ett särskilt yttrande SOU 1995:1 s. 197 f att

kortvarig automatisk konkurskarantän för ställföreträdare frågan om en för borde bli föremål för närmare utredning. Som skäl

juridiska personer

anförde de bl.a. ett sådant institut kan utgöra ett värdefullt kompleatt

till näringsförbudet och att det skulle kunna förmå företrädare för

ment

aktiebolag välja företagsrekonstruktion i form ackord i stället för

att av planerade bolagskonkurser. De menade vidare att statens kostnader skulle minska och den allmänna samhällsmoralen stärkas om antalet

planerade bolagskonkurser minskade. De föreslog att tiden för den

automatiska konkurskarantänen skulle kort, månader, eller, om vara sex konkursen varade längre, under den tid konkursen pågick.

Flera remissinstanser hade synpunkter på frågan automatisk

om

konkurskarantän för ställföreträdare i juridiska personer. I det följande

redogörs endast för några huvuddrag i yttrandena.

Kronofogdemyndigheten i Södermanlands län: Myndigheten känner

sympati för de synpunkter kommit fram i det särskilda yttrandet som

och frågan bör övervägas ytterligare. Förslaget är dock mycket

anser att

ingripande och ligger utanför utredningsdirektiven. Vi anser därför inte

automatisk konkurskarantän kan införas utan noggrannare att en överväganden.

Svenska Revisorsamfundet: De synpunkter framkommer i det som särskilda yttrandet angående införandet automatisk konkurskaranav en

tän under kortare tid är intresse och bör utredas ytterligare.

en av

Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län: Inte minst vad utrednings-

anfört de norska erfarenheterna talar mot konkurskaranmannen om en

Myndigheten att det fel att införa så ingripande

tän. anser vore en lagstiftning enbart för experterna vill styra företrädare för ett att som - bolag på obestånd till rekonstruktionsform än konkurs. Att en annan

lagstifta för den enskilde så ingripande åtgärd som konkurskaran-

om en

156 Konkursfallet och konkurskarantiinen

tän enbart för att nå syftet att göra en avvecklingsform mindre attraktiv,

är en tanke helt främmande för Kronofogdemyndigheten.

Uppsala universitet: Fakultetsnämnden delar utredningsmannens uppfattning att en automatisk konkurskarantän inte bör införas.

Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen: Organisationen delar den bedömning utredningens majoritet gjort som i frågan, nämligen att starka skäl talar mot att införa ett sådant institut i Sverige. Det är orättfardigt att så ingripande verkningar som en konkurskarantän har skulle drabba företrädare för företag, oberoende av vilka skälen till den inträffade konkursen är och oberoende av om företrädaren åsidosatt sina åligganden i verksamheten eller gjort sig skyldig till något klandervärt beteende. Enligt organisationerna har också de argument som ledde till att Norge år 1985 avskaffade ordningen alltjämt giltighet. Organisationerna avstyrker därför experternas förslag.

Svenska Handelskammarforbundet: Skall ingrepp i näringsfriheten göras måste de vara utomordentligt restriktiva och ta direkt sikte på

allvarliga missbruk. Automatisk konkurskarantän skulle drabba den som

inte gjort sig skyldig till något klandervärt beteende. I Norge har det numera avskaffats. Mot den bakgrunden ställer sig Handelskammarförbundet avvisande till förslag s.k. automatisk konkurskarantän. om

Sveriges Ackordcentral: Syftet att försvåra de s.k. bekvämlighetskonkurserna planerade bolagskonkurser är lovvärt. Ackordcentralen är emellertid av den uppfattningen att automatisk konkurskarantän som träffar företrädare vid juridiska konkurs inte är rätt väg för att personers nå syftet. Det är enligt Ackordcentralens mening ett alldeles för trubbigt instrument i sammanhanget.

10.6 Utredningens överväganden och förslag

10.6.1 Inledande synpunkter

Det är viktigt att samhället för att motverka illojal användning en av konkursinstitutet kan ingripa med näringsförbud har mot personer som begått allvarliga oegentligheter i samband med konkurs, inte även om något brott har förekommit i näringsverksamheten eller går att påvisa. En regel om näringsförbud i anledning konkurs gör det svårare för av

Konkursfallet och konkurskarantänen 157

näringsidkare drar på sig stora skulder inte bara till staten utan en som — även till privata borgenärer att fortsätta sin näringsverksamhet. En sådan regel fyller också viktig funktion att försöka förmå näringsiden kare att avstå från att använda konkursinstitutet ett medel för att som rekonstruera företag. Utredningen att det är största vikt att domstolarna kan anser av ingripa mot förfaranden innebär att konkursinstitutet som sådant som utnyttjas instrument för ekonomiska oegentligheter. Vi anser därför som att det även framöver skall möjligt att meddela näringsförbud i vara anledning konkurs. Konkurskarantäninstitutet bör därför inte ersätta av reglerna näringsförbud i anledning av konkurs. Institutet kan dock om utgöra ett komplement till näringstörbudsreglema. Detta behandlas under avsnitt l0.6.5 i våra överväganden. Den nuvarande konkursregeln har inte enligt vad tidigare anförts som under avsnitt l0.4.2 tillämpats i den utsträckning som lagstiftaren avsett.

Av de 156 fall Näringsförbudsutredningen gick igenom grundade

som sig inte något fall på enbart konkursregeln. Regeln bör därför enligt vår uppfattning utformas så att den underlättar en effektivare och mer frekvent tillämpning lagen, utan att rättssäkerheten åsidosätts. Den av bör vidare utformad så att den ökar förutsebarheten för när förbud vara kan komma att meddelas och därigenom få en förstärkt allmänpreventiv verkan. Vidare bör konkursregeln utformas så att den bidrar till att motverka ett otillbörligt utnyttjande konkursinstitutet, dvs. att någon i samband av med upprepade konkurser åsidosätter sina förpliktelser som näringsidkare även brott inte har förekommit, s.k. konkursmissbruk. Ett om missbruk konkurser innebär snedvridning av konkurrensen på av en marknaden och orsakar skador eller olägenheter för borgenärer, anställda, konkurrenter m.fl. Det förhållandet näringsidkare att en såväl enskild näringsidkare företrädare för juridisk person vid som en — upprepade tillfällen försätts i konkurs innebär i sig, om konkurserna ligger relativt nära varandra i tiden, en misstanke om att konkursinstitutet utnyttjas på ett sätt kan otillbörligt. som vara

10.6.2 Flerkonkursfallet

Näringsförbudslagen upptar i dag inte någon särskild bestämmelse om näringsförbud vid upprepade konkurser. I förarbetena till lagen prop. 1985/86: 126 156 anfördes dock att ett medvetet otillbörligt utnyttj s. de konkursinstitutet i sig kan innebära att vederbörande får anses ha av grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamheten och att det därför

158 Konkursfallet och konkurskarantänen

ofta torde finnas anledning att överväga förbud just för sådana personer som har varit inblandade i flera konkurser.

Presumtionsregel

I syfte att motverka konkursmissbruk och för att underlätta den praktiska tillämpningen av näringsförbudslagen i konkursfallet, föreslår vi att en presumtionsregel införs som reglerar näringsförbud vid upprepade konkurser. Om en näringsidkare har försatts i konkurs och två eller flera gånger tidigare har förekommit i samband med konkurser inom en tidsperiod av tio år, presumeras enligt vårt förslag att vederbörande grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamheten. Detta innebär att näringsförbud skall meddelas den som i egenskap av näringsidkare såväl enskild näringsidkare som företrädare för en juridisk har försatts i konkurs och två eller flera gånger tidigare person under de senaste tio åren i den egenskapen varit inblandad i konkurser. Regeln ges följaktligen en obligatorisk utformning. Detta innebär att domstolen skall meddela näringsförbud, om angivna förutsättningar är för handen. Regelns obligatoriska utfomining ger också åklagaren och

annan myndighet enligt vårt förslag se kapitel 14 har rätt att

som ansöka om näringsförbud en anvisning om att de inte har någon fri prövningsrätt att avgöra huruvida talan om näringsförbud över huvud taget skall föras. Något rekvisit om att näringsidkaren skall ha förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom eller henne i näringsverksamhet ställs inte upp. Vår utgångspunkt är nämligen den att om en näringsidkare har förekommit vid upprepade konkurser som ligger nära varandra i tiden innebär detta i sig en välgrundad misstanke om ett grovt åsidosättande. Näringsförbud skall i stället, om angivna förutsättningar är uppfyllda, presumeras.

Särskilda skäl

En invändning som kan anföras mot att en presumtion skall gälla för näringsförbud är att även en näringsidkare som inte har åsidosatt vad som ålegat honom eller henne i egenskap av näringsidkare skulle kunna drabbas av ett förbud. Detta skulle hämma seriös näringsverksamhet och avhålla personer från att åta sig uppdrag i juridiska personer. Syftet med den föreslagna presumtionsregeln är dock inte att en näringsidkare som har fullgjort vad som ålegat honom eller henne i egenskap av näringsidkare skall drabbas av något näringsförbud, även om han eller hon har förekommit i samband med upprepade konkurser. I sådant fall skall

Konkursfallet och konkurskarantänen 159

presumtionen för näringsförbud brytas. Vi föreslår därför näringsföratt bud inte skall meddelas om särskilda skäl talar mot det. Vad kan som utgöra särskilda skäl har behandlats under avsnitt 7.6.

Det skall här betonas att domstolarna inte i varje särskilt fall skall pröva om särskilda skäl talar mot ett näringsförbud. Mot bakgrund av vårt betraktelsesätt att upprepade konkurser i sig kan innebära antas ett grovt åsidosättande och ett otillbörligt utnyttjande konkursinstitutet, av måste enligt vårt förslag den mot vilken talan eller ansökan en om näringsförbud riktas göra gällande att särskilda skäl talar förbud. mot ett Näringsidkaren har sålunda åberopsbördan för detta. Det dock är tillräckligt att han eller hon kan göra sannolikt särskilda skäl talar att mot ett förbud för att bevisbördan skall läggas den för talan som

eller ansöker näringsförbud. Den föreslagna presumtionsregeln

om innebär således inte någon ändring i sak mot vad gäller i dag. som Tanken är att näringsförbud skall drabba näringsidkare en som ägnar sig skadlig näringsverksamhet. Förslaget innebär dock mycket en

viktig förändring i fråga bevisbördans placering. Detta behandlas

om särskilt i kapitlet 13 om Bevisbörda och beviskrav i mål och ärenden

om näringsförbud. Näringsförbud skall sålunda inte meddelas särskilda skäl talar om mot det. I det sagda ligger att någon prövning näringsförbud av om ett är påkallat från allmän synpunkt inte skall ske. Rekvisitet att ett näringsförbud skall påkallat från allmän synpunkt har vållat vara

tillämpningssvårigheter och olikartade bedömningar hos domstolarna.

Rekvisitet utrnönstras därför enligt Vårt förslag lagen. ur Se även kapitlet 7 "Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt m.m.. om

T idsramen

De konkurser åberopas till stöd för ett näringsförbud bör ligga som relativt nära varandra i tiden. För att regeln skall få någon tillämplighet

bör tiden bestämmas till minst år. Anledningen härtill det sex är att med en kapitalinsats normalt torde ta cirka två år konstatera egen att att näringsverksamheten har misslyckats. Efter den tredje konkursen har i

normala fall sålunda sex år förflutit. Ett längre tidsintervall än tio år mellan konkurserna bör därför enligt Vårt förslag inte kunna läggas till grund för ett näringsförbud. Den omständigheten näringsidkare att en tidigare har förekommit i samband med konkurs inom som den angivna tidsramen ligger långt bak i tiden, kan utgöra ett sådant särskilt skäl som talar mot ett näringsförbud.

6 17-1125

160 Konkursfallet och konkurskarantänen

Den föreslagna presumtionsregeln i flerkonkursfallet leder inte bara till

näringsförbudsinstitutet kan användas effektivt än i dag utan att mer ökar även förutsebarheten för när förbud kan komma i fråga och den underlättar därigenom den praktiska tillämpningen av lagen.

Anmälningsskyldighet för konkursförvaltaren

I 7 kap. 16 § andra stycket konkurslagen stadgas att konkursförvaltaren har skyldighet att omedelbart underrätta åklagaren när det kan en misstänkas att gäldenären, eller företrädaren för denne, förfarit på sådant sätt att näringsförbud kan komma i fråga. Om inte förvaltaren har gjort någon anmälan näringsförbud, skall enligt 41 § konkursförordningen om tillsynsmyndigheten snarast göra sådan anmälan, om det finns en anledning till det. I syfte att ytterligare säkerställa att näringsförbudsinstitutet kan användas effektivt än i dag, och mot bakgrund mer

utredningens förslag att utvidga rätten att ansöka om näringsförbud,

av föreslår vi att konkursförvaltaren åläggs skyldighet att omedelbart en

anmäla till kronofogdemyndigheten näringsidkare två eller flera

om en gånger tidigare har förekommit i samband med konkurser. En regel om detta bör intas i 7 kap. 16 § konkurslagen. I anmälan bör konkursförvaltaren det har framkommit några särskilda skäl även ange om som talar mot ett näringsförbud. Någon utredningsskyldighet läggs dock inte

på åklagaren.

Det åligger kronofogdemyndigheten att efter anmälan av förvalta-

en snarast ansöka näringsförbud inför domstol. Om kronofogren om demyndigheten finner det uppenbart att särskilda skäl talar mot ett

näringsförbud, är myndigheten givetvis inte skyldig att agera.

10.6.3 Personkretsen

Vad gäller företrädare för juridisk gäller i dag att vederböranen person de måste ha innehaft sin ställning när den juridiska personen försattes i konkurs 4 § första stycket in fine. Det är inte ovanligt att en

se

styrelseledamot eller verkställande direktör lämnar sin post strax före en konkursutbrott och i stället sätter in målvakt. Om inte brott eller ett en

betalningsunderlåtelse i samband med näringsverksamheten har före-

kommit under den tid vederbörande ställföreträdare för den som var

juridiska uppstår i dag bevissvårigheter. Åklagaren måste då

personen,

kunna Visa att vederbörande utan att vara registrerad ställföreträdare

faktiskt har utövat ledningen t.ex. i egenskap huvudman för en av -

näringsverksamheten när den juridiska försattes i

bulvan av personen

Konkursfallet och konkurskarantänen 161

konkurs och dessutom att vederbörande grovt åsidosatt vad har som ålegat honom eller henne i näringsverksamheten. Detta är ofta mycket svårt att bevisa. Mot denna bakgrund föreslår att personkretsen kan som meddelas ett näringsförbud i flerkonkursfallet utvidgas till att omfatta inte bara den som innehade sin ställning när den juridiska — personen försattes i konkurs utan även den innehade sådan ställning - som en

senare än ett år innan konkursansökningen kom in till tingsrätten. Detta

skall gälla i samtliga konkurser åberopas till stöd för ett näringsförsom bud.

10.6.4 Konkurser i

övrigt

Enbart det förhållandet att en näringsidkare aldrig eller endast gång en tidigare har förekommit i samband med konkurs är inte tillräckligt för att skapa en presumtion för ett näringsförbud. Enligt vår uppfattning skulle en sådan presumtionsregel alltför långtgående. Vår vara uppfattning är dock inte att näringsförbudslagens tillämpningsområde skall inskränkas. Behovet av att kunna meddela näringsförbud i sådana situationer gör sig lika starkt gällande när näringsidkare har som en förekommit i samband med upprepade konkurser, näringsidkaren i om den tidigare eller aktuella konkursen har grovt åsidosatt sina nu skyldigheter som näringsidkare. Vi föreslår därför att näringsförbud även skall meddelas den i som egenskap av näringsidkare såväl enskild näringsidkare företrädare — som för en juridisk har försatts i konkurs, han eller hon grovt person - om åsidosatt sina skyldigheter som näringsidkare. Ett näringsförbud på denna grund skall meddelas med stöd regel fall andra av en om av grova åsidosättanden. Syftet med denna regel är att åsidosättanden grova av bl.a. marknads- och konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljö- och miljöregler eller civilrättsliga skyldigheter skall kunna läggas ensamma

till grund för ett näringsförbud. Syftet är emellertid också att regeln

skall täcka de fall då näringsidkare aldrig eller endast gång en en tidigare har förekommit i samband med konkurs. Regeln fall om av andra grova åsidosättanden behandlas ytterligare i kapitlet 11.

I likhet med den föreslagna flerkonkursregeln skall någon prövning

inte ske om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Detta har vi behandlat i kapitel Vi har inte tänkt oss någon ändring de omständigheter får av som beaktas när bedömer näringsidkare grovt åsidosatt vad man om en som har ålegat honom eller henne i näringsverksamhet. Däremot skall man vid prövningen av om en näringsidkare grovt åsidosatt sina skyldigheter

162 Konkursfallet och konkurskarantänen

ta hänsyn till inte bara såsom i dag sådana oegentligheter som före- kommit i den verksamhet avslutats med konkurs utan även till som oegentligheter näringsidkaren har gjort sig skyldig till i egenskap som näringsidkare i andra verksamheter. Härvid skall en helhetsbeav dömning göras. Det förhållandet att näringsidkare grovt åsidosatt sina en skyldigheter i verksamhet än den avslutats med konkurs får annan som i dag beaktas inom för prövningen ett näringsförbud är ramen av om påkallat från allmän synpunkt. Eftersom det rekvisitet enligt vårt förslag

utrnönstras näringsförbudslagen, skulle lagens tillämpningsområde

ur inskränkas, det inte fanns någon möjlighet att beakta andra om åsidosättanden än de förekommit i den verksamhet som avslutats som med konkurs. När det däremot gäller den i dag gällande möjligheten att meddela näringsförbud, näringsidkaren har förfarit grovt otillbörligt mot sina om borgenärer, föreslår vi att detta rekvisit utmönstras ur lagen. Denna prövning kan nämligen äga inom för om näringsidkaren rum ramen grovt åsidosatt vad ålegat honom eller henne i samband med som näringsverksamhet. F örfaranden utgör grov otillbörlighet mot som borgenärer är dessutom i regel kriminaliserade. I licentiatuppsats vid en Umeå universitet- Näringsförbud av Margareta Olsson, år 1992, s. 49

har beträffande de äldre näringsförbudsreglema i konkurslagen

konstaterats att domstolarna inte i någon större utsträckning skilt på rekvisiten grovt åsidosättande respektive förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer. Det rekvisitet har domstolarna åberopats i senare av mycket ringa omfattning, medan rekvisitet grovt åsidosättande åberopats flitigare. I den mån förfaranden innebär otillbörlighet mot som grov borgenärer inte är kriminaliserade, kan de ändå täckas upp av rekvisitet grovt åsidosättande. Vårt förslag innebär sålunda inte någon saklig ändring de förfaranden får läggas till grund för ett näringsförbud av som såvitt nu är i fråga.

10.6.5 Konkurskarantänen

Regeln automatisk konkurskarantän i 6 kap. l § konkurslagen för om fysiska utgör ett värdefullt komplement till näringsförbudsinstipersoner tutet. Frågan är sådan konkurskarantän bör utsträckas till att om en omfatta även ställföreträdare för juridiska personer och om den i så fall bör gälla automatiskt eller efter en särskild prövning. Det kan först anmärkas att frågeställningen inte är Det har då och ny.

då föreslagits, bl.a. riksdagsmotioner se bl.a. motionerna

genom 1991/92:N203 och 1993/94:L303, att även företrädare för juridiska

Konkursfallet och konkurskarantänen 163

personer som gått i konkurs skall avstängas från rätten att driva näring eller att företräda bolag under viss tid. Argument har framförts för såväl en automatisk konkurskarantän som en konkurskarantän efter en särskild prövning. En konkurskarantän efter särskild prövning i det enskilda

fallet företer stora likheter med ett tillfälligt näringsförbud i anledning

av konkurs. Tillfälligt näringsförbud behandlas nedan i kapitel 12. Den av oss redovisade statistiken under avsnittet 10.4.4 ger stöd för vår uppfattning att det inte är ovanligt att ställföreträdare för ett aktiebolag är inblandad i två eller flera konkurser, s.k. upprepade konkurser. Det är angeläget att lagstiftaren kan förhindra sådana förfaranden där konkursinstitutet som sådant används för att reducera skuldbördan i verksamhet sedan kan drivas vidare med en som förbättrad konkurrenskraft.

Automatisk konkurskarantän

En utvidgad automatisk konkurskarantän för ställföreträdare för juridiska personer motverkar enligt vår uppfattning konkursmissbruk och kan utgöra ett värdefullt komplement till näringsförbudsinstitutet. Den kan förmå ställföreträdare för en juridisk person att välja företagsrekonstruk-

tion genom ackord i stället för konkurs. På detta sätt skulle planerade

bolagskonkurser s.k. bekvämlighetskonkurser kunna motverkas. — - Statens kostnader skulle härigenom minskas. En automatisk konkurskarantän är effektiv genom att den får en omedelbar verkan redan i och med konkursbeslutet. Om karantänen består under en kort tid, exempelvis sex månader eller till dess att konkursen är avslutad, kan den inte heller anses lika ingripande för den enskilde. Det finns dock flera omständigheter kan anföras mot automatisk som konkurskarantän. Dessa är i huvudsak följande.

En automatisk konkurskarantän slår blint, antagligen inte sällan mot personer som över huvud taget inte har gjort sig skyldiga till något oegentligt. En automatisk konkurskarantän skulle således inverka hämmande på seriös näringsverksamhet.

Reformen skulle för att vara verkningsfull kräva omfattande och en dyr övervakning. Tillsynen den i dag enligt 6 kap. l § konkurslaav gen gällande automatiska konkurskarantänen för fysiska är personer begränsad. De ringa finns för tillsynen bör koncentreras resurser som till de personer som med fog kan antas komma att missbruka näringsfriheten.

164 Konkursfallet och konkurskarantänen

En automatisk konkurskarantän för ställföreträdare för juridiska skulle förutsätta en möjlighet till dispensprövning i stor personer utsträckning. En sådan prövning skulle antagligen bli vanligt förekommande och betungande för domstolarna.

De individual- och allmänpreventiva effekterna av en automatisk konkurskarantän har åtminstone i Norge ifrågasätts. - —

Mot bakgrund av ovan anförda omständigheter talar enligt vår uppfattning övervägande skäl mot en automatisk konkurskarantän som tar sikte på ställföreträdare för juridiska personer. Vårt ställningstagande skall särskilt ses i ljuset av den regel vi föreslår om näringsförbud i samband med upprepade konkurser, det s.k. flerkonkursfallet. Denna regel är tillämplig på såväl enskilda näringsidkare som företrädare för juridiska Redan denna föreslagna regel motverkar konkurspersoner. missbruk och förenklar näringsförbudsinstitutet. Regeln är lätt att tillämpa och möjliggör ett snabbt ingripande mot skadlig näringsverksamhet. Härigenom når man de fördelar som en automatisk konkurskarantän har, utan att regeln slår blint. Som vi tidigare har redovisat bryts presumtionen för näringsförbud, om näringsidkaren inte har åsidosatt sina åligganden i näringsverksamheten. Detta är att föredra inte bara för rättssäkerheten utan även för samhället i stort och för framtida näringsverksamhet.

Konkurskarantän efter särskild prövning

En konkurskarantän förutsätter en prövning i varje enskilt fall -likt som det i dag gällande norska systemet- företer stora likheter med en talan tillfälligt näringsförbud i konkursfallet. I praktiken torde verkan av om en konkurskarantän efter särskild prövning och ett näringsförbud i konkursfallet vara i huvudsak densamma. Med hänsyn härtill, och med beaktande av att näringsförbudsinstitutet får en ökad effektivitet genom den föreslagna flerkonkursregeln, anser vi att behovet av att kunna ingripa mot skadlig näringsverksamhet i samband med konkurs kan tillgodoses inom ramen för näringsförbudsinstitutet. Vi förordar sålunda varken automatisk konkurskarantän eller konkurskarantän efter särskild prövning för ställföreträdare för juridiska personer.

Andra grova åsidosättanden 165

ll Andra åsidosättanden grova

l 1 Utredningens förslag

Näringsförbud skall kunna meddelas den i egenskap näringsid-

som av

kare i andra fall än brotts-, betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen

grovt har åsidosatt sina skyldigheter som näringsidkare. Någon presumtion för näringsförbud gäller inte i dessa fall. Syftet är att grova åsidosättanden av bl.a. marknads- och konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljö- och miljöregler eller civilrättsliga skyldigheter ensamma skall kunna grunda ett näringsförbud.

11.2 skälen för

Sammanfattning av utredningens förslag

Grova åsidosättanden i näringsverksamhet av lagstadgade skyldigheter kan trots att de inte är kriminaliserade ha stora skadeverkningar - såväl för det allmänna som för den enskilde. Verksamhet av detta slag bryter ner allmänhetens förtroende för näringsverksamhet och förvränger konkurrenssituationen för de seriösa näringsidkama. Näringsförbudets syfte är förutom allmänpreventionen att hindra en näringsidkare från - fortsatt skadlig eller otillbörlig näringsverksamhet. Det är väl förenligt med näringsförbudets syfte att beakta alla typer av åsidosättanden när man bedömer om någon på annat sätt har grovt åsidosatt sina skyldigheter som näringsidkare. Avgörande för bedömningen av om åsidosättandet är grovt är främst om näringsidkarens förfarande skett systematiskt, om tvingande lagregler åsidosatts eller om förfarandet inneburit ett missbruk av näringsfriheten.

11.3 Nuvarande

förutsättningar

Dagens lagtext är inte helt tydligt formulerad i vad mån även andra grova åsidosättanden än brott, betalningsunderlåtelse och grova âsidosättanden i konkurs skall beaktas när man bedömer om ett grovt

166 Andra åsidosättanden grova

åsidosättande föreligger eller Lagtextens lydelse särskilt sedan den - 1 juli 1996 när brotts-, betalningsunderlâtelse- och konkursfallen togs

paragrafer l 1 § och 2 § intryck

upp i tre olika a A ger snarast ett att andra oegentligheter än brott, betalningsunderlåtelse och grova av åsidosättanden i konkurs inte kan beaktas. Av de ursprungliga motiven framgår dock klart att alla typer åsidosättanden skall beaktas när man av bedömer någon har grovt åsidosatt vad som ålegat honom. om Av förarbetena prop. 1985/86: 126 40 framgår att exemplifierings. de åsidosättandena i form brott, betalningsunderlåtelse en av grova av eller konkurs inte är uttömmande. I förarbetena har nämligen angivits att när bedömer ett grovt åsidosättande ägt rum så kan hänsyn man om tas till alla de slag åligganden som kan åvila den som driver av näringsverksamhet. Lagstiftarens mening har varit att även grova åsidosättanden annat slag än brott, betalningsunderlåtelse och konkurs av skall kunna beaktas. Klart är dock att sådana andra typer av grova åsidosättanden i dag sedan den l juli 1997 inte ensamma kan — grunda ett förbud. Näringsförbudsutredningen konstaterade SOU 1995:1 s. 65 att möjligheterna att åberopa varje typ åsidosättande i näringsverksamhet av har utnyttjats mycket sparsamt. Inte något de fall Näringsförav som budsutredningen gick igenom grundade sig huvudsakligen på andra åsidosättanden. Detta kan kanske i viss mån förklaras av typer av grova brister i lagstiftningstekniken. En bidragande orsak kan vara att annan de myndigheter har att bevaka denna typ åsidosättanden i dag som av inte får föra talan inför domstol, utan måste vägen via åklagaren. Som exempel på vilka åsidosättanden annat slag som kan grova av beaktas kan följande fall anges.

Ett beteende står i strid med marknadsrättsliga normer, som som uppställts till skydd för bl.a. konkurrenter och konsumenter. Näringsidkaren kan exempelvis sälja odugliga produkter eller utföra undermåliga arbeten för att sedan ignorera reklamationer och rekommendationer från Allmänna reklamationsnämnden.

Oegentligheter påverkar den yttre miljön negativt miljöfarlig som verksamhet.

Systematiska åsidosättanden arbetsrättsliga förpliktelser, inklusive av arbetsmiljön. Näringsidkaren kan exempelvis åsidosätta ingångna kollektivavtal eller använda sig icke korrekt redovisad arbetskraft, av s.k. svart arbetskraft.

Andra åsidosättanden 167 grova

Klara åsidosättanden av civilrättsliga åtaganden, t.ex. underlåtenhet att betala skadestånd.

Systematiska nonchaleranden av t.ex. förelägganden och förbud från myndigheter. Näringsidkaren har exempelvis systematiskt åsidosatt sin deklarationsskyldighet och underlåtit att deklarera.

Även inte kan konstatera visst åsidosättande har skett om man att ett systematiskt och upprepade gånger, utan att oegentlighetema fördelar sig sinsemellan på skiftande slag av åsidosättanden, kan åsidosättandena sammantagna nå upp till nivån för ett grovt åsidosättande.

11.4 Utredningens överväganden och förslag

g

11.4.1 Skall

näringsförbud kunna åläggas enbart till följd av andra grova åsidosättanden

Åsidosättanden andra slag brott och betalningsunderlåtelse av än samt åsidosättanden i samband med konkurser kan trots att de inte är kriminaliserade ha stora skadeverkningar på näringsidkarens - omgivning, såväl for allmänheten som för den enskilde. Skador och olägenheter kan uppstå för borgenärer, anställda, konkurrenter, konsumenter, avtalsparter eller för samhället i stort. Det är inte säkert att man skall ingripa mot alla typer missförhållanden även de är av - om allvarliga med en kriminalisering. Att då också kunna beakta sådana — andra åsidosättanden stämmer väl överens med näringsförbudets syfte att förhindra näringsverksamhet som är skadlig. Syftet med näringsförbudsinstitutet är att förebygga framtida skadeverkningar. Som exempel kan anges att en person gjort sig skyldig till omfattande och allvarliga men inte brottsliga åsidosättanden exempelvis - — av miljörättsliga regler. En annan person kan ha gjort sig skyldig till bokföringsbrott under en längre tid. Det skulle då kunna uppfattas som stötande om endast den senare inte den förre skulle kunna - men åläggas ett näringsforbud. Antag vidare att en näringsidkare säljer odugliga produkter till olika konsumenter. Han bryr sig inte konsumenternas reklamationer och om vilseleder dem om deras rättigheter. Trots att han i flera fall förlorar i Allmänna reklamationsnämnden och trots vitesforelägganden från Marknadsdomstolen fortsätter han med sin verksamhet. Förr eller senare brukar marknaden själv sätta stopp för näringsidkarens agerande. Man kan dock tänka sig fall där näringsidkaren byter verksamhetsort eller

168 Andra grova åsidosättanden

byter firma. Han lyckas fortsätta att bedriva sin verksamhet under lång tid. Särskilda missförhållanden skall enligt uppgift förekomma i bilbranschen, bl.a. när det gäller försäljning av begagnade bilar SOU 1984:59 158 Vi att ett näringsförbud ligger nära till hands i dylika s. menar situationer.

11.4.2 Vilka lagar kan näringsidkaren ha handlat i

strid med

Nedan följer exempel på bestämmelser i lagar inom marlcnads- och konkurrensrätten, arbetsrätten, arbetsmiljörätten, miljörätten och på civilrättsliga skyldigheter kriminaliserade kan ha som — utan att vara grovt åsidosatts näringsidkaren. Om näringsidkarens handlande är av kriminaliserat och utgör upprepad brottslighet inte är ringa eller en som ett brott med ett straffminimum på månaders fängelse, kan sex näringsförbudet i stället grunda sig direkt på brott.

Marknads- och konkurrensrättsliga regler samt civilrättsliga skyldigheter

Konsumentköplagen 1 990: 932

Konsumentköplagen gäller köp eller byte lösa saker som en av

näringsidkare säljer till konsument l §. Lagen innehåller bl.a.

en bestämmelser fel på 16-21 §§, reklamation 23-24 §§ och om varan påföljder avhjälpande och omleverans, 26-27 §§, rätt vid fel på varan till prisavdrag eller ersättning för att avhjälpa felet eller häva köpet, 28 - 29 §§, skadestånd, 30-34 §§. samt om Tvister mellan konsumenter och näringsidkare prövas allmän av domstol. Även Allmänna reklamationsnämnden har till uppgift att pröva konsumenttvister, nämnden kan endast ge en rekommendation om men

hur tvisten bör lösas l § förordningen, 1988:1583, med instruktion för

allmänna reklamationsnämnden. Bestämmelser i köplagen 1990:931 som enligt 4 § är subsidiär i förhållande till konsumentköplagen är exempel på andra sådana marknadsrättsliga regler kan ha grovt åsidosatts av näringsidkaren. som

Konsumenttjänstlagen 1985: 716

Konsumenttjänstlagen gäller avtal tjänster som en näringsidkare om

utför åt konsumenter, bl.a. då tjänsten arbete på lösa saker l §.

avser

Andra grova åsidosättanden 169

I lagen finns bestämmelser bl.a. att näringsidkaren skall utföra om tjänsten fackmässigt och tillhandahålla behövligt material 4 §. Vidare finns bestämmelser vad med fel hos tjänsten 9-15 §§. om som avses Om tjänsten är felaktig och reklamation skett inom skälig tid 17-18 §§ har konsumenten rätt att hålla inne betalningen 19 §, kräva att felet avhjälps 20 §, göra avdrag på priset eller häva köpet 21-23 §§. Konsumenten kan dessutom kräva skadestånd 31 §.

Konsumentkreditlagen 1992:830

Konsumentkreditlagen gäller kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds konsument en av en näringsidkare 1 §. Näringsidkaren har allmän skyldighet att i sitt en förhållande till konsumenten iaktta god kreditgivningssed och därvid ta till vara konsumentens intressen med tillbörlig 5 §. omsorg Konsumentverket utövar tillsyn över att lagen följs 35 §. Verket har möjlighet att förelägga en näringsidkare vid vite att tillhandahålla de handlingar eller lämna de upplysningar behövs för tillsynen 36 §. som

Marknadsföringslagen 1 995 :4 5 0

En ny marknadsföringslag trädde i kraft den 1 januari 1996. Den ersatte

den tidigare gällande 1975 års marknadsföringslag 1975: 141 8.

Den nya lagen har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka mark-

nadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare l §.

Som allmänna krav på marknadsföringen gäller att den skall stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt tillbörlig vara mot konsumenter och näringsidkare 4 §. Marknadsföringslagen innehåller även förbud mot fortsatt marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed 14 §. En näringsidkare kan vidare åläggas att i sin marknadsföring lämna information är som av särskild betydelse från konsumentsynpunkt 15 §. Dessutom kan en näringsidkare som marknadsför produkter är uppenbart otjänliga som förbjudas att fortsätta med detta 17 §. Ett förbud enligt 14 § eller 17 § och ett åläggande enligt 15 § skall förenas med vite, det inte om av särskilda skäl är obehövligt. I den nya marknadsföringslagen har de tidigare straffbestämmelsema 6-9 §§ i 1975 års marknadsföringslag sanktionsavgift, s.k. ersatts av en marknadsstömingsavgift. Således får näringsidkare åläggas att betala en en särskild avgift marknadsstömingsavgift, om näringsidkaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot vissa bestämmelser i

170 Andra åsidosättanden grova

marknadsföringslagen 22 §. Avgiften skall fastställas till lägst 5 000 lcr och högst fem miljoner kr. Avgiften får dock inte överstiga tio procent näringsidkarens årsomsättning. Det har ansetts att ett avgiftssystem av jämfört kriminalisering kan ha vissa fördelar. med en En överträdelse ett vitessanktionerat förbud eller åläggande bör av det skett systematiskt kunna ligga till grund för en talan om om -

näringsförbud. På sätt bör sådana oegentligheter föranlett

samma som marlmadsstömingsavgift i vissa fall kunna grunda ett näringsförbud. en

Konkurrenslagen 1993.20

Konkurrenslagen har till ändamål undanröja och motverka hinder för

att

effektiv konkurrens i fråga produktion och handel med varor, en om tjänster och andra nyttigheter 1 §. Lagen innehåller bestämmelser om förbud mot sådana avtal mellan företag har till syfte att hindra, som begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden 6 §. Konkurrensverket får i det särskilda fallet besluta om undantag från förbudet 8-11 §§. Lagen förbjuder även missbruk dominerande av en den svenska marknaden 19 § och förbud mot vissa ställning på om företagsförvärv 34-44 §§. Konkurrensverket får vid vite ålägga ett företag att upphöra med överträdelser förbuden i 6 § eller 19 § 23 och 57 §§. Om ett av företag uppsåtligen eller oaktsamhet överträder förhuden i 6 § eller av 19 blir företaget skadeståndsskyldigt 33 §.

Skadeståndslagen 1972:20 7

Av skadeståndslagen följer att och uppsåtligen eller av var en som vårdslöshet vållar eller sakskada skall ersätta skadan person- 2 kap. 1 §. Även förmögenhetsskada är i vissa fall ersättningsgill ren 2 kap. 4 §. En arbetsgivare och även det allmänna kan bli skade-

ståndsskyldiga 3 kap. 1 §.

En systematisk underlåtenhet att betala skadestånd kan i vissa grova

fall ett sådant grovt åsidosättande civilrättslig skyldiganses som av en

bör kunna föranleda näringsförbud.

het som

Arbetsrättsliga-, arbetsmiljö- och miljörättsliga regler

Arbetsrättsliga regler

En arbetsgivare kan på olika sätt kränka sina arbetstagares rättigheter och deras rätt till sociala förmåner. Som exempel kan anges följande.

Andra grova åsidosättanden 171

Åsidosättanden lagen 1976:580 medbestämmande i arbetsav om livet MBL, såsom kollektivavtalsbrott, dvs. underlåtenhet av arbetsgivaren att följa bestämmelserna i ett kollektivavtal,

åsidosättanden reglerna anställningsskydd lagen 1982:80 av om anställningsskydd LAS eller det enskilda anställningsavtalet, om -

åsidosättanden arbetstagares rätt till semester semesterlagen av - 1977:480 eller -

åsidosättanden lagen 1981:691 socialavgifter. En näringsidav om kare kan exempelvis underlåta att redovisa en arbetstagares arbete enligt bestämmelserna om sociala avgifter.

En näringsidkare exempelvis grovt åsidosätter ingångna kollektivsom avtal eller använder sig av svart arbetskraft kan om det skett systema- tiskt i riskzonen för ett näringsförbud. - vara Det skall observeras att många av dessa förfaranden inte är brottsliga. Många gånger kan de emellertid snedvrida konkurrensen på marknaden.

Arbetsmiljölagen I 977: 1 160

Arbetsmiljölagen har till ändamål att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå god arbetsmiljö 1 kap. 1 §. I en lagen finns regler bl.a. arbetsmiljöns beskaffenhet, arbetsförhållanom dena m.m. 2 kap. l §. Tillsynen över efterlevnaden lagen utövas av Arbetarskyddsstyrelav och, under dess överinseende och ledning, av Yrkesinspektionen sen 7 kap. l §. Såväl Arbetarskyddsstyrelsen Yrkesinspektionen får som meddela de förelägganden eller förbud även vid vite som behövs - för att lagen skall efterlevas 7 kap. 7-9 §§. Om någon uppsåtligen eller oaktsamhet bryter mot ett föreav läggande eller förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 7-9 §§, döms han till böter eller fängelse i högst ett år. Detta gäller dock inte föreläggandet eller förbudet har förenats med vite 8 kap. l §. om En överträdelse ett icke vitesbelagt föreläggande eller förbud är av således brottslig handling, medan överträdelse av ett vitessanktioen en nerat föreläggande eller förbud inte är det. Oavsett överträdelsen är om straff- eller vitessanktionerad bör den enligt utredningens mening kunna beaktas när bedömer frågan näringsfcirbud. I de fall där man om

överträdelsen är straffbelagd med fängelse eller böter och näringsid-

172 Andra åsidosättanden grova

karen har dömts för upprepade överträdelser kommer dock grunden för näringsforbudet att bli brott och inte "annat grovt åsidosättande.

Miljöskyddslagen 1 969:3 8 7

Miljöskyddslagen är tillämplig på viss miljöfarlig verksamhet, såsom utsläpp av avloppsvatten eller annan användning av mark m.m. som kan medföra förorening av marken eller användning av mark m.m. på sätt

som kan medföra störning för omgivningen l §. Koncessionsnämnden

för miljöskydd kan på ansökan av den utövar miljöfarlig verksamsom het lämna tillstånd till verksamheten 9 §. Tillsynen över miljöfarlig verksamhet utövas ytterst av Naturvårdsverket 38 §. Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud även vid äventyr av vite som behövs för att lagen skall - — efterlevas 40 §. Om tillstånd inte har meddelats, kan Koncessionsnämnden på hemställan av Naturvårdsverket besluta om förbud mot miljöfarlig verksamhet 41 §. uppsåtligen eller oaktsamhet Den som av bryter mot bl.a. ett förbud enligt 41 § miljöskyddslagen döms, om gämingen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst två år. Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms dock inte till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet. I detta sammanhang kan nämnas Strömstads tingsrätts dom den 30 mars 1994, DB 69, där åklagaren yrkade näringsförbud i anledning av brott mot miljöskyddslagen. Påföljden bestämdes till Villkorlig dom jämte 120 dagsböter. Tingsrätten fann i sina domskäl utan närmare motivering att det inte förelåg tillräckliga skäl att meddela näringsför- — bud. Det bör här anmärkas att Miljöbalksutredningen SOU 1996: 103 har föreslagit att miljöskyddslagen skall arbetas in i en miljöbalk. Vi menar att även vid grova åsidosättanden av miljöskyddsregler talar skäl för att inte bara den som dömts for brott enligt milj öskyddslagen, utan även den som blivit vitesförelagd enligt samma lag men systematiskt underlåtit att följa förelägganden, bör kunna komma i fråga för ett näringsförbud.

Naturvårdslagen 1964:822

Naturvårdslagen har till syfte att skydda och vårda vår natur. Om skada på naturen inte kan undvikas, skall de åtgärder vidtas som behövs för att begränsa eller motverka skadan 1 §. Naturvårdsverket har överinseende över naturvärden i riket 2 §. I lagen finns bestämmelser nationalparker 4 och 5 §§ och naturreserom

Andra åsidosättanden 173 grova

vat 7-12 §§. Det finns vidare särskilda bestämmelser till skydd för växt- och djurarter 14 §, till skydd för friluftslivet 15-17 §§, till skydd för naturmiljön 18-22 §§, till skydd mot nedskräpning 23 och 24 §§ och om vilthägn 24 a §. Lagens ansvarsbeståmmelser finns intagna i 37 Där anges att den med uppsåt eller oaktsamhet bryter mot bl.a. förbud eller som av föreskrifter enligt vissa i lagen angivna paragrafer kan dömas till böter eller fängelse i högst månader. Även här stadgas att ett sex om vitesföreläggande har överträtts, får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet. Miljöbalksutredningen har föreslagit att även naturvårdslagen skall arbetas in i en miljöbalk.

11.4.3 Regel om näringsförbud vid andra

åsidosättanden

grova

De oegentligheter vi har redogjort for är många gånger sådana som ovan att de inte är brottsliga. Uppräkningen av lagar gör inte anspråk på att uttömmande. Oegentligheterna kan vara av skiftande slag, men bör vara rimligen alltid ligga inom de rättsområden som angivits i lagtexten. Vi anser att det i vissa grova fall där systematiska åsidosättanden av vitesförelägganden och sanktionsavgifter har förekommit men där — förfarandet inte varit brottsligt kan finnas ett behov av att kunna hindra näringsidkare i hans fortsatta skadliga verksamhet genom ett en näringsförbud. Enligt vår mening skall det sålunda vara möjligt att meddela näringsförbud enbart på den grunden att en näringsidkare i andra fall än brotts-, betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen grovt har åsidosatt sina skyldigheter som näringsidkare. Syftet år att åsidosättanden av bl.a. marknads- och konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljö- och miljöregler eller civilrättsliga skyldigheter ensamma skall kunna grunda näringsförbud. Syftet är också att en näringsidkare aldrig eller endast en gång tidigare har förekommit som i samband med konkurs skall kunna drabbas näringsförbud, han av om

grovt åsidosatt sina skyldigheter näringsidkare se kapitlet 10,

som avsnitt 6.3, om Konkursfallet och konkurskarantänen. Det skall här betonas att samtliga åsidosättanden som näringsidkaren har gjort sig skyldig till dessa förekommit i olika närings- - även om verksamheter han eller hon driver får beaktas vid bedömningen som näringsidkaren skall ha grovt åsidosatt sina skyldigheter. av om anses Avgörande för bedömningen om åsidosåttandet är att bedöma som av grovt är näringsidkarens förfarande skett systematiskt, tvingande om om

174 Andra grova åsidosättanden

lagregler åsidosatts eller om förfarandet inneburit ett missbruk av näringsfrihet. Vi anser det inte vara nödvändigt att dessa kriterier tas i lagen. Även andra faktorer kan föranleda att ett åsidosättande upp bedöms som grovt. Enligt vårt förslag skall någon presumtion för näringsförbud inte gälla i fall av andra grova åsidosättanden. Det är därför inte erforderligt att införa ett rekvisit om att näringsförbud inte skall meddelas, om särskilda skäl talar mot det. Omständigheter som kan utgöra särskilda skäl mot näringsförbud i brotts-, betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen kan dock utgöra skäl som talar mot att åsidosättandet i detta fall är att bedöma grovt. Något krav på att näringsförbud skall vara som påkallat från allmän synpunkt ställs inte heller upp. Detta har även behandlats i kapitlet 7 om "Rekvisitet påkallat från allmän synpunkt m.m.. Genom att utöka möjligheten att ansöka om näringsförbud till att omfatta även de berörda fackmyndighetema såsom vi föreslår i — kapitlet 14 "Talerätt m.m. är det utredningens förhoppning att om — frågor om näringsförbud i dessa fall oftare än i dag kommer under domstols prövning.

Tillfälligt näringsförbud 175

12 Tillfälligt näringsförbud

12.1 Utredningens förslag

De nuvarande reglerna om tillfälligt näringsförbud bör behållas. En fråga tillfälligt förbud bör dock kunna tas upp på om yrkande inte bara åklagaren utan även av kronofogdemyndig- - av heten.

12.2 Sammanfattning av skälen för

utredningens förslag

Reglerna tillfälligt näringsförbud möjliggör ett snabbt ingripande om mot brottslighet och andra grova åsidosättanden i näringsverksamgrov het orsakar stora skador. Denna möjlighet bör därför inte avskaffas. som Med hänsyn till de höga rättssäkerhetskrav som måste ställas för att

meddela så ingripande åtgärd ett näringsförbud, bör beviskravet

en som inte sänkas. Kravet att det skall uppenbart att det finns grund för vara ett näringsförbud bör sålunda behållas. Med beaktande av vårt förslag att rätten att ansöka näringsförbud skall tillkomma även annan om om än åklagaren, bör fråga tillfälligt förbud kunna tas upp även på en om yrkande av kronofogdemyndigheten.

12.3 Inledning

Näringsförbudslagen innehåller regler som gör det möjligt att interimistiskt förordna näringsförbud. Ett sådant interimistiskt beslut om benämns i näringsförbudslagen som tillfälligt näringsförbud. För att åstadkomma effektivare tillämpning av näringsförbudslaen har utredningen ansett sig ha fog för att behandla även tillfälligt gen näringsförbud, trots avsaknaden uttryckliga direktiv på detta område. av Genom våra förslag i övrigt inställer sig nämligen flera frågor som är att hänföra till möjligheten att meddela ett tillfälligt förbud. Fråga är dels det över huvud taget skall möjligt att meddela tillfälligt om vara

176 Tillfälligt näringsförbud

näringsförbud, dels om beviskravet för att meddela tillfälligt förbud skall mildras och dels om även annan än åklagaren skall ges möjlighet att framställa yrkande om tillfälligt förbud. Dessa frågor kommer att behandlas särskilt i våra överväganden, se avsnitt 12.7.

12.4 Gällande ordning

Om det är uppenbart att grund för näringsförbud föreligger, får rätten meddela förbud för tiden till dess frågan om näringsförbud slutligt har avgjorts 10 § första stycket näringsförbudslagen. Ett tillfälligt näringsförbud kan meddelas såväl innan en talan om slutligt näringsförbud har väckts därefter. I det sagda ligger att ett tillfälligt förbud kan som meddelas även i samband med dom på slutligt beslut om näringsförbud. Ett sådant beslut innebär detsamma som ett förordnande om att ett näringsförbud skall gälla utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft. En fråga tillfälligt näringsförbud tas på yrkande åklagaren om upp av 10 § andra stycket. Bifalls en talan om näringsförbud, får rätten i domen självmant förordna om tillfälligt förbud 10 § fjärde stycket. Om inte annat har förordnats gäller ett beslut om tillfälligt förbud omedelbart 11 § första stycket. Högre rätt får vid överklagande omedelbart förordna att förbudet tills vidare inte skall gälla 12 § andra stycket. Om ett tillfälligt förbud meddelas innan talan om näringsförbud har väckts, skall rätten sätta ut en tid inom vilken sådan talan skall väckas. Någon särskild tidsfrist har inte ställts upp. Tiden får dock inte bestämmas längre än vad som bedöms nödvändigt. På begäran av åklagaren kan rätten medge förlängning, om den utsatta tiden inte är tillräcklig 13 § näringsförbudslagen. Ett viktigt skäl för att tillfälligt förbud skall kunna åläggas är att man snabbt skall kunna avbryta verksamhet orsakar stora skador. Ett en som annat skäl är att det kan framstå som stötande om en person får fortsätta att driva näringsverksamhet, trots att det är allmänt känt att han eller hon gjort sig skyldig till omfattande oegentligheter. Utgångspunkten för meddelande av tillfälligt näringsförbud är att sådant beslut bör åläggas så snabbt som möjligt i de fall det framstår som klart att ett slutligt förbud kommer att följa. Snabbheten är av stor betydelse för effektiviteten hos näringsförbudet. Det torde del fall i en tidigt stå klart att näringsförbud kan meddelas, t.ex. vid kriminella förfaranden där straffprocesuella tvångsmedel tillgripits. En annan utgångspunkt är dock att tillfälligt förbud inte får meddelas i de fall frågan om slutligt förbud bedöms tveksam. Förutsättningarna för

Tillfälligt näringsförbud 177

tillfälligt näringsförbud har därför getts en restriktiv utformning. Det råder uppenbarligen en konflikt mellan effektivitetskravet och kravet på rättssäkerhet för näringsidkaren. Rättssäkerhetskraven har fått en central plats vid utformningen av reglerna om tillfälligt näringsförbud. Tillfälligt förbud får meddelas endast i de fall det framstår som uppenbart att grund för näringsförbud föreligger. Det måste sålunda framstå som helt klart att slutligt näringsförbud kan meddelas. Om det råder någon tvekan, skall tillfälligt näringsförbud inte komma i fråga. Bestämmelsen om tillfälligt näringsförbud har getts en fakultativ utformning. Rätten får meddela tillfälligt förbud, om angivna förutsättningar är för handen. Av förarbetena följer dock att det snarare bör vara regel än undantag att ett tillfälligt förbud åläggs, om det framstår som alldeles klart att slutligt förbud skall följa SOU 1984:59 s. 341 och prop. l985/86:l26 s. 170. Stor försiktighet måste iakttas när det gäller att meddela tillfälligt förbud som har sin grund i brottslighet från näringsidkarens sida, om frågan om ansvar ännu inte har prövats av domstol. Något hinder att meddela ett sådant förbud finns dock inte, om t.ex. näringsidkaren har erkänt under förundersökningen. Restriktiviteten tillgodoses emellertid att tillfälligt förbud fär meddelas endast då det är uppenbart att genom grund för näringsförbud föreligger. Bevisningen av den brottslighet som ligger till grund för ett tillfälligt förbud måste vara helt klar jfr NJA 1988 s. 171. Av den utredning som Näringsförbudsutredningen SOU 1995: 1 gjorde framgår att domstolarna har varit mycket återhållsamma med att bifalla yrkanden om tillfälligt näringsförbud, och att de ställer mycket höga krav på bevisningen för de omständigheter som skall läggas till grund for ett tillfälligt förbud. Detta torde överensstämma med gällande rätt.

12.5 Tidigare överväganden om upphävande av reglerna om tillfälligt näringsförbud

Näringsförbudsutredningen föreslog i sitt betänkande SOU 1995:1 166 att den nuvarande regeln om tillfälligt näringsförbud skulle s. upphävas. Möjligheten att förordna att ett meddelat näringsförbud skall gälla utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft, skulle dock finnas kvar. Utredningen ansåg att syftet med näringsförbud att möjliggöra snabb reaktion och ett avbrytande av skadebringande en

178 Tillfälligt näringsförbud

verksamhet inte är förenliga med de rättssäkerhetskrav som måste — ställas på en så ingripande och svårreparerad åtgärd som ett tillfälligt förbud. Regeringen ansåg emellertid att de nuvarande reglerna om tillfälligt näringsförbud skulle behållas. I propositionen Ändrade regler för näringsförbud 1995/96:98 s. 29 anförde regeringen som skäl för sin bedömning att det framstår som ologiskt att avhända sig den möjlighet som finns att snabbt ingripa mot grov brottslighet och andra grova åsidosättanden i näringsverksamhet. Om man tar bort möjligheten att meddela tillfälligt näringsförbud, blir det enligt regeringen möjligt för personer som står under utredning eller domstolsprövning för omfattande brottslighet att under lång tid fortsätta att driva näring, trots att det finns förutsättningar för förbud. Enligt regeringens uppfattning ter sig ett sådant förhållande närmast stötande, inte minst med tanke på att näringsförbud avses vara en skyddsåtgärd. Vidare anförde regeringen i propositionen att en av de främsta anledningarna till näringsförbudsutredningens förslag tycks vara att det förekommer så få beslut om tillfälligt förbud. Regeringen ansåg dock att det är naturligt att det förhåller sig på det viset, eftersom näringsförbud ingripande åtgärd är en för vilken ett högt beviskrav måste ställas.

12.6 Rekvisitet

uppenbart

Intresset att snabbt kunna ingripa mot personer som driver skadlig av näringsverksamhet måste vägas mot kravet på rättssäkerhet för näringsidkaren. Det är visserligen angeläget att snabbt stopp på en verksamhet orsakar stora skador. Detta motiverar dock inte att en näringsidsom kare tvingas upphöra med sin näringsverksamhet, och därmed eventuellt drabbas ekonomiska förluster, i sådana fall där det bedöms som av möjligt att ett slutligt näringsförbud inte kan bifallas. Mot denna bakgrund har i näringsförbudslagen ställt upp krav på att det måste man uppenbart att grund för näringsförbud föreligger för att ett tillfälligt vara förbud skall kunna meddelas. Vissa remissinstanser till näringsförbudsutredningen ansåg att man eventuellt skulle kunna mildra rekvisitet för när ett tillfälligt förbud skall kunna meddelas. Dessa remissinstanser ifrågasatte om det inte kunde vara tillräckligt att sannolika skäl föreligger för att tillfälligt förbud skall kunna meddelas.

Regeringen ansåg dock att en grundläggande förutsättning måste vara att, innan frågan slutligt näringsförbud avgjorts av domstolen, ett om

Tillfälligt näringsförbud 179

tillfälligt förbud bara skall få meddelas det är uppenbart att grund om för näringsförbud föreligger. Om det råder någon tvekan, skall tillfälligt

förbud enligt regeringen inte meddelas prop. 1995/96:98 s. 29. Regeringen sålunda den uppfattningen att rekvisitet uppenbart var av skulle behållas.

12.7 Utredningens överväganden

och förslag

Möjligheten att meddela tillfälligt näringsförbud utgör ett viktigt inslag i bekämpningen den ekonomiska brottsligheten. Det skulle vara av stötande är föremål för utredning eller domstolsprövom en person som ning rörande omfattande brottslighet under lång tid skulle vara oför-

hindrad fortsätta driva näring, trots att förutsättning finns för näringsatt förbud. Möjligheten att snabbt kunna ingripa mot skadlig närings-

verksamhet har stor betydelse för effektiviteten hos näringsförbudet.

Självfallet måste höga rättssäkerhetskrav ställas på en så ingripande

åtgärd ett tillfälligt förbud. Intresset att på ett tidigt stadium som av

kunna ingripa mot driver skadlig näringsverksamhet

en person som kravet på rättssäkerhet för näringsidkaren och på att måste vägas mot tredje inte kommer till skada. man Frågan dock inte reglerna tillfälligt näringsförbud i är om om

anledning upprepade konkurser förlorar sin aktualitet genom den pre-

av sumtionsregel vi har föreslagit i det s.k. flerkonkursfallet. Man kan

därför ställa sig frågan det över huvud taget skall vara möjligt att om

meddela tillfälligt näringsförbud i sådan situation.

en Vi har i kapitlet 10 Konkursfallet och konkurskarantänen" om

föreslagit att näringsförbud i anledning av konkurs skall presumeras, om

näringsidkaren två eller flera gånger tidigare har förekommit i samband

med konkurs inom tidsperiod tio år, det s.k. flerkonkursfallet. På en av i avsnitt l0.6.2 närmare anförda skäl innebär sådan regel att av oss en snabbt kan ingripa mot en skadlig näringsverksamhet genom ett man slutligt näringsförbud. På grund härav förlorar ett tillfälligt näringsförbud i anledning upprepade konkurser i viss mån sin betydelse. Till av detta kommer också att flera näringsförbud i dag grundar sig på som brott troligtvis våra förslag i stället kommer att grunda sig på genom flerkonkursregeln. Utredningar ekonomiska brott är ofta tidsödanom de. I de fall näringsidkaren inte bara är misstänkt för brottslighet, utan

även har förekommit i samband med upprepade konkurser, kommer

180 Tillfälligt näringsförbud

troligtvis flerkonkursregeln i stället att åberopas grund för som ett näringsförbud. Intresset att kunna meddela tillfälligt förbud gör sig dock gällande även i tlerkonkursfallet. Den föreslagna ilerkonkursregeln innebär visserligen en effektivisering förfarandet, måste ändå räkna av men man med att en viss tidsrymd krävs för att inleda talan eller ansökan en om näringsförbud och att handlägga målet vid domstolen. Mot denna bakgrund finns det enligt utredningen också i flerkonkursfallet ett viss behov av att kunna meddela tillfälligt näringsförbud innan ett slutligt ställningstagande sker. Vidare skall den preventiva verkan ett hot som om ett tillfälligt förbud har inte underskattas. Utredningen är följaktligen av den uppfattningen att möjligheten till meddelande tillfälligt av näringsförbud bör behållas även i tlerkonkursfallet. Vad härefter gäller frågan det finns utrymme för att mildra om rekvisitet för när ett tillfälligt näringsförbud skall kunna meddelas, är detta av betydelse för att ytterligare effektivisera näringsförbudsinstitutet. Ett sänkt beviskrav fär emellertid inte innebära att rättssäkerheten åsidosätts. Det ligger här nära till hands att titta på reglerna för häktning. Näringsförbud utgör visserligen inte något tvångsmedel, det är men

likväl en mycket ingripande åtgärd. Ett felaktigt meddelat näringsförbud

kan åsamka näringsidkaren och tredje man stora ekonomiska skador som inte går att reparera. För att en person skall kunna häktas är det tillräckligt att denne är på sannolika skäl misstänkt för brott viss beskaffenhet. Utredningen av ifrågasätter därför om det är nödvändigt att behålla ett så strängt beviskrav uppenbart för att tillfälligt näringsförbud skall kunna som meddelas och då särskilt i brottsfallet. Frågan det inte kan är om anses

tillräckligt att det föreligger sannolika skäl för näringsförbud.

Ett slutlig näringsförbud i anledning brott förutsätter att av en domstol har fällt näringsidkaren till för brottet. Innebär rekvisitet ansvar uppenbart att endast ådömd brottslighet kan läggas till grund för ett tillfälligt förbud Av förarbetena till näringsförbudslagen framgår emellertid att det är möjligt att meddela tillfälligt näringsförbud i brottsfallet, även om frågan om ansvar ännu inte har prövats domstol av prop. 1985/86 s. 110. Enligt vad anförts måste dock stor som ovan försiktighet iakttas när det gäller att meddela ett tillfälligt förbud som har sin grund i brottslighet från näringsidkarens sida, om ansvarsfrågan ännu inte har prövats. Något hinder att meddela ett sådant förbud bör dock inte möta, t.ex. näringsidkaren har erkänt viss brottslighet om

under förundersökningen. I propositionen 1995/96:98 anförde regeringen

som ovan har nämnts att det torde i del fall tidigt framstå en som upp-

Tillfälligt näringsförbud 181

enbart att näringsförbud bör kunna meddelas, t.ex. vid kriminella

förfaranden där straffprocessuella tvångsmedel tillgrips 29, jfr även prop. 1985/85:l26 s. 110. Det sagda kan enligt vår mening inte uppfattas på annat sätt än att rekvisitet uppenbart i och för sig inte utesluter ett förordnande om tillfälligt näringsförbud, även den berörde är häktad på grund av att om han är på sannolika skäl misstänkt för brott. Denne kan exempelvis ha erkänt vissa brottsliga gärningar. Det skall dock understrykas att

uppenbarhetsrekvisitet innebär att bevisningen av brottsligheten måste

helt klar for att tillfälligt förbud skall kunna meddelas. Detta vara hänger med att ett tillfälligt förbud kan mycket besvärande samman ge effekter för den drabbas sådant förbud. Dessa effekter kan som av många gånger inte det vid den slutliga prövningen skulle repareras, om att näringsförbud inte bör meddelas. Mot denna bakgrund och anses eftersom tillfälligt näringsförbud är mycket ingripande åtgärd för ett en

vilket ett högt beviskrav måste ställas anser vi att rekvisitet uppenbart

bör behållas för att meddela tillfälligt näringsförbud i brottsfallet. Enligt vår uppfattning finns det inte heller skäl att sänka kraven för tillfälligt förbud i betalningsunderlåtelse-, konkurs- och andra grova ett åsidosättandefallen. Den utfomaning dessa regler har enligt vårt som förslag möjliggör nämligen ett snabbare ingripande mot den skadliga näringsverksamheten ett slutligt näringsförbud. Behovet av att genom

kunna meddela tillfälligt näringsförbud innan ett slutligt ställnings-

tagande gör sig därför inte lika starkt gällande tidigare. Med hänsyn som härtill och med beaktande att kraven effektivitet inte kan väga av rättssäkerhetskraven bör sålunda det i dag gällande rekvisitet tyngre än uppenbart behållas oförändrat över lag. Slutligen vad gäller frågan skall ha rätt att framställa om vem som yrkande tillfälligt förbud, vi att inte bara åklagaren utan även om anser

kronofogdemyndigheten bör ha sådan rätt. Detta ligger i linje med

en

vårt förslag att utvidga rätten att ansöka om näringsförbud. Detta

behandlas även i kapitlet 14 Talerätt m.m.. om

Bevisbörda och beviskrav 183

13 Bevisbörda och beviskrav i mål och

ärenden om näringsförbud

13.1 Inledning

Våra förslag skapar behov att klargöra hur vi ser på vissa bevisfråav Enligt våra förslag bör reglerna förutsättningarna för näringsförgor. om bud utformas på så sätt att det ankommer på åklagaren eller annan myndighet har rätt att ansöka näringsförbud att styrka att rekvisiten som om brott, betalningsunderlåtelse och konkurs är uppfyllda. Om det om lyckas, skapas presumtion för ett näringsförbud. Särskilda skäl kan en bryta presumtionen. Näringsidkarens invändning att särskilda skäl om finns måste ha viss substans för att presumtionen för näringsförbud skall brytas. Det åvilar näringsidkaren att göra sannolikt att det finns sådana särskilda skäl. Om näringsidkaren lyckas med det, måste åklagaren eller

kronofogdemyndigheten förebringa motbevisning. I fall andra grova

av åsidosättanden ankommer det på den myndighet som för talan eller ansöker näringsförbud att styrka samtliga de omständigheter som åbeom till stöd för att näringsidkaren skall anses ha grovt åsidosatt sina ropas skyldigheter.

13.2 Bevisbördan

Den myndighet påstår att det finns skäl att meddela en näringssom idkare ett näringsförbud har såväl åberops- bevisbördan för att så som är fallet. Det ankommer på den myndighet för talan eller ansöker som näringsförbud att dels vilka omständigheter rättsliga grunder om ange den stöder sin talan på och dels i den mån näringsförbudet bestrids och omständigheterna är tvistiga åberopa den bevisning som behövs i det enskilda fallet. Vid talan näringsförbud i anledning av brott vilar åberopsen om och bevisbördan på åklagaren. Enligt vårt förslag kommer det i betal-

ningsunderlåtelse- och konkursfallen oftare att vara kronofogdemyn-

digheten ansöker näringsförbud. I dessa fall har kronofogdesom om

184 Bevisbörda och beviskrav

myndigheten samma bevis- och åberopsbörda. I de övriga fallen blir det den berörda fackmyndigheten. I många fall torde förekomsten av t.ex. brottmålsdom, ett beslut en från en skattemyndighet eller ett konkursbeslut som sådant inte kunna ifrågasättas av näringsidkaren. Däremot torde han eller hon många gånger ha synpunkter på själva utgången i sak. De omständigheter som myndigheten har åberopat till stöd för sitt yrkande om näringsförbud är kanske stridiga. Brotten har fömekats eller grova åsidosättanden satts i fråga. Näringsidkaren har kanske överklagat domen eller beslutet till nästa instans. Det förhållandet att domen eller beslutet inte har vunnit laga kraft saknar dock betydelse vid prövningen av näringsförbudsfrågan. Med tanke på näringsförbudets ingripande karaktär kan detta te sig märkligt. En ordning som kräver att domen eller beslutet har vunnit laga kraft skulle emellertid i hög grad begränsa näringsförbudets åsyftade verkan. Den som systematiskt utnyttjar trögheten i exempelvis skatteoch avgiftsprocessema för att ta sig obehöriga krediter skulle då kunna vinna ytterligare tid obefogade överklaganden. Om det sedermera genom visar sig att grunden för näringsförbudet faller bort därför att det i högre instans slås fast att vederbörande inte är skyldig att betala den aktuella skulden, bör ett lagakraftvunnet näringsförbud kunna upphävas på an-

sökan av näringsidkaren se 16-17 §§ näringsförbudslagen i dess nuva-

rande lydelse. Presumtionen för näringsförbud i brotts-, betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen bryts enligt vårt förslag, om särskilda skäl talar mot näringsförbud. Det är inte tänkt att domstolarna i varje enskilt fall skall pröva särskilda skäl talar mot ett näringsförbud. Den ankommer på om den mot vilken en talan eller ansökan om näringsförbud riktas att göra

gällande att särskilda skäl talar mot ett förbud. Åberopsbördan för detta

vilar sålunda på näringsidkaren.

13.3 Beviskrav

Vilka beviskrav skall då domstolen ställa upp för att grund för näringsförbud skall anses föreligga I fråga om tillfälliga näringsförbud 10 § har det uttryckligen i lagtexten angivits att är det uppenbart att grund för näringsförbud föreligger, får rätten meddela förbud för tiden till dess frågan om näringsförbud slutligt har avgjorts. Med detta beviskrav har man gjort klart för domstolarna att bevisläget måste vara helt klart och att tillfälliga näringsförbud skall meddelas restriktivt. Det höga beviskravet motiveras av att även ett tillfälligt näringsförbud är en ingripande åtgärd, som kan medföra stora förluster för den enskilde.

Bevisbörda och beviskrav 185

Tillfälligt näringsförbud behandlas särskilt i kapitel 12. Vad gäller slutliga näringsförbud har något motsvarande uttryckligt beviskrav inte uppställts i lagen. Frågan har inte heller behandlats närmare i tidigare förarbeten. Näringsförbud i anledning av brott kräver att näringsidkaren i en brottmålsdom har fällts till ansvar för brott. Det beviskrav som uppställts inom ramen för brottmålsprocessen är att det skall styrkt vara dvs. ställt utom rimligt tvivel att näringsidkaren gjort sig skyldig till brottet. Beträffande näringsförbud i anledning av betalningsunderlåtelse finns som regel ett beslut från en skattemyndighet eller dom från en länsrätt eller högre instans, där det slagits fast att vederbörande är betalningsskyldig. I fråga om konkurs torde det finnas ett av tingsrätt meddelat konkursbeslut. Även andra åsidosättanden exempelvis grova av marknads- och konkurrensrättsliga regler m.m. kan ha åberopats av en fackmyndighet. Vi menar att rättssäkerhetsskäl, liksom näringsförbudets ingripande karaktär, gör att höga krav på bevisningens styrka måste uppställas. Vid tillfälliga förbud har lagstiftaren alltså som tidigare nämnts — krävt "uppenba1t. Att i fråga om slutliga näringsförbud mildra kravet kan inte komma i fråga. Vi anser därför att det även i betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen måste krävas att de omständigheter åberopas till stöd för som en presumtion skall vara styrkta dvs. ställda utom rimligt tvivel. Detta torde dock inte innebära några svårigheter för den myndighet som har

att styrka dessa omständigheter, eftersom de kriterier som ställts upp för

att betalningsunderlåtelse- och flerkonkursrekvisiten skall anses uppfyllda normalt är lätta att påvisa. Även i fall andra åsidoav grova sättanden anser vi att de omständigheter som åberopas till stöd för att näringsidkaren skall ha grovt åsidosatt sina skyldigheter skall vara styrkta. Vad gäller beviskravet i fråga de särskilda skäl" skall om som kunna bryta presumtionen för näringsförbud kan inte lika höga krav uppställas. Näringsidkarens invändning om särskilda skäl måste dock ha viss substans för att kunna bryta presumtionen. Det måste från dennes sida i vart fall göras sannolikt att sådana skäl föreligger. Det står då åklagaren eller annan myndighet som har ansökt om näringsförbud fritt att förebringa motbevisning. Exempel på vad som kan utgöra särskilda skäl har angetts i avsnitt 7.6.

Talerätt m.m. 187

14 Talerätt m.m.

14.1 Utredningens förslag

Kronofogdemyndigheten skall ha rätt att ansöka näringsförbud i om betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen samt i fall av andra grova åsidosättanden. Konsumentverket, Konkurrensverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen eller de ytterligare myndigheter regeringen bestämmer får i fall av andra grova åsidosättanden som ansöka näringsförbud. Samma myndigheter får också ombesörja utom redningar om näringsförbud utan samband med brott.

14.2 Sammanfattning av skälen för utredningens förslag

Näringsförbudsfrågor utan samband med brott är av främmande karaktär för såväl polis åklagare. Polis- och åklagarmyndigheterna är som arbetstyngda. Utredningama näringsförbud utan samband med brott om tar i dag ofta lång tid. Inte sällan utmynnar beslutet i att åklagaren skrifrågan näringsförbud. Ända sedan näringsförbudslagens tillver av om komst har behovet ett nära samarbete mellan olika myndigheter i av frågor näringsförbud utan samband med brott starkt betonats. Kroom nofogdemyndighetema och fackmyndighetema har stor sakkunskap inom sina områden. Dessa myndigheter har ett annat intresse än exempelvis polis och åklagare att ansökan näringsförbud sker på annan av en om grund än brott. Antagligen kommer merparten av näringsförbuden även framdeles att meddelas i anledning brott. Vårt förslag syftar emelav lertid till frekvent tillämpning näringsförbudslagen vid andra en mera av grunder än brott. En utvidgad utredningsrätt och rätt att inleda ärenden näringsförbud inte har samband med brott även för andra om som myndigheter bör kunna ett sätt att göra näringsförbudsinstitutet mer vara effektivt än det har varit hittills.

188 Talerätt m.m.

14.3 Åklagamas exklusiva talerätt

Av 8 § näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse framgår att talan

om näringsförbud förs i tingsrätt av allmän åklagare. Åklagarna har i

dag en exklusiv talerätt i frågor om näringsförbud. Detta gäller också i frågor om tillfälliga näringsförbud 10 § andra stycket näringsförbudslagen. Vi har dock i kapitel ll föreslagit att även bl.a. kronofogdemyndigheten skall fâ framställa yrkanden om tillfälligt förbud. Själva utredningen handhas i dag av åklagaren tillsammans med polienligt reglerna i 23 kap. rättegångsbalken om förundersökning i sen brottmål. Handläggningen i domstol är densamma som i ordinära brottmål, oberoende om frågan om näringsförbud prövas i samband med av ansvarstalan om brott eller i en särskild rättegång. Detta innebär att tingsrätten är domför med en juristdomare och tre nämndemän. I 7 kap. 16 § andra stycket konkurslagen stadgas att konkursförvaltaren har en skyldighet att omedelbart underrätta åklagaren när det kan misstänkas att gäldenären, eller företrädare för denne, förfarit på sådant sätt att näringsförbud kan komma i fråga. Om inte förvaltaren gjort en sådan anmälan, skall tillsynsmyndigheten i konkurs snarast göra en anmälan, det finns anledning till det. om Även kronofogdemyndighetema har i näringsförbudslagen ålagts en anmälningsskyldighet till åklagaren. Det gäller de fall där det kan finnas skäl att meddela näringsförbud på grund av betalningsunderlåtelse av skatter 9 § näringsförbudslagen. I förarbetena prop. 1985/86: 126 m.m.

s. 105 f och SOU 1984:59 s. 323 f har betonats vikten av ett nära

samarbete mellan olika myndigheter, särskilt mellan åklagama och kronofogdemyndighetema i fall där näringsförbudet grundar sig på betalningsunderlåtelse eller konkurs.

14.4 För- och nackdelar med nuvarande

ordning

Den rådande ordningen med polisen som utredningsorgan för frågor om näringsförbud och åklagaren som ensam taleberättigad inför domstol har i de fall där talan om näringsförbud helt eller delvis grundat sig på brott i allt väsentligt fungerat väl. De flesta fallen har också varit sådana att talan om näringsförbud förts i samband med att åklagaren fört ansvarstalan för brott. Utredningen i näringsförbudsdelen har då som regel varit begränsad omfattning. Ofta har endast några extra frågor av ställts till den misstänkte under förundersökningen, och svaren finns

SOU 1997:l23 Talerätt m.m. 189

redovisade i förundersökningsmaterialet. Även inför tingsrätten har en förhållandevis begränsad tid av brottmålsrättegången tagits i anspråk för att närmare utreda näringsförbudsfrågan. Vad däremot gäller andra grunder for näringsförbud än brott visar den av näringsförbudsutredningen gjorda undersökningen att endast i sex av de 156 fallen har näringsförbudstalan helt eller huvudsakligen grundat sig på betalningsunderlåtelse. Inte någon av de 156 domarna har grundat sig på konkursfallet. Inte heller har andra grova åsidosättanden av t.ex. civilrättsliga skyldigheter åberopats i något fall av näringsförbud. Detta är naturligtvis olyckligt, och det var knappast lagstiftarens avsikt vid näringsförbudslagens tillkomst. Vad gäller fördelarna med åklagarnas exklusiva talerätt är det positivt att endast en myndighet har talerätt. Praktiska svårigheter med bl.a. samordning och kompetenskonflikter undviks helt. Vidare har åklagama en processvana som är överlägsen andra myndigheters. Vad gäller nackdelarna med en exklusiv talerätt för åklagama har det riktats kritik mot att utredningen hos åklagare och polis ofta tar lång tid. Detta har sin grund delvis i otillräckliga resurser hos dessa myndigheter. Men det kan inte helt bortses från att åklagarnas främsta roll består i att bekämpa brottslig verksamhet. Det kan inte uteslutas att i de fall där frågor om näringsförbud uppkommer utan att dessa har samband med brott ges dessa inte allra högsta prioritet. Näringsförbudsutredningen konstaterade också att många åklagare och poliser uppfattade uppgiften att utreda förbudsfrågor utan samband med brott som en främmande fågel i deras verksamhet SOU 1995:1 s. 145. En annan omständighet som talar för en utvidgad talerätt är att åklagarnas sakkunskaper i betalningsunderlåtelse- och konkursfallen ofta är mer begränsade än t.ex. kronofogdemyndighetemas. Det tidigare nämnda projektet i Göteborg pågick under två och ett halvt år. Kronofogdemyndigheten i Göteborg undersökte under denna tid 57 olika fall, där man ansåg att förutsättningarna för ett näringsförbud på grund av underlåtelse att betala skatter m.m. var uppfyllda. Kronofogdemyndigheten anmälde enligt 9 § näringsförbudslagen fallen till åklagare. I drygt en tredjedel av fallen beslöt åklagaren att inte inleda förundersökning. I ytterligare knappt en tredjedel av fallen skrevs frågan om näringsförbud av efter vidtagna utredningsåtgärder. Endast nio av fallen fördes vidare till domstol. AV dessa biföll domstolen förbudstalan i tre fall. Några säkra slutsatser om varför åklagaren valde att föra endast cirka 15 % av kronofogdemyndighetens anmälningar till domstol kan inte dras. Det kan dock konstateras att det- i vart fall i de större polisdistrikten kan vara svårt för polis och åklagare att i kon- -

190 Talerätt m.m.

kurrens med stora ärendebalanser få utrymme att inom rimlig tid utreda och föra talan i näringsförbudsfrågor utan brottsanknytning. Även i de fall däri framtiden ett näringsförbud kan komma att grunda sig på åsidosättanden exempelvis konsument- eller konkurgrova av rensråttsliga regler torde andra myndigheter ha större sakkunskap och bättre möjligheter att skaffa fram material än åklagama.

14.5 Vilka andra myndigheter än polis-

kan för

myndigheterna

ansvaret

ges

utredningar om näringsförbud

Vad gäller frågan skall ombesörja utredningen inför ett om vem som yrkande näringsförbud talar vissa skäl för att polisen oavsett om grunden för förbudet skall ha kvar denna uppgift. I 23 kap. rätte- gångsbalken finns regler har karaktär tvångsmedel, nämligen som av regler hämtning och medtagande till förhör 7 och 8 §§. Dessa om tvångsmedel står inte kronofogdemyndigheten eller de övriga av oss föreslagna myndigheterna rätt att ansöka näringsförbud till som ges om

buds. Av 8 § första stycket näringsförbudslagen framgår att reglerna om

häktning, anhållande och gripande 24 kap. rättegångsbalken eller om reseförbud och anmälningsskyldighet 25 kap. rättegångsbalken inte gäller i fråga om näringsförbud.

Vi att utredningar näringsförbud i anledning av brott na-

anser om turligtvis alltjämt skall ligga kvar hos polisen. Även i de fall där situationen är sådan att brott utgör grunderna för näringsförbudet en av exempelvis ekonomisk brottslighet samtidigt med att näringsidkaren underlåtit att betala skatt bör utredningsskyldigheten i sin helhet åvila polismyndigheten. Vad gäller fråga utredningen i näringsförbudsfrågor utan samom band med brott skulle det fördel de i dag tillgängliga vara en om tvångsmedlen polisen förfogar över skulle kunna användas även framdeles. Även den erfarenhet polisen har utredningsarbete och utredav av ningar näringsförbud i anledning brott talar för att polismyndigom av heterna skall ha kvar utredningsskyldigheten även i övriga fall. Å andra

sidan medför utredningarna hos polisen ofta tidsutdräkt, vilket bl.a. beror på bristande En utredning inte har samband med resurser. som något brott har såväl polis åklagare uppfattats främav som vara av mande karaktär. Frågor näringsförbud utan samband med brott anses om därför svåra att prioritera. Detta har inte minst lqonofogdemyndigvara heterna fått erfara när de gjort anmälningar enligt 9 § nä-

Talerätt l9l m.m.

ringsförbudslagen om näringsförbud på grund betalningsunderlåtelse av

m.m. Såväl kronofogdemyndighetema vissa fackmyndigheterna

som av har också erfarenhet utredningsarbete. Det måste både tidsbeav anses sparande och ekonomiskt försvarbart att låta den myndighet som senare kan komma att för ett yrkande näringsförbud inför domstoansvara om len också ansvara för själva utredningen på ett så tidigt stadium som möjligt.

Vi föreslår därför att det skall ankomma på kronofogdemyndighe-

tema respektive varje särskild fackmyndighet att själva ombesörja utredningen i näringsförbudsfrågor inte har samband med brott. som I något fall där exempelvis åklagaren beslutat att inte väcka åtal, men där annan grund för näringsförbud kan finnas kan utredningen redan vara färdigställd polisen. Det bör då åligga polismyndigheten av

att vidarebefordra materialet till kronofogdemyndigheten eller till den berörda fackmyndigheten.

Mot bakgrund av vårt förslag om att kronofogdemyndighetema älva

får ansöka och ombesörja utredningar näringsförbud i anledning om av bl.a. betalningsunderlåtelse, framstår regeln i 9 § näringsförbudslagen

om kronofogdemyndighetens anmälningsskyldighet till åklagaren

som överflödig. Den kan därför tas bort. Ett nära samarbete mellan de båda myndigheterna är emellertid alltjämt stor vikt. av

14.6 Sekretessfrågor

Av 5 kap. 1 § första stycket 3 sekretesslagen 1980:100 i dess lydelse enligt SFS 1996:155 framgår att sekretess gäller för uppgift hänför som sig till verksamhet som rör utredning i frågor näringsförbud. om Lagändringen trädde i kraft den l april 1996. Lagändringen innebär att sekretess skall gälla hos kronofogdemyndigheter och åklagarmyndigheter för uppgifter hänför sig till verksom samhet som rör utredningar i frågor näringsförbud. Skälet till lagom ändringen var att de uppgifter kunde ligga till grund för ett beslut som om näringsförbud inte kunde sägas höra till någon de verksamheter av

som tidigare fanns angivna i 5 kap. 1 § första stycket 1-3 sekretesslagen.

Uppgifterna kunde därför inte hållas hemliga för gäldenären, de inte om

kom från åklagaren förundersökning dock

ur en se 23 kap. 18 §

rättegångsbalken. Vid överträdelse ett näringsförbud kan det däremot av anses att myndigheterna biträder åklagaren med att beivra brott, varför sekretess kan gälla hos myndigheterna och då även gentemot gäldenä-

ren.

7 17-1125

192 Talerätt m.m.

Skillnaden i sekretesshänseende innebar att gäldenären i många fall på mycket tidigt stadium kunde ta del de uppgifter som senare lades ett av till grund för yrkande näringsförbud. Med anledning av dessa ett om uppgifter kunde han eller hon vidta åtgärder störde utredningen och som

kanske omöjliggjorde ett näringsförbud. Regeringen ansåg att

ytterst behovet sekretess lika stort när ett förbud övervägdes när det av var som

fråga utreda överträdelse ett näringsförbud. Regeringen

var om att en av införde därför denna bestämmelse skapade sekretess för uppgifter som

utredning näringsförbud prop. 1995/962127 s. 21

som rör en om I 14 kap. 5 § sekretesslagen finns bestämmelse om en parts rätt en

till insyn i mål och ärenden. Det är grundläggande princip i ett

en rättssamhälle i ett mål eller ärende skall ha fri insyn i de att en part förhållanden kan läggas till grund för domstols eller en mynsom en dighets avgörande. För denna insynsrätt viker också annars gällande

sekretess i mycket stor omfattning.

Den vilken näringsförbud gälla bör ha rätt att ta del av

mot ett avses det material har tillförts ärendet. Några särskilda bestämmelser om som

detta behöver inte in i näringsförbudslagen, eftersom detta redan föl-

tas kap. 5 § sekretesslagen. jer av 14

14.7 Vilka andra myndigheter än åklagar-

kan ansvaret för att

myndighetema ges ansöka om näringsförbud

Vad gäller frågan skall ha rätt att ansöka om näringsför-

om vem som bud inför domstol kan inledningsvis konstateras att meningarna om

talerätten varit delade ända sedan näringsförbudslagens tillkomst. Redan näringsförbudskommitténs betänkande "Näringsförbud" SOU 1984:59

i talades det att det i vart fall inte för närvarande finns skäl s. 327 om komplicera talerättsreglerna. Om det visar sig finnas klart att senare praktiska behov låta andra myndigheter föra talan kan givetvis av att denna ståndpunkt böra omprövas. I några fall har förslag framförts om

talerätten borde anförtros kronofogdemyndighetema genom tillsyns-

att myndigheterna. I andra fall har påpekats att konkursförvaltama kunde

uppgiften. beslut l "Kronofogde-

vara lämpliga för I ett l983:E om

myndighetema och konkurstillsynen har dåvarande justitieombuds-

Per-Erik Nilsson uttalat bl.a. följande. mannen

Talerätt 193 m.m.

Enligt dagens ordning förs talan näringsförbud åklagaren om av

efter anmälan av TSM eller förvaltaren. Åklagaren har att följa de

utredningsregler som gäller för "mål rör allmänt åtal för brott som för vilket är stadgat fängelse i högst ett år. Erfarenheten visar att

förundersökningen tar avsevärd tid. Detta gör den trots att det mate-

rial som en åklagare behöver för sitt ställningstagande tillhandahållits och måste tillhandahållas TSM, KFM och förvaltaren till stor - - av del redan när åtalsanmälan görs. Orsaken till långsamheten i hanteringen ligger i åklagamas stora arbetsbörda och deras behov att prioritera bland arbetsuppgifterna. Det mest rationella skulle - ur alla synpunkter onekligen att inte "ta omvägen över åkla- - vara

garen utan låta TSM både utreda och föra talan vid domstol i nä-

ringsförbudsfrågor. Jag har själv svårt att att några avgörande se invändningar kan resas mot sådan ordning. Kännedomen fakta en om

och förutsättningar har TSM och vad till äventyrs kan brista i

som

erfarenhet i fråga om förundersökningen procedur kan säkert

som botas mycket lätt. Och för övrigt kan anförtro KFM/TSM att man föra talan om konkurs åtgärd är väl så ingripande ett - en som som

näringsförbud och inte sällan hanteringsmässigt minst lika svår så

är det svårt att finna bärkraftiga argument mot att låta TSM ansvara för hanteringen av ett mål näringsförbud. Under alla förhållanden om bör denna, förvisso inte tanke, omsorgsfullt prövas den nya av

kommitté som arbetar med näringsförbudsfrågoma.

Enligt vår uppfattning talar starka skäl for att uppgiften att inleda ett ärende om näringsförbud inför en domstol bör åvila myndighet. Även en kostnadsskäl talar emot att anförtro konkursförvaltama uppgiften att föra talan. Även i framtiden kommer flertalet fall näringsförbud aktualiav att seras i samband med utredningar om brott näringsidkaren har gjort som

sig skyldig till. Många gånger ger brottsutredningen i sig ett tillräckligt

underlag för att bedöma ett yrkande näringsförbud skall framom om ställas eller inte. Att låta någon annan myndighet än åklagaren föra talan

om näringsförbud i dessa fall kan inte komma i fråga. Åklagarna bör

därför alltjämt inför domstol föra talan näringsförbud i anledning om av brott. Inte sällan är situationen dock sådan att de olika grunderna för ett näringsförbud "lappar över varandra. Samtidigt exempelvis ekosom nomisk brottslighet förekommit har näringsidkaren underlåtit att betala skatter och han har försatts i personlig konkurs. Även i sådana fall bör åklagaren föra talan.

Talerätt 194 m.m.

då det i de övriga fallen inte har samband med Frågan är om - som brott lämpligt att låta även andra myndigheter ha rätt att inför är -

domstol framställa ett yrkande om näringsförbud.

Som skäl för sådan lösning kan för det första anföras att dessa en myndigheter torde ha ett starkt intresse att ett yrkande om näringsav förbud framställs inför domstol på grund än brott. Sålunda torde annan

exempelvis kronofogdemyndigheten -i egenskap av indrivningsmyndig-

het ha intresse att kunna framställa ett yrkande om näringsett av näringsidkaren under lång tid tillskansat sig skattelcrediter på förbud när det allmännas bekostnad, liksom Konsumentverket ha ett starkt intresse

yrkas vissa grovt åsidosätter sina

av att näringsförbud mot personer som åligganden mot konsumenterna. På så sätt kan näringsförbud utan sam-

band med brott i framtiden komma att öka.

det andra skulle utvidgad rätt för dessa intressenter att ansöka För en möjligen kunna medföra att frigörs hos

om näringsförbud resurser åklagama. Dessutom torde utvidgad rätt för andra myndigheter att

en bidra till sådana ärenden handläggs med

yrka näringsförbud kunna att tidsutdräkt. Om kronofogdemyndigheten ansvarat för utred-

minskad

ningen näringsförbud i ett fall av betalningsunderlåtelse, kan om

om -

kronofogdemyndigheten också för frågan om näringsförbud inför domstol näringsförbudsfrågan snabbare komma under domstolens pröv-

kommer dessa myndigheters sakkunskap på området. ning. Till detta ansöka näringsförbud för andra myndigheter än åkla- En rätt att om utformas på olika sätt. Rätten att inleda ärendet kan vara subgarna kan sidiär i förhållande till åklagarens eller på annat sätt delad med denne

eller också helt självständig. talar enligt vår mening för att lcronofogdemyndighetens

Det mesta fackmyndighetens rätt att yrka näringsförbud i de flesta fall respektive förhållande till åklagarens. Låt säga att åklaga-

skall vara självständig i

har funnit det inte kan styrkas att näringsidkaren gjort sig skyldig ren att

brottslighet i sin näringsverksamhet och att han till upprepad icke ringa därför inte har för avsikt att väcka åtal eller talan om näringsförbud på brott. Skäl för näringsförbud på grund än brott kan

grund av - annan -

ändå alltjämt föreligga. Åklagaren skulle då eftersom han redan är

i ärendet kunna välja mellan att själv ansöka om näringsväl insatt -

förbud vid tingsrätten eller överlämna ärendet till kronofogdemyndigheten eller myndighet har rätt att ansöka om näringsförbud. Berörd

som då inte emot ärendet. Däremot har myndigmyndighet kan vägra att ta huruvida ansökan skall inledas

heten en självständig rätt att avgöra en

vid domstolen. fall har kanske den fackmyndighet är närmast berörd av I andra som

de åsidosättandena ett intresse att ansöka om näringsförbud.

grova av

Talerätt m.m. 195

Även i ett sådant fall blir rätten att ansöka näringsförbud självom ständig.

14.8 och

Samordningsproblem kompetenskonflikter

Samtidigt kan en delad rätt att ansöka om näringsförbud medföra praktiska svårigheter. Frågan är hur eventuella kompetenskonflikter och samordningsproblem mellan de olika myndigheterna kan lösas. I många fall är grunderna för näringsförbudet sådana att de lappar över varandra. Det kan vara så att en näringsidkare exempelvis har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet samtidigt som han försatts i konkurs och underlåtit att betala skatter och avgifter. I sådana fall skulle flera olika myndigheter kunna föra frågan om näringsförbud inför domstol. Det förhållandet att ekonomisk brottslighet åberopas som grund för näringsförbudet gör emellertid att någon annan myndighet än åklagarmyndigheten i dessa fall inte kan komma i fråga. Det är då värre med de låt vara än så länge förhållandevis få fall — — där betalningsunderlåtelse av skatter har förekommit samtidigt med andra grova åsidosättanden av exempelvis konsumenters rättigheter. Här kan ansökan om näringsförbud enligt vårt förslag göras förutom av åklagaren av såväl kronofogdemyndigheten som Konsumentverket. - Avgörande för vilken av myndigheterna som skall föra frågan om näringsförbud måste vara på vilken grund förbudstalan huvudsakligen vilar. I detta fall är det kanske betalningsunderlåtelsen av skatt som är den huvudsakliga grunden, varför lcronofogdemyndigheten i första hand bör ansöka om näringsförbud. Generellt sett kräver också utredningen i presumtionsfallen mindre utredningsresurser. Även detta bör kunna beaktas vid valet av myndighet. Kontakten mellan myndigheterna för att samråda om vem som i tveksamma fall skall föra frågan om näringsförbud kan menar vi ske infonnellt. De fall där det torde bli - aktuellt för exempelvis Konsumentverket att åberopa enbart grova åsidosättanden konsumenträtt eller för Konkurrensverket att åberopa av enbart grova åsidosättanden av konkurrensrättsliga regler torde bli ovanliga. I dessa fall föreligger inte heller någon kompetenskonflikt mellan myndighetema. Med en delad rätt mellan olika myndigheter att yrka näringsförbud följer en risk för att flera näringsförbudsprocesser mot en och samma kan anhängiga vid olika domstolar samtidigt. person vara

196 Talerätt m.m.

Som exempel kan att åklagaren väcker åtal mot en näringsidkare anges för omfattande ekonomisk brottslighet samtidigt som åklagaren för talan näringsförbud vid tingsrätten i den ort där brottet begåtts. Kronofogom demyndigheten på den ort där näringsidkaren bor har också ansökt om

näringsförbud på grund betalningsunderlåtelse skatter vid

av av tingsrätten i den ort där näringsidkaren är bosatt. Det kan konstateras att situationen med flera samtidigt behöriga domstolar inte är ny. Detta är inte sällan fallet i de brottmål, där tilltalad varit på brottsturné en i olika domsagor. I brottmålen har denna situation lösts på så sätt att om allmänt åtal väckts vid viss tingsrätt, får denna på åklagarens begäran en överlämna målet till tingsrätt, den är behörig och särskilda en annan om skäl föreligger. Står den tilltalade redan under åtal vid den andra tingsrätten, skall sådant överlämnande ske, om det inte är olämpligt 19

kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

I frågor näringsförbud förs samtidigt med åtal blir rätteom som gångsbalkens regler brottmål tillämpliga. Om två åklagare vid skilda om domstolar i mål allmänt åtal framställer yrkande om näringsförbud, om kan målen överlämnas med stöd 19 kap. 7 § andra stycket rätteav gångsbalken. I frågor näringsförbud utan samband med brott är om enligt vårt förslag lagen 1996:242 domstolsärenden tillämplig. - om Den lagen innehåller ingen bestämmelse än den i 8 § andra annan stycket hur tingsrätt skall om den i samband med som anger en agera att ett ärende inleds upptäcker att den saknar behörighet.

Hur skall då åklagaren respektive kronofogdemyndigheten i exemplet

få reda på att två pågår samtidigt Som regel torde ovan processer näringsidkaren själv över att han eller hon är föremål för två reagera

parallella näringsförbudsprocesser. Det kan dock inte krävas att närings-

idkaren skall uppmärksamma myndigheterna på förhållandet. I stället måste åklagaren innan fråga näringsförbud väcks exempelvis via en om telefon eller ett elektroniskt medium kontakta kronofogdemyndigheten i den ort där den mot vilken näringsförbudet riktas är bosatt för att få besked det pågår någon utredning eller ansökan näringsförbud. om om I vissa fall kan anledning finnas för åklagaren att höra med fackmyn-

digheten Konsumentverket, Konkurrensverket, Arbetarskyddsstyrelsen

eller Naturvårdsverket utredning eller domstolsärende pågår. - om Av vad har sagts följer att någon särregel inte behövs i som nu

näringsförbudslagen.

14.9 tidsgränser

Frågor om

Frågan är hur gamla åsidosättanden helst skall kunna läggas till om som grund för ett näringsförbud.

Talerätt 197 m.m.

Enligt 1921 års konkurslag skulle talan näringsförbud väckas en om senast två år från dagen för konkursbeslutet. Så länge konkursen pågick fick dock alltid talan väckas. Vid prövningen vederbörande förav om farit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt åsidosatt sina åligganden som näringsidkare gällde dock inte någon tidsgräns för de oegentligheter fick beaktas. som I näringsförbudslagen finns inte någon preskriptionsregel motsom den regel fanns intagen i 1921 års lag. Även enligt svarar som nuvarande ordning får i princip hur gamla åsidosättanden helst beaktas. som Näringsförbudskommittén föreslog i sitt betänkande SOU 1984:59

s. 335 f att det inte skulle finnas någon fonnell begränsning i möjlig-

heterna att åberopa gamla oegentligheter. Vissa remissinstanser hade synpunkter på detta och ansåg att hur gamla åsidosättanden helst som inte skulle beaktas. En remissinstans föreslog gräns på tio år. En en

annan föreslog fem år. Departementschefen delade dock kommitténs

uppfattning prop. 1985/86:l26 s. 43. Departementschefen anförde att det i praktiken måste spela stor roll ett åsidosättande ligger långt en om tillbaka i tiden eller tvärtom nära. Åsidosättanden ligger i tiden som nära bör givetvis ges större tyngd. Samtidigt uttalades att också åsidosättanden av gammalt datum bör vid bedömningen ett grovt av om åsidosättande ägt rum i och för sig kunna tillmätas betydelse, såsom t.ex. brott som har preskriberats. Mot detta senare uttalande skall ställas det förhållandet att brottsrekvisitet kräver fällande brottmålsdom för att ett näringsförbud skall en kunna meddelas. Ett brott är preskriberat föranleder inte någon som påföljd 35 kap. 1 § brottsbalken. Ett näringsförbud är visserligen varken någon påföljd eller särskild rättsverkan, men näringsförbudet har ändå en karaktär av en offentlig sanktion mot enskild. I remissyttranen dena över Näringsförbudsutredningens betänkande Ett renodlat

näringsförbud SOU 1995: l efterlyste två remissinstanser uttrycklig

en reglering om vad gällde i fråga preskriptionstid i näringssom om förbudssammanhang. Det pekades bl.a. på det förhållandet att det bland åklagare förekom den uppfattningen att talan näringsförbud preskriom berades enligt de regler som gällde för brott där straffet är fängelse i högst ett år jfr 8 § näringsförbudslagen. Flera åklagare har således trott att en preskriptionstid på två år gällt. Om ett brott har preskriberats enligt reglerna i 35 kap. brottsbalken, bör detta brott enligt vår mening inte kunna läggas till grund för en talan om näringsförbud i anledning brott. Detta är naturlig följd av en av att det krävs en fällande dom i brottmålsdelen för att ett näringsförbud skall komma i fråga på den grunden. Däremot skulle i och för sig ett brott som är preskriberat kunna beaktas vid bedömningen av om

198 Talerätt m.m.

åsidosättande ägt i fall där näringsförbud yrkas på grund

ett grovt rum åsidosättanden. av andra grova skäl för inte hur gamla åsidosättanden helst Ytterligare ett att som skall kunna beaktas näringsidkare inte skall behöva sväva i är att en huruvida det kommer att riktas ett yrkande näringsförovisshet om om bud mot honom eller henne. enligt vår mening inte rimligt att hur gamla brott och grova Det är åsidosättanden helst skall kunna läggas till grund för ett näringssom

förbud. De vanligaste brotten i näringsförbudssammanhang är borgenärsoch skattebrotten. Den längsta preskriptionstiden som gäller för dessa många brotten är dock preskriptionstiden endast

brott är tio år. För av 35 kap. brottsbalken. Utan att förorda att någon uttrycklig fem år skall i lagtexten vi att äldre ett grovt åsidosättidsgräns anges anser desto mindre vikt kan läggas vid det. Vi att redan det tande är, menar förhållandet åsidosättandet ligger 5-10 år tillbaka i tiden bör föranatt leda försiktighet. I flerkonkursfallet följer det redan av den stor konkurser ligger än tio år

föreslagna presumtionsregeln att som mer

tillbaka i tiden inte får beaktas. kan i detta sammanhang nämnas att Finland i sitt förslag om Det lagen näringsförbud infört gräns på fem år från det ändring av om en åsidosättandet eller den sista brottsliga gärningen prop. 98/96 rd sista

s. 28. bakgrund det anförda inte heller vi att talan eller Mot av anser en

ansökan näringsförbud måste väckas eller komma in till tingsrätten

om inom viss tid från det att ett åsidosättande ägt rum. en

14.10 rättskraft

Frågor om

utsträckning får egentligen domar och beslut näringsförbud I vilken om rättskraft Vilket skydd behöver den enskilde mot att samma grunder

åberopas mot honom eller henne i process efter process

Vad gäller ogillad talan eller ansökan näringsförbud vinner

en om enligt vår mening sådan rättskraft på så sätt att det inte skall vara en

möjligt väcka fråga näringsförbud, utan att åberopa några

att en ny om helst omständigheter till stöd för förbudstalan. Om en sådan som nya talan eller ansökan ändå görs, skall den alltså avvisas på grund av res

judicata jfr 30 kap. 9 § brottsbalken.

Åklagaren eller den myndighet har rätt att ansöka om närings-

som förbud bör dock ha möjlighet att återkomma med en ny talan eller an-

sökan, den grundar sig på andra omständigheter än de som tidigare

om föremål för prövning. Det kan då hända att myndigheten åbehar varit

Talerätt m.m. 199

ropar även sådana omständigheter som redan prövats i det tidigare målet eller ärendet. Kan domstolen då beakta även de tidigare omstän-

dlighetema eller endast de nya Är det med andra 0rd så de tidigare

att grunderna prekluderas I den mån de gamla oegentligheterna inte ligger alltför långt tillbaka i tiden är det enligt vår mening ingenting som hindrar att även de beaktas i den nya processen. Det tidigare beslutet att ogilla talan näom ringsförbud har således inte någon prekluderande verkan. Det skulle Vara stötande om just det förhållandet att omständigheterna tidigare varit under prövning skulle innebära att de inte fick beaktas vid den nya prövningen. I flerkonkursfallet innebär detta att de konkurser tidisom gare åberopats till stöd för att näringsförbud skall presumeras, får beaktas vid en ny prövning, om även omständigheter såsom ytterlinya gare en konkurs åberopas till stöd för ett näringsförbud. - Vad gäller nya grunder för näringsförbudsyrkandet har det inte någon betydelse om de nya omständigheterna inträffat före eller efter ett ogillande beslut. Som exempel kan anges att omfattande ekonomisk brottslighet har begåtts kort tid före en prövning av en näringsförbudsfråga, men att brottsligheten uppdagas och utreds först därefter. Det skulle i så fall stötande dessa omständigheter inte kunde åberopas. vara om nya Om en talan eller ansökan om näringsförbud vunnit bifall, inställer sig frågan om man skall kunna beakta gamla, i en tidigare näringsförbudsprocess redan prövade brott, betalningsunderlåtelser eller andra grova åsidosättanden i det nya målet eller ärendet. Vi menar att det inte skall komma i fråga att inom ramen för brott, betalningsunderlåtelse eller andra grova åsidosättanden beakta dessa grunder på nytt. Inte heller får de konkurser som har konstituerat ett näringsförbud i flerkonkursfallet åberopas i ett nytt mål eller ärende. En näringsidkaren skall inte behöva riskera att bli ålagd näringsförbud två gånger för samma sak. En tidigare dom eller ett beslut på näringsförbud kan dock om nya brott, betalningsunderlåtelser eller grova åsidosättanden begåtts eller näringsidkaren på nytt har varit inblandad i konkurs få betydelse på så sätt att presumtionen för ett nytt näringsförbud gör sig starkare gällande. Upprepad brottslighet eller systematiska åsidosättanden gör grova att utrymmet för näringsidkaren att åberopa särskilda skäl mot ett näringsförbud minskar. Tidigare oegentligheter kan enligt nuvarande ordning beaktas inom ramen för prövningen av om ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt SOU 1984:59 s. 338 och prop. 1985/86:126 s. 42. I vissa fall kan en näringsidkare ansöka om upphävande av ett lagakraftvunnet näringsförbud 16-17 näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse. Möjligheten för den som har meddelats ett näringsför-

200 Talerätt m.m.

bud att få detta upphävt urholkar i viss mening näringsförbudsbeslutets rättskraft.

Förfarandet domstol 201 i

15 Förfarandet i

domstol

15 l

Utredningens förslag

.

Frågor om näringsförbud utan samband med brott skall handläggas som domstolsärenden enligt lagen 1996:242 domstolsärenden. Laga om domstol är rätten i den ort där den mot vilken förbudstalan riktas är bosatt. Om den mot vilken förbudet riktas inte är bosatt i Sverige, får ansökan göras hos Stockholms tingsrätt. Domstolen skall alltid hålla sammanträde, innan näringsförbudsärendet avgörs i sak. Sammanträde behöver dock inte hållas det är obehövligt. Om avgörandet sker vid om ett sammanträde skall tingsrätten bestå juristdomare och tre av en närnndemän. Underlåter den mot vilken förbudet riktas att inställa sig till sammanträdet eller inställer han eller hon sig ombud då han genom eller hon har förelagts att inställa sig personligen, skall rätten förelägga nytt vite eller förordna att han eller hon skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller senare dag. Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. I ärenden näringsförbud får om

rätten om det finns särskilda skäl, förordna offentlig försvarare för den

som ansökan avser. I fråga om rättegångskostnader tillämpas 31 kap. rättegångsbalken.

15.2 Sammanfattning av skälen för utredningens förslag

Mål om näringsförbud handläggs i dag oberoende de förs i - av om anledning av brott enligt reglerna i rättegångsbalken brottmål. Detta - om är praktiskt och processekonomiskt försvarbart när näringsfören budstalan förs i samma rättegång själva ansvarstalan. Detta är i som dag också den vanligaste situationen. Brottsmålsreglema lämpar sig

dock inte särskilt väl för prövningen näringsförbudsfrågor inte

av som

har samband med brott. Någon egentlig gärningsbeskrivning finns inte. Näringsförbudsfrågor utan samband med brott skall enligt vårt förslag handläggas enligt lagen 1996:242 domstolsärenden. Vid be-

om dömningen av om det finns särskilda skäl att i ett ärende näringsom

202 Förfarandet i domstol

förbud förordna offentlig försvarare, skall näringsförbudsärendets

svårighetsgrad ställas i relation till partens förmåga att själv bevaka sina

intressen.

15.3 Hur skall frågor om näringsförbud utan samband med en brottmålsprocess

handläggas vid domstolarna

Mål näringsförbud handläggs i dag oberoende de har

om - av om samband med brott enligt rättegångsbalkens regler för brottmål 8 §. -

Detta är naturligtvis praktiskt och även processekonomiskt försvarbart

när yrkandet näringsförbud i dag oftast är fallet förs i om - som — rättegång själva ansvarstalan. I dessa fall prövas yrkandet samma som

näringsförbud i själva brottmålet.

om Det kan dock tänkas fall där åklagaren sedermera i en separat process

och inom inte alltför lång tid väljer att yrka ett näringsförbud, men

en där grunden är den tidigare brottmålsdomen. Det kan även vara fråga

fall där yrkandet näringsförbud grundas på andra omständigheter om om

brott, exempelvis betalningsunderlåtelse eller grova åsidosättanden i

än konkurs. Brottrnålsreglerna lämpar sig i dessa fall inte särskilt väl for

prövningen ett yrkande om näringsförbud. Någon gärningsbeskriv-

av ning finns regel inte. I brottmålen är åklagaren den som oftast för som talan, låt med undantag för dels de enskilda åtalen där mâlsäganden vara för talan och dels de enskilda anspråken, som kan föras även av myndigheter i samband med brottmålet. De enskilda åtalen är dock inte

så vanligt förekommande.

Inte heller lämpar sig rättegångsbalkens regler tvistemål särskilt

om

väl för prövningen näringsförbud utan samband med brott.

av

Vi att den lämpligaste lösningen är att frågor om näringsför-

anser bud, samband med brott, handläggs enligt den sedan den 1 juli utan 1996 gällande lagen 1996:242 domstolsärenden. Lagen gäller nya om handläggningen i tingsrätt sådana rättsvårdsärenden som skall tas upp av

tingsrätt och inte skall handläggas enligt rättegångsbalken 1 §

av som lagen domstolsärenden. Om lag än förvaltningslagen om en annan innehåller bestämmelse avviker från lagen om domstolsärenden, en som skall den bestämmelsen gälla 2 §. Syftet med den ärendelagen är framför allt att åstadkomma en nya ordning bättre sådana ärenden är mera kvalificerat som passar som av slag. Utvecklingen har alltmer gått mot att ärenden av mera kvalificerat

Förfarandet i domstol 203

utsökningsärenden, skuldsaneringsärenden och ärenden enligt

slag, t.ex. konkurrenslagen knutits till ärendelagen.

föreslår näringsförbudsfrågor, utan samband med brott, skall

Vi att handläggas enligt den lagen domstolsärenden. nya om domstol skall i dessa fall tingsrätten i den ort där den Behörig vara riktas bosatt. I forumreglema har på

mot vilken näringsförbudet är

bosättningsbegreppet blivit vanligare än hemvistbegreppet jfr senare tid och 21 skuldsaneringslagen. Om den mot vilken exempelvis 9

riktas inte bosatt i Sverige, får ansökan näringsförbud

förbudet är om Stockholms tingsrätt. Bestämmelsen kan bli tillämplig för en göras vid bosatt i Sverige, trots att han eller hon har hemvist person som inte är i Sverige och därför är folkbokförd här.

Ärenden näringsförbud inte har samband med brott skall

om som vid tingsrätten skriftlig ansökan i enlighet med anhängiggöras genom en 4-6 lagen domstolsärenden. om domstolsärenden bygger till stora delar på rätte- Den nya lagen om regler. Dock behöver rättegångsbalkens regler om munt-

gångsbalkens

lighet, omedelbarhet och koncentration inte alltid iakttas.

l 5.4 Muntlighetsprincipen

Huvudregeln i den lagen domstolsärenden är att förfarandet hos nya om skriftligt 13 §. I vissa situationer skall domstolen hålla domstolen är sammanträde, nämligen det begärs enskild part. Sammanträde om av en hållas ärendet inte skall prövas i sak, om behöver dock inte om går eller ett sammanträde på grund av

avgörandet inte parten emot om

särskild omständighet inte behövs 14 §. Möjligheten till någon annan telefonsammanträde i 19 § lagen domstolsärenden. tas upp om

Enligt vår mening gör muntlighetsprincipen sig starkt gällande i näringsförbud. Den utredning behövs i domstolen är

processer om som

det regelmässigt är vikt att den mot vilken förbudet

av det slaget att av vid sammanträde inför domstolen. Närings-

riktas hörs personligen ett

åtgärd. Förbudet har karaktär offentlig

förbud är en ingripande av en enskild och förbudets giltighetstid kan mellan tre

sanktion mot en vara omfattande rätt att lägga fram sin sak och tio år. Att parter ges en inför tingsrätten har också stor betydelse för tilltron till rättsmuntligt

väsendet. Kraven på muntlighet ligger även i linje med våra åtaganden

europeiska konventionen skydd för de mänskliga rättigenligt den om

heterna och de grundläggande frihetema artikel 6 i Europakonventio-

till Europakonventionen kräver dock i och för sig inte

nen. Hänsynen

någon särbestämmelse muntlighet förs in i näringsförbudslagen.

att om

204 Förfarandet i domstol I ll

Redan lagen om domstolsärenden erbjuder en möjlighet till ett sammanträde, men endast om parten begär det 14 §. Mot bakgrund av de överväganden vi redovisat ovan föreslår vi att näringsförbudslagen skall k

l ta upp en särskild regel om att domstolen alltid skall hålla ett samman-

träde, innan näringsförbudsfrågan avgörs i sak. Sammanträde skall dock .

E

inte hållas det är obehövligt. Rör det sig endast om en ansökan som om skall avvisas eller ett näringsforbudsärende som skall skrivas av efter en t återkallelse behöver sammanträde inte hållas. Exempel på i vilka fall ett sammanträde kan vara obehövligt räknas upp i propositionen prop.

1995/96:1 15 157 f till en ny lag om domstolsärenden. Där har som

s. ett exempel på fall där sammanträde inte behöver hållas angetts att parten endast vill få tillfälle att kritisera en antagen rättsnorm. Självklart är det domstolen och inte parterna som i sista hand bedömer om sammanträdet är obehövligt. När det gäller hovrätt är det faktiska behovet av muntlighet avsevärt mindre än i tingsrätt, om tingsrätten hört parten muntligen. Om sammanträde skall hållas, skall enligt lagen om domstolsärenden parterna kallas till detta 18 §. I kallelsen skall det tas in en upplysning betydelsen enligt 20 § att parten uteblir från sammanträdet om av 18 § andra stycket. Om domstolen finner att part bör infinna sig en personligen, fär domstolen föreskriva vite 18 § andra stycket och 43 § andra stycket. Att en part uteblir från ett sammanträde hindrar således inte förutsatt att parten är delgiven och erinrad om att ärendet kan komma att avgöras i hans eller hennes utevaro att domstolen avgör ärendet. Är det den inlett ärendet uteblir, får ärendet skrivas som som 20 §. Är det den mot vilken förbudet riktas uteblir, har av som tingsrätten att välja mellan att avgöra ärendet eller om personlig inställelse krävs att döma ut det förelagda vitet eller besluta om hämtning. En särskild regel hämtning krävs dock i näringsförom budslagen, eftersom 43 § andra stycket lagen om domstolsärenden endast hänvisar till 9 kap. 7-10 rättegångsbalken. De senare lagnimendast metoderna för genomförandet av ett hämtningsbeslut. men avser

15.5 Omedelbarhets- och koncentrations-

principerna

Beträffande dessa principer föreskrivs i den nya lagen om domstolsärenden att domstolens beslut skall grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt förekommit i ärendet 27 §.

Förfarandet i domstol 205

Den s.k. omedelbarhetsprincipen har fram till i dag upprätthållits i samtliga mål näringsförbud. I 30 kap. 2 § första stycket rättegångs-

om balken huvudförhandling har hållits, skall domen grundas anges att om på vad förekommit vid huvudförhandlingen. som Med omedelbarhetsprincipen sammanhänger den s.k. koncentrationsprincipen. Denna innebär att huvudförhandlingen möjligt skall fortgå om

sammanhang till dess målet är färdigt för avgörande 46 kap. ll §

i ett

rättegångsbalken.

Omedelbarhetsprincipen största betydelse inom de områden är av

där juridiken är snårig. Typexemplet är ett tvistemål, där grunderna för

behöver redas eller brottmål, där den muntliga

parternas yrkanden ut, ett bevisningen omfattande. I ärenden näringsförbud gör sig dessa

är om

inte lika starkt gällande. I näringsförbudsärenden torde det

principer

vanligtvis inte fråga några komplicerade grunder för närings-

vara om förbudsansökan. Den muntliga bevisningen torde inte heller vara särskilt

omfattande. Vi kan dra paralleller till förvaltningsprocessen där forvalmingsdomstolarna alltid haft möjlighet att handlägga komplice-

en rade mål att tillämpa omedelbarhets- och koncentrationsprincipema. utan gäller i måltyper där det varit fråga ett frihetsberövande Detta även om något slag eller där det handlar att ta ifrån någon hans eller av om hennes "levebröd, läkarlegitimation eller ett trañktillstånd. I t.ex. en flera dessa måltyper är det inte krav på att ett sammanträde skall av ens

hållas vid förvaltningsdomstolen. Mot bakgrund det anförda anser vi

av omedelbarhets- och koncentrationsprincipema inte gör sig så starkt att

gällande i näringsförbudsärenden. Vi därför att omedelbarhets- och

anser

koncentrationsprincipema inte behöver tillämpas i ärenden närings-

om förbud. domstolsärenden skall således i dessa delar tillämpas Lagen om utan särregler.

15.6 Domförhet m.m.

Vid handläggningen ett domstolsärende består tingsrätten enligt av huvudregeln i lagen domstolsärenden juristdomare. Om det om av en finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten sådana domare § lagen domstolsärenden.

dock bestå av tre se 3 om

Vid omröstning tillämpas 16 eller 29 kap. rättegångsbalken.

I fråga domförheten vi att det skulle vara olämpligt att om anser

olika regler gällde i näringsförbudsfrågor beroende på om yrkandet om

grundas på brott eller på någon omständighet.

näringsförbud annan Närrmdemannainflytandet kan spela en roll även i näringsförbudsfrågor

samband med brott. Vi föreslår att tingsrätten vid prövningen av ett utan

206 Förfarandet i domstol

ärende om näringsförbud utan samband med brott skall bestå av en juristdomare och tre nämndemän. Vad gäller omröstningsreglema bör gälla att 29 kap. rättegångsbalken skall tillämpas i ärenden om näringsförbud. I ärenden om näringsförbud bör nämligen omröstningssystemet utformat enligt den s.k. favorvara defensionisprincipen. Denna innebär att vid lika röstetal skall den åsikt leder till det förmånligaste resultatet för den mot vilken försom budsyrkandet gälla. I valet mellan 16 kap. och 29 kap. rättegångsavses balken bör därför kapitlet väljas. det senare Den i dag gällande huvudregeln är att den röst skall gälla som omfatän hälften ledamöterna 29 kap. 3 § rättegångsbalken. tas av mer av Vid lika röstetal skall den mening gälla som är den lindrigaste eller minst ingripande för motparten. Om lika röstetal exempelvis föreligger angående frågan om näringsförbud, skall således yrkandet om näringsförbud ogillas. På motsvarande sätt gäller vid lika röstetal angående frågan näringsförbudets längd att den kortaste tiden skall gälla. Om om ingen mening kan lindrigare eller mindre ingripande och anses som röstetalet är 2-2, gäller den mening som ordföranden har röstat för.

15.7 Frågan om ombud och offentlig

försvarare

Rättshjälp för näringsidkaren

I mål näringsförbud i anledning brott gäller reglerna om offentlig om av försvarare 21 kap. rättegångsbalken. I de flesta mål om näringsförbud är den misstänkte således biträdd advokat, som av tingsrätten av en förordnats till offentlig försvarare för honom eller henne. I förarbetena till näringsforbudsreglema i den äldre konkurslagen har uttalats att mål näringsförbud torde så undantagslöst kräva att vederböom gott som rande har försvarare" prop. 1979/80:83 s. 59. I ärenden näringsförbud kommer vi föreslagit den nya om - som — lagen domstolsärenden att vara tillämplig även såvitt avser ombudsom frågan. Enligt lagen domstolsärenden står det parten fritt att anlita ombud om eller biträde 47 § lagen domstolsärenden. I fråga om ombud eller om biträde tillämpas 12 kap. 2-5 och 6 § andra stycket rättegångsbalken. I dessa bestämmelser uppställs vissa krav på ombudets lämplighet, bl.a. krav på redbarhet, insikter och tidigare verksamhet samt att han eller hon inte får underårig eller i konkurstillstånd. I fråga om fullmakt vara

Förfarandet i domstol 207

för ombud tillämpas i ärenden 12 kap. 8-9 rättegångsbalken. Av 47 § lagen domstolsärenden framgår att skriftlig fullmakt behöver om en uppvisas först domstolen begär det. om Av den än så länge alltjämt gällande 8 § första stycket 3 rättshjälpslagen 1972:429 framgår att allmän rättshjälp får beviljas den eller har varit näringsidkare i angelägenhet har uppkommit som är som

näringsverksamhet, det inte finns skäl för rättshjälp med

i hans om hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt".

Redan denna paragraf begränsar således näringsidkares möjlig-

en heter bli beviljad allmän rättshjälp med biträdesförordnande i ett att

näringsförbud. Begränsningen gäller enbart i angelägenheter

ärende om

har uppkommit i näringsverksamheten. Sådana angelägenheter som

som näringsidkarens rent personliga förhållanden omfattas alltså inte. Om rör

angelägenheten rör både näringsverksamheten och näringsidkarens förhållanden, det ärendets tyngdpunkt avgör. Bl.a. personliga är som tvist i anledning näringsidkares borgensåtagande för

anses en av en

näringsverksamheten angelägenhet som uppkommit i närings-

vara en

verksamheten. På motsvarande sätt måste en fråga om näringsförbud angelägenhet som uppkommit i näringsverksamhet.

anses som en Vid bedömningen det finns skäl att bevilja rättshjälp i en av om

angelägenhet rör näringsverksamhet skiljer man som regel på tre

som

olika typfall nämligen huvudsaklig, sidoordnad och tidigare bedriven

verksamhet. huvudsaklig verksamhet verksamhet pågår vid tid- Med avses som punkten för ansökan rättshj älp och där den rättssökande är beroende om verksamheten för sin försörjning. Rättshj älp kan beviljas om rörelsen av mindre omfattning dvs. har omsättning inte överstiger är av en som

500 000 kronor räknat i 1996 års penningvärde och näringsidkaren kan jämställas med vanlig löntagare. Dessutom bör närings-

närmast en idkaren inte ha fler än två anställda för att rättshjälp skall beviljas. Med sidoordnad verksamhet verksamhet bedrivs vid sidan avses som det den rättssökandes huvudsakliga inkomstkälla. av som utgör

Rättshjälp beviljas sällan i angelägenheter rör sådan verksamhet,

som eftersom de sociala skälen anses vara svaga.

Även i angelägenheter rör tidigare bedriven verksamhet beviljas

som rättshjälp sällan. Avgörande faktorer är här den tidigare bedrivna omfattning, hur lång tid verksamheten pågått och orsaken till rörelsens att den upphört.

kan konstatera när ärende näringsförbud aktualiseras har

Vi att ett om

den tidigare bedrivna näringsverksamheten många gånger upphört. Så

är exempelvis fallet verksamheten har försatts i konkurs. Utrymmet om

208 Förfarandet z domstol

för rättshjälp är då ytterst begränsat. Även verksamheten om drivs

vidare i ett fall t.ex. betalningsunderlåtelse skatter

av av m.m. är möjligheterna till rättshjälp också här begränsade.

I september 1996 överlämnade regeringen proposition till en

riksdagen med förslag till rättshjälpslag prop. 1996/97:9. Pro-

en ny positionen har antagits riksdagen. Den lagen träder i kraft den av nya l december 1997 SFS 1996:1619 och innebär ytterligare minskade

möjligheter för näringsidkare att beviljas rättshjälp. Krav på särskilda

en skäl ställs framöver för att näringsidkare skall kunna

upp en beviljas

rättshjälp. I 13 § i den rättshjälpslagen sägs följande. nya

Rättshjälp får inte beviljas den är eller har varit näringsidkare

som i en angelägenhet som har uppkommit i näringsverksamheten, det om inte finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens och beart

gränsade omfattning, hans eller hennes ekonomiska och personliga

förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Med näringsidkare fysisk driver verksamhet avses en person som av ekonomisk natur kan betecknas yrkesmässig eller har som som ett bestämmande inflytande över juridisk bedriver sådan en person som verksamhet.

Det kan dessutom konstateras att 9 § i den rättshjälpslagen genom nya blir rättshjälpen subsidiär i förhållande till rättsskyddet. Där framgår

nämligen att den som har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring

en som täcker den aktuella angelägenheten inte skall få rättshjälp. Om det finns särskilda skäl, skall dock även den borde ha haft som en rätts-

skyddsförsäkring kunna få rättshjälp.

Huvudregeln är således även i den rättshjälpslagen nänya att en ringsidkare inte skall beviljas rättshjälp i angelägenheter uppkomsom mit i näringsverksamheten. Som motiv till denna regel har anförts det att inte är rimligt att staten skall bidra till sådana kostnader. En näringsid-

kare bör vidare normalt kunna ombesörja ett eget försäkringsskydd för

kostnader i samband med rättsliga tvister. Näringsidkare kan nämligen

teckna en särskild rättsskyddsförsäkring för näringsverksamheten.

Det har dock visat sig att endast cirka 15 de näringsidkare procent av som

är försäkrade har företagsforsälcringar inkluderar rättsskydd.

som ett Även också domstolsärenden om kan omfattas rättsskyddsav en

försäkring är det inte troligt att tvist näringsförbud skulle

en om omfattas rättsskyddet. av Huvudregeln är nämnts försedd med undantag. Om det finns som särskilda skäl kan rättshjälp beviljas näringsidkare. en Som exempel på sådana särskilda skäl har regeringen i huvudsak anfört följande fall.

Förfarandet i domstol 209

Vid nystartad verksamhet kan det vara så att näringsidkaren inte

en har hunnit försäkra sig. I ett sådant fall bör det inte vara uteslutet att

bevilja rättshjälp.

Situationer där det skulle stötande att inte bevilja en näringsvara

idkare rättshjälp. Om det är fråga en näringsidkare som praktiskt

om står löntagare nära eller när angelägenheten har ett samband sett en med hans eller hennes personliga förhållanden, bör rättshjälp i vissa

fall kunna beviljas.

Våra förslag

kategorier näringsidkare kan komma i fråga för ett yrkande De av som näringsförbud kan naturligtvis variera. Inte sällan rör det sig dock om sådana småföretagare står löntagarna nära och som endast har om som fåtal anställda. Deras ekonomiska att själva bekosta ett ett resurser ombud många gånger begränsade. Frågan är det är en rimlig är om lösning helt utesluta sådana näringsidkare från möjligheten till någon att

rättsligt bistånd i näringsförbudsärenden. Det måste beaktas att

form av

näringsförbud är form offentlig sanktion mot den enskilde av

en av ingripande karaktär. Behovet hjälp från juridiskt skolad person av en

kan i vissa fall stort. Om ärenden näringsförbud handläggs

vara om enligt lagen domstolsärenden, torde dock behovet av en jurist inte om

lika när näringsförbudsfrågan handläggs enligt rättegångs-

vara stort som

balkens brottmålsregler. I ärenden om näringsförbud kommer samman-

träde visserligen hållas ärendet avgörs i sak, omedelbarhetsatt om men och koncentrationsprincipema gäller enligt vårt förslag inte i dessa ären-

den. Domstolen kan grunda sitt beslut inte bara på det som kommer

fram vid sammanträdet, även på vad framkommit under utan som skriftväxlingen i ärendet. Detta måste till fördel for en person som vara

inte är juridiskt skolad.

Som vi det finns det fyra olika alternativ till lösningar av omser budsfrågan i ärenden näringsförbud, nämligen; om

En koppling till reglerna offentlig försvarare 21 kap. rätteom gångsbalken bibehålls.

Näringsidkaren får rätt till rättshjälp biträde enligt rätts-

genom

hjälpslagen.

Näringsidkaren får rätt till offentligt biträde.

210 Förfarandet i domstol

Parten får rätt att anlita ett ombud, men får i fall där ansökan om näringsförbud bifalls själv stå för rättegångskostnaderna. -

Först kan konstateras att ett ärende om näringsförbud som nämnts — måste sådan angelägenhet som har uppkommit i - anses vara en näringsverksamheten. Det är på grund av att vederbörande åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet som frågan om näringsförbud väcks. Det förhållandet att näringsverksamheten upphört när frågan om näringsförbud väcks saknar betydelse. Vad gäller den under punkten 2 föreslagna lösningen menar vi att mycket starka skäl krävs för att rubba rättshjälpslagens huvudregel om att näringsidkare inte skall beviljas rättshjälp i angelägenheter som uppkommit i näringsverksamheten. Att i rättshjälps- eller näringsförbudslagen införa sådan undantagsregel skulle strida mot bestämmelen syfte när det inte anses rimligt att staten skall bidra till sens numera sådana kostnader. Offentligt biträde kan enligt rättshjälpslagen förordnas i vissa särskilt uppräknade situationer, vilka alla har det gemensamt att frågan starkt berör individens personliga förhållanden. Idessa fall sker inte heller nåinkomstprövning beträffande den som biträde skall förordnas för. gon Parten behöver inte betala något för denna hjälp. Om denna lösning skulle väljas skulle i så fall särskilda regler krävas i näringsförbudslagen avgifts- och återbetalningsskyldighet. Systemet skulle bli kompliceom rat och svåröverskådligt. Härtill kommer att till offentligt biträde kan förordnas inte bara advokat, utan även biträdande jurist på advokatbyrå eller är lämplig för uppdraget. Den i propositionen annan som

1996/97:9 23 f särskilda lagen offentligt biträde 5 § som

s. nya om hänvisar till 26 § i den rättshjälpslagen -innebär inte någon förändnya ring i fråga den krets kan komma att förordnas till offentligt om som biträde. Lägre formella krav uppställs således på ett offentligt biträde än på offentlig försvarare. Till offentlig försvarare skall i princip en

endast advokat förordnas 21 kap. 5 § rättegångsbalken. Det återstår då att låta parten själv svara för sina rättegångskostnader

eller att i dag behålla kopplingen till reglerna om offentlig - som försvarare. Vi att övervägande skäl ändå talar för att huvudregeln skall anser att parten i ärenden om näringsförbud själv skall svara för sina vara rättegångskostnader, att särskilda skäl kan föranleda att en offentlig men försvarare förordnas. Vid bedömningen det skall anses finnas särskilda skäl att av om förordna offentlig försvarare måste avgöras om parten har ett särskilt

1997:123 Förfarandet i domstol 211

SOU

behov offentlig försvarare. Därvid måste näringsförbudsärendets

av en svårighetsgrad ställas i relation till partens förmåga att själv ta tillvara

sina intressen. Det kan så att näringsförbudsärendet är av så

vara okomplicerad karaktär att parten måste ha förmåga att själv anses bevaka sina intressen i ärendet. Så kan exempelvis vara fallet om parten medgett ansökan näringsförbud eller talan grundar sig på om om flerkonkursfallet utan att det finns några särskilda skäl som talar mot ett

förbud.

I fråga rättegångskostnadema skall 31 kap. rättegångsbalken

om tillämpas. Om offentlig försvarare har förordnats och parten förlorar

ärendet han eller hon åläggs ett näringsförbud, skall han eller

genom att

hon enligt vårt förslag bli återbetalningsskyldig för försvararkostnadema

i den utsträckning hans eller hennes ekonomiska förhållanden som

medger detta 31 kap. l § rättegångsbalken. På motsvarande sätt har

han eller hon frågan näringsförbud ogillas rätt till ersättom om - allmänna medel för sina kostnader för den offentliga försvararen ning av

31 kap. 2 § rättegångsbalken.

I de fall offentlig försvarare inte förordnas, får parten själv svara för

sina ombudskostnader. Endast yrkandet om näringsförbud inte

om bifalls, får han eller hon ersättning staten för sina kostnader. av Det kan nämnas att riksdagen har beslutat om en ändring av 18 § lagen 1996:242 domstolsärenden. Denna ändring innebär att en om

hänvisning görs till paragraf i 11 kap. 6 § rättegångsbalken.

en ny

Ändringen träder i kraft den l december 1997 SFS 1996:1653. Detta

det möjligt för part har små ekonomiska resurser och som gör en som har kallats att inställa sig till ett sammanträde oberoende av om — har beviljats rättshjälp eller inte att få ersättning för inparten bl.a. allmän domstol. Även partens ställelsen till förhandlingen i kostnader för bevisning kan betalas staten 24 § lagen om domstolsav ärenden jfr med 36 kap. 24 § rättegångsbalken och 1996/97:9 s. prop. 175 ff. Oavsett rättshjälp beviljas eller inte, skall staten alltså i om dessa fall betala kostnaderna för partens inställelse och för beegen visningen. Detta slags bistånd faller således -till skillnad från vad som gäller i dag utanför rättshjälpssystemet. Biståndet skall kunna ges i — bl.a. ärenden handläggs allmän domstol. Det kan därför komma som av

att bli aktuellt även i ärenden om näringsförbud.

Tillsynen 213

16 Tillsynen

16.1 Utredningens förslag

l Tillsynen över meddelade näringsförbud och tillfälliga näringsförbud .

utövas kronofogdemyndighetema KFM. Tillsynen ankommer på

av

kronofogdemyndigheten i den ort där den har meddelats

som förbudet är bosatt eller, han eller hon inte är bosatt i Sverige, där om han eller hon senast bosatt. Hur arbetet med tillsynen inom var myndigheterna lämpligen bör organiseras, överlämnas myndigheterna själva att bestämma.

Den har meddelats ett näringsförbud är skyldig att en gång varje

som halvår upplysa kronofogdemyndigheten sina ekonomiska och om personliga förhållanden i den utsträckning som myndigheten begär. En underlåten anmälan eller vägran att lämna en upplysning hos

KFM skall inte en överträdelse av näringsförbudet som

anses som

kan leda till böter eller fängelse nuvarande 25 § näringsförbudsla-

gen. Däremot får kronofogdemyndigheten besluta förlängd om förbudstid i anledning underlåten anmälnings- eller upplysningsav

skyldighet. Ett sådant beslut förutsätter dock att den förbudsålagde

har delgetts erinran att törbudstiden kan komma att förlängas, en om

han eller hon inte fullgör sina skyldigheter. Kronofogdemyndig-

om hetens beslut f°ar överklagas enligt reglerna i 18 kap. utsölcningsbalken.

16.2 skälen för

Sammanfattning av utredningens förslag

Detta är delvis följdändring ändring i 7 kap. 25 § kon-

en av en kurslagen. Sedan den l januari 1997 SFS 1996:1440 gäller att alla

lcronofogdemyndigheter är tillsynsmyndigheter TSM. Förordningen

1988:400 tillsynsmyndighet i konkurs har upphört att gälla. om Som grund för att låta kronofogdemyndigheten som sådan ansvara för tillsynen kan anföras dels konstitutionella skäl, dels rent sakliga

214 Tillsynen

skäl. Konstitutionellt sett bör en myndighet utpekas som ansvarig för tillsynen. Tillsynsmyndigheten för konkurser är endast en enhet inom

kronofogdemyndigheten. Övervakningsuppgiftema som sådana ligger

dessutom närmare den exekutiva sidan av lcronofogdemyndighetens verksamhet. Den exekutiva personalen har bättre vana och större resurser att spana på fältet än de personer som arbetar på tillsynsenheten. Många tillsynsmyndigheter låter redan i dag all personlig kontakt med den näringsförbudsålagde ske för myndiginom ramen hetens indrivningsverksamhet. Genom sitt indrivningsarbete har den personalen ofta viss kunskap om den som meddelats ett förbud. Dessa kunskaper kan sedan utnyttjas i tillsynsarbetet.

Några lagregler eller närmare föreskrifter om hur tillsynsmyndighetens kontroll av att näringsförbuden efterlevs finns inte i dag. Näringsförbudsutredningen konstaterade att variationerna var stora mellan olika TSM:s sätt att utöva tillsynsarbetet och ambitionsnivåema i arbetet olika. I cirka 14 % fallen finns var av anledning till misstanke om överträdelse av förbudet. Skyldighet för den näringsförbudsålagde att anmäla sig och att lämna upplysningar till lcronofogdemyndigheten kan vara ett sätt att göra myndighetens kontroll effektivare. Den som inte fullgör sin anmälnings- eller upplysningsskyldighet bör drabbas av någon reaktion från samhällets sida. Vi föreslår därför att förbudstiden får förlängas, om nämnda skyldigheter inte fullgörs. Kronofogdemyndigheten är den myndighet har behov de efterfrågade upplysningama. På grund härav som av bör beslut om förlängd förbudstid meddelas av kronofogdemyndigheten.

16.3 Tillsynen enligt lagtexten

Reglerna om tillsynen över att meddelade näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs finns i dag intagna i 23 och 24 näringsförbudslagen. Enligt gällande lag är det lcronofogdemyndigheten genom tillsynsmyndigheten i konkurs är satt att övervaka efterlevnaden. som Den ort där den förbudsålagde är bosatt avgör vilken tillsynsmyndighet för tillsynen. Tillsynsmyndigheten för tillsynen som ansvarar har ansvar inom ett geografiskt område som motsvarar domkretsen för de tingsrätter vid vilka TSM verkar i samband med konkurs 24 §. Det s.k. näringsförbudsregistret förs av Patent- och registreringsverket 23 §.

Tillsynen 215

16.4 Organisationen av tillsynen

Efter tillskapandet av nya regionkronofogdemyndigheter den 1 januari 1997 gäller genom en ändring av 7 kap. 25 § konkurslagen att alla kronofogdemyndigheter är tillsynsmyndigheter SFS 1996:1440. Förordningen 1988:400 tillsynsmyndighet i konkurs har upphört om att gälla. Tillsynen av näringsförbuden utövas sålunda av kronofogdemyndigheterna. Frågan vilken myndighet som skall ha ansvaret för tillsynen av om meddelade näringsförbud har varit föremål för delade meningar. Debatten har främst gällt om uppgiften skall ligga på kronofogdemyn-

digheten tillsynsmyndigheten för konkurser eller på polisen se

genom bl.a. SOU 1984:59 349 ff. Röster har också höjts för att uppgiften s. skall utövas kronofogdemyndighetemas exekutiva personal vid av specialindrivningsenheterna eller vid de vanliga indrivningsenhetema. På grund lagändringen som innebär att alla kronofogdemyndigav heter är tillsynsmyndigheter aktualiseras frågan vilken enhet inom om

kronofogdemyndigheten som skall handha tillsynen. I dag utövas den av

TSM-enheten. Vi återkommer till denna fråga i våra överväganden.

16.5 i

Tillsynen praktiken

Vilka uppgifter ingår i tillsynen av meddelade förbud Myndigheten skall i samband med att ett näringsförbud har meddelats vilket den underrättas att rätten skickar kopia domen övervaka om genom en av att vederbörande avvecklar sin näringsverksamhet och att han eller hon inte handlar i strid med 6 och 7 näringsförbudslagen. I uppgiften ingår att bevaka att den ålagde inte startar något nytt företag eller att vederbörande på annat sätt sig i näringsverksamhet på ett sätt engagerar inte är tillåtet för honom eller henne. Myndigheten har förutom som ~ att bevaka att näringsverksamheten avvecklas och att ny sådan inte startas att kontrollera att enligt 19 § meddelad dispens efterlevs — en samt att vederbörande följer sådana föreskrifter som tingsrätten lämnat

i samband med beviljad dispens 19 § in fine eller i samband med

en ett beslut avvecklingstid 18 § första stycket in fine. om Om det finns skäl för myndigheten att misstänka att den ålagde överträder näringsförbudet, skall myndigheten anmäla detta till åklagaren 24 § tredje stycket. Näringsförbudsutredningen konstaterade att variationerna var stora mellan olika TSM, dels hur praktiskt utövar tillsynen, dels med man vilken intensitet kontrollerna sker. Det konstaterades att avvikelser i till-

216 Tillsynen SOU 1997: 123

synsarbetet förekommer mellan olika tillsynsmyndigheter SOU 1995:1 s. lll Några lagregler eller föreskrifter tillsynens nämnare inom nebörd finns inte i dag. Riksskatteverket har dock i augusti 1986 i samband med den nuvarande näringsförbudslagens tillkomst- utfärdat en promemoria om näringsförbudslagens tillämpning. Vad gäller tillsynen kan konstateras att vissa TSM sätter sig i kontakt med den berörde två gånger per år under hela förbudstiden, medan andra myndigheter gör det sällan eller t.0.m. låter all personlig mera kontakt ske inom ramen för kronofogdemyndighetens indrivningsverksamhet. För vissa TSM verkar också oklarheter råda om vilket faktiskt innehåll tillsynen bör ha och det har höjts röster för klarare besked i detta hänseende. Det är av stor vikt att TSM under hela förbudstiden håller sig informerad om den förbudsålagdes sysselsättning och försörjning. Som

regel medverkar vederbörande frivilligt med att lämna sådana upplys-

ningar som TSM begär, antingen vid ett personligt besök hos TSM eller vid ett telefonsamtal. Någon skyldighet för vederbörande att lämna de begärda uppgifterna finns inte i dag och TSM kan inte heller framtvinga att uppgifterna lämnas. Sedan den 1 juli 1996 har dock TSM:s möjlighet att begära hjälp av polismyndigheten i sitt tillsynsarbete lagfästs. Andra problem med tillsynen har bl.a. konstaterats då den näringsförbudsålagde flyttat till en ny bostadsort. Så snart adressändringen kommit till myndighetens kännedom skall också övervakningen flyttas över till den nya tillsynsmyndigheten. Ett problem med detta är som Närings- förbudsutredningen påpekade att det kan dröja upp till ett halvår innan den ändrade bostadsorten blir känd for myndigheten. Ett annat problem uppstår när den näringsförbudsålagde skriver sig utomlands. Det blir då svårt eller näst intill ogörligt för myndigheten att utöva en godtagbar tillsyn beträffande förbudets efterlevnad i Sverige SOU 1995:1 s. 112. Vid TSM i Stockholm går tillsynen av de som meddelats ett näringsförbud i huvudsak till på följande sätt. TSM erhåller ett meddelande från Patent- och registreringsverket om att någon meddelats ett näringsförbud. En akt läggs upp. Om vederbörande har körkort, rekvireras en fotokopia körkortsfotografiet. Om domen inte redan har av skickats till myndigheten, rekvireras den från domstolen jfr 3 § förordningen, 1986:441, underrättelser näringsförbud m.m.. om ang. TSM gör efterforskningar via ADB-register i relativt stor omfattning. Bl.a. kontrolleras aktuella skulder hos kronofogdemyndigheten och vilka bolag vederbörande förekommit Kontakt med försäkringskassan tas för att uppgifter om vederbörandes inkomst och sysselsättning. Många av

Tillsynen 217

de näringsförbudsålagda är sjukskrivna eller arbetslösa. Det sker även en kontroll av om den berörde vistas på lcriminalvårdsanstalt. Därefter tar TSM brevledes kontakt med den som har meddelats förbudet. Redan domstolen skall enligt 14 § näringsförbudslagen till domen foga en särskild underrättelse, där innebörden förbudet av beslqivs. Blanketten har tagits fram Domstolsverket bilaga. Även

av se

TSM i Stockholm har tagit fram en kortfattad redogörelse för vad näringsförbudet innebär och hur övervakningen sker. Denna redogörelse skickas ut till den som meddelats ett förbud. I underrättelsen från TSM

uppmanas den som har meddelats ett förbud att regelbundet minst var

sjätte månad informera TSM om sin sysselsättning. Som regel har TSM kontakt via telefon eller vid personligt besök på myndigheten med - vederbörande i vart fall en gång per år. Oftast lämnar uppgifter personen frivilligt om var han eller hon bor, vad han eller hon sysselsätter sig med och vilken inkomst han eller hon har. TSM betonar att det är viktigt att han eller hon hör av sig till TSM förhållandena ändras. om TSM anlitar också den verkställande personalen för sin kontroll. Sedan lagändringen den l juli 1996 har TSM:s rätt att för sin tillsyn få biträde

av polismyndigheten lagfästs. Denna rätt har ännu aldrig i augusti

1997 utnyttjats av TSM i Stockholm. Näringsförbudsutredningen konstaterade att tillsynsuppgiften var särskilt svårbemästrad i storstäderna SOU 1995:1 s. 1l0 I betänkandet redovisades en av Riksskatteverket gjord undersökning, som utvisade att 75 % av de förbudsålagda inte var föremål för misstanke om överträdelse av förbudet. I 14 % av fallen fanns misstankar om överträdelser och i återstående 11 % var det okänt hur vederbörande försörjde sig. Detta skulle innebära att cirka 25 % av de meddelade näringsförbuden i praktiken kräver ett mer omfattande arbete från TSM:s sida. Ett problem med TSM:s tillsynsuppgift är att myndigheterna inte har tilldelats några extra resurser för denna uppgift. Detta får naturligtvis återverkningar på prioriteringen av tillsynsärenden i samband med näringsförbud. Härtill kommer problemet med att -i vart fall i ll % av fallen få kännedom om hur vederbörande försörjer sig. Täta adress- ändringar inom Sverige eller utlandsskrivningar försvårar effektiv en tillsyn.

218 Tillsynen

16.6 Utredningens överväganden

Organisationen av tillsynen

Lagändringen i 7 kap. 25 § konkurslagen innebär att alla kronofog-

demyndigheter är tillsynsmyndigheter SFS 1996: 1440. Tillsy-

numera över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs nen

ankommer därmed på kronofogdemyndighetema. Frågan är om kronofogdemyndighetens tillsyn skall som tidigare handhas av TSM-

- enheten, eller det är lämpligare att låta någon annan enhet inom om Kronofogdemyndigheten utöva tillsynen. Vilka skäl talar för att TSM-enheten skall ha hand om övervakningen även i fortsättningen

TSM har hand tillsynen i dag. De har därigenom skaffat sig om erfarenheter tillsynsarbetet. av

Om näringsidkaren försatts i konkurs, kan TSM ha viss kunskap om

den som näringsförbudet riktas mot.

Vilka skäl talar för att KFM i framtiden skall ha hand om övervakningen

Specialindrivningsenhetema och KFM:s exekutiva personal har ofta

redan sitt indrivningsarbete vissa kunskaper om den som genom meddelats ett näringsförbud. Dessa kunskaper kan utnyttjas i tillsynsarbetet.

Specialindrivningsenhetema har ofta god och etablerad samverkan

med de andra myndigheter har till uppgift att bekämpa den som ekonomiska brottsligheten, dvs. polis och åklagare.

I näringsförbudslagens brotts- och betalningsunderlåtelsefall där

— någon konkurs inte inträffat- ligger det närmare till hands att KFM utövar tillsynen. En sådan näringsidkare kan vara helt okänd för TSM.

Den exekutiva personalen har bättre och att spana på vana resurser fältet. Dessutom har den vid direkt gäldenärskontakt än mer vana TSM.

SOU 1997: 123 Tillsynen 219

Vissa TSM låter redan i dag all personlig kontakt med den nä-

ringsförbudsålagde ske inom ramen för KFM:s indrivningsverksam-

het.

Konstitutionellt sett bör myndighet pekas ut som ansvarig för tillen TSM är endast en enhet inom kronofogdemyndigheten. synen.

Med beaktande de skäl har redovisats ovan anser vi att av som övervägande skäl talar för att tillsynen inte nödvändigtvis måste utövas just TSM utan bör flyttas till KFM. Vi föreslår således att tillsynen av skall utövas KFM. Det ankommer därefter på den enskilda myndigav heten att bestämma vilken enhet skall utföra uppgiften. som

Anmälnings- och upplysningsskyldighet

De brister finns i tillsynen meddelade näringsförbud bör kunna som av begränsas att ålägga den förbudsålagde skyldighet att med genom en

viss regelbundenhet anmäla sig hos kronofogdemyndigheten och därvid

lämna uppgifter främst sina ekonomiska förhållanden myndigom som heten begär. Tillsynen bör härigenom kunna bli mer enhetlig och effektiv. Det kan nämnas att ett liknande förslag har lagts fram i Finland 21 § 98/96. Det kan tyckas ingripande åtgärd för

se a prop. nr vara en

den enskilde att behöva lämna sådana uppgifter. Mot detta kan dock anföras att tillsynen redan i dag utövas på detta sätt hos många TSM.

En upplysningsskyldighet förekommer även på andra håll. Exempel-

vis har konkursgäldenär under konkursen en skyldighet att till bl.a. en tillsynsmyndigheten och förvaltaren lämna de upplysningar om boet som de begär 6 kap. 2 § konkurslagen. Även står under en person som Villkorlig frigivning eller dömts till skyddstillsyn har en undersom rättelseskyldighet till övervakaren 26 kap. 13 § och 28 kap. 6 § brottsbalken. En upplysningsplikt för person som meddelats ett näringsfören bud ligger helt i linje med detta. Vi föreslår därför att den har meddelats ett näringsförbud åläggs som att minst gång halvår upplysa kronofogdemyndigheten om sina en per ekonomiska och personliga förhållanden i den utsträckning myndigsom

heten begär. Upplysningsskyldigheten behöver inte nödvändigtvis

fullgöras ett personligt besök hos KFM, utan kan lika gärna ske genom skriftligen eller muntligen via ett telefonsamtal. Det viktiga är att

uppgifterna på ett eller annat sätt lämnas till KFM. Genom upplysnings-

skyldigheten läggs också ett betydande ansvar på den näringsförbudsålagde själv, Vilket kan bidra till att KFM:s arbete underlättas. Om den näringsförbudsålagde inte självmant inställer sig hos KFM eller

220 Tillsynen

vägrar lämna uppgifterna skriftligen eller muntligen per telefon, kan det finnas anledning för KFM att själv efterforska den ålagdes ekonomiska förhållanden.

Förlängd färbudstid

Det kan övervägas om någon sanktion exempelvis böter eller för- längning av förbudstiden skall finnas gentemot den som inte fullgör sin anmälnings- eller upplysningsskyldighet hos KFM. Frågan är om en underlåtenhet att anmäla sig eller att lämna uppgifter går att jämställa med en överträdelse av ett näringsförbud. överträdelse ett näringsförbud är ett brott kan leda till av som fängelse eller, i ringa fall, till böter eller fängelse 25 § nuvarande näringsförbudslagen. Vi anser emellertid att det vore att gå alltför långt om man jämställer underlåten anmälnings- eller upplysningsskyldighet med ett brott en i form av överträdelse av ett näringsförbud. Däremot anser vi att det är vikt att någon typ reaktion sker från samhällets sida, om den som av av förbudet riktar sig mot inte efterkommer sin anmälnings- eller upplysningsskyldighet. Vi föreslår därför att förbudstiden får förlängas med sex månader, om den forbudsålagde inte fullgör sin anmälnings- eller upplysningsskyldighet. Den ålagde bör dock dessförinnan ha erinrats om sina skyldigheter och att forbudstiden kan komma att förlängas om han om eller hon inte fullgör sin anmälnings- eller upplysningsskyldighet. En sådan erinran skall delges den förbudsålagde. De begränsningar som gäller för delgivning stämning i brottmål och tvistemål enligt av 33 kap. 6 § rättegångsbalken skall inte gälla för sådan delgivning. För dessa delgivningar behövs alltså inte någon särreglering. Vilken myndighet skall då pröva en fråga om förlängning i anledning en underlåten anmälnings- eller upplysningsskyldighet Frågor om av förlängningar i samband med överträdelser av näringsförbud prövas av tingsrätten på talan av åklagaren 26 § näringsförbudslagen. En fråga förlängning i anledning underlåten anmälnings- eller om av upplysningsskyldighet är enligt vårt förslag inte att anse som någon - överträdelse näringsförbudet, utan en överträdelse av själva av som anmälnings- eller upplysningsplikten. Den myndighet som är i behov av de efterfrågade uppgifterna är kronofogdemyndigheten. Det ligger därför närmast till hands att låta kronofogdemyndigheten besluta om en förlängning förbudstiden. Kronofogdemyndighetens beslut skall seav dan kunna överklagas till tingsrätten enligt reglerna i 18 kap. utsökningsbalken. Det åvilar naturligen kronofogdemyndigheten att för ett

SOU 1997: 123 Tillsynen 221

beslut om förlängning av förbudstiden delge den förbudsålagde information om att förbudstiden kan komma att förlängas, om han eller hon inte fullgör sin anmälnings- eller upplysningsskyldighet. En sådan förlängning kan ske utan hinder av den begränsning som följer av 6 § i vårt förslag 5 § näringsförbudslagen enligt dess nuvarande lydelse.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser 223

17 Ikraftträdande och

Övergångsbestämmelser

Ikraftträdande

Vi föreslår att den nya lagen näringsförbud bör träda i kraft den om 1 juli 1998.

Övergångsbestämmelser

Våra förslag innebär i stor utsträckning att näringsförbudslagen effektiviseras, främst vad gäller förutsättningarna för meddela att näringsförbud. Detta föranleder överväganden i fråga Övergångsbeom stämmelser. I 2 kap. 10 § första stycket regeringsformen stadgas att straff eller annan brottspåföljd inte får åläggas för gärning inte belagd med som var

brottspåföljd när den förövades och inte heller får svårare brottspåföljd

åläggas för gämingen än den som var föreskriven då. Vidare stadgas att

vad som sagts brottspåföljd gäller även förverkande och

om annan särskild rättsverkan av brott. Enligt 5 § lagen 1964:163 införande om av brottsbalken gäller dessutom att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gämingen företogs, och lag gäller när dom om annan meddelas skall den lagen tillämpas, den leder till frihet från straff om eller till lindrigare straff. Näringsförbud är i och för sig inte att anse som en påföljd eller en särskild rättsverkan. Näringsförbudets ingripande karaktär för den

enskilde gör emellertid enligt vår mening att de rättssäkerhetsprinciper

som uppställs i grundlagen respektive i promulgationslagen till brottsbalken bör följas. Äldre bestämmelser skall därför enligt vårt

förslag gälla, om det till stöd för ett beslut näringsförbud eller

om tillfälligt näringsförbud åberopas omständigheter hänför sig till som tiden före ikraftträdandet. Detta bör tas in i särskild Övergångsbeen stämmelse.

För att den nya lagen skall kunna tillämpas i brottsfallet krävs

sålunda att brottet är begånget efter ikraftträdandet. Vid prövningen av om en brottslighet är upprepad får enligt vår mening hänsyn dock tas till

8 17-1125

224 Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

brott är begångna före ikraftträdandet, om något av de brott som som åberopas till stöd för ett näringsförbud är begånget efter det att lagen

trätt i kraft. Detta bör regleras i en särskild övergångsbestämmelse. När det gäller betalningsunderlåtelsefallet saknar det enligt vår

uppfattning betydelse när skuldsättningen har ägt mm. Det avgörande för den lagen skall kunna tillämpas är att skuldsättningen finns att nya

efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestämmelse i denna del

är inte erforderlig. vi än med viss tvekan att

I fråga om flerkonkursfallet anser - om -

samtliga de konkurser åberopas till stöd för ett näringsförbud måste

som ha inträffat efter ikraftträdandet för att den lagen skall bli tillämplig. nya kan därför dröja något innan flerkonkursregeln slår igenom. Enligt Det

vår uppfattning är det nämligen inte förenligt med grundläggande

rättsprinciper låta äldre konkurser inträffat före ilcraftträdandet att - som ligga till grund för ett näringsförbud vid tidpunkten för konkursom inte lagligt möjligt att meddela. Inte heller i denna del är det sema var

nödvändigt med någon särskild övergångsbestämmelse.

Såvitt gäller andra åsidosättanden får givetvis inte

fall av grova

åsidosättanden inträffat före ikraftträdandet beaktas vid bedömsom ningen näringsidkare skall ha åsidosatt sina skyldigheter av om en anses

enligt Enligt den nuvarande näringsförbudslagen kan

den nya lagen. åsidosättanden exempelvis konkurrensrättsliga regler inte ensamt av

grunda näringsförbud. Däremot bör äldre oegentligheter få beaktas

ett vid prövning åsidosättande är att bedöma som grovt. Vid av om ett bedömning får hänsyn till bl.a. näringsidkarens förfarande denna tas om skett jfr vidare vad har anförts under avsnittet 14.10

systematiskt som rörande frågor rättskraft. Någon särskild övergångsbestämmelse

om behövs inte.

SOU 1997: 123 Kostnader 225

18 Kostnader m.m.

Kostnader

Våra förslag innebär att flera näringsförbud troligtvis kommer att

meddelas i framtiden. Redan Näringsförbudsutredningen uppskattade att

dess förslag om en presumtionsregel i brottsfallet skulle medföra att ungefär 150 nya näringsförbud skulle meddelas årligen. Det är ännu för tidigt att uttala sig ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1996 om som har haft denna effekt. Det kan dock anmärkas att antalet näringsförnya bud för år 1996 endast var 48. Motsvarande siffra för år 1995 60. var Med våra förslag kommer antalet näringsförbud att öka ytterligare. Vi uppskattar att minst cirka 250 näringsförbud kommer meddelas att årligen. Det finns vidare anledning att anta att antalet utredningar om näringsförbud kommer att öka än mer. Genom våra förslag strävar vi efter att effektivisera näringsförbudsinstitutet så att de ekonomiska förluster näringsverksamhet som av detta skadliga slag åsamkar såväl övriga borgenärer minskar. staten som Näringsverksamhet inte bedrivs i enlighet med lagar och försom ordningar snedvrider konkurrensen på marknaden samt försvårar för och slår ut de seriösa näringsidkama. Näringsförbudets syfte är således dels att förhindra skadlig och otillbörlig näringsverksamhet och dels ha att en allmänpreventiv verkan, där förtroendet för näringslivet i stort skall upprätthållas.

Det är främst förslagen ändringarna förutsättningarna för

om av meddelande näringsförbud och den utvidgade rätten att ansöka av om förbud för andra myndigheter än åklagarmyndigheten kan förväntas som öka antalet näringsförbud. Ansökningar näringsförbud i flerkonkursom

fallet kan med vårt förslag förväntas bli betydligt vanligare hittills.

än

De föreslagna ändringarna innebär att belastningen för domstolarna och andra myndigheter, främst kronofogdemyndigheten, kommer

att öka. Belastningen för polis och åklagare kommer dock inte att minska. Brott som grund för näringsförbud kommer antagligen även framdeles att omfatta de flesta fallen. De föreslagna ändringarna innebär inte heller

någon direkt förändring i polisens och åklagarens arbete utreda och

att

föra talan om näringsförbud. Med de förenklingar våra förslag

som

226 Kostnader SOU 1997: 123

innebär i brottsfallet, kan det inte heller bortses från att belastningen i viss mån kommer att öka även för polis och åklagare.

En utredningsskyldighet och rätt för kronofogdemyndighetema att

ansöka näringsförbud medför att ökade måste tas i anspråk om resurser

omprioriteringar hos kronofogdemyndighetema måste ske. Ett

eller att

antal näringsförbud får också till följd att kronofogdemyndig-

större heterna måste större i anspråk för att utöva effektiv tillsyn ta resurser en

över meddelade näringsförbud. Vi bedömer kronofogdemyndigheten behöver resursförstärk-

att en

kunna hantera utredningsskyldigheten samt rätten att ansöka

ning för att

näringsförbud. Vidare krävs resursförstärlcning för att kronofog-

om en demyndigheten effektivt skall kunna övervaka det ökade antalet närings-

förbud. Vikten väl fungerande tillsyn kan inte betonas. Ju

av en nog effektivare tillsynen över näringsförbudens efterlevnad är, desto mer

skadlig näringsverksamhet, och allmänhetens förtroende för

hämmas institutet ökar. Det är emellertid omöjligt för utredningen att ens med någorlunda god säkerhet uppskatta hur stort detta behov av resursförstärkning Vi kan inte heller uttala och i så fall hur är. oss om eventuella omprioriteringar kan ske. föreslagna ändringen utvidgad rätt att ansöka om Den om en fall andra åsidosättanden innebär

näringsförbud i anledning av av grova

ökad belastning för de myndigheter sådan rätt. Antalet en som ges en

påkallade näringsförbud i dessa fall torde dock inte förväntas bli hög, varför resursförstärlcning för berörda myndigheter inte torde vara

en erforderlig.

Regionalpolitiska konsekvenser

Utredningens förslag till ändringar av näringsförbudslagstiftningen föranleder inte några regionalpolitiska konsekvenser. Vi har därför inte

haft anledning göra några särskilda överväganden med anledning av att regeringens direktiv 1992:50 till samtliga kommittéer och särskilda

utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser.

Offentliga åtaganden

Utredningen har inte heller haft anledning till några särskilda över-

väganden såvitt regeringens generella direktiv dir. 1994:23 om

avser prövning offentliga åtaganden. av

SOU 1997: 123 Kostnader 227

Jämställdhetspolitiska aspekter

Vad gäller de jämställdhetspolitiska aspekterna kan nämnas de att av

156 fall av meddelade näringsförbud Näringsförbudsutredningen

som gick igenom var endast fem kvinnor SOU 1995:1 36. Två dessa s. av kvinnor hade ålagts näringsförbud samtidigt med sina makar/sammanboende. Majoriteten de varje år åläggs näringsförbud av personer som är män. Utredningen har under utredningsarbetets gång under halv dag en

deltagit i ett seminarium om jämställdhetsfrågor. Vi har beaktat

innehållet i regeringens generella direktiv att redovisa jämställdhetspolitiska aspekter dir. 1994: 124. Våra förslag medför emellertid enligt vår mening inte några jämställdhetspolitiska konsekvenser.

l SOU 1997: 123 Författningskommentarer 229

l 9 F

örfattningskommentarer

19.1 Förslaget till lag om näringsförbud

Inledande bestämmelse

1§ I paragrafen innebörden ett meddelat näringsförbud. anges av

Förutsättningar för ett beslut näringsförbud om

Detta avsnitt av lagen innehåller regler förutsättningarna för som anger ett beslut om näringsförbud. Näringsförbud får enligt dessa paragrafer riktas mot den har som handlat i egenskap näringsidkare. Vem kan meddelas näringsav som förbud i egenskap näringsidkare i 7 Av denna paragraf följer av anges att näringsförbud får meddelas enskilda näringsidkare och vissa företrädare för juridiska personer.

Reglerna i 2-5 §§ har getts obligatorisk utformning. Detta innebär

en att domstolarna skall meddela näringsförbud, förutsättningarna är om uppfyllda. Den obligatoriska utformningen också åklagaren och ger

annan myndighet som enligt vårt förslag har rätt att ansöka

om

näringsförbud se kommentaren till 13 § anvisning att de inte

en om har någon fri prövningsrätt att avgöra huruvida talan eller ansökan en om näringsförbud över huvud taget skall inledas vid domstol.

Presumtion för näringsförbud gäller enligt 2-4 vid brott för vilket

det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i månader eller vid sex upprepad brottslighet som inte är ringa 2 §, vid betalningsunderlåtelse

som uppgår till minst sex basbelopp 3 § samt vid konkurs,

om näringsidkaren två eller flera gånger tidigare under de senaste tio åren i den egenskapen varit inblandad i konkurser. Presumtionen bryts, om särskilda skäl talar mot näringsförbud. Vad kan utgöra särskilda som skäl har redovisats i avsnitt 7.6. Det ankommer på näringsidkaren att göra gällande att särskilda skäl talar mot näringsförbud. Det är dock

tillräckligt att han eller hon kan göra sannolikt att särskilda skäl talar

230 F örfattningskommentarer SOU 1997: 123

näringsförbud för att bevisbördan skall läggas på den som för talan mot

eller ansöker näringsförbud. Bestämmelsen i 5 § fall av andra

om om

åsidosättanden är inte utformad som en presumtionsregel.

grova

2 § Paragrafen förutsättningarna för ett näringsförbud i anledning av anger

brott. Motsvarande bestämmelse finns i l § näringsförbudslagen i dess

nuvarande lydelse.

För näringsförbud skall komma i fråga krävs att någon i

att ett egenskap enskild näringsidkare antingen har gjort sig skyldig till av

brott vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i månader

för sex

eller gjort sig skyldig till upprepad brottslighet som inte är ringa.Det

krävs näringsidkaren har fällts till för det eller de brott som

att ansvar

åberopas till stöd för ett näringsförbud. Det krävs dock inte för en

prövning näringsförbudsfrågan att brottmålsdomen har vunnit laga av kraft i ansvarsdelen. En sak är att förbudet inte skall börja annan tillämpas förrän det vunnit laga kraft, inte domstolen förordnar om om

tillfälligt näringsförbud. I paragrafen att brott skall ha begåtts någon i dennes

anges av egenskap näringsidkare. Vidare att brott skall ha begåtts i av anges

eller i samband med näringsverksamhet. Detta innebär att brottet eller

brotten skall ha begåtts någon i dennes egenskap antingen enskild av av näringsidkare eller företrädare för juridisk person i utövningen av

näringsverksamhet. Vid prövningen brott har begåtts i utövningen

av om

näringsverksamhet skall två frågor besvaras, nämligen om någon

av

näringsverksamhet över huvud taget har bedrivits och om det föreligger

erforderligt samband mellan brottet eller brotten och näringsverksamheten. Enligt nuvarande ordning skall ett eller flera brott ha begåtts i

näringsverksamhet. Domstolama har i vissa fall ifrågasatt om brott begåtts i utövningen näringsverksamhet då företagsforrnen

av snarare sådan utnyttjats för brottslighet än att det varit fråga om utövning som

näringsverksamhet 9.4.1. Lagstiftarens syfte har emeller-

av se avsnitt

tid varit även sådana fall skall täckas in. Det nuvarande rekvisitet att

näringsverksamhet är emellertid alltför snävt och ersätts därför av rekvisitet eller i samband med näringsverksamhet. Någon utvidgning tillämpningsområdet enligt gällande ordning är inte avsedd.

av nu ställs några krav på att näringsidkaren också

I paragrafen inte upp måste ha åsidosatt vad ålegat honom i näringsverksamhet och

grovt som

förbudet skall påkallat från allmän synpunkt. Paragrafen är i

att vara

stället utformad presumtionsregel. Om de i paragrafen angivna

som en

förutsättningar uppfyllda, skall näringsförbudpresumeras. Presumtio-

är

för näringsförbud bryts, särskilda skäl talar mot det.

nen om

SOU 1997: 123 F örfattningskommentarer 231

3 § I denna paragraf anges förutsättningarna för ett näringsförbud i anledning av betalningsunderlåtelse. Motsvarande bestämmelse finns i l a § näringsförbudslagen enligt dess nuvarande lydelse. För att ett näringsförbud skall kunna meddelas förutsätts att näringsidkaren i den egenskapen har underlåtit att betala sådan skatt, tull eller avgift omfattas lagen 1978:880 betalningssälqing för som av om skatter, tullar och avgifter till ett sammanlagt belopp mot som svarar

minst sex gånger det i lagen 1962:381 om allmän försäkring angivna basbeloppet. Liksom i brottsfallet krävs det inte därutöver att näringsid-

karen skall ha grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet. Det krävs inte heller att näringsförbudet skall påkallat från vara allmän synpunkt. Vid betalningsunderlåtelse uppgår till minst som sex basbelopp skall näringsförbud presumeras. Om särskilda skäl talar mot näringsförbud, bryts presumtionen.

4 § Paragrafen anger förutsättningarna för näringsförbud i anledning av upprepade konkurser, det s.k.flerk0nkursfallet. I paragrafen sägs att den som i egenskap av näringsidkare har försatts i konkurs och två eller

flera gånger tidigare under de senaste tio åren i den egenskapen varit

inblandad i konkurser, skall meddelas näringsförbud. Presumtion för näringsförbud gäller sålunda, om i paragrafen angivna förutsättningar är för handen. Presumtionen bryts, särskilda skäl talar mot näringsförom bud. Regeln har till syfte att motverka s.k. konkursmissbruk, dvs. att någon i samband med upprepade konkurser åsidosätter sina förpliktelser som näringsidkare, även om inte något brott förekommit i näringsverksamheten. Något särskilt krav på att näringsidkaren skall ha förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet ställs inte upp. Det krävs inte heller att näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt. Enligt 2 § näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse är det möjligt att meddela näringsförbud i anledning av konkurs. Någon motsvarande bestämmelse om näringsförbud med en presumtion för näringsförbud vid upprepade konkurser finns dock inte enligt nuvarande ordning.

232 F örfattningskommentarer SOU 1997: 123

5 §

Paragrafen anger att den som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i

egenskap näringsidkare i andra fall än betalningsunderlåtelse-, brottsav och flerkonkursfallen, skall meddelas näringsförbud. Någon presumtion för näringsförbud gäller inte i dessa fall. Syftet är att åsidosättanden bl.a marknads- och konkurrensgrova av rättsliga regler, arbetsmiljö- och miljöregler eller civilrättsliga skyldigheter skall kunna läggas till grund för ett näringsförbud. Enligt ensamma nuvarande ordning är det inte möjligt att meddela näringsförbud enbart på grund sådana åsidosättanden. av

Syftet är också att näringsidkare aldrig eller endast en gång

en som tidigare har förekommit i samband med konkurs skall kunna meddelas näringsförbud, han eller hon grovt åsidosatt sina skyldigheter i om egenskap näringsidkare. Motsvarande regel finns i 2 § näringsförav budslagen i dess nuvarande lydelse. Kravet att näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt har emellertid slopats. Det ställs inte heller något krav på att näringsidkaren skall ha förfarit grovt upp otillbörligt mot sina borgenärer. I regel är sådana förfaranden kriminaliserade och näringsförbud i anledning av brott kan i stället bli aktuellt. I den mån förfaranden innebär otillbörlighet mot borgenärer som grov inte är kriminaliserade eller förutsättningar för näringsförbud vid brott

inte är uppfyllda, kan sådana förfaranden ändå täckas upp av rekvisitet

grovt åsidosättande enligt denna paragraf. Eftersom någon presumtion för näringsförbud inte gäller i dessa fall, åligger det den för talan eller ansöker näringsförbud att visa att som om näringsidkaren har grovt åsidosatt sina skyldigheter. Det är därför inte nödvändigt att ställa något rekvisit att näringsförbud inte skall upp om meddelas, särskilda skäl talar mot det. Omständigheter som kan om

utgöra särskilda skäl i brotts, betalningsunderlåtelse- och flerkonkurs-

fallen kan dock få betydelse vid bedömningen av om ett åsidosättande är att bedöma grovt. Avgörande för bedömningen av om åsidosätsom tandet är grovt är näringsidkarens förfarande skett systematiskt, om om tvingande lagregler åsidosatt eller förfarandet inneburit ett missbruk om av näringsfrihet.

6 § Paragrafen under hur lång tid näringsförbud kan meddelas. anger Paragrafen motsvarar 5 § näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

SOU 1997: 123 Författningskommentarer 233

Vem kan meddelas näringsförbud

7 § Paragrafen anger vem som i egenskap näringsidkare kan meddelas av näringsförbud. Paragrafen motsvarar 4 § näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse. I paragrafen tilläggs dock att även enskild en näringsidkare kan meddelas näringsförbud. Enligt den nuvarande näringsförbudslagen anges detta i anslutning till respektive paragraf som

anger förutsättningarna för näringsförbud. Någon förändring i sak är inte

tänkt. Enligt 4 § första stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse får en företrädare för en juridisk meddelas näringsförbud, person om denne begått brottet i näringsverksamheten eller innehade sin ställning när betalningen av skatt, tull eller avgift underläts eller den juridiska personen försatts i konkurs. Enligt den föreslagna lagen framgår detta dock redan av 2-4 §§. Av dessa paragrafer följer att det handlande som konstituerar ett näringsförbud skall ha begåtts någon av i dennes egenskap näringsidkaren och i brottsfallet även i eller i av samband med näringsverksamhet. Om vederbörande exempelvis inte innehade sin ställning när brottet begicks eller betalning skatt av underläts, har denne inte heller handlat i egenskap näringsidkare. av Någon motsvarande reglering finns därför inte i denna paragraf. Det skall dock betonas att någon ändring i sak är inte avsedd. När det däremot gäller företrädare för juridiska personer skall -inte bara den som innehade sin ställning när den juridiska försattes personen i konkurs utan även den lämnat sin post före konkursutbrottet - som kunna drabbas av ett näringsförbud i flerkonkursfallet. Detta regleras i 8§.

8§ Paragrafen innehåller regel gör det möjligt att meddela näringsen som förbud i flerkonkursfallet även såvitt företrädare för juridiska avser personer som lämnat sina poster strax före ett konkursutbrott. Dessa kan enligt nuvarande ordning inte drabbas något näringsförbud enbart i av anledning av konkurs. I paragrafen utvidgas den personkrets får som meddelas ett sådant näringsförbud till att omfatta även den som innehade sin ställning än ett år innan konkursansökan kom in till senare tingsrätten. Att den som innehade sin ställning när den juridiska personen försattes i konkurs kan drabbas näringsförbud följer redan av av 4

234 F örfattningskommentarer SOU 1997: 123

Näringsförbudets innehåll

9 § Paragrafen innehåller bestämmelser som beskriver de olika befattningar hos juridisk näringsförbudsålagd person inte får en person som en inneha. Paragrafen motsvarar 6 § första och andra stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

10 § I paragrafen att näringsförbud inte utgör något hinder mot anges

utövning vissa grundlagsskyddade rättigheter. Paragrafen motsvarar

av

6 § tredje stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

11 § Paragrafen innehåller regler förbud mot anställning m.m. hos om närstående och i den rörelsen där den har meddelats näringsförbud som åsidosatt sina skyldigheter. Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella

ändringar 7 § näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

vid prövningen frågor näringsförbud

Fiirfarandet av om

12 § Paragrafen innehåller regler rättegången i mål om näringsförbud. om

Denna paragraf motsvarar 8 § första stycket näringsförbudslagen i dess

nuvarande lydelse.

Åklagaren har enligt nuvarande ordning exklusiv talerätt. Enligt

en den lagen emellertid även andra myndigheter rätt att ansöka om nya ges

näringsförbud talan inte grundar sig på brott. Detta följer

så länge som

13 Åklagarens rätt att föra talan även i andra fall än brott har dock

av behållits. Förfarandet vid denna prövning skall, inte annat ha föreom skrivits i denna lag, i tillämpliga delar gälla vad som i allmänhet är föreskrivet mål rör allmänt åtal för brott där straffet är fängelse om som i högst ett år. Detta överensstämmer med nuvarande ordning. I de fall då åklagare väcker fråga näringsförbud utan en en om samband med brott skulle det i och för sig tänkbart att dessa frågor vara i stället handläggs enligt lagen 1996:242 domstolsärenden. Detta om skulle i sådant fall överensstämma med vad som gäller i fråga om ansökningar näringsförbud utan samband med brott. Vi har dock inte om

valt sådan ordning. Åklagaren kommer troligtvis inte att föra sådan

en talan i någon större utsträckning, eftersom det ligger närmare till hands

SOU 1997: 123 F örfattningskommentarer 235

att berörd fackmyndighet ansöker näringsförbud; se nedan under om 13 I 8 § andra stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse får en talan om näringsförbud i anledning av konkurs tas upp av samma tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen. Någon motsvarande regel införs inte i den nya lagen.

13 § Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka myndigheter utöver — åklagarmyndigheten som får rätt att ansöka om näringsförbud utan samband med brott. Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande näringsförbudslagen. I paragrafen sägs att lcronofogdemyndigheten får ansöka om näringsförbud i betalningsunderlåtelse- och flerkonkursfallen samt i fall av

andra grova åsidosättanden. Vidare sägs i paragrafen att Konsumentver-

ket, Konkurrensverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen eller de ytterligare myndigheter regeringen bestämmer får som i fall andra åsidosättanden ansöka om näringsförbud. Exempel av grova på ytterligare myndigheter kan tänkas komma i fråga är Livssom medelsverket, Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Skogsstyrel-

sen. I dessa fall skall ärendet, inte något annat följer lagen, handom av läggas vid tingsrätten enligt lagen domstolsärenden. om Bakgrunden till att även andra myndigheter än åklagarmyndigheten skall ha rätt att väcka frågor om näringsförbud, är att den myndighet tydligast konsekvenserna av olika åsidosättanden som begås av som ser näringsidkare kan förväntas ha det största intresset av att åstadkomma en ett beslut näringsförbud. Den myndigheten bör därför ha rätt att om ansöka näringsförbud. om Enligt 9 § näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse skall kronofogdemyndigheten särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud i anledning av betalningsunderlåtelse och anmäla förhållandet till åklagaren. Någon motsvarande bestämmelse har inte införts i den lagen. Anledningen härtill är att Kronofogdemyndignya heterna enligt den lagen själva får ansöka och ombesörja utnya

redningar näringsförbud i anledning av betalningsunderlåtelse.

om Vikten ett nära samarbete mellan åklagama och kronofogdemyndigav heterna är dock alltjämt stor betydelse bl.a. för att undvika att båda av myndigheterna utreder näringsförbud för samma person.

236 F örfattningskommentarer SOU 1997: 123

14 § Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid prövningen av ansökningar om näringsförbud. Enligt 13 § skall sådana ärenden, inte annat sägs i lagen, handom läggas enligt lagen domstolsärenden. Huvudregeln enligt lagen om om domstolsärenden är att förfarandet hos domstolen är skriftligt. Endast om enskild part begär det, skall domstolen hålla sammanträde. Mot bakgrund av att muntlighetsprincipen gör sig starkt gällande i processer

näringsförbud se avsnitt 15.4, tas en särskild regel upp i denna

om paragraf att domstolen alltid skall hålla ett sammanträde, innan ett om ärende avgörs i sak. Sammanträde behöver dock inte hållas, om det är obehövligt. Även i fråga domförhet har reglerna i lagen domstolsärenden om om frångåtts. Paragrafens andra stycke innehåller en särskild regel om att tingsrätten vid prövningen ett ärende om näringsförbud skall bestå av av en juristdomare och tre nämndemän. Anledningen till att en sådan regel införs är att det skulle olämpligt att låta olika regler gälla i fråga vara om domförhet beroende på om det är åklagaren eller annan myndighet som framställer yrkande om förbud vid domstol. Vidare är nämndemannainflytande betydelse även i näringsförbudsfrågor utan av samband med brott. I paragrafens tredje stycke sägs att reglerna i 29 kap. rättegångsbalken skall gälla vid omröstning.

15 § Paragrafen innehåller regel hämtning, om den mot förbudet riktas en om inte inställer sig till ett sammanträde.

16 § I paragrafen tas upp en regel om att rätten får anlita offentlig försvarare för den mot vilken förbudet gälla, om särskilda skäl föreligger. avses Vid denna bedömning skall hänsyn tas till partens behov av en offentlig försvarare. Ärendets svårighetsgrad måste ställas i relation till partens förmåga att själv bevaka sin intressen i ärendet. Huvudregeln är dock den att parten själv får anlita sitt ombud. Paragrafen innehåller vidare en hänvisning till 31 kap. rättegångsbalken i fråga rättegångskostnader. Detta innebär att en offentlig om om försvarare har förordnats och parten förlorar ärendet genom att ett näringsförbud meddelas, blir han eller hon återbetalningsskyldig för försvararkostnaderna i den utsträckning som hans eller hennes ekonomiska förhållanden medger detta 31 kap. 1 § rättegångsbalken. På motsvarande sätt har han eller hon om frågan om näringsförbud -

SOU 1997: 123 F örfattningskommentarer 237

ogillas rätt till ersättning av allmänna medel för sina kostnader för offentlig eller privat försvarare.

17 § I paragrafen ges en hänvisning till konkurslagen avseende konkursförvaltarens skyldighet att underrätta om omständigheter som kan medföra näringsförbud.

Tillfälligt näringsförbud

18 § I paragrafen anges förutsättningarna för ett beslut om tillfälligt näringsförbud. Paragrafen motsvarar lO § första stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

19-25 §§ Paragrafema innehåller regler om förfarandet vid prövning av frågor om tillfälligt näringsförbud. Paragrafema motsvarar i vissa delar 10 § andra stycket samt 11-14 näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse. I 19 § tilläggs att näringsförbud får tas upp på yrkande inte bara av åklagaren utan även av kronofogdemyndigheten. I paragrafens andra stycke sägs att frågor om tillfälligt näringsförbud som prövas utan samband med brott handläggs enligt 13-16 och att i övriga fall tillämpas vad som sägs i 12 Detta stycke ersätter 10 § tredje stycket

näringsförbudslagen enligt dess nuvarande lydelse. Ändringama är

föranledda av att även kronofogdemyndigheten får framställa yrkande om tillfälligt näringsförbud.

Upphävande av ett näringsförbud

26-32 §§

Paragrafema innehåller regler om upphävande näringsförbud.

av Motsvarande regler finns i 15- l 7 näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse. Av 31 § följer dock att vid prövningen av frågor om upphävande av näringsförbud skall i tillämpliga delar gälla vad föreskrivs i 13som 16 om ansökan om näringsförbud. Enligt nuvarande ordning gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om mål om näringsförbud 17 § andra stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse. Det har sålunda skett en ändring av de förfaranderegler skall tillämpas vid som prövningen av frågor om upphävande av näringsförbud.

238 Författningskommentarer SOU 1997: 123

T id för avveckling av förbjuden näringsverksamhet m.m.

33 § Paragrafen innehåller bestämmelser om avveckling av en förbjuden näringsverksamhet. Paragrafen motsvarar 18 § första och andra stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

34 §

I paragrafen anges att för ärenden om förlängning av tiden för av-

veckling gäller vad sägs i 13-16 om ansökan om näringsförbud. som Paragrafen ersätter 18 § tredje stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse. Enligt nuvarande ordning tillämpas nämligen vad sägs i fråga mål näringsförbud. som om om

Dispens från förbud

35-38 §§ Paragrafema innehåller regler om dispens från förbud. Motsvarande regler finns i 19-22 näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse. När en fråga om dispens prövas särskilt, gäller dock i tillämpliga delar vad sägs i 13-16 ansökan om näringsförbud, och inte som om i dag enligt vad sägs i fråga om mål om näringsförbud. som som

Tillsynen av meddelade förbud m.m.

39 § Paragrafen innehåller bestämmelse om registrering av näringsförbud en och tillfälliga näringsförbud. Paragrafen motsvarar 23 § näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

40 §

I paragrafen anges vem som skall utöva tillsynen över att näringsförbud

och tillfälliga näringsförbud efterlevs. Paragrafen motsvarar 24 § första och andra stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

41 § Paragrafen innehåller bestämmelse att den har meddelats en om som näringsförbud är skyldig att en gång varje halvår upplysa kronofogdemyndigheten sina ekonomiska och personliga förhållanden i den om utsträckning som myndigheten" begär. Någon sådan skyldighet finns inte enligt nuvarande ordning.

SOU 1997: 123 Fözfattningskommentarer 239

42 § Paragrafen handlar om att kronofogdemyndigheten skall anmäla vissa förhållanden till åklagarmyndigheten. Paragrafen motsvarar 24 § tredje stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

43 § Paragrafen innehåller en bestämmelse om att kronofogdemyndigheten får förlänga förbudstiden för den som inte har fullgjort sin anmälningseller upplysningsskyldighet enligt 41 Ett sådant beslut får överklagas vid den tingsrätt inom domkrets myndigheten har sitt säte enligt vars reglerna i 18 kap. utsökningsbalken. En förlängning förbudstiden får av ske utan hinder av den begränsning som följer av 6

Överträdelse förbud av

44 § Paragrafen innehåller bestämmelser straff vid överträdelse av ett om näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud. Paragrafen motsvarar 25 § näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

45 § Paragrafen innehåller bestämmelser förlängning av förbudstiden vid om överträdelse ett meddelat näringsförbud. Motsvarande bestämmelse av finns i 26 § första och andra stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse. En fråga förlängning tiden skall dock enligt om av denna lag tas upp genom en ansökan. En sådan ansökan får göras -inte bara åklagaren utan även av kronofogdemyndigheten. av -

46 § I paragrafen att det finns bestämmelser återkallelse av dispens anges om när ett förbud överträds. Paragrafen motsvarar 26 § tredje stycket näringsförbudslagen i dess nuvarande lydelse.

47 § Paragrafen att ett tidigare meddelat näringsförbud skall upphävas, anger ett nytt förbud meddelas. Paragrafen motsvarar 27 § näringsförom budslagen i dess nuvarande lydelse.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

Den föreslagna lagen föreslås träda i kraft den l juli 1998. Genom lagen upphävs den nuvarande näringsförbudslagen. I fråga om övergångs-

240 Författningskommentarer

bestämmelser hänvisas till vad som har anförts i kapitlet 17 om Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser.

19.2 Förslaget till lag i konkurs-

om ändring lagen 1987:672

6 kap. 1 §

Ändringen är föranledd av att den nuvarande näringsförbudslagen ersätts

av en ny lag.

Z kap. 15 §

Andringen är föranledd av att den nuvarande näringsförbudslagen ersätts av en ny lag.

7 kap. 16 §

Ändringen i paragrafens andra stycke är föranledd av att den nuvarande

näringsförbudslagen ersätts av en ny lag. I paragrafen införs ett nytt tredje stycke. Stycket innehåller en regel om att konkursförvaltaren omedelbart skall underrätta kronofogdemyndigheten när en i konkurs försatt näringsidkare tidigare har varit inblandad i två eller flera konkurser under de senaste tio åren. I underrättelsen bör förvaltaren ange om det har framkommit några särskilda skäl som talar mot ett näringsförbud och redovisa dessa. Förvaltaren åläggs dock inte någon utredningsskyldighet. I anledning av sådan underrättelse åligger det kronofogdemyndigheten att snarast utreda saken och därefter ansöka om näringsförbud.

19.3 Övriga lagförslag

Förslagen till lag om ändring i 2 kap. l § och 8 kap. 4 § aktiebolagslagen 1975:1385, 2 kap. 1 § och 8 kap. 4 § försäkringsrörelselagen 1982:713, 2 kap. 1 § och 7 kap. 3 § bankaktiebolagslagen 1987:618, 2 kap. 1 § och 3 kap. 3 § sparbankslagen 1987:619, 6 kap. 4 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar, 5 § skuldsaneringslagen 1994:334, 9 kap. 5 § stiftelselagen 1994:1220, 2 och 4 lagen 1994:1927 om europeiska ekonomiska intressegmpperingar samt

SOU 1997: 123 F örfattningskommentarer 241

6 kap. 3 § lagen 1995:1570 om medlemsbanker är föranledda att den nuvarande näringsförbudslagen ersätts av en ny av lag om näringsförbud.

Särskilt yttrande 243

Särskilt yttrande

Särskilt

yttrande av experterna

Elisabet Fura-Sandström och Christer Östlund

Om näringsförbud vid betalningsunderlåtelse och

konkurs

Utredningens uppdrag är viktigt. Den nuvarande näringsförbudslagen är svår att tillämpa för domstolarna, vi1ketb1.a. framgår av de relativt sett få meddelade förbuden. Samtidigt är näringsförbudet som juridiskt

institut ett mycket ingripande undantag i den grundläggande närings-

friheten. En skärpning lagstiftningen måste vara väl avvägd och av inriktad enbart på de fall då näringsidkare klart har visat att hon eller en

han inte längre bör få driva näringsverksamhet. Enligt vår uppfattning är utredningen i vissa stycken alltför generaliserande. Det är mot denna

bakgrund vi motsätter utredningens förslag i de avseenden som som oss redovisas nedan.

Betalningsunderlåtelse

Utredningen föreslår att näringsförbud skall meddelas den som underlåter att betala vissa skatter och avgifter uppgående till sammanlagt minst basbelopp, inte särskilda skäl talar mot näringsförbud. sex om En näringsidkare inte gör rätt för sig gentemot sina fordringssom skapar problem på marknaden. Å sidan går fordringsägaren ägare ena intäkter, å andra sidan tillskansar sig näringsidkaren miste om rättmätiga fördelar i form förlängda kredittider vilket i vissa fall snedvrider av

konkurrensen. Enligt vår uppfattning kan kvalificerade överträdelser vara

sådan art att näringsförbud är påkallat. Den av utredningen föreslagna av regeln är dock så generellt utformad att det höga krav på rättssäkerhet måste ställas i sammanhanget inte är uppfyllt. som

244 Särskilt yttrande

Den inledande fråga som bör ställas är varför skulder till staten, en av flera presumtiva fordringsägare, skall särbehandlas i så motto att just dessa uttryckligen skall föranleda näringsförbud i vissa fall. Enligt vår uppfattning måste utgångspunkten vara att alla former av betalningsunderlåtelser är lika allvarliga, oavsett vem som är fordringsägare. Utredningens uppdrag har varit att se över skulder mot staten. Vi menar dock att frågan bör belysas bredare och hänsyn tas även till andra typer av skulder. En skuldsättning mot staten kan uppkomma på många olika sätt. En näringsidkare kan hamna i ekonomiskt trångmål på grund av egna förluster, t.ex. beroende på att en stor kund går i konkurs, vilket ibland medför att den egna verksamheten inte kan överleva. Andra kan helt enkelt avstå från att betala sina skatter och avgifter i hopp att uppnå om fördelar på kort sikt. Dessa exempel är varandras motpoler och mellan dem finns ett oändligt antal varianter. Redan mot denna bakgrund framstår det som mycket svårt att utforma en generell lagstiftning som inte riskerar att medföra rättsförluster. Utredningens förslag riskerar enligt vår uppfattning att få dessa följder. För att i någon mån undvika risken för rättsförluster föreslår utredningen att regeln utformas som en s.k presumtionsregel, vilket innebär att näringsförbud inte skall meddelas om särskilda skäl talar mot detta. Som exempel på sådana särskilda skäl anges bl.a. att överträdelsen engångskaraktär, den har inte syftat till vinning, den har inte är av egen medfört eller varit ägnad att medföra någon skada och skulden mot staten är till sitt belopp obetydlig i förhållande till storleken på övriga skulder i verksamheten. Listan är inte uttömmande utan ytterligare situationer kan förekomma. Enligt vår uppfattning föreligger sådana förhållanden som ovan har beskrivits i flertalet av de fall då en näringsidkare har en skuld till staten. Med andra ord är huvudregeln den att särskilda skäl föreligger. Problemet som uppstår hänger samman med bevisbördan och dess placering. I första skedet behöver åklagaren, eller annan taleberättigad, endast visa att skulden de facto uppgår till det stadgade beloppet. Därefter måste näringsidkaren åtminstone göra sannolikt att särskilda skäl föreligger för att undgå näringsförbud. En sådan omvänd bevisbörda är mycket ovanlig och måste därför kunna motiveras med tillräcklig styrka. Enligt vår uppfattning kan en omvänd bevisbörda inte godtas i detta sammanhang. Reglerna om näringsförbud är som ovan nämnts ett mycket ingripande undantag från den grundläggande näringsfriheten. Det är därför inte acceptabelt att låta bevisbördan vila på näringsidkaren i den utsträckning som föreslagits.

Särskilt yttrande 245

Utredningen har stannat for att gränsen för när näringsförbud som huvudregel skall meddelas bör vid sex basbelopp efter bl.a. en jämförelse med gränsen för grovt skattebedrägeri. Någon ytterligare konsekvensanalys av beloppets storlek har inte presenterats, vilket vi uppfattar som en brist. Det bör ha ålegat utredningen att åtminstone inhämta uppgifter hur stora de genomsnittliga skatte- och avom giftsskuldema är i konkurser för att underlätta bedömningen. Ett sådant underlag ger inte hela bilden av hur skuldsättningen mot staten ser ut, bidrar i vart fall till att i någon mån ge en uppskattning om hur den men valda beloppsgränsen slår i konkursfallen. Enligt vår uppfattning är nivån valts låg. Redan mycket små företag har månatliga skattesom och avgiftsinbetalningar uppgående till sex basbelopp. Som en följd av utredningens förslag skulle företrädare för dessa företag omedelbart riskera näringsförbud i en ekonomisk kris. Som ett alternativ till utredningens förslag föreslår vi att näringsförbud skall utdömas i de fall då näringsidkare underlåter att betala en skatter och avgifter uppgående till ett visst belopp eller en viss del av omsättningen och särskilda skäl talar för näringsförbud. Det bör vidare krävas åklagaren, eller annan taleberättigad, att visa att särskilda skäl av föreligger. I synnerhet gäller detta mot bakgrund av att näringsidkaren huvudregel får föra sin talan själv utan stöd juridiskt ombud. som av

Konkursfallet

Utredningen föreslår bl.a. en presumtion för näringsförbud om en näringsidkare har försatts i konkurs tre eller flera gånger under de senaste tio åren. Vidare föreslås att personkretsen utvidgas till att inte bara omfatta företagets företrädare vid konkursutbrottet utan även den innehaft sådan ställning senare än ett år innan konkursansökan som en kom in till tingsrätten. Vi motsätter oss dessa förslag. Att ett företag går i konkurs är i sig varken anmärkningsvärt eller klandervärt. Icke hållbara affärsidéer konkurreras ut till förmån för mer tidsenliga. Konkurser är marknadsekonomins yttersta konsekvens och förutsättning. I vissa fall kan dock konkursinstitutet missbrukas. Ett grundläggande krav på näringsförbudslagstiftningen är att den endast tar sikte på de fall då missbruk föreligger. En regel innebär en presumtion för näringsförbud när en som näringsidkare har varit inblandad i ett visst antal konkurser under en viss tidsperiod riskerar att slå blint. Konkursema kan ha varit en följd att kunder gått i konkurs eller kraftiga svängningar i av egna av konjunkturen. Inget av dessa typfall var ovanligt under krisåren i början

246 Särskilt yttrande

av l990-talet. Har näringsidkaren dessutom valt att organisera sin verksamhet i flera företag, t.ex. ett utvecklingsbolag, ett produktionsbolag och ett försäljningsbolag, kan kravet på ett visst antal konkurser snabbt vara uppfyllt. Det senare gäller i synnerhet om vederbörande dessutom innehar styrelseplatser i andra företag i samma bransch och därför utsatts för liknande konjunkturpåfrestningar. Påståendet i utredningens förslag att upprepade konkurser som ligger nära varandra i tiden utgör en välgrundad misstanke att ett grovt åsidosättande om föreligger kan vi mot bakgrund av vad som anförts ovan inte ställa oss bakom. Det kan även tilläggas att möjligheterna att rekrytera kvalificerade personer till styrelseuppdrag skulle försvåras med utredningens förslag. I synnerhet gäller detta uppdrag i riskföretag. Regeln om näringsförbud vid upprepade konkurser är utformad på liknande sätt som ovan har beskrivits för betalningsunderlåtelse, dvs. en presumtion för förbud med omvänd bevisbörda. Med stöd av samma argumentation som i det förra fallet kan vi inte heller beträffande konkursfallet acceptera en situation där en näringsidkare tvingas föra motbevisning för att undvika ett näringsförbud. Vad beträffar utredningens förslag att utvidga den personkrets som skall omfattas av näringsförbud vid konkurs vill vi anföra följande. Motiven bakom förslagen är att komma de situationer då s.k. målvakter inträder i företagen strax innan en konkurs. Detta är naturligtvis allvarligt och skapar problem, inte minst för fordringsägama. Vi menar dock att problemen i huvudsak skall lösas inom ramen för annan lagstiftning, t.ex. i reglerna om borgenärsbrott i brottsbalken. Att utvidga näringsförbudsreglema i enlighet med utredningens förslag kan leda till att andra typer av problem uppstår. Den näringsidkare som säljer sitt företag har små eller inga möjligheter att påverka företaget efter försäljningen. Om den nya ägaren misslyckas i sin verksamhet bör detta således inte läggas den tidigare ägaren till last. Som ett alternativ till utredningens förslag föreslår vi att det s.k. flerkonkursfallet utgår. Näringsförbud i samband med konkurs bör meddelas i de fall näringsidkaren grovt har åsidosatt sina förpliktelser som näringsidkare. En grund för att påstå att åsidosättandet är grovt kan vara att det upprepats vid ett flertal konkurser. Bevisbördan bör dock ligga på åklagaren, eller annan taleberättigad. Endast de konkurser som näringsidkaren själv har varit inblandad i bör ingå i bedömningen.

123 Bilaga 247 SOU 1997:

Bilaga

NÄRINGSFÖRBUD

Underrättelse innebörden av näringsförbud/tillfölligt näringsförbud. om

GILTIGHETSTID

Näringsförbudet gäller under den tid som angivits i domen eller i beslutet.

VERKAN AV FÖRBUDET

har näringsförbud får inte Den som

l driva näringsverksamhet, . i handelsbolag än kommanditbolag eller vara bolagsman ett annat komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, stiftare ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett vara av försäkringsbolag, vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag, en europeisk ekonomisk en intressegruppering med säte i Sverige eller en ekonomisk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag vara eller ett försäkringsbolag eller företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, firmatecknare i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan vara juridisk person som anges vid faktiskt utöva ledningen näringsverksamhet eller y sådan juridisk av en av en person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring, äga sä många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäkringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent.

Den har näringsförbud får inte heller vara anställd eller i ta emot som återkommande uppdrag i näringsverksamhet som drivs av en närstående till en honom eller där en närstående har ställning som

komplementär i ett kommanditbolag, bolagsman i ett annat handelsbolag, ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, bankaktiebolag, sparbank eller försäkringsbolag, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag eller ett försäkringsbolag, ledamot eller suppleant i styrelsen för en ekonomisk förening eller europeisk ekonomisk intressegruppering med företagsledare i en säte i Sverige.

Samma förbud mot anställning eller uppdrag gäller också

i näringsverksamhet där en närstående faktiskt utövar ledningen, en och i enskild näringsverksamhet för vilken en närstående utåt en framträder som ansvarig.

248 Bilaga SOU 1997: 123

Med närstående till den som har näringsförbud menas hans make, den med vilken han samlever under äktenskapsliknande förhållanden, föräldrar, barn, syskon och syskons makar samt makes släktingar i rätt upp- eller nedstigande led såsom makes föräldrar, makes barn samt makes syskon.

Inte heller får den som har näringsförbud anställd eller ta emot återkommande vara uppdrag i den näringsverksamhet där han åsidosatt sina åligganden.

U NDANTAG

Ett näringsförbud innebär inte något hinder mot sådan enskild verksamhet är som skyddad av grundlag. Utövning av exempelvis yttrandefriheten, mötesfriheten eller tryckfriheten hindras således inte av ett näringsförbud. Aven den som har fått ett sådant förbud får därmed driva exempelvis ett tryckeri, försälja tidningar och böcker eller anordna teaterföreställningen Han får också arbeta t författare. som ex Grundlagsskyddet medför dock inte att den som har nöringsförbud har rätt att vara ställföreträdare för en juridisk person som bedriver sådan verksamhet.

ÖVERTRÄDELSE AV FÖRBUDET

Den som överträder ett näringsförbud eller ett tillfälligt näringsförbud kan dömas till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som bryter mot rättens föreskrift tillåtna en om åtgärder under tiden innan näringsförbudet börjar gälla eller mot en föreskrift i samband med dispens från näringsförbudet.

Om ett näringsförbud överträds skall förbudet förlängas med högst fem år, det om inte finns särskilda skäl att underlåta förlängning. Overträdelse kan också medföra att en beviljad dispens återkallas.

UPPLYSNINGAR

För vidare upplysningar kan Ni vända Er till domstolen.

Statens offentliga 1997 utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan steg for steg. U. 32. Följdlagstiftningtill miljöbalken. M. . lnkomstskattelag,del l-Ill. Fi. 33.Att lära över gränser. En studie av 0ECDzs . Fastighetsdataregister. Ju. forvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation.M. 34. Övervakning miljön. M. . av Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stödför 35. Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade. A. 36. Bekämpande penningtvätt.Fi. av

Länsstyrelsemas roll trafik- i och fordonsfrågor. K. 37. Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg.U.

0 .

Byråkratini backspegeln.Femtioår av förändring 38. Myndigheteller marknad. . sex törvaltningsområden. Fi. Statsforvalmingensolika verksamhetsfonner.Fi.

Röster om barnsochungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. . Flexibelförvaltning.Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.In. . hetsanpassning statsförvaltningens av 41. Statenochtrossamfunden

struktur.Fi. Rättsligreglering

10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag - Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lag om trossamfund . - 12. lT-problem infor 2000-skiftet.Referatoch Lag om Svenskakyrkan. Ku. slutsatserfrån en hearinganordnad av 42. Statenoch trossamfunden

IT-kommissionenden 18 december. Begravningsverksamheten. Ku.

IT-kommissionens rapport l/97. K. 43. Staten och trossamfunden

13.Regionpolitikfor helaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen

14.IT i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkliga arkiven.Ku.

Det svåra samspelet.Resultatstymingens framväxt Staten och trossamfunden . . ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

l6. Att utvecklaindustriforskningsinstituten. N. 45. Statenochtrossamfunden

l7. Skatter,tjänster och sysselsättning. Stöd,skatter och finansiering. Ku.

+ Bilagor. Fi. 46. Statenochtrossamfunden

Granskning granskning. av Statligmedverkanvid avgiñsbetalning.Ku. . Den statliga revisioneni Sverigeoch Danmark.Fi. 47. Statenoch trossamfunden

19.Bättreinformation om konsumentpriser.ln. Denkyrkliga egendomen.Ku.

20. Konkurrenslagen 1993-1996.N. 48. Arbetsgivarpolitik i staten.

Växa i lärande. Förslagtill läroplanfor barnoch För kompetens och resultat.Fi. . unga 6-16 år. U. 49. Grundlagsskyddfor nya medier.Ju.

22. Aktiebolagetskapital. Ju. 50.Alternativautvecklingsvägarfor EU:s

23. Digital demokr@ti.Ett seminarium om Teknik, gemensamma jordbrukspolitik. Jo.

demokratiochdelaktighetden november 8 1996 51. Brister i omsorg

anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- en fråga om bemötande äldre. av kommissionenoch Kommunikationsforsknings- 52. Omsorgmedkunskapoch inlevelse

beredningen.IT-kommissionens rapport 2/97. K. en fråga om bemötande äldre. av - 24. Välfärd i verkligheten Pengar räckerinte. 53. Avskaffa reklamskattenFi. - 25. Svensk mat- EU-fat.Jo. 54. Ministem och makten.

26. EU:s jordbrukspolitik och denglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyre i praktiken Fi.

forsörjningen.Jo. 55. Staten ochtrossamfunden. Sammanfattningama av

27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfrån de statligautredningarna.Ku.

28. I demokratinstjänst.Statstjänstemannens roll och 56. Folket som rådgivareoch beslutsfattare.

vårt offentliga etos. Fi. + Bilaga 1och Ju.

29. Bampomografifrâgan. 57. I medborgarnas tjänst.

lnnehavskriminalisering m.m. Ju. En samladförvaltningspolitikför staten. Fi.

30. Europaoch staten. Europeiseringens betydelseför 58. Personaluthyrning. A.

svenskstatsförvaltning.Fi. 59. Svenskhemmet Voksenåsensforvaltningsform.Ku.

3 Kristallkulan tretton röster om framtiden. 60. Betal-TV inom Sveriges Television. Ku. . - IT-kommissionens rapport 3/97.K.

Statens offentliga utredningar

1997 Kronologisk förteckning

6. Att växa blandbetongochkojor. 89. Handelnmedskrot och begagnade varor. N. . Ett delbetänkande barnsochungdomars 90. Ändrad organisationför det statligaplan-, byggom uppväxtvillkor i storstädemas utsatta områdenfrån och bostadsväsendet. In. Storstadskommittén. S. 9 Jaktensvillkor en utredning om vissajaktfrågor. . - 62. Rosor av betong. Jo. En antologitill delbetänkandet Att växa bland 92. Medieföretagi Sverige Ägande och — betongochkojor från Storstadskommittén. strukturforändringari press, radio och TV. Ku. 63. Sverigeinför epokskiñet. 93. Hantering av fel i utjämningssystemet för IT-kommissionens rapport 5/97. K. kommuneroch landsting. In. 64. Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd 94. Konkurrensneutralttransportbidrag. N. + Bilagedel. A 95. Forum for världskultur 65. Polisensregister. Ju. en rapport om ett rikare kulturliv. Ku. - 66. Statsskuldspolitiken. Fi. 96. Lokalförsörjningoch fastighetsägande. 67. Återkallelse uppehållstillstånd. UD. En utvärdering statens fastighetsorganisation. av av 68. Grannlands-TV i kabelnät.Ku. Fi. 69. Besparingari stort ochsmått. U. 97. Skydd av skogsmark.Behovoch kosmader. M. 70. Totalförsvaretoch frivilligorganisationema 98. Skydd av skogsmark. Behov ochkostnader. uppdrag,stödochersättning. Fö. Bilagor. M. - 7 Politik för unga. 99. En ny vattenadministration. Vatten är livet. M. . + st 2 bilagor. ln. 100.Nya samverkansforrner inom den Sjöhistoriska 72. En lag om socialförsäkringar. S. museiverksamheten. Ku. 73. Inför en svenskpolicy om säkerelektronisk 101.Behandling av personuppgifter om kommunikation.Referatfrån ett seminarium totalforsvarspliktiga.Fö. anordnat av IT-kommissionen,Närings-och 102.Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s handelsdepartementet och SEISden ll december jordbruk i framtiden. Jo. 1996. IT-kommissionens rapport 6/97.K. 103.Rapportmed förslag om sändningsorter. Ku. 74. EU:sjordbrukspo1itik,miljön ochregional 104. Polisi fredenstjänst. UD. utveckling.Jo. 105.Agenda21 i Sverige. 75. Bosättningsbegreppet. Skatterättsligaregler för Fem år eñerRio resultatoch framtid. M. fysiska personer. Fi. 106.En fond för unga konsmärer. Ku. 76. Invandrarei vård och omsorg 107. Den nya gymnasieskolan en fråga om bemötande äldre. av problemochmöjligheter.U. - - 77. Uppföljning av inkomstskattelagen. Fi. 108.Att lämna skolan med rak rygg- Om rätten till 78. Medelsförvaltningi kommuneroch landsting. ln. skriftspråketoch om förskolansoch skolans 79. Försäkringsmäklare. lagöversyn En av möjligheter att förebyggaoch möta läs-och Försäkringsmäklarutredningen. Fi. skrivsvårigheter.U. 80. Reformeradstabsorganisation. Fi. 109. Myndighetsansvaret för transportav farligt 81.Allmännyttiga bostadsforetag. gods.Fö. + Bilaga.In. 110.Säkrareobligationer Fi. 82. Lika möjligheter. In. lll. Branschsaneringoch andrametoder mot - 83.Om maktochkön-i spåren offentliga av ekobrott. Ju. organisationersomvandling. A. 112.En samordnadmilitär skolorganisation. 84. En hållbarkemikaliepolitik. M. 113. Mot halvamakten elvahistoriska essäerom - 85. Förmånefter inkomst- Samordnatinkomst kvinnorsstrategieroch mäns motstånd. A. begreppför bostadsstöden och nya 114.Styrsystem ochjämställdhet.Institutioneri kvaliñkationsreglerfor rätt till förändringochkönsmaktensframtid. A. sjukpenninggrundande inkomst. 115. Ljusnandeframtid eller ett långt farväl 86. Punktskattekontroll alkohol, av tobak och Den svenska välfärdsstatenjämförande i mineralolja, m.m. Fi. belysning.A. 87. Kvinnor, män och inkomster. ll6. Barnets bästai främsta mmmet. FN:s konvention Jämställdhetochoberoende. A. om barnets rättigheterförverkligasi Sverige. 88. Upphandlingfor utveckling. N. 116.Barnets bästa en antologi. S. -

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

117. Nobelcenteri Stockholm ett infonnations-och — aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och samhälle.Ku. 118.Deladestäder. l 19. En tydligareroll för hälso-och sjukvårdeni folkhälsoarbetet. 120. Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, utveckling. En Kartläggning. U. 121. Skolfrågor Om skolai enny tid. U. - 122. Rättigheteri lufifartyg. K. 123.Ett effektivarenäringsförbud. N.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Fastighetsdataregister. 3 Länsstyrelsemas roll i trafik- ochfordonsfrågor.6 Aktiebolagetskapital. 22 IT-problem infor 2000-skifiet.Referat ochslutsatser från Bampomograñfrågan. en hearinganordnad IT-kommissionenden av Innehavskriminalisering m.m. 29 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97.12 Integritet Offentlighet Informationsteknik.39 Digital demokr@ti. Ett seminarium om Teknik, Grundlagsskyddför nya medier.49 demokratioch delaktighetden november 8 1996 Folket som rådgivareochbeslutsfattare. anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- + Bilaga och l 2. 56 kommissionenoch Kommunikationsforsknings- Polisensregister.65 beredningen.IT-kommissionens rapport 2/97. 23 Branschsaneringochandrametoder mot ekobrott.1 l l Kristallkulan tretton röster om framtiden. - —— IT-kommissionens rapport 3/97. 3 l Utrikesdepartementet Ny kurs i trafikpolitiken bilagor. 35 + Återkallelse av uppehållstillstånd.67 Sverigeinför epokskiftet. Polisi fredenstjänst.104 IT-kommissionens rapport 5/97.63 Inför en svenskpolicy om säkerelektronisk Försvarsdepartementet kommunikation.Referatfrån ett seminariumanordnat av Totalförsvaretoch frivilligorganisationema IT-kommissionen,Närings-ochhandelsdepartementet uppdrag,stödochersättning.70 och SEISden 11 december1996. - Behandling personuppgifter IT-kommissionens rapport 6/97. 73 av om totalförsvarsplilctiga.101 Rättigheteri luñfartyg. 122

Myndighetsansvaret för transportav farligt gods.109 Finansdepartementet En samordnadmilitär skolorganisation.l12 Inkomstskattelag,del I-III. 2 Socialdepartementet Byråkratini backspegeln.Femtioår av förändringpå sex bamsochungdomarspsykiskahälsa.8 förvaltningsområden.7 Rösterom Välfärd i verkligheten Pengar räckerinte. 24 Flexibel förvaltning.Förändringoch verksam- hetsanpassning statsförvaltningensstruktur. 9 av Bristeri omsorg fråga bemötande äldre. 51 Ansvaret för valutapolitiken.10 - en om av Omsorgmedkunskapoch inlevelse Skatter, miljö och sysselsättning. 11 fråga bemötande äldre.52 Det svårasamspelet.Resultatstymingens framväxt - en om av Att växa blandbetongochkojor. ochproblematik.15 Ett delbetänkande barnsoch ungdomars Skatter,tjänsteroch sysselsättning. om uppväxtvillkor i storstådemas utsatta områdenfrån + Bilagor. 17 Storstadskommittén. 61 Granskning av granskning. Den statligarevisioneni SverigeochDanmark.18 Rosorav betong. En antologitill delbetänkandet Att växa bland Kontroll ReavinstVärdepapper.27 betongochkojor från Storstadskommittén. 62 I demokratinstjänst.Statstjänstemannens roll och En lag socialförsäkringar.72 vårt offentliga etos. 28 om Europa och staten. Europeiseringens betydelse for invandrarei vårdochomsorg fråga bemötande äldre. 76 svensk statsförvalming. 30 - en om av Förmånefter inkomst Samordnatinkomstbegrepp Att lära övergränser. En studie av OECD:s förvaltnings- för bostadsstöden och kvalifikationsreglerför politiska samarbete.33 nya rätt till sjukpenninggrundande inkomst.85 Bekämpande penningtvätt.36 av Barnets bästai främsta rummet. FN:s konvention Myndigheteller marknad. barnetsrättigheter förverkligas i Sverige.116 Statsförvaltningensolika verksamhetsfonner.38 om Barnetsbästa antologi.116 Arbetsgivarpolitiki staten. - en Deladestäder.118 För kompetensochresultat.48 En tydligareroll for hälso-ochsjukvårdeni Avskaffa reklamskatten53 folkhälsoarbetet.119 Ministem och makten. Hur fungerarministerstyrei praktiken 54

Statens offentliga utredningar 1997

Systematisk förteckning

1 medborgarnas tjänst. Kvinnor, män och inkomster. En samladförvaltningspolitik för staten. 57 Jämställdhetoch oberoende.87 Statsskuldspolitiken.66 Mot halvamakten elva historiskaessäerom - Bosättningsbegreppet. Skatterättsligaregler för kvinnorsstrategieroch mäns motstånd.l 13 fysiska personer. 75 Styrsystemochjämställdhet.Institutioneri Uppföljning av inkomstskattelagen. 77 förändringochkönsmaktensframtid. l 14 Försäkringsmäklare. En lagöversyn av Ljusnandeframtid eller ett långtfarväl Försäkringsmäklarutredningen. 79 Den svenskavälfärdsstaten i jämförande Reformeradstabsorganisation. 80 belysning.115 Punktskattekontroll alkohol,tobak och av mineralolja, 86 Kulturdepartementet m.m. Lokalforsörjningoch fastighetsägande. IT i kulturens tjänst.14 En utvärdering av statens fastighetsorganisation. 96 Staten och trossamfunden Säkrareobligationer 110 Rättslig reglering Grundlag Utbildningsdepartementet - Lag om trossamfund - Den nya gymnasieskolan steg för steg. 1 Lag om Svenskakyrkan. 41 - - Växa i lärande. Förslagtill läroplanför barnoch Statenoch trossamfunden unga 6-16 år. 21 Begravningsverksamheten. 42 Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.37 Statenochtrossamfunden Besparingari stort ochsmått.69 Den kulturhistoriskt värdefullakyrkliga egendomenoch Den nya gymnasieskolan dekyrkliga arkiven.43 problemochmöjligheter.107 Statenochtrossamfunden - Att lämnaskolan medrak Om rätten till Svenskakyrkanspersonal.44 rygg skriftspråketoch om förskolansochskolans Statenoch trossamfunden möjligheter att förebyggaoch möta läs-och Stöd,skatteroch finansiering. 45 skrivsvårigheter.108 Statenoch trossamfunden Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46 utveckling. En Kartläggning.120 Statenochtrossamfunden Skolfrågor Om skolai enny tid. 121 Den kyrkliga egendomen.47 ~ Statenoch trossamfunden.Sammanfattningarna av Jordbruksdepartementet förslagenfrån de statligautredningarna.55 Svensk mat- påEU-fat.25 Svenskhemmet Voksenåsensforvaltningsform.59 EU:s jordbrukspolitik ochdenglobalalivsmedels- Betal-TV inom SverigesTelevision.60 försörjningen.26 Grannlands-TVi kabelnät.68 Alternativautvecklingsvägarför EU:s Medieföretagi Sverige Ägande och gemensamma jordbrukspolitik. 50 strukturförändringari press, radiooch TV. 92 EUzsjordbrukspolitik,miljön och regional Forum för världskultur utveckling. 74 en rapport om ett rikare kulturliv. 95 - Jaktens villkor en utredning om vissajaktfrågor. 91 Nya samverkansfonnerinom densjöhistoriska - Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s museiverksamheten. 100 jordbruk i framtiden.102 Rapport medförslag om sändningsorter.103 En fond for unga konstnärer.106 Arbetsmarknadsdepartementet Nobelcenteri Stockholm informations-och - ett Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför aktivitetscentrumkring naturvetenskap, kultur och arbetshandikappade. 5 samhälle.117 Personaluthyrning.58 Samhall.En arbetsmarknadspolitisk åtgärd + Bilagedel.64 Om maktochkön -i spåren offentliga av organisationersomvandling.83

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Närings- och handelsdepartementet Regionpolitikfor helaSverige. 13 Att utveckla industriforskningsinstituten. 16 Konkurrenslagen1993-1996. 20 Upphandlingför utveckling.88 Handeln medskrotoch begagnade varor. 89 Konkurrensneutralttransportbidrag. 94 Ett effektivare näringsforbud.123

Inrikesdepartementet Bättre information om konsumentpriser.19 Unga ocharbete.40 Politik för unga. + st 2 bilagor. 71 Medelstörvalmingi kommuneroch landsting.78 Allmännyttiga bostadsföretag. + Bilaga.81 Lika möjligheter. 82 Ändrad organisationför det statliga plan-,byggoch bostadsväsendet. 90 Hantering av fel utjämningssystemet i for kommuner och landsting.93

Miljödepartementet Förbättrad miljöinfonnation. 4 Följdlagstiftningtill miljöbalken. 32 Övervakning av miljön. 34 En hållbar kemikaliepolitik.84 Skyddav skogsmark.Behovoch kostnader.97 Skyddav skogsmark.Behovoch kosmader. Bilagor. 98 En ny vattenadministration. Vatten är livet. 99 Agenda21 i Sverige. Fem år efterRio resultat ochframtid. 105 -