På marginalen en intervjubok från Socialtjänstutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

EMOKRATI

reningen j

O 1

o.,.

En intervjubok från

Vsocialtjanstutredningen

STATENS

OFFENTUGA

UTREDNINGAR

756: /CB

Occ .YOU

På

marginalen

intervjubok från

Socialtjänstutredningen

Demokratiutredningens nr 10

skrift

ff/TNN STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

E-post: fritzes.order@liber.se

Internet: wwwfritzesse

Omslag, foto: Bengt Olof Olsson Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter ISBN 91-38-21093-2 Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN O375-250X

Förord

I den här boken berättar medborgare sin vanmakt inför om rättsstaten. De uppsökte den när de behövde dess stöd. Men de upplevde sig kränkta tjänstemännen "demokratins väktare". av -

Avståndet till socialtjänstlagens portalparagraf hisnande:

var

Socialtjänst skall pä demokratins och solidaritetens grund främja

människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagandetill människans för ansvar sin och andras sociala situation inriktas pa° frigöra och utveckla att enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall byggapä respektför människornas självbestämmanderätt och integritet.

SFS 1980:620, 1 §

Från Demokratiutredningens synpunkt är det också intressant att läsa intervjuerna med socialbidragstagare därför varken föratt troendevalda eller det civila samhällets organisationer uppfattades

effektiva kanaler för eller för som att protestera som vägar att

hävda medborgerliga rättigheter.

Annorlunda uttryckt beskriver de intervjuade målande den

skillnad filosofen Axel Hägerström gjorde mellan ha som att rätt och rätt. Han menade "rättigheter och "rätt" inte handlar att materiella ting ideologi, enligt Sune Sunessons om utan mer om

uttolkning:

Det faktum att någon hävdar rätt innebär ingenting en annat än att han uttrycker värdering i ett socialt sammanhang. Men en att rätt är någonting helt annat. Det byggerpä ingripande frän sida ett statens

FÖRORD

med i sista /øandfysiska maktmedel. Men själva løavdandet

av en

-

innebar ingen verklig makt, och den verkliga makten ligger

ratt var

bara de vilka rdttfås.

avgörs genom utfallet av processer genom

efter Sunesson 1974: Politik och organisation. Lund.

Citerat

Arkiv, 13

s.

Den här rapportboken har framställts inom Socialtjänstutred-

Ledamöterna i Demokratiutredningen har inte tagit ställningen.

till dess innehåll hoppas skriftens vittnesmål ning men att om svensk folkstyrelse ska fördjupa demokratidebatten.

Erik Amnå Huvudsekreterare

Inledning

Det Alternativutredningen, korn med idén

var som upp om en intervjubok, när de träffade Margot Wallström och mig

som nybliven utredare för socialtjänsten. En bok, skulle röst och

som ge gestalt dem behöver socialtjänstens stöd, där de kom-

som utan mentarer eller motbilder fick berätta sin historia.

Det sedan naturligt för mig kontakt med Demokrati-

var att ta utredningen för de bilder livet skulle också skulle kun-

att ur ge

näring det breda uppdrag, Demokratiutredningen har.

na ge som

Vår intervjubok frön till tankar att låta och växa i fort-

ger gro satta samtal och diskussioner, med klienter och klientorganisatio-

med socialarbetare och deras organisationer, med våra folkner, valda, med forskare, skolor och arbetsplatser. För det vill jag tacka de kvinnor och ställt och givit socialtjänsten

män, som upp ett ansikte och de välkända samhällsjournalister och författare, Ylva Wächter, Sven-Eric Ericson, Erik Eriksson och Rolf Jansson,

visat sin förmåga lyssna och återge. som att

Socialtjänstlagen innebar genombrott i sociallagstiftningen.

ett

Socialtjänsten skulle ha erbjudande hållning och Visa respekt för

en den enskilda människans integritet detta ledstjärnorna.

- var

Ord frivillighet och självbestämmande användes för

som att

markera uppbrottet från det gamla. Det utsträckning

som i stor hade karaktäriserats tvångsåtgärder. Sådana åtgärder går inte

av att ta till med stöd socialtjänstlagen. Där är tanken människans

av att

önskan och motivation är grundförutsättningar för framegen ett

gångsrikt socialt behandlingsarbete. Det stöd socialtjänsten

som kan skall så enskilda och sina i

ge ges att grupper tar egna resurser anspråk för ett rikare liv.

I mitt uppdrag ingår över socialtjänstlagens struktur och

att se konstruktion. I det ingår också studera sambandet mellan soci-

att

albidraget och övriga delar trygghetssystemet.

av

|NLEDNING

I skuggan arbetslösheten har socialbidragen i reala tal än

av mer fördubblats mellan och År betalades

åren 1990 1997. 1990 ut

knappt 6 miljarder kronor i socialbidrag och år 1997 12 miljarder.

Bidragstiderna har blivit längre. För vissa har socialbidra-

grupper get kommit att bli permanent försörjning.

en

De studier gjort över socialbidragets utveckling under 1990-

talet det blivit allt fler, tvingas leva långa perioder

Visar att som det stöd, för ekonomisk hjälp i tillfälliga situationer.

som är avsett

Bland dessa finns ungdomar och nyanlända flyktingar, i

som många fall aldrig kommit in arbetsmarknaden och inte har tillgång till de skyddsnät och de åtgärder, har samband med

som arbetsmarknaden. Ensamstående föräldrar och äldre invandrare tillhör också de i alltför utsträckning är beroende

grupper, som stor

av socialbidrag. Så har Socialbidraget fått roll det aldrig för.

en som var avsett Människors möjligheter att planera sin ekonomi, också sitt

men

liv, längre sikt kringskärs. De marginaliseras. Med arbetslöshet

och dålig ekonomi utsätts också relationerna mellan familjemedlemmar för ökade påfrestningar.

När socialtjänstlagen trädde i kraft i början 1980-talet

av var förväntningarna Den hade formats i tid när demokrati-

stora. en diskussionens vågor gick höga i Västeuropa, när den ekonomiska tillväxten stabil och kommunernas expansion snabb -i ett

var samhällsklimat, radikalt skiljer sig från det upplevt under

som 1990-talet.

Med detta bakgrund vilka bilder förmedlas dem

som - av som här berättar sitt liv och sina erfarenheter i mötet med social-

om tjänsten Håller socialtjänstlagens höga ambitioner och goda intentioner i mötet med mellan dem är stöd och dem

som satta att ge

behöver stöd Lever idag till de ambitioner i som upp som anges

den så kallade portalparagrafen

Det finns fler röster borde lyssna till i dagens diskussion

som

socialtjänsten. Vi många socialarbetare är pressade och om vet att

i sitt arbete. Detta delar de med andra yrkesgrupper t.ex. utsatta hälso- och sjukvårdspersonal, poliser och lärare. Dessa

grupper ger

medborgare vårt fulla stöd Vilket stöd socialsekrete-

men ger rarna De journalister och författare medverkat till denna

som

|NLEDNING

intervjubok mötte mycken förtvivlan och utsatthet bland dem när de sökte att intervjua. De att motsvarande bok

personer menar en där socialsekreterare finge komma till tals också borde skrivas.

Och visst skulle sådan bok behövas bland bras-

en - annat som ved till den debatt dessvärre i dag är mycket lågmäld och för-

som siktig. Om den finns. Men här och är det klienternas röster

ens nu jag vill lyfta fram. Förhoppningsvis kommer deras berättelser

att bli just den tändved behöver för livlig och fruktbar debatt

en om det sociala arbetets framtida inriktning och utveckling.

Inger Lundberg

Socialtjänsutredningen

Indianer och vita

Jag är glad ändå, trots allt, för vad som hänt. Men det

har varit rent för mycket skit på vägen.

Jeaneüe

Petra

En dag när jag och min lillebror hemma kommer

är ensamma snuten och knackar och jag undrar vafan vill ni" Har Ni

typ. nån typ husrannsakan eller vadå Men dom gick bara in

av utan att visa nåt Dom letade efter Krister.

papper.

Vi ville slippa polisen ständigt snokade efter Krister och

som

slippa tittade och hyresvärden

grannarna som snett oss som var

och jag och Fanny trivdes inte i skolan. Det sån cirkus.

oss var En kväll när jag sitter sängen i mitt kommer in och

rurn pappa säger jag skall bara låna tröja" typ. Han går in i garderoben och

en börjar fibbla och det hörs ljud och bara försvinner han

sen upp

taket, jag bara benen sprattla, och det går lång stund genom ser en och han kommer

inte ut.

Det finns lucka i taket till garderoben och han har krupit

en upp

den och är han bara borta liksom. Mitt i hörs genom sen natten konstiga ljud, snarkningar inifrån väggarna och det försvinner

mat och cigaretter och grejer är bara plötsligt borta. Helt sjukt.

En natt hittar jag mamma under köksbordet med ficklampa,

en hon ligger och väntar ska komma väggarna, hon

att pappa ut ur och Krister är där och lyser i gångarna med ficklampan för hitta

att honom. Huset är gammalt och och det finns såna där luft-

stort, gångar inne i väggarna och där håller sig gömd i flera veckor

pappa

lNDlANER OCH VITA

för att hålla koll Krister och det inte bara det.

mamma, men var Han ville Kristers knark också.

Fanny

Mycket det står i socialens utredning är det är

av som sant men mycket är överdrivet också.

som

Det står och hennes Senaste fästman"

om mamma som om hon har haft fjorton olika killar.

Det står hon försöker "vidmakthålla sin fasad. Jag är för

att

för hon skall kunna dölja nånting för mig. smart att

Det står flickorna beskriver hennes ångesttillstånd är

att att sådana att de blir rädda. Vi har aldrig varit rädda för hennes

ångesttillstånd.

"Hon dem inte när de berättar Krister bjuder dom

tror att

cigaretter och Vin. Han har bjudit cigg aldrig Vin.

men

Det är flickornas uppfattning att den enda bryr

som mamma sig är deras lillebror, Jonas". Det är inte

om sant.

De klär honom och honom mat. Vi klär honom inte. Det

ger

det. Och då Är det nåt fel är mamma som gör än sen att ta hand sin lillebror

om

Det står att Jonas inte längre vet är hans

vem som mamman och pappa. Jonas visst är hans och

vet vem som mamma pappa.

Sen står det att inte längre vet vad är normalt eller

som onormalt i familj t.eX. de inte att de hittar sprutor

en reagerar hemma. Fan vad skriker hittar Vad dom

om sprutor. tror

"När de ibland frågar henne hon är påverkad bekräftar hon

om detta förnekar hon använt narkotika. Om frågar "har

men att du tatt nåt" så hon Hon vet ändå att vet så

svarar

Det framkommer vidare angående de drogtester

som mamma gjorde för cirka år det flickorna fick kissa

ett sen, att var en av som

henne de flesta gångerna. Det är inte sant. Det hände gång.

en

Sida och sida tjugofem sidor, det är helt sanslöst. Och

upp ner, titta här slutet; flera sidor över alla gånger Krister och

som

har åkt dit och suttit i fängelse. Vad skall det bra för pappa vara

lNDlANEH OCH VITA

Petra

Det värsta är att vår blir beskylld för ha varit när pappa att oss små. Som han skulle ha för sexuella övergrupp. var om utsatt oss Hur kan dom påstå nåt sånt Titta här. Efter övergreppen dömdes Tommy till två års fängelse

inte

grund av övergreppen." Jag menar, vad ska tro, inte grund övergreppen. man av Den läser det här naturligtvis det är varit som tror att pappa som eller hur oss, Eller hur Hur kan dom skriva så när det inte är Det är inte sant. sant. Fanny och jag blev för sexuella övergrepp när små utsatta var och placerade i kontaktfamilj socialen hade hittat för en som att hjälpa mamma, mest på helgerna. Det flera flickor inblandade och i familjen fick flera var pappan års fängelse. Men det står det ingenting i den här utredningen om Men om mamma har mått dåligt dag står det hel sida. en en Hon blev helt galen när det hände. Tänk dig själv du har två att småbarn och du går till socialen för hjälp och placerar att sen dom dina barn i familj där är dom. Jag vad en pappan menar, skall hon göra Och skall lita socialen. sen

Det står visserligen här sidan tjugotre De problem Petra

att och Fanny hade berodde de barn blev sexuellt att som utnyttjade i den kontaktfamilj de hade då de bodde i

Göteborg.

Men det är inte socialen säger det. Det är min som storasyster har det och har dom skrivit vad hon har Men som sagt sen ner sagt. det står inget Man får inte det blev någon rättegång mer. veta om eller nån åkte dit eller så. Man inte det är Det om vet ens om sant. kanske bara rykte eller nåt Jeanette hittat på. Och inte var ett som ett ord att det socialens kontaktfamilj. Och dessutom har om var det redan stått det så då kan dom vad att var pappa, tro som helst vår familj om sen.

lNDlANER OCH VITA

Jeanette

Jag till Petra och Fanny ni kan väl bo borta nån månad eller sa att så och lite lugn och Vi visste inte riktigt vad ville. Bara att ro. Petra och Fanny skulle komma hemifrån ett tag tills det lugnat sig och skulle hjälp. Vi kände inte igen våran ner att mamma Vi ville det skulle bli förut när det bra. Det mamma. att som var var därför gick till socialen. Vi hade väl inte tänkt det skulle som att bli så här. Mamma fattade det nånting gång, hon är inte att var dum. Men absolut inte fick säga nånting till soc sa att mamma. Dom skrämde och våran fick vad oss sa att om mamma veta som pågick då skulle hon slänga eller våran lillebror ut oss gatan ta och sticka. Jag så kan inte säga. Dom skrämde verklimenar man Jag visste att det skitsnack samtidigt var gen upp oss. var men jag så förvirrad så jag visste inte vad jag skulle tro.

Petra och Fanny mådde jåttedåligt all maskhållning. För

av fattade det nåt gång. Det syntes Petra mamma att var och Fanny nånting fel. Det är inte lätt bakom att var att ryggen sina föräldrar. Dom fick ljuga och det strul med säga att var kompisar, eller dom hade varit i slagsmål eller dom hade att att träffat jag inte vad dom fick hitta skit. pappa, vet en massa En gång körde in bilen gården och gömde den så att mamma Petra och Fanny inte skulle märka hon hemma och att var sen

gömde hon sig i lägenheten och smyglyssna vad dom Och

sa. dom pratade öppet reglerna Åbygården dom skulle till. om som Om hon hörde nånting jag inte hon blev lessen efter det. vet men Det jobbigt. Petra hade svårt och ville bara åka tillvar att sova baka till och säga hade hittat alltihop Fanny till soc att men sa henne det inte lönt. Soc skulle ändå aldrig lägga det. att var ner Jag alltid har Petra och Fanny skulle tror att mamma vetat att bli omhändertagna. Socialen har alltid sprungit hemma hos oss dom bott där, gånger liksom. Dom har alltid vetat, som om tusen dom har aldrig haft några bevis. Mamma har alltid sagt: men Det här klarar själva. Blanda inte - soc. Det hon den här gången också till sa men soc sa oss:

INDIANER OCH VITA

Er mamma är så sjuk att hon inte inser hon behöver - att

hjälp.

Man tycker att dom är och dom borde ha soc stora att rutiner för såna här saker och dom inte ska lasta över sånt här att barn, det så det blev. Petra och Fanny gick oss men var med att bli frivilligt placerade HBV-hem innan ett men dagen dom skulle hämtas till mig i telefon: sa soc -Ja, så har så kallat LVU. satt ett Va - Jaha. Går inte med det kanske dom inte får flytta, tänkte

jag. Ingen hade sagt nåt nån LVU. Petra och Fanny gick med om att flytta frivilligt och det hade också gjort, det jag. mamma vet Men soc sa att LVU behövdes för att vår inte skulle kunna mamma hämta Petra och Fanny.

Men dom hade kunnat prata med Inte bara sätta LVU såoss. där. Jag kände mig lurad. Det ändå kom och bad var som om hjälp och så blir det sånt liv. ett

Kalabalik

När gick från vårt första möte med det Petra, och soc, var Fanny jag, kände jag mig lättad för mina syskon, och min att mamma, skulle hjälp. Det hade lovat. Samtidigt hade

soc jag dåligt sam-

vete för att jag svikit och gått bakom henne. mamma ryggen Men jag hoppades ändå det på nåt sätt skulle bli bra. Det att var därför gick dit. som Det var meningen skulle sköta det hela, det är deras att soc jobb. Dom skulle bestämma dag när dom skulle hämta Petra, en Fanny och våran lillebror Jonas fyra då. Mamma skulle som var inget veta. Soc skulle bara komma.

När min pojkvän fick höra det skrämde han mig. En komupp pis till honom hade varit med sak och det han berättade om samma hemskt. var Så jag tänkte: Aldrig Inte med mina syskon.

Sen det meningen att jag skulle följa med när dom var soc hämtade mina syskon. För det skulle bli lugnare då nåt vis. att

INDIANER OCH VITA

Men jag tänkte min får mig tillsammans med att om mamma se soc då kommer hon att slå ihjäl mig. Då växte plan fram. Plan C. Jag tror det soc som en ny var berättade för mig hade tid bokad hos dom, hon att mamma en skulle dit och pengar. Då kan du och hämta Petra och Fanny och så - passa möts alla i din lägenhet efteråt.

Jag skulle alltså själv hämta mina småsyskon när mamma Var för sina Och skulle jag åka till min lägenhet soc att pengar. sen där väntade soc oss. Så kommer till socialen den där dan, för att hämta när mamma sina då säger dom till henne: pengar, Vi har beslutat omhänderta dina barn. - att Hon fick spel, det har hon berättat. Hon började skrika och ett hota saker och ha sig. Och hade kallat poliser stod soc som utanför och vaktade. hon skulle börja slå ihjäl folk eller så. Som om När väg till min lägenhet och svänger E 22:an då är ut komma motorvägen och det går jävligt ser mamma mot oss Hon inte bara fortsätter sin vansinnesfärd. Jag fort. ser oss utan blev livrädd där jag i bilen med mina tre småsyskon. satt Jag när kommer hem och upptäcker att mina vet att mamma småsyskon är borta då kommer hon köra hem till mig. Och jag att tänker hur fort hon körde. I min två och två civilare står Vakt lägenhet väntar soctanter utanför. När kommer dit då blir hon hindrad civilarna: mamma av Här får du inte vara - Men hon skriker till dörren att hon vill komma in soc genom och säga "hej då. Men det får hon inte. Dä springer hon huset och ställer sig gården nedanför runt balkongen och vinkar. Och vill balkongen och vinka ut tillbaka hej då, får inte, för skrämmer och och säga men soc oss säger inte vad hon kan göra och att hon kan vara farlig att man vet

och jobbigt och gick omkring i lägenheten och grät

Det var och vad hade gjort och själv ville jag bara ut och

ångrade

hoppa från balkongen det tredje våningen Det var

men var

INDIANER OCH VITA

sån så jag vet inte riktigt vad hände, vill förtränga

snurr som man sånt.

När omhändertar barn borde dom ha nån mall för hur

soc sorts det ska till. Dom skulle ha tagit hand Vi litade

om oss soc

och hade bara skitdåligt allihop. Själv kände jag mig

nu samvete både dum och lurad. Och utnyttjad. Dom hade verkligen lindat

mig runt fingret.

Sen där och förklarade för min lillebror vad LVU

satt soc var för nånting och han inte skulle träffa sin länge.

att mamma Tror du han ville höra det Och LVU, hur ska han vad det är

veta Han är fyra år. Han kan fråga saker

som:

Vem är Gud Är det mamma

-

Nej. Det är inte

- mamma.

Är det är Gud

- pappa som

Vad han.

vet

Blårockar

Efteråt försökte ta kontakt med mig jag rädd och

mamma men var höll mig undan. Jag undrade vad jag hade ställt till med. Det gick

veckor, ringde hon och träffades och pratade och blev ett par sen vänner igen.

Men det tyckte inte Dom ville inte och jag

soc om. att mamma skulle ha nån kontakt med Dom ville splittra familjen. Det

varann. trodde dom bäst. Men ville fortsätta familj. För är

var vara en en familj även om är familj med problem. Bara för att

en man har problem kan väl älska ändå.

man varann

Soc kunde inte göra något mig för jag är över tjugo och bodde i lägenhet. Men dom kunde hindra Petra och Fanny

egen från att träffa mig eller från träffa Och dom kunde

att mamma. hindra allihop från att träffa våran lillebror.

oss

Soc uppförde sig dom hade hittat i

som om oss trottoaren fem olika delar, pusslat ihop bitarna

och sagt:

Här kan leka familj ett tag.

- nu

Och skulle de plocka isär igen.

nu oss

lNDlANER OCH VITA

Och vi, ville bara tillsammans. Det kändes att det

vara som

när dom vita tog landet från indianerna gång. Och var som en

indianerna och sockärringarna och moderaterna i nämnden var var blårockarna. Dom försökte ta landet från Alltså familjen, och

oss.

gjorde våra räder mot dom, för ville hålla ihop.

Vi träffades hela tiden umgängesförbudet. Vi struntade i

trots det. Som när det blev dags för rättegång, för överklagade

mamma LVU, då skulle Petra och Fanny inte åka rättegången. Men då

sa mamma:

Kom igen mina små indianer så dom får vilka dom

- nu se pratar om.

Så dom små indianerna från Åbygårdenoch plankade

smet bussen in till stan. Dom hade inga

pengar.

Vi ska rättegång Vi måste följa med

-

Och det fick dom.

Under rättegången utanför och höll händer.

satt

På krigsstigen

Vi försökte säga till att Våran lillebror mådde dåligt i familje-

soc hemmet dom placerat honom det med

men var som att prata Väggen. Soc lyssnade inte

oss.

När korn allihop och det kaos hemma då trodde

sa att var dom när våran lillebror mådde dåligt där

oss, men sen sa att

han då det ingen lyssnade. Om kunde lyssna

var, var som soc

gången kunde dom väl ha lyssnat när berättade oss ena oss

våran lillebror. om

Maj-Lis och Olle, det och pappa i familjehemmet,

var mamma dom kompisar med och hade deras hemnummer. Om det

var soc hände nåt fredagskvällen kunde Maj-Lis ringa direkt hem till

soc och berätta vad hänt. Men fick vänta till måndag och då

som fick sitta i den Vanliga telefonkön. När kom fram hade

soc redan hört Maj-Lis och Olles Version och tagit ställning. Och det

aldrig för dom ställning. Soc placerade i ett jävla

var oss tog oss fack. Dom hade läst i nån bok missbrukarbarn, så dom trodde

om

dom visste vilka att var.

lNDlANER OCH VITA

Det fanns tre döttrar i den där familjen, små prinsessor tre som bodde i sitt prinsessrum. Och hundar. Och Olle hade var tre ett dansband förutom sitt jobb. När skulle dom hinna bry sig våom lillebror Han blev apatisk, mådde dåligt och vågade inte titta ran mig i ögonen när jag kom och hälsade på. Han dökonstig. var Och helt plötsligt fick jag bara träffa honom två timmar en gång i veckan. När blev jag farlig för honom Han under trapp i källaren. Där hade dom ställt sov en en gammal säng och hängt för draperi och där fick han ett sova ensam. Han vanvårdad och dom klippte honom inte. Jag Maj-Lis: var sa -Varför klipper Du inte Jonas -Jag kan väl inte hinna med allt. det fick. Det var svar man Dom döotrevliga när kom besök. var Jag hade sagt till Maj-Lis att hon skulle rätta Jonas när han kallade henne för mamma det gjorde hon inte. Jag fick skrika men henne. DU ÄR INTE HANS MAMMA! - Vi ville inte dumma mot dom. Våran lillebror där, vara var det kunde över honom. Men lyssnade inte och ut soc oss nånstans måste till attack. Det blev familjen. mot Och dom så provocerande. När Petra och Fanny kom var besök kunde tänka dom skulle träffa sin lillebror i lugn man att och Men hela hemmet alltid fullt folk, det ro. var av var som att dom bjöd hem många när mina syskon skulle komma beextra sök, och dom prinsessorna där med sina pojkvänner och tre satt Petra och Fanny kände det Jaha, här kommer socialfallen". som: Petra och Fanny blev förbannade. Men dom aldrig dom sa att skulle döda prinsessorna. Dom bara dom skulle slå ihjäl dom. sa att Men efter det fick Petra och Fanny aldrig besöka sin lillebror en- Dom tvungna ha med sig personal. Men mina samma. var att en syskon sa bara vad dom kände och det dom kände helt rätt. var

Det blev så att allt vändes Mothugg, mothugg, mothugg.

mot oss. Det blev de dumma. var som En helg skulle Jonas komma hem till mig fredagen men ringde dom från och soc sa:

lNDlANER OCH VITA

-Jonas kan inte komma. Han är sjuk.

Och då säger dom till mig min lillebror har legat sjukhus

att i flera dagar, han har streptokocker i blodet eller vad det

att var, och där ligger han med dropp nån i hans familj kommer

utan att och hälsar honom. Han är inte fyra år. Vad skall han tänka

ens Har hela min familj dött

När kommer tillsjukhuset är Maj-Lis där och vägrar att lämna

rummet och är döotrevlig.

Varför ringde du inte

-

-Jag hade inte ditt telefonnummer.

Men hon har ringt till mig hur många gånger helst. Vi

som ställde till med sånt liv och till slut erkände hon:

ett

Soc har mig inte ringa.

- sagt att

Ingen skulle träffa Jonas. Våran lillebror.

av oss egen

Efteråt tänkte jag jag åker och kastar stenar och kros-

att ner

alla deras fönster eller kidnappar deras eller nån sar en av ungar av deras hundar så att dom fick känna på. Jag tänkte helt sjuka saker

den där familjen.

om

Petra

Når dom splittrade familjen det att nån drog ut hjärtat

var som

Nu känns det jag skiter väl i vilket" Varför en. mest som typ.

skulle jag bry mig Jag bryr mig inte nån i personalen så Varför

om skulle jag lyda dom Jag har all respekt.

tappat sorts

Om nån i personalen kör mig in till då säger jag tack

stan typ

för skjutsen". Annars ouppfostrad. Men samtidigt kan jag

är man göra saker nån gaffel i matsalen typ kan jag bli

som om tappar en skitförbannad.

Jag har aldrig fått för mig att slå människa tidigare.

en annan Men har jag slatt folk och sånt jag inte kunde tänka

nu ute som mig göra förut. Jag har blivit stökig.

att

Terapeuten kan jag inte berätta nånting för. Henne har jag

ingen hjälp Hon frågar mig mest skit vad jag

av. en massa om drömmer å sånt. Det är inte det jag vill Eller så sitter hon

prata om. där helt och säger ingenting utan nickar bara huvet och

tyst

lNDlANER OCH VITA

säger hum hum hum. Hon är schysst i och för sig hon men är lite dum i huvet. Fast det är inte obligatoriskt snacka nog att med henne. Det blir tvingad till. man

Fanny

Det enda fungerar hota dom. Är snäll får ingsom är att man man enting. Det är helt sjukt. Petra och jag har blivit slussade runt som små flyttpaket under den här tiden. Vi har varit fem olika ställen hittills och det har inte gått år På första stället mådde så ett ens. dåligt och ville bara därifrån. Men vad gör man Jeanette sa oss: -Ni måste hitta nån skit så kommer ni därifrån. Ja, så fick Petra spel kväll och personalen blev helt rädda ett en och ringde polisen. Det bara timmar så därifrån. tog ett par var Då försökte inspärrade Anelund, sånt där soc oss ett paragraf 12 hem. Jag visste där kunde dom inte låsa in där att oss, sitter bara kriminella. Och jag visste mig kunde en massa att dom inte hålla kvar, jag hade inte gjort nåt Men dom har alltid behandlat mig och Petra som om var samma person. Vi ringde till våran advokat och han direkt: sa

Det här överklagar vi.

- Och förlorade i domstolen. Dom fick släppa Det känsoc oss. des så jävla skönt. Det verkligen liten var som en seger. Det är ändå rätt bra det finns nån rättvisa. Att inte kan göra att soc som dom vill. Men jag det är helt sjukt. Det gick till menar, var som för att behövde hjälp för det strul hemma. Men helt soc att var

plötsligt är det problemet. Det har aldrig varit något

som problem med oss. Men konstigt mådde bra Anelund. Personalen nog var skitschyssta och fick lugn och och det gick snacka med ro att dom och personalen kom och fråga hur det och dom såg var en lessen och Ja, det schysst. att man var var En dag efter skolan kom våran kontaktperson och sa: -Jag vet inte det här är bra nyhet eller dålig. Men om en en ni får kvar här. inte vara Vi blev lessna faktiskt.

lNDlANER OCH VITA

Om slår kan inte då

- er, stanna

Vi grät när åkte därifrån.

Sen kom till utredningshem och där blev inlåsta för

ett dom Ville hur vi reagerade, det fängelse och så mådde

se var som ett

dåligt igen. Vi fick igenom för dom ville hitta nåt

tusen tester fel dom hittade inget. Det är inget fel

oss men oss.

Jeanette gör en räd

Jag visste jag åker och hämtar min lillebror, kidnappar

att om honom helt enkelt, då skulle aldrig våga lämna tillbaka honom

soc till familjen igen. Och familjen skulle aldrig våga ta tillbaka Jonas. Då skulle dom verkligen bli rädda. Ingen vill ha sånt brå/e.

Vi gjorde plan, det Ingenting fick

upp en var som teve.

Min pojkvän och jag lånade bil hämtade Jonas snett. en som gick helt enkelt bara in dagiset och lyfte ut honom, personalen hann aldrig Vi åkte till kyrka där kompis mötte i

reagera. en en oss

flyktbil. Och gömde i min husvagn jag ställt

en sen oss som upp

camping. Där bodde dagar innan polisen hittade

en ett par oss.

Jag ångrar inte det jag gjorde. Även jag kommer mitt

om att straff. Jag skulle kunna göra det igen det behövdes för att rädda

om min lillebror.

Jag är glad ändå, allt, för vad hänt. Men det har varit

trots som

för mycket skit vägen. Hela mitt liv har stannat under rent upp det här året. Men är behandlingshem och har

nu mamma soc blivit snällare och sånt dom aldrig har tidigare.

sagt som sagt

dom skall försöka hem Petra och Fanny igen. Dom

Som att letar också efter familj till det vill jag helst inte

en ny Jonas, men tänka på.

Det måste bara sluta lyckligt efter allt hänt. Nån högre

som

till det. makt måste se

lNDlANEH OCH VITA

En månad senare domen

Domskälen:

Av utredningen framgår att Jeanette K. har pålagts ett, i förhållande till hennes ålder, inte obetydligt för jonas. Tingsrätten

ansvar finner inte skäl ifrågasätta vad Jeanette K. har de

att uppgett om bevekelsegrunder hon haft för sitt agerande. Bortförandet har skett utan våldsamheter och Jonas inte ha farit illa under bortva-

synes

Med hänsyn till dessa omständigheter finner tingsrätten ron. att påföljden kan stanna vid måttligt bötesstraff.

ett

Intervjuare: Sven-Eric Ericson

Inga fler Lenor

Åh, jag har ingenting emot att berätta om mig själv på

djupet eller så. Har varit så involverad med

man socialen som jag har varit så är man van att vända ut

och på sig själv. Man harju ingen integritet kvar överhuvudtaget.

Sara

Hemma hos

Min mamma och jag har aldrig kommit överens. Vi har alltid bråkat. Men jag kallar henne inte för Jag kallar henne för

mamma. Lena för det är det hon heter. För mig har hon aldrig varit

mamma. Hon har alltid varit Lena.

Jag förstod tidigt Lena inte andra Hon

att var som mammor.

alltid och jag förstod aldrig varför. Allt kunde jättebra var arg vara och så fick Lena utbrott. Jag förstod aldrig vad jag hade gjort

ett eller vad fel.

som var

Det inte lätt barn och helt utlämnad till hennes

var att vara utbrott. Jag hade ingen det bara Lena och jag. Jag har

annan, var en halvsyster hon har vuxit med sin Min

men upp pappa. egen pappa har jag aldrig träffat. Lena har berättat att hon ställde min

pappa inför ultimatum när jag år: Sluta drick eller stick Han

ett var ett valde spriten. Vad kan göra

man

Det bra att hon slängde ut honom. Lena växte själv med

var upp

alkoholist till och gick hon och skaffade barn med en pappa sen en alkoholist. Typiskt. Men hon gjorde sig med honom tidigt. Det

av gjorde Lena bra och det är jag glad för. Lena har gjort bra saker.

Allting är inte bara dåligt.

lNGA FLER LENOH

Men med Lena är det så här: Hon världen mest i svart. Det

ser finns ingenting mitt emellan. Hon världen i vitt i två timmar i

ser månaden känns det Jag vet att det är orättvist mig det

som. av men är så det känns. Ena dan kan hon åka trettio mil och hälsa sin väninna. Nästa dag kan hon inte till affären och köpa mjölk. Det får jag göra.

Vi kan komma överens hon skall mina barn lör-

om att passa dag. På torsdag pratar jag med henne och säger nåt hon inte

som tycker Det kan vad helst, det kan jag aldrig veta. Då

om. vara som kommer hon inte lördag och där står jag.

Men jag lovat hjälpa henne med tvätten till exempel och

om att ringer och säger att jag inte kan komma, vilken anledning

av som helst, då får raseriutbrott kan i flera dagar. Då

Lena ett som vara drar hon jacket. Att med Lena vanlig människa är

ut prata som en

nästan omöjligt. Hon allting utifrån sig själv.

ser

Jag fick tidigt lära mig klara mig själv. Om det problem i

att var skolan kunde jag inte till Lena för då gick hon till min lärare eller till rektorn och gapade och skrek. Hon gjorde allting bara värre. Så det nästan alltid. Jag liten när jag blev medveten

var var

så här gör inte andra mammor" och att jag inte ville bli om att

hon. Jag får inte bli Lena. som som

Det bästa jag fått Lena är mitt huvud. Lena är inte dum. Hon

av har intellektuell kapacitet. Jag kan ringa henne när jag sitter

stor och läser och inte förstår något ord engelska, för språk kan hon. Jag kan ringa och fråga det är nåt sammanhang jag inte förstår.

om Lena har huvud. Det är bara det det försvann nånstans

ett att vägen. Hon bara sjutton år när hon blev sjuk, tror jag. Det

var var i alla fall tidigt.

Uppbrott

Lena har berättat hemska saker från sin barndom. Som att hon blev lämnad i långa perioder. Det sommarlov och hela famil-

ensam var jen skulle åka semester och Lena blev sjuk. Hon tvungen att

var

ligga sjukhus hel månad. Men hela familjen,

en mamma, pappa och lillebror, åkte iväg i alla fall och borta och Lena fick ligga

var

|NGA FLER LENOR

sjukhuset hela tiden. Hon inte gammal då. Det är inte ensam var bra bli lämnad sådär. Man kan bli konstig det.

att ensam av

Jag är lite rädd för att mitt huvud. Jag vet att jag har

nog tappa oddsen mig. Det är kanske därför jag aldrig provat några dro-

emot

och aldrig druckit sprit. Jag hatar fulla människor. ger

Min får inte dricka hemma och han får inte koma hem full.

man Aldrig nån sprit framför barnen. Vill han dricka kan han dricka med sina kompisar när jag är i Stockholm han tycker det är

om roligt. Han respekterar det. Men han skulle inte hinna dricka

ens om han ville. Han jobbar sjuttio timmar i veckan. Det är så när är

man

företagare. Han skulle jobba söndagar också jag inte

egen om kedjade fast honom vid sängen

gott skratt

. ..

När jag fjorton gick det inte längre. En kväll fick Lena ett

var vansinnesutbrott, värre än nånsin, det helt sinnessjukt. Hon

var skrek jag hora och hon anklagade mig för bakom

att var en att hennes Att jag smög nätterna och gick ut och knar-

rygg. upp kade och prostituerade mig när hon hade somnat. Hon inte

var riktigt klok. Jag tänkte: "Nu får det Det här behöver inte

vara nog. jag stå med Så jag beslöt mig för lämna Lena och det har

ut att

jag aldrig ångrat.

Min moster och morbror den och jag

var som mamma pappa aldrig haft. Jag tyckte mycket dom. Jag ringde till Annika, min

om

och berättade vad hade hänt. Det är klart du får moster, som komma och bo hos oss, hon.

sa

Jag hade det bra hos dom några veckor, långa promenader

tog

kvällarna och pratade och pratade, lilla Tidaholm,

men det var för litet, och jag saknade mina kompisar.

Ur spår

När jag liten fick Lena gallsten och jag trodde skulle

var att magen hoppa henne. Det flera veckor för mig komma över.

ut ur tog att Jag livrädd hon skulle dö. Då tänkte jag: "Om dör

var att mamma då flyttar jag till Lundbergs. Sen dess har den tanken alltid funnits där tröst: Händer det nåt då flyttar jag till

som mamma

Lundbergs.

|NGA FLERLENOR

Lundbergs mina vänner. Jag hade känt dom i hela mitt liv

var nästan och hade alltid gått i klass deras dotter Susanne.

samma som Det är klart du får bo här, dom. Så jag flyttade från Tidaholm

sa

och flyttade in till Lundbergs.

Men jag hade varit fången hemma så länge med Lena stän-

som digt höll vakt att när fången kom ut i frihet så gick det mig

nu huvudet. Jag flippade helt och började skolka från skolan,

ur passade inga tider och kom aldrig hem och hörde aldrig mig.

av

Jag har alltid varit ett A-barn. Bäst i klassen. Jag blev mobbad för det ett tag. Jag tror Lena extra med att jag skulle

var noga vara duktig i skolan. Det blev rätt viktigt för henne. Ensamstående

nog

hon och klassad psyksjuk. Det jag mamma som var som var som fick bli familjens duktiga ansikte utåt. Och jag blev det.

Jag var

jätteduktig. kungens lilla piga.

Jag var som

och gick till skolan och efter skolan

Jag steg upp morronen gick jag direkt hem och smörgås och drack lite Sen gick

en te. jag direkt till elevskolan och baletten och tränade i timme. Sen

en hem igen för lite och efter det jag mig direkt vid pianot

mat satte och spelade i timme. Sen jag och läste jag

en tog en tepaus sen mina läxor. Lena kunde skrika och bråka hemma när hon såg

men att jag öppnade böckerna då tystnade hon. Jag fick alltid ifred

vara med mina läxor. När jag slutade läsa kunde hon börja skrika igen. Hon kunde fortsätta ställe där hon slutat. Hon bara

samma tog

När Lena skrikit klart gick jag och mig. en paus.

flippade jag helt och det blev för mycket för

Men nu ur Lundbergs. dom blev lite chockade och inte visste vad

Jag tror nog dom skulle göra. En natt dom och letade efter mig i polis-

var ute bil. Efter den natten fick dom och slängde ut mig. Det job-

nog var bigt. Det kändes att allt hade tagits ifrån mig.

som

Här har du ditt rum

Jag kom till hem, Helenelunds basenhet. Det egentligen

ett var ett hem mest för kvinnor blivit misshandlade sina män. Jag

som av fick ett eget och där kunde jag vila ut. Det bara det

rum var att socialen, kära socialen, beslöt att Lena skulle ha fritt tillträde, hon kunde komma och hon ville. Och Lena den sista män-

som var

|NGA FLERLENOR

niska jag ville träffa Så jag rymde. Jag hoppade helt enkelt ut fönstret första våningen. genom I två månader jag Jag hos kompisar nån var rymmen sov gång, jag drev ute i och portuppgångar ibland. stan, sov trappor Men aldrig mer än en natt ställe. Jag efterlyst. Jag samma var tänkte aldrig min välfärd. Det slog mig aldrig jag kunde bli att överfallen eller våldtagen eller nåt sånt. Jag brydde mig helt enkelt inte. En det snäll farbror hittade mig i och natt var en som porten tog med mig i sin lägenhet och lät mig hans soffa. Jag upp sova tänkte aldrig det kunde farligt. Nästa berättade att vara morgon han att han polis. var Till slut orkade jag inte. Jag helt slut så jag ringde min var syster i Stockholm och åkte till henne. Det inte många dagar upp tog innan Lena telefon och det bara några timmar innan var sen tog socialen ringde. Dom bad mig att komma tillbaka. Jag jag kunde komma sa att tillbaka villkor Lena aldrig fick komma och hälsa på. Jag Ville att bara ha fristad från Lena, jag till dom. Och det gick dom med en sa på. Jag behövde inte träffa Lena.

Och psykologerna jag träffade när jag kom tillbaka förstod direkt det allvar för jag jag aldrig ville ha någon att var sa att mer kontakt med Lena. Psykologerna talade med Lena och sa att nog inte skulle ha någon kontakt de närmaste två åren. Och det hade inte heller.

Men naturligtvis ville socialen iallafall skulle försöka lösa att det dom kallade familjekonflikten. Men det ingen konflikt var som gick att lösa och det talade jag Men dom tyckte i alla fall om. att jag borde försök. Så jag träffade Lena med och göra ett terapeuten

det gick det gick. Lena kom och pratade och pratade och

som pratade. Och jag helt Jag tänkte inte säga nånting i hennes satt tyst. närvaro. Att dom inte förstod det. Efter skulle jag vanligt fosterhem. Hade sommaren ett socialen pratat med mig och frågat jag då hade dom vem var vetat att det bästa jag vet är sitta i stillhet och fundera över livets att stora frågor. Jag har lärt mig tycka ensamheten. Men socialen om sa: Du har växt med Lena kommer må bra som upp ensam att av att

bo i familj.

en stor

INGA FLER LENOR

Den här familjen passade mig inte. Den gjorde inte det. Ibland

det bara inte. Jag kom dit och fick Och där stämmer ett eget rum. fanns bord och några stolar och lite saker. Allting färdigt. ett var Varsågod Här har du ditt rum TYCK OM DET Det väl ett var fint Men det inte mitt. rum. var Jag önskar jag bara fått nån med gång i veckan. att att prata en Jag kände mig helt Ingen hade tid med nån Den här ensam. annan. familjen hade barn och två andra fosterbarn och två stödbarn egna kom helgerna. Vi fick säng och fick och slapp som en mat skrik och bråk och blev inte slagna. Men det kändes inte som en familj. Det komma till basenhet. Det var inget var som att en ny hem. Och julen fick jag inte fira med min pojkvän, det inte bra var för mig, dom Ja, det sa var en massa. Socialen snäll och Det är bara du ringer det är var sa: att om nåt". Men ringer inte till socialen bara för att prata. Man gör man inte det.

Mamma, pappa, barn

gravid, jag till Rut, fostermamman. Det här efter jul. Jag är sa var Hon blev alldeles nervös och började kedjeröka och ringde socia-

len. Och Hasse, fosterpappan, han vid middagsbordet kväll

satt en och Du har gjort ditt livs största misstag. sa: Det när jag jag inte tänkte göra abort ville behålla var sa att utan barnet och jag och min pojkvän skulle hand vårt barn att ta om

riktig familj.

som en Men socialen visste bättre vad jag behövde än vad jag visste

själv. Dom alldeles för för att klara det här själva sa att var unga och jag skulle bo kvar i fosterfamiljen och alla skulle att att tre i gillestugan. "Du är för dom. "Du behöver stöd ett rum ung sa för mamma. Socialens stora bekymmer var att jag var att vara under Men det inte mitt bekymmer. arton. var Jag fick blombukett mitt bord när jag födde Sebastian. en Den från Lena. En liten bukett med liljekonvaljer. Alla andra var salen låg där och deras bord dignade med blommor. mammor Det är ingen säger grattis och ingen önskar lycka till när som som blir och är femton år. man mamma

INGA FLER LENOR

Man måste smart och hitta sina lösningar. Jag listade vara egna ut att om Lena tog tillbaka vårdnaden mig skulle inte socialen om ha nåt säga till Då kunde Roger och jag och Sebastian

att om. flytta

i lägenhet och bilda riktig familj. Så jag ringde Lena

en egen en och berättade hur det stod till. Och hon bara så här kan inte sa ha det" och gick med återta vårdnaden mig. Då hade det att om gått nästan två år pratat med sen varann.

På det viset slapp jag socialens igen. Roger och jag

ur grepp var

naturligtvis panka, hade aldrig några så naturligtvis

pengar, var beroende socialen i alla fall för vår försörjning. Men dom kunde av inte bestämma över oss.

Min stora

sorg

Det spelar ingen roll hur gammal är när får barn. Det man man enda betyder nåt är ihop och kan leva som om man passar att man med Och Roger och jag passade inte riktigt ihop och det varann. därför separerade efter några år. Men inte för för var att var unga som socialen sa. Min morbror och moster hörde aldrig sig efter jag av mer att fött min Det är min Det förlora son. stora sorg. var som att en mamma. Jag vet inte varför. Jag har aldrig fått någon förklaring. Under alla dessa år, och det har gått tio år inte hälsning till nu, en barnen. Inte julklapp, inte grattis deras födelsedag. Ingenen ett ting sånt. För ett halvår ringde jag och dom blev så glada och sen pratade och dom att dom skulle höra sig. "Det är klart måste sa av träffas". Dom hade mycket göra i taket skulle läggas att sommar, villan och dom skulle bygga veranda till om ny sommarstugan och det del Men skulle dom ringa. var en annat. sen Det i maj. Nu har det gått månader. Dom har fortfaranvar sex de inte hört sig. Kan så lägga tak av man vara upptagen av att att man inte hinner ringa ens Jag skall försöka gång till. Jag tycker fortfarande dom. en om Om dom skulle ringa tio år skulle jag bli glad ändå. om Åhh vad roligt Välkomna tillbaka Skulle - jag säga.

lNGA FLERLENOR

Jag inte Varför min drog sig undan. Jag femton vet moster var och hon över femtio när det hände. Min kan inte barn. moster inte. Det kanske blev för svårt för henne. Jag vet

Pappa kom hem

Jag försökte höra mig till min också när jag blev med av pappa barn. Jag hade inte haft någon kontakt med honom sen jag var liten. Jag ringde och han blev glad och bestämde skulle att träffas. Tid och plats. Och jag där med Sebastian, han hade just var fyllt år, och väntade och väntade. Men han kom aldrig. Han satt ett väl och söp. För något år ringde jag honom igen och pratade och han sen undrade hur jag hade det. Jag berättade det gick bra för mig och att jag skilt mig från min första pojkvän och träffat Shajan är att som företagare och tjänar bra och har dotter ihop som egen att en

älskar och ska fylla fyra och jag läser högskolan

som snart att och ska bli barnpsykolog. Att det går bra för mig. Va Är du ihop med jävla arab - en Då blev det Hur kan säga så Hur kan döma stopp. man man en människa aldrig har träffat Det är min tragedi jag inte har man att nån riktig släkt. Det är konstigt jag blivit så normal ändå med tanke alla att knäppskallar och alkisar och sånt i släkten. Jag mig nästan oroar inte för nånting. Men jag avskyr beroende nån blir att vara av som sjuk. Om min mår dåligt och vill kräkas då får han stanna kvar man jobbet och göra det där. Gud ske lov när Lena är borta för då får jag äntligen lugn och brukar jag tänka. ro, Jag jag inte får tänka så jag gör det ändå. Att jag vet att men läser till barnpsykolog jag beror henne. Jag vill förhindra tror små barn växer till Lenor. Det får inte bli några fler att upp nya Lenor. Det räcker så gott med en.

Intervjuare: Sven-Eric Ericson

Tror du jag bryr mig

Man fick inte längre lov att vara en vanlig familj. Helt

plötsligt skulle man vara en problemfamilj.

Agneta

Pålandet

Johan var inget lätt barn att ta till sig. Jag tyckte honom

om men det ingen större det fanns hos honom jag inte

var mer som tyckte om. Han rätt störd och han hade sina ständiga vredesut-

var brott när han skrek JÄVLA HORA och slog sönder saker, det

var mycket sånt. Han kunde bli så och då gick det

arg inte att kontakt med honom. Det dra rullgardin. Helst

var som att ner en ville bara sätta in honom i madrasserad cell och låta honom

man en slå sig trött. Efter sina anfall han helt slut och somnade direkt.

var Nästa dag kom han inte ihåg nånting. Ville jag det

prata om som hade hänt och vad han kläckt sig han helt oförstående.

ur var

Sa jag verkligen det

-

Rutinerna viktiga för honom. Om han inte fick äta och

var sova

bestämda tider klarade han inte minsta lilla motgång. Då kunde han kunde sitta i klassrummet och vråla rakt nån började

ut om prata under lektionen:

HÅLL KÄFT RÄKNA

JAG KAN INTE

När jag träffade Patrik hade han gjort sig kvitt allvarligt

ett drogproblem och sedan flera år tagit hand Johan. Han bra

om var

sätta gränser för honom. Han höll iJohan när han fick sina

att utbrott så att han inte skulle skada sig själv eller andra eller slå sönder saker. Vi pratade mycket att måste komma

en massa om

vad det plågar honom och hjälpa honom".

är som

Själv fick jag fick lägga band mig och bara finnas till hands

när det passade. Jag dagisfröken i mitt jobb och det

var var pre-

TROR DU JAG BRYRMIG

cis jag dagisfröken Johan också. Jag inte hans

som att var var

mamma.

Jag låg inte i sängen och gosade med honom, jag läste inga

sa-

gor.

Jag fick inte hans för Patrik heller. Patrik vaktade

vara mamma sitt faderskap, han ville fixa det själv. Det hade han inte gjort från början. bara sjutton och hade redan börjat med amfetamin

Han var när han fick Johan. Han hade aldrig funnits där när Johan liten.

var Men samtidigt Patrik blev färdig med sin behandling för sitt

som

drogmissbruk blev problemen mellan Johan och hans

mamma ohanterbara.

Patrik tyckte han bra Och många sätt han

var en pappa. var det. Det ordning och reda jag kände Johan skulle be-

var men att höva lite Det hade inte varit lätt för honom att växa

mer omsorg.

med sin och fem syskon, alla med olika upp mamma pappor.

Johan ville gärna ha ett syskon till. Ett riktigt syskon. Han såg det så, fast jag inte hans riktiga Han ville skulle

var mamma. att bli familj och med barn skulle hålla ihop. Han gjorde

en ett nytt små teckningar han kom och till där kunde

som gav oss, man se att det låg bebis i min Men han aldrig nånting. Han bara

en mage. sa kom med dom där små teckningarna. Han nio år och skulle

var börja trean.

I stan

Vi bodde landet i två år och det andra året kom

sommaren Mattias. Johan ville med vid förlossningen, han engagerad

vara var och glad för sin lillebror, det blev inte så. Jag tyckte synd

men om honom. Den lilla, lilla pojken helt vilsen, han hade fått så himla

var lite. Johan behövde så mycket än ordningen och redan

mer som hans honom, det fick han inte. Och hans

pappa gav men mamma

gjorde ingenting än gnällde honom hela tiden.

annat

När Mattias kom blev jag riktigt, för allihop

- mamma och hela huset. Men det blev samtidigt ännu tydligare att Johan

inte mitt eget barn.

var

Vi flyttade till igen och Patriks problem blev tydligare.

stan Han drog sig sakta säkert undan och lät mig ta över och

men mer

TROR DUJAG BRYR MIG

Han försvann blev till skugga kom och gick han mer. en som

aldrig hemma. Det det projektet efter det andra. Han var var ena hade sitt vanliga jobb och han skulle spela teater, utbilda sig, sjunga i kören, spela fotboll; det innebandy, han skulle laga

var bilen det alltid nånting, jämt. Han ALDRIG HEMMA.

var var

Jag hade redan misstänkt tid att han egentligen fortfarande

en

missbrukare i grund och botten. Vi kunde aldrig sitta var en hemma och dela flaska Vin och ha trevligt. Det bortkastat

en var tyckte han. Jag avskydde att fest med honom. Han satt i princip och söp tills han stöp till klockan Han

sex morronen. drack inte till vardags fest gick han bara för spriten. När

men jag till honom vad jag tyckte hans drickande han bara "Du

sa om sa är jävla tråkmåns. Det är inget roligt att fest med dig".

en Det bara tidsfråga innan han skulle återfalla i knarket, tänkte

var en Jag-

Patrik lämnade precis när han kände jag klarade ruljang-

oss att

Hade han försvunnit år tidigare hade allting kommit sen ensam. ett i ett helt annat läge. När jag berättade för Johan att pappa ska flytta kom blixtsnabbt.

svaret

Men jag ska inte flytta nånstans

-

Jag hade först inte tänkt anmäla Patrik flyttade. Jag ville inte

att ha någon inblandning, låt mig ta hand det här nu. Men

om samtalet från polisen några veckor ändrade allt.

senare

När de ringde och Johan hade råkat för pedofil fick

sa att ut en

jag chock. Kriminalinspektör Holgersson riktig klippa

en var en

tur En mycket erfaren och duktig polis kunde det som var. som

här med pojkarna.

Johan lessen och han grät och han grät och han grät Själv

var

jag helt förtvivlad. Jag till Holgersson: var sa

Nu måste du ringa barnpsyk för det här KLARAR inte

jag Holgersson fattade också direkt hur det stod till med Patrik.

Vi har försökt tag Johans det går inte.

- pappa men

Vad sysslar han med egentligen

Och då jag det han knarkar.

sa som var, att

-Ja, jag kunde väl mig FAN det

ge ge

Han blev uppriktigt bedrövad. Och skitsur.

TROR DU JAG BRYR MIG

Johan där med mössan för ansiktet och tårarna och

satt rann när förhöret slut han:

var sa

-Jag är hungrig.

Vi kan åka hem och göra lite jag. - mat nu, sa -Ja, kan inte göra makaroner och falukorv.

Jag kom ihåg jag såg honom och tänkte: Han är fjorton år

att

precis ett litet barn. Makaroner och falukorv, hans favomen som riträtt.

Jag fick i Patrik inför mötet med socialan några dagar

tag se-

Vi sitter mittemot i det lilla socialkontoret nare. varann rummet och socialsekreteraren Roland Lundblad tittar mig hela tiden. Han undviker att titta Patrik sitter och halvsover med

som tunga ögonlock, hans huvud faller mot bröstet gång gång.

Jag tittar Lundblad och tänker; ska han inte säga nånting", "nu säger han väl nånting. Men Roland Lundblad säger ingenting. Han är Johans socialsekreterare och är där för att Johan har råkat ut för pedofil och Patrik är Johans och han sitter där

en pappa och är uppenbar avtändning från sitt amfetamin. Men Roland Lundblad säger ingenting.

Mot slutet vaknar Patrik plötsligt till, han har suttit och halvsovit hela tiden, sätter sig i stolen och börjar vifta med händerna

upp och att det har varit lite hektiskt den senaste tiden och

yra om varför har jag inte fått mina pengarP".

När träffas nästa gång säger jag till Lundblad:

Min är missbrukare.

- man

-Jo, jag tyckte det verkade lite så, säger han.

På psyket

Det fanns ingen i min kommun för barn råkat för

grupp som ut sexuella övergrepp. Men det fanns för barn till missbru-

en grupp kare. Jag tyckte att det jättebra idé för Johan att där och

var en upptäcka det fanns andra i situation han själv. Men

att samma som kuratorn skötte antagningen till nekade Johan att

som gruppen

med. Hon att han inte kunde hålla isär det här med vara sa pappans missbruk och pedofilhistorien. Han skulle bara sprida ångest i

gruppen.

TROR DU JAG BRYR MIG

Hon hade inte pratat med mig. Hon hade inte pratat med

Johan. Hon hade inte pratat med Johans socialsekreterare. Hon hade inte pratat med Johans terapeut BUP. Fattar du Hon

ens stängde dörren för honom, den jävla Det skulle dröja år

apan. ett

innan Johan fick plats kommunens Maskrosgrupper.

i en av

På barnpsyk fick han tio gånger. Sen Johan

sa terapeuten att hade bearbetat händelserna så långt det möjligt just Johan

var nu. kände inte längre själv någon skuld till det hade hänt,

egen som enligt Johan fick själv bestämma han ville fortsätta

terapeuten. om samtalen.

Det klart han inte ville. Det jobbigt.

var att var

Jag frågade den där han inte tyckte det kons-

terapeuten om var tigt att Johan blev offer i alla möjliga situationer. Han råkade

ut för saker hela tiden. Senast blev han rånad två killar trängde

av som

honom i och hotade honom med kniv och tvingade ho-

en port

lämna allting ifrån sig.

nom att

Men terapeuten blev nästan irriterad når jag ville prata med ho-

nom.

Så verkligheten för tonårspojkar idag. Så det behöv-

- ser ut de jag inte mig för, han.

oroa sa

Duktig flicka

Jag blev accepterad fostermamma och familjehem till Johan

som efter djupintervju" fyra timmar där jag i fick sitta

en stort sett och välja mellan olika svarsalternativ rad frågor ställdes

en som efter ett formulär. Kälvestensmetoden kallas det. Det år så

man utreder familjhem. Efteråt tänkte jag: Där slank jag igenom nätet lätt och elegant. Pang, Dom tyckte väl det så

pang, pang. att var bra att jag skulle ta hand Johan. Det här klarar du så bra",

om sa dom.

Och det verkade också bra i början. Jag skulle stöd och handledning för att kunna ta hand Johan. Det stod i beslutet:

om "Socialtjänsten kommer att ha regelbundna träffar med familjehemmet Det låt bra, tyckte jag. Men det inte så det blev.

var

Regelbundna träffar, det måste ha varit när dom kom och drack kaffe gång i halvåret. Det den handledning jag fick.

en var

TROR DU JAG BRYR MIG

Jag ringde alltid till min socialsekretare när jag fick problem

med Johan. Jag tror att jag ringde, i min journal finns inga

men anteckningar några samtal det första året. Utåt allting om var

lugnt. Men sanningen är att jag bara precis höll ställningarna under

hösten och våren, det första året. Sen gick det sakta utför för att helt slutet. rasa Alla reaktioner att jag skulle ta hand Johan utmålade mig om som ett helgon. Jag helt FANTASTISK, jag GOD mänvar var en niska.

Men egentligen det inte så. Johan Mattias storebror och var var jag hade tänkt det länge. Patrik kommer bo kvar med inte att det hade jag klart för mig. Och det lika klart Johan inte oss, var att kunde bo hos sin mamma.

Samtidigt så trodde jag ändå nåt vis att jag var en superoch ville inte erkänna mina brister. En väninna mig. mamma sa Måste du alltid så jävla duktig - vara Jag önskar verkligen jag hade fått stöd och handledning. Om att jag vetat vad jag idag hade jag krävt det. Men då visste jag inte vet vilka skamkänslor kan utveckla fosterförälder till sitt man som fosterbarn. Jag visste bara jag klara att var tvungen att av att ta

hand Johan.

om Jag vet inte hur jag klarade allting i början. Jag måste ha funav gerat högre Växel. Jag tänkte aldrig efter, jag bara gjorde. När en jag tittar i min almanacka jag att hela den första hösten efter ser

pedofilhistorien tjock med möten grund Johan. Jag måste ha

var varit borta från jobbet oerhört mycket. Allting gick i ett. För

Johan också. Pappa börjar knarka, flyttar, pedofilen, polis-

pappa förhör, rättegång

Men hemma såg det det alltid gjort. Johan vid ut som var van det bara jag hemma. Och för mig blev det att var som var extra

viktigt att hålla ihop familjen. Och det blev viktigt utåt;

mot granskolan. nar, mot Det jobbigast att berätta för alla att Johans som var var pappa hade börjat knarka igen. Man fick inte längre lov vanlig att vara en

familj. Helt plötsligt problemfamilj. Man måste

var man en prata med människor; socialsekreteraren, psykologen, en massa

kuratorn, skolan, polisen, Johans advokat, försäkringskassan, ban-

TROR DUJAG BRYR MIG

ken, hyresvärden Det så jag kunde och längta efter helt

var att

vanliga problem; familjegräl disken och städningen,

som ett om

eller jag för tjock eller nånting. Jag kände mig plötsligt

att var stämplad själv. Jag hade skaffat barn med knarkare.

en

Men när jag träffade Patrik tyckte jag han hjälte. Han

att var en hade gjort sig kvitt sina droger, han hand sin han

tog om son; var aktiv och utåtriktad, full talang; och dessutom han både

av var charmig och För mig han prins, det bara hästen

snygg. var en var

saknades. som

Mitt fel

Det lång tid för mig bort den skulden och inse att

tog att ta egna det Patrik knarkade och inte jag. Men i början tyckte jag

var som

allting mitt fel. Det jag hade fått Johan och att var var som ut Patrik landet för leka familj. Det mitt fel Patrik bör-

att var att jade knarka och Johan och Mattias inte hade nån Jag bar

att pappa. hela världen mina axlar det ingenting kom fram

men var som under djupintervjun när jag skulle bli familjehem. Kälvestenmetoden frågade inte hur jag mådde. Jag hade skilt mig, blivit ensamstående med två barn, Patrik hade börjat knarka och Johan

mamma råkat för pedofil. Men dom frågorna fanns inte med i Kälve-

ut en stenformuläret. Det ingen frågade hur det egentligen stod

var som till. Och jag berättad ingenting. jag upprätthöll fasaden duk-

av en

tig flicka problem. I alla fall inga problem jag inte kunde

utan som

klara Och jag jag gjorde det grund skulden jag

av. tror att av kände för allting hänt. Det verkligen skönt att höra nån

som var säga: Gud vad du är duktig .

Lite min räddning blev jag fick kontakt med psykolog

av att en

barnpsyk samtidigt Johan gick hos sin terapeut.

som

Hon sa:

Nu ska hur du mår.

- prata om

Och jag fick sitta där och vräka mig alla hemska tankar.

satt ur Jag gick till henne under hela våren, jag drog verkligen det.

ut Hon blev min latrin. Jag kunde vräka mig allt utan att dåligt

ur samvete.

TROR DU JAG BRYR MIG

Men det ingen information gick fram till min socialvar som sekreterare. Det hade säkert varit lättare rin till honom vi att ga om från bör haft samtal alla roblem kan stå Jan ett om p som u pp som fosterförälder, och alla känslor kan för då hade som rasa inom en, a vetat att han också förstod och det inte bara a J g att var l g som var svag. Men a vet inte. Man får u böria från böran hela tiden. J g J J om J Antingen slutar den socialsekreterare. har eller så flyttar man man själv och byter stadsdel. Och helt plötsligt är ärende man ett nytt nån annans skrivbord.

Julefrid

Till julen skulle fylla sextio år. Hon ville fira med mamma en resa till Kanarieöarna. Hon bjöd sina barn och barnbarn. Det mina var två systrar och deras tre barn och Mattias och jag. Men inte Johan. Min tyckte inte att han hörde till den riktiga" familjen. mamma Resan bokades tidigt och allt klart långt i förväg. sommaren var Som kompensation skulle Johan istället åka till Österrike

med sin och åka skidor. Johan det OK. Men det pappa sa att var stod klart redan tidigt att det inte skulle bli någon skidresa till

Alperna eftersom Patrik börjat knarka. Men jag gjorde ingenting

det. Jag åkte iväg med min familj i alla fall och Johan fick stanna hemma och fira jul med sin Det blev strulig jul för homamma. en det började hända saker. Och för mig blev det tydnom, en massa ligt hur avståndet mellan stort var oss. När kom hem pratade Johan hela tiden han ville åka om att till ett varmt ställe där det fanns palmer och sånt. Jag hade just börjat Socialhögskolan och slöt avtal han ett och jag. Om jag klarade mina och han skaffade godkänt i av tentor matte, engelska och svenska så skulle åka till ställe tillett varmt Det han med på. Han ville åka till Grekland. Det sammans. var

finns inga palmer där, jag, det inte palmerna det

sa men var som var viktiga. Han hade hört det fint där. Fanns vulkanöar i att var ute havet och sånt. Men det blev bara skit alltihop. Han började ljuga för mig av och han hade varit i skolan när han inte varit där. Polisen sa att

TROR DU JAG BRYR MIG

hörde sig. Johan och kompis hade eld

av en tuttat en stor sopcontainer och sånär satt eld hela skolan. Jag pratade med honom och ändrade avtalet. Det räckte med han gick till skolan,

att att han slutade skolka. Det gick han med sket han i det

men sen också.

Det blir ingen det här viset, jag. Han bara

- resa sa ryckte axlarna:

Tror du jag bryr mig

-

Indiansommar

På sommaren flyttade till mindre lägenhet. Vi hade inte råd

en att bo kvar i fyrarummaren fick byta till mindre och billi-

utan en

trea. Det lite jobbigt för honom. Han trivdes i den gare var nog

gamla lägenheten, han tyckte sitt och visste allting

om rum var fanns. Hans fanns där. Vi hade bott där tillsammans och

pappa varit familj och kunde fortfarande komma tillbaka. Men

en pappa efter flyttan det slut nåt vis. Pappa kunde inte komma till-

var baka. Han hörde inte hemma i den lägenheten. Johan hade lo-

nya

vat hjälpa till med flytten han inte speciellt hjälpsam, han

men var bara strulade.

Det blev trots allt bra för honom. Han hittar

en sommar BRA saker och umgås med BRA killar. Han är ute och tältar, åker till landet och hälsar kompis. Han träffar flickor och

en surrar,

helt vanlig pojke i sin ålder. Det fint sommarlov. som en var ett Det lugnet före stormen.

var

På hösten tvingades han byta skola, han skulle börja i högstadiet. Han slapp i alla fall sin fröken, jävla kärring det. Gapig

en var och skrikig och dum i huvet. Hon förstod sig aldrig Johan, tyckte bara att han lat. Det berodde aldrig han hade några

var att

problem.

Men det hårt ändå tyckte jag han skulle från liten

var att en skola där hade eller två lärare, sin klass och sin

man en egen egen bänk. Där allting enkelt och ordnat och Johan hela tiden visste

var

han hörde hemma. var

Men skulle han till större skola där det gick med

nu en massor elever och fanns massvis med klasser och han hålla

är tvungen att

TROR DU JAG BRYR MIG

reda varje lektion och där den enda fasta punkten skåp i

är ett en korridor.

kontakt med kuratorn och fick komma dit besök och

Jag tog

hur det såg Jag berättade för lärarkollegiet att Johan hade lite se ut. problem med hålla reda saker och ting och han hade lätt

att en dyslexi. Jag ville inte dom skulle döma honom direkt. Men

att ut det för och för många elever och Johan klarade inte det

var stort av

Problemet med Johan är att han trevlig ut. Han är trevlig. I

ser

princip sitter han där och trevlig ut, han lär sig ingenting.

ser men Och det upptäcker lärarna först när det blir dags för skrivning.

Johan kan ingenting. Dom det är engångshändelse tills

tror att en nästa gång. Då säger läraren till honom:

Du måste läsa bättre.

-

Men han läser naturligtvis inte och nästa skrivning går det lika illa.

Då får han höra:

Du är lat.

-

Och är det klart. Johan är lat. Vad helst, bara dom

sen som

slipper han har verkliga problem.

se att

Ordning och reda

Det går bara utför. Johan håller sig borta, kommer inte hem,

passar inga tider, bryr sig allt mindre, struntar i skolan, struntar i vad jag säger och umgås bara med halvgangsters. Han driver mig fullständigt till vansinne. Jag hotar honom. När han står där med sitt jävla flin önskar jag att jag bara kunde klippa till honom.

Vi hade telefonräkningen till exempel. Jag hade redan

pratat om fått räkrang nittonhundra kronor och jag hade Johan

en sagt

han inte fick ringa till Amerika och sitta i telefon i timmar. Han att hade träffat amerikansk tjej under Nu fick jag

en sommaren. en ny räkning fyra Var skulle jag dom ifrån Jag

tusen. pengarna blev helt galen. Han hade köpt dator med internetabonne-

en ny

för skadeståndet han fick efter rättegången mot pedofilen. mang Han jätteglad för sin leksak.

var nya

Men jag det där jävla internetabonnemanget och

nu tog sa upp det.

TROR DUJAG BRYR MIG

DU ÄR INTE MOGEN FÖR NÅT INTERNET, skrek

jag åt honom.

Jag ringde mitt i natten till hans faster och bölade och beklagade mig och att jag ville döda honom. Jag hade inte längre

sa några vanliga samtal med mina vänner. Det bara problem,

var

problem, problem.

Hela tiden kände jag att Johan behövde kärlek och bekräftelse. Jag ville fram till honom och krama honom och säga:

om

Du är bra du är. Du duger.

- som

Men ändå stod jag där hagga:

som en

Du ska hemma före tio Du är bara fjorton år

- vara

Du ska inte umgås med Conny Fattar du det

-

Du kan inte bestämma själv när du ska i skolan I det

här landet har skolplikt inte till skolan händer det

Går man andra saker. Det ska du veta!

Jag stod där och skrek och gapade fast jag visste det fel.

att var Vad han behövde den kärleksfulla modern. Det är vad jag hop-

Var

med min jag ska kunna in och krama honom pas egen son; att när han är fjorton år och behöver mig.

Pappas pojke

Allting Johan struntar i allt. Den enda kontakt han har med

rasar. sin är när ringer från häktet ibland. En kväll han

pappa pappa ser Patrik stan väg att göra inbrott i bil. Patrik Johan

en ser också låssas inte känna igen honom utan går därifrån. Johan

men blev rätt knäckt det. Men kan inte säga nånting dumt

av man om Patrik i Johans närvaro. Då blir han förbannad och Patrik i för-

tar

Han vill bli sin svar. som pappa.

Jag blev inte överraskad när polisen ringde vecka

ens en senare

och att de gripit Johan och kompis bar gärning när de

sa en var

väg att göra inbrott i bil.

en

Johan kommer inte längre hem och nätterna. Han

ens sover kommer och går han vill. Ofta han över hos sin

som sover mamma.

TROR DU JAG BRYR MIG

Bäst för alla

Det står i min journal att hade möte Johan i slutet

ett om av april. Det jag och socialsekreteraren och Johans Vi

var mamma. beslutar att Johan ska bo kvar hos mig under grundskoletiden. Detta tycker alla är bra".

Det bara Johan inte tyckte det bra. Han ville

var som att var

flytta hem. -Jag har sagt så många gånger att jag vill flytta.

Och det hade han ju. Men över vad han ville och

satte oss

gjorde tyckte bäst och glömde bort lyssna ho-

som var att

Så länge Johans att det bra att han bodde hos nom. mamma sa var mig det inte så lätt för honom att säga:

var

-Jag vill bo hos dig

mamma.

Men Johan brydde sig inte längre vad nån tyckte eller

om av oss beslutade. Det varit omöjlig lösning i två år visade sig

som en vara

den bästa lösningen. Johan flyttade

hem till sin mor.

Intervjuare: Sven-Eric Ericson

S.

Ann-Sofie Mellan två

kommuner

"Allt har jag tjatat mig till"

Huset ligger i skogsdunge bit från stora vägen, det är rött,

en en det gammalt är ganska byggt i äldre stil: trä-

ser ut men nytt, grov panel, vita knutar, murad skorsten, farstukvist. Det växer drivor

av krasse och ringblommor framför den gräsmattan, några sol-

stora rosor närmast huset.

Ann-Sofie bär och kokar rödbetor i köket, det doftar,

rensar recepten ligger bordet, duk, solen faller in, det verkligen

ren ser ut

ett gammalt kök.

som

Alla det, säger Ann-Sofie, till och med hantverkare

- tror ger

beröm för den smakfulla renoveringen. oss

Hon skrattar, hon visar mig hemtrevligt, välord-

runt, snyggt,

inte ömtåligt, antagligen bra hem för barn. Hon har nat men ett två, Lars sju år och Susanne tio. Själv är Ann-Sofie femtiotvå.

Barnen är familjehemsplacerade hos henne, de är hennes barnbarn. Deras Angelica, Ann-Sofies dotter, år trettiotvå år, hon

mor bor i kommun i mellersta Norrland.

en

Ann-Sofies röda hus, barnens hem, ligger fyra kilometer

nya från mindre med skola, dagis, fritids och vårdcentral, i

en ort en kommun i Uppland. Byarna ligger tätt i trakten, små åkrar,

norra

del jordbruk, gott hantverkare, Lars och Susanne har skolen om kamrater i närheten hemmet. Det är stillsam del Uppland.

av en av

ANN-SOFIE S. MELLAN TVÅ KOMMUNER

Tabletter och misshandel

Hur började det

-

Min äldsta dotter Angelica träffade berättar Ann-

- en man, Sofie, hon gifte sig och flyttade med honom till Norrland. Deras dotter Susanne föddes. Så skadade Angelica sig illa i benet, låg inne

sjukhus med svår värk ganska länge, fick smärtstillande tablet-

sömnpiller, uppiggande medel. Hon vande sig, hon blev misster, brukare, fortsatte skaffa sig piller. Hennes hade redan sprit-

man problem, drack han allt han blev våldsam, han slog

nu mer, Angelica och flickan. När hon väntade andra barnet skilde de sig. Angelica nergången, hon kunde inte sluta med tabletterna, hon

var födde Lars orkade hon inte hand barnen, hon

men nu ta om var

deprimerad och håglös.

Var det då du ryckte in

-

Inte med detsamma. Först fick de kontaktfamilj i

- en kommunen där de bor, barnen där då och då, det med

var var

Angelicas medgivande. Men den familjen ville ha högre arvode, de

kom inte överens med kommunen, de att socialbyrån kunde

sa hämta barnen de inte fick arvodet de begärde. De trodde

om nog aldrig det skulle så långt. Men tjänstemän från den där social-

byrån korn och tog barnen, pojken han rycktes upp ur sången,

sov, de packade deras saker och åkte iväg.

Hur fick du veta det

-

Angelica ringde och grät, hon förtvivlad. Ingen hade

- var talat för henne barnen förts. När jag ringde fick jag bara

om vart höra det sekretessbelagt. Då hotade jag med och

att var pressen, fick de placerade hos familj i området, med stöd

veta att var en ny

LVU. Då åkte vi dit min och jag. Jag till dem av upp man sa att om nån skulle hand barnen så det vi.

ta om var

Lyssnade de dig

-

faktiskt, fick adressen till familjen där

- ungarna var.

Och korn överens med kommunen där Först

uppe.

det meningen barnen skulle tillbaka efter ett tag,

var att

när det fungerade så bra hos fick de här.

men oss stanna

Jag rädd för barnen bara skulle valsa

var att annars runt

mellan olika familjer.

ANN-SOFIE S. MELLAN TVÅ KOMMUNER

det där - När var Det var i november 92, dess bor hos de är - sen ungarna oss, skrivna här, går i skolan här, det är fortfarande kommunen men där i har det formella för och allt uppe norr som ansvaret pengar sånt, det är med socialtjänsten där jag måste komma överens uppe hela tiden fast allting ska ske här, PBU, skolan, fritids, sjukgymnastiken, talpedagog, assistenter, skoltaxi, allting. Men och alla beslut sköts fortfarande i kommunen - pengar där deras bor mamma -Ja, de är den placerande kommunen, och det är jobbigt. Mycket i den kommunen sköts med muntliga överenskommelser. Men de glömmer vad de och när tiden går byts tjänstemännen sagt, ut, de vet inget gamla löften. nya om Hur går ekonomin ihop, är bidragen du får också be- - som roende muntliga löften av Delvis är det så. Vi bodde i hus när hand - ett annat tog barnen. Min och jag tänkte väl pensionera där, huset om man oss passade bra för två Men det blev för litet för fyra och låg personer. alldeles för isolerat för barn, så sålde efter tid och köpte det en här huset. Norrlandskommunen de skulle hjälpa ekonosa att oss miskt, banklån och jag slutade jobba, barnen krävde heltog tidspassning. De två första åren fick den hjälp de utlovat. Sen skrevs avtal med ändrade villkor 40 OOOkronor som gav oss mindre året. Det är svårt klara. om att Har du påpekat det - -Jag har det otaliga gånger, de allting de vill sagt vet men inte lyssna eller de kan inte göra nåt. nu, Du måste alltså nöja dig med mindre bistånd -

-Jag har frågat socialförvaltningen i Stockholm och i min

kommun, hur de gör i såna här fall, och de säger de skulle egen att inte utsätta någon för sak. Dessutom förlorade jag jobbet. samma Jag hade just fått löfte fast anställning inom hemtjänsten, jag om hade precis tagit körkort för det jobbets skull. Om du blir sjuk, hur går det då - -Jag låg i influensa och feber hela februari. Mina båda yngre döttrar tog ledigt från sina jobb och ryckte in. Jag fick ersätta dem, jag har ingen a-kassa. men

ANN-SOF|E S. MELLAN TVÅ KOMMUNER

Barnen: oro och skuldkänslor

Barnens båda ligger i husets övervåning. Sjuårige Lars har

rum egen dator, Ann-Sofie hyrt med stöd från Astrid Lindgren sjuk-

som huset i Stockholm. Lars sitter ofta med något utvecklingsprogram, lär sig 0rd, sammanhang, han kan inte läsa. I hans finns

men rum leksaker, några bilderböcker han själv tagit hem från skolan,

som

bok spöken, Godispåsen Maria Gripe.

en om av

Väggens har Lars plockar ofta med saker, blir

tapeter revor, otålig och river till, bryter föremål. Ann-Sofie säger att Lars

av ser

vilken Sjuåring helst. Men han bara fyra år när ut som som är nog

det gäller kunskaper och förmågan lära.

att

Det sitter färgfoto Lars väggen, glad och pigg poj-

ett av en ke. Lars är social, skrattar och ler ofta, kan inte sitta stilla, hoppar och far, måste sysselsättas. Han blir orolig saker flyttas och

om rutiner ändras, människor gör honom förvirrad. Fasta regler,

nya

inga nyheter, dagsprogram, då känner han igen sig, då fun-

samma

Lars bäst. gerar

I bokhyllan i korridoren utanför Lars står dryg meter

rum en videokasetter med Astrid Lindgrenfilmer. De tittar Lars ofta på. Vid datorn eller TV-n kan han sitta stilla Programmen från

ett tag.

Astrid Lindgren sjukhuset betyder mycket för Lars, och för Ann- Soñe slipper pojken de stunder han sysselsätter sig vid

som passa datorn.

Tioåriga Susanne bor i rummet bredvid Lars. Det sitter några urklippta idolbilder över hennes lilla skrivbord, det är gott om böcker i hennes hylla, flera Viveca radda Lotta-böcker,

av Lärn, en Det susar i Säven.

Susanne läser mycket och fort. Det går bra för henne i skolan.

Men hon är spänd i kroppen, spänningarna sig ibland uttryck i

tar talsvårigheter, hon har skuldkänslor, är ofta rädd för saker hon inte behärskar. Hon behöver välplanerat liv för att inte bli ångest-

ett fylld. Hennes lillebror behöver också ordning och reda omkring sig, andra skäl: Han klarar inte oförutsedda problem, då

men av av blir hans värld obegriplig och han själv blir rastlös.

ANN-SOFIE S. MELLAN TVÅ KOMMUNER

Ann-Sofie Susanne levde fyra år i kaotisk familj.

säger att en Hon blev misshandlad sin såg sin fara illa. Nu

av pappa, mamma tar hon sig skuld inte är hennes.

som

Hon kan inte det hon varit med Hennes lillebror

prata om om.

spädbarn när hans första familj bröts sönder. Han inte vad var vet

hände, Susanne vill inte minnas. Båda år märkta sina tidiga som av livserfarenheter.

Lars har fått diagnosen DAMP-ADHD. Han har special-

egen lärare går i vanlig klass, åk Han har även personlig assi-

men en stent fritids. Han kräver tillsyn, samtal, hjälp, stimulans, för det mesta, några skulle säga hela tiden. Tillbaka han leenden, glädje,

ger

spontanitet, finurliga ögonkast.

Hur mår Vår lille Dennis, brukar vårdcentralens husläkare

fråga när han möter Ann-Sofie.

Det är många känner till Lars. Han är omtyckt, liten

som en pojke lägger märke till. Hans leende år tillgång, han är krä-

man en

vande charmig.

men

Lars körs varje till skolan taxi utanför

morgon av som stannar hemmet. Han hämtas från fritids Ann-Sofie varje eftermiddag.

av Ibland åker de direkt hem, ofta far de till PBU i kommunens

men huvudort, eller till någon mottagning. Ibland är Susanne

annan med, kanske har hon tid hos talpedagogen eller sjukgymnasten. Ibland far de till Stockholm där Lars går Astrid Lindgren

ner

sjukhusets datortek och får hjälp personalen med något

av nytt

inlärningsprogram.

Barnens rätt

Ann-Sofie berättar det behövdes mycket tjat för all den

att att hjälp hon skaffat till barnen. Hon det har hon

nu säger att mesta nog tjatat sig till.

Det har varit många och många samtal. PBU utredde,

- turer och de tyckte Lars behövde i samverkansklass, liten

en en grupp med många lärare. Men de klasser fanns vid det tillfället hade

som barn med grövre problem. Lars är socialt utåtriktad, de barnen

tysta och inåtvända. Det PBU här korn fram till det, de var var som tyckte inte Lars passade i någon de där klasserna. Han fick alltså

av

ANN-SOFIE S. MELLAN TVÅ KOMMUNER

börja i vanlig åk 1 med speciallärare. De kan ifrån klass-

en egen

det behövs. rummet om

Vad säger de andra barnen, känner sig Lars annorlunda

-

Nej, det fungerar utmärkt. Det mycket lyckad lös-

- var en

ning.

Du du behövde tjata, det här löste sig utan

- sa att

krångel.

-Jo det kommunen i Norrland skulle betala

men var som specialläraren, eftersom de är den placerande kommunen, och de ville inte betala. De kunde inte komma överens med kommunen här det ekonomiska. Till slut blev det i alla fall norrlandskom-

om

betalade. munen som

Det har alltså löst sig

-

Efter många turer och oräkneliga samtal. Jag har tjatat mig

-

till de regelbundna PBU-samtalen, talpedagogen, sjukgymnastiken,

speciallärare och assistent fritids. Och den här kommunen ställer de tycker mina krav är rimliga, barnen verkligen behö-

upp, att

det jag föreslagit. Men de där i vill inte betala. Med ver uppe norr skoltaxin har det varit problem. Och så behöver en av-

samma

lastningsfamilj. Min och jag kan aldrig lediga, börjar bli

man vara slitna. Vi skulle behöva ha helg för själva i månaden, för att

en oss kunna vila med Nu är jag ledig bara när barnen är i

ut, vara varann. skolan.

Vad säger din hemkommun det

- om

de behöver sina avlastningsfamiljer till de

- De säger att som bor i den här kommunen.

Men det gör ju, ni betalar kommunalskatt här.

-

-Javisst, det är norrlandskommunen ska betala

men som avlastningsfamiljen och det vill de inte göra. De säger att den här kommunen är skyldig att betala.

Hur länge har du tjatat den saken.

- om

I år. De kan ännu inte bestämma ska betala

- sex vem som och därför blir det ingen avlastning. har de kommit med

Men nu

förslag. De har hittat avlastningsfamilj i Norrland, 40 mil ett en härifrån. De kan ta emot barnen helg i månaden. Men ska

en köra barnen dit, och då får ingen tid över, vilket var meningen. Kommunen där säger att barnen samtidigt kan be-

uppe

ANN-SOFIE S. MELLAN TVÅ KOMMUNER

söka sin pappa som bor i området. Vi kunde väl kondis under tiden och bo i

över natten en stuga.

Är det deras förslag till avlastning er

- av

-a, 40 mil i bil och lika lång hemresa och så vänta kondis och i övernattningsstuga. Då är det bättre ha det

sova att som vanligt, alltså ingen ledighet alls. Det där förslaget skulle bara trötta

ut oss ännu mer.

Träffar barnen sin pappa

-

Deras har enskild vårdnad. Pappan vill inte alls

- mamma träffa mig och min han kanske skäms, han känner

man, vet att till att han misshandlat barnen och deras Han har skickat

mamma. vykort några gånger och då skriver han att han älskar barnen. Men det står likadant varje gång. Susanne vill inte läsa korten, hon säger att hon vet vad det står och hon tror inte han vad han skri-

menar

Men meningen han ska träffa barnen gång varje halvver. är att en år, det är bestämt så i det skrivna avtalet. Han här tidigare i år i

var sällskap med tjänsteman från socialkontoret där i Norr-

en uppe land. De stannade två timmar. De hade bråttom för de skulle hinna med andra saker också.

Håller barnen kontakt med sin mamma

-

Hon ringer hit varje dag. De pratar allt möjligt. Hon är

- om

deras Jag är hjälper dem när de har det

mamma. mormor som nu svårt.

Hur klarar hon sig är hon fri från tablettmissbruket

- nu,

Nja, det går inte så bra, hon har fortfarande problem

- nog med det där.

Lever hon ensam

-

Hon träffar tyvärr fel karlar ibland.

- nog

Kan hon och du hennes problem

- prata om

Lite, det är svårt.

- men

Anklagar hon dig

-

Nej, hon säger det är hennes fel det blev så här.

- att eget att Och hon brukar säga att hon hade bra barndom. Och hon

en tycker väl att barnen trots allt fått det ganska bra här.

Allt du tjatat dig till

- som

-Ja, så kan kanske säga.

man

ANN-SOFIE S. MELLAN TVÅ KOMMUNER

Du själv då, har du nån att prata med alla dina

- om problem

-Jag har min förstås, så har vi bildat i

man men en grupp

det är föräldrar och nära anhöriga till barn med speciella bestan, hov. Vi träffas regelbundet och diskuterar, läser bok

just nu en

heter Upptäck förstå, hjälp barn i riskzonen". Jag har fått som många bra kontakter med medlemmar, har alltid nån

gruppens man att ringa till det är nåt att prata Alla har liknande

om om. erfarenheter.

Tycker folk att du är krävande, du har sagt att du måste

tjata dig till resultat

Några tycker väl det, jag kräver bara sånt bar-

- men som

behöver. Läkare och lärare håller med mig. Fast i början nen var det svårare, då kände jag mig osäker. Jag fick förtursplats till

en Lars dagis fast andra stod före och väntade.

Sånt kan skapa missnöje.

-

-Ja, jag förklarade för alla vilka problem Lars har, och

men folk lyssnade och förstod. Sen dess har jag alltid gjort så. Jag förklarar. Men visst har det varit tungt. Värst är att samarbetet mellan kommunerna går så trögt. I den här kommunen får jag stöd och förståelse, Norrlandskommunen är svår att prata med, de gör

men sig oanträffbara ibland. Jag kan ringa och lämna meddelande att

om jag vill fråga något. Dagarna går, de hör inte sig, det kan fjor-

av ton dar. Men har jag krävt att ska ha ett telefonsamtal varje

nu

torsdag klockan nio, regelbundet, för olösta problem.

att prata om Finns det inget kan fatta kort, jag vill ha

att prata om oss men det där samtalet.

De tycker att du är besvärlig

- nog

De säger de har tid, de är underbemannade.

- att ont om att

Är du helt enkelt besvärlig

-

-Jag gör det här för barnens skull, det handlar deras

om rätt.

Intervjuare: Erik Eriksson

O.

Elisabeth som inte

är

längre tyst

"De borde ha använt mig som en resurs"

Elisabeth är kontorist statligt verk. Hon arbetar i Stock-

ett holm, bor i förortskommun. Hon är 45 år, hon har fyra barn,

en Aron 30 år, Carol 23, Peter 21 och Ted 16. Aron är ingenjör, han har sedan länge familj söder Stockholm. Carol flyttar

egen om ihop med sin pojkvän i grannförort under de veckor Elisabeth

en förde de samtal med mig den här intervjun bygger på. Carol

som och Peter har deras båda andra syskon har andra

samma pappa, fäder.

Det var när Peter skulle börja skolan Elisabeth för första gången fick kontakt med socialtjänsten i sin hemkommun.

Han sent utvecklad, säger Elisabeth, jag märkte det

- var tidigt, han hade svårt i svårt med koncentrationen,

att vara grupp, han ett tyst barn. Men de såg Peter han skulle

var som sa att nog komma ikapp, det brukar komma de.

sa

Och hur gick det, korn han ikapp

-

Nej, först gick det ganska bra. Peter började i dagis

- men och han hängde med, det inga krav honom då. Sen började

var han i sexårsverksamheten och då märktes det han inte rik-

att var tigt skolmogen. Men skolan tyckte skulle vänta ett år och hur

se

det gick.

Höll du med

-

-Ja, väntade. Sen föreslog de liten klass. Och det

en var då socialtjänsten kom för första gången, och PBU. Jag hade inga invändningar, de visste väl bäst, de ordnade med lekterapi för Peter, det pågick år och det gick problem, i Sen

ett utan stort sett. försökte PBU slussa Peter till vanlig klass. Det gick inte. Han

ut en

ELISABETH O. SOM INTE LÄNGRE ÄRTYST

fick återgå till liten specialklass, och där gick han i lzan, 2:an och

en 3:an. I den där klassen det mest barn med koncentra-

var

tionsproblem.

Peter har syskon, hade de liknande problem

- tre

Nej, det har gått bra i skolan för de andra barnen.

-

Har du några funderingar varför Peter har de här svå-

- om

righeterna

Det är inte lätt säker jag kan tänka mig

- att vara men en

möjlig förklaring

Är det svårt för dig berätta det

- att om

Det besvärlig tid när Peter liten.

- var en var

Fadern

Peters bor inte ihop med Elisabeth och barnen. Han hör

pappa sällan sig. Elisabeth bröt med honom när Peter tre år. Då

av var hade sedan längre tid missbrukat narkotika och sprit.

pappan en När han kom besök han ofta våldsam. Peter såg sin

var pappa slå Elisabeth. Idag kan han inte prata det. Han minns inget av

om det svåraste, vill inte veta.

Peters korn till Sverige i slutet 60-talet. Han soldat

pappa av var i den amerikanska Vietnamarmén, han deserterade, fick asyl i

Sverige. Han hade svåra krigsminnen, han vägrade tala

men om dem. Några vietnamveteranerna kom till Sverige berät-

av som tade grymheterna de och själva utfört, någon skrev

om sett, en bok, några deltog i möten. Flera framträdde Russell-Tribunalen och Stockholmskonferenserna Vietnam, redogjorde för tortyr

om de utfört fångar, massakrer civila, våldtäkter.

Men många de amerikanska Vietnamsoldaterna korn till

av som Sverige med brutala våldserfarenheter gick tysta med sina nedbrytande upplevelser. För många dessa män omöjliggjordes fasta

av relationer och familjeliv.

Peters Vietnamkrigets förlorare. Han hade

pappa var en av redan börjat använda droger i Vietnam liksom så många andra soldater. Han blev inte med missbruket, förhållandet med Elisabeth

av blev kort och stormigt.

ELISABETH O. SOM INTE LÄNGRE ÄRTYST

Peters äldre Carol minns våldsamheter, miss-

syster pappans handeln Elisabeth. Hon är fortfarande rädd för sin Hon

av pappa.

inte heller med Peter den svåra tiden. pratar om

Kommer Carol överens med Peter

Han har tagit så mycket tid, ibland har hon

- av mammas bara orkat med honom. När han bodde borta skola ganska

en länge så hade tid med mig och det tyckte jag bra. Fast

mamma var jag slets mellan medkänsla med Peter och skuldkänslor, jag tyckte

det bra han inte hemma. Han skickade hem brev med

var att var teckningar, han skriver knappast han ritade streck-

något, men gubbar med tårar föll från ansiktet och det hemskt,

stora som var jag kände verkligen för honom.

Kan du och Elisabeth de här sakerna.

- prata om

Lite, fast det blir inte så ofta, det är svårt.

-

Vägrade skriva under

Elisabeth återkommer till hur lite hon egentligen förstod då när Peter börjat skolan, hur okunnig hon

var.

Alla handfallna, säger hon, de socialbyrån också.

- var Någon diagnos ställdes inte Peter. De tyckte Peter var ouppfostrad, de så, och jag ställde inga krav, jag antog att de väl visste

sa allting bäst, att de experter.

var

Hade du regelbunden kontakt med socialtjänsten

-

När Peter gick i vårterminen 1986, då blev kon-

- trean, takterna tätare. Det började när min far dog. Jag fick budet kvällen, gick jag med Peter till skolan för

morgonen att sen hem till och med henne. På eftermiddan när jag

mamma vara var hemma igen kom några från socialbyrån hem med Peter. De att

sa han bråkat i skolan, de ville ha ett krismöte med det Jag

samma. for med Peter till och till det där mötet. De sa att

mamma sen Peter skulle omhändertas.

Ansåg de att du misskött honom

-

Nej, de hade inga anmärkningar hemförhållandena.

- mot Men de visste jag jobbade heltid och inte kunde hemma

att vara dagarna med Peter, och eftersom han bråkade och inte kunde i

vara skolan så måste han omhändertas. De så till mig.

sa

ELISABETH O. SOM INTELÄNGRE ÄR TYST

Hur gick det - De tjatade i timmar för mig skriva under - tre att att ett papper, men jag vägrade. Jag att Peter skulle bo hemma hos mig, sa

och jag jag tyckte de uppförde sig illa mig och mina

sa att mot barn. Min hade just dött. Sen lyckades jag ordna måpappa en nads ledighet, och de lovade ordna med hemlärare. Men hon en kom bara enda gång. en Vad Peter - sa Han påstod lärarna inte lyssnade honom, de - att att provocerade honom, att han inte ville bråka. Han ville i skolan. vara Men han fick inte - Skolan han omöjlig. Han blev avstängd helt enkelt. - sa var Det fanns ett beslut han skulle undervisas i hemmet, att men lärarinnan kom inte. När jag ringde och det påstod de hon sa att varit hos Peter hade ingen skola mellan och juni det året. oss. mars Han gick tillbaka till skolan, han blev utkörd. men Vad kommer Carol ihåg det hände - Peters syster av som Mamma ledsen hela tiden, hon grät ofta, jag försökte - var trösta henne. Jag visste att Peter skulle skickas bort nånstans. Och så morfar död. Han den kunde lugn när något var var som vara hände. Morfar den kunde lita på, fanns inte, jag var man pappa hade ingen kontakt alls med honom. Det verkligen svår tid var en för oss.

De visste alltid bäst

Efter den lediga månaden Elisabeth börja jobba var tvungen att igen, hon försörjde sig själv och barnen sin kontoristlön, hon bad inte socialbidrag då och hon har aldrig bett ekonomisk om om hjälp heller, hon har alltid klarat familjen sin lön. senare egen Men det stora problemet fortfarande Peters avbrutna skolgång. var Peter fick inte komma tillbaka till skolan. fick - Men nu

jag hjälp socialbyrån och PBU. De ordnade fram plats i

av en en terapiskola, Peter fick åka taxi dit varje dag. Han gick där i två år, tills han elva. De började undra han kanske hade nån bevar om teendestörning. De gjorde ett IQ-test, de såg honom ett som grånsfall, de ville låta Szt Görans barnpsyk utreda honom. Men det

ELISABETH O. SOM INTELÄNGRE ÄR TYST

blev inte Trots allt så gick det ganska bra i den där skolan. Men

av. efter två år meddelade socialbyrån mig att skolgången slut. En

var

tjänsteman från socialtjänsten åkte med Peter och mig till speci-

en alskola i Dalarna. Där blev Peter placerad. Han blev kvar där i näs-

år, han hankade sig fram, och han längtade hem hela tiden. tan tre Till slut blev han hemskickad.

Enligt Elisabeth det hennes stora problem med social-

var nu

tjänsten började. Peter gick hemma, han skolpliktig,

men var

det kunde socialtjänsten inte erbjuda någon lösning.

trots

-Jag hade flera möten med socialtjänsten, Peter med,

var det hade blivit mot dem. Nu började Peter springa kväl-

ute larna, han polisen för klotter och andra mindre förseelser,

togs av jag fick hämta honom flera gånger polisstationen. Så blev Peter

inblandad stöld, han prövade droger.

i en

Fortsatte du ha kontakt med socialtjänsten

-

Efter och halvt år ordnade de Peter indi-

- ett ett ett viduellt i gymnasieskola. Han skolkade aldrig, missade

program en inte enda lektion. Men de ansåg ändå han inte klarade

en att programmet. Då började jag ringa runt, och jag fick höra det

att var köer till gymnasieprogrammen. De försökte bli med såna

av som Peter för att plats för andra.

Hur reagerade Peter när han blev avstängd igen

-

Han ute mycket, han sniffade, hittades medvetslös i

- var Gamla Stan. Och det användes mot honom.

Hur gick samarbetet med socialtjänsten nu

-

Nu gick det verkligen dåligt. Jag tyckte de slutat lyssna

mig. Peter levde mig, jag försörjde honom, jag visste hur

hade det. Men jag de började betrakta mig dålig

tror som en

Jag kände det vid varje möte hade. Jag svår ha mamma. var att att göra med. Det står så i deras Jag vet det eftersom social-

papper. en sekreterare i Stockholm berättade det för mig när hade

senare, kontakt i ärende. Hon hade framför sig. Det

ett annat papperen står så, hon, du är svår.

sa

Du kanske svår

- var

De förstod inte måste lugn med Peter, det går

- att man vara inte att forcera honom, måste i Jag försökte

man ta ett steg taget. tala det för dem. Jag känner honom, jag har klarat de andra

om

ELISABETH O. SOM INTE LÄNGRE ÄR TYST

barnen bra, och Peter också för den delen. Men jag kan inte tre hans lärarinna. vara

Du lyckades inte dem förstå det - att

Nej, de har inte utnyttjat mig de visste alltid - som resurs, bäst. Men jag är mina barn, jag har den livser-

expert egna farenheten. Så mycket Peters liv blev fel, mycket är förspillt. Jag

av

tycker det är socialtjänstens fel, de såg aldrig hans problem. Hade jag då vad jag hade jag aldrig deras förslag.

vetat vet nu accepterat

Och hur har Peter det nu -

Han går hemma flera år. Han har hand hittat - sen egen

ett projekt Lidingö för pojkar med sociala problem. Men vet

inte vår kommun vill betala. om

Kan du med socialtjänsten den saken - prata om

Peter år myndig han har socialsekreterare. - nu, en egen

Pratar du med Peter -

Vi ofta jobb och utbildning, även droger.

- pratar om om Tyvärr håller han fortfarande med sånt ibland.

Har du själv nån att prata med -

Förr när det svårast hade jag ingen, jag - var som nu pratar en del med min syster.

Blev du aldrig erbjuden samtal dina problem, du

- om egna

har fått bära ganska mycket

Nej, jag har inte pratat vad jag tyckt och känt förrän - om tid. Nu när jag vet kan jag säga ifrån, förr gick jag tyst senare mer och höll med. Jag har faktiskt lärt mig säga vad jag tycker, även

att

jobbet.

Men du har haft kontakt med socialtjänsten också. - senare

Ja, det gäller Ted. -

Livsnödvändigt

Elisabeths yngste Ted 14 år när han träffade Brigitte, hon

son var 13. De tillsammans kort tid, gjorde slut, träffades igen var var en någon gång. När Elisabeth fick Brigitte väntade barn hade

veta att de båda tonåringarna inte längre fast förhållande med varandra.

ett Det våren 1997. På hösten, när Brigitte i femte månaden, var var träffade Elisabeth henne igen. Då bodde Brigitte hos sin

syster,

ELISABETH O. SOM INTE LÄNGREÄR TYST

16 år. Brigitte hade hunnit fylla 14. Flickorna är födda i som var Sverige, deras kommer ursprungligen från ett afrikanskt mamma land. De båda kastades från hemmet sin Hon systrarna ut av mamma. vägrar sedan dess ha med dem göra. Brigittes hade fått att att syster andrahandskontrakt liten lägenhet i Alby, med hjälp ett en av

socialtjänsten. dit den gravida fjortonåriga Brigitte kom.

Det var

När jag började träffa Brigitte lite oftare hon i dåligt

- var skick, berättar Elisabeth. Hon och i dålig psykisk balans. var mager Hon hade manlig socialassistent, jag tror inte han riktigt en men

insåg Brigittes problem. Hon hade utnyttjats sexuellt när hon

var i tolvårsåldern, är dömd för övergrepp mot småav en man som flickor. Jag kontaktades polisen, Brigitte vågade inte berätta vad av hon varit med utredningen stannade den fastnade socialom, av,

byrån. I september 1997 flyttade Brigitte från sin systers lägenhet till

Elisabeth. Systern sjuk, dessutom väntade även hon barn. Den var

gravida Brigitte fick i Elisabeths lägenhet. Ted bodde i

ett eget rum intill, han och Brigitte hade inte längre något förhålrummet men lande. Brigitte hon hade låga blodvärden, hon sliten var svag, var och försummad, hade ingen tagit hand henne. vuxen som om Brigitte blev barn i huset, hon bara fjorton år, samtidigt som var hon väntade barn, Elisabeths barnbarn. som ett eget Elisabeth försökte förmå socialtjänsten att ta sig Brigitte, ge an

henne professionellt stöd, psykiatrisk hjälp, inget hände.

men Elisabeth ville inte vänta. Hon anmälde fallet till Länsstyrelsen. En barnläkare stödde mig, säger Elisabeth, han hjälpte mig, det faktiskt han föreslog att saken borde anmälas efvar som den så illa skött. Även barnmorska stödde mig, hon tersom var en fanns i stadsdelen inne i Stockholm där Brigitte bodde innan hon korn till mig. ofta ledigt under den här tiden. I februari Jag tog

1998 födde Brigitte döptes till Raoul. Men tjänstemän-

en son som

socialbyrån i Brigittes stadsdel blev när de fick kopia

nen arga min anmälan till Länsstyrelsen. De det där väl ändå sa att var

onödigt.

Vad svarade du då -

-Jag att det livsnödvändigt att något gjort.

sa var

ELISABETH O. SOM INTE LÄNGRE ÄR TYST

Fick du ordning ditt samarbete med socialtjänsten, - nu

när Brigitte bodde hos dig

Det började lite bättre. Brigitte mådde inte lika dåligt, hon hela tiden bättringsvägen. Men hennes är henvar mamma vårdnadshavare även hon kastat sin dotter, och nes om ut mamman

började skapa problem. Brigitte hade ingen legitimation, inget

bankkonto för barnbidraget, underskrifter behövdes på mammans blanketter och ansökningar. Mamman vägrade alltid skriva på. När

socialtjänsten ville omhänderta Brigitte med stöd tvångslag

av en för bort henne från överklagade alla beatt mamman mamman slut, ärendet är fortfarande olöst. Men jag mig inte förrän gav Brigitte hade fått ett leg, det månader. Och barnbidraget tog sex för Raoul fick hon direkt i brevlådan. Och så fick Brigitte två nya socialsekreterare. De är bra, de anstränger sig verkligen för lösa att konflikten med Brigittes Men de kanske inte så mamma. vet myc-

ket Brigittes familj.

om

Åk till Afrika

Elisabeth berättar Brigittes familj: Mamman kom till Sverige om för tjugo år från land i Afrika genomgått perioder sen ett som av social och inbördeskrig. Hon har åtta barn med olika män. oro Den äldste är född i Afrika, de övriga i Sverige. Liksom mamman är alla barnen medborgare i det afrikanska landet. Eftersom Ted och Brigitte inte är gifta är lille Raoul inte svensk medborgare som Ted, har Brigittes afrikanska medborgarskap. Nu har socialutan

byrån föreslagit att Brigittes familj ska till det afrikanska

resa ner landet och söka lösning problemen där i enlighet med de afri-

kanska tradioner kan respektera. mamman antas -Jag hel del det landet, säger Elisabeth, jag har vet en om följt händelseutvecklingen där, det är ett land avråder folk man att till. Jag vill inte mitt barnbarn ska tvingas dit. Jag har föreresa att

slagit att söker lösning här i Sverige.

en Vad säger de då - De föreslår jag och Ted åker med till Afrika. - att Vad ska göra där - Vara med i något möte i Afrika de ska lösa konflikten. - tror

ELISABETH O. SOM INTELÄNGRE ÄR TYST

Det är krig där

- nere.

-Just det, de säger ska vänta rätt tillfälle.

men att

Det låter dyrt.

-

-Javisst, det skulle kosta bortåt 100 OOOkronor för alla

oss att flyga dit, nån från socialbyrån skulle också åka med. Jag före-

slog i stället att Brigitte skulle ta kontakt med ungdomspsykia-

en

för den hjälp hon behöver. Men då skulle hon först ter att tas

ett utredningshem ihop med barnet och det kostar femtusen

om dan och det alldeles för dyrt ansåg de socialbyrån.

var

Vill Brigitte själv ha den där hjälpen

-

Nej hon är tveksam, hon säger hon inte är tokig. Jag

- att försöker förklara hon är begåvad och klok hon behöver

att men att prata med folk kan hjälpa henne reda alla känslor kring det

som ut

hänt i hennes liv. som

Hur har det gått

-

Brigitte har flyttat tillbaka till sin åter fått

- nyss syster som

lägenhet. Men Brigitte och Ted vid dagligen, de har inget

en pratas förhållande de håller kontakt för Raouls skull.

men

Men konflikten med Brigittes är olöst

- mamma

-Jag har försökt tillstånd nåt slags familjeråd, krets

en av människor Brigitte litar på, jag gjort så i andra fall,

som vet att man under ordförandeskap någon tjänsteman från socialtjänsten. En

av sådan lösning bra, här i Sverige där alla bor, inte i land i

vore ett Afrika där det är krig. Dessutom är det ansvarslöst slöseri med

ett

att skicka dit. Mamman har levt socialhjälp i Sverige i pengar oss tjugo år. Ibland undrar jag de kanske vill bli med henne och

om av hennes barn, de är inte svenska medborgare. Ett sätt

vore att skicka iväg dem till Afrika. Men då förlorar jag mitt barnbarn, Ted

förlorar

sin son.

Säger du det här till socialbyråns tjänstemän

-

-Jag säger det och igen, de

om om men tror mera en resa till Afrika.

Har ni ett konstruktivt samtal, du och tjänstemännen,

eller bråkar ni bara

Nej, samtalar ganska bra och förstår för det

- varann

i den här frågan tycker så olika. Och skulle de driva mesta, men

igenom den där så överklagar jag beslutet.

resan

ELISABETH O. SOM INTE LÄNGRE ÄHTYST

Du har lärt dig mycket under de här åren.

-

-Jag har lärt mig ta reda saker, kontakta myndigheter,

överklaga beslut, ta vara mina rättigheter. För sexton år sen

tyckte jag de visste allting bäst. Jag höll med det mesta, jag

att om

aldrig ifrån. De experter tyckte jag.

sa var

Du kanske har blivit kritisk och kunnig medborgare

- en helt enkelt, sån människa demokratisk samhälle behö-

en som ett

får tro läroböckerna. ver om man

-Ja, jag är inte alltid säker myndigheterna vill ha

men att det så. De kanske föredrar den fogliga och jag var

tysta personen för år

sexton sen.

Intervjuare: Erik Eriksson

V.

Maria och den stora

förändringen

"Jag blev frisk när jag slapp tigga "

En episod återkommer i Marias berättelse. De bodde i Uppsala då, hon själv, hennes Pablo, Gabriel och dottern Anna. Bar-

man sonen

små, Gabriel åtta, han gick i andra klass, han hade ännu nen var var inte tystnat.

De hade varit ute och handlat, de väg i trapphuset till

var upp lägenheten andra våningen i förortsområdet. Hon stannade till ett ögonblick innan de hon lyfte handväskan och

var uppe, upp letade efter nyckeln. Då kände hon hur i hennes hår

någon tog tag och drog henne bakåt. Någon höll hårt hennes hår,

ett grepp om någon slet henne golvet, slog hennes oskyddade ansikte

ner mot stengolvet, gång efter gång.

Hon fick blodsmak i Hon kände läpparna sprack,

munnen. att några framtänder gick sönder.

Och hon förstod fortfarande inte det gjorde henne

Vem var som detta onda. Hennes hade gått bakom henne uppför

egen man trap-

barnen gick där också, ingen fanns i Hon ville pan, annan trappan. inte förstå det hon älskade slitit omkull henne.

att var mannen som

Det inte första gången han misshandlade henne. Det hade

var pågått i många år. Trots det kunde hon inte fatta det hennes

att var Pablo gjorde henne så fruktansvärt illa. Hon såg han stod

som att lutad Över henne, ändå det det människa,

var som om var en annan

okänd. en

Han fortsatte slå hennes ansikte golvet. En ringde

mot granne polisen korn nästan omedelbart, kanske hade polisbil råkat

som en

alldeles i närheten. Maria hade sig Pablo stod lutad vara satt upp, mot väggen när poliserna kom.

MARIA V. OCH DEN STORA FÖRÄNDRINGEN

De frågade Maria vad hänt och hon svarade hon fallit

som att

och slagit sig, det olyckshändelse.

var en

Men Pablo han slagit Maria. Han erkände, han att han

sa att sa bestraffat henne, och att hon kunde glad att han inte mosat

vara hela hennes ansikte. det till poliserna och de frågade Maria

Han sa ännu gång det Pablo sant.

en om sa var

Hon förnekade det. Hon bedyrade Pablos oskuld, hon

upprepade det hennes fel, de inte skulle bry sig vad

att var eget att om Pablo sa.

Poliserna med sig Maria till sjukhus. Läkaren trodde inte

tog hennes berättelse, han till henne hon inte skulle återvända till

sa att

mannen.

Såren i ansiktet läkte, tänderna skadade. Men det efter

var var händelsen i Marias Gabriel blev Nu efteråt

trappan som son tyst.

Maria det och hon känner över det hände. Vet stor sorg som

Vägrade inse

De kom politiska flyktingar till Sverige 1980, från litet

som ett land i Centralamerika. Pablo hade varit känd oppositionsman, han hade suttit i fängelse flera mycket svårt. Dess-

gånger, torterats

hade han illa skadat ben efter trafikolycka. utom ett en

När familjen korn till Sverige det Pablo den utsatte,

var som var den behövde vård och förståelse. Han fick omfattande be-

som handling, han började till Röda Korsets mottag-

en terapeut

ning för tortyroffer, familjen deltog i del samtal.

en

Pablo berättade sitt lidande. Ingen frågade Maria det

om om våld hon varit för Pablo alltsedan de gifte sig. Ingen

utsatt av genomskådade hennes undanflykter, ingen förstod hon fort-

att farande misshandlades och hotades regelbundet som

av mannen fick vård för den tortyr han gått igenom.

Maria hon förlät honom hela tiden. Hon vägrade

säger att erkänna inför sig själv att han mot henne och barnen, att

var grym han hämnades dem för det onda han fått utstå.

Varför ville hon inte vad hände, det handlade bar-

se som om

hälsa nens

MARIA V. OCH DEN STORA FÖRÄNDRINGEN

Kärleken, säger Maria. Jag älskade honom. Vi hade gift

- oss när jag arton år, det fanns ingen i mitt liv, jag vägrade

var annan överge kärleken och den gjorde mig blind.

Men kärleken till barnen

-

Det är min sorg, att jag inte kunde klart.

- se

I Sverige träffade Pablo andra kvinnor. Även detta vägrade

Maria inse. Men hon började undra Pablo kanske psykiskt

om var

sjuk.

Misslyckad återresa

De vistades flyktingförläggning den första tiden, fick snart

uppehållstillstånd och lägenhet. Maria tyckte Sverige ett under-

var bart land. De blev väl behandlade överallt. Pablo fick jobb

en tidning, han konstnär och grafiker. Maria började studera. Hon

var hade studievana från hemlandet, hon utbildad lärarinna. Nu

var tyckte socialsekreterare att hon borde söka studiemedel. Maria

en visste inte vad det betydde, tjänstemännen hjälpte Maria söka.

-Jag ångrar mig Säger Maria. Jag förstod inte vad det där

nu.

betydde, det fanns andra studiehjälp. Nu har jag

vägar att en studieskuld 150 OOOkronor.

Och ingen utbildning

-

Ingen än den jag har från mitt gamla land. Jag har

- annan lärarexamen.

Hon blev sjuk, djupt deprimerad, ofta intagen sjukhus,

var

låg sällan inne länge, jobbade då och då mellan perioderna

men av nedstämdhet, stod i butik, blev sjuk igen, fick allt kontakt rned

mer

psykvården.

Barnen bodde med sin far i lägenheten i Uppsala. hade

Men nu Marias föräldrar också kommit till Sverige, hennes och

samt syster

bror också hade flytt undan det politiska förtrycket i hemene som landet. Alla bodde i Uppsala. Barnen mellan släktingarna,

sprang

olika ställen. Myndigheterna hölls ovetande. En kvinnlig sov lärare Maria kände hjälpte till, hennes läkare, de blev

som man var

Marias förtrogna.

Men barnen for illa. Deras far korn och gick. Ibland fick han raseriutbrott, slog sönder möbler i lägenheten, hotade barnen.

MARIA V. OCH DEN STORA FÖRÄNDRINGEN

När han inte slog dem han hånfull, han kunde förnedra dem,

var

dem. Ändå ingrep inte myndigheterna eftersom missförspotta hållandena doldes. En krets vänner och släktingar gick emellan,

av försökte stötarna, slätade över när nån frågade, ställde till

ta emot rätta så det gick.

gott

Maria hade fått ganska erfarenhet det svenska vård-

nu stor av systemet.

Det fungerade bra då, säger hon. Alla så till-

- mesta var mötesgående, ofta undrade de olika tjänstemännen vad jag behövde, vilken hjälp jag önskade. Det jag själv höll undan

var som

familjens problem för myndigheterna. Jag hade krets

en egen av människor ställde när det behövdes.

som upp

Det stora problemet Pablo.

var

Han ville flytta, jag förstod inte varför, samtidigt bröt han

benet igen, den här gången i cykelolycka.

en

Socialkontoret hjälpte henne skaffa lägenhet, hon fick

ny ett andrahandskontrakt och hjälp med hyran i början till

samt pengar husgeråd och möbler. Men när Pablo kom ut från sjukhuset ville han återvända till det gamla landet i Centralamerika.

svenska medborgare och Pablo hade fått sjuk-

- Vi var nu pension, han tyckte borde kunna leva de där borta

pengarna

där allt är mycket billigare.

De reste i januari 1987. Förhållandena hade blivit bättre i det gamla landet. Dessutom hade de sina svenska medborgarskap

skydd mot förföljelse. De fick till biljetterna från

som pengar en

katolsk hjålporganisation.

Kände sig motarbetad

Trodde Maria Pablo skulle förändras när han kom tillbaka hem,

att

den onda tiden förbi att var

Kanske hoppades jag.

-

Blev det så

-

Inget förändrades. Han lika hotfull tidigare. Han

- var som försökte tvinga vår dotter hoppa från balkong femte

att en våningen. Han skrek till henne hoppa satans hora. Och han försökte skaffa sig pistol.

en

MARIA V. OCH DEN STORA FÖRÄNDRINGEN

Kunde du barnen och försvinna

- inte ta

Det han övergav Han försvann med

- var som oss. en annan kvinna.

Maria hade små möjligheter att försörja sig och barnen. Hennes

familj i Sverige. Pablo kom från rik familj, däriegen var en men från fick Maria ingen hjälp. Hon hade inga det

egna pengar, var

Pablo hade sjukpensionen från Sverige. Så småning hörde

som om Pablo sig. Han sände tre biljetter och skrev att Maria och barnen

av skulle försvinna.

Maria kom till Sverige för andra gången, utblottad, förtvivlad, utan och bostad. Men hon hade fått adress vån, till

pengar en av en

kristen familj Stockholm. Dit for hon, sökte efter en norr om en tid kommunens socialkontor och bad hjälp.

upp om

-Jag hade hittat lägenhet, fick 6 700 i månaden till

en hyran. En socialsekreterare att jag borde skilja mig. Hon mig

sa gav adressen till advokat.

en

Var det inte ett bra råd, att du borde skiljas

-

-Jo, det svårigheterna började med alla kontak-

men var nu ter med det sociala, det allt blivit mycket svårare. Den

var som om där advokaten tyckte Sverige fel land för mig, han det

att var sa att

för kallt för mig. Och så tyckte han det alldeles för lätt var att var

för utlänningar bli svenska medborgare.

att

Vad svarade du

-

Det blev diskussion, han tyckte inte min borde ha

- en man pension, och jag borde åka tillbaka till mitt gamla land.

Men du svensk medborgare.

- var

Han tog inte det allvar.

-

Maria fick jobb dagis. Det gick bra den första tiden,

ett men så började hon känna sig motarbetad arbetskamraterna. Hon

av tyckte hon hade bra kontakt med barnen, hon fick känsla

men en

att kamraterna avundsjuka för att hon blev barnens favorit. av var Hon berättar att hon gärna bytte blöjor och torkade bajs utan att rynka näsan, medan de andra ogillade den delen jobbet. Bar-

av

ville Maria skulle klä dem, gick till henne allt oftare. nen att

Hon kände hur stämningen blev allt sämre, hur allt vändes

mot henne, hon tyckte de andra höll undan information arbetstider

om

MARIA V. OCH DEN STORA FÖRÄNDRINGEN

och planering, hon kände sig utfrusen. Maria lämnade jobbet

daghemmet.

Var Marias känsla att frysas uttryck för överdriven av ut ett misstänksamhet Hon upplevde liknande svårigheter i andra sammanhang under den här tiden. Eller hade svårigheterna för invandökat i Sverige, sedan Marias första tid flykting rare som -Jag kände ofta att de ville bli med mig, säger Maria. En av socialsekreterare till mig flera gånger jag borde flytta till sa att en annan kommun. Men hon vägrade flytta, hon blev kvar i kommunen där hon

jobbat dagis Stockholm. Hon hade fått vänner där och norr om det gick bra i skolan för dottern Anna. Nu fick Maria till slut en lägenhet kommunen, i det enda område där det finns hyresav

lägenheter. Hyrorna är höga, så gott som alla har bostadsbidrag,

här bor de flesta kommunens invandrare. av Det finns de talar illa området, folk bor nån som om som annan stans. Men det är inget bråkigt ställe, inga misskötta hus, man ser inga nedklottrade väggar. Fuktskador förekommer. Husen är

byggda gammal leråker.

en Här bor Maria i stor tvårummare. Hennes Gabriel är tjuen son gotvå år Han bor hemma. Dottern Anna har flyttat. Hon har nu.

lyckats hitta hon hyr.

en egen etta som

Projektet

Maria upplevde att svårigheterna hopade sig under den här tiden.

Hon fick inget arbete, förr hade hon själv hittat olika småjobb, nu fanns inga jobb att söka eftersom arbetslösheten ökat i Sverige. Hon tyckte också att socialtjänsten misstrodde henne.

En av Marias nya väninnor hjälpte henne allt oftare med myn-

dighetskontakterna. Väninnan har politiska uppdrag i kommunen,

hon är väl insatt i regler och rutiner. Hon följer ibland med Maria till socialkontoret. Och då går allt mycket bättre. Maria är välutbildad, säger väninnan. Men när hon blir nervös talar hon dålig svenska, och då är det de betraktar som om henne dum eller obildad. Hon får helt enkelt sämre behandsom

MARIA V. OCH DENSTORA FÖRÄNDRINGEN

ling när hon inte uttrycker sig väl. Och de har inte berättat att hon

hade rätt att tolkhjälp. Men Maria har bott länge i kommunen, de borde väl känna henne Omsättningen tjänstemän, många de bästa har - är stor av sökt sig härifrån eftersom inget får kosta något här. Men det finns

undantag. En psykläkare mottagningen i kommunen förstod

Marias problem mycket bra. Jag gick med dit och såg till tolk att en närvarande. Den doktorn insåg Marias problem berodde var att misshandeln hon för och så hennes för barutsatts av mannen, oro det har varit tider när hon knappt haft till dem. nen, mat Maria berättar själv hon alltid försökt undvika att visa baratt sin och Ofta har hon gått för gråta, eller stått nen sorg oro. ut att

balkongen.

Hon återkommer till Gabriels svårigheter, hans tystnad, sonen den började den där gången när Marias Pablo misshandsom man lade henne inför barnen. Han lärde sig aldrig läsa och skriva särskilt bra, säger - Maria. I åttan skolkade han ofta, höll han sig borta från skolan sen allt Och det då han blev indragen i brottslighet. mer. var Gabriel med kioskinbrott, och han i slagsmål, var om ett var polisen. Socialtjänsten sökte kontakt med Maria, hon han togs av blev ombedd komma för samtal. ett Det två kvinnor där, de de hade ett underbart pro- - var sa jekt Gabriel. Det från Latinamerika hade det där var en man som projektet. Kommunen skulle betala. Han skulle hand flera ta om pojkar med problem, alla hade föräldrar från Latinamerika. De var imponerade de litade honom. av mannen, Sen fick Maria projektet kostade kommunen 30 OOO veta att kronor i månaden. Hon kontakt med hon tyckte det tog mannen, för mycket eftersom Gabriel satt i lokal inne i var pengar mest en

Stockholm och pizza med andra grabbar. Projektledaren erbjöd

henne 2 OOOi månaden anslaget han fått. Hon fick de i av pengarna månader. tre När Maria märkte Gabriel börjat använda hasch ville hon att att han skulle avbryta kontakten med projektet. Gabriel vägrade, projektledaren stödde Gabriel.

MARIA V. OCH DEN STORA FÖRÄNDRINGEN

Min och jag blev fiender, säger Maria.

- son

Så for Gabriel till Chile projektets Ledaren

pengar. sa att Gabriel och de andra pojkarna skulle återknyta kontakten med sina

kulturella rötter. Maria fick inte i Chile hennes skulle

veta var son bo. Men så fick hon läsa brev någon de andra pojkarna

ett som av sänt hem, hans hade kontakt med Maria. Brevet handlade

mamma

sprit och droger.

om

Då gick Maria till polisen. De kontakt med svenska ambas-

tog saden i Chile, Maria fick telefonsamtal med Gabriel

ett som sa att han hatade sin och aldrig ville henne igen.

mamma se

Efter månader kom han tillbaka. Han bodde i lägenhet i

tre en Alby utanför Stockholm, med de andra pojkarna. Maria

säger att hon vet att de använde droger, Gabriel lärde sig det i Chile och

att

Alby.

Så fick Gabriel biljett projektledaren, för hälsa sin

en av att far i det gamla hemlandet i Centralamerika. Men det enkel

var en biljett. Till hemresan fick pojken söka från lokal hjälp-

pengar en organisation. När Gabriel återkom till Stockholm ville

inte pro-

jektledaren honom.

ta emot

Gabriel kom tillbaka till Maria. Hon bad socialtjänsten i sin kommun hjälp. De svarade de inte längre hade för

om att ansvaret Gabriel eftersom han inte bodde i kommunen.

Marias vän, den kvinnliga kommunpolitikern, påpekade

att Gabriel skriven i kommunen och han placerats i det där

var att projektet kommunens initiativ. Då återfick Maria det bidrag hon haft innan Gabriel sändes till Chile.

Nu går Gabriel åter i skolan. Han försöker läsa det han förlorat, han har fortfarande svårt med språket. Maria undviker

men att fråga honom hur det går, och hon inte han håller hus när

vet var han inte är hemma.

Maria sig för Gabriel ska dricka sprit. Hon säger

oroar att att han blir förbytt när han är berusad, han blir lik sin Men

som pappa. Gabriel brukar ringa hem när han blir

sen.

STOIERAFÖRÄNDRINGEN MARIA V. OCH DEN

Den nya friheten

Marias far indian, är vit. Maria säger själv att hon är var mamman mestis. I hennes gamla land finns starka traditioner religiös av mystik, trolldom, andetro. Maria har lämnat den katolska kyrka hon växte med, hon är fortfarande djupt kristen, samupp men

tidigt hon upplever närhet till den andliga mystiken. För seku-

som lariserade svenskar kan detta kanske förefalla obegripligt eller

överspänt. Hon Guds ögon, hon känner ond andes närvaro i rumser en hon upplever förbannelsen ond människa riktade mot met, som en henne för länge det ett slags häxeri, säger hon. sen, var När Maria pratade med psykiater berättade hon den där en om häxkraften fortfarande besvärar henne. Läkaren svarade att det som inte finns några häxor. Maria fick starka tabletter kanske skulsom

kunna befria henne från vanföreställningarna.

Var finns de onda andarna, kan Maria dem se Nej, hon hon känner deras närvaro. men säger att av Jag hade möte med Maria i servering där satt och prataett en de ganska länge. Där upplevde hon ond ande, den vika en men gav efter ett tag. Jag undrade hon inte nervös för träffa mig, hon vissom var att jag skulle ställa frågor hennes liv. Vi hade varit hemma te att om hos henne tidigare dagen och Gabriel kom hem och han tyckte inte det roligt främmande där. var att en man var Var det detta gjorde henne orolig som Maria anden verkligen fanns i serveringen. Men upprepar att den försvann.

Är uttrycka skiljer sig från mitt Är

det hennes sätt att sig som det Marias onda ande Är det hennes ångest är oron som är som häxkraften, den plågan leva under förtryck Är

mångåriga att

hennes psykiska ohälsa följden den tortyr hon tvingades utstå av hon älskade från mannen Nu är Maria skild från Pablo. Han betyder inte längre något säger hon. Hon besökte åter psykmottagningen för ett halvår sen. En läkare henne den gången. Han sjukskrev henne annan tog emot

MARIA V. OCH DEN STORA FÖRÄNDRINGEN

i två år. Hon ordinerades medicin används schizofrena

som mot

sjukdomstillstånd. Något viktigt har hänt i Marias liv, avgörande förändring.

en Hon känner sig inte sjuk längre. Hennes huvudvärk kommer ofta tillbaka. Men allt det andra, det kändes ständig

som som oro, ångest, dödsskräck, det är i stort sett borta.

Det är jag blev frisk när jag slapp springa

- som om socialbyrån och tigga, säger Maria. Förr jag alltid lika orolig för

var

de skulle säga nej, jag inte skulle kunna riktigt alla att att svara deras frågor. Nu får jag varje månad från Försäkrings-

pengar kassan. Inga frågor, ingen för såga fel.

oro att

Hon tyckte det förnedrande hela tiden förklara sig, be

var att om pengar. Det förödmjukande sätt det att

var samma som var krypa för misshandlade henne. När hon blev

mannen som

sjukförklarad lyftes sjukdomskänslan bort, då bröts förnedringen.

Och hon har funnit sin kyrka. Hon sökte länge bland fri-

nya kyrkorna och församlingarna, har hon hittat liten frikyrko-

nu en

i förort Stockholm. Pastorn där förstår henne, grupp en norr om säger hon. Och hon behövs där, hon lagar och deltar i möten,

mat de frågar efter henne. Ofta är hon i sin kyrka flera dagar i veckan.

Marias upplevelse av förändring är mycket stark. Nu känner hon sig fri för första gången många år.

Intervjuare: Erik Eriksson

Boel

Jag har svårt att acceptera att jag är förbrukad. Att jag inte har något värde i det här samhället. Min socialassistent ser mig som en missbrukarkvinna, präglad av mitt missbruk. För mig är missbruket kortare perioder i mitt Iiv. Största delen har jag levt ett vanligt liv. Han håller med att jag lagt ändå förblir jag en

om av, missbrukare i hans ögon.

Boel är 52 år. En liten späd kvinna, med intensiva, bruna ögon. Det mörka håret har hon fäst hästsvans. Boels liv har innehållit

i en mycket missbruk och förnedring, också kamp för döttrarna

men och barnbarnet. Och styrka. Nu bor hon i S-rummare i

en en av Stockholms förorter. Det är lugnt och stilla, både utanför och inne i lägenheten. I fönstren står krukväxter, och i härskar

rummen en ordnad röra gammalt och nytt.

av

Det är fyra år sedan Boel åkte i fängelse för knark sista

sen nu gången. Hon är säger hon, det förflutna kommer hon inte

ren, men undan. Hennes ilska över de attityder hon möter socialkontoret är monumental.

Han sitter där, tillbakalutad med benen slängda över bor-

det, och så säger han: Du, inte vill du jobba..." Jag blir så förban-

nad. Dom ville tvinga mig lapptäcken skyddad verk-

att sy en stad, för missbrukare. Men jag vill inte sitta där med dom där fyllona. Jag vill inte tillhöra dom. Jag vill inte bli tvingad för att socialbidrag. Jag skulle vilja ha inkomst inte kommer från

en som socialen. Det skulle jag. Det är skönt ha arbete. Men vad kan

att ett jag få 52 år, med gammal handelsskola

Boel levde ordentligt liv tills hon 30. Med och barn.

ett var man Arbetade bank med bokföring, i dräkt och högklackat.

BOEL

Sen kom hippietiden och hon började röka litet hasch. Det slutade med amfetamin och heroin. Den prydliga banktjänstemannen

fick krypa kvinnofângelset Hinseberg, än gång

mer en

Det blev skilsmässa, och när jag 30 träffade jag

- var en ny kille. Han gick heroin. Det något för mig helt främmande.

var Förutom min prövat amfetamin, lagt

att syster men av.

Boel lår sig snabbt. När hon dag anhålls för knarkinnehav

en omhändertas barnen.

Det Väldigt dramatiskt. Äldsta flickan, Jenny väl

- var som

11 då, inne i lägenheten och Vägrade öppna när socialen var var kom. Nina, väg hem, Jenny stod och skrek

som var var men och varnade henne från balkongen. Till slut dom

sa ungarna att dom skulle dom till mig, så då följde dom med. Det fult.

ta var Dom ljög dom rakt i ansiktet.

Boel det bara är åka och hämta barnen när hon

tror att att kommit från häktet. Men istället placeras barnen i fosterhem.

ut

Att att du är olämplig är

- papper som mamma ett knivhugg. Det går inte att beskriva. Fastän knarkar så tycker

man

dom sköter Jag har kvar utredningen, man att ungarna, man.

det är nästan så jag inte kan läsa den. Usch men

Kontakten med de sociala myndigheterna är minst

sagt ansträngd under den här tiden.

Nu efteråt kan jag det med andra ögon. Man är så

- se himla provokativ. Förnekar allt. Jag kom aldrig i tid. Det nästan

var

fobi. Om jag skulle socialen klockan ett så stod jag som en vara och duschade fem i ett. När jag kom dit fick jag ingen tid

ny

dag, och inga förstås, så då ställde jag till med samma pengar en

istället. När dom kom hembesök lät jag bli öppna scen att ibland. Jag kunde knark precis innan dom skulle komma, bara

ta för dom skulle märka nåt

att se om

Boel hamnar Hinseberg för första gången och vill hennes

att bror ska vårdnaden barnen. Så blir det också.

om

På hemmet där dom så himla negativa. När

- ungarna var var tjejerna dom skulle till sin morbror dom det, det ska

sa att sa att inte så säkra på. Man behandlade dom busfrön. Dom

vara som flesta där för att föräldrarna hade problem. Personalen

var pratade skit föräldrarna. Nej, det inget vidare.

om var

BOEL

Flickorna flyttar till Boels bror Conny i Norrköping. Han försöker sätta gränser för Jenny och Nina vuxit i misssom upp en brukarmiljö där det flöt. Men efter kort tid blir Conny mesta en svårt sjuk och Boels hand flickorna. syster tar om en av När Boel muckar från Hinseberg får hon lägenhet i stad samma flickorna. Hennes mål är klart hon ska ha tillbaka sina som - ungar. När jag kom till socialen möttes jag jättespydig assi- - av en

Han tyckte verkligen jag dålig och

stent. att var en mamma sa mig jag skulle låta bli jaga mina barn. Dom borde växa att att ifred. Och jag borde flytta tillbaka till Stockholm. Jag förstod upp inte vad han menade när han att jag inte skulle hänga mitt sa upp liv barnen. Han så himla otrevlig och vägrade mig var att ge några Inte bussbiljett fick jag. Jag minns hur jag pengar. ens en stod och grinade efteråt och inte visste hur jag nere torget skulle mig därifrån ta När socialen vägrar hjälpa Boel går skyddskonsulenten och henne Efter ett tag får hon socialassistent ger matpengar. en annan och allt känns mycket bättre. Det tänkt det skulle tid innan jag fick till- - var att en baka flickorna, dom bodde i princip hos mig från det att jag men kom ut från fängelset. Och socialen tyckte att det gick så bra. Det håller ett halvår. Sedan är Boel tillbaka Hinseberg. Henbror dör, och systern precis fått barn tar hand Nina nes som om medan Jenny får fosterfamilj. Boel kommer igen, bara för en ny ut åka in igen. Flickorna placeras i fosterhem där de kan att ett nytt tillsammans. Men det skär sig med fosterföräldrarna. Då vara

dyker Vicki

upp. Vicki lärare och häftig människa. Hon kompis - var en var till min och erbjöd sig hand tjejerna. Jag hade åkt syrra att ta om till behandlingshem och min socialassistent blev jätteförtjust i ett Vicki. Han kollade ingenting. Sen visade det sig att hon och hennes straffats 4 år tidigare för att dom odlat hel åker marijuana. man en Så när polisen kom och grävde gräsmattan och dom häktades upp

för knarklangning blev det stora rubriker i tidningarna.

Fosterbarn i haschångor". Socialassistenten fick byta tjänst När Nina är 15 och ska 9:an upptäcks det plötsligt hon ut att år gravid. Själv har hon inte förstått, och är det för för nu sent

BOEL

abort. Vicki suttit häktad släpps och det bestäms hon ska som att fortsätta hand Nina, villkor hon skiljer sig. ta om att Vicki hjälpte Nina hand Pontus. Men hon - att ta om var väldigt dubbel. Hon kunde säga åt Nina hon skulle åka till att stan och träffa sina kompisar. Men när Nina bad Vicki att vara barnvakt åt Pontus kunde hon säga: Tänk du aldrig kan att ta hand Pontus Jag blev orolig. Jag fick känsla hon om en av att skulle Pontus och det till Nina olämplig sno att var som

mamma.

Tiden behandlingshemmet blir lyft för Boel. Terapin

ett hjälper henne räta nacken. att -Jag kom från ett frireligiöst hem. Man fick aldrig bli arg. Då sig mamma och knä och bad för Tills börpappa en. man

jade grina. Då gick dom Genom terapin jag mig. Slutade

reste den där kuvade tjejen. Och gjorde mig med den skuld att vara av jag känt för kladdat mig. Innan kunde jag inte bli att pappa arg, bara Jag började bara grina. Där lärde jag mig stå sorgsen. att upp och skrika. Det skön känsla. var en När Boel kommer ut från behandlingshemmet och hälsar hos Vicki och Nina får hon chock. Pontus är kraftigt underen närd. Det hemskt. Han såg Biafrabarn. Han fick - var ut som ett epilepsi sen. Kanske berodde det det Boel söker jobb och får löfte praktisera om att stans mu- Hon hamnar i arbetsgrupp utformar och seum. en som monterar

museets utställningar.

-Jag det jag hade knarkat slutat. Det sa som var, att men var underbart jobb. Vi jobbade ihop. Dom såg inte ett var tre som ner mig. Jag berättade hur det Hinsan, mitt liv, och om var om dom tackade mig för jag delat med mig mina erfarenheter. att av Tack, för du det här, dom. att gett oss sa När museet ordnar utställning incest är Boel med och en om

ger sina synpunkter.

-Jag kände mig betydelsefull aldrig förr. Jag ställde som

mig upp våra personalmöten och tyckte saker.

Samtidigt får Boel kontakt med inom socialtjänsten i en grupp Norrköping arbetar med stödja missbrukande mödrar i som att

BOEL

deras hemmiljö. I smått. Boel känner framför allt be-

stort som ett

hov att prata med någon efter terapin behandlingshemmet.

av Under flera år träffar hon två socialarbetare med terapeutisk in-

riktning. I början regelbundet, när det känns att det behövs.

senare

Det hemskt skönt ha någon kunde berätta för

- var att man precis hur kände det. Det har jag önskat jag haft i

man att senare mitt liv också. Det kan inte göra när går hos vanlig

man man en socialassistent. Man är rädd för ska misskrediteras eller

att man tvingas till nåt. Det är det otäcka med socialen, dom har sån

att en makt. Man hotas hela tiden. Nu gör du så här, får du inga

annars

tar ditt barn. Man kan inte berätta det är så pengar, annars att här och så här. Det kunde med dom.

man

Boel jobbar och håller sig ifrån droger i flera år. Nina sin

tar Pontus och flyttar hem till igen. Men hon mår inte bra.

mamma Bara sitter och tittar tomt framför sig. Orkar inte sig i

engagera lille Pontus. Efter schism med Boel flyttar hon hem till sin sto-

en rasyster Jenny.

Hon blev ihop med kille jobbade be-

- en vars pappa ett

handlingshem. Plötsligt ringer killen hem till mig och undrar

varför jag inte gör nåt, Nina knarkar

Pojkvännen övertalar Nina att anmäla sig till ett behandlingshem. Boel tycker det verkar överdrivet. Nina har inte använt

att något annat än hasch.

-Ja, jag blev chockad. Det där behandlingshemmet

var ett

riktigt värstingställe. Sista utposten. Men Nina väl så desperat i

var sitt liv. Hon skrev brev till mig. Du tycker inte jag

ett att passar

där. Jag har bara rökt hasch. Men antingen börjar jag starkare

ta saker, eller också jag livet mig" Och så skrev hon hon

tar av att inte kände att hon passade när hon gick disco med vanliga ungdomar. Och det är klart, när barnen vuxit med drog-

upp en mentalitet, bland kriminella, då är det klart dom inte

att passar bland vanliga ungdomar. Dom dras till det dom känner igen. Det är väl det sociala arvet, antar jag.

Nina åker till behandlingshemmet och Boel tar hand

om

Pontus. Socialtjänsten har inga invändningar. Varannan vecka åker

Boel till dottern och lämnar Pontus behandlingshemmet över

helgen.

BOEL

Nina knappt år. Vad Boel inte då är hon

stannar ett vet att ser till bli utskriven i förtid. Hon har blivit bjuden både amfe-

att tamin och heroin behandlingshemmet och vill hon till

nu Stockholm. Pontus hon med sig, och han skolas in dagis.

tar

Några månader ringde hon. Hon satt dagis och

- senare grinade. Fick inte med sig Pontus, eftersom föreståndaren för-

ta stått att hon drogade sig. Så hon undrade jag kunde komma

om och hämta honom.

Boel fått fast tjänst börjar arbeta halvtid. Halva

som museet veckan har hon Pontus med jobbet, åker hon till Stock-

sen upp holm dagar för Pontus ska kvar sitt dagis. Hans

tre att

sjukdom han behöver den trygghet dagiset honom.

gör att ger

Det jobbigt att pendla, socialen bussiga och

- var men var

betalade hyrbil mig.

en

Nina är illa Hon har börjat umgås i Stockholms riktiga

ute. narkomankretsar. Hon anhålls för knarkinnehav, misshandlas och

slutligen utsätts hon för rå gruppvåldtäkt. Hon blir sjuk och

en

läggs in sjukhus.

Hon så sjuk. När kom och hälsade låg hon bara

- var och stirrade framför sig. Läste inte, tittade inte TV. Då visste jag inte hon våldtagits. Det år innan hon berättade. Hon

att tog ett par visste nån killarna hade HIV. Fast hon fick bara stafy-

att av lokocker

Boel tog tjänstledigt och flyttade till Stockholm. Lägenhet

upp fick hon problem, med jobb det värre. Nina låg

tag utan men var fortfarande sjukhus och skulle inte tillbaka Pontus i första

taget.

Det är skillnad hjälpsökande socialen när

- att vara

själv är missbrukare. Då är dom väldigt överlägsna, typ: "Men man lilla du, du är väl inte i den sitsen att du ..." Man dom också

ger

sin kvarn missköta sig. Men när jag hade hand vatten genom att

Pontus det annorlunda. Då blev kolleom var man nästan som en

Nej, dom såg med andra ögon. ga. men en

Boel får kontakt med äldre kvinna driver kemtvätt

en som en och börjar hjälpa till där. Hon får några hundra då och då, litet beroende hur mycket kommit in under veckan. När kvin-

som

dött Boel över och arbetar och nan tar mer mer.

BOEL

-Jag berättade aldrig för min socialassistent kemtvätten. om

Det hade blivit så krångligt. Jag gjorde inga den. Utgif-

pengar terna var nästan större än inkomsterna. Men allt blev så bökigt för att jag inte kunde rak. På socialen krävde dom jag skulle vara att till arbetsförmedlingen. Där berättade jag kemtvätten. om Och att jag inte berättat för socialen.

Nina gör en ny vända ett behandlingshem och när hon kornut skaffar hon arbete. Hon får hem Pontus och allt går bra mer ett par år. Men dag säger Pontus till han inte vill bo en mormor att hos Hon har så mycket saker hon ska sälja loppmamma. som marknad. -Jag hade inte tänkt det förut, hade aldrig träffats men hemma hos henne. Jag gick i lägenheten, bara gång. Det en var fullt med kartonger överallt. Bara liten gång Syrran en att sa till Nina hon inte gjorde i ordning skulle hon ringa sociaatt om len. Det hade jag inte kunnat göra. Det är dumt, det handlar men att jag har bakgrund Nina. Det känns när om samma som som att inte har rensat rent framför dörr, så ska jag väl inte sätta man egen dit henne. Men jag hållit så vill jag inte hon ska även om att göra det Boels syster ringer socialtjänsten. Det gör också fritidsledare en förstått att allt inte står rätt till hemma hos Pontus. Boel som tar hand Pontus igen. om

Pontus har det jobbigt i skolan. Han uppfattas besvärlig

som och bråkig. Får raseriutbrott. Vad har med hans epilepsi som att göra och vad beror hans sociala miljö har Boel svårt som att

reda Hon tycker det anmärkningsvärt skolan inte

ut. var att tog reda vad sjukdomen kunde föra med sig.

-Jag så rädd för att misslyckas förälder gång till. var som en Jag för snäll. Det är skillnad och var att vara mormor mamma. Som kan kosta sig skämma bort Till slut mormor man att kände jag att jag inte kunde Pontus det han behövde riktig ge - en familj. Det sa jag till socialen också. Både Jenny och min syster höll med. Nina blev jåttebesviken. Hon kunde inte förstå jag att inte delade hennes hat socialen. mot

BoEL

När Pontus får veta att han inte ska bo kvar hos blir

mormor han först upprörd. Men når Boel förklarar att han ska riktig

en

familj med och börjar han nästan gråta:

mamma pappa

Oh, jag aldrig haft

- en pappa som

Pontus trivs i sitt hem, kontakten med Boel förblir

nya men viktig. Och Boel tycker att den socialsekreterare har hand

som om allt rör Pontus och henne är riktig pärla. Hon ifrågasätter

som en inte allt. Hon har ett hjärta i kroppen.

När jag fyllde 50 bjöd Nina och Jenny mig till

- en resa solen. Då skrev jag till henne och undrade kunde köpa

om man

bikini. Hon svarade hon jag inte fått något tunnelen att sett att banekort tre månader, och så skickade hon

pengarna

Det hjälper inte. Boel börjar tappa greppet sitt liv igen. Hon

om inleder ett förhållande med missbrukare och några månader

en se-

är det dags för kort séjour Hinseberg igen. Men Pontus nare en

får inget

veta.

Nina mår inte bra. Hon orkar knappt uppför och

trapporna har andas.

svårt att

Det hemskt hur sjukvården nonchalerade henne. Bara

- var för hon missbrukare. Hon sökte akut fyra gånger

att var en vecka blev hemskickad med diagnosen I journalen

men astma. skrev dom missbrukare. På vårdcentralen dom att litet vatten i

sa

kroppen är inget farligt. Dom blev prickade Först när hon

sen. säckade ihop och höll att dö korn hon till hjärtintensiven. Då fick hon äntligen vård. Men hade hon fått hjälp tidigare hade hon kanske kunnat bli frisk.

Ett år dör Nina. Det är två år sedan Det första

par senare nu. året efter dotterns död gick Boel i glaskupa. Hon gjorde

som en det hon skulle, inte

men mer.

-Jag har fortfarande obetalda skulder hos begravningsbyrån. På socialen hade dom ingen känsla för ville bjuda kaffe,

att man

Dom betalade och lite till. Normalt begravt.ex. stenen, vet

ningsbyråerna precis vad socialen godkänner. får kosta

En annons exakt så mycket Men dom hade bytt kille socialen

osv. som

hade hand begravningar. Han godkände i princip ingenting

om Och inte gick det tag i honom för fråga När är

att att man förtvivlad är det dessutom svårt att sitta hos socialgubbe och

en

BOEL

vettig och logiskt resonerande och kräva till sin dotters vara pengar

begravning

Nu tycker Boel att det känns hon är väg i livet.

som att ut Hon vill träffa vännerna igen, sig i Pontus skola.

engagera mer nya

Pontus har det bra i fosterfamiljen. Han är hos mig

- varan-

helg. Egentligen skulle jag vilja ha handledning i hur jag borde

nan handskas med honom. Ibland är det svårt, när han inte lyder Men jag har blivit bättre det. Terapin hjälpte mig, och

så syrran och Jenny. Jag har lärt mig att tygla mig, inte det så

att ta personligt när han vräker sig. Han är 14 Jag har märkt det går

ur att bra att ställa krav, har riktlinjer för vad gäller.

om man som

Boel anklagar sig själv för att hon har svårt komma igång.

att Hon borde till arbetsförmedlingen och undersöka möjligheterna. Försöka hjälp via de sociala myndigheterna.

-Jag fick från folkhögskola och blev uppåt.

ett papper en Tänkte att jag skulle börja plugga. Men det tog socialkillen sist

ner jag där. Det är väl inte säkert du får, han. Får inte

var att sa man det Får inte alla vill läsa utbildningsbidrag Det borde jag

som ta reda

Boel tycker hon saknar stöd och lyssnande öra.

att ett

-Jag borde byta assistent. Han är så nonchalant. Jag skriver långa brev han bara lägger sidan. Jag skickar med räkningar,

som för tandläkare och vanlig läkare, försvinner i hans

som pappershögar. Tänderna ramlar mig, jag får inte komma

ur munnen men till tandläkaren för det ligger obetalda tandläkarräkningar hos

att min socialassistent. Ändå gjordes det kostnadsförslag

ett som socialen beviljade. Men har jag missat chansen brygga

nu att en eftersom dom tänder dom in förra året ramlat

satte ut.

Boel begärde att träffa sin socialassistent tillsammans med hans chef.

-Jag att det jag tyckte så jobbigt är han är så

sa var att nonchalant, och inte skickar tillbaka räkningar jag skickat.

som Inte mina brev. Vet du vad han sa Jo, han han inte

svarar sa att är den blödiga typen. Han är att jobba med narkomaner. Dom

van är så cyniska. Det är att prata med vägg. Det går inte

som en att förklara hur har det. När kommer därifrån känner

man man man sig människa inte har något värde.

som en som

BOEL

Boel har svårt någon riktig framtid. Ett arbete får hon

att se inte, sjukbidrag fick hon nej till, trots den onda Studera

ryggen. vet hon inte hon får. Men hon har Pontus, äldsta dottern Jenny

om

lever ett bra liv, och så vännerna. Hon går gärna teater, när som hon har råd, vilket inte är så ofta. Och hon följer med i det

som händer i samhället. EU-frågan väckte hennes Trots

engagemang. att hon tycker att samhället vänt henne

ryggen.

-Jag känner mig Vilsen. Jag har väl svårt att fatta att jag inte har något värde i det här samhället.

Intervjuare: Ylva Wdcbter

L

i i s a

Det var i Sverige hon började knarka. Men det var

också här hon fick hjälpen att lägga

av.

-Jag hade lyckan att möta starka människor stöttade

som mig. Människor med erfarenhet och insikt orkade lyssna och

som stå kvar. Som hjälpte mig att gräva fram mitt mod.

Liisa är mitt i flyttbestyren. Kartonger ska packas, lägenheten städas, för två dagar går flyttlasset. ligger minsta

om I ett rum sonen Jyrki, 1 år, och Timo hunnit bli

sover. som 2 är ute promenad med Britta från socialtjänsten. Att flytta med två så små barn hand är ett hästjobb. Då är det bra att hjälp finns att

egen få, tycker Liisa.

Liisa har socialtjänsten kan hjälpa, och hon har

en tro att vänt sig dit flera gånger i sin nöd under sitt 38-åriga liv. Ibland har hon bemötts respekt, de gånger det varit livsavgörande,

utan men då har hjälpen faktiskt funnits.

-Jag har trasigt liv bakom mig med knarkproblem

ett tunga

tonåren. Jag 18 när jag började med heroin, och det höll jag sen var

med tills jag fick hjälp här i Sverige.

När Liisa 15-16 flyttade hon från Finland till Sverige. Hon

var jobbade städerska och fabrik. I början försökte hon fort-

som sätta med skolan i Finland distans, slutade ganska snart.

men

Sen det full rulle. Jag knarkade och snurrade När

- var runt. jag 21 jag mig ut i världen och reste. Det höll jag med

var gav tills jag 30.

var

Liisa växte i ett hem där hon yngst 6 syskon. Föräld-

upp var av

hann inte med henne. Det mycket skrik och bråk. rarna var

Mina föräldrar är gamla. Dom gjorde gjorde för

- som man 50 år Det fanns ingen ömhet. Inga kramar.

sen.

LIISA

Liisa hamnade i Indien där hon blev kvari många år. Hon gick heroin, dag kände hon hon ville försöka börja men en att ett nytt liv. Hon tog ett plan hem till Finland och sökte hjälp.

-Jag fick ingen hjälp. Jag jättesjuk, fick inga medi-

var men ciner. Jag så dålig jag inte kunde gå, dom talade var att men om min själ, den psykologiska sidan missbruket. Jag åkte direkt från av kliniken hem till min kille och jag höll dö. Han sa att att tog mig till ett annat sjukhus. Liisa hade fått maginflammation. Hon visar det långa en upp ärret Så fort hon blev bättre åkte hon tillbaka till Indien. magen. Det blev 3 år till. Men jag ville hem. Jag åkte till Stockholm där jag hade -

vänner. Egentligen ville jag lägga jag vågade inte. Min bild

av, men att sluta skräckupplevelsen från Finland. Efter år av var ett par sa några mina vänner att det inte så här. Att det fanns hjälp av var att få.

Liisa ringde ett sjukhus och bad hjälp. Först möttes hon om av beskedet hon måste kontakt med de sociala myndigheterna att ta och ställa sig i kö. Då började tårarna mig och jag berättade hur jag - spruta mådde. Jag måste ha hjälp, jag kan inte jag. Det första mer, sa var gången jag talade sanning hur jag mådde. Till slut undrade hon om i andra änden telefonen jag kunde klara mig till dan därpå. av om Det första gången jag mötte jag den var var sann, sen ena sanningen efter den andra i terapin. Liisa lades in för avgiftning. Det början till liv drovar ett utan Hon fick medicin för komma över den svåra avtändningen ger. att och hon fick kontakt med narkomanvårdsbasen i den kommun hon bodde

Sanna som jobbade narkomanvårdsbasen såg något hos mig. Hennes chef tyckte inte hon skulle kasta bort sin tid att mig. Jag hade hållit och knarkat så länge. Men Sanna tyckte att jag hade något. Kanske såg hon modet och viljan hos mig Hon har stått vid min sida dess. Hon ringer fortfarande ibland, sen och hon med när båda barnen döptes. var

LIISA

Efter sjukhusvistelsen väntade ett behandlingshem blev

som ännu de kryckor Liisa behövt för att klara sin kamp mot

en av knarket.

-Jag känner fortfarande tacksamhet när jag tänker hur dom orkade med mig Varje dag jag där. Att dom aldrig

var gav upp. Dom såg mitt helvete och dom orkade med allt.

Liisa stannade behandlingshemmet i och halvt år. Och

ett ett människorna från den tiden finns kvar.

Vi klarade att lägga blev familj. Vi bara

- som av som en var kvinnor. Vi blev Terapeuten jag hade där kan jag

som systrar. som fortfarande ringa när det krisar.

Liisa det varit viktigt de människor stöttat

menar att att som henne funnits kvar hela tiden.

Att lägga med heroin är ett helvete. Man blir så rädd.

- av Ibland räcker inte den kraften till. Då måste hämta kraft

egna man och styrka, motivation, från andra. Det krävs har starka

att man

människor omkring sig. Som pelare, stödjer när håller

som en man

att ramla. Människor är starka Sanna,

som nog att vara sanna. min terapeut, och behandlingshemmet har varit ärliga hela Vägen ut. Dom har aldrig försökt mig förskönad bild framtiden.

ge en av Dom aldrig att det skulle bli lättare än det blev.

sa

Efter behandlingshemmet bodde Liisa några år i mellan-

en svensk stad. Hon kände sig inte för Stockholm ännu. Sedan

mogen

arbetade hon ett år behandlingshemmet innan hon slutligen, för

tre år sedan vågade flytta till Stockholm.

Det kändes bra. Jag har alltid haft vänner här, människor

som inte knarkar. jag trivs i den här staden.

Efter ha arbetat behandlingshemmet hon psykiskt

att var slutkörd och blev sjukskriven månader.

ett par

Det jobbigt att andra igenom det jag själv just

- var se

kämpat mig igenom. Så jag rätt slut.

var

Hon började söka jobb, fick inga. Och så mötte hon Bert.

men Underbare Bert.

-Jag blev så kär. Pangkär. Så kär jag blev blind. Bert hade

att

problem, han han hade det bakom sig. Komassor av men sa att kain, bisexualitet, Han att det avslutat. Och jag

porr sa var trodde honom. Han ville det så. Men det det

nog tro att var var

LNSA

inte. Jag hörde varningsklockorna ringa inom mig, jag ville

men

inte lyssna

Efter bara några månader hon med barn. Hon inte var som trott att hon kunde bli gravid. Bert Servitör arbetade intensivt. som var Kvällar och nätter. Han kom hem och Eller tidigare senare senare.

och tidigare

Han kunde komma vid 6 Sa han hade - morgonen. att jobbat. Fast några såg jag aldrig till. Men han hade alltid pengar förklaringar. En dag hittade jag kokain här i lägenheten när jag kom hem med Timo. Då åkte han ut.

En månad flyttade han in igen. Han hävdade han bara senare att tagit kokain fyra gånger, för han varit så stressad. Liisa trodde att honom. För övrigt hon redan gravid med nästa barn. Bert och var en väninna med under förlossningen. var Det ganska hemskt alltihop. Som känner sig efter - var man förlossning. Och så Bert. Jag hade ingen aning vad han höll en om med. Bara det skogen. Två dagar efter förlossningen att var fick jag veta att han hade klamydia. Han det måste något sa att vara gammalt, eller han fått det från nån toalett. Han hade inte varit att med någon Jag visste det inte jag orkade annan. att var sant, men inte

Bert visste att det fanns möjlighet hjälp via socialtjänsten.

att Så tack honom fick Liisa åter någon kunde stötta henne. vare som Han ville inte hjälpa till och jag klarade inte allt själv, med nyfödd och ettåring. Han kom och gick han ville. en en som Så jag ringde socialen och fick kontakt först med Karin och sen med Britta. Båda två såna där starka människor med insikt. Som var förstår förklarar allt. Dom räddade mig i början utan att man Några dagar efter förlossningen fick brev med Bert ett posten han inte ville visa Liisa. Hon insisterade. Det bekräftelsom var en från porrtidningen Aktuell Rapport Berts kontaktannons se att skulle komma veckan därpå. -Jag blev helt krossad. Jag slog honom rakt över ansiktet. Det bara början till alla sanningar. Jag fick reda allt. Inte på var

grund hans ärlighet, hans misstag. Jag kom ho-

av utan genom med allt. Kokain, telefonsex för tusentals kronor, med nom sex andra män och kvinnor. Porrklubbar.

LIISA

Nu åkte Bert för sista gången. Liisa stod med två

ut ensam mycket små barn.

Britta kom 2-3 gånger i veckan dom första 3 månaderna.

- Hon Timo. Ibland gick ut med barnen tillsammans. Vi

tog ut pratade inte så mycket. Man behöver inte allt. Tiden när

prata om hon kom och hämtade och lämnade honom räckte oftast till för

att

Jag föll direkt för Brittas pålitliga Hon fick mig att prata. person. våga lämna över mitt barn till någon så bara för

annan, om ett par timmar.

Bert började i terapi och lovade att allt skulle ordna sig. Men efter bara gånger hävdade han att han inte längre hade några

tre

problem.

Han kom inte vidare utan fastnade. Han fortsätter att

skylla alla andra. Det mitt fel allt det hände, eftersom

var som jag gravid. Nu är det mitt fel han gjort med barn

var att en annan

Bert ringer fortfarande Liisa ofta. Det också hon fick

var som honom kontakt igen med den kvinna han väntar barn till-

att ta nu

med. För att ta sitt sammans ansvar.

-Jag har älskat den Jag älskar honom väl fortfarande.

mannen. Men jag kan aldrig honom i mitt liv. Jag önskar att

mer se som man han ska våga be terapeutisk hjälp dag. För sin skull. Om

om en egen

han vill ha min vänskap, ärligt och uppriktigt, kommer jag aldrig att

svika honom. Jag kan inte leva med honom, jag skulle vilja

men se honom lycklig i sitt liv.

Bert träffar barnen då och då. Han kommer till Liisa och tar ut dem promenad. Hon vågar inte lämna dem hos honom eftersom hon inte litar honom. Hittills har han heller inte krävt det. Liisa

hon skulle strid han gjorde det. Fast egentligen är säger att ta om han intresserad Liisa sina barn

nog mer av än av

Det har gått år sedan Bert flyttade ut, och flyttar Liisa

ett nu också.

Det är för tungt för mig att bo kvar här. Jag Vet

- om en kvinna här i grannskapet han varit tillsammans med. Kanske

som finns det fler. När jag henne blir jag vansinnig. Inte henne,

ser

honom, för att han lurade mig så. men

Och när Liisa flyttar är det åter Britta finns där ett

nu som som

stöd i den praktiska vardagen. Som står för avlastningen.

LIISA

Har då Liisa enbart positiva erfarenheter kontakterna med de av

sociala myndigheterna.

Oh, nej När jag kom till Stockholm led jag - av gruppskräck. Jag började Komvux fick panik. Såjag ringde min men terapeut trodde att skulle kunna klara det träffades som av om 10 gånger. Så jag gick till socialen och bad terapin betald. om att Men socialsekreteraren tyckte jag kunde till sjukhus och att ett

nån psykolog gratis Nån inte hade aning

som var som en om

mig och mina problem. Jag överklagade till länsstyrelsen och fick

rätt.

Det var samma socialsekreterare krävde Liisa skulle som att söka arbete, trots hon gravid i sjunde månaden. att var Hon tvingade mig att söka 10 jobb, och komma och visa att jag hade fått nej, nej, nej När jag i åttonde månaden upp var slapp jag. Det kändes hon ville sätta sig mig. En del som att man möter socialen har den attityden. Som dom behöver höja sig om själva genom att sätta sig andra. Kanske har dom dålig själv-

känsla

Liisa minns andra socialsekreterare. Det handlar mötet. om En del verkar tänka här kommer gammal knarkare - att en som bara vill lura till sig Här har dom varit jättebra. Inte pengar. bara Britta utan dom håller i också. Det är så viktigt som pengarna att möta människor med respekt, dom har eller oavsett om pengar inte. Jag tror att dom är kloka och med insikt, dom hittar som här och där. Det är dom andra dominerar, man, en en som trots allt.

Liisa fram emot ett liv. Att dag inte längre beser nytt en vara roende socialtjänsten. Det livet börjar när barnen kommit av

dagis.

Det är jobbigt att leva socialen. Förut tänkte jag, oh nej, inte dit igen. Men tänker jag jag kommer betala skatt nu att att resten av mitt liv i det här landet. Det får så här Om barvara nu. får ha mig hemma år till, så kanske dom slipper problem i nen ett sina liv måste fixas till och kostar som en massa pengar. Båda barnen står i kö till kommunal dagisplats. Fast egentlien

vill Liisa ha dem Montessoridagis.

gen ett

LIISA

Det känns inte att ett kommunalt dagis kan mina - som ge barn det stöd dom behöver. Montessoridagiset är mindre och dom

tänker individuellt. Jag är lovad plats där till nästa höst. Skulle mer jag kommunal plats innan dess måste jag den. I så fall byter en ta jag till Montessori sen. På sikt skulle Liisa vilja Hon har sin affärsidé klar, starta eget. men inser samtidigt att hon inte skulle hinna driva företag ett nu medan barnen är så små.

-Jag får väl söka jobb inom åldringsvården. Det är slitigt.

Jag vet, för jag har jobbat där förut. Inte minst med alla nednu skärningar. Att behöva säga till dom gamla inte hinner. Jag att man ska ringa till arbetsförmedlingen också och fråga jag inte kan om datakurs. Det kanske underlättar när ska söka jobb. en man Även Liisa naturligtvis känner efter

om sorg separationen så

verkar hon ändå stark och beslutsam. Och så har hon barnen.

-Jag att bli Tyvärr inte Bert var mogen mamma. var moatt bli För mig går barnen först. Mina vänner kan undra gen pappa. hur jag orkar, och säga jag måste väl och festa nån gång. att ut Men jag har festat tillräckligt i mitt liv. Det kan jag göra när barnen

blivit stora. Att avstå från sånt har blivit naturligt för mig. Jag lider

inte det. av Det enda Liisa inte klarat tycker hon, är rökningen. Hon av, började igen i vintras när turbulensen kring Bert värst. var som Men att ta till knarket igen, det har hon aldrig känt sig frestad att göra. Nej, det där är avslutat. Det är över helt. För mig har budd- hismen blivit källa hämta kraft Jag har tagit min tillflykt en att ur. till ritual. Jag mediterar. Och så skriver jag musik och spelar en

gitarr.

Liisa ursäktar sig. Hon hinner inte berätta Det ringer mer nu. dörren. Britta är tillbaka med Timo. Jyrki har vaknat. Och flytt-

kartongerna måste tas om hand. Det ska bli skönt när det är över. Den lägenheten lig- - nya så fint. Alldeles intill skogen. Det blir bra för ger ungarna.

Intervjuare: Ylva Wácbter

Sussi och Stina

Det är som om de här barnen har skyddslösheten

stämplad i pannan

Hon hade lika gärna kunnat sönder. Det gjorde hon antal ett gånger också. Ändå samlade hon ihop sig hon varje gång. För att måste. För Stinas skull. För mig känns det att jag kämpat för min dotters liv. - som Antingen lät jag henne bli paket, eller också fick hon chansen ett att bli människa igen. Idag är Stina 20 år och väg tillbaka till en livet igen. Även lång och svår om vägen är Sussi bara 16 år när hon fick Stina. Ett år hon var senare var ensamstående mamma. -Jag kommer från otrygg miljö. En sån miljö där en man blir med barn när är 15. Det misshandel, bråk och skrik. man var Otryggt. Sussi tycker själv att hon misslyckats förälder många som sätt. För att kunna måste ha fått. Det har inte jag. Jag - ge man hade inga förutsättningar bli idealisk förälder. Men jag älskar att en Stina Sussi ett samlat intryck. Hennes sätt berätta är avskalat. ger att Rakt sak, utan målande utsvävningar. För Sussi är verkligheten inte eller vit. Det är gråskalorna dominerar. svart som Egentligen började allt när Stina skickades iväg kommuett nalt sommarhem. Flickan skulle komma landet, och henut

välbehövlig avlastning. Stina åkte till

nes unga mamma samma sommarhem under flera år. Sommaren det år hon skulle fylla sju blev mardröm. en

SUSSI OCHSTINA

När hon korn hem berättade hon tonårig kille

- att en som varit sommarhemmet hade våldtagit henne. Jag trodde det

att hade hänt gång

en

Först många år skulle Sussi veta att våldtäkterna på-

senare gått hela och grannpojkarna stått kö

sommaren att

Sussi med Stina till PBU. Men inte heller där förstod

tog man omfattningen av övergreppen.

-Jag tror inte att dom hade erfarenhet den tiden hur

av

ska hand såna här barn. Det gjordes ingen polisanmälan,

man ta om ingen anmälan till socialtjänsten. Stina fick ingen hjälp att sätta ord

det hänt, så hon kapslade det. Vi gick dit tre gånger och

som hon fick leka med leksaker där. Sen bedömde dom att hon inte verkade ha tagit så stor skada

Ett år började Stina höra röster. Rösterna befallde henne

senare

ha med olika människor. Bland annat med Det att sex mamma. blev vända hos PBU. Den här gången blev det bara två be-

en ny sök.

Så här efteråt tror jag att besöken PBU inte hjälpte

henne. Istället slutade hon berätta. Tänkte väl att hon måste hantera allt själv, eftersom hon inte fick nån hjälp.

De följande åren verkade Stina trots allt må bra. Hon lade

ner stor energi skolarbetet och idrott och blev bäst allt hon tog sig för.

Stinas pubertet blev stormig och Sussi kände sig vilsen inför sin

utagerande dotter.

-Jag kände mig så Visste inte hur jag skulle hantera

utsatt.

hennes starka utspel. Egentligen gjorde hon saker

nog samma som

andra tonåringar hon gick så mycket längre.

gör, men

När Sussi krävde Stina skulle hjälpa till och tvätta sina kläder

att svarade hon med låsa från lägenheten.

att mamman ute

Då ringde jag familjevården. Jag visste att det fanns

- en möjlighet att ha någon hemma. Någon skulle kunna hjälpa

som oss i vårt samspel. Men dom hade ingen för

oss

Konflikterna mellan och dotter accelererar. En dag undrar

mor Stina vart vänder sig vill flytta hemifrån. Hon ska

man om man just fylla 15.

SUSSI OCH STINA

-Jag att då vänder sig till socialförvaltningen. Jag sa man tänkte att det kunde bra för henne lufta det med någon vara att där. Så jag henne jag också jag älskade gav numret, men sa att henne och jag inte ville hon skulle flytta. att att

Kontakten med socialtjänsten börjar dåligt för Sussis del.

När Stina hade varit där 2-3 gånger hörde dom sig. Jag - av kände mig ifrågasatt. En gång ringde dom och sökte genast en av min dotter sig för mig. En gång började utan att presentera annan dom tala övergreppen, det något jag inte brydde om som om var mig om. Det kändes så klumpigt

Sussi att de två socialsekreterare fick hand Stina menar som om för och oerfarna. var unga Visst, del deras reaktion kan jag förstå. Dom får - en av upp en tonåring bara sitter och gråter och säger är som som att mamma dum. Att hon inte får göra nåt. Men erfaren socialsekreterare en hade förstått det inte hela sanningen, jag. att var tror Sussi kände det socialsekreterarna blev ombud för som att

Stina, och hon själv blev ickeperson.

att en Om jag att det här har problem med, då svarade dom: - sa Men det säger inte Stina." Ingen förstod heller hur dåligt Stina

mådde. Jag tror att Stina hade behövt stod för vad en mamma som hon tyckte. Som stod pall. Som det här med veckopengen. I min

Vanmakt drog jag den ibland. Men socialsekreterarna tog upp det och undrade inte Stina kunde sin veckopeng, allt. om trots Så då fick hon den. Jag jag hade behövt stöd för stå för tror att dom saker jag allt stod för, veckopengen. Jag trots som tror att Stina hatat mig för jag varit så himla osäker att Sussi kände sig föraktad socialsekreterarna och det av tror att handlade de för och oerfarna. om att var unga -Jag så rädd och reagerade med bli Jag hade önsvar att arg. kat att dom kunnat igenom min ilska och förstått det fanns se att oro bakom. Jag tror att dom hade lättare identifiera sig med en att

tonåringen än med den

vuxne Stina försvinner och i sin värld. Sussi håller mer mer ut egen kontrollen helt. Hon inte dottern är, eller vad hon att tappa Vet var gör. Så till slut börjar diskutera Stina kanske ska man om ett

SUSSI OCH ST|NA

boende. Det bestäms hon ska flytta till ett socialtjänsannat att av

tens utredningshem.

Kvällen innan hon skulle flytta så nära varandra. Jag var bad henne berätta vad hänt den där och hon om som sommaren, berättade. Det kändes bra kunde med varandra. att prata

Några dagar hälsar Sussi Stina hemmet. Stina är så senare

hon knappt vill titta sin mamma. arg att -Jag inte vad hade hänt. Hon hatade mig verkligen. vet som

Stina mår allt sämre. Hon inte nätterna, utan sitter sover sin säng och tittar in i väggen. Sussi ringer och ber personalen att

sitta hos dottern, får också 15-åring har rätt till men svaret att en

ett privatliv.

Efter tid erbjuder lärare hemmet Stina att bo hemma en en hos hans familj. Läraren han kan sitta hos Stina nätsäger att

hon inte Sussi tänker det måste bra lösterna när sover. att vara en

ning. Stina säger och socialens ungdomsgrupp klartecken. ger

En kväll ringer läraren hem till Sussi.

Dom här övergreppen, han, du att dom har sa tror upp- hört jag, har dom inte det Nej Ja, sa

Läraren berättar lärare skolan utnyttjat Stina att en annan

sexuellt.

Han lunchrasterna hade dom samlag katedern, sa att dom korta fick hon honom rasterna suga av Det här svårt berätta Sussi viskar fram orden alltmeär att om.

dan tårarna strömmar över ansiktet. ner Läraren Stina bor hos också den lärare ska ha som namnger som

förgripit sig Stina. Men Stina det inte stämmer, och säger att

inget kommer fram kan styrka berättelsen. Först flera år som se-

kommer Stina berätta det den lärare hon bodde hos nare att att var

som begick övergreppen

Det knakar i fogarna i lärarens äktenskap och Stina får flytta

igen. Det blir vända barnpsyk innan hon hamnar en ett av

landstingets utredningshem. Stina lever destruktivt. På det nya

utredningshemmet håller hon drunkna när hon ramlar i vattatt

efter ha supit sig redlös. net att Men händer något bra Pia och Katarina får hand sen - om vårt fall socialförvaltningen. Jag minns första mötet med Pia.

SUSSI OCH STINA

Jag frågade henne hon hade erfarenhet sånt här. Ja, 18 år. om av Och hon: "Jag kan säga dig det kommer bli ännu sen sa att att värre ..." Då kände jag hon visste vad hon talade att om. Bytet socialsekreterare gör inte Stinas liv lättare. Men Sussi av

känner sig respekterad för första gången.

Pia och Katarina såg både mig och Stina. Dom VÅRT - var ombud, inte bara Stinas Dom förstod det svårt för mig att var också, och dom såg vad hände med Stina. Förut hade det som mest varit jag oroat mig och blivit ansedd hysterisk som som en mamma. Pia såg att det fanns ett mönster i vad Stina gjorde. Pia hade rätt i att det blir värre. Stina valsar behandrunt lingshem, §12-hem och barnpsyk. Hon och hamnar hos rymmer polisen. Mamma vill hon inte veta av. Varje gång hon kom till ställe åkte jag dit för - ett nytt att visa jag fanns där. Och för hon skulle kunna nej. För att att säga det ville hon inte träffa mig, jag ville visa jag höll fast mesta men att vid henne. Att jag skulle komma tillbaka, allt. trots Institutionerna håller inte fast vid Stina. Hon skyfflas hit och Clit.

Pia och Katarina vårt stöd. Dom betydde hemskt e var mycket för mig. Innan dom kom in i vårt liv kände jag mig väldigt

ensam. Genom dom fick jag kontakt med jag forten terapeut som farande går hos. Dom uppmuntrade mig också bli socionom. att Första gången skrattade jag bara, när Katarina envisades och men sa att jag skulle bli bra, tänkte jag, tja, varför inte. Nu söker jag varje termin, har inte kommit in än men Sussi känner sig så länge Pia och Katarina för trygg tar ansvar

Stina. Men efter omorganisation inom socialtjänsten försvinner

en Pia.

Det gick bra så länge Katarina gick parallellt

- med den nya socialsekreteraren. Men när hon också försvann slutade jag att existera igen. som person Katarina fortsätter hålla kontakten, hon fått att trots att nya ar-

betsuppgifter.

Katarina har funnits med hela tiden. Hon har hållit fast vid oss. Stina har svikits så många gånger. Alla behandlingshem hon varit har byggt kontakt med speciell kontaktperson. Varje en

SUSSI OCH STINA

gång Stina har flyttats har dom dom ska komma och hälsa sagt att henne. Men ingen har gjort det. Stina har Varit med att så om många relationer brustit Därför har det varit så viktigt att

Katarina fortsatt att stötta oss. Sussi tycker den socialsekreteraren är kall. att nya

Stina hade gjort självmordsförsök behandlings-

- ett som hemmet dröjde flera dagar med berätta för mig. Men socialatt om sekreteraren bara: "Stina kanske inte vill du ska veta. Nej, så sa att klart inte jag. "Ja, då år det väl så kanske ..." svarade hon. sa men Men hennes chef det helt klart föräldrarna ska veta sa att var att sån sak en

Under vistelse låst avdelning inom barnpsykiatrin lyckas

en Stina övertyga personalen hon ska och köpa sig om att ut en pizza. Hon försvinner till T-centralen där hon plockas upp av en 40-årig våldtar henne. Hon inte vad han heter eller man som vet hon varit. var -Jag har varit så Hur kan 40-årig med 17arg. en man en åring För mig är hon barn. Han blir svart djävul. ren, ett en När Stina 19 har hon hunnit göra 7-8 självmordsförsök och är vårdats alla Stockholms större sjukhus, förutom ett antal utred-

ningshem och behandlingshem. Hon mår hemskt dåligt och vårdas

inom barnpsykiatrin.

Det mediciner. Jag ville ha henne till nytt bevar mest ett handlingshem. Och först socialsekreterarna att visst, Stina sa

skulle behandlingshem. Men det fanns aldrig något

ett nytt lämpligt. En gång ringde jag själv till hem och kollade att det ett fanns plats Då socialsekreteraren hon ringt vid morgonen. sa att lunch och dom inte ville Stina. När jag ringer timme att ta emot en säger föreståndaren dom visst är beredda att ta emot senare att henne. Socialsekreterarna ljög mig rakt i ansiktet

till Sussi hon misstänker socialtjänsten bestämt Pia säger att att sig för släppa Stina till psykiatrin. Sussi letar febrilt efter beatt

handlingshem.

-Jag det gick prestige i det hela. Och jag tror att bara tror för jag hade stöd Pia och Katarina, gamla och att av som var vana socialsekreterare, så det dom skulle säga nej till alla var som att

våra förslag. Antingen dom hemmet föreslog inte

sa att var

SUSSI OCHSTINA

kompetent eller också Stina inte välkommen där. Jag nog, att var tror också ville lämpa kostnaatt man spara pengar genom att över derna landstinget istället

Stina är så dålig att hon har två övervakare vid sin sida. När dom vänder till krossar hon glödlampa och försöker skära ryggen en sig. En gång lyckas hon knyta två skosnören halsen när hon år om toaletten. Hon är sekunder ifrån döden. Efter ett av självmordsförsöken ringer Stina själv till Katarina och berättar om

läraren begått övergreppen utredningshemmet, fyra år tidi-

som

Hon vill göra polisanmälan.

gare. en

När Stina fyller 20 flyttas hon över till vuxenpsykiatrin.

Där anatt hon är färdigbehandlad och borde komma till beser man ett

handlingshem. Men inget händer.

Då ringer Sussi till socialnämndens ordförande.

Det var tack honom och den socialchefen allt - vare nya som vände. Jag honom fick han banne mig följa med till sa att nu mig sjukhuset, för skulle han hur det går till. Han bad nu se om en halvtimmes respit och ringde och fixade tid hos den en mig nya socialchefen. Utan hans ingripande hade Stina säkert varit kvar

vuxenpsyk än idag

Pia och Katarina följer med Sussi till den socialchefen. Hon nya anser att Stina är behandlingsbar och inte får lämnas i sticket. En vecka får Sussi, Pia och Katarina åka och titta besenare ett

handlingshem. Men chefen för familjevårdsenheten tycker

inte att hemmet verkar bra. På sjukhuset överläkaren Stina ska säger att om stanna där kommer socialtjänsten debiteras dubbel

att dygns-

kostnad. Stina är färdigbehandlad. Punkt slut.

Sussi kontaktar socialchefen igen och har hänt. säger att inget Stina är fortfarande kvar vuxenpsyk. Efter 5 månaders får

kamp

Stina behandlingshem i maj 1996. Där hon fortfarande ett nytt är kvar.

Hon har det bra där. Hon äter medicin ångesten och - mot har varit in till psykiatrin gånger. Men det känns ett par som att hon är väg tillbaka till livet igen. Hon behöver tid för läkas, att får hon det så jag hon kommer klara sig själv. Hon men tror att att

har kapacitet.

Sussi är orolig för vad kommer hända Stina fyller som att när 21.

SUSSI OCH STINA

Då förs hon över till vuxenenheten socialförvaltningen. - Stina själv ingen kommer vilja betala hennes plats tror att att

behandlingshemmet längre. Jag hoppas verkligen att dom gör det.

Om jag Lotto skulle jag henne ett år till vann garantera

hemmet.

Med socialtjänsten har Sussi ingen kontakt idag.

-Jag skulle önska hade fungerande kontakt. Men att en

jag inte det är möjligt. Dom mig som en riktigt jobbig

tror ser människa. Och jag är rädd för dom. För vad dom kan göra om dom nekar Stina hjälp gång till. Jag inte att dom är intresseen tror rade lösa Våra problem. Dom har agerat så kallt. Ljugit mig av att rakt i ansiktet. För mig har dom blivit människor är beupp som

redda över lik för att rätt. att Under de åren hade Stina ingen framtid. svartaste tro en Hon trodde hon skulle hamna i fängelse. Att det det enda att var ställe skulle kunna ha henne kvar. Idag vågar hon drömma om som öppna ett hälsohem. att Men hon är rädd. Rädd hon inte ska kunna hålla ihop att - Hon rädd för dom ska kasta henne hon mår för sig. är att ut om dåligt. vad har hänt flera gånger, andra ställen Det är som

Sussi tycker hon och dottern har bra relation idag. att en -Ja, den är faktiskt bra. Den är trevande, lär som om känna Jag är rädd för att trampa fel, men samtidigt varann nytt. jag det viktigt stå för något. Ibland kan hon säga: vet att är att Tack för du lyssnar" Jag blir så lycklig. Det är det jag velat att under alla år, aldrig fått. Hon har inte velat mig. göra men se Nån gång måste och allt. Men det får bli sätta oss ner prata om

när hon vill

Det finns mycket Sussi undrar över. Händelser i dotterns som liv hon ännu inte vad de stod för. som vet Det har varit så mycket med Stina. Jag är glad att hon le- - Men med tanke hur allt varit är det lätt fler människor ver. att befogat får skugga över sig. Fast å andra sidan har mina än en mörka bilder Stinas liv oftast visat sig i verkav vara ännu svartare

ligheten.

Sussi funderar den tidigare kollo-ledarens intresse för Stina.

Efter det ödesdigra sommarhemmet Stina sommarkollo var un-

SUSSI OCH STINA

der flera år. Sedan kom kollo-ledaren och hälsade hemma hos

Stina. -Jag hade ett kort förhållande med honom, egentligen men det inte mig han intresserad Han barnvakt hos var nog var av. satt Stina medan jag arbetade kvällar och nätter. Jag tänkte, vilken underbar människa sitter och spelar kort med min dotter som medan jag jobbar. Nu undrar jag, det kommer dröja inmen nog att jag får vad för slags relation de hade. Jag inte den nan veta tror att

helt jysst

var Sussi sin för den relationen med de första socialtog upp oro sekreterarna.

Dom tog dit honom, och tyckte han trevlig. Herre- - var gud, så klumpigt, kan bedöma pedofil det viatt tro att man en set. Till mig dom dom kände sig lugna. Det trevlig sa att var en man Kollo-ledaren kom hålla kontakten med Stina under

att många

år. Det är först de åren de inte haft någon kontakt. senaste som

Det är de här barnen har skyddslösheten stämplad

- som om i De drar till sig konstiga människor. Det kvinna pannan. var en också Stina träffade i sportsammanhang. Hon kändes som som ett stöd för min dotter. Men kom det fram hon

sen att bjudit mysiga middagar och pubrundor. Och hon lesbisk. Jag

att var vet inte Trots allt tror Sussi framtiden. Hon har börjat läsa

psykologi

och hoppas hon dag ska komma socionomlinjen.

att en -Ja, vad vill alla haft det trassligt bli, hon och som säger skrattar.

Fast egentligen det oförstående socialsekreterare var en som hjälpte henne fram till beslutet. -Ja, jag har fått så mycket kunskaper och erfarenheter, men ingen har lyssnat till mig för jag inte haft nån titel. Nu vill jag att ha titel. Och jag jag lärt mig inte ska ha föruten tror att att man fattade meningar människor. Alla människor kan ha goda siom dor.

Sussi menar att alla människor har latent förmåga växa. en att

SUSSI OCH STINA

Människors förmåga Växa är fantastisk. Med rätt förut-

- att sättningar gör det. Men för många är den förutsättningen en

man god socialsekreterare.

Intervjuare: Ylva Wäcbter

Under

existensminimum

"Jag vägrar gå tiII socialan och på nytt förolämpas.

Hellre svälter vi."

Christina är 24 år. Hon har stark självkänsla och personlighet,

en lätt för att uttrycka sig och för att visa känslor. Hon bor i liten

en kommun i Mellansverige. Där, andra håll, har arbetslös-

som heten fram och folk har flyttat till jobb i storstäderna.

svept

Christina och hennes kille har tre barn. Hennes utbildning räcker inte till för att tävla de arbetstillfällen kan finnas.

om som Hennes liv för tiotusentals andra De lever i

år som unga mammor. ett socialt utanförskap. De saknar a-kassa och har inte kommit i

det välfärdssystem är självklarhet för alla dem har ett

som en som arbete.

Christinas familj drar sig fram ekonomisk standard

en som ligger 2 500 kronor under existensminimum. De tvingas att vända

varenda krona. Men till socialtjänsten vägrar hon att gå.

numera

-Jag låter mig inte förolämpas fler gånger. Hellre lånar

av släktingar eller svälter, säger hon.

När Christina 14 år dog hennes Hemmet lämnade

var pappa.

hon dag hon slutade i grundskolan.

samma som

Då jag 16 år. Jag flyttade till min kille bodde hos

- var som sin Efter fem månader jag med barn. Min kille gick då

pappa. var

fordonteknisk linje. Han hade ingen inkomst. Efter år sluta-

ett

de han gymnasiet. Vad hade du själv för framtidsplaner då

-Jag tycker barn och ville helst börja dagis. Under

om en månad jag också ett daghem. Men det för tunga lyft

var var som jag inte orkade med då jag gravid.

var

UNDER EXISTENSMINIMUM

Efter några månader flyttade från killens till min kusin pappa i Norrköping. Men snart hemma hos hans igen. Under var pappa

tiden jag väntade barn gick min kille beredskapsarbete.

Så kom dotter 1991 och i februari 1992 flyttade var sommaren till vår första lägenhet. egna Hur klarade ekonomin

-Jag hade föräldrapenning och barnpension efter

en pappa. Min kille hade lön från sitt beredskapsarbete. Jag 17 år då vår var dotter föddes. När min föräldraersättning slut jag med barn var var nytt. Då hade jag ännu inte fyllt 18 år. På hösten när väntade vårt andra barn för första tog gången kontakt med socialen. Jag hade inte längre kvar barnpensionen efter min Det min sambo ringde och fråpappa. var som gade kunde komma. Vi behövde stöd. om Vi trodde att snabbt skulle hjälp, socialen skulle säga: att Skicka in ansökan och kom hit får om en vecka så att prata gesituationen. Vi hade räkningar, inga Vi behövde nom men pengar. ett handtag just denna månad för komma ikapp. att Upplevde ni ångest eller skuld behöva söka hjälp över att Nej. Det inte svårt för kontakt. Det kändes - var oss att ta naturligt. Vi behövde stöd, och trodde skulle det. Men jag att ville inte ringa, eftersom det min sambo stod för lägenhevar som ten och han hade den största delen vår lilla inkomst. Han beav rättade att hade ett barn inte att väntade ytterligare ett. - men Det första socialan frågar är hur stor lägenhet har, vad man man tjänar och hur många barn har, har lån och bil, och i man om man så fall vilken årsmodell. Det är standardfrågor. Fick ni den hjälp ni då behövde Nej, svaret fick de tyckte skulle ha planerat - var att att bättre och kontrollerat vår ekonomi så inte stått att utan pengar. Socialen möte med först efter två månader. Där satte ut ett oss

tyckte de tydligen skulle kunna så länge.

att vara utan pengar Vilka råd hade socialen hur ni skulle klara under två månaer der Vi fick inga råd. överleva den månaden ringde - För att istället min killes och fick låna honom. pappa pengar av

UNDER EXISTENSMINIMUM

Jag blev ledsen och när de skulle komma först arg sa att två månader. De sitter där för hjälpa människor inte för om att ska tid långt Så mycket folk bor det ändå inte att man senare. Vår lilla så det krävs sån väntetid. Vi gick aldrig dit efter ort att en två månader. Hur levde arbetslösa med barn och ytterligare ett som ett väg knapert, framför allt efter det andra barnet. Vi för- - Det var sökte fram lån och med hjälp släktingar. ta oss genom av Mellan det andra och tredje barnet jobbade jag i två månader i modeaffär och fick praktiklön. Då hade det lite bättre ställt. en Nästa gång kontakt med socialen 1994. Då hade två tog var barn och jag tredje i Jag hade inga eller inkomsett magen. pengar alls. Jag 19 år. Min kille stämplade arbetslös och fick ut ter var som 5 500 kronor. Vi hade runt fyra tusen kronor i hyra. Först får ringa till socialen och då talar de ifall är man - om man berättigad eller inte. Jag pratade med sekreterare. Hon var treven och skickade skulle fylla papper som Det är konstigt är du får hem där det står att som att ett papper socialen vill och kontrollera inte har någon förmöatt man genhet. Det måste du skriva under och ha med dig till papperet första mötet. Men det märkliga då hade de redan varit inne och synat. var att Innan de fått tillåtelse Det är klart att de ska kontrollera ens av oss. folk söker, de inte sitter bil eller som så att en ny massor av Men det ska de göra först sedan de fått tillbaka medgivanpengar. det underskrivet av oss. Det här alltså andra ni i kontakt med sociavar gången som var len -Ja. Jag gick dit Mötet med socialsekreteraren ensam. upplevde jag fördömande. åter med barn och fick höra som Jag var det dålig planering livet försätta sig i sådan att var en av att en situation tredje barn och samtidigt behöva söka socialatt vänta ett

bidrag.

Jag svarade inte anklagelsen. Men jag satt där och skämdes för det jag hade i Det tycker jag inte behöver som magen. man göra ställe där ska mänskligt stöd. ett man

UNDER EXISTENSMINIMUM

Socialsekreteraren undrade ifall det någon var av oss som var väg att ett fast arbete. Det enda då visste min kille kanvar att

ske skulle sommarjobb.

ett Vi fick hjälp den gången. Men när jag gick därifrån mådde jag

jättedåligt. Jag skulle också mindre till än min sambo pengar mat för jag nitton och han tjugoett. Då jag jag är med att var sa att som barn ska väl egentligen ha eftersom jag behöver äta mer pengar mer. Hur kände du det att till socialtjänsten nästa gång Första gången blir ledsen och anklagelserna. - man tar emot Andra gången är i eller fyra dagar innan och försöker man arg tre mopsa upp sig när är där. När hem igen har lika man man man ont i magen, är lika blöt inombords. Jag inte hur jag ska förklara det. Men det är inte bara deras vet sätt att prata, utan också deras sätt De är inte förstående att vara. människor när de sitter där bakom sitt skrivbord. De har den där nedlåtande attityden, just för är i situation där beatt man en man

höver hjälp.

Ibland får jag för mig det även handlar godtycke. Att att om vissa får, och vissa inte. Andra har det svårt har till mig: som sagt Jag fick mot mig de hur trevliga helst. pengar, Var som

Hur närgångna upplever du att frågorna är

Ett möte brukar under 20 minuter. De har i princip - vara rätt att fråga vad de vill. Vilka framtidsplaner har. Vilket man anhar. Hur länge har tänkt söka bidrag. De berättar svar man man att stödet bara är till för att rätta ekonomin under kortare tid. upp en Visst förstår jag att de också har regler följa, tolka, de att att att arbetar under ekonomisk Jag skulle inte vilja byta med dem. press. Men de måste väl kunna lika trevliga alla även de vara mot - om socialsekreterare sitter i trängd ekonomisk situation. Man som en behöver inte någon uppläxning kommer in. Man känner när man

sig tillräckligt liten, tillplattad och underlägsen ändå.

De första mötena med socialtjänsten inte blev särskilt - som bra för dig har de präglat din fortsatta på samhället och - syn socialen

-Ja. Jag vill inte dit några villkor. Jag försöker istället

surfa fram med hjälp släktingar eller leva små marginaler.

av att

UNDER EXISTENSMINIMUM

Men med tre barn hade nöden ingen lag. 1995 Christina var tvungen att åter söka hjälp. -Jag och min kille hade då flyttat isär. Det blev ett nytt möte med socialen för mig, eftersom det tid innan underhållstar bidraget blir klart. Och det det värsta jag varit med var nog om. Då hade barn, två flickor och pojke. Orsaken till tre en att bröt med varandra inte orkade längre. Vi hade levt i ekovar att nomisk knipa praktiskt hela tiden sedan barnen kommit. Vi taget fick inte tid för kände utnötta varandra. Vi att prata, oss tyckte det lika bra flytta isär för sedan kanske kunna var att - att återkomma.

Den ständigt dåliga ekonomin käpp i hjulet mellan

satt som en oss. Det som ständigt tjafsade och hur skulle om var pengar, dem att räcka till. Det skulle ta två månader innan jag fick underhållsbidraget, så jag ringde till socialen och frågade jag kunde hjälp. Jag beom rättade min situation, min kille och jag skulle ifrån om att varandra. Hennes första fråga då ville bryta var vem av oss som upp. Jag undrade varför hon ville det. Då fick jag till jag veta svar att var dum det jag mig i den situationen eftersom jag om var som satte inte hade någon inkomst. Beskedet från henne i princip var att om det jag ville flytta från min kille så hade jag fått skylla mig var som själv för det han ändå hade den största ersättningen. var som Under tiden när barnen kommit hade flyttat från till trean en fyra. Hon att när jag kom till socialen så skulle jag ha bestämt sa mig för flytta tillbaka till för kunna hjälp. Hon att en trea att ansåg att det för stor kvadratyta för mig och barnen. Samma var

dag som jag pratade med henne åkte jag till bostadsförmedlingen

och skrev kontrakt Jag till och med jag hann en trea. tror att flytta innan jag gick till socialen.

Med min kille hade jag hållit kontakt för det skulle kunna att fungera bra med barnen.

Fram till jul 1995 fick jag socialbidrag. Då flyttade jag till Norr-

köping med barnen. Där har jag alla mina släktingar. Jag ringde till socialen där, och de förklarade första månaden är att som man ny ort så ska socialen i den gamla kommunen betala bidraget. en

UNDER EXISTENSMINIMUM

Jag berättade det för kommunen jag korn ifrån. De svarade att de aldrig kunde det stämde. De tyckte hyran för hög tro att att var i Norrköping. Jag försökte förklara de måste förstå det är att att skillnad eftersom Norrköping är mycket större än den jag en ort flyttat ifrån. Det handlade femhundra kronor i hyra. Själv om mer klarade jag inte med förebråelser då. Min kusins fru fick mer och med socialtjänsten min gamla Hon läste den prata ort. upp paragraf gällde och då betalade de mig för den första månasom den.

I Norrköping orkade jag inte kontakt med socialtjänsten

ta utan försökte leva min föräldrapenning.

Jag började 1996 Komvux i Norrköping. Där gick jag i ett

halvår för att läsa in grundskolenivån. I maj bestämde jag och bar-

att skulle flytta ihop igen. Då hade kompis och

nens pappa en jag pratat våra ekonomiska situationer. Hon hade högre bidrag om än vad jag hade, och hon tyckte jag skulle söka för den att pengar sista månaden eftersom jag låg under gränsen och det kostade att flytta tillbaka till min gamla kommun. pengar

Jag ringde socialen i Norrköping. Där de jättetrevliga. Jag

var behövde aldrig dit, jag skulle bara ha hjälp gång och sedan en flytta. Det visade sig att jag hela tiden legat tvåtusen kronor under existensminimum. Jag fick då tvåtusen för den sista månaden. Vilka planer hade du och barnens när ni återförenades pappa När jag korn tillbaka till min kille och till den gamla orten studerade båda och fick studielån. Det första gången var som levt två inkomster och det kändes konstigt inte benär man hövde i fickorna i slutet månaden för det ihop. rota av att att Men i 1997 råkade jag för depression, fast jag inte mars ut en visste vad det handlade Jag klarade liksom inte Det kanom. mer. ske den ekonomiska Jag orkade inte läsa och sköta var pressen. att hemmet och de barnen. Jag alltid stressad och jag kände mig tre var

ledsen. Jag fick panikångestattacker. En dag när jag skulle köpa

strumpor barnen föll jag bara ihop med blixtrande ett av en huvudvärk. Jag korn till läkare, och fick tabletter inte som var beroendeframkallande. De skulle jag äta i månader. Medicinen sex skulle hjälpa mig tillbaka.

UNDER EXISTENSMINIMUM

Det blev jobbigt för jag tyckte inte jag hade någon riktigt

- att

med. Jag hoppade skolan, och efter ett tag gjorde även min prata av kille det. Han är starkare människa än vad jag år, han hade

en men också känt stressen.

Vårt mål läsa in grundskolenivån. Vi funderade att

var att sedan läsa vidare. Men visste inte riktigt hur skulle ha det. Jag hade aldrig tidigare haft sådan här depression eller mått så då-

en ligt. Det sade bara Jag tabletter och slutade med dem

pang. nyårsaftonen 1997/1998. Jag blev sjukskriven. Eftersom jag då stu-

derade hade jag studieersättning.

Vi bodde åter hemma hos hans under tid för ned

pappa en att kostnaderna och försöka ordning ekonomin. Så här har hållit hela tiden. Det kommer hoper med räkningar och då

en får trolla, hjälp vänner eller flytta till anhöriga.

man ta av Läkaren ville inte att jag skulle sjukskriven längre utan

-

tyckte skulle ringa till socialen. Under den hade

att sommaren jag inga Men jag vägrade kontakt med dem. Jag för-

pengar. att ta stod hur det skulle så jag Nej, nej. Jag ville absolut inte

vara sa:

till socialen, så dåligt jag då mådde.

som

Det jag upplever allra jobbigast är människan

som som man möter: Jag har aldrig stött trevlig socialsekreterare. De sitter

en där, den höga stolen och jag, jag sitter långt, långt därnere.

- Man ska sin plats, och det gör ju.

veta man

Jag har kompis hela tiden gått socialbidrag. Hon har

en som upplevt både positiva och negativa saker. Hon har träffat social-

en sekreterare hon tycker är mänsklig. När hon lägger fram sin

som ekonomiska situation förstår han och hjälper till. Det är så vill

man

det ska till. Att de är trevliga, bestämda och rättvisa. att

Jag inte vad deras attityd mig beror på. Jag bara att

vet mot vet jag inte är uppleva blir illa behandlad. I dagens

ensam om att att man samhälle är det så har kompisar haft och fått ett

att man som tur jobb, också många kompisar är arbetslösa och är

men som som

tvingade söka socialhjälp. Vi arbete och

att mammor som är utan utbildning får sitta mellan. Vi upplever kränkta när kommer

oss innanför de där dörrarna och ber stöd. Man känner sig dum

om inför människan framför när ska försöka förklara varför

en man man behöver ha de där

pengarna.

UNDER EXISTENSMINIMUM

Även det är myndighet vänder sig till så känns det

om en man

det är människan den sitter framför som om - som en - som man ber att Man vänder ut och sig och blottlägger

pengar av. hela liv. Man känner sig dum för behöva be stöd och

ens att om undrar det upplevs kanske har för fin jacka sig för

om att man att kunna hjälp. Eller i mitt fall: Varför har tre små

som man barn och inte orkar att samtidigt ha ett jobb.

Det är fråga jag ofta får. Jag förstår hur de tänker:

en som Här är det med barn, fast inkomst,

en ung mamma tre utan som inte har planerat sitt liv och sin framtid.

Jag tycker har kräva bättre bemötande. Pre-

att man rätt att ett cis får kommer i affär. Det är ändå män-

som man när man en niskor dom arbetar med, och för, andra människor.

Har du fått hjälp slussas vidare till möjligheter Är det

att nya

bra samordning mellan olika myndigheter och medel en

Nej. Som det är får jag känsla olika myndig-

- nu en av att

heter inte tycker varandra. Arbetsförmedlingen, försäkrings-

om kassan och socialen säger tvärtom saker och ting. Det känns

om

de inte jobbar ihop varandra. som om utan mot

Upplever du människovärde och demokrati när du kommer till

myndigheterna

Det jag känner när jag kliver är enda stor och orolig

- en klump i Jag inte hur de uppfattar mig. Ingen har sagt

magen. vet

jag varit otrevlig eller när jag varit där. att arg

Många mina kompisar är i situation

av mammor samma som vad jag är Vi har inte, kommit i några sam-

som papporna, av hällets olika Vi står utanför. Vi är inte med i a-kassan och

system.

omfattas inte arbetsförmedlingens åtgärder. På socialen får du

av

inte hjälp du inte har arbetsförmedlingen bakom dig.

om

Du har fyllt 24 år. Hur lång tid har du haft hjälp social-

nu av tjänsten sedan du slutade grundskolan

Sammanlagt är det totalt under nio månader. I juni ringde

jag till socialen gång till.

en

Själv har jag efter depressionen fått praktikplats

en genom arbetsmarknadsinstitutet Ami. Den är bra och framtidsinriktad.

- Det är miljöarbete. Vi skrotar gamla datamaskiner och

ett tar vara

innehållet.

UNDER EXISTENSMINIMUM

Jag får 1 400 kronor. Månadsbiljetten går 700 kronor, ut försäkringskassan betalar 400 kronor. Resorna kostar mig varav 300 kronor. Det blir alltså 1 100 kvar i månaden. När jag fick reda

detta ringde jag till barnomsorgen och frågade hur mycket jag

skulle betala i avgift där. Det kronor. Men kvinnan jag var tusen talade med så snäll hon grundnivån. Nu betalar var att satte oss femhundra kronor i stället för det dubbla. Där hade jag ett positivt möte med samhället. Hon barnräknade ihop vår ekonomi och Det här kan aldrig omsorgen sa: gå. På arbetsmarknadsinstitutet de också till vår ekonomi sa oss att sådan att skulle ringa till socialen. var Vi ligger flera tusen under levnadsnivån. När räkningarna är betalda har endast hundralappar kvar. ett par Jag ringde till socialen och berättade vår situation, jag om att

varit sjuk och att jag fått praktikplats Ami,

nu en genom men att pengarna inte räckte till för leva. Hans första motfråga att var om jag hade haft kontakt med psyket. Nej, det har jag inte, svarade jag. Det konstigt tyckte han. var Varför då, undrade jag. Jo, eftersom jag hade tabletter och varit tyckte han jag borde psyk. Det verkade det nere att som om

vanligast för honom. Jag uppfattade det väldigt kränkande.

var som Varför skulle han fråga mig jag går psyk om Det har han inte med göra. Det är något verkligen är att som

privat.

Han frågade också vilka tabletter jag hade ätit. Varför då Han är ingen medicinsk eller apotekare. Han ska ha med det expert ekonomiska att göra. När Christina berättar detta möte och förhör blir hon så om upprörd att ilskan och förtvivlan åter väller upp. Han frågade hur många barn hade, vilken årsklass hade bilen, och min kille hade jobb. Sedan undrade han vilom ken lägenhet bodde Då berättad jag det i fyra och att var rum kök. Han förklarade att inte hade rätt till fyra. Men herregud en har tre barn, det äldsta är sju och ska börja i skolan. Det varav spelar ingen roll svarade han. För ha rätt till fyra ska äldsta att en barnet tio år. Men vad säger du, frågade jag. Förra gången jag vara

UNDEREXISTENSMINIMUM

pratade med socialen så ni att hade rätt till fyra när äldsta

sa en barnet sju år.

var

Han frågade vilken hyra har, och jag svarade den låg

att 4 800 kronor och det inte är mycket för fyra. Nej,

- att en sa han, ni är bara berättigad till 4 080 kronor. Hur ska tag i

men

för fyratusen Det finns blev svaret, och nästa gång en trea kommer hit ska ni ha bytt till det. Om inte tänker flytta är det inte säkert kan hjälpa med några än under

att er pengar mer en månad. Då blev jag och sade att det kommer att kosta mer om

arg

tvingas flytta till för då hamnar hela vår familj nå-

en trea, snart

Man kan inte springa omkring fem i

gon annan stans. personer en liten trea.

Vi bor kvar i fyran och kämpar med ytterligare tusen kronor mindre i månaden. Vi ligger mellan 2 000 2 500 under existens-

minimum. Jag klarar inte till socialen. Hela tiden upplever

av att

misstroende. Det finns säkert anställda där är vänliga man som -

jag har inte träffat dem. men

Jag också det är generationsfråga. Det har min

tror att en mam-

och jag Hennes erfarenheter de äldre socialma pratat om. är att sekreterarna är förstående. De sitter sina höga hästar.

mer yngre

Jag har intet sätt missbrukat Vi går inte dit,

systemet. ens

lever hellre under existensminimum. utan

Idag upplever Christina allt öppningar. Det jobbet har

trots nya stärkt hennes identitet.

På praktikplatsen är jag fem timmar dagen. Det funge-

- om

jättebra. Det är kul jobba med händerna. Vi är grupp rar att en

arbetar tillsammans. Cheferna är där för att hjälpa som oss.

jag skall kunna ha praktikplatsen kvar måste jag bli fort-

För att

sjukskriven. Det vet jag inte jag blir. Men jag vill stanna satt om där jag är.

nu

Hur har barnen påverkats de ständiga ekonomiska bekym-

av ren

Vi har hållit dem utanför våra problem. Ekonomin har

diskuterat när de lagt sig kvällen. Men det känns när barnen kommer hem och har den fått det, och den har fått

säger att nu det. De vill också ha. Min femåriga dotter satt dagiset och diskuterade ekonomi med sina två kompisar. Min och

pappa mam-

UNDER EXISTENSMINIMUM

har inte råd köpa några just hon. Då förstår ma att pengar nu, sa hur de egentligen känner det. man Ändå: För första gången har faktiskt lite framtidsutsikter.

Nu tänker vi: Det finns göra inte kostar så mycket annat att som Vi försöker dela allt i små portioner. pengar. upp Vi pratar hur mycket kan lägga olika saker, och om pengar vad kan avstå från. Vi tänker hela tiden jaga kostnader att att inte alltid ska ta bilen när ska göra något. som man man Min kille jobbar Alu och hjälper till samla in prylar till som att Litauen. Det är meningsfullt. Vad har ni under åren egentligen haft råd er att unna Vi hade semesterdag i Då åkte till djur- - en somras. en park tio mil härifrån. Sedan hur folk sitter i TV och beklaser man sig för de inte har råd åka utomlands. gar att att semester Hur skulle du vilja det fungerade socialen att -Jag tycker att de ska människan och individen de se som träffar. De måste kunna sitter och trycker i avgöra om en person stolen eller de tvingas baxa sig och försöka mod. De ska att upp ta vara ett personligt stöd, och kunna peka framtidsalternativ. Helt enkelt hjälpa till alla människor får och så att en samma chans.

Jag skulle vilja det skapades fyllde

att ett system som upp ersättningen mellan praktiklönen och den allmänna levnadsnormen. Nu får vända och sig varje gång ringer. jag man ut man tror aldrig att jag har mött socialsekreterare, alltid samma utan ställts inför Samarbetet mellan olika myndigheter måste funnya. bättre. gera Vilka drömmar har du för dig, och din familj

-Jag går inte och drömmer jag ska bli något om att stort, eller jätteinkomster. Man bit i Man är trebarnstar en taget. en eller ska försöka jobba ihop till och hyra. mamma pappa som mat Man vill ha ett arbete. Det är bara det gäller. som Vårt förhållande har hållit. Vi har kommit fram till ska att leva ett liv där gör de saker kan och har råd som som nu med. Någon gång i framtiden så lär också kunna En göra mer. dag måste det vända.

UNDEREXISTENSMINIMUM

Jag hoppas det jag berättat ska ha ett värde, att det kanske

att kan hjälpa till förändra saker och attityder till det bättre. För

att det är inte bara jag har ont i eller känner mig kränkt,

som magen, när jag Varit socialen.

Men allt har inte varit negativt. Jag har fått tid tillsam-

att vara

och fått mycket med mina barn än vad min mans, ut mer, mamma fick med mig. Det är positivt.

Intervjuare: Rolf jansson

En framtid utan

bidrag

"Vad fan skall man göra när vill det man jobba men -

inte finns något att få."

Sara är 22 år. Hon är öppen, och redan rik livserfarenhet. mogen Hennes språk är levande och målande. Till kaféet där bestämt

träff kommer hon cykel. Hon jobbar ålderdomshem, och nu ska sin första lön.

Sara känner sig lite stressad. Hon har bestämt tid för

att klippa

sig. Tänk att råd med lite lyx, säger hon. Det har hon tidigare

inte alltid kunnat sig. Sara har så många andra i hennes unna som generation levt i gränslandet mellan vikariat, arbetslöshet, studier

och socialbidrag.

-Jag tog studenten 1995. Då jag år. hade läst var arton Jag

samhällsvetenskapliga linjen. För mig det aktuella

var mest att då komma utomlands. Det spelade ingen roll vart. Jag åkte till Österrike med första en kompis. Men utlandsvistelblev inget bra. Efter tio dagar jag hemma Den hösten sen var igen. bodde jag hos och arbetade ålderdomshem. mamma ett Det var ett kvällsjobb deltid. Då hon för första gången tog hjälp av socialen.

När Sara slutade gymnasiet hade hon inga omedelbara planer att läsa vidare. Hon ville skaffa intryck, och lära nya resa sig Spanska. Våren 1996 hon till Spanien och pluggade. Väl reste hemma igen sökte hon in filosofikursen vid

högskolan.

Några mål hade jag inte då det har jag först Jag vill - - nu. jobba med journalistik och helst radiostation. - en När jag kom hem från Spanien flyttade jag till och börmamma jade åter arbeta ålderdomshemmet. En kompis och jag pratade

att skaffa lya dela på. Vi hittade lägenhet i om en egen att en

september 1996.

EN FRAMTID UTAN BIDRAG

För korta perioder är alltid inte för

mamma trygg, men en längre tid. Att bo hemma när är 21 år och har aktiv lille-

man en brorsa hand funkar inte i längden. Det tyckte de inte

att ta om hemma heller och det förstår ju.

- man

Så kom våren 1997.

Min kompis och jag flyttade ifrån lägenheten. Jag hade

-

inget jobb, ingenstans bo. Bostad löste sig att jag blev

att genom inneboende hos gammal dam och betalade 1 500 kronor i måna-

en den. Då kom jag åter i kontakt med socialen. Jag efter

var ute ett jobb ålderdomshemmet där jag alltid varit sommarvikarie. Jag

sa till dem: Jag finns här, och kan jobba hur mycket helst.

som

Tyvärr blev det inte så mycket. Det hade blivit kärvare tider, i samhället och för de anställda. Kommunen hade infört nödstopp

det fick inte anställas vikarier. De arbetade i vården hade inte

som längre råd hemma när de blev sjuka det skulle kosta dem

att vara -

för mycket Det lilla jag tjänade att hoppa som

pengar. som extrahjälp räckte inte till för klara mig. Så jag kontakt med

att tog socialen för så kallad normutfyllnad. Då jag 21 år.

att en var

Sara mötena med socialtjänsten som positiva men krång-

ser liga. Några skuldkänslor har hon inte känt. Jag tycker inte det är

skamligt hjälp när behöver det. Jag hade försökt göra

att man att allt för klara mig. Jag har aldrig varit rädd söka jobb och

att att hugga i när jag behöver det. Det är inte roligt beroende

att vara av någon -i det här fallet socialen. Men vad fan ska göra

annan man

vill ha jobb, det inte finns få. om man ett men att

Mamma ingenting när jag gick till socialen. Hon tyckte

- sa

det synd jag inte kunde klara mig, fast jag beredd snarast var att var

arbeta hur mycket helst. Visst kan skylla samhället för att som man mycket det hänt och det det gör för min

av som att ser ut som

generation. Men jag tycker också själv kan ta tag i saker så

att man gott det går.

Nu gjorde jag det, plus jag samtidigt hade börjat kon-

att som taktperson för tjej autistisk. Hon sjutton år. Det var

en som var var

form Väntjänst. Vi gick och bio. Det inget en av ut stan - var jag kunde försörja mig på. Det social grej ersattes med

var en som 1 ZOOkronor i månaden. Men jag inte bitter eller besviken.

var Ytterst hade jag valt leva så här. Jag hade mycket väl kunnat

att

EN FRAMTID UTAN BIDRAG

söka in utbildning eller kurs, gjorde inte det. Jag hade en men som person tillfällig svacka och kände jag måste från en att ta paus

att plugga och för mig själv.

att ta vara

Jag gick till socialen med hyreskontrakt och lönespecifikatio-

Det deras uppgift räkna vad jag skulle ha. Så jag fick ner. var att ut hyran betald 1 500 kronor. runt Möttes du förståelse eller snorkighet av - av Varken eller. Det liksom här kommer "ännu - var att en socialbidragstagare. Det mest ett mekaniskt bemötande. var Det är fantastiskt så tidigt i livet har lärt sig all den byatt man råkrati faktiskt existerar. Det är så himla mycket hålla reda som att på, och förstå, för ska ha rätt till hjälp. att man Under den här tiden hade jag korta vikariat hemmet, det var

några timmar kvällar. Egentligen tjänade jag inte jobba.

att Jag korn inte upp i existensminimum. Allt jätteknapert och var

precis så att det gick ihop till det allra nödvändigaste. Jag fick välja

bort det i livet. Det fanns inget för köpa kläder. mesta utrymme att Jag gick Myrorna. Att ha det så här under längre tid är inte en roligt. Men när man som jag visste att det är under kort period i en livet, då orkar den smällen. Däremot förstår jag hur svårt man ta

det är för dem ständigt måste leva socialbidrag.

som Är det vanligt i din generation går till socialen att man när pengarna inte räcker

-Ja, det är det. En del det möjlighet hålla sig ser som en att

flytande.

Sara har mest haft kontakt med socialen telefon. Det enda per personliga mötet när hon där första gången och hämtade var var Då fick hon endast tala med receptionisten. papper. Hon skulle velat haft information regler och ekonomi, mer om mer av handledning. Nu kan Övergångarna mellan lön och ersätt-

ningen från försäkringskassan och socialen bli både knepiga och

förödande.

Det har jag fått känna på. Förra hade jag - sommaren som vanligt sommarvikariat hemmet. Då hade jag bra lön, och en sedan under hösten hade jag tänkt fortsätta jobba där. Men då

dök plötsligt praktikplats guld värd för min fram-

en upp som var

tid. Jag fick Api-tjänst tidning. Självklart jag den.

en en tog

EN FRAMTID UTAN BIDRAG

Trots den bara betald med 76 kronor dagen. Det kan

att var om ingen leva på. Jag åter söka hos socialen. Den första

var tvungen att månaden fick jag bara 353 kronor. Socialen tyckte jag hade haft

att för mycket månaden innan och jag borde ha planerat

pengar att bättre.

Det första gången jag tyckte det dåligt. Socialen verkade

var var inte ha någon verklighetsförankring. De tänker inte hur det är

i vardagen. Att klara sig 353 kronor går bara inte. Jag ute berättade hur fattigt jag hade det. Men fick då till att jag hade

svar haft bra med förra månaden. Du borde ha sparat och delat

pengar

två månader, de. De tänkte inte jag hade upp pengarna sa att gamla skulder jag betade och jag i förväg inte visste att

som av att

jag skulle praktikplats hade med min framtida utbildning

en som och mitt yrkesval som journalist att göra.

tidningen i nio månader. Det är den längsta perioden

Jag var jag Varit i kontakt med socialen. Jag fick eller mindre hyran

mer betald.

Det jättekul jobb, något sätt det att starta

var ett var som

Även tidningen kanske ibland kändes lite amatörmässig, nytt. om och efter varje "Hoppsan vad det här Så här

att nummer sa: var kan väl ändå inte formulera sig. Vad har jag skrivit egent-

man nu ligen Men det väldigt lärorikt och utvecklande. Jag stärkte

var

mitt självförtroende. Det viktigt känna hur det kan

var att

intervjua, skriva och göra layout. Allt allt det vara att som var en

bra tid. Jag hade också hittat lägenhet. enormt en

Nu är tidningspraktiken över. Jag har åter ett utbildningsvikariat hemmet. Det är jättefint kunna falla tillbaka på. Jag

att

ersätter tjej går utbildning. Avdelningen jag är är

en som som

demensboende. Det är intressant och roligt, ett annat sätt att ett jobba. Vi är sammansvetsat lag. Man engagerar sig i

en grupp, ett dem bor där, gör allt tillsammans från läsa tidningen

som - att till att ut.

För mig har det Varit bra ha ålderdomshemmet att falla till-

att baka på. Jag har hela tiden planer vad jag ska göra, hur jag ska vidare och utbilda mig. Allt vad jag gjort hittills har bara varit

tillfälligt.

EN FRAMTID UTAN BIDRAG

Som jag lever gör många i min generation. Det Väldigt

är ett hoppande mellan de tillfälliga jobb kan få, och olika studie-

man planer. Det är rotlöshet, och det är omöjligt när

en att veta man blir stadgad, då det är så himla svårt komma in högskolan.

att Jag är i sådan där dözon. Jag har för bra betyg för Komvux,

en men för dåliga för att kunna slåss med andra högskoleplatserna.

om

Om du inte hade fått hjälp från socialen, hur hade du då klarat

dig

Det har varit nödvändigt för vidare i livet, också

- att men för att kunna överleva för stunden. Hade jag inte fått hjälp från socialen hade jag inte kunnat ta praktikplatsen tidningen för arbetslösa. För min framtid det guld värt pröva

var att som journalist. Det är så här samhällets stöd skall fungera. Men det är

jättejobbigt att tvingas hoppa omkring. I dag är inget säkert.

Förr kunde komma högskolan gång och börja

man en plugga, eller direkt från gymnasiet till ett jobb, och sedan kanske stanna där hela sitt liv.

Hur lång tid har du haft hjälp och stöd

Längsta tiden under de månader då jag hade praktik-

- var

platsen tidningen. Sammanlagt är det kanske sexton månader.

Är det skönare när du klarar dig själv

-Ja, herregud. Tänk att slippa all den här byråkratin, slippa

de utbetalningarna, gör kommer efter med hy-

sena som att man ran. Självklart känns det bättre att tjäna själv. Men jag

pengar tycker inte ska känna skuld när har så här bra

man man ett systern så kan hjälp när behöver. Det jag är

att man man reagerat mot att det varit så svårt kontakt med folk socialen. Jag skulle

att ha krävt fler personliga möten jag varit beroende hjälp.

om mer av

-Jag förstår att trebarnsmammor inte har arbete, och

som som bara får det sämre, kan uppleva tröstlöshet och hopplöshet. Jag har bara haft mig själv ta på och klara. Jag är stark

att vara och vägarna. Jag planerar hela tiden och gör något. När det har

vet varit riktigt risigt med har jag försökt att låna kompisar

pengar av eller gått hem till och ätit. Dyra nöjen har jag avstått ifrån.

mamma

Hur kan systemet göras bättre och effektivare

Det behövs personlig kontakt med bidragstagare. Det

- mer är viktigt när det krisar, och eftersom det känns socialsek-

som om

EN FRAMTID UTAN BIDRAG

inte har någon riktig verklighetsförankring. Alltså

reterarna mer avv förståelse och inlevelseförmåga. De socialen kan inte tänka så mekaniskt och alltid planerar lång tid framöver. Det

tro att man fungerar inte så ligger efter med räkningar och lån.

om man

Jag hur kompisar tvingas leva ett liv bygger social-

ser som bidrag. Det beror inte bidragen är för höga, utan att det änr

att svårt jobb och svårt komma högskolan. Det blir en

att att ond cirkel när märker det inte lönar sig att hoppa från

man att vikariat till vikariat. Det är inte socialbidragen är för höga dee

som är precis gränsen. Det är lönerna är för låga.

som

Min framtid är framtid inte består bidrag. När mitt

en som av

utbildningsvikariat hemmet är över hoppas jag jag hunnit

att klara jag missat högskolan. Jag måste komma

av en tenta som ikapp fem poäng för studiemedel.

att

I vår tänker jag åka till England och Cambridgeexamen.

ta en

Det är väldigt viktigt med god grund för engelskan. Min

en ambition de jag tjänar ålderdomshemmet.

är att spara av pengar

Nästa månad får jag min första fulla månadslön. Jag känner mig; hellycklig. Då ska jag först lyxa till lite. Åka till min i Stock-

syster holm, hälsa kompisar i Ängelholm, och bio.

Det låter inte så lyxigt

Nej, för mig är det det. Jag tidigare tyckt att

- men som guldkanten till biblioteket och sitta där och läsa

varit att

MånadsJournalen.

Framtidsdrömmen

-Jag vill bli journalist och jobba med radio. Mitt mål är att

söka in journalisthögskolan, eller folkhögskola med media-

en

linje.

Om det blir kärvt igen kan du tänka dig och hjälp igen

Självklart. Men jag hoppas jag inte behöver det. För

att

mig är det trygghet kunna falla tillbaka jobbet vid ålder-

en att domshemmet. Jag det inte ett misslyckande eller att

ser som

ned sig.

Många är rädda för leva i vardagen, och med jobb

unga att ett

kan verka vanligt eller oglamouröst. Alla vill och eller som ut resa, bli det eller det. Det är lätt lever kvar i denna cirkel

att man en av drömmar och aldrig torkar skit åldringar. För mig hade det varit:

EN FRAMTID UTAN BIDRAG

bättre med hade kompletterat den ersättning jag

ett system som fick för Api-platsen. Alltså någon form minimilön. Det finns av heller inte någon bra kontakt mellan försäkringskassan, socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Det är brist Det resurser.

måste skapas ett nytt system enhetlighet och tydlig

- mer av en levnadslön.

Känner din generation bitterhet samhälle inte kan mot ett som

jobb eller kunskap

ge er ta vara er -Jag tror det är bitterhet fyrtiotalist-generasnarare en mot tionen. Det är ska hand skiten efter allt vad som om ta om den har tagit för sig. Som raseringen välfärdsstaten, den offentav liga sektorn. allt det varit den svenska trygghetsmodellen. som Nu har många i min generation inte råd till tandläkaren att eller doktorn. Vi ska vrida och vända varenda krona. Jag har kompisar som inte varit hos tandläkaren fyra år.

Jag upplever generationsklyftan större än samhällsklyftan.

som Men det är så pucko och bitter. Det leder inte framåt, att vara bara till cynism. Man måste försöka göra något sin egen situation. Min livserfarenhet är bred. Jag har varit inne i alla samhällssituationer. Jag har studerat, och gått arbetslös. Jag har arbetat inom äldrevården, jag har haft praktikplats, och fått hjälp sociaav len.. Jag har fått insyn i det Det är mycket är fel och mesta. som kan kännas jobbigt. Men den inte har haft motgångar eller som prövningar har inte heller något glädjas över när det går bra. - att

Intervjuare: Rolf jansson

a

Det har vänt

nu

Jag vill betala tillbaka till alla de som ställt och trott

upp

på mig, trots alla svek.

Oktobertungt Göteborg. Regndis. Från havet och älven ligger vin-

cknpå-somaHdd

Över Drottningtorgets nylagda Mazho

stentorg stretar fram i blåsten. Han är 23 år, och har tagit spårvagnen från Kålltorp. Till Göteborg flyttade han hösten 1998 för komma bort från att mellansvensk stad. Bort från knarkarkvartar och de stökigheter en som var väg att ta hans liv.

-Jag kämpar för att klara mig. Jag kämpar i lägenhet,

en ny med utbildningen här i Göteborg, och för värja mig från komatt pisarna i min gamla stad, säger han. Men är inte Göteborg långt farligare stad för skör männien en ska Nej, inte för mig. Här kan jag bygga något Jag - upp nytt. har min och hennes kille här. Det stöttar alla sätt. syster Fast visst finns det frestelser och så kallade pundare även här. När jag ute senast kom tjej fram till mig och frågade jag var en om ville köpa amfetamin. Dra helvete skrek jag och jag - så tog

spårvagnen hem till Kålltorp.

Ännu är marken inte fast under Mazho. Det har den

aldrig varit

under

Mazho och hans växte i förort till Bagdad. Mamsyster upp en man och aktiva i kommunistpartiet. De hämtades och pappan var

försvanriin iettfängelse.

Efter tio år fick min och jag de båda - syster veta att var döda.

DET HAR VÄNT NU

Då Mazho och hans två år i känslig tonårsålder. var yngre syster De bodde hos deras åldriga Där fanns också morbrorn mormor. alltid slog Mazho när han påverkad. som var Det han ofta, säger Mazho. - var Från misshandeln, från regimens och kriget bestämde sig terror Mazho och hans fly. De fick hjälp med falska syster att pass av

kommunistpartiet. De vägen över Jordanien. Mazho 16 år

tog var då, hans syster 14.

Målet för de båda syskonen Sverige, och Bergslagens

var en av alltmer nedmonterade bruksorter. Där fanns släkting till dem. en Men det funkade inte när kom fram. Vi hade tidigare nästan aldrig vår släkting. Vi fick ingen kontakt, så min syster sett och jag flyttade till stad, universitetsort. Där började en annan en jag skolan för lära mig svenska. att Det där strulet startade för Mazho. Han hade fyllt 17 var som år. När han drack sprit blev han het och vild. Mazho hamnade

ständigt i bråk och slagsmål, med svenska ungdomar kallade som honom för svartskalle, också med andra flyktingar. men -Jag förvirrad under den här tiden. Jag skulle i var mest skolan, skolkade nästan jämt. Jag inte varför jag började men vet dricka. Alla gjorde det. Alla. Men jag hotade folk och tjafsade

ständigt. Min hade flyttat till stad i Mellansverige. Efter

syster en annan halvår kom jag efter. Det hade varit för mycket bråk ett universitetsorten. Jag trodde allt skulle bli bra jag stack. att om Det den Mazho kom i kontakt med var nya orten som so-

cialtjänsten. Nu skulle han stöd och hjälp att till utbildning,

möjlighet till ett bättre liv. Jag visste inte vad jag ville ha hjälp med socialan. Allt av virrvarr för mig. Jag körde igång med droger, med hasch. var ett

Av sprit blev jag vild droger lugn.

- men av blev det bråk allt. Men framförallt för Med min syster nu om jag börjat med knark. Vi kunde inte bo ihop längre utan fick att var sin lägenhet. Syrran flyttade till område. Jag till ett annat. Dit ett

jag kom fanns det pundare, och hur mycket droger som

massor av helst att få.

DET HAR VÄNT NU

-Jag gick åter i skolan, jag inte där mycket. Jag

men var skulle ha läst svenska och allt möjligt. Någon direkt yrkesinriktning hade jag inte.

Det hade hänt något med mig. På socialen de justa, de för-

var sökte hjälpa mig alla sätt. De kom med förslag

en massa om

utbildning och om jobb.

Ibland är det socialen kallat mig, ibland har jag gått dit

som

själv. Det beror hur långt jag har gått med drogerna.

ner

I den staden jag inte ute och bråkade så mycket. Jag

nya var hade fått andra intressen: droger. Jag hade inte tid slåss. Den

att

tiden gick åt för skaffa narkotika. mesta att

Det det inte svårt att tag Det den lättaste staden

var var av alla att fixa det Ibland höll jag att knarka under ett veckor.

par Jag beroende och gjorde allt för Alltfrån dealer

var att pengar. till källarinbrott. Det enda gällde att fixa fram till

som var pengar knarket.

Hur jag kände det

-Jag hade skuldkänslor, tyckte jag svek dem ställt

som upp

mig. Men det viktigaste för mig ändå till

var att pengar amfetamin och allt tyngre grejer. Jag tänkte ofta nästan alltid

- vad ska det bli mitt liv

av

Men så fort jag braja allt bra igen. Då levde jag lik-

tog en var

i min värld. som egen

Så träffade jag brud. Vi flyttade ihop. Hon hade också in-

en

vandrarbakgrund, och pluggade gymnasiet.

Använde din tjej knark

Nej. Nej. Hon gjorde allt för mig bort från det. Allt.

- att Jag kär i henne skjortan. Jag lovade henne att jag skulle

var som sluta. Då höll jag i kanske två veckor. Sedan jag där igen.

upp var

Driver du dig själv eller är det kompisarna får dig att

- som knarka

Det är båda delarna.

-

Mazho gör ödmjukt intryck. Det är svårt inte

ett att engagera sig i hans öde. En socialsekreterarna orkade inte längre utan

av var

överlåta hans fall Hon hade tvungen att en annan. en son som

exakt lika gammal Mazho. var som

DET HAR VÄNT NU

På socialen försökte de göra allt för jag skulle komma att -

bort från drogerna. De hjälpte mig till utbildning en folkhög-

skola några mil utanför staden där jag bodde. Jag hade börjat med grejer allt jag kom över. Till tyngre och med heroin. Jag brydde mig inte mat, eller att sköta om om

hälsan. När jag nergången tror jag att jag vägde 54

var som mest kilo. Under de perioder jag amfetamin kunde jag vara utan som tog i fem dygn. Min tjej, och alla normala försökte rädda mat syster mig från drogerna. Men det hjälpte inte. Jag körde med massor av lögner och skitsnack för de skulle jag hade slutat. Jag att tro att

dubbelliv och manipulerade omgivningen.

levde ett Hur stod din tjej och med alla svek syrra ut Tjejen och trodde först mig. Sedan, efter några - syrran veckor, förstod de, eller fick reda det bara varit skitsnack att från min sida. På folkhögskolan stannade jag inte termin. Jag ville inte ens en kvar där stack månad innan den slut. Jag rörde mig vara utan en var i kretsar sysslade med knark. Det både och mest som var yngre

äldre polare.

Jag aldrig inne i några kriminella ligor, bara i utkanten av var dessa. Där fanns alltid folk med hade råd massor av pengar, som att köpa mycket. Ibland sålde jag knark själv. Det mest i slutet av var mitt beroende, under de två sista åren. Jag har aldrig åkt dit för några brott. Jag har inte gjort några all-

varliga grejer. Det har varit småsaker. Några gånger tog de mest mig för narkotikabrott. Jag hade mig några gram när snuten

kom och visiterade en. Vad sade de socialen när du fortsatte stöka att Med den hade jag kontakt titt tätt. Det mest de - som var ringde och undrade hur det gick för mig. Nu efteråt frågar jag som mig hur och varför de orkade ställa Jag skäms för att jag maniupp

pulerade dem så mycket.

Men jag och när de frågade vad de kunde göra, då när var ren, ställde jag och försökte. Jag ville innerst inne lägga Men upp av.

DET HAR VÄNT NU

det fanns alltid frestelser, kompisar och pundare, drog

som nytt

mig i det, och sedan låg i kvartarna och bara knarkade.

I två år jag tillsammans med tjejen. Man kan lätt

var nog säga att hon tröttnade. Det blev tjafs och bråk allting. Hon orkade helt

om enkelt inte med mig hon stack. Då brakade jag ihop

- utan allvar.

Det 1996, jag pallade inte längre. Jag så jäkla deprimerad.

var var

Jag vaknade jag hade ingen tjej, ingen lägenhet. Jag

upp en morgon,

hade ingenting.

Då hamnade jag åter hos några pundare i knarkarkvart. Alla

en låg utslagna. Då undrade vad fan är det här Jag blev kvar där

man: några veckor, sedan stod jag inte ut med det.

Jag hade några självmordsförsök. Det piller och sedan skar

var jag mig. Det kombination efter tjejen, och påverkan

var en av sorg

av drogerna.

De tog mig akutpsyk. Sedan ringde min till socialen

syrra för de skulle hjälpa mig. Jag fick kvinnlig socialsekrete-

att en ny

Hon kom ned till psyket och ställde jag fick farare. upp så att en miljehemsplacering. Om det inte skulle funka för mig där så lovade hon att jag skulle hjälp annat sätt.

Var du motiverad att börja och ett bättre liv

om

-Jag blev jätteglad, för jag ville bli placerad i familj. Jag

en hamnade hos strax utanför staden jag bodde. Det helt

en var en

vanlig familj. Hon gick med tidningar Själv läste

ut mornarna. jag skolan under dagarna och tränade kvällarna.

Familjen försökte hjälpa mig alla sätt. De hade två barn,

egna och så hade de ett annat familjebarn.

Jag mådde inte så bra under den här tiden. Men jag höll mig borta från knarket. Efter månad fick jag återfall. Jag ville

en ett komma till ett behandlingshem så att jag fick djupare vård och

verkligen bli fri från drogerna. Jag flyttade från familjen till ett behandlingshem. Men det

var inte så mycket vård och insatser där. De kallade det för miljö-

av

behandling. Man skulle lära sig att jobba vanligt folk.

som

De hade djur det här behandlingshemmet. Jag fick mocka skit, och arbeta i trädgården. Det inget riktigt jobb direkt, utan

var

DET HARVÄNT NU

form sysselsättning. På behandlingshemmet fanns inte

mest en av enda motiverad lägga en person som var att av.

Jag har aldrig fått så mycket kontakter i drogvärlden

som där. Det inte så bra ide där, precis. var en att vara Efter tre veckor rymde jag och kille. Vi gick åtta kilometer en det mitt i Vintern till väg. Det två timmar från det var - upp en tog stack från hemmet till dess hamnade knarkarkvart och i en fick droger hos pundare i den stad där jag bodde. en I den kvarten låg jag kvar i två veckor. under jul och Det var nyår 1997, alla borta eller hade sitt. Jag aldrig kontakt med var tog folket socialen. Det perfekt läge för mig hålla på. var att Själv hade jag kommit i ett stadium där jag inte ville hålla på, ändå inte kunde låta bli. Jag fick djup ångest. Så ringde jag till men min kvinnliga socialsekreterare. Jag ville bort från knarket och till ett nytt behandlingshem hade bättre vård och ett för som program

mig.

Socialsekreteraren lyssnade och ställde igen för hjälpa upp att

mig. Jag kom till öppet behandlingshem. Där jag länge,

ett var under flera månader. Under den här tiden jag helt fri från droger, var använde alkohol. inte ens Hade du hopp att klara dig under den här tiden rena Ja. Jag ville verkligen göra avbot. Det svårt, för när jag - var kom fanns de gamla pundarna där. Tjejen ringde och ut stan bråkade. Det fortfarande slut. Men jag hade gjort henne så var himla illa, och det inga trevliga samtal alls. var I fyra månader jag Vi fem killar bodde det var ren. var som öppna behandlingshemmet. En dag bestämde för ett kollekoss tivt återfall. Då inträffade den stora katastrofen. Vi överdos. En killarna dog. En snodde bil tog en av annan en och hamnade kåken kväll. En tredje fick psykos. Det samma en bara jag och kille klarade undan i detta kaos. var en annan som oss Efter det blev jag verkligen motiverad lägga Tänk att av. som

jag har tagit till livslögner att detta är sjukdom,

som en som man inte kan hjälpa, och återfallen och strulet egentligen inte att var mitt fel. eget

DET HAR VÄNT NU

Efter med dödsdosen och kaoset stod jag inte ut längre natten bo i den där staden. Jag ville bort. Och jag hamnade ett nytt att

behandlingshem.

Där började allting vända. Det 1997. Jag tänkte var sommaren ständigt kompisen hade tagit överdosen: Kan han dö när som han är 23 år, kan jag också göra det. Han svensk, och hade var kommit varandra nära under tiden behandlingshemmet inne i

stan. Jag ville bli behandlad hem där inte stördes komett man av lockade med knark. Man kan fråga sig varför och hur de

pisar som

socialen orkade ställa orkade mig. Men innerst att upp, tro inne kanske de förstod. De visste hur jag hade haft det när jag liten. Det var stänvar dig misshandel, det krig, det mina döda föräldrar. Det kanvar var

ske inte så konstigt jag flippade när jag kom hit.

var att ut Jag fick kontakt med psykolog under tiden det öppna been handlingshemmet. Han hjälpte mig. Min ångest blev bara Värre och

värre. Jag gick hela tiden och trodde jag skulle dö. Jag kände runt att

hjärtat, pulsen. Jag helt enkelt skitskraj. Det var mycket

var

psykiska signaler, det slog över.

På det hemmet jag kom till använde helt nya man en annan behandlingsmetod. Där höll det inte jag sade knarket att att var en sjukdom för mig. De sade: Allt är ditt fel. Du måste själv göra eget något åt det. Det folk brydde sig. Du fick skit du bråvar som om kade, du fick avdrag Det både och pengar. var ansvar omsorg. För första gången kände jag trygghet, detta ett hem. Det var första jag någonsin haft i mitt liv. Jag där i tio veckor. Då hade var

jag gått igenom den behandling och den vård de hade Jag

att ge. hade under längre tid varit från knarket, nästan under ett år. en ren Sedan korn jag till familjehem. Det 1998. Det ett var sommaren kom tjej dit, hon missbrukare och höll också under tiden en var i familjehemmet. Jag sade henne att hon tvungen att lägga av. var Jag pallade inte hur hon knarkade. Jag ringde till den som var att se ansvarig för familjehemmet och förklarade det här går inte. att

DET HAR VÄNT NU

Jag gick antabus, och jag sade att hon också måste göra det. Inget hände. Det gick helvete igen. Jag stack, och fick ett återfall. Det första helt år.

nästan ett

När jag faller tillbaka är det hel ångest i kroppen. Jag

en massa sökte kontakt med mina gamla Vänner igen. Det inte svårt att

var knark. Det snurrade till. Och så hamnade jag återigen det be-

handlingshem så bra.

som var

Det 1998. Jag där i sju veckor, och fick

var sommaren Var sex jobba vanligt arbete, mellan åtta och halv fem. Det

som ett var

bra och det var väldigt nödvändigt. Efter behandlingen insåg jag själv det inte någon idé för

att var mig att åter åka till min gamla stad. Jag faller för grupptryck. Skulle mitt liv funka, det lika bra att försöka börja någon

var om

Långt bort från nära och invand drogvärld och från annanstans. en

pundarna i min gamla stad. Då flyttade jag hit, till Göteborg. Hela tiden har jag fått hjälp

av socialen. försöker jag också själv fixa saker. Killen soci-

Men nu alen följde med mig hit, åkte runt och tittade lägenheter. Jag fick jag tyckte bra i förort.

en som var en

Nu lever jag här, och jag försöker göra det vilken

som annan

helst. Jag går i skolan, jag pluggar. Jag vill bli ljudtekniker, och som mixa musik. Jag tränar och jag håller med Thai-

ett gym,

boxning.

Min bor också i Göteborg. Hon läser data universite-

syster

och hennes kille ska bli läkare. Jag har verkligen varit familjens tet,

får. svarta

Min har ställt alla möjliga sätt för att hjälpa mig

syster upp sedan jag flyttade hit. Jag har ständigt kontakt med killen är

som socialsekreterare i min gamla stad. Jag ringer, och han gör det för

checka hur det går. Jag pratar med honom så fort det behövs. att av När det trycker och när det blir jobbigt.

Jag försöker göra mitt bästa. Men det är inte lätt precis. Jag har börjat känna folk i skolan och träningen. Jag läser data

kunskapslyftet.

DET HAR VÄNT NU

Jag har mitt eget val att lära känna andra folk än de pundare

nu,

jag tillsammans. Där jag också stämplad som var var som en pundare, narkoman.

en

Jag nådde botten under de sista Jag hade ingen moral,

resorna.

inga principer, ingenting. Jag lade med livet.

av

Jag uppskattar alla människor ställt för mig. Nu för-

som upp söker jag göra det bästa så även de kan resultat. Nu känns det

att se att det handlar mig själv

om

Upplever du att socialen kunde ha gjort för dig

mer

-Jag har inget klaga i mina kontakter med socialen

att och samhället. Det är de har rätt besvikna över mig.

som att vara

Men sak kan jag känna, det jag skulle ha försökt

en att att komma till det justa behandlingshemmet tidigare, redan 1994 eller 1995, innan jag gick mig så djupt. Då hade det varit lättare att

ner komma tillbaka.

Vilka planer jag har -Jag har inte så mycket planer. Det viktigaste ord-

är att ning livet och ärlig, andra och mig själv. Det

att vara mot mot känns det har vänt. Jag står inte hur pundare håller

som ut att se på. Man blir fördömande.

När jag tränar blir jag lugn. Jag känner ingen dragning åt

att börja med anabola steroider. Jag har haft mitt helvete, mitt beroende.

Häromdagen det kille skrek "jävla svarting mig

var en som hade det varit för några år sedan hade jag blivit vansinnig och börjat bråka med honom.

Det gjorde jag inte. Jag behövde det inte när jag tränar och

nu

är säkrare mig själv.

Jag har varit från knarket i fyra månader och börjar känna

ren

mig normal. Drogerna sliter fullständigt kroppen. Jag är glad

ut att jag inte fick någon sjukdom, hiv eller någon sådant, när jag höll med sprutor.

Blir du kvar i Göteborg

Nu ska jag kunskapslyftet i år, sedan blir det tek-

- ett nisk Komvux här i Göteborg. Det går ganska lätt för mig läsa.

att Syrran hjälper mig också. Det verkar hon har förlåtit mig

som om

DET HAR VÄNT NU

för allt illa jag gjort henne. Jag har aldrig haft så bra kontakt med henne som nu.

Klarar jag mig, och får jag chansen, skulle jag vilja åka runt i skolor och berätta hur farliga drogerna är. Hur de bryter ned,

om hur sviker allt och alla, hur tappar moral och värderingar.

man man Det skulle sätt för mig betala igen för allt det

vara ett att som andra har gjort och hjälpt mig med.

Jag har polare har varit i två år. Han berättar för

en som ren

hur det är. Han får ut mycket det själv. Så hoppas jag det unga av går för mig också. Att den skit jag har bakom mig är ett avslutat

kapitel.

När Mazho korn till Sverige han förvånad och glad

var att marken under honom inte skakade krig och bomber i Bagdad.

av som När skiljs och han till skolan i Gamlestaden blåser

tar vagnen ut

det ännu snålt över Drottningtorget.

Nu gäller kampen den lilla världen att fäste även i det

- egna livet.

Intervjuare: Rolfjansson

Demokratiutredningen analyserar den Till seminarierna bjuder in forssvenska folkstyrelsens förutsättningar kare och idédebattörer att bidra med inför 2000-talet. Det sker i ljuset sin kunskap och sina värderingar kring

av bl.a. globaliseringen, PSU-medlem- de frågor tycker är värdefulla att samskapet, förändringarna i medieland- tala kring.

IT-teknilçen, förnyel- Varje seminarium dokumenteras i skapet, den nya searbetet inom offentlig förvaltning form av en skrift. och folkrörelsernas Vid sekelskiftet skall

utredningen presentera sammanvägd analys i form av

en ett slutbetänkande. gov.se

Utredningen vill redan under adressen till Demokratiutredningens

är arbetets gång bidra till att fördjupa webbplats. Här finns möjlighet föra

att demokratidebatten genom fri debatt kring demokratin demo-

en - 0 en sluiftserie kratitorget för alla.

är Öppet 0 offentliga seminarier Ett antal krönikörer kommer

att o en Webbplatsför debatt och kommentera demokratiproblem och

information andra demokratidebatter.

Här kan Du också informera dig

och föra dialog kring utredningen.

om

Direktivi fulltext, arbetsplan och Demokratiutredningen kommer utredningens protokoll är dokument fortlöpande under arbetets gång att kan hämta hem.

man publicera skriftserie med essäer, Här informerar också fortlöpan-

en debattartiklar, seminarieinlägg och aktuella skrifter och seminarier.

de om forskarantologier. Man kan dessutom del debatt-

ta av

Den omfattande demokratiforsk- inlägg vid beställa

seminarier samt ning bedrivs vid våra universitet utredningens skrifter.

som och högskolor ställs detta vis till för- Länkar finns till andra delar nätett

av fogande för alla är intresserade där demokratifrågor dryftas olika

som av

demolcratifrågor. sätt.

Information om titlar, utgivnings-

finns utredningens dag, priser m.m. webbplats. Vi frågor och lämnar

svarar gärna

ytterligare information utredning-

om

arbete. Adress och telefonnummer

ens En utredningens uppgifter är att sti- till utredningens kansli finns nästa

av mulera det offentliga samtalet. sida.

Därför anordnar offentliga semi-

i landet. narier runt om

Ordförande Per Gustafsson Olle Schmidt fp

c

Bengt Göransson informationschef utredningxvekreterm fd. statsråd tel: 08-787 58 40 tel: 040-34 10 64 tel: 08-45 3 41 04 alt. 044-13 33 00

Jeanette Hillding m

Kommittéledamöter fdretagare Per Unckel m Elisa Abasml Reyes tel: 0431-88 300 ledamot av riksdagen

mp

tel: 08-88 29 76 :el: 08-786 44 98

Gunnar Larsson s Stefan Attefall klubborzfoaande Pernilla Zethraeus v

kd

ledamot tel 031-703 73 07 oppositionsråd

av riksdagen

tel: 08-786 54 46 tel: 026-17 81 22

Eva Marcusdotter s

Britt Bohlin frilansskribent s

ledanzøt tel: 019-36 36 48

av riksdagen

tel: 08-786 47 80

Experter sekretariat Wanja Lundby-Wedin Huvudseketerare Seminariemsvarig LOs andra ordförande Erik Amnå, dr Anders Ljunggren

tel: 019-30 30 67 tel: 08-405 16 54 Elisabeth Rynell författare Biträdande gçhgggrare Assistent

Margareta Meyer Helena Svensson Marcus Storch

tel: 08-405 49 16 tel: 08-405 46 04 direktör

w .n ,sm-om E mmtzerñWSm

w S . §:oÅ V36

êrv\® . wwww

Demokratiutredningens

skriftserie

Redaktör Erik Amnå

Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:55 En god affär i Motala. Journalisternas avslöjanden och läsarnas etik SOU 1998:63 Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz SOU 1998:85 Gör barn till medborgare Om barn och demokrati under 1900-talet SOU 1998:97 Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:101 Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:102 Demokrati på europeisk nivå SOU 1998:124 Läsarna och demokratin. Ett brev till det läsande Sverige SOU 1998:134 Lokala Demokratiexperiment. Exempel och analyser SOU 1998:155 10. På Marginalen. En intervjubok från Socialtjänstutredningen

Den parlamentariskt sammansatta Demokratiutredningen analyserar den svenska folkstyrelsens förutsättningar inför 2000-talet. Det sker i ljuset av bi.a. globaliseringen, EU-medlemskapet, förändringarna i medielandskapet, den nya lT-tekniken, förnyelsearbetet inom offentlig förvaltning och folkrörelsernas förändringar. Vid sekelskiftet ska utredningen presentera en samm analys i ett slutbetänkande.

Utredningen vill redan under arbetets gång bidra att fördjupa demokratidebatten genom 0 offentliga seminarier runt om i landet 0 webbplatsen wwwdemokratitorgetgovse med fria

debatter och möjligheter att informera sig om och föra dialog kring Demokratiutredningen

v en skriftserie med essäer, debattartiklar, seminarie

inlägg och forskarantoiogier.

Socialtjänst skall demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.

Så står det i socialtjänstlagens portalparagraf. Men när medborgare som bäst behövde rättsstaten framkallades vanmakt och maktlöshet. De kände sig kränkta av "demokratins väktare". Socialbidragstagarna betraktade inte heller de förtroendevalda eller det civila samhällets organisationer som kanaler för att protestera och hävda sina medborgerliga rättigheter.

Det en sak att ha rätt, en annan att rätt, visar den här bokens intervjuer med socialt utsatta medborga re. Intervjuerna har utförts uppdrag av Socialtjänstutredningen.

Det en uppfordrande läsning för bl.a. demokratidebattörer, förtroendevalda, organisationsaktiva och socialarbetare.

FRITZES

FI-l-2Nll.l3/

lUBLlK1I"INER

POSTADRESS:10647STOCKHOLM

FAX:08-690 9191,TELEFON:08-690 9190

E-rosr: FRITZES.ORDER@LIBER.SE

INTERNET:WVWN.FRITZES.SE