Representativ demokrati

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

EMUKRATI

llçredningen

R

re n a

mokr a t i

de

STATENSosrsuruca urneonxucm;

Ze-F 8

0a S0;

Representativ

demokrati

Sören l-,IQ/mberg

Demokratiutredningens 24

skrift nr

fmHM STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 OO, Fax: 08-587 671 71

E-post: order@faktainfo.se

Omslag, foto: Johan Winborg/Bildhuset

Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter ISBN 91-7610-997-6 Elanders Gotab, Stockholm 1999 ISSN O375-25OX

Förord

Vad är egentligen poängen med den representativa demokratin Vad bygger den för ideal och hur har försöken att förverkliga dem lyckats

I den här småskriften preciserar professor Sören Holmberg forskningsläget kring den representativa demokratin. Med stöd också i hittills opublicerade studier klargör han dess framgångar och misslyckanden.

Kommitténs ledamöter har inte tagit ställning till författarens ståndpunkter.

Erik Amnå Huvudsekreterare

Representativ

demokrati

Sören Holmberg

Samhällsvetare är inte kända för uppfinnare. Tekniker,

att vara

och medicinare gör uppfinningar och tar patent, naturvetare men så icke samhällsvetare. Undantag finns naturligtvis. Ett de

av mer kända är massmedieforskaren George Gallups uppfinning och

ut-

veckling tekniken för urvalsbaserade opinionsmätningar,

av som gjordes i slutet 1920-talet. Den revolutionerade den samhälls-

av vetenskapliga forskningen och har dessutom fått stor kommer-

en

siell betydelse. I dagens Sverige sysselsätter opinionsmätnings-

branschen i vid mening nära hälften så många människor stål-

som industrin. Och stälnäringen minskar hela tiden medan opinionsmätarna blir fler Petersson och Holmberg 1998:3 7-38.

Två uppfinnare

Representativ demokrati skulle sätt kunna utpekas

samma som

samhällsvetenskaplig uppfinning. Om än inte gjord forskare

en av

kreativa politiker och samhällstänkare för cirka två hundra utan av år sedan. Med viss förenkling kan säga att modern politisk

en teori med fokus representativ demokrati föddes två revolu-

ur tioner i slutet 1700-talet, den amerikanska och den franska

av revolutionen. Om två skall äras de viktigaste

personer som uppfinnarna måste det bli Abbé Siéyês i Frankrike och James Madison i Amerika. Båda uppfattade, precis sin samtid och de antika

som grekerna, fundamental skillnad mellan där fria

en ett system människor själva stiftade sina lagar och där valda

ett system

REPRESENTATIV DEMOKHAT|

fattade besluten å folkets vägnar. Representativt representanter styre och demokrati två olika ting. Demokrati i Aristoteles var var efterföljd ett styre där alla deltog i beslutsfattandet, antingen torget eller via inte via val representanter som utsetts utan utsetts med hjälp lottdragning alla kunde chansen bli av så att att beslutsfattare. Flera beslutsorgan i det gamla Aten var sammansatta av perso-

utsedda via lottdragning. Grekerna uppfattade val

ner som en aristokratisk metod inte alla möjlighet bli beslutssom gav en att fattare. Så gjorde också Montesquieu. I De Esprit des Lois säger han: "Selection by lot in the of democracy, selection by nature choice in the of aristocracy. The lot of selecting nature a way that offends leaves each citizen reasonable no one; to a expectation of serving his country." cit. från Manin 1997:70.

Siéyês and Madison såg inte representativt något

styre som slags approximation till direktdemokrati. De uppfattade sin upp-

finning något kvalitativt Arbetsdelning och specialise-

som nytt. ring, Abbé Siéyês såg de avgörande faktorerna bakom allt som som samhälleligt framsteg, Siéyês huvudmotiv för förorda var att ett representativt styre byggt vald församling beslutsfattare. en av

Systemets legitimitet skulle sedan från presumptionen

emanera att väljarna via valet givit sitt samtycke till de valdas beslut. Därmed

knöt den representationsteorin till den gamla Q.O.T-prin-

nya an cipen från den romerska rätten. tangit, 4b omnibus Quad omnes tractari et øpprobari debet Det berör alla måste övervägas och som godkännas alla. Godkännande från de berörda legitimerade av fattade beslut. Översatt till representationsteorin betyder det att

väljarna via valhandlingen godkänner sina beslut.

representanters

De gamla grekerna

I det antika Aten legitimeringsprincipen helt annorlunda. var

Grekerna uppfattade allas aktiva deltagande och möjlighet bli

att beslutsfattare än endast Via det centrala i

om lotten som en

demokrati. Aktivt deltagande, inte indirekt samtycke via val, var det i teorin legitimerade beslut i antikens Aten. I det klassiska som

SÖREN HOLMBERG

liktalet i Thukydides bok Det peloponnesis/eakriget går Perikles så

långt han kallar inte deltar i samhällslivet och att personer som

politiken för odugliga medborgare Held 1997:35. För Madison och Siéyês dock samtycke viktigare än del-

var

tagande. Och roll inte att avspegla väljarnas

representanternas var egenskaper eller åsikter. Som Madison uttryckte det: En representations syfte ...refine and enlarge the public views är att them through the medium of chosen body of citizens,

passing a

whose wisdom best discern the interset of their may true country..." och han tillade: ...it Well happen that the public may

voice, pronounced the representatives of the people, will be

the public good than pronounced the

more consonant to peoples themselves, convened for the purpose." cit. från Manin 1997:2. Representativ demokrati för Madison inte en av prakvar tiska skäl nödvändig approximation till direkt demokrati. Representativt tvärtom för Madison bättre än direktstyre var ett styre demokrati, "a chosen body of citizens" kunde refine and ety enlarge the publics views". Madison övertygad att hans var om uppfinning upphov till bättre beslut för alla, valgav även om männen inte alltid insåg det kort sikt.

En uppfinnare till

Den representativt växte fram i västvärlden under typ av styre som 1800-talet grundades naturligtvis inte enbart idéerna från franska och amerikanska revolutionen. Äldre tankeelement ända

tillbaka till medeltidens ständerriksdagar och inte minst det

engelska parlamentet spelade också roll. Men den gamla medel-

en tida tanken företrädde några Valmännen, att representanterna ståndet inför någon kungen förändrades långsamt till att represkulle självständiga beslutsfattare företrädde sentanterna vara som själva inför hela nationen. Den engelske filosofen och poli-

sig

tikern Edmund Burke är tidig och slagkraftig exponent för en denna förändring. Hans insats år så viktig han kanske borde att

inkluderas uppfinnarna det moderna representativa

som en av av

styret.

HEPRESENTATIV DEMOKRATI

I ett berömt tal till sina valmän i Bristol 1774 vallokalerna

efter

hade stängt lanserade Burke idén valda inte att representanter skulle företräda sina valmäns åsikter eller intressen

Eulau 1967,

Esaiasson och Holmberg 1996. I stället skulle de företräda helhetens, nationens intressen. Valda skulle inte kunna representanter bindas instruktioner och inneha bundna mandat. Valda av representanter skulle obundna och fria använda sitt omdöme. vara att eget I Amerika Madison anhängare Burkes var en varm av argumentation mot bundna mandat. När det föreslogs den amerikanska att konstitutionen skulle innehålla rättighet instruera vald: en att representanter argumenterade Madison emot och lyckades stoppa förslaget. På 1800-talet upphöjdes Burkes definition förtroendeav mannarollen till grundlag i många länder, däribland i Sverige 1810.

En riksdagsmans beslut skulle självständigt, obundet in-

vara av struktioner från väljarna.

Partierna gör entré

Under början 1900-talet när det moderna partiväsendet konsoliav derades i västvärlden blev formellt obundna förtroendemän dock i

realiteten bundna partirepresentanter. Den demo-

representativa

kratin blev partidemokrati grundad sammanhållna

en partier

med utmejslade och partidisciplin. Hans Kelsen redan program sa 1920-talet demokrati är med nödvändighet och oundvkatt ligen detsamma partidemokrati från Manin 1997:211.

som citat

Den mest kända partidemokratiska styrmodellen brukar engelska kallas Responsible Party Model och går ansvariga

ut att partier vid valen lanserar framåtsyftande de sedan program som försöker genomföra efter valen and Thomassen

att Schmitt 1999.

De valda förtroendemännen skall inte Madison tänkte som förfina och bredda folkets åsikter. John Stuart Mills ideal om parlamentet där besluten fattades efter rationellt som en arena reflekterande är inte ledstjärnan 1997:211. Förtroende-

Held

männen skall i stället försöka genomföra så mycket att som

möjligt av partiprogrammet. I teorin är i enlighet med

styre Responsible Party Model den dominerande modellen i dagens

SÖREN HOLMBERG

Anhängare modellen kan lämpligen kallas

partidemokratier. av partidemokrater. Legitimering i partidemokratin uppstår dock via samma sam-

Madison åberopade. Väljarna framåt och ger

tyckesprincip som ser

via valhandlingen sitt godkännande partiets I teorin

av program. innebär det partierna endast har klart mandat att genomföra att ett det i En strikt tolkning modellen som tagits upp programmen. av innebär partierna är bundna sina vallöften. m.a.o. att av

Ansvarsdemokater

Ett tillstånd både Burke och Madison skulle ha ogillat. Den som variant partidemokrati de skulle ha förordat bygger ett av som friare förhållande mellan väljare och valda. Om de hade fått be-

vittna och masspartiernas genombrott hade de med all rösträttens säkerhet den modell Max Weber och något senare anammat som Schumpeter förordade. Den brittiske David Joseph statsvetaren Held har döpt den till konkurrensgrundad elitdemokrati Held 1997:210. Kärnan i modellen folket skall kunna välja mellan är att olika sedan skall beslutsfattandet

partier eller kandidater men

överlåtas de valda. Schumpeter uttryckte det så här: Demokrati innebär bara folket har möjlighet godkänna eller förkasta de att att skall dem...En aspekt detta kan uttryckas personer som styra av

demokrati är politikerstyre." Schumpeter 1962:284-5.

som att

Weber uttryckte princip mycket mustigare i diskussion

samma en med general Ludendorff 1919. Vad ni med demokrati, menar Ludendorff. Weber svarade: I demokratien väljer folket

frågade

sin ledare, det har förtroende för. Sedan säger den valde: Håll som

och jag säger. Folk och partier får inte lägga sig i

nu mun gör som får folket döma har ledaren handlat orätt, så

vad han gör...Sedan

han till galgen. Ludendorff blev nöjd: En sådan demoskickas skulle också kunna med om. hämtat från Tingsten krati jag vara 1961:68-69. kommentar är han känner igen den

Tingstens att

tanken folket skall ha både "taga och

gammalgermanska att rätt att

vräka härskare 1961:70.

REPRESENTATIV DEMOKRATI

Legitimitet uppstår dock tidigare via valen, i som men nu huvudsak via valet ledare inte via valet

av av några speciella

program. Politikens innehåll är dock inte helt frånvarande i

Schumpeters modell. Väljarna förväntas visserligen inte

ta ställning

till partiernas framtidsprogram. Men de förväntas i efterhand värdera resultaten den förda politiken. Partier och ledare skall beav lönas eller bestraffas för sina gärningar inte för sina löften. Styr-

principen är att politikerna skall och väljarna An-

agera reagera. svarsutkrävande i efterhand är modellens kan

signum. Det tyckas

något magert, men om man betänker valen inte är engångsatt händelser återkommer regelbundet efterhandsansvar utan ger politikerna starkt incitament med hjälp handla

ett att av anticipation

folket vill blir de inte omvalda

som annars Manin 1997:175ff. Väljarnas retrospektiva bedömningar och förtroendemännens anticipation domen begänsar politikernas obundenhet. Poli-

av tikerna bör både känna till och hänsyn till vad folk vill för ta att maximera sina chanser bli återvalda. Folkviljan alltså att smyger sig

in bakvägen i Schumpeters modell. Förespråkare modellen

av kan benämnas ansvarsdemokrater.

En klar röd tråd förbinder Madison, Siéyês, Weber och

Schumpeter. De satte alla effektivitet och ledarskap i för centrum sina demokratiteorier. Det folkliga deltagandet mindre

var viktigt.

Utom naturligtvis när det gällde valen, eftersom folket via valdel-

tagandet gav sitt samtycke till Perikles god medstyret. tes att en

borgare är en deltagande medborgare trodde de inte på. Några populistiska deltagardemokrater kan de inte anklagas för ha

att varit. Deras fokusering effektivitet och i

ledarskap är än dag

tunga argument emot direktdemokrati och representativ emot en demokrati med starka inslag Modernare

av medborgaraktivitet.

teoretiker Berelson, Dahl, Sartori och Eckstein

som fullföljer

resonemangen med tillägget stabilitetsargument. Ett stabilt av ett styre kräver starkt ledarskap och kan hotas alltför av mycket folk-

ligt deltagande Pateman 1970:6-15.

SÖREN HOLMBERG

Deltagandedemokrater

Dagens mer deltagardemokratiskt orienterade teoretiker vårdar

från Aten och underkänner inte det ligger någonting i arvet att Webers med fleras argumentation, betonar de missat själva

men att kärnan i den demokratiska tanken att demokrati betyder folk-

-

Om minimerar det folkliga deltagandet riskerar demostyre. man krati att bli precis det Schumpeter talade det vill säga

som om,

politikerstyre. Men huvudargumentet för starkare deltagar-

en demokrati har inte att göra med definitioner. Precis Madison

som hävdade att representativ demokrati kvalitativt bättre än direkt-

var

demokrati hävdar deltagandedemokrater aktiva medborgare

att leder till kvalitativt bättre representativ demokrati. Carole

en Pateman uttrycker det så här: . .the justification for democratic

a

.

system the participatory theory of democracy rests primarily

on the human results that from the participatory One

accrue process. might characterise the participatory model where maximum

as one

input participation required and where output includes not

just policies decisions but also the development of the social and political capacities of each individual, that there feedback

so from input Pateman 1970:43. Argumentet år dels

output to att

politiska beslut skall föregås folkligt deltagande, inte bara

av vara ett godkännande i efterhand, dels, ijohn Stuart Mills efterföljd, att

deltagande kompetens och ansvarskänsla.

ger

En utveckling Mills tanke år att det politiska samtalet, den

av ständiga diskussionen människor emellan, gör det svårare att driva ensidiga egenintressen och ökar förståelsen för in-

gemensamma tressen. Deltagande stärker allmänandan Lewin 1970, Boström 1988. Benjamin Barber uttrycker tanken väl: The affective

power

talk then, the stretch the human imagination

power to so that the I of private selfinterest be reconceptualized and

can reconstitutued that makes possible civility and

as a we common political action Barber 1984:189f. Modellen brukar benämnas diskursiv eller deliberativ demokratiteori. "Den grundläggande

tankegången är att deltagarna det öppna samtalet vidgar

genom sina privata perspektiv, och ett eftertänksamt sätt kan

enas

det bästa citerat från Hallberg 1997:35. En om gemensamma

REPRESENTATIV DEMOKRATI

relaterad tanke är Robert Putnams teori deltagande i föreningsatt verksamhet och samhällsliv ökar tilliten människor emellan och därmed möjliggör både politisk demokrati och marknadsekonomi

Putnam 1993. Deltagardemokraternas huvudargument år alltså att politiskt deltagande upphov till bättre beslut. Deltagande färdighet

ger ger och det offentliga samtalet minskar inverkan olika egenintresav Madisons och Siéyês uppfinning är mycket annorlunda i delsen.

tagardemokraternas tappning än den ursprungligen. Men

var samtalet förenar dem, Madison fokuserade samtalet elitäven om nivå, inte samtalet bland de många människorna. Madison be-

tonade betydelsen överläggningarna i kongressen och visheten

av hos obundna politiker. Likt Platon han sin tillit till den satte upplysta eliten. Folket han liksom Schmupeter skeptisk till. I var mer

Capitalism, Socialism and Democracy slår Schumpeter fast välja-

att

önskemål ofta är: "påfallande ointelligenta, trånga och egois-

res tiska och det kan inte uppenbart för alla varför bör tillbe vara detta helgonskrin när det gäller politiska beslut 1962:256-64.

Deltagardemokraterna folket och pekar Vikten

tror mer av

överläggningar människor emellan och utgår ifrån Övning

att ger

färdighet. Tillspetsat kan säga att deltagandedemokratema i

man Rousseaus efterföljd är skeptiska till eliterna och betonar behovet

av folkligt deltagande och kontroll.

Till empirin

Så långt idéhistoria och politisk teori. vad empirisk Frågan är nu forskning tillståndet för dagens representativa demokrasäger om tin, framförallt tillståndet i de äldre etablerade demokratierna. om

Representativ demokrati i sin moderna tappning partidemo-

som krati har visat sig framgångsrik uppfinning. Andelen demovara en kratiska växer och har aldrig varit så under stater stor som nu sent 1990-tal. Enligt Freedom House Index, bygger uppgifter som

politiska rättigheter och mänskliga friheter, kunde 81 Värl-

om av dens 194 klassificeras demokratier år 1997 stater som motsvaran- de andel 42 vilket är ökning från 34 1983 en procent, en procent

SÖREN HOLMBERG

1999a. Demokratin är frammarsch omfattar alltså

Norris men

ännu inte majoriteten jordens länder. Och stora länder

av som Kina, Indonesien och Nigeria är fortfarande inte demokratier.

Utvecklingen väcker två centrala frågor. Kommer demokratiseringsprocessen fortsätta över världen och vad händer i de gamla

att etablerade demokratierna Svaret den första frågan är förborgat i framtiden. Vi kan endast hoppas fortsatt positiv utveckling.

en Den andra frågan är hanterbar. Den kräver inte att kan

mer se i framtiden. Den kräver endast något vad händer

att vet om som med demokratin i dagens etablerade system. Och frågan är den

om geografiska utbredning demokratin motsvaras förstärk-

av av en ning det demokratiska styret i de gamla etablerade demokratier-

av

eller tvärtom kan försvagningstendenser. På 1970-talet na om se

det många talade förestående kris för den västervar som om en ländska demokratin. Kristeorierna är förknippade med

namn som Habermas, Bell, Huntington och Brittan Kaase and Newton

1995. Den grundläggande legitimiteten sades hotad. Sam-

vara hället väg att bli ostyrbart. Inneboende kontradiktioner

var var

väg bryta sönder demokratierna. Samuel Brittan skrev t.ex.

att

...liberal representative democracy suffers from internal 1975 att contradictions, which likely to increase time. present

are over .on

. indications, the likely within the lifetime of

system to pass away people adult. cit. från Kaase and Newton 1995:26

now

Kristeorierna blev dock snabbt omoderna 1980-talet. Den

politiska utveckling liksom forskningen pekade samstämmigt

att den västerländska demokratins undergång inte omedelbart

var

förestående. sameuropeiska forskningsprojektet Beliefs

Det stora

Government detaljstuderade opinionsutvecklingen under

som perioden 1970-1990 kunde endast finna och osystematiska

svaga stöd för olika kristeorier. Domedagsprofeterna hade så ofta

som fel Klingemann and Fuchs 1995. Men inte hundraprocentigt fel.

Något låg det i förutsägelserna legitimitetsproblem och för-

om

förtroende. Bland kunde det visas att partierna, själva svagat annat

kärnan i partidemokratin, långsamt fått vidkännas försvagad

en ställning bland medborgarna. Väljarnas känsla identifikation och

av anhängarskap med sina partier hade blivit i de flesta länder,

svagare inte minst i Sverige Schmitt and Holmberg 1995. Partiernas

REPRESENTATIV DEMOKRATI

känslomässiga väljarna hade långsamt försvagats, vilket

grepp om

upphov till ökad väljarrörlighet mellan partierna och mindre

gav stabilitet i systemen.

De frågeställningar Beliefs in Government-projektet

som studerade har fortsatt stått i för forskningen. Många de

centrum av

tendenser återfanns oroande för motivera svaga som var nog att fortsatta studier. Sensommaren 1997 sammankallade Pippa Norris från Harvard ledande forskare från hela världen till konferens

en

kring politiskt förtroende och legitimiteten för den representativa

demokratin. Resultatet blev boken Critical Citizens. Global Support for Democratic Government Norris ed 1999a. En nyhet är det analytiska redskap utvecklas för att undersöka graden

som av

stöd för demokratin. Legitimitet och stöd är mångdimensionella

begrepp kräver elaborerat analysschema än det klassis-

som ett mer ka David Easton gång lanserade Easton 1965, 1975.

som en

Där Easton urskiljde stöd tre olika nivåer -för samhället/ nationen, för den politiska regimen och för centrala politiska aktörer särskiljer Norris m.fl. stöd fem nivåer: för samhället/

-

nationen, för regimprinciper, för hur regimen fungerar, för regi-

institutioner och för olika politiska aktörer. Nivåerna kan mens ses

ett kontinuum från diffust stöd till nationen sådan, över som som stöd till demokratiska värden, till stöd för olika institutioner,

partier och enskilda politiker. Tanken är att graden legitimitet

av och stöd kan olika ut olika nivåer och att förändringar

se en nivå över tid kan fortplanta sig till andra nivåer. Tappat förtroende för politiska partier kan spilla över och leda till minskat

t.ex. ett

förtroende för politikens institutioner, exempelvis riksdagen.

som

Regimstöd

Som ofta i samhällsvetenskaplig forskning kan det abrupt

vara ett

hopp mellan teoretiska begrepp och operationella mätningar. Så

också i Critical Citizen: när det gäller att mäta stödet för

samhället/ nationen. Data hämtas från Ronald Ingleharts världsomspännande mätserie World Values hittills genomförts

Survey som tre gånger 1981-84, 1990-93 och 1995-97. Den senaste omgången

SÖREN HOLMBERG

1995-97 omfattade ett 40-tal länder. Måttet stödet för nationen

bygger två något fyrkantiga frågor hur stolt är att

om man vara medborgare i sitt land respektive är villig att slåss för sitt

om man

land det blir krig. Hans-Dieter Klingemann gjort analysen

om som och är medveten problemet hoppas att hans mått skall "denote

om

benign form of patriotism and necessarily patho-

a not carry a logical connotation Klingemann 1999:39. Den skala skapas

som utifrån de två frågorna visar ett medelstöd för nationen 68 för de 38 undersökta länderna. De nordiska länderna, liksom USA, hamnar klart över medel med värden kring 80 Sverige 85. Lägst placerar sig Tyskland 36 och Japan 18, två länder fort-

som farande brottas med negativt efter andra världskriget. Ny-

ett arv gamla länder Ryssland, Ukraina och de baltiska staterna

som hamnar under medel kring 60, medan urgammalt land Kina

ett som placerar sig högt med värde hela 84. Värdena har inte för-

ett ändrats något entydigt sätt under 1990-talet. Vissa länder

uppvisar ett något ökande stöd t.ex. Sverige medan andra uppvisar sjunkande stöd t.ex. de baltiska staterna. Slutsatsen dras år

som att stödet för nationen i genomsnitt är relativt starkt och inte minskande "min the countries under comparison there has been

-

consistent decline time support for the political no over

community national level. Norris 1999:16. Globaliseringen

at må hota nationalstaterna än så länge tycks alltså inte det folk-

men

liga opinionsstödet för nationen ha försvagats. Nota bene,

om kan tro resultaten från World Values Survey och dess fyrkantiga

intervjufrågor.

Demokratin som princip

Nästa nivå gäller det principiella stödet för den politiska demokratin sådan; alltså stödet för demokratiskt ett ideal

som styre som eller den bästa formen Ånyo är intervjufrågorna i

som av styre. World Values Survey grovt tillhuggna. Respondenterna har fått

ivad mån de instämmer i påståenden att "democracy uppge som

the best form of government respektive "democracy good

a

of governing. I de flest länder hamnade andelen way personer

REPRESENTATIV DEMOKRATI

svarade klart instämmande den skala skapades över som som 80 procent; Sverige placerade sig bland de högsta 93 procent, något högre än USA 88 procent. Ett enda land erhöll ett medelvärde under 70 procent. Det landet Ryssland med endast 51

var procent. Ett svagt samband mellan stödet för demokrati bästa

som styrform och hur länge ett land varit demokrati kunde iakttas

en Klingemann 1999:46. Stödet starkast i de gamla etablerade

var demokratierna i väst medeltal 88 procent och svagast i de allra nyaste demokratierna medeltal 80 procent. Norris drar slutsat-

...there few grounds for about the widespread sen: are concern adherence the principle of democratic values, measured this

to at abstract level, in the countries under comparison... not the end of history this to represent the triumph of liberal

seems

democracy against ideological alternative form of

any government." Norris 1999:17. Rakare uttryckt, principen demokrati

om

den bästa styrformen, har mycket starkt opinionsstöd i alla

som ett undersökta länder utom Ryssland. Stödet är speciellt starkt i de länder har längst erfarenhet politisk demokrati, dvs. i de

som av etablerade demokratierna i västvärlden. Ett bättre betyg kan knappast tänkas för demokratin princip.

som

Nöjd med hur demokratin fungerar

När kommer till den tredje legitimitetsnivån börjar

närma oss

konkreta fenomen. Frågan gäller hur medborgarna mer nu uppfattar att demokratin fungerar de facto. Det centrala analysredskapet intervjufråga funnits med i EU-kommissionens

är en som opinionsmätningar, i den så kallade Eurobarometern, ända sedan början 1970-talet. Frågan gäller hur nöjd är med det sätt

av man vilket demokratin fungerar i det landet. På 1990-talet har

egna frågan också funnits med i den variant Eurobarometern

av som genomförts i central- och Östeuropa, liksom i Latinobarometern i Sydamerika. Tidseriedata från Eurobarometern visar stor

en stabilitet under perioden 1976-1995 med i genomsnitt kring 55 procent EU-medborgarna förklarar sig nöjda med hur

av som demokratin fungerar i länder Fuchs, Guidorossi,

sina egna

SÖREN HOLMBERG

Svensson 1995:333. Graden nöjdhet med hur den nationella

av demokratin fungerar varierar däremot markant mellan olika länder. Högst i mätningen från 1995 ligger två nordiska länder, nämligen

Norge och Danmark med strax över 80 befolkningen

procent av som uppger sig nöjda med hur demokratin fungerar. Andra

vara EU-länder med resultat över medel är Holland och Västtyskland med 71 respektive nöjda i f.d. Östtyskland andelen

67 procent var nöjda lägre, endast 48 procent. EU-länderna kommer

Lägst av Italien med 18 procent nöjda, följt Grekland 28 och

av procent

Spanien och Portugal kring 40 procent. Sverige uppvisade 1995 värdet nöjda, strax under

55 procent medeltalet för hela EU. Senare mätningar har dock visat

en uppgång för andelen nöjda i Sverige. I SOM-institutets enkätstudier har andelen förklarar sig nöjda med hur svensk

personer som demokrati fungerar ökat från 46 1995, över 51

procent procent

1997 till 61 1998 enkätundersökningar något lägre

procent ger en

andel nöjda, Holmberg 1997:340. I 1998 års valundersökning

se uppgick andelen nöjda med hur svensk demokrati fungerar till 69

Även i Eurobarometern har andelen svenskar nöjda med procent. hur den nationella demokratin fungerar ökat från 55 procent 1995 till 56 procent våren 1998 Eurobarometern 49 1998.

Resultaten för de demokratierna i Östeuropa och i Latin-

nya amerika visar lägre grader nöjdhet med hur demokratin

av fungerar. I Östeuropa var snittet 34 procent nöjda 1996, med

riktiga bottennoteringar mellan i Ryssland och

6-8 procent

Bulgarien. Polen 48 procent nöjda och Tjeckien 41 uppvisade

relativt goda siffror under EU:s medeltal. I Sydamerika

strax var graden nöjdhet med hur demokratin fungerade ännu lägre än i

av Östeuropa. Genomsnittet nöjda endast i Latino-

var 29 procent barometer 1996. De flesta länder låg nära medeltalet med Uruguay

klar positiv avvikare med hela nöjda och som en 52 procent Mexico och Columbia lika klara negativa avvikare med endast

som

12 respektive 16 procent nöjda Klingemann 1999: 50. Huvudslutsatsen såväl de europeiska de sydamerikanska

av som analyserna är att graden nöjdhet med hur den nationella demokratin

av fungera varierar mycket starkt mellan olika länder någon

men att entydigt nedåtgående trend inte kan iakttas. Ett viktigt resultat är

REPRESENTATIV DEMOKRATI

graden nöjdhet tenderar störst i länder med lång att av att vara en erfarenhet demokrati. Det hade varit oroande det varit

av mer om tvärtom graden nöjdhet med hur demokratin fungerar hade

- att av varit lägst i länder med erfarenhet demokratiskt Men

mest av styre.

det inte så. Lång demokratisk erfarenhet förknippad nu var var

med fler nöjda medborgare.

Förtroende för samhällets institutioner

Hittills har resultaten rätt bra åtminstone för de etablerade

sett ut, demokratierna i väst. När kommer förtroende och stöd

nu till samhällets och demokratins kärninstitutioner bleknar dock bilden. I Amerika upptäcktes den nedåtgående trenden först. Förtroendet för de flesta samhälleliga institutioner sjönk, allt ifrån banker och storföretag till rättsväsende och kongressen Lipset and Schneider 1983. Data från World Values Survey visar att utvecklingen kan iakttas i de flesta länder. Ett index byggt förtroendesiffror för försvaret, rättsväsendet, polisen, parlamentet och den offentliga förvaltningen visade minskande trend i fjorton

en etablerade västdemokratier mellan 1981 och 1991, däribland i Sverige och i Norge inte i Danmark Dalton 1999:68.

men

, Resultaten för hur förtroendet för parlamenten utvecklas under 1990-talet visar också nedgång i de flest länder, mest drama-

en

tiskt i många östeuropeiska länder, t.ex. minus 24 procentenheteri

Ryssland. Bland västländerna uppvisade USA den klaraste ned-

gången med minus 15 procentenheter. Sveriges riksdag tappade

också i förtroende, endast med minus 2 procentenheter.

men Absolut uppvisade Sverige relativt resultat med 45

sett ett gott

uttryckte mycket eller ganska förtroende för

procent som ett stort

riksdagen. Det placerade Sverige fjärde plats bland 21 länder,

klart före länder Spanien 37, Finland 33 ,USA 30 och

som Västtyskland 29. Men också klart efter Norge 69 toppade

som listan och dessutom uppvisade positiv förtroendeutveck-

som en ling +10 procentenheter. Det endast i två länder som en

var

majoritet mycket eller ganska förtroende för parla-

angav ett stort

Norge och Sydafrika. I alla övriga länder det färre än mentet var

SÖREN HOLMBERG

femto procent ett positivt förtroendestöd till det natio-

som gav

nellaparlamentet. Cm detaljerat utvecklingen i Sverige blir inte

ser mer bilder fullt så mörk och entydig. SOM-institutets årliga mätningar visarinte nedgång för förtroendet för alla samhällsinstitu-

en tioner under 1980- och 1990-talen. Inga institutioner kan visa

ujpåtgående förtroendetrend, flera institutioner har inte en men

i förtroende. De har förlorat i förtroende är de tappa som mest politska institutionerna riksdag och regering, facket och banker-

förtroendet för bankerna sjönk under bankkrisen i na. som en sten början 1990-talet. En upphämtningen pågår den går

av men segt. Anda institutioner också uppvisar negativ trend,

som en även om kumrna svänger lite fram och tillbaka, är sjukvården, polisen, och försuret. Alla liksom grundskolan, har framförallt i

tre, tappat förtnende under nittiotal. Sett tillbaka till 1980-talet har inte

sent grunlskolan förlorat i förtroende. Nivåen har varit ungefär den-

Andra institutioner också kan uppvisa i huvudsak samna. som en stabi förtroendenivå är massmedia radio/TV och dagspress och storföretagen. Många institutioner endast mätt under

som

år uppvisar också stabila värden, de höga siffrorna senae som t.ex.

för lungahuset och universiteten/högskolorna. Domstolarna och

Svenka kyrkan har dock gått ned något i förtroende sedan mitten

1$90-talet Holmberg och Weibull 1999, Brothén 1999b. av

Nvåmässigt tenderar de politiska institutionerna att ligga lägst

Ofh med fler utrycker brist förtroende - personer som än som

uttrycker förtroende. Kommunstyrelserna ligger lägre

än rege-

ringrn och riksdagen, än lägre ligger de politiska partierna.

men Allt: lägst hamnar dock två andra politiska institutioner, nämligen EU-;ommissionen och Europaparlamentet. I SOM-studien

sen-

högen 1998 såg förtroendeligans botten följande sätt måttet

ut är bganssiffror andelen positiva förtroendesvar minus

som anger andeen negativa: EU-kommissionen -43, Europaparlamentet -39,

de pditiska partierna -34, de fackliga organisationerna -20, kommuntyrelserna -11, regeringen -5 och riksdagen +1. För övriga

instiutioner är det oftast fler uttalar förtroende än

personer som

avstånd. Sjukvården den institution somtar som var som uppvisare högst förtroende i SOM-studien 1998 hade värde hela

ett

REPRESENTATIV DEMOKRATI

+60, universitet/ högskolor hade +50 medan radio/ och kungatv huset hade +46. Det går alltså inte att svepande tala alla etablerade instiom att tutioner tappar i förtroende. Många samhällsinstitutioner åtnjuter fortfarande ett högt förtroende uppvisa några försvagutan att ningstendenser. Det minskande förtroendet är i huvudsak poliett tiskt problem. Det är i första hand förtroendet för centrala institutioner inom den politiska demokratin försvagas. Mest bekymsom

mersamt är det för de politiska partierna partidemokratins kärna.

-

Partiidentifikation

Försvagningen av partiernas ställning märks mycket tydligt

om

man ser väljarnas känslomässiga partianknytning. Graden

av

partiidentifikation sjunker. Andelen väljare uppfattar sig

som som

starkt eller övertygade anhängare något parti minskar i de

svagt av flest västerländska demokratier. Under perioden 1965/ 70-1990/ 95

minskade graden partiidentifikation i sjutton nitton studera-

av av de västdemokratier Dalton 1999:66. Sverige de länder var ett av

där nedgången markerad. Andelen övertygade partian-

var mest hängare i Sverige har minskat från 65 1968 till 42 procent procent

1998. Nedgången är lika påtaglig när det gäller de övertygade

mest

anhängarna från 39 starkt partiidentifierade väljare 1968 till

endast 19 procent 1998. Minskningen blir än tydligare jämom för med läget 1950-talet då andelen starkt övertygade partian-

hängare höll sig kring 50 procent Gilljam och Holmberg 1995:66-

67. I Norge och Danmark har graden partiidentifikation svängt av och ned över tid den långsiktiga trenden har varit negativ upp men precis i de flesta länder. I Danmark har andelen övertygade som partianhängare minskat från 56 procent 1971 till 49 1994. procent Motsvarande siffror i Norge är nedgång från 72 1965 en procent till 59 1993 Borre and Andersen 1997, Listhaug 1997. procent I USA, där den längsta tidsserien finns, har andelen partiidentifierade väljare minskat från nära 80 1952 till under 60 procent strax procent 1990-talet. Andelen starkt övertygade partianhängare har också minskat i USA, från cirka 40 1952, över procent som

SÖREN HOLMBERG

lägst omkring i mitten 1970-talet, till något under 30

20 procent procent 1990-talet. Andelen starkt partiidentifierade amerikanska väljare har alltså ökat något, inte minskat, under de senaste tjugo åren. En orsakerna är amerikanska folket uppfattar

av att ett

tydligare politiskt avstånd mellan republikaner och demokrater än tidigare Wattenberg 1990:145. I Sverige har utvecklingen gått håll. Väljarna uppfattar minskande ideologiskt avstånd

motsatt ett

mellan partierna den centrala vänster-högerdimensionen. Väljaruppfattar vänster-högeravståndet mellan socialdemo-

na t.ex. att kraterna och moderaterna tiogradig skala minskat från 6.0

en 1979 till 5.3 1998 Gilljam och Holmberg 1995:60. Partidemokratin fungerar bäst när partierna presenterar väljarna klara alternativ; inom rimliga gränser naturligtvis, dock klara alternativ.

men

Den nedåtgående trenden för partiidentifikationen illa-

är ett varslande tecken för partidemokratin. Ett hoppfullt resultat mitt i

allt mörker är dock att graden partiidentifikation uppvisar

av en

mycket tydlig elektoral cykel. De årliga SOM-mätningarna visar mycket tydligt väljarnas partiövertygelse är högre under valår

att än mellan valen. Detsamma gäller också förtroendet för olika politiska institutioner, riksdagen. Valen är alltså ett posi-

som t.ex. tivt förtroendeskapande fenomen. De tenderar inte bara öka

att människors intresse och de leder också till männi-

engagemang; att skors förtroende ökar för de centrala politiska aktörerna Holmberg och Weibull 1999. Det kanske inte är så lyckat att ha val så sällan Sverige har. Sverige är i dag ett de länder i hela

som av västvärlden minst ofta medborgarna chansen att till val.

som ger

Det är viktigt stryka under att den trendmässiga nedgången i

att

partiidentifikationen indikerar partikris, inte nödvändigtvis

en en

politikkris. Väljarnas förtroende för partierna har minskat,

men det har inte inneburit intresset för politik har dragits med i

att

fallet. Valundersökningarnas analyser väljarnas subjektiva

av intresse för politik visar tvärtom klar ökning över tid.

en Andelen förklarade sig mycket eller ganska

personer som vara intresserade politik höll sig krig 1960-talet. Vid

av 45 procent de senaste valen 1994 och 1998 hade den andelen stigit till 58 respektive 56 procent Gilljam och Holmberg 1995:169. Politik-

intresset har stigit samtidigt partiintresset minskat.

som

REPRESENTATIV DEMOKRATI

Partidemokratins framtid

Om kombinerar politiskt intresse och partiidentifikation får fram fyra väljargrupper storlek kan säga mycket parti-

vars om demokratins framtid. Olof Petersson 1977:272 har döpt

till partiaktiva intresserade politik och parti-

grupperna av

identifierade, fribytare intresserade politik utan parti-

av men identifikation, vaneröstare politiskt intresserade parti-

men

identifierade och passiva varken politiskt intresserade eller parti-

identifierade. Följer gruppernas storlek över tid visar det sig att

ett stabilt partisystems kärnväljare vaneröstarna och partiaktiva

- minskar medan de lättrörliga fribytarna och den likaså lätt-

mer

rörliga passiva ökar. Andelen partiaktiva, den klassiska

gruppen

partidemokratins idealväljare, har minskat från 36 1968 till

procent 28 procent 1998 samtidigt som fribytarna, ett individualistiskt

mer och direktdemokratiskt systems idealväljare, blivit fler från 14

procent 1968 till 28 procent 1998. Största 1998 dock

gruppen var de passiva med 30 ökning från 21 1968. De

procent, en procent passivas tillväxt kan ett hot både den gamla parti-

ses som mot demokratin och mot den individualistiska demokrati

mer som fribytarna eventuellt är ett förebud

om.

Partidemokratins förestående hädanfärd är dock knappast aktuell inom överskådlig framtid. Därtill är stödet för partierna fort-

en farande för starkt och stödet för olika alternativa demokratiformer för outvecklat. Preliminära resultat från internationellt

ett stort

projekt kring opinionstöd för olika valsystem The Comparative

Study of Electoral Systems 1999 visar det principiella stödet

att för politiska partier fortfarande är starkt i de flesta västdemokra-

tier. Väljare i ett tjugofemtal länder har fått besvara frågan

om

... politiska partier är nödvändiga för det politiska

att systemet skall fungera..." Resultaten visar klara majoriteter svarade 1

att eller 2 femgradig skala i länder Australien 70 procent,

en som Israel 70 procent, Spanien 80 procent, Storbritannien

76 procent och Sverige 79 procent. Partiernas nödvändighet dock

var

förankrad i USA 55 procent och i vissa demokratier i svagare nya Östeuropa t.ex. Litauen 51 procent, Polen 61 procent och

som Ukraina 50 procent.

SÖREN HOLMBERG

Politikermisstro

konkreta förtroendenivån gäller stödet för olika poli- Den mest tiska aktörer. Större delen de mätningar finns området av som gäller förtroende för politiker i allmänhet. De äldsta mätserierna startades i USA 1950-talet. För några andra länder finns mätningar tillbaka till 1960-talet t.ex. Sverige och Norge, medan de flesta västländer inte korn igång med regelbundna studier förrän under 1970-talet. De amerikanska undersökningarna visade relativt höga förtroendenivåer under femtiotalet förblev insom takta till mitten 1960-talet. Sedan inleddes period med av en sjunkande politikerförtroende varade fram till början 1980som av talet. Nedgången sammanföll i tiden med Vietnamkriget, student-

revolten och Watergateskandalen följd Nixons avgång. Som av lägst förtroendet under Carters presidenttid. Under Reagans var presidentperiod under 1980-talet återställdes del förtroendet, en av för åter sjunka under Bushs och Clintons perioder. Det senaste att

presidentvalet i USA 1996 förknippades med något ökande för-

ett troende sedan ånyo gått nedåt Nye, Zelikow and King 1997. som Mätningar med motsvarande intervjufrågor utanför USA visar också långsiktigt nedåtgående trend i de allra flesta länder; en

mycket påtagligt i länder Tyskland och Sverige, mindre tyd-

som ligt i länder Norge och Danmark uppvisade lägst för-

som som

troendesiffror under Glistruptiden i mitten sjuttiotalet, och av inte alls iakttagbart i Holland, där tvärtom politikerförtroendet stigit under 1970- och 80-talen Dalton 1999:64, Holmberg 1999b:107. I Sverige instämde 46 procent i av svarspersonerna 1968 års valundersökning i påståendet att "De sitter i rikssom dagen och beslutar inte mycket hänsyn till vad vanligt folk tar tycker och tänker". Trettio år i valet 1998 hade motsvarande senare siffra stigit till hela Gilljam och Holmberg 1995:85- 75 procent

87. I valundersökningarna ingår också sedan 1988 subjektiv

en graden förtroende för svenska politiker. Även den

fråga om av

visar klart förtroendetapp för politiker i allmänhet. Andelen ett svenskar de har mycket eller ganska litet försom uppger att ett troende för politiker har ökat från 55 procent 1988 till 68 procent 1998. Den uppmätta formen politikermisstro är inte förknippad av

REPRESENTATIV DEMOKRATI

med kunskap eller Politikerföraktarna är inte

engagemang. mer politiskt kunniga och engagerade än andra. De tenderar tvärtom

att

mindre kunniga och engagerade. Resultaten tyder politi-

vara att ker har blivit nedsättande 0rd, slags skällsord, i svensk

ett ett debatt. En gång i tiden det hedrande förtroendevald.

var att vara Det är inte lika fint politiker i dag.

att vara

Stöd för nationen och demokratin,

mer

tveksamt för partier och politiker

Slutsatsen den forskning sammanfattas i Critical Citizens är

av som att demokratin har ett starkt medborgarstöd när det gäller idealen och principerna. Nationalstaten den huvudsakliga bäraren

som av demokratin har också starkt stöd i de flesta länder. På de

ett mer konkreta planen minskar dock stödet och uppvisar varia-

en stor tion mellan olika stater. När det gäller bedömningen hur demo-

av kratin fungerar i den nationen kan ingen allmänt nedåtgående

egna trend iakttas, stödet är klart i Sydeuropa än i Nord-

men svagare

och i demokratier än i etablerade. När det europa, svagare nya mer gäller förtroendestödet för demokratins institutioner t.ex. parla-

mentet och för demokratins centrala aktörer t.ex. partier och politiker blir bilden mörkare. Nedåtgående trender kan iakttas i de flesta länder och stödnivåerna är ofta klart lägre än för tjugo trettio år sedan. Partiernas förtroendeställning bland medborgarna

har helt klart försvagats i partidemokratierna.

När forskarna i Critical Citizen försöker analysera de nedåtgående förtroendekurvorna för partier och politiker diskuterar de i huvudsak fyra olika förklaringar. Det försvagade civil-

typer av samhället declining social trust, regeringars bristande förmåga

att

leverera efterfrågade godheter of perfor-

failure government mance, brister i de politiska utformning of

systemens failure constitutional design och moderniserade värderingar moderniza-

tion and changing values.

SÖREN HOLMBERG

Socialt kapital

Tesen försvagat civilsamhälle skulle ligga bakom de ned-

om att ett åtgående förtroendekurvorna får inget eller ett mycket svagt stöd. Ken Newton finner det endast är i USA kan finna

t.ex. att man en negativ trend när det gäller i vilken utsträckning människor litar varandra. I de flesta andra länder ökar den mellanmänskli tilltron

a eller är stabil Newton 1999:175. Det visas också att sambandet mellan tilltro människor mellan och politiskt förtroende för institutioner eller politiker är mycket svagt. Det är föga troligt att social tilltro viktig faktor bakom politiskt förtroende. Vidare

är en

visas Putnams hypotetiska samband mellan föreningsaktivitet

att och social tillit likaså är mycket precis sambandet

svagt, som mellan föreningsaktivitet och politiskt förtroende. Alla länkar i Putnams teori är för för bygga stark teori. Resul-

svaga att upp en

från svenska studier byggda material från valundersöktat ningarna och SOM-studierna pekar håll. Det ligger

åt samma någonting i Putnams teori, empiriskt sett är alla samband

men väldigt sköra Rothstein 1999, Holmberg 1996a. Norris sammanfattar kanske något för drastiskt: "In short, Newton dashes cold

social-capital theory and that political trust

water on stresses

be product of political rather than social factors seems to more a Norris 1999a:22.

Det politiska systemets leveransförmåga

Tanken de viktiga faktorerna bakom det minskande poli-

att en av tikerförtroendet är brister när det gäller det politiska systemets förmåga leverera olika eftertraktade godheter får heller inte

att något starkare stöd resultaten i Critical Citizen. Ursprungsidén

av

människors förväntningar politiken stigit i alla länder

var att

tillföljd expansionen den offentliga sektorn efter andra

av av världskriget Crozier m.fl. 1975. Och att den diskrepans mellan förväntan och förverkligande uppstod över tid ledde till

som ett

förtroende för den politiska sektorn. Det mest omdiskutappat terade området här är naturligtvis den ekonomiska utvecklingen. De resultat presenteras i Critical Citizen: pekar vissa

som

REPRESENTATIV DEMOKRATI

samband, genomgående mycket sådana: "mthere

men svaga was a modest consistent relationship between for political

yet support institutions and subjective economic satisfaction, but institutional support seemed unaffected objective indicators of economic performance. och vidare "minstitutional confidence

not influenced either levels of inflation and unemployment

recent

recent changes those conditions Norris l999az22-23. or

Miller och Listhaug, gjort detaljerad studie

som en mer av Norge, Sverige och USA, konkluderar något annorlunda: "... failed

government performance directly contributes to declining public

support for institutions and for politicians..." De

government bygger sin slutsats ett någorlunda tydligt samband över tid

mellan budgetunderskott och politikerförtroende. Sambandet de finner är att stigande budgetunderskott har samband med

ett

sjunkande politikerförtroende Miller and Listhaug 1999:212.

Andra studier byggda svenska data tyder också relativt

ett klart samband mellan ekonomiska faktorer och förtroende. Det finns koppling individnivå mellan bedömningar den

t.ex. en av svenska ekonomins utveckling och förtroendet för riksdagen. Människor uppfattar negativ utveckling för den svenska

som en ekonomin tenderar att ha ett lägre förtroende för riksdagen

korrelation .25, Holmberg 1999b:115. Det är för tidigt

nog att fastslå ekonomiska faktorer spelar obetydlig roll bakom det

att en

minskande politikerförtroendet. Ekonomin spelar roll,

nog en om än inte så viktig många ekonomer tror.

som

Politisk misstro har politiska orsaker

Den inte särskilt djärva tanken politisk misstro kan ha politiska

att orsaker får stöd i Critical Citizens, än inte överväldigande

om ett

starkt stöd. Som så ofta i samhällsvetenskapliga sammanhang, och

kanske speciellt när det gäller något så diffust och svårmätt

som

opinionsstöd och förtroende, visar de empiriska mätningarna

relativt och skakiga samband. En teori ursprungligen

svaga som formulerades Olof Petersson pekar betydelsen de politiska

av av

partiernas förtroendeskapande roll Petersson 1977:264. Missnöje

SÖREN HOLMBERG

med det partiets insatser eller ståndpunkter färgar av sig

egna det allmänna förtroendet för politiker. Och tendensen till ökad

en individualisering fler och fler människor blir missnöjda med

gör att

partiernas samlade åsiktpaket. Följden blir att partierna tappar stöd

och den allmänna politikermisstron tilltar. Resultat från

att

valundersökningarna visar för alla partier väljare med ett relativt

att

långt vänster-högeravstånd till det partiet och väljare

egna som

bedömer det partiets sakfrågepolitik mindre positivt

egna genom-

gående tenderar hysa högre grad allmän politikermisstro

att en av

Holmberg 1999b:117. Frustration över det partiet

egna generaliseras till minskat förtroende för partier och politik i allmän-

ett het.

Andra politiska samband också är relativt starka är kopp-

som

lingen mellan politisk misstro och bedömningar regeringen

av respektive den förda politikens resultat. Så gott alla mät-

av som

ningar visar att anhängare regeringspartier tenderar att ha ett

av

högre allmänt politikerförtroende än anhängare oppositions-

av partier, vilket visar att förtroendet stiger när får vill

man som man

och sjunker inte får vill. Dagspolitiken får

när man som man förtroendekonsekvenser inte bara för de ansvariga utan också för politikens institutioner och för politiker i allmänhet. I Sverige innebär det socialdemokratiska väljare oftast har haft högre

att ett

allmänt förtroende för politiker än borgerliga väljare. Men

sett

över längre period har samtliga partiers väljare tappat ungefär

en lika mycket i förtroende. Variationer i regeringsinnehavet har inte hindrat att politikerförtroendet gått ned i alla läger under de senaste trettio åren. Regeringsfaktorn kan alltså inte bidra särskilt

mycket till förklaringen varför politikertilltron i Sverige fallit i

av stort sett kontinuerligt sedan 1960-talet.

Att den förda politiken har ett samband med förtroende syns

tydligast kopplingen mellan politikermisstro och hur

om ser människor bedömer den offentliga servicen olika områden. Analyser byggda SOM-data visar relativt starka samband mellan bedömningar service olika välfärdsområden och grad

av

politikerförtroende korrelationer kring .25. Missnöje med vad

av

levereras leder till Ökad politikermisstro. När politikermiss-

som

ökade mest markant i Sverige åren mellan 1968 och 1973 tron som

REPRESENTATIV DEMOKRATI

minskade andelen väljare markant den förda poli-

som ansåg att tiken varit till den fördel, från 63 till 48

egna gruppens procent

1977:264. Ökat missnöje med den förda

procent Petersson

politiken gick hand i hand med ökad politisk misstro.

en

Spelreglerna spelar en roll

Förd politik spelar alltså roll för graden politisk misstro. Mer

en av

intressant är kanske också politikens spelregler tycks ha

att ett

samband med politikertilltron. Norris politikerför-

visar att troendet tenderar något högre i länder med majoritetsval

att vara än i länder med proportionellt valsystem. Likaså tenderar

ett förtroendet högre i länder med partier dock minst två än i

vara länder med antingen ett dominerande parti eller många olika partier. Politikerförtroendet visade sig också något högre i

vara

parlamentariska system jämfört med presidentsystem, och högre i

enhetsstater än i federala ... institutional confidence

stater.

most likely to be highest parliamentary democracies

charaterized plurality electoral moderate

systems, two-party or

multi-party systems, and unitary states" Norris l999bz233.

De kausala bakom alla dessa samband är naturligt-

processerna

vis mycket svårgenomskådliga, faktor

men en gemensam som framträder och möjlighet och utkräva

är transparens att se ansvar.

De länder utmärks ett något högre genomsnittligt poli-

som av tikerförtroende utmärks också att ha politiska system där det är

av lättast att utkräva dem har makten. Ansvarsut-

ansvar av som

krävande är lättare i tvåpartisystem med regeringsparti än i

ett flerpartisystem med olika och kanske hoppande koalitioner, lättare i enhetsstater med maktcentrum än i federala där makten

ett stater

är utspridd, lättare i ett parlamentariskt system med tydligt

ett maktcentrum än i presidentsystem oftast utmärks makt-

som av

delning och lättare i med majoritetsvalsystem leder till

stater som

partier än i stater med proportionella valsystem tenderar

som att

upphov till fler partier. Kärnan i är möjligheten

ge resonemanget till ansvarsutkrävande. System med oklara eller dåliga möjligheter

SÖREN HOLMBERG

för ansvarsutkrävande får svårigheter med medborgarnas för-

troende och lång sikt med legitimiteten Lewin 1998.

se

Resultaten överraskar inte ansvarsdemokraterna. De är i linje med vad de alltid hävdat. Vad ansvarsdemokraterna dock bör betänka är de funna sambanden är mycket och bygger

att svaga en

enda undersökning World Values Survey 1990-93 i 25 länder.

Det finns andra studier medborgarnas bedömning

som visat att av hur demokratin fungerar i det landet positiv i s.k.

egna var mer

konsensussystem proportionella valsystem och många partier än i majoritetsvalsystem Anderson and Guillory 1997. Empiriska

studier sällan enkla och entydiga

ger svar.

Postmodernism

När Ronald Inglehart håller framstår dock ofta resultat

i pennan av

empiriska studier både entydiga och övertygande. Så också i

som Critical Citizen: där han utifrån data från World Values Survey

argumenterar för värdeförskjutning i postmaterialis-

tesen att en tisk riktning minskar människors tilltro till auktoriteter

men stärker stödet för demokratin: The post-modern phase of

development leads declining for authority the

to respect among publics of advanced industrial societies but the time,

- at same

gives rise to growing for democracy" Inglehart

support 1999:236. Synen auktoritet mäter han med hjälp inter-

av en vjufråga som handlar håller med More for

om man om att: respect authority Would be good thing. Andelen människor

a som svarar jakande frågan visar sig klart lägre i rikare länder än i fattiga

vara

korrelationen är hela .62 för 57 länder, med Japan, - stater som Schweiz 99h nordiska länderna uppvisande bland de lägsta

andelarna jakande kring 20-30 procent och länder

svar som Venezuela, Ghana, Sydafrika och Bulgarien i med cirka 90

topp

jakande Inglehart tolkar resultaten bevis för procent svar. som ett att: ...economic development is.. .conducive to declining

respect for authority 240. Han kan också visa att andelen jakande

s svar minskar över tid i de flesta undersökta 28 36. I Sverige

stater av

REPRESENTATIV DEMOKRATI

går andelen ja-svar ned med nio procentenheter, från

30 procent 1981 till 21 procent 1996.

Auktoritetstron minskar. Men det utgör inget problem för de etablerade demokratierna, enligt Inglehart, eftersom auktoritets-

är lägst och minskar bland postmaterialister. Och

tron mest postmaterialister tenderar avvisa auktoritära regimer starkast

att av alla. Beviset för det är resultatet analys där Inglehart i 38

av en länder studerar sambandet mellan andelen postmaterialister och andelen very bad frågan "Having strong leader

som svarar a who does have bother with parliament and elections.

not to Korrelationen blev .60. I länder med många postmaterialister

var stödet för via stark ledare än i länder med

svagare ett styre en postmaterialister. I Tyskland svarade cirka att ett styre

70 procent via stark ledare dåligt. I Sverige motsvarande andel

en vore var ungefär medan den endast 12 procent i Ryssland.

45 procent var

Ingleharts analyser är enkla, baseras i huvudsak resultat från aggregerad ländernivå vilket tenderar förhöja de statistiska

- att

sambanden och bygger mycket trubbiga intervjufrågor,

- men hans resultat är ovanligt tydliga. Minskande auktoritetstro märks tydligast i etablerade och rika demokratier och bland den växande

postmaterialister. Och minskande auktoritetstro är inte gruppen något hot mot demokratin eftersom postmaterialister är skep-

mer tiska till auktoritära regimer än materialister. En tolkning

av Ingleharts teori är att den minskande auktoritetstron är en viktig faktor bakom den minskande politikertilltron. Men det är inget bekymmer eftersom den minskande auktoritetstron också leder till

ökat opinionsstöd för demokratin. Modernismens värdeförett ändringar kommer förstärka demokratin, inte försvaga den. Det

att

är Ingleharts positiva budskap. En skeptisk läsare påminns

att man bör lika kritisk mot budbärare kommer med gladabesked

vara som

mot budbärare kommer med dåliga. som som

Critical Citizens undersöker det medborgerliga stödet för den

politiska demokratin med hjälp analyser medborgarnas

av av

subjektiva bedömningar. Kort uttryckt frågar man medborgarna

rakt sak vad de tycker demokratin, hur den fungerar och

om hur centrala aktörer sköter sig. Det är inget fel sådant fram-

ett

gångssätt. Medborgarnas bedömningar är självfallet relevanta när

SÖREN HOLMBERG

utvärderar demokratin. Men undersökningsmetoden är man naturligtvis inte den enda tänkbara. Många andra framgångssätt kan användas, t.ex. att studera hur politikerna själva bedömer demokratin eller undersöka hur väl olika demokratiska förutsättningar är uppfyllda bland väljare och valda. Lite resultat från några studier detta slag skall redovisas i det följande.

av

Politiskt deltagande

Vi börjar undersökningar medborgarnas politiska deltagande

av

och kompetens. Deltagardemokrater utgår ifrån att väljarna har tillräcklig kompetens och intresse att delta i politiken. Ett högt

av folkligt deltagande är ett eftersträvat mål. Ansvarsdemokraterna, förespråkare för Webers och Schumpeters elitkonkurrensmodell med goda möjligheter till ansvarsutkrävande central ingredi-

som

utgår från medborgarna deltar i valen och visar ens, att tumme upp eller ned, fäster i övrigt mindre vikt vid högt politiskt del-

men ett

tagande. Tilltron till väljarnas kompetens är begränsad. Bernard

Berelson drog i femtiotalsklassikern Voting slutsatsen att väljarnas kunnighet och rationalitet inte uppfyllde de krav demokratin

som ställde: "Om demokratin enbart berodde de enskilda väljarnas kvalifikationer är det underligt demokratin lyckas överleva

att

århundradena" Berelson, Lazarsfeld and McPhee genom 1954:311.

Valdeltagandet är naturligtvis det centrala. Om inte med-

mest borgarna ställer och röstar kollapsar demokratin. Studier

upp av valdeltagande visar att det ökat i Västeuropa och i USA fram till början av 1960-talet för därefter minska något. Den

att genomsnittliga nedgången i Västeuropa har varit begränsad från cirka 85

1960/65 till något under 1990-talet. I USA procent 80 procent

har minskningen i Valdeltagandet varit påtaglig i

något mer presidentvalen från 63 procent 1960 till 49 procent 1996 Topf 1995:41, IDEA 1997:24. Det minskande svenska Valdeltagandet från toppen 1976 91.8 procent ned till 81.4 procent 1998 ingår alltså i internationell trend. På individplanet finns ett visst

en sam-

band mellan valdeltagande och politikermisstro. Människor

som

REPRESENTATIV DEMOKRATI

går och röstar tenderar hysa något högre förtroende för

att ett politiker och partier än människor avstår från rösta. Det

som att minskande politikerförtroendet är med all sannolikhet

en av

faktorerna bakom det sjunkande Valdeltagandet.

Det minskande Valdeltagandet i västvärlden dock

motsvaras

inte allmän nedgång i det politiska deltagandet. Utvecklingen

av en har tvärtom varit den rakt Medborgarnas deltagande i

motsatta. olika politiska aktiviteter utöver att och rösta har ökat mycket påtagligt i Västeuropa sedan 1950-talet. Vi talar inte parti-

om aktiviteter minskat andra former del-

som snarast utan om av tagande demonstrera, bära kampanjknapp, skriva under

som att en namninsamling, delta i uppvaktning, bidra ekonomiskt, delta i

en köpbojkotter Andelen västeuropéer deltar i dylika

m.m. som aktiviteter har ökat drastiskt sedan femtiotalet; bland britter från 18 procent i någon form aktiva 1959 till hela 77 procent

som var aktiva 1990, från 10 procent aktiva bland italienare 1959 till 56 procent 1990. jämförbara svenska siffror finns inte från 1959,

men resultat från 1981 58 aktiva och 1990 74 procent aktiva

procent

visar klar deltagandeökning även i Sverige Topf 1995:69.

en

Levnadsnivåundersökningarnas och den svenska maktutredningens

studier visar sak. En klar uppgång i det politiska del-

samma

tagandet utanför partierna Fritzell och Lundberg 1994, Petersson, Westholm och Blomberg 1989. Men deltagardemokraterna

som

bekymras att Valdeltagandet går ned och att partiaktiviteten

av minskar skall inte jubla för tidigt över att deltagandet utanför partierna ökar. I från SNS demokratiråd 1998 visas

rapporten att svenska folkets politiska deltagande utanför partierna inte fortsatt att öka under 1990-talet. En nedgång noteras jämfört med

svag läget 1987. Och demokratirådet säger: Det är framförallt de

som enkla och minst förpliktigande formerna ökar. De politiska

som aktiviteter kräver större arbetsinsatser och

som mer permanent

stagnerar däremot eller går rent tillbaka engagemang av Petersson m.fl. 1998:56. Den totala deltagandenivån är dock fortsatt mycket högre under 1990-talet än tidigare under sextio-

och sjuttiotalen.

SÖREN HOLMBERG

Politiskt självförtroende

Det stigande politiska deltagandet sammanfaller med att människors politiska självförtroende har ökat. På engelska talar

man om

of political efficacy, ungefär betyder tilltro till den

"a sense som

förmågan att utöva politiskt inflytande. Demokratirådets egna

undersökningar visar att svenska folkets politiska självtilltro vuxit

under 1990-talet Petersson m.fl. 1998:50-52. En bra indikator denna ökande tilltro till den förmågan är resultaten från

egna en intervjufråga funnits med i valundersökningarna sedan 1960.

som Frågan handlar vad människor gör när samtalet kommer in

om politik. Andelen de för det brukar med

som uppger att mesta vara och säga sin åsikt har ökat från 23 1960 till hela 44

procent procent 1998 samtidigt andelen att de inte bryr sig att

som som anger om lyssna eller aldrig lägger sig i diskussionen minskat från 43 procent 1960 till 19 procent 1998 Gilljam och Holmberg 1995:177. Människors ökade politiska självförtroende och växande tendens

att delta i debatten är naturligtvis positiva nyheter för deltagande-

demokraterna, och speciellt för dem förespråkare delibera-

som en tiv demokrati, samtalsdemokrati. Demokratirådets studie

en underbygger slutsatsen visa "personer med

genom att att stora diskussionsnätverk är kunnigare än andra... Undersökningen

ger

således stöd åt idén den medborgerliga dialogens betydelse för

om upplyst förståelse Petersson m.fl. 1998:119.

Deltagande kan dock sig många olika former och alla är inte

ta

lika verkningsfulla när det gäller att påverka. Medborgarnas bedömning vilka påverkansformer är effektivast pekar

av som

bekymmer för den gamla partidemokratin. Demokratirådet har jämfört resultaten intervjufråga i 1979 års valundersökning

av en med resultaten från studie 1997. Utfallet visar att medborgarna i

en

minskande utsträckning röstning i val, att arbeta i politiska

ser

partier och att arbeta i fackliga organisationer effektiva på-

som

verkansmetoder. De påverkansmetoder uppfattades

som som mer effektiva allt fler att arbeta för att uppmärksamhet i media

av var och personlig kontakt med makthavare Petersson m.fl.

att ta 1998:52. Partier och folkrörelser blir mindre viktiga samtidigt

REPRESENTATIV DEMOKHATI

media och individuella initiativ blir viktiga. Partidemosom mer kratin tappar i betydelse samtidigt samtalsdemokratin vinner.

som

Politisk kunskap

Kunskap kärnfrågorna i debatten mellan och

är en av ansvarsdeltagandedemokrater. Ansvarsdemokrater tenderar att ha

en mer

skeptisk väljarnas kunnighet och kompetens än deltagar-

syn demokraterna. Vem har rätt är inte alldeles lätt att avgöra.

som Kunskaper kan definieras olika och de mätningar finns är både

som fåtaliga och öppna för många olika tolkningar. Demokratirådets

mätning 1997 fokuserades faktakunskaper politiska

t.ex. om institutioner och Resultaten bedömdes tämligen

processer. som nedslående". Det exempelvis endast 55 procent svarade

var som rått frågan vilket stiftar Sveriges lagar och 48

om organ som

procent rätt frågan hur många partier

som angav svar om som

för närvarande sitter i Sveriges regering Petersson m.fl. 1998:111. En tidsjämförelse gjordes tillbaka till undersökning 1978

som en visade dock något förbättrad kunskapsnivå på 1990-talet.

en

I valundersökningarna har olika typer kunskapsfrågor

av funnits med ända sedan 1950-talet. Resultaten är mycket blandade.

Några siffror kan belysa att kunskapsnivån bland svenska väljare

måhända ibland kan betecknas nedslående minst lika ofta

som men

upplyftande. Om väljarna skall kunna åsiktsrösta och eventusom ellt utkräva måste de känna till vad partierna står för. I valet

ansvar 1956 det t.ex. endast 32 procent väljarna kände till

var av som vilken åsikt socialdemokraterna intog i ATP-frågan. Vid valet 1960

kunskapen socialdemokraternas position i frågan om omvar om

sättningsskatten mycket bättre visste att partiet ville

- 84 procent införa det kallades den tiden. Högerns förslag

som oms att avskaffa första barnbidraget också välkänt 1960

var - 76 procent av väljarna kände till det. Vid valet 1964 kände 70 procent till

att hade socialdemokratisk regering, endast 38 kunde

en men procent

dåtidens första kammare valdes indirekt via landstingen. ange att Att hade s-regering visste hela 78 procent vid Tage Erlanders

en avskedsval 1968.

SÖREN HOLMBERG

Under sjuttiotal visste över 90 väljarna vad

sent procent av

centerpartiet och socialdemokraterna stod för i kärnkraftsfrågan.

Vid tiden för 1980 års folkomröstning kände över 80 procent till

Harrisburgolyckan och kunde placera de flesta partier rätt linjer

1, 2 eller 3. Kärnkraftens andel el-produktionen kände dock

av endast 24 procent till. Partiernas ställningstaganden i löntagarfrågan 1982 kända till 75-80 för de större partierna

var procent

Gilljam 1988:106. Detsamma gäller för kunskapen partiernas

om

inställning till EU-medlemskap vid riksdagsvalet 1994. Vid EU-

ett folkomröstningen kände något över 50 till hur många

procent

med i EU. Att kommissionen hade sitt säte i Bryssel stater som var visste 91 medan antalet svenska röster i ministerrådet

procent endast känt Kunskapsstudien vid EU-folkom-

var av 41 procent. röstningen gjordes också i Norge och Finland. Kunnigheten visade

sig något lägre i Finland och ungefär nivå i Sverige

vara samma och Norge Borg and Esaiasson 1998:89. Väljarnas förmåga att identifiera alla fem partiledare foto mättes åren 1956-68 och

visade mycket klar kunskapsökning från

en 25 procent som kände till alla fem 1956 till 76 1968 ett illustrativt

procent -

exempel TV:s kunskapshöjande förmåga.

Kännedomen de lokala kandidaterna i valkretsarna har

om mätt sedan 1956. Resultaten visar att andelen

personer som åtminstone kan någon kandidat har minskat från 60

namnge procent 1960 till 41 procent både 1994 och 1998. Personvalskampanjerna 1998 tycks alltså inte ha lett till någon allmän ökad kännedom kandidaterna. Vid valet 1998 kände 57 procent till

om

Lars Tobisson är moderat, ned från 64 1985. Erik att procent Åsbrink socialdemokrat kände till 1998. Johan

som 85 procent Lönnroth mindre känd. Endast 32 visste han vänster-

var att var partist, från extremlåga 11 1994. Att Karin Pilsäter är

upp procent folkpartist kände endast till 1998. Innan Ingvar

16 procent Carlsson och Göran Persson blev partiledare och statsministrar kände 75 1985 respektive 76 procent 1994 till att de

procent

socialdemokrater. var

Andelen rätt serie faktafrågor

personer som svarar en om

politik varierar enligt följande i valundersökningen 1998. Svarspresenterades faktapåstående och fick

personerna för ett ange om

REPRESENTATIV DEMOKRATI

det rätt eller fel. Om den öppna arbetslöshetens storlek svarade var 87 procent rätt, 88 procent kände till att de inte måste person-

kryssa, att ersättningen från försäkringskassan nittio

var procent lönen vid sjukdom visste 83 74 kände till av procent, procent att Sveriges riksdag har 349 ledamöter, det högaktiva kärnavfallet att inte skall slutförvaras utomlands visste 72 75 procent, procent var underkunniga att Spanien medlem EU och, till sist, 59 om var av procent visste att cirka tio alla bor i Sverige är procent av som födda utomlands.

Slutsatsen kan dra alla dessa kunskapsmätningar är inte man av självklar. Frågan är den klassiska: Ãr flaskan halvtom eller halvfull

Så mycket kan dock sägas att resultaten inte rimligen kan läggas till grund för någon förenklad alarmism svenska folket är av typen att

politiskt mycket okunnigt och att kunskapsnivån sjunker. Sam-

tidigt står det klart att samtalsdemokratins ideal mycket om kunniga och engagerade medborgare inte heller uppnåtts till hundra Flaskan är halvtom alternativt halvfull. Debatten procent. mellan ansvarsdemokrater och deltagandedemokrater kan fortsätta

utan att någondera sidan behöver känna sig allvarligt hämmade av resultaten våra kunskapsmätningar. Båda lägren kan fortsätta av att

tolka verkligheten det

som passar.

Se framåt eller bakåt

Tyvärr tvingas man säga samma sak när det gäller den viktiga

frågan huruvida väljarna tittar framåt eller bakåt när de beom

dömer partier och regeringar. Forskningen kan inte entydigt säga

att ansvarsdemokaterna har rätt eller fel när de utgår ifrån att väljarna i huvudsak gör retrospektiva bedömningar när de röstar Fiorina 1981. Man kan Visa sambandet mellan vad väljarna att tycker i olika frågor och hur de röstar har blivit starkare i många länder. Åsiktsröstningenhar ökat. Men det innebär inte automatiskt det är tillbakablickande bedömningar dominerar att som när människor bildar sig åsikt och väljer parti. Åsiktsbildning en baserad framåtblickande bedömningar grundade vallöften och förhoppningar framtiden är också möjlig framom en process,

SÖREN HOLMBERG

förallt när det gäller partier inte innehar regeringsmakten och som därför inte har någon förd politik enkelt kan bedömas. I som som

verkligheten spelar naturligtvis både bakåtblickande och framåt-

blickande faktorer roll för hur väljarna röstar. Analyser av en vilken roll regeringsfrågan spelar för väljarnas röstande och hur olika regeringar bedöms ha skött sig, kan användas för att försöka

särskilja betydelsen retrospektiva bedömningar från betydelsen

av

av prospektiva bedömningar.

I de svenska valundersökningarna finns sedan länge uppsätten

ning frågor där väljarna ombeds bedöma olika regeringars insatser under olika perioder bakåt samtidigt de tillfrågas hur de

som om olika regeringsalternativ kommer sköta sig under den tror att att kommande mandatperioden. Resultaten hittills har visat att sambandet mellan blockval och regeringsbedömning är starkast för de

framåtblickande bedömningarna. Väljarnas värdering de tänk-

av bara regeringsalternativens framtida insatser tenderar något att vara

starkare kopplade till röstningen än bedömningen av rege-

ringsalternativens historiska insatser. Skillnaderna är små dock och

gör det psykologiskt rimliga antagandet att de tillbaka-

om man blickande regeringsbedömningarna färgar sig de framåtblickav ande blir slutsatsen den omvända. De bakomliggande retrospektiva bedömningarna får sammanlagt, direkt och indirekt via de

prospektiva bedömningarna, större effekt röstningen än de

en framåtblickande värderingarna Gilljam 1990:285. Den försiktiga slutsatsen är dock båda faktorerna spelar att en roll ansvarsdemokraterna inte kan hänvisa till något och att

entydigt forskningsstöd av typen att retrospektiva bedömningar

dominerar när väljare röstar regeringsalternativ. Partidemokra-

förespråkarna för Responsible Party Model utgår ifrån

terna, som , väljare röstar framåtriktade partiprogram, behöver inte att känna sig överspelade. De kan hänvisa till de direkta effekterna att framåtblickande regeringsbedömningar är starkare än de direkta av effekterna bakåtblickande. Slutsatsen måste tyvärr bli så här lite av

uppgiven. Som så ofta visar det sig att empiriska forskningsresultat

inte entydigt kan användas för avgöra har fel och att vem som vem

har rätt i teoretiskt-ideologiska debatter.

som

REPRESENTATIV DEMOKRATI

Väljare och valda

Det krävs två för att dansa Demokrati handlar inte enbart

tango.

Väljare. Demokrati handlar också valda och om om representanter

samspelet mellan väljare och valda. Hittills har främst ägnat om

resultat från forskningen kring väljare och mzssopinioner.

oss Det är dags att också föra in de folkvalda i handlingen och

se lite moderna forskningsresultat kring relationen mellan väljare och valda i den representativa demokratin. Studier kring

representationsprocesser är de heta forskningsområdem under 1990-

ett av

talet. Flera komparativa projekt är väg publicera

stora att resultat, nordiskt, fokuserar EU-länderna och

t.ex. ett ett som ett som jämför att antal etablerade demokratier låda sidor

av Atlanten Esaiasson and Heidar 1999, Schmitt and Thomassen

1999, Katz and Wessels 1999, Miller m.fl. 1999. Svenska data och svenska forskare år representerade i alla studierna. Den

typ av

empirisk representationsforskning det är fråga har gamla

som om anor i Sverige. Bo Särlvik och Warren Miller startade den i slutet

av 1960-talet, inspirerade amerikanska studier från 1950-tal

av sent Särlvik 1969, Roth 1990, Holmberg 1974, Miller and Stokes

1963.

Representationsundersökningarna är mycket resurskrävande

eftersom de kräver jämförbara intervjudata samlas in såväl bland

att medborgare bland valda Och de kräver

som representanter. att valda representanter ställer och låter sig undersökas, Vilket de

upp

hittills har gjort i mycket hög utsträckning i Sverige. i mycket

men sämre utsträckning i länder utanför Norden. Andelen riksdagsledamöter ställt i de studier vi genomfört åren 1969,

som upp 1985, 1988, 1994, 1996 och 1998 har alltid legat över nittio

procent Brothén 1999a. Motsvarande studier i Amerika eller den europeiska kontinenten får mycket sällan svarsandelar över femtio procent. Det är inte lätt att genomföra elitstudier eliten vägrar

om delta. Men det problemet har alltså inte i Sverige. Kvalitativt

sett goda undersökningar valda svenska politiker kan fortfarande

av

genomföras.

Vi skall uppmärksamma fem centrala frågor när det gäller relationen mellan väljare och Valda i den representativa demo-

SÖREN HOLMBERG

kratin. Frågorna berör fenomen i hög grad är relevanta, ehuru som med något olika emfas, för diskussionen mellan ansvarsdemo-

krater, partidemokrater och deltagardemokrater. Uttryckt med

en

begreppsjargon förhoppningsvis kommer att klarna så små-

som

ningom kommer social representation, rollrepresen-

att se

tation, åsiktsrepresentation, anticipatorisk representation och dynamisk representation. Vi börjar med den sociala representa-

tionen. Den berör de riktigt klassiska debattämnen inom den ett av representativa demokratin. Skall valda församlingar vara sammande socialt avspeglar det samhälle valt dem satta så att sett som Ansvarsdemokraterna nej medan partidemokrater och framsvarar

förallt deltagandedemokrater tenderar

att svara

Social representation

När 1994 frågade svenska riksdagsledamöter Riksdagens

om

sammansättning skall avspegla de viktigaste i samhället

grupperna svarade cirka det mycket eller ganska viktigt 90 procent att var Wängnerud 1998. Frågan introducerades med hänvisning till fördelningen mellan kvinnor och män vilket kan ha influerat

Men god social representation är uppenbarligen något

svaren. en eftersträvansvärt för Åtminstone

många riksdagsledamöter. ett allmänt plan och För i praktiken det mycket

som en norm. ser annorlunda ut. Få resultat inom parlamentsforskningen världen över är så välbelagda att valda representanter inte avspeglar som sina väljares sociala karakteristika särskilt väl. Parlamentariker världen över tenderar komma från priviligierade miljöer än att mer de flesta sina väljare Lovenduski and Norris 1993, Putnam av 1976, Narud and Valen 1999. Den vanligaste yrkesgruppen i amerikanska kongressen är t.ex. advokater cirka 35 procent medan andelen arbetare är noll. I europeiska parlament är juristernågot färre samtidigt andelen arbetare är något fler kring na som Norris 1996:188. Svenska riksdagsledamöter är 5-10 procent, också precis lagstiftare i de flesta länder välsituerade, som - mer bättre utbildade, har haft statusjobb och kommer från mer mer välbärgade hemförhållanden än de väljare de representerar. De

REPRESENTATIV DEMOKRATI

tenderar också i huvudsak män och medelålders

att var Esaiasson

and Holmberg 1996, Oskarson och Wångnerud 1995.

En jämförelse riksdagens och väljarkårens sociala

av sammansättning i en lång rad avseenden visar att differenserna är störst när det gäller ålder, yrkesbakgrund och utbildning. Medelåldern är

klart överrepresenterad i riksdagen medan både

yngre och äldre år

underrepresenterade. Utbildningsmässigt har klar majoritet

en av ledamöterna studerat universitet/ högskola 67 1996. procent Motsvarande andel bland medborgarna är fortfarande endast strax under 30 procent. När det gäller yrke är framförallt tjänstemän,

också jordbrukare överrepresenterade. Mest underrepresente-

men rade är arbetare. Andelen ledamöter med arbetaryrke vid tiden ett för invalet till riksdagen endast 6 1996. Som har var procent mest andelen arbetare i riksdagen nått till 16 Året 1933. upp procent. var Sedan dess har arbetarnas andel minskat. yrkesgrupp En annan

också är underrepresenterad i dagens riksdag är företagare

som endast 2 procent 1996. När det gäller andra sociala bakgrundsvariabler är skillnaderna något mindre, för den skull utan att vara försumbara. Män fortfarande överrepresenterade är t.ex. kvinnors bekostnad. Andelen kvinnor i riksdagen cirka 40 pro-

cent är dock internationellt mycket hög. Den genomsnittliga

sett

kvinnorepresentationen i världens parlament 13 1998

var procent

IPU 1999. Riksdagsledamöter bor i högre utsträckning än väljare

i eget hem och de äger sin bostad i högre utsträckning än väljarna.

Den offentliga sektorn är också något överrepresenterad bland ledamöterna. En är överrepresenterad i riksdagen

annan grupp som i det mångkulturella Sverige är infödda svenskar. Invandrare är relativt klart underrepresenterad bland ledamöterna sett en grupp Bäck och Soininen 1996, Dahlström 1999:13. Det mest dramatiska historiskt har hänt när det gäller som sett den sociala rekryteringen till riksdagen andelen kvinnor har år att ökat från noll till över 40 cirka sjuttiofem år. En nästan procent lika dramatisk förändring har inträffat när det gäller ledamöternas

yrkesbakgrund. Andelen jordbrukare i riksdagen har minskat från 40 procent 1906 till 4 1996. Den yrkesgrupp vuxit i procent som antal i riksdagen nästan lika snabbt jordbrukarna har minskat som

är de professionella politikerna endast 2 1906

som var procent men

SÖREN HOLMBERG

utgjorde hela ledamöterna 1996. Samtidigt har som 37 procent av ledamöter med högre tjänstemannabakgrund inte blivit färre. Deras andel håller sig kring 20 ungefär andel procent, samma som

1920-talet. Riksdagens yrkesmässiga rekrytering har inte

breddats över tid. Snarare tvärtom. I dagens riksdag utgör högre

tjänstemän och proffspolitiker klar majoritet 59 procent. På

en tjugotalet omfattade de endast 25 procent ledamöterna. Som av Pippa Norris uttrycker det: Class disparities have widened substantially time. The iron law of social bias, while rusting in over countries, remains a global phenomenon 1996:186. some Historiskt har det har alltid varit underrepresenterade sett arbetare, kvinnor, och tid företagare, grupper som unga senare

pensionärer och invandrare krävt bättre representation.

som

Överrepresenterade kräver deras representation

grupper inte att skall minskas. Förespråkare för god social representation brukar en för sin sak hänvisa till jämlikhets- och argumentera genom att rättviseskäl och att alla närvaro i parlamentet är viktigt gruppers Philips 1995. Det förbättrar legitimiteten och beslutskvaliteten i det långa loppet. Kritikerna avspeglingstanken framhäver av att en överdriven social avspegling kan låsa det fria meningsutbytet i valda församlingar. Mandaten kan bli alltför låsta. Dessutom bör

det andra saker än social tillhörighet skall avgöra vara som

ställningstaganden, t.ex. partiets program enligt partidemokraterna

eller fria rationella överväganden med landets bästa för ögonen enligt ansvarsdemokraterna. Empiriska undersökningar i vilken av utsträckning det finns samband mellan social tillhörighet och ett åsikter och agerande bland valda representanter är sällsynta, men de finns pekar samband. I Handbook Legislative som svaga Research säger exempelvis Donald Matthews: ...viewed as

independent variables explaining the behavior of legislatores as

or inputs shaping legislative recruitment has been pretty systems, much wash 1985:42. Matthews uppgivna slutsats bygger i a huvudsak amerikanska undersökningar. Studier i Sverige och i Norden pekar det ibland finns klara samband, de att även om inte alltid imponerande, speciellt inte kontrollerar för är om man

partitillhörigheten Holmberg och Esaiasson 1988, Wängnerud

1998, Narud and Valen 1999. Men både när det gäller kön och

REPRESENTATIV DEMOKRATI

yrke kan iaktta samband tvärs över de flesta partier. I Sverige man

tenderar t.ex. kvinnliga riksdagsledamöter kvinnliga väljare

och

att vara något miljövänliga, något kärnkraft, något mer mer emot

skeptiska till högteknologi, något positiva till barndag-

mer mer hem, något ideologiskt till vänster och något skeptiska till mer mer EU. Den slutsats Esaiasson och jag drog 1988 gäller än: som

Riksdagsledamöters sociala tillhörighet spelar roll. Krav

...en social rekrytering till riksdagen kan inte viftas bort med en annan argumentet att en ändring inte betyder något. Det troliga är i

stället ändrad rekrytering kan betyda någonting längre

att en

sikt" 1988:164-65. Någon upptäckt är det dock inte fråga

ny om. Redan 1946 slog den studentsociala utredningen fast: "En bredare

social rekryteringsbas till de ledande i samhället torde posterna komma mildra klassmotsättningarna och befästa den politiska att demokratin citat från Erikson och Jonsson 1994:126.

Rollrepresentation

Social representation har ibland kallats passiv representation

som kontrast till aktiv representation, involverar konkreta en som handlingar och vilja att företräda Pitkin 1967:3. Om vill en man att valda skall handla efter andra ledstjärnor den representanter än egna övertygelsen, t.ex. att följa sitt parti eller rösta sina som

väljare, är ändamålsenliga och internaliserade rolluppfattningar

en möjlighet. Valda olika eller mindre representanter anammar mer varaktiga roller i sitt arbete företrädare. Studier kring rollsom representation, speciellt konkret definierade roller, visar mer att det sätt vilket förtroendevalda uppfattar sin uppgift sin roll -

har betydelse för hur de and Holmberg

en agerar Esaiasson

1996:59-80, Esaiasson 1999. Svenska studier har visat rollen att som partirepresentant kommer allra först bland klar majoritet en

av riksdagsledamöterna. Att föra fram det partiets politik

egna cirka 75 ledamöterna är mycket viktigt. Andra anser procent av uppgifter att arbeta med enskilda väljares problem eller som att föra fram den valkretsens intressen uppfattas mycket egna som viktigt färre ledamöter cirka 45 procent. Att föra fram av egna

SÖREN HOLMBERG

åsikter eller olika intressegruppers åsikter tycker ännu färre år mycket viktigt 25-30 procent. Partidemokratin har med

cirka

andra ord starkt rollstöd i riksdagen. Potentiellt konkurrerande ett roller företräda sig själv, företräda hemmavalkretsen, som att företräda olika korporativa intressen eller företräda drabbade individer på amerikanska, emmd boy har klart att vara ett svagare stöd bland svenska ledamöter. Bilden blir densamma, något nyanserad, men mer om ser

hur riksdagsledamöterna normativt bedömer sin representations-

roll. I flera riksdagsstudier har frågat ledamöterna hur de anser att ledamot bör rösta hans/ hennes uppfattning i en en om egen fråga inte överensstämmer med det partiets ståndpunkt egna respektive med de väljarnas åsikter i valkretsen. Vi har också egna frågat hur ledamot bör rösta när de väljarnas åsikt står en egna partiets. Resultaten visar, svenska riksdagsemot senast 1998, att ledamöter håller med gamle Edmund Burke. Kring 60 procent ansåg ledamöter i åsiktskonflikt med sina väljare bör rösta efter att

övertygelse inte väljarna tycker. Endast cirka

egen som 25 procent hävdade väljarnas åsikt skulle råda Esaiasson and Holmberg att 1996:52, Brothén 1999c. Rollen väljardelegat är inte populär i som riksdagen. Men Burkes gamla motsättning mellan representanterövertygelser och valmännens åsikter är inte den mest heta nas egna

i partidemokrati. I partidemokrati är ledamöterna inte ut-

en en sedda väljarna i huvudsak sina partier. Det är alltså av utan av relationen till partiet ledamöterna måste vårda de vill bli mest om omvalda, inte relationen till väljarna. Nutida burkeaner visar alltså sin självständighet genom att sticka sitt parti. Normativt hävdar de att den åsikten upp mot egna bör före partiets vid konflikt. I mätningarna 1985, 1988 och en 1998 har ledamöterna dock inte varit lika normativt individua-

listiska vis á vis det partiet vis á vis de väljarna. egna som egna Kring 35 ledamöterna förespråkar emellertid även här procent av

burkeansk hållning och den ståndpunkten bör

en anser att egna före partiets medan något fler ansluter sig till partidemokratins rolluppfattning, partiet bör före individen cirka 45 att procent. Normativt sett har alltså partidemokraternas rollsyn ett något starkare stöd i riksdagen än ansvarsdemokraternas individua-

REPRESENTATIV DEMOKRATI

listiska Och stöd har alltså rollen väljardelegat.

syn. svagast som

Bland väljarna är åsikterna representationsrollerna precis tvärt-

om

En klar majoritet i valmanskåren riksdagsman vid om. anser att en

åsiktskonflikt mellan sig själv och väljarna eller mellan partiet en och väljarna bör stödja väljarnas åsikt. Burkes individualistiska rolluppfattning är näst mest populär bland väljarna medan rollen

partilojalist är klart minst populär Holmberg och Esaiasson

som 1988:52. Sjuttio år av partidemokrati har inte fått väljarna att acceptera att valda vid åsiktskonflikter bör priori-

representanter

tera partilinjen framför väljarnas åsikter. En partidemokratins

av

grundbultar har inte slagit igenom bland väljarna. Inte heller

Burkes princip att sätta representanten först tilltalar särskilt många

väljare. De flesta väljare tycker väljarna skall sättas först.

att

En bra illustration till väljarna sätter rollen väljardelegat

att som högt är resultaten från SOM-fråga 1997 där

en svarspersonerna fick hur viktiga de antal företeelser för

ange ansåg att ett var att ett modernt samhälle skall fungera. Viktigast tyckte medborgarna det

att politikerna, likt väljardelegater, lyssnar opinionen. Hela

var 87 procent att det helt avgörande eller mycket viktigt. På

angav var andra plats korn att människor röstar i val och medierna

att

kritiskt granskar politiken båda 83 procent. Att politikerna går

före och opinionsbildare inte lika populärt, endast 54

agerar var

procent det helt avgörande eller mycket viktigt. Del-

angav som tagardemokraternas kärnidé att människor bör sätta sig in i poli-

tiska frågor och sig i politiken fick också begränsat

engagera ett stöd 57 respektive 37 det helt

- procent procent uppgav att var

avgörande eller mycket viktigt Andersson 1998:21. De svenska resultaten när det gäller parlamentarikers rollupp-

fattningar är inte unika, varken bland ledamöter eller bland väljare. Rollen partilojalist är den dominerande bland valda förtroen-

som demän i de flesta västeuropeiska länder, undantag finns. I

men USA är däremot den individualistiska förtroenderollen

mest

vanlig. På väljarnivå är delegatrollen mest populär överallt, och partilojalismen minst uppskattad, mindre uppskattad än den

individuella företrädarrollen Converse and Pierce 1986, Barnes

1977, Damgaard 1982.

SÖREN HOLMBERG

Ledamöternas normativa rolluppfattningar är .clock till inte

en

ringa del söndagskostymer. De betyder inte särskilt mycket när det

kommer till konkret handlande i riksdagen. När det kommer till kritan röstar de allra flesta ledamöter med sitt parti. Om vill

man

kan partilojalisterna följer sin roll medan väljar-

man säga att delegater och individualister inte gör det. De tenderar i stället att

allt följa sitt parti. Och partisammanhållningen har ökat i

trots riksdagen under år, inte minskat Jensen 1999. Partidemo-

senare kratin har alltså hittills inte försvagats att vissa ledamöter stolt-

av

med andra normativa rolluppfattningar än partilojalistens.

serar

Rollrepresentation utöver partirepresentation fungerar med andra

0rd inte särskilt väl.

Ãsiktsrepresentation

Ãsiktsrepresentationkräver ingen speciell rolluppfattning. Det

räcker med ledamöternas åsikter avspeglar väljarnas. Om

att däremot går vidare och talar beslutsrepresentation, dvs. att de

om fattade besluten skall avspegla väljarnas vilja, blir det

något mer

komplicerat. antal olika förutsättningar

Då måste ett vara upp-

fyllda innan kan åsiktsrepresentation kan översättas i

säga att

beslutsrepresentation. Om ledamöter röstar efter sin övertygelse

är det lätt åsiktsrepresentation kan översättas till besluts-

att se att

representation utan förvanskningar. Men så kan också ske

om ledamöter följer sina väljares åsikter, de känner till dem, eller

om

ledamöter röstar sitt parti, förutsatt partiet har om som att samma åsikt väljarna. Burkes individualistiska rolluppfattning är

som

lättast förena med åsiktsrepresentation för beslutsm.a.0. att att

representation. Rollen väljardelegat respektive partilojalist

som

förutsätter god väljarkännedom eller att partiernas ståndpunkter stämmer med väljarnas för åsiktsrepresentation skall leda till

att

beslutsrepresentation. Om en väljardelegat respektive partilojalist

har åsikt sina väljare röstar efter feluppfattad som samma som en väljaropinion eller efter från väljarna avvikande partiståndpunkt,

en kommer åsiktsrepresentationen inte att översättas i god besluts-

en

representation.

REPRESENTATIV DEMOKRATI

Beslutsrepresentation är i många avseenden centralt än

mer

åsiktsrepresentation. Det är beslut och genomförande leder

som till konkreta effekter, inte åsikter. Att det fokuserar

trots åsiktsrepresentation beror två saker. Dels utgår ifrån

att att det allmänt sett finns ett förhållandevis samband mellan

gott åsikter och handling i demokratiska parlament, dels besluts-

att

representation, och den efterföljande genomföranderepresentationen, involverar mycket komplicerade mätningar. En än så länge forskningsgren har dock börjat sig problemet. På

ny ta an amerikanska talar opinion-policy research, dvs.

man om man försöker analysera hela kedjan från massopinion till beslut och tillbaka till massopinion Jacobs and Shapiro 1994, Page and

Shapiro 1992. I detta sammanhang håller dock till åsikts-

oss representation.

Alla demokratiska skolbildningar utgår ifrån att någon form

av åsiktsöverensstämmelse måste finnas mellan väljare och valda. Om inte kort sikt och i alla frågor så åtminstone lång sikt och i viktigare frågor; eller ett minimum att är överens de

som man om demokratiska spelreglerna. Pitkin uttryckte det så här i den moder-

klassikern T/øe Concept Representation: The representative... na

be found persistently odds with the wishes of the must not at

represented... 1967:209-10. Den skola lägger minst vikt vid

som åsiktsrepresentation är ansvarsdemokraterna. Partidemokrater och deltagandedemokrater tenderar åsiktsöverensstämmelse

att se som

viktigare. I riksdagsundersökningen 1985 ansåg hela

78 procent av ledamöterna att det mycket eller ganska viktig uppgift för

var en

riksdagen att avspegla väljarnas åsikter Holmberg och Esaiasson

1985:254.

Graden åsiktsöverensstämmelse mellan väljare och riksdags-

av ledamöter har mätts systematiskt i Sverige sedan slutet 1960-

av

talet. Undersökningarna har baserats mätningar väljarnas och

av ledamöternas åsikter antal frågor mellan tolv till tjugo

ett stort

frågor undersökning. Resultaten visar inte någon impone-

per

rande grad åsiktsrepresentation. En indikator på det är

av att mellan 25 till de undersökta sakfrågorna har

35 procent av ut-

märkts majoritet väljarna har haft

av att en av en annan åsikt än

majoriteten riksdagsledamöterna. Den genomsnittliga

av procent-

SÖREN HOLMBERG

differensen mellan väljarnas och ledamöternas åsikter när alla frågor tudelats för eller emot, positiv eller negativ har varierat mellan 13 och 20 procentenheter. Det är långt större skillnad än

en

slumpen skulle Esaiasson and Holmberg 1996, Holmberg

ge

1996b. Om de 349 riksdagsledamöterna drogs slumpmässigt i

stället för att väljas skulle de åsiktsmässiga procentdifferenserna mellan väljarnas och ledamöternas åsikter i genomsnitt hålla sig

kring 4-6 procentenheter, och inte mellan 13-20 procentenheter

har uppmätt under den senaste trettioårsperioden. som

Det är svårt tala god åsiktsrepresentation när den

att om en representativa demokratins alla mekanismer alltifrån nomine-

-

ringsprocessen, över partiernas opinionsbildning under valkampanjen till väljarnas åsiktsröstning valdagen upphov

- ger

till sämre åsiktsrepresentation än vad lottningsprocedur

en en

skulle göra. Men riksdagsledamöterna uppfattar åsiktsrepresenta-

tionen bra. I Martin Brothéns riksdagsstudie 1998 ansåg

som en majoritet ledamöterna 57 procent att riksdagen avspeglade

av

väljarnas åsikter mycket eller ganska bra. Bland medborgarna

var det endast trodde detsamma Brothén 1999b. Det

21 procent som är bara att konstatera väljarna hade rätt än ledamöterna.

att mer

Att graden åsiktsöverensstämmelse inte är särskilt hög i

av

Sverige framgår också när jämför med mätningar från andra

länder. Antalet komparativa studier är och resultaten skakiga,

det finns ett mönster. Graden åsiktsöverensstämmelse men av mellan väljare och valda är inte högre i Sverige än i de övriga

nordiska länderna. Nivåerna är ungefär desamma. Bäst är åsikts-

representationen Island Holmberg 1999d. Mer överraskande

är kanske att graden åsiktsöverensstämmelse inte är bättre i

av Sverige än i stora länder Tyskland, Frankrike och USA. Men

som

så är inte fallet enligt de jämförande studier gjorts Holmberg

som 1999a. Även här är nivåerna ungefär desamma.

En eventuell slutsats skulle kunna representativa demo-

vara att kratier utformning vallagar och andra konstitutionella

oavsett av

spelregler upphov till ungefär grad åsiktsrepresenta-

ger samma av

tion. Och det tycks inte speciellt hög grad. Tilläggas bör

vara en kanske att denna slutsats gäller nationell representation. Studier

av åsiktsrepresentationen mellan väljare och representanterna i EU-

REPRESENTATIV DEMOKRATI

parlamentet tyder att EU-parlamentarikerna avspeglar väljarnas

åsikter ännu sämre än nationella parlamentariker Brothén 1997, Schmitt and Thomassen 1999.

Representativ demokrati omfattar inte bara åsiktsöverensstämmelse. Den omfattar också ledarskap och opinionsbildning och därmed åsiktsskillnader mellan väljare och valda. Det är bara att konstatera att de flesta undersökningar gjorts åsikts-

som av representation pekar att de krafter åstadkommer åsikts-

som representativitet mellan väljare och valda varit än de krafter

svagare som åstadkommer tidsförskjutningar och åsiktsskillnader. Politiskt ledarskap och opinionsbildning ovanifrån har varit vanligare än

opinionsbildning nedifrån och lyhördhet uttrycker det

om man

positivt alternativt populism uttrycker det negativt.

om man

Att bristande åsiktsrepresentation kan konsekvenser för

en tillron till och politikerna kan visas utifrån analyser

systemet av åsiktsöverensstämmelsen i EU- och flyktingfrågorna i Sverige.

Båda frågorna uppvisar bland de lägsta graderna åsiktsrepresen-

av tation. Riksdagsledamöterna är klart positiva till EU och till

mer att ta emot flyktingar än väljarna. Bland väljarna finns endast

en

åsiktsmässigt koppling mellan EU-frågan och flyktingfrågan i

svag så motto att EU-motståndare tenderar något negativa

att vara mer till flyktingmottagning än EU-anhängare. Men i båda fallen finns ett relativt klart samband med graden politikermisstro. Och det

av är ett samband inte framträder lika tydligt i andra sakfrågor.

som EU-motståndare och motståndare till fler flyktingar,

att ta emot

två starkt underrepresenterade i riksdagen, tenderar

grupper att

hysa klart högre grad politikermisstro än genomsnittet.

en av Liknande samband har också hittats i Norge och Danmark Holmberg 1999b, Aardal Valen 1995, Borre and Andersen

og 1997. Det finns ett samband mellan bristande åsiktsrepresentation

och politiskt missnöje.

Anticipatorisk representation

En god åsiktsrepresentation står inte högt dagordningen för

ansvarsdemokrater. En god väljarkännedom är viktigare. Om

SÖREN HOLMBERG

väljarnas reaktioner skall kunna anticiperas måste kunskapen

om

väljarna god. God väljarkännedom är också måste för

vara ett ledamöter försöker väljardelegater. Vet inte

som agera som man vad väljarna tycker kan inte företräda dem hur gärna än

man man

vill. Kunskap väljaropinionen är inte onödig för övriga leda-

om möter heller. Den kan alltid användas för att öka chanserna till

omval. Mer allmänt kan anticipatorisk representation ett

ses som alternativ till åsiktsrepresentation. Ledamöter inte har

som samma åsikt sina väljare kan trots det företräda dem de sig

som om ser

väljardelegater, och röstar utifrån sina förhoppningsvis som korrekta uppfattningar vad väljarna vill.

om

Med tanke hur viktig väljarkännedomen är teoretiskt sett, är det förvånande hur begränsad forskningen är området. Det fåtal

studier finns är dock mycket samstämmiga i sina resultat. Den

som mänskliga lag önsketänkandets starka inverkan, psyko-

om som logen Travers först formulerade 1940-talet, får klart stöd i

ett undersökningar valda representanters perceptioner väljar-

av av åsikter. Travers lag säger att människor har stark tendens

en att se det de vill Människor tenderar att tro att andra tycker

se. samma

de själva. Människor projicerar sina åsikter andra, som egna speciellt det är fråga andra tycker eller vill ha

om om som man om

god relation till. Förklaringen finns i Heiders kognitiva balansen teori, som säger att människor strävar efter konsistens i sina verk-

lighetsbilder. Uttryckt med mindre jargon betyder det att männi-

skor vill i samklang med sådant de gillar och i motklang med

vara sådant de ogillar Heider 1946, 1958. Människor tenderar

att tro att deras vänner tycker de själva medan deras ovänner

samma som tycker annorlunda.

Forskning kring hur väl svenska riksdagsledamöter känner till

sina väljares åsikter i olika sakfrågor inte upphov till några

ger direkt dåliga resultat. En klar majoritet ledamöterna cirka 75

av procent kan vad majoriteten det partiets väljare

ange av egna tycker i serie aktuella sakfrågor. Andelen ledamöter rätt

en som

kan vad samtliga väljare tycker är i genomsnitt något lägre 60

ange procent. Det endast minoritet ledamöter 24 procent

var en av

i genomsnitt missade att förutse hur väljaropinionen skulle som förändras i åtta sakfrågor under kommande mandatperiod. De

en

REPRESENTATIV DEMOKRATI

flesta gjorde rimliga anticipationer Esaiasson and Holmberg 19961124-28. Undersökningar EU-parlamentarikers väljar-

av kännedom visar sämre kunskaper, inte direkt katastro-

men fala nivåer. EU-parlamentariker från alla länder känner till

t.ex. att de är positiva till EMU än sina väljare. Vad de inte känner till

mer är att avståndet till väljarna ofta är stort, ungefär dubbelt så stort

de tror Holmberg 19990. som

Nivån väljarkännedomen kan alltså till nöds betraktas

som acceptabel. Problemet uppstår när de åstad-

ser processer som kommer det relativt hyfsade resultatet. Då visar det den

sig att

viktigaste faktorn när det gäller att förklara hur politiker uppfattar

vad väljare tycker inte har att göra med rationella för

processer

kunskapsinhämtande, t.ex. grad väljarkontakt, utbildning,

som av

mediaexponering eller normativ rolluppfattning. Den viktigaste

faktorn i stället ledamöternas åsikter och huruvida de

var egna hade åsikt sina väljare eller inte. Bland ledamöter med

samma som

åsikt majoriteten sina väljare nästan alla samma som av angav

cirka 90 procent rätt ståndpunkt för sina väljare. De projicerade

sina åsikter väljarna och hamnade rätt. Bland ledamöter

egna med åsikt än sina väljare nästan lika stor

en annan uppgav en majoritet 70 procent fel åsikt för sina väljare. De projicerade också sina åsikter väljarna hamnade fel eftersom de inte

men hade åsikter väljarna.

samma som

Ett rätt tankeväckande och otrevligt resultat framkommer

om

studerar vad påverkar ledamöternas väljarperceptioner

som mest

de åsikterna eller väljarnas åsikter. En multivariat analys - egna visar att ledamöternas åsikter har större effekt på perceptionerna än väljaråsikterna. Önsketänkandet har starkare effekt riks-

en

dagsledamöternas väljarperceptioner än väljaropinionens verklig-

het. En renodlad önsketänkningsmodell förklarar ledamöternas

väljarperceptioner bättre renodlad kunskapsbildningsmodell.

än en

Önsketänkandet överskuggar verkligheten. i

Föga tröst sammanhanget är att resultaten precis likadana ut när analysen

ser genom-

förs bland parlamentariker i EU-parlamentet och tiotal länder

i ett i Europa. Parlamentarikernas åsikter har starkare effekt

egna en väljarperceptionerna än väljarnas åsikter Holmberg och Esaiasson 1988: 129, Holmberg 1999c. Skyddsglasögonen är så starka de

att

SÖREN HOLMBERG

ofta lyckas stänga verkligheten. Någon tröst är det att andelen

ute

riksdagsledamöter och EU-parlamentariker möjliggör analy-

som

dvs. har andra åsikter än de väljarna, utgör sen, personer som egna

minoritet i alla undersökningarna cirka 30 procent. en

Önsketänkandets konsekvenser

Önsketänkandet får paradoxal konsekvens i representativ

en en demokrati. Informationskanalerna mellan väljare och valda fungerar sämst när de borde fungera bäst och de fungerar bäst när de inte behöver fungera. När det finns åsiktskonflikter mellan väljare och valda fungerar kanalerna sämre än när väljare och valda är överens. Det borde naturligtvis vara tvärtom. Den perceptiva

snedvridningen fungerar slags sammanhållande kitt

som ett i ett politiskt Väljare också tenderar att önsketänka

system. som uppfattar sig närmare det partiet än vad oftast är fallet.

vara egna som

Ledamöter inte åsiktsgapet till de Väljarna. Åsiktsrela-

ser egna tionen mellan väljare och vald harmonieras från båda håll. Incita-

till missnöje, förändring och uppbrott minskas. Partier hålls ment

och upprätthålls. Önsketänkande är

samman politikerförtroende

stabiliserande faktor politiskt Ansvarsdemokrater en i ett system.

kanske uppskattar Travers önsketänkandelag leder till tröghet

att och ökad stabilitet i politiska samtidigt måste de

system, men fundera över bristen rationalitet i Alltför mycket

processen. önsketänkande och riskerar hamna i ett dårarnas paradis där

att

alla sin politiska verklighet.

ser egen

Dynamisk representation

Representativ demokrati dynamisk En central fråga

är en process. är hur förändringar kommer till. Åsiktsrepresentationär inte ett statiskt fenomen. Åsikter bildas och förändras både bland väljare och valda. Inte i den bästa världar kan förvänta

ens av oss att valda representanter alltid och i alla frågor skall avspegla väljarnas åsikter. Ett visst utrymme för opinionsbildning och nytänkande måste finnas. Nya idéer och åsikter kan inte drabba alla samtidigt.

REPRESENTATIV DEMOKRATI

En dynamisk representationsmodell innebär att väljaropinionen

ibland leder utvecklingen och de valda följer

att representanterna

efter eller de valda politikerna går före och väljaropinionen

att följer efter. I amerikansk litteratur talar bottom-up

man om en

när väljarna går före och valda följer efter process representanter eller top-down när tvärtom de valda går före och

om en process bildar opinion och folkopinionen följer efter. Andra amerikanska

benämningar för fenomen beteckna opinionsföränd-

samma är att ringar som mass-driven när väljaropinionen går före och elit-driven

när politikeropinionen styr eller att tala representation from

om below respektive representation from above. Alla drama-

termerna

tiserar kärnpunkten i representativ demokrati, själva åsikts-

en samspelet mellan väljare och valda. En tänkbar åtminstone

norm,

lång sikt och i viktigare frågor, den för utvecklingen

är att som någon gång i framtiden lyckas med sig den följer. I det

som

långa loppet bör åsiktsrepresentation uppstå. En representativ

demokrati där väljare och valda hela tiden rör sig åtskilda och i otakt är inte något ideal för någon.

Modern amerikansk forskning kring sambandet mellan folkopinion och genomförd politik har tenderat finna stöd för

att en bottom-up process, att olika massopinioner går före och influerar hur politiken utformas inom olika policyområden Page and Shapiro 1992. Huruvida de konstaterade massopinionerna före-

gåtts och påverkats opinionsbildning från partier och politiker

av har dock inte undersökts. Måhända det vid först anblicken

som ser

bottom i själva verket opinionsbildnings-

ut som en up-process

mässigt är top down-processer. Lyn Ragsdale hävdar histo-

att en risk förändring har inträffat i USA förändrat opinionsrelatio-

som

mellan folket och beslutsfattarna. Den gamla relationen nen symboliseras Theodore Roosevelt simply made

av som sa: up my mind what they the people ought think, and then did best

to my to get them to think it. Den relationen illustrerar Ragsdale

nya

att förtälja hur sentida presidenter arbetar: Reagan genom modified speeches according what internal White House polls

to and focus showed...Bush received daily poll

groups reports on American attitudes toward Iraq...these polls helped... establish

to the ultimate direction of American involvement...Bill Clinton

SÖREN HOLMBERG

specially prepared White House polls showed that the public felt

the president should be faithful his centrist campaign more to promises. In the ensuing days, Clinton made announcements backing middle class denouncing the size of the federal a tax cut, government..." Clintons opinionsmätare och konsult under den här perioden den redan smått klassiske Dick Morris, skrev var som avslöjande bok hur han och Clinton gick till väga. Boken en om har det betecknande Behind the Oval Office 1997. namnet Ragsdale sammanfattar den situationen följande sätt: nya "Todays president take into account the omnipresence of must public opinion polls, which immediate and continuous present an

plebiscite their performance. The frequency and visibility of

on

public opinion presidents conform with

surveys put pressure on to

the known preferences of the public... Consequently, presidents likely behave delegates who react to public opinion

are more to as than trustees who shape it. Ragsdale 1997:229-30. as Europeiska forskare har tenderat betona betydelsen top att av

down-processer och de kanske är vanliga än bottom

att mer up-

speciellt i där Responsible Party Model spelar

processer, system en dominerande roll Thomassen 1994. Bernhard Wessels har visat opinionsbildning enligt down-modellen bäst beskriver hur att top

åsikter kring europeisk integration utvecklats inom EU Wessels

1995:161. Även amerikanska forskare Heinz Eulau betonar som

betydelsen opinionsbildning och ledarskap ovanifrån: In all

av modern representative democracies the electorate that responds less active to the elites policy a more or manner initiatives, thus indeed having p0wer...to hold the elites some responsible within policy framework by the elites rather than a set the citizenry." Eulau 1987:210-12.

Det är viktigt betona båda opinionsbildningsprocesserna

att att down och bottom är legitima i demokrati. Förutsatt - top up - en

yttrandefriheten är fri, är det självklart legitimt partier och

att att politiker försöker bilda opinion, precis när massmedia, insom företag och enskilda aktiva opinionsbildare gör det. tressegrupper, Men eftersom olika elitgrupper, inklusive de politiska partierna,

oftast har opinionsbildningsresurser, eller mindre löst

mer än mer

organiserade medborgaropinioner är det kanske inte så underligt

REPRESENTATIV DEMOKRATI

att bottom ibland uppfattas något demoup-processer som mer kratiska än down-processer. Herbert Tingsten exempel. top är ett

Han tyckte inte partipåverkade opinioner riktigt

var rumsrena. Han ansåg att produktionen politiska krav nästan helt hade av

övergått från väljarna till partibyråkraternabch väljarna blir

att konsumenter ställda inför partiledningarnas rika produktion

Tingsten 1971. Bottom up-processen ligger närmast delta demokraternas credo. Top down-processer för

är mer naturliga

partidemokrater och kanske också för ansvarsdemokrater.

Följsamma opinionsförändringar bland

väljare och valda

Tack de systematiska representationsundersökningar

vare som gjorts i Sverige sedan sent 1960-tal har tillgång till unikt ett

material kan belysa åsiktsförskjutningar och åsiktssamspel

som mellan väljare och valda i den representativa demokratin. Från de fyra studier genomfördes under perioden 1969-1994 har som tillgång till aderton sakfrågor där jämförbart sätt har mätt ett väljarnas och riksdagsmännens åsikter vid minst två olika tid-

punkter. Resultaten visar följsamhet mellan väljar-

en stor opinion och riksdagsopinion när det gäller hur åsikter har förändrats. I hela 83 de studerade fallen har opinionsförprocent av

ändringarna varit parallella. Opinionsvindarna har oftast blåst åt håll. Och det down-processen, väljarnas åsikter

samma var top att

förändrades riksdagens håll, vanligast 50

som var procent av fallen Bottom up-processen att riksda försköts -

väljarna till- något ovanligare 33

var procent av fallen

Oföljsamma opinionsförskjutningar förekom oftare när

ser resultaten inom partierna 36 fallen 17 - procent av mot procent för riksdagen och valmanskåren helhet. Top

som down-processen

var något vanligare förekommande i partier intar

tre som ytterpositioner i många olika sakfrågor och m, medan bottom mp förekom oftare inom och Resultaten visar up-processen c också bottom förekom något studeraatt up-processen mer när

de opinionsförändringar över längre tidsperioder nio till

mellan

SÖREN HOLMBERG

sjutton år än när den undersökta perioden kortare mellan tre var till år. Effekten majoritet av opinionsförändringarna sex av en

blev åsiktsrepresentationen ökade, speciellt när studerar läng-

att tidsförlopp. normativt tilltalande resultat. Opinionsre Det är ett förändringar representativ demokrati bör leda till det fann, i en

väljare och valda närmar sig varandra åsiktsmässigt, inte fjärmar

att sig från varandra. Ett något spekulativt resultat, givet det begränsade materimer

opinionsförändringar enligt down-processen oftare

alet, är att top upphov till ökad åsiktsöverensstämmelse än opinionsförgav en

skjutningar enligt bottom up-modellen. Svensk opinionsbildning

ovanifrån har varit framgångsrik i viktigt avseende m.a.0. ett -

opinionsförändringar har tenderat leda till politikerledda att en

ökad åsiktsrepresentation över tid. I de fall när väljaropinion har gått först och så småningom följts riksdagsopinionen, har

av åsiktsöverensstämmelsen försämrats i majoriteten fallen av Holmberg 1997265-839. Det något paradoxala resultatet är alltså elitdrivna opinionsförändringar oftare upphov till ökad att gav en

åsiktsrepresentation än massdrivna opinionsförändringar. En bra illustration till opinionsbildning och politiskt ledarskap inte

att behöver innebära ökade klyftor mellan väljare och valda. Represen-

tation ovanifrån är lika legitim och naturlig ingrediens i

en en

representativ demokrati representation underifrån. Valda

som

skall ägna sig både åt ledarskap och avspegling, fast

representanter kanske inte samtidigt och i frågor. Dynamisk representasamma

tion fungerar.

Representation ovanifrån

Siéyês, Madison och Burke skulle kanske inte känna igen sin uppfinning så här två hundra år efteråt. Dagens partidemokrati är i många avseenden annorlunda än den lätt elitistiska och mycket individualistiska förtroendemannademokrati de propagerade för. Partiernas starka ställning och partidisciplinen i parlamenten skulle de inte ha uppskattat. De trodde upplysta mäns förnuft, obunväljare, hemmavalkretsar och partier. Vad de skulle ha känt det av

REPRESENTATIV DEMOKRATI

igen och måhända också uppskattat är det klara draget av representation ovanifrån utmärker moderna partidemokratier. Den som sociala rekryteringen till valda församlingar sned till förmån för är samhällets gynnade och resursstarka De gamla grekernas grupper. insikt val är elitistiska än lottdragning har visat att mer sig vara

mycket riktig. Och valda oftast rollupp-

representanter anammar fattningar betonar ledarskap Burkes individualistiska roll som -

respektive partiföreträdarrollen. Rollen väljarnas företrädare

som

är klart mindre populär, bland väljarna själva

utom som gärna ser

att valda uppträder väljardelegater.

representanter som

Graden åsiktsrepresentation är också begränsad,

av genom-

snittligt sett klart sämre än parlamentsledamöterna lottats

om fram. Opinionsledarskap där valda går före och representanter

bildar opinion är vanligare än valda

att representanter anpassar sig eller till väljarnas åsikter. Ett åsiktssamspel existerar anpassas mellan väljare och valda det är oftast politikerna för och men som väljarna som följer efter. Likt ansvarsdemokraterna skulle Madison

och Burke ha uppskattat det klara draget ledarskap i den av representativa demokratin. Men de skulle inte ha uppskattat valda att förtroendemän har så begränsade kunskaper vad väljarna om tycker. Och önsketänkande är viktig faktor när valda att en representanter försöker orientera sig vad medborgarna Att om anser. vid behov riktigt sätt kunna anticipera väljarnas reaktioner ett är viktigt för ansvarsdemokrater. Burke tyckte inte valda ledaatt möter skulle ta hänsyn till väljaropinionen, det inte fel men var att känna till den.

Det minskande förtroendet för partierna skulle dock Burke och

Madison ha välkomnat, den samtidiga nedgången i tilltron till men politikerna och till demokratins institutioner skulle ha dem, oroat

precis det partidemokrater och deltagandedemokrater.

som oroar Att sedan stödet för demokratin ideal fortfarande är starkt som och tillväxt utanför de etablerade demokratierna är naturligtvis

positivt för alla, ingen riktig tröst eftersom det något

men ger

vis tas för självklart. Deltagandedemokrater kan glädja sig att medborgarnas kunskaper inte är speciellt dåliga när det gäller den relevanta poli-

mest tiska informationen, även den ibland kan och det om vara så när

SÖREN HOLMBERG

gäller kännedom institutionella procedurer. De kan också om

glädja sig medborgarnas självförtroende ökar liksom engage-

att

utanför partierna. Men, hävdar deltagandedemokraterna,

manget den ökande kompetensen och engagemanget har svårt att ett

meningsfullt utlopp. Det blockeras partidemokratins stela

av

ovanifrånperspektiv. Enligt deltagandedemokraterna rymmer

ansvarsdemokraternas och partidemokraternas betoning ledarav

skap och representation ovanifrån faran att medborgarna som ser

de ökande klyftorna till valda politiker tappar förtroendet inte bara för politikerna också för demokratin. utan Argumentet har dock inte fått något entydigt stöd i de studier

gjorts, det har heller inte kunnat fasifieras. I vissa som men avseenden har valda politiker avlägsnat sig från väljarna, i andra inte.

När det gäller åsiktsrepresentation kan inte iaktta någon

t.ex. ökad klyfta i Sverige. Däremot har klyftan varit relativt hela stor

tiden. EU-frågan och flyktingfrågan är tydliga exempel sak-

frågor där åsiktsskillnaderna mellan väljare och valda och är stora

där den väljargrupp är underrepresenterad i parlamentet

som tenderar ha lägre förtroende för såväl politiker i allmänhet att ett för riksdagen institution. Missnöje med den förda som som

politiken spiller över politikerna och demokratins institu-

tioner. Stödet för dylik teori är dock än så länge begränsat. Det en kan inte hävdas deltagardemokraterna lyckas leda i bevis att att ansvarsdemokraternas elitism är orsakerna till den tilltagande en av politiska misstron. Men det är fortfarande het hypotes. en Ansvarsdemokraterna kan försvara sig med att det mest väsentliga

inte är varifrån politiker kommer och vad de tycker. Det mest väsentliga väljarna skall kunna utkräva Och då kan de är att ansvar. hänvisa till Norris resultat politikertilltron är högre i politiska att utmärks goda möjligheter till ansvarsutkrävande, system som av där väljarna lättast kan identifiera de skyldiga och eventuellt byta

dem. Politikermisstron tenderar något högre i systern ut att vara där väljarna har svårare finna och kasta de skyldiga. att ut Överallt i det nutida Rom kan förkortningen SPQR. man se står för Senatus Översatt Den uttrycket populusque romanns. betyder det Senaten och det romerska folket. Under romartiden

stod det härens fälttecken. Det symboliserade enheten mellan

REPRESENTATIV DEMOKRATI

härskarna och folket. Vi kan lugnt utgå ifrån den enheten nog att inte alltid hundraprocentig under romarrikets

var tusenåriga

historia. Härskare i alla tider har alltid framhållit de har folkets att stöd. Det revolutionerande med den

tvåhundraåriga uppfinningen

representativ demokrati är härskarnas sanning kan att numera prövas. Medborgarna kan via valen visa det finns något stöd om eller Den teoretiska debatten liksom den

empiriska forskningen

kring representativ demokrati har fokuserats centrala samma term, dvs. graden folkligt stöd. I vilken bör härska-

av utsträckning

ha folkligt stöd och har olika demokratiska härskare re ett något folkligt stöd Forskningen har inte några enkla den svar vare sig

normativt-idémässiga frågan eller den empiriska frågan. An-

svarsdemokrater, partidemokrater och deltagandedemokrater kan

alla finna och resultat kan tyckas argument som stärka deras position. Debatt och forskning måste alltid fortsätta. Det stolta som utropet SPQR kan påminna hälsosamt skeptiska oss om att vara när någon hävdar att de sanningen eller de vet att representerar folket. Så här tvåtusen år efteråt inte alltid vet att senaten representerade romerska folket.

Författarpresentation

Sören Holmberg är professor i statsvetenskap vid Göteborgs

universitet.

SÖREN HOLMBERG

Litteratur Aardal, Bernt 8CValen, Henry 1995. Konflikt Opinion. Oslo: og

NKS-forlaget.

Anderson, Christopher 8C.Guillory Christine A. 1997. Political Institutions and Satisfaction With Democracy. American Political Science Review, 91: 66-81. Andersson, Anna Maria 1998. "Demokratinormer i ett medborgar-

perspektiv. I Holmberg, 8CWeibull, L. red. Opinions-

samhallet. SOM-rapport 20. Göteborgs universitet. nr Barber, B. 1984. Strong Democracy. Berkeley CA: University of California Press.

Barnes, S.H. Representation in Italy. Chicago: University of

1977.

Chicago Press.

Berelson, B., Lazarsfeld, P. F. 8CMcPhee, W. 1954. Voting. A Study

Opinionformation Presidential Campaign. Chicago:

in a

University of Chicago Press.

Borg, Sami 8C Esaiasson, Peter 1998. Exposure the to Campaigns". ITodal Jensen, A., Pesonen, P. 8CGilljam, M. eds. T0 join Not join. Three Nordic Referendumson or to

Membership in the European Union. Oslo: Universitetsforlaget.

Ole Goul Andersen, Jørgen 1997. Voting and Political Borre, 8C Attitudes in Denmark: A Study the 1994 Election. Aarhus: Aarhus University Press. Boström, 1988. Samtal demokrati. Lund: Doxa.

Bengt-Ove om

Brothén, Martin 1997. Svenska EU-parlamentarikers representativitet. I Mattson, Ingvar 8CWängnerud, Lena red. Riksdagen på nära håll, Stockholm: SNS Förlag. Brothén, Martin 1999:1. Ri/esdags/eandidat 1998. Dokumentation.

Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen.

Brothén, Martin 1999b. "Stigande förtroende för riksdagen under valår". I Holmberg, 8CWeibull, L. red. Ljusnande framtid. SOM-rapport 22. Göteborgs universitet: SOM-institutet nr

REPRESENTATIV DEMOKRATI

Brothén, Martin 1999c. Personval och normativa representa-

tionsprinciper". Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen,

Göteborgs universitet. Bäck, Henry och Soininen, Maritta 1996. Invandrarna, demokratin och samhället. Om invandrarnas politiska i

deltagande

dagens Sverige". I På medborgarnas villkor. SOU 1996: 162. Converse, Philip.E. 8CPierce, Roy 1986. Political Representation in France. Cambridge. Mass: Harvard University Press Crozier, Michel, Huntington, Samuel P. 8CWatanuki, Joji 1975,

The Crisis Democracy: Report the Governability

on Democracies to the Trilateral Commission. New York: New

York University Press.

Dahlström, Carl 1999. Med invandrarministers Forsken ögon.

ningsrapport Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen

Dalton, Russel 1999. "Political Support in Advanced Industrial Democracies". I Norris, P. Critical Citizens. Global Support

for

Democratic Governance. Oxford: Oxford University Press.

Damgaard, Erik 1982. Partigrupper, repraesentation styring.

og

Köpenhamn: Schultz.

Easton, David 1965. A Systems Analysis Political New York:

Life.

Wiley.

Easton, David 1975. "A Reassessment of the Concept of Political Support". Brittish journal Political Science, 435-57. Esaiasson, Peter 1999. How MPs Define their Task. I Esaiasson, Peter 8CHeidar, Knut 1999. Beyond Westminster and

Congress.

The Nordic Experience. Columbus: Ohio State University Press. Esaiasson, Peter 8CHeidar, Knut 1999. Beyond Westminster and Congress. The Nordic Experience: Columbus: Ohio State

University Press.

Esaiasson, Peter 8CHolmberg, Sören 1996. Representation

from

Above: Members Parliament and Representative

Democracy in

Sweden. Aldershot: Darthmouth.

SÖREN HOLMBERG

Eulau, Heintz 1967 Changing Views of Representation. I de Sola Pool Contemporary Political Science: Toward

ed

Empirical Theory. New York: McGraW-Hill. Eulau, Heintz. 1987 The Congruence Model Revisited Legislative Studies Quarterly, 12, 171-214. Eurobarometern 49: 1998. Fiorina, Morris P. 1981. Retrospective Voting in American National Elections. New Haven: Yale University Press. Fritzell, Johan 8CLundberg, Olle 1994. Vardagens villkor: Levnadsförhållanden i Sverige under decennier. Stockholm: tre

Bromberg.

Fuchs, Dieter, Guidorossi, G. 8CSvensson, Palle 1995. Support for the Democratic System. I Klingemann, H.D. 8CFuchs, D. eds.. Citizens and the State. Oxford: Oxford University Press. Gilljam, Mikael 1988. Svenska och löntagarfondema. En studie

folket

i politisk åsiktsbildning. Lund: Studentlitteratur.

Gilljam, Mikael 1990. Sex förklaringar till valet parti. I

av Gilljam, Mikael 8C Holmberg, Sören Rött Blått Grönt. En bok 1988 års riksdagsval. Stockholm: Bonniers. om Gilljam, Mikael 8CHolmberg, Sören 1995. Valjarnas val. Stockholm: Norstedts Juridik. Hallberg, Peter 1997. Samtida demokratiteoretisk debatt. SOU 1997:56, bilaga 2. Heider, Fritz 1946. "Attitudes and Cognitive Organization.

journal Psychology 21:107-12.

Heider, Fritz 1958. The Psychology I nterpersonal Relations. New

York: Wiley.

Held, David 1997. Demokratimodeller. Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi. Göteborg: Bokförlaget Daidalos. Holmberg, Sören 1974. Riksdagen representerar svenska folket. Empiriska studier i representativ demokrati. Lund: Studentlitteratur.

REPRESENTATIV DEMOKRATI

Holmberg, Sören 1996a. "Medborgerlig tillit i det civila samhället". I Holmberg, 8CWeibull, L. red. Mitt i nittiotalet. SOMrapport nr 16. Göteborgs universitet. Holmberg, Sören 1996b. "Svensk åsiktsöverensstämmelse". I Rothstein, Bo och Särlvik, Bo red Vetenskapen politik. om Festskrift till professor emeritus Jörgen Westerstråhl.

Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen.

Holmberg, Sören 1997. "Dynamic Opinion Representation

Scandinavian Political Studies. 20:265-83 Holmberg, Sören 1997. Svenska folket är så där nöjda med hur demokratin fungerar i Sverige". I Holmberg, 8CWeibull, L.

red. Ett missnöjtfolk SOM-rapport 18. Göteborgs

nr universitet. Holmberg, Sören 1999a. "Collective Policy Congruence Compared. I Miller, W. al., Policy Representation in Western et Democracies. Oxford: Oxford University Press. Holmberg, Sören 1999b. Down and Down We Go: Political Trust Sweden. I Norris, P. Critical Citizens. Global Support for Democratic Governance. Oxford: Oxford University Press. Holmberg, Sören 1999c. "Wishful Thinking Among European Parlamentarians". I Schmitt, H. 8CThomassen Political

Representation and Legitimaqy in the European Union. Oxford:

Oxford University Press. Holmberg, Sören 1999d. Issue Agreement". I Esaiasson P. 8C Heidar, K., Beyond Congress and Westminster. The Nordic Experience. Columbus: Ohio State University Press. Holmberg, Sören 8CEsaiasson, Peter 1988. De folkvalda. Stockholm: Bonniers. Holmberg, Sören 8CWeibull, Lennart red. 1999. Ljusnande

framtid. SOM-rapport 22. Göteborgs universitet: SOM-

nr institutet. IDEA 1997. Voter Turnoat from 1945 to 1997:A Global Report. Stockholm: IDEA.

SÖREN HOLMBERG

Inglehart, Ronald 1999. "Postmodernization Erodes Respect for Autohority, but Increases Support for Democracy. I Norris, P. Critical Citizens. Global Support for Democratic Governance. Oxford: Oxford University Press.

Inter-Parliamentary Union 1999. http://www.ipu.org/.

Jacobs, L. 8CShapiro, R. 1994 Studying Substantive Democracy.

PS. 27: 9-17. Jensen, Torben 1999. Party Cohesion. I Esaiasson, Peter 8CHeidar, Knut 1999. Beyond Westminster and Congress. The Nordic Experience. Columbus: Ohio State University Press. Kaase, Max 8CNewton, Kenneth 1995. Beliej§ in Government. Oxford: Oxford University Press. Katz, Richard 8CWessels, Bernard 1999. The European Parliament, the National Parliaments, and European Integration. Oxford: Oxford University Press. Klingemann, Hans-Dieter 1999. Mapping Political Support in the 19905: A Global Analysis. IN0rris, P. Critical Citizens. Global Support for Democratic Governance. Oxford: Oxford

University Press.

Klingemann, Hans-Dieter 8CFuchs, Dieter eds. 1995. Citizens and the State. Oxford: Oxford University Press. Lewin, Leif 1970. Folket och eliterna. En studie i modern demokratisk teori. Stockholm: Almqvist 8CWiksell. Lewin, Leif 1998. Brå/ca inte. Om vår tids demokratisyn. Stockholm: SNS Förlag. Lipset, Seymour M. 8CSchneider, William C. 1983. The Confidence Gap: Business, Labor and Government in the Public Mind. New York: Free Press. Listhaug, Ola 1997. "Confidence in Political Institutions: Norway 1982-1996, presented for research seminar

paper a on Confidencein Governance, John F. Kennedy School of Government Harvard University

,

HEPRESENTATIV DEMOKRATI

Lovenduski, Joni 8CNorris, Pippa eds. 1993. Gender and Party Politics. London: Sage. Manin, Bernard 1997. The Principles ofRepresentative Government.

Cambridge: Cambridge University Press.

Matthew, Donald 1985. I Loewenberg, G. Handbook

ed

Legislative Research. Cambridge, Mass.: Harvard University Press. Mattson, Ingvar och Wängnerud, Lena red. 1999. Riksdagen på nära håll. Stockholm: SNS Förlag. Miller WE. 8CStokes, D.E. 1963. Constituency Influence Congress". American Political Science Review 57:45-56. Miller, Arthur, H. 8CListhaug, Ola 1999. Political Performance and Institutional Trust. I Norris, P. Critical Citizens. Global Support for Democratic Governance. Oxford: Oxford

University.

Miller W., Pierce, R., Herrera, R., Esaiasson, P., Thomassen,

Holmberg, and Wessels, B. 1999. Policy Representation in

Western Democracies. Oxford: Oxford University Press. Morris, Dick 1997. Behind the Oval Office: Winning the President: in the Nineties. New York: Random House. Narud, Hanne Marthe 8CValen, Henry 1999. Does Social Background Matter I Esaiasson, P. 8CHeidar, K. Beyond Westminster and Congress. The Nordic Experience Columbus: Ohio State University Press. Newton, Kenneth 1999. Social and Political Trust in Established Democracies. I Norris, P. Critical Citizens. Global Support for Democratic Governance. Oxford: Oxford University Press. Norris, Pippa 1996. Legislative Recruitment. I LeDuc, L., Niemi, R. 8CNorris, P. eds. Comparing Democracies: Elections and

Voting in Global Perspective. Thousand Oaks: Sage.

Norris, Pippa ed 1999a. Critical Citizens. Global Support for Democratic Governance. Oxford: Oxford University Press.

SÖREN HOLMBERG

Norris, Pippa 1999b. Institutional Explanations for Political

Support. I Norris, P. ed Critical Citizens. Global Support

for

Democratic Governance. Oxford: Oxford University Press. Nye, Joseph Zelikow, Philip 8CKing, David C. eds. Why

People Don t Trast Government. Cambridge, Mass.: Harvard

University Press.

Oskarson, Maria 8CWängnerud, Lena 1995. Kvinnor väljare

som

och valda. Lund: Studentlitteratur. Page, B. 8C Shapiro, R. 1992. The Rational Public: Fifty Years

Trends in Americans Policy Preferences. Chicago: University of

Chicago Press.

Pateman, Carole 1970. Participation and Democratic Theory.

Cambridge: Cambridge University Press.

Petersson, Olof 1977. Väljarna och valet 1976. Valundersökningar.

Rapport Stockholm: SCB, Liber. Petersson, Olof m.fl. 1998. Demokrati och medborgarskap.

Demokratirådets rapport. Stockholm: SNS.

Petersson, Olof 8CSören Holmberg 1998. Opinionsmätningarna

och demokratin. Stockholm: SNS Förlag. Petersson, Olof, Westholm, Anders 8CBlomberg, Göran 1989.

Medborgarnas makt. Stockholm: Carlssons. Philips, Anne 1995. The Politics Presence. Oxford: Clarendon

Press.

Pitkin, Hanna F. 1967. The Concept Representation. Berkeley:

University of California Press. Putnam, Robert, D. 1976. The Comparative Study Political

Elites. Englewood Cliffs, NJ., Prentice-Hall. Putnam, Robert, D. 1993. Making Democracy Work. Princeton:

Princeton NJ. Ragsdale, L. 1997. Disconnected Politics: Public Opinion and

Presidents." INorrander, B. 8CWilcox, C. eds. Understanding

Public Opinion. Washington D.C.: CQ Press.

REPRESENTATIV DEMOKRATI

Roth, Per-Anders 1996. Riket, valkretsen och hemkommunen: Lokal och regional representation i den svenska riksdagens sista andra kammare. Göteborgs universitet: Göteborg Studies in Politics: 36. Rothstein, Bo 1999. "Förtroende för andra och förtroende för politiska institutioner. I Holmberg, 8CWeibull, L. red.

Ljasnande framtid. SOM-rapport 22. Göteborgs universitet:

nr SOM-institutet. Schmitt, Hermann 8CHolmberg; Sören 1995. "Political Parties Decline. I Klingemann, H-D. 8CFuchs, D. eds. Citizens and the State. Oxford: Oxford University Press. Schmitt, Hermann 8CThomassen, Jacques 1999. Political

Representation and Legatimacy in the European Union. Oxford:

Oxford University Press. Schumpeter, Joseph, A. 1962. Capitalism, Socialism and Democracy. New York: Harper 8CRow, Publishers.

Särlvik, Bo 1969. Representationsundersökningens forsknings-

program. Relationer mellan väljare och valda på rikspolitisk nivå.

Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen stencil.

The Comparative Study of Electoral Systems 1999. Datadiskett. Ann Arbor: Institute for Social Research. Thomassen, Jacques 1994. Empirical Research into Political

Representation: Failing Democracy Failing Models. I

or Jenninggs, Kent M. and Mann, Thomas E eds. Elections at Home and Abroad. Essays in Honor Warren E. Miller. Ann

Arbor: The University of Michigan Press.

Tingsten, Herbert 1961, 1971. Demokratiens problem.

Stockholm: Bonniers.

Topf, Richard 1995. "Beyond Electoral Participation". I

Klingemann, H.D. and Fuchs D. eds. Citizen: and the State. Oxford: Oxford University Press.

SÖREN HOLMBERG

Wattenberg, Martin P. 1990. T/øe Decline American Political Parties, 1952-1988. Cambridge; Mass.: Harvard University Press. Wessels, Bernard 1995. "Support for Integration: Elite Mass

or Driven" I Niedermayer, O. 8CSinnot, R. eds.. Public Opinion and Internationalized Governance. Oxford: Oxford

University Press.

Wängnerud, Lena 1998. Politikens andra sida: Om kvinnorepresentation i Sveriges riksdag. Göteborg Studies Politics.

Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

KUNGLBlBL

1999 -06-0 3 STOCKHOLM

Därför anordnar offentliga seminarier i landet. runt om Till seminarierna bjuder in forskare och idédebattörer att bidra med

sin kunskap och sina värderingar kring

de frågor tycker är värdefulla att sam-

tala kring.

Varje seminarium dokumenteras i form skrift. av en

WWW.

g o v s e .

är adressen till Demokratiutredningens

webbplats. Här finns möjlighet att föra fn debatt kring demokratin demoen kratitorget är öppet för alla. Ett antal krönikörer kommer att kommentera demokradproblem och andra demokratidebatter. Här kan Du också informera dig om och föra dialog kring utredningen. Direktiv i fulltext, arbetsplan och utredningens protokoll är dokument

Demokratiutredningen kommer kan hämta hem.

man fortlöpande under arbetets gång att Här informerar vi också fortlöpanpublicera en skriftserie med essäer, de aktuella skrifter och seminarier. om debattartiklar, seminarieinlägg och Man kan dessutom ta del debattav forskarantologier. inlägg vid seminarier samt beställa Den omfattande demolaatiforsk- utredningens skrifter. g ning som bedrivs vid våra universitet Länkar finns till andra delar nätet av l och högskolor ställs detta till för- där demoldadfrågor vis dryftas olika fogande för alla är intresserade sätt. som av

demokratifrågor.

Information

i

finns pa utredningens

V1 och

:21eg,b1:1°l1::rm.m. Svarargång frågor lämnar

ytterligare informanon utredningom arbete. Adress och telefonnummer ens till utredningens kansli finns nästa En av utredningens uppgifter är att sti- sida. . mulera det offentliga samtalet.

Demokratiutredningens

skriftserie

Redaktör Erik Amnå

Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:55 En god affär i Motala. Journalisternas avslöjanden och läsarnas etik SOU 1998:63 Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz SOU 1998:85 Gör barn till medborgare Om barn och demokrati under 1900-talet SOU 1998:97 Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:101 Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:102 Demokrati på europeisk nivå SOU 1998:124 Läsarna och demokratin. Ett brev till det läsande Sverige SOU 1998:134 Lokala Demokratiexperiment. Exempel och analyser SOU 1998:155 10. På Marginalen. En intervjubok från Socialtjänstutredningen SOU 1998:161 11. Allas frihet. Demokratin möter marknaden. Tre ronder SOU 1998:164

DEMOKRATIUTREDNINGENS SKRIFTSERIE

12. EU ett demokratiprojekt Dokumentation från

ett seminarium SOU 1998:145 13. Invandrarskap och medborgarskap. Dokumentation från ett seminarium 1999:8 14. Att slakta ett får i Guds namn. Om religionsfrihet och demokrati SOU 1999:9 15. Etik och demokratisk statskonst. SOU 1999:13 16. Elektronisk demokrati. SOU 1999:12 17. Den skyddade provinsen. En essä om demokratins värde och värdighet SOU 1999:22 18. Lobbning SOU 1998:146 19. Demokratin i den offentliga sektorns förändring. Dokumentation från ett seminarium SOU 1999:40 20. Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige SOU 1998:103 21. Bör demokratin avnationaliseras SOU 1999:11 22. Globaliseringen och demokratin. Dokumentation från ett seminarium SOU 1999:56 23. Löser juridiken demokratins problem SOU 1999:58 24. Representativ demokrati. SOU

Den parlamentariskt sammansatta Demokratiutredningen analyserar den svenska folkstyrelsens förutsättningar inför ZOOOtalet. Det sker i ljuset av bl.a. globa EU-medlemskapet, förändringarna i medielandskapet, den

lT-tekniken, förnyelsearbetet inom offentlig förvaltning, nya folkrörelsernas förändringar och det sjunkande valdeltagandet. Vid sekelskiftet ska utredningen presentera en sammanvägd analys i ett slutbetänkande.

Utredningen vill redan under arbetets gång bidra tiil att fördjupa demokratidebatten genom 0 offentliga seminarier runt om i landet - webbplatsen wwwoemokratitorgetgovse med fria

debatter och möjligheter att informera sig om och föra dialog kring Demokratiutredningen

v en skriftserie med essäer, debattartiklar, seminarie-

inlägg och forskarantologier.

Härskare i alla tider har alltid framhållit att de har folkets stöd. Det revolutionerande med den tvåhundraåriga uppfinningen representativ demokrati är att härskarnas sanning numera kan prövas. Medborgarna kan via valen visa om det finns något stöd eller ej. Denteoretiska debatten liksom den empiriska forskningen har fokuserat samma centrala term, dvs. graden av folkligt stöd.

I vilken utsträckning bör härskare ha ett folkligt stöd och har olika demokratiska härskare något folkligt stöd

I den här småskriften visar författaren om demokratiernas faktiska utveckling ger ansvarsdemokraterna, partidemokraterna eller deltagardemokraterna rätt.

8 Tel 08-587671oo. Fax 08-58767171

Box 6430.11382Stockholm

order@faktainfo.sewwwfaktainfmse