SOU

Demokratins räckvidd : dokumentation från ett seminarium

Beteckning: SOU 1998:55
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

+15 fler

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

" EMUKRATI i

Utredningen

Demokratins

räckvidd

a STATENTOFFENTLIGA UTREDNINGAR

E64. 04a

Demokratins

räckvidd

dokumentation från ett seminarium

Demokratiutredningens skrift nr 1

f/iahhø STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Omslagsbild: Nina Ericson, Bildhuset Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter ISBN 91 -38-20914-4 Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Förord

Demokratiutredningen har till uppgift att analysera den svenska folkstyrelsen inför 2000-talet. Som ett led i detta arbete inbjuder utredningen regelbundet till offentliga seminarier runtom i landet.

Det första hölls den 17 1998 i Eskilstuna. Syftet lyfta

mars var att

fram några konkurrerande principiella

föreställningar om demokra-

tins räckvidd och gränser. Sekretariatet hade bett några ledande

forskare och idédebattörer bidra med sin kunskap och sina vär-

att

deringar kring denna grundfråga. Efter några inledande

presenta-

tioner kom diskussionen problematiseras ytterligare bl.a.

att av

feministiska, etiska, ekonomiska och ekologiska perspektiv.

Det är utredningens förhoppning att publiceringen dessa

inlägg skall berika det offentliga samtalet om demokrati. Kommitténs ledamöter har inte tagit ställning till inläggen varje

utan

medverkande själv för sitt bidrag.

ansvarar

Erik Amnå Huvudsekreterare

Inledning

Bengt Göransson, ordförande i Demokratiutredningen

Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet så lyder det

fullständiga namnet Demokratiutredningen till vars första seminarium jag kan hälsa välkomna. Det är utredning

nu er en vars

arbetsuppgifter skiljer sig något från andra utredningar ägnat

som

uppmärksamhet demokratifrågorna under de senaste tio-tolv åren och den har förutsatts kunna välja andra arbetsformer. Skälen

härtill är flera.

Demokratifrågorna är aktuella, dessvärre oftast i negativt

ett

perspektiv. Demokratin är hotad, många, de inte

anser om rentav den redan förlorad. Demokratin räcker inte för det moderna anser samhällets krav, andra, för vilka effektiviteten lika menar är ett

centralt värde medborgerlig delaktighet och medborgerligt

som

ansvarstagande. Demokratins kris är inne, summerade Dagens Nyheters sina intryck Demokratidagarna i Örebro i

reporter av

januari. Samtidigt jag politiskt intresserad och engagerad gläds

som som

över det allmänna intresse ägnas demokratifrågorna

stora som

känner jag över att notera att så många för fram sitt intresse i

oro

modstulenhetens perspektiv. För del är jag angelägen att

egen mera

diskutera demokratins möjligheter än dess omöjligheter och tycker mig ha fog för göra det, när jag söker dra slutsatser det jag

att av kunnat under framförallt 1990-talet. Då har vad bedömts se som

vara tidsenliga, marknadsekonomiska filosofier grundade sam-

hällsmodeller trängt undan del traditionella demokratiska arbetsen

former och strukturer. Men när vi tittar i facit, och detta gäller

inte bara Sverige utan alla demokratiska länder, kan vi konstatera de kraftfulla åtgärderna och de snabba besluten nästan regel-

att

mässigt ändrats efter kort tid och kraftfullheten har emellanåt

INLEDNING

bara återstått ryckighet vid sida den klassiska demokratiska en vars trögheten närmast förefaller gediget viljestark och beslutsam. Fördenskull blir jag lite plågad när många dem har poliav som

tiska uppdrag närmast reflexmässigt beklagar sin brist möjlig-

heter och inflytande och nästan medeltida flagellanter utsätter som sig för omvärldens begabbelse för sina tillkortakommanden. Att det blivit här tror jag till mycket del beror bristen demostor kratisk teoribildning. Om å sidan närmare analys man ena utan inmutar stora delar samhällslivet politiska arbetsområden av som det alldeles självklart stadsdelsnämnd i Stockholm skall att en se

som sin uppgift att hjälpa medborgarna att reklamera trasiga

tVättmaSIçinerP, å andra sidan begränsar det politiska uppdraget till företräda skattebetalarintresset, inte det vidare och djupare att

medborgarintresset, utsätter man sig för risken för tillkorta-

kommanden.

För demokratiutredningen är därför huvuduppgift söka

en att

skapa en bättre bas för den demokratiska teoribildningen. Statsministern Göran Persson beskrev i det tal där han tillkännagav utredningen att den skulle arbeta som en gigantisk studiecirkel. Låt

vara att detta yttrande inte saknade retorisk prägel, även men retoriken har pris. Vi har i utredningen tagit uppgiften allvar och ett

inbjuder medborgarna inte att delta i vår studiecirkel bilda

utan att sina studiecirklar i ämnet demokrati. Varje ambition från egna utredningens sida att vara ett slags statens studieförbund för demokratiska studier förkastlig, och demokratin blir bara möjlig vore om enskilda medborgare och personligt för den. tar ett eget ansvar Politikern kan bara legitimeras medborgarens förtroendeman, som aldrig som hans valde sheriff. Utredningen skall utöver att samlat söka bedöma de många utredningar med anknytning till demokratifrågorna genomförts som

under år också särskilt diskutera internationaliseringen

senare av demokratin och samspelet mellan ekonomi och demokrati. Vi skall studera Sverige och den Europeiska unionen, kommunikanya tionsmönster, informationsteknik och det

ny nya medialandskapet.

Vi skall slutligen också ägna särskild uppmärksamhet förändringarna i offentlig sektor och folkrörelsernas utveckling.

INLEDNING

Det gör vi att samla underlag för den omfattande studie-

genom verksamheten. Vi kommer ordna seminarier detta, att som ge ut både korta, koncentrerade debattskrifter och omfattande mer anto-

logier. Utredningen är ingen författningsutredning har att lägga

som

konkreta förslag ifråga valdagar och former för allmänna val.

Vårt samlade utredningsresultat hoppas jag kommer kunna

att ses

som ett riktigt gediget demokratibibliotek, där besökaren själv

väljer både böcker och läsart. De hoppats eller möjligen

som oroat

sig för att utredningen skulle söka nå fram till för de politiska

riksdagspartierna demokratisyn kommer bli be-

gemensam att

svikna. I stället tror jag att vi kommer kunna redovisa antal

att ett

skilda demokratisyner, förhoppningsvis dock inte låter sig

som

partipolitiskt definieras alldeles enkelt. En viktig uppgift i varje demokratiskt samtal år att till svåra frågor får svåra, och

se att vara

att i debatt komplicera frågeställning är något helt än

en en annat att blockera den.

Dagens seminarium är det första i en serie, och dess syfte är att införa antal tankar och analyser kan både bidra till den

ett som

fruktbara komplikationen och till den utvecklande teoribildningen.

Demokratins vidd

Bo Rothstein, professor, Göteborg

Var bör demokrati råda

Frågan om inom vilka områden som bör låta demokratiska beslut

råda har från ett statsvetenskapligt perspektiv två aspekter,

en normativ och empirisk. Den normativa frågan handlar vad en om staten bör göra, medan den empiriska är vad staten kan göra. Inte

minst vad gäller välfärdspolitikens utsträckning är detta central

en problematik, dvs. hur stora delar medborgarnas liv bör föreav vara mål för offentliga åtgärder, och hur mycket det mänskliga livet av kan styras, dvs. har vi kända och fungerande administrativa system för att kunna påverka. Många samhällsvetare försöker tyvärr mörka iden normativa diskussionen antingen de värden genom att ta som de utgår från självklara, eller dölja dem bakom allsköns som teknikaliteter. Det är emellertid inte god ordning eftersom det en inte går att smita undan den problematiska normativa frågan när diskuterar dessa ting. Som den norske Johan P. man statsvetaren

Olsen hävdat är och förblir det central uppgift för statsveten-

en skapen att klargjøre hvilke idealer, verdier och intresser som bør ivaretas gjennom offentlig virksomhet. Låt mig genast säga att jag, i likhet med de flesta, att det anser inte går att vetenskapligt visa att vissa normativa ståndpunkter är korrekta, i betydelsen närmare sanningen, än andra. Vad det mer handlar är i stället så långt möjligt, utifrån vissa grundom att som

Denna text är till sin huvuddel hämtad från Bo Rothstein: Vad bör staten göra: Om välfärdsstatens moraliska och politiska logik SNS Förlag 1994. För referenser och källor hänvisas till denna.

DEMOKRATINS VIDD

läggande principer om vilka det förhoppningsvis kan finnas

en om-

fattande enighet, finna goda för vissa ståndpunkter

argument att

följer logiskt dessa grundprinciper. Den eftersträvade intellek-

tuella disciplinen i denna diskussion handlar göra denna

om att

argumentering, både vad gäller grund- och följdprinciperna, så öppen, logiskt klar och därmed så lättåtkomlig möjligt för

som

potentiella kritiker. Det vetenskapliga ligger i det logiska förhåll-

ningsättet att argumentera och ta argument i denna diskussion, inte

i möjligheten till bevisföring. Det betyder i denna normativa

att

diskurs Jörgen Hermansson påpekat, underordnar

som statsvetaren

det vetenskapliga ideal går under benämningen

oss som argumentets

primat", dvs. att förbinder att lyssna och överväga

oss argu-

ment och anföra rationella skäl för våra Kravet logisk

egna.

konsistens, rationalitet och öppen diskussion, dvs. den vetenskapliga disputationens metod, sätter gränser för vilka ståndpunkter

som

kan framföra vill fortsätta legitim del denna

om vara en av diskussion.

Två extrema positioner

Man kan i den aktuella diskussionen urskilja två extrernpositioner i

denna diskussion. Den vi kan kalla för den minimalistiska, ena, som hävdar demokratiska beslut enbart bör omfatta sådant kan att som

betecknas kollektiva nyttigheter. Begreppet kollektiva

som

nyttigheter har en teknisk definition, nämligen att det är nyttigheter där vi inte kan utesluta de inte är villiga individuellt

som att

betala för konsumtion denna nyttighet. Klassiska exempel är för-

svar, rättsväsendet och viss samhällelig infrastruktur med

annan

motsvarande karakteristika. Motivet för denna linje majorite-

är att

ten inte har någon moralisk rätt tvångsmässigt skatter

att uttaxera

från individer för nyttigheter denna inte själv valt efterfråga,

som att

idé går tillbaka arbete den amerikanske filosofen

en som ett av

Robert Nozicks tidiga arbeten. Enbart frivilliga avtal mellan individer utbyte är legitima, medan situationer där majoritet be-

om en

slutar sig för beskatta icke-samryckande minoritet saknar

att en

legitimitet. Enbart de kollektiva nyttigheterna där individuell efter-

Bo ROTHSTEIN

frågan inte kan fungera bör då omfattas av majoritetsbeslut. Denna

linje kan tyckas extrem, men företräds i dag av inflytelserika organisationer Skattebetalarnas förening och starka opinions-

som av

bildare Nils-Erik Sandberg Dagens Nyheters ledarsida och

som

en inflytelserik nationalekonom som Ingemar Ståhl. Det skall emel-

lertid tilläggas dessa ofta gör undantag för stöd till de

att ett som

föds med olika funktionshinder där försäkringsmarknad inte kan

lösa problemen grund att ofödda inte kan försäkra sig, dvs.

saknar förmåga till individuell efterfrågan. Det finns två problem med denna ståndpunkt. Det är dess

ena

radikalitet i förhållande till den svenska opinionen. All offentlig sjukvård, undervisning, kultur faller utanför. Likaså gör alla, socialförsäkringar, all arbetsmarknadspolitik och all socialvård. Hur än teknisk elegant idén kollektiva nyttigheter är, saknar den för-

modligen politisk realism. Det andra problemet är defmtionen kollektiva nyttigheter.

Denna kan vid första anblick oproblematisk, vid

en synas men en

närmare granskning är den komplicerad. För marxist kan

mera en

det kollektiva nyttigheter förstås

som anses vara som motsatsen

den härskande klassens förtryckarapparat. En feminist skulle

förmodligen använda uttryck som patriarkatets härskarinstru-

ment. Det är med andra ord inte så enkelt att hitta definition en av

vad är kollektiva nyttigheter.

som

Det trejde problemet är detta med de enskilda avtalens legitimi-

Även denna princip i många sammanhang kan före-

tet. om vara att

dra giftemål, köp grönsaker, etc. så finns det också många till-

fällen då individerna är så ojämt ställda vad gäller fri-

resurser att

villigheten kan ifrågasättas. Även den klassiska civilrätten innehåller ett antal bestämmelser obilliga avtal, dvs. då avtalet skall

om anses

ogiltigt därför att den ena parten kunnat utnyttja den andres underlägsenhet för att skaffa sig otillbörliga fördelar. En från feministisk

teori härledd idé har här Anna presenterats av statsvetaren

Jönasdöttir, nämligen äktenskapet som en sådan obillig avtalsform

därför att kvinnan, än fri vilja gift, bli exploaterad

om av anses av

dennes mindre känslomässiga beroende, vilket i sin

mannan genom

förlängning är den rådande könsmaktsordningens grundbult.

DEMOKRATINS VIDD

Den andra extrempositionen kan vi beteckna maximalistisk. I som denna tankevärld finns det inga hinder alls för majoritetsbeslut. Alla samhällsområden kan och bör demokratins principer. styras av Denna tankegång har visst stöd i den svenska regeringsformen och i det socialdemokratiska partiprogrammet. I formuleringen "det personliga är politiskt har den också stort stöd i radikalfeministisk ideologi. Motivet för den maximalistiska ståndpunkten är att demokratiska beslut är moraliskt överordnade alla andra beslut, sig vare

dessa är fattade individer, familjer, företag eller organisationer.

av Det kräver emellertid inte stor tankemöda för att inse att denna maximalistiska position också är problematisk. För här begränsa att sig till den normativa frågan finns det i den folkliga opinionen

förmodligen ett mycket omfattande stöd för att många av livets

avgörande beslut inte bör fattas genom omröstning i demokratiskt

valda församlingar. De flesta känner stor sympati för att individerna

själva skall bestämma om de skall gifta sig eller inte, och med vem

de skall gifta sig, och i fall hur många barn de vill ha, de

om var önskar bo, de vill äta, bära för kläder, för religion, vart resa, tro

etc. I själva verket har vi lång katalog i regeringsformen

en som sätter gränser för demokratin, låt att denna gräns är vara satt genom demokratiskt fattade beslut. Som forskare jag att även anser om riksdagsledmöterna mangrant skulle rösta för att två och två är fem, så kommer jag hävda två och två är fyra. Vetenskapliga frågor att att dessa bör inte omfattas majoritetsbeslut. Just inom samhällssom av forskningen har vi ett problem med detta i och med att regering och riksdag inte bara pekar ut angelägna forskningsområden kvinnooch jämställdhetsforskning, arbetslivsforskning, också utan anser sig ha rätt att bestämma vilka teorier och metoder som forskarsamhället bör använda genusteori. Det förra legitim sak för är en majoritetsbeslut, det andra problematiskt eftersom det inte är mera är säkert majoritetens vilja är eller metodologiskt korrekt. att sann Alltnog, dessa enkla exempel visar att det finns många, och för både individer, familjer och företag och organisationer, mycket viktiga för att inte säga livsavgörande beslut där majoritetsbeslut är tveksamma, omoraliska eller omöjliga. Detta leder till kanske en inte originell ändå viktig slutsats, nämligen varje demomen att kratiskt system måste hitta rimlig balanspunkt mellan kollektiva en

BO ROTHSTEIN

majoritetsbeslut och individuell autonomi. Hur en sådan avvägning kan ut inom välfärdspolitikens område skall presenteras nedan: se

Välfärdsstaten och medborgaren

Vilka förhållanden kännetecknar den politiska bilden välfärds-

av statens relation till medborgarna Allmänt sett kan den sägas befinna sig mellan två ytterlighetspunkter. Den Välfärdsstaten ena ser folkhemmets förverkligande, ett politiskt system där som man

alltmer förfinade lyckats lösa huvuddelen med-

genom program av

borgarnas behov av ekonomisk trygghet och social omvårdnad.

Genom den representativa och parlamentariska demokratin styrs systemet till slags servicedemokrati där medborgarna kollektivt en organiserar de tjänster och förmåner de dvs. majoriteten önskar.

Systemet är solidariskt och rättvist då det bygger likabehandling

efter centralt standardiserade modeller.

Den motsatta ideologiska ytterligheten ser den utvecklade väl-

färdsstaten Leviathan, maktfullkomlig som en ny en statsapparat styr och ställer med medborgarnas liv efter eget skön, och där som möjligheterna till individuell frihet och självbestämmande är starkt

begränsade. Effekten är att medborgarna styrs mot en slags inlärd

hjälplöshet och de hög skattenivå berövas delar att genom en stora sin ekonomiska autonomi. Byråkratin lever liv och av sitt eget möj-

ligheten att styra verksamheten genom parlamentariska beslut är i

realiteten mycket starkt begränsad. Båda dessa, här något förenklade, bilder ställer den avgörande

frågan hur de grundläggande normativa principerna för statens

om relation till medborgarna bör konstrueras eller med andra 0rd - vad bör göra Den de relaterade hävstaten ena av ovan ansatserna dar detta omfattande åtagande förkväver individens frihet och att skapar ett osunt beroendeförhållande till staten. Den andra är att det är just detta offentliga åtagande gör det möjligt för andra än som bara fåtal individer förverkliga sina autonomt valda livsett att projekt. Därmed utökas genom statens insatser medborgarnas frihet. Denna skillnad i staten mellan å sidan kolleksynen ena en tivistisk och å andra sidan individualistisk demokratisyn har en

DEMOKRATINS VIDD

fundamental i såväl svensk västerländsk ansetts vara som annan

politik. Dilemmat med förhållande till medborgarna är de

statens att

flesta medborgare samtidigt önskar skall följa två olika

att staten

grundprinciper och att dessa båda är i grunden oförenliga. Den

första principen här kommer kallas autonomiprincipen

- som att

eller principen om statens neutralitet innebär helt enkelt att

staten skall låta medborgarna fullfölja sina livsprojekt såsom de

själva önskar och att staten således skall stå neutral i förhållande till valet olika livsprojekt.

Med berömd formulering den i USA verksamme rättsteo-

en av

retikem Ronald Dworkin, skall behandla medborgarna inte

staten

bara med omtanke och respekt, utan med lika omtanke och respekt. Det finns här ingen bakomliggande princip som ger stöd

principen lika omtanke och respekt, den utgör i sig själva

om utan

grundbulten i hans rättviseteori, den erkänner människorna

som

moraliska varelser. Den är med andra ord rättighet de är i be-

sittning inte därför de har särskilda meriter eller förtjänster,

av att

utan bara därför de är mänskliga varelser med förmåga göra

att att

upp planer och att tänka moraliskt.

Lika omtanke betyder att staten inte får fördela ojämlikt

resurser

därför vissa medborgare värda än andra. Lika

att man anser mera omtanke innebär vidare individer varelser med att man ser som

förmågan att lida och känna frustration. Lika respekt innebär att staten inte får begränsa medborgarnas frihet välja eller fullfölja sina livsprojekt bara därför majo-

att att

riteten vissa medborgares sätt leva är moraliskt eller

anser att att

socialt överlägsna andras. Lika respekt bygger vidare att medborgarna behandlas

som

varelser kan bilda sig välövervägda ståndpunkter vad

som egna om

är gott och bra för deras fullvärdiga liv och att de är förmögna

som

handla självständigt efter dessa val. Grundläggande för denna

att

position är ståndpunkten medborgarna har olika uppfattningar

att

vad är det goda och riktiga i livet, och staten skall inte lägga

om som

sig i eller söka vissa sådana uppfattningar eller

ens uppmuntra

dessa grundade livsprojekt framför andra.

BO ROTHSTEIN

Staten får, enligt Dworkin, inte påtvinga någon börda eller begränsning någon medborgare genom en argumentation som denne medborgare inte kan överge sin uppfatt-

acceptera utan att

ning om sitt lika värde. Det enda staten skall göra är att till att medborgare A:s full-

följande sitt livsprojekt inte förhindrar medborgare Bzs strävan

att fullfölja sitt livsprojekt. Väl att märka är att rätten till likabe-

handling inte innebär att staten skall behandla alla lika, om med detta alla medborgare har rätt till precis fördelning

menas att samma

av resurser vid olika tidpunkter i livet. Principen lika omtanke och respekt säger heller ingenting

hur ambitioner vad gäller fördelningspolitik eller social

om stora

trygghet som staten skall ha. Den kan både förenas med mycket

omfattande välfärdspolitilç och med minimal dito. Rätten till

likabehandling är i stället helt enkelt rätten att bli behandlad som en jämlike: rätten att sina intressen behandlade så fullödigt och fördelaktigt som någon annans intresse.

Man kan säga att det handlar att alla medborgare skall be-

traktas jämbördiga i förhållande till och behandlas

som staten som

ansvariga för sina handlingar, åtminstone tills är bevisad.

motsatsen

Denna princip innebär naturligtvis inte fullständigt jämn för-

delning av statens bördor och nyttigheter vissa människor kan till

exempel behöva mer sjukvård än andra. Att några skall ha än

mer

andra behöver nödvändigtvis inte motiveras med deras sätt

att att leva är värda än andras. Snarare de inte erhåller mer att om extra

till exempel dialysbehandling så blir deras lidande större

resurser

än andras, vilket följer principen lika omtanke och respekt

om såsom den används här.

Den svenska grundlagens föreskrifter "fri åsiktsbildning" RF

1 kap. 1 "respekt för alla människors lika värde och för den

en-

skilda människans frihet och värdighet RF 1 kap. 2 § och principen om religionsfrihet RF 2 kap. 1 är exempel att denna princip om statens neutralitet i värdefrågor har starkt stöd också i

den svenska konstitutionen.

Ett sådant pluralistiskt samhälle innebär stat inte tar

en som

direkt ställning i värdefrågor. Alla medborgare

bör ges samma

rättighet att fullfölja sina livsprojekt, och statens uppgift är att

DEMOKRATINS VIDD

garantera just detta, varken mer eller mindre. Detta bygger föreställningen det inte finns ett utan många olika fullvärdiga sätt om att att leva. Neutraliteten är emellertid i sig själv ett politiskt ideal som bygger medborgarna accepterar de politiska institutionerna att just därför att de är rättvisa och neutrala i förhållande till det fakolika medborgare har olika värderingar och önskar fullfölja tum att olika slags livsprojekt. Medborgarna själva, och de intresseorganisationer de skapar, får enligt denna princip naturligtvis för propagera vilka uppfattningar det goda livet de önskar, statens instituom men tioner skall förhålla sig neutrala till dessa. Majoriteten får inte pressa olika minoriteter eller enskilda individer någon eller några särskilda uppfattningar vad är ett fullvärdigt liv. Tvärtom om som innebär autonomiprincipen ett understrykande att den enskilde av medborgaren har vissa rättigheter som majoriteten aldrig så goda grunder inte får undertrycka. Autonomiprincipen innebär också ett försvar medborgarnas av rätt göra misstag. Principen den enskilde medborgen har rätt att att fritt välja sina mål i livet kan inte åsidosättas även majoriatt om

har goda grunder vederbörande gör ett misstag och

teten att tro att förmodligen kommer ångra sig framöver. Inte bara den auktoatt

ritära, också den godhjärtat auktoritära staten måste avvisas

utan principen autonomi skall gälla. Rätten till autonomi är i sig om om gnmd för skall avstå från försöka hindra mednog att staten att borgare leva sätt har grund att anta inte kommer att ett som man

vederbörande lycka och välstånd eller vad den autonomt

att ge nu väljande medborgaren önskar sig. Den står över utilitaristiska principer största möjliga lycka största möjliga antal. Enligt om Dworkin innebär detta statens mål, dvs. dess reformer eller att om policy något område, kommer i konflikt med individens rätt att bli behandlad med lika omtanke och respekt, då skall de senare fungera slags trumf, dvs. individuella rättigheter stå som en som över kollektivets/ målsättningar. Principen innebär att ingen staten enskild medborgares rätt till lika omtanke och respekt får kränkas med motivering att detta, ett aldrig dramatiskt sätt, en typ av skulle öka aldrig antal andra medborgares möjliga ett så stort lycka.

BO ROTHSTEIN

Den senare idén, benämnd utilitarismen, dominerade länge den politiska filosofin. Utilitarismens problem är just att den inte tagit

tillräckligt allvarligt problemet med medborgarnas olikhet vad

gäller vad de värderar varandes nyttigt. som Dworkin motiverar detta med nödvändigheten att skilja av

mellan externa preferenser vad är riktigt för andra och per-

som

sonliga preferenser vad som är bra för en själv. De förra, till

exempel rasistiska ståndpunkter innebär vissa medborgare

som att är mindre värda än andra, bör enligt Dworkin inte godtas utan stå tillbaka för principen lika omtanke och respekt. Skälet är, att om

tillåter preferenser medräknas leder detta till

om man att externa

en slags dubbelräkning, dvs. staten skall inte bara ta hänsyn till vad

jag önskar för räkning, också vad jag andra bör egen utan anser att

önska för sig. Rättigheter trumf, byggda principen lika

som om

omtanke och respekt, är undvika sådan dubbelräkning.

ett sätt att Det andra, gentemot autonomiprincipen, motsatta idealet är att

staten dvs. i praktiken majoriteten av medborgarna i sitt handlande gentemot medborgarna bör stå för vissa kollektiva moraliska

principer och därmed ta ställning till vad som är eftersträvansvärda

livsprojekt, dvs. inte vara neutral i värdefrågor. Denna princip, som

brukar kallas den kommunitära principen, och medser statens

borgarnas relation som ett organiskt förhållande och innebär att

kollektivets, dvs. statens, skyldighet att söka hävda att vissa vär-

deringar, och därmed vissa sätt att leva, är att anse som bättre än

andra. Framförallt medborgarna kollektiv ser man som en grupp med vissa bestämda värderingar värda att försvara gemensamma går utanför idén lika omtanke och respekt. Staten bör i som om

detta perspektiv för jämställdhet mellan könen, för den krist-

agera

moralen, för solidariska värderingar, för olika former social

na av

jämlikhet, för den nationella kulturen, för den etniska homogeni-

teten och för andra goda ting. Även i sitt konkreta agerande många områden önskar staten påverka våra värderingar och framhålla vissa livsprojekt som mera eftersträvansvärda än andra exempelvis att bidrag - genom ge organisationer som anses stå för och söka utbreda goda värderingar

nykterhet, solidaritet med tredje världen, fred, idrottslig verksam-

het, jämställdhet, ätandet särskilt hälsosam föda. Även i den av

DEMOKRATINS VIDD

svenska grundlagen finns det klara ställningstaganden på denna punkt om vilka värden staten skall omfatta RF 1 kap. 1 och 2 §§. Ett särskilt fall är då eller goda grunder

staten mer mindre

att valet livsprojekt medborgaren gör är mindre välanser av som betänkt, till exempel därför att denne saknar information och/ eller

kunskap om vad detta val kommer att innebära för hans eller

hennes framtid. Alternativt att vissa medborgare tendegrupper av att göra mindre kloka val. Staten bör kanske framhålla att den rar kallade carpe-diem-strategin i valet livsstil också känd av som

James Dean-strategin: kör hårt, dö ung är mindre välbetänkt

om den till exempel innefattar bruk beroendeframkallande stimulanav tia eller skabröst leverne olika slag. En stat önskar annat av som ge

alla medborgare rimlig dos välfärd brukar vanligtvis införa sank-

tioner mot denna livsprojekt.

typ av Alltnog dessa två, principen om autonomi och den kommunitära principen, står från synvinkel varandra självklart sätt, en mot ett dvs. de förhåller sig till varandra kommunicerande kärl. Denna som motsättning ligger nära hur vi demokratin. Från synvinkel ser en

är demokratins grundidé, den lika och allmän rösträtt, nära

ena om

förknippad med principen medborgarnas autonomi. Även rätts-

statens grundidé, medborgarnas likhet inför lagen, ligger väl till

denna punkt. För att citera Aristoteles från engelsk översätten Demokrati uppstod från människans tankegång de är att om jämlika i något avseende, så är de absolut jämlika. Idén allmän om och lika rösträtt vilar uppfattningen att den enskilde medborgaren är kapabel att själv delta i den offentliga politiska diskussionen och fatta avgörande beslut. Demokratins andra grundackord,

folkstyre majoritetsprincipen, ligger självklart närmare den

genom kommunitära ståndpunkten, eftersom den bygger individens ingående i eller underordning till kollektivet. Vad gör de två refererade principerna problematiska är som emellertid de synvinkel inte är så endimensionellt att ur en annan relaterade. Man kan nämligen argumentera för att staten skall om neutral i förhållande till medborgarnas val livsprojekt, måste vara av den också skapa likvärdiga möjligheter för medborgarna att realisera dessa. För att citera Joseph Razz Staten kan neutral bara vara om den skapar likvärdiga möjligheter för människorna att välja vilken

BO ROTHSTEIN

helst uppfattning det goda med likvärdig möjlighet att som om en genomföra denna. Detta innebär inte självklart att autonomiprincipen bör uppfattas ståndpunkt till vänster den politiska skalan, dvs. att som en alla skall förses med lika Man kan i princip stora resurser. argumentera för att den likvärdiga rätten olika marknader, dvs. att agera näringsfriheten och skyddet för äganderätten, är fullt tillräckligt för att staten skall ha uppfyllt kravet alla lika möjligheter anses att ge att realisera sina livsprojekt. Ibland har hela idén rättvisa individuella rättigheter om genom hinder för vänsterinriktad välfärdspolitik. Indiansetts vara ett en viduella rättigheter, så går argumentet, tenderar betona indiviatt dens frihet och kan i vissa lägen tänkas blockera kollektiva och mera

jämlikhetsorienterade välfärdsprojekt. Detta är emellertid inte en logiskt självklar koppling den rättighetsbaserade rättviseprincipens

politiska slagsida är inte knuten till principen om individuella rättigheter. Skälet till detta är att då skulle idén den lika rätten att om

rösta till politiska församlingar och likheten inför lagen och andra

fri- och rättigheter i sig hinder för olika jämlikhetsanses vara ett projekt. Den politiska innebörden avgörs i stället av vilka slags rättigheter individen kollektivet som garanteras av - staten.

Likväl kommer principerna autonomi och kommunitarism i om konflikt med varandra, därför att kravet likvärdiga möjligheter innebär att staten måste förse åtminstone del medborgarna en av

med deras möjligheter förverkliga sina autonomt

resurser att att

valda livsprojekt blir åtminstone någotsänär likvärdiga andras.

Vilka dessa skall sjukvård, grundläggande utbildning, resurser vara olika socialförsäkringar, yttrande- och pressfrihet, näringsfrihet, likhet inför lagen kan bara avgöras att staten tar ställning i värgenom deringsfrägor. Skälet till detta det inte går finna någon är att att formel för att ett neutralt eller objektivt sätt exakt avgöra vilka är centrala för att leva olika slags liv utan att också resurser som påverka vilka leva förmer än andra. sätt att som anses vara Att förse den medborgare med grundläggande utbildning i klassisk litteratur inte att sådan kunskap är betydelse som anser av för, eller kanske till och med förhindrar, hans eller hennes livs-

DEMOKRATINS VIDD

projekt är givetvis poänglöst. Samtidigt innebär det ett ställningstagande kunskap klassisk litteratur är något moraliskt i

att av gott

sig. Det går kanske inte att bedriva offentlig verksamhet med avsikt att förse medborgarna med utan att detta får betydelse för

resurser,

vilka värderingar etableras i samhället. Principen den

som om

neutrala staten, hur god den än är, är kanske i grunden ohållbar. Att skapa dessa grundläggande kan dessutom innebära

resurser att

staten, exempelvis sina möjligheter att beskatta medborgar-

genom

hindrar vissa medborgare att fullfölja sina, autonomt valda, mål i

na, livet.

Hur kan bemöta kritiken mot principen neutralitet

man om statens

och medborgarnas rätt till lika omtanke och respekt vad gäller valet

av livsprojekt. Den motsatta principen, dvs. den kommunitära idén,

har sammanfattats Larmore enligt följande:

Eftersom ingen helt fritt kan bestämma hur han skall betrakta världen och vilka mål han skall sträva efter, utan i stället endast kan komma till insikt sig själv deltagande i traom genom gemensamma ditioner och sociala sammanhang eftersom - han inom vissa områden inte bör sträva efter autonomi, är statens förstahandsens

uppgift inte att upprätthålla någon slags neutralitet, utan i stället att omfatta och stödja någon speciell uppfattning det goda livet.

I den kommunitära traditionen bör liktydig med

staten vara en

kollektiv moralisk ordning står för vissa bestämda värderingar

som

byggda t.ex. idéer om etnicitet, nationalism, gemensam historia

och kultur och öde för dem innefattas i dessa ett gemensamt som

storheter. Staten har uppgift olika sätt befrämja vissa

som att att

specifika kulturella värderingar etableras och vidmakthålles hos medborgarna därför kollektivet/ majoriteten vissa sätt

att anser att att leva är bättre, dvs. moraliskt korrekta, än andra. mer

Den kommunitära idén behöver emellertid inte bygga någon idé moralisk överlägsenhet. Lika vanligt är någon slags separatis-

tisk idé, dvs. att olika etniska bör ha olika politiska

grupper

ordningar som främjar just deras värderingar, utan att man därför

vissa värderingar är överlägsna andra. Denna idé, åtskilda

menar att

jämlika", finns till exempel hos de stater proklamerar sig

men som

BO ROTHSTE|N

något än politiska ordningar exempelvis den kristna

som mer

den judiska den serbiska den proletära arbetar-

staten, staten, staten,

och bondestaten. I praktiken har dock åtskilda jämlika ofta

men

inneburit diskriminering, dvs. blivit åtskilda och ojämlika. Enligt den kommunitära idén vilar principerna neutral

om en

alldeles felaktiga grundantaganden människans natur och

stat om

vad formar hennes värderingar eller människa.

som att vara som

Den liberala rättviseidé autonomiprincipen vilar på, bygger en-

som

ligt denna kritik orealistiska och metafysiska antaganden om "människans natur. Det centrala enligt de kommunitära

sanna

kritikerna är förespråkarna för autonomiprinicpen har svårt att

att

hantera det empiriska faktum medborgarnas identiteter är skapa-

att

de deras tillhörighet till olika kollektiv, dvs. det i grunden inte

av att

kan finnas något sådant individ. Människan är ett

som en autonom

socialt djur och hennes uppfattningar vad är och

om som ett gott

moraliskt korrekt liv hennes sociala tillhörighet. Om vi

är styrt av

den personligheten är skapad de särskilda

accepterar att egna av

sociala och politiska sammanhang där vi ingått, bör enligt de kom-

munitära filosoferna den politiska ordning vi bygga och

enas om särskild idé det livet. Åtminstone måste

ta ställning för en om goda denna ordning kunna utrangera vissa typer av livsprojekt som

moraliskt mindre önskvärda än andra.

Filosofen Micheal Walzer har försökt inta något mellan-

av en

position i denna diskussion. Walzers är att vi kan inte

argument

diskutera rättvisa utifrån de universella principer autonomi-

som

förespråkarna gör gällande. I stället dessa principer olika ut inom

ser

samhällets olika sfärer beroende vad det är för något skall

som

fördelas. Vi fördelar rösträtt efter andra principer än arbetstillfällen och dessa både skiljer sig från hur vi fördelar sjukvård. Fördelningsprinciperna inom dessa olika sfärer är enligt Walzer socialt och historiskt betingade. Således kan inte de liberala fördelningsprin-

ciperna vidmakthållas generellt, därför att vad som accepteras som

rättvist inom de olika sfärerna har uppstått kommunitär

genom en

Principen lika omtanke och respekt innebär emellertid

process. om

inget hinder fördelningsprincipema olika ut inom olika

mot att ser

sfärer bara medborgarna behandlas med olika omtanke

- mot att

och respekt när de befinner sig i sfär.

samma

DEMOKRATINS VIDD

Enligt min mening gör sig företrädarna för den kommunitära ståndpunkten skyldiga till en klassisk förväxling är och bör.

Även det empiriskt förhåller om sig så att våra värderingar är formade de sammanhang vi ingått följer därför inte alls med någon

logisk nödvändighet att den politiska ordningen också bör stå för vissa bestämda moraliska principer. Även vi alla skulle

om vara att

betrakta eller mindre dopade de kulturella eller struktu-

som mer av

rella förhållanden så säga producerat följer därför inte

som att oss,

logiskt att vissa individer, bara för att de råkar majoritet, har

vara en

den moraliska rätten föreskriva andra vilka livsprojekt är

att som

lämpliga.

Det mera empiriska problemet med den kommunitära stånd-

punkten är att även om dess individens sociala formering är

syn

korrekt, inte hänsyn till medborgarna i och

tar man att en samma

stat kan och vad gäller till exempel Sverige, alltmera är, prägla-

vara,

de högst olika sociala tillhörigheter. Ett uppenbart exempel

av är

stater som omfattar med olika etnicitet och/ eller religion,

grupper

olika sociala klasser, Man bör därför, enligt företrädarna för

etc.

autonomiprincipen, göra en skarp åtskillnad mellan vår sociala och kulturella tillhörighet å sidan, och den

ena politiska ordningen å den

andra. I den förra är det självklart fullt legitimt individuellt eller

att, i form olika associationer, driva idéer vad är korrekta av om som

livsprojekt. Det centrala är emellertid inte bör använda sitt

att man

politiska inflytande för att staten skall premiera just de värderingar och livsformer själv

man eller den grupp man själv tillhör står för,

eller vanligare använda statlig tvångsmakt för förhindra de

- att man mindre värda. En eller association kan anser vara person en exem-

pelvis vara motståndare till aborter och för denna stånd-

propagera

punkt i olika sammanhang, men likväl anse att detta är något

som

statens tvångsmakt inte bör användas till att påverka eller rentav förbjuda. En anhängare viss religiös eller politisk livsåskåd-

av en

ning kan ägna större delen sitt liv för sina idéer,

av att propagera

likväl inte önska bruka tvångsmakt för lärans utbred-

men statens

ning. På samma sätt kan motståndare till publiceringen

man vara av

pornografiska alster eller körandet av tunga motorcyklar, eller

drickandet alkoholhaltiga drycker, eller promiskuitet bland

ungdomen, eller viss kultur, likväl inte

typ av men anse att staten

BO ROTHSTEIN

bör lägga sig i vad medborgarna väljer färdas med, hälla i

att stru-

läsa, göra med varandra, eller på. Autonomiprincipen inne-

pen, se

bär enligt Joseph Raz att

människor är självständiga moraliska aktörer har att själva besom sluta hur de skall leva sina liv och att staten inte är moralisk egna en

domare bemyndigad att tvinga dem uppfattningar rätt och

om fel.

Autonomiprincipen skall emellertid inte förväxlas med värderelativism, dvs. att alla värderingar lika onda eller goda. Den

anses vara

står för principen den neutrala kan lika

person som om staten vara

övertygad i olika moralfrågor sin kommunitäre motståndare.

som

Richard Rorty att försvaret för autonomiprincipen inte skall

menar

föras med hänvisning till det goda oberoende hur det definie-

ras, och inte heller för att just värna principen valfrihet i sig,

om utan helt enkelt därför vi de nutida till traditionen att arvtagarna

religiös tolerans och konstitutionellt sätter friheten före

av styre -

perfektion. Skillnaden gäller inte synen moralfrågor, utan uppfattningen om var gränserna för statens tvångsmakt gentemot medborgarna bör sättas i dessa frågor.

Poängen med principen om medborgarnas autonomi är enligt Rawls

att vi bör försöka konstruera våra politiska institutioner så de

att

fungerar och accepteras av medborgarna, trots att dessa inbördes har

i grunden olika vad är moraliskt korrekta leva.

syn som sätt att

Det innebär de politiska institutionerna inte skall stå för någon

att

specifik eller särskild uppfattning om hur det goda livet bör konstrueras, utan att de medborgarna långt det är möjligt lik-

ger

värdiga möjligheter leva vad de själva uppfattar

att som som mora-

liskt korrekta livsprojekt. Detta innebär inte att vi förnekar principen olika individers och kulturella, sociala och

om gruppers

religiösa tillhörighet, bara att denna tillhörighet inte gäller den politiska ordningen, dvs. staten. Det Rawlska projektet söker nå fram till princip tolerans baserad möjligheten att nå ett över-

en om

gripande samförstånd de rättviseprinciper bör gälla för de

om som

politiska institutionerna i ett samhälle där grupper och individer har

DEMOKRATINS VIDD

i grunden skilda uppfattningar om kulturella, religiösa och ideologiska spörsmål. Det är med andra ord i vår begränsade egenskap medborgare de Rawlska principerna rättvisa och rätt-

av som om

färdiga procedurer äger sin giltighet. Givet den historiskt betingade utvecklingen mot allt större pluralism i de västerländska samhällena

måste teori rättvisa ge utrymme för skillnader vad gäller all-

en om

männa och övergripande doktriner och för mångfald mot-

en av

och till och med oförenliga, uppfattningar värdet och

satta, om

meningen mänskligt liv.

Mot detta kan sagt hävdas att själva idén statens neut-

som om

ralitet i sig är moralisk princip och att även den neutrala staten

därför står för vissa värderingar är bättre än andra. Detta innebär

att den neutrala måste hos sina moraliskt autonoma medatt staten

borgare likväl söka inplantera principen att de inte bör använda

statens tvångsmakt för att påtvinga andra medborgare sina värde-

ringar vad de goda och korrekta leva. Vidare

om anser vara sätt att

måste den också söka åstadkomma samhälle där det är möjligt

ett

för individerna att autonomt ta ställning i värderingsfrågor och själv

välja livsprojekt. Man kan säga att den neutrala staten som en minsta princip likväl måste försvara idén den neutrala

om staten. för företrädarna för

Detta är nu i grunden inget problem autonomiprincipen. Tvärtom vidgår exempelvis Rawls i sina senare skrifter

att hans principer gäller för just den västerländska typen demo-

krati. Hans teori rättvisa är med andra ord logiskt följd

om en av

den västerländska demokratins princip. Man kan då, Aryeh

som

Botwinick hävdat, tolka denna utveckling hos Rawls han

som att "rekommenderar sin liberala teori kommunitära numera oss

grunder. jag tror emellertid att detta är en feltolkning, om man uppfattar detta som att Rawls teori bara skulle fungera i samhällen sin inneboende natur skapar medborgare med demo-

som genom

kratiska värden. I stället syftar Rawls till konstruktionen

att genom

rättvisa politiska institutioner forma karaktären och målsätt-

ningarna hos samhällets medborgare, det slags de är och

personer vill vara. Det är således inte ett demokratiskt samhälle som, genom

tillskapa demokratiskt sinnade människor, resulterar i demo-

att en

kratisk politisk ordning. I stället går orsakskedjan andra hållet,

det jag läser Rawls, rättvisa demokratiska politiska

är, som

BO ROTHSTEIN

institutioner skapar demokratiska medborgare intresserade

som av rättvisa i samhället.

Neutralitetens neutralitet

Den demokratiska består emellertid inte bara procedurer

staten av

de skapar också, via majoritetsbeslut, regler materiellt slag.

utan av

Poängen är detta inte kräver den majoriteten drivit

att att som

igenom sådan materiell regel har ideologisk norm.

en en gemensam

Tvärtom kan i detta exempel, för den rådande abort-

man, som vara

lagstiftningen av många olika skäl. Den går till exempel att motivera

utifrån kvinnans absoluta rätt att själv bestämma över sin

en syn

kropp. Ett konsekvensetiskt är att ett statligt

annat mera argument

förbud i praktiken skulle skapa lidande och därför

mera vara mera

moraliskt förkastligt än det i sig förkastliga med aborter.

Man kan emellertid denna argumentationslinje ytterligare

pressa

ett steg. Ronald Dworkin hävdar att just autonomiprincipen i själva verket har det fundament social integration de kommunitära

av som

teoretikerna enbart kan åstadkomma hänvisning till meta-

genom

fysiska principer eller renodlad majoritetspaternalism, dvs. att vad

majoriteten bestämmer också är rätt för minoriteten. En med-

borgare kan mycket väl uppfatta sig själv integrerad del

som en av

den politiska ordningen, bara denna är begränsad till

gemensamma

att handla just hur dess officiella och politiska ordningar funge-

dvs. dess representativa, lagstiftande, verkställande och döman-

rar,

de och andra liknande exekutiva funktioner. En till denna ordning

kommunitärt integrerad medborgare accepterar att värdet hans

liv bestämmes med vilken framgång hans samhälle förmår

eget av behandla alla med lika omsorg. Om denna kommunitära, men

starkt begränsade, tankegång dominerar i samhället, hävdar

Dworkin att,

då kommer samhället att äga viktig källa för stabilitet och legitien mitet även dess medlemmar inte alls har åsikt om vad om samma är betrakta rättvisa. De kommer dela insikten att som att som

politik är gemensam angelägenhet i ett särskilt viktigt avseende:

en alla, oberoende trosinriktning och ekonomisk nivå, har ett att av

DEMOKRATINS VIDD

personligt intresse i ett starkt personligt intresse för varje - person med livlig förmåga att inse sitt avgörande intresse i rättvisa inte bara för honom sälv också för alla andra. l men

Individualitet och gemenskap är således inte självklara motpoler. Även autonomiprincipen således innebär starka

om begränsningar i

vad vi kan tillåta staten att ha moraliska uppfattningar är den om, inte något moraliska föreställningar. Tvärtom sätt renons Dworkin att just därför att de är begränsade enligt är menar ovan, de i realiteten starkare de än om var sprungna ur en gemensam social och ideologisk bas. Om de politiska konflikterna handlar om att vissa medborgares idéer det goda livet skall premieras framom för andra, just bara för att det för tillfället går samla majoritet att en kring dem, kommer enligt Dworkin det politiska samtalet att förgiftas misstänksamhet och i längden moraliskt nedbrytande, av en, kohandel för konstruera dylika majoriteter. att Att utifrån autonomiprincipen försvara principen om statens neutralitet kan ta sig högst konkreta uttryck. Ett exempel är att statens tvångsmakt används för att ingripa mot medborgare och

associationer försöker att med illegitima medel våld, tvång,

som

hets folkgrupp medborgare omfatta vissa värderingar.

mot att Eller i mjukare form, den moraliska principen tolerans att om mellan olika religioner och livsstilar står schemat i de allmänna skolorna. Eller att arbetsgivare inte får diskriminera medborgare ha olämpliga värderingar så länge inte kan visa som anses man att dessa inte hindrar dem från att utföra sitt arbete. Enligt detta sätt att se skall staten förhålla sig neutral till alla varierande livsprojekt så länge de håller sig inom vad kan typer av som anses som rättfärdiga, i betydelsen neutrala, principer. Detta är, till skillnad från den kommunitära idén, betydligt tolerantare och en neutral stat, dvs. den ställer sig positiv inte bara till slags mera ett moral och sätt att leva utan till många olika, den drar likväl men en gräns för vad kan tolerabelt, nämligen sådant som anses gentemot direkt hotar neutralitetens princip. Istället för som att anse att ett sätt att leva är värt än ett annat, säger staten att många olika, mera

till och med sådana med fundamentalt olika värderingar, är likvär-

diga, men att det samtidigt finns sätt att leva och värderingar som

BO ROTHSTEIN

staten inte kan acceptera. Detta bygger föreställning att den

moraliska principen neutral stat inte är partikulär

om en en mora-

lisk princip och därför inte kan bryta mot principen

anses om

moralisk neutralitet. Ett exempel detta kan att staten står

vara

neutral i förhållande till olika etniska och religioner,

grupper men

att den motarbetar varje form vad i svensk lag kallas hets

av som

mot folkgrupp det är moralisk hållning bryter

- senare en som

mot principen tolerans. Frågan är sådan hållning får

om om en

anses bryta mot principen om statens neutralitet Om principen neutralitet tolkas den inte

om statens som att

skall premiera någon särskild moralisk uppfattning, håller den enligt min mening streck för kritiken En neutral stat är inte

ovan.

detsamma indifferent stat där allting är lika legitimt. Tvärt-

som en

om finns det stora lagkomplex, exempelvis brottsbalken, måste

som

tolkas har mycket bestämda uppfattningar i moral-

som att staten

frågor som den är beredd att sätta kraft bakom. Principen om

neutralitet måste tolkas vitt, att den gäller även staten

om ser som

sin uppgift att bekämpa livsstilar går ut att minska andra

som

medborgares möjligheter att fullfölja sina egna autonomt valda livs-

projekt och som bryter mot uppfattningen att staten bör behandla

alla medborgare med lika omtanke och respekt. Detta är den utvidgning John Stuart Mills klassiska harm principle Joseph

av som

Raz för och går ut att staten har moralisk

argumenterar som en

plikt att främja självbestämmande hos sina medborgare. Den princip jag stannar för är att de politiska institutionernas neutralitet inte

kan absolut, måste relativ. Relativiteten bestäms vara utan vara av värdet bevara neutralitet och behovet ett öppet och att statens av

tolerant samhälle bestående medborgare med förmåga att själv-

ständigt besluta och ta för sina liv. Med denna modifie-

om ansvar

ring kan hantera dilemmat mellan principen om individens autonomi och principen statens neutralitet.

En ytterligare invändning som riktats mot Rawls idé om de politis-

ka institutionernas neutralitet är den bara är idealiserat och att ett

sofistikerat försvar för den västerländska liberalismens principer såsom de exempelvis kommit till uttryck i Förenta Staternas kon-

stitution. Om står för radikal jämlikhetsidé än denna,

man en mera

DEMOKRATINS VIDD

kan därför helt enkelt förkasta Rawls idé ideologisk ratio-

man som

nalisering av den liberala demokratin. Som Dworkin visat, håller emellertid inte ett sådant därför att idén inte bygger

resonemang,

att medborgarna har någon rätt till vissa specifika friheter, utan just bara de har rätt till lika omtanke och respekt i förhållande till de

att

politiska institutionerna. Detta kan förvisso motsägas av dem,

skriver Dworkin,

som att något mål, nytta eller för någon anser som en seger samhällsklass eller utbredandet någon uppfattning hur männiav om

skan bör leva, grundläggande någon individuell rättighet,

är mera än innefattande rätten till jämlikhet. Men den går inte att förneka i ljuset någon radikal uppfattning jämlikhet, därför av mera om att någon sådan existerar inte.

Jag är egentligen tveksam till det är nödvändigt ytterligare

om att

motivera principen lika omtanke och respekt eftersom den för

mig framstår som en, med Stefan Björklunds formulering, uppen-

bar lösning hur staten bör förhålla sig till medborgarna. All sär-

behandling av medborgare måste motiveras med generella argument

redogör för varför i just dessa fall skall avvika från prin-

som man

cipen om lika omtanke och respekt. Förutom denna motivering kan följande nämnas: John Rawls centrala aspekt är att stat

en som age-

efter motsatta principer hotar eller förgör individernas själv-

rar

känsla. Ett pragmatiskt skäl är att denna princip är nödvändig

mera

för undvika skiftande majoriteter söker påtvinga varandra

att att

restriktioner i valet livsprojekt, något demokratier har svårt

av som hantera. att

Denna princip kan trivial, eftersom den plan

synas vara ett verkar omfattas nästan alla. Det är svårt att finna av personer som

offentligt vill argumentera mot lika universell rösträtt, mot likhet

inför lagen, jämställdhet mellan könen och religionsfrihet.

mot mot

Ser vi emellertid till konkret genomförd offentlig politik i Sverige så har autonomiprincipen knappast varit legio. Tvärtom kan säga

man

att den svenska politiken i hög grad utmärkts kommunitära prin-

ciper. Den svenska staten har historiskt givit sitt stöd till mängd

organisationer och sammanslutningar just för att de ansetts stå för goda moraliska principer. Exempel detta är nykterhetsrörelsen,

BO ROTHSTEIN

fredsrörelsen, idrottsrörelsen, olika producentkollektiv fackför-

eningar, jordbrukskooperationen statskyrkan och på tid

senare

andra religiösa sammanslutningar, osv. Vidare den offentliga servicesektorn byggts

har stora delar av

idén standardlösningar, dvs. typ daghem,

upp om samma av

skolor, äldreomsorg, till alla medborgare alldeles oberoende deras

önskemål. Vad varit god verksamhet i dessa för med-

egna som

borgarna ibland livsavgörande verksamheter har fastställts politisk central nivå, antingen nationell eller kommunal nivå, och den enskilde medborgarens möjligheter påverka har historiskt

att

varit tämligen begränsade. Det är därför ingen överdrift säga att

att det svenska demokratiidealet historiskt varit kommunitärt än mera

neutralt. Som generell idé är därför principen autonomi och

neutralitet kanske okontroversiell, i praktisk politik för-

statens

håller det sig rakt motsatt sätt.

Den neutrala staten och frågan om lika

möjligheter

Skälen för autonomiprincipen är, nämnts, idén lika

som ovan om

omtanke och respekt. Om vi inte själva respekterar autonomiprincipen, att vi skall använda staten för att påtvinga andra

utan anser

människor våra värderingar, har vi ingen garanti för att det motsatta inte skall hända. Om vi för denna princip vad bör

stannar om staten

göra infinner sig frågan vilket sätt staten skall bete sig

genast om

för medborgarna skall kunna, någotsånär lika villkor,

att

förverkliga sina olika och valda idéer och planer det

autonomt om

goda livet. Låt mig redan här detta med olika livsprojekt är

säga att

den grundläggande komplikationen. En kommunitär

mera stat, som

sig ha rätt medborgarna omfatta vissa bestämda

anser att att

moraliska värderingar och livsmål framför andra, har självklart

lättare uppgift denna punkt. Det är när vi samtidigt vill värna

autonomiprincipen och söka alla medborgare någotsånär rimliga

och likvärdiga möjlighet både autonomt välja moraliska

att

principer och förverkliga de livsprojekt följer dessa,

som av som

DEMOKRATINS VIDD

problemen uppstår. Kort sammanfattat, hur skapar möjligheter

man

för förverkligandet något inte vad det är

av som man vet

Den första frågan är: Vilka behöver medborgaren för

resurser att

kunna handla med gott omdöme Den andra frågan är vilken är

den korrekta fördelningen dessa givet vi önskar

av resurser - att att

inte komma i konflikt med principen lika omtanke och respekt.

Självklart är detta frågor med högt politiskt sprängstoff. De berör grundbulten i varje diskussion om välfärdspolitik och försöken att med vetenskaplig argumentation finna några slutgiltiga är

en svar

givetvis fåfänga. Likväl kan det vara sin plats att slå fast att det

knappast finns någon politisk gruppering, annat än den renodlade

anarkismen, inte det finns centrala varje

som anser att resurser som

medborgare måste förses med och att det finns en korrekt fördel-

ning dessa Även före nyliberal teoretiker

av resurser. en detta som

Robert Nozick håller hårt alla medborgare bör för-

att av staten

med statligt skydd för egendom, och detta skydd

ses resursen att

bör likvärdigt fördelat ingen bör skyddas bättre än någon

vara -

Därefter kan givetvis listan förlängas i det oändliga sjukvård,

annan.

grundläggande utbildning, etc. efter vad råkar anse vara grundläggande och tillräckliga resurser för att ge medborgarna rimligt likvärdiga chanser att förverkliga sina livsmål och forma självständiga uppfattningar i politiska frågor det jag vill slå fast

- är att

det inte finns någon demokratisk politisk position där principen

av staten garanterade resurser för likvärdiga möjligheter inte är

central.

Det är denna punkt, dvs. att via politiska beslut fördela

resur-

till medborgarna så de kan i stånd forma självständiga

ser att vara att

uppfattningar i politiska, ekonomiska och moraliska spörsmål, som

den stora striden mellan den liberala och den kommunitära upp-

fattningen borde stå. Om vi nu, med enligt min mening goda argument, har för den måttligt modifierade allsidiga autonomi-

stannat

principen, uppstår frågan om det finns något sätt att detta med

av staten garanterade och fördelade resurser som inte innebär att vi samtidigt går denna princip förnär. John Rawls lösning problemet är koncentrerad till idén

primära nyttigheter primary goods. Detta är nyttigheter

som

anses nödvändiga för att individen skall kunna forma och förverk-

BO ROTHSTEIN

liga sin idé moraliskt korrekt och liv. Statens fördelning

om ett gott

dessa primära nyttigheter kommer enligt Rawls inte i konflikt

med principen neutralitet, just därför de definieras

om statens att

nyttigheter vilka varje rationellt agerande medborgare önskar

som och inte mindre alldeles oberoende sin vad mera av av syn som

är moraliskt korrekt. Enligt denna idé består de primära nyttigheterna vad vi brukar förknippa med grundläggande fri- och

rättigheter i modern demokrati: välja arbete och bosätt-

en Rätt att

ning, rätt att välja och kandidera för offentliga ämbeten, etc. Mera problematiskt är att Rawls också räknar in inkomst och förmögenhet och social erkänsla the social bases of self respect pri-

som

mära nyttigheter. Tanken är att staten skulle kunna fördela dessa nyttigheter till medborgarna det möjligt specificera

om var att en

sådan lista primära nyttigheter varje medborgare skulle

som

erhålla därför bröt mot principen statens neutrali-

utan att man om

tet. Skälet till detta är enligt Rawls att de primära nyttigheterna i sig själv inte premierar eller underlättar medborgarnas anslutning till någon särskild moraluppfattning. Oberoende hur vad denna lista över primära nyttig-

av ser

heter bör innehålla och här är Rawls inte särskilt konkret, finns

det ett annat och avgörande problem med Rawls princip

mera om

lika fördelning primära nyttigheter. Som ekonomen och filoso-

fen Amartya Sen har påpekat, kommer Rawls princip att innebära

att den är fysiskt handikappad får precis lika mycket

som gravt

eller litet primära nyttigheter som den som inte är behäftad med

något fysiskt handikapp. Detta med handikappade medborgare, som amerikaner någon anledning kallas för hard cases, skapar

av av

problem därför att en likvärdig fördelning av primära nyttigheter

inte skapar likvärdiga möjligheter för medborgarna eftersom deras ursprungliga situation är olika. Problemet är, enligt Sen följande:

Om människor i grunden mycket lika, då skulle ett register

vore

över primära nyttigheter ett ganska bra sätt att avgöra fördel-

vara

ning. Men i själva verket förefaller människor ha väldigt olika be-

hov vilka varierar med deras hälsa, livslängd, klimatiska förhållanden, bosättningsort, arbetsförhållanden, temperament och även kroppsstorlek Så vad det handlar är inte bara några svårom bedömda fall, vad vi är mycket omfattande och reella skillnader. ser

DEMOKRATINS VIDD

Att bedöma fördelar enbart i form primära nyttigheter leder till av en delvis blind moral.

Listan medborgare skulle behöva kompenseras därför

som att

deras ursprungliga situation inte kan dem med majoriteten

anses ge

likvärdiga möjligheter kan göras mycket lång. Det är inte omöjligt

ambitiös politik detta område leder till överväldi-

att en att en

gande majoritet av medborgarna något sätt måste erhålla särskilt

stöd för deras möjligheter förverkliga sina livsprojekt skall

att att

anses vara likvärdiga med majoritetens. Ett problem är vad man skall göra med medborgare utan

som

någon påtaglig egen förskyllan just bara råkar ha dyr smak, dvs. dem för vilka livet syns meningslöst de inte erhåller utom-

ordentligt kostsamma nyttigheter. Ett armat problem är att idén

primära nyttigheter bortser från att vi har olika möjligheter

att om-

vandla dessa nyttigheter till användbara personliga

resurser, dvs. att

nyttigheterna ses mål i sig och inte ett medel för med-

som som

borgarnas självförverkligande. Sen hävdar att Rawls med sin primitiva idé jämlikhet vad gäller primära nyttigheter gör sig skyldig

till grundläggande felslut förmodligen är generellt psyko-

ett som ett

logiskt implantat från ett långvarigt liv i den kapitalistiska marknadsekonomin, nämligen varufetischism. Ett problem med idén primära nyttigheter är män-

annat om att

niskor har olika uppfattningar vad är välfärd och vad de

om som

behöver för realisera sina uppfattningar liv. Detta är

att om ett gott

inte bara olikhet vad gäller kvantitet, här finns också

en utan en

kvalitativ dimension, dvs. medborgarnas föreställningar välfärd

kan så beskaffade att de är omöjliga jämföra enligt något

vara att

enhetligt index. Ingen fördelning primära nyttigheter, hur

av neu-

tral i förhållande till olika uppfattningar moraliskt korrekta

livsprojekt den än är, kan därför konstrueras. Ingen av dessa idéer

uppfyller därmed den lätt modifierade principen neutral

om en

stat. Frågan är om vi inte måste överge denna princip hur skön den än är därför att vi inte kan hitta något adekvat sätt genomföra

att

den på En möjlig detta dilemma erbjuder Rawls och Dworkins

utväg ur

kritiker Amartya Sen med sin idé jämlikhet vad gäller

ovan - - om

BO ROTHSTEIN

jämlikhet i grundläggande förmåga basic capability equality.

Dennes påpekande att varje form jämlikhetstanke som skall kom-

bineras med autonomiprincipen, sig det handlar politisk,

vare om

social eller ekonomisk jämlikhet, måste ta i beaktande medborgarolikhet, dels vad gäller deras förmåga, dels vad gäller deras olika

nas

uppfattningar i moralfrågor. Vad Sen säger sig sakna hos Rawls är

föreställning medborgarnas grundläggande förmåga att göra

en om

olika saker. Detta handlar vad brukar kallas positiv fri-

om som

het, dvs. frihet med hjälp åstadkomma vissa ting. Detta

att statens

rör då exempelvis möjligheten att kunna förflytta sig, att kunna

tillräckligt med näring och möjligheten delta i samhällets sociala

att och ekonomiska funktioner. Det centrala är att de staten resurser fördelar bör motiveras med de minskar eller avskaffar den att

fysiskt, socialt, handikappades funktionshinder, dvs.

ekonomiskt

de förhållanden personliga eller hindrar denne leva

sociala som att

sitt liv såsom hon själv vill. Detta kan inte åstadkommas

genom en

aldrig så fördelning primära nyttigheter eller

av resurser,

eftersom sådan jämlikhetsidê förväxlar nyttigheter och resurser

en med vad människor kan åstadkomma med dessa.

Autonomiprincipen innebär inte bara bör stå neutral

att staten

till medborgarnas val livsprojekt. Den innebär också att staten

bör, så långt möjligt, söka åstadkomma likvärdiga möjligheter för medborgarna att förverkliga sina idéer och planer. Om medborga-

sedan väljer utnyttja dessa möjligheter vilka de än

ren att nu

eller förspilla dem är hennes ensak. För detta är idén likvär-

att om

dig grundläggande förmåga central. Vad precist kan och

mera som

skall innefattas i detta är till största delen politisk fråga, där det

inte finns möjlighet några bestämda utifrån den poli-

att avge svar tiska filosofin. Denna bekant inte heller att tömma den avser som

demokratiska alla väsentliga frågor, bara att försöka

processen

finna grund för vad diskussionen bör handla

en gemensam om.

Det centrala är vi med denna konstruktion har pekat att

att

det finns åtminstone teoretiskt logiskt konsistent möjlighet

en sett

att kombinera principen autonomi dvs. medborgarnas likvär-

diga möjligheter att självständigt välja livsmål med principen om den neutrala dvs. inte bör precisera vissa levnads-

staten att staten

sätt moraliskt högstående än andra. Genom att fokusera

som mera

DEMOKRATINS VlDD

diskussionen att förse medborgarna med grundläggande för-

måga, kan vi undvika både den maximalistiska och den mini-

malistiska idéns orimligheter.

Kan demokratin styra

Efter att utifrån politisk-filosofisk diskussion, försökt

en ge svar vad staten bör göra, vad är i förhållande till som statens ansvar

medborgarna, är det nu dags att i närkamp med vår andra centrafråga, nämligen vad staten kan göra Detta handlar om vilka lär-

domar kan dra de två decenniernas empiriska forsk-

man av senaste

ning om genomförandet av olika former av offentliga åtgärdspro-

inom det välfärdspolitiska området.

gram

Forskningen om genomförandet offentlig politik sin

av tog

början i samband med president Lyndon Johnson och hans administrations satsning The Great Society i USA under 1960-talet. Upptäckten att det fanns omfattande och utbredd massfattigdom

mitt i världens rikaste land i kombination med dåtidens mycket starka tilltro till den offentliga politikens förmåga förändra

att sam-

hället, inledde dittills icke skådad socialpolitisk reformoffensiv i

det moderna USA. Optimismen hög kunde slå världens

var - man

dittills främsta krigsmaskiner Slagfältet borde det enkel

vara en

affär fattigdom, analfabetism och socialt elände

att utrota annat

hemmaplan. Alltså deklarerades kriget mot fattigdomen The War

on Poverty". Tilltron till möjligheten med offentliga insatser

att av-

hjälpa allehanda samhällsproblem stor eller dem

var - som en av

med i efterhand har formulerat det: För varje problem

som var

finns det åtgärdsprogram.

ett

Denna reformoptimism ingalunda begränsad till USA. Även

var

i västvärlden etablerades liknande storstilade offentliga åt-

resten av

gärdsprogram. I Sverige inleddes till exempel under 1960-talets

del socialpolitisk offensiv, till delar inspirerad det

senare en stora av

socialdemokratiska partiets för ökad jämlikhet, vilket

program

presenterades av en arbetsgrupp under ledning Alva Myrdal

partiets kongress 1967. Även i Sverige nyupptäcktes fattigdom och social misär vid denna tid, och tilltron till den offentliga politikens

BO ROTHSTEIN

förändringspotential även här stor. Det starka samhället skulle

var

nu slutligen förverkligas, sprickorna i den välfärdspolitiska muren

skulle tätas igen. Till skillnad från vad fallet i Sverige bestämdes i USA att

som var

alla de federala lanserades i kriget mot fattigdomen

program som

också skulle utvärderas. USA:s kongress ville vilka effekter de

veta

välfärdsprogram lanserade hade helt enkelt vad fick för

man - man En mindre armé samhällsvetare, ofta med vänsterpengarna. av

liberal politisk grundinställning, sändes därför ut för att söka efter

effekter de federala Så föddes förutom implemente-

av programmen.

ringsforskning också dess nära kusin, utvärderingsforskningen.

I allmänhet de resultat fann de federala var man av programmen

tämligen nedslående. Man rapporterade om små, om alls några effekter, bristande koordinering mellan organisationer och

mellan de olika politiska nivåerna, oförutsedda och ofta negativa

bieffekter, allehanda resursslöseri och inkompetens och ibland

direkt korruption och maktmissbruk i genomförandeledet. Från

sina vänsterliberala utgångspunkter drog de flesta dessa pionjärer

inom implementerings- och utvärderingsforskningen slutsatsen att vad krävdes djärvare bättre organi-

som var mera resurser, program,

sation och klarare ansvarsfördelning.

Ironiskt blev resultatet i delar helt De konnog stora ett annat.

servativa krafterna inom framförallt det republikanska partiet i USA drog nämligen en helt annan lärdom av de vänsterliberala samhällsvetarnas utvärderingsrapporter än vad dessa tänkt sig. I stället för och bättre koordinerade offentliga reform-

mera resurser

kom till slutsatsen denna åtgärdsprogram

program man att typ av

överhuvudtaget inte kunde fungera, att de innebar slöseri, att de försatte hjälplöst bidragsberoende och i

mottagargrupperna i ett

många fall gjorde mera skada än nytta. Denna välfärdspolitiska

reformpessimism hänger intimt med större kris för

samman en

rationalismen som politisk grundidê. Ett typiskt uttalande från den kände implementeringsforskaren Richard F Elmore är följande:

Insatserna har varit tänkta som den välövervägda, rationella användningen central auktoritet för att förändra strukturen i de av politiska, sociala och ekonomiska förhållandena. Detta synsätt växte

DEMOKRATINS VIDD

fram från grundläggande optimism centralmaktens möjlig-

en om heter att besitta kunskap vad orsakar sociala problem, om som att

omvandla denna kunskap till bindande föreskrifter, och att använda välvilligt tvång för att genomföra dessa föreskrifter. Till detta kom

att i den utsträckning det fanns skäl för insatser, hänvissom genom

ning till fakta eller till politiska överväganden, den förhärskande

var att staten kunde stå för de behövdes för synen resurser som att

insatserna att fungera. Historien välfärdspolitiken under de

om senaste femton till tjugo åren är historien hur dessa antaganden om fallit De har visat sig alla sätt fel, eller åtminstone samman. vara

tillräckligt problematiska för att de skall osäkra grund för

vara som

åtgärder. Uppfattningen ett fortgående framåtskridande, styrt

om från med vetenskaplig knoW-how, orkestrerad centrum genom en

systematiskt rationalistisk användning välvilligt tvång, verkar

av mindre sannolik vi vet effekterna tidigare insatser. mer om av Vårt förtroende för centrum sjunker liksom dess auktoritet när det

gäller för förmåner och styrning. Allt faller att svara samman centrum kan, det verkar inte stå fast. som -

Denna reformpessimism och, mera allmänt, bristande tilltro till

offentlig politik baserad rationell diskurs, är inte bara före-

en en teelse hemmahörande i USA. Den har även, än i mindre om om-

fattning, genomsyrat svensk politik och intellektuell debatt under

1980-talet. Ett exempel är Utredningen demokrati och makt i

Sverige mera allmänt kallad maktutredningen ett samhällsveten-

skapligt megaprojekt tillsattes den dåvarande socialdemo-

som av

kratiska regeringen 1985. I utredningens slutrapport från 1990 råder

en huvudsakligen pessimistisk grundton vad gäller möjligheterna att demokratisk väg styra samhällsutvecklingen. Bland anförde

annat

man i slutrapporten att,

förverkligandet av principen om staten som serviceproducent fordrar stor byråkrati blir och oöverskådlig och

en som mer mer

svårstyrbar. Makten över den offentliga sektorn, enligt teorin

som skall vila hos de valda representanterna, kommer de facto i stor ut-

sträckning att utövas av tjänstemän och experter. Systemets makt

ökar, makten över systemet minskar. men

Utredningen redovisade också resultat från en omfattande intervjustudie representativt urval svenska medborgare, vilken

av ett av

BO ROTHSTEIN

klart visade inom vissa politiskt mycket omhuldade reformom-

att

och sjukvården, fanns det råden, t.ex. den allmänna grundskolan

stora grupper som upplevde maktlöshet inför de stora byråkratiska

skapats. citera utredningens ledamöter,

system som För att en av

Johan P Olsen: "Velferdsstatens institusjoner blitt

er tunge, trege og

stand til å tilpasse rimlige forventninger krav fra

ute av seg og

statsborgerne.

Implementeringsforskningen är också den till mycket stora delar

eländesforskning, så vill samhällsvetenskapens patologi.

om man en

En aldrig sinande ström fallstudier förslösade om

av om resurser,

oförutsedda bieffekter, oklara politiska målsättningar,

om om

olämpliga organisationsformer och oförstående eller allmänt

illasinnade byråkrater. Vår tid är en era av betydande pessimism

vad gäller uppfattningen staten, är den första meningen i

om en av

standardböckerna inom området. Även det robusta åtgärds-

mest

är väl konstruerat för överleva genomföran-

program - ett som att

deprocessen tenderar De klassiska med

- att snett. symptomen

undermålig prestation, förseningar och stigande kostnader kommer uppstå", är typiskt uttalande från den första

att ett annat genera-

tionens implementeringsforskare. Här finns emellertid inte mindre olika problem gömda.

än tre

Det första är implementeringsforskare har haft förkärlek att

att en

söka sig till sådana typer offentliga åtgärdsprogram vilka man

förhand känt till resulterat i misslyckanden. inte varken

Detta är nu

särskilt konstigt eller i alla lägen metodologiskt förkastligt. När som

i detta fall det gällt att etablera ett nytt forskningsfält, är sådana

illustrativa fallstudier, där främst vill söka verifiera teori, man en ny

både nödvändiga och legitima. Strävan har varit visa vikten

att av

analysera den administrativa genomförandeprocessen för öka

att att

vår förståelse för det politiska utfall och då söka sig till

systemets att

kända misslyckanden är givetvis fullt rimligt. Denna inriktning

låt kalla den för den offentliga politikens heroiska miss-

mot, oss

lyckanden, kan jämföras med den ekonomiska forskningens

numera dock huvudsakligen avsomnade intresse för att studera

marknadsmisslyckanden.

DEMOKRATINS VIDD

Denna koncentration på studiet misslyckade offentliga av satsningar är emellertid problematisk vårt perspektiv där det mera ur gäller att söka efter mera generella mönster för den politiska styrningens möjligheter och gränser. Det vore självklart fatalt den om metodologiska snedvridning som koncentrationen till problemom-

råden innebär gjorde vi implementeringsproblem oöver-

att ser som

stigliga. Det kan likställas med att dra generella slutsatser före-

om tagandets möjligheter och problem baserat enbart studiet krisav branscher eller konkursmässiga företag. Inte heller den militärstrategiska forskningen har försökt enbart dra sina slutsatser från att

nederlagens fält. Som Richard Elmore skriver i en insiktsfull artikel:

Analyser av välfärdspolitik har kommit att bestå förklaringar av varför saker och ting aldrig fungerar planerat, hög kunskapssom en nivå har kommit likställas med flödande cynism. Självklart att en kan viktiga lärdomar dras studera misslyckade åtgärdsproav att och brister i organisationers rationalitet. Problemet är emellergram tid detta endast har vad inte fungerar, att man genom grepp om som inte vad faktiskt fungerar. Att dra generella lärdomar och framsom förallt rekommendation praktiker baserat enbart sådan att ge kunskap är självklart förkastligt. Det andra, och närbesläktade, problemet gäller även det implementeringsforskarnas val offentliga åtgärdsprogram. Även då av inte från början valt analysera misslyckanden har typiska man att områden varit sådana

som a kräver samarbete mellan ett flertal

olika politiska nivåer, b syftar till med olika slags medel påverka

att samhällsområden med dynamik vilket kräver

stor c att fält-

personalen ges ett stort mått av handlingsutrymme och där d de

förväntade förändringarna är mycket och där teknologin

stora e

vad man skall göra för att åstadkomma de förväntade förändring-

arna är osäker eller rentav obefintlig. Det har funnits en vilja att

undersöka just den välfärdsprogram förhand typ av som man vet har goda chanser misslyckas. Även detta har cynisk och att gett en efter hand alltmer socialkonservativ prägel genren.

För det tredje har implementeringsforskningen haft alltför

mekanistisk och rationalistisk genomförandeprocessen. Inom

syn om ens några, administrativt komplicerade verksamheter lyckas till genomföra de ursprungliga planerna och beman 100 procent

BO ROTHSTEIN

sluten. I stället är anpassning till förändrade förhållanden och

av-

vikelser från vad planerats och förändring planer grund

som av

gjorda erfarenheter det normala. Det politiska och den

av systemet

offentliga sektorn är ingalunda ensamt om att ofta acceptera att målsättningar kan vara mångfaccetterade och fulla av restriktioner och att planerade intentioner inte kan förverkligas fullt Detta

ut.

skall självklart inte i alla lägen intäkt för konservativ och

tas som en

reformpessimistisk inställning till offentlig politik. Tvärtom är

organisationer som förmår sig till förändrade förhållanden

anpassa

och organisationsledningar kan omforma målsättningar efter

som

gjorda erfarenheter oftast att föredra framför mera rigida strukturer. Mera insiktsfulla politiska beslutsfattare försöker ibland bygga in

sådan förändringsförmåga i de organisationer de skapar. Det blir,

kort sagt, inte alltid tänkt, det kan bli bra ändå. Detta som man men

sägs inte för undanskymma många offentliga vid

att att program en

närmare granskning kan betraktas som misslyckade, utan bara för att hävda att bedömningen vad bör klassifieras miss-

av som som ett

lyckande måste göras från ett bredare spektrum än att bara mekaniskt jämföra uppnådda resultat med de ursprungliga målen. Betydelsen av att implementeringsstrukturer förmår att lära sig över tid, att verksamheter måste sig till förändringar i omgiv-

anpassa

ningen, att planer måste förändras och att även resultat inte når

som

till 100 procent vad planerats kan mycket värde-

upp av som vara

fulla, har ofta negligerats i denna forskning. Till detta kommer implementerings- och utvärderingsstudier

att

ofta gjorts kort tid efter det igång vilket tende-

att programmet satts

rat att underskatta dels de långsiktiga effekterna, dels just möjlig-

heten att lära gjorda misstag och korrigera verksamheten efter-

hand. Offentlig politik handlar i mycket att hantera förän-

om ett

derligt fält efter vissa allmänna riktlinjer, inte med kirurgisk

om att

precision konstruera automatisk där kända insatser

en process ger kända effekter.

Utformningen av åtgärdsprogrammet är självklart central

faktor för skall lyckas med vad föresatt sig. Problemet

att man man är bara denna diskussion ofta hamnar i överrationalistisk att en

diskurs, där de studerar implementering till del sysslar med

som stor

att beklaga att den politiska processen ibland producerar irrationella

DEMOKRATINS VIDD

resultat i form oklara eller motstridiga eller till och med omöj-

av liga mandat för den offentliga förvaltningen. Detta ligger emellertid

delvis i den politiska Politiker kan,

processens natur. genom exempelvis kraftig massmedial fokusering ett problem, komma i situationer där de uppfattar sig tvingade formulera något som att

slags åtgärdsprogram även för samhällsproblem för vilka det inte

finns några väl beprövade eller kända motåtgärder. Resultatet är ens tendens att kasta olösliga sociala problem byråkraterna en som sedan blir syndabockar när problemen inte blir lösta. Detta kan orsaken till att det existerar åtgärdsprogram vara som man goda grunder kan anta enbart är av symboliskt värde, dvs. där de flesta inblandade utgår från att de inte är tänkta att program ha någon effekt än söka visa någonting görs för åtannan att att att gärda uppmärksammat problem oklart vad och med vilken ett effekt. Å andra sidan finns det situationer där det finns mycket starka

moraliska skäl att vidta offentliga åtgärder trots att vi majoriteten saknar tillräcklig god kunskap relationen mellan insatser och om effekter, eller där vi är mycket osäkra vilka effekterna över-

huvudtaget Symbolisk politik har inte bara en utbudssida utan

också efterfrågesida. Kraven att staten skall ingripa mot olika en samhällsproblem har helt enkelt inte åtföljts motsvarande av en tillväxt i statens kapacitet.

Det finns policyforskare hävdar att det enklare

som var nattväktarstatens tid då staten, till skillnad från oftast kunde använnu, da välkänd teknik för sina typiska uppgifter hänga krimisom att nella eller bygga broar. Jag tror emellertid kraftigt underskattar man svårigheterna i implementeringen av en uppgift som dåtidens stater sysslade rätt mycket med, nämligen bedriva militära operationer. att

Implementeringsforskning härvidlag bygger den slags teori för

krigsioperationer som går tillbaka till den tyske militärstrategen

Clausewitz skrifter från det tidiga 1800-talet. dennes centrala Ett av

budskap var att militära operationer var så oförutsebara att någon

generell operativ teori inte kunde etableras. I stället det centrala var

att förbereda befälhavare mentalt för denna krigets oförutsebarhet.

Clausewitz centrala begrepp för beskriva kriget strategiskt att som problem var "friktion, "osäkerhet" och slump.

BO ROTHSTEIN

Implementeringsforskningens huvudrekommendation är som

sagt att målen med policyn måste precisa och klara och att

vara man

förhand har kunskap relationen mellan insatta åtgärder och

effekter/ mål. Man efterfrågar allmänt hållfast teori identi-

en som fierar de centrala faktorerna och orsakssambanden. Nakamura 8C

Smallwood hävdar t.ex. att: Både åtgärdsprogrammets mål och

medlen för att nå dessa mål måste formuleras i termer är som pass

precisa att genomförarna vet vad de förväntas göra."

Detta är emellertid i många fall helt orealistisk bild vad offenten av

politik handlar om. Den bygger även en i grunden omöjlig relationen mellan kunskap och politisk handling. Inom

syn

många områden måste staten nämligen även då det saknas helt

agera

säker kunskap både insatsernas verkning och de förhållan-

om om den råder då insatserna skall göras. Jag skall illustrera detta med som

ett klassiskt område för statlig verksamhet, nämligen det militära försvaret. Den empiriska forskningen talar här för ovanlighetens skull tydligt språk, för uttrycka det försiktigt. I oerhört

ett att

många fall har länder satsat försvarsprogram vad gäller teknologi och strategi delar visat sig felaktiga och inte byggt

som i stora som

någon fungerande kausal teori relationen mellan insatser och

effekter. Orsaken till detta kommer att det i militära företag

av som

i många andra verksamheter alltid är oerhört svårt att förutse

relationen mellan insatser och effekter, insatserna till exempel är

tillräckliga såväl kvantitativt kvalitativt. Skälet

rent som är att man inte kan bestämma de förhållanden under vilka insatserna kommer

till användning. Den accelererande tekniska utvecklingen är bara

en de faktorer bidrar till osäkerheten och flexibiliteten detta av som område. En är osäkerheten i de tänkta scenarion förannan som

svarsplaneringen bygger på. Som Regan uttryckt det, det största problemet för militära planerare skaffa information från sina

är att

politiska ledare om för vilket slags krig de skall förbereda sig.

Likväl är det ytterst allvar vill hävda att grund

som av

just denna kunskapsmässiga osäkerhet när det gäller sambandet

mellan insatser och effekter bör avstå från att ha ett militärt försvar

eller avstå från att försöka utforma det så rationellt möjligt

som

efter det rådande kunskapsläget. I detta slags åtgärdsprogram, lik-

DEMOKRATINS VIDD

i så många andra, handlar det i stället utforma den som om att offentliga politiken att den kan hantera osäkerhet och kravet flexibilitet i implementeringsledet. Det är naivt beslut att tro att om

att handla kan från början har säker kunskap

styras av om om vad kommer fungera. Det enda förefaller helt säkert är som att som att ett militärt försvar byggdes efter de rationalistiska doktom upp

riner implementeringsforskningen föreskriver skulle det

som a

antingen inte förekomma alls eller b vara helt oanvändbart i hän-

delse krig, eftersom det skulle sakna den flexibilitet och förmåga

att hantera osäkerhet krävs för framgång i militära operationer.

som Detta vikten att inse den tillgängliga kunresonemang om av skapens begränsningar, särskilt när den skall tillämpas i många olika

och okända situationer, kan överföras till många offentliga politik-

områden. Vi inte med säkerhet vilken åtgärder vet typ av som fungerar inom stora delar centrala områden såsom t.ex. kriminalav vården, den kurativa socialpolitiken, sjukvården, miljövården, ut-

bildningsväsendet och arbetslöshetsbekämpningen. Vi saknar

många områden möjligheten att centralt inhämta säker kunskap om

vad fungerar och i de fall vi har någorlunda säker kunskap så

som fungerar den bara i vissa situationer. Dessutom förändras kunskapsläget mycket snabbt inom många av dessa områden.

Denna föreställning inom implementeringsforskningen, att det

gäller att först finna helt säker och fungerande policyteori bakom en programmet förutsättning och villkor för sjösätta det, som en ett att är i bästa fall naiv, i värsta fall direkt farlig. Detta idé är en som förefaller hänga med det fordistiska löpande-bands-produksamma

tionens samhälle eller Sovjetepokens femårsplaner vilka byggde

att man högst upp i hierarkin alltid visste vad som skulle göras och hur, och de utförde detta bara hade rätta sig efter att som att dessa centrala och precisa mål. I det post-fordistiska, post-sovjetiska informations- och kunskapssamhället är denna idé emellertid fullständigt föråldrad. Förändringstakten är hög inom de flesta

policyområden och kraven att anpassa verksamheten efter

skiftande förhållanden så stora att möjligheten att besitta säker kunskap om vad bör göras central nivå och hinna förmedla som denna till lokal nivå är oerhört liten.

BO ROTHSTEIN

Olika slags offentliga åtgärder

Vad finns det då för olika offentliga åtgärdsprogram och

typer av

kan vi hitta någon rimlig indelningsgrund vårt syfte

som passar att

hitta vilka är komplicerade genomföra än andra.

som mera att

Svaret är delvis givet Iu större osäkerhet måste hanteras i

ovan: som

genomförandeledet desto svårare blir det. En första distinktion

vad denna osäkerhet handlar är hur de operativa förhållandena

ut i vilka den offentliga politiken ingripa. Dessa kan i

ser avser att

extremfallen antingen fullständigt dynamiska eller fullständigt

vara

statiska till sin karaktär. Uttryckt sätt gäller frågan

annat om

man måste den offentliga styrningen till varje falls unika

anpassa

situation och egenskaper för nå önskat resultat, eller

att om man

kan arbeta med generella och standardiserade insatser.

mera Den andra distinktionen har göra med insatser beatt typen av

rorende i vilken grad önskar påverka samhällsförhållandena,

man dvs. hur direkt eller indirekt önskar intervenera. Det är staten en

sak att sätta ett regelverk sätter innanför vilka

upp som ramarna människor eller organisationer i det civila samhället kan efter agera

eget tycke och skön. Exempel detta kan civilrätten eller

vara

äktenskapslagstiftningen. Det handlar om att skapa en slags reflek-

siva rättsliga system är både självreglerande och självständiga.

som

Här föreligger skillnad mot formell rätt vad privata

en som anger

aktörer får och inte får göra, och materiella rättsregler

mot som vad den enskilde kan kräva eller krävas I civilanger av staten.

rätten regleras emellertid inte vilka varor och tjänster som skall

bytas och äktenskapslagstiftningen innehåller inte många precise-

ringar om man bör gifta sig med eller vad skall före-

vem som

komma inom äktenskapet. Här lägger sig mycket vida

staten inom

inte vissa för kontraktens

ramar

men rätt så precisa regler utformning gäller. Här finns även olika typer av ekonomiska styr-

instrument skatter och generella bidrag. Låt för enkelhetens

som oss

skull benämna denna politik reglerande.

typ av

Det är sak då staten direkt via sina organisationer

en annan egna

vill söka påverka medborgarnas handlande och framförallt försöka dem djupet ändra sitt beteende. Detta gäller alla former

att av

vad engelska kallas "human-processing, dvs. den verksam-

som

DEMOKRATINS VIDD

het sker i skolor och andra utbildningsorgan, socialbyråer, i som fängelser, alkoholistanstalter. Vilken typ offentliga åtgärdsprogram är då respektive av mest minst problematiskt att implementera. Här kan vi dra omvänd en nytta av implementeringsforskningens karaktär av eländesforskning, dess tendens leta efter de mest problematiska fallen. Det att förefaller tämligen stor enighet att den komplicevara en om mest rade typen är de kan beskrivas dynamiskt av program som som interventionistiska, medan det är betydligt enklare att genomföra skall reglera statiska förhållanden. Exempel denna program som

förra typ är arbetsmarknadspolitik syftar till att

av program som öka sysselsättningen för dem med låga kvalifikationer, bostadspolitik som syftar till att ge bostäder hemlösa eller socialt missanpassade, utbildningspolitik syftar till göra som att avancemang inom utbildningssystemet fördelat mellan olika sociomera ekonomiska eller socialpolitik syftar till direkt kuragrupper som tiva åtgärder. Det för detta slags

som är gemensamt program är a

att de alla, olika sätt, handlar att direkt söka påverka enskilda om

medborgares beteende i en dynamisk process och b att kun-

skapsläget vad fungerar osäkert och

om som är c variationerna ute

fältet Att offentlig verksamhet efter generella är stora. anpassa en men tillfälliga skiftningar t.ex. konjunktursvängningar är svårt av två olika skäl. För det första är det komplicerat bygga in att ett effektivt i den offentliga förvaltningen. Att offentliga styrsystem organisationer att förändra sin verksamhet rätt sätt efter skiftande omständigheter är notoriskt komplicerat. Till skillnad från exempelvis företag idealmarknad känner den typiska offenten liga förvaltningsorganisationen inte omedelbart av en sviktande efterfrågan vad producerar eftersom vanligtvis har man man en politiskt bestämd efterfrågan/ kundkrets. För det andra ligger det ofta ett värde i att den offentliga förvaltningen är relativt stabil en organisation med en viss distans till den politiska församlingen, inte minst från rättsstatligt perspektiv. Domstolar skall, för ett att ta ett

typfall, av olika skäl inte kunna påverkas politiskt. Likväl kan den

parlamentariska majoriteten då det inträffar snabba sociala eller

politiska förändringar, önska omedelbara förändringar i domstolar-

sätt att döma i vissa typer ärenden. nas av

BO ROTHSTEIN

För det tredje är det parlamentariska beslutssystemet sin

genom

inneboende logik tämligen långsamt när det gäller sända iväg

att

signaler till den offentliga förvaltningen. I normala fall

fattar man

principbeslut en gång om året för åtgärdssektor. Inom denna

sektor kan dels förändringar ske mycket snabbare, dels behövs det ofta fattas tusentals beslut hur enskilda fall skall åtgärdas. Med

klassisk formulering Charles Lindblom kan detta

en numera av

sägas att staten har strong thumbs, fingers".

som no

Problemen med de offentliga insatserna till enskilda

att anpassa

fall leder in i de någorlunda välutforskade fälten inom

oss ett av

implementeringsforskningen, nämligen teorin om frontlinjebyråkrater. Enligt denna teori kommer de offentliga åtgärderna inom

denna dynamiskt interventionistiska i realiteten

typ av program att

utformas den operativa fältpersonalen. Skälet till detta är det

av att

inte, grund de osäkerhetsfaktorer nämnts, av som ovan är möjligt för de centrala politiska att i detalj föreskriva de olikartade

organen

åtgärder som bör vidtas i alla de olikartade fall måste hanteras. I

som

stället måste den operativa personalen direkt möter medborga-

som

ren/ klienten exempel

till lärare, sjukvårdspersonal, socialarbetare,

poliser ett relativt stort handlingsutrymme för avgöra precis

ges att

vilka slags åtgärder bör sättas in i de enskilda fallen. De måste

som

med andra ord rätt att självständigt och bedöma

ges eget ansvar

vilka insatser är lämpliga i den aktuella situationen och det är

som

deras handlingar blir det offentliga åtgärdsprogram-

summan av som met. I vad mån detta är relaterat till vad är beslutat de demosom av kratiskt tillsatta inom området är således betrakta organen att som

en öppen fråga. I realiteten innebär detta många och för enskilda medborgare

att

utomordentligt viktiga beslut fortlöpande kommer utformas

att av

lokala offentliga och enskilda tjänstemän. Här uppstår vad vi

organ kan kalla för demokratins hål, innebär de beett svarta som att som

slutar medborgarnas välfärd är förvaltningar och tjänstemän, där

det kan svårt, gränsen till omöjligt, utkräva något slags

vara att

ansvar. De valda politikerna har bara mycket begränsat inflytan-

ett

de över utformningen den offentliga politiken, eller direkt

av mera

vad staten i dessa fall egentligen gör med medborgarna.

DEMOKRATINS VIDD

Till skillnad från statiskt reglerande politik är den dynamiska en interventionismen problematisk grund de institutionaliserade av former utifrån vilka demokratin byggts Det är exempelvis relaupp. tivt lätt ändra folkpensionen -i stort sett krävs att summan enbart några instruktioner till centraldatorn Riksförsäkringsnya verket. Det är betydligt svårare ändra attityder och beteende hos att fältpersonal lärare, socialarbetare och poliser. Även i de fall som detta är möjligt måste vi också känna till hur och detta får om avsedda effekter hos de individer vilka de förras åtgärder är mot riktade. Styrningskedjans längd från centrala politiker till högre ämbetsmän, till mellanchefer, till fåltpersonal och slutligen till medborgarna gör bara detta styrningen blir utomordentligt - att en komplicerad process. Jag skall illustrera detta med ett typfall, nämligen de generella barnbidragen, fall vad jag benämnt statisk intervensom är ett av tionism. Problemet med dessa och liknande generella bidrag år att de ett plan möter medborgarnas behov tämligen dåligt. Enkelt uttryckt de fattiga får för lite och de rika får för mycket. I ballis- tiska skulle kunna säga att detta är att sikta att termer man som nå träffbild möjligt att söka träffa allt lika. Det stor som - vore, utifrån medborgarnas behov, bättre bidragen avpassades sett om kontinuerligt efter deras över tiden skiftande och generellt olika ekonomiska omständigheter. Teoretiskt kunde finkalibrera man så varje familj varje månad finge besök socialsystemet att av en tjänsteman tillsammans med familjen gick igenom deras ekosom nomiska situation och därefter skrev check med lämplig ut en en bidragsumma. Ett sådant finkalibrigt system är fullt möjligt mera och nå så exakt träffbild möjligt. Priset för nå avser att som att denna precision i träffbilden är emellertid högt. Dels blir behovet av antalet socialtjänstemän högt. Dessutom blir kontrollen av och intrånget i medborgarnas privata liv mycket stor, dels kommer den reella makten glida över i tjänstemännens händer, eftersom beatt sluten blir beroende deras bedömning det enskilda fallet. av av Det i och för sig tillfredsställande utifrån denna vore om man

analys kunde, ett principiellt plan, dra slutsatsen att stater inte

bör syssla med dynamisk interventionism, därför de saknar föratt måga genomföra sådan politik. Denna rekommendation från att

BO ROTHSTEIN

implementeringsforskningen har emellertid ingen generell grund,

verkligheten är inte så enkel och välordnad. För det första finns det många studier visar har förmåga till dynamisk inter-

som att stater

ventionism. Under vissa specifika omständigheter kan mycket

stater

väl lösa denna uppgifter. För det andra är det i realiteten inte

typ av

politiskt möjligt att låta bli. Om vi önskar att samhället t.ex. skall vidta åtgärder vanvård barn, handikappade vård och

mot grov av ge

sysselsättning, rehabilitera yrkesskadade, bedriva aktiv arbetsmarknadspolitik eller ha en ordningspolis, är det inte möjligt att undvika dessa slags offentliga åtgärdsprogram. Snarare är lärdomen

att om

denna åtgärder skall fungera måste inse det ställer

typ av man att

mycket stora krav den offentliga förvaltningens organisering och förvaltningsåtgärdernas legitimitet, inte minst då möjligheten att

utkräva de professionella kårer i realiteten kommer

ansvar av som

för genomförandet de i demokratisk ordning fattade

att ansvara av

åtgärdsprogrammen.

Slutsatser

Frågan om demokratins räckvidd är både normativt och empiriskt komplicerad. Här har jag velat peka ut två centrala problem. Det första är vikten hitta balanspunkt mellan kollektivism och

av att en

individuell autonomi. Det andra har göra med möjligheterna till

att

demokratisk styrning med kända tekniker, visat sig begrän-

som,

sade. Demokratins räckvidd begränsas rent praktiskt de demo-

kratiska beslutskapacitet. Båda dessa faktorer måste i

organens tas beaktande i diskussionen demokratins räckvidd. om

Ge folket fler röster

Nils Karlson, ful. dr, Stockholm

Aldrig tidigare i världshistorien har demokratin haft starkare ställ-

ning i världen än i dag. Aldrig tidigare har många människor levt i

relativt sett öppna samhällen, med växande välstånd och ett allt starka-

re skydd för de demokratiska fri- och rättigheterna. Den liberala demokratins institutioner gör ett globalt segertåg.

Skälet är uppenbart. Institutioner befrämjar frihet, öppenhet

som

och demokrati incitament och skapar synergier växande

ger som ger en

kaka, helheten blir större än delarna. Två plus två blir fem.

På tvärs med global utveckling

På denna utveckling går Sverige. Den svenska demokratin

tvärs mot

tycks ha drabbats anergi, helheten blir mindre än delarna. Två

plus två blir tre. Kloka är i dag Sverige har halkat efter, att vårt

personer ense om att

politiskt-ekonomiska system inte riktigt fungerar som det borde. Enligt

exempelvis Carl Johan Åberg, tidigare socialdemokratisk statssekrete-

chefredaktör för Aftonbladet, landshövding i Västmanland och

rare,

chef för 1 3 AP-fonderna, utmärks de senaste 25 årens utveckling

- av

kraftigt ökad statsskuld, ökning arbetslösheten till

en en av 13 procent

totalt sett, realt stillastående köpkraft, kraftig ökning offent-

- en en av

sektor till priset ökad skattekvot från 40 till och

av en 60 procent en

utförsåkning den svenska ekonomin i förhållande till andra OECD-

länder från topposition till 16:e plats.

- en

GE FOLKET FLER RÖSTER

Jämfört med andra jämförbara länder har tillväxten varit lägre, köp-

kraftsutvecklingen varit sämre, antalet nyskapade jobb färre och löne-

utvecklingen sämre. Nettolönen för en genomsnittlig industiarbetare i Sverige är i dag endast 54,8 procent av lönen för motsvarande arbete i Schweiz. I kronor räknat betyder det den svenske arbetaren får att drygt 100 000 kronor mindre per år i lön än sin kollega. Motsvarande siffror gäller för flertalet andra yrken. Detta är ovedersägliga fakta. För

ytterligare siffror, se Åberg 1997.

Denna utveckling påverkar alla, mest drabbas naturligtvis de men och de i allt högre utsträckning har blivit beroende svaga utsatta, som stat och kommun för sin välfärd. I varje vecka i tidav stort sett ser ningar och andra media reportage om olika behövande får grupper som

mindre stöd och hjälp. Se t.ex. Dagens Nyheter 971213, 980102,

980104, 980128, 980312. Allt oftare kan tidigare löften från ansvariga

politiker och tjänstemän inte infrias.

Sjunkande legitimitet

Parallellt med denna utveckling har förtroendet för centrala samhälleliga institutioner, inte minst de politiska, successivt urholkats. Exempelvis har bara drygt hälften 54 procent av svenska folket förtroende för vårt rättsväsende, medan tio 31 procent inte har tre av det. Bland LO-medlemmarna är det inte har förtroende 35 procent som för rättsväsendet, jämfört med SACO-medlemmarna 21 procent av SIFO 1997-02-05. Enligt de undersökningar som genomförs SOM-institutet Samav

hälle-Opinion-Massmedia av Sören Holmberg och Lennart Weibull

vid Göteborgs universitet faller förtroendet för nästan samtliga samhällsinstitutioner. För regering och riksdag handlar det regelrätt om ett i förtroendet. Medan knappt 40 procent svenskarna i slutet ras av av 1960-talet uttryckte sin misstro mot politikerna, motsvarande siffra var tjugofem år senare nästan 70 procent. I inget annat land i Europa har politikerföraktet bland befolkningen ökat så mycket de 25 åren. senaste Svenska politiker ligger i dag sämre till hos väljarna än sina kolleger i Danmark, Norge och Nederländerna. På skala från minus hundra en till plus hundra ligger tilltron till riksdagen minus 23, regeringen

NILS KARLSON

minus 29, kommunstyrelsen minus 30. Se Gilljam 8C Holmberg

1993, Gilljam 8C Holmberg 1995 och Holmberg 8C Weibull 1997. Denna dystra utveckling bekräftas rad andra studier. Exempelvis

av en

visade Temos undersökning i oktober den andel befolk-

1996 att av

ningen som har förtroende för regeringen/ kanslihuset sjönk från 50

procent 1987 till 32 1996. procent

Anergins orsaker

Vad är då orsaken Varför har det gått illa Varför lider Sverige

anergi Vissa, t.ex. många ledande politiker också exempelvis

men stats-

vetarna i SNS Demokratiråd, hävdar orsaken år politikerna har

att att

för lite makt. Finge de bara och större handlingskraft

mer resurser

skulle problem lösas. Med tanke den offentliga sektorns andel

att av

BNP är högre än i något annat OECD-land förefaller detta något naivt. Endast i de forna öststaterna hade de makthavande politikerna direkt eller indirekt tilldelat sig makt fatta beslut användningen

att om av mer

ån de svenska 65 BNP. Hur det gick där vi.

procenten av vet

Ett annat populärt förslag är att det finns ideologiska orsaker till

Sveriges tillkortakommanden. Så här i valtider är det naturligtvis särskilt vanligt. Hade bara våra idéer fått och inte de andras skulle

styra

allt ha annorlunda hävdar Även detta säkerligen

sett ut, man. om är en

bidragande orsak, finns det nog skäl att även hår ställa sig tveksam.

Vårt att minnas år exempelvis att Sverige har haft borgerliga regeringar

9 år utav de senaste 22. Ansvaret bör således fördelas hyggligt jämnt

mellan blocken.

Ytterligare en omtyckt förklaring till varför politikerna tappat i för-

troende och svensk ekonomi och välfårdsutveckling

sackat efter år ett

antal omvärldsförändringar. Felet skulle inte ligga hos själva

oss utan

annat håll. Här finns det rad olika varianter. Vanligast år skylla

en att

globaliseringen. Trots att den svenska ekonomin har varit en av de mest öppna och exportinriktade i säkert 100 år, skulle plötsligt

nu inte kunna klara den internationella konkurrensen Med tanke

svenska företags framgångar under år är även detta föga

senare tro-

värdigt.

GE FOLKET FLER RÖSTER

Därefter brukar skylla media. Orsaken till politiken har

man att

lågt förtroende och misslyckas i sina strävanden påstås vara medias utveckling. Tanken är att den särskilda mediadramaturgin, med förenk-

ling, tillspetsning, dramatisering, förkortning och personifiering som

väsentliga inslag, skulle snedvrida den offentliga debatten och undergräva väljarnas kunskaper den faktiska utvecklingen. Men även

om om

det kan ligga del i detta, så rimmar det dock illa med den faktiska

utvecklingen. Aldrig tidigare, visar många undersökningar, har svenska

väljare varit kunnigare och bättre informerade i viktiga samhällsfrågor

än i

Till sist är det vanligt, än inte alltid i offentliga sammanhang, att

påpeka att samhället har blivit så komplext och pluralistiskt. På 1950och 60-talen allting enkelt och homogent, finge vi bara tillbaka den

var

tidens samhälle, utan mångfald och invandrare, skulle allt fungera väl igen. I likhet med de andra nämnda omvärldsförändringarna har dock denna utveckling inte bara påverkat i Sverige även alla andra

oss utan

länder. Följaktligen kan den knappast användas för förklara vår

att

särutveckling. Faktum världens pluralistiska eller invandrar-

är att mest täta samhälle, USA, är det land kanske har haft den allra som mest

positiva utvecklingen de senaste 20 till 30 åren.

Styrelseskickets betydelse

Mycket talar i stället för i betydande utsträckning finns i det

att svaret

sätt vårt styrelseskick är utformat, hur vår demokrati har konstruerats.

Om grundlagen, konstitutionen eller styrelseskicket är mindre ändamålsenligt utformad fungerar demokratin sämre än vad som skulle kunna möjligt. Felet är alltså inte demokratin i sig denna

vara - om

råder bred och berättigad konsensus. Inte minst visar den globala

utvecklingen, tidigare påpekats, den liberala demokratins styrka.

som

Nej, det tycks ha ställt till det är vår hemsnickrade variant

som egen, demokrati.

Anergin, det svenska samhällets grundläggande systemfel, kan åtminstone delvis förklaras vår undermåliga grundlag. Systematiskt

genom

och under lång tid tycks det politiska beslutssystemet, oavsett riksdagsmajoritet, ha premierat kortsiktighet och särintressen. De politiska

NILS KARLSON

besluten har blivit sämre än vad samtliga inblandade aktörer har önskat eller förväntat sig. Återkommande tendenser till budgetunderskott, devalveringar,

inflation, beslutsoförmåga i viktiga frågor, höjda skatter, politikerförakt, en ständigt växande offentlig sektor m.m. är uppenbara exempel.

Extrem parlamentarism

Det styrelseskick Sverige fick 1974 års regeringsform är ett

genom typiskt barn sin tid. Efter 1950- och 60-talens rekordår, den Tingav stenska idyllen, präglades vårt samhälle extrem tilltro till politik av en medel. Livet skulle läggas till rätta och alla sociala och ekosom typer av

nomiska problem skulle lösas med politiska ingrepp jämför Karlson

1993. Självklart skulle även styrelseskicket moderniseras. I bred politisk

enighet fick vi grundlag i jämförelse med andra länder i mycket

en som hög grad betonar enhet, centralisering och parlamentarism. Styrelseskicket är monistiskt. Folkviljan den uttrycks i de allmänna valen som

skall slå igenom direkt har endast proportionellt sammansatt

- en, kammare i vårt parlament, riksdagen. Inslagen av lagprövning är ytterst begränsade. Vi saknar konstitutionell domstol. Den kommunala själven styrelsen är i mångt och mycket chimär. Vi har ingen direktvald presien dent. Folkomröstningar spelar undanskymd, i första hand rådgivande en roll Sydow 1989, Petersson 1993, Stjernquist 1997. När folket von en gång tredje eller fjärde år har sitt, kan det gå. Annorlunda utvart sagt tryckt saknas i stort sett inslag maktdelning i det svenska styrelseav skicket. Här ligger sannolikt väsentlig del förklaringen till den en av svenska politikens tillkortakommanden. I Sverige har parlamentet tilldelats såväl den lagstiftande och den beskattande den kontrollerande eller granskande makten. Vår konsom

stitution är med alla rimliga mått mätt extremt parlamentarisk. Följden har blivit, paradoxalt att den verkställande makten, regeringen, har

nog, fått starkare ställning än i nästan alla andra demokratiska länder. en En riksdag med så många viktiga uppgifter hamnar oundvikligen i

olika målkonflikter, och utför följaktligen ingen uppgift särskilt väl. Den

GE FOLKET FLER RÖSTER

parodi granskning av statsråden konstitutionsutskottet ägnar sig

som

kan illustrera problemet.

Demokratins kärnidé

Uppenbart är att viss insikt finns om vårt styrelseskicks tillkortakommanden. En rad, likväl otillräckliga, åtgärder har faktiskt

men

genomförts under år: Europakonventionens inkorporering i

senare

grundlagen, medlemskapet i den Europeiska Unionen, den fyraåriga

mandatperioden, den förändrade budgetprocessen, Riksbankens ökade oberoende och inslaget personval i riksdagsvalen. Någon verklig

diskussion eller analys förändringarnas konsekvenser för vår

om av

demokratis funktionssätt har dock inte skett. De har genomdrivits

uppifrån, utifrån andra föregivna skäl.

Demokratins kärnidé, folksuveräntiteten, kan emellertid förverkligas

många olika sätt. Vår grundlag år intet sätt det enda.

I ett mer pluralistiskt statsskick, såsom det amerikanska, det schweiziska eller det tyska, betonas maktdelning och decentra-

snarare

lisering. Folkviljan uttrycks samtidigt en rad olika sätt: parla-

genom

ment med två kammare väljs olika sätt och ofta vid olika tid-

som

punkter; genom ett större inslag av folkomröstningar; oberoende

genom

domstolar och stark lagprövning; republikanism eller president-

genom

styre; genom ett starkt rättighetsskydd; lokalt självstyre.

genom

Med konstitution detta slag förstärks inslagen reflektion och

en av av

eftertanke i det politiska beslutsfattandet. Kortsiktiga folkopinioners och särintressens genomslag i lagstiftningen hindras eller fördröjs. Och, inte minst, olika demokratiskt förankrade maktcentra möjlighet över-

ges att vaka och balansera varandra. Folket fler röster. ges

Det mesta talar för grundlagsreform i denna riktning inte bara

att en

skulle stärka den svenska demokratin utan också väsentligt förbättra de politiska beslutens kvalitet. Den kortsiktiga opportunism präglat

som

svensk politik de decennierna skulle förhoppningsvis kunna

senaste undvikas.

Den självbundna statsmakten är det långsiktigt starka folkstyret.

För att demokratin skall långsiktigt legitim, måste politiken

vara

NILS KARLSON

lagbindas, den måste själv sätta gränser för sin egen verksamhet. Sverige behöver maktdelning och mindre parlamentarism. mer av av

Fler röster át folket

Sverige behöver en bred diskussion där vi förutsättningslöst överväger olika alternativ att fördjupa folkstyret ökad maktdelning. Det genom viktigaste är inte de enskilda åtgärderna för sig, såsom införande var av två kammare i riksdagen, stärkt kommunalt självstyre, reell lagpröv-

ning, konstitutionell domstol, stärkt rättighetsskydd, republikanism

en eller höjda majoritetskrav, utan att kan åstadkomma styrelseskick ett där olika demokratiska mekanismer balanserar varandra, där folket ges fler röster. Då bör den svenska demokratins anergi kunna undvikas.

Referenser

Dagens Nyheter 971213, 980102, 980104, 980128, 980312

Gilljam, M. 8C Holmberg, S., Väljarna inför 90-talet, Norstedts,

Stockholm, 1993 Gilljam, M. 8C Holmberg, S., Väljarnas val, Norstedts, Stockholm, 1995 Holmberg, 8C Weibull, L., Förtroendets fall, Holmberg, 8C Weibull, L. red., Ett missnöjt folk, 18 från SOMrapport nr institutet, Göteborg, 1997 Karlson, N., 779e State State, An Inquiry Concerning the Role Invisible Hands in Politics and Civil Society. Almqvist 8C Wiksell International, 1993 Petersson, O., Svensk politik, Publica, Stockholm, 1993 SIFO, Allmänhetens tilltro till rättsväsendet, 1997-02-05 Stjernquist, N., Tväkammartiden: Sveriges riksdag 1867-1979, Sveriges Riksdag, 19%

GE FOLKET FLER RÖSTER

TEMO, Förtroendet för maktens företrädare, oktober 1996 von Sydow, B., Vägen till enkammarriksdagen: demokratisk

fötfattningspolitik i Sverige 1944-1968, Stockholm, Tiden, 1989

Åberg, C. Ett svårskött pastorat: Hur förnya svensk politik,

Stockholm, SNS Förlag, 1997

Velferdsstat demokrati og

Erik Oddvar Eriksen, professor, Bergen

Vi anvender Velferdsstat vår form for En slik kan termen om stat. stat eller mindre omfattende, färre eller flere veere mer ta seg av oppgaver,

fordele goder byrder ulike måter. Som et minimumsgmnnlag

og sier individet i velferdsstat sikret minimumsstandarder for at en er

inntekt, livsmiljø, bolig utdannelse, og at dette er gitt som politiske

rettigheter. Velferdsstaten reflekterer ting holdes utenfor den

at noen

kontinuerlige konkurransen markedet og ved hjelp av politiske

tiltak. Det skal mulig å overleve med rak uten å

vaere og rygg veere markedstiltaker, altså å ha arbeid i Velferdsstat. Man skal uten en

kunne overleve å avhengig familie, slekt deres til

uten vaare av og evne

hjelp. Det viktig å at etableringen og utviklingen av velferdsstaten

er se

henger med utviklingen den demokratiske rettsstat.

sammen av

Denne statsformen har sitt grunnlag sin selvforståelse knyttet til

begrepet menneskerettigheter. Den er bygd doktrinen om at

mennesket moralsk har til å gjøre fornuftige

er en person som evne

valg, for selv, til selv å bestemme hvilket liv det skal leve.

ta ansvar seg

Den demokratiske bygger prinsippet alles like verdi

rettsstat om og alles like frihet. Velferdsstaten for å sikkre denne friheten bliv er at

reel dermed specielt til for å de svakestes interesser,

og ta vare og først fremst dem ikke kan selv. Denne og som ta vare seg

velferdsstaten i dagens situasjon kommet i ulike

er opp mange og

typer problemen

For å kunne velferdsstatskritikken, hvor et grep om mange-

fassetert den for å kunne forholde til de komplekse

er, og seg

skal jeg her skille mellom diskurser

prosessene som er gang, tre om velferdsstaten. Med diskurs her bare mäter å samtale menes

VELFERDSSTAT OG DEMOKRATI

systematisk innenfor et felt. Ved å skissere tre diskurser om velferdsstaten ønsker jeg både å fram de problemsammensatte forståelser tilstede i dagens debatt, også å fram vår som er men at forståelse velferdsstaten har endret karakter. De avspeiler således av en historisk utvikling. Jeg skal snakke rettferdighetsdiskurs om en som er knyttet til oppkomsten og konsolideringen velferdsstaten. Så av over til effektivitetsdiskurs betegner situasjonen 70- 80en mer som og tallet spesielt. Endelig skal jeg skille diskurs jeg kaller for frihetsut en diskursen den tredje diskurs vi står i i dag. jeg som er type som oppe skal utdype denne siste diskursen med referanse til rettferdighets-

begrepet og teknokratiproblematikken.

Rettferdighetsdiskursen

Velferdsstaten uttrykk for normativt prinsipp de ikke et et om at som

kan hjelpe selv har krav offentlige Denne opprinnelige

seg støtte. diskursen velferdsstaten knyttet til forståelse individet om er en av

som et myndig vesen med krav respekt. I denne opprinnelige

diskusjonen velferdsstaten vi motiver, om ser at mange normer og interesser har med å forme den har vant og mange grupper vaert med å kjempe den fram. Det gjelder den kristne lekmanns-

bevegelsen, arbeiderklassen, og spesielt sosialdemokratiske partier

ved hjelp statsmakten omformet samfunnet. Mange sosiale som av grupper, partier og interesseorganisasjoner har drevet fram ulike typer velferdsreformer. Individet tilkjennes med velferdsstaten sosiale rettigheter, ikke bare sivile politiske rettigheter. Det og er mange ulike måter å legitimtere velferdsrettene på. Jeg skal her ganske enkelt gjøre nytte av et begrep fra Ulrich Preuss velferdstiltak om som

statsborgerkvalifikasjonspolitikk. Det betyr at man har krav Velferdsrettigheter i den grad de trengs for å kunne gjøre bruk av sine

politiske rettigheter. Slike rettigheter kan grunngies med at kvaliteten

kollektive beslutninger bedres når borgernes kompetanser

økes og når flere kan delta. Velferdsrettigheter således ikke bare i de er underpriviligertes interesse, men i alles. Større likhet i samfunnet

bedre deltakelsesmuligheter, øker informasjons-

noe som og

ERIK ODDVAR ERIKSEN

argumentasjonsnivået i den politiske prosess: det øker legitimiteten og rasjonaliteten i politisk beslutningsfatning. Velferdsstaten oppstår i et industrisamfunn, dvs. i et komplekst samfunn hvor individene trenger typer kompetanser for å fungere

nye

for å kunne delta lik linje i samfunnslivet. Man kan

og at

individene må sikrer sine grunnbehov fra det offentlige

noen av

fordi samfunnet blitt uoversiktlig komplekst. Det kreves

er mer og individene i et modeme samfunn, blant annet den mer av grunn av

teknologiske utvikling, det krevdes for å kompetent

enn som vxre en deltaker enkelt naturalhusholdssamfunn. Velferdsstaten både i et er

funksjonelt og legitimitetsmessig nødvendig for kapitalismen. Den

bringer til veie de ressursene som trengs for at borgeme skal erverve de kompetansene nødvendig for å bli kompetent

seg som er en

deltaker i arbeidslivet gjennom skole- utdanningssystemet.

Velferdsstaten står for autonomireparasjon for å tale med Niklas Luhmann. Den korrigerer også for markedssvikt blant ved å

annet

etablere ikke-lønnsomme, samfunnsmessig nødvendige infra-

men

strukturtiltak. Endelig kan velferdsstaten sikrer viss

en at en

utjevning mellom klasser. Den regulerer markedsøkonomien

kompenserer dens usosiale bivirkninger. Det er et arrangement som

får markedskapitalismen til å bli godtakbar for arbeidstakerne.

Denne funksjonelle siden ved velferdsstaten er viktig, men det får ikke dekke det faktum at den et uttrykk for moralsk

over er en

laeringsprosess: det etablert for hvordan skal

er nye normer man behandle likhet ulikhet ved at individet sikres overlevelsesevne og

utenfor markedet familien. Velferdsstatspolitikk representerer

og en

måte å skape rettferdig humant samfunn på. Det

et mer og er et samfunn hvor individene kan likestilt hvor samfunnet vaere mer og

framstår sivilisert. De fattige ikke henvist til almisser, til

som mer er

tigging, kriminalitet, prostitusjon eller veldedighet for å overleve.

Velferdsstaten imponerende oppfinnelse. For förste i

er en gang

menneskehetenes historie har begynt å fordele goder

en etter

prinsipper har menneskeverdet målestokk.

som som

Velferdsstaten reflekterer følgelig form for ansvarlighet,

en ny men

bevisstheten disse humane fotdelingsprinsippene imidlertid

om er

etterhvert kommet i skyggen de feilslag utilsiktete virk-

av mange og

ninger av velferdsstaten. Dette instrumentet til å rette opp i nød og

VELFERDSSTAT OG DEMOKRATI

sosial urett selv med å skape problemet med for

er nye mye av-

hengighet, ufrihet ulikheter har bivirkninger klientisering

og og som

og stigrnatisering. I tid med arbeidsledighet 15% i Europa

en en naermere ser man

også det blir utstøting flere ekskluderte Det viser

at mer og grupper.

velferdsstaten ikke løser de grunnleggende problemene. Den har

kun en reparasjons- og kompensasjonsfunksjon. Når markedet slår feil folk systematisk bringes i arbeidsledighet, så bringes den

opprinnelige retorikken i forlegenhet. Velferdsstaten har ikke klart å gjøre med de grunnleggende motsetningene i samfunnet har

noe og

heller ikke maktet å løse de store sosiale problemen køene i helsevesenet kriminalitet isoloasjon øker: skils-

blir større, og

misserater, selvmordsfrekvenser pyskiske lidelser taler sitt tydelige

språk. Velferdsstaten som skulle vare en sikrer av et mer humant og

rettferdig samfunn kan ikke sies å ha løst sin oppgave. Og, ikke minst, den blitt for dyr den overbelaster offentlige budsjetter.

er -

Effektivitetsdiskursen

Dette bringer den andre diskursen velferdsstaten.

oss over om

Velferdsstaten ble oppfunnet for å korrigere motvirke at den

som og

økonomiske kalkylen ble alle tings mål, blir nå faktisk omstilt ved hjelp av markedsanaloge styringsbilder. Velferdsstaten er selv inne i

en reformprosess hvor man bruker økonomiske redskaper for å

tjenesteytingen billigere effektiv. De strammere budsjettene

og mer

gjør de universelle velferdsstatsordninger kommer

at mer generøse,

under Det blir krav kontroll behovsprøving, vi

press. om mer og og

står også i Skandinavia overfor problemet med to-delt velferd-

hvor får gjennom universalistiske likebehandlede

system, noen

andre blir underkastet ydmykcnde behovsprøving.

program, mens en

Effektivitet i ferd med å bli det fremst kvalitetsmål også i vel-

ferdsstaten, andre hensyn skal ivaretas offentlig

mens som ennom

organisering fortrenges. Et uttrykk for dette er når stadig flere, mer

eller mindre berettiget, påtaler offentlig sløsing, unødig og skjev

ressursbruk krever mer målretting og strengere prioritering av hva

skattebetalernes skal til. Styringsteknikker hentet fra privat

penger

ERIK ODDVAR ERIKSEN

sektors teorier, slik målstyring, desentralisert

management som

budsjettansvar, prestasjonslønnsystemet, lokale resultatenheter

intern konkurranse har for lengst gjort sitt inntog. Ved omleggingen

til økt bruk prismekanisme kvantitative beregninger håper

av og man

å kunne måle bedre hva tjenesteproduksjon koster hvordan den

skal kunne bli billigere. Det egentlig oppslutning velferdsstaten i Skandinavia,

er stor om

tenkningen den klimaet rundt den har endret Folk vil

men om og seg.

egentlig ha velferdsstat, de redde for velferdstilbudene

mer men er

sine; for pensjonene sine, for sykehjems- for barnehageplassene

og sine. Vi har fått diskurs har endret fra å opptatt en som seg vaere av

rettferdighet til å hva den enkelte får igjen.

vaere opptatt av

Det har kommet inn terminologi når det gjelder offentlig

en ny

sektor utfordrer den generelle forståelsen velferdsstaten. Den

som av bare blitt middel ved siden markedet til å tilfredsstille våre er et av

individuelle behov krav til service. Velferdsstaten blitt produ-

og er en

goder; leveringssystem tjenester lik linje med enhver

sent av et av servicebedrift. Mentaliteten velferdsstaten har endret fra annen om seg

å dreie hva vi skal gjøre i fellesskap for å løse samfunnsopp-

seg om

for å skape rettferdig solidarisk samfunn til å dreie

gaver et og - seg -

hva den enkelte får igjen. de fordelingsmessige effektene

om Det er står i fokus. som Dette i den kvantitative kvalitative utvidelse grunner seg og av

spekteret offentlige tjenester. Det har eksplosjon i vel-

av veert en

ferdstjenester. Offentlig sektor sysselsetter mennesker

mange og

ivaretar sosiale funksjoner i samfunnet. Den står ikke bare

mange nye

for skole-, helse- sosial sikkerhet, også for barnehager, syke-

og men

hjem, aldersinstitusjoner, frtitidstilbud Det også opprettet

osv. er

mange rettigheter klageordninger som gjør at borgerne en

effektiv måte kan gjøre sine krav gjeldende.

Hele retorikken velferdsstaten har endret Borgerne blitt om seg. er

kunder eller brukere med preferanser må gjennomslag ved

som

utforming velferdstjenester. De ikke lenger medborgere

av er og

klienter med viktige behov samfunnet forpliktet til å

som er ta vare

på. Sykehusene blitt bedrifter produserer helse, skolene

er som og

universitetene produserer vekttalls-ekvivalenter, sosialkontorene yter

service Nå produseres det helse sykehuset, det behandles ikke

osv.

VELFERDSSTAT OG DEMOKRATI

lenger pasienter, når det tjenestenes kvalitet hva skattebetalerne er og får igjen diskuteres, ikke hvordan vi skal skape et rettferdig som samfunn oppheve undertrykking uverdige samfunnsforhold. Det og og er retorikken velferd krone, garantier, kvoter ventelister om mer pr. og i dag debatten. som preger Denne indvidualiserte rettighetstenkningen har gitt opphav til nye prioriteringsmåter, hvor den summeringen av private preferanser gjennom meningsmålinger, brukerundersøkelser brukerstyring og avgjør hvem skal hva ikke den politiske debatt. Vi har fått som og andre måter å avgjøre tingene den tradisjonelle hvor måtte enn en overveie i politiske prioriteringsdebatter for å noe gjort. Det blir hevdet at disse styringssystemene undergraver samfunnsmoralen nye ved de adresserer individene egoistiske rettighetsbaerere ikke at som og dydige samfunnsborgere. virker til å som De nye styringssystemene den offentlige, politiske debatt for funksjoner. Vi kan snakke tømme reprivatisering den offentlige tilfredsstillelsen individuelle om en av av behov. Dette undergraver den solidaritet velferdsstaten forutsom setter, dvs. opplevelse et skjebnefellesskap at alle i en av - av er samme båt at alles velferd avhengig alles innsats. Vi har vxrt vitne - og er av til klart tendensskifte hvor det ikke står å etablere like muliget om heter for samfunnsdeltakelse, velferdsstaten instrumen om som et for tilfredsstillelse individuelle preferanser. Men baksiden ment av av effektivitetsdiskursen frihetsdiskurs. er en

Men først en oppsummering

Disse forholdene gjør diskusjonen velferdsstatens grunnlag om og framtid vanskelig, viktig. Velferdsstaten representerer det men noe av ypperste vår sivilisasjon har frambrakt, men i praksis blir det proble- For det förste gjør den det mulig å uten å yte, mer. noe som utfordrer rettferdighetsfølelsen. Dette problemet blir prekaart når arbeidsledigheten stiger. Den såkalte arbeidslinjen i sosialpolitikeken workfare dette: det knyttes betingelser til - er et symptom tildelning støtte. For det andre er velfersstaten ikke lenger bare til av for trenger felleskapets hjelp for å komme kneik, noen som over en har gjort fortjent til støtte. I et pluralistisk samfunn og som seg mer

ERIK ODDVAR ERIKSEN

og med landsmenn, må velferdsstaten hjelp også til

nye yte støtte og

de ikke har gjort fortjent til det. Velferdsstaten blitt

som seg er

oumgjengelig. Den er kommet for å bli. I ett stadig komplisert

mer

samfunn må velferdsstaten inn med hjelp området

og støtte mange

en kontinuerlig basis.

Frihetsdiskursen

Vi har fått velferdsstat det høyre hevder den

en større og nye at

destruerer individuell frihet integritet undergraver hele ideen

og og om rettsstaten. Fra dette hold hevdes det velferdsstaten at sponser

sosial uansvarlighet. Den gjør det f.eks. mulig for ugifte mødre å oppdra barn, muliggjør skilsmisse gjør det mulig for ungdom å

droppe ut skolen uten å ha jobb å til. Velferdsstaten gjør det

muligå velge bort arbeid. Fra den moralistiske delen det konserva-

tive høyre hevdes det ikke bare har velferdsstaten svekket motiva-

sjoner. for å delta i arbeidslivet, slik nyliberalistene hevder,

men at

den også undergraver samfunnsmoralen. Den fritar individet fra

pliktea til å forsørge selv ødelegger normstrukturen i det sivile

seg og samfunnet.

Fra motsatt politisk hold hevdes det at velferdsstatslovgivningen fungerer normaliserende og at den bidrar til å opprettholde etablerte

stereoypier. Fra etnisk feministisk hold hevdes velferdsstaten

og at

ikke korrigerer for forskjellighet. Velferdsstaten skjaerer

alle over en

kam neglisjerer de forskjellige måtene det finnes for å realisere sitt

liv på. Iris Young hevder i boka Justice and the politics of difference

at selve begrepet rettferdig fordeling slik det kommer til uttrykk i

velferdspolitikken gir inntrykk av at en kan skape et rettferdig

sam-

funn ved å alle materielle Et rettferdig samfunn innebaerer

ressurser.

imidlcrtid langt lik fordeling goder. Lik

noe mer enn av ressurs-

fordelng er bare noen av de ting som skal til for å skape et rettferdig

samfuan. En får verken selvrespekt eller verdighet å bli tildelt

materelle goder, i pluralistisk samfunn det måter å

og et er mange

realisere faller utenfor skjemaet til velferdsstaten. Dens

seg som

standardiseringer truer heller realiseringen av alternative livs-

prosjéster, den kolliderer med de homofiles interesser, med etniske

VELFERDSSTAT 0G DEMOKRATI

behov, med interessene til innvandrere fra fremmede gruppers kulturer, med kvinners barns interesser, med ulike kulturelle og

subgrupper alternative bevegelsers behov. Deres respekt

og rop om

blir neglisjert deres krav forskjellsbehandling blir møtt med

stereotype likebehandlingsregler. Deres kamp om anerkjennelse, om å

bli respekten lik linje med befolkningen, kan ikke

resten av

avhjelpes med administrative profesjonell

mer programmer og

fra disse går heller respekt for sine ekspertise. Kravene gruppene ulike livssyn muligheter til å handle annerledes det

og enn standardiserte normaliserte livet velferdsstaten fordrer. og

Et anstendig samfunn

Dette bringer velferdsstatens rettferdighetsbegrep i forlegenhet, og har fått debatt hva det gode samfunn Et rettferdig

en ny om er.

samfunn er ikke det samme som et anstendig samfunn men et

anstendig samfunn rettferdig samfunn. Det offentlige kan

er et

fordele goder ulike prinsipper, behov, fortjeneste,

etter som

ansiennitet, må gjøre dette måte tilfredsstiller ett eller

men en som

kriterium rettferdighet, likhet bare dimensjon ved

annet men er en

rettferdighet. Likhetsbegrepet ikke rettferdighetsbegrepet.

uttømmer

Innenfor teorien fordelingsrettferdighet sier vi samfunn

om at et er

rettferdig når godene fordelt likt eller nå fordelingen kompenserer

for opprinnelig ulikhet. Det resultatet i fokus

er som er og

rettferdighet til å gjelde effektiv fordeling goder.

er avgrenset en av

Framgangsmåte menneskebehandling imidlertid like så viktig

og er et

kriterium rettferdighet det materielle resultat. Hvis ikke

som

framgangsmåten eller prosedyren riktig, heller ikke resultatet

er er

riktig.

Derfor kommer institusjonene fordeler offentliga goder i

som

fokus. Det disse må oppfylle kriteriet prosedural rett-

er som

ferdighet de behandler mennesker med den nødvendige

ved at

omtanke respekt. Det praktiske problem når hva

og er at en vet som

den riktige fordelingen goder, de gjør krav faller

er av at som noe,

inn under regel, ikke med behandlingen de

en er man nøye av

konkrete Med Avishai Margalit kan her tale problemet

person. om

ERIK ODDVAR ERIKSEN

med å skape anstendig samfunn. Dette definerer han i boka A

decent society samfunn hvor institusjonene ikke ydmyker

som et

mennesker, hvor han med ydmykelse atferd eller

og mener at en type

tilstand hvor et menneske har god til å betrakte sin selvrespekt

grunn

krenket. Når institusjonene krenker integritet, når de

en persons fratar denne kontroll eller når de ekskluderer fra sosiale personer

fellesskap som de har sin identitet tilknyttet, de ikke anstendige. De

behandler ikke mennesker med den verdighet nødvendig for

som er

deres selvrespekt. Institusjonene uanstendige når de behandler

mennesker ting, maskiner, dyr eller barn, når de fra dem

som som tar

kontrollen sine liv når de blir fratatt medlemskap i

over og grupper.

Dette fører til at vi må sette søkelys måten velferdsstaten fordeler goder og byrder på. Kritikken går at velferdsstaten krenker eller

ydmyker mennesker fattige.

som er

Velferdsstaten ble for å avskaffe ydmykende institu-

som opprettet

sjoner, skaper selv uverdige situasjoner for de individene

som er av-

hengige av den. Dette skjer fordi den skaper inntrykk av at fattigdom

er selvforskyldt. Det er individets egen skyld at det ikke klarer

seg

selv, viser i at det stilles bestemte vilkår for å hjelp

noe som seg og fordi det involvert elementer kontroll for å sikre er av seg mot misbruk.

Selv velferdsstaten bedre veldedighet, der mottakerne

om er enn

kommer i takknemlighetsgjeld til giverne, så det også i velferds-

statens kjerneområde de sosiale tjenestene involvert

- - et assymmetrisk forhold der de har behov for må vise de kvalifisom støtte at er

sert. Det gir inntrykk av at noen er parasitter samfunnet. Velferds-

staten undergraver klientenes autonomi, fordi deres livsbetingelser

blir bestemt byråkratiske reguleringer paternalistiske

av og

tjenestemenn.

Not only does not prevent humiliation, actually causes

humiliation through its institutions. The welfare

own society creates

dependent people lacking in selfrespect, who willing sell their

are to birthright of personal autonomy and pride for bowl of lentils from a the public kitchen. a paternalistic society that takes upon itself

the right to replace peoples judgment about what good for them

by its discretion. society that perpetuates the second-class own a

citizenship of the needy and gives them the practical status of

VELFERDSSTAT OG DEMOKRATI

nonadult human beings. The conclusion thus that a decent society be welfare society, because welfare societies must not a are

demeaning. Is/Iargalit 1996, s. 224.

Med dette tilkjennes klientene statsborgerskap. De

et annenrangs

ekskluderes fra fellesskapet behandles mindreverdige

og som individer.

Frihet eller likhet

Jürgen Habermas hevder i boka Die Neue Unübersichtlichkeit at

situasjonen i den moderne velferdsstat avlsører motsetning mellom

en mål dens metode. Målet likhet frihet: skal statens og er og staten med struktuerte

tid bidra til et mer retterdig

samfunn egalitzert

samme

livsformer, åpne for spontanitet selvrealisering. Denne

og opp og

doble målsetning ikke mulig å skape ved hjelp administrative

er av og

legale instrumentet. Velferdsstaten fordeler rettigheter,

penger og

vedtar reguleringer for å skape rettferdig samfunn. Med dette

et mer

strekkes nettverk reguleringer utover det sivile samfunn

et av som

begrenser friheten. Staten besitter egentlig ikke instrumentet for å skaffe frihet, fordi dette krever fravaer statlige inngrep. Rett nok

virker velferdsstaten positivt så lenge dens bidrar til å

programmer

frigjøre borgerne fra undertrykkende nedverdigende forhold den

og virker frihetsøkende den besitter ikke, skal ikke kunne - men og

besitte, kompetanse for positiv normering innholdet i fri-

noen av hetsideer. frihet eller autonomi i moderne forstand Selve ideen om

bygger prinsippet at mennesket sin egen lovgiver. Ingen ytre

om er

instanser har kompetanse til å hva godt for hva mine

som er meg, mål skal Frihet til selvbestemmelse den demokratiske rettsvare. er

prinsipp. Problemet i den moderne velferdsstat er overskyttelsen

stats

interesser gjennom den utstrakte rettighetsfestingen. Rett til arbeid,

til helse, til utdanning, til fritid svekker ikke bare

rett rett rett etc.

muligheten til individuell, også kollektiv selvbestemmelse. De

men

fastlegger for alle hva skal elde riktig behandling

en gang som som likhet ulikhet. av og

ERIK ODDVAR ERIKSEN

Velferdsstaten kan denne måten sies å form for representere en

målforskyvning fordi den er innrettet å skape likeverdige levekår

materiell velferd. Den har ikke instrumentet til å den og ta seg av

andre siden komplekset; det å åpne for selv-

av opp arenaer

bestemmelse frihet. Velferdsstaten må gjøre bruk stadig

- av et mer

finmasket legale former byråkratiske reguleringer for å

nett av og

redusere ulikheten, løse sosiale problemer takle alle former for

og nye

risiko oppstår i modeme samfunn.

som

Denne motsetningen mellom mål dens metode viktig

statens og er

å trekke inn når skal forstå rekke de utviklingstrekkene

en en av nye

hvor staten i stigende grad griper inn overfor de intime livs-

mer

områder knytte til logikk den kan

som er en annen enn som styres

etter formaljuridiske kriterier. Selve det velferdsstatlige rettsmediet

viser sin begrensning slike området. Det passer ganske enkelt ikke å regulere den typer problemer oppstår her. En lov abstrakt

som er en

regel som subsummerer empiriske karakteristika under allmenn

en bestemmelse.

Teknokratiproblemer

Teknokrati eller ekspertvelde oppstår når berørte ikke har reell

parter

medvirkning de politikkområder hvor det fattes vedtak som har

konsekvenser for deres interesser. Velferdsstaten

reiser et paternalisme

og teknokratiproblem fordi den har sitt grunnlag i et velferdsstats-

paradigme som genererer alle rettigheter fra begrep om individuell

rett. På denne måten blir alle interesser offentlig be-

som trenger

skyttelse rettslig garantert som invidivuelle rettigheter. Dette er en god modell for noen typer rettigheter. Sivile politiske rettigheter

gir individene en absolutt beskyttelsesgaranti. Man har rett til vern

kriminalitet skal ikke dømmes lov mot overgrep og og man uten og

dom, organisasjonsfrihet forsamlingsfrihet eksisterer

og og som

absolutte, grunnlovsfestede rettigheter. Med sosiale rettigheter oppstår større relativitet fordi slike

rettigheter avhenger at det for å realisere de. De også

av er ressurser er

avhengig av organer utover de politiske de juridiske institusjonene

i samfunnet kan stilling til realiseringen rettigheter. Realise-

som ta av

VELFERDSSTAT OG DEMOKRATI

ringen slike rettigheter avhenger både av tilgjengelige ressurser og

det med kompetanse i det offentlige til å yte disse rettig-

av at er noen

hetene rettferdighet til å bestemme hvordan de skal

- om og

oppfylles. Når sosiale rettigheter blir definert individuelle rettigheter

som

blir de formulert abstrakt i lovtekster, blir realisert via rettslig

regulering, profesjoner byråkratisk administrasjon. Rett nok har

tjenesteutøvere etterhvert fått betydelig mulighet til skjønnsutøvelse rammelovgivning muliggjör större fleksbilitet, det prinsipielle

og men

problemet består: På abstrakt plan fastlegges hva til

et som er individets beste, hva i individets interesse, uten at tar som er man

hensyn til individuelle variasjoner, ulikhet i behov interesser

og og

meningen til den enkelte. Med Habermas kan at må

man man

basere generelle, dermed falske, klassifikasjoner for å kunne

seg og

øre dette området Faktizitåt und Geltung. Dette et skjer

noe

når det innføres allmenne regler hva tjener individet når det

om som

oppstår f.eks. hva tjener kvinner med hensyn til

problemer, som graviditet barnepass gjennom permisjons- og støtteordninger. Det

innenfor barnevernsproblematikken hvor basere:

samme ser en en seg

bestemt begrep hva barnets beste i forbindelse med

et om som er

skilsmissesituasjoner og i spørsmålet om omsorgsovertakelse. Dette gjør behandler ganske ulike problemer

at man samme

måte. Man skjaerer alle kam sier hva i ved-

over en og som er

kommende interesser å kunne høre eller ta hensyn til

gruppes uten

den enkelte. Problemet slike overgeneraliserte klassifikasjoner

er at

åpner for skader diskrimineringen Hva til beste for

nye og som er

barnet i forbindelse med omsorgssvikt hva i kvinners

og som er

interesse når det gjelder jobb graviditet, eller hva i den

og som er

enkelte sosialklient eller arbeidslediges interesse er problematisk å fastlegge for alle. Materiell i liten grad til å regulere

en gang rett passer

unike tilfeller hvor normanvendelsen må hensyn til spesielle

situasjonelle trekk for å fungere adekvat. Den f.eks. lite til å

passer

avgjøre hva barnets beste i barnefordelingssaker, hva et

som er som er

anstendig nivå stønad til livsopphold røyking skal

og om vare

tillatt arbeidsplass, i klubb i forening eller i familie.

en en og en en

Her andre konfliktreguleringsmekanismer allmenne

trengs enn

lovbestemmelser fastlegger absolutte rettigheter plikter. En

som og

ERIK ODDVAR ERIKSEN

kan materielle rettigheter her sin På disse

at støter mot grense.

områdene må det stå åpent hva adekvate tiltak i det konkrete

som er

tilfelle. Det kan først bestemmes gjennom fri deliberasjon, det vil

gjennom gjensidig overveielse mellom berørte parter. Det er

borgernes offentlige autonomi, deres mulighet til deltakelse i de beslutninger berörer dem, det mangel i moderne

som om er en velferdsstat.

Sluttkommentar

Velferdsstaten forutsetning for demokrati, truer også

er en men

potensielt demokratiet. Med institusjonaliseringen den demokratiske rettsstat i forrige

århundre ble borgerne gitt et løfte frihet, dvs. et løfte om at ingen

eksterne instanser skulle kompetanse til å bestemme hva den enkelte skulle eller forplikte bestemmelsen det

tro seg av: av

gode liv ble frisatt fra statlig religiös normering. Under

og velferdsstaten kan denne friheten destrueres strevet med å av

kompensere for ulikheter i levekår kollektiviseringen risiko.

og av

Dette skaper avhengighet reduserer muligheten til å leve et

selvbestemt liv. Det paternalistiske trekket ved velferdstaten har å

gjøre med instanser fremmede makter bestemmer hva

at ytre og som

godt etterstrevelsesverdig for den enkelte. eksessene eller

er og Det er overdrivelsene velferdsstaten i fokus for denne kritikken, av som er

velferdsstaten middel til å skape rettferdig samfunn.

og som et et Velferdsstaten rerepsenterer et sivilisatorisk framskritt. Dens

strukturelle begrensning består i den bare kan innfri det

at ene av

hovedmål likhet, spørsmålet idag hvordan dens bidrag

statens - og er

til sivilisert humant samfunn kan videreføres mot et anstendig

et og

samfunn, for å tale med Avishai Margalit. Oppgaven framover må derfor å tenke dypere demokrati dvs. deltakelse fri

vare om som og

meningsutveksling alle nivåer i den statlige myndighetsutøvelse.

Demokrati -

feministiska perspektiv

referat ett inlägg docent Anna G. Jánasdáttir, Örebro - av av

Docent Anna G. Jönasdöttir konstaterade inledningsvis könsatt striderna i den moderna tidens politik i västerlandet fram till första världskriget handlade om huruvida män i kraft av sitt kön ensamma skulle de inkluderade i samhällets politiska och demokratiska vara maktsystem och om kvinnor grund av sitt kön även fortsättningsvis skulle exkluderas politiska sammanhang. ur Jonasdöttir refererade härvid till att Robert Dahl, en av den liberalpluralistiska demokratiteorins förgrundsfigurer i modern statsvetenskap, angett inclusiveness eller vidd/ omfång som ett av två grundkriterier vid diskussion och undersökning demokratin av som en gradfråga. Det andra av Dahls grundkriterier i detta sam-

manhang var frågan om offentlig konkurrens public contestation

mellan politiska eliter. Dahls fråga inclusiveness handlar vilka och om om grupper kategorier av individer som är inkluderade i det demokratiska politiska systemet. Det handlar om rätten till rösträtt och valbarhet för olika med andra ord tillträdet till de institutionella grupper, om utgör och underbygger demokratiskt arrangemang som ett statsskick. Då kvinnorna vunnit rätten till formell inkludering i det politiska systemet har den fortsatta könskampen handlat kvinnors om möjlighet att realisera den nya maktställningen värdiga villkor. Kampen har även handlat att deltagandet i någon mån ska om kunna ske kvinnornas premisser, att kvinnor inte egna om

DEMOKRATI FEMINISTISKA PERSPEKTIV -

faktiskt ska exkluderas i subtil bemärkelse trots att kvinnor formellt

är inkluderade.

Ionasdöttir konstaterade att diskussionen om seminariets frågeställning demokratins vidd inte primärt fokuserats vilka

om grupper

inkluderas i det demokratiska politiska systemet.

som

Diskussionen har i stället handlat vilka samhälleliga

om ange-

lägenheter, vilka sociala frågor kan och bör bli politiska

som demokratiska dvs. vad som

frågor bör inkluderas i den politiska, och representativa maktapparaten och bli föremål för lagstiftning

eller beslut. annan typ av

Jönasdöttir det råder delade bland forskarna hävdade att meningar huruvida vilka grupper respektive vilka angelägenheter som

integreras i det politiska kan oberoende frågeställ-

systemet ses som

ningar. Meningsskiljaktigheten handlar i grunden skilda veten-

skapsteoretiska synsätt generell karaktär, dvs. vilka

av mer om

ontologiska eller metodologiska antaganden om människan som

läggs till grund för empiriskt orienterade teorier och konkreta

undersökningar. Det gäller sådant hur förhållandet människa-

som

människa uppfattas hur förhållandet mellan människors

samt

faktiska omständigheter, deras praktiska erfarenheter och deras idéer och åsikter bör uppfattas i generella drag. Förenklat kan

man

säga inom den politiska teorin tenderar de bygger s.k.

att som

metodologisk individualism förneka det finns beroende

att att ett

mellan vilka är inkluderade i det politiska systemet

grupper som

och vilka frågeställningar inkluderas, medan de bygger

som som

relationell människo- och samhällssyn tenderar till att hävda

en motsatsen.

Jonasdöttir menade för del detta samband inte bör

egen att ses

deterministiskt eller en logisk nödvändighet, men att det

som

empiriskt är lätt notera att sådana samband faktiskt existerar.

att

Sedan är det sak vilka är inkluderade i det poli-

en annan att som

tiska beslutsfattandet vid viss tidpunkt inte bör utgöra den enda

förklaringsfaktorn söker varför politikens innehåll

om man svar

och resultat det gör vid den tidpunkten.

ser ut som

ANNA G. JÖNASDÖTTIR

Den feministiska politiska teorin utmärks inte vilja att i

av en

principiella dra strikta gränser eller att överhuvudtaget sätta

termer

gränser omkring vad kan bli föremål för politisering och poli-

som

tiska beslut. Med tanke seminariets tema är det relevant att på-

peka de etablerade politiska ideologierna är det endast kon-

att av

servatismen i varje fall tills helt nyligen programmatiskt

- - som

företräder det kallas den begränsade politikens" princip.

som

Mig veterligen, fortsatte Jonasdöttir, finns bara en författare

inom feministisk politisk teori, den amerikanska statsvetaren Jean

Bethke Elshtain, med utgångspunkt i konservativa och religiöst

som

färgade principer talar för sådan gräns bör dras mellan det

att en

privata, i realiteten familjens boningar å sidan och å den andra

ena

sidan offentligheten. Det är således undantag kvinno-

rena om

forskare och akademiker sysslar med feministisk teori

som formulerar

sådana mera principiella ställningstaganden.

Den nutida kvinnorörelsen uppstod i slutet 1960-talet och början

1970-talet i samband med upplevde gränsdragningen

av att man att

mellan det personliga och det politiska, mellan det privata och offentligheten, utgjorde ett väldigt stort problem. I realiteten

existerade sådan gränsdragning avgjorde vad blev och

en som som

vad inte blev föremål för politiska detta

som processer, även om

inte stod skrivet någonstans, exempelvis i Sveriges grundlag.

Slagordet, eller spetsformuleringen, "det personliga är politiskt,

kommer från denna period. I det debattklimat råder och

som nu

den diskussion pågår idag, anser Jonasdöttir att det är viktigt

som

understryka slagordet inte uttrycker princip och framför

att att en

allt formuleringen inte utgör totalitär princip. Hon gör detta

att en

bakgrund det ibland framställs oviljan till

mot av att som om

principiell gränsdragning mellan det personliga och det politiska

skulle handla totalitärt tänkande. Iönasdöttir motsätter sig med

kraft sådana påståenden.

Från kvinnorörelsens sida handlar det i stället att det bör om

finnas möjlighet att och politisera angelägenheter som

samman

rör de ojämna levnadsvillkoren vi lever under köns-

som som

människor; i arbetslivet, i kärlekslivet, inom det politiska systemet, i skolorna, i föreningslivet, överallt. Det handlar alltså olika

DEMOKRATI FEMINISTISKA PERSPEKTIV -

konkreta problem kvinnor upplever delvis annorlunda än män

som

och det verkar helt orimligt att inte tänka sig kunna lösa

som att

kollektivt. Det kan exempelvis gälla barnomsorgen lönearbets-

i ett

samhälle där praktiskt alla människor inte bara vill arbeta,

taget

utan de måste arbeta. Vi har både män och kvinnor skyldighet

som

att försörja Om inte kvinnor tar ekonomiskt för

oss. ansvar oss

själva så gör ingen annan det.

Slagordet att det personliga är politiskt härstammar också från

erfarenheter direkt våld och övergrepp män ibland utövar av som

mot kvinnor. Jönasdöttir gör klar åtskillnad beträffande å

en ena

sidan gränsdragning mellan det privata/ personliga respektive det offentliga/ politiska grundval av stipulerade principer och å den

andra sidan gränsdragning grundval människors praktiska

av erfarenheter.

Av största vikt sett ur den empiriskt orienterade politiska

teorins synvinkel är för det första klarläggandet av gränsen

- att

privat-offentligt/personligt-politiskt är historiskt relativ, den utgör i tid och föränderlig skiljelinje. För det andra, och

en rum samman-

hängande med det första, är att var och hur denna gränsdragning är placerad i samhällsorganisationen med nödvändighet är förknippad

med sociala och politiska motsättningar och överbrygga

sätten att

dessa, den innebär skapande och omskapande ordning och åt-

gärder för att lösa politiska konflikter. Jonasdöttir flikar in att hon

ofta till sina studenter säger att ett sätt att definiera politik är

att

säga den gäller dragkampen hur och gränsen privat-

att om var

offentligt/ personligt-politiskt dras.

Hon att det verkar socialdemokratin i Sverige

anser som om

håller att markera vändpunkt i frågan politikens omfång

en om

och demokratins vidd. Jonasdöttir sade sig då inte i första hand

tänka Demokratiutredningens arbete, hon fann det

även om vara

intressant vid kommitténs första offentliga seminarium

att temat

Demokratins räckvidd. Hennes provocerande frågeställning

var

aktualiserades i stället tidningsartiklar i Dagens Nyheter, dels

av av

Bo Södersten och Carl Johan Åberg dels av Ingvar Carlsson, Carl

Tham och Margot Wallström DN Debatt 15/ 3-98. Vid läsning både och undertexten i den

- en noggrann av texten

sistnämnda artikeln läser i varje fall jag, är det dags för den

att nu

ANNA G. JONASDOTTIR

begränsade politikens princip, måste börja tänka

nu i termer av

principiella gränssättningar, sade Jönasdöttir. I artikeln står exempelvis: Allt är inte politik.

Med hänvisning till de kortare inläggen seminariet delvis

att var

avsedda för att kommentera de längre föredragen, övergick sedan Jönasdöttir till att kommentera Rothsteins föredrag. Hon sade sig

sympatisera med hel del i hans anförande två punkter

en men

ville hon framföra anmärkningar. Hans sätt att tala jämställdhet

och jämställdhetspolitik har vissa förrädiska Hon anmärkte

också på hans tala minimalistisk respektive maxi-

sätt att om en

malistisk på vad demokratisk innebär. Det har bäring

syn en stat

det feministiska perspektivet. När Rothstein talade det maximalistiska synsättet uppfattade

Jönasdottir att han menade att det gick ut att alla samhällsom-

råden bör det demokratiska systemet. Rothstein hänvisade styras av

härvid lag såväl till grundlagen regeringsformen till social-

som

demokratins partiprogram. Jönasdöttir läser inte dessa texter som att alla samhällsområden skall styras, till och med kanske detaljstyras, detta beslutssystem.

av I dessa läser hon i stället in alla samhällsområden bör texter att

präglas av demokratins principer.

Det är någonting helt annat än att alla mänskliga angelägen-

heter behöver styras eller detaljstyras i ett demokratiskt system och den distinktionen är mycket viktig, Jonasdöttir. Vad det

menar

innebär vilka frågor helst och det ingår i det allmänna

är att som -

hittills präglat den liberala pluralistiska traditionen

synsätt som -

kan politiseras medborgare går och detta befogat.

om samman anser

Det sker lyckas artikulera sina meningar, dem

om man aggregera

som medborgaråsikter och lyckas komma förbi systemets grind-

vakter. Jag uppfattar alltså de texter Rothstein anförde

som ur

grundlagen och socialdemokraternas problem från

program som att

alla samhällsområden kan politiseras och därmed kan bli föremål för

lagstiftning eller andra åtgärder, sade jönasdottir.

Jönasdöttirs polemik med Rothstein i denna del motiverades av

hans framställning med exempel den maximalistiska

att som att

ståndpunkten kunde innebära demokratiska beslut vilka

om man

DEMOKRATI FEMINISTISKA PERSPEKTIV -

ska gifta sig med eller "hur många barn ska ha kan leda folk man till slutsatsen att här måste i rimlighetens sättas principiella namn gränser. Detta i kontrast till Jonasdöttirs läsning hur denna av ståndpunkt kan tolkas.

Det fanns ytterligare sak i Rothsteins inlägg där Jonasdöttir en efterlyste ett tydliggörande i diskussionen. Han gör i sitt anförande

åtskillnad mellan det han kallade statens procedurprinciper å

en ena sidan och politikens innehåll å andra sidan, när det gäller frågan vad att demokrati handlar Ska uppfatta demokrati anser om. som beslutsmetoder, procedurer, där innehållsaspekter ingår i som definitionen enbart i form mycket generella principer för hur vi av och behandlar varandra Rothstein anförde därvidlag och ser talade för principen lika omtanke och lika respekt från Ronald om Dworkin. Eller bör demokratin definieras med avseende det konkreta innehållet, dvs. att vissa politiska områden måste ingå och vissa resultat uppnås för ska kunna sägas demokraatt en stat vara tiskt styrd När Rothstein sedan räknade exempel konkreta upp politikområden och frågor för att precisera vad den definition av demokrati bunden till innehåll handlade ingick som var om, jämställdhetspolitiken. Frågor som har med könsproblematiken att

göra nämndes enbart den innehållsliga sidan. I den argumenta-

tionen handlade politik människor skrivs näsan vilka de om att ska älska, hur många barn de ska ha, de ska gifta sig med vem m.m. Bilden att politik här går över alla gränser frammanas. av Men ingenting som hade med kön eller jämställdhet mellan

könen att göra verkade ha plats i det procedurprincipiella sättet att

Rothstein hämtade från Ronald Dworkin. resonera som Personligen anser jag som Weber att man som statsvetare ska ha distans till frågorna hur politiken egentligen bör och om vara vilket innehåll den ska ha, även det är OK föra vissa målom att medel-resonemang, sade jönasdottir. Min förkärlek ligger snarare

procedursidan än den innehållsliga sidan när det gäller att föra

teoretiska demokratiresonemang. Det innebär å andra sidan inte att könsproblematiken försvinner eller blir irrelevant. Tvärtom. Jag kan inte än de problem kvinnorna se annat att stora som som grupp har att tampas med även deltagare i politikens procedurer - som -

ANNA G. JÖNASDÖTTIR

faktiskt kunna förverkliga det löftet lika omtanke är att som om och lika respekt utlovar." Att föra huruvida politiken i beslutande resonemang om organ även de är aldrig representativa ska fatta beslut jag - om - om eller min ska laga mat, hur många barn vi ska ha eller liknande man spörsmål är inte relevant, menade hon. Däremot är det ytterst sannolikt att den demokratiska om politikens räckvidd begränsas principiellt med avseende innehåll

politiska frågor, policyområden, så kommer detta att slå ojämlikt

bland olika sociala grupperingar, kvinnor och män. Friheten t.ex. och jämlikheten läs demokratin inskränks från andra hållet, kan - säga, jämfört med före den allmänna rösträttens och valbarman hetens införande. Den sociala och politiska ojämlikheten skulle ordnas och upprätthållas med andra medel.

Referent: Anders Ljunggren, seminarieansvarig, Demokratiutredningen

Demokratin och ansvaret för framtiden

Anne-Marie Thunberg, teol. dr, Sigtuna

När jag antog utmaningen att söka belysa demokratin ett uttalat

framtidsperspektiv, var skälet att jag står mitt i ett arbete om etik och kärnavfallshantering, bl.a. tillsammans med för

representanter

kommuner, aktuella platser för förvar kärnavfall. Frågan

som av

hur vi med bevarad politisk, offentlig och demokratisk trovär-

dighet fattar beslut med konsekvenser långt in i framtiden, att vi totalt lämnat den mänskliga tidsskalan, ställs i detta sammanhang

sin spets och är därför särskilt lämpad konkret exempel

som en

hittills i stort sett obearbetad demokratifrågeställning. Tes: Kravet

trovärdighet sätter en gräns för bur långt in i framtiden vårt ü

ansvar

kan sträcka sig.

I kommunerna formuleras frågeställningen ofta konkret och närgående. Så i rapport från ungdomsgrupp i Oskarshamn inom

en en

för Lokal kompetensuppbyggnad, projekt inkapsling

ramen de

kapslar i vilka kärnavfallet är tänkt att förvaras i det svenska berget:

Har vi fatta beslut djupförvar i dag påverkar

rätt att om ett som generationer tusentals år framöver Hur tar vi vårt för de ansvar

framtida konsekvenserna energiform vi drar av

av en som nytta

Hur gör vi det så att vi å sidan inte lägger otillbörliga bördor

ena

kommande generationer, å andra sidan inte inskränker dessas

men

valfrihet och handlingsmöjligheter Hur den demokratiska

ser pro-

i vilken vi räknar in kommande generationer fram-

cess ut, som tidens demokratiska aktörer

Frågeställningarna är förvisso inte unika för kärnavfallet. Med

tanke det långa tidsperspektivet finns, vid jämförelse med

DEMOKRATIN OCH ANSVARET FÖR FRAMTIDEN

andra långlivade giftiga ämnen jfr t.ex. kvicksilver, inget annat unikt här än själva den radioaktiva strälningsrisken. Dessutom tycks kärnavfallet bli den fråga först konkret aktualiseras, också

som

lokal nivå, för beslut med ofrånkomlig långtidsverkan. Det tvingar tänka igenom hur vi demokratiskt och etiskt skall hantera att

oss att räckvidden människans handlande ändrat karaktär sin utav genom

sträckning i tid och och därmed också förutsebarheten

rum, att av

konsekvenserna radikalt har minskat. Problemet gäller inte så mycket konsekvenserna våra handlingar i nuet, eller för våra

av ens

barn och barnbarn. Problemet är de tänkbara i mycket

snarare men

oförutsägbara skador och fördelar vi för vidare till framtida

generationer, och vi ett nytt sätt är medvetna Vilka krav som om.

ställer detta dagens demokratiska beslutsprocess Detta är såvitt jag kan nyckelfråga. Både internationell och nationell debatt

se en

just kärnavfallet öppnar nämligen perspektiv hur

om nya ansvar

för framtiden kan inneslutas i trovärdig demokratisk

en process.

Det handlar för övrigt inte bara debatt. I några svenska kom-

pågår vad jag vill kalla mönsterbildande demokratiska

muner

experiment, bör kunna generell betydelse och innebära

som en

förnyelse underifrån demokratin.

Om vår principiella förpliktelse framtiden råder det i dag

mot

enighet. Formuleringarna skiftar. Mest känd är kanske

stor

Brundtlandkommissionens definition begreppet hållbar

1987 av

utveckling utveckling tillfredsställer dagens behov

som en som

äventyra kommande generationers förmåga tillfredsställa

utan att att

sina behov. Andra uppställer målet minimera den riskbörda

att

överlämnas till kommande generationer. Ytterligare andra talar

som

plikten att inte ett otillbörligt sätt begränsa framtida genera-

om tioners valfrihet. Utvecklade teorier finns också rättvisa mellan om

generationer. Oavsett formulering har de insikten att

gemensamt

varje generation lämnar till framtiden, innefattar

ett arv som en

blandning bördor och förmåner.

Problemet uppstår, när vi konfronterar den alla erkända prin-

cipiella förpliktelsen med de beslut idag fattar och den räckvidd

dessa har in i framtid, som ligger bortom mänsklig föreställnings-

förmåga. Förvisso kan kalkylera in i framtiden med hjälp data-

modeller eller sannolikhetsskattningar. Men med vilken rätt fattar

ANNE-MARIE THUNBERG

vi, ungdomarna i Oskarshamn frågade, beslut sådant som ett underlag Osäkerheterna är nämligen för många, om än olika stora beroende vilken tidsperiod väljer, t.ex. samhällets tid eller bergets och dess egenskaper i det senare fallet kan vi med rimlig säkerhet uttala för tusentals år framöver. Inte heller vetenskapen oss förmår dock med trovärdighet vända alla osäkerheter till rimligt säkra uttalanden med giltighet långt in i framtiden. Det långa tidsperspektivet utgör med andra 0rd prövosten för en demokrati, tar sitt att i sina beslut väga in hänsyn till en som ansvar de risker och möjligheter för kommande generationer dagens som beslut lzan leda till. Nyckelfrågan har alltmer visat sig den vara demokratiska trovärdigheten i dagens beslut åtgärder med konom sekvenser långt in i framtiden. Är tidsintervallet för mellan ston en åtgärd och möjligheterna att upptäcka om den håller vad den har lovat eller misslyckande, hotas trovärdigheten och tilltron till är ett demokratin. På grund det långa tidsintervallet är det också uteav slutet azt demonstrera utfallet. Detta framstår för övrigt för de kombrottas med ställningstagande till de skall ställa muner som nu om tänkbara platser för förvar kärnavfall, helt upp som av som en avgörande demokratifråga. I ett föredrag vid Ingenjörsvetenskapsakademin i höstas över ämnet Accelererated Progress and Social Complexity gav pro-

fessor lars Ingelstam viktig förklaring till varför det förhåller sig

en så: Dez finns odiskutabel förbindelse mellan förståelsemöjlighet en och denokrati. Den demokratiska styrformen vilar två antaganden: den vanlige medborgaren kan bilda sig uppfattning atx en om frågor rör honom och hans framtid, och att han tillräckligt väl :om kan förutse konsekvenserna sina handlingar för att ta för av ansvar dem. Fn analys vårt högteknologiska, specialistberoende och av massmediapåverkade samhälle leder till starka tvivel." Det är möjligt, citerade Ingelstam G.H. von Wright, att komplexiteten i

det indistrialiserade och teknologiska samhället är så stor att den demokratiska delaktigheten i offentliga beslutsprocesser lång sikt måste trarta till och skär formalitet och begränsas till att med-

ren

borgarna antingen accepterar eller protesterar mot obegripliga

alternaiv.

DEMOKRATIN OCH ANSVARET FÖR FRAMTIDEN

jag kan inte någon lösning detta demokratins både presentera och framtidsdilemma. Hur fattar vi i dag trovärdiga beslut med numedveten hänsyn till framtiden Hur vi demokratiskt agerar som länkar i kedja generationer, där varje generation från den en av föregående övertar både bördor och tillgångar och till nästa, och nästa, förmedlar bådadera Vår nu-upptagenhet och tilltro till kortsiktiga marknadsekonomiska kriterier har, för att ännu gång en hänvisa till Lars Ingelstam, gjort blinda för denna oss ansvarskontinuitet bakåt och framåt i tiden och de krav den ställer. Vad jag kort kan riktpunkt för tänkandet, göra är att ange en fortfarande med kärnavfallsproblemet konkret exempel, som men med bäring andra likartade frågor. Utgångspunkten för vårt nuär att detta är obetingat. Men för att trovärdiga i våra ansvar vara åtgärder måste vi erkänna att vi förvisso arbetar utifrån målsättningen att, som formuleringen ofta lyder, skydda kommande generationer enligt dagens Dock kan vi inte dels normer. utan att ge avkall den för fungerande demokrati avgörande förståelseen möjligheten det finns de facto en tidsgrâns för denna dels sätta - vetenskapens trovärdighet spel dess möjligheter att förutsäga tiotusentals år framöver är begränsade bindande bevisning för - ge att vi med dagens åtgärder också kan uppnå den höga målsättningen. Vi måste redan för att bevara vår demokratiska trovärdighet egen lämna ett fritt framtida generationer. Uttrycksfullt använder rum här bilden rullande nu i form över tid löpande man av ett av en besluts- och prövningskedja. Därmed för in viktigt led i man ett tänkandet. Vår generations är inte bara att åstadkomma ansvar tillförlitliga tekniska lösningar. Det innefattar också att till kommande generationer förmedla demokratiska kvaliteter kunsom skaper, resurser och möjligheter att handskas med de problem dagens generation, för att bevara trovärdigheten i sina beslut, lämvidare. nar Det rullande nu"-konceptet har rad etisk-demokratiska kvalien teter. Det överför inte hela till kommande generatiot.ex. ansvaret Det överbelastar inte det dagens generation har ner. ansvar genom

att kräva än vad ligger inom räckhåll för mänsklig före-

mer som

ställningsförmåga. Det ställer trovärdiga krav vetenskapen. Det

bevarar handlingsfrihet och för kommande generationer och ansvar

ANNE-MARIE THUNBERG

bygger tillit till att också dessa kan ha ett bidrag även vad

att ge,

gäller vad är acceptabla risker. Det ställer frågan med vilken

som om

rätt vi förutsätter framtida generationer oproblematiskt

att accepterar våra och tekniska konstruktioner, vilket förvisso inte normer

gjort med föregående generations då skulle all utveckling stoppa

För framtida generationer kan det vi i dag betraktar avfall,

t.ex. som

i detta fall kärnavfall, visa sig värdefull Kommande

vara en resurs.

generationer tillskrivs med andra ord enligt detta koncept åtminstone förmåga själva gör anspråk på. Vad

samma som annat

kan rimma med kravet rättvisa mellan generationer Samtidigt ställer konceptet slutligen ett delvis nytt eller åtminstone ringa uppmärksammat krav

vårt ansvar för framtiden.

Detta framstår särskilt tydligt i exemplet kärnavfall är inga-

men

lunda begränsat till detta. Det handlar i detta fall löpande

om en

konstruktions- och beslutsprocess över årtionden med till del

stor

oförutsägbara verkningar årtusenden framöver. Vi vet i dag inte

heller någonsin, denna kan betraktas avslutad.

när, om process som

Det borde säga sig självt sådan kräver institutionell

att en process

konstans och stabilitet. Med detta jag bl.a. i

menar att man sam-

hällets institutioner måste bygga in kontrollmekanismer för

att

kontinuerligt och med full insyn pröva, om man når de resultat som

tidigare har utfästs. Därtill krävs kvaliteter gör att kan lita

som man

att ansvarsförpliktelser uppfylls över tid, också över person- och generationsskiften. Frågan är om inte den största utmaningen ligger detta plan, både vad gäller trovärdigheten i dag i våra beslut och vår demokra-

tiska förpliktelse framtiden. Vi kan inte upphäva osäkerheten i

mot

det långa framtidsperspektivet, sig vi, i fråga kärnav-

vare som om

fallet, mäter detta med hjälp den långsammare geologiska föränd-

ringstidens mått eller den betydligt kortare samhällstidens. Däremot kan vi från generation till generation söka överföra demokratiska

ansvarsförpliktelser och de institutionella förutsättningarna för att omsätta dessa i handling. Det uppgift värd både demokratisk

är en

fantasi, såväl underifrån uppifrån och forskningsinsatser

som hittills försummade områden.

Demokrati - också för

dem som inte orkar

Anne-Marie Lindgren, redaktör, Stockholm

Egentligen känns det fel våletablerad, välutbildad och väl-

att som avlönad, inför ett forum exakt likadana tala av personer, om

rubrikens problem. Någonstans sig då till talesman för

gör man en

villkor egentligen inte riktigt kan leva sig in

grupp vars man

Men jag vill ändå göra ett försök.

Bo Rothstein inledningsvis i den här diskussionen skillna-

tog upp

den mellan demokratins innehåll och demokratins form. Jag hyser i och för sig viss respekt och sympati för uppfattningen demokrati

att

primärt ska form för att fatta beslut

ses som en om gemensamma

angelägenheter, där det alltså gäller att med alla medborgare. Man hamnar i lite farliga diskussioner med utgångspunkt i

nog om man innehållet etiketterar vissa beslut odemokratiska och andra som som demokratiska. Men Bo Rothstein konstaterar år det svårt att som dra exakta gränser mellan form och innehåll, eftersom demokratin i

sig självt är ett värdesystem. Utgångspunkten för demokratin, demokratin form, år allas

som

lika med och påverka de beslut

värde och allas lika rätt att vara

det samhälle lever Jag tror att frågan de demo-

som styr man om kratiska värdena, i den diskussion förs ute bland människor, är som

minst lika viktig och kanske viktigare än den handlar de

som om formerna. Jag kanske t.o.m. att del den för yttre tror en av oro

demokratins fortlevnad, eller i varje fall misstro mot politiken

som

har upplevt under 1990-talet har att göra med den för att det

oro

uppfattar demokratiska värden håller att sättas sidan.

man som

DEMOKRATI OCKSÅ FÖR DEM SOM INTE ORKAR -

Jag tänkte uppehålla mig lite just vid värdediskussionen med

ut-

gångspunkt i svaga gruppers, svaga individers, situation i samhället. Då skulle jag vilja dröja ögonblick vid de intressanta

ett en av mest

böcker kommit länge, Maj-Gull Axelssons bok April-

som

häxan. Det är säkert många här har läst den. En de gestalter

som av

skildras där, Desirée, är verkligen människa har så

som en som

svårt att hävda sig någon människa egentligen kan ha. Hon år

som

nästan totalt fysiskt handikappad, hon har nästan ingen rörelse-

förmåga, nästan ingen talförmåga och får svåra epileptiska krampanfall och behöver hjälp med egentligen allting. Hon är alltså

en människa Bo Rothstein definitivt skulle kunna bli som - som sa -

utsatt för obilliga avtal hon skulle försöka hävda sina intressen

om marknad. Hennes livshistoria, född i slutet 1940-talet, en av är att

övertygas den auktoritet läkarvetenskapen då

mamman av som

utgjorde, att lämna bort detta hopplösa barn, glömma henne, skaffa andra barn att intressera sig för. Hon tillbringar sina första år

upp

till sina första tonår i samhällelig vård egentligen inte är

en som

någon bara till att hon inte dör. Det finns läkare

omsorg utan ser en

porträtterad i boken som konstaterar att inte kan man slösa skattepengar den här sortens människor det lönar sig inte.

Det där har verklighetsbakgrund. Den institution där hon vårdas, är känd Eugeniahemmet, och jag tror att åtminstone de hör

som som

till min generation här kommer ihåg den oerhört hårda debatten vid 1960-talets början Eugeniahemmet och vården de det

om av - som då hette "vanföra barnen, eller vanvården. En radio- - snarare

reporter, som verkligen hade civilkurage, Liz Asklund, tog upp missförhållandena. Hon blev delvis ganska illa hanterad, hån kritiserad, det slutade med i en demokratisk utredning att hon

men - -

fick rätt. Det ledde till väldig förändring inom handikappvården.

Det hade naturligtvis också att göra med den tidsanda där

man

inte längre godtog beslut, myndigheters beslut, där

experters man

började kräva rätt även för de marginaliserade och utstötta. Men för Desirées del så betyder det faktiskt att hon period livet har

en av en

egen lägenhet att bo hon kan ägna tid och intresse att reda in den sitt sätt med vackra möbler, med redskap hon

som gör att

kan röra sig, elektrisk rullstol hon kan köra omkring med i

en som

ANNE-MARIE LINDGREN

lägenheten, dator där hon kan blåsa in hon kan kom-

en text att municera med vänner och assistenter vakar över henne så att som

hon får hjälp hon drabbas kramper. Hon kan alltså leva ett

om av

liv och hon kan utnyttja de hon ändå har för hon är

eget resurser

mycket intellektuellt begåvad, hon har ett starkt vilje- och känsloliv.

Och kan säga det här är inte demokrati, det är välfärdsman att

politik eller kanske gammal vanlig humanism, den är

t.o.m. om nu

så vanlig. Men det är ändå uttryck för demokratiska värderingar,

ett

de är demokratins utgångspunkt, de allas lika värde. Det är

som om

de värderingarna har gått igen här. Allas lika värde kräver inte

som

bara lika rösträtt utan också faktiskt att ska ha något när lika

man

möjligheter att utnyttja de resurser man har som människa. Och

är det så har sämre startmöjligheter än andra, då är det vår

att man

gemensamma skyldighet att ändå försöka hjälpa den här personen till något så när likvärdig startpunkt med andra. Det

en oss är ett

kan säga, åligger

ansvar, man som oss.

Och jag tror att det är viktigt det här sambandet mellan

att se

form och värde. Det är många länder har blivit demokratier det

som

senaste decenniet. Demokratin har verkligen gjort ett segertåg,

som

Nils Karlson säger. Samtidigt kan vi vi ska ärliga,

nog se, om vara

att demokratin i många de här nyblivna demokratierna kanske

av inte formellt, ändå för märkbart, men oss i ett antal avseenden lever

under lite osäkra villkor. Mycket de gamla attityderna hänger

kvar, med myndigheter och överhet alltför hårt

som inte tar

medborgarnas rättigheter. Med ingrepp mot yttrandefrihet och tryckfrihet och med ett rättssystem knappast fungerar det

som sätt vi att rättssäkerheten kräver. Demokrati är inte bara som anser form. Demokrati måste bäras inte bara institutioner en upp av utan

också av attityder och värderingar institutionerna ett inne-

som ger håll.

Ska vi exempel svensk historia, ett näraliggande debatt-

ta ur

exempel, kan vi till debatten tvångssteriliseringarna. De

lagarna infördes och beslutades i en demokrati, av demokratiskt valda politiker. Däremot kan vi att kraven faktiskt formulera-

des, drevs från experthåll, från dom tyckte sig förstå

togs upp, som

DEMOKRATI OCKSÅ FÖR DEM SOM INTE ORKAR -

bättre, nämligen att somliga människor passade inte att fortplanta sig. Och här tycker jag i och för sig att vi har ett lysande

argument

mot allt tal expertvälde. Experter sitter fast i sina värderingar

och sin samhällssyn och dom är sannerligen inte bättre än andra på

tillvarata intressen andra människor. Men vad vi också kan att se

de här lagarna försvann i början 1960-talet. Det ungefär

är att var

parallellt med den diskussion Maj-Gull Axelsson skildrar

som om

Eugeniahemmet. Det är alltså period när kan säga att de demo-

kratiska attityderna allvar hade börjat slå igenom, när det

som

de formella rättigheterna hade omvandlats i ett tänkande, i

var

attityder, i inställningar till varandra, som handlade om allas gemen-

rätt, allas lika värde och värdighet.

samma Men också denna insikt, kanske är svårare att formulera, som handlar demokrati kollektivt Det är faktiskt om som ett system. en

form för beslut. Det handlar inte jag ska skaffa

gemensamma om att

mig viss speciell rättighet, för det kan jag lika gärna oftast göra

en marknad, det handlar att det faktiskt finns vissa en utan om gemen-

angelägenheter och därmed ett gemensamt Vi kan

samma ansvar.

förstås ha olika uppfattningar vad är rättig-

om som gemensamma

heter någonstans finns den här insikten i samhälle där

- men att ett

vi lever tillsammans, individer, är det ett antal frågor vi

som som behöver diskutera och besluta därför att vi alla är om gemensamt,

beroende att lösningarna fungerar för vår omedelbara

av - egen välfärd kanske, också därför i den struktur lever i så bemen att

höver vi stabilitet och förutsägbarhet. Och det är ganska bra

om andra människor inte kommer och slår i huvudet för att dom är oss illa behandlade och illa hanterade samhället. av

Det finns alltså insikt i demokratin att vi inte bara är en sorts om individer utan sociala varelser och att vi alltså måste samarbeta med varandra och i det samarbetet måste vi alla ha lika värde och vär-

dighet. Det ställer krav att lyssna varandra och det ställer

oss

ett krav på att till än bara det jag kan få. Och det

oss se mer som

tycker jag den minimalistiska ståndpunkten med dess

är svaret

fråga: Varför ska staten tvinga mig Det är nästan som Kains gamla fråga: Skall jag väl min broder Och jag tycker

taga vara

den historien bara kan tolkas frågan är: Ja

att som att svaret -

ANNE-MARIE LINDGREN

det ska du. Men det alltså är demokratin förutsätter vissa om att

attityder hos människorna för att verkligen fungera, skapar demokratin i sin tur också en rättfärdighetsdiskussion, det som Erik

Oddvar Eriksen inne i sin första diskurs välfärdsstaten. I var om

den meningen är alltså demokratin just ett skydd för de Det

svaga.

betyder inte demokratin alltid är ett perfekt skydd, för det är

att klart att även i demokrati händer det att i stort en svaga grupper -

eller smått kommer i kläm. Vi att Valdeltagandet är lägre i

- ser

socialt områden eller bland lågutbildade ensamstående. Vi

utsatta

också vi har otäcka färska exempel det gamla dementa,

vet att - -

kanske de skyddslösa, vanvårdas, i dag, i Sverige. Vi har

mest nog

många varit med föräldramöten där konstaterar att

av oss man

föräldrarna till de problembarn alla är så bekymrade över de är

vanligt inte Det finns myndighetsförtryck och det finns

som

rättsövergrepp och dom drabbar ojämnt beroende individens styrka. Ändå är det så det bara är i demokratin det finns

att som

motvikt till detta. I marknadsstyrt är den är utan

ett system som

köpkraft ointressant. I politisk diktatur är de inte tycker

en som

detsamma diktatorn rättslösa, ingen vågar bry sig om dem.

som

Men när det i demokratin visar sig att i vissa bostadsområden är valdeltagandet mycket lägre än andra håll så utbryter bekymrad

debatt, i partierna, i media. Man söker efter åtgärder. Så småningom

blir det också debatt i de berörda områdena. Alla kommer inte en med i den diskussionen, det kommer komma mänatt vara men att

niskor dessa formulerar den gruppens frågor

ur grupper som egna

och får andra människor med sig. Det blir revolt i tidningarna när gamla vanvårdas och alla säger att så här får det inte Och

vara.

föräldramötena, när någon ställer sig och säger att egentligen

upp

det väl bättre det här besvärliga barnet flyttades någon

vore om

så är det alltid några andra sig och säger:

annanstans, som reser

Va Menar Du verkligen vi ska lära våra barn löser

- att att man

problem genom att skyffla undan dom

Det finns motvikter i demokratin, motvikter också är ett som

skydd för de svaga. Det jag tycker är oroande om jag för ett

ögonblick ska förfalla till de här eländesskildringarna som Bengt

Göransson inte ville ha är att motviktema verkar bli nu. - svagare

DEMOKRATI OCKSÅ FÖR DEM SOM INTE ORKAR -

Vi har levande och engagerad diskussion demokratins

en om

former, men vi börjar samtidigt diskussion där kan

en man

intrycket att det inte är så viktigt med demokratiska grundvärden. För mig inte är forskare alltså kan vädra mina

- som utan egna

värderingar lite tydligare så kan det förklaras i ett marxistiskt

perspektiv med att produktionsordningen håller att förändras.

En förändring rör grunderna för de gamla demokratiska inrätt-

som

ningarna, och för den gamla fördelnings- och rättvise-

typen av

politik. Politiken, demokratin, har inte hunnit med i de föränd-

ringarna. Man har fortsatt att använda instrument som inte längre

gett de effekter de förut och kanske gjort vissa

gav som rent av

problem värre. Det har skapat grogrund för både misstro och misstänksamhet, mot politiken arbetsmetod och mot demokratin

som

medel lösa problem. Samtidigt finns

som att gemensamma grupper

som tydligt tjänar den förändrade produktionsordningen, som börjar rycka loss ur de gamla politiska mönstren och tycka att

klarar våra angelägenheter bättre det demokratiska och

utan

politiska inflytandet.

För mig är det mycket tydligt hur man kan spåra bestämda intressen, eller vill position i produktionsordningen, iden

om man debatt vi har demokrati och vad ska göra och inte göra. om staten Diskussionen vad skall inkluderas eller exkluderas är om som

tydligt värde- och intressestyrd. Inte minst den diskussion

som

handlar samhällets för dem inte är så starka själva.

om ansvar som

Jag kan i och för sig ställa tanken varje individ har

upp att ett

för sig själv jag tycker samtidigt att detta måste kom-

ansvar - men bineras med för det samhälle vi alla har Att ett ansvar gemensamt.

jag är ansvarig för mig själv betyder inte jag kan i

att strunta ansvaret för andra. Men 1990-talets diskussion välfärdsstaten är om att

för stor och att demokratin tar för sig för mycket och kväver

människors initiativ kan användas ett alibi för att inte bry

egna som

sig om t.ex. svaga grupper, som handikappade eller arbetslösa.

Egentligen gör dem bara otjänst därför hindrar

man en att man

dem från att utveckla sin initiativkraft, påstås det.

egen

ANNE-MARIE LINDGREN

Det är för mig central fråga. Låt diskutera det individuella

en oss ansvaret, låt göra det i termer inte bara handlar det men oss som om

ansvaret för det livet utan lika mycket mitt

egna egna om eget för samhället och för alla andra lever i detta samhälle. ansvar som Vi kan tänka tanken vi skulle barn, eller barnbarn, att ett

Desirée i Aprilhäxan. Vilket liv skulle önska detta barn,

som vilken vidd demokratin skulle önska henne En, där det bara att stoppa undan henne vanföreanstalt, där håller var en man

henne vid liv i övrigt konstaterar att det är ingen mening

men att

offra några skattepengar låta henne utveckla de förutsätt-

att

ningar hon likaväl har Eller en demokrati där Desirée kan en

egen lägenhet, med blonda naturfärgade möbler och en röd soffa

och gardiner från Svenskt Tenn, rullstol hon kan röra sig fritt

att

och dator så hon kan med sina vänner jag tycker

en att prata svaret

är ganska enkelt.

Demokrati - ett

näringslivsperspektiv

Marcus Storch, direktör, Stockholm

När demokrati diskuteras skiljer ofta mellan politisk, social och

man

ekonomisk demokrati. Jag är övertygad det är olika bestånds-

om att delar helhet och därför helt beroende storheter. av samma av varann Jag kommer dock i huvudsak tala ekonomisk demokrati och att om villkoren för denna.

Ser vi den ekonomiska utvecklingen i Sverige under de senaste 35

åren visar det sig vi i jämförelse med OECD nästan konstant haft

att en

långsammare utveckling. Detta har inneburit att vi relativt sett har gått från fjärde plats till artonde plats i BNP-ligan. Låt i stället

en en oss

göra lite benchmarketing och andra länder. Vi kan då konsta-

de förstaplatserna hela tiden innehas länder. Vi

tera att tre av samma

kan vidare konstatera vår gamla plats intagits Japan och Belgien.

att av Varför Vad kan lära oss

Vi tycks allmänt vara överens om att Sverige genomgår en sjukvårdskris. Låt mig påstå Figur 1.1 nästa sida, är

motsatsen. som

hämtad slutrapporten från SNS:s sjukvårdsutredning, visar X-

axeln BNP capita i USD. På y-axeln visas hur mycket vi

per satsar per

individ sjukvård, också i USD.

Den heldragna linjen s.k. regressionslinjen visar en utgiftsnivå

10 BNP capita minus 300 USD. Som ni ser ligger

procent av per

praktiskt alla länder linjen, så även Sverige. Med andra ord; i

taget

spenderar alla andel sin inkomst sjukvård. I

stort sett samma av

kampen att disponera våra resurser tycks sjukvården samma

andel vår totala inkomst i i hela världen. Sverige har den

av stort sett

sjukvård vår inkomst. Tanken större andel till

som motsvarar att en

DEMOKRATI ETT NÄRINGSLIVSPERSPEKTIV -

sjukvård kan endast ske bekostnad av något annat t.ex. skola, lag och ordning, infrastruktur Den är sikt inte realistisk.

osv.

Figur 1.1. .Sjukvårdskostnader och BNP per invånare, 1994, Köpkrafispariteter

USDT

Sjukt/Misshandel P9 PM USD 4 000

0 5 10 15 20 25 30 BNP per capita, tusentals USD Regression: Sjukvårdskostnader per capita -300 0,10 + BNP per capita; R20,65 Källa: OECD-statistik och beräkning. egen

Låt för stund återgå till benchmarketing. Belgien har intagit

oss en

den plats Sverige hade för 35 år sedan. Genom att ha haft större till-

växt kan de, spendera större andel sin inkomst än vi,

utan att en av

500 USD capita än vi sjukvård. Det motsvarar 4000

satsa per mer

kronor eller 34 miljarder kronor år än vad vi spenderar i

ca per mer

1 Källa: Politik och marknad i framtidens sjukvård. SNS Förlag.

MARCUS STORCH

dag. Med dessa hade vi inte haft uppfattad sjukvårdskris. Det

pengar en

är alltså utebliven tillväxt har lett till problemen.

som

Låt mig därför tala villkor för tillväxt. En förändring uppstår

först när något rör sig i förhållande till något annat. Om allt rör sig lika sker ingen förändring. Vi samlats här i dag kan tycka att vi

som

knappast rör alls. Men ändå rör sig jordytan våra breddgrader

oss

med fart 1000 km/ tim. Jorden i sin tur rör sig i Solsystemet,

en av ca

som i sin tur rör sig i Vintergatan, Men, eftersom alla här följer

osv.

med därför ingen förändring. På sätt kan vi betrakta

noterar samma

förändringar i konsten, i fysiken, i filosofin, i allt. Grunden för all förändring är således en relativ rörelse, t.ex. när en skidlöpare drar ifrån klungan, eller när en sackar efter.

Vill vi ha förändring Behövs relativ rörelse Är inte allt bra

som

det är All utveckling innebär förändring. Hade inte teletekniken

ut-

vecklats skulle jordens hela befolkning arbeta växeloperatörer för

som

att förmedla dagens samtalsvolym. En både dum och intressant tanke.

På sätt kan vi betrakta de flesta förändringar, rörelser.

samma

Förändringar i sig är aldrig givet positiva eller negativa. Vilket de

blir beror hur vi använder dem eller vad de åstadkommit. Om vi vill

ha värld innebär bättre sjukvård, bättre arbetsförhållanden,

en som

bättre skola, helt enkelt bättre levnadsvillkor måste vi aktivt skapa

förändringar, rörelser. Gör vi detta skapar vi tillväxt.

Tillväxt är således resultatet antal förändringar, och inte mål i

av ett ett

sig. Ett samhälle utan tillväxt är således ett samhälle där

summan av

förändringarna är noll.

Men låt inte glömma de helt grundläggande villkoren för posi-

oss

tiva förändringar: fred, frihet tala och tänka, med andra ord demo-

att krati.

Endast demokrati kan balans skapas, och vidmakthållas mellan

i en

det bestående och förändringarna, rörelserna. Se det kontroll-

som en

mekanism. I demokratin balanseras kollektivet: krav enhetlighet och oföränderlighet individens krav frihet och möjlighet till föränd-

mot

ring. Det är denna balans vi strävar efter. Balansen är aldrig given eller fulländad. Den måste ständigt

om-

prövas och justeras. Tänk hur vår individer till tanke- och

rätt som

DEMOKRATI ETT NÅRINGSLIVSPERSPEKTIV -

yttrandefrihet står mot oönskade företeelser barnpornografi eller

som rasism.

I Per Ahlmarks bok De öppna såren visar han att inga krig någonsin har förekommit mellan två demokratier. Inte heller har hungersnöd

drabbat demokratier. Ett starkare försvar för demokratin än avsaknaden

krig och hunger kan inte jag finna. För mig är det ytterst svårt att

förstå att inte alla till fullo inser dessa fakta. I nyligen publicerad

undersökning säger hälften Sveriges ungdomar de inte

av att tror att

demokrati är bästa styrelseskick. En tredjedel tror inte att judeutrot-

ning under andra världskriget förekommit. Vi tycker att dagens Kina är

viktig för Sverige leva med. Vi har lång, lång väg kvar.

en partner att en Skillnaden mellan individuella och kollektiva insatser är för oss

människor viktig för att förstå förändringens mekanismer. I debatten

skapas och kollektiv.

oftast ett motsatsförhållande mellan individ

Under lång tid har de kollektiva insatserna och det kollektiva ansvaret betonats, dvs. samhället skall gripa in och aktivt ta för våra

att ansvar

liv. Det kollektiva agerandet har ofta fått stå modell för framtiden.

som

Som jag det okritiskt kollektivt agerande förutsättningen för

ser är ett

att diktaturer uppkommer. När individer kollektivt, är vi

som agerar lättare lättare kontrollera Under 1900-talet har 170 att styra, att osv.

miljoner människor mördats för att de inte haft den då gällande uppfattningen. 40 miljoner har dött i krig. Således har fyra gånger fler dött för sina idéer än vad alla krig skördat.

Det finns dock visst hopp. En diktatur vill att alla tycker lika och alla

lika. Endast så kan kontrollen behållas. Det innebär att rörelsen agerar

upphör och därigenom stoppas förändringen. Kravet likformighet

gör all utveckling omöjlig och innebär därför relativ tillbakagång.

Kanske kan vi i detta finna förklaringen till alla diktaturer förr eller

att

senare kollapsar.

Inom forskningen det fel att inte låta de individuella insatserna

vore

dominerande plats. Listan nobelpristagare består till över-

en av

vägande del av stora individualister, ibland svårhanterliga, men deras insatser har betytt så mycket för forskningen och utvecklingen i övrigt.

Individualister har sin givna plats inom vetenskapen och skall självklart

stödjas. Men samtidigt måste universiteten, har att administrera

som

inte bara giganternas verksamhet utan även nyttig forskning många

andra plan, till att både de besvärliga individualisterna och det

se mer

MARCUS STORCH

lätthanterliga kollektivet kan leva vidare, sida vid sida, i symbios och samarbete. Samma gäller självklart även utanför universiteresonemang tens ibland värld, t.ex. affärsvärlden, också den ibland något egna egen. Inom näringslivet sker i dag en koncentration ägandet till ett fåtal av förvaltare. Mer än 85% börsvärdet ägs dessa förvaltare. Det av av oligopolliknande läget leder snabbt till stelnande strukturer. Individen trängs ut. Nyskapandet bromsas och därigenom tillväxten. Som jag tidigare sagt är förändring, rörelse en förutsättning för tillväxt. Vi kan aldrig lösa svåra frågor minskad arbetslöshet, som mera till sjukvården utan tillväxt. Drömmen god värld resurser osv. om en utan tillväxt förblir dröm. Behovet förändringar understryker en av individens och de individuella insatsernas betydelse för lösa de att utmaningar dagens och morgondagens samhälle kommer stå som att inför. Var står vi i dag Talar vi om storheter som är mätbara Finns det ett svar Ingen dessa frågor kan besvaras entydigt. Mitt starka inav tryck är världen för närvarande rör sig från ett kollektivt tänkande att till ett individuellt tänkande. Se bara Sovjetunionens fall. Förändring är smärtsam, i synnerhet för de etablerade strukturer kommer kämpa för behålla sitt inflytande. Därigenom sker som att att förändringar oftast språngvis och smärtsamt även om skulle önska att de skedde stegvis. Effekten att individens roll och respekt stärks av är att vi kan fram period förändringar och därigenom se mot en av tillväxt, positiv bild alltså. en I vårt land, Sverige, är vi fortfarande kollektivt tänkande nog mer än i flertalet andra demokratier i världen. Trenden är dock densamma. Etablerade kollektiva strukturer får vika för strukturer där ge nya individens värde alltmer betonas. Består denna trend blir alltså även framtidsbilden för Sverige positiv.

Debatt

DEBATT

Anders Johnson fp, riksdagsledamot

Jag utgångspunkten för alla och särskilt för dem sitter i

tror att som

utredningen, är har allvarligt demokratiskt problem i

att ett

Sverige. Människors benägenhet att engagera sig politiskt och in-

sig för de institutionerna i avtagande. Inte därför

tressera politiska är

har minskat samhällsintresse eller minskad kunskap

att man ett om

samhällsfrågor tvärtom tyder de flesta studierna är

- att man

intresserad och kunnig samhällsfrågor. Men med-

mer mer om

borgarna känner mindre förtroende och respekt för de politiska

institutionerna.

Jag seminariets frågeställning är en nyckelfråga. Frågan

tror att hur vid bör demokratin vara kan tolkas två sätt. Det ena är om

vi byter ordet demokrati den politiska makten alltså:

om ut mot -

Hur vid bör den politiska maktens omfång vara Det är i och för

sig viktig aspekt. All politisk makt måste innebära alla med-

en att

borgare har vissa rättigheter och skyldigheter. Den politiska makten

skall ha möjlighet använda kronofogden, polisen eller

ytterst att

pansarbrigad för garantera rättigheter och skyldig-

rentav en att heter.

Men jag det är inte nyckelfrågan, det är inte där

menar att

nyckeln till demokratins problem ligger i tolkning

utan en annan

där inte demokratin fråga den politiska maktens

man ser som en om

omfång förhållningssätt mellan medborgare. Det hand-

utan som ett

lar diskussionen, den fria debatten, benägenheten att lyssna,

respekt för andra människors uppfattningar, solidaritet, samhälls-

sin broder. ansvar och att ta vara Dom här horisontella relationerna mellan människorna, det är

där framgångsvägen för återupprätta demokratins anseende i

som att

samhället ligger, jag. Det handlar framförallt vad gör

tror om man

lokal nivå. Jag tror att det är viktigt med författningsdomstolar

och relationerna till EU och allt sådant, det allra viktigaste är

men

skapa meningsfulla för medborgarna att engagera sig i

att arenor

lokala frågor. En hel del Sveriges problem har varit och där

av att -

DEBATT

är alla, partier, många forskare, många myndigheter och många

företag skyldiga samhällsomvandlingen har förstört eller minskat

möjligheterna för detta lokala Den svenska modellen

engagemang.

byggde en för sin tid effektiv metod, den hierarkiska modellen med centralstyrning, centralisering, Standardisering. Vi fick bra och billiga bilar, vi fick en miljon nya bostäder till rimlig kostnad,

fick stora skolor och sjukhus. Men vi också bort menings-

stora tog

fulla lokala Min frågeställning är: Kan gör

arenor. man, som man

många håll i näringslivet, som man gör i många folkrörelser, t.ex.

den organisation landminor fick Nobels fredspris förra

mot som

året, jobba nätverkande i öppna flexibla strukturer Gränsen

mera

mellan den är partimedlem och inte medlem eller den är

som som anställd i kommunen eller inte anställd i kommunen bör måhända

inte bli så avgörande. Kan vi får är öppna för många

arenor som olika typer för dem inte är medlemmar likaväl av arrangemang; som

för dem är medlemmar, för fåtal fritidspolitiker även

som ett men

för många fritidsaktiva, för vissa detta livslångt

som ser som ett

också för väldigt många det till-

engagemang men som ser som ett

fälligt engagemang. Då kanske vi kan förverkliga Tingstens vision

med demokratin överideologi. Vi kan sedan också kan

som en vara

socialdemokrater, folkpartister eller moderater eller andra slåss

som

den offentliga maktens utsträckning.

Bengt Göransson

Jag skulle vilja punkt i anslutning till det Anders

ta upp en som

Johnson tog upp och jag funderat mycket över. Du pekar

som

nätverkens betydelse och upplösningar organisationsstruktu-

av rer. Jag har också färska erfarenheter aktiv socialdemokrat i som

Stockholm i de nomineringsprocesser vi haft i vår. Man behöver i och för sig inte någon för kunna komma

representera grupp att upp listan.

Men jag har ett intryck att alla de talar för nätverken och

av som

den fria nomineringsrätten ändå någonstans förutsätter

osv. att

armén finns till hands. Partiorganisationen förutsätts finnas där

intakt för och arbeta för de fritt nominerade. Är inte detta att ut

DEBATT

en komplikation, att om man accepterar denna typ av fri nomineringsrätt och avvisar det vi lite föraktfullt kallar förankring. I så

som

fall måste fråga då vill med i partiorganisation

man vem som vara en

för att reduceras till trupp till förfogande. Det intressant

vore om

Du ville ta det, fundera lite grand över det för jag tycker att

upp

detta hoppar alltid över i den här typen debatter.

man av

Anders Johnson

med nätverk. finns lite för

Det är ett par svåra frågor Det mycket av vackert-väder-historier nätverk. Jag tror i och för sig, generellt

sett, att i offentliga sektorn finns det utrymme för att bli mindre hierarkiska, nätverkande. Du nämner ett problem, den

mer repre-

sentativa demokratin fordrar det finns någon kan utkräva

att man En kommun, pratar det organet, måste ha ansvar av. om om en

budget, det måste finnas en yttre ram för verksamheten som man inte kan lösa nätverkande. Det finns också aspekt, är

en annan som

viktig att lägga till här, men någonting ska ni ha att utreda under de

1,5 år ni har kvar, till den del offentlig verksamhet består

att som av

myndighetsutövning så tror jag att allt för flexibla nätverkande

strukturer inte är bra. Myndighetsutövning skall präglas rätts-

säkerhet, lika för alla med möjlighet att överklaga. Det är inte maxi-

mal kundanpassning gäller Men till den del offentlig

som som verksamhet består individuellt betonad service, vård, av mer omsorg

och utbildning handlar det inte att utnyttja tvångsmakten. Där

kan i mycket större utsträckning försöka hitta flexibla organi-

man

sationer. Det finns risk går för långt med nätverk

en - om man - att

ingen vill aktivera sig i partierna. Men problemet har idag, vill aktivera sig i partierna därför att de är för hierarkiska.

Bo Holmberg, landshövding

Efter 14 år i rikspolitiken kom jag till Sörmland landshövding.

som

Jag har bytt plats från beslutsfattare i regering och riksdag

att vara

DEBATT

till människornas och företagarens villkor lokal

att se ur en synvinkel.

Min fråga demokratiutredningen skulle kunna synliggöra

är om

antal demokratiska beslutsprocesser inte fungerar ett bra

ett som

sätt. För det första att försöka synliggöra sektoriseringens baksida. Här sitter det småföretagare i Sverige. Det är skrivna regel-

runt om

för småföretagsstöd, utifrån ett sektorsperspektiv och

system men

inte utifrån den verklighet där lever. Jag har också kunnat

man se

många andra regelsystem är skrivna utifrån ett sektorsperspek-

som

tiv och berör mig medborgare inte hämtar sin

som som men som

beskrivning utifrån den verklighet där jag lever. kommunerna i Sörmland fick anmärkning vad gäller

En av

familjepolitik. Det är så i Sverige att ska fastställa faderskap

efter år, såvida inte särskilda skäl föreligger. Den här kommunen

ett

hade dröjt i fem och och sju år i ett antal fall. Och vid ett fall var

sex

det hade utpekat far det hade sedan visat sig

att man x som men det inte det far. Det hade inte att var x utan att var y som var man

åtgärdat. Det väldigt allvarliga saker. Då säger ansvariga

var

politiker att har köp-och-sälj här, producent och utförare, det

måste fel producenterna vi är beställare.

vara -

Vi skriver lagstiftning rättvist ska tillämpas för alla

en som och säkerhet för individen. Och då kan det väl inte vara en vara kommunerna får hitta styrsystem tar bort detta demoatt som kratiska ansvar.

Jag kan flera sådana här exempel apropå vi ska vitalisera

ta att

demokratin. Sedan delade S och Banverket och bolagise-

man upp

rade, är företrädare för Banverket och S inte populära i Sörm-

land. När kommunerna ska ha dem och höra tågen ska

tag om här vill de inte i telefon. Makten har tyvärr tappat stoppa ens svara ansiktet i de f.d. affärsverken. Sedan sak: Vad är före demokratin Jo det är etiken en annan

och människovärdet. Och jag undrar inte det skulle bra

om vara

och göra den här kopplingen mellan det lika människovärdet, etiken och demokratin. Jag hade förmånen att sitta medi regeringens medicinsk-etiska råd och då fick jag lära mig det finns olika människo-

att

En människosyn säger att Gud har skapat den

syner. som oss,

judisk-kristna människosynen. Men det finns också människosyn

DEBATT

utgår från evolutionsläran. Georg Henrik Wright har

som von

skrivit mycket intressant artikel Aten och Jerusalem de

en om som

två grundbultar västerlandets humanism bygger på.

som

Det lika månniskovärdet är grundvalen. Det är därför vi kräver demokrati. Vi vill till detta lika månniskovärde följs, att

se att man

inte förtrycker någon eller för krig eller vad ni vill. Jag tror att det skulle poäng skulle synliggöra sambandet mellan

vara en om man det lika människovärdet, etiken och demokratin.

Britten Månsson Wallin, Folkbildningsrådet

Folkbildningsrådet paraplyorganisation för studieförbund och

är en

folkhögskolor i Sverige. Folkbildningsrådet har också myndighetsuppgifter, i kallat myndighets ställe. Jag vill lägga fram två

aspekter, den baserad erfarenheter myndigheters

ena av syn

organisationsstruktur, folkbildning och förnyelsearbete och den andra baserad mina egna erfarenheter folkbildningsarbete.

Organisationer eller strukturer vi inte är så bekanta med är vi

som

inte riktigt säkra hur ska kontrollera.

man

Företrädare för myndigheter RRV och motsvarande, vill

som

finna väldigt distinkta kontrollmekanismer och mätetal som visar Folkbildningsrådet har fördelat till folkbildningen

om resurser

ett korrekt sätt. De nöjer sig inte med gör uppföljning

att man av

statsbidraget i verksamhetsberättelser godkänns vid årsmöten

som

och representantskapsmöten. Statsbidragsanvändningen följs

upp minst två nivåer och i studieförbunden. tre

Det ordnas demokratiska möten där tar ställning till såväl

man

verksamhetsplan till berättelsen året gått samt den

som om som

ekonomiska redovisningen. Tänk så många intressenter har

som

varit berörda innan vi kommer till det läge då dom skickar in denna verksamhetsberättelse eller årsredogörelse till Folkbildningsrådet. Jag har förtroende för dessa grupperingar befinner

enormt stort som

sig den nivå där verksamheten genomförs och alltså är kapabla bedöma redovisningen är korrekt. Sannolikheten eller möj-

att om

ligheten Folkbildningsrådet eller någon intressent kan

att annan

göra kvalificerad bedömning verksamheten är bra eller

en mer om

DEBATT

dålig är ganska osannolik. Det finns en övertro centralstyrning

och kontroll lokalt förlagd verksamhet. På något sätt så finns det

inte förtroende för de demokratiska förutsättningar eller spelregler

redan har. Det är den dimensionen. som ena

Den andra, jag ofta förvånas över och jag tycker för-

som som

svårar också för folkbildningsarbetet är att vi har sektoriserat verksamheten. Vi har fackat in oss och i folkbildningen kan diskute-

vi tillhör kulturen eller utbildningen. Vi tillhör Utbildnings-

ra om

departementet det är Kulturutskottet behandlar våra

men som

frågor i riksdagen. Man kan fundera över om det är människors

och lokalsamhällets villkor vi har spaltat och delat in vårt

som upp arbete.

Jag förstår att det måste finnas rationella förutsättningar och

organisation som ftmgerar. Men sett i ett perspektiv utifrån männi-

skor, livsvärden, mänskliga behov, och är det

samvaro omsorg

ingen bra indelning. Det finns alltså många frågor vi i dag inte har

gemensamma som

något gemensamt forum för. Det måste finnas ett mycket stort förtroende för den lokala verk-

samheten. Verksamhet är alltid lokal, den är alltid där människor

befinner sig. Därför måste vi hela tiden fundera alla överbyggnader, med vilken rätt och premisser bygger dom.

vems man upp

Karl Erik Lagerlöf, docent och författare

Först: Jag tror Per Ahlmark har fel när han säger att ingen demokrati har gått i krig mot någon Aten, den första

annan. som var

demokratin, gick i krig Sicilien, demokrati.

mot som var en annan 400-talet före och det Alkibiades Det var Kristus, var som genom

sin suggestiva talekonst fick atenarna att med skulle

att man

anfalla Sicilien, gammal grekisk koloni.

som var en Vidare: Marcus Storch miste när han vi kan hålla tar tror att

med ohämmad marknadstillväxt hur länge helst. Jordens be-

som

folkning ökar mycket kraftigt och har fördubblats mellan 1950 och 1990. En oreglerad marknadstillväxt mitt inne i befolkningstill-

växten skulle innebära farlig utplundring jordens

en av resurser.

DEBATT

Vi måste börja tänka i andra banor. Ska vi ha tillväxt, och det en är vi olika skäl tvungna att ha, då måste vi styra den ganska hårt, av och måste börja den styrningen jag riskerar nu, annars tror en så allvarlig situation att härdat för diktaturer uppstår där vi minst det. anar Alltså måste vi i dag väldigt starkt betona demokratins möjligheter att styra, och det är där det är särskilt bekymmersamt i det svenska sekelslutet. jag tror Bengt Göransson är alltför optimistisk

när han tycker sig finna politisk kraftfullhet i dagens Sverige. Vi

ser inte mycket den kraftfullheten när det gäller att bekämpa arbetsav lösheten. Här har den senaste tiden kommit anmärkningsvärt luftiga förslag både från höger och vänster.

Statsministern har emellertid i regeringsförklaringen

sagt att

ska bygga Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Där finns

om något fasta på. På det sättet skulle kunna sund tillatt ta man en växt. Arbetslösheten belastar statskassan med över 100 miljarder nu året. Det är 100 miljarder till improduktiva insatser. De om pengarskulle naturligtvis göra allt för produktiva, och det na man att skulle kunna ske just offensiv satsning framtidssamgenom en hället. Men det verkar vår demokrati i dag saknar makten som om att genomföra projekt av den här storleksordningen, och skälet tycks vara att all offensiv politik kommer i konflikt med EU:s målsättning genomföra EMU och Sverige är harmoniatt att tvunget att med den målsättningen, även inte ska med i första sera om vara vändan. Detta hänger också med att har tagit bort samman penningpolitiken från den demokratiska beslutsprocessen genom att helt överlämna den till Riksbanken. Det bidrar i sin till förtur

lamningen.

Vad gör i Tyskland mot arbetslösheten närmar sig man som nu

fem miljoner Vi har i hela problem med höger-

Europa stora att rörelser växer sig starka. Det finns grogrund för detta extrema en arbetslösheten inom hela EU. Man tror inte längre demogenom kratin därför denna förlamning, denna oförmåga att att man ser komma till rätta med problemen. Jag tror att Göran Persson väntar sig att Demokratiutredningen ska komma med lösningar och förslag. Det räcker inte med en rad teoretiska grunder, utan här finns förväntan att ska komma med lösningar. en man

DEBATT

Ingen talare här i dag har sagt något EU och det tror annan om jag är ett symptom. Man sopar problemet under mattan för det är för svårt. Ska vi vidare inom EU till större integration och en demokrati där unionens eget parlament får beslutande makt och kan fälla EU:s regering Gör vi det, vilket rimlig väg vore en om man verkligen vill ha demokrati då försvagar samtidigt de natio- nella parlamenten, redan är starkt försvagade. Vi sitter i dag som nu i ett mellanrum mellan integration och desintegration, och når det gäller många frågor vet inte riktigt var makten ligger. Detta är ett problem som utredningen måste syssla med. En tidigare demokratiutredning kom fram till att man måste förbättra informationen till riksdagen i EU-frågorna. Utredningen slog fast det rimligt fler än 17 riksdagsledamöter fick reda att var att fredag vad skulle besluta i Bryssel måndag. man om Där ser det år sådana problem tvingas syssla med hur man - man numera ska Riksdagen inflytande över den politik bedrivs ett som

Bengt Göransson

Marcus blev direkt apostroferad Du kanske vill det direkt

- ta upp

Marcus Storch

Jag kan bara konstatera att i definitionen demokrati ingick att av slaveri inte fick förekomma i landet. Aten klarade det inte. Men om vi de sista 100 åren jag det stämmer ganska bra. tar tror nog Än gång vi talar förändringar och tillväxt och föreen - om gående talare säger att om kunde spara 150 miljarder genom att sätta in de arbetslösa i produktivt arbete då skapar vi tillväxt. jag vill bara jordens hela befolkning fick kvm nämna att om 2 per capita dom Gotland. Vi har lång väg kvar att gå. ryms en Men jag skulle också vilja kommentera det sagts studiesom om förbund och annat. Jag har erfarenheter både näringslivet och av

från offentlig förvaltning. Jag hörde någonting för mig har varit

som

DEBATT

ett väldigt stort problem och som jag tänkte ta upp därför att jag

tror att det har med demokrati att göra.

Jag har i 10 år varit ordförande i Samhall, som är en organisation för de handikappade och jag är det fortfarande. Jag har försökt

att

hitta ägaren och jag juridiskt är ägaren. Men jag har

vet vem som

gått från ägare till ägare. Jag har den här tiden hunnit med 8 ministrar Arbetsmarknadsdepartementet under 10 år. Jag har

begärt målsättning och direktiv från ägarna. Det har jag aldrig fått

jag har tagit mig friheten att själv tolka vad ägaren vill. Någon

frågade här varför Riksrevisionsverket eller någon annan organisa-

tion representerar ägaren överhuvud taget ska lägga sig i vad vi

som

gör. I demokratisk ordning måste ägaren till den verksamhet

man

bedriver definiera målet och kontrollorganet. Det ögonblick

man

säger att ägaren är "ñ, låt gadda ihop mot den att vi kan

oss oss

bilda motståndskraft och sker inom väldigt, väldigt många

en-

heter inom den offentliga förvaltningen där jag själv jobbat, då är demokratin verkligen väldigt illa ute. För då har den tillhanda-

som

håller medlen inte längre fått respekt och jag ska bara runda med

att säga att jag var med i bankakuten jag var vice ordförande där

- och vi kallade vissa banker och upp sa:

Vad heter ägare

- era Förlåt dom. - sa Vad har dom för telefonnummer - Va -

Har dom någon adress

- Adress -

Hur kan jag dom

- tag Och då säger verkställande direktören:

Skriv till mig.

Och när verkställande direktören tror att han är ägare då har vi - en bankkris. Den svarade så klarde hela minuter efter det som tre ut-

talandet innan vi i Bankakuten bytte honom. Vi hade nämligen

den fullmakten. Så jag vill väldigt starkt betona, att ska bedriva verksamheter måste det ske rimligt demokratiska villkor och tendensen bland de utövande verksamheterna det är just att försöka

DEBATT

spela bort dom. "Fi är ägaren -i alla lägen. Så är det inte den andra sidan livet och det är väldigt viktigt.

Ingvar Svensson, informationschef hos Kristdemokraterna, f.d. riksdagsledamot

Det när Anne-Marie Lindgren här demokrati form var tog upp som jag fick association till jag gjorde för 13 år sedan som en en resa som till El Salvador. Då inblick i detta land genomgått gavs en som oerhörda kriser och diktaturen Dom hade i formell mening en mycket demokratisk konstimtion. Där var demokratin en form, bara form. men en

ag det Anne-Marie Lindgren tog är väldigt

tror att som upp viktigt, nämligen måste ha värdeperspektiv i botten. Det att man ett var även Bo Holmberg inne på, för att demokratin att växa och utvecklas. Även Anne-Marie Thunberg inne detta. Den var centrala uppgiften framöver är värdeöverföringen till de kommande generationerna. Det är Alf Ross säger att demokratin som måste ständigt återerövras. Vi hittar inte någon slutgiltig lösning den här problematiken. Ständigt måste vi återerövra demokratin och det gör vi i fortlöpande dialog och diskussion. Så överför vi en och värden till kommande generationer. Den människosyn normer som Bo Holmberg var inne på, den som är den demokratiska människosynen, utsätts för från olika håll. Vi kan väldigt angrepp tydligt urskilja ekologism, där människan blir art bland andra en arter i de ekologiska systemen och biologism där framställer man människan biologisk maskin styrs och som en som av gener hormoner. Men den allvarligaste faran för är att drabbas ett oss av nyttomaximeringstänkande. Det är inte uppenbart, det smyger sig Smyger in för alla vill nyttiga i någon mening oss. - vara och jag tror att det är väldigt viktigt för Demokratiutredningen att

just fokusera värdeperspektivet framöver.

Jag tror att man måste bygga människans värde, människans förutsättningar, behov och också i detta tänkande. Så att inte bygger ett system och ansvar man sedan försöker in människan i detta utan att tar männipressa man skan utgångspunkt för allt tänkande. En tanke jag gärna som som

DEBATT

vill skicka med, är den det är känt för alla - oss - att som människor växer och utvecklas i små, nära gemenskaper. Det tror jag måste vara en central tanke när man vidareutvecklar demokratin eller vitaliserar demokratin. Sedan hade jag några synpunkter Nils Karlsons inlägg. Jag vill korrigera honom sakligt på ett par punkter. Han sade att Europakonventionen är överordnad svensk grundlag. Det är fel den är -

underställd. Jag satt själv med i fri- och rättighetskommittén och i

KU när behandlade detta. Det finns tydlig skrivning där, den en gäller inte över grundlagen. Det var en kompromiss, det fanns åsikter detta den ligger alltså under grundlagen. Om om - men något fall förs till domstol så är det de svenska grundlagarna som gäller. Däremot ligger EG-rätten ovanför. Det finns heller inte en total proportionalitet i valsystemet. Nils Karlson pekar de konstitutionella bitarna skulle att vara helt avgörande för vi skulle utveckla ett välfärdssamhälle eller om inte är det inte. Jag delar hans maktdelning, jag tror - syn det är väldigt viktigt, jag tror för allt i världen inte att det är men någon slags tillväxtfaktor för svensk ekonomi. inte enorm Jag tror att de konstitutionella reformema kommer förändra det ekonoatt miska systemet i grunden. Det finns tendens att när det går illa en t.ex. i ekonomin så går över till att diskutera strukturer. Men man det kanske inte är strukturerna det är fel på. Det är substansen som inte är bra, det är tänkandet det är fel på. Jag tror alltså att det är viktigt med konstitutionella reformer om man ser det ur ett rättsstatsperspektiv. Men inte om man granskar det i ekonomiskt perspektiv även konstitutionen har vissa bieffekter även i detta om sammanhang.

Nils Karlson

Vi har haft mycket spännande diskussion med olika typer

en av inlägg från olika utgångspunkter. I varje fall för mig har det varit oerhört tydligt vissa inte diskuterar demokrati välfärdsatt utan staten. Välfärdsstaten är viktig, den är inte sak men samma som demokratin.

04:,

DEBATT

Jag tyckte Anne-Marie Lindgren hade ett mycket bra inlägg. Jag instämmer till 100 procent betydelsen vissa grundvärderingar

om av

vill upprätthålla i demokratiskt samhälle. Hon påpekade

som ett

också, många andra talare, att det finns sorts koppling

som en

mellan form och innehåll och det är väl egentligen det min

som var

poäng här i dag. Jag tror inte att den demokratiska i dag fungerar ett

processen sådant sätt att vi får det resultat faktiskt vill ha i slutändan. som

Systemet levererar inte lider anergi. Då säger min vän från

- av Kristdemokraterna att det är inte enkelt att gör lite som man

konstitutionella reformer så kommer allt att lösa sig. Så är det naturligtvis inte är det här någonting löser alla problem. Men

- som

jag det sitter grundbult här. Vi behöver bredare och

tror att en en

bättre diskussion vi faktiskt kan ta tag i de problem vi

att som har.

Det är nämligen det viset att i den demokrati vi har

som och i den välfärdsstat är resultatet denna demokrati, som av

värnas inte alltid de tycker bör värnas i ett

svaga grupper som demokratiskt samhälle. På område efter område finns det exem-

pel där just de utsatta och svaga kommer till korta. Jag tror att det delvis är resultat vår demokratis sätt fungera. Vi tenderar

ett av att

att trånga de riktigt de riktigt kollektiva sakerna,

ut gemensamma,

vi ska ha politik och demokrati till lösa. De siffror jag redo-

som att

visade angående rättssystemet illustrerar problemet. Kollektiva institutioner tenderar att bli undanträngda diverse

andra intressen premieras i för hög grad inom för vårt

som ramen demokratiska Jag inte vi kan lösa det här, de system. tror att som

har intresserat sig för välfärdsstaten här i dag föreslår,

som genom

hitta enkla principer vad staten bör göra och sedan

att ett par om

löser sig allting. Så tror jag inte att det Principerna måste växa fram i god och jag det

en process tror att

finns oerhörda möjligheter förbättra dagens demokratiska

att pro- Det är andra talare också har varit inne det. Det finns cess. som

massor av goda exempel vi kan lära av, det finns samhällen som inte

alls har hamnat

i vår typ av problem. Låt vidga och runt omkring i världen. Hur gör

oss vyerna se oss

andra håll Vad är det för mekanismer har fimgerat där,

man som

DEBATT

har gjort att dom inte har hamnat i den här anergin, vi

som som

gjort Tack så mycket.

Bengt Göransson

Det är naturligtvis mycket centrala tankegångar Du här

tar upp om åtskillnaden mellan demokratin och välfärdsstaten. Är välfärdsstaten

i sig produkt demokraktin, är demokratin förutsättning för

en av en

välfärdsstaten Det Erik Oddvar Eriksen hade något

ser ut som om säga här till att nu oss.

Erik Oddvar Eriksen

Ja, välfärdsstaten växer fram demokratin och den är också ur en

faktisk förutsättning för att demokrati ska fungera. Men det icke

var

det jag tänkte Det är väldigt många intressanta inlägg och

ta upp.

viktiga spörsmål här. Men spörsmålet Hur vid bör

att ta upp om demokratin vara kan bli förstådd två sätt: Å sidan är spörsena

målet hur makten ska hur mycket ska staten sätta gränser

stor vara,

för och kliva in i individens fria dispositionsrätt. Å andra sidan uppfattas problemställningen hur ska folk

som

delta och ska delta. Jag uppfattar det sista spörsmålet

- vem som

relevant här. Alltså: Hur mycket ska vi delta, ska delta

mer vem

och hur mycket. Det är därför välfärdsstaten blivit viktig i

som

demokratiskt perspektiv. Genom sin resursfördelning och regle-

ett

ring griper välfärdsstaten in och har konsekvenser för folks livsvillkor många olika områden. Därför krävs det medbestäm-

nya

mandeordningar alltså demokratin bör förstärkas och fördjupas

därför att med välfärdsstaten har vi fått långt aktiv stat

en mer som

påverkar medborgarnas allmänna livsbetingelser. Det bör ges med-

bestämmandemöjligheter för många fler de områden där de berörs välfärdsstatens åtgärder. Bara när de berörs beslut

av som av ett

får komma till tals, kan vi besluten är legitima och mötas

veta om

med respekt.

DEBATT

Men det skulle lite teori demokratin det här om vara om

seminariet så är det viktigt att skiljer mellan två modeller. En modell förstår demokratin flertalstyre och hierarki, ett sätt

som att

fatta majoritetsbeslut effektivt. Men med den modellen iakttar

bara det föregår i formella politiska Stortinget i Norge,

som organ:

parlament och kommunstyrelser där fattar beslut. Det är

man en

tradition i demokratiforskningen springer ut bestämd typ

som av en demokratiförståelse, att demokrati bara är form, det är bara av en en

metod och demokratisk legitimitet går tillbaka till vad medborgarna har signaliserat i val. När folk har gått till val så har gett sitt

man

mandat och behöver inte längre delta eller känna ansvar. Det är väldigt minimalistiskt sätt att förstå demokrati och

ett

då får icke tag i värdeproblematiken många har fört fram

man som

här. Det är den andra grundsynen demokrati, demokrati

en som icke bara fokuserar rösträtt och faktiskt beslutsrätt, men

det deltagande, den argumentation och kommunikation föregår

som

beslutsfattandet och underbygger besluten. Det är den

som pro-

är intressant och det är där alla medborgare kan delta,

cessen som

det är icke i de formella politiska beslutsbefattningarna. Där kan

bara fåtal med. Det är den föregående diskussionen innan

ett vara

besluten fattas och de samtal syftar till att legitimera och offent-

som

ligen rättfärdiggöra beslut är det essentiella i demokratin. Att

som

folk kan delta många olika plan och ha olika möjligheter till att delta i den offentliga opinionsbildningen är huvudpoängen. I denna modell reflekteras också bestämd människosyn:

Individen är med moral och med förmåga att göra själv-

en person

ständiga val för sig själv såväl för allmänheten.

som

Det är flera procedurer styr den politiska beslutsprocessen i

som

ett modernt rättsstatligt samfund. Det är flera procedurer, det är icke bara proceduren reglerar representativitet och besluts-

som

fattande i formella parlamentariska

organ.

Vi har också procedurer, refererar till opinionsbildningen i

som det civila samhället, är utanför och den formella maktsom staten

Här har kommunikationsfrihet, meningsfrihet,

apparten. press-

frihet och yttrandefrihet. Vi har offentligheten ett i det

som rum

civila samhället där alla i princip kan säga sin mening vad

om som

skall eller bör göras. Där medborgarna har rättigheter mot staten,

DEBATT

kan kritisera maktutövningen och kan initiera makt

ny genom att

samla sig och i Det år denna i det civila

samman grupper. process

samhället medborgarna har använt sig för kämpa fram

som av att

sociala rättigheter i välfärdsstaten. När vi ska diskutera demokratin så blir det viktigt ha denna

att

bredare blick demokrati och den föregående

processen av

människors yttrandefrihet i från befriade där formar

staten rum

gemensamma meningar om vad som ska göras och kan ha olika

meningar om vad som ska göras. Det är här tal om det offentliga

användandet förnuftet, politik och värde-

av om som en norm-

skapande process och icke bara som en beslutsprocess. I det civila samhället kan vi diskutera det privata offentligt,

som

Jönasdöttir inne på, när hon säger att det personliga och det

var

privata också är politiskt. I bestämd mening är det riktigt, näm-

ligen om vi talar om politik som en fri kommunikationsprocess i

det civila samhället. Här är det uppfattningar rätt

normerna, om

och fel, och ska människornas handlingar. Då

gott ont, som styra

blir det viktigt göra föreställningen familjen

att upp om som en

okränkbar enhet. Det föregick inom husets fyra väggar skulle

som

inte bry sig förrän vi fick det kvinnliga sökarljuset

man om upp

misshandel, incest och liknande. Genom upplysning och kritik

blev det klart vi måste in och göra någonting med familjen och

att

det föregick inom husets fyra väggar till offentlig

som en ange-

lägenhet. Det är just i det där civila samhället vi kan förstå politik

som en

fri kommunikationsprocess, politik normeringsprocess,

som en

politik skapas enskilda medborgare tillkännager sina

som genom att

uppfattningar och deras kamp för att vinna gehör för dem.

Jönasdéttir har rätt att också det privata är politiskt därför att också här sker maktutövning och därför måste också diskutera de

rådande är riktiga. Men vi skiljer dessa procedurer,

normerna om den fria debatten och den fria ute i det civila samhället processen

från institutionaliserad debatt i det politiska systemet så

ser man

också att den politiska processen är reglerad några procedurer

hindrar staten att bli tyrannisk och gripa in överallt. Det be-

som

hövs regleringar säkrar individers rätt också majoritets-

som emot

beslut och i det avseendet är det privata inte politiskt. Det behövs

DEBATT

en privat sfär ett intimitetsområde och en fri offentlighet - skyddad från statliga ingrepp, gör det möjligt för individer som att skapa sig sina uppfattningar och utrymme för egna ger gemensam opinionsbildning. Så vi vi slussar in ting ifrån det civila, från den offentliga säger att debatten in i det politiska det är bara några ting systemet, men som kommer in där och det går bra fatta beslut Värdesom att om. debatten angår det civila samhället, offentlighet och det är rum som

utanför utanför byråkrati, utanför den formella maktappara-

staten, ten. Det är dessa aktiviseras och demokratispörsrum som som målen är så väldigt viktiga för. Tack nu

Karl Erik Lagerlöf

Jag tycker vad Eriksen här väldigt intressant och skulle sa senast var vilja påminna om att det offentliga rummet är en viktig sak. Hur ser det ut i det offentliga rummet Det är grundläggande i demokratin. Vi har några morgontidningar har riksspridning. De har som stort inflytande. De är samtliga borgerliga. Det är en snedbelastning hela opinionsbildningen i Sverige slagsida. som ger Demokratiutredningen skulle kunna komma med förslag. Om Svenska Dagbladet utbjuds till försäljning, ägaren Wallenberg nu har sig vilja sälja tidningen, då skulle staten kunna köpa den sagt och fristående företag motsvarande P1 i Sveriges Radio göra ett av den. Varför inte Den information som är mest respekterad i Sverige i dag är radions. Det finns undersökningar visar det. Då som skulle kunna skapa tidning där det verkligen förekom fri man en debatt. Vilka kan i dag komma in och debattera Svenskans nu Brännpunkt eller DN Debatt DN Debatt fungerar sedan snart

två decennier privatägd nationalscen. Det svenska offentliga

som en rummet är privatiserat, skulle jag vilja påstå. Och där skulle jag vilja

använda ord från Marcus Storch: Oligopol. I väl fungerande

ett en demokrati måste väl ändå det offentliga rummet tillhöra alla Det råder överhuvudtaget oerhörd koncentration i det en svenska näringslivet och den koncentrationen ligger i huvudsak Wallenberg och Investor. Och Wallenberg äger även Svenska

DEBATT

Svenska Dagbladet Dagbladet. Förstatliga och gör en public-servicetidning efter modell Sveriges Radio. Det vore kanske någonting, då

skulle det uppstå något större pluralism i Sverige. Eller gör

något annat sätt för att skapa mångfald, ni tycker förslaget låter

för radikalt. I dag råder obehaglig obalans inom Mark-

en pressen.

nadsutvecklingen inom tidningsvårlden har kommit i konflikt med

centrala liberala anspråk, främst kraven allsidig information och yttrandefrihet.

Hans Ring, docent, Växjö

Jag kan tyvärr inte den här i och för sig intressanta tråden ta upp med Post- och Inrikes Tidningar i version jag vill ta ny men upp en

fråga jag tycker i dignitet kanske överglänser del de

som en av

problem vi har berört här idag. Vi kan ha olika uppfattningar

betyg i skolan och tidningarnas roll och allting sådant. Men dessa

olika uppfattningar innebär inte att vi går och slår varandra eller tänder eld varandras hus. Men det gör de skillnader och olika uppfattningar vi har när som det gäller varandra i det här samhället vi och dom synen - och invandrarna vi ibland kallar det. Och jag är lite förvånad som när jag de direktiv utredningen arbetar efter. De kom ser som i september förra året. Lite fick vi proposition sent som senare en

där det klart utsågs att all verksamhet i offentlig regi ska utgå från

befinner i land med mångfald. Det är väl ungefär detatt oss ett

mångkulturellt och ni känner till de här begreppen

samma som integration, assimilering, segregation och marginalisering. Vi vad vet det gäller och jag tycker här är det problem utrednog att som ningen måste ta allvar.

Jag är inte hysterisk när jag låga röstetal i val, minsk-

ser men en ning bland utländska medborgare i de kommunala valen och landstingsvalen för dem till 40 procent bör vara intressant som sysslar med offentliga utredningar det här området. Någonting bör ni väl såga och vi ju, det talas inclusion och exclusion här, att vet om

det är verkligen exkludering de här i vårt svenska

en av grupperna samhälle. Ska demokratin inkludera även de kategorierna Svaret

DEBATT

här är förstås ett Uppenbarligen finns det också en frivillig exkludering, man vill inte bli inkluderad och integrerad och sikt assimilerad. Sedan säger ni också kanske det är inget problem,

att

efter tre/ fyra generationer så är alla assimilerade, antingen de vill eller Men det tror jag inte gäller riktigt längre. Vi kan inte föra t.ex. med situationen i USA och med invandringen dit. Vi har

minisamhällen kontinenten där det har bott vad vi kan kalla

invandrare och utlänningar sedan många, många år. Vi hittar i Belgien, i de gamla kolgruvedistrikten där kolgruvorna är

t. ex.

nedlagda, samhällen dugg i det som inte är ett integrerade belgiska

systemet. De bor där lever ett dubbelliv, halva tiden i t.ex. som

Grekland eller Turkiet och halva tiden i Belgien.

Det här är sådan problematik jag vill att ni försöker

en som

utveckla ytterligare. Jag vill peka situation där 1 miljon eller

1,5 miljoner invånare tillhör den här gruppen. När vi gör åtgärder

ska utgå från den här mångfaldssituationen. Det bör komma

med i bilden. Tack.

Bengt Göransson

När det gäller den sista punkten är det självklart att utredningen kommer att behandla Valdeltagandet, valmöjligheten också för de svenskarna, invandrarna. Däremot har vi varit angelägna

nya om och därför finns det inte heller i direktiven att den här utred- - -

ningen inte är flera utredningar med uppgift söka lösa delar

en av att

helheten. Vi har haft diskussion med företrädare för handikapp-

av rörelsen sätt framfört kritik mot att det inte särskilt som samma

är angivet vi ska diskutera tillgånglighetsfrågorna. Väljer att

att man

börja i den änden så har därmed underförstått demokra-

man att

tin för huvuddelen folket inte är några större problem. Det är

därför vi har börjat med de här principiella teoretiska

att ta upp

spörsmålen. En hel del de problem vi möter beror vissa teori-

av av

brister. Når Anne-Marie Thunberg lyfter fram trovärdigheten

som

central tillför hon ett viktigt inslag i byggandet sådan teori.

av en

Se för de politiska scouterna ögonblickligen vet lösningen

upp som

DEBATT

alla problem och hastigt trumfar igenom sin lösning. Demokratins tröghet har ett värde. Men däremot ska vi peka att demokratiseringen har andra effekter också när vi talar det offentliga rummet. Det har skett om en smygprivatisering som vi inte noterar i fysisk mening. Man talar i högtidliga sammanhang hur tidig arbetarrörelse fick om en hålla sina möten i gatukorsningarna, Våra är torgen. torg numera förvånansvärt privata, antingen är de helprivata Täby Centrum som eller också är de kommunbolagsprivatiserade och då kan inte man ut och hålla möten Yttrandefriheten är icke längre så tillgänglig som den var för bara 20 år sedan innan man hade byggt alla inglasade gallerior. Det är andra regelsystem som gäller för rätten att hålla möten inomhustorget där det är bolagsdirektören som bestämmer får hålla möte än det är för det offentliga om man torg-

mötet där polisen tillstånd och polisen är bättre än företags-

ger direktören när det gäller hålla viss respekt för rättsstaten. Den att en privatiseringen ska vi inte utreda det finns anledning ibland att men fundera över den.

Bo Lindensjö, statsvetare, Stockholm

Jag tänkte peka begränsningarna, räckvidden för demokratin.

Hur uppfattar vi egentligen demokratin Jag tänker börja med att peka söndagsskoleversionen, som vi alla känner och lite kort fundera över vilka förutsättningarna egentligen är för genomföra att den. Vi fick höra i att all offentlig makt utgår från folket och morse del har ställt frågan vart den tar vägen Vi märker den inte". en sen. Vi vet att det finns ett nämligen sorts delegering till parlasvar, en mentet i sin tur delegerar till regering och sedan har vi kedja som en

med en central förvaltning, en regional förvaltning och en lokal för-

valtning och sedan är tillbaka igen till polisstationer, sjukhus osv.; allting folket uttryckte sin vilja. som som Problemet med den bild gör demokratin är kanske att som av den skapar intryck det går fatta beslut genomförs av att att som som det hela skedde i I själva verket skulle kunna om ett tomrum. man

DEBATT

illustrera problemet med demokratin följande sätt: Se staten i

låda, näringslivet i och medborgarna i tredje. Staten är

en annan en helt beroende ett ekonomiskt system den inte kan kontrolleav som Genom skatter kommer till statsapparaten. ra. resurser Det här gemensamt intresse med det ekonomiska ger staten ett

systemet. Det tvingar staten att satsa effektivisering och lönsamhet och det här hel och fullständig intressegemenskap. Staten

är en

behöver kommer från näringslivet och det förutsätter

resurser som

att det hela är effektivt så att staten verkligen erhåller dessa

resurser.

Det naturligtvis det ekonomiska mycket stark

ger systemet en

ställning. Å också beroende stöd från medborgar-

andra sidan är staten av

politiskt stöd. Det manifesteras i allmänna val och förutsätt-

na,

ningen för det stödet är några sorts välfärdsåtgärder till be-

att

tydande delar befolkningen, tillräckligt mycket för att garantera

får majoritet kan stöd.

att man en som ge en Problemet med den här modellen den förutsätter är att permanent tillväxt för att ska kunna åstadkomma, garantera fortsatt man

politiskt stöd. Det förutsätter alltså, och det har andra talare varit inne på, permanent ekonomisk tillväxt och det hade vi under

1950- och 60-talen och många trodde det skulle bestå.

att

Krisen kommer i det ögonblick inte längre lyckas

när man tillväxten. Problem alla finansministrar har stått permanenta som

inför, alltsedan Kjell-Olof Feldt, inte längre kunde formu-

när man

lera politik både gynnade ekonomin och garanterade legitimi-

som

Frågan blev skulle välja ekonomisk effektivitet,

tet. om man

legitimitetsproblem eller satsa legitimiteten och i stället ekonomiska problem med risk för att företag lämnar Det här är

oss.

vissa förutsättningar under vilka demokratin ska förverkligas. Till det här kan man avslutningsvis foga att den centrala statsapparaten, nationalstaten, inte längre har den position den har

som haft förut. Den trängs från två håll, dels ifrån starka kommuner och

nationella och regionala grupperingar gör den

som svagare men

också från EU eller regionalisering, internationalisering. Och det här har skapat det genuina dilemmat och vad hoppas den

man är att

här utredningen verkligen funderar över vilka konsekvenser den här utvecklingen kommer för politisk demokrati.

att

DEBATT

Anders Johnson

Jag tycker Lindensjös bild är en pedagogisk illustration det jag

pratade om. Det här är en riktig bild den nationella nivån. Företagen i låda ligger där borta och medborgarna i

en som en

låda och de möts politiken håller allting

annan genom som samman.

Men i verkligheten är det inte det är inte företagen

- att lever i värld skild ifrån människorna. Bilden blir en en annan om

studerar samhället lokal nivå. Genom föra mycket

man att ner av

beslutsfattandet lokal nivå där det blir klara och tydliga samband förstår också produktionssammanhangen bättre. Jag har haft

man

anledning att studera en företrädare som liberal parlamentariker,

Waldemar Svensson i Ljungskile, beskrev hur det i det

som var

gamla jordbrukssamhället där produktionsförhållandena, dvs.

människornas levnadsförhållanden och den demokratiska gemen-

samheten naturlig och påtaglig. Där politik och rättssamhället

var

handlade stängselskyldighet och reglering vattentäkter. Där

om av

det inte företagen låg där borta och medborgarna här och

var att

politiken höll ihop alltsammans. Så om man kan föra ner mer av det politiska beslutsfattandet till en lokal verklighet där man kan se

konkret hur de ekonomiska villkoren samspelar med de medborgerliga villkoren i ett starkt civilt samhälle så tror jag också att demo-

kratin kan stärkas.

Anne-Marie Thunberg

Jag vill ställa fråga. Jag tycker att jag saknar någonting. Det år

inte bara stöd från medborgarnas sida för välfärdsåtgärder är

som

förbindelsen från medborgarna till staten. Att enbart välfärdsåtgärderna kan garantera det politiska stödet är lite för snävt tänkt. Medborgarna vill också göra sina röster hörda inför de beslut staten

som

fattar och påverkar deras vardagstillvaro.

som

Man talar i vissa sammanhang de teknologiska företagen och

teknologiska förändringar form sociala experiment.

osv. som en av

Verksamheten genomförs lokal nivå och den påverkar medbor-

DEBATT

Då bör också inhämta samtycke från medborgarnas sida

garna. man för att göra detta.

Man har här gjort jämförelser från medicinens område och dess som tyckes regler för medicinska experiment. Jag tror att vi har tänkt igenom alldeles för lite, vad snabba teknologiska förändringar

betyder för människor och hur allting påverkar medborgarna

mycket och därför också skulle kräva deras samtycke. Här har

mer

har ett utvecklingsbart instrument i det börjar växa fram,

som

nämligen ökonsekvensbeskrivningarna.

Dessa är i stort sett den enda form vi ännu har. De är visser-

ligen inte färdigutvecklade, det finns grundform för dessa.

men en

När någonting också sker lokal nivå måste medborgarna dras in

och höras därför att det påverkar dom väldigt starkt. Jag tycker att

Oskarshamn här fint modellexempel. Vad har gjort med

är ett man tanke de lokala beslut ska fattas där Jo, har tillsatt som man en

hel rad med bland befolkningen fått fullmäktiges

grupper som upp-

drag att arbeta igenom frågeställning efter frågeställning. Så samlar in ett beslutsunderlag. Jag tror att

man gruppernas svar som man

ska utveckla detta mycket Det är inte bara välfärdsåtgärderna

mer.

som ger politiskt stöd utan det är även fråga om att som medborga-

bli hörd i beslut starkt. För den måste också re som engagerar

finna institutionella former jag. Att finna former för med-

anser

borgarinflytande teknologiska förändringar med stor räckvidd också i tiden helt forskningsområde. Det är försummat i

är ett nytt

det demokratiska sammanhanget. Lars Ingelstam bl.a. påpekar det i det föredrag jag citerade Om det tekniska, effektivitet

som ur. om

och ekonomi kan vi väldigt mycket. den institutionella

om Men om

konstansen, jag uttryckte det, stabiliteten och överförandet

som om

den för den teknologiska förändringen nödvändiga demokratiska

stabiliteten vet vi inte så mycket. Det är ett helt försummat forskningsområde gäller demokratin i allra högsta grad.

som

Olle Schmidt fp, Demokratiutredningen

utredningen måste hur partierna fungerar i Sverige i

Jag tror se

dag. Det är mycket känslig fråga. Men om det är några som

DEBATT

skulle kunna göra det är det vi sitter i utredningen. Jag år som nominerad parti, jag i den här rollen måste jag av ett men ser att

vara betydligt friare än i ett vanligt utredningsuppdrag, som jag haft tidigare. Det måste bli en dialog under resans gång. Eftersom vi kan

utgå ifrån vi älskar partierna, skulle vi inte med i att annars vara ut-

redningen, så kan vi också ha rätt att lyfta upp en del förlåten

och vad år fel. Vad är det brister Det handlar då inte se som som bara arbetsformerna, jag tycker måste med om utan man ta mer grundläggande villkor. Finansieringssystemet år absolut oerhört styrande för svensk demokrati. Partierna har själva satt reglerna för att finansiera sin verksamhet. Reglerna görs lätt så det egen att underlättar för partier med representation och försvårar för partier saknar representation. Det här tycker jag vi borde över. I som att se stället bör vi till så att får för fristående utredningsse man resurser institut. En del har tillskapats i Sverige. Flera skulle bra för vara djupare demokratisk debatt. Min är, den år personlig och möjligen företrädd i det tro men parti jag representerar, att det måste finnas en större civil sfär framgent. Politiken griper in i mycket och då måste medborgarna

med. Det räcker inte med dagens delaktighet. Det är mina

vara erfarenheter. Människor nöjer sig inte med den representativa demokratins former. Det är inte bara det individerna får med och såga sin att vara mening. Jag ser det i de lokaldemokratiska försök vi har i Malmö. Det några ungdomar jag träffade. Dom fick med under var vara gång sedan beslutade politikerna någonting resans men annat ändå. Varför ska vi då med nästa gång frågade ungdomarna. vara Det är min uppfattning de demokratiska kollektiva besluten att måste kombineras med beslutssfär där individer i ökande grad en själva bestämmer i mindre Vi behöver sätt för mindre grupper. nya grupper gör att de kan komma till tals i civilsamhället, i det som offentliga rummet. Jag tycker att vi har varit historiskt dåliga i Sverige detta område och jag tror att det var huvudsekreteraren frågade mig vid sammanträde: Vad beror det Sveriges som ett att liberaler blev så yrvakna när Putnams analyser kom fram och konstaterade att det civila samhället, det sociala kapitalet är viktigt Det tycker jag år ett intressant spörsmål. Nu har vi det i vårt

DEBATT

vad beror det att den diskussionen inte har funnits program men

i ett land Sverige

som

Det finns samstämmighet över partigränserna vid detta

seminarium är ganska unik. Former måste kombineras med

som

innehåll. Den uppfattningen delar jag även jag full-

- om som

mäktigeledamot i Malmö alltid har fått lära mig ordföranden att

fullmåktigeförsamlingen i kommun har huvuduppgift, att

en en

fatta beslut: Ni ska fullmåktigeledamöter får sitta här i

inte tro att sammanträde och prata och sedan inte fatta beslut, utan bara bord-

lägga frågor, för att komma tillbaka nästa gång. Vi har skyldighet

en att fatta beslut

Så är det givetvis också. Det ska vi ha respekt för. Men formen får inte över. Jag tycker att vi har diskuterat för mycket former

ta och för lite innehåll i den svenska demokratidebatten.

Pernilla Zethraeus v, Demokratiutredningen

Jag det är alldeles riktigt måste vaksam dom

tror att att man vara hårfina skillnaderna mellan demokrati och skendemokrati, är som

det Olle gestaltar när han exemplifierar med prövar

som att man

former för inflytande ungdomar ska tycka till och

nya genom att

osv. Jag vill det Bo Rothstein sade under sitt anförande att ta upp som

globaliseringsbilden är hysteriskt överdriven. Vi har varit extremt

exportberoende i många år. har pågått sedan

Det är en process som

hundra år tillbaka. Exemplet Bo att när den socialdemokra-

gav var,

tiska kongressen uttalade någonting förväntade sig många mark-

en nadsreaktion, uteblev reaktionen. Jag skulle lika väl kunna såga

det är marknaden är hysteriskt överdriven eller neurotisk

att som

eller hypokondrisk eller jag vet inte vad.

Vad händer är att marknaden aktiekurser som reagerar genom

och börskurser går och saker i praktiken inte

som upp ner som

är någonting, saker inte har hänt, saker inte har

som som

märkts i enda plånbok eller i enda aktiebörs i hela världen,

en en

är förväntningar någonting eventuellt kan komma

utan som som

hända, dvs. renodlade politiska spekulationer kring ekonomiska

att

DEBATT

frågor. Det är det år ett de allvarliga demokratiproblemen.

som av Att detta har blivit maktfaktor i samhället, att när Göran en

utspel den offentliga sektorns ekonomi så kan

Persson gör ett om

det genomslag börsen. Det är det här har hänt. Den

som

internationalisering är intressant demokratins synvinkel är

som ur

inte att Sverige är extremt exportberoende och att har

man en

intensiv handel och har haft sedan många år det år att den

utan

politiska sfären självmant har snävat in sitt eget verksamhetsfålt.

Den politiska organisationen har politiska beslut under

genom

de tio åren bit för bit avhänt sig styrinstrument över ekono-

senaste

min, över den ekonomiska sfåren, när det gäller valutahandel, när

det gäller penningpolitik, når det gäller Riksbankens ställning

osv.

Dessutom har gjort avregleringar som gör att vi i praktiken är

man

ihopkopplade med länderna runtomkring inte minst

mer oss genom

EU-medlemskapet. Och det här har skett medveten

som en

strategi genom politiska beslut. Vad måste börja diskutera är hur ska möta det här

man man upp

med politiskt arbete. Kan initiera politiskt arbete den

ett man ett

internationella nivån, kan bygga internationella folkrörelser

man

eller hur ska det här Vi har i dag diskuterat

osv. man möta upp

gränsen mellan den privata och politiska sfären och hur mycket

politiken kan klampa in i det kan betecknas familjeliv och

som som

liknande. Jag tror att en viktig uppgift också i demokratidebatten framöver diskutera gränsen går mellan den politiska sfären

är att var och den ekonomiska sfären, mellan de här två maktcentra det som faktiskt handlar om.

Per Gustafsson c, Demokratiutredningen

Jag tycker de inlägg vi har haft här i dag ett bra sätt har

att som

belyst både demokratins form samt demokratins värde och innehåll. Jag inriktningen utredningens arbete ska utgå från

anser att av en diskussion värdet och innehållet i demokratin, utifrån allas lika om

värde, bl.a. med de trovärdighetsaspekter i dag lyfts

som upp av

Anne-Marie Thunberg om etiska frågeställningar. Det år den typen diskussion jag vi har framför och år angelägen.

av som tror oss som

DEBATT

diskuterar demokratins form blir det ofta När man så en

fokusering till beslutstillfället. Jag tror det är väsentligt att vi också tittar steget innan beslutstillfället; människors möjlighet fak-

att

tiskt påverka den dagordning formar det demokratiska samtalet

som

och även det någon har kallat det upplysta kunnandet. Hur

som

människor också möjlighet, kunskap och förmåga hantera de

ges att

frågor finns dagordningen i demokratin. Där finns det

som

mycket spännande att diskutera och jag tror att vi här måste hitta en koppling till det som faktiskt också pågår lokalt i samhället. Anne-Marie Lindgren sade vid dagens seminarium att demokra-

tin är motvikt och att motvikten blir Det stämmer en svagare. ett sätt det finns också andra bilder visar det händer men som att

väldigt mycket positivt i samhället i dag. Där demokratin lämnar ett tomrum efter sig växer det fram nätverk, samhälls-

nya grupper, nya

föreningar och byalag både i stadsmiljöer och landsbygd. Jag tror att behöver finna ett sätt att hitta kopplingen och knytningen med det och den delaktighet visas där, och

engagemang som som

faktiskt bygger genuin demokratin, demokratins

en tro

värden och den representativa demokratin. Knytningen till detta

i lokalsamhället har vi inte hittat än i det svenska engagemang sam-

hället, vi måste göra det. Människor år överlag både engagerade

men

och kunniga. Huvudproblemet är faktiskt inte att medborgarna

saknar kunskap och information. Uppgiften knyta

är att samman

individernas frivilliga samverkan med den representativa

demokratin.

Den diskussion kring de grundläggande värderingarna vi har

som

inlett här i dag är angelägen. Men också diskussion hur fler

en om

faktiskt kan kombinera sin rösträtt med medborgare också

att som

påverka den demokratiska dagordningen. Hur fler kan skaffa sig den kunskap behövs för delaktiga i samhällsutveck-

som att vara

lingen är en annan viktig frågeställning. Jag tycker dessutom att det skulle mycket intressant kunna vidare när det gäller

vara att

Anne-Marie Thunbergs det rullande nuet.

resonemang om

DEBATT

Bengt Göransson

Det har varit dag med utomordentligt intressanta föredrag och i en den mån vi önskar den här utredningen ska kunna bidra till att att komplicera frågorna tror jag att vi kan lyckas. För de överväganden vi ska göra, det material vi ska plocka så tror jag att det samman här första seminariet kommer ha mycket värde när det att stort

gäller att kunna tillföra substans för diskussionen.

Bredden i diskussionen pekar allt från mycket djupgående en samhällsanalys till mera konkreta frågeställningar som att ta upp sådant för vår uppgift är mycket väsentligt, nämligen att titta som

partiernas roll, partiväsendet, hur det kan fungera.

Där tror jag ändå, jag ska dra någon slutsats det Olle Schmidt och om av som Pernilla Zethraues sade, att möjligen behöver till att ett se som underlag plockar fram en del argument för den representativa demokratin. När inbjuder godtyckligt valda referensgrupper till att man vara en panel så tror man att man därmed tillgodoser de demokratiska kraven. I Stockholmsområdet pågår intensiva försök nu ett ställen med skapa medborgarpaneler ska frampar att som vara lottade för ska veta att det inte bara blir partifolk att man som kommer att ha synpunkter. Man ska ha ett representativt urval av

befolkningen, inte bara de intresserade, för fram alla

mest att

åsikter. Jag har varit ganska upprörd över det, därför att jag har

svårt att förstå poängen. Definitionsmässigt måste sådan panel, en den är rätt framlottad, och någon ska väl inte ha, om annan man innehålla 15-20 ledamöter aldrig röstar. Man ska då procent som sätta ett slags mål för kommunstyrelse att till att som en se man garanterar inflytande i rimlig proportion för dem som inte vill ta del och egentligen är ointresserade. Deras åsikter får med som vara och väga lika deras sig. tungt som som engagerar Demokratin måste naturligtvis i någon mån och det är vär- - en deringsfråga någonting än SIFO-institutet. Man föränd- - vara annat inte världen med SIFO och till all lycka så opinionsmätrar ser ningsinstitutet till deras anseende inte behöver undergrävas att av andra än dem själva. Det är tillgång. av en Jag tänker det danska valet. Det finns risk senaste en om man slags åsiktsrepresentativitet den allra viktigaste. Det ser ett som som

DEBATT

Marcus Storch i det här sammanhanget är mycket väsentligt sa om förändringen och förändringsrörelsens betydelse. Och det behöver då inte bara fråga i snäv mening ekonomisk tillväxt. vara en om Förändringsrörelsen handlar också i hög grad utvecklande om av tankemönster och tankestruktur. Då är tillbaka igen vid Anne-

Marie Thunbergs trovärdighetsfråga. Trovärdigheten uppstår till

stor del med hjälp det underbyggda Jag vill peka av argumentet. det Bo Rothstein sade, när han talade regelstyrningens som om problem, när han visade vågrörelsen. Det var ett abstrakt sätt att beskriva någonting väldigt Viktigt. Jag sysslade antal år med kulturpolitik och funderade mycket ett

över bidragsregler och fördelningssystem och kom småning om

fram till att den enda rimliga fördelningsgrunden den pålästa var

och underbyggda subjektiviteten. Alla andra principer blev sämre.

Politikern ställer ut sina subjektiva värderingar respektesom men

att det faktiskt finns andra har andra värderingar är ett

rar som föredöme. Den pålästa och underbyggda subjektiviteten behövs därför att genomsnittet dessvärre har den nackdelen det aldrig finns. Det att enda vet med säkerhet ett genomsnitt det är ingen enda om att enhet ingår grund för genomsnittet är lika med som som genom-

snittet. Det kan nästan säga hundraprocentigt. Det här illustre-

man rades i radionyheterna för någon vecka sedan, talade när man om den genomsnittliga kostnaden för barn deltar i kommunal som musikskola. Om jag minns rätt det 453 kronor. Det enda var man med säkerhet kan säga är ingen enda kommun i landet har 453 att kronor i avgift till musikskolan. Genomsnittet finns alltså aldrig och därför blir det meningslöst att ha någon sorts som norm. Då måste alltså i de här frågorna, och det det Bo man var Rothstein pekade på, utrymme för subjektet, den subjektiva bege dömningen. Då blir naturligtvis också kontrollfunktionen och regleringen av ansvarighet viktig. Vi måste alltså kunna pröva de subjektiva värderingarna, ifrågasätta de subjektiva värderingarna. Det finns skäl att fundera över behovet självständiga, kritiska av medborgare. Sådana kan naturligtvis vara till besvär för de beslutsstrukturer är mycket snabba. Jag kommer dock tillbaka till det som Olle Schmidt sade behovet besluten. Man måste ha som om av en

DEBATT

kunskap demokratins former för ska

grundläggande om att man kunna del. De förväxlar fullmäktigeförsamlingen med den

ta som

lokala partiföreningen eller lokala och kan

gruppen tror att man

privatiserad diskussion i fullmäktigeförsamlingen för

föra en slags

där ska bilda sig uppfattning blir det naturligtvis mycket

att man en

för. demokratin kräver sitt pris i form

svårare Den representativa

vissa, åtminstone förhand tydliggjorda strukturer och upp-

fattningar för ska kunna ställning och också kunna ta

att man ta för det gör. ansvar man

Vi får alltså seminariet bred beskrivning demokra-

genom en av

tiska strukturer och demokratiska möjligheter. Anne-Marie Thunberg och Anne-Marie Lindgren och flera andra frågan

tar upp

värderingarnas roll, de demokratiska värdena. Det här ska vi

om nu

med och tillfälle inom för utredningen resonera

ta oss att ramen

Låt mig till allra sist mycket subjektiv iakttagelse. Jag

om. göra en

demokratins förespråkare, känner sig så deprimerade

tror att som

över ekonomins övertag och marknadens övertag, möjligen ska

också tanke marknadens risker och tillkortakommanden. ägna en

Ett exempel detta: När Estonia sjunker och 852 människor

drunknar är den enda effekt det får för Estonia-rederiet att det

utdelningen sina aktier med krona. På

påföljande år kan höja av en detta kan ha moraliska perspektiv. De rederier båtar fort-

man vars

flyta förlorade massa pengar.

satt att en

Men det för mig har varit intressant i sammanhanget

som mest

fundera över är, detta inte egentligen år ett utomordentligt

att om

allvarligt marknadsekonomi i kris, börsens

symtom en en

kris. Att aktien inte längre har någon helst relation till verk-

som

samheten har exakt värde bingolotten måste för

utan samma som

marknadsekonomin varningssignal är alldeles oerhörd.

vara en som

Det spelar ingen roll vad verksamhet har.

man

Aktien, fick lära sig när jag gick i skolan, ett sätt en

man var förväntan framtiden och inte den hade mätare av en om tur man

fick försäkringspengar tillbaka. Om andra delar

att man en massa av marknadsekonomin så finns det kanske skäl försöka till ser ut att se

de politiska strukturerna icke ska uppträda aktörer

att som marknad. samma

DEBATT

Det kan alltså paradoxalt leda till begränsar den

nog att man

politiska verksamheten ett område, begränsar politikens räckvidd

för kunna i relation ekonomin i stället för att agera gentemot att

in och försöka överta agerandet just område och bli offer

samma

för de krisfenomen kan finnas Och det här är naturligtvis

som

ett exempel hur en sådan här diskussion kan leda till ytterligare komplikationer. Sådana frågor kommer inte att kunna diskutera färdigt eller ta ställning till. Men jag tar upp denna mycket subjek-

tiva notering exempel det i våra diskussioner kan

som ett att

finnas skäl att ta in också sådana komponenter inte automatiskt

som

behöver resultera i vi ska dra slutsatser när det gäller antal

att

ledamöter i riksdagen eller beslut valdag.

EMÖKRATIV så arbetar

Demokratiutredningen analyserar den Till seminarierna bjuder in forssvenska folkstyrelsens förutsättningar kare och idédebattörer att bidra med inför 2000-talet. Det sker i ljuset av sin kimskap och sina värderingar kring bla. globaliseringen, EU-medlem- de frågor tycker är värdefulla att samskaper, förändringarna i medieland- tala kring. skapet, den IT -telzniken, förnyel- Varje seminarium dokumenteras i

nya

searbetet inom offentlig förvaltning form skrift.

av en

och folkrörelsemas förändringar. Vid sekelskiftet skall utredningen presen- WWW. tera en sammanvägd analys i form av

ett slutbetänkande. g o v s e .

Utredningen vill redan under

är adressen till Demokratiutredningens

arbetets gång bidra till att fördjupa

webbplats. Här finns möjlighet att föra demokratidebatten genom fri debatt kring demokratin demoen - 0 en skriftserie kratitorget är öppet för alla.

0 offentliga seminarier Ett antal krönikörer kommer

att

0 en webbplats för debatt och kommentera demokratiproblem och

information andra demokratidebatter.

Här kan Du också infonnera dig om och föra dialog kring utredningen. Direktiv fulltext, arbetsplan och Demokratiutredningen kommer utredningens protokoll dokument är fortlöpande under arbetets gång att kan hämta hem. man publicera skriftserie med essäer, Här informerar också fortlöpanen debattartiklar, seminarieinlägg och de aktuella skrifter och seminarier. om

forskarantologier. Man kan dessutom del debatt-

ta av Den omfattande demokratiforsk- inlägg vid beställa seminarier samt ning bedrivs vid våra universitet utredningens skrifter. som och högskolor ställs detta vis till för- Länkar finns till andra delar nätet av fogande för alla är intresserade där demolaatifrågor dryftas olika som av demokratifrågor. satt. Information om titlar, utgivningsdag, priser m.m. finns utredningens webbplats. Vi svarar gärna frågor och lämnar ytterligare information om utredningens arbete. Adress och telefonnummer En av utredningens uppgifter är att sti- till utredningens kansli finns nästa mulera det offentliga samtalet. sida. Därför anordnar offentliga seminarier i landet. runt om

Ordförande Per Gustafsson c Olle Schmidt fp

Bengt Göransson injbrmatimcbef umdningssekreterare fd. :tan-råd tel: 08-787 40 tel: 040-34 10

tel: 08-453 41 04 ala 044 13 33 00

Jeanette Hillding m företagare Per Unckel m

Kommittéledamöter

tel: 0431-88 300 ledamot av riksdagen

Elisa Abascal Reyes mp

ledamot riksdagen tel: 08-786 44 av Gunnar Larsson

tel: 08-786 46 26

klubbørdförande Pernilla Zethraeus v

tel 031-703 73 07 oppositionsråd

Stefan Attef-all kd

tel: 026-17 81 22 cbefwdaktár

Eva Marcusdotter s

tel: 08-612 00 05

fiilamkribent

tel: 019-36 48

Britt Bohlin s

ledamot av riksdagen

tel: 08-786 47 80

Experter Se kretariat

Wanja Lundby-Wedin

L0:s andra ordförande Erik Amnå, dr Anders Ljunggren

tel: tel: 08-405 16 54 019-30 30

Elisabeth Rynell författare mm

Margareta Meyer Helena Svensson Marcus Storch tel: 08-405 16 tel: 08-405 04 49 direktör

EMU KRATI

Utredningen

POSTADRESS: Stockholm. BESÖKSADRESS:Regeringsgatan 103 33 30-32 TEL: 08-405 49 16. FAX: 08-411 24 E-POST: margaretameyer@justice.ministry.se

Demokratiutredningens

skriftserie

Redaktör Erik Amná 1. Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium

Den parlamentariskt sammansatta Demokratiutredningen analyserar den svenska folkstyrelsens förutsättningar inför 2000-talet. Det sker i ljuset av bl.a. globaliseringen, EU-medlemskapet, förändringarna i medielandskapet, den nya lT-tekniken, förnyelsearbetet inom offentlig förvaltning och folkrörelsernas förändringar. Vid sekelskiftet ska utredningen presentera en sammanvägd analys i ett slutbetänkande. Utredningen vill redan under arbetets gäng bidra till att fördjupa demokratidebatten genom 0 offentliga seminarier runt om i landet 0 webbplatsen www.demokratit0rget.gov.se med fria debatter och möjligheter att informera sig om och föra dialog kring Demokratiutredningen 0 en skriftserie med essäer, debattartiklar, seminarieinlägg och forskarantologier.

l detta första nummer i Demokratiutredningens skriftserie dokumenteras ett seminarium om demokratins räckvidd. Först presenteras några motstridiga uppfattningar om demokratins gränser. Sedan både vidgas och fördjupas diskussionen ytterligare genom inlägg från etiska, feministiska, ekonomiska och ekologiska synpunkter. Medverkar gör bl.a. professor Erik Oddvar Eriksen, docent Anna Jönasdottir, fil. dr Nils Karlson, redaktör Anne-Marie Lindgren, professor Bo Rothstein, direktör Marcus Storch och teol. dr Anne-Marie Thunberg.

FRITZES

l7l-l-Z.l'l,l;. 1 |llâl.ll;'ll\'lil{ Pos-mmuass: 10647 STOCKHOLM FAX TELEFON 08-690 919x, 08-690 9190 E-POsT: fritzes.order@liber.se INTERNET: wwwfritzesse I