SOU 1999:150

Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970? en debattbok

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

EMOHHATI

Vad hände med

Sveriges

ekonomi efter

2 imrm 99.990 STA" "worféNfiiñ" Wu DNINGAR

wsou1999z1soi

za: OccSO

hände

Vad med

ekonomi

Sveriges

eñer1970

En debattbok

Torsten Sverenius Demokratiutredningens 31

skrift nr

i å

SOU och Ds ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direlkt.

som

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 OO,Fax: 08-587 671 71

E-post: order@faktainfo.se

Omslag, foto: Jan Håkan Dahlström/Bildhuset Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter ISBN 91-7610-713-2 Elanders Gotab, Stockholm 2000 ISSN O375-25OX

ågra fel har smugit sig in i skriften. Den rätta texten ska

vara:

idan 54: ur den perfekt avvägda skattesatsen ser ut är den ekonomiska politikens otusenkronorsfråga. idan 163: igur 3.2. Ojfentlig finansiell nettoskuld iförhållande till BNP 1994 i 17 OECD-länder idan 223: olitikema bidrog med höjningen av arbetsgivaravgiftema, och borde kanske därför ta tt ansvar för detta bidrag till kostnadskrisen istället för att så fort denna kris kommer 1 skjuta över skulden lönebildningen. idan 232: igur 3.4. Offentlig finansiell nettoskuld i förhållande till BNP 1978-2000 i 12 OECDnder idan 316: edan bör man egentligen göra en uppdelning i vad som är en effekt av sysselsättning, ad som är en effekt av löneökningar och vad som är effekt förbrukning

en av av varor ch material, allt detta påverkar den offentliga konsumtionens storlek. idan 340: etta måste betraktas synnerligen allvarligt, och knappast värdigt demokrati där

som en

edborgarna har hög bildningsnivå. l

.än W223i.:§9

:raw

ilj. f;

...s

Förord

Idag kan konstateras att det politiska systemet varit framgångsrikt i uppgiften statsfinanserna och därmed värna både

att sanera demokratin och välfärdssamhället. Samtidigt råder det inga tvivel

att den ekonomiska krisen har påverkat människors tilltro till om

de demokratiska institutionerna

I linje med sina direktiv har Demokratiutredningen några olika sätt försökt att stimulera debatten förhållandet mellan

om ekonomi och demokrati. Vi vill gärna avspegla den ideologiska spännvidd den här diskussionen

som rymmer.

Kommittén har fört samtal med företrädare för svenskt näringsliv, Riksbanken, Finansinspektionen och ekonomisk journalistik vilka villkor bör gälla för ett sunt växelspel mellan

om som politikens och ekonomins svenska aktörer. Demokratins ekonomiska betingelser och omvänt ekonomins beroende demokra-

av tiska strukturer har varit återkommande i Våra seminarier

ett tema och skrifter.

våra forskarvolymer kunde professorn i nationaleko-

I en av nomi Douglas Hibbs tillsammans med sina medarbetare Anna Brink och Ola Olsson exempelvis konstatera, att folkstyrelsens genombrott i början seklet sannolikt bidragit till social

av en stabilitet och kontinuitet, kom betydelse för den

som att en stor ekonomiska utvecklingen i landet. Inte minst innebar demokrati-

seringen att fick jämlik inkomstfördelning, vilket dämpade

en konflikten mellan arbete och kapital

Idag är denna konflikt däremot mycket intensiv, får

om man tro vad Bo Södersten ansåg ett våra seminarier

av a:

l Demokratiutredningens direktiv, Dir. 1997:101 2Ola Olsson, Anna Brink och Douglas A. Hibbs Jr: Institutionerna och samhällsekonomin", i forskarvolym XI Globalisering SOU 1999:83, sid. 63-102.

FÖRORD

Jag det är korrekt hävda spänningen mellan politik

tror att att eller den demokratiska sfären sidan och storföretagen eller

å ena marknaden å den andra knappast någon gång under Vår moderna politiska historia har varit så den är i dag.

stor som

En tredje professor i nationalekonomi, Lars Jonung, karakteriserade seminarium denna motsättning falsk:

ett annat som

"/.../ marknadsmekanismen, dvs. det fria bytet, utgör i sig

en demokratisk institution i den bemärkelsen den vilar indivi-

att dens vetorätt. På marknaden tvingas ingen ingå i byte, dvs. i

att ett ett köp eller försäljning, mot sin vilja. Det går alltid att Välja att

en använda sitt individuella veto att vägra att köpa eller sälja

genom

Tanken att den finansiella marknaden skulle utgöra ett hot mot demokratin, avfärdar därför Jonung. Han hävdar

snarare motsat-

när exempelvis finansmarknaden avreglerades, ett viktigt

sen; togs demokratiskt kliv framåt.

Onekligen gällde flera det 1900-talets politiska kon-

av sena flikter hur demokratiskt valda politiska institutioner skulle

reagera

ekonomiska problem. Förmodligen kommer denna aspekt

av den nationella politiken inte att minska i betydelse under folkstyrelsens andra sekel. För ingen skall globaliseringen vi-

tro att utan

dare marginaliserar den nationella politiken. I sina globaliseringsstudier avtäcker sociologiprofessorn Saskia långt

Sassen ett mera flerdimensionellt samband:

Delar vad beskriver nationellt, därför att det sker

av som inom ett nationellt territorium, har blivit globalt. Och delar vad

betraktar globalt är beroende nationalstaternas administ-

som av rativa förmåga och den källa till legitimitet.5

av som

Därför är det alltså inte poänglöst att försöker tillbaka

se oss för lära något folkstyrelsens villkor i slutet dess

att oss om av

3Bo Södersten: "Demokratin och kompetensen", iLe/emannastyre

i experternas tid SOU 1999:102, sid.62. 4 Lars jonung: "Den finansiella marknaden och demokratin i Sverige", i Globaliseringen och demokratin SOU 1999:56, sid. 78 5 Saskia Sassen: "Det globala förankrat i det nationella", i Bör demokratin avnationaliseras SOU 1999:11, sid. 28.

FÖRORD

första sekel. Vad det egentligen hände när politikens

var som t.ex. och marknadens sfärer frontalkolliderade i september 1992 Statsvetarprofessorn Jon Pierre skildrar detta dramatiska skeende i vår forskarvolym XI Marknaden politisk aktör SOU 1999:131.

som

Han problematiserar både möjligheter och vilja

statens att styra ekonomin, liksom det förmodligen allt oklara ansvarsutkrä-

mer vande står inför den ekonomiska politikens område.

Även Urban Strandberg fokuserar de demokratiska

statsvetaren aspekterna hur ekonomiska kriser löses. analys valuta-

I en av marknadens avreglering är han kritisk hur demokratins

mot procedurvården hanterades. Han de besluten mycket

menar att stora var dåligt förankrade. Det särskilt allvarligt eftersom beslutets in-

var nehåll kan strida mot den svenska demokratitraditionenf

Är då ekonomiska frågor demokratins anspråk

så svåra att kunskap, insyn och debatt måste stå tillbaka

Lars Ingelstam, professor i Teknik och social förändring, kon-

det visserligen ofta är så det varken måste eller staterar att men att borde det sättet. I ett sina bidrag till vårt arbete påstår

vara av han att har låg nivå i det offentliga samtalet ekonomiska

en om

ting och

att

"De slutna kunskapsmonopolen, den ofta överdrivna sekretes-

och den starka specialiseringen utgör demokratiska problem. sen

Det är rimligt expertgemenskap -i detta fall före-

att tro att en

tagsledare, ekonomer och ekonomijournalister utsätter sig

- som för kritik och reaktioner från utomstående utvecklar bättre och

pålitligare kunskaper än inte gör det.7

en som

6 Urban Strandberg: "Ekonomisk politik demokratiskt problem,

som ur forskarvolym IX Globalisering SOU 1999:83, sid 137-172. Jfr analyserna

besluten kring vårt EU-medlemskap, Hans Agnés och Mats Lundav t.ex. ströms diskussion i Demokrati på europeisk nivå SOU 1999:124, Kerstin Jacobssons seminarieinlägg i E U ett demo/eratiprojekt SOU

- 1998:145 samt Jan Olssons uppsats "Det politiska globaliseringsbehovet och demokratin i vår forskarvolym IX Globalisering SOU 1999:83, sid. 173-202. a 7Lars Ingelstam: En krympt agendaP, forskarvolym IX Globalisering

ur SOU 1999:83, sid. 131.

FÖRORD

I anda kan tillkomsten den här debattskriften,

samma man se av

innehåller alternativ analys Sveriges ekonomiska som en av problem. Den är ett bidrag till den viktiga debatten expertstyre.

om Inte minst handlar den vårt behov kritisk ekonomisk

om av en journalistik och debatt kan underlag för ett rikt offentligt

som ge samtal. Tillsammans med våra övriga skrifter tror att den i någon

mån kan öka medborgarnas möjligheter till vad Ingelstam kallar

ekonomisk folkbildning. Inget ämne har för övrigt debatte-

annat

rats så flitigt vår webbplats wow.demokratitorgetgotzse som

just samspelet mellan ekonomi och demokrati.

Den svenska folkstyrelsen befinner sig onekligen i historiskt

ett skede. Men den vilar antagande att det föreligger ett val

ett om och detta val är Vårt. Statsvetarprofessorn David Held precise-

att

vad det handlar rar om:

Antingen kan demokratin förankras i städer, nationalstater och bredaremegionala och globala fora, eller komma att betraktas

nationellt styrelseskick blev alltmer otidsenligt för det som ett som

århundradet. Valet fortfarande vårt. tjugoförsta är, som tur är,

Demokratiutredningens ledamöter har inte tagit ställning till

skriftens innehåll. Författaren ansvarig.

är ensam

Erik Amnå Huvudsekreterare

8David Held: Kan globaliseringen regleras, i Bör demokratin art/nationaliseras SOU 1999:11, sid. 50.

Vad hände med

Sveriges

ekonomi efter 1970

Torsten Sverenius

Författarens förord

Syftet med denna skrift är att bidra med fakta och aspekter

Sveriges ekonomi och det ekonomisk-politiska skeendet efter

1970, samt diskutera hur vår politiska demokrati har påverkat

re-

spektive påverkats detta förlopp.

Syftet är också att granska och ifrågasätta den i debatten dominerande bilden orsakerna till Sveriges låga tillväxt och

av svaga makroekonomiska utveckling under perioden.

Vidare förs diskussion varför alternativa synsätt när det

en om gäller vår ekonomi har så svårt nå och gehör, och varför

att ut vissa hypoteser orsakssambanden tenderar att leva kvar långt

efter de har vederlagts. Exempel detta

att ges.

Till stöd för beräkningar och

resonemangen presenteras egna sammanställningar, baserade ekonomisk statistik från institutioner OECD, SCB, KI, SAF och LO.

som

Min tolkning orsakssambanden ställs tolkningar

av emot som

några Sveriges tongivande ekonomer och politiker, vilka

görs av av intervjuats för detta sammanhang. Några äldre intervjuer, gjorda i andra sammanhang, har också använts eftersom de bidragit med viktiga pusselbitar. För dessa är intervjuåret satt inom parentes. Övriga intervjuer gjordes från oktober 1998 till juli 1999. De inter-

vjuade är, i bokstavsordning:

Bo Bergman, chefför finansräkens/eapema SCB

Hans Bergström, chefredaktör för Dagens Nyheter

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Villy Bergström, vice riksbankscheffd. chefredaktör, fd. chefför

FIEF

Gunnar Blomberg, sakkunnig på Riksbanken

Staffan Burenstam Linder, professor på Handelshögskolan, fd.

ordf riksbanksfullmdktige

Lars Calmfors, professor på Institutet för internationell ekonomi

1155 Bengt Dennis, fd. riksbankschefoch fd. chefredaktör för Dagens

Nyheter

P-O Edin, chefsekonomLO

Klas Eklund, chefsekonom SEB, fd. planeringscheffinansdeparte-

mentet intervju 1995 Rolf Englund, civilekonom, fd. Timbro

Sture Eskilsson, fd. Timbro-chef och fd. SAF-strateg

Kjell-Olof Feldt, fd. finansminister, fd. ordförandei riksbanks-

fullmäktige Thomas Fischer, förläggare, företagare, finansman

Nils Gottfries, professor vid Uppsala universitet

Margit Gennser, moderat riksdagskvinna, ekonom

Jacob Gustavsson, fil. dr Statskunskap, Lund Birgitta Hambraeus, centerpartistisk riksdagskvinna

Carl Hamilton, ekonom, publicist, krönikör iAftonbladet Lars Heikensten, vice riksbankschef Jan Herin, chefsekonomSAF

Ulf Jacobsson, professor, chefför I UI Industriens utredningsinsti-

tut

Rudolf Jalakas, f.d. chefsekonom Handelsbanken intervju 1994

Lars Jonung, professor på Handelshögskolan, d. sakkunnig åt rege-

ringen Bildt Gösta Karlsson, ekonom på TCO Sven Robert Larsson, doktorand vid Roskilde universitet

Anders Ljunggren, fd. sakkunnig på finansdepartementet c

Bo Lundgren, moderat partiledare, fd. skatteminister intervju

1998 Nils Lundgren, chefsekonomNordbanken

TORSTEN SVERENIUS

johan Lönnroth, ekonomisk-politisk talesman för vänsterpartiet

Stig Malm, fd. LO-ordförande

Ulla Reinius, styrelseledamot Pharmacia Upjohn, pnhlicist, fd. sty-

relseledamot N ordhanken Bengt-Ola Ryttar, socialdemokratisk riksdagsman Lennart Schön, professor i ekonomisk-historia, Lund Hans Tson Söderström, professor på Handelshögskolan, vd för SNS

Anne Wibble, chefsekonomIndustriförhnndet, fd. finansminister ff

Lars Wohlin, d. riksbankschefstyreleordförande på Dresdner Bank,

Norden

Joakim Vogel, professor sociologi,i expert på vdlfardsmdtning, SCB Michael Wolf, sakkunnig på SCB nationalräkenskaper

Erik Åsbrink, fd. och fd. ordförande riksbanks-

s finansminister

fullmäktige

Intervjuerna, eller samtalen så vill, har handlat bak-

om man om grunden till efter 1970 har fått sämre makroekonomisk

att en

utveckling än jämförbara länder. De har handlat bakgrunden

om till depressionen 1990-talet och alternativa ekonomisk-

om politiska vägval, de har handlat i vilka avseenden avvikit från

om respektive till den internationella trenden, hur

anpassat oss samt vår samhällsmodell och demokrati har inverkat de ekonomisk-

politiska besluten.

Några intervjuerna har främst behandlat problem teknisk

av av

detaljer i penningpolitiken eller definitioner kring offent-

art, som

liga finanser. Även de intervjuade sakkunniga inom dessa

om områden inte citeras så har deras klarläggande hjälpt arbetet framåt.

Detta gäller Gunnar Blomberg, sakkunnig Riksbanken, Bo Bergman, chef för SCB:s finansräkenskaper professor Joakim

samt Vogel, expert välfärdsmätning och Michael Wolf, sakkunnig

SCB:s avdelning för nationalräkenskaper.

Frågan huruvida olika ekonomisk-politiska beslut har varit demokratiskt förankrade eller har också berörts, dock margi-

mer nellt. Den viktigaste frågan har varit just: Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970 I undertexten ligger självfallet vad hände

som

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

med svenskarnas vzilståndsuweckling. Bakom statistik över inflation, konsumtion och räntenivåer finns människor kött och blod

av som antingen fått det bättre eller sämre. Detta döljs ofta bakom talet

att det går bra eller dåligt för Sverige. Tillståndet för om nu Sverige är inte lika med saldot i statsbudget eller bytesbalans, tillståndet för Sverige är inte detsamma generalindex för Stock-

som holms fondbörs, även det naturligtvis är viktigt för alla

om oss att det går bra för landets företag.

Här publiceras endast korta utdrag intervjuerna. Merparten

det sagda har inte kunnat återges i detta korta dokument, vilket av

beklaga eftersom så mycket intressant har framkommit, är att men det inte tagits med här kan förhoppningsvis publiceras i ett

som

annat sammanhang.

Undertecknad vill tacka de intervjuade för ha

passa att att

delat med sig sina kunskaper.

Endast tillfrågade har avböjt intervju. Tyvärr är det

tre tre per-

varit centralt placerade i det ekonomisk-politiska ske-

soner som endet; Thorbjörn Fälldin och Ingvar Carlsson, två före detta statsministrar, Assar Lindbeck, Sveriges kände och in-

samt mest

flytelserike ekonom.

Med Thorbjörn Fälldin hade undertecknad tänkt ta upp problem rör skeendet 1970-talet, exempelvis ekonomernas

som

påverkan den ekonomiska politiken de kraftiga revidering-

samt

nationalräkenskaperna ekonomen Sven Grassman i ar av som sam-

arbete med SCB tvingade fram sin forskning kring Sveriges

genom bytesbalans och utlandsskuld.

Med Ingvar Carlsson hade jag bland annat tänkt samtala kring

hur det gick till när Sverige ansökte EU-medlemskap,

om en pro-

rönt del allvarlig kritik, medierna inte precis cess som en men som

gjort någon följetong av.

Med Assar Lindbeck hade jag, förutom ett antal frågor kring den makroekonomiska utvecklingen, planerat att diskutera Ekonomikommissionens slutsatser samt ekonomernas inflytande den ekonomiska politiken och graden frihet för den ekonomiska

forskningen i landet.

TORSTEN SVERENIUS

Att del andra fakta och tolkningar än de har varit

ta av egna

nyttigt och inspirerande, och det har bidragit till att

nyansera, om än inte revidera, min bild utvecklingen.

Även andra bedömare får sin kommentar till utveckling-

om ge

så är denna redogörelse självfallet subjektiv tolkning och ett

en en subjektivt alla de otaliga händelser och beslut, nationella

urval av och internationella, påverkat vår ekonomi.

som

Här görs inte anspråk att presentera den korrekta versionen, även fakta och hård kritik riktas rådande

om nya presenteras mot hypoteser och den officiella versionen" hur Sverige tappade sin

av världsledande position. Det finns nämligen inte något sådant

som

korrekt version vad har hänt och kommer inte att en om som finnas eftersom händelseförloppet tolka så många olika

- går att ur aspekter, och korrekt eller inkorrekt något vis. Varje

var en analys görs vår ekonomi är behäftade med brister vad gäller

som av slutsatser och tolkningar orsakssamband, så också denna. Alla

utredningar, avhandlingar, böcker, debattinlägg och inslag i medi-

har utelämnat viktiga fakta, Analysen erna det hör till sakens natur. är ofta oklanderlig och klargörande i flera delmoment, efter-

men

bara begränsad del verkligheten tas med så är det

som en av en analys några aspekter, det ofta är helheten sken

av trots att ger ett

analysera. Alla försök teckna helhetsbild är dömda att av att att en

misslyckas eller andra aspekten.

ur ena

Bland det skälet är denna skrift inte tänkt

annat av som en

summering hela det ekonomisk-politiska skeendet,

av även om titeln antyder detta, den är tänkt att ta fasta några avgörande fakta och orsakssamband undanhållits, glömts bort eller helt

som enkelt missats i debatten, litteraturen och i tidigare utredningar.

Om denna schematiska genomgång i någon mån kan bidra till

bilden vad hänt vår ekonomi och skapa debatt att nyansera av som kring frågan då har skriften fyllt funktion. Även

en om som sagt aldrig lär den slutgiltigt korrekta bilden så kan att lägga

genom olika betraktelsesätt och olika fakta varandra allt för-

en mer djnpad bild skeendet.

Rådet till läsaren blir därför efter kritisk läsning vidare

att en alternativt återvända till källor SNS-rapporter, statliga lång-

som tidsutredningar, ESO-rapporter, Lindbeckkommissionen, tid-

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

skriften Ekonomisk Debatt och viktig litteratur Sveriges

annan om

ekonomi litteraturlistan.

I nämnda källor finns ett antal analyser och diskussioner

som inte återgivits här, trots det är nödvändiga för förståelsen

men som

svensk ekonomi. av

Skriften Vad hände med Sveriges ekonomi efter1970 vänder sig i första hand till politiska beslutsfattare och i ämnet engagerade medborgare. Ambitionen har varit att föra diskussion tillgänglig

en även för oinvigda. Eftersom detta inte är avhandling

en utan en debattbok så är stilen personlig och berättande än neutral

snarare och vetenskaplig, även resonemanget är tänkt att veten-

om vara skapligt hållbart.

Demokratiutredningen bad Konjunkturinstitutets chef Ingemar

Hansson, Sveriges ledande ekonomer, att läsa delar ett

en av av manus och hans kommentar de hypoteser här framförs till

var att som om exempel eftersläpningen är intressanta, att de inte leds i bevis.

men

Det är möjligt att Hansson har rätt i denna anmärkning, och jag återkommer gärna med sådan bevisföring i sammanhang.

en annat

Jag har inte velat fylla denna skrift med diagram, min ambition har varit föra Personligen jag dock

att ett resonemang. anser att skriften redan i detta utförande bidrar med tillräckligt mycket fakta för att kunna ifrågasätta den gängse bilden vad hänt

av som svensk ekonomi.

Sedan bör tillägga att mycket teorier och hypoteser går

man att fullständigt leda i bevis. Skulle det ett krav då finge inte

vara många skrifter behandlar nationalekonomi dagens ljus.

som se

Trots mitt försök uttrycka mig enkelt förekommer rad

att en ekonomiska facktermer i skriften, något inte gått undvika.

som att Boken Termer i Nationalekonomi Liber Ekonomi, 1992 rekommenderas guide till nationalekonomins begreppsvärld. För

som en introduktion i nationalekonomins grunder rekommenderas också nationalekonomen Klas Eklunds lärobok Vår Ekonomi Tiden och ekonomijournalisten Gunnar Örns Nationalekonomi novi-

för

ser Timbro. Denna delrapport till Demokratiutredningen kan också utgöra

matnyttig läsning för de redan invigda, ekonomer och ekoen som

nomijournalister. har påverkat den ekonomiska

Dessa grupper po-

TORSTEN SVERENIUS

litiken, dels i egenskap rådgivare, dels i egenskap opinionsbil-

av av dare och uttolkare, därmed har de också påverkat hushållens väl-

färdsutveckling. Tyvärr har inte oansenlig del våra ekonomer,

en av

politiker och journalister olika orsaker missat väsentliga fakta

landets ekonomi. Detta har fått allvarliga konsekvenser för vår om ekonomi och demokrati, vilket exempel i denna skrift.

ges

Alla har brister i vår analys, alla har också ett att ta

ansvar avstånd från tendens till förenkling och enögdhet. Hur

vår egen det än smärtar att överge sanningaf våra värderingar

som passar och teorier är det nödvändigt fortsätta sorteringsarbetet mellan

att åsikter och sakförhållanden ska kunna fördjupa analysen och

bidra till samhällsutvecklingen.

I det sammanhanget kan det lämpligt att uttala att inte

vara heller författaren dessa rader är fri från värderingar och ställ-

ningstaganden. Ett tydligt ställningstagande görs bland när

annat

jag framför hypotesen att besparingar riktas mot humankapi-

som talet, exempelvis våra skolbarn, inte är någon besparing för

samhället utan i själva verket ett slöseri med våra resurser.

Jag har alltså och värdering, i huvudsak humanistisk

en annan av och partipolitisk När jag diskuterar svensk ekonomi försö-

art. ker jag emellertid låta analysen överordnad.

vara

Stockholm i december 1999

Torsten Sverenius

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

1 Ekonomi och demokrati

1.1¶Bakgrund och förutsättningar

Att Sverige under 1990-talet genomlidit sin svåraste ekonomiska kris i modern tid kan knappast ha undgått någon. Även

om man mot förmodan inte kunnat någon inverkan den

notera egna plånboken, så har kunnat del massmediernas fortlöpande

man ta av rapportering krisen och dess konsekvenser för företag, med-

om borgare och statsfinanser.

Att vårt land under period haft lägre tillväxt än fler-

samma en talet jämförbara länder, och därför halkat efter omvärlden när det gäller BNP invånare, är också allmänt känt.

per

När det gäller tänkbara orsaker till krisen och eftersläpningen går emellertid, föga förvånande, bedömningarna isär. En majoritet

ekonomer och debattörer har länge hävdat Sverige redan av att 70-talet började avvika från omvärlden, och därefter fortlö-

att pande tappat mark gentemot våra konkurrentländer. Mot denna

uppfattning har debattörer med sociologen Walter Korpi

en grupp i spetsen opponerat sig och hävdat att höll takten med omvärlden fram till 1990-talet.

Den förra härleder ofta den föregivet tidiga eftersläp-

gruppen ningen till socialdemokratisk politik" med höga skatter, regle-

ringar, stor offentlig sektor, omfattande transfereringar och höga

löneökningar. Den hävdar med förkärlek att det

senare gruppen var

den borgerliga regeringens hårdföra ekonomiska politik i början

90-talet ledde till Sverige kastades i krisen, och det av som att att

först då Sverige började halka efter. var

Att tolkningar av ekonomisk-politiska samband följer ideolo-

giska skiljelinjer är inget förvånas över. I demokrati är det

att en önskvärt att företrädare för olika ideologier och teoribildningar får

låta sina uppfattningar brytas mot varandra. Ett problem är möjliatt så inte sker i tillräcklig utsträckning. Man publicerar gärna

gen

sina inlägg i medier grundläggande värderingar överensstäm-

vars

med de rör sig i kretsar där den åskådningen mer egna, man egna bekräftas och träffar sällan eller aldrig sina meningsmotståndare

ansikte ansikte. Detta bekräftas Carl Hamilton, ekonom,

mot av debattör och kolumnist, i intervjun för denna skrift:

TORSTEN SVERENIUS

En fördelarna med Sverige är aldrig behöver möta sina

- av att man ideologiska motståndare öga mot öga, nackdelen är då att

men man

inte tvingas slipa sina argument. Därför får aldrig någon finess

man

och flykt i argumentationen, den blir tungfotad.

Man talar ofta förbi varandra i stället för med varandra eller till

varandra, förbigår ofta motståndarnas med tystnad.

man argument Debatten Sveriges tillväxt och relativa eftersläpning kan tjäna

exempel. Båda sidor de gång för alla har bevisat som anser att en sina hypoteser, och diskussionen eftersläpningen blir därför

aldrig riktigt levande, vill skäl aldrig riktigt dö.

men av samma Detta kan märkligt eftersom det allt finns allmänt

synas trots vedertagen ekonomisk statistik, ländernas nationalräkenskaper.

som

En del denna statistik i denna skrift, vilket för-

av presenteras hoppningsvis kan undanröja del förekommande missförstånd

en området.

Att i minsta detalj fastslå eller kvantifiera orsaker till händelseförlopp är svårt. Än svårare kontrafaktiskt visa vad

är att som kunde eller skulle ha hänt politiken hade utformats

rentav om annorlunda. Det beror bland annat att politiska ingrepp i ekonomin ofta får antal motstridiga konsekvenser. Det kan exempel-

ett

vis finnas motsättning mellan ekonomisk-politiska åtgärders

en inverkan kort och lång sikt, motsättning mellan konjunktu-

en rella och strukturella effekter, mellan effekter sysselsättning och

inflation mellan följder för exportindustrin och följder för

samt den inhemska marknaden. Den tilltagande globaliseringen eko-

nomin, medlemskapet i EU och konvergenskraven för deltagande i

EMU har tillfört antal faktorer inte kan negligeras när

ett som man bedriver ekonomisk politik. Att fullt överblicka alla konsekven-

och fram ett netto för- och nackdelar är i det närmaste ser av en

hopplös uppgift.

Vill att Sverige ska kunna tillbaka förlorad mark och

man ta återvinna världsledande position innanför eller utanför EMU

en -

är det likafullt nödvändigt att analysera de ledde - processer som fram till krisen och eftersläpningen. Görs inte detta, vår eko-

utan nomisk-politiska strategi till stor del formas i debatten cirkule-

av rande uppfattningar inte är förankrade i empiriska och

som teore-

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

tiska landvinningar, vilar planläggningen självfallet en bräcklig

grund.

Man kan belysa detta med exempel.

ett par Ett antal ekonomer, politiker och journalister har hävdat att under många år har levt över våra tillgångar och förbrukat för mycket i förhållande till landets Man har hänvisat

resurser. till överhettningen i slutet 80-talet och till underskott i bud-

och bytesbalans, och har utifrån detta dragit slutsatsen att get

för hög samlad efterfrågan har varit Sveriges stora

en ett av

problem under den gångna perioden.

Visserligen har efterfrågan under korta perioder

ett par överstigit utbudet, vid kritisk granskning visar sig den

men en

bilden. Sett över hela perioden 1970-99 har snarare motsatta levt långt under våra tillgångar, det vill säga konsumerat för

litet i förhållande till produktionskapaciteten, undantaget några

enstaka år 70- och 80-talen. Ett belägg för detta är att den inhemska efterfrågan total konsumtion och totala investeringar har ökat långt mindre i Sverige än i något land i

annat hela västvärlden sedan 1970 Det faktum många

är ett som ekonomer och debattörer fortfarande inte tycks ha noterat. Tvärtom drar många fortfarande slutsatsen svenskar har

att levt över våra tillgångar" och konsumerat för mycket i två decennier.

En sådan bristfällig analys riskerar att göra regering och riksbank benägna föra finans- och penningpo-

att en stramare litik än vad kunde motiverat utifrån nämnda fakta.

som vara

Ett antal debattörer har skrivit den svenska modellen och

krisbekämpningen 30-talet, och framhållit stabiliseringspo-

litiken från Keynes och Stockholmsskolan faktorer-

som en av

bakom den snabbt minskade arbetslösheten. Olika ekonona

och ekonomihistoriker har emellertid visat andra fakmer att

förklarar huvuddelen den snabba återhämtningen. En torer av

kraftig rationalisering 1920-talet och, framför allt, Sveriges

övergivande guldmyntfoten svensk industri för-

av 1931, gav delar många år framöver. Sysselsättningsökningen hade i för-

mindre göra med ökad efterfrågan hemmastone att en

TORSTEN SVERENIUS

marknaden, även denna också kom att göra sig gällande

om längre fram under decenniet.

Problemet med det förstnämnda betraktelsesättet -förutom

att det uppenbarligen är fel i sak är bland annat att det tonar

ned valutapolitikens betydelse för exportsektorn och därmed

för hela ekonomin, det kan bidra till felaktig

samt att en uppfattning om olika ekonomiska teoriers användbarhet i olika situationer.

I ljuset Sveriges makroekonomiska svårigheter ibland krav

av reses

att ekonomer och andra sakkunniga ska ett ökat inflytande

ges över politiken. Studerar perioden från 1970 till i dag kommer

man

emellertid finna ekonomernas inflytande har varit betyman att dande. Trots det går det inte hitta någon tidsperiod i vår

att moderna ekonomiska historia där vår ekonomi har utvecklats sämre relativt omvärlden. Detta bör stämma till eftertanke i debatten

inflytandet över den ekonomiska politiken.

Ekonomernas sakkunskap behövs självfallet, deras in-

men struktioner för den ekonomiska politiken bör sättas under lupp i lika hög grad militärers planläggning inför fältslag. Frans-

som ett

männens grandiosa Maginotlinje och vår stolta försvarslinje

egen den fasta växelkursen utgjorde båda fundament i strategier

- som drogs sin tids främsta området. Ändå de

upp av experter var pinsamt enkla att kringgå när det väl hettade till. Hur kraftiga dessa

fästningsverk än såg och hur mycket arbete, prestige

ut att vara, och kapital än hade investerats i dem, så de oanvändbara i

som var

ögonblick fienden inte följde den förhand utstakade samma som

vägen. Planläggningen mönstergill och väldrillade,

var trupperna

det bara den bångstyriga verkligheten vägrade rätta sig i

var som ledet.

Ekonomernas påverkan på politiken

Någon läsare kanske undrar varför Sveriges ekonomiska politik och makroekonomiska utveckling efter 1970 behandlas inom

ra-

för Demokratiutredningen. Är inte detta händelseförlopp

men grundligt utrett och redovisat i ett antal statliga och privata utred-

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ningar och rapporter Har inte medierna varit fyllda rapporte-

av ring kring den ekonomiska krisen och eftersläpningen

Svaret år massmedierna förvisso har varit fyllda reportage

att av

krisen och diverse utredningar visserligen, i flera avseenden, om att

gjort klargörande analyser den ekonomisk-politiska utveckling-

det allt återstår frågetecken kring Sveriges relativa en, men att trots

tillbakagång och depressionen i början 90-talet. Den bild de

av av kausala sambanden medborgare och politiker fått sig till livs

som avviker i viktiga avseenden från den bild framkommer vid

som en granskning nationell och internationell ekonomisk statistik. Inte

av så de fakta skulle felaktiga, i nämnda ut-

att som presenteras vara redningar är de så gott uteslutande oklanderliga, kritiken

som som här uttalas gäller just tolkningen orsakssambanden, samt

snarare av

vissa avgörande fakta utvecklingen medvetet eller omedvetatt om

utelämnats. et

En viktig omständighet i sammanhanget är att några utredar-

själva aktivt deltagit i skeendet, bland rådgivare åt

na annat som olika regeringar. Det är alltså i vissa avseenden den ekono-

egna miska politiken de och utvärderar. Detta betyder

nu recenserar självfallet inte deras hypoteser och slutsatser måste felakti-

att vara

risken att utredare bortser ifrån felgrepp måste ga, men en egna beaktas. Ett problem har göra med det tankemönster

annat att som

olika rådgivare/ utredare företräder. Är exempelvis uppfatt-

man av ningen arbetslöshet alltid härrör från problem

att så gott som utbudssidan då letar förmodligen inte efter störningar

man som

beror låg efterfrågan, stagnerande reallöner. Det blun-

som man dade för rådgivare riskerar att blunda för utredare.

som man som

Radiojournalisten och författaren Björn Elmbrant skriver

om ekonomernas råd till politikerna i sin bok Så föll den svenska

m0dellen Fischers förlag, 1993:

Ekonomerna rekommenderade enhälligt överbryggningspolitiken 1975-76 gick snett, de bagatelliserade unisont de allvarliga

som

konsekvenserna de första budgetunderskotten, de gjorde helt

felaktiga vad skulle komma att hända när kre-

prognoser om som

ditmarknaden och valutapolitiken liberaliserades, de förskönade

konsekvenserna svensk ecu-anknytning och de förföriska

av en gav

TORSTEN SVERENIUS

råd bidrog till att förvärra den värsta arbetslösheten sedan 20-

som

talet.

Skulle bilreparatör gör ett dåligt jobb anlitas gång

en som

gång Det bild ekonomismens och antiintellektualismens

är en av

fasta över medierna ekonomerna fortfarande sitter och

grepp att

lägger ut texten i radio och TV, fast de haft fel i nästan allt.

har kritiska synpunkter nationalekonomernas En annan som

rådgivning är sociologen Agneta Hugemark. I sin avhandling Den fängslande marknaden. Ekonomiska välfärdsstaten Ar-

experter om kiv förlag, 1994 granskar Hugemark svenska ekonomers kritik

av välfärdsstaten och deras argumentation för marknadslösningar, och visar hur nationalekonomers definition effektivitet blivit

av normgivande för den offentliga sektorns verksamhet. Efter pedago-

en gisk genomgång ekonomernas teoretiska fundament, i det här

av fallet den neoklassiska jämviktsteorin, diskuterar hon ekonomer-

roll rådgivare och den kollision mellan teori och realiteter nas som

fasthållandet jämviktsmodellen kan leda till. Hugemark som av refererar till tidskriften Ekonomisk Debatt

ett temanummer av från 1978 6 där ekonomerna själva diskuterar denna proble-

matik. Ett de inlägg citeras är den nuvarande vice riks-

av som bankschefen Villy Bergströms. Han skrev:

I bakhuvudet borde varje ekonom hur specialiserad och tillämpad

han eller hon än är ha allmän jämviktsmodell för värld fri

- en en av

konkurrens och utan stat. Det hjälper för att behålla översikten och för att vart kompassnålen pekar när detaljrikedomen i de

se statliga regleringarna tilltar och organisationerna griper in allt

mer

effektivt för marknadsreglering.

Otvetydigt har regleringar orsakat problem, lika säkert är väl

men

och diskutabelt beslut har fattats just för att ekonoatt ett annat

i olika situationer haft denna jämviktsmodell för värld mer en av fri konkurrens och utan stat" i bakhuvudet när de rådgivare

som ställts inför ekonomisk-politiska vägval. Man kunde tillägga: för

värld bara existerar teoretisk abstraktion, eftersom en som som den allmänna jämviktsmodellen behandlar idealsituation

en som egentligen aldrig infinner sig. Att orientera efter kompassnål

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

lagts beskriver idealterräng och inte det som en karta som en

verkliga landskapet kan naturligtvis ha sina risker.

Om detta skrev ekonomen Carl-Johan Åberg i nämnda

num-

Ekonomisk Debatt: mer av

Vi måste många fler lämnar den teoretiska drömvärldens

som

kurvor och verklighetens villkor sig i kast med dess

ger pro-

blem.

Agneta Hugemark refererar LO-ekonomen Gösta Rehns inställning till saken, den kom till uttryck i Ekonomisk Debatt 1978:

som

Gösta Rehn skilde, i likhet med Erik Lundberg, mellan olika sorters

ekonomiska rådgivare. Han talade selektivister respektive gene-

ralister vilka befinner sig i ständig dragkamp. Selekti-

som två typer

vister använder utsträckning institutionell kunskap, medan

sig i stor av

generalisters utgångspunkt är den abstrakta marknadsmodel-

snarare

len. Han ansåg att generalisternas råd i finans- och penningpolitiska

frågor blivit allt opålitligare. De grundar sina råd i högtflygande

ma-

tematiska deduktioner från abstrakta antaganden i stället för att ta

reda så mycket den föreliggande verkligheten de kan

pass om att

föra ett omkring de frågor ställt dem

common sense-resonemang man

inför.

Så långt Hugemarks avhandling.

En intressant paradox många ekonomer sig för

är att som sagt vara

fri marknadsekonomi och så politiska ingrepp i ekonomin en

möjligt, i rådgivande eller beslutande ställning övergivit sina

som teorier fri konkurrens och fri marknadsprissättning, slängt

om kompassen överbord och i stället tagit ut fast kurs går stick

en som i stäv med marknadslösning. Det bästa exemplet är väl det så

en kallade kronförsvaret hösten 1992, då borgerlig regering i det

en längsta vägrade låta marknadens värdering den svenska valutan

bli normgivande.

Å andra sidan har del de socialdemokratiska ekonomerna

en av

ibland varit ivriga förespråkare för marknadslösningar

mer än en

och borgerlig kollega. Den så kallade kanslihushögern med

annan

TORSTEN SVERENIUS

Feldt, Erik Åsbrink och Klas Eklund brukar i

Kjell-Olof nämnas sammanhanget.

I intervju för Sydsvenska Dagbladet 1997 säger Eklund:

jag talar för i finansdepartementet, den gamla

Jag tror att om oss

kanslihushögern, så såg problemen tidigare än många andra. Men

alldeles för sent i förhållande till utvecklingen.

Det Eklund hår talar är att så i tid uppfattade snabbheten i

globaliseringsprocessen och det ökande konkurrenstrycket.

Klas Eklund är intressant ett olika aspekter. Dels för

ur par att han är kunnig ekonom, dels för att han åren har påverkat

en genom den ekonomiska politiken och debatten i olika roller:

På 80-talet Eklund planeringschef finansdepartementet,

var och utövade sådan självfallet stort inflytande över utform-

som

ningen den ekonomiska politiken.

av På 90-talet Eklund ordförande i den statliga produktivitets-

var delegationen med uppgift att utvärdera den ekonomiska politik

förts. som Eklund också ordförande i Expertgruppen för studier i of-

var fentlig ekonomi ESO, och ansvarade då för ett antal rapporter

hög kvalitet. av På 90-talet har Eklund skrivit populär lärobok i nationaleko-

en nomins grunder, Vår Ekonomi Tiden. Boken är välskriven och pedagogisk, med exempel från vår moderna ekonomiska historia och politik, också från den period då Eklund själv aktivt påverkade skeendet. Det är också beskrivningen vissa kausala

av samband under nämnda tidsperiod utgör denna läroboks

som

enda punkt.

svaga Eklund tid chefsekonom Posten, och de senaste åren

var en har han varit chefsekonom SE-Banken SEB, med allt

vad det innebär inflytande över den svenska ekonomin.

Den statliga produktivitetsdelegationen, med Klas Eklund i spet-

och med andra framstående sakkunniga Lennart Erixson sen, som och Jan Herin, kom fram till slutsatsen det så kallade omvand-

att lingstøycket hade varit för lågt i Sverige under 80-talet.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Klas Eklund själv, i egenskap planeringschef finansde-

var av

med att iscensätta 1982 års så kallade superdevalpartementet, om vering tillsammans med Feldt och Erik Åsbrink. Som

Kjell-Olof

statlig utredare ett decennium kom Eklund att peka

senare skadliga effekter denna devalvering. Vid intervju under-

av en som tecknad gjorde med Klas Eklund 1994 kommenterade han detta samband:

-Jag delegationen helhet blev i alla fall jag,

tror nog att som mer -

jag talar för mig själv kritisk devalveringar under det här

om - mot

arbetets gång, för upptäckte just vilken väldig snedvridan-

massa

de effekter devalveringarna får sikt. De stimulerar inflation,

som

de köpkraften, de duschar industrin med gratis vinstme-

gröper ut

del minskar omvandlingstrycket, och de förskjuter relativpri-

som

set mellan arbete och kapital. I och med att devalveringar skapar en

riskpremie Sverige så åker räntorna vilket sikt kan

extra upp,

investeringar dyrare. Å andra sidan, du själv så sänks

göra som sa,

reallönerna, och därför blir det och intressant för

mer mer

många företag helt enkelt bromsa den tekniska utvecklingen, att

att

hålla kvar så mycket arbetskraft möjligt och investera mindre.

som

Så plogar sig fram med lågprislinje i stället för att skynda

man en

den tekniska utvecklingen. Omvandlingstrycket minskar, med

andra ord.

Denna kommentar från Eklund -liksom hans insats i Produktivi-

tetsdelegationen värdefullt sällsynt exempel själv-

- är ett men kritik från svenska ekonomer, där råd eller beslut i efterhand

egna bedöms ha fått negativa effekter Sveriges ekonomi. Arbetet i delegationen fick alltså Klas Eklund att ompröva den politik han själv varit med genomföra. I hårda och intressanta debatter

om att

Sven Grassman 80-talet hade Eklund försvarat devalvemot

ringspolitiken. Grassman hade då pekat devalveringarnas nack-

delar; de höjde inflationen, sänkte reallönerna och bromsade ratio-

naliseringen eftersom de gjorde svenskt arbete så billigt.

Min fråga till Eklund blev därför inte därmed kan säga

om man

Grassman hade rätt i sin kritik den förda politiken. Eklund att av svarade:

TORSTEN SVERENIUS

Nej, därför hans kritik gick någonting helt hans

- att ut annat, kritik gick ut att problemet i Sverige sparade för

var att mycket och konsumerade för litet, och hans därför

recept var att

skulle stimulera igång konsumtionen så mycket möjligt

man som och inte skulle rädd för budgetunderskott och för

att man vara att

trycka pengar, och det är egentligen raka motsatsen till det jag sä-

ger.

Visserligen har Eklund rätt i Grassman ansåg politiken in-

att att riktades för mycket besparingar och för lite konsumtion,

Eklund drar sig till minnes så kritiserade Grassman i men om ett antal böcker och artiklar och, i debatterna med Eklund

- som sagt,

själv devalveringspolitiken med

- samma typ av argument som se-

återfanns i Produktivitetsdelegationen. Ett explicit erkännan-

nare de Sven Grassmans tidiga insats därför ärlig åter-

av vore en mer

givning händelseförloppet. Grassman redogjorde tidigt för de-

av valveringarnas inflationsdrivande och snedvridande effekter,

ett drygt decennium före delegationens i och för sig mycket intres-

santa analys.

Värt att notera är att ledande socialdemokrater Feldt och

som Eklund efter sin tid i regeringen tilldelades framträdande befatt-

ningar i näringslivet: Feldt i olika styrelser, Eklund chefseko-

som nom Wallenbergägda SE-Banken. Om detta är belägg för

ett att socialdemokratins toppskikt gått kraftigt åt höger efter 1982 eller det i stället ska fortsättning historiska kor-

om ses som en porativa tendenser i det svenska samhället i detta fall storföreta-

och socialdemokratins samarbete är tolkningsfråga. Den gens - en så kallade kanslihushögern i alla fall med 1982 års devalvering

gav

exportindustrin, bankerna och aktieägarna kraftiga vinster, samtidigt löntagarnas köpkraft urgröptes den inflation

som genom som

följde devalveringen. Denna omfördelning från löner till finan-

siella vinster reallönerna sjönk samtidigt Stockholms fond-

- som börs fick den starkaste uppgången i världen kan skälen

- vara ett av till dessa ledande socialdemokrater tilldelats centrala i

att poster

det svenska näringslivet, förutom deras kompetens.

Något anmärkningsvärt har i vilket fall helst hänt i Sverige

som

framträdande socialdemokrat blir chefsekonom SEnär en

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Banken. Att Klas Eklund är meriterad ekonom är sin sak,

en men han dessutom är socialdemokrat gör saken intressant ur aspekatt

socialdemokratin traditionellt annorlunda ten att representerar

värderingar än Wallenbergägda SE-Banken i till exempel

synen offentlig sektor, löner och välfärd.

Frågor om ekonomi och demokrati

Det sagda några frågor sambandet mellan Sveriges

ovan reser om ekonomi och demokrati:

Hur ska maktkoncentration och likformighet brytas när det

gäller den ekonomiska politiken

Sverige är ett litet land, där stor del inflytandet över

en av

forskning, opinionsbildning och beslut kring vår gemensamma

ekonomi är koncentrerad till relativt liten personkrets i ett

en begränsat antal institutioner, belägna inom några kvarter i Stockholms innerstad. Några dessa institutioner är; Riksban-

ken, Rosenbad, Finansdepartementet, Riksdagen, LO, SAF,

SNS, Handelshögskolan, Institutet för internationell ekonomi, Industriförbundet och IUI, Stockholms fondbörs, SEB, Handelsbanken, Dagens Nyheter, Dagens Industri, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Sveriges Television. Personliga band

mellan ledande i dessa institutioner och företag är

personer vanliga, i många fall är det befinner

rentav samma personer som

sig i ledande ställning. Självfallet påverkar detta utformningen

och debatten kring den ekonomiska politiken. av

Denna maktkoncentration, till några kvarter i huvudstaden, har sedan gick med i EU visserligen fått motvikt i kon-

en centrationen makt till Bryssel och Frankfurt,

av orter som men eftersom flera ovannämnda institutioner är positivt inställda

av till medlemskap i EU är det svårt att att EU eller EMU

ett se utgör reell motvikt till den svenska maktkoncentrationen.

Om det råder betydande samstämmighet kring makroeko-

en nomiska samband bland makthavare i Bryssel, Frankfurt och Stockholms innerstad behöver inte detta synonymt med

vara en

verklig spridning makten över den ekonomiska politiken.

av Det kan i värsta fall tecken det rakt motsatta. Ge-

vara ett

TORSTEN SVERENIUS

nom att lyfta över bestämmanderätten i fler och fler frågor från riksdagen till EU:s institutioner och ECB kan det folkliga inflytandet över ekonomin komma minska till förmån för den

att europeiska elit till vilken för nämnda institutio-

representanter

måste räknas. Å andra sidan kan ökat ner ett europeiskt samarbete och ökad integration i många avseenden också komma

och stärka det folkliga inflytandet. att gynna

Om inte ekonomer och andra sakkunniga förmår förmedla

en tillräckligt rättvisande bild orsakssammanhangen till med-

av borgare och folkvalda, hur ska dessa då så grund-

garanteras en

lig, allsidig och opartisk bild Sveriges ekonomi besluts-

av att fattande och val framtida strategier underlättas

Det brukar riktas kritik mot polisen för den utreder brott

att

misstänks ha begåtts poliser. Sällan riktas liknande kritik som av mot nationalekonomer. Frånsett ekonomisk-politiska för-

att slag svårligen kan karaktäriseras brottsliga, bör kanske

som man ändå ställa sig frågan ekonomer har varit aktiva i

om som utformandet den ekonomiska politiken bör tilldelas offentliga

utredningsuppdrag handlar att kartlägga utfallet den

som om av ekonomiska politiken. Om kommer fram till just

man nu att

dessa ekonomer grund sin kompetens är oumbärliga vil-

av ket mycket väl kan fallet så kanske bör komplettera

vara - man med andra ekonomer och andra sakkunniga ekonomihistori-

ker, företagsekonomer, finansanalytiker, ekonomijournalister,

sociologer, och andra kan bidra med alternati-

statsvetare som

analyser. Det finns inte sällan onödigt i va en stor samsyn ut-

redningar kring ekonomin. Mycket

vore kanske vunnet om man kunde förmå ekonomer/ekonomihistoriker med divergerande

analyser att åta sig gemensamma utredningsuppdrag i stället för

utredare i stort delar analys och metod. att engagera som

Att vända sig till utländska forskningsinstitut, exempel-

som vis SNS gjort vid flera tillfällen NBER, Brookings m.fl. kan också fördjupa och analysen. Utländska

vara en väg att nyansera ekonomer har inte varit involverade i den svenska ekonomiska

politiken och ingår normalt inte i maktgrupperingar

eller part-

sintressen försöker påverka utformningen vår politik.

som av

Jag skriver normalt eftersom utländska bedömningar

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

svensk ekonomi ibland används rättfärdigande för

som ett en viss ekonomisk politik. Rapporter Sveriges ekonomi från

om institutioner OECD Organisation for Economic Co-

som

operation and Development och IMF Internationella valutabehöver inte nödvändigtvis sakliga och strin-

fonden vara mer

än analyser gjorda i Sverige. Ofta använder nämnda ingenta stitutioner svenska ekonomer i sitt arbete, och använder sig självfallet källor i Sverige. Man bör därför inte förvånas över

av samstämmigheten i analys och slutsatser, och därför kan

en smula misstänksamhet sin plats mot uttalanden ty-

vara av

"Nu säger även internationella bedömare det länge har pen: hävdat

Om inte våra massmedier via ledarsidor, nyhetsinslag och daglig

ekonomibevakning förmår mellan mytbildning och

att sortera fakta, och inte förmår avslöja ofullständigheter och inkon-

att sekvenser i ekonomers och politikers analyser, ska då göra

vem det

seriös och viktig forskning i nationalekonomi

Det pågår en och ekonomisk historia, såväl i Sverige i andra länder. Om

som

inte väsentliga delar denna forskning i lättfattlig form kan

av en

för medborgarna, det främst når offentpresenteras utan som ligheten är schablonartade påståenden och typen vi

myter av har levt över våra tillgångar eller "pengarna är slut, då hotas det demokratiska inflytandet över den ekonomin.

gemensamma Den är hjälpligt bevandrad i nationalekonomisk teori vet

som till exempel analogier mellan privatekonomi och nationale-

att konomi kan leda till felaktiga slutsatser beträffande den ekonomiska politiken. Om våra politiker inte behärskar elementära definitioner och distinktioner kommer de utlämnade

att vara

okunnighet och därmed alla de partsintressen, lob-

sin egen byister och och vill påverka inrikt-

experter som gott ont -

ningen den ekonomiska politiken.

Tilläggas bör mediernas ekonomibevakning i många avse-

att enden har förbättrats efter den djupa ekonomiska krisen 90talet. Genom så många de sakkunnigas teorier och förut-

att av

sägelser har visat sig felaktiga, har sund skepsis börjat breda

sig många håll. ut

TORSTEN SVEHENIUS

Hur ska medborgare och förtroendevalda undvika dras med att i de överdrifter och felaktigheter i den ekonomiska analysen

beror pendelrörelser i styrkeförhållanden mellan olika

som samhällsgrupper och fluktuationer mellan olika nationaleko-

nomiska paradigm

Ett exempel är att fram till 1970-talet fanns här och var en

kortsynt inriktning efterfrågans betydelse, bekostnad

av strukturella analyser, därefter har efterfrågans betydelse för tillväxt och sysselsättning allt döma underskattats. Våra av att forskare, medier och politiker tycks i många fall relativt okri-

tiskt ha följt med i ovannämnda pendelrörelser, vilket självfallet

har försvårat det demokratiska inflytandet över den ekonomiska politiken. En sak alla teorier måste revideras och förär att i takt med rön och i takt med förändrade realekononyas nya miska förutsättningar, sak är kasta barnet med en annan att ut badvattnet och helt överge teorier i viktiga avseenden som fortfarande äger giltighet.

När det gäller forskningen i ämnen nationalekonomi och som ekonomisk historia så har denna visserligen god geografisk

spridning, i huvudsak till universitetsstäderna Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå, det finns dock konmen en centration till huvudstaden när det gäller kontrollen över forsk-

ningsresurser och påverkan den ekonomiska politiken. Som

exempel har ofta nämnts att professor Assar Lindbeck, i många år chef Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, haft dominerande roll när det gäller inflytandet en över den ekonomiska forskningen i landet. Det har han haft bland annat i egenskap ordförande i Riksbankens jubileav umsfond också delar ekonomipriset till Alfred Nobels

som ut

minne och andra stipendiefonder bidrar med medel till som den ekonomiska forskningen. Tilläggas bör dock Lindbeck att erövrat denna position i kraft sin unika bildning och komav petens.

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Maktkoncentrationens kritiker

LO:s chefsekonom P-O Edin kommenterade Assar Lindbecks

dominerande roll när undertecknad intervjuade honom. Jag ekonomer i Sverige sällan har vågat emot den nämner att rådande uppfattningen, och jag detta med Lindbecks kontar upp

troll forskningsstipendier och tillsättningar i Sverige. Jag till-

över lägger jag inte hur mycket reellt det kan ligga i sådan beatt vet en

skrivning. P-O Edin

svarar:

Det gör det, det ligger mycket reellt i det. Systemet håller - nog rangordna ekonomer hela tiden, hela deras meriteringssysatt uppbyggt detta faktiskt säger rätt saker. Det är tem är att man kollegialt styrsätt. Det är klart; Assar i och han ett satt toppen, var ganska brutal. Han kunde ringa och Den där ska inte ha säga att något för han har gjort fel. Han lade sig i saker och ting. Na-

tionalekonomiska föreningen firade 75-årsjubileum med ut att ge bok där de bland bad Villy Bergström skriva artikel. en annat en Och han skrev kåserande artikel hur ledande nationalekoen om hade ställt sig i politiskt viktiga frågor. Han studerade denomer nationalekonomiska föreningen i samband med keynesibatten om anska genombrottet i början 30-talet och visade hur Heckscher av och Cassel hade gått och argumenterat i konservativ riktning, emot och han studerade ATP-striden i slutet 50-talet, och visade av sak; de hade gått det. Såstuderade Villy även strisamma att emot löntagarfonderna, och visade framför allt Assars starka derna om motstånd det -lite allvarligt och lite skämt och så där. Semot dan ringde Assar till redaktionen för boken och Det där sa att måste lyfta utl". Han hotade med aldrig sätta sin fot att mer Nationalekonomiska föreningen de ut den. Men de om gav sa: Det måste du förstå inte kan den, det går inte. att censurera Men han höll sitt löfte jag, 5 års tid och han hälsade inte tror Villy under den tiden.

Han har ringt och krävt internationella ekonomiska tidatt skrifter ska plocka artiklar han inte har gillat. Han är alltså ut som drivs mycket, mycket starka känslor, trots sin en person som av

analytiska skicklighet och pedagogiska skicklighet. Men han är

konspiratorisk och han är maktmänniska i väldigt utsträckstor

TORSTEN SVEHENIUS

ning, så det är klart sådant spelar roll, det finns också att men ett

rent kollegialt rangordningssystem.

Som chefsekonom LO står P-O Edin utanför detta kollegiala

rangordningssystem, vilket kan förklaring till hans frisprå-

vara en kighet i ärendet. Edin behöver inte frukta bli med några stiatt av

pendier, han missar ingen viktig utnämning när han säger detta.

Stig Malm, förre LO-chefen, har också synpunkter ekono-

merna:

-Iag fick i uppdrag att skriva del i bok Arbetsmarken en som

nadsdepartementet skulle Jag har länge gått och mig

ge ut. retat nationalekonomer i Sverige, och Assar Lindbeck i synnerhet. Då gjorde jag en analys av vad ekonomerna mellan 1929 och 1931. sa Den tidens Assar Lindbeck hette Eli Heckscher. När går igeman de förslag de då lade fram, sedan kom underkännom som som att nas av den socialdemokratiska regeringen, så är de identiskt lika

med de förslag läggs fram

som nu.

Jag frågar vilka förslag Malm tänker på.

Det är egentligen 1976 års nobelpristagare Milton Friedmans principer: Det första och viktigaste har låg inflation, det är att man andra är att det måste budget i balans och det tredje är vara en att bara får ha viss del i statsskuld. Och sedan säger man en man att lönerna måste ha större spridning, alla trygghetssystem måste sänkas, så att folk tvingas till jobba. Allt det dagens ekonomer att som säger sa man då i början 30-talet. Och redan då fackav sa man att

föreningsrörelsen har för stort inflytande. Så dagens diskussion är

alltså ett eko från 30-talet. Som så förde inte den tur var man politiken då, däremot Milton Friedmans politik fördes men av först Margret Thatcher i England, sedan i övriga Europa. Han menar att arbetslösheten inte är något problem, möjligen det är om för lite arbetslöshet. Därför finns det inte med i hans kalkyl, utan blir restprodukt när allt är genomfört. Och det här har en annat nu övergått till att bli EU:s konvergenskrav, gudbevars, vilket också den socialdemokratiska regeringen i Sverige har adopterat. Och det här tycker jag är ganska otäckt, därför det har inte fungerat nåatt gon gång egentligen. När Margret Thatcher tillträdde 1980 såhade

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

inom EU-området 18 miljoner arbetslösa, i dag är det drygt 18 miljoner arbetslösa, så den här politiken har visat sig inte fungera

ambitionen ha full sysselsättning, vilket för mig är den om är att övergripande frågan, liksom det har varit för arbetarrörelsen i alla

ar. instiftade det här ekonomipriset till Alfred No- - Redan när man bels minne det är inte nobelpris pris från Riksban- - ett utan ett kens jubileumsfond så fanns det oerhört kritisk, och - en som var det Bertil Ohlin, själv professor i nationalekonomi. Han var var kritisk det skälet han tyckte inte det vetenskap. Seav att att var en dan har jag Svenska Akademien har sagt likadant; att sett att nu vill avskaffa det här priset. Den jag såg föll i man senaste som debatten Kjell-Olof Feldt. Det år roligt just nu är att 1997 var som

års nobelpristagare, det två stycken, deras teoribildning om

var hedgefonder och liknande, gjorde de drog igång ett jättearatt bete, gick i styrelsen själva, och fick Federal Reserve USA:s nu och rädda dem med hisklig miljarder dol-

riksbank en massa

lar, därför alla deras teorier fungerade inte. att

Den koncentration inflytande till några ekonomer haft av som i många år kan kanske flera faktorer bakom den svaga vara en av ekonomiska utveckling i Sverige, relativt omvärlden. I flera utred-

och har uppmärksammats det råder brist ningar rapporter att en konkurrens i flera sektorer den svenska ekonomin. Denna brisav tande konkurrens sägs bland ha lett till högre prisnivå i annat en Sverige i flertalet konkurrentländer. Det talar för att det än mesta

korrekt analys, analysen kan också vidgas till att gälla

är en men ekonomerna själva. Man kan mycket väl hävda det råder ett att

slags monopol eller "kartellbildning bland nationalekonomer

en i Sverige, bidrar till idéernas likriktning. Det går att Visa att som en denna bristande konkurrens när det gäller olika teorier, hypoteser

och infallsvinklar har bidragit till brist flexibilitet i den ekoen nomiska politiken, i sin har skapat betydande makroekosom tur

nomiska problem.

Den moderata riksdagskvinnan och ekonomen Margit Gennser

kommenterar detta samband vid intervjun.

TORSTEN SVERENIUS

Du måste ha konkurrens i ekonomin, du måste även ha

- men

konkurrens mellan ekonomer, det Assar Lindbeck har kriti-

som

serat iandra sammanhang, den bristande konkurrensen i Sverige.

Så där har du väldigt bra parallell.

Det så kallade kronförsvaret hösten 1992 kan tjäna exempel

som denna bristande konkurrens. De ekonomer avvek från den

som officiella linjen inga fler devalveringar skulle göras blev kri-

- att

tiserade sina kolleger, såväl internt i medierna. Nordban-

av som kens chefsekonom Nils Lundgren diskuterade i Dagens Nyheter alternativ till kronförsvaret och den fasta växelkursen,

och även om han inte direkt pläderade för flytande krona så fick han utstå hård kritik för ha diskuterat saken offentligt. Till detta hör naturligt-

att vis också, det ska sägas, diskussion växelkursen är käns-

att en om lig, eftersom blotta diskussionen kan leda till omfattande spekulation, saken måste trots det diskuteras öppet i demo-

men ett kratiskt land.

Civilekonomen, journalisten och författaren Ulla Reinius, där-

jämte styrelseledamot i PharmaciaöcUpjohn, har i sin bok Stålbadet

Ekerlids, 1996 bidragit med inträngande skildring finan-

en av skrisen, Penserkraschen och Nordbankens rekonstruktion.

Apropå kritiken Lundgren säger Reinius:

mot

I Sverige blir det olika bannbullor sådana har avvi-

- sorters som

kande åsikter. Bland annat Nordbankens chefsekonom Nils Lund-

gren. Han blev eller mindre hängd då, för han skrev den

mer att

här debattartikeln i DN någon dag innan kronan föll. Under den

här känsliga eller sårbara perioden så ansågs det närmast

vara ett

majestätsbrott han gick med debattartikel i DN, eftersom

att ut en

han då ytterligare spädde misstron mot kronan, och det så

att

att säga kostade ännu försvara den. Så det betrak-

mera pengar att

tades alltså oerhörd illojalitet. Nils Lundgren berättar

som en att

även i efterhand så blev han utesluten vissa kretsar där han tidi-

hade funnits med. Slutligen säger han "det finns inte någon

gare att

riktig öppenhet i det svenska samhället, vilket lite bitter

är en

kommentar, mycket the point. Och det de

men to var en av syn-

punkter gjorde jag kände det här med de slutna

som att att rum-

mens politik är tradition, feodal tradition.

en en

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Ulla Reinius ord påminner Sven Grassmans kritik vad han om av kallade Den finansiella herrklubben i Stockholm". Med det åsyfdet finns ledande ekonomer, bankmän, företade han att en grupp

tagsledare, politiker och andra inflytelserika män med i stort

gevärderingar ekonomi och samhälle. Så länge mensamma om man nationalekonom håller sig inom för dessa som ramarna herrklubbens" värderingar är accepterad i brödraskaman som en börjar däremot uttrycka avvikande åsikter då riskerar pet, man man frysas och mista sin position inte bara i denna exklusiva krets att ut i hela samhället, menade Grassman, själv ansåg sig ha fått utan som

erfara just sådan utfrysning efter sina avslöjanden felaktig-

en om

heter i Sveriges nationalräkenskaper.

En med synpunkter konformismen i Sverige är ekoannan och publicisten Carl Hamilton. I sina Aftonbladetnomen krönikor har han under 90-talet gisslat ekonomer, politiker och riksbankschefer. Tillsammans med Dag Rolander, kollega från Handelshögskolan, skrev Hamilton boken Att leda Sverige in i leri- Norstedts, 1993, välformulerad pamflett riktad Carl sen en mot Bildt, Anne Wibble, Bengt Dennis och "den enda vägens politik.

Hamilton kommenterar:

De så inkörda i sina modeller, och framför allt i sin - var egna egen lösningsformel, de inte kunde korrigera sig själva. Och då är att den besvärliga frågan: hur kan det bli så här i öppet samhälle ett För det här är sådant vi förknippar med stängda samhällen. som jäkla underbetyg svensk demokrati och svensk Och det är ett debatt. Att det ledande skiktet -inom akademin, Riksbanken

och i regeringen alla kan dra åt håll, och i riktning - samma en som åtminstone i efterhand uppenbart är helt katastrofal. Ingenstans ly-

varningssignalerna. Det är ett fruktansvärt underbetyg. Då kan

ser tala strukturproblem. Det här strukturproblem för vårt om är ett land. Och det kopplar i dina frågor, alltså detta att den svenska demokratin inte fungerar riktigt. Nu har det blivit mycket sämre de åren i och med de här konvergenskriterierna, har senaste som slagit hårt demokratin, de viktiga besluten fattas inte i svenska mot församlingar. Men ska lite självkritiska, och det tycker om vara jag det finns anledning så det inte så bra tidigare att att vara, var

TORSTEN SVERENIUS

heller, det har alltid i Sverige funnits slags konsensuskultur utan en är jäkligt obehaglig. Det är det här den avviker och som att som sticker bestraffas så fruktansvärt hårt. Och det finns ingen ut uppskattning av den som sticker ut, inget värde i detta, utan man ser det betraktas sabotage. som

Civilekonomen Rolf Englund är kritisk röst m en annan som

ofta pekat likriktningen inom ekonomkåren. Englund 70-

var talet talskrivare dåvarande moderatledaren Gösta Bohman, och i många år arbetade han ekonom och utredare Timbro, som

främst med löntagarfondsmotståndet. Efter kring det så

turerna kallade kronförsvaret hösten -92 uppmanade han riksbanksfullmäktiges ordförande Staffan Burenstam Linder avgå. En tid att efter detta tvingades Englund lämna sin tjänst Timbro.

Englund har konsekvent åren låtit faktabaserad analys genom

före ideologiska och personliga hänsynstaganden. Sålunda har han

varit hård kritiker också de exempelvis kritiserade en av egna, Englund regeringen Bildt för att hellre ha släppt lös arbetslösheten än kronkursen. Nuförtiden bedriver han sin opinionsbildning från den hemsidan wwwinternetionalse internet, där han egna samlar fakta och artiklar svensk och internationell ekonomi. om Englunds tankar del våra ledande ekonomer år inte om en av särdeles höga. Med blandning humor och allvar säger han: en av

Man kan lära papegojor vissa ord och fraser. Många - att upprepa våra ekonomer glider runt seminarier och cocktail-parties och av vad ska säga: a, det är långvariga strukturella snappar upp man

problem det här och Lönebildningen, innan lönebildningen är åt-

gärdad kan inte göra något annat" eller "Nu sjunker kronan, nu sjunker kronan för att inte är med i EM U och så där. De hör det där och så lär de sig säger det så blir allmänt att om man man uppskattad och får nöt till. Englund skrattar Så de använder en inte sin intellektuella kapacitet för att tänka fram någonting nytt, de de här fraserna papegojor. utan upprepar som

Uttalandet ska tas för vad det är, skämtsam överdrift vissa en om kolleger. Kommentaren röjer dock djupt känd besvikelse över en den brist självständigt tänkande och intellektuell hederlighet

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 19707

Englund vidlåder delar den nationalekonomiska kåsom menar av

ren i Sverige.

På seminarium i Rosenbad den 17 1999 behandla-

ett mars som

de professor Lars Jonungs ESO-rapport stabiliseringspolitiken

om äntrade Rolf Englund talarstolen och tog till orda i ett känsligt ämde ledande ekonomernas för Sveriges ekonomiska tillne: ansvar kortakommanden. Inför del de ansvariga för den förda politiken 1980-

en av och 90-talen Englund:

Låser våxelkursen så blir med räntevapnet, det har

man man av man

i femtio eller hundra år. Om Bengt Dennis och Kjell-Olof vetat Feldt och andra hade läst ordentligt hade de förstått de

att om låser växelkursen kan de inte använda räntan för bekämpa över-

att hettningen 1980-talet, och inte heller för att bekämpa

"underhettningen" 1990-talet.

Det här är inte lätt, därför har speciella institutioner

men -

Finansdepartement, Bankinspektion och akademiska ekonomer

skall bevara denna kunskap. Det brist i Lars Jonungs som är en

den inte utlandslånen. rapport, att tar upp

Jag träffade Klas Eklund gatan hösten 1992, då jag just hade skrivit artikel DN Debatt borde släppa växelkur-

en om att man

fri: Hör du Klas, måste släppa växelkursen, det här går sen helvete jag. Det går inte, Klas, för då måste alla avgå

sa sa

Jag har tänkt och tänkt detta. Man lär sig bestraff-

genom ningar och belöningar, vilka bestraffningar och belöningar har

men delats ut till aktörerna under 90-talskrisen

Bengt Dennis fick pension och hamnade, liksom Klas Eklund,

SE-Banken. Lars Heikensten är vice riksbankschef. Hans Bergström, de allra kronförsvararna, är chefredaktör

en av tappraste DN och han har inte erkänt han hade fel. Kjell-Olof Feldt,

ens att

finansminister och lade hela fundamentet för krisen, har som var till de dessa dagar varit ordförande i riksbanksfullmäkti-

yttersta av

Ny vice ordförande i riksbanksfullmäktige är Johan Gernandt, ge.

advokat är moderat, har suttit i riksbanksfullmäktige sedan en som början 1980-talet och är medskyldig till allting. Staffan Buren-

Linder, ordförande i riksbanksfullmäktige och den stam som var

ansvarige chef för Bengt Dennis, vad har hänt med ytterst som

TORSTEN SVERENIUS

Staffan Burenstam Linder, har han fått någon bestraffning Nej,

han är chef för den moderata i Bryssel och alldeles här-

gruppen

omdagen nominerades han igen förstanamn moderaternas

som

lista till Europaparlamentet. Och Carl Bildt, han försökte inte bara

bli omvald, har han större ambitioner, han skall införa den fasta

växelkursen i hela Europa

Det är många jag har glömt, förstår bara den ekono-

men man

miska krisen 90-talet och vad har hänt därefter in-

som om man

ser att 90 procent, lågt räknat, den ekonomiska, politiska och

journalistiska eliten i landet tänkte fel. Det är bara inser

om man

detta förstår hur det har blivit det har blivit.

som man som

I publiken satt bland Bengt Dennis, Kjell-Olof Feldt och

annat

Hans Bergström. dem kommenterade Englunds inlägg.

Ingen av Detta kan naturligtvis ha sinsemellan olika orsaker, all-

men rent mänt kan säga tystnad har blivit vanligt sätt

man nog att ett att bemöta kritik.

Makthavarna och deras granskare

Vid intervjun med förre riksbankschefen Bengt Dennis frågade

en undertecknad vad han ansåg Carl Hamilton och Dag Rolanders

om bok kronförsvaret. Dennis blev kortfattat:

om svar

-Jag har inte läst den.

Svaret är anmärkningsvärt. Boken Att leda Sverige in i krisen innehåller skarpsinnig kritik den förda politiken, och boken är

en av läst och diskuterad de flesta är engagerade i debatten

av som om svensk ekonomi. Huruvida författarna har kommit till korrekta eller inkorrekta slutsatser i sin genomgång skeendet kan själv-

av fallet diskuteras, ansvariga för skeendet inte låser eller

men om ens kommenterar sådan bok då blir det naturliga skäl inte mycket

en av till diskussion.

Här har medierna Tunga nyhetsmedier

ett stort ansvar. som Aktuellt, Rapport, Dagens Nyheter eller Dagens Eko kan i princip tvinga fram från våra makthavare bara göra

svar genom att en affär händelse och låta bli släppa fråga. Så

av en att taget om en

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

har gjort när det gäller Sahlinaffären", "Marjasinaffären och

man vid antal andra så kallade affärer mindre format.

ett av

Bengt Dennis har skrivit bok kronförsvaret, med

en egen om titeln 500 % Bokförlaget DN, 1998. Boken är skriven i en ärlig och saklig och bidrar definitivt med intressanta interiörer från

ton,

den förda politiken, är naturligt också i betydande ut-

men nog sträckning försvar för det handlandet under den turbu-

ett egna lenta hösten 1992.

Bengt Dennis har varit chefredaktör Dagens Nyheter. Att hans bok blev väl DN:s ledarsida behöver dock inte

mottagen ha med det göra, inte heller med det faktum boken ut

att att gavs

DN:s förlag och recenserades försvarare den

av en annan av fasta kronkursen, Hans Bergström, DN:s nuvarande chefredaktör.

Vi är det åter vid fenomenet Sverige är ett litet land

trots att med antal synliga och osynliga band mellan olika makthavare

ett

mellan makthavare och deras presumtiva granskare. samt

Ekonomen Villy Bergström har gått karriärväg

samma som Bengt Dennis gick, och tagit över från granskare makten,

steget av

chefredaktör Dalademokraten, till att själv bli landets som en av viktigaste makthavare i egenskap vice riksbankschef.

Om sin företrädare skrev Villy Bergström under

posten rubriken Vems Dennis bär ansvaret ledare i Dala-

var felet en

Demokraten den 1998. Bergström skrev:

5 mars

Perioden efter mörk epok i Sveriges ekonomiska histo-

1985 är en

ria. Överhettning och inflation inledde, följt bankkris,

av massar-

betslöshet och krympning Sveriges ekonomi med

en av nästan sex

procent.

skulden Nationalekonomernas tidskrift, Ekonomisk

Vems var

Debatt, ägnar hela till analys finanskrisen.

senaste numret en av

Den viktigaste artikeln är skriven Lars Wohlin, vid den ak-

av som

chef för Stadshypotek.

tuella tiden var

Wohlins analys är omfattande och inträngande. Man kan

nog

säga han lägger skuld dåvarande riksbankschefen

att en stor

Bengt Dennis, lyckades övertyga finansminister Kjell-Olof

som

Feldt avreglering kreditmarknaden inte skulle några

om att en av

påtagliga effekter Sveriges ekonomi. Herrarna förstod inte kon-

TORSTEN SVERENIUS

sekvenserna sitt handlande. Den ekonomiska politiken i övrigt

av anpassades inte till konsekvenserna.

Bengt Dennis har aldrig visat några sammanhängande

prov teoretiska insikter. Därför förstod han inte vad avregleringen skulle medföra: snabbt växande krediter till fastighetsbeståndet,

stigande nominella förmögenhetsvärden, stigande real subventionsnivå i bostadsbyggandet, spekulationsbyggen och kon-

en sumtionstillväxt hos hushållen cirka fem år. Också

procent per andra missförstod sammanhangen såsom bankerna, finansdeparte-

mentet och bostadspolitiker. Men det avgörande riksbankschefens missbedömning

var av följderna 1985 års frisläppta kreditmarknad. Endast LO-

av ekonomerna rätt spår, alternativ politik,

var utan att ange en

Lars Wohlin. menar

Ökningstakten i kreditgivningen hade legat omkring

10 procent

år, rimlig takt vid sju â åtta inflation och per en procents tre procents real tillväxt. Efter avregleringen steg utlåningstakten till 25

Subventionerna till nyproduktion bostäder uppgick, procent. av genom den garanterade räntan tre procent, intill 70 procent

fastigheternas produktionskostnad.

Åren till bostäder för miljarder. Belå-

1987 1993 byggdes 400 ningen nästan 100 Värdet detta bestånd torde i dag

var procent. ligga omkring 200 miljarder. Det representerar förlust större än

en den bankkrisen medförde.

som

Krisens fortsättning korn den brutala övergången från

genom en inflationsekonomi till prisstabilitet. Ingen föreställde sig det

att skulle möjligt. Inte bankerna, inte Lars Wohlin själv. Den

vara bristande insikten förklarar bankkrisen. lån blev nödli-

Massor av dande. Bankkrisen har skyllts bankinspektionen. Wohlin

menar, att lika lite revisor kan lastas för att ett företag går i kon-

som en kurs, kan bankinspektionen lastas för bankernas misstag. Nej, det förelåg ett systemfel, grund regeringens felaktiga politik.

av Minskade avdragsrätter för räntor, flytande växelkurs för möj-

att

liggöra stram penningpolitik och försiktigare takt i avreglering-

en en hade varit rimligt. Häri ligger regeringens och Kjell-Olof Feldts

ansvar.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

I Storbritannien fick finansministern Norman Lamont avgå när hans politik föll i september 1992. I Sverige fortsatte riks-

samman bankschefen ondsinta makter rådde för eländet.

som om

Feldt avgick 1990 efter fem år för ha insett vad han varit

att sent med att ställa till.

Nu är Dennis rådgivare SE-Banken Er aktieägare

- passa och Feldt riksbanksfullmäktiges ordförande. Så lönar Sverige män

åstadkommit miljardförluster för störtar landet ut i som oss, massarbetslöshet och undergrävt arbetarrörelsen förtroendekapital i landet. Riksdagen avskärma Riksbanken från poli-

beslutar just att

tiskt inflytande.

Nu sitter alltså Villy Bergström själv där riksbanksche-

som en av

ferna, avskärmad från politiskt inflytande.

Efter det ovannämnda seminariet i Rosenbad i 1999 stega-

mars de den socialdemokratiske riksdagsmannen Bengt-Ola Ryttar fram

till sin partikamrat Kjell-Olof Feldt och "Du lurade Kjell-

sa: oss

Olof när du kreditavregleringen inte skulle några våld-

sa att

effekter. samma "Det jag blev lurad, honom svarade Feldt

var snarare som av och pekade Bengt Dennis, stod bit därifrån.

som en Några månader tar jag detta med Bengt Dennis. Jag

senare upp

frågar:

Det bar funnits dubbel kritik eller kritik från två håll mot dig där.

en en Å sidan du så såga lurade Feldt- det någons ena säger man att att var formulering det inte skulle bli några våldsamma konsekvenser

- att tro att

kreditavregleringen. Ä andra sidan du själv inte insåg

av säger man att vidden det, såatt såga.

Ingen insåg vidden utav det, ingen insåg att det skulle bli en så- dan kreditexpansion, det är väl alldeles klart. Det fanns inte

stor en enda röst.

Nej, den andra tolkningen blir ungefär att du visste, att du kände till

men att det våldsam förändring skulle ske att du lurade Feldt

var en som men att tro att så inte skulle bli fallet.

TORSTEN SVERENIUS

För det första har jag svårt det är möjligt lura - att tro att ens att Kjell-Olof Feldt. Jag känner honom så väl, det är inte

en person

lurar. Dessutom; centralbankschef måste ha relation man en en med finansministern bygger total öppenhet, går det

som annars

skogen. Jag det går aldrig med något tricks mot finans-

menar, departementet, det är omöjlighet, då spolieras det Men

en mesta. däremot så medvetna att det fanns risk att göra det

var om en här, det dolde aldrig och det det hade diskussionen

var som med finansdepartementets ledning Vad händer risken

om: om realiseras Och den medveten alla sidor. Däremot får

var man om jag en alldeles bestämd uppfattning när jag läser Ingvar Carlssons uttalande, till exempel, eller Palmes, han över huvud inte

att taget

medveten den typen diskussion. Och Palme inte invar om av var tresserad frågan, tyckte väl ganska illa den fråge-

av om typen av ställningar. Han hade tankarna håll.

annat

Bengt Dennis fortsätter:

-Jag diskuterar det däri min bok också, och det faller sin egen orimlighet att en centralbank kan utlova någonting, för

om det är någon vet något hur svårt det är göra

som om att prognoser för finansiella flöden och marknadens utveckling så är det väl

centralbanker. Utan tvärtom så varnade väldigt uttryckligt Finansdepartementet för att det kunde hända saker, och Finansdepartementets tjänstemän fullt medvetna detta.

var om

Genom att ni berättade det för dem, eller

Med dem det ständig dialog, eller hur Så de väl- - var en var digt medvetna det här, och det tror jag att alla de med

om som var

det, både Erik Åsbrink och Michael Sohlman, verifierade efterom åt. Men hur den här kommunikationen sedan mot regeringen och statsråden det är för mig oklart.

var,

Du Misc/va Soblman och Erik Åsbrink Feldt menar att var mer insatta än i det här

-Ja, det måste de eftersom det är de hade den täta

vara, som kontakten, så är det alltid i alla frågor i politiskt De

ett system.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

medvetna eventuell kreditexpansion bara kunde

var om att en

mötas finanspolitik. Men det har Feldt skildrat så

av en stramare

utförligt i sina böcker, det ansågs inte politiskt möjligt, det där

att

är historia i dag. Men för mig är det bara att konstatera

att rege-

ringen gjorde bedömningen, i varje fall finansministern gjorde be-

dömningen, det inte politiskt möjligt föra den åtstram-

att var att

ning den ekonomiska politiken han själv egentligen ansåg

av som

nödvändig. I dag är ganska analysen, han och jag.

nog ense om

Bengt Dennis kommentar röjer bland mycket såväl i

annat att man Finansdepartement Riksbanken hade låst sitt ekono-

som upp misk-politiska tänkande kring den fasta växelkursen. Hade i

man stället låtit kronan flyta då kunde Riksbanken ha använt räntan

dämpa kreditexpansionen. Nu användes räntan

som ett vapen att bara medel hålla växelkursen oförändrad.

som ett att

Detta i många år, civilekonomen Rolf Eng-

trots att man som lund nämnde seminariet, har vetat just detta: med läst växelkurs blir räntan oanvändbar för styrning efterfrågan.

Problemet kan verka tekniskt, skvallrar i stället något

men om mycket större: nämligen det ekonomisk-politiska tänkandet i

att Sverige under många år har varit lika fastlåst växelkursen.

som

Rolf Englunds kommentar är att våra finansministrar och riksbankschefer ska känna till sådana här saker, att de har betalt för att

pålästa i sitt ämne och kunna finans- och penningpolitiken vara

sina fem fingrar.

Man kan också tillägga det finns viktig litteratur des-

att om om

problem så bör Finansdepartementet och Riksbanken

sa man känna till denna litteratur, kanske ska fråga sig huruvi-

annars man da befinner sig i ansvarig ställning vid dessa institu-

rätt personer tioner.

1.2 Lindbeckkommissionen och demokratin

Den 10 december 1992 sammanträdde regeringen Bildt under stort allvar. Den svenska ekonomin befann sig i fritt fall. För andra året i rad sjönk landets samlade produktion, och arbetslösheten steg till

TORSTEN SVERENIUS

nivåer inte hade skådats sedan SO-talets depression. Stigande

som krisutgifter och sjunkande skatteinkomster försämrade de offentli-

finanserna drastiskt. Statsskulden sköt i höjden, faktum ga ett som

affärspressen dagligen påminde finansministern De flesta

om. minns säkert rubriker "God Morgon, finansministern, i dag är

som Sveriges statsskuld 1 280 miljarder kronor i Dagens Industri.

Tre veckor före sammanträdet hade de styrande tvingats

ge upp sitt hårdnackade utsiktslösa försvar den fasta växelkursen.

men av Kronan flöt, vilket i praktiken betydde att det marknaden,

nu var eller utbud och efterfrågan, minut för minut fastställde kro-

som

värde i förhållande till andra valutor. Därmed två allvarliga nans var kriser över; valutakrisen och kostnadskrisen för exportindustrin,

för den inhemska delen ekonomin krisen djupare än men av var

någonsin. Svallvågorna från valuta-, fastighets- och finanskrisen sköljde över företag och privatpersoner, amorterade ned

som sina lån och drog ned konsumtionen. Efterfrågan sjönk i allt snabbare takt och antalet konkurser slog rekord.

Den akuta krisen emellertid bara den delen proble-

var ena av

för svensk ekonomi. Ett lika problem ansågs met stort vara att under antal år haft lägre tillväxt än flertalet jämförbara länder,

ett något förmodades ha strukturella än konjunkturella

som mer orsaker. De strategier tänkta sätta fart tillväxten hade

som var att misslyckats. Varken Feldts "den tredje vägen eller Bildts den

enda vägen hade lett svensk ekonomi till några framgångar.

stora Tvärtom; kritikerna talade dessa vägval starkt bidragande

om som orsaker till krisen. Misslyckandet för den så kallade normpolitiken, med den fasta växelkursen ankare, också uppenbart. Nu

som var letade strategi skulle tillväxt och framtidstro

man en ny som ge oss åter.

På sammanträdet den 10 december 1992 föreslog därför chefen för Finansdepartementet, statsrådet Anne Wibble, tillsättandet

kommission uppdrag skulle bli att mot bakgrund en vars av problemen i svensk ekonomi analysera och föreslå riktlinjer för den

ekonomiska politiken i ett medelfristigt perspektiv".

Uppdraget att leda denna ekonomikommission gick till profes-

Assar Lindbeck, chef Institutet för internationell ekonomi sor IIES och Sveriges mest kände ekonom. I 1993, under dju-

mars

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

lågkonjunktur, överlämnade Ekonomikommissionen, paste populärt kallad Lindbeckkommissionen, sitt betänkande, "Nya villkor för ekonomi och politik SOU 1993:16, med 113 konkreta för-

slag till omläggning politiken. Flera förslagen sträckte sig

av av utanför den ekonomiska politikens normala domäner, och innehöll krav långtgående förändringar vårt demokratiska system.

Några exempel:

92. Renodla parlamentarismens princip. Stärk regeringens ställning.

Inför konstruktivt misstroendevotum: regeringen sitter kvar så länge

regering inte kan bildas.

en ny

93. Stärk Statsrådsberedningen och Finansdepartementet. Reducera antalet fackdepartement.

97. Minska antalet riksdagsutskott och stärk finansutskottets ställ-

ning. 98. Neutralisera särintressenas inflytande i beredande och beslutande i riksdagen skärpta regler för intressejäv. Ge

organ genom utskotten bredare ansvarsområde. 99. Förläng mandatperioden till fyra eller helst fem år.

100. Minska antalet riksdagsledamöter, förslagsvis till hälften.

105. Riksbanken tydligt prisstabiliseringsmål och

ges ett en mer

självständig ställning gentemot regering och riksdag. Samtidigt höjs kraven och redovisning inför riksdagen.

ansvar 110. Arbetsdomstolen, Bostadsdomstolen och Marknadsdomstolen avskaffas, och deras dömande uppgifter domstolar

övertas av enbart bestående jurister.

En del förslagen har bekant redan genomförts, andra lär väl

av som aldrig förverkligas. Fenomenet sådant är emellertid intressant:

som

statlig ekonomikommission föreslår långtgående förändringatt en

landets demokratiska styrelseskick. Logiken är att vår ekoar av nomi har utvecklats svagt därför att det finns brister i det politiska systemet. Först när har rättat till dessa brister kan svensk ekonomi åter bli konkurrenskraftig. Eller, med Lindbeckkommissio-

ord: nens

Den ekonomiska krisen kan inte förklaras inte förstår

om man bristerna i det politiska systemet. De svaga institutionerna i pen-

TORSTEN SVERENIUS

ning- och finanspolitiken förklarar inflationstendenserna under 1970- och 1980-talen, utvecklingen kostnadskriser och dagens

mot stora arbetslöshet. Instabila spelregler skatte- och regleringsområdet, bestämda i det politiska förklarar finanskrisen.

systemet, Förkärleken för standardlösningar i det politiska systemet förkla-

varför den offentliga sektorns tjänsteproduktion fortfarande rar bedrivs monopol. Särintressenas makt förklarar varför statliga

som regleringar har motverkat konkurrens och effektivitet många marknader. Hur den politiska utformat fördelnings- och

processen trygghetssystemen förklarar det låga sparandet och den långsam-

ackumulationen humankapital de senaste två decennierna, mare av och hur den utformat skatte- och regleringssystemen förklarar de små och medelstora företagens begränsade tillväxt.

Formuleringarna för tankarna till den så kallade public choiceskolan, med ekonomer James Buchanan och Gordon Tullock.

som Om denna skolbildning skriver Henri Lepage i sin berömda bok I morgon kapitalism Ratio, 1980:

Två tankar intar nyckelställning: Först och främst tanken att

en svårigheterna i vår tids samhällen inflation, arbetslöshet, ungdomsproblem, känslighet för olikheter och orättvisor, proteströrelser härleder sig mindre marknadsekonomins misslyckanden än

ur ur

våra politiska misslyckanden. Vidare tanken vår

systems att tids utmaning inte är ekonomisk natur exempelvis för finna

av att

mirakelmetod för att lösa det välbekanta problemet inflation en ny

arbetslöshet utan berör samhällsorganen och politiken: att skapa -

politisk teknologi, demokratiska uttrycksformer

en ny nya som avlägsnar obalansfaktorerna i de nuvarande och gör det

systemen möjligt att hejda den administrativa byråkratins ständiga utvidgning.

I public choice-skolans anda härledde således Lindbeckkommissionen/Ekonomikommissionen betydande del Sveri-

en av makroekonomiska problem hinder menade att det ges ur som man politiska har "Svaga" institutioner och svaga

systemet rest. regeringar hävdas ha varit oförmögna hålla stånd olika

att mot särintressen, alltför korta mandatperioder påstås ha förstärkt

rege-

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ringars benägenhet att flirta med olika väljargrupper för att be-

hålla makten. Resultatet har enligt kommissionen blivit växande

offentliga utgifter, budgetunderskott och inflation.

Självfallet går det att betrakta våra makroekonomiska tillkorta-

kommandon sådant public choice-perspektiv. Men i så fall

ur ett

måste några avgörande tillägg och nyanseringar göras:

Flertalet ekonomisk-politiska beslut från 1970 till i dag har vis-

serligen formellt antagits riksdagen eller Riksbanken,

av men arkitekter bakom har, nämnts, ofta varit nationalekono-

som

Ekonomer har, antingen rådgivare och sakkunniga

mer. som eller via den ekonomiska debatten, utövat mycket starkt in-

ett flytande den förda politiken. Likaväl diskutera

som att reformer det politiska borde därför kunna dis-

av systemet man kutera ekonomernas roll opinionsbildare och makt-

som faktorer, vilka reformer kan tänkas rätta till

samt som eventuella obalanser det området. I sammanhanget kunde

man också belysa svenska nationalekonomers privatekonomiska beroendeförhållanden till olika partsintressen. Ett exempel är de stipendier vissa banker och storföretag bidrar med till den

som ekonomiska forskningen, inte bara privata institut och högskolor utan också inom den statliga universitets- och högskolevärlden. I sammanhanget bör nämnas Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, där Assar Lindbeck varit chef i många år. Forskarna vid institutet är i utsträck-

stor ning beroende ekonomiskt stöd från näringslivet. Det behö-

självfallet inte betyda att forskningen institutet är styrd ver

bidragsgivarna, måste lov att diskutera forskav men man ningen -liksom den påverkan den utövat den ekonomiska

politiken i Sverige också utifrån sådant perspektiv.

- ett

Har näringslivets finansiering den ekonomiska forsk-

av ningen uteslutande bedrivits ett allmänt vetgirigt perspektiv

ur Har de ekonomer försörjning delvis år beroende sti-

vars av

pendier från banker och exportföretag inget helst incita-

som

ment att presentera forskningsresultat ligger i linje med

som bidragsgivarens skatter, löner och offentlig sektor Ett

syn

TORSTEN SVERENIUS

jakande första frågan och nekande andra frå-

svar ett svar

rimmar illa med public choice-perspektiv och rimmar

gan ett särdeles illa med grundtanken i det neoklassiska paradigmet och den liberala ideologin, i vilken individer förutsätts konkurrera med personlig vinstmaximering och egennytta som väsentliga drivkrafter.

Till de så kallade partsintressen eller särintressen Lind-

som . beckkommissionen och andra bör inte bara räknas kate-

tar upp gorier fackföreningar och andra slåss för öka-

som grupper som de löner och transfereringar. Man bör till kategorin i så fall ock-

så lägga exempelvis den finansiella sektorn och näringslivet. Det

affärsbank måste inte i varje läge landets som gynnar en gynna ekonomi, lika litet att det är bra för kommu-

som som en nalarbetare i varje läge är bra för landet. Det finns tendens i

en dagens debatt att betrakta näringslivet och den finansiella sek-

den närande parten, vilken politiken bör stödja, och torn som

samtidigt betrakta den offentliga sektorn, fackföreningsrörelsen

och andra folkrörelser för den tärande

som exponenter parten, vilken bör så begränsad inverkan politiken möj-

ges en som ligt. Med sådan schablonartad uppdelning inrangeras huvud-

en delen medborgarna under begreppet "särintresse medan in-

av stitutioner banker och exportföretag får all-

som representera mänintresset. Nedan exempel hur denna dualistiska före-

ges

ställningsvärld har lett till tudelning Sveriges ekonomi och

en av samhälle.

Det finns felaktig slutledning i Ekonomikommissionens

en an- . taganden sambanden mellan Sveriges ekonomiska problem

om och det politiska systemet.

Man skriver till exempel De institutionerna i

att svaga penning- och finanspolitiken förklarar inflationstendenserna under 1970- och 1980-talen, utvecklingen mot kostnadskriser och da-

stora arbetslöshet. gens

En med verkligheten överensstämmande tolkning är

mer

att starka institutioner i penning- och finanspolitiken snarare förklarar betydande del Sveriges makroekonomiska till-

en av kortakommanden. Det går nämligen att visa att olika regeringar

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

och riksbanksledningar vid diverse tillfällen gjort synnerligen

kraftfulla ingripanden i ekonomin, ingripanden ökat infla-

som tionen, bäddat för kostnadskriser och fått arbetslösheten att

stiga. Här kan exempel.

nämnas ett par

Figur 1.1. Inflation enligt konsumentprisindex KPI i Sverige och

OECD 1969-97

| Inflation enligt KPI 1969-97 |

E SVE El OECD

14.0 13.0 12,0 11,0 10,0 9,0 8,0 7,0 6.0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0

OECD:sgenomsnittär vägt. Källa:OECD,EconomicOutlook.Diagram:TorstenSverenius1999.

Sveriges inflation har vid några tillfällen det gångna kvartsseklet skjutit i höjden jämfört med omvärldens. Det hände till exempel 1970-71, 1977, 1980, 1983 och 1990. Gemensamt för dessa "pucklar svensk inflation utöver den är

av extra internationella

en höjning av momsen, vilket svårligen kan betraktas

som ex-

pansiv finanspolitik, utan ett skolexempel stram finanspolitik.

TORSTEN SVEHENIUS

Tvärtemot talet svaga institutioner" vilka hävdas ha bedrivit

om -

för släpphänt ekonomisk politik går det alltså hävda det en - att att

är synnerligen kraftfulla ekonomisk-politiska ingrepp och stram

finanspolitik vid flertal tillfällen fått inflationen fart.

som ett att ta Ett annat exempel är, som tidigare nämnts, att den samlade efterfrågan i Sverige har ökat mindre än i något land i hela västvärlden sedan 1970. Betraktat det perspektivet går det hävda inget

ur att att jämförbart land, över hela perioden, fört lika hård åtstram-

sett en

ningspolitik.

På vilket sätt detta skulle resultat svaga institutioner

vara av återstår för Lindbeckkommissionens sakkunniga förklara.

att

Vidare kan starkt ifrågasätta det är institutioner

man om svaga

har orsakat den kraftiga ökningen arbetslösheten under som av

nittiotalet. Var det politiker Finansdepartementet och

svaga en

penningpolitisk institution Riksbanken genomdrev

svag som avregleringen kredit- och valutamarknaderna, det in-

av var svaga stitutioner regering och riksbank fixerade växelkursen och

som därmed avhände sig räntevapnet den spekulationsdrivna över-

mot hettningen Var det institutioner teoretiska land-

svaga som, mot vinningar och mot valutamarknadens bedömning, in i det sista vägrade låta tillgång och efterfrågan bestämma priset valutan Var

det politiker och sakkunniga lät sig vid

svaga som surras masten

och vägrade föra "ackommoderande politik galoppe-

en mot en rande arbetslöshet

Det är till läsaren göra sin värdering adjektivet

upp att egen av

svag i sammanhanget.

Den kritik här riktas Lindbecks ekonomikommission

som mot ska inte tolkas generell kritik och slutsat-

som en mot resonemang

Kommissionen har gjort betydande insats för fästa beser. en att slutsfattarnas uppmärksamhet viktiga strukturella problem, det bör erkännas oberoende delar alla slutsatser eller I

av om man kommissionens bilagor finns flera intressanta analyser, analyser

naturliga skäl inte fullt ut kan återspeglats i betänkande och som av

förslag. Självfallet är stor utredning det slaget kompro-

en av en miss.

Eftersom kommissionen fick sådant kraftigt genomslag och

ett eftersom med sina förslag initierade förändring hela vårt

man av

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

demokratiska så måste deras och förslag dock

system resonemang

kritisk granskning.

tåla en

En kritik kan framföras Lindbeckkommis-

annan som mot sionen, tyvärr drabbar flertalet utredningar området,

men som är den bristfälliga analysen bakgrunden till vår låga tillväxt och

kontinuerliga eftersläpning omvärlden.

gentemot

2 Ekonomi och världsbilder

2.1 Den offentliga sektorn

Rikets affärer diskuteras aldrig förr, inte bara professionella

som av ekonomer och andra sakkunniga. På universitet och arbetsplatser, i massmedier och kring frukostbord dryftas dagligen den ekonomis-

ka politikens utformning och problem rör tillväxt, sysselsätt-

som ning och statsfinanser. Dagligen utslungas diverse påståenden

om svensk ekonomi; allt från statsskulden beror invandrarna

att eller krisen beror direktörernas fallskärmar, till aningen

att

sofistikerade antaganden att "exportindustrin försörjer

mer som den offentliga sektorn eller det inte går att bedriva

att en expansiv ekonomisk politik i värld med fria kapitalrörelser".

Att mellan fakta, analys, missuppfattning och myt-

sortera ren bildning kan svårt. Alla går emellanåt bet uppgiften, även

vara

har till yrke tillhandahålla fakta och sakliga analyser. som att Många våra hypoteser visar sig vid samvetsgrann ge-

av egna en

nomgång bygga misstolkningar och begränsad kunskap. I filo-

sofen Karl Poppers anda borde därför försöka betrakta våra

egna fakta och slutsatser provisoriska sanningar, det vill

som säga san-

ningar eller hypoteser så småningom kommer revideras

som att eller åtminstone

nyanseras.

Något grumlar vår alla bär världsbild,

som syn är att en dels dels kollektiv, vilken all information filtre-

en egen, en genom

Vetenskapsteoretikern Thomas Kuhn menade bekant att ras. som

paradigm, vetenskapliga böjningsmönster, fortlöpande

nya nya ersätter varandra.

Astronomins världsbilder brukar exempel. Copernicus,

tas som Newton och Einstein markerar alla övergång från ett föråldrat

TORSTEN SVERENIUS

paradigm till ett nytt, bättre överensstämmande med tidens veten-

skapliga iakttagelser.

Från nationalekonomins värld kan nämnas Adam Smith,

vars teorier underminerade merkantilismen, eller John Maynard Keynes och stockholmsskolan, trängde ut den rådande neoklassiska

som världsbilden. Så småningom kom ekonomer Joseph Schum-

som peter och Friedrich Hayek österrikiska skolan, Milton Fri-

von edman monetarismen, Robert Lucas teorin rationella för-

om väntningar och James Buchanan public choice att utmana det

keynesianska tankemönstret. Neoklassikerna återupprättades,

ekonomer Jevons, Pareto, Walras, Marshall och Menger blev

som åter modet. Analysen rörde sig från makro- tillbaka till mikroplanet, från teorier den reella blandekonomins brister och sta-

biliseringspolitikens nödvändighet till studier idealsituation

av en med fri konkurrens och tendens till jämvikt mellan utbud och efterfrågan marknadskrafterna får råda fritt störningar och

om utan

utan statlig inblandning.

alla ekonomer keynesianer fram till den första

Så gott som var oljekrisen 1973. Inom loppet några år hade emellertid de flesta

av ekonomer övergivit Keynes läror, vilka förklarades oförenliga med den situation hade uppstått i och med företeelser

nya som som

stagflation stagnation och inflation samtidigt, växande budge-

tunderskott och avreglerad, internationaliserad kapitalmarknad.

Efter misslyckandet med överbryggningspolitiken 1974-76 över-

i princip hela den svenska ekonomkåren tron att det gav var

möjligt att stimulera ekonomi och föra keynesiansk konjunk-

turpolitik. Hur genomtänkta invändningarna mot den keynesians-

ka teoribildningen kan i och för sig diskutera.

var man

Professor Ulf Jacobsson, chef för Industriens utredningsinstitut IUI har i professor Bo Söderstens intressanta bok Mar/e-

nad och politik SNS Förlag, 1997 skildrat invändningar

tre mot

stabiliseringspolitiken kom att bli vanliga från 70-talet;

som

"Fine-tuning-kritiken. Vertikal Phillipskurva. Teorin

om ra-

tionella förväntningar.

"Fine-tuning-kritiken går ut att det är oerhört svårt att göra

den ekonomiska konjunkturen. Detta faktum, rätt prognoser om

plus regerings åtgärder har fördröjd verkan, gör till

att en en att

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

exempel stimulansåtgärder lätt motverkar sitt syfte och blir kon-

traproduktiva.

Resonemanget Vertikal Phillipskurva går ut att

om en expan-

sionspolitik tenderar att leda till att inflationsförväntningarna sti-

och därmed motverkar sitt syfte. I resonemanget inbegrips ger, också det så kallade NAIRU-begreppet. NAIRU står för "the

nonaccelerating inflation rate of unemployment", alltså den nivå arbetslösheten enligt detta antagande "krävs" för inflatio-

som att

inte ska fart. Var denna nivå kan tänkas ligga i respektive nen ta land kan dock ingen med säkerhet säga, diskussionen detta på-

går ständigt.

Teorin rationella förväntningar säger exempelvis

om att en ex-

pansiv ekonomisk-politisk åtgärd är tänkt stimulera kon-

som att sumtionen i stället kan komma att ett ökat privat

generera sparande eftersom de ekonomiska förväntar sig de själva

agenterna att

eller sätt skall med och finansiera den ökade ränett annat vara tebörda drar sig. Slutresultatet stimulansåtgärder-

som staten av

kan därför bli hela stimulansen går till Ökat sparande i den na att

privata sektorn för täcka de framtida inkomstminskningarna.

att

I takt med industrivärlden år skakats svåra, glo-

att senare av balt verkande kriser Mexiko, Brasilien, Sydostasien, Japan och i takt med att arbetslösheten i Europa har ökat, har den dödförkla-

rade John Maynard likafullt börjat röra sig smula igen.

Inom nationalekonomins värld är det inte så avancerad

att en teoribildning försvinner för gott. Olika skolor fortlever sida vid sida, ömsom bestridande, ömsom befruktande varandra. Revide-

ringar görs i takt med empiriska iakttagelser, och kampen

nya ur mellan olika riktningar växer förhoppningsvis teorier bättre

som kan förklara ekonomins rörelselagar och därmed bättre förmår

anvisa vägar till hög levnadsstandard för alla medborgare och

en en god hushållning med naturresurserna, vilket väl till syvende och sist borde ekonomins huvudsakliga mål.

vara

Ett problem är dock att de olika teorierna beskriver värld

inte längre existerar. Världsekonomin förändras hela tiden. som Ny teknik, institutionella förhållanden, maktkonstel-

nya nya lationer; försöker beskriva hela tiden ändrar form,

något som

TORSTEN SVERENIUS

och gör det med den uppsättning kunskaper och erfarenheter

förvärvat från värld inte längre existerar. som en som

Ett problem har göra med fenomenet att olika

annat att grupper och individer delvis har olika mål med den ekonomiska politiken och den nationella ekonomin.

Ett företag producerar eller tjänster med huvudsaklig in-

varor riktning den inhemska marknaden är beroende ekonomisk

av en politik konsumtion. Höga reallöner och stor köp-

som gynnar en

kraft hos medborgarna är grundläggande förutsättning för

en att

sådant företag ska kunna expandera och nyanställa. Vilka

ett arbetsrättsliga lagar än har så kan inte inhemska företag

växa utan

växande inhemsk efterfrågan, såvida de inte främst är inriktade en

export, vilket i och för sig ett antal svenska storföretag

numera är.

Ett företag producerar och tjänster med huvudsaklig

som varor

inriktning exportmarknaden är å andra sidan beroende

av en

ekonomisk politik gör företaget konkurrenskraftigt den

som internationella marknaden. Faktorer låga kostnader, högutbil-

som

dad personal, hög kvalitet produkter och tjänster är här viktiga,

förutom växelkurspolitik och skatter. Kombinationen låga löner

av och högutbildad personal är dock, naturliga skäl, svår att uppnå.

Ett exempel målkonflikt är hur ska kunna

en man en hemmamarknad med höga reallöner, hög efterfrågan och utbyggd

offentlig service och samtidigt exportföretag med så låga kostnader och därmed låga priser möjligt.

som

De flesta exportföretag behöver fortfarande sin hemmamarknad. Man kan också tillägga land konkurrerar med låga

att ett som löner knappast sikt kommer återfinnas i de rika ländernas

att

skara. Satsning kunskap och utbildning år betrakta

nog att som

uthålligt konkurrensmedel än försöka ned lönerett mer att pressa

under konkurrentländernas. na

Den svåraste målkonflikten handlar bekant skatterna.

som om Genom högt skatteuttag kan staten sörja för omfattande

ett samhällsservice, välfärd och till utbildningsväsendet, vilket i

resurser

exportföretagen, för höga skatter

sin tur gynnar men genom underminerar företags möjligheter att konkurrera

man samma världsmarknaden.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

För höga marginalskatter minskar drivkraften att utbilda sig,

att utbildningspremien försvinner. För hög skatt ägande,

genom

förmögenhetsskatt, riskerar att kväva incitament för uppfinnande,

nyföretagande och entreprenörsskap, och riskerar leda till ut-

flyttning till länder med lägre eller ingen kapitalbeskattning. För

höga inkomstskatter och för höga indirekta skatter och avgifter minskar dessutom hushållens köpkraft och riskerar därmed att dra ned landets samlade produktion.

Vad den perfekt avvägda skattesatsen är den ekonomiska

som

politikens tiotusenkronorsfråga. Alla har synpunkter, ingen har

svaret.

Den officiella bilden i ljuset av fakta

Den ekonomiska politik förts i Sverige har efter kostnadskri-

som

70-talet till stor del varit inriktad att de stora sen gynna exportföretagen den inhemska marknadens bekostnad. Trots det har vår export bara gått aningen bättre än i omvärlden, medan däremot de finansiella vinsterna via devalveringspolitiken har ökat betydligt än i omvärlden. Den inhemska efterfrågan har där-

mer

ökat minst i hela västvärlden. Kring detta har det inte blivit emot någon debatt, de flesta tycks fortfarande inte känna till så är

ens att fallet. Trots till exempel inom både LO och SAF har med-

att man lemmar har drabbats mycket hårt denna katastrofala

som av ut-

veckling så har tystnaden varit kompakt kring frågan. Kanske kan

denna tystnad ha att göra med det faktum att såväl Landsorganisationen Arbetsgivareföreningen i stort har ställt sig bakom

som en

politik de stora företagen småföretagens bekostnad.

som gynnar I vart fall har de inte uttryckligen kritiserat strategin att dra ned efterfrågan hemmamarknaden och försöka överföra till

resurser exportindustrin, så många ekonomer och politiker varit över-

som ens om.

Svenska småföretag har haft många förespråkare vad retoriken anbelangar under denna period, dock inte lika många när det gäller

den praktiska politiken.

När det finns så intresse för de svenska småföreta-

nu ett stort

väl och så kan tycka fler borde när de får gens ve man att reagera

TORSTEN SVERENIUS

veta hur katastrofalt lite efterfrågan har ökat den inhemska marknaden sedan 1970, och huvudskälen till detta.

Undertecknad har sedan 1995 i ett antal tidningsartiklar och

krönikor Sydsvenska Dagbladet, Expressen, Dagens Nyheter

samt i A-ekonomi och Norra Magasinet visat att konsumtionen och den inhemska efterfrågan i Sverige har ökat minst i hela västvärlden, och att detta i sin tur är huvudorsaken till vår låga tillväxt. Detta avslöjande har emellertid inte rönt några kommentarer,

mer än mycket indirekt och diskret. Inte i de tidningar där dessa

ens fakta presenterades kommenterades saken nyhets- eller ledar-

plats.

En reaktion från vissa redaktörer har varit det där är för

att komplicerade saker för beskrivas i dagstidning. Det kanske

att en kan ligga något i det, reaktionen är intressant med tanke

men att det i tidningar under två decennier har gått alldeles utmärkt

samma

sprida budskap "överkonsumtion", "löneinflation" och att om

offentlig utgiftsexplosion". Sådana budskap har uppenbarligen

inte varit för komplicerade. När denna gängse uppfattning sedan kan revideras, då är sambanden plötsligt "för komplicerade för

delges läsarna. att

Att den privata konsumtionen i Sverige, med världens kanske modernaste produktionsapparat, bara ökade med 6 procent mellan 1976 och 1996 samtidigt konsumtionen i jämförbara länder

som ökade med drygt 40 procent i genomsnitt än gånger så

- mer sex mycket är inte detta värt att diskuteras i ett land där medborgar-

fått höra att de levt över sina och landets tillgångar under na sam-

period Tydligen inte.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Figur 2.1. Procentuell ökning i fastapriser volym privat kon-

av sumtion per capita 197696 i Sverige och OECD 18

Ökningavprivatkonsumtionpercapita1976-96. I

Sverige

NyaZeeland

Schweiz

Danmark

Kanada

Holland

Tyskland

Frankrike

Finland

Belgien

Australien

USA

Norge

Island

Österrike

Luxemburg

Slorbrit.

Italien

Japan

0,0 10,0 20,0 30,0 40.0 50,0 60.0 70,0 80.0

Källa:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

Landet levde över sina tillgångar I diagrammet jämförs den

som privata konsumtionens ökning invånare 1976-96 i Sverige och

per andra industriländer. Sveriges ökning är den lägsta i hela OECD; 6 procent 20 år. Italienarna och engelsmännen har alltså se

ovan

ökat sin konsumtion ungefär 10 gånger så mycket svenskarna,

som österrikarna drygt 8 gånger

Då ska dessa länder hade nästan lika hög nivå

man veta att

sin privata konsumtion Sverige 1976, enligt OECD:s köp-

som kraftsjusterade siffror. Österrikarnas konsumtion

var 93,5 procent

vår, Italienarnas 94,8 och engelsmännens 97,3. Gapet mellan av oss och dessa länder har därför vidgats mycket kraftigt sedan 1975, inte bara procentuellt utan också reellt.

Ointresset för fakta avviker från den gängse bilden har

som varit lika utbrett bland politiker bland andra Efter någ-

som grupper.

TORSTEN SVERENIUS

artiklar jag skrev svensk ekonomi blev jag dock uppringd ra om av

två politiker, båda med positiva synpunkter artiklarna inne-

att höll fakta undanhållits eller missats våra ledande ekonomer.

som av

Båda kvinnor, båda betraktas självständiga sanningssägare i

var som sina respektive partier, kanske ibland också "svikare" eftersom

som de inte automatiskt har ställt sig bakom partiets officiella linje, utan att först ha prövat det sakliga innehållet. Det moderaten

var

Margit Gennser och centerpartisten Birgitta Hambraeus.

I intervjun säger Margit Gennser apropå fakta i debatten:

-Jag tror att fakta är otroligt nödvändigt, och de bortser från

som

fakta kommer förr eller att hamna i omöjlig situation. Jag

senare en

diskuterade detta dogmatik med min är dog-

om man, att om man

matisk, är det inte ett tecken är lite obegåvad Det

att man mer

retorisk fråga, lutade att den också.

var en men svara

Gennser skrattar

Det finns ytterligare antal fakta vår ekonomi hade

ett om som kunnat den officiella bilden det, eller möj-

nyansera men som trots ligen därför, inte lett till någon diskussion bland tongivande eko-

och medier. Några dessa samband rör den offentliga nomer av sektorn. Ett återkommande ämne har varit att vår offentliga sektor har vuxit så mycket än i omvärlden sedan 1970. Denna är

mer tro förbunden med världen i vilken den offentliga sektorn

en syn betraktas tärande och hotar tränga undan den privata

som att sektorn. Detta kan det i och för sig finnas risk för, frågan

en men

sådan undanträngning verkligen har skett i Sveriges fall.

är om en

Fakta är nämligen inte bara vår privata konsumtion har ökat

att minst i västvärlden. Detsamma gäller den totala konsumtionen

privat och offentlig konsumtion sammanslagen där ligger vår ök-

ningstakt i OECD-områdets botten räknar perioden från

om man 1970 till i dag.

När undertecknad för några år sedan började sprida fakta

om detta slog det mig hur dåligt informerade även våra ledande eko-

denna punkt. Även så kunnig och påläst ekonom nomer var en

Jan Herin, chefsekonom SAF. När 1995 samtalade som om detta hans kommentar Sveriges konsumtion hade Ökat

var att mer än jämförbara länders sedan 1970. Herin visste den privata kon-

att

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

sumtionen hade vuxit mindre än i omvärlden, trodde att vår

men ofezntliga konsumtion hade ökat desto och

mer, att nettot var en kraftigare ökning den totala konsumtionen än i andra länder.

av Fakta är det rakt den totala konsumtionen har

som sagt motsatta: sedan 1970 ökat minst i hela västvärlden, Nya Zeeland undantaget. Då bör veta att den totala konsumtionen utgör huvudkompo-

man

i BNP, Växer huvuddelen kakan långsamt så nenten 80 procent. av

är det följdriktigt hela kakan växer långsamt.

att

Svenska Arbetsgivareföreningen har byggt sin

Om man analys svenskarnas konsumtion har ökat än i andra län-

att mer der så är det också följdriktigt missar huvudförklaringen

att man till eftersläpningen: vår totala konsumtion 80 procent BNP

att - av

bara har ökat med under tid motsvarande - 30 procent samma som del ökade med i jämförbara länder.

70 procent

Detta kan många exempel hur vår världsbild emellan-

vara ett av

skymmer vår analys så att missar avgörande fakta. Ett feno-

uppenbarligen inte våra mest kunniga ekonomer går men som ens fria från.

Den offentliga konsumtionen har under perioden 1970-97 ökat med 44,5 i Sverige och 72 procent i omvärlden. Visserligen

procent

hade Sverige, liksom när det gäller hela bruttonationalprodukten,

högre utgångsläge 1970. Men även hänsyn till detta ett om man tar

och köpkraftsjusterad jämförelse, så har vår offentliga kon-

gör en sumtion tappat mark under många år.

Bara länder i OECD har låtit sin offentliga konsumtion växa

tre mindre än Sveriges; Nya Zeeland 35,4 °/o, Kanada 30,5 % och USA 8,1 %. Övriga länder har så säga slösat och förbrukat

att och låtit sin konsumtion skola, vård, universitet, polis,

av omsorg, försvar, domstolar växa än vår. På 90-talet har förvisso de

mer

flesta länder inför EMU-anpassningen bromsat sin offentliga

konsumtion, har låtit den minska i reala termer Sverige

men som

gjort år. En jämförelse över hela perioden med våra

senare nor-

diska grannländer följande utfall:

ger

TORSTEN SVERENIUS

Genomsnittet för de fyra övriga nordiska länderna är 126,1

procent. Den offentliga konsumtionen capita i våra grannländer

per har alltså vuxit nästan tre gånger så mycket i Sverige sedan

som 1970, i procent räknat.

Om i stället för den procentuella ökningen vill jämföra

man konsumtionens nivå i olika länder vid olika tidpunkter

bör man

använda köpkraftsjusterad beräkning. En sådan beräkning

en tar hänsyn till prisnivån i de olika länderna, och OECD:s

även om

prisjämförelser för köpkraftsjustering är tillförlitlig när det

mer gäller privat konsumtion, så får med dessa siffror ungefärlig

man en uppfattning om skillnaden i nivåer mellan olika länder.

Vi kan alltså detta vis jämföra de övriga nordiska ländernas beräknade utgångsläge 1970 och deras konsumtionsnivå 1997 relativt Sverige. En sådan beräkning nedanstående resultat:

ger

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Under period i den allmänna debatten hävdat att

samma som man Sveriges offentliga sektor har vuxit än i omvärlden och försvå-

mer

exportindustrins möjligheter konkurrera så har alltså

rat att omvärlden låtit sin offentliga konsumtion öka än vår och därför

mer har sakta säkert närmat sig vår nivå.

man men

År 1970 hade alltså de nordiska länderna statlig och kom-

en munal konsumtion i genomsnitt 60 procent av Sveriges.

År 1997 denna i genomsnitt lika Sveriges, för-

var stor som en

ändring hela 40 procentenheter. Danmark, offentliga kon-

vars sumtion 197O 90 procent vår, satsade ett kvartssekel

var av senare drygt skola, vård, polis och

20 procent mer resurser omsorg,

Övrig offentlig konsumtion än vi, detta enligt OECD:s köpkraftsjusterade siffror.

Ett exempel är Island, offentliga konsumtion 1970

annat vars bara Sveriges. 1997 deras konsumtion 96,2

var 43,2 procent av var

vår. Island har alltså tagit in närmast osannolika 53 procent av

procentenheter under perioden. När de köpkraftsjusterade siffror-

för 1998 och 1999 är klara, visar de förmodligen att islänningarna

har i vår paradgren, offentlig konsumtion. Vad

na passerat oss

TORSTEN SVERENIUS

gäller total konsumtion har Island sedan länge gått förbi. Det hände redan 1984, och 1997 islänningarnas konsumtion hela 25 var

procent högre än svenskarnas. För anhängarna av hypotesen den offentliga sektorn

om som "tårande" för samhällsekonomin återstår alltså förklara hur de att nordiska länderna har fått betydligt högre tillväxt än Sverige en trots att deras offentliga konsumtion har vuxit så mycket än mer var.

Den offentliga "utgiftsexplosionen"

Det har talats så mycket de offentliga utgifterna kunde om att man tycka att begreppen är förklarade gång för alla. Tyvärr råder det en dock fortfarande begreppsförvirring området, vilket en gör att det inte skadar definiera de olika begreppen ännu gång. nog att en Alltså: De offentliga utgifterna inte bara konsumtion. De består av:

Offentlig konsumtion.

2. Offentliga investeringar.

Offentliga transfereringar.

De offentliga utgifternas andel BNP brukar återkomav vara en mande källa till över utvecklingen. Men då bör tillägga oro man att konsumtionen och investeringarna bidrar till BNP, inte bara utgör kostnad för det offentliga. Man talar oftast bara utgiftssien om

dan, och glömmer då offentlig konsumtion och investeringar

att samtidigt gör BNP större med belopp de ökar de ofsamma som

fentliga utgifterna.

BNP är ett mått produktionens storlek. Konsumtion och in-

vesteringar ingår i BNP, de offentliga transfereringarna är

- som en överföring av pengar mellan i samhället ingår inte i BNP grupper och kan därför inte sägas utgöra eller så andel BNP. en stor av Däremot kan säga transfereringarna är eller så i man att stora förhållande till BNP:s storlek. Men då bör transfereringarna för det första mätas efter de beskattats, inte före, bör också att man vara sparsam med att slå ihop dem med konsumtion och investeringar eftersom det då är lätt blanda ihop korten. Konsumtion och att

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

investeringar bidrar till produktionen BNP, transfere-

som sagt

ringarna är fördelning denna produktion.

en som tas ur

Ett vanligt åskådliggöra "den offentliga utgiftsexplosio-

sätt att

nen är publicera diagram över de offentliga utgifternas an-

att ett del BNP. I skriften Fakta Sveriges ekonomi, utgiven SAF,

av om av finns ofta intressanta och relevanta grafiska framställningar. Tyvärr

sig också in diagram försöker bekräfta den smyger som mer egna

världen sprida just fakta Sveriges ekonomi. I synen än att om

1997 års upplaga antal cirkeldiagram visande

presenteras ett "Offentliga sektorns utgifter i Sverige och omvärlden 1960-95.

Vid diagrammen står Procent BNP och i cirkeldiagrammet för

år 1995 kan utläsa Sveriges offentliga utgifter, i gul färg,

man att detta år BNP. För den oinvigde framstår

motsvarar 66 procent av det då den privata delen vår BNP, i blå färg, bara utgör

som om av 34 Detta är vad visualiseras i diagrammet. Summan

procent. som

BNP:s andelar måste, alla förstår, bli 100 Då undav som procent.

vad består de kvarvarande i cirkeln av Man rar man: 34 procenten

kan exempelvis fortsätta räkneövningen med addera den pri-

att

sektorns andel BNP till nämnda cirkel. Gör detta, då vata av man

delarna till osannolika 138 procent summerar

Så här nämligen BNP:s delar för 1995 från användarsidan,

ser ut

enligt nationalräkenskaperna:

TORSTEN SVERENIUS

Om alltså privat konsumtion, privata investeringar och

man tar export, drar från importen och till detta adderar 66 i of-

procent

fentliga utgifter då kan förvisso tala "offentlig

man om en ut-

giftsexplosion eftersom den höga andelen offentligt då självfallet

måste spränga BNP-cirkeln i bitar. Att in i cirkel

138 procent en

ska 100 är inte lätt fig. 2.2. som rymma procent se

Vill däremot redovisa den offentliga sektorns andel

man av BNP konsumtion plus investeringar ett adekvat sätt så blir denna dock inte större än 28 procent 25,8 plus 2,2.

I SAF:s Fakta Sveriges ekonomi jämförs Sveriges offentliga

om utgifter förhållande till BNP", korrekt benämning, sägs

- som en vara 66 procent med andra länders, till exempel EU:s, sågs

- som vara 50,1 procent. Detta är inte adekvat jämförelse. Siffrorna för

en Sveriges del är statistiskt uppförstorade våra socialför-

genom att

säkringar sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring är skatteplikti-

vilket motsvarande ersättningar i flertalet jämförbara länder ga, inte är.

Detta innebär att nettokostnaden för våra inkomstöverföringar är betydligt lägre än den bruttokostnad normalt redovisas.

som Därför är det okunnigt alternativt oärligt redovisa Sveriges

att bruttOSWOroch jämföra dem med omvärldens.

De offentliga utgifternas storlek i förhållande till BNP har bara nått över 50-procentsnivån vid två tillfällen, nämligen under kriserna i början 80-talet och i början 90-talet, har den så

av av annars kallade utgiftskvoten sedan 1977 stadigt legat mellan 45 och 50 procent i förhållande till produktionen, vilket är långt ifrån den alarmerande siffran hörs i debatten.

70 procent som

Här har många våra ledande ekonomer, politiker och journa-

av lister svikit när det gäller sakligt beskriva situationen för med-

att borgarna. Tvärtom har i vissa fall ytterligare dramatiserat

man saken med veritabla skräckskildringar över hur våra offentliga utgifter tagit fart i förhållande till omvärldens. Hur mycket denna

av dramaturgi är okunnighet och hur mycket är medveten

som som manipulation är omöjligt att säga. Effekten har i varje fall blivit

att

medborgare och beslutsfattare har vanföreställning

presenterats en

tillståndet för svensk ekonomi, och tenderat utifrån om att agera

denna vanföreställning.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Vad ska säga det faktum att det finns ekonomiman om professorer i värt land inför intet anande studenter leveresom ont sådan oriktiga siffror under föreläsningar i nationalekonomi rar Saken blir pikant betänker det är den offentliextra om man att sektorn betalar för dessa föreläsnin Om den offentga som nu liga sektorn betalar för sin avrättning så kan man tycka att egen detta i så fall kunde ske med blanka och inte i lönnrena, vapen dom, bakifrån. titta vad OECD-ländernas nationalräkenskaper och Låt oss

två statliga ESO-rapporter förtäljer i frågan hur mycket de offent-

liga utgifterna har vuxit i Sverige jämfört med våra konkurrentlän-

der sedan 70-talet.

Den offentliga konsumtionen har ökat klart mindre än i

se ovan

omvärlden. Vår offentliga konsumtion har vuxit med 44,5 procent i Sverige

och i genomsnitt 18 jämförbara OECD-länder

72 procent ett av under perioden 1970-97. Gör volymindex från 1970 så man ett visar detta aldrig hinner ifatt omvärldens ökningstakt, men att det är först under 90-talet, då vår konsumtion minskar, gapet som mellan och OECD vidgas. Fram till dess är eftersläpningen för oss den offentliga konsumtionen inte dramatisk jämfört med den pri-

vara. Vad den offentliga konsumtionens andel BNP beträffar så av har den sedan 1970 stigit i hela västvärlden. En orsak till det är att

de privata och offentliga tjänsternas andel BNP kontinuerligt

av ökar industrins bekostnad. Industrin behöver allt färre händer, tjänsterna behöver allt fler. För Sveriges del har den offentliga kon-

sumtionens andel produktionen efter 1970 stigit under två periav oder. Dels från 1973 fram till 1982, dels från slutet 80-talet fram av till 1994, därefter föll den tillbaka till den nivå omkring 25 pro- BNP den hade vid mitten 70-talet. En starkt bidracent av som av gande orsak till den växande andelen har varit vår privata konatt sumtion hållits tillbaka mycket kraftigt, inte främst att den offent-

liga har ökat. Under hela har Sverige haft västvärldens högsta andel

perioden

offentlig konsumtion. Trots de flesta länder har låtit sin konatt

TORSTEN SVERENIUS

sumtion växa snabbare än Sveriges, så hade 1997 fortfarande den högsta andelen BNP 25,8 före Danmarks 25,3.

av - procent strax

Danmark och Norge har högre offentlig konsumtion än

nu en vi. De har dessutom högre privat konsumtion. Trots detta utgör deras totala konsumtion lägre andel BNP än vår. Det beror

en av

att deras investeringar är högre än våra. Genom att bromsa vår

konsumtionsökning verkar paradoxalt ha bromsat vår in-

nog

vesteringsökning ännu mer.

Detta är intressant. På 1930-talet, då Sverige blev banbrytande inom nationalekonomisk forskning, föddes stockholms-

genom

skolan Myrdal, Ohlin, Lundberg m.fl. teorin sparparadoxen.

Denna teori säger att besparingar i läge med outnyttjad

ett stor

kapacitet tenderar att minska det samhälleliga sparandet, det vill säga investeringarna. Att det rent finansiella sparandet tenderar att öka sak.

är en annan

Sverige har vid några tillfällen i modern tid tillämpat just så-

en dan politik stockholmsskolans ekonomer varnade för.

som

Ett exempel hur stockholmsskolans världsbild övergavs de

av ekonomer styrt vår ekonomi de senaste decennierna i den

som ges tidigare finansministern Kjell-Olof Feldts bok Alla dessa dagar...i regeringen 1982-1990 Norstedts, 1991.

Feldt skriver där följande inriktningen under

om hans tid som finansminister:

Inriktningen klar: det den privata konsumtionens tillväxt

var var

måste begränsas, investeringarna ville hålla så som uppe en

hög nivå som möjligt.

Inriktningen har inte varit förbehållen Feldts regering. Hans bor-

gerliga kolleger finansministerposten, exempelvis Gösta Boh-

och Anne Wibble, har resonerat i liknande man termer.

Det ska dock tilläggas Erik Lundberg, stockholms-

att en av

skolans ekonomer, aktivt pläderade för devalvering i början

en av

80-talet, åberopande de lyckade devalveringarna 1931 och 1949. Missgynnandet konsumtionen har dock bidragit till sjunkan-

av de investeringar i Sverige. En del orsaken till detta står att finna i

de svenska företagens ökade utlandsinvesteringar, detta kan

men

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

inte än till del förklara den utvecklingen hemma-

mer en svaga marknaden.

Nu har i och för sig investeringskvoten sjunkit i hela västvärl-

den sedan 70-talet. Detta beror till stor del strukturomvand-

ling, där investeringar i humankapital offentlig konsumtion plus

privat vård och utbildning växande andel bekostnad

tar en av

traditionella realkapitalinvesteringar bostäder, maskiner, byggna-

der, vägar, vilket inte betyder att de sistnämnda minskat, bara att deras andel minskat. Detta har missats många för

av som varnat

sjunkande investeringskvot", bör just modernise-

men ses som en

ring, låt den inte bokförs investering för-

vara att som utan som brukning, dess motsats.

Figur 2.2. Sveriges BNP 1995, andelar i procent

SverigesBNP1995,ondelor i procent.

Offjnvest.

Nettoexp.

Lagerinv.

Offentlig konsumtion

Privatainvest.

ivat kons. 52,3

Priv. invcst. 12,4

Off. kons. 25,8

Privat konsumtion Off invest 2,2

Lagerinvest. 0,9

Nettoexp. 6,4

Källa:SCB,Försörjningsbalansen.Diagram:TorstenSverenius1999.

För Sveriges del tillkommer dock att den låga privata efterfrågan har dragit ned behovet investeringar i realkapital, detta trots att

TORSTEN SVERENIUS

exporten ökat kraftigt under 90-talet. Nettoexportens andel

av BNP nådde 1997 sin högsta andel i modern tid 7 procent. Den våldsamma ökningen nettoexporten under 90-talet har, tillsam-

med raset för investeringarna under depressionen, lett till

mans en

brant fallande investeringskvot.

När vår konsumtion ökar igen så tar investeringarna fart

nu ånyo, från för svenska förhållanden närmast chockerande

men en låg nivå. det bara två länder i OECD hade klart högre

1970 var som

bruttoinvesteringar capita än Sverige: Schweiz och Japan. 1997

per

det bara fyra länder klart hade lägre köpkraftsjusterade

var som investeringar än Sverige: Ungern, Turkiet, Polen och Mexiko, inte de länder normalt har velat jämföra med.

oss

Sveriges bruttoinvesteringskvot 1997 inte högre än 13,7

var procent. Som jämförelse kan nämnas att Danmarks och Norges

investeringar utgjorde 20,1 respektive 23,0 procent BNP.

Om den offentliga konsumtionen i Sverige halkar efter andra länders, samtidigt låter vår privata halka efter ännu då

men mer, minskar inte den offentligas andel BNP relativt omvärldens, och

av då kan det skenbart ut vår offentliga konsumtion vuxit

se som mer.

Den kraftigaste ökningen den offentliga konsumtionen in-

av träffade 60-talet, med slutpunkt i Sveriges rela-

år 1970 som en tivt omvärlden våldsamma satsning skola, vård och I

omsorg. debatten har det däremot hävdats det 70-talet den "tog

att var fart.

De offentliga investeringarna har stadigt ökat i omvärlden. I Sverige har de mins/eat.

Våra kommunala investeringar invånare 1996 hela 32,7

per var procent lägre än 1970 Detta är bland spegelbild den

annat en av gradvisa förslumning landets skolor blivit allt tydligare med

av som åren. De slåss för nedbantning den offentliga sektorn

som en av bör med i beräkningen dessa uteblivna investeringar också

ta att

drabbat ett antal privata byggfirmor, gått miste åtskilliga

som om

uppdrag och sysselsättningstillfällen denna kommunala

genom

sparsamhet.

Våra statliga investeringar däremot har tillåtits öka med

41 pro-

eftersom dessa utgör mindre del än de kommunala så cent, men en

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMIEFTER 1970

blir nettot minskning de offentliga investeringarna med 15

en av

capita sedan 1970. procent per

Under period har investeringarna ökat kraftigt i flertalet

samma andra länder. Att räkna differensen är inte mödan värt, eftersom våra investeringar inte når till nollstrecket.

ens upp

De offentliga transfereringarna inkomstöverföringar som ar-

betslöshetsunderstöd, pensioner, sjukförsäkring, barnbidrag, regionalstöd, företagsstöd har fram till sysselsättningskollapsen

- 90-talet inte ökat än i omvärlden, 20 års debatt hand-

mer trots att lat detta, trots att tongivande ekonomer och politiker gång

om gång hävdat, och fortfarande hävdar, att så är fallet. Den del

produktionen avsätts för transfereringar har stigit i många

som länder sedan 1970, dels beroende ökade pensionsutbetalningar, ökad arbetslöshet och andra utgifter, dels beroende att tillväxttakten i hela västvärlden växlades ned efter 1970. Således har både täljaren och nämnaren påverkat utfallet, vilket lett till ökad

en "utgiftskvot", ska tala i de termerna.

om man nu

För Sveriges del är det i hög grad så att nämnaren påverkat den-

kvot eftersom har fört ekonomisk politik dragit ned na en som vår BNP i förhållande till andra länder. Med högre BNP och färre arbetslösa skulle våra transfereringar ha tagit långt mindre del

en av

vårt samlade produktionsresultat. Ett viktiga ESO-rapporter har tittat närmare utveckling-

par

de offentliga utgifterna, då särskilt socialförsäkringarna,

en av som

utgör huvuddelen transfereringarna.

Det är En socialförsäkring Ds 1994:81 med delrapporten

N ettokostnaden för transfereringar i Sverige och några andra länder Ds 1994:133. Rapporterna är skrivna under Klas Eklunds tid

som ESC-ordförande och uttrycker visserligen över transfere-

en oro

ringarnas storlek och budgetunderskottets djup rapporterna är

författade under djupaste depression, mot fonden ökande

av en statsskuld bidrar samtidigt med för den svenska debatten

- men en välbehövlig nyansering. Tyvärr är det dock så att seriösa rapporter

dessa tenderar att glömmas bort varken medier eller polisom om tiska partier gör någon stor sak de rön framkommer.

av som

TORSTEN SVERENIUS

Huvudrapporten författades under ledning SACO:s chefse-

av konom Jan Bröms, och ambitiös genomgång olika aspekter

är en av socialförsäkringarnas storlek och inverkan samhällsekonomin. En del drastiska förslag framförs, bör överväga

som att man

en sänkning socialbidragsnivån, och att bör överväga

av man en

minskning barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott

av ge-

ett ökat inslag inkomstprövning.

nom av

När det gäller frågan huruvida Sveriges transfereringar har

om ökat än omvärldens, så skriver emellertid utredarna följande,

mer och hänvisar då till ovannämnda delrapport skriven KI:s Marie

av Oberkofler och Hans Olsson:

Beräkningar Konjunkturinstitutet utfört vårt uppdrag

som avslöjar denna statistiska illusion. transfereringarna till

De visar att hushållen efter skatt inte ökat sedan 1970-talet fram till 1990

netto räknat andel BNP till faktorpris. Andelen låg konstant

som av kring 13 procent trots utbyggda ersättningar, allt fler pensionärer

Först när arbetslösheten ökade i början 1990-talet osv. av steg ut-

gifterna. Nettoberäkningen visar också att den offentliga konsum-

tionen är dubbelt så transfereringarna. Bristande teknisk

stor som

redovisning kan således både felaktig bild utvecklingen

ge en av och indirekt vilka besparingar är möjliga.

av som

Man fortsätter:

Efter bidragsmottagarna, med i princip vändande betalat

att post, sin skatt har transfereringarna till hushållen stabilt 13

motsvarar procent BNP till faktorpris BNP till marknadspris exkl. indi-

av rekta skatter alltifrån mitten 1970-talet fram till början 1990-

av av talet då arbetslösheten kraftigt slog igenom i såväl

nämnare som täljare i den aktuella kvoten. Bidraget ökade och BNP-basen minskade. Men också kvottalens absoluta nivå kan värda tanke.

vara en Är 13 eller för den delen 16 produktionsvärdet

procent, procent, av mycket eller lite för finansiera pensionssystem, sjukförsäkring,

att

föräldrapenning, arbetslöshetsersättning, barnbidrag, studiefinansi-

ering, bostadsbidrag, socialbidrag och annat Frågan går inte att

besvara djupare analys.

utan en

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Trots det sagda utredarna att de offentliga utgiftsnivåerna

menar bör över. ses

Det är vår uppfattning försäkringarna framöver kommer bli

att att för dyra i samhällsekonomisk mening, inte över deras

om ser

utformning.

Med hänsyn till de underskotten i de offentliga finanserna

stora är emellertid försäkringarna även statsfinansiellt alldeles för dyra. Med denna utgångspunkt är det helt irrelevant sjukförsäkring-

i sig går med överskott. De ekonomiska problemen motiverar en omfattande besparingar. Vår uppfattning är dock försäk-

att en ringsreform bäst bidrar till att minska underskotten den inrik-

söka förbättra långsiktiga verkan. Det är främst tas att systemets

dynamiska effekter formi exempelvis mindre arbetslöshet

genom av

och förtidspensionering positiv utveckling kan stödjas. För-

som en

fattarnas kursivering.

Figur 2.3. Den ofentliga sektorns transfereringar brutto i

- procent av BNP till marknadspris och nettoberâknade i BNP till hk-

procent av

torpris

ä 50-1

m/ 25-

/Z/Q

zo-

_____Ã_/

/ w

/ 1a- /á/

i NGM / iiii i i

i- 1o

a r . . . . . . . y . . . 70 12 74 10 n ao u n u oo a:

TORSTEN SVERENIUS

Figur 2.4. De offentliga utgifterna nettoberáknade i procent BNP

till faktorpris

70 72 74 7G 7B BO 52 M 36 BB 90 92

j- l j D owsganncimmwl

Konsumtion mammor Trumerørhgarülnmll

Man kan diskutera ESO-rapportens slutsatser, och kan

man som

diskutera de 13 eller 16 i den djupa lågkonjunksagt om procent

turen tas produktionen för finansiera alla uppräknade

som ur att ändamål är för mycket eller Men är då långt från den okunni-

agitationen hur den "ofantliga sektorn förbrukar 70 ga om pro-

våra och när har lämnat denna agitation bakcent av resurser, man

sig då kan börja föra ett samtal den reala resursförom man om brukningen, och då kan kanske också fler än i dag kon-

grupper struktivt bidra till debatten. Inställningen hos huvuddelen med-

av borgarna är med sannolikhet vill ha samhälle där

stor att man ett

sysselsättningen främjas och där ska kunna försörja sig sin

man lön inkomstöverföringar från det allmänna. Problemet är

utan att

seriös och bred diskussion aldrig kommer till stånd så länge en ekonomer och politiker borde bättre sprider vilseledande

som veta

uppgifter den offentliga sektorns resursförbrukning.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Resursbrist eller organisationsproblem

Dagens Nyheter uppmärksammade i artikelserie för något år

en sedan att betydande del de i dag ut att till

en av pengar som ser undervisning i själva verket går till att betala höga hyror för nytt-

jandet av skolbyggnaderna.

Detta kommenterades moderaternas Bo Lundgren så här i

av januari 1998:

När använder den hyressättning för lägga

- man typen av att

kostnader än vad är befogat så är det naturligtvis helt mer som orimligt. Och det är fråga hur prioriterar inom

en om man ra-

för de offentliga

men resurserna.

Lundgrens partikamrat Margit Gennser, ekonom och arki-

en av tekterna bakom den pensionsreformen, är lika kritisk till att

nya en del skolans går till hyror: av resurser

Men detta är för att kommunalpolitikerna ska ha att le- - pengar ka med för andra ändamål. Detta är sjukt, och det är likadant inom sjukvården inom skolan. För gamla skolor borde

som som vara avskrivna före andra världskriget så tar ut hyror inte är

man som av denna världen. Och trots dessa höga hyror har inte underhållit

man

sina skolor ordentligt.

Lundgrens och Gennsers partikamrat Staffan Burenstam Linder

dock inte att skolorna får för lite Han i stället anser pengar. anser att skolornas problem beror att de är offentliga och inte privata. Han den svenska skolan vadar i pengar".

anser att

Nej, jag vill inte ha över huvud till skolorna,

- mer pengar taget

till det här med vård, skola, det har väldigt inte mer pengar omsorg, lite att göra med Det är hur systemen fungerar.

mera pengar. Svenska skolan vadar i de är inte särskilt effektivt

pengar men använda.

En hel del går till hyror till exempel.

av pengarna

-Ja, de går till allt möjligt. Du kan universiteten, jag

se som kan bättre än grundskolorna, där är de europeiska universitets-

TORSTEN SVERENIUS

systemen, inklusive det svenska, stora statliga gigantiska monolitiska Ingen konkurrens, än mellan individuella

system. annat professorer, konkurrerar lite grand anslag, och konkurre-

som om man

genom att springa i trappan till kanslihuset för att tre rar nya professurer till Uppsala och sådant där. Men inte konkurrens i

som företagsvärlden. Vi håller och privatiserar och står i och allt möjligt med telefonbolag och allt vad det är för någonting

nu nu häri Europa, det har jag inget tvärsom, det verkligen

emot, men viktigaste att privatisera är universiteten. I USA, har alla värl-

som dens fina universitet för närvarande, är de privata, eller del-

stora statliga och i intensiv konkurrens, och konkurrens helt

ett annat sätt än den här lilla ytliga konkurrensen finns i svenska uni-

som versitetsvärlden. Det innebär för närvarande de europeiska

nu att universitet som man kan namnet det kan för att är

man man en lite bildad historiskt sett, vad Heidelberg för

person, man vet var någonting, och Sorbonne. De amerikanska universiteten Harvard och Yale och så där de kan för de är de bästa i världen. Och

man att universiteten är betydelsefulla än någonsin, det är inte la-

nu mer

tinprofessurer som mals ut där och professorer och skickliga ju-

rister utan det mals ut vetenskapsmän konstruerar hela

som grunden för högbetalda arbeten, i IT-industri och allt vad det är för någonting. Här håller och funderar hur ska ha det i våra

högst traditionella verkstadsföretag. De är fantastiskt skickliga

de här Atlas-Copco och allt vad det är för någonting, det

nu men är inte the high-flyers för närvarande, pyssla med verktyg

att och bilar och lite maskiner och sådant där. Det är inte "the big thing" de är industrier inte nyanställer. Nej, så det

utan mogna som behövs inte det behövs...och det gäller sjukvår-

mera pengar utan den, det gäller skolan, det gäller universiteten, och det gäller barn-

daghem och alltihopa.

Men så finns det sådana där "Jerzy Einhornare" och andra - som går omkring och det behövs fantastiskt mycket, och jag

säger att såg Alf Svensson Aktuellt i går 7 januari -99 han "Har

sa: inte råd att ta hand våra gamla då är det skamligt, det är

om sådana där i debatten låter bra. Men för de gamla är det

grepp som

mycket viktigare har vård är någorlunda väl utfor-

att man en som

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

mad. Om ringer läkare här då får höra att jag kan

man upp en man komma tre månader

Och det är ett organisationsproblem i huvudsak

-Ja, det är monolitiska system utan frihet för enskilda män-

stora niskor att bestämma. Det bär Handelshögskolan är privat

en högskola, låt kalla det är Europas främsta det här områ-

oss att det, eller bland de främsta. rektor här innebär också

Men att vara att det är möjligt att idé att göra något. Jag behöver övertyga

en min styrelse, och det behöver varje verkställande direktör göra för

igenom något. Men du jämför med mina kolleger i Uppatt om sala eller vad det är för någonting det ingen idé att någon

- var idé. För du skulle först övertyga fantastiskt trögrörlig sådan här

en interndemokrati med medbestämmande hit och dit, i

en massa stället för att göra det ska. Professorer ska ägna sig att

man undervisa och forska, inte sitta med sådana här interna

att en massa möten, och vanligen blir det karriårvägen för de sämsta profes-

också, hålla med sådant där och bli några väldiga sorerna att

i systemen. Och sedan när du har övertygat hemmaplan proppar då ska du försöka övertyga riksdagen och regeringen och UHÄ

och allt vad det är för någonting, det inte, det vill in-

gör man man

då fan i det Och sedan: hur utser de chefer här Ja, det te, ger man gör de att de anställda, studenterna och lärarna, ska rösta

genom fram olika kandidater, sedan ska dem. Tänk du

regeringen utse om skulle utse chef för LM Ericsson det viset Därför är också de svenska universiteten inte särskilt märkvärdiga i dag, därmed inte

det inte finns individuella bra professorer och sådant och sagt att

hygglig allmän nivå och vad du vill kalla det för. en nu

Inte till skola, vård och alltså, enligt Staffan

mer pengar omsorg

Burenstam Linder, professor Handelshögskolan. En privatise-

ring nämnda verksamheter, inklusive universiteten, löser enligt

av honom alla problem med resursbrist.

När undertecknad i ett annat sammanhang intervjuade mode-

nuvarande partiledare Bo Lundgren, detta i januari raternas var 1998, berättade han följande anekdot:

TORSTEN SVERENIUS

På ett torgmöte vid Hötorget pratade jag med tjej - en som sannolikt arbetade i vården. Jag skulle gissa att hon socialdemokrat,

var

bastant sådan. Och hon Ni vill dra och det behövs en sa: ner,

pengar. Men då jag: Vi har än har haft mer sa mer pengar nu någon gång innan, och har världens högsta skatter och ändå fun-

det inte. Nu vill du ha ännu skatter, ännu Är gerar mer mer pengar. det inte något gått snett Då började hon hålla med, hon

som men röstar inte mig efter det torgmötet. Men det jag såg

var att hon hade svårt att värja sig, och det kan och har

var en se: världens högsta skatter, har den största offentliga sektorn, och ändå upplevs det de jobbar i vården och patienter

av som av som att det inte räcker till. Och då finns det två vägar att välja. Antingen fortsätter från medborgarna till någonting

man att ta mer pengar

kanske inte sköts det skulle göras, eller också funderar som som man igenom om kanske politikerstyret, också i den operativa sjukvården, är problematiskt. Kanske skulle

man göra ett annat system

Det är något inte stämmer med detta i och för sig förnuftiga

som resonemang som Bo Lundgren för. När han överbevisade denna kvinna vården har än någonsin till sitt förfo-

om att mer resurser gande, att det inte är är problemet, då glömde han

pengarna som nämna att sysselsättningen i kommunsektorn hade rasat från 1 147 000 till 985 400 mellan 1991 och minskning med

1997, en hela 161 600 eller Vi talar alltså

personer 14,1 procent. om en syn-

nerligen kraftig reducering antalet offentliganställda i kommu-

och landsting.

ner Denna statistik finns att införskaffa SCB, enheten för natio-

nalräkenskaper.

SCB:s avdelning för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik har något annorlunda beräkningsgrund, använder deras en man

siffror blir sysselsättningsminskningen i kommuner och landsting i

stället 131 600 eller

personer 11,6 procent. Om använder de sistnämnda siffrorna utgångspunkt

man som då visar det sig det är landstingen står för personal-

att som minskningen. Därifrån försvann Alla försvann

154 900 personer. dock inte till pension och arbetslöshet, del överfördes via den så

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

kallade ädelreformen till kommunerna. Den kommunala arbetsstyrkan växte dock inte med än 22 500 under perio-

mer personer

den. Om alltså lägger ihop primärkommunal och landstings-

kommunal verksamhet så har denna sammanlagt förlorat 132 400

anställda mellan 1991 och 1997, enligt SCB.

När sjuk- och åldringsvården har blivit med så många

nu av

människor då far naturligtvis Lundgren med osanning han

torgmöte påstår vården har än någonsin till sitt ett att mer resurser förfogande. Bo Lundgren har rätt i fortfarande har världens

att högsta skattetryck. Men debatten torget handlade hur

den offentliga sektorn hade röra sig med vid tidstora resurser att punkten för debatten, och det sina håll inom vården rådde

att en akut brist personal.

Lundgren själv, skatteminister 1991-94, medansvarig

var som för antal människor under dessa år förlorade sina of-

att ett stort

fentliga anställningar. Man ska komma ihåg att detta samtidigt

var

den privata sektorn gick in i sin djupaste kris sedan 1930-talet, som

bland till följd regeringen Bildts släppa kron-

annat av vägran att kursen fri, låta räntorna falla och fart. Att i läge där

exporten ta ett

hundra privata jobb försvinner medverka till ett par tusen att ytterligare över hundra offentliga jobb försvinner vittnar inte

tusen

den bästa tänkbara hushållningen med om våra gemensamma re-

Att sedan i den politiska debatten låta bli att nämna att det surser. offentliga har blivit med så många händer vittnar inte den

av om

bästa tänkbara uppriktigheten.

Till minskningen personalstyrkan ska också läggas att be-

av folkningen i Sverige ökade varje år mellan 1991 och 1997. Resulta-

blev 130 000 färre offentliganställda skulle betjäna betet att en

folkning vuxit med

som 230 000 personer.

Färre anställda och betydligt fler vårda. Är dristig kallar

att man

sådan ökning arbetsbördan för "förbättrad produktiviman en av tet. För vanvårdade patienter och utarbetad sjukhuspersonal skulle däremot sådan beskrivning det inträffade framstå

en av som ett hån.

Något sådant dock inte Bo Lundgren. Vad han var:

sa sa

Men det jag såg hon hade svårt värja sig, och det kan

var att att

och har världens högsta skatter, har den största of-

var en se:

TORSTEN SVERENIUS

fentliga sektorn, och ändå upplevs det de jobbar i vården

av som

och patienter att det inte räcker till.

av som

Det är inte konstigt det "upplevs inte räcker

att som att resurserna till när arbetsbelastningen har ökat så kraftigt. Att kvinnan hade svårt att värja sig" är inte heller konstigt. Hur ska kunna värja

man sig verbal, snabbtänkt politiker vrider till fakta så

mot en som att

de det budskapet

passar egna

Moderatledaren Bo Lundgren har kanske rätt i skulle

att man

kunna organisera sjukvården och offentlig verksamhet

annan mer effektivt än i dag. Men Lundgren det är organisa-

om menar att ett tionsproblem klara vården med 130 000 färre anställda och

att en befolkning ökat med 230 OOO då är han antingen

som personer en

utomordentligt driven organisatör eller också utomordentligt illa

insatt i vårdens dagliga behov och rutiner.

Figur Antal invånare per leommunanstálld 1990-97 i Sverige

IAniaiinvånareperkommunonstölldSverige1990-97i n

90 91 92 93 94 95 96 97

Källa:SCB.Diagram:TorstenSverenius1999.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Diagrammet visar antalet invånare anställd i landstings-

ovan per och primärkommun mellan 1990 och 1997. Det bild den

ger en av ökade arbetsbelastningen under 90-talet.

Till de minskade personella capita i den kommu-

resurserna per nala sektorn ska läggas neddragningar i den statliga sektorn. Några

exempel:

Mellan 1991 och 1997 minskade antalet anställda inom polisen med 4 800. Under tid minskade Sj:s personal med 8 400

samma

Försvaret reducerade sin personal med 9 900, och från personer. Skattemyndigheten försvann 1 900 tjänstemän.

Man ska då veta att Sveriges befolkning mellan 1991 och 1997 växte med 230 000. Så många fler ska alltså skyddas

personer av 4 800 färre poliser.

I artikel Ola Sigvardsson i Dagens Nyheter 17/ 9 -98

en av presenteras också siffror den offentliga sektorn. Siffrorna är

om beställda SCB och dessa framgår att betalade

av av per person

för sjuk- och åldringsvården 1985 än 1996, detta trots att mer antalet äldre har ökat.

År 1985 betalade 10 050 kronor och år för vården,

per person 1996 hade denna sjunkit till 8 723 kronor, minskning

summa en med hela 13,2 procent.

I denna avslöjande DN-artikel står också att läsa följande:

De kommunala skolorna kostade 4 780 kronor invånare 1985.

per

1996 siffran i 4 322 kronor. Ändå döljer den beräkningen

var nere

viktig besparing. Under den här perioden har de flesta kommu-

infört internhyressystem, ofta tvingar skolorna att betala

ner som

i hyra än vad skötseln skolorna faktiskt kostar. Pengar

mer av som

skolorna får skära bort från undervisning och skolböcker. Till det

kommer att babyboomens barn kommit i skolåldern, så allt

upp

fler har fått dela

mindre pengar.

Artikeln avslöjar också att räntan för statsskulden inte högre

var 1996 än den 1985, till och med 300 kronor lägre

var per person.

Sigvardsson skriver:

TORSTEN SVERENIUS

Att den offentliga sektorn vuxit kan alltså inte skyllas statsskulden. Pengarna har gått till annat. De har gått till att betala arbetslösheten och den fattigdom kommit i dess spår.

nya som

Allt berör arbetslösheten har nämligen blivit dyrare. A-

som kassan har ökat från 700 kronor invånare till 2 700 kronor

per om året. Socialbidragen har fördubblats från 400 kronor till cirka 870 kronor. Bostadsbidragen har ökat från 350 till 565 kronor. Kontot

för vägbyggen, beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning

har stigit från 2 300 kronor till 3 000 kronor invånare. Och det

per finns två tydliga förlorare: skolan och vården.

Medan samhällets så kallade mjuka ansvarsområden, vård

som och skola, fått ta stryk såhar de hårda klarat sig undan krisen, Den handlar i första hand två områden:

Polis och kriminalvård.

å Försvaret.

Båda har fått ökade När det gäller polis och kriminalvård

resurser. är ökningen liten, från 1 111 kronor invånare i fast penningvär-

per de 85 års priser till 1 133 kronor. Försvaret har däremot ökat sina

invånare från 2 880 kronor till 3 299 kronor. resurser per

För båda gäller den offentliga bilden är den motsatta. Den

att ändlösa diskussionen nedskärningar i försvaret och lokala

om proteststormar när något regemente är hotat, har skapat bilden ett

av försvar varit med och betalat sin andel Sveriges dåliga eko-

som av nomi.

Det finns naturligtvis förklaringar. Försvaret är inne i period

förvandling. Under den här perioden har köpt in dyra

av man nya,

tyska stridsvagnen Leopard och Jas Gripen till flyg-

system, som vapnet. Samtidigt har rad regementen lagts ner.

Av artikeln framgår också utgifterna för ATP har ökat från

att 5 040 till 8 008 kronor invånare, och att de offentliga utgifterna

per

totalt har ökat från 66 034 kronor 1985 till 74 246 kroper person

1996. Det är ökning 12 Artikelförfattaren frågar nor en procent. vad det betyder för Sverige "att den offentliga sektorn fortsätter växa, till och med mitt i brinnande kris. Om det kan säga att man vår BNP capita från 1985 till 1996 ökade med 9,6 procent. att per

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Alltså: fastän krisen har inneburit så mycket högre utbetalningar av a-kassa, socialhjälp och andra former transfereringar så har de av

offentliga utgifternas storlek i förhållande till produktionen inte

ökat än mycket marginellt, vilket i praktiken betyder att de

mer offentliga utgifterna, rensat från utgifter för arbetslösheten, har minskat sin storlek jämfört med BNP sedan 1985. Att sedan den offentliga sektorn ökar mitt i brinnande kris är väl för den privata sektorn, hade arbetslösheten och nog annars krisen i den privata sektorn blivit betydligt djupare. I artikeln citeras ekonomen Per Molander, varit kanslichef som för ESO, och är forskare SNS. Till Dagens Nyheter säger nu han:

Offentliga sektorns storlek skadar allt att döma Sveriges eko- - av nomi. Det finns till exempel studie utvecklingen mellan 1965 en av och 1990. Där halkade efter hela tiden jämfört med genomsnittet för OECD-länderna. En närmare analys visade den största att skillnaden att vår offentliga sektor växte än i andra länder. var mer Det kan ha kostat i tillväxt BNP vartenda år oss 0,5 procent av under de här 25 åren.

Tyvärr riskerar uttalanden detta leda till ytlig och som att en okunnig debatt den offentliga sektorns roll. Visserligen ökade om vår offentliga konsumtion än i andra länder 60-talet, det är mer riktigt, efter 1970 har den ökat mindre. Vilken slutmen som sagt sats drar Molander detta när det gäller Sveriges tillväxt efter av 1970, när den offentliga sektorns storlek av allt att döma skanu dar Sveriges ekonom

OECD har i sina Health Data 98 presenterat siffror över häloch sjukvårdskostnader invånare. Siffrorna är köpkraftso- per sjusterade, det vill säga justerade för prisnivån i de olika länderna. Där framgår att Sverige satsar mindre än flertalet jämförbanumera länder hälso- och sjukvård, tvärt vad ofta hörs i ra emot som debatten. En lista över hälso- och sjukvårdskostnaderna invånare 1996 per ut så här: ser

TORSTEN SVERENIUS

Som ligger Sverige den nedre halvan dessa

synes numera av OECD-länders utgifter för hälso- och sjukvård. Orsaken är främst att den totala kakan BNP har ökat mindre i Sverige, också

men att inte längre avsätter större del BNP än andra länder

en av sjukvård. I Sverige går 8,6 procent BNP till hälso- och sjukvård.

Motsvarande siffror för några jämförbara OECD-länder:

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Trots Sverige avsätter mindre till sjukvård än exempelvis

att pengar Norge och Danmark så tar våra kostnader något större del

en av produktionen än i dessa länder. Förklaringen är att vår BNP

nuförtiden är betydligt lägre än deras.

Det finns världen går ut att alla problem inom

en syn som den offentliga sektorn härrör från just det faktum den är of-

att fentlig. Finge bara det privata ta över så skulle all resursbrist, all vanvård och all misshushållning försvinna. Servicen skulle bli bätt-

och effektiviteten skulle öka, ändå skulle kostnaden bli lägre, re enligt företrädare för detta synsätt.

Det är dock svårt finna några empiriska belägg för så

att att skulle bli fallet. exempelvis jämför med USA, där vården i

Om man

TORSTEN SVERENIUS

huvudsak bedrivs i privat regi, så är den betydligt dyrare än vår of-

fentligfinansierade vård, räknat ovan.

per person se

Å andra sidan finns vård måste organiseras och finan-

en tro att sieras offentligt för att skötas ett humant och professionellt sätt. Detta är förmodligen inte heller realistisk

en syn.

Det finns ett dilemma inte kommer runt sig

som man vare man

organiserar vården i privat eller offentlig regi: att tjänsteproduktion

bara kan öka sin effektivitet till viss gräns.

Skillnaden i möjlig produktivitetsökning mellan industri och

tjänsteproduktion borde vid det här laget har klargjorts, kunde

tycka. Ändå återkommer vissa ekonomer till just detta med man

den låga ökningen produktiviteten" i den offentliga sektorn.

av Men då befinner sig inte längre vetenskapens domäner, då

man är ute och tassar i ideologins utmärker.

man

En maskin kan den tekniska utvecklingen förbättras så

genom

den arbetar med dubbel hastighet, människa däremot har ett att en

är just mänskligt. En ökning utöver denna nivå kan vistempo som serligen leda till statistiskt bokförd ökning produktiviteten,

en av

går då med nödvändighet över kvaliteten. men ut

Att öka antalet elever från 20 till 40 i skolklass motsvarar

en en statistisk produktivitetsökning innebär kanske

100 procent, men

i realiteten halvering undervisningskvaliteten.

en av

Att framföra Mozarts Requiem i dubbla tempot är fullt möjligt, och skulle i så fall fördubbling körens, orkesterns

motsvara en av och solisternas produktion arbetstimme. Däremot är det tvek-

per

samt denna gudabenådade själamässa skulle frälsa enda själ,

om en levande eller död, framförd sådant muntert allegro.

i ett

Tillbaka till moderatledaren Bo Lundgren och hans påstående att har än någonsin till vården. Man bör tillägga att

mer resurser Bo Lundgren inte har utmärkt sig för slarv med fakta än sina

mer

kolleger. "Alla politiker tänjer sanningen", detta pratas det

från Ystad till Haparanda. Frågan är bara hur långt ska om man tillåtas tänja när det gäller vår ekonomi.

gemensamma

Tilläggas bör också att Lundgren har rätt i två viktiga

avseenden:

För det första har att röra med än någonsin.

mer pengar oss nu Sveriges BNP 1998 större än någonsin, även den har ökat

var om

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

långt mindre än i jämförbara länder sedan 1970. Men däremot har den offentliga konsumtionen och framför allt den offentliga sysselsättningen minskat såväl realt i andel BNP under 90-talet,

som av och har minskat i förhållande till det antal människor

resurserna

har att bistå med sina tjänster. man

Man bör här också lägga märke till följande: den offentliga konsumtionen föll med 3,7 mellan 1991 och 1997. Räknar

procent man

capita föll konsumtionen med 6,1 Dock är det så per procent. att

den offentliga sysselsättningen föll kraftigare, enligt nationalräken-

skaperna föll den med hela under tid. Efter-

14,7 procent samma

lönerna är den största komponenten i den offentliga konsumsom tionen även andelen fallit från 71 1991 till 67

om procent procent 1995 borde konsumtionen därför ha fallit kraftigare än 3,7

procent under perioden. Kanske är det i själva verket detta Bo

som

Lundgren inte riktigt får att ihop.

Lösningen gåtan är att sysselsättning och löneandel i konsumtionen har fallit, medan däremot den del består för-

som av ren bra/aning har Ökat, exempelvis förbrukningen material inom för-

polis, sjukvård, plus det offentligas köp tjänster från den

svar, av privata sektorn. Hur mycket härrör från de olika har

som posterna jag inte några data över i skrivande stund.

För perioden 1991-95, siffror har jag inte fått fram via

senare SCB, så har den offentliga konsumtionens olika komponenter ökat/ minskat följer:

som

TORSTEN SVEHENIUS

För det andra har fortfarande internationellt sett

som sagt ett

högt skattetryck. Vi borde alltså klara att organisera till exempel

skola och sjukvård ett sätt där resultatet blir i motsvarande mån bättre än i länder med lägre skattekvot. Om inte, då kan fråga

man sig varför ska ha högre skatter. Dessa problem behöver vi,

som

Bo Lundgren påpekar, diskutera.

Hushållning, prioritering, makt

Ordet ekonomi sägs betyda hushållning med knappa

resurser. Ett exempel målkonflikt när det gäller vår hus-

gemensamma hållning är den mellan satsning kollektivtrafik och privatbilism. Det är väl svårt att betrakta vår mångåriga subventionering bil-

tillverkning och bilism särskilt god hushållning med be-

som en gränsade För världens oljebolag är det däremot

resurser. en ypper-

hushållning att kör omkring i fordon drivna den bensin-

av törstande Ottomotorn, varit i bruk sedan 1885 då Daimler

som och Benz monterade den i sina första bilar. År 2005 kan alltså fira denna 120-årsjubileum drivkälla i våra bilar.

motors som

Antag att S hade ambitionen att halvera biljettpriserna

per-

och godstransporter. Antag vidare att detta skulle son- gynna

många medborgares och företags ekonomi- därmed i förlängning-

landets ekonomi- och samtidigt bidra till förnuftig hushållen en ning med naturresurserna. Detta skulle ändå inte tillräckliga

vara skäl för genomförande. En sådan prissänkning hade miss-

ett

branscher bilindustrin, oljebolagen och åkerinäringen.

gynnat som

Dessutom skulle detta strida mot vår folkvaldas ståndpunkt att S ska bära sina kostnader och "gå med vinst snävt fö-

egna ur ett

retagsekonomiskt perspektiv, och det skulle antagligen också strida rådande EU-anpassade konkurrenslagstiftning.

mot

Trots att det rimligen borde förenligt med god hushållning

vara att lägga över allt trafik järnväg så går detta alltså inte att

mer genomföra motstånd från inflytelserika Därmed är

utan grupper. inne fenomenet med rådande tankemönster och rådande maktoch styrkeförhållanden i samhället. Hur goda visioner än

man an-

sig ha för hushållning så kan dessa inte förser vår gemensamma

verkligas de inte delas majoritet medborgarna och de-

om av en av

VAD HÃNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

förtroendevalda, eller andra starka grupperingar eller maktras av havare.

För att återvända till kosmologin så dåtidens makthavare,

var den katolska kyrkan, betjänta världsbild där jorden vilade i

av en världsalltets mitt. En sådan världsbild stöd för tanken att kyr-

gav kans makt gudomligt stadfäst. Personer utmanade detta

var som tankemönster Nicolaus Copernicus, Giordano Bruno och Gali-

leo Galilei fick smärtsamt erfara den heliocentriska världsbil-

- att den länkad till inte gudomliga så dock jordiska makthavare,

var om

nog så skräckinjagande. Copernicus dröjde med publiceringen

av sina iakttagelser fram till sin dödsbädd 1543, Bruno brändes bål i Rom år 1600, Galilei ställdes 1633 inför inkvisitionen och

tvangs inför hot tortyr avsvära sig sina läror. Först 1993 rentvåd-

om des han katolska kyrkan.

Galilei korn föregripa positivismens moderna vetenskapside-

att

hävdande att hypotes kan bevisas eller motbevisas

en genom att ställas mot observationer och mätbara fakta. Han utmanade där-

med kyrkans tolkningsföreträde när det gäller tillvarons grundläg-

gande uppbyggnad. Inför den obetvingliga logik med vilken forskningsmetoder

nya kullkastade ålderdomliga teorier världsalltet fick påvar och bis-

om kopar omsider erkänna att kyrkan haft fel. Makten över själarna har därefter inte byggt tron att jorden är universums centrum,

inte i fysisk mening.

Nu för tiden utspelas samhällets maktkamp företrädesvis ekonomins område.

Med karikerad bild skulle kunna påstå företagare och

en man att entreprenörer sjuttiotalet tvangs röra sig i allt snabbare banor

kring politiska beslutsfattare och fackföreningar. Höjningar

skatter och arbetsgivaravgifter parades med regleringar. Under

nya

tyngden den politiska sfärens gravitation hade svenska företag

av att försöka hålla jämna steg med sina utländska konkurrenter.

Med bildspråk kunde hävda från 80-talet och

samma man att framåt har den inhemska delen ekonomin småföretagare och

av -

löntagare, privat och offentlig tjänstesektor, vård och kultur med

stagnerande inkomster och bantad samhällsservice tvingas i

rotera

gravitationen storföretag, banker och aktieägare. Den påbjudna

TORSTEN SVERENIUS

trosuppfattningen under denna period har varit att det är exportindustrin och den finansiella sfären välstånd, och att

som genererar det följaktligen är kring denna allt måste kretsa.

Makten över den ekonomiska politikens utformning är i stor

utsträckning fråga makten över opinionsbildningen. En

en om

samhällspart vill påverka den ekonomiska politiken bör ha

som

ekonomiska bakom sig. Socialdemokratin och fackstora resurser föreningsrörelsen är ett exempel detta, liksom SAF, olika näringslivsanknutna institutioner SNS, Industriförbundet,

som Timbro med flera. Massmedierna spelar självfallet viktig roll

balanserande alternativt förstärkande kraft, vilket gör mediersom

arbetssätt och ägandeförhållanden till centrala frågor.

nas

Något hindrar många medborgare och politiker från

som att kritiskt kunna granska och bemöta olika uttalanden i den ekonomisk-politiska debatten är bristen kunskap i nationalekonomisk teori. Utan viss bildning i ämnet är det svårt argumentera för

en att sin sak.

I debatten vår ekonomi diskuteras fortlöpande resurstill-

om delningen till nyttigheter skola, vård och Om ett

som omsorg. antal lärare, elever och föräldrar försöker påverka ansvariga politiker

skjuta till till skolan, i syfte till stånd mindre att mer resurser att klasser och öka kvaliteten undervisningen, kanske

argumenterar politikern i fråga hänvisa till allmän resursbrist.

emot genom att "Pengarna är slut är använd formulering i sammanhanget. Mot

sådant argument kan det svårt att värja sig inte är ett vara om man insatt i Samhällsekonomi eller känner till den finansiella nettoställningen för den offentliga sektorn eller kommunen i fråga. Dess-

kan argumentet sant utifrån den enskilde politikerns utom vara

perspektiv. Politikern i fråga har ofta ingen möjlighet överträda

att fastlagda budgetramar, och hävdar kanske visst kan

att man ge skolan ökade att i så fall måste minska resurser-

resurser, men man

till äldreomsorgen och vården eller kanske tvingas lägga ned na

bibliotek. "Om inte ska höja skatten, vill säga. Vi kan ortens nu

inte finansiera skolans löpande verksamhet med lån.

Så står lärare, föräldrar och elever svarslösa. Den glöd med vilken de kämpar för ökade riskerar slockna den inte

resurser att om kan underbyggas med samhällsekonomiska argument.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

När kampen för bättre skola förs det nationella planet så

en kanske politiker eller ekonomer ökning de offentli-

svarar att en av

utgifterna skulle komma att försämra statens finanser och öka ga inflationsrisken, och att Riksbanken och den så kallade marknaden då skulle med höjning räntorna, med dyrare

reagera en av amorte-

ringar människors egnahemslån följd.

som

Inför argument den typen är det lätt att bli handlingsförla-

av mad.

Att bara hänvisa till att "det är synd om skolbarn trängs i

som överfyllda klassrum räcker inte för att bred uppslutning kring

en ökade till skolan. En politiker kan ibland denna med-

resurser mot känsla ställa påståenden att "det blir ännu synd skol-

som mer om barnen inte håller igen för då tvingas skära ännu bår-

om nu, dare längre fram.

Man måste därför genomgång olika natio-

göra en noggrann av nalekonomiska för och nedskärningar och bespa-

argument emot ringar alltså inte bara kommunalekonomiska och företagseko-

nomiska sådana. Finner vid sådan analys att de samhälls-

man en ekonomiska vinsterna ökade till skolan väger än

av resurser tyngre de samhällsekonomiska vinsterna för besparingar då kan med

man tyngd för detta, inte.

argumentera annars

Ett problem i sammanhanget är att staten delegerat och

ut mer

verksamhet till kommunerna. Det kan olika aspekter mer ur vara väldigt bra, problemet det då blir just kommunaleko-

men är att nomiska prioriteringar görs, inte nationalekonomiska.

som

Ett exempel: kommun har debet och kredit

en svårt att att ihop. Kommunens ekonomidirektör föreslår efter krismöte

ett att

i fortsättningen antingen ska avgiftsbelägga skolmåltiderna

man eller också minska kostnaden portion skolbespisningarna.

per Han föreslår också kostnaden för Skolsköterska i

att spara kommunens skolor.

För kommunen blir detta god affär, utgifterna minskar och

en ekonomidirektören får beröm i lokalpressen för sitt fasta handlag

med kommunens finanser. Nationalekonomiskt är det emellertid

huvudlös åtgärd eftersom den riskerar att slå mot elevernas hälen

och kunskapsinlärning och därmed vårt lands framtida försa mot

sörjning.

TOHSTEN SVERENIUS

Decentralisering och delegering kan bra i vissa avseenden, i

vara andra kan det dock sådana här skadliga effekter. Problemet lär spetsas till ytterligare eftersom regeringen har fastslagit från

att och med år 2000 får inga kommuner ha underskott. Detta dilemma kan lösas olika sätt: 1.Staten skjuter till

peng-

Kommunerna tvingas höja kommunalskatten. Kommunerar. tvingas skära i verksamheter skola, vård och na som omsorg.

Långsiktigt gäller också skapa jordmån för tillväxt och

att en nyföretagande gör att inkomsterna till och kommun ökar.

som stat Däremot kan denna tillväxt och detta företagande aldrig bli så jämnt fördelade samtliga landets kommuner detta klarar

att genom sina åtaganden gentemot medborgarna hand. Därför är

egen statens roll central. Tillkommer gör EU:s bidrag till drabbade regioner, för att dessa ska tillräcklig verkan måste de bli betyd-

men ligt större än i dag. Många svenska kommuner har i dag ekonomiska problem,

stora något bankekonomen Sören Andersson, vice VD i Förenings-

som

sparbanken, har pekat på.

Till SSR-tidningen 12, 1999 säger han:

I dag har kommunerna två huvudproblem. De är dels för

utsatta ett extremt förändringstryck de i de flesta fall inte klarar

som av att hantera. Dels ökar den ekonomiska skillnaden mellan kommunerna

ett sätt som inte har skett generationer. Växande olikheter beror att den kommunala sektorn har haft tufft 1990-tal med

ett

krav rationaliseringar och omfattande nedskärningar.

stora 1990-talet är det första årtiondet entydig åtstramning i kommu-

av nernas historia. En orsakerna är att staten har fört över

av pengar från kommunerna. De så kallade Perssonpengarna kommit

som som kompensation svarar inte långa vägar mot de

resurser som försvunnit. En bördorna är pensionsskulden är betydande i

av som många kommuner och de inte gjort några fonderingar

som av.

Den andra bördan är den kommunala allmännyttans bostadsinnehav. Krisen i det privata fastighetsbeståndet löstes med nedskrivningar och bankförluster åren 1991-93. Men i allmännyttan gick inte det eftersom kommunerna gått i borgen för lånen.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Klyftan mellan landets kommuner vidgas, Sören Andersson,

menar och tillägger orsak till detta är den snabba globaliseringen.

att en

Utöver kommunerna i storstadsregionerna finns det enbart spridda

öar tillväxtzoner i landet. I viss utsträckning är tillfälliga

av zonerna

och relaterade till enskilda företag.

Sören Andersson Sverige är strimlat krisbälten",

oroas över att av där de ekonomiska problemen skär djupt i den kommunala

vardagen. Av landets 50 starkast växande kommuner återfinns 23 i

Stockholmsregionen, 7 i Göteborgsregionen och 5 i Malmöregio-

nen.

I nästan alla andra kommuner minskar befolkningen och där-

med skatteunderlaget.

Umeå har BNP-tillväxt drygt fem procent. I-Iuvudförkla-

en ringen till det är universitetet och den industriella avknoppning

sker därifrån. Söder Stockholm skär landet som om E 4zan genom

tillväxtmotor. Alla kommuner mellan Stockholm som en utom en

och Helsingborg är tillväxtkommuner. Karlskrona/ Ronneby samt

Gnosjö och Växjö i Småland tillhör också tillväxtvinnarna. I alla andra kommuner minskar befolkningen och därmed skatteunderla-

get.

Det problem Sören Andersson pekar är allvarligt. Om våra folkvalda i riksdagen vidgade klyftor mellan individer så är

accepterar det i och för sig konsekvent accepterar vidgade klyftor

att man mellan olika kommuner. Frågan är dock vilka följder det får för hela nationen avbefolkningsbygder och kommuner runt i

om om landet tillåts sjunka allt djupare. Är det skattekraften i respektive kommun ska betala undervisning, vård och pensioner, eller är

som det statens uppgift att ombesörja detta Vilket slags systern

gynnar hela landets tillväxt bäst Hjälper det att lagstiftningsvägen tvinga kommunerna ha sin "budget i balans orsaken till deras då-

att om

liga ekonomi är stor strukturomvandling och inflyttning till

en storstäderna

TORSTEN SVERENIUS

Frågor denna art blir allt viktigare i tid när statens infly-

av en tande minskar till förmån för parallell globalisering och regio-

nalisering.

Självfallet kan inte regering och riksdag uppifrån kommendera fram privata initiativ och aktiviteter i landet, eller försöka

runt om skapa något slags millimeterrättvisa, vad kan

men man göra är att skapa ett klimat inger framtidstro och befrämjar kreativitet. I

som

detta ingår hög utbildningskvalitet, fungerande sjukvård

och en god samhällsservice i landets samtliga kommuner. Sveriges riksdag måste hela landets riksdag inte bara storstädernas riksdag,

vara an-

faller Sverige nation. nars samman som

Vad sedan ska utföras privatanställdas händer och

som av av

offentliganställdas är kanske sekundär fråga. Det primära

en är att det måste utföras, och att våra folkvalda inte kan blunda för

att

många kommuner i dag befinner sig i svårigheter.

stora

Vad är förbrukning och vad är investering

En vanlig uppfattning är, nämnts inte får låna

som ovan, att man

till den löpande driften för olika verksamheter, skolan, pengar som

att däremot kan och rentav bör låna till investeringar. men man Många ekonomer och politiker har inpräntat i det finns

oss att en motsättning mellan konsumtion och investeringar. Så kan det förvisso detta gäller främst i ekonomi med full syssel-

vara, men en

sättning och tendens till överhettning. Så länge det finns ledig

produktionskapacitet leder tvärtom växande konsumtion till växande investeringar. Utan växande konsumtion och växande efter-

en en frågan från den inhemska såväl den utländska marknaden

som

finns ingen anledning öka investeringarna, eftersom investe-

att

ringar syftar till bygga produktionskapaciteten för möta

att ut att

förväntad efterfrågeökning.

Här är det viktigt att våra folkvalda görs uppmärksamma skillnaden mellan dagens ekonomiska realiteter och vissa definitio-

i nationalräkenskaperna tillhör föråldrad världsbild. ner som en Sverige är anslutet till FN:s i många avseenden träffsäkra

system

för nationalräkenskaper, System of National Accounts SNA,

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

grundar sig de definitioner John Maynard Keynes och som som James Meade införde 30-talet.

Det finns dock definitionsproblem. I nationalräkenskaperna bokförs exempelvis uppförandet skolbyggnad som en inves-

av en tering för samhället. Så långt är det korrekt. Men den undervisning

sker i skolbyggnaden bokförs däremot offentlig konsom som sumtion, alltså förbrukning, och alla har fått höra att inte ska "förbruka morgondagens resurser.

Vi bör ställa frågan vilket sätt förbrukar morgonda-

oss

våra skolbarn så påkostad utbildning

gens resurser genom att ge en

möjligt. Vi bör också ställa frågan vilken är den för som oss som

samhället viktigaste investeringen: skolbyggnaden eller undervis-

ningen Skolbyggnaden betraktas i nationalräkenskaperna som en investering i real/eapital. Skolundervisningen bör lika självklart räknas

investering i humankapital, inte förbrukning. Fram till som en som dess internationellt inser behovet förändring klas-

att man av en av sificeringen gör därför klokt i redan betrakta undervisning

att nu

som en investering.

Tilläggas bör inte bara undervisningen många håll är ef-

att

realkapitalet själva skolbyggnaden är vanvårdat i många

tersatt, - kommuner. Det behövs därför kraftiga satsningar såväl realka-

pital humankapital området, och dessa satsningar bör inte

som ställas emot varandra.

För den nationella ekonomin är sparandet definitionsmässigt lika med den andel produktionen BNP inte konsumeras.

av som Denna kvot, spar/evoten, får fram addera privata och

man genom att

offentliga investeringar med nettoexporten export minus import. En hög sparkvot och hög investerings/evot investeringarnas an-

en del BNP brukar betraktas tecken sund ekonomi där

av som en

bygger för framtiden. Att förbruka allt produceras är man som

bekant ingen god hushållning. Genom att i dag avsätta del som en

produktionsresultatet till investeringar säkerställer ännu

av en högre konsumtion och levnadsstandard

i morgon.

Om tänker Sverige fabrik så innebär detta att

oss som en

del vinsten från årets produktion och köper några maskitar en av

till, och kanske bygger maskinhall med plats för ytterliner en ny

TORSTEN SVERENIUS

maskiner. På så sätt kan i denna fabrik producera ännu gare mer nästa år, och då får också över till investera i ännu mer pengar att fler maskiner. AB Sverige kan så sätt kontinuerligt och växa allt större och allt högre levnadsstandard, teoretiskt. resurser rent

En investering i en maskin, väg eller skolbyggnad är

en en ett

sparande i realkapital. Nettoexporten sparande,

är ett annat typ av

nämligen ett sparande ifinansiellt kapital. Om än

exporterar mer

importerar, och inte har negativ kapitalavkastning är

en som större än nettoexporten, får finansiellt överskott. Detta överett skott, detta inflöde kan välja använda till finansiav pengar, att

ella placeringar eller reala investeringar,

grovt sett.

Nu kan det eller andra anledningen för privatperson

av ena en eller företag, ibland också för nation, bra undan ett en vara att sätta del detta finansiella kapital "på bankboken. Men det är först en av

när dessa används till investeringar företaget,

pengar - av personen, nationen eller någon lånar detta finansiella av som pengarna - som sparande har förvandlats till reellt sparande, det vill säga inett en

vestering. Att köpa och sälja obligationer ökar i sig

inte vår produktionskapacitet, att köpa fler maskiner gör däremot just detta. För nation kan det dock motiverat under antal år en vara att ett ha överskott i handeln med och tjänster med utlandet, ett varor speciellt om man som Sverige har haft löpande underskott i ett

kapitalavkastningen till följd räntebetalningar offentliga och

av privata utlandslån. Tilläggas bör också handeln med aktier och obligationer är att viktig för ett samhälle, och dess betydelse ligger just i med att man denna handel tillgodoser de vill investera i realkapital och att som humankapital får tillgång till krediter och riskvilligt kapital. Det är när handeln med aktier och obligationer ökar betydligt än mer handeln med och tjänster kan börja tala impvaror som man om en roduktiv obalans i samhället.

Det har emellanåt framställts det privata sparandet är som om för stort", och detta hämmar konsumtion och tillväxt. Så kan att det bli enstaka år, när den privata sparkvoten svängde från som minus 3 procent till plus 10 i början 90-talet. Ett högt procent av

privat sparande är dock inte något negativt i sig. Men ett högt pri-

vat sparande får svårt komma till stånd skatter, avgifter och att om

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

andra inslag i den ekonomiska politiken urholkar de disponibla inkomsterna under antal år, något varit fallet i Sverige.

ett som

Förutom irealkapital och kapital finns

sparande finansiellt som

sparande ibumankapital, mänskligt kapital. Utbildning är ett

sagt

sådant sparande, förmodligen den mest produktiva investeringen

samhälle kan göra. Att prioritera sparande i finansiellt kapital ett

framför sparande i humankapital är att prioritera en passiv

ett sparform framför aktiv. Det innebär väljer ackumuleran-

en att det aktier och obligationer framför ackumulerandet kunskap.

av av

Om kommun väljer och återhållsam med

en att spara vara re-

till skolan, och i stället del dessa surserna satsar en av pengar finansiella placeringar så kan detta, kommunen har

om tur, ge en kraftig finansiell värdestegring det insatta kapitalet. Har kom-

och råkar göra mindre lyckad placering då minskar i munen otur en stället värdet det insatta kapitalet. Under tiden i

som man kommunen hoppas det finansiella kapitalet ska förränta sig så

att

förslösas det oersättliga humankapitalet.

Varje generation, varje skolklass, varje individ är unik och kan med sitt inhämtande kunskap bidra till göra samhället rikare.

av att

Om våra styrande väljer finansiellt sparande framför mänskligt

sparande så riskerar förlora antal individer för framtiden, in-

att ett divider i stället för bli samhällets bidragsgivare blir

som att samhällets bidragstagare. Man kan till exempel fråga sig hur många

potentiella uppfinnare, kreatörer och entreprenörer som sparats

bort under 90-talet.

Nationalräkenskapernas till åren komna definition skolun-

av dervisning konsumtion riskerar leda till att ansvariga

som att

samhället kan snåla med politiker tror att spara pengar genom att

till skolan. Inte bara riskerar. Såväl genomförda nedresurserna skärningar landets officiella språkbruk vittnar att så är

som om fallet. Det kallas besparing när skolbarn trängs ihop i för

stora klasser och får bristfällig undervisning. Ibland även med den i

sammanhanget tragikomiska motiveringen: Ju sparar i dag

mer desto bättre får våra barn det i morgon

På år har humankapitalets betydelse för tillväxt och väl-

senare stånd framhållits allt exempelvis Magnus Henrekssons

mer. Se

bok Sveriges tillväxtprøblem, SNS, 1998.

TORSTEN SVEHENIUS

Ekonomerna är tydliga särskilt punkt: det måste löna sig en att utbilda sig. Den så kallade utbildningspremien framhålls som en

de viktigaste förutsättningarna för lands långsiktiga tillväxt.

av ett Det land inte premierar högre studier riskerar hamna som att efterkälken och tvingas miste de komparativa fördelar om en högutbildad befolkning ger. I en allt internationaliserad ekomer nomi tvingas då i stället konkurrera med låga löner och man att långa arbetstider, tendens redan efter devalveringarna 1981 en som

och 1982 började göra sig gällande i Sverige.

Lindbeckkommissionen slår under rubriken Investeringar i ut-

bildning fast utbildningspremiens betydelse. I förslag 73

nummer heter det: Lönedifferenser viktigt incitament till produktiva är ett

investeringar i humankapital." Här pekar kommissionen viktig frågeställning. Om lö-

en neskillnaderna är för små och skatteskalorna har för grad stor av progressivitet finns risk människors incitament utbilda en att att sig hämmas. Detta tycks de flesta bedömare överens i dag. vara om Samtidigt finns också nedre gräns för skatteuttaget, där i en en minskad skatteinkomst för den offentliga sektorn begränsar de

kan skolor och högre utbildning. resurser man satsa Detta är som sagt ett exempel besvärlig målkonflikt i den en

ekonomiska politiken.

Ett Ekonomikommissionens förslag lyder: av

77. Sänk kostnadsnivån i utbildningsväsendet bland annat genom att återgå till tidigare lägre lärartäthet. en

Förslaget är anmärkningsvärt. I situation där många

en anser att besparingarna har gått för långt i skolorna och bör tilldela att man

utbildningsväsendet kraftigt ökade föreslår några lan-

resurser av dets ledande nationalekonomer i stället bör sänka kostatt man

nadsnivån i utbildningsväsendet, bland återgå till

annat genom att tidigare lärartäthet. en Nästa förslag reserverar sig dock aning mot det föregående: en

78. Om skolan måste tillföras bör dessa i första hand mer resurser, tas från barnomsorgen eller barnbidraget, vilket innebär fören skjutning i tiden stödet till barn. av

VAD HÄNDE MEDSVERlGES EKONOMI EFTER 1970

Innebörden är tydlig: barn ska inte tilldelas än de har i mer resurser dag. Antingen ska de i förslag 77 ha mindre eller ocksom resurser, så ska de i förslag 78 ha oförändrade dock annorlunda som resurser, fördelade. Ger Ökade till skolbarn i viss ålder, ska man resurser en lika dras undan från barn i ålder. stora resurser annan

Hur mycket nedskärningar eller uteblivna satsningar i landets

skolor dessa Lindbeckkommissionens förslag har inneburit som under 90-talet kan bara spekulera kring. Lika omöjligt är det man kvantifiera hur mycket detta sikt kostar Sverige i form att av lägre ackumulation humankapital och försvagad konkurrensav en kraft. Men meriterade svenska ekonomer i andra att - som sam-

manhang gjort insats betona humankapitalets roll

en genom att -

politikerna rådet minska till utbildningsväsendet,

ger att resurserna

är som sagt anmärkningsvärt.

Bakom olika argument för och emot stor offentlig gruppers en sektor döljer sig självfallet inte enbart motiv för "stärka svensk att ekonomi. Däri döljs också maktkamp och frågan vilka en grupper och individer anser sig gynnas respektive missgynnas av en som eller liten offentlig sektor. Olika argumentering att stor gruppers just deras linje skulle landets ekonomi och därmed komma gynna alla medborgare tillgodo bekräftar än dementerar den snarare saken. Det fanns tid då den dominerande inställningen var att en en offentlig sektor ekonomin. I dag dominerar antagligen stor gynnar ståndpunkten, åtminstone bland ekonomer och opiden motsatta nionsbildare. Det går dock finna vetenskapligt stöd för bägge att ståndpunkterna, och vilken uppfattning för tillfället som anses välgrundad har i hög grad göra med rådande världsbild och mest att maktbalans, inte bara med vilka forskningsresultat framkomsom

mer. Skulle offentlig sektor och generell välfärd så en stor en vara skadligt för ekonomin många ekonomer i dag framhåller, då som återstår förklara varför länder med offentlig sektor så ofta att stor återfinns bland de rika länderna och varför länder med obefintlig

offentlig sektor återfinns bland världens fattiga länder. Att vända

och hävda måste ha stor offentlig resonemanget, att man en

TORSTEN SVERENIUS

sektor för bli rikt land, är dock inte heller hypotes

att ett en som går verifiera.

att

framlidne amerikanske ekonomiprofessorn Robert Eis-

Den nu

kommenterade frågan ett intressant sätt när jag fick tillfälle ner att samtala med honom under hans Sverigebesök för några år

sedan. Han sa:

Den svåra frågan den offentliga sektorns storlek och

- om var

gränserna går för privat och offentligt ägande vill jag ha

ett prag-

matiskt förhållningssätt till, dogmatiskt.

inte ett

En inställning Robert Eisners har de decennierna varit

som senaste ovanlig bland svenska ekonomer, i många fall â priori tycks ha

som bestämt sig för att den offentliga sektorn generellt är för stor och ineffektiv och att dess verksamheter genomgående skulle skötas

bättre i privat regi. Sanningen är att ingen ekonom i Världen

snarare med säkerhet kan säga hur den för samhället optimala mixen

privat och offentligt ut.

ser

Att ekonom säga att storleken den offentliga sektorn

som av allt att döma skadar svensk ekonomi är alltså ett påståen-

mer de och värdering än ett empiriskt belagt konstaterande.

2.2 Grassmanaffären

Nationalekonomen Sven Grassman 1940-92 hade många tankar kring detta medborgarnas vanmakt inför ekonomers och poli-

tikers Grassmans forskning, författarskap och opini-

argument.

onsbildning har utgjort viktig inspirationskälla för åtskilliga

en ekonomer och samhällsdebattörer, däribland undertecknad, vilket framgår innehållet i denna skrift.

av I boken Makten över våra tankar Ordfront, 1983 skrev han:

Det otäcka är att när begreppsvärld etablerats främjar

en ny som en

viss samhällssyn så blir alla språkets fångar. Precisionen blir allt mindre, allt underförstås. Politiska förändringar framstår

mer som

ekonomiskt nödvändiga, andra förändringar framstår omöjliga

som

och orealistiska. Krismedvetandä blir något positivt vittnar

som

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

realism även hos just dem det ekonomiska språkets

om - som

skevhet är riktad mot.

I boken Det plundrade folkhemmet Årstiderna, 1985, gick Grass-

ett steg Vidare och menade att begreppsförvirringen och brisman ten kritisk debatt den ekonomiska politiken hotar hela det

om demokratiska

systemet:

Så länge folk tror att alla sitter i båt, att militären ska

samma

sköta krigen och att ekonomerna ska bestämma sysselsättning och

reallöner, så länge kommer avdemokratiseringen att fortsätta.

Sven Grassman korn att bli ett slags modern kättare att

genom kraftfullt och vederhäftigt ifrågasätta den gängse bilden svensk

av ekonomi. Han grundade sin popularitet bland gräsrötterna och sin

impopularitet hos makthavarna att avslöja att regering och

genom riksbank under 70-talet hade vilseledande bokföring bytes-

en av balans och utlandsskuld i nationalräkenskaperna. Grassman, då vicechef till Assar Lindbeck Institutet för internationell ekonomi, 1980 striden mot regering och riksbank, tvingades

vann som revidera sina siffror kraftigt. I Riksbankens officiella statistik

var underskottet i bytesbalansen nära fyra gånger så i verk-

stort som ligheten. Det redovisade underskottet från 1971 till 1978 38,1

var miljarder, det faktiska Grassman fram i samarbete med

- som tog SCB hanterbara 9,8 miljarder. Den ekonomiska politiken

- var mer och debatten i Sverige hade grundat sig statistik i vilken vårt

en underskott i bytesbalansen framstod långt större än omvärl-

som dens. Efter revideringarna utifrån Grassmans forskning Sveri-

var

underskott i stället ganska typiskt för ett oljeimporterande

ges land, med karakteristisk djupdykning i samband med oljekriserna OPEC I och OPEC II.

Likadant förhöll det sig med landets utlandsställning och företagens driftsöverskott. Också där den officiella statistiken

var en

grov svartmålning av verkligheten.

Det talades i valrörelsen 1976, bland den då blivande

annat av ekonomiministern Gösta Bohman, "Sveriges utlands-

om stora skuld". Fakta talade ett annat språk. Visserligen hade landet

en samlad utlandsskuld 60,7 miljarder offentlig, finansiell och

TORSTEN SVERENIUS

icke-finansiell sektor, den stod för huvuddelen,

varav senare men

hade samtidigt fordran 64,3 miljarder, och därmed net-

en en tofordran 3,6 miljarder. När debatten vår utlandsskuld in-

om leddes 70-talet hade Sverige således ingen utlandsskuld alls,

netto.

När det gäller företagens driftsöverskott bruttovinst minus kapitalförslitning så visade våra officiella nationalräkenskaper ett blygsamt överskott 20,2 miljarder för åren 1975-78, tid

en som präglades kostnadskris och internationell lågkonjunktur. Efter

Sven Grassmans beräkningar blivit officiellt vedertagen statistik att reviderades driftsöverskottet till 64,3 miljarder. Det verkliga

upp driftsöverskottet under denna mörka period således drygt 300

var

högre än det regeringen redovisade och ekonomkåprocent av av

diskuterade. ren

Figur 2.6. Sveriges bytesbalans och utlandsstállning samt företagens

driftsöverskott före och efterrevidering nationalräkenskaperna

av miljarder kronor, löpande priser

Sveriges I

noiiondirökenskoperföre och efter revidering

i Förerevidering Efterrevidering

70,0

60.0 "

40,0

30.0 "

10,0

0,0

-20,0

-30,0

-50,0

-60,0

-70,0 l I

Byiesbolons71-78 Uiidndssiöiining1976 Drifisöverskoii75-78

Källa: SCB, Sveriges Fiiksbank,Sven Grassman. Diagram: Torsten Sverenius 1999.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Den stridbare forskaren tvingade de styrande plocka ned ännu

att mosaikbit från den gängse bilden visa Sverige haen genom att att de förlorat lika många exportandelar under det blomstrande 60talet det krisdrabbade 70-talet. Exporten kan öka samtidigt

som

som våra exportandelar minskar något, Grassmans budskap.

var

Han drog parallellen att Sveriges befolkning kan öka kontinuerligt

trots att vår andel världspopulationen fortlöpande minskar.

av Även siffrorna de förlorade exportandelarna fick således

över

ändras. I den reviderade nationalbudget presenterades i maj

som 1981 använde Grassmans siffror, visade andelsförlust

man som en 6,5 procent mellan 1975 och 1980, inte de 14,5 procent ha-

som de nämnts i långtidsutredningar och debatter. Grassman visade dessutom svenskarnas totala konsumtion

att privat och offentlig bara hade ökat hälften så mycket i jäm-

som förbara länder under 70-talet. Detta alltså raka till

var motsatsen det tal svensk "överkonsumtion hördes i debatten.

om som Nils Lundgren, chefsekonom Merita Nordbanken, kom-

menterar:

Även han i väldigt kraftigt så jag han hade I - om tog tror att rätt. Riksbanken och Finansdepartementet så ansåg de det illa

att var

det med Sveriges ekonomi, så de tyckte de behövnog som var att de alla argument kunde fram för motivera

som man att en stramare ekonomisk politik. Och det liksom standard år ut och år

var in.

Grassman började med göra studie handelskrediterna - att en av tillsammans med Bengt Metelius, offentlig utredning. De

en var färdiga omkring 1970. Sedan kom han det här spåren, och då tror jag också att han har rätt i sina anklagelser, under 70-talets

att lopp så ville varken Riksbanken eller Finansdepartementet det

att skulle komma data pekade "Det här med by-

en massa som att tesbalansunderskott, det kan glömmal". För det delvis

var

då, att Sverige inte skulle ha bytesbalansunderskott. Har normen det då måste låna utomlands, och det förstår alla puritanskt uppfostrade svenskar; att är det fel så kan de svälja åtstramningar. Sådärför stötte han patrull, de tyckte så länge han inte hade

att absolut bevisat vattentätt och i alla avseenden, så de inte med

gav sig. Han kände att han inte fick stöd, och han kanske inte fick

an-

TORSTEN SVERENIUS

slag för ytterligare undersökning och sådant där. Grassmanfej-

den Sven Grassman. Han fick rätt, och det erkändes

vanns av

också sedan.

Men efter det ställde han sig i situation, då ville han

- en annan

allmänt ha expansiv politik. Sedan började han hävda

en mera att

varenda någonting annat eller inte riktigt gick långt

en som sa

också något sätt svekfull och halvt köpt, och det har jag ald-

var

rig begripit varur detta kom.

Trots att Grassmans forskning blev dråpslag för den officiella

ett bilden svensk ekonomi, fortsatte ekonomer, politiker och jour-

nalister beskriva verkligheten löneexplosion och

i termer av att överkonsumtion hade lett till katastrof för företagen och

en en

försvagning bytesbalansen och därmed försämring lan-

av en av

dets utlandsställning.

Grassmans bild att visserligen hade underskott i by-

var ett

tesbalansen, och att visserligen hade för företagen besvärlig

en kostnadskris och strukturkris, detta problem alla

men att var som industriländer brottades med, förutom att svenska politiker hade förvärrat kostnadskrisen att öka arbetsgivaravgifterna mitt i

genom

en djup lågkonjunktur.

Den bild Nils Lundgren att Sven Grassman ansåg

som ger, många sina kollegor svekfullt och halvt köpt är korrekt.

av agera Grassman oerhört besviken över den tystnad bredde ut sig

var som efter hans avslöjanden, och så kolleger öppet vågat eller velat

att stötta honom i kampen. I sin besvikelse antydde han ofta kor-

en ruption bakom denna tystnad. Helt klart finns det inslag allvar-

korruption i detta skeende, lika klart är att många ekono-

men

helt enkelt gjorde analys än Grassman, de mer en annan trots att

honom rätt när det gäller hans statistiska data, och detta gav att

självfallet inte behöver betyda är "köpt" eller

att man

"korrumperad".

LO:s chefsekonom P-O Edin berättar händelse i

om en samband med Grassmanaffären:

i skattegrupp. Riksbankens jubileumsfond hade

-Jag satt en en

skattegrupp skulle till att det blev lite skatteforskning i Sve-

som se

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

rige, och då hade det kommit ansökan från Sven Grassman

att studera det där bytesbalansunderskottet som den samlade om världen hade månen, den officiella bilden stämde inte. Men

mot det bara fel att komma med sådan ansökan till. Men

var grupp en jag ordföranden, För guds skull till att Sven får det

sa att - se här, för han håller gripas noja, och dessutom är han

att av

skitduktig det här med bytesbalansen" Han kanske inte

var världens duktigaste ekonom det här problemet kunde han

men

och innan han fick 110 procent rått i Sverige "Få honom utan -

gräva sig i världens bytesbalansstatistik, då kommer han att ner ut med praktiskt bra resultat för alla, sysselsätt honom med något

oss viktigt Så honom forskningsbidraget, till att han får detta

ge se

Detta väl 1982, ungefär. Ett halvår frågade jag honom - var senare hur det gick. Nej", han, han fick det inte. Men hur i helvete

sa kunde det så frågade jag. "Nej, jag fick inte fram enda

ett positivt sakkunnigutlåtande", han. "Men till vilka skickade du"

sa frågade jag. När han berättade vilka så frågade jag hur fan han kun-

de skicka det till dem; Det visste du väl att de säger nej sajag. Men det inte de första jag skickade till, han då. Alla han

var sa skickade till avstod från att yttra sig, därför fick han inte bidraget. Sven berättade han också hade skickat till Villy Bergström,

att som också avstod. När jag hörde detta gick jag till Villy och frågade "Men varför i helsike skrev du inte under det" Io, du förstår, jag har lyckats hålla mig undan den där striden

men mellan Assar och Grassman, och du jag själv har tagit antal

vet, ett strider med Assar, och det är så skulle jag skriva ett positivt ut-

att talande Sven Grassman då råkar jag i luven Assar igen, och

om det har fått och då åker jag i kylan igen. Å andra si-

jag nog av, ut dan: jag skriver negativt uttalande då kommer Sven Grass-

om ett

och kallar mig genomkorrumperadz"

man

Det blev alltså så alla hade kunnat skriva positivt ut- - att som ett låtande, de avstod. Till slut det bara givna fiender till Grassman

var

fick det. Undra grips noja Ändå är det som att man av en systematik i systemet. Jag kan orsaken till att det blir så, men sett

se från Svens sida så måste det konspiration. Att ock-

se ut som en så Riksbankens jubileumsfond skickade sakutlåtande och lät givna motståndare till Grassman yttra sig, kan se ut som en konspira-

TORSTEN SVERENIUS

tion, faktum det inte så, för hade försökt

men är att var man

fram utlåtande även från andra, de kunde skriva ville inte,

men som

helt enkelt. Såolika kan världen ut från olika ögon.

Sven Grassman vann som sagt kampen om nationalräkenskaperna,

förlorade i slag sin position i den akademiska världen. men samma En orsak till det kan han med sina rön och analyser indi-

vara att

rekt käppar i hjulet för de ekonomer byggt sin forskning

satte som och den felaktiga, Grassman reviderade

resonemang av nu statistiken. En orsak kan kanske att han med sin analys

annan vara trampade mäktiga samhällsintressen tårna. Man bör

veta att detta utspelade sig mitt i den intensiva ideologiska brott-

mest

ningskampen i vilken exportindustrin, arbetsgivarsidan och ban-

kerna offensiven mot vänstern och den radikaliserade fack-

var

föreningsrörelsen. År 1976 fick den första borgerliga

man regeringen 44 år, och såg därmed sin chans så säga lösgöra

att att Sverige fackets och socialdemokratins De mosaikbitar

ur grepp.

hade visat ensidig svensk löneexplosion och överkonsom en sumtion passade möjligen alldeles för bra in i dessa parters världsbild för att skulle vilja byta ut dem. Grassmans rön förstörde

man viktiga inslag i den bilden, vilket gjorde honom till ett irritations-

moment. Fram till revideringarna nationalräkenskaperna han

av var

landets mest uppburna forskare, och de ledande en av som en av experterna betalningsbalansfrågor ett aktat också interna-

namn tionellt. Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet hade nått sin delvis med hjälp Grassmans inter-

status av nationella kontaktnät. Trots detta åkte han i kylan.

nu ut

SAFzs chefsekonom Jan Herin kommenterar de dramatiska händelserna:

-Jag jobbade faktiskt Institutet för internationell ekonomi, och

då Assar chef och Grassman vicechef. Och de gick väl-

var var

digt bra ihop, sedan ändrades det, och Grassman gjorde

men en

väldig insats när politikerna lyckades måla det här med under-

upp

skotten fruktansvärd fara. Han hade nyanserad bild, och

som en en

där han respekt och framgång. Men det betyder

vann en enorm

inte att allt han sedan driver är rätt. Du vet, det stiger

som en

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

huvudet när tror att då har rätt allt. Sedan några

man man om sa att

"så är det inte och då uppstod clash.

Det kom till öppen strid mellan Sven Grassman och hans chef Assar Lindbeck, hävdade att Grassmans forskning blivit

som nu för dyr för institutet. Lindbeck krävde Grassman skulle söka

att medel privata fonder, och erbjöd sig hjälpa till med detta,

ur men

Grassman vägrade forskningsmedel från exportindustrin,

ta emot

världsbild han ifrågasatt sina rön, han ville erhålla vars genom statliga medel för sin forskning även i fortsättningen.

Bråket mellan Lindbeck och Grassman blev känsligt ärende.

ett Grassman ville klyva Institutet för internationell ekonomi i två delar, under honom och under Lindbeck, detta motsatte

en en men

sig Lindbeck, och fick universitetsledningen med sig. Grassman

tvingades lämna sin tjänst vicechef institutet, blev med

som av sitt tjånsterum kunde efter tid återvända till sin forskar-

men en tjänst. Han kände sig efter detta trakasserad sin arbetsplats,

medan Lindbeck och de med honom förtrogna anklagade Grassman för ha slutat forska och han därför inte hörde hemma

att att IIES längre. Institutet för internationell ekonomi så småning-

gav

ut vitbok i vilken Lindbeck och övriga motståndare till om en Grassman förklarade sig oskyldiga till bråket.

Att Grassman slutade forska hävdas än i dag från institutet. Det är dock inte ett adekvat påstående. Visserligen skrev Grassman under 80-talet böcker och debattartiklar i vilka han kritiserade den

ekonomiska politiken, och visserligen han flitig föredrags-

var en hållare runt i landet, denna polemik den förda politi-

om men mot

ken utgick ifrån hans forskning. Att sprida sina forskningsresultat

så det samhällsdebatten måste i demokrati

att nyanserar en ses som något positivt. Sven Grassman publicerade under 80-talet sina forskningsresultat också i viktiga internationella vetenskapliga tidskrifter, ett kriterium är aktiv forskare. Dessutom

att man som

han fram till sin död 1992 sysselsatt med ett stort forskningsvar projekt de svenska kommunernas ekonomi.

Sven Robert Larsson, doktorand i nationalekonomi vid universitet i Roskilde, arbetade tid forskningsassistent Sven

en som Grassman IIES. Hans kommentar till detta är:

TORSTEN SVERENIUS

Det är ett absurt påstående att Sven slutade forska. Hans Tson

Söderström säger i ett brev till Sven att "resultatet din forskning

sprider sig ringar över hela den ekonomiska forskarvärlden"

som -

detta skrev han bara tid innan Grassman blev uppsagd vi-

en som

cechef Institutet. Det räcker läsa Ekonomins gångjärn All-

att

männa Förlaget, 1974 så resultatet hans forskning.

ser man av

Han följde sedan forskningen och föreläste och skrev

upp veten-

skapliga artiklar.

Grassmanaffären är emellertid intressant flera aspekter. Den är

koncentrat de ideologiska och ekonomisk-politiska spän-

ett av ningarna i samhället uppstod i slutet 60-talet och accentue-

som av rades 70- och 80-talen.

Den inrymmer också två huvudlinjer när det gäller tolkningen

kring vad skett med svensk ekonomi sedan 1970: den linje

som

hävdar har levt över våra tillgångar och den linje vill som att som göra gällande levt under vårproduktionsförmåga. Dessa tolk-

att ningar är förbundna med olika paradigm, olika världsbilder, inte bara med olika fakta.

Grassmanaffären också några frågor kring sambandet

reser mellan vår ekonomi och demokrati.

För det första. Hur kunde regering och riksbank utelämna så

viktiga storheter i beräkningen bytesbalansen, utlandsställning-

företagens driftsöverskott och våra exportandelsförluster att

en, den officiella statistiken kom att avvika med flera hundra procent från de verkliga siffrorna

För det andra. Hur kommer det sig att alla avvikelser gick i

riktning, det vill säga att de utmålade Sverige krissamma som mer drabbat än i realiteten Om de statistiska avvikelserna uteslutande berodde tillfälligheter och teknikaliteter, varför

avvek inte statistiken i andra riktningen i något enda avseende

För det tredje. Varför kämpade regeringen och Riksbanken

emot Grassmans tolkning och siffror så länge, långt efter det

att man visste den statistiken behäftad med fel I stället

att egna var grova fortsatte från regeringen Fälldin att presentera de felaktiga

man

siffrorna. Enligt sakkunniga SCB höll fortlöpande Finans-

man departementet och Riksbanken underrättade det i den offi-

om att

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ciella statistiken för bytesbalansen fanns dold inkomst en stor

svenska företags tjänsteexport ofullständigt redovisad. Trots

var detta fortsatte ekonomiministern Gösta Bohman låta de felakatt tiga siffrorna ligga till grund för politiken och debatten.

Gunilla Thorgren gjorde intervju för Pockettidningen R

en 5 1984 med Gösta Bohman.

I denna intervju Bohman: sa

Ett regeringspartis uppgift är att sitta kvar vid makten så länge möjligt. Ett oppositionspartis uppgift är att komma till maksom så fort möjligt. När har okunniga väljare, vilket har ten som man i Sverige, såtvingas förenkla sitt budskap så till den milda man grad. Detta gör att tvingas föra ibland överett resonemang som skrider sanningens gräns. Hade haft kunniga väljare, som visste vad det frågan skulle aldrig kunna hålla var om, som gor.

Man kan kanske tycka sådant uttalande i sig borde ha föratt ett anlett i medierna. Så blev inte fallet. Uttalandet föranleden storm de inte kommentar i flertalet medier. ens en Tilläggas bör väl också manipulationer med rikets räkenskaatt svårligen kan karakteriseras "förenkling sitt budper som en av

skap.

För det färde. När Grassman kampen och Sveriges natiovann nalbokföring reviderades varför gjordes aldrig någon så kallad affär detta Varken regering, riksbank eller massmedier direkt av basunerade ut saken. Inget land i världen har i modern tid haft oegentligheter den här storleken i nationens bokföring. av således brännhet, och borde i demokrati föranle- Frågan var en da mycket stor uppmärksamhet och debatt under lång tid framen över. Trots och tidningsartikel i ärendet det fören annan var en

bluffande blygsam bevakning kring dessa revideringar. Varken i

Aktuellt eller Rapport gjordes någon nyhet de avvikelserav grova

i våra nationalräkenskaper. Uppmärksamheten i medierna

na kring detta inte tillnärmelsevis så när kvinnlig var stor som en politiker köpte choklad för det kontokort hon uppbar några år senare

i tjänsten.

TORSTEN SVERENIUS

Att de skyldiga till den felaktiga bokföringen inte öns-

som var kade något rabalder kring frågan är naturligt, dock inte försvarbart. Att medierna och den politiska oppositionen inte ställde de skyldi-

till är sak. Detta är i sig anmärkningsvärt.

ga svars en annan

Medierna hade kablat den felaktiga, överdrivna bilden

ut av ensidig svensk kris. Att inte gjorde några längre artikelserier

man om ärendet kan möjligen ha med det att göra.

Den politiska oppositionen ville måhända inte göra stor affär

landet inte lika krisdrabbat hade hävav att var nattsvart som man dat. I så fall skulle den borgerliga regeringen kunna framstå i

mer positiv dager.

En tolkning ekonomer, politiker och journa-

annan är att om lister hade gjort affär ärendet, då skulle detta komma att

en av

irritera mäktiga partsintressen.

Frågan är dock den typen hänsyn hör hemma i demo-

om av en krati.

För det femte. Hur kan det komma sig ekonomer, politiker

att

och journalister än i dag revideringen natio-

resonerar som om av

nalräkenskaperna 70-talet aldrig genomfördes De intervjuade

ekonomerna medger visserligen att Grassman hade rätt gentemot regering och riksbank beträffande räkenskaperna,

men menar sam-

tidigt att Sverige hade ett allvarligt underskott i bytesbalansen,

trots att nivån underskottet mindre oroväckande än i Riks-

var bankens statistik.

Villy Bergström, våra nuvarande vice riksbankschefer,

en av representerar detta synsätt:

Vad Grassman lyckades visa nivån inte lika illa

- var att var utan

den låg högre kurvan gick trots allt i riktning, det

upp, men samma

bara något års fördröjning innan eländet kom. Så han ändrade

var

inte något fundamentalt, det överdriven nivå

mer än att var en

det. Sedan vet jag inte hur han blev, han upplevde sig

men som

förföljd något vis. Det där med bytesbalansens storlek fick han

rätt sedan har jag aldrig någonsin hört honom i något

men

konjunkturläge tala behovet att eller strama åt.

om sanera

Lars Calmfors, professor IIES, liknande tolkning be-

gör en träffande Grassmans rön:

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

-Jag tyckte att han hade rätt, och det tyckte i stort sätt alla eko-

Det fanns problem med bytesbalansstatistiken under slutet nomer.

70-talet, och där drog Riksbanken och andra fötterna efter sig, av för det där lite pinsamt så säga. Men samtidigt jag

var att menar

att det fanns restriktion gjorde det inte så lätt nog en som att var

att expansiv finanspolitik spä efterfrågan, därför att

genom en

det hade större bytesbalansunderskott och budgetunderskott,

gett för det också ett problem, och det skälet så måste gö-

var av man

kostnadsanpassning då. Senare har då haft budgetunder-

ra en man skottet större restriktion, vid den tidpunkten uppfat-

som en men tades bytesbalansunderskottet värderestriktion. Och det

som en

väl inte skuldsättningen i sig nivån lika lite det sedan var - - som har varit med statsbudgeten eller i statsfinanserna. Det har

inte varit nivån skulden utan att skuldsättningen förändrades, såg

man inte att kunde stopp utvecklingen, än

man snarare att man hade hamnat nivå ohållbar, det det inte. Bara

en som var var

inte gjorde något så skulle förr eller hamna att om man man senare där.

Dåvarande riksbankschefen Lars Wohlin kommenterar:

Jag hade mycket heta debatter med Grassman utifrån det - perspektivet att han hävdade det inte något underskott i bytes-

att var balansen. Jag hävdade att det ett underskott i bytesbalansen, så

var eftersom bytesbalansen då ganska dominerande mål för

var ett politiken, så bytesbalansstatistiken väldigt viktig. Grassman häv-

var dade hade nettotillgång i utlandet, och jag argumenterade

att en för att det flödena det viktiga, inte nettotillgångarna.

var som var Har till exempel ett sparande minus 5 hushållen

procent, att sparar med minus 5 procent, så kan de fortfarande ha nettotillgångar.

riktningen det viktiga, menade du

Det var som var

-Ja, sedan det tjafs olika tolka statistiken.

var en massa om sätt att

Och i detta tjafs statistiken det alltså Sven Grassman

om var som hade rätt och Lars Wohlin och Riksbanken hade fel.

som

TOHSTEN SVERENIUS

Vad Villy Bergström, Lars Calmfors, Lars Wohlin och de flesta andra ekonomer sällan nämner i sammanhanget är huvudorsa-

att ken till underskottet i bytesbalansen 1970-talet olje-

var prischockerna OPEC I 1973/74 och OPEC II 1979/80. Man talar än i dag huvudorsaken till underskottet över-

som om vore konsumtion, kostnadskris eller strukturfel exempelvis att

som

Sverige skulle ha för liten industrisektor för vid full syssel-

en att sättning kunna uppnå balans i utrikesaffärerna. Faktum år emel-

lertid Sveriges bytesbalansunderskott med stor överensstäm-

att melse följde andra små, oljeberoende länders dito under denna tid.

Ungefär samtidigt regering och riksbank reviderade natio-

som

nalräkenskaperna inföll den andra oljeprischocken, OPEC II. By-

tesbalansen försämrades gång följd höjda oljepri-

än en som en av

och "den ekonomiska krisen blev åter samtalsämnet i medierser,

Att denna kris dock i huvudsak för hela västna. var gemensam världen diskuterades inte i tillräcklig grad. Nu det åter

var överkonsumtiom löneinflation och offentlig utgiftsexplosion

hade lett till underskottet i statsbudget och bytesbalans. som

Denna bild svensk ekonomi har levt vidare fram till våra da-

Så intensiv den informationskampanj fördes att alla gar. var som försök bilden har hamnat i skuggan. Genom att måla

att nyansera

bilden 70-talets kostnadskris ett slagfält vilket upp av som svensk industri lämnades i ruiner slipper också diskussion

man en

den kraftiga omfördelning från löntagare och småföretagare till

om de stora exportföretagen pågått i två decennier. Når någon

som pekar att ekonomi och samhälle hotas den klyfta som skapats

av mellan olika regioner och företag kan fortfarande strids-

grupper,

höras: "Remember the Alamo Kom ihåg kostnadskrisen ropet -

Detta exportindustrin fick borgerlig och socialdemo-

trots att kratisk hjälp tillbaka dessa löneökningar med råge: fem de-

att ta

valveringar sammanlagt 45 procent 1976-82.

Detta förhållande kommenteras ekonomen och Aftonbla-

av detkrönikören Carl Hamilton:

Till och med när ledarsidorna i dag tvingas ta i det här jättetråkiga med det misslyckade kronförsvaret så säger de att "Det inte

var vårt fel, det fackets fel 1975-76" En historiker kan bara

var gap-

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

skratta sådan förklaring. Men jag de är helt uppriktien tror att det är så de det. ga, ser

Sven Grassmans rön dyker inte längre i dokument beupp som handlar svensk ekonomi, detta undantaget, han så tidigt trots att varnade för den situation blev verklighet under 90-talet, med som massarbetslöshet och tudelning samhället, och han av trots att redan 1972 föreslog flytande växelkurs, 20 år innan denna växelkurs-

regim blev verklighet.

Detta kan bland ha göra med det utbredda ointresse annat att för alternativa synsätt Sverige präglats de förflutna decensom av nierna.

Staffan Burenstam Linder, professor Handelshögskolan,

kan tjäna exempel detta ointresse. Apropå Sven Grassmans som rön hade han följande att säga:

-Jag måste faktiskt jag orkade aldrig läsa det där, säga att utan jag nöjde mig med att Assar Lindbeck och andra, jag ansåg som något mer kompetenta, ansåg att det där bara ett påfund. var

Påfund eller Grassmans forskning tvingade i alla fall fram den

kraftigaste revidering ett lands nationalräkenskaper gjorts i

av som ett modernt industriland. Veterligen har inga Burenstam Linders av

forskningsresultat rönt någon liknande framgång.

Det finns de hävdar Sverige ännu i dag inte har hämtat som att sig från kostnadskrisen, underskotten och den ekonomiska politik fördes 70-talet. Många ekonomer och debattörer i som menar dag att "lärdom" från 70-talet är expansiv finanspolitik en att motverkar sitt syfte. Detta är märklig slutsats med tanke Sverige sedan en att 1970, över hela perioden, har fört ekonomisk sett en stramare politik än så alla konkurrentländer. En rimligare slutsats för gott som vår del borde därför att stram finanspolitik tenderar vara att mot-

verka sitt syfte. Om regeringar devalverar gånger för myck-

ett par för motverka kostnadskris och därtill höjer och et att en moms andra indirekta skatter så att inflationen stiger och löntagarnas reallöner urholkas under två decennier, då kanske inte bör bli man förvånad löntagarna försöker återta förlorad terräng. Sådana om

TORSTEN SVERENIUS

rationella förväntningar diskuteras sällan annat än just gällande

devalveringarna, teorin används huvudsakligen i motsatt syfte

för visa det aldrig lönar sig föra expansiv ekonomisk att att att en politik eftersom ekonomins aktörer omedelbart ställer in sina för-

väntningar detta.

Att ekonomins aktörer skulle kunna tänkas för reagera en hård åtstmmning sådant får inte existera trots det bevisligen att har hänt upprepade gånger i land där ekonomiska antaganden ett

och hypoteser bara får lov äga giltighet i riktningen, det vill

att ena säga när de kan visa samband ligger i linje med rådande som

styrkeförhållanden och rådande paradigm.

Detta är flera lärdomar kan dra från Grassmanen av man affären. Sven Grassman visade vid några tillfällen hur stram finanspolitik, främst momshöjningar, kom dra inflationen över våra att upp konkurrentländers och samtidigt leda till valutautflöden. Den borgerliga momshöjningen 1980 och den socialdemokratiska momshöjningen 1990 kan exempel. Grassman visade också tas som att en del utflödet hade sin orsak i Riksbanken vid dessa tillfällen av att med höja sin styrränta för motverka utflödet. var sena att att När i dag talar med någon riksbankscheferna så säger de man av

momshöjningarnas effekt konsumentprisindex den ska

att man bortse ifrån, eftersom detta bara höjer prisnivån det året som höjs. Ja, det kan i och för sig bra att slipper en momsen vara höjning reporäntan bara för regeringen har höjt bensinskatav att eller någon indirekt skatt. Men marknadsaktörerna, ten annan som oftast rationella och förutsägbara i sitt handlande än politiär mer kerna, de har inte de gångna åren bortsett från sådana höjningar av inflationen, de har inte alltid hunnit göra analysen varför inflatioplötsligt fart, de har bara konstaterat detta i månadsstatistinen tar ken och därefter och affärsmässigt för att skydda sina reagerat sunt

finansiella placeringar.

Dessutom har löntagarna, också är marknadsaktörer, sett i som sin plånbok inflationen har ätit deras reallön sedan förra att upp året. De rationellt detta och begär högre nominella löreagerar neökningar därefter, något också bidrar till höja inflatiosom att Att sedan ekonomer och politiker med norrnpolitik och fasta nen.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Spelregler har velat försöka förhindra löntagarna tillbaka att ta förlorad reallön vittnar inte har förstått om att man processens inneboende mekanik.

Att teorin rationella förväntningar äger giltighet har med all om önskvärd tydlighet bevisats i Sverige. En slutsats detta lyder: av kontraktiv ekonomisk politik i fel läge motverkar sitt syfte, och tenderar att leda till såväl högre inflation, högre nominella löneökningar och lägre tillväxt.

3¶Vad hände med Sveriges ekonomi

3.1 Den svenska modellen i en ny värld

År 1936 skrev den amerikanske Childs

journalisten Marquis W.

en bok med namnet Sweden: Tbe Middle Way. Boken handlar om en säregen skandinavisk monarki där de sociala krafterna föreföll harmoniskt balanserade. I stormig tid, när valet många håll i en världen stod mellan totalitär planekonomi och brutal marken en nadsekonomi navigerade svenskarna mitt i farleden, räckhåll utom

för både Skylla och Charybdis.

Childs lyriska beskrivning välfärdsstat med kung, av en en en socialistisk regering och framgångsrika kapitalister Wallensom berg gjorde ett djupt intryck de amerikanska läsarna. Boken fick

ett överväldigande mottagande och bränsle den heta debatt gav hade flammat kring president Roosevelts New Deal. Den som upp given fick utstå hård kritik från höger och vänster, många denya battörer ansåg att Roosevelts krisprogram bara förstärkte marknadsekonomins dåliga sidor. Kolumnisten John Chamberlain skrev i New York Times:

Sveriges medelväg mellan ekonomisk individualism och kollektivism är utformad så den ökar produktionen och sänker kostnaatt der och priser, medan New Dealzssocialism fungerar i motsatt riktning. Den amerikanska given experiment i socialisenya är ett ringen förluster, och den tenderar föra kapitalismen ännu av att längre vägen till monopolbildning, med alla dess hemskheter.

Redan år sände president Roosevelt kommission till Eusamma en bland för specialstudera den svenska modellen. Sveropa, annat att

rige hade blivit föregångsland.

ett

TORSTEN SVERENIUS

Sverige och Tyskland de länder snabbast sig 30var som tog ur

talsdepressionen. Båda länderna använde statliga ingrepp för blå-

att liv i ekonomin. Tyskland satsade Autobahn och framför allt sa

våldsam militär upprustning, Sverige valde bekant mjuka-

en som en väg. Visserligen föddes nationalekonomisk världsbild med re en ny Keynes och Stockholmsskolan, och visserligen hade deras idéer om

aktiv stabiliseringspolitik sin betydelse redan 30-talet. Den

viktigaste faktorn bakom Sveriges hastiga återhämtning emeller-

var

tid inte offentliga investeringar och expansiv finanspolitik den

utan

nedskrivning kronan följde övergivandet guldmynt-

av som av foten 1931. Det blev därmed bland till rustande exporten, annat ett

Tyskland, kom att dra igång industriproduktion och sysselsätt-

som

ning. Det statlig inblandning i den tyska ekonomin än i

var snarare

den svenska drog igång industriproduktionen i Sverige.

som

Att det expansiv finanspolitik lyfte Sverige efter dep-

var som ressionen 30-talet har varit seglivad uppfattning. Erik Lunden berg, i decennier Sveriges mest framstående ekonomer, framen av

höll tidigt valutapolitikens betydelse för återhämtningen.

På år har Nils-Eric Sandberg, ledarskribent Dagens senare Nyheter, understrukit dessa fakta i polemik dem utmålat mot som 30-talet ett decennium framgångsrik keynesiansk stabilisesom av

ringspolitik. I sin bok Vad gick snett i Sverige Timbro, 1997 skriver Sandberg:

Att Sverige kom relativt lindrigt 30-talets depression har beskriur vits stor framgång för den socialdemokratiska politisom en nya ken, det vill säga snabb tillämpning Keynes idéer. Detta är en av en efterhandskonstruktion. Sverige lämnade guldmyntfoten i september 1931, före de flesta andra länder. Följden blev depreciering en den svenska valutan. Diskontot Riksbankens räntesats sänktes av från 8 till 2,5 procent 1933. På våren 1933 fixerades kronan, av en ren slump, till extremt låg kurs mot pundet. Summan detta en av blev kraftig depreciering kronan, och uppgång order, en av en av vinster och sysselsättning i exportindustrin. Detta var huvudförklaringen till att Sverige snabbare än andra

länder lyfte depressionen. Den ekonomiska politiken

ur i termer av

skatter och utgifter betydde inte mycket. De offentliga utgifterna

sjönk tvärtom något andel BNP under mitten 30-talet. som av av

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Det kan i sammanhanget intressant andra

vara att notera att världskriget för USA:s del korn bli gigantiskt lyft för eko-

att ett nomin. Den försiktigt expansiva politik New Deal inneburit

som förvandlades slutet decenniet till våldsam stimulanspoli-

mot av en tik. Inför krigshotet försvann de konservativas motstånd mot stat-

intervention, och därmed kunde nationell enighet skapas

en kring politiken. Mitt i den fria marknadsekonomins Mecka visades

vilken kolossal tillväxt statlig inblandning i ekonomin prov en kan resultera företag och medborgare är positivt inställda till

om det. Det tillväxt marknadsekonomins självläkande

var en som krafter hade misslyckats med alstra. Cirka 17 miljoner ci-

att nya

vila jobb skapades i USA under kriget, industriproduktionen steg

med 96 procent, reallönerna i tillverkningsindustrin steg med 50 procent, sparandet ökade, kvinnorna kom ut i arbetslivet, de färgade fick jobb. Aldrig tidigare i världshistorien hade sådan mobili-

en sering skådats. Det blev alltså ironiskt ett världs-

av resurser nog krig fick demonstrera bärkraften i blandekonomin och den

som

keynesianska teorin.

Ett index över industriproduktionen visar Sverige det

att var land ökade sin produktion mellan 1929 och 1937. Å and-

som mest

sidan hade inte vår produktion lika djupt i andra länra rasat som der. Från 1932 och framåt fick Tyskland den kraftigaste ökningen.

TORSTEN SVERENIUS

När världskonjunkturen vände uppåt igen i slutet 30-talet ökade

efterfrågan de svenska företagens produkter kraftigt. Nu hade också den inhemska efterfrågan tagit fart. Industriproduktionen

nästan 50 procent högre 1937 än 1929. var som synes

Arbetsmarknadens såg möjligheterna till stigande vinster,

parter ökade löner och växande välstånd, såg de hade att vinna

ett att mer

arbetsfred och produktion än konflikt och konfrontation. Så undertecknades det klassiska Saltsjöbadsavtalet mellan LO och SAF 1938, och därmed det berömda svenska samförståndet

var stadfäst. Ett samförstånd skulle komma att bestå i ganska

som exakt decennier, till 1968, innan det började upplösas i sina be-

tre ståndsdelar.

Hur mycket "de goda årens framgångar berodde

av som en specifik svensk modell och hur mycket berodde andra

som faktorer är ständig källa till debatt. Klart är att alla industrilän-

en der fick hög tillväxt under 1950- och 60-talen, socialdemokra-

tiskt borgerligt styrda.

som

Anhängare välfärdsstaten brukar tillmäta vår fördelningspo-

av litik och vår finans- och arbetsmarknadspolitik stor del Sve-

en av

riges ekonomiska framgångar, medan anhängare marknadse-

av en konomi brukar tillmäta penningpolitik, export och växelkurspolitik, med exempelvis devalveringarna 1931 och 1949, större för-

ett

klaringsvärde. En cynisk tolkning "de goda åren" Sverige först gjorde

av är att

vinster när omvärlden rustade för krig, därstora att exportera efter gjorde ännu större vinster när länder

att exportera samma skulle byggas igen. I krig i fred stod Sverige där med sin

upp som välbalanserade samhällsmodell, redo vad behöv-

att exportera som des i fråga järn, stål och maskiner.

Tolkningen må bestickande, är inte något sätt hel-

vara men täckande.

Sveriges välstånd byggdes med statliga krediter

Redan 1800-talet hade grunden till Sveriges ekonomiska storhetstid lagts, dels lagar bäddade för näringsfrihet och

genom som frihandel, dels kapitalimport användes till omfattande

genom som

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

investeringar, bland annat i järnvägar. En komparativ fördel

annan hade Sverige skaffat sig först kyrkans husförhör och sedan

genom med 1842 års folkskolestadga, medförde så alla

som att gott som svenska barn fick lära sig läsa och skriva.

Runt sekelskiftet hade kombinationen begåvade uppfinnare

av och drivna entreprenörer lett till skapandet antal framgångs-

av ett

rika storföretag, storföretag ännu i dag står för

samma som en stor del den svenska ASEA, Ericsson, SKF, Alfa Laval och

av exporten. Atlas Copco är några dem.

Grunden för Sveriges ekonomiska storhetstid alltså i vä-

var sentliga avseenden lagd innan någon specifik svensk modell hade utkristalliserats, innan socialdemokraterna erövrade regeringsmakten och innan världskrigen vår exportindustri.

gynnat

Dock bör tilläggas spelade mycket aktiv roll vid

att staten en

industrialiseringen Sverige. Det sägs ofta att statlig inblandning

av är skadlig för ekonomin. Lika ofta hörs påståendet "vi kan inte bygga vår välfärd lånade pengar. Båda dessa påståenden vittnar

om dåliga kunskaper i vår ekonomiska historia. Hade friherren, förkämpen för frihandel och sedermera finansministern Johan Au-

gust Gripenstedt 1813-1874 resonerat i sådana banor då hade byggandet av järnvägen i Sverige och därmed hela industrialise-

ringen fått skjutas framtiden.

Om detta berättar historikern och den statlige långtidsutreda-

Gunnar Wetterberg, dels i boken Historien sig aldrig ren upprepar

SNS, 1993, dels i sitt bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademiens

bok Makten över framtiden IVA, 1994. Där skriver Wetterberg:

När regeringen 1856 lade fram proposition statsjärnvägar

en om beräknade Nils Ericson, hade utnämnts till chef för statens

som

järnvägsbyggnader, att hela projektet skulle 103 miljoner

riksdaler. Detta motsvarade då nästan fyra gånger de årliga

statsut-

gifterna...

Hur skulle råd med sådan jättesatsning I debatten

man en

var det många menade att det riskfyllt bygga än

som vore att mer

hade till, i överskott beskattningen och intäkter från

man pengar

järnvägen, när denna efter hand kom igång. Takten i inkomstök-

ningen skulle bestämma hur snabbt planerna förverkligades. Att

TORSTEN SVERENIUS

låna till hela äventyrlighet, staten inte finge

summan vore en som utsätta sig för eller Gripenstedt menade del.

- staten, nog en

Svaret denna fråga renderade talet beteckningen blomster-

målning. Gripenstedts resonemang kan röra en långtidsutredare

till tårar. Han talar Sveriges väntande rikedomar, när tidningar-

bekymrar sig över allt silver strömmar ut landet. Han na som ur försöker lugna ledamöterna med historisk statistik över skatteintäkternas ökning när många sig för nästa års kris.

oroar

Sensmoralen är lika klok då den stirrar sig blind

som nu: som konjunkturen, den väntar för länge med avgörande investe-

som en ring, han måste också räkna med kostnaden för uteblivna intäkter under de försuttna åren. Därför statsupplåning den gången den

var enda rimliga inte värdefull tid skulle spillas.

vägen, om

Så citerar Gunnar Wetterberg det Gripenstedt dem

svar som gav

oroade sig över den upplåning behövde göra för som stora staten

järnvägens byggande:

Vinsten denna metod, blott i afseende tids besparing, utan

av äfven i fråga de positiva resultaterna, är alldeles påtaglig, såvida

om den klokt användes, och kan med trygghet säga, att största

man delen de ofantliga arbeten och anstalter, vilka tider bli-

av senare vit utförda, och hvaraf såväl våra efterkommande njuta

som frukterna, aldrig skulle hafva kommit till stånd, med tillhjelp

utan

den underbara kraft, krediten förlänar.

som

Här förebådar Gripenstedt sentida ekonomer Keynes och

som Grassman, och den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss 1881-1977. Alltså: Sveriges välfärd byggdes med lånade och statlig

pengar inblandning i ekonomin. Det kan värt när det

vara att notera - pre-

cis Johan August Gripenstedts tid pläderas för kontant

som -

betalning och amortering statsskulden.

forskat krediternas betydelse för industrialiseringen

En som om Sverige är Lennart Schön, professor i ekonomisk historia vid av Lunds universitet. I bilaga 3 till 1994 års Långtidsutredning LU 94 skriver

nr han:

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Det finns föreställning utländsk efterfrågan och in-

en om att hemskt sparande präglade svensk industrialisering. Det är myt.

en Den svenska omvandlingen från jordbrukssamhälle till industrisamhälle synnerligen beroende kapital från utlandet. Samti-

var av

digt spelade inhemsk efterfrågan viktig roll i förloppet.

Vad Lennart Schön med detta säger är också att Sverige förutom att arbeta sig rikt dessutom lånade och konsumerade sig rikt. Det alltså inte kombinationen besparingar, späkande och uppoffvar ringar byggde landet, något kan förledas tro

som man om man lyssnar till dagens svenska debatt. Schön fortsätter:

Om inte hade kunnat låna hade två alternativ funnits - man - att minska investeringarna eller minska konsumtionen för öka

att att inhemskt sparande. Om kapital för investeringarna minskats, hade dessa fått begränsas till det kort sikt hade kunnat avkast-

man ning på. Industriell och framför allt infrastrukturell utveckling hade blivit långsammare. Ett ökat inhemskt sparande hade framför allt kunnat åstadkommas lönerna sänkts. Då hade större del

om en

inkomsten gått till fabriksägare, jordägare och köpmän. Detta är

av situationen i många u-länder med så kallade Enklavekonomier. Omvandlingstrycket hade då sänkts i den svenska ekonomin. Beroendet havre, bräder och järn hade bestått längre och sikt

av hade investeringar, inkomster och sparande blivit lägre.

Hur gick det då med bytesbalansen när Sverige lånade så mycket i

slutet 1800-talet

av Lennart Schön skriver:

Kapitalimporten förde med sig att Sverige hade underskott i bytes- balansen under 60 år Kring Sverige förmodligen världens

1910 var mest skuldsatta nation capita räknat. Skulden uppskattas till att

per ha motsvarat över 75 procent BNP. Den överstiger kraftigt vår

av tids skuldsättning i ackumulerat underskott i bytesbalan-

termer av sen.

Hur då denna skuldsättning möjlig Ett viktigt skäl

var var att

aldrig beräknade bytesbalansen På verkligt internationell

man en

TORSTEN SVERENIUS

kapitalmarknad är bytesbalansen för nationer föga relevant infor-

mation. Att region Sverige med hög tillväxttakt och inen som en stora vesteringar inom sig samlade företrädare för stor och växande en skuld är fullt naturligt. Det del industrialiseringens dyvar en av namik.

Till detta bör läggas den inflation följde första världsatt som kriget hjälpte till inflatera bort del Sveriges ackumuatt en stor av lerade utlandsskuld. Att och den offentliga sektorn även haft betydelse för de staten

framgångsrika storföretagen är omvittnat. Den centerpartistiska riksdagskvinnan Birgitta Hambraeus, morfar Sigfrid Ed-

vars

ström för arbetsgivarsidan undertecknade Saltsjöbadsavtalet 1938,

formulerar sig följande vis detta fenomen: om

Det byggdes blandekonomiskt tillsammans med upp ett systern näringslivet. Det SAF, LO och Ericsson och Televerket var staten. är helt siamesiska tvillingar från början. För att inte tala vatom

tenkraftsutbyggnadens betydelse för ASEA. Generatorer, överfö-

ring, hela den här uppfinningen blev världsberömd, den besom

rodde också satsade vattenkraftsutbyggnad i

att staten Norrland. inte tala kärnkraften sedan, med ASEA För att om Atom. och storföretag går hand i hand. Vi skulle inte ha Så stat dessa starka storföretag inte hade varit inblandad och om staten lagt statliga beställningar. Vi har alltså inte gått in för att bara stora beställa utan har också infrastruktursatsvapen, gjort stora ningar här i Sverige, har byggt storföretagen. som upp

Den svenska modellens gradivsa upplösning

Numera beskrivs ofta den svenska modellen i "en hämtermer av sko för utvecklingen. Många har hävdat den solidariska löneatt politiken korn leda till alltför stora skillnader i vinstnivåer i näatt ringslivet, och skatte- och investeringsregler låste in kapital i att industriell verksamhet inte hade någon framtid. Om detta som skriver Lennart Schön:

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Den solidariska lönepolitiken motiverades bland den - annat av att skulle medverka till effektivare strukturrationalisering en genom en

snabbare utslagning företag inom låglönebranscher. Samtidigt

av bidrog lönepolitiken till att hålla lönekostnaderna inom vinstnere givande företag. Minskade löneskillnader ledde till större skillnader i vinstnivåer, varigenom den givna tillväxtriktningen förstärktes. Till detta kom konstruktionen skattesystemet. Av både fördelav

nings- och tillväxtpolitiska skäl beskattades kapitalinkomsten lågt så länge den stannade inom företaget, medan skattetyngdpunkten

lades inkomster arbete och inkomster kapital. Konsekvenav av

att existerande företag gynnades framför nygrundade före-

sen var

tag i kapitalförsörjningen och de investeringar företagen

att som traditionellt stod för, huvudsakligen byggnader och maskiner, gynnades framför individuella investeringar i utbildning. På arbetsmarknaden innebar kombinationen solidarisk löneav politik och progressiv inkomstbeskattning individens avkastatt ning investeringar i utbildning relativt minskade, medan föav sett retagets vinster och den offentliga sektorns skatteintäkter av samma investeringar ökade.

Citatet visar några de svårigheter den svenska modellen av som kom att hamna Mycket det varit klok politik i tidigare av som ett historiskt skede blev under förutsättningar inte fullt lika rationya nellt. Detta speglar i sin de dilemman de styrande står intur som för när olika ekonomisk-politiska vägval ska göras. Inte med nog alla kortsiktiga målkonflikter. Dessutom kan det så åtvara att en gärd som gynnar ekonomins struktur kort sikt kanske missgyn-

strukturen lång sikt, när förutsättningar dykt

nar nya upp som

inte varit möjliga att prognostisera.

Från Lennart Schöns seriösa genomgång den svenska av modellens förutsättningar i ekonomisk situation, till de många en ny schablonartade försöken dödförklara den svenska modellen att utifrån icke verifierade hypoteser välfärden blev för besom att

tungande" långt. Ändå har analyser Schöns

är steget som en tendens att stanna kvar i bokhyllornas dunkel och aldrig lämna den akademiska världen. I mediedebatten är det oftast de svepande,

ideologiskt färgade från höger och vänster

argumenten som syns

TORSTEN SVERENIUS

och hörs, och därför är det ofta sådana fastnar i

argument som människors medvetande.

Mot påståendet att socialdemokraterna svek sina ideal när man under 80-talet med Feldt vid rodret ändrade kurs i mark-

mer nadsorienterad riktning kan ställa Schöns ord:

man

Jag skulle väl betrakta det under hela perioden från

- mer så att

1970 till 1995 så har svensk ekonomi varit för underström

utsatt en av strukturell förändring och förändrade förutsättningar för hur ekonomin och samhället förändras, hur tillväxtinriktningarna

ser ut

och hur sammanhangen både nationellt och internationellt har för-

ändrats, och det har då tvingat politiken riktningar.

i nya

I ekonomihistorikern Lennart Schöns tolkning handlar det alltså mer om en nödvändig anpassning till makroekonomiska förut-

nya sättningar än ideologisk manöver högerut, iscensatt den soci-

en av aldemokratiska ledningen.

Varje försök beräkna den svenska modellens på-

att nettot av

verkan ekonomin är antagligen dömt misslyckas. Uppenbar-

att ligen har samhällsmodellen inneburit nackdelar nämnda

av ovan slag, lika säkert har "den svenska medelvägen med sitt

men sam-

förstånd och satsning utbildning och full sysselsättning under

decennier haft rad stärkande effekter ekonomin.

Det finns sagt tendens till förenkling gör debatten

som en som kring denna samhällsmodell ensidig. När sina håll dö-

man nu

ut den svenska modellen så finns risken kastar barmer att man ut net med badvattnet och går miste de positiva element

om som trots allt fanns.

Många kritiserar den svenska modellen och hävdar att den

som bidrog till försvåra modernisering ekonomin tycks ha

att en av missat det faktum den svenska modellen egentligen övergavs

att redan 1970-talet. Det går mycket väl hävda Sveriges eko-

att att nomiska problem startade först efter hade avvecklat den

att svenska modellen, inte grund höll den kvar för länge.

av att

Låt återvända till vad kolumnisten John Chamberlain skrev i

oss New York Times 1936:

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Sveriges medelväg mellan ekonomisk individualism och kollektivism år utformad så den ökar produktionen och sänker kostna-

att der och priser, medan New Dealzs socialism fungerar i motsatt riktning. Den amerikanska given experiment i socialise-

nya är ett

förluster... ringen av

Efter 1970 kom Sverige bli likt Chamberlains ironiska

att mer

framställning New Deal än hans lyriska skildring den svenska

av av

medelvägen. Efter den svenska modellen gradvis upplöstes, från

att slutet 60-talet och framåt, så skulle med parafras

av man en Chamberlain kunna hävda Sverige kom bli land be-

att att ett som gränsade produktionen böjde kostnader och priser. Den

men nya svenska given, så vill, blev också så småningom "ett expe-

om man riment i socialiseringen förluster" i så motto att den offentliga

av sektorn kronförsvar, bankstöd och arbetslöshetsunderstöd

genom lyfte över betydande del den privata sektorns förluster efter

en av

80-talets spekulationsekonomi.

När kristecknen hopade sig vid 90-talets ingång så frångick so-

cialdemokraterna sin hundraåriga prioritering den fulla syssel-

sättning, partiet tillkännagav i 1991 års finansplan att man nu såg

kampen inflationen det överordnade målet. I och med

mot som detta kunde definitivt dödförklara den svenska modellen,

man men dödskampen hade då pågått i två decennier.

Radikalisering, konfrontation och nya förutsättningar

Samförståndet mellan arbetsmarknadens parter hade börjat upplö-

redan i slutet 60-talet, något bekräftas såväl LO som sas av som

SAF. Om detta säger dåvarande SAF-strategen och sedermera Timbrochefen Sture Eskilsson:

Jag har min historieskrivning detta, och den bygger

- av

vänsterns frammarsch under 60-talet med 1968 märkesår, och

som

sedan kom då radikaliseringen arbetarrörelsen med början i LO

inflytande från deras tidningar och inströmning

och med stort en

vänsterjournalister. Det den radikaliseringen skapade

av var som en

förändring i förhållande till den tidigare andan. LO bytte taktik.

Tidigare så ville förhandla. Saltsjöbadsandan den uppkom i

man

TORSTEN SVERENIUS

slags risk för skulle ingripa, i slutet 60-talet en att staten men av började LO i stället att säga att "Om inte får vill i för-

som handlingen så går till regeringen Och det viset så kom de här trygghetslagarna och MBL och sådant där under 70-talet.

TCO-ekonomen Gösta Karlsson instämmer till del i Eskils-

stor

beskrivning, delvis annorlunda version baksons men ger en av

grunden:

Vad händer är väl att arbetstagarsidan börjar andra värden - som se vid sidan Kraven börjar ställas andra saker än bara löneök-

om. ningar, till exempel krav medbestämmande och inflytande, och det har väl att göra med radikaliseringen, vågar tala i de här

att man termerna.

Som följd att vågade börja ställa krav inflytande

- en av man över hur näringslivet skulle fungera så kom diskussionen lönta-

om garfonderna, i och för sig handlade använda del

som om att en av löneutrymmet till sparande, för löneandelen låg högt

man såg att

och investeringsandelen låg lågt den tiden. I dag ligger löne-

andelen mycket lågt, fast det är ingen pratar det.

som om

Men då, 70-talet, började maktproblematiken bli tydligare.

Om 1968 är vattendelaren det kan jag inte säga, det tog

men ganska många år efter det, innan SAF egentligen började i

synas debatten. Det först med kampen mot löntagarfonder de

var som blev tydliga. SAF väl i och för sig motståndare MBL också,

var mot

i den samhällsdiskussion fanns då det men som var svårt att argumentera för att de anställda inte skulle ha rätt att säga till sin

egen personliga arbetsplats och påverka den.

När inom LO inte korn fram avtalsvägen så började - man man att använda den politiska Kommer inte fram här så går

vägen mer.

den vägen detta är val" kunde säga till arbetsgivaren.

- ert man Och i många fall blev det då lagstiftning därför arbetsgivarna

att ville inte med sig. Det kraftiga motstånd fanns arbetsgi-

ge som varsidan mot att göra de här strukturella förändringarna kan

vara

orsakerna till att de här lagarna har fått utformning en av en som till viss del har hämmat flexibiliteten. Hade gått, i Dan-

man som

mark, avtalsvägen så kanske hade hittat branschanpass-

man mer

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ningar och sluppit del de negativa effekter vissa företag

en av som stöter i dag.

Dessvärre tror jag den här diskussionen från fackets sida för- - att des alltför mycket utifrån ett rent maktperspektiv, att det handlade

någon form absolut makt och hur den sedan skulle delas, om av och det förhindrade sannolikt pragmatiska lösningar.

mer

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt bekräftar i stort det

Sture Eskilsson och Gösta Karlsson säger, med tillägget att de som

ideologiska förändringarna uppkom i situation med reale-

en nya

konomiska betingelser:

Det är omvittnat många att 1968 i sig gjorde att ett antal - av människor kom loss i samhällskritik och i kritik av näringsliv

en en och samförstånd, och de återupptäckte så att säga klasskampen, motsättningen mellan arbete och kapital. Men jag tror ändå inte att det hade fått de konsekvenser faktiskt avspeglades i politiken

som

det inte hade sammanfallit med den här långa perioden om av obruten hög tillväxt och industriell expansion och stigande reallö-

och helt enkelt väldigt god ekonomi. Någon gång från börner en jan 70-talet så började plötsligt svenska industriföretag

av stora skära strukturomvandlingen tog sig form. Först hade

ner, en annan det varit 20 år expansion, så började den strukturomvandling

folk faktiskt avskedades, och det för fackföresom innebar att var ningsrörelsen chock helt plötsligt så blev medlemmar

en att arbetslösa. Visserligen fick de jobb igen, att förändringen över

men

fanns där. Och det utlöste då väldig aktivitet, tillhuvud taget en

utredningar utflyttningen företag, det uppstod

satte om av en

skepsis internationaliseringen näringslivet i sin tur led-

mot av som de till diskussion makten, egentligen bestäm-

en om om vem som de, det avskaffade jobb, det bestäm-

om vem var som vem var som

flyttar till Tyskland eller Mexiko. de att nu man

I den meningen tycker jag den marxistiska historieuppfattningen är berättigad, det händer någonting i människors tillvaro innan

att du också hur idéer den här sig uttryck i krav

ser av typen tar po-

litisk handling. Och den politiska handlingen blev då till

exem-

pel att försökte uppnå förbättringar anställningstryggheten

man av med SAF och du paragraf 32 och hela det "köret",

vet men man var

TORSTEN SVERENIUS

inte beredd byta det någonting, det vill säga att mot att acceptera lägre löneökningar eller i strejk, när hade hållit utan man att böka slag med SAF då korn till partiet och regeringen och ett man att måste det här göras, och så fick lagstiftningen sa nu arbetsrättens sida och så började då, från Metallkongressen 1970, det

uppdrag så småningom blev löntagarfonder, egentligen

som som har i situation, nämligen såg ojämnett ursprung en annan att man heten i vinster i näringslivet och trodde att kunde kaman om man pa en del vinster och föra över dem till mindre lönsamma sektorer så skulle bromsa strukturomvandlingen, då skulle inte man man

de här nedläggningarna och omflyttningen folk. Så kom lönta-

av garfonderna, och det blev chock, inte bara för näringslivet en utan också för partiet, LO gick fram så våldsamt radikalt. Sedan att kom då den makroekonomiska krisen i Sverige, med oljekris, över-

hettningen 1974-75 och den våldsamma löneexplosionen

och en borgerlig regering, och sedan det borta. var

Vad Feldt beskriver är bland hur den svenska modellen börannat

jade upplösas. 70-talet turbulent tid. Radikalisering, ökad

var en polarisering i världen, det kalla kriget. Dessutom följd - som en av USA:s krigföring i Vietnam föll det med fasta växelkurser - systern hade införts efter andra världskriget, Bretton Woods. De spelsom regler västvärldens ekonomier hade levt med i kvartssekel börett

jade upplösas samtidigt som en strukturkris under uppsegling.

var Traditionella tillväxtriktningar hade nått vägs ände, gamla basnä-

ringar tappade lönsamhet, industriländer tillkom svåra nya som konkurrenter exempelvis inom varvsnäringen. Till detta korn så den första oljekrisen vintern 1973/74, med våldsamma oljeprishöjningar från OPEC-länderna. En kraftig höjning inflationen i av samband med oljekrisen ledde till stigande lönekrav i industriländerna, vilket upphov till kostnadskris. För Sveriges del ingav en träffade denna kostnadskris med något års fördröjning, och för-

djupades dessutom riksdagen beslöt höjning

genom att om en av

arbetsgivaravgifterna mitt i kostnadskrisen.

Om skiftet i ekonomiskt tänkande inträffade efter kostsom nadskrisen skriver Kjell-Olof Feldt i Lars Jonungs red. Ekonogör de någon nytta i debatten förlag, 1996:

merna - Ekerlids

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Den kritik riktade mot den borgerliga regeringens politik som under åren 1976-79 gällde framför allt att den inte var tillräckligt

anticyklisk, det vill säga gjorde för litet för att med efterfråman

gestimulanser motverka effekten sysselsättningen industrins

av nedgång. Det hindrade inte från att samtidigt angripa regeoss ringen för det växande budgetunderskottet, vilket visar att opposi-

tionspolitik inte behöver helt konsistent. vara Jag tänker inte här diskutera de politiska och intellektuella rnotiven för denna hållning eftersom det faller utanför uppsatsens äm-

Jag kan endast konstatera kritiken orättvis i så motto att ne. att var de regeringar under denna mandatperiod förde så som satt en nog expansiv finanspolitik Keynes vandrade fortfarande omkring i re- -

geringskansliet.

Men så småningom började ett annat grundläggande synsätt

skymta i regeringens budgetpropositioner och finansplaner. Mind-

och mindre vikt lades vid ekonomins efterfrågesida; allt oftare re

gällde analys och åtgärder utbudssidan. Den borgerliga regeringens

slutliga uppbrott från Keynes skedde, enligt min uppfattning, i

1980 års budgetproposition. Då förkastades uttryckligen den

an-

ticykliska stabiliseringspolitiken rättesnöre för finanspoliti-

som ken. Den skulle framledes inriktas uppgift, oberoende en av

konjunkturläget, nämligen bringa statsbudgeten i balans. Politi-

att ken för tillväxt och sysselsättning förlades till mikroplanet ut- budspolitiken i sin moderna tappning hade anlänt till Sverige.

Lars Calmfors, professor Institutet för internationell ekonomi,

gör följande reflektion förändringarna 70-talet:

Mitt allmänna intryck är väl det här det hände två saker 70att talet. Det är facket flyttade fram sina positioner och så ena att säga via lagstiftning når saker inte kunde öppna föratt som man handlingsvägen, MBL och trygghetslagar, det blev ett systemskifte

arbetsmarknaden, den tidigare balansen rubbas. Men det så att

år klart samtidigt börjar kapitalrörelser, den här

att mera valutaregleringen blir mindre effektiv. Utrikeshandeln växer och det

går flytta i anslutning till utrikeshandeln, trots att valuatt pengar tarörelsen då är reglerad. Och sedan började då låna i utlanupp

det, för hade bytesbalansunderskott, och det skapade

stora

TORSTEN SVERENIUS

också potential för valutarörelser, för kan inte tvinga nåen man att ta lån när lån ska betalas tillbaka, så där skapas det gon upp nya

då för kapitalrörelser inte fanns tidigare.

utrymme som

Calmfors åsyftar här oljekrisen och de underskott uppstod i som samband med denna. Han fortsätter:

Så det fanns bit där inte kunde reglera. Och så fanns - en som man det tendens mot internationalisering, integration, en mer mer mer konkurrens. Det väl två saker hände samtidigt; markvar som att nadsinfluenser i vid mening blev starkare, samtidigt så blev det men mer av reglering arbetsmarknaden, och skattetrycket ökade kraftigt 70-talet, kombinationen hög inflation och genom av progressiva skatter. Från början det rätt låg de här var som

riktigt höga marginalskatterna, men utan politiska beslut så flytta-

de inflationen folk i skatteskalorna så de här högsta upp att marginalskatterna plötsligt gällde för många fler.

Vänsterpartiets ekonomisk-politiske talesman, ekonomen Johan

Lönnroth, beskriver förändringen i den svenska ekonomin och den svenska modellen i internationell maktförskjutning termer av en från arbete till kapital:

I och med att Bretton Woods-systemet bröt i början - samman 70-talet så ökade den stora kapitalmängd flöt fritt över som gränserna, och det innebar självklart maktförskjutning en stor från arbete till kapital. Är halvmarxist jag så man som tror man inte att det är politiken samhällena, det är som styr utan att mera grundläggande strukturer. Men det ändå så att här i Svevar rige hade byggt relativt stark folkrörelsebaserad demokrati, upp en som också påverkade ekonomin ett ganska avgörande sätt. Och här hade då tack den fulla sysselsättningen arbetarklassen och vare folkflertalet ganska mycket säga till i ekonomin, och den att om

här internationella maktförskjutningen betydde

nog att man tappade mark till fördel för de rika, i det svenska samhället och internationellt.

I och med den ökade kapitalmassan flyter fritt mellan jor- - som dens länder så försvann underlaget för den pakt mellan kapital och

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

arbete hade i Sverige den upphängd en överens-

som - var kommelse facket och de anställda betedde sig ansvarsfullt och

att

måttliga i sina lönekrav och accepterade det tekniska var att man

framsteget och strukturomvandlingen, och arbetsmarknadspoliti-

ken underlättade rörligheten och alltihop det här. Och å andra sidan så lovade, så säga, kapitalet att ställa social väl-

att upp en färdspolitik och och investera inom landets gränser och

att stanna så. Och när detta försvann...det uppstod helt enkelt allt fler lockande alternativ för det rörliga kapitalet söka sig till. Jag det

att tror

Walter Korpi uttryckte det så när Bretton Woodsvar som att

brakade ihop 70-talet så hade svensk arbetarrörelse ett systemet val göra: antingen anpassning till det här eller försöka

att nya, att göra någonting makten över kapitalet, och då det då

var Meidners löntagarfonder och sådant. Och när det projektet havererade så det inte mycket annat hade kvar att göra än att an-

var man passa sig.

Johan Lönnroth alltså, i likhet med Feldt, de förut-

menar att nya sättningarna underminerade den svenska samhällsmodellen.

En sak ökade motsättningarna mellan arbetsgivare och

som ar-

betstagare produktiviteten minskade och vinstmarginalerna

var att krympte i strukturkrisens, oljekrisens och den internationella

stagnationens spår. kakan hade ökat våldsamt under

Den gemensamma 1950- och 60-talen, och det stigande förädlingsvärdet räckte till

såväl kraftiga löneökningar kraftiga vinstökningar. Under

som

1970-talet stagnerade produktion och produktivitet, och då ersat-

fördelning goda skördar under bästa samförstånd med tes en av en kamp smulorna. Industriförbundets chefsekonom, tidigare

om finansministern Anne Wibble, förklarar de ökade motsättningarna mellan arbete och kapital liknande sätt:

Det är enklare överens det finns mycket att dela - att vara om på. Om du och jag skulle bli överens så kan lättare göra det

ska fördela 100 spänn än ska fördela krona. Det skedde

om en

många andra förändringar också i omvärldsbilden påverkade

som

till exempel lönebildningsprocessen. Det växte fram många fler

organisationer. Under Saltsjöbadseran och under 50-talet så det

var egentligen bara LO och SAF, och det de kom gällde

överens om

TORSTEN SVERENIUS

liksom hela arbetsmarknaden. Men sedan växte tjänstemannarörelsen fram, och väldigt många andra grupperingar skulle som sluta avtal. Och under del 1970- och 80-talen så fick en av man därmed effekten att trissade varandra, så säga, när det man upp att

gäller lönekostnaderna. Men grundorsaken är egentligen

nog att det är lättare bli överens fördelar mycket än att om man om man fördelar lite.

Anne Wibble snarlikt Feldt och Lönnroth anpassning menar att en till förutsättningar nödvändig, och den svenska modelnya var att len därför inte kunde fortsätta i den form den haft. Enligt Wibble

behövde medlen förändras för skulle kunna nå de mål att man som strävat efter hela tiden, och hon måste man menar att man resonera likadant i dag:

Om man ska titta den svenska ekonomiska utvecklingen - under lång tid så måste också titta hur omvärlden fören man ändras. Sverige är liten del, har bara promille världens en en av

befolkning, och är väldigt exportberoende och storföretags-

beroende, så kan inte världen, måste hänsyn styra utan ta till hur omvärlden förändras, och omvärlden har förändrats. Så det bra 1930- eller 40- eller 50-talet är inte nödvändigtsom var vis framgångsrikt 1990-talet eller ZOOO-talet. Och det tycker jag synpunkt ofta glöms bort. Man tror att våra regelär en som system och våra att göra saker fungerade bra 50recept - som talet ska fungera precis lika bra så beter sig aldrig i - nu, men man sitt privatliv. Om du har barn så behandlar du det visst ett ett sätt baby, när ditt barn sedan blir tonåring och som men vuxen, inte sjutton behandlar du honom eller henne baby då. Men som en i de ekonomisk-politiska så finns det gruppering resonemangen en eller skola struntar i hur omvärlden och försöker hävda som ser ut det bra då det måste bra också, det är bara nåatt som var vara nu elak typ förhindrar från vill. Och det gon som oss att agera som

tycker jag blir såverklighetsfrämmande.

Det socialdemokratiska partiet, regerade Sverige under de 44 som år den svenska modellen realitet, måste sägas som var en vara en dominerande aktör i dramat. En tolkning partiet radikaliseraär att

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

des i slutet 1960-talet, resultat den ökade politiska

av som ett av radikaliseringen i hela västvärlden, och det därefter gick så att

att säga högerut i takt med västvärlden gick väg, med Mar-

att samma

Thatcher och Ronald Reagan globala ledstjärnor. Men gret som denna förändring bör också bakgrund förändrade förut-

ses mot av sättningar; Bretton Woods fall, strukturkris, oljekris, kostnadskris,

underskott i budget och bytesbalans, stagflation stagnation och inflation samtidigt.

Om socialdemokraternas radikalisering efter 1968 säger mode-

och professorn Handelshögskolan Staffan Burenstam raten Linder:

Den stora vändpunkten är 1968. Inte så att det då genast syntes i

statistiken, det serie händelser. Ett exempel är soci-

men var en

aldemokraternas partikongress 1968, med den kraftiga radi-

extra

kalisering i samhället, i och med att då såg att man

som var man

inte hade så mycket budskap. Det fanns lite grand slutet

av ett

60-talet situation att inte har mycket bud-

av samma som nu: man skap, då konstruerar ett budskap. Och det då det

men man var här jämlikhet. Jag kommer fortfarande ihåg situation från

om en

de första anförandena jag höll i riksdagen. Då stod Alva ett av

Myrdal och läste socialdemokratins jämlikhetsrapport. Det

upp ur

fanns dokument kom från regeringskansliet det

inte ett som som

inte stod jämlikhet på. Och det där översattes då i politiska åt-

gärder.

Sedan började också med den geniala nya beskattning som

- man

arbetsgivaravgifterna skulle Man presenterade att det inte

vara. som

skulle belasta någon, för det skulle löneökningsutrymmet.

tas av

Under 70-talet ökade alltså spänningen mellan arbetsgivare och arbetstagare, och det fundament vilket den svenska modellen vilade samförståndet vittrade sakta säkert. Arbetsgivarsi-

- - men

dan upplevde löntagarsidan gaddat sig med socialde-

att samman mokraterna för införa skatter och stifta lagar gynnade

att nya som

arbetstagarna och missgynnade företagare. På arbetstagarsidan upplevdes samtidigt att SAF politiserades och började föra allt

aggressiv kamp mot den fackliga solidariteten och mot den mer

offentliga sektorns utbredning.

TORSTEN SVEHENIUS

ganska exakt datera arbetsgivarsidans motoffensiv

Det går att mot 1968 års vänstervåg till den omtalade promemoria Sture

som Eskilsson skrev 1971 till SAF:s styrelse. Eskilsson själv förklarar vad denna PM gick ut på:

Det är plädering för aktiva opinionsbildningsinsatser från nä-

- en

ringslivet lite olika sätt och den poängterade betydelsen det

intellektuella opinionsbildningen, det Lars Gustavsson seder-

som

mera kallade problemformuleringsprivilegiet. Man måste börja i

den intellektuella delen debatten och måste beskriva verk-

av man

ligheten den är. Sedan ledde detta till väldigt mycket grund-

som

läggande ekonomisk information, det egentligen inte särskilt

var

ideologiskt det gjorde, det grundläggande information

utan var

hur företag fungerar och vad vinster har för betydelse och hur

inflation uppkommer och sådana saker. Det sånt

var som var

känt hela tiden, det inte känt tillräckligt många männi-

men var av

skor och det låg också i min filosofi, att för att kunna påverka

po-

litiken så måste du ha med dig folkmajoritet. Såfungerar politi-

ken. Och du då verkligheten förhåller sig visst

om menar att ett

sätt och vill förändra den, då måste du förklara det för folk, och

folket begriper då politikerna det, och så blir det

om snappat upp

så. Det aktivitet från SAF:s sida och det hade börjat någ-

var en ny

ra år tidigare då med start i händelserna 1968. Då började tanke-

verksamheten komma igång och det projekt projekt

sen var

under ett antal år.

Formuleringen beskriva verkligheten den är är självfallet

som

subjektiv. De massiva insatser av opinionsbildning näringslivet

som via SAF, Timbro, Industriförbundet, SNS med flera drog igång har otvivelaktigt till stora delar haft karaktären partsinlagor, där

av ar-

betsgivarens, företagarens, aktieägarens, skattebetalarens och den

högavlönades villkor och värde för samhällsutvecklingen har betonats. Det fanns uppenbarligen ett behov hos dessa be-

grupper att skriva den verklighet upplevde och den betydelse väl-

som man en mående företagsamhet har för ett lands välstånd, inte minst därför att det 60-talets radikalisering sina håll hade skapat

sena en

fientlig inställning till företagande över huvud taget. Sture Eskils-

son igen:

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Det framställdes företagarna anledning till allt - som att var ont; nedsmutsning, inflation, allt. Små barn kom hem och grät och

sa att "de säger att min är företagarel. Faktiskt det så. 1968

pappa var startade TV 2 och då fick de här väldigt ideologiska barn-

man

upprörde hel föräldrageneration. Jag vet inte

programmen som en

de hade någon effekt barnen egentligen, det är svårt att säga, om

för dem inte hade åsikt det upprörande men som samma så var saker hände varje kväll i TV. Där hade de där klas-

som mest man siska bilderna direktörer rökande cigarr, med hög hatt, ned-

av smutsande miljön och förtrampande folket. de tydligaste

En av omsvängningarna faktiskt såg och kunde mäta det

som man var ungdomarnas attityder till vad de skulle ha för jobb. I början 70-

av talet såville majoritet ungdomar jobba i offentliga sektorn

en av praktiskt taget inga ville företagare. Femton, tjugo år är

vara senare det precis tvärtom. Nu har väldigt många ungdomar romantisk

en föreställning företagare ska bli, det är det rätta. Och det är

att man bra det finns även det inte är verklighetsbaserad

att att ta av, om en förhoppning i allas ögon, det är verkligen helt annorlunda nu,

men ungdomens opinion helt annorlunda den tiden.

var

En tolkning de ökade motsättningarna vid 70-talets början är

av också att allt modernare produktionsmetoder och allt

genom

avancerad teknik hade anträtt vägen bort från det gamla inmer dustrisamhället till det postindustriella samhället, där produktion och konsumtion tjänster, kunskap och kultur väger tyngre än

av produktion och konsumtion Man kunde därmed

av varor. ana konturerna helt samhälle, där människor inte längre

av ett nytt skulle behöva krypa i gruvgångar, hamra fartygsplåt eller slita i textilfabriker i stället kunde förverkliga sig själva och skapa

utan sig tillvaro där livskvalitet, kunskap och kultur ersatte slit, stress en

och konsumerande slit-och-släng"-prylar. Om jordbruket

av nu

överskott och de allt automatiserade fabrikerna kunde gav ett mer framställa de behövde, varför skulle människan fjättras i

varor fabriker eller sitta instängda kontor från 8 till 5 Denna

typ av frågor i sin hos samhällskritiker frågor ägandet

reste tur om av produktionsmedlen och kontrollen över råvaror och rikedomar. Om produktionsmedlen bara överfördes i folkets ägo skulle

man

TORSTEN SVERENIUS

kunna fördela arbetets frukter åt och efter hans behov,

var en var

slutsatserna. en av

Denna idealistiska verklighetsuppfattning kolliderade självfallet

med värderingar uppbars ägarna till produktionsmedlen,

som av

också med samhällets allmänt rådande värderingar, bland vilka men

den privata äganderätten intog framskjuten plats. Vänsterns

en världsbild krockade dessutom med utvecklingen i Sovjetunionen och dess satellitstater, där den reala socialismen inte precis hade

befriat människor, något uppenbarades bland iTjecko-

som annat Slovakien 1968.

Mycket snart skulle djup ekonomisk kris bli prologen till

en en

omläggning den ekonomiska politiken och grundläggande

av en omvärdering vänsterns ideal i hela västvärlden. Den högervåg

blev svaret 68-vänsterns frammarsch skulle komma som att sve-

bort inte bara kommunismen utan också stora delar den depa av mokratiska socialismens idé och de ideal folkhemmet och den

som svenska modellen stod för, och hade fått sitt starkaste uttryck

som

i Sverige.

Den balans mellan samhällskrafterna den blandekonomiska

som svenska medelvägen vilade på, och betraktades före-

som som en bild många håll, konfrontation. Ord medelväg

ersattes av som

och lagom fick dålig klang denna fond polarisering.

en mot av

Eftersom Sverige hade gått längre än de flesta andra länderi

västvärlden i fråga inkomstutjämning och satsning offentliga

om trygghetssystem, eftersom hade högre skatter och eftersom

socialdemokratin hade suttit vid makten längre än i andra länder, kan

förmoda att det hos politiskt till höger socialdeman grupper om mokratin fanns ett uppdämt revanschbehov och önskan

en att ta tillbaka förlorad mark markant än i många andra län-

som var mer der.

Åtstramning, expansion, åtstramning

Denna dramatiska samhällsutveckling kom att påverka utformningen den ekonomiska politiken. Polariseringen och skiftet i

av den ekonomiska politiken blev tydligt först 1976, då Sverige för första gången 44 år fick borgerlig regering. I den officiella

historieskrivningen kom de tre borgerliga regeringarna styrde

som

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

landet mellan 1976 och 1982 föra ekonomisk politik låg

att en som den klassiska socialdemokratin nära.

Med hänvisning till stigande offentliga utgifter och ökande

budgetunderskott framställs ofta den ekonomiska politiken under

perioden expansiv". Detta är emellertid bristfällig analys.

som en

Trots expansiva inslag industristöd, ökade offentliga utgifter

som

och expansion den offentliga sysselsättningen särskilt 1979,

en av -

enskilt år med tydligt expansiv politik måste perioden 1976-

ett -

beskrivas period hård ekonomisk åt- 82 sammantaget som en av stramning. Det främsta belägget för detta den inhemska ef-

är att terfrågan konsumtion och investeringar minskade med

- - 2 pro-

capita samtidigt den ökade med drygt 10 procent i cent per som konkurrentländerna. Den totala konsumtionen privat och of-

fentlig ökade med i Sverige, i omvärlden ökade den

- 4 procent

drygt gånger så mycket, Fyra svenska devalve-

tre 12,6 procent. ringar och momshöjningar drog ned den inhemska efterfrå-

ett par

samtidigt omvärldens import utvecklades svagt grund gan som

de två oljekriserna. Denna tid stimulans exportindustrin

av av av

åtstramning riktad den inhemska ekonomin föregicks men mot av

period expansiv finanspolitik, den så kallade överbøyggnings-

en av politiken 1974-76. Den perioden kan i sin sägas reak-

tur vara en

den åtstramningspolitik genomfördes under de för-

tion mot som lomde åren 1971-73.

Dessa kast mellan åtstramning och expansion har beskrivits i flera utredningar och i den ekonomiska debatten och litteraturen. Ett intressant perspektiv anläggs professor Lars Jonung i

av en

ESC-rapport med Med backspegeln kompass sta-

namnet som - om

biliseringspolitiken läroprocess Ds 1999:9. Jonung driver hy-

som

Sveriges politiker och ekonomer med utgångspunkt i

potesen att

inträffade makroekonomiska störningen har försökt den senast lära gjorda misstag och utformat politiken därefter. Sålunda för-

av sökte vid den första oljekrisen 1973-74 bedriva expansiv

man en finanspolitik, delvis reaktion den arbetslöshet hade

som en som

blivit följden åtstramningen under den föregående perioden.

av Den ekonomiska politik bedrevs under hälften 70-

som senare av talet kan också det jonungska perspektivet; att politikerna så

ses ur

TORSTEN SVERENIUS

att säga hade lärt sig stimulanspolitik inte fungerar och därför

att reagerade annorlunda OPEC II än OPEC

Lars Jonungs hypotes förklarar säkert betydande del driv-

en av krafterna bakom den förda ekonomiska politiken, för bli

men att

helt giltig bör den kompletteras med analys underliggande

en av orsaker ideologisk, maktmässig och institutionell Att be-

av natur. skriva den ekonomiska politiken enbart resultat politi-

som ett av

kers förmåga respektive oförmåga att lära tidigare ekonomiska

av kriser är antagligen för enkelspårigt betraktelsesätt. Skulle

ett styrkebalansen mellan samhällskrafterna och kraftmätningen mellan olika partsintressen inte påverka valet ekonomisk politik Skulle

av olika nationalekonomiska paradigm enbart framspringa

ur en em-

pirisk analys, där objektivt finner att Viss ekonomisk poli-

man en tik inte längre går att använda Detta är det svårt finna belägg

att för studerar den ekonomisk-historiska utvecklingen.

när man

Liksom det sina håll finns konspiratoriskt färgad

en tro att

den ekonomisk-politiska förändringen i huvudsak är styrd mak-

av tintressen så finns det också slags troskyldig uppfattning

en att förändringen inte alls dylika faktorer. Ett exempel är den

styrs av omläggning den ekonomiska politiken genomfördes i väst-

av som världen med början 70-talet. Att övergivandet keyne-

tro att av sianismen enbart har sin grund i denna teori objektivt"

att sett inte längre användbar är antagligen enbent analys. Att å and-

var en

sidan intresset för Friedman, Hayek, Buchanan, Becker ra tro att och Lucas enbart har berott allmän högervridning i väst-

en världen är förmodligen lika enbent.

De nationalekonomiska teoribildningarna är verktyg, eller

mer

mindre väl anpassade till verkligheten, de begagnar dessa

men som verktyg måste förmodas ha långtgående visioner för samhället

mer än att bara uppnå viss räntenivå eller viss nivå inflation

en en och löner.

Att inte erkänna detta är att reducera den ekonomiska politiken till ett tekniskt hantverk, oberoende partipolitiska, ideologiska,

privatekonomiska, karriärmässiga och maktmässiga ambitioner.

Lika reduktionistiskt framstår det å andra sidan blunda för

att att det finns nationalekonomisk teori försöker flytta fram posi-

som tionerna för vetenskapen för lösa svåra ekonomisk-politiska

att

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

målkonflikter, och gör detta utan att snegla olika samhälls-

som

fördelar viss typ politik. Om detta skriver Lars gruppers av en av

Jonung i sin ESO-rapport:

Några bedömare har förklarat omläggningen stabiliserings-

av politiken sedan 70-talet resultatet huvudsakligen allmänpo-

som av

litiska eller ideologiska förändringar, högerkrafteñ

orsakade av nyliberalism och/ eller vissa beslutsfattares idiosynkratiska

av läggning. Här brukar Bengt Dennis och Kjell-Olof Feldt klä skott för sina insatser. Vidare framhävs demonstrationseffekter från Reagans och Thatchers ekonomiska politik. I detta perspektiv

blir stabiliseringspolitikens utformning huvudsakligen bestämd

av övergripande ideologiska krafter, utfallet kamp mellan olika

allmänpolitiska strömningar.

Det finns skäl ställa sig tveksam till detta synsätt. En hu-

att vudtes i denna rapport är att de makroekonomiska störningarna under det kvartsseklet har skapat starka incitament för

senaste en

typ politik än tidigare. Den gamla politiken byggd

annan av efterfrågepolitik visade sig stå inför oväntade svårigheter. Stabilise-

ringspolitiken fungerade inte den tänkt att fungera. Ansva-

som var riga politiker lärde sig att i värld med större rörlighet de fi-

en nansiella marknaderna och med väl utvecklade inflationsförväntningar hos löntagare och arbetsgivare kunde inte receptet från 1960- och 1970-talen användas framgångsrikt. Den gamla stabiliseringspolitiken konkurrerades politik främst för den

ut av ny att framstod misslyckad -inte ideologiska skäl. Politiker lärde

som av sig denna läxa med olika snabbhet i olika länder.

Professor Lars Calmfors för snarlikt Jonungs när

ett resonemang han kommenterar de ideologiska Övertonerna i debatten kring den ekonomiska krisen. Det gör han i boken Ekonomerna i debatten

gör de någon nytta Lars jonung, red., Ekerlids förlag

Det är utbredd uppfattning bland många vänstersinnade att kri-

förorsakats den politik ekonomerna i huvudsak idesen av som av ologiska skäl rekommenderat. då i första hand avregle-

Man avser ringarna kredit- och valutamarknaderna, skattereformen och den så kallade normpolitiken i syfte att bekämpa inflationen.

TORSTEN SVEHENIUS

Kritiken ekonomerna är ofta okunnig och speglar ibland

mot en

ovilja att erkänna förekomsten de målkonflikter är nationa-

av som lekonomins främsta studieområde. Samtidigt är ett väl fungerande samspel mellan nationalekonomerna och beslutsfattarna nöd-

vändig förutsättning för lyckosam ekonomisk politik. Det finns

en därför anledning att kritiskt granska i vilken grad brister i

som detta samspel kan ha bidragit till den ekonomiska krisen. Enligt min mening kan det senaste decenniets utveckling rentav tjäna

som

ett skolexempel hur svårt det är att ett framgångsrikt sätt överföra nationalekonomisk kunskap till praktisk politik.

Calmfors har säkert rätt i kritiken ekonomerna ofta är

att mot okunnig, och visst kan det finnas tendens att blunda för mål-

en konflikter, det finns också berättigad och nödvändig kritik

men en mot ekonomerna, bland annat Calmfors själv uttryck för.

som ger

ska granska bristerna i samspelet mellan nationalekono- Om man

och beslutsfattarna så går det förvisso att hävda att politimerna kerna under perioder har lyssnat för lite de tongivande nationalekonomernas råd, vid andra tillfällen verkar snarast ha

men man

lyssnat för mycket dessa, och inte haft tillräcklig kunskap för

att

kritiskt kunna ifrågasätta anvisningarna.

Med förenkling kan hävda att fram till andra hälften

en man av 70-talet spred flertalet ekonomer det glada budskapet allt är

att möjligt och arbetslöshet och kriser kan bekämpas med

att en expansiv politik. Ekonomins hjul snurrade, inom decennier

ett par skulle ha fördubblad levnadsstandard och den ekonomiska

en politikens roll företrädesvis att underhålla, smörja och finjuste-

var

systemet, så kallad fine tuning". ra

Från slutet 70-talet och framåt har detta evangelium ersatts

salvelsefulla straffpredikningar hur medborgarnas utsvävav om ningar skadat ekonomin. Svenskens löneökningar, konsumtion och trygghet har utmålats tärande, och har hotat med att

som man om folk inte sänker sina krav så kommer våra samlade tillgångar

att brinna i inflationens skärseld eller sjunka ned i budgetunderskot-

Att stimulera ekonomin och expandera sig kris tets moras. ur en ansågs inte längre möjligt, det kunde göra att strama åt,

man nu var avreglera, stärka konkurrensen, Öka löneskillnaderna, försämra de

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

offentliga trygghetsnäten och underlätta för marknaden, och när marknaden hade fått sitt, då skulle detta i förlängningen också

alla. Enligt denna och ännu rådande trosuppfattning gynna nya förvärrar expansiv politik situationen; inflationen fart, kapi-

en tar talet flyr landet, räntorna skjuter i höjden och underskotten för-

värras.

Den keynesianska revolutionen ansågs över, nationaleko-

vara

nomin gjorde åter skäl för "den dystra vetenskapen", där

namnet målkonflikter den mellan inflation och arbetslöshet satte sin

som prägel hela den ekonomiska politiken. bärande tanke hos

Om en Keynes, Myrdal och Wigforss att ekonomin mår bra män-

var om niskorna arbetar och har bra inkomst och därmed kan efter-

en -

fråga företagens produkter så betraktades sparande, försakel-

- nu

uppoffring och anspråkslöshet hos medborgarna dygder

se, som

får ekonomin att blomstra. som

Denna inställning kommer till uttryck i den aktuella boken

nya Ekonomerna i debatten -gör de någon nytta Ekerlids, 1996. Där skriver bokens redaktör Lars Jonung:

Denna längtan efter ny Keynes", efter frälsare, är i och

en en ny

för sig begriplig. Självklart önskar många gratislunch, att

höra att kan komma ut krisen utan några uppoffringar och

kostnader det keynesianska budskapet en gång i

samma sätt som

tiden föreföll anvisa depressionen 30-talet utan någ-

en väg ut ur

nämnvärda kostnader.

Ekonomernas trista uppgift betona detta inte är möj-

är att att

ligt, att ingenting är gratis. Det ligger i ämnets natur att betona

ex-

knappa och därmed målkonflikter, vilket

istensen av resurser av

tvingar till prioriteringar, det vill säga till val mellan olika alternativ.

Vi kan inte välja både och. Det måste bli antingen eller.

Ekonomer regel den gängse ekonomiska teorin

anser som att

och analysen är högst relevant för att hantera dagens svårigheter

problemet är att många politiker inte vill svälja den beska

snarare

medicinen. I stället kräver de smärtfri behandling byggd

en ny

hittills okänd medicinsk teori. Denna kollision mellan den

men

politiska uppfattningen och det nationalekonomiska synsättet kan

sammanfattas följande något tillspetsade sätt: politik är att vilja

ekonomi är att välja.

TORSTEN SVERENIUS

Jonung skrev alltså Ekonomernas trista uppgift är betona

att att

att detta inte är möjligt, ingenting är gratis".

att

Denna uppgift har förvisso svenska ekonomer tagit allvar. Och de val ekonomerna har gjort är trycka ned medbor-

ett av att

reallöner och konsumtion och samtidigt exportingarnas gynna dustrin. När det gäller den beska medicinen så har medborgarna i Sverige efter 1976 tvingats svälja besk medicin än i de flesta

mer jämförbara länder. Resultatet alla dessa uppoffringar vår

av är att konsumtion capita har ökat minst i hela västvärlden. Detta har

per i sin tur lett till att vår tillväxt har blivit lägre än i samtliga våra konkurrentlånder, Schweiz undantaget. Uppoffringarna har alltså inte gjort svenskarna rikare, tvärtom.

Det är dock intressant notera många ekonomer har bör-

att att jat överge sina ordinationer besk medicin. Besk medicin kan

nämligen inte ersätta näring.

Vid seminarium behandlade Lars Jonungs ESC-rapport

ett som

stabiliseringspolitiken så höll förre finansministern

om se ovan

Kjell-Olof Feldt ett anförande i vilket han varnade för höga offentliga utgifter och för att inflationen, en gammal vän", mycket snart kan komma tillbaka.

Jonung svarade honom:

Kjell-Olof Feldt nämner att en gammal vän kan komma tillba-

ka. Jag utgår från det är inflationen han Men just

att menar. nu ser

det ut att det är gammal trettiotalsvän kommer tillba-

som en som

ka, deflationen. Här är dock ekonomer mycket osäkra. Det

ver-

kar får deflationsfenomen i hela världsekonomin,

som om ett

titta Japan. Det skulle inte förvåna mig alla, det här

om om

fortsätter, tio år är keynesianer i någon bemärkelse. Men det

om ta

akademisk tankelek, inte

som en som en prognos.

Det är intressant att ekonom Lars Jonung, så sent

en som som som 1996 dömde ut keynesianismen, tre år säger att kanske

senare alla är keynesianer tio år.

Om Keynes hade gläntat dörren till ett ständigt expanderan-

de universum, med stigande realinkomster och växande konsumtion, så beskrev neoklassikerna pulserande universum,

snarast ett med omväxlande expansion och kontraktion, väg mot ett till-

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

stånd med absolut jämvikt krafterna bara finge råda fritt. Key-

pläderade för statlig inblandning och stimulanspolitik när den

nes privata sektorn får svacka och drabbas arbetslöshet, neoklas-

en av

sikerna pläderade för åtstramning och lönesänkning i situa-

samma tion. I kriser skulle lönerna ned för att jämvikten skulle

pressas återvinnas, först då kunde det åter bli balans mellan utbud och ef-

terfrågan arbetskraft.

Det inte många trodde att det neoklassiska

var nog som receptet skulle plockas fram igen, så blev det. Från 1980-talet och

men framåt har dominerande medborgarna först

en tanke varit att måste det sämre för att kunna det bättre i framtiden. Om

accepterar åtstramningar, sänkta bidrag och lägre löner ska vår nu export, och därmed hela vår ekonomi, förbättras så att kan

en högre standard längre fram. Problemet med sådan strategi är

en dock denna strategi lyckas stärka landets ekono-

att om genom mi, skulle då inte omedelbart försvaga ekonomin igen i

samma ögonblick började skörda frukterna Om lägre löner än våra

som konkurrentländer ekonomin utvecklas bättre, hur ska då

gör att någonsin kunna höja lönerna i nivå med dessa länder

Svaret som anhängare sådan strategi skulle är väl snarast att måste

av en ge fortsätta att ha lägre löner än andra länder, att detta i sin tur

men innebär vår sysselsättning blir högre. Hellre arbete med lägre

att lön än inget arbete alls, skulle i så fall bli parollen.

Om vidgar till att gälla hela världsekonomin

man resonemanget

så riskerar inriktning budgetbalans, ekonomisk politik

en stram

och begränsad import att göra länderna protektionistiska, vilket i

längden tenderar att missgynna alla. Minskad import för ett land är

detsamma minskad export för ett annat land. Inriktningen

som

att stimulera den exporten samtidigt begränsa importen

egna men

programmatiskt genomdriven under merkantilismen 1600-

var och 1700-talen. Först Adam Smith, nationalekonomins fa-

genom der, och hans plädering för frihandel, avtog detta tänkesätt. Tvåhundra under energikrisens 70-tal, återuppstod dock de-

år senare, lar denna filosofi. Flertalet industriländer bytesbalan-

av kom att sunderskott gentemot de oljeproducerande länderna, vilket möttes med neddragning den ekonomiska aktiviteten i syfte att

en av minska underskott och inflation. Denna kontraktiva ekonomiska

TORSTEN SVERENIUS

politik tillsammans med fortskridande industriell

kom att, en rationalisering, bidra till ökning arbetslösheten.

en av

Att höjda oljepriser, budgetunderskott, stigande inflation och

fria kapitalrörelser skulle innebära att hela den aktiva konjunkturpolitiken från Keynes och stockholmsskolan fullständigt förlorar

sin giltighet är knappast hållbar tolkning, även vissa inslag i

en om

dessa skolbildningar förvisso är anpassade till

en svunnen era av

regleringar och hård styrning kapitalflödena.

En rimligare tolkning är måhända realekonomiska förut-

att nya sättningar i kombination med kraftig ekonomisk och opinions-

en mässig dominans för marknadskrafterna har fått pendeln att svänga över så kraftigt att keynesianismen förkastas trots att den även i dag -i modifierad form eller i sammansmältning med andra teo-

en rier borde kunna användbar.

- vara

Ijonungs bok ekonomernas roll i debatten skriver Lars

Calmfors följande:

Övergången till normpolitiken och försvaret den fasta växelkur-

1991-92 illustrerar ett ytterligare allmängiltigt problem i sam-

sen

band med ekonomisk-politiska paradigmskiften, nämligen risken

för dessa blir alltför långtgående och när de väl

att utan nyanser

sker.

Man kan också förklara kraften i paradigmskiftet med ohäl-

tendens till likriktning i fråga det ekonomisk-politiska

sosam om

tänkandet. Denna risk är förmodligen särskilt stor i ett litet land

Sverige, där alla känner alla och där det därför finns starka

som

drivkrafter uppnå bli i gängef. Ett visst eko-

att en samsyn en

nomisk-politiskt synsätt tenderar därför lätt att bli ett slags ideo-

logiskt kitt än bara förhållningssätt till uppkommande

snarare ett

problem. Dessvärre jag att SNS Studieförbundet Näringsliv

tror

och Samhälle, där jag själv varit och är verksam, till följd sin

mycket framgångsrika verksamhet i syfte sammanföra politiker,

att

ekonomer, journalister och näringslivsföreträdare spelade sådan

likriktande roll under dessa år.

Det viktigt inlägg Lars Calmfors gör. Inlägget andas

är ett som

självkritik, och bidrar till öppning i debatten. Det han säger stor en är ganska sensationellt. Han säger SNS, han själv tillhör,

att som

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOM EFTER 1970

har varit så framgångsrikt i sin opinionsbildning pluralismen

att

och det öppna förhållningssättet till ekonomisk-politiska frågor

har tagit skada. Bara att uttala att så har varit fallet förebyg-

genom

han fortsatta läsningar och banar väg för ett nytt, friare förhållger ningssätt, något i förlängningen den demokratiska

som gynnar processen.

Den tendens till likriktning Calmfors beskriver år antagli-

som

ett större problem i små länder, med hög grad maktkongen en av centration och fåtal maktcentra. Paradigmskiftet inträffade för-

ett visso i hela västvärlden. En skillnad i länder Eng-

är att man som land och USA hela tiden har haft livlig diskussion åtminstone

en inom den akademiska världen alternativ till den förda politi-

- om ken, och har under den gångna perioden haft betydande

man ett

antal ekonomer aldrig lämnat den keynesianska grundanaly-

som

Vi talar då några världens ledande ekonomer, däribland sen. om av ett antal ekonomipristagare. De svenska ekonomer, med Sven

Grassman i spetsen, mitt i den monetaristiska, utbudsekono-

som miska och neoklassiska guldåldern har behållit keynesianskt

en färgad analys, har i debatten framställts avvikande och udda

som trots att de i själva verket har delat analys med antal

ett stort av USA:s och Englands ledande ekonomer. Detta exempel

är ett den tendens till likriktning i Sverige Calmfors nämner.

som

Det utmärkte Sverige och den svenska modellen bland

som var annat den speciella balans mellan samhällskrafterna Marquis

som W. Childs så väl sammanfattade: land med kung vid

ett en tronen,

framgångsrika kapitalister och socialistisk regering.

Om denna balans i slutet 60-talet och början 70-talet bör-

av av

jade försvinna styrkeförhållandena vägde över för lönta-

genom att garsidan, fackföreningarna, den politiska vänstern och den socialdemokratiska regeringen så skedde strömkantring i samband

med det borgerliga maktövertagandet 1976. Efter 44 år i opposi-

tion kunde det borgerliga Sverige till sitt ekonomiska, opinionsmässiga och publicistiska övertag huvuddelen den svenska

- av

dagspressen är borgerlig lägga erövrandet den politiska mak-

- av ten.

Balansen försköts därefter stegvis till förmån för arbets-

givarsidan och den så kallade marknaden, och 80-talet kom

att re-

TORSTEN SVERENIUS

presentera motpol till det tidiga 70-talets värderingar. Avregle-

en ring, privatisering, marknad, konkurrens och aktier blev honnya nörsord i stället för jämlikhet, solidaritet, välfärd och offentlig

sektor. Försök vrida samhället i radikal riktning gjordes, och att mer motsättningarna mellan vänster och höger kulminerade i samband med kärnkraftsomröstningen och den stora arbetsmarknadskonflikten 1979-80, lanserandet löntagarsamt genom av fonderna vad vänstern såg ekonomisk desom ett steg mot som mokrati. Om löntagarfondernas inverkan det svenska samförståndet skriver publicisten Göran Rosenberg i kulturtidskriften Moderna

Tider 107, sept. 1999:

I mitten 70-talet drevs konflikten de traditionella utredut ur nings- och förhandlingsrummen klockren värdekolligenom en sion; mellan uppfattningen företag borde ägas kollektiva att av

löntagarfonder och uppfattningen att företag borde ägas enskilt

och privat. 1975 skrev dåvarande LO-ekonomen Rudolf Meidner han önskade beröva de gamla kapitalägarna den makt följer att som med ägandet och band sig LO officiellt för ägande något år senare

kollektiva löntagarfonder.

genom Därmed det omöjligt att hantera konflikten fråga var som en sak och metod och de invanda mekanismerna för samförstånd om och konsensus kollapsade helt. I det här fallet blev de politiska såren efter striden bestående; det värdeneutrala samförståndets mekanismer kunde aldrig helt re-

Den torftiga kompromiss slutligen riksda-

pareras. som antogs av 1983 löste ingenting. Den verkligen, med Kjell-Olof Feldts gen var ord, ett jävla skit bidrog till att permanenta molande som mest en stämning misstro och ressentiment i det svenska samhället; av en stämning tio år skulle manifestera sig i konflikten som senare om

EU-medlemskapet.

Från babords till styrbords slagsida

Den stigande arbetslösheten under perioden 1976-82 hade lett till

kraftig motreaktion mot vad många uppfattade "borgerlig

en som

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

åtstramningspolitik, och i valrörelsen 1982 uttalade Olof Palme de välciterade orden ville ha svängrum i stället för

att man nu Bohmans svångrem". Samma dag socialdemokraterna övertog

som makten devalverade den nytillträdde finansministern

Kjell-Olof

Feldt med och följde året därpå med höjning

16 procent, upp en av

Konsumtionen föll och den inhemska efterfrågan brommomsen. sades samtidigt exportföretagen kunde öka sina vinst-

upp, som

marginaler kraftigt. Knappt hade effekten de fyra borgerliga de-

valveringarna 1976-81 avklingat förrän exportindustrin fick

ytter-

ligare draghjälp. Med socialdemokratisk regering de

en som tog

stora exportföretagens parti gentemot löntagare och småföretagare

försvann ytterligare element i den svenska modellen. Balansen i

ett det svenska samhället ruckades, och de första tecknen

även om tydde svensk industri mådde bra den förda politiken

att av

ökad export, stigande investeringar och även regeringen sade

sig slå in tredje väg mellan åtstramning och expansion så

en skulle kunna hävda den svenska skutan seglade med

man att nu

styrbords slagsida, detta efter bara några år tidigare ha krängt

att häftigt babord. Socialdemokratins ledning delade i väsentliga

delar analysen ekonomins grundproblem med sina forna politis-

av ka motståndare. Feldt, Erik Åsbrink och övriga

Kjell-Olof nya so-

cialdemokrater i finansdepartementet verkade alla uppfatt-

vara av

ningen att höga löneökningar, stigande offentliga utgifter och

un-

derskott i budget och bytesbalans huvudproblemen i ekono-

var

min. Till och med fackföreningsrörelsens ledning, med LO-

ordföranden Stig Malm i såg höga löneökningar

spetsen, som svensk ekonomis huvudproblem.

I en intervju i Svenska Dagbladet den 7 augusti 1985 han:

Men det verkliga problemet, Sverige har för hög löneök-

- att

ningstakt gentemot omvärlden, är inte löst. Det ligger något i

att

våra motparter är våra medlemmar när det gäller hålla

nu egna att

lönerna nere.

Detta kommenterar Stig Malm följande sätt i dag:

Efter att hade haft den här utvecklingen med PTK-avtalet och

våra avtal och kostnadskrisen och allt det där, då jag i början

TORSTEN SVERENIUS

80-talet att måste inflationen och måste löne-

ner anpassa bildningen, och inte fortsätta hade gjort tidigare. I dag dis-

som kuterar bara fackföreningsrörelsen hur ska hålla löner-

man nere na. Men jag Vi måste inflationen, och sådant läge

sa: ner i ett måste också ta lönerna." I dag får jag intrycket ekono-

ner att merna bara kopplar ihop inflationen med lönebildningen, till och med LO:s ekonomer. Det bättre de ungefär jag

vore om sa som sa,

att måste hålla låg inflation därför att då kan reala löne-

ökningar även med låga nominella tal.

Att flertalet ekonomer och politiker gjorde analysen löneök-

att ningarna måste bromsas behöver självfallet inte tecken

vara ett att balansen i samhället har försvunnit, det kan lika gärna

vara resultatet saklig och allmänt omfattad analys. belägg

av en Men ett

för slagsidan i debatten och opinionsbildningen LO:s ordfö-

är att

rande den viktigaste för löntagarna i Sverige

- representanten efter nästan ett decennium med fallande reallöner 1976-85 angri-

de nominella löneökningarna och inte de devalveringar och

per momshöjningar urholkat LO-kollektivets reallöner.

som

Den först reagerade följderna åtstramningen och de

som av fallande reallönerna 1976-85 Sven Grassman, konsekvent

var som

såväl borgerliga åtstramningar och devalveringar soci-

angrep som aldemokratiska. Redan 1971 kritiserade han, i likhet med flertalet

kolleger, Stängs åtstramning, och under den borgerliga regeringsti-

den 1976-82 kritiserade han den sammantaget strama ekonomiska politik fördes då. Efter 1982 riktade han kri-

som samma typ av tik den socialdemokratiska regeringen, med tillägget han

mot att ansåg att Feldt och hans regeringskolleger svek socialdemokraternas ekonomisk-politiska ideal. Grassmans kritik gick ut att de-

valveringar och momshöjningar skapade tudelning ekonomin

en av och det samhället i välbärgad del med exportföretag, banker och

en aktieägare å sidan och allt utarmad del med småföretag,

ena en mer löntagare, offentlig sektor och skolbarn å andra sidan.

I Bokslut Ordfront, 1988, skrev han:

Arbetsgivarsidan har lyckats trumfa igenom fem devalveringar

ett decennium och dramatiskt sänkt Sveriges reallönenivå

sam-

tidigt den i andra liknande länder hela tiden fortsatt stiga.

som att

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Arbetsgivarsidan har haft god framförhållning. Under ett de-

cennium har den skaffat nästan fullständig hegemoni vad gäller den så kallade verklighetsbeskrivningen svensk ekonomi. Till den

av grad delar den allmänna opinionen och till och med

att stora av en socialdemokratisk regering SAF:s verklighetsbeskrivning som

ser

ekonomiskt förnuft och tvingande nödvändighet.

Massmedia har accepterat att Sverige ägnat sig över-

synen konsumtion. Allmänheten vår inflation är löneinflation.

tror att en Till och med facket har aningslöst accepterat sviktande

sagorna om konkurrenskraft.

Allt detta borde kunna framkalla hybris hos i den

segrarna

framgångsrika offensiven. Men hybris är fel 0rd i sammanhanget,

eftersom deras och tillförsikt är motiverad. Aktie- och

segeryra fastighetsägarna har helt enkelt sedan decennium fullständig

ett kontroll både ekonomiskt, politiskt och opinionsmässigt i den tidigare välfärdsstaten Sverige.

Boken är skriven 1988, tjugo år efter 1968, och är sammanfatt-

en ning samhällsutvecklingen sedan dess. Grassman sin version

av ger

av förändringen:

Nederlaget för 1968 års idéer är fullständigt. Den därpå följande reaktionens är lika fullständig. Konsolideringen de rikas

seger av makt har lyckats nästan ofattbart sätt. Den löpande demo-

ett

kratiseringsprocess upplevde under flera decennier under

som

1900-talet vad gäller förmögenhetsfördelning, inkomstfördelning,

jämställdhet mellan könen, i utbildning etc. har de senaste tio åren omkastats. Det är helt enkelt sämre än vad det för 10-15 år

nu var sedan. De rika har inte bara blivit rikare, de dominerar hela vårt samhälle politiskt, opinionsmässigt och mänskligt. Det är grosshandlarnas och fastighetsägarnas värderingar äger trovärdig-

som

het, legitimitet och disponerar nästan allt utrymme i tidningar,

som TV och radio. Det mått demokratisk anständighet de rika

av som tvingades Visa för decennier sedan är bortblåst. Nu för-

ett par nu slummas våra skolor, håglösheten stiger hos de många, och likgiltigheten. Och då har ändå bara början: devalveringarna har

sett gjort sitt, fifflet med själva räkneenheten har utarmat och snedfördelat både offentlig och privat konsumtion. Den nya förmögen-

TORSTEN SVERENIUS

hetsfördelningen är redan ett faktum, de mänskliga konsek-

men

hur tydliga de än är, kommer först efter hand

venserna, att se

den fulla vidden Det är nämligen stor skillnad att i

av. en en skola har varit förslummad i 2-3 år jämfört med att i en

som skola har varit förslummad i 10-20 år. Alltjämt finns demo-

som kratisk eftervärme kvar, kvardröjande tillit och hopp hos

rester av föräldrar och kanske hos lärare till de har

nya stora grupper som fått det sämre.

Detta skrevs alltså 1988, inte 1998. Grassmans våldsamma reaktion

den tidens relativt försiktiga nedskärningar i skola, vård och

kan mot fonden 90-talets världsrekord i budgetsaneomsorg av

överreaktion. Å andra sidan har den

ring te sig som en många av

stridbare ekonomens dystra förutsägelser kommit att besannas. Inkomst- och förmögenhetsklyftorna har ökat dramatiskt under

90-talet, sysselsättningen i såväl den offentliga den privata

som sektorn rasade i början decenniet och arbetslösheten nådde 1993

av tal inte Sven Grassman allvar befarade. Grassman,

som ens som avled 1992, trodde in i det sista att politikerna, ställda inför hotet

depression och massarbetslöshet, aktivt skulle komma att om

bromsa i sysselsättning. På den punkten fick han fel. Rege-

raset ringen Bildt/Wibble höll målmedvetet fast vid den så kallade icke-

ackommodationspolitiken, led i normpolitiken, stipulerade

ett som

de styrande inte längre skulle växelkursen eller den övatt anpassa

riga ekonomiska politiken finans- och penningpolitik till

problem uppkommit grund försvagad svensk konkur-

som av en renskraft. Mot stigande arbetslöshet skulle politikerna inte ingripa

med stimulansåtgärder, sådant hörde den förgångna keynesianis-

till, löntagarna skulle den hårda vägen lära sig dra ned sina men lönekrav. Mitt i raset för den privata sektorn, resulterade i

som massarbetslöshet och budgetunderskott, avskedades ett stort antal människor från den offentliga sektorn. På så sätt korn att yt-

man

terligare fördjupa krisen.

Den stora skattereformen och arbetslösheten

Socialdemokraterna tillträdde 1994, mitt i depressionen, och inledde hård åtstramning i syfte stärka statsfinanserna och

snart en att

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

uppfylla Maastrichtavtalets krav för medlemskap i EMU. Med

en klassisk socialdemokratisk budgetpolitik för ögonen kunde

man tro att så kallad arbetarregering skulle satsa att återanställa de

en 134 000 jobb i kommuner och landsting försvann under de

som

borgerliga åren" statsminister Göran Persson i riksdagsdebatt i

en januari 1998. Om huvudorsakerna till budget-

nu en av underskottet arbetslösheten, ökade krisutgifter och

var genom sjunkande statsinkomster, då kunde socialdemokratisk strategi

en tänkas först skulle återställa den fulla sysselsättningen,

vara att man

för sedan, detta otillräckligt, göra ytterligare budgetför-

att om var stärkningar i form sänkta offentliga utgifter och höjda skatter.

av Detta inte den strategi valde. I stället lät arbetslöshe-

var man man

förbli rekordhög 14 totalt och genomförde så

ten - ca procent kraftiga besparingar finansminister Erik Åsbrink dock

att som

inte tillträdde förrän 1996 utkorade sig till "världsmästare i budgetsanering". Stoltheten inom den socialdemokratiska regeringen

när statsfinanserna stärktes, samtidigt talade i var stor som man mindre bokstäver den med svenska mått väldiga arbetslöshe-

om ten. Genom denna prioritering togs definitivt farväl såväl Per

av Albins folkhem den traditionella socialdemokratiska samhäll-

som

såskådningen. Man övergav den klassiska konjunkturpolitiken från

Keynes och Stockholmsskolan. I stället för statliga

att satsa mer medel i djup kris så har sedan dess vänt resonemanget. I

en man "svåra tider stramar åt, för att sedan utlova skattesänkningar

man och ökade utgifter i "goda tider". Man tycks med andra ord ha

er-

stabiliseringspolitiken med slags destabiliseringspolitik

satt ett som riskerar förstärka konjunktursvängningarna i stället för

att att

dämpa dem.

Statsminister Göran Persson diskuterar skattesänkningars effekter i boken Den är satt i skuld är icke fri Atlas, skriven

som tillsammans med journalisten Peeter-Jan Kask.

De politiker kräver sänkta skatter utan att tala hur utgif-

som om terna ska klaras är både fega och farliga. Moderaternas gruppledare Lars Tobisson illustrerade den här inställningen när han inför valet

Först ska sänka skatterna, sedan ska hur kan 1991 sa: - se finansiera det.

TORSTEN SVERENIUS

Vi vet hur det gick. Den enda vägen slutade djupt inne i under-

skottsträsket.

Inför 1998 års val talar moderaterna återigen omfattande

skattesänkningar, och precis tidigare är finansieringen höljd i

som

dunkel. Vilka utgifter ska sänkas Hur mycket Vilka delar väl-

färden drabbas

Om det går så bra för den svenska ekonomin att efter att ha

till vården, och skolan också får

tryggat resurser omsorgen ett

överskott i de offentliga finanserna kan det användas till skatte-

sänkningar. Sänkta skatter utan att utgifterna till in-

anpassas

komsterna är däremot ett skojeri.

Visserligen har Persson rätt i det finns politiker kräver

att som sänkta skatter tala hur utgifterna ska klaras",

utan att om men man får inte glömma det hos dessa politiker faktiskt finns tro

att en

sänkta skatter ökar tillväxten och därmed får den totala kakan att

växa, vilket gör det faktiskt kan fel finansiera att att vara att en skattesänkning. I och för sig har denna tro dynamiska effekter fått sig törn efter den stora skattereformen, fick mycket

en som kritik för underfinansierad, det finns inget säger

att vara men som

lägre skattesats på sikt måste leda till statsfinanser. Det att en svaga beror hur mixen skatter och utgifter ut och det beror

av ser

i vilken mån den totala ekonomiska politiken förmår

generera

hög tillväxt eller en

Frågan är också vilken fördelningsprofil skattereform får.

en Den skattereform genomfördes 1990/91 medveten

som var en

omfördelning från låg- till höginkomsttagare; höjdes och

momsen breddades samtidigt den progressiva skatten sänktes. Detta är

som särskilt intressant med tanke det socialdemokraterna

att var som genomförde reformen, understödda folkpartiet och deras parti-

av ledare Bengt Westerberg. Den socialdemokratiska ledningen, med

Kjell-Olof Feldt i uppenbarligen bekymrad över

spetsen, var mer

de höga marginalskatter slagit mot medel- och höginkomstta-

som

löneökningar än de momshöjningar har urholkat lågin-

garnas som

komsttagarnas reallöner och köpkraft. Såväl höga marginalskatter

hög momsnivå leder till problem olika slag, det är väldosom en av

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

kumenterat. Det ärprioriteringen dem emellan visar att något

som hade hänt med socialdemokraterna och den svenska modellen. Skattereformen kan emellertid också ett försök till

ses som anpassning till värld med och rörlig skattebas. Sedan

en en mer mer

fanns också övertygelsen sänkning progressiviteten i

att en av skatteskalorna skulle komma öka arbetsutbudet.

att Den framlidne ekonomen Rudolf Jalakas, i många

nu år en av Sveriges ledande ekonomer, bland chefsekonom

annat som Handelsbanken, kommenterade skattereformen när jag intervjuade honom efter socialdemokraternas maktövertagande hösten 1994. Jalakas då pensionerad, vilket innebar chans till större fri-

var en språkighet än under tiden aktiv ekonom. Om den skat-

som stora tereformen han:

Skattereformen gick ut att minska skattebördan för högre inkomsttagare, det vitsen med det hela. Jag minns såväl; jag

var

med i socialdemokraternas ekonomisk-politiska diskussioner var varje i Visby. Tio år i följd jag med där, och gång

sommar var en förslagsvis 1989 så jag mitt Kjell-Olof Feldt vid lun-

- satt emot chbordet. Journalisterna frågade då: Är det du tänker sän-

sant att ka den högsta marginalskatten till 60 procent Då cirkulerade nämligen sådan uppgift; att Feldt med sin skattereform,

en som han höll med, tänkte så långt till Han

som 60 procent. sa att Nja, det vet jag inte jag går så långt, däromkring är väl

om men meningen.

Nästa gång jag träffade honom, jag tror att också det vid - var ett lunchbord, då hade han fått utredning från Bertil Holmlund,

en professor i Uppsala och socialdemokrat, hade undersökt

som sambandet mellan skatter och arbetsvilja och inflation Holmlund

osv.

hade kurva i den utredningen visar ständig nedgång

en som en av arbetsviljan i Sverige under många år. Och så liten knorr på

liten svängning uppåt, redan före skattereformen. Och svansen, en då hade Kjell-Olof Feldt frågat vad det berodde på. 0, det är den

marginalskattesänkning har skett från 85 till

som 77-80 procent, det beror det, svarade Holmlund. Å fan, Feldt, då ska

sa ta och sänka ordentligt, det har så stor effekt Och så klippte

om en han till och sänkte ända till Samtidigt hade han den he-

50 procent.

TORSTEN SVERENIUS

liga fasta principen skattereformen skulle självfinansieran-

att vara de. Det betyder att sänkningen vissa skatter skulle motsvaras

av av ökning andra skatter. Och i och med han sänkte den

av att progressiva inkomstskatten det vill säga för de högsta inkomsttagar-

så höjdes Det djup borgerlig skattereform: na - momsen. var en från progressiv direkt beskattning till associal, indirekt be-

en en

skattning.

Att kalla sådan skatteväxling för "associal" är hårda 0rd för

en att komma från pensionerad chefsekonom Handelsbanken, och

en det är alltså socialdemokratisk reform.

sagt om en Å andra sidan nyanserade Jalakas det sagda uttala sin

genom att förståelse för att något behövde göras de höga marginal-

skatterna:

Varför Kjell-Olof Feldt gjorde sin skattereform det att - stora var han hade observerat det du fastslår, att halkade efter i

som nu

fråga välståndsutvecklingen. Och hans och hans rådgivares

om slutsatser att det berodde skatteflykt och sjunkande arbets-

var vilja, och då tyckte han då ska vända det. Varför skulle fa-

att miljen Rausing, hör till de förmögna familjerna i värl-

som 10 mest den, i London med sin inspiration och sitt skatteunderlag Jo,

vara därför att beskattningen i Sverige omöjlig för rika människor,

var och det hade Kjell-Olof Feldt fattat. Jag känner professor

en Karolinska tidigare, för några år sedan, regelbundet tog

som

tjänstledigt lön i september månad och jagade älg. Och han

utan sa att det kostar mig bara 15 eller min lön, därför att

20 procent av marginalskatten så hög. Såhan inte intresserad att arbeta.

var var av I den där undersökningen Bertil Holmlund gjorde inför skat-

som tereformen står det att läsa att genomsnittlig läkare i Sverige

en arbetade 1 900 timmar år, vill jag minnas, och amerikansk lä-

per en kare 2 600 timmar år. Därför att skattesystemet så konstru-

per var

det inte stimulerade till arbete, och allt detta påverkaerat att mera

de vår produktionsutveckling.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Farväl till Keynes: åtstramning i lågkonjunkturen

Om Jalakas använde hårda ord när det gällde skattereformens fördelningsprofil så använde han ännu hårdare 0rd när han ombads kommentera den besparingspolitik socialdemokraterna inled-

som de hösten 1994, under den nytillträdde finansministern Göran Persson:

-Jag anser att det är brottsligt att genomföra stora besparingar i

ett läge med massarbetslöshet. Landets är idag i

resurser tagna anspråk mycket bristfälligt, sjunde svensk jobbar inte, alltså 13 â

var 14 procents total arbetslöshet råder. Om regeringen i det här läget minskar sitt budgetunderskott det krävs från olika håll, då

som nu kan jag inte någon möjlighet utan att det minskar den privata

se efterfrågan. Om höjer skatter så minskar den privata efter-

man frågan, och inskränker sociala förmåner och bidrag oli-

om man av ka slag subventioner eller vad helst då minskar också den

- som privata efterfrågan i motsvarande mån. Den dagen kan

som man börja tro att när regeringen drar sig tillbaka drar tillbaka sin efterfrågan då växer den privata efterfrågan minst lika mycket, så att följden inte blir ökad arbetslöshet, då ska regeringen dra sig tillbaka. Och den tiden är kanske ganska nära, när får accelererad

en konjunkturuppgång. Då ska regeringen dra sig tillbaka

i samma takt den privata efterfrågan ökar. Gör det så är

som man nu en oundviklig följd att det blir ökad arbetslöshet. Men det tycks de inte bry sig om som rekommenderar ökad sparsamhet utan förbe-

håll. ska minska budgetunderskottet, punkt slut.

De säger att man

Rudolf Jalakas hårda kritik riktade sig inte bara den nytillträd-

mot da socialdemokratiska regeringen, utan gällde i lika hög grad den

avgående regeringen Bildt:

För mindre än ett år sedan meddelade att kommuner och - man landsting kommer att avskeda under de närmaste åren, minska

att sin sysselsättning med 80 000 Alltså: mitt under djup

personer. en arbetslöshet så skröt nästan med Vi kommer avskeda

man att att

ytterligare 80 000 Det är anti-keynesianism i allra högsta grad.

Man attackerar keynesianer för att de skärper konjunktur-

TORSTEN SVERENIUS

svängningarna, men i så fall skärper också sådan politik

svängningarna den fördjupar lågkonjunkturen

Jalakas poäng att huvudorsaken till budgetunderskottet

var var massarbetslösheten, att bara mindre del berodde skattere-

en formen, och följaktligen borde inrikta sig bekämpa

att man att arbetslösheten, orsaken, och inte underskottet, symptomet. Jalakas:

Inga-Britt Ahlenius, chefen för Riksrevisionsverket, har nyligen

i TV-framträdande 140 miljarder det nuvarande bud-

sagt ett att av

getunderskottet beror arbetslöshet och förtidspensionering. Då

beräknades budgetunderskottet 200 miljarder, har det

vara nu sjunkit. Det har också Bengt Westerberg 70-75

sagt; att procent av

vårt budgetunderskott är ett resultat lågkonjunkturen. Tre fjär-

dedelar budgetunderskottet beror arbetslösheten och så för

politik ökar arbetslösheten, det går inte ihop.

en som

Rudolf Ialakas uttryckte sin förhoppning att den socialdemokratiska regeringen skulle tänka och börja stimulera ekonomin.

om Så blev inte fallet. I stället kom att genomföra den hårdaste

man åtstramningen i hela OECD från 1994 och framåt. Denna budget-

sanering sammanlagt 126 miljarder kom enligt Göran Persson

fördelas 60 miljarder i skatte- och avgiftshöjningar 66 att samt

miljarder i så kallade besparingar.

Utsagan med denna politik har tryggat till

att man resurser vården, och skolan är värd Först drar fi-

omsorgen att noteras. nansministern Persson undan från skola, vård och

pengar omsorg, sedan statsministern Persson tillbaka del dessa

ger en av resurser

valåret 1998, med Perssonpengarna.

nu namnet

Angående resultatet saneringspolitiken skriver Göran Pers-

av son:

Vi berördes alla de stora underskotten och deras negativa effek-

Nu drar alla de möjligheter saneringen öppnar

ter. nytta av som

-i form lägre räntor, kvar i plånboken i

av som ger mer pengar

hundratusentals hushåll och skapar fler jobb, i form förbätt-

nya av

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMIEFTER 1970

rad välfärd i skola, vård och och i form förbättrade möj-

omsorg av ligheter att öka rättvisan och jämlikheten. Med saneringspolitiken har den socialdemokratiska regeringen lyckats vända utvecklingen i fyra viktiga avseenden:

Vi stoppade skuldökningen i de offentliga finanserna och elimi-

nerade underskotten.

Budgetsaneringen räddade välfärden. Vi har lagt hållbart

ett nytt fundament för den svenska välfärdspolitiken.

Vi har återtagit makten från marknaden och stärkt demokratin. Med offentliga utgifter och inkomster under kontroll bestämmer

själva över vår ekonomi. Politikens ställning har återupprättats.

Vi vände den till följd de ständiga underskot-

pessimism som av ten förlamade vår självkänsla. Vi kan stolta över att Sverige är

vara

land gör rätt för sig igen. Budgetsaneringen i Sverige har ett som väckt uppmärksamhet långt utanför våra gränser. Inget annat land har under 1990-talet lyckats vända så stora underskott så kort tid.

Den kamerala ekonomisk politik och statsfinanser

syn som såväl borgerliga socialdemokratiska regeringar har represente-

som sedan 70-talet har haft förhållandevis kritiker. Under 1990rat talets djupa kris uppstod dock stark kritik regeringen Bildts

en mot

normpolitik, offentliga avskedanden och räntehöjningar, samt mot de skattehöjningar och nedskärningar socialdemokraterna

som genomförde under Göran Perssons tid finansminister.

som Perssons bok hur han sanerade Sveriges statsfinanser fick

överlag ett kyligt mottagande.

I kritisk kommentar skrev Affärsvärlden 1997, 47:

en nr

Statsminister Göran Perssons bok, med det egenhändigt uppfunna ordspråket Den i skuld är icke fri titel, är i hu-

som är satt som vudsak försvar för den förda ekonomiska politiken. Boken

ett handlar arbetarpojken fått lära sig sund sparsamhet för-

om som av äldrarna, med den tidens bästa arbetarklassmoral, och så

som småningom räddar hela nationen skuldberoendet.

Persson beskriver hur föräldrarna tillhörde kontanthandelns generation. Sedan kom min generation och föll tillbaka i ett osunt

TORSTEN SVEREN|US

låneberoende. Det verkar märkligt den ekonomiska politiken

att skulle ha inspirerats föräldrarnas sparsamhet.

Analogin mellan hushållets och nationens finanser är alldeles

felaktig. Dessutom är inte ens analogin efterföljansvärd, eftersom

den absurda filosofi Persson hyllar också leder till inte

som att man bör investera.

Ett inslag från sin erfarenhet Persson beskriver är di-

egen som rekt skrämmande, nämligen hur han avbröt sina högskolestudier: Jag rädd för att stå där med studieskuld efter

var en stor examen, utan möjlighet att klara min försörjning. Den är i skuld är

som satt icke fri. Är detta beteende Persson efterföljansvärt

ett som anser I själva verket belyser episoden Sveriges största långsiktiga

ett av

problem, nämligen att utbildning lönar sig så dåligt. Budgetsaneringen framstår i boken enkelspårig.

som Man satte

ett mål budgetbalans, och sedan gällde det ta hem beupp om att sparingarna och skattehöjningarna. Det finns

inget resonemang om arbetslöshetens inverkan underskottet eller de långsiktiga

om effekterna budgetsaneringen. I själva verket skulle ökning

av en av sysselsättningen till i närheten gamla nivåer leda till mycket

av nu stora överskott.

Det framställs något positivt att det visade sig bli

som senare pengar över. Om besparingarna varit mindre hade inte heller haft åtta miljarder att satsa skolan och vården 1998.

Hur kan det fördel att först skär bort utgifter

vara en man som man anser angelägna, när dessutom arbetslösheten är högst,

som för att därefter öka dem igen, när konjunkturen har förbättrats

Många är förenklade till felaktighet. Statsskulden och

argument utlandsskulden förväxlas, medvetet får förmoda.

man

Räntorna statsskulden sägs uppgå till över hundra miljarder. Men då glömmer Persson vanligt också har räntein-

som att staten komster. Nettoräntorna är bara hälften bruttoräntorna och räk-

dessutom övriga kapitalinkomster sjunker till nar man nettot en fjärdedel. En kapitelrubrik lyder "En värld i skuld". Till vem

satt Månen

Sven Grassman visade i slutet 70-talet alla länder skulle

av att om räkna sin utlandsskuld Sverige redovisa skulder och ränteut-

som gifter men inte fordringar och ränteinkomster då skulle jordens

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

samlade skulder med skyhögt belopp överstiga jordens samlade fordringar, och då måste kontentan bli att jorden har skuld

en till månen.

Figur 3.1. Den offentliga sektorns utgzlftsräntor ocb nettoräntor iför-

bållande till BNP

Offentliga J

utgiftsrâmoriförhållandetillBNP.Procent.

Räntorbruna I Räntornetto

70717273747576777B79w31B28384558687888990919293949596

Rantenettotär summanavrånteutgifterochránteinkomster.

Källa:SCB.Diagram:TorstenSverenius1999.

Göran Persson är förvisso inte den förste finansminister talar

som med små bokstäver att den offentliga sektorn också har rän-

om teinkomster, inte bara ränteutgifter. Den samlade offentliga sek-

räntenetto har varit mycket starkt under större delen peritorns av oden 1970-99. Trots det har finansministrar Gösta Bohman,

som

Feldt, Anne Wibble, Göran Persson och Erik Åsbrink

Kjell-Olof

och andra oftast talat utgiftsräntorna, sällan den offentliga

om om sektorns inkomsträntor. Det intressanta i sammanhanget är icke desto mindre räntenettot.

TORSTEN SVERENIUS

Göran Perssons saneringspolitiken efter 1994

resonemang om går ut att det inte fanns något alternativ till den förda politiken:

Det har inte varit lätt, absolut nödvändigt, därför alternati-

men att vet hade varit ännu sämre. Om inte alla dessa smärtsamma åtgärder hade genomförts skulle framför allt de har lägst inkomster

som och de är mest beroende den sektorn varit

som av gemensamma ännu illa ute.

mer

Det var nödvändigt att genomföra budgetsaneringen. Någon

måste göra det. Socialdemokraterna gjorde det.

Någon empirisk eller teoretisk dokumentation för "alternativet

att hade varit ännu sämre" anförs inte. Göran Persson beskriver i sin bok hur han vid ett möte med UD:s ambassadörer hösten 1994

dem att säga att budgetsaneringen är rätt avvägd. uppmanar

Ni kommer att möta dem hävdar budgetsaneringen är för - som att liten och de hävdar tagit i för mycket. En sak gäller:

som att detta är rätt avvägt. Det är sak tala det.

er att om

Persson skriver:

Intellektuellt skulle jag mycket väl ha kunnat ifrågasätta omfatt-

ningen av budgetsaneringen. Men i ögonblick jag be-

samma som slutsfattare sagt något sådant hade saneringsprogrammet varit

or-

dentligt försvagat.

När bedömningen väl är gjord är diskussionen över. Det nå-

var

Anne Wibbles förbannelse att den borgerliga regeringen got av satt i ständigt pågående debatt hur mycket behövde göras, en om som

gjorde väldigt lite.

men

Här uttrycker statsministern anmärkningsvärd prioritering:

en politisk handlingskraft framför intellektuellt ifrågasättande. Att finansministern Anne Wibble och hennes kollegor satt i ständig

en debatt" kan ha göra med inbegripen i just så-

att att man var ett

dant ifrågasättande budgetsaneringens Å andra si-

av omfattning.

dan ligger det något i vad Persson säger. I läge med snabbt

ett växande statsskuld dock med internationellt låg offentlig

sett nettoskuld behövde handla inom rimlig tid. Skulden ökade,

man

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

medierna låg dagligen finansministern med krav omedelbara och kraftfulla åtgärder -inte främst arbetslösheten, den bakmot omliggande huvudorsaken, själva statsskuldens ökning utan mot då är det inte underligt den ansvarige ministern och kanatt agerar, ske i än vad situationen hade krävt. rentav tar mer Den politik blev resultatet denna uppjagade stämning som av bör dock granskas, eftersom den drabbade så många människor och tillika fick socialdemokraterna lämna sin traditionella roll i att

den svenska modellen: prioriteringen den fulla sysselsättningen.

av Längre fram i boken frågar sig Persson skulle ha kunom man väg och genomföra mindre ambitiöst nat en annan ett sane-

ringsprogram och börjat tillbaka arbetslösheten tidigare.

pressa Han svarar:

Det är möjligt det kortsiktigt hade gått arbetslösatt att ner heten snabbare. Men i så fall med risk för åkt rekyl stor att en något år senare. Det går inte tillbaka arbetslösheten i ekonomi att pressa en som hålls i järngrepp skyhöga räntor. Ytterst bygger antalet ett av jobb har industri och produktion i Sverige funatt en en som

och drar in exportinkomster så bytesbalansen klaras. In-

gerar att dustrin är i sin beroende investeringar. Investeringar stimutur av leras låga räntor. Så sambanden ut. av ser

En granskning av argumenten för saneringspolitiken

Man kan fråga sig vilka läroböcker eller rådgivare Göran Persson stöder sig när han i boken förklarar hur de nationalekonomiska

sambanden ser ut. Vad är det för rekyl Persson talar om En ökad sysselsätten ning stärker statsfinanserna, försvagar dem inte. Röjer det sagda

Sverige har socialdemokratisk statsminister som menar att att en offentliga arbeten tenderar rekyl eller andra sätatt ge en ena tet Persson skriver också antalet jobb bygger att har att en industri och produktion i Sverige fungerar och drar in en som exbytesbalansen klaras. Om detta kan bland

portinkomster så att

TORSTEN SVERENIUS

annat sägas att antalet jobb i mindre utsträckning bygger numera industrin, sysselsätter allt färre medan den privata och ofsom

fentliga tjänstesektorn sysselsätter ocb försörjer

allt fler. Detta är ett

led i naturlig strukturomvandling. Men ska tala

en om man om industrin vilket bör göra eftersom den är viktig för svensk - man ekonomi- så konsumeras ungefär hälften dess produktion av fortfarande inom landet. Att då hålla tillbaka den inhemska efter-

frågan och tro att detta svensk industri vittnar inte gynnar om att känner till hur sambanden Att dra ned efterfrågan man ser ut. industrins hemmamarknad ökar inte investeringarna. Utan stien gande konsumtion finns ingen anledning investera. Investera att

betyder att man bygger ut produktionsapparaten för möta

att en förväntad efterfrågeökning från den inhemska marknaden såväl som från den utländska. Räntenivån är visserligen viktig för inves-

teringsviljan, det är orsakerna till bör ned inflationsen av att förväntningar och därmed de långa realräntorna, förmen utan en

väntad efterfrågeökning behövs alltså inga nyinvesteringar.

Att bytesbalansen klaras" har eller mindre försvunnit mer som målvariabel för den ekonomiska politiken i värld internatioen av

naliserad kapitalmarknad och flytande växelkurser. Angående detta

vill jag citera SNS-rapport och statlig utredning be-

en en som

handlar bytesbalansens roll för den ekonomiska politiken, Kapita-

lavkastningen i bytesbalansen SOU 1990:45. Den sistnämnda

ut-

redningen gjordes under ledning Ulf Jacobsson IUI, och in-

av nehöll sakkunniga Bo Bergman, Gunnar Blomberg och Ansom ders Vredin, några landets främsta auktoriteter området. Man av skriver:

Under efterkrigstiden fram till och med 70-talet de internatiovar

nella betalningsströmmarna hårt reglerade bland inom

annat ramen för Bretton Woods-systemet. Under denna tid kunde även relativt

måttliga underskott i bytesbalansen leda till direkta finansierings-

svårigheter. Ett lands valutareserv spelade då viktig roll en som buffert för klara små och tillfälliga underskott i bytesbalansen. att En situation bestående underskott och snabbt krympande av valutareserv under denna period omisskännligt tecken var ett kris. När valutareserven inte räckte till fick underskotten täckas med internationella lån vanligen fordrade medverkan Intersom av

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

nationella Valutafonden IMF. Fonden kunde förväntas ställa krav den ekonomiska politiken i underskottslandet villkor som ett

för långivningen.

Under sådana omständigheter det både naturligt och ratiovar nellt att bytesbalanssaldot fick hög prioritet i den ekonomiska en politiken. De ekonomiska och politiska kostnaderna för valuen takris eller finansieringskris kunde bli betydande. Därmed korn

också i många länder bytesbalanssaldot fungera allmänt

att som en

accepterad för den ekonomiska politiken. En försvagad by-

norm

tesbalansposition var en signal att den ekonomiska politiken hade

fått alltför expansiv inriktning och det dags för åten att var en stramning. Den avreglering de internationella finansmarknaderna av som ägt under de femton åren har gradvis förändrat bilden rum senaste

vad gäller underskottens finansiering. avregleringen vad

När nu gäller de västliga industriländerna är i det närmaste total så är också

situationen vad gäller bytesbalansunderskottets finansiering radi-

kalt annorlunda än den under regleringarnas och Bretton var

Woods-systemets glansdagar. Även relativt och långvariga

stora underskott låter sig finansieras större problem. ... utan Att bytesbalansen inte har kvar sin gamla roll ekonomisksom politisk indikator är de flesta överens Helt klart det inte om. är att

längre är meningsfullt att i ett medelfristigt perspektiv ställa

ens noll i bytesbalansen mål eller restriktion den upp som ett en

ekonomiska politiken.

Många ekonomer t.ex. Assar Lindbeck och Torsten Persson i två artiklar i Dagens Nyheter i december 1989 har pekat att av-

regleringen de internationella kapitalmarknaderna liksom alla

av av-

regleringar är välfärdshöjande. Regleringarna ålade länderna den

konstlade restriktionen sparande och investeringar skulle att vara lika stort i varje tidpunkt. Det kan emellertid många skäl av vara naturligt att sparande i ett land överstiger investeringarna och vice

versa.

Bytesbalanssaldot bör inte ignoreras, men att hålla tillbaka den in-

hemska efterfrågan och sysselsättningen för klara detta allt

att underordnade mål måste sägas märklig prioritering. mer vara en Ett överskott i bytesbalansen innebär detta år nedatt netto

TORSTEN SVERENIUS

bringar alla inhemska sektorers ackumulerade utlandsskuld,

ett underskott innebär ökar den. Ett land kan leva med by-

att ett tesbalansunderskott i obegränsad tid, det finns inget datum där landet ifråga måste lösa in alla utlandsskulder och förvandla bytesbalansunderskottet till överskott.

ett

Sedan är det sak bytesbalansen kan fungera

en annan att som indikator hur skuldsättningen och investeringarna i olika

ser ut

sektorer. Förhoppningsvis ska avkastningen gjorda investe-

ringar, för vilka upptagit de lån belastar bytesbalansen

man som överstiga de räntor betalas för dessa lån. Men det skulle

som att behöva så för ett enskilt år eller för överskådlig tid, finns

vara ens det inga belägg för, försåvitt ett land inte hamnar i akut skuldkris

Mexikos slag. av

Nu kan säga att Sverige 1995 befann sig i läge där den

man ett privata sektorn hade stora utlandslån, främst orsakade den våg

direktinvesteringar och portföljinvesteringar följde

av som va-

lutaavregleringen 1989. En del investeringarna under denna tid,

exempelvis fastighetsköp i London och Bryssel, uppfyllde väl inte

precis ovannämnda avkastningskrav, att detta skulle hindra

men

Sverige land att återgå till full sysselsättning är knappast rim-

som

ligt.

Göran Perssons "Ytterst bygger antalet jobb

resonemang -

att har industri och produktion i Sverige fungerar

en en som

och drar exportinkomster bytesbalansen klaras indike-

så att -

inte han är helt uppdaterad de förändringar ägt i

rar att som rum den globala ekonomin de decennierna, något ändå

senaste som relativt utförligt har behandlats i den ekonomiska litteraturen. Kanske bör ändå kunna begära våra ledande politiker de håller

av att sig informerade sådana ting eftersom de ekonomisk-politiska

om besluten tenderar att begränsas föreställningar saker-

annars av om

tillstånd inte längre har någon motsvarighet i verkligheten.

nas som

Redan SNS Konjunkturråds 1989, Den svenska model-

rapport len inför 90-talet SNS beskriver hur bytesbalansen mist sin avgö-

rande betydelse:

jämvikten i bytesbalansen är naturligtvis inte ett ekonomiskpolitiskt mål i egentlig bemärkelse, eftersom jämvikten inte innebär några ekonomiska värden i sig. Däremot betraktas den ofta

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

restriktion: Bytesbalansens saldo är mätare i vilken som en en mån resursanvändningen i ekonomin håller sig inom de

ramar som

det samlade produktionsresultatet

ställer upp.

Men även som restriktion den ekonomiska politiken kan

bytesbalansen ifrågasättas. Bytesbalansens saldo oli-

är summan av ka och investeringsbeslut fattas inom enskilda hushåll

spar- som och företag, liksom inom den offentliga sektorn. Inom varje sådan beslutsenhet finns det inte någon anledning förvänta sig eller

att kräva att investeringarna ska lika med sparandet under

vara en enskild period eller över mycket långa tidsintervall: Ett hushåll

ens kan i finansiella tillgångar förs vidare över generationer-

spara som

Ett företag kan kontinuerligt öka sin upplåning för att finansie-

na. ra sina investeringar över oändlig tidshorisont så länge förhål-

en landet mellan eget och främmande kapital håller sig inom vissa

gränser.

Även hela sektorer i ekonomin kan ha långsiktig obalans mellan

sparande och investeringar. Utlandet, hushållen och finanssektorn har ökat sina finansiella fordringar i ekonomin och företagssektorn och den offentliga sektorn har ökat sina skulder under de

senaste 17 åren. Det kan naturligtvis också så att sparandet och inves-

vara teringarna visar regionalt ojämn fördelning. Exempelvis kan

Stockholmsregionen ha kontinuerligt sparandeöverskott

ett som kanaliseras till industriinvesteringar i detta för-

Västsverige utan att

anleder några ekonomisk-politiska åtgärder.

Varför ska då kräva att ett land ska ha långsiktig jämvikt

man mellan sparande och investeringar Några realekonomiska sådana motiv finns egentligen inte. Tvärtom kan ekonomer lätt visa hur alla parter tjänar att ett land ett eller annat skäl har

som av tendenser till sparandeöverskott detta till något

ett exporterar annat land, kan bättre avkastning sparandet än vad det

som ge egna landet kan göra. På motsvarande sätt kan land har bättre

ett som investeringsmöjligheter än andra länder på grund råvaru-

av t.ex. tillgångar, klimat eller kompetens göra realekonomiska vinster att importera sparande från omvärlden för exploatera dessa.

att

Man ska också komma ihåg flytande växelkurs minskar by-

att en

tesbalansens betydelse för den ekonomiska politiken ytterligare. Om har ett underskott i bytesbalansen samtidigt har

som en

TORSTEN SVERENIUS

fast växelkurs försvara, då kan det valutareser-

att som 1992, att

töms när Riksbanken stödköper kronor för konstlad väg ven att

växelkursen. hålla uppe

När statsminister Göran Persson genomdrev sitt stora saneringspaket gjorde han det läge där handelsöverskottet för Sve-

i ett riges del större än decennier, till del tack övergi-

var stor vare vandet den fasta växelkursen, och där bytesbalansens underskott

av har vänts till stigande överskott. Den privata sektorn hade vis-

ett serligen kvar utlandslån genererade ett underskott i ka-

stora som pitalavkastningen, det underskottet väg ned i snabb

men var takt; från 69,8 miljarder 1993 till 45,9 miljarder 1994 Källa: Riks-

banken, Betalningsbalansen, 1982-94.

Figur 3.2. Oüntlig finansiell nettoskuld i förhållande till BNP 1994 i

14 OECD-länder

lOffentlig finansiellneffoskuld iförhållande till BNP1994.

130,0

120,0

110,0

100,0

90,0

80,0

70,0

60,0

50,0

40,0

30,0

10,0

0,0

-10,0

-20,0

430,0

NorFinl JapSveAustFraEnglIslT ÖstrDKUSASpaKanItalBelg

Kalla:OECD,EconomicOutlook.DiagramTorstenSverenius1999.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

I ett läge med kraftig exportökning, stigande överskott i bytesba-

lansen, låg inflation, lägre offentlig nettoskuld än omvärlden, svag inhemsk efterfrågan och den värsta arbetslösheten sedan 1930-talet

startar alltså arbetarledd regering den hårdaste åtstramningen i en västvärlden. År saneringen statsfinanserna inleddes, det 1994, när av var trots vår djupa kris bara tre länder de OECD jämför, av som som hade starkare finanser än vi; Norge och Finland, inte hade som någon nettoskuld alls, och Japan, med nettoskuld motsvarande en 7,7 procent BNP. Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld av i Sverige 21,9 vilket lägre än i övriga OECD-länder, var var men trots allt den högsta dittills haft i modern tid. På 70-talet, liksom i slutet 80-talet hade ingen nettoskuld alls. Det är bara vid de av

två djupa lågkonjunkturerna i början 90-talet och början 80-

av av talet med OPEC och vår offentliga

strukturkrisen som netto-

skuld har ökat drastiskt. Forskarna Lars Behrenz och Lennart Delander räknade EUkommissionens uppdrag vad arbetslösheten kostar Sverige i ut uteblivna statsinkomster. Rapporten heter The total fiscal costs unemployment an estimation for Sweden. Forskarna fann att kost- naden för det offentliga, orsakad den Öppna arbetslösheten av under ett enda år 1995 153 miljarder, alltså än vad hela var mer saneringspolitiken under åren 1995 och 1996 inbringade till staten

Rapporten gavs en viss uppmärksamhet när den presenterades,

diskussionen dog snabbt i talet den framgångsrika men ut om sa-

neringspolitiken". Självfallet det viktigt att bringa ned det höga real räntelåge

var Sverige befann sig Det förefaller emellertid som som om statsministern/ finansministern Persson aldrig analyserade färdigt varför Sverige brottades med höga realråntor. Har inte gjort det så är man det kanske svårt hitta alternativ till saneringspolitik gör att en som

livet surt för medborgarna.

Det höga ränteläget berodde enligt sakkunskapen först och

främst Sveriges inflationshistoria, det faktum i perioder att haft högre inflation än våra konkurrentländer. Orsakerna till en denna högre inflation i sin är bland den politik med detur annat

valveringar och momshöjningar socialdemokraterna själva

som

TORSTEN SVERENIUS

och tidigare borgerliga regeringar fört, inte minst 1990 när höjningen och breddningen fick vår inflation sig

av momsen att resa alptopp över omvärldens. Strax därefter som en satte samma rege-

ring igång bekämpa den egenhändigt uppdrivna inflationen, och

att

övergav i sin hundraåriga prioritering den fulla

samma process av

sysselsättningen.

Den relativt höga offentliga bruttoskulden kan spela när det

gäller vårt ränteläge, dels marknadens rädsla att ska ingenom flatera bort statsskulden, dels att högre efterfrågan genom en krediter tenderar driva priset krediter, räntan. Att dessa att upp faktorer haft någon betydelse för Sveriges höga realränta 90-

talet har dock ingen kunnat visa empiriskt. När socialdemokratiska ministrar i dag talar "den låga rånom tan" utgår å priori ifrån det är den så kallade saneringen man att av statsfinanserna är huvudorsaken. Så gör Persson i sin bok, så som har den finansministern Åsbrink gjort vid åtskilliga till-

avgångne

fällen, så har ministrar Mona Sahlin, Ingela Thalén och Marsom Wallström gjort när de försökt förklara sambanden. got Om detta skriver SNS-chefen och professorn Handelshögskolan Hans Tson Söderström i debatt med kollegerna Magnus en Henrekson och Ulf Jacobsson i Ekonomisk Debatt 6 1995: nr

Vad realräntan beträffar har jag försökt mig några enkla tvärsnittsanalyser dess bestämningsfaktorer i OECD-länderna. Det av förefaller därvid hart när omöjligt något förklaringsvärde för att den offentliga skuldens storlek, oavsett vilket skuldbegrepp som används. Det finns länder med stor offentlig skuld och relativt låg real- Belgien, och länder med liten offentlig skuld och hög ränta, som realränta, Australien och Finland. Till saken hör att Sverige som alltjämt har offentlig nettoskuld enligt OECD:s definition en ligger under genomsnittet för OECD-länderna. Till saken hör som också svenska i sin upplåning den internationella kaatt staten

pitalmarknaden hög upplåningskostnad enbart den del

möter en statsskulden är denominerad i svenska kronor. av som Allt detta tyder att den höga svenska realräntan näppeligen kan förklaras med den offentliga skuldens storlek. I en tvärsnittsanalys är det två faktorer klart signifikant förklasom ger

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ringsvärde: saldot i kapitalbalansen och de senaste tio årens inflationshistoria.

Inget utrymme för ytterligare negativa faktorer, alltså. Utöver skattereformen förefaller med andra 0rd dessa två faktorer

vara av-

görande för vår höga realränta: lång period med underskott i

bytesbalansen dvs. stor nettoskuld till utlandet och bristande

tilltro till långsiktigheten i den svenska inflationsbekämpningen.

analyser det här slaget ska kunna påverka den ekonomis- För att av ka politiken måste de rimligen bli lästa i beslutande

av personer ställning, stannar de kvar i den akademiska världen och blir

annars

just akademiskt intresse, hur viktiga de än må Man kan av vara. ställa sig frågan ansvariga politiker läser tidskriften Ekonomisk

om Debatt eller Det är trots allt landets tongivande debattforum inom den nationalekonomiska disciplinen. De förefaller i alla fall ha missat Hans Tson Söderströms analys. Det är förståeligt

om våra ministrar inte hinner läsa än bråkdel allt publi-

mer en av som

i ämnet, finansdepartementet hyser kompetenta eko-

ceras men

borde kunna upplysa sådana för landets ekonomi nomer som om och medborgarnas välfärd avgörande samband. Risken

är annars uppenbar bedriver ekonomisk politik skadar Sveri-

att man en som

ekonomi och medborgare i onödan. Detta måste betecknas ges

ett allvarligt problem också rör den demokratiska som som processen.

I samma nummer Ekonomisk Debatt 1995 finns

av nr en uppsats fil. dr Mats Kinnwall, Svenska Handelsbanken,

av som forskar inom området växelkurs- och räntebestämning.

Kinnwall kommer i sin empiriska studie till slutsats snarlik

en Tson Söderströms:

En viktig bestämningsfaktor för internationella räntedifferenser i

de industrialiserade länderna förefaller inflationsutvecklingen,

vara

medan läget för statsfinanserna verkar underordnad bety-

vara av

delse. Det finns således risk att den senaste tidens kraftiga

finanspolitiska åtstramningar förfelar sitt syfte, detta enbart är

att bringa ned de svenska långräntorna. Det stabiliseringspolitiska priset för åtstramningspolitiken kan således högt det innebär efterfrågan kollapsar

vara om att utan att

TORSTEN SVERENIUS

räntenivåerna påverkas nämnvärt. Däremot kan det finnas andra, långsiktigt strukturella, skäl att skära ned den offentliga sektorns

åtaganden.

Visst kan det finnas andra skäl skära ned den offent-

som sagt att liga sektorns åtaganden. sådana motiv bör väl rimligen

Har man detta emellertid sägas rakt och inte döljas bakom tal

ut om konvergenskraven eller behovet få räntorna.

att ner Kan det där skon klämmer, får tillåta sig

vara om man att spekulera; den socialdemokratiska ledningen har övertygats

att av ar-

den offentliga sektorns relativa andel kakan är för gumenten att av

och därför vill skära i denna tårtbit, att stor, att man men man av ideologiska skäl inte kan formulera sådan önskan inför rörelsen

en Detta kommenteras förre LO-chefen Stig Malm:

-Jag jobbade tillsammans med Loket Olsson och gjorde partiledarintervjuer i TV 4 i valrörelsen. Då jag med Persson det

tog upp här med höll och skar i den offentliga sektorn. För det

att ner

ingen budgeteffekt det, det bara att flytta kostnader var var från verksamhet till a-kassa, och han försökte slingra sig efter bästa förmåga, så efter programmet kom han och till mig

men sa

orsaken till det här det långivarna därborta i USA de att var att här finansvalparna skrattade honom i ansiktet, han de

som som satyckte hade för stor offentlig sektor. Då jag så här: Har du

att sa inte bättre än hem och skära i skola och vård och

argument att

och välfärd, och föra över kostnaderna från den nyttiga omsorg offentliga sektorn till den onyttiga delen offentliga sektorn, kan

av du inte dem begripa det då är jävligt illa ute

att

Jag frågar Stig Malm vad Göran Persson svarade det.

Nej, det blev diskussion, för han hade slagit fast, - inte någon mer det är han slår fast, det alldeles klart och tydligt efter

som var mötet med finansvalparna måste visa hade för of-

att att stor fentlig sektor och skulle hem och skära den. Jag ville inte ta

ner någon längre debatt, för det folk omkring det

var annat oss, men enklaste Persson skulle kunna göra, det åka hem och överföra

är att

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

AP-fondsystemet till Folksam eller till Trygg Hansa eller vem som helst. Då minskar han den offentliga sektorn över en natt.

Eftersom Stig Malm nämner AP-fonderna så kan det vara värt att

notera vid tidpunkten för saneringspolitikens inledning

att var so-

cialförsäkringssektorns förmögenhet egna kapitalet ungefär 560

miljarder kronor, SCB, Nationalräkenskaper, 10 SM 9501.

nr Ponera att regeringen i det kritiska läge rådde för svensk som ekonomi, såväl realt låg tillväxt, massarbetslöshet finansiellt som snabbt växande statsskuld 1995, i stället för tuffa besparingar och

skattehöjningar 125,5 miljarder hade flyttat över kanske 80 mil-

jarder från AP-fonderna, kombinerat med återanställning säg en av 100 OOOoffentliganställda i stället för arbeta uppbar som att nu akassa och andra bidrag. Då hade finansministern Göran Persson kanske kunnat avboka den förnedrande till New York och resan sluppit mötet med såväl de flinande finansvalparna Wall Street

kackerlackorna McDonalds-restaurangen vid Washington

som Square Persson, 1997, s. 99. Det fanns alltså stora finansiella kunde ha använts resurser som till att stimulera eller åtminstone låta bli åt mitt i - att strama en

depression den privata och offentliga efterfrågan efter regeringen

Bildt/Wibbles högräntepolitik och offentliga avskedanden.

Vad gäller inflationsrisk och därmed risk för fortsatt högt

ränteläge sådan politik så bör fråga sig följande:

av en man

Att återanställa del de avskedade från den offentliga seken av torn, och låta dem uppbära lön i stället för a-kassa och socialbidrag och därtill viktiga arbeten utförda i vård, skola och omsorg, vilket sätt skulle sådan politik leda till inflation i en ett

läge med sådant underutnyttjande produk-

ett extremt av

tionskapacitet

Att använda del AP-fonderna, och så sätt drastiskt en av kunna minska lånebehovet från marknaden eventuellt betala tillbaka del statsskulden för visa Sverige kunde klaen av att att detta vilket sätt skulle detta ha lett till högra räntor ra - Att under ett tre år i rad möjligen komplettera detta med par, stegvisa momssänkningar så länge ekonomin behövt stimuleras skulle inneburit sänkning prisnivån i omgångar, vilket i sin en av

TORSTEN SVERENIUS

hade minskat löntagarnas behov höga nominella lönetur av ökningar för att till stånd reala löneökningar. På vilket sätt skulle detta leda till stigande inflation och höga räntor i ett läge

med så lågt kapacitetsutnyttjande

Tilläggas bör Göran Persson sänkte till 12 att matmomsen vilket sannolikt mycket klokt beslut nämnda procent, var ett ur aspekter. Kanske hade detta räckt, möjligen kunde men man

också ha genomfört sänkning den generella från

en av momsen sin internationellt sett höga nivå 25 procent. Vad gäller inkomstskatten så kanske kunde tänkt sig man en lösning även där, till exempel inte tillbaka än annan att ta mer del sänkningen från den skattereformen, utan i stälen av stora

let höjt bolagsskatten något. Sverige har lägre bolagsskatt än

flertalet jämförbara länder, och den hade kanske tålt justeras att uppåt procentenheter. På vilket sätt hade sådan ett par en

skatteväxling höjt räntorna i Sverige

Detta är inte lista över vad absolut borde ha gjort, det är en man mycket möjligt andra Vägar och andra kombinationer hade varit att bättre. Jag nämner detta exempel att hypotesen att "inga som andra vägar möjliga knappast år hållbar, även situationen var om förvisso mycket svår, och orsakerna till det akuta läget var även om

för vår ekonomi 1994-95 var grundat av tidigare regeringar obser-

vera pluralformen.

Erik Åsbrink, fortfarande finansminister när jag i december

1998 intervjuade honom, hade följande säga socialdemoatt om kraternas politik efter 1994:

Det här säger jag inte för att skylla ifrån mig, jag bara säger: jag inte med 1994, jag kom med 1996. Men i och för sig så tror jag var kan beskriva förloppet så här: Om du tar den gångna manatt man

datperioden. Vi hade stark sysselsättningstillväxt 1994-95,

en den bröts, och där tror jag att kan peka två förklaringmen man Den budgetsaneringen i sig. Jag tror att det är näst intill ar. ena var

omöjligt genomföra så kraftig budgetsanering och samtidigt

att en sysselsättningen ska öka kraftigt. Det är nästan omöjligt. tro att För det är klart budgetsanering är rad restriktiva, kontraktiva att en åtgärder. Det är svårt hur kan undkomma i varje fall en att se man

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

tillfällig negativ effekt. Det andra fick konjunktur-

var att en dämpning internationellt, också påverkade Sverige. Å andra

som sidan: när det här är genomgånget, så har haft starkt positiv

en utveckling det senaste året, ungefär, vilket i den allmänna de-

batten kommer bort. Men, jag sysselsättningsökning

menar; en 100 000 det senaste året är ingen dålig utveckling.

Det är intressant Erik Åsbrink är med beto-

att notera att noga att att han inte med 1994, han i andra sammanhang är så na var om nu stolt över den förda politiken.

På frågan om man inte kunde ha lagt politiken annorlunda

upp

replikerade Åsbrink:

Det är väl möjligt att det fanns andra vägar. Man kan säga - att upplägget att ganska snabbt och drastiskt hantera och elimi-

var

nera budgetunderskottet, och kan naturligtvis tänka sig

man ett annat förlopp där gör det långsammare, låter det pågå under

man längre tid. Det är mjukare så länge det pågår, å andra sidan

men undrar jag återigen om det politiska systemet förmår att hantera

så utdragen För så länge det är nedskärningar...det är

process. någonting inte precis främjar framtidstro och satsningar,

som utan det är liksom hela tiden tänka och inrikta sig hur ska

att skära hur ska fördela försämringarna. Man kan aldrig

ner, veta säkert, jag tvivlar det hade varit möjligt utsträcka

men att att den ytterligare antal år. Det är lite grand du

processen ett av om ska riva plåstret snabbt eller långsamt, och det gör ondare du

av om river det snabbt, när det väl är gjort så har du så säga

av men att en ny situation. River du det långsamt så är det utdragen pina

av en och du liksom aldrig ljuset i tunneln.

ser

Plåster såren eller ljus i tunneln; de totala följderna

av saneringspolitiken kommer dock aldrig kunna mätas. Vilket

att som hade fått minst ekonomiska och mänskliga skadeverkningar

- att

expandera sig krisen, långsammare fram med besparingar-

ur att eller, skedde, att genomföra drastiska nedskärningar och na som skattehöjningar är mer en fråga om resonerande och bedömning

än kalkylerande och kvantifiering.

TORSTEN SVERENIUS

Sedan kan tillägga den skattereformens sänk-

man att om stora ning inkomstskatterna bidrog till budgetunderskottet i början

90-talet, så är det förståeligt politikerna försöker ta tillbaka av om

del denna skattesänkning, för sedan kanske sänka skatten en av att igen i omgångar, i takt med ekonomin tål det.

att

Påståendet inga andra medel" stod till buds än hårdhänt

att en saneringspolitik kan dock inte underbyggas teoretiskt eller empiriskt, bör ett försök att försvara poli-

utan nog snarare ses som en tik har gått hårt många enskilda människor i vårt land.

som Detta gäller naturligtvis inte bara socialdemokraterna utan i lika

hög grad de borgerliga, med sin högräntepolitik och avskedanden offentliganställda mitt brant fallande konjunktur.

av i en

När Erik Åsbrink det är väl möjligt det fanns

svarar att att andra vägar röjer han något både ekonomisk och demo-

som ur kratisk synpunkt kan betraktas häpnadsväckande: det fak-

som att

tiskt aldrig gjordes någon grundlig genomgång alternativen till

den hårda saneringspolitiken. Man kan tycka att regeringen i en

sådan situation inte borde sky några medel när det gäller vaska

att fram alternativ till politik gör livet svårare för medborgar-

en som

na.

I stället säger den ansvarige ministern: Det är väl möjligt att

det fanns andra vägar.

Att landets ekonomijournalister låter sådant är anmärk-

passera

ningsvärt.

Tidningen Affärsvärlden har under denna period utgjort

ett av

undantag. De har ofta analyserat där många andra okritiskt har megafonerat de budskap ekonomiska och politiska makt-

ut som havare velat ut till medborgarna.

Att försäkringsdirektör rimligen har affärsmässiga

en - som motiv för de offentliga försäkringarna ska skäras ned inleder

att -

bojkott svenska har varit för fötter i en av statspapper nog att rörelse departement och redaktioner. Rollen många medier då tagit sig är inte den kritiskt granskande, den för-

utan snarare stärkande: Nå, vad tänker ni göra det här, ni måste väl

nu snabbt statsskulden när marknaden bojkottar svenska

ner nu

statspapper.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Undertecknad bevistade i oktober SNS-seminarium 1998 ett Berns salonger, där Erik Åsbrink framträdde med

en genomgång av läget för svensk ekonomi. Hans genomgång saklig, pedagogisk

var

och oklanderlig, sånär det vanliga, icke empiriskt belagda

som påståendet att det är saneringspolitiken har fått ned räntorna. som Därefter konstaterar Åsbrink inget land i hela västvärlden att

har genomfört sådan drastisk saneringspolitik Sverige. Han

en som

lägger ett dia overhead-apparaten och tillägger: Inte

ram ens Greklandl". Åsbrinkskryter inför auditoriet med be-

att Sverige

segrat Grekland denna punkt. Detta får någon i publiken att skratta till, och snart skattar allihop åt detta den industriella att stormakten Sverige har besegrat Grekland, något inte direkt som

större merit. Åsbrink själv ler sin jämförelse. Här

ses som en sitter alltså bankekonomer och andra ekonomer, här sitter mark-

nadsanalytiker, näringslivsföreträdare och politiker deras

- samt granskare journalisterna och skrattar det faktum att har fört ännu brutalare saneringspolitik än Grekland. en Visserligen har de flesta i salongen själva har drabbats den av förda politiken högre skatt, jag skulle också genom en men tro att besökare detta seminarium har personlig förmögenhet en

understiger miljonen. Tanken slår mig, där jag sitter i bänken:

som hur rolig hade denna jämförelse upplevts i förort bland ute en människor under 90-talet förlorat arbete och självrespekt och som tvingas sitta framför nitiska socialsekreterare och be till om pengar hyran Om finansminister Åsbrink till hade hållit äventyrs samma

anförande till människorna i denna förort; hade han berömt sig

över saneringspolitiken där Hade auditoriet skrattat åt jämförel-

med Grekland där Knappast. sen Huruvida politiken förstärkt eller försvagat landets ekonomi kan

diskuteras. Att den så kallade saneringen bromsade Sveriges uppgång under 1995 och 1996 medges öppet Åsbrink, även han av om helt korrekt tillägger blygsam mattning den internatioatt en av nella konjunkturen bidrog till nedgången. År 1995 ökade BNP per capita med 3,4 procent, början till återhämtning efter depresen sionen. Året därefter blev tillväxten Den till- 1,1 procent. kraftiga

växten 1995 hade dock främst sin grund i exportökning med en

därpå följande investeringsuppgång. Den kraftiga exporttillväxten

TORSTEN SVERENIUS

i sin främst resultat den depreciering kronan var tur ett av av som följde införandet marknadsvärderad växelkurs, något

av en som

borgerlig regering i det längsta försökt förhindra.

Danne Nordling, utredningschef Skattebetalarna, har gjort

jämförelse mellan kriserna 30-talet och 90-talet. Han har en uppmärksammat i produktion blev djupt och kort under

att raset

medan blev och under 90-talet. År 30-talet, raset djupt utdraget

1931 deprecierades kronan, när Sverige lämnade guldmyntfoten.

Detta stark exportuppgång, bidrog till att dra igång

gav en som Sverige igen efter krisen. Även 1992 deprecierades kronan,

som en följd frisläppandet kronkursen. Detta ledde till ännu kraf-

av av en

tigare exportuppgång än under 30-talet.

Avvikelsen från BNP-trenden från 1920- respektive 80-talet

inte lika utdragen under 30-talet under 90-talet, visar ekovar som

Danne Nordling Skattebetalarnas hemsida Internet. nomen

En tolkning han saneringspolitiken har bromsat och för-

gör är att

senat Sveriges återhämtning.

Nordling tillägger arbetslösheten i Sverige fortfarande är

att hög: 5,4 i öppen arbetslöshet och 3,3 procent i AMS-

procent

åtgärder. Till det ska läggas omkring i kunskapslyftet.

2,3 procent Detta total arbetslöshet omkring 11 vilket fort-

ger en procent, farande är oerhört högt med svenska mått. Ytterligare tecken

ett

Sverige bara delvis har sig 90-talskrisen. att rest ur

Angående det faktum att socialdemokratisk regering

en genomförde så hårt saneringsprogram hade den förre LO-chefen

ett

Stig Malm följande att säga:

Jag är alldeles övertygad de nedskärningar den social-

- om att som

demokratiska regeringen gjorde, skulle aldrig Bildt ha klarat att

genomföra. Då hade det blivit revolution.

Vänsterpartiets ekonomisk-politiske talesman Johan Lönnroth

var inne liknande tankegångar när socialdemokratins förändrade ekonomiska politik sedan 1982 kom tal:

alltså, jag över huvud inte så kallade samhällsve-

- tror taget

tenskapliga teorier, det finns tanke har uttryckts

men en som

ibland jag det ligger något nämligen den här paradoxen

som tror

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

för kunna genomföra politisk kursändring måste ha

att att en man ett mycket starkt förtroende för stå för precis Det

att motsatsen. här liksom att bara Nixon kunde söka kontakt med Kina för han hade så förtroende hök högerkanten.

stort som

Och bara socialdemokraterna kan riktig åtstramning

göra en

-Ja, och bara socialdemokraterna kan klara riktig åtstramning.

en Och det är så att det faktiskt åstadkom den större

var som delen budgetsaneringen tillsammans med hösten

av sossarna 1994, framför allt mycket skattehöjningar, och det har

genom stora

ständigt varit paradoxen borgerlig regering klarar inte

att en detta, för måste faktiskt ha med sig facket för klara

man att av en sådan här åtstramning.

Johan Lönnroth nämner att konvergenskriterierna inför EMU i praktiken varit det överordnade målet i socialdemokraternas politik de åren, partiet iretoriken utåt och inför sina

senaste men att medlemmar i stället valt att nämna sysselsättningen det vikti-

som gaste målet.

De grälen med Åsbrink handlade den socialdemokra-

värsta om tiska kongressens beslut 1997 där hela tiden påpekade

att s-

kongressen sa att sysselsättningsmålet ska överordnat. Det

vara har du fan inte med göra, vad beslutar våran kongress"

att sa han. Alltså: har hela tiden lutat den officiella

oss mot att spolitiken hela tiden har varit att sysselsättningsmålet är överordnat.

Och även i EU-sammanhang talar mycket linje,

- man nu om en ny

att det är sysselsättningspolitiken är det viktigaste, i

som men

praktiken så sig till EMU-konceptet är

anpassar man som normpolitiken, det vill säga någonting helt Och det har hela ti-

annat. den pekat på, den här motsättningen. Det år jättebra, har

sagt, att driva sysselsättningsfrågan Överordnad och just

som nu en mer expansionistisk politik för att motverka arbetslösheten i hela Eu-

och gärna i samarbete, då kan inte samtidigt köpa ropa, men man

EMU-konceptet.

TORSTEN SVERENIUS

Välfärdsstaten och privatiseringsvågen

Ett tecken samhällsklimatet förändrades efter 70-talet är att att flertalet politiker, ekonomer och journalister sedan dess ä priori

har förutsatt nedskärning nettobesparing för samhäl-

att en ger en let och stimulanspolitik automatiskt leder till högre inflation att en och stigande räntor. Glömda är den äldre generationen politiker och ekonomer - Ernst Wigforss, Bertil Ohlin, Gunnar Myrdal med flera och deras insikt det med högre samlad efterfrågan också följer Ökade att en inkomster för såväl privatpersoner och företag den offentliga som sektorn. Att landets BNP är all betald aktivitet och inte summan av alla besparingar verkar inte heller spritt faktum. summan av vara ett

V erbet betyder avlägsnande av skadliga ämnen". Man

.camera kanske ska fråga sig vilka skadliga ämnen man avlägsnar när man

mitt djup kris avskedat människor. i en Kring svåra avväganden de nämnda har inte haft mycket som debatt i Sverige sedan det kamerala betraktelsesättet blev domiav nerande i slutet 70-talet. Många nationalekonomer, med sin av som fackkunskap hade kunnat debatten, har här svikit. Inte nyansera främst felaktiga eller vilseledande uttalanden, sågenom även om dana också förekommit, med sin tystnad. utan Det är emellertid fullt tänkbart del våra makroatt en stor av ekonomiska störningar och relativa eftersläpning sedan 70-talet går

i samband med den turbulens, konfrontation och brist att sätta balans uppstod i och med övergivandet den svenska som av modellen. En sådan tolkning avviker i så fall från den har kablats ut som över världen, nämligen välfärdsstaten och den svenska modellen att hämmat den ekonomiska tillväxten så kraftigt att halkade ned från den rika världens till den rika världens botten. Visserlitopp det hävda den svenska modellen haft just sådana tillgen går att att växthämmande inslag hindrat kreativ omvandling, som en men

några empiriska belägg för detta skulle huvudförklaring

att vara en till vår kräftgång har mig veterligen ännu inte presenterats. Sverige betraktades länge föredöme, och gör väl så i vissom ett avseenden fortfarande. Under år har vårt land dock snasa senare framställts varnande exempel, ibland med argument av rast som ett

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

typen "Se hur det går när välfärden går förlängd". Såväl svenskar

som medborgare i andra länder förtjänar emellertid rättvien mer sande och nyanserad bild vilka faktorer orsakade våra ekoav som nomiska problem och vad ledde till den svenska medelvägens som sönderfall.

Journalisten Björn Elmbrant skrev 1993 boken Så föll den

svenska modellen Fischer, 1993. Boken viktig dokumentaär en tion de politiska kring avvecklandet vårt världsbeav turerna av römda samförstånd. I avslutningskapitlet skriver Elmbrant:

Man kan det, utanför makteliternas snåla revirbevakare, notera att finns stark och obruten folklig känsla för vikten samfören av ståndslösningar. Här finns också, trots 80-talets starka tryck i motsatt riktning, kvar många människor alla möjliga av sorters partifärg som vill bevara den relativa klasslöshet präglat det som svenska samhället. Vilken roll kommer dessa oorganiserade men starka känslor tillåtas spela

SAF:s informationsstrategi 1991-94 och artiklar inett par av formationsdirektören Janerik Larsson pekar arbetsgivarna att nu vill ha lugn och samarbete och samförstånd, utifrån ro, den terräng erövrat i debatten. Nu ville växla in debattvinster i poliman man tiska förändringar. Larsson efterlyser breda allianser.

Behovet slutsats vänsterns 70-tal och högerns 80-tal av en av borde uppenbar även för andra än SAF. Att det efter och vara tes antites borde bli känns riktigt och angeläget. en syntes Syntesen är brett samförstånd för värna viktiga svenska värden ett att mot yttre hot.

Våra möjligheter att hävda nationella intressen i värld EGen av furstar och valutahajar försvinner inte regering, opposition och om näringsliv kan hitta bas ståndpunkter. en av gemensamma

Elmbrant ord det många kan känna i värld där beger som en sluten allt snabbare och allt längre bort, där nationalstaten tas mer

och ersätts EU längtan efter värdegrund

mer av - en en gemensam och mål sträva efter. Fortfarande tänks det i ett gemensamt att termer vi i Sverige och vår ekonomi samtidigt olika av som ekonomi tycks allt färre beröringspunkter. Frågan gruppers om den ekonomiska politikens framtida uppläggning i Sverige är i

hög

TORSTEN SVERENIUS

grad fråga EU- och EMU-projektets eller inte

en om vara vara. Med mäktigare EU och med den fusionsyra för närvarande

ett som råder bland storföretag kan fråga sig hur mycket kommer

man som att bli kvar att besluta över i den nationella ekonomin. Det återstår

lärdomarna från de politiska ingreppen och missgrep-

att se, men

i svensk ekonomi från de förflutna decennierna kan dock visa pen sig lika viktiga för ett Europas Förenta Stater för

som en mer fristående nationalstat.

Den svenska modellen, i den form den hade, lär inte komma tillbaka, eftersom den ekonomiska och sociala struktur i vilken den uppstod och fortlevde inte längre existerar. Regleringarna kre-

av dit- och valutamarknaderna är borta, vilket i kombination med den

datateknologin gör att inte på ett enkelt sätt kan låsas nya pengar in enskilt land, utan kan flyttas blixtsnabbt. Människor kan

i ett åtminstone i teorin enkelt flytta mellan olika EU-länder, och under hotet rörlig skattebas kan politiker tvingas till skattehar-

av en en

monisering. Att människor och kapital har blivit lättrörliga

mer och att skatterna kan behöva sänkas är emellertid inte synonymt med att samförstånd, hög sysselsättning och generell välfärd är företeelser är dömda till undergång. I själva verket kommer

som kanske rentav sådana fenomen att betraktas nödvändiga för

som en

långsiktigt väl fungerande ekonomi. Det välfärdssystem Sveri-

som

hade under många år generöst och generellt täckge var mer mer ande än i de flesta jämförbara länder. I takt med försämringar här hemma och förbättringar i andra länder har vårt försprång välfärdens område dock minskat, ivissa avseenden helt försvunnit.

Om stödet för välfärdsstaten delvis försvunnit i samhällets översta skikt, för vilka den personliga tryggheten och välfärden aldrig varit större, så är stödet för sådan modell fortfarande väl

en förankrat bland majoritet medborgarna. I SIFO-

en av en undersökning svarade hela oktober 1999 att de vill att

66 procent överskottet i budgeten ska användas till ökad satsning skola,

en vård och Även exempelvis moderatledaren Bo Lund-

omsorg. om

varken nöjd med svaret eller hur frågan ställd så får gren var var

kanske ändå politiker respektera att medborgarna säger

man som sig vilja ha utbyggd välfärdsstat och inte godtar att människor

en slås ut.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMIEFTER 1970

Om detta skriver Dagens Nyheters ledarskribent Barbro Hedvall i artikel med rubriken Jag välfärdskramare 1999-11-

en - en 01:

Missnöjets kyrka kallar Lorentz Lyttkens längre

en uppsats, som

han i dagarna publicerar förlag: Akademeja. Den handlar den

om fördärvliga välfärdsstaten och är enda lång jämmer över bidrag-

sjagande medborgare och deras missnöjesodlande politiker.

Lorentz Lyttkens slog igenom socialpolitisk tänkare under 80-

som talet, då satsa-på-dig-själv-ropen ekade alla konferenser och

seminarier. Då framstod den vågade invända hundrapro-

som mot

centiga ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen

som en modig sanningssägare, då drog visioner den lilla världen och vårt

för grannskapet ned applåder.

ansvar

Sedan blev det 1990-tal och KRIS: arbetslöshet, bankkris, obetalda bostadslån, minskade förmåner och höjda avgifter i de offentliga Och är det 2000-tal: låg inflation, stabilare

systemen. snart

penningvärde, reallöneökningar. alltihopa har männi-

Men genom skor fortsatt betala de höga skatterna och välfärds-

att att tro staten. Ett systemskifte är längre bort än för 15 år sedan. Undra

att Lyttkens och de tänker han är besvikna.

- som som -

Denna sin vredgade besvikelse öser han folk avkast-

över ett av

ningsmaximerande välfärdskonsumenter och prästerskapet i denna

missnöjets kyrka. Det är rätt ledsam läsning, absolut inte

en som

någon kunskap eller luftar någon tanke. Dock fick den ger ny ny mig att fundera över det till paradoxala i att så många männi-

synes skor säger sig vilja ha välfärdssamhälle samtidigt de ut-

ett som

trycker stark misstro gentemot de offentliga trygghetssystem-

Allt färre tror att staten kommer att fixa pensionen, allt fler en. pensionssparar privat.

Varför tar de inte steget fullt ut och skrotar hela idén den

offentliga välfärden

Därför att de inser att välfärdsstaten är de bästa samhälle-

en av liga uppfinningar alla bidrar och att alla

som gjorts. Detta att ga-

försörjning vid arbetsoförmåga och att systemet är förutranteras sebart och därför möjligt att lita på. Visst går det att sköta via privata eller kollektiva försäkringar utan allmän lag skulle några

men falla De flesta människor är kloka att inse också de

ur. nog att som

TOHSTEN SVERENIUS

till äventyrs aldrig blir sjuka behöver att de skulle kunna bli veta det deras liv slås i spillror utan att

Den krisbantning de offentliga måste utsättas för

som systemen under 90-talet håller göra den allmänna försäkringskassan till att inte fattigvårdsinrättning så nära på. När breda om en stora, medelklassgrupper inte längre har särskilt mycket hämta där, har att förlorat något det med 50- och 60-talens socialreav som vanns former. Jag tycker inte det, kalla mig gärna välfärdskramare. om

En kolumn välfärden publicerades några dagar senare annan om Dagens Nyheters ledarsida 991107. Författare professorn i var civilrätt i Lund, Anna Christensen. Hon skrev sambandet melom lan Socialförsäkring och marknadsekonomi, och artikeln innehåller intressant analys varför de sociala utgifterna har ökat sedan en om början 70-talet i flertalet länder, alltså inte bara i Sverige. Anna av Christensen skriver:

Den aktuella situationen i Västeuropa är i själva verket inte så helt olik situationen i de gamla östländerna. Jag minns gammal en tvättmedelsreklam lydde ungefär så här: Jag trodde min tvätt som vit, det innan jag fick var men var se grannens. På sätt kan länderna i Västeuropa säga. Vi trodde att samma hade fri arbetsmarknad, det innan fick konsekvenen men var se oljekrisen, den globala konkurrensen och de fria kapitalröserna av relserna. Dessförinnan marknaderna i själva verket ganska uppvar delade och ganska och företagen hade inga skäl att försöka trygga rationalisera bort den Överflödiga arbetskraften. Omställningen till friare marknadsekonomi har lett till en massarbetslöshet och fattigdomsproblem även iVästeuropa, nya de europeiska socialförsäkringssystemen har i klarat men stort sett den akuta krisen tänja de existerande till det genom att ut systemen

och inrätta ersättningsformer för långtidsarbetslösa

yttersta nya och andra utsatta grupper. Just därför har den ekonomiska omställningen kunnat genomföras några sociala och politiska katastrofer. I stället för att utan

hela tiden ifrågasätta socialförsäkringen borde marknaden

vara tacksam för den finns. Annars skulle det inte ha varit möjligt att att genomföra omställningen friare marknadsekonomi. Visst till en

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

kostar det, produktionen måste alltid bära sina kostnader. Det men gäller även de sociala kostnaderna. Det betyder inte att allt är det skall Socialförsäkringen som vara. i Västeuropa är i stort sett anpassad till förhållandena de som var under decennierna efter andra världskriget med stabil arbetsen marknad och i stort sett full sysselsättning för de manliga familjeförsörjarna. Den europeiska arbetsmarknaden har ännu inte förmått anpassa sig till att den europeiska befolkningen blir allt äldre och friskare.

Socialförsäkringen har bidragit till utvecklingen att köpa ut

genom den del befolkningen den existerande arbetsmarknaden beav som traktar överflödig och oanvändbar. som Det var ett sätt att lösa den akuta krisen, det är ingen hållmen bar utveckling längre sikt, varken ekonomiskt eller socialt. Det svenska pensionssystemet är ett steg i rätt riktning. Det nya har också blivit framgångsrik modell, framför allt i de tidigare en östländerna. De pensionssystemen i Polen och Litauen bygger nya principer det svenska och i flera andra samma som nya systemet östländer, även i Ryssland studerar denna svenska man noga nya modell.

Paradoxalt har den svenska välfärdsmodellen i dag sina nog varmaste tillskyndare i marknadsekonomins hemland USA. Den legendariske amerikanske nationalekonomen john Kenneth Galbraith, varit rådgivare till såväl president Roosevelt presisom som dent Kennedy, har i många år prisat vår samhällsmodell. Ingen ekonom är erfaren än Galbraith. Han föddes 1908 och har mer sett

regimer och imperier komma och gå. Om Sverige skriver han:

Den sociala välfärdspolitik utgör den svenska modellen, välsom färdsstaten, betraktas belastning och framför allt som en som en

skattemässig belastning. Det framgår följande att jag inte är nå-

av vän denna tendens. Vi får inte bortse ifrån, inte glömma gon av ett grundläggande förhållande: den moderna välfärdsstaten, eller den svenska modellen, är det har gjort den moderna kapitalismen som både funktionell och hyfsat human. Således har den säkrat dess

överlevnad. Om kapitalismen hade fortsatt att ut den gjorse som

TORSTEN SVEFIENIUS

de under depressionen, när jag första gången kom till Sverige, skulle den inte finnas kvar i dag.

En känd amerikansk ekonom, Robert Eisner, för

annan var ett par år sedan i Sverige, hitbjuden sitt svenska förlag ekonomen

av samt och riksdagskvinnan Margit Gennser Esiner höll seminari-

ett

i samband med utgivningen sin bok Underskottsparanoian

um av Ordfront, 1997, med vilken han försökte dämpa politikers fruk-

för underskott i budget och bytesbalans, och istället bekämpa tan det han ansåg det verkligt allvarliga underskottet

som vara - arbetslösheten. Om utvecklingen i Europa och Sverige skrev Eisner:

Den svenska politiken länge förnuftigt utformad och inriktad

var

det verkligen räknas maximal produktion och sysselsätt-

som -

ning förhållandevis jämn inkomstfördelning. I delar

samt en stora

Västeuropa har dessa mål undantag. Arbetslösheten har

av satts

växt sig massiv och kronisk. Visserligen har socialförsäkringssys-

fungerat bättre än i USA när det gäller skydda de mest

temen att

de rika har blivit rikare medan miljoner människor

utsatta, men

försöker det De självpåtagna budget- och penning-

att runt.

politiska restriktionerna i syfte införa valuta hotar

att en gemensam

blockera genomförandet politik

att försvåra eller rentav av en som

kan råda bot dessa problem.

Robert Eisner är död, liksom den svenska modellen. Idéerna

nu om

generell välfärd och rimlig balans mellan samhällskrafterna en en lever dock vidare, än i former. Eftersom verkligheten stän-

om nya digt förändras måste självfallet formerna för den ekonomiska politiken och samhällsbygget också göra det, målen förblir

även om

någorlunda intakta.

Anne Wibbles formulering att "det bra 30- 40-

om som var eller 50-talet inte nödvändigtvis är framgångsrikt 90-talet eller

2000-talet kan både anhängare och motståndare till den

nog av svenska modellen instämma

På 60- och 70-talen fick och offentliga lösningar,

mer mer av från 80-talet och framåt har den allmänna inställningen blivit att

privatisering och enskilda lösningar är bäst. Den våg privatise-

ring och utförsäljning offentlig verksamhet över värl-

av som svept

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

den från och med fru Margret Thatcher fortsätter. Här hemma har denna tendens blivit allt tydligare. Den borgerliga majoriteten i Stockholms landsting har sålt driften Stockholms T-banetrafik av

till fransk-engelskt bolag och har privatiserat Szt Görans

ett man

akutsjukhus. Mer lär följa. Att borgerligt sinnade partier vill genomföra privatiseringar

överensstämmer med deras politiska åskådning. Ägandet ska enligt dem i huvudsak ligga i privata händer, inte i offentliga. Mer anmärkningsvärt är då socialdemokraterna i vissa frågor att är inne spår. Dock är motståndare till ytterligare samma man privatisering i sjukvården, vilket manifesterades i millenniets sista

partiledardebatt i riksdagen, där statsminister Persson i skarp

replikväxling med moderaternas partiledare Bo Lundgren ställde

frågan det borgerliga systemskiftet i Stockholm är tänkt stå

om att modell för hela landet. Persson fortsatte: som

Szt Göran ska gunås börsen, och därmed förs också vinstini sjukvården. Det får aldrig bli så den behöver tresset att som vård utsätts för bedömning hon är lönsam. Peningvärdet får en om inte bli viktigare än människovärdet.

Bo Lundgren svarade att han ansåg i Stockholm hade valt att man alldeles utmärkt modell, och med detta en att man arrangemang försäkrade sig hög kvalitet vården. Privatisering, menade om en Lundgren, är bra sätt säkerställa initiativförmåga och komett att petens hos sjukhuspersonalen. Han fortsatte:

Persson försvarar ordning hänvisar vanliga människor till en som politiska lösningar, medan de välbeställda alltid kan förvälja att köer.

Debatten har fortsatt bland i Dagens Nyheter, där socialmiannat nister Lars Engqvist och förre finansministern Kjell-Olof Feldt har representerat motsatta sidor. Socialministern är motståndare till privat vård, medan Feldt är förespråkare för ett ökat inslag priav

vatisering.

När det gäller andra delar den offentliga sektorn än sjukvård av är i SAP:s ledning sagt positiv till övergång till man som mer en

TORSTEN SVERENIUS

privat ägande. SJ-chefen förbereder partiell utförsäljning av

en Statens Järnvägar, regeringen vill sälja sin ägarandel i Nordbanken,

vill privatisera delar Postens verksamhet. man stora av

Om detta kåserar journalisten och författaren Herman Lindqvist i Aftonbladet, under rubriken Varför gör aldrig i

uppror

Sverige 1999-10-31:

Att privatisera Postens service är omänskligt, illa genomtänkt och

oerhört och växande del Sveriges befolkning.

grymt mot en stor av

Vilka privatföretag kommer glesbygden Ändå måste

att satsa denna service finnas där, sätt järnvägen måste till

samma som även avlägsna och mindre lönsamma avkrokar. Det finns verksamheter helt enkelt privatisera fullständigt eller

som inte går att driva enbart med lönsamhetskrav: försvaret, polisen, brandkåren, sjukvården, järnvägen och Posten. De måste finnas så länge det finns invånare i detta land.

Det är svårt engångsförstärkning den statliga budgeten

att se av

led i EMU-anpassningen huvudförklaringen till privati-

ett som

seringarna. Troligare är kanske att den intensiva och mångåriga

opinionsbildningen offentligt och för privat ägande har gjort

mot intryck även i traditionellt försvarat den offentliga

grupper som

sektorns expansion.

En följd bör diskuteras är att privatisera

som att man genom offentlig verksamhet drar undan denna verksamhet gång för alla

en från inflytande den politiska demokratin. Efter utförsäljning

av en

delar S eller sjukhus så kan denna verksamhet komma av av ett att säljas till intressenter i andra länder. Detta behöver inte ett

vara problem, det kan det. fall minskar medborgarnas

men vara I vart möjlighet de folkvalda utöva demokratiskt inflytande

att genom ett

över exempelvis prioriteringar i vården eller biljettpriser tågen.

Den påverkan kvarstår är då indirekt med och styra

som att vara inriktningen lagstiftning eller subsidier. sådan dis-

genom Men en kussion har inte förts i särskilt utsträckning; i vilken mån den

stor offentliga sektorn ska subventionera privatägda skolor, sjukhus och järnvägslinjer. Ska exempelvis vården ett sjukhus Szt

som Göran, siktar börsnoteras, subventioneras med skatte-

som att medel

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Kritik mot utförsäljningarna har kommit från oväntat håll,

om än med annorlunda förtecken allmänt försvar den offent-

än ett av

liga sektorn, nämligen från ekonomiprofessorn Handelshögskolan Lars Jonung, tidigare rådgivare till regeringen Bildt. Jonung

har bland DN Debatt för följderna skillnaden i

annat varnat av skatt utdelning från svenska aktiebolag för inhemska

och utländska aktieägare. Till undertecknad säger han:

Det är därför Sverige säljs Jag funderar skriva det här - ut. att om ytterligare vid tillfälle, för det är det missas i alla de här

som sam-

manhangen och utredningarna. företagsklimatet

Man pratar om och inkomstskatten, det är inte det är det grundläg-

men som gande just utan det är det här med företagen, svenska kapi-

nu, att talister diskrimineras. Och då kan inte säga till Göran Per-

man son att ropa "För kallt klimat" eller att det är naturlig

en process". När svenska staten säljer sina tillgångar, så säljer till

ut man utländska företag i första hand, för det finns inget motsvarande

svenskt kapital.

Det omvänd hand. Här har då socialdemokraterna - är som en socialiserat och byggt statlig sektor, har gjort det kon-

upp en man sekvent under lång tid, och efter femtio år så klubbar

en nu man bort det till högstbjudande utländska företag fundera

utan att den ideologiska dimensionen längre. Det enda håller kvar är

man alltså beskattning gör det omöjligt för svenskar matcha

en som att utländskt kapital, och beskattning LO, för LO le-

en som gynnar vererar rösterna. Nu sålde Björn Rosengren statens Pharmacia,

ägs Pharmacia till 90 utlänningar, och det gång nu procent av var en ett spjutspetsföretag i Sverige. Det är har gjort det här.

staten som Och varför är det så att du inte har någon Metall-ordförande eller LO-ordförande eller någon socialdemokratisk riksdagsman

som

utan bara passivt åser det här Hade Carl Bildt gjort något reagerar, sådant så hade de vrålar, eller borde ha Vrålat i högan sky, är det

nu bara tystnad, och Carl Bildt säger ingenting heller. I och för sig

jag de borgerliga bara är tacksamma det säljs det är tror att ut, men ingen tänker de långsiktiga konsekvenserna.

som

TORSTEN SVERENIUS

Jag frågar Lars Jonung tror att denna utförsäljning beror att

ska ha till engångsförstärkning budgeten. Han

staten pengar av svarar:

-Jo, det är absurt, det är sälja matsilvret för

men som att ut att

klara notan.

Vilken strategi bar då regeringen haft med detta, förutom attfå in

till stats/ensam pengar

Nej, har ingen strategi alls. Jo, strategin är att behålla mak-

- man

och hanka sig fram och kanske bättre idé till nästa val.

ten en

Och tro att kan fram tillräckligt många väljare för

man att

hindra ett regeringsskifte. Göran Persson mycket glad och

var

lycklig efter valet i höstas han gjorde brakförlust, han

trots att en

glad att han fick sitta kvar.

var

Jonungs uttalande att den socialdemokratiska regeringen inte

om har någon strategi förutom den att behålla makten står självfallet för honom, värt är socialdemokraternas ledande

men att notera att

skikt i många frågor lämnat sin tidigare hållning explicit

utan att ersätta den med någon På partikongresserna sjunger fort-

ny. man farande Internationalen, samtidigt i finans- och närings-

som man departement planerar för fortsatt utförsäljning och marknadsan-

passning. Diskrepansen mellan retorik och politik är slående,

men

detta speglar självfallet kluvenhet och villrådighet i hela

en samhället, inte bara hos socialdemokraterna.

EMU-frågans ideologiska undertoner

Förr förändrades samhället i långsammare takt, hade rimlig

en överblick, visste drag hur den ekonomiska politiken

i stora skulle läggas Nu bara det förändras i snabb

upp. vet att mesta takt, målet för förändringen känner inte, ibland inte

men ens

riktningen. Förr drog politikerna riktlinjerna för utvecklingen,

upp

verkar utvecklingen dra riktlinjerna för politikerna,

nu upp som

medierna visa "handlingskraft och snabba beuppmanas av att ta slut.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Kanske är dock till och obeslutsam regering att

en synes svag föredra framför stark och handlingskraftig sådan inte hun-

en som

nit analysera följderna sina beslut.

Frågan är vilka politiker har kurage, kunskap och integritet

som

stå emot när stridbara ledarsidor och reportrar nog att rappa kräver besked ett snart ställningstagande till den monetära

om unionen eller andra svåröverskådliga frågor med konsekvenser för

decennier framöver. Den socialdemokratiska regeringen har fått utstå hård kritik för den "vägrat besked sin inställning till EMU, den ekoatt ge om nomiska och monetära unionen. Exempelvis har Dagens Nyheters ledarsida framställt regeringen handlingsförlamad och bakåt-

som strävande för den inte tar bladet från munnen" och proklame-

att att den stöder ett svenskt medlemskap. rar Om detta Sveriges främsta auktoriteter området,

säger en av professor Lars Calmfors:

Det är frågor där det sådan intensitet i argumentationen - är en från näringslivets och de borgerligas sida, det har nästan lite karaktären kampen löntagarfonderna. För det ibland till så

av mot tas väldigt hårda ord regeringens flathet och oförmåga att be-

om stämma sig, och det är "ett tecken svaghet och så vidare.

att Det finns naturligtvis någon grund för det; att det finns politiska överväganden gör att inte tar ställning när kunde,

som man man

det är också så det finns genuin osäkerhet, jag men att en som har mött hos väldigt många, verkligen vill vända och vrida och

som diskutera och inte riktigt vet vad de tycker. Det tycker jag att

som

ska ha respekt för. Men ibland tycker jag att näringslivssidan

man

till väldigt hård argumentation, och även från den borgerliga

tar en sidan. Eller ledarsidor Dagens Nyheter. Att det är så urbota

typ

dumt ha uppfattning i EMU-frågan och det stör

att en annan mig. Jag har träffat den inställning från

annars mest typen av socialdemokratiskt håll och LO-håll därför jag oftast har

att en uppfattning vad ska göra på arbetsmarknad går stick i stäv

man en som

deras. Men det är helt klart EMU-frågan väcker precis lika mot att heta, känslomässiga reaktioner den borgerliga sidan eller näringslivssidan det gör att diskutera a-kassa eller konflikträtt

som

TORSTEN SVERENIUS

den andra sidan. Kampen för EMU ligger väldigt nära den intensi-

hade när det gällde kampen löntagarfonder.

tet som man mot

Att EMU-frågan har starka ideologiska och känslomässiga under-

toner vittnar inte bara Lars Calmfors Vice riksbankschefen

om.

Villy Bergström berättar:

-Jag pratade gång med högt finansmark-

en en uppsatt person

naden har varit statssekreterare i den borgerliga regeringen.

som

Jag Hur fan kan stå ut med finna i den här byråkratin

sa: att er

nere i EU Ni har kritiserat svensk byråkrati, hur kan ni hålla

som

på det sättet Ja, då erkände han dels har de så

att propagerat

oerhört hårt för att Sverige i EU, så de är liksom bundna

detta, och sedan han: Men det ska du komma ihåg, närings-

sa att

livet har haft enda synpunkt EU-medlemskapet, och det är

att för all framtid vrida Sverige socialdemokratins järngrepp

Det var ovanligt brutalt och tydligt uttryckt, det har länge

men

varit min inställning detta är den grundläggande faktorn och det

att

har det alltid varit för dem.

Argumenten för och emot EMU kläds ofta i tekniska och i

termer formuleringar vad är bra för Sverige, och den är för

om som som eller EMU har självfallet uppfattning vilket sätt

emot en om

projektet kan eller missgynna landet, i bakgrunden

gynna men finns rimligen också uppfattning huruvida projektet skulle

en om

eller missgynna den ekonomin och karriären. Frågan gynna egna

självfallet också ideologiska och känslomässiga preferen-

rymmer ser.

Den ideologiska motsättningen mellan vänster och höger har

inte helt spelat ut sin roll, går bara delvis applicera

men att EMU-frågan. Fram till i år har EMU främst varit det politiska och ekonomiska etablissemangets projekt, från Industriförbundet till Metall. Men i dag finns det och vänstersinnad vill

en annan som se ett svenskt medlemskap. Debattören Johan Ehrenberg och eko-

Sten Ljunggren att Sveriges möjlighet bedriva

nomen menar att en självständig politik blir större innanför än utanför den monetära unionen, bland annat med motiveringen att den europeiska centralbanken ECB inte kan räntenivån efter den ekonomiska

anpassa

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

politik förs i litet land Sverige, och att i hägnet

som ett som av

detta kan föra expansiv politik. Deras ståndpunkt bygger

en mer dessutom svenska storföretag och banker i kraft sin stor-

att av lek kan manipulera kronans kurs i enlighet med sina syften,

egna och denna möjlighet elimineras Sverige ansluter sig till den

att om

valutan. gemensamma

Samtidigt verkar fler och fler ekonomer och debattörer till hö-

den politiska skalan Margit Gennser, johan Hakelius, Rolf ger - Englund, Sven Rydenfelt och många andra vilja hålla Sverige

utanför EMU. Dels är rädd för avhänder möjlighe-

man att oss

använda ränte- och växelkurspolitiken makroekoten att som en nomisk stabilisator, dels fruktar den ekonomiska och

man att monetära unionen ska utvecklas till konformistiskt, byråkratiskt,

ett

planekonomiskt projekt hämmar fri kon-

som snarare än gynnar kurrens.

Fortfarande kan dock det finns viss skiljelinje

man säga att en

mellan vänster och höger i frågan att de borgerliga partierna

genom

tagit klar ställning för EMU samtidigt partierna till vänster

som antingen avvaktar eller säger klart nej till svenskt medlem-

ett ett

skap. När det gäller de intervjuade ekonomerna så är en övervägande

majoritet antingen definitivt EMU eller också klart skeptiska

emot till projektet. Även de ekonomer är för svenskt medlem-

som ett skap uttrycker i flera avseenden sin skepsis beträffande i vilken

mån EMU verkligen Sveriges ekonomi.

gynnar

SAF:s chefsekonom Jan Herin att EMU hittills varit ett

menar

elitens projekt:

Fram till det här att ska ha omröstning EMU så

- nu en om

tycker jag detta projekt har burits rätt mycket eliten,

att av om

får kalla den så, alltså att de arbetar med frågor kring

man nu som

finanspolitik ekonomer, riksdagsmän och ledarskapet inom par-

tierna de har i mångt och mycket enats, eller funnit från den in-

ternationella utvecklingen, att kan inte avvika, att måste den här vägen.

Merita Nordbankens chefsekonom Nils Lundgren tror, likt många

sina kolleger, den monetära unionen skulle innebära fler av att

TORSTEN SVERENIUS

nackdelar än fördelar för svensk ekonomi. Jag frågar honom hur

han tolkar de olika grupperingarnas motiv för sin hållning i EMU-

frågan.

Om förenklar det lite så kan säga socialdemo- - man man att kraterna emot därför de räknade med det kan bli svårt var att att att

föra långtgående utjämningspolitik, och de borgerliga för

en var av precis skäl, och thats it. Näringslivets organisationer hade samma känslan de inte så intresserade fredsprojektet, nog av att nog var av och frihandel skulle ändå, det alltid uppenbart för alla man var initierade. Vi hade redan före EES-avtalet tullunion med inen dustriprodukter och så där. Och i övrigt så inte så intresvar man serad. Själva näringslivet, det tunga, det är globalt och anglosax-

iskt inriktat, det är dit hoppen går också. nu

I likhet med Villy Bergström Nils Lundgren den

menar att man borgerliga sidan har velat föra bort beslutsfattandet från det social-

demokratiskt styrda Sverige.

Det ligger kvar även instinkt det blir borger- - nu, en att ett mera ligt Sverige om man går med, å andra sidan måste göra men man en del avvägningar, det är liksom grundton i det hela enkel en som är och intressebetonad. Calmforsutredningen, är den enda som stora utredningen i frågan, korn till slutsatsen det kan ha att sina politiska nackdelar att inte med, får mindre invara att man

flytande, blir sidsteppad i andra frågor är besläktade

att man som med ekonomisk-politiska diskussioner i Bryssel och så där. Och det är då kan säga någonting inte riktigt stämmer med man som den andra linjen, som näringslivet driver, att det här med nationell

suveränitet bara är båg, att inte har något inflytande kvar. Men det lilla inflytande får i EMU är egentligen lika marginellt.

Så tillför Nils Lundgren ytterligare faktor i diskussionen en om EMU, den så kallade teknokratins önskan med i Bryssel. att vara

-Jag tror att önskan att ska med i EMU mycket handlar om teknokratins önskemål och det år sådant jag tycker borde - att titta på. Redan under 70-talet började åsikten växa fram bland alla dem jobbar i näringslivets organisationer, och jordbrukets fösom

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

reningsrörelse, och etablissemanget inom socialdemokratin att

inte är med i EU medlemmar, och de andra länderna blir om som det, då försvinner karriärer, och är inte med än kanske

man mer

observatörer och sådant. Jag talar alltså särintresset för som om teknokrater. Och det är oerhört starkt, det är min bestämda

uppfattning. Jag har haft några rejäla gräl med Pernilla Ström, som är

god vän till mig, hon tycker det är fruktansvärt att ta en att upp detta Då säger jag har gett nobelpriset till James

argument. att Buchanan för public choice-teorin. Även politiker och är fort-

var

farande mycket uppbragta över detta misstänkliggörande, att de

skulle ha några andra incitament än de som vanligen nämns.

Än så län så är teknokratin sakrosankt. Men a cker att det

ge l g t Y är rätt uppenbart det är fundamentalt för systemet. För dem är

att B ssel B och stå utanför detta är verkli att hållas

ry ett y sans, att gen borta från köttgrytorna. Och det präglar alla, oavsett är.

var man

Vilka räknar då Nils Lundgren till denna teknokrati

Alla är anställda SAF och Industriförbundet och LO. - som Titta den guldkant tillvaron det redan har blivit för mängder

ämbetsmän med halvtråkiga jobb SEB och så där, åker av nu

till Bryssel och får med sig fri sprit hem Lundgren skrattar, man och träffar intressant folk det blir helt annat lyft. Man är

man - ett med. Det jag är den riktigt faktorn i det här, och det

tror tunga nu gäller inte bara EMU. Det leder just till att allt bör upp EUnivå. Den här subsidiaritetsprincipen kan inte fungera därför de

att

i praktiken avgör fördelningen har alltid anledning att föra besom sluten uppåt, och det jag är den starka kraften här. Att

tror man ska med, och med i allt, och det ska vara mycket att vara

vara vara med Det jag är drivkraft är påtaglig.

tror en som

Så finns det slags dold ideologisk ståndpunkt: bör

- en att man

med i EMU för det då blir svårt hålla med vara att att en massa socialistiska experiment hemma i Sverige, och det ryggmärgs-

är en historia. Men det motivet minskar i betydelse Sedan det

nog nu.

här med vill statsvetenskaplig analys

att man - om man göra en ska med i rådslagen i Bryssel, inte stå utanför ha det in-

vara utan flytande kan få, är den legitima de här stånd-

man som mest av

TORSTEN SVERENlUS

punkterna, och så just teknokratins särintresse driver det som här hållet.

Poiitiken efter avreglering och globalisering

Vissa hävdar att Sveriges tid suverän nationalstat formellt som tog slut 1995, när blev medlemmar i EU. Sedan dess, menar man, är del Europa, och vår nationella handlingsfrihet, när det gälen av ler den ekonomiska politiken, har antal lagar och åtagenom ett

ganden begränsats. Är emellertid påläst i vår ekoman någotsånär

nomiska historia så vår handlingsfrihet alltid har varit vet man att

kringskuren. Sverige har aldrig någon längre tid kunnat föra

en ekonomisk politik går stick i stäv med omvärldens; har allsom tid behövt betala ökad import med ökad har alltid en en export, behövt hålla våra löneökningar i någorlunda takt med omvärldens,

alltid behövt hålla jämna när det gäller produktivitetsökning i steg industrin, det är inga fenomen. Ofta beskylls den så kallade nya marknaden för sätta det politiska och begränatt press systemet sa vår handlingsfrihet, ofta hänvisas till "marknadskrafterna att nu

med fria kapitalrörelser omöjliggör självständig ekonomisk

politik", till exempel stimulanspolitik för bekämpa arbets-

en att löshet. Detta kan korrekt i vissa avseenden, är emellertid invara korrekt andra. ur

Att ökad rörlighet för finansiellt kapital efter avregleringen

en valutamarknaden kan innebära svårigheter för enskilt land av ett blev tydligt i samband med det så kallade kronförsvaret hösten

1992. Inget land i världen har valutareserv stå en stor nog att emot marknadens bedömning valutas värde. av en Man kan vända det och fråga sig varför lands regering och ett riksbank överhuvudtaget ska ha ambitionen fixera priset lanatt dets valuta. Efter frisläppandet kronkursen i Sverige i november av 1992 är allt fler ekonomer överens flytande växelkurs om att en är

en fungerande växelkursregim. Utbud och efterfrågan kronor

bestämmer fortlöpande valutakursen, och i detta utbud och denna

efterfrågan inbegrips inte bara all handel med och tjänster varor sker över gränserna alla finansiella transaktioner. Att det som utan skulle möjligt för politiker eller tjänstemän Riksbanken vara att

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

fastställa kronkurs sedan ska stå sig längre tid, trots en som en denna oerhörda mängd dagliga valutatransaktioner, av är en orea-

listisk hållning. Något sådant möjligt i reglerad värld där var en transaktioner över gränserna måste föregås vördsam anhållan av en hos Riksbanken föra valuta landet. I dag sådan om att ut ur är en regim inte möjlig, och det egentligen inte heller 1992, vilket var våra ledande ekonomer och politiker borde ha förstått de hade om insett vidden det beslutet avreglera valutan 1989. Att av egna att använda valutareserven till dyra stödköp kronor i läge där av ett valutaströmmarna i världen är frisläppta skedde hösten 1992 - som vittnar egentligen dålig inblick i ekonomiska lagar om en som den utbud och efterfrågan. Ska leta ursäkter kan om man man möjligen säga att hade levt i ett reglerat system så länge att

hade blivit blinda för kraften i först uppdämd, sedan frisläppt en marknad. Detta gäller såväl effekterna kreditavregleringen 1985 av

som av valutaavregleringen 1989. Det finns de pläderar för återgång till tidigare reglering-

som en

valutaregleringen. Detta är förmodligen orealistiskt, och

ar som

skulle svårligen befrämja ett fortsatt nationellt välfärdsbyg-

nog gande, detta har använts för återinfötrots att som argument ett rande. Om enstaka land startar ett slags korståg mot ett globalt ett rådande leder detta med sannolikhet till isolering och system stor utanförskap. Sådant finns det historiska exempel hur det kan

sluta.

Vill bromsa hastigheten och det spekulativa elementet i man den globala finansmarknaden kan exempelvis arbeta för inföman randet internationellt harmoniserad skatt finansiella transav en aktioner, den "Tobin-tax" efter ekonomipristagaren James typ länge diskuterats. Tobin någon procent som

Fördelen med avreglerad kreditmarknad är exempelvis att en den kan erbjuda globalt utbud finansiellt kapital, och ett ett av utbud kapital bör låga realräntor och ökning av stort av gagna en produktiva investeringar. Ett enskilt land behöver till exempel inte

längre ha sparandeöverskott i form positiv bytesbalans för

ett av en tillgång till internationella krediter. De restriktioner den att ekonomiska politiken det reglerade Bretton Woods-systemet som innebar exempelvis svårigheten finansiera underskott i att stora -

TORSTEN SVEHENIUS

bytesbalansen har tonats ned frisläppandet kronkurs

- genom av och valutarörelser.

Att sedan Sveriges riksdag lagstiftat bort möjligheten att komplettera marknadsupplåningen med upplåning i Riksbanken Riksbanken köper nyemitterade obligationer för nytryckta sedlar ska

inte förebrås den så kallade marknaden. Riksdagens beslut är för-

visso riksdagens.

Detta har väl sin orsak i att politikerna vill vidare i

en euro-

peisk integration och samtidigt vidare marknadsanpassning

i en

ekonomin. Det är dock missuppfattning ökning

av en att en av penningmängden i detta fall den monetära basen i varje läge leder till inflation. situation med outnyttjad kapacitet behöver detta

I en inte alls bli följden.

En försökt skapa diskussion kring dessa saker är riksdags-

som kvinnan Birgitta Hambraeus c. Hon skrev motion med inne-

en börden borde fortsätta lån i Riksbanken. Mo-

att staten ta upp tionen avslogs med motiveringen i modern ekonomi ska

att man en låna marknaden och inte Riksbanken. Birgitta Hambraeus:

av av

I artikel 104 i Romfördraget, ändrat i Maastricht, så står det att

staten, enda aktör finansområdet, inte har rätt att uppta lån

som

och ha konto i Riksbanken. Det här måste jag någon gång skriva

för det är så märkligt. Den proposition hade, när gick

om,

med den där artikeln, det att marknadsekonomi

var en mogen

så ska låna marknaden". Men det här gör markna-

staten av att

den då har överhöghet över finansdepartement och riksgäld, och

kan diktera räntorna. Samtidigt så bort alla restriktioner

tog man

kapitalets frihet 80-talet.

Beslutet att stater inte ska låna i landets riksbank grundas

egen rimligen i EMU vill förhindra situation där stater

att man en "inflaterar bort sina statsskulder. De företag, institutioner och

privatpersoner innehar finansiella tillgångar är

som stora av naturliga skäl motståndare till med hjälp sedelpressarna sän-

att stater av ker värdet dessa tillgångar.

Kanske ska nämnda riksdagsbeslut också tolkas önskan

som en från politikerhåll slippa svåra och tekniskt komplicerade be-

att ta slut, och slippa risken för att behöva försvara dessa beslut mot

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

marknadsaktörerna och med dem befryndade medier.

Låter man

marknadskrafternas bedömningar vägledande slipper

vara man också kritik från det hållet.

Det säger sig självt människor arbetar penning- och

att som valutamarknaden insatta i dessa specifika frågor än flertalet

är mer folkvalda. Denna yrkeskunskap bör respekteras, risken finns

men

respekten blir så marknadsaktörernas bedömning att stor att av

makroekonomiska vägval upplevs inte bara vägledande

som utan

tvingande. Den optimala lösningen för enskilda mark-

rentav nadsaktörer är inte i varje läge den optimala lösningen för natio-

nen.

Men återigen; för detta förhållande kan inte främst sä-

ansvaret

ligga hos marknadsaktörerna. gas

Att krav omfattande justering vårt lands ekonomiska lag-

av stiftning har formulerats kontinenten Rom, Maastricht, Amsterdam och inte här hemma är inget kan krypa bakom eftersom våra folkvalda bekant har accepterat dessa krav, från knytan-

som det kronan till 1991 till lagstiftandet ett inflationsmål

av ecun om och Riksbankens suveränitet visavi riksdagen.

Att skulle kunna föra vidlyftig ekonomisk politik

man en mer

"stänger inne kapitalet med regleringar är

om man nya nog en

ogrundad förhoppning. Lösningen ligger väl då i stimu-

snarare en

lanspolitik då sådan behövs inte medför stigande inflation

som och stigande räntor.

Att räntorna tenderar att stiga med inflationen och inflationsförväntningarna känt faktum. Diskussionen riskerar dock

är ett

bli vilseledande inte håller isär begreppen. Om får att om man en något högre inflation i Sverige, och därmed något högre räntor, så betyder det med automatik får högre realräntor här, och

inte att det är realräntan nominell ränta minus inflation är det

som mest

intressanta i sammanhanget. Att hålla de långsiktiga inflationsförväntningarna och

nere

därmed de långa marknadsräntorna är likväl viktigt. Förväntningar

framtida inflation tenderar bli sjålvuppfyllande och göra om att

långsiktiga investeringar dyrare högre realräntor. Den kritik

genom

har riktats mot Riksbanken för "alltför stram penningpolisom en tik, det vill säga höjningar sin styrränta, har ibland missat att

av en

TORSTEN SVERENIUS

sådan räntehöjning kan bidra till att ned just förväntningarna

om framtida inflation och kan därmed också ned de långa rän-

pressa

bland de bundna bostadslånen. torna, som annat styr

Det finns kritik, möjligen adekvat, gör gäl-

en annan mer som lande Riksbanken, i större utsträckning än den gjort, hade kun-

att

bidra till sänkning marknadsräntorna att intervenat en av genom

obligationsmarknaden och köpa statsobligationer. Riks-

nera banken kan bekant intervenera valutamarknaden och

som köpa eller sälja kronor för att hålla kronkursen vid viss nivå. På

sätt har alltså haft möjlighet att köpa och sälja obliga-

samma man tioner marknaden och därmed påverka obligationsräntans nivå.

En diskussion kring förutsättningarna för penningpolitiken

denna punkt hade varit lika angelägen debatten styrrän-

som om

funktion. tans

Att alltför stram penningpolitik från Riksbanken kan vålla

en problem torde allomfattande bekant, inte minst efter de

vara chockartade räntesatserna under kronförsvaret hösten 1992.

Att alltför släpphänt penningpolitik kan vålla problem borde

lika bekant efter 80-talets överhettning. Man bör dock känna vara till räntevapnet obrukbart i och med hade fast väx-

att var att en elkurs. Hade Riksbanken höjt sin ränta för att motverka överhettningen då skulle detta ha genererat ett valutainflöde hade satt

som

uppåt den rådande fasta kronkursen. Det finns å andra press sidan tillfällen åren då Riksbanken har kommit för

genom sent med höjning styrräntan, vilket har lett till spekulation mot

en av den rådande kronkursen i andra riktningen.

Eftersom diskussionen i dag handlar huruvida Riks-

mest om banken har fört "för stram" penningpolitik eller under 90-

en talet kan det bra att påminna detta, även för närva-

vara om om rande har flytande växelkurs och därför slipper spekulation mot

en vår valuta.

Den flytande växelkursen är regim jämfört med tidigare

en som, fastkurspolitik, underlättar förhållandevis dynamisk ekonomisk

politik, bland annat att frigör penningpolitiken till

genom man an-

än att hålla växelkursen inom ett smalt band. nat

Att riksdagen sedan beslutat att Riksbankens arbete strikt ska begränsas till att hålla inflationen inom ett smalt band 2 procent,

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

+/- 1 procent i stället för kombination låg inflation och hög

en av ekonomisk aktivitet kan bero bristande kunskap den

om svenska inflationshistoriens orsaker och bristande insikter det

om samhällsekonomiska och sociala priset för för lågt kapacitetsut-

ett

nyttande.Ä

andra sidan har den tydliga prioriteringen inflationsmålet

bidragit till hålla inflationsförväntningarna och därmed

att nere marknadsräntorna, och har samtidigt bidragit till historiskt låga

att nominella löneökningar har resulterat i år kraftiga reallö-

ett par av neökningar, vilket i sin tur gynnat den privata konsumtionen och därmed tillväxt och sysselsättning. En del ekonomer dock

menar att dessa reallöneökningar har varit för och de därför i

stora, att stället hotar tillväxten och sysselsättningen. Om det kan

sägas att Sveriges reallöner i två decennier har tappat mark gentemot

omvärlden och under antal år måste öka våra reala, dock

att ett om inte nominella, löner än i våra konkurrentländer.

mer

Frågan är hur mycket återhämtning företagen i så fall

av en som ska stå för och hur mycket det egentliga ska stå för. Det är knap-

svenska företags fel Sveriges skattenivå ligger högre än past att andra länders. En sak är den mångåriga tendensen vins-

annan att ternas andel förädlingsvärdet har stigit lönernas bekostnad.

av Därför kan förmoda att lönernas andel under några år fram-

man över kommer att stiga från sin historiskt låga nivå.

Argumentet att det "inte går" att föra expansiv poli-

numera en tik i ett enskilt land kommer inte sällan från olika

grupper som av anledningar inte vill sådan politik, och ofta från

se en grupper som önskar se ett svenskt EMU-medlemskap, också från

men grupper

önskar återinföra regleringar olika marknader. Förmodlisom

har dessa fel i sitt antagande. Vill skapa ett nytt gen grupper man samförstånd och enighet kring den ekonomiska politiken

en ny bör bort orealistiska antaganden vad kan eller

man sortera om inte kan göra i värld med fria kapitalrörelser.

Att hänvisa till "marknaden" i läge där Europas politiker

ett själva har infört antal begränsningar rörande inflationens, bud-

ett getunderskottets och statsskuldens storlek det rikta bössan

är att

fel håll. Konvergenskriterierna för medlemskap i EMU är inte

dikterade marknadsaktörer, de vilar inte några teoretiska och

TORSTEN SVEHENIUS

empiriska landvinningar inom den nationalekonomiska disciplinen,

de grundar sig förutfattade meningar, åsikter och be-

snarare

dömningar hos ledande europeiska politiker skilda kulörter.

Konvergenskriterierna är beslutade demokratiskt valda politiker.

När hemmaopinionen i olika länder klagar över nedskärningar och

arbetslöshet hänvisas ofta till inte kan bryta överenskomna

att man

kriterier för konvergens inför EMU. Ett cirkelresonemang, med

andra ord.

När det gäller ett EMU-deltagande eller så är väl sanningen

snarast att det går att föra från omvärlden något avvikande poli-

en tik såväl innanför utanför EMU även den möjligheten

som om rimligen bör större utanför än innanför. Att det kan sina

vara konsekvenser sak, dessa konsekvenser kan kom-

är en annan men

att bli mycket lindrigare än de samhällsekonomiska kostnaderma

för hög arbetslöshet. na en

En rätt upplagd ekonomisk politik borde inte leda till några

negativa konsekvenser alls. Man kan exempelvis fråga sig varför den så kallade marknaden skulle negativt säg sänker

reagera om skatten för att stimulera ekonomin om/ när detta kan behövas. Så länge Sverige har högre skattesatser än omvärlden bör ett visst sådant utrymme finnas. En sänkning skatten innebär visserligen

av att efterfrågan Ökar och viss risk för inflation den vägen ska-

att en

å andra sidan sänker exempelvis prisnivån och pas, men momsen minskar därmed löntagarnas behov begära höga nominella lö-

att

neökningar. Sammantaget borde detta innebära högre efterfrågan

till inflation inte fart, situation marknadskraf-

en som tar en som

svårligen kan ogilla.

terna

Det finns parallell tendens till globalisering och regionalise-

ring exempelvis EMU-projektet havererar, kan komma

som, om att förvandlas till viss renässans för den starka nationalstaten.

en Det är emellertid svårt hur den nationella ekonomin skulle

att se kunna bli lika betydelsefull förr värld där modern infor-

som i en

mationsteknologi och global rörlighet har kommit för att stanna

och där företag slås eller köps och flyttar sitt huvud-

samman upp kontor till ett annat land, den eller andra anledningen.

av ena

Den ekonomiska politiken i Sverige lär aldrig bli helt och hållet nationell igen. Men det har den egentligen aldrig varit. Vi har

ge-

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

hela vår ekonomiska historia behövt hänsyn till förändringnom ta

i vår omvärld, och Skillnaden är väl bara att detta det ar gott ont. gångna decenniet har demonstrerats tydligare än någonsin.

Från unik jämlikhet till tudelat samhälle

Att med globaliserad ekonomi skulle kunna återvända till

en en så allmänt omfattad vision folkhemmet eller den svenska

som modellen sig i dagsläget inte troligt såvida den inte får in-

ter en mer ternationell inriktning.

Ett fenomen gör det svårt att återgå till samhäll-

annat som en

smodell inbegriper alla medborgare är den kraftiga tudelning

som

det svenska samhället har det gångna decenniet. av som sett

Vi har mycket välmående och kapitalstark finansiell sek-

nu en

och exportsektor, samtidigt har inhemsk sektor som

tor som en har gått sparlåga i många år. Den tudelning ekonomin

av som inleddes i början 80-talet med aktiehandel utvecklas

av - en som

bäst i västvärlden och konsumtionsökning och reallöneökning i

en västvärldens botten återvände med fördubblad styrka 90-talet.

- Vi fick djupare klyfta mellan medborgarna än decennier när

en det gäller inkomst, förmögenhet och sociala förhållanden. En sådan klyfta låter sig inte överbryggas med enkla medel, särskilt

som

incitamenten att överbrygga den naturliga skäl är begränsad hos

de utvecklingen gynnade. Risken är uppenbar i välbär-

av att man

gade skikt större intressegemenskap med privilegierade

nu ser en

i andra länder än med arbetslösa, egendomslösa och grupper ut-

i det landet. satta grupper egna

Dessa privilegierade dagligen med information

grupper matas

säger dem det är skadligt med för klyftor i samhället. som att stora Å andra sidan finns i alla länder intellektuella eko-

en stor grupp -

debattörer, författare, redaktörer dagligen pläderar nomer, - som för utveckling skillnader i inkomster och förmögen-

en mot stora het. Om sistnämnda säger den amerikanske ekonomen John

grupp Kenneth Galbraith i sin bok Min ekonomiska historia Ordfront,

1997:

TORSTEN SVERENIUS

Inget är säkrare i tider depression eller recession än tron att

till de förmögna, inklusive en själv, kan åstadkomma

mer pengar

underverk för ekonomins tillfrisknande.

Hursomhelst, i valet mellan att ansluta sig till tron att ökade klyftor är bra för ekonomi och samhälle eller att minskade klyftor är bra för ekonomi och samhälle så är det fullt mänskligt de

om kapitalstarka i huvudsak ansluter sig till förstnämnda

grupperna

alternativ. Men därigenom omöjliggörs kanske också strategi

bygger alla samhällsmedborgares deltagande.

som

En så att såga svikit sina egna och avvikit från den vanli-

som

argumentationen att mer till de förmögna, inklusive

ga pengar en själv, kan åstadkomma underverk för ekonomins tillfrisknande" är

finansmannen Robert Weil, den 12 juni 1999 skrev ett inlägg

som

DN Debatt i vilket han tackade de svenska löntagarna för allt

vad de avstått från till förmån för Weil själv och andra aktieägare. Det sensationella med debattinlägget är inte bara de fakta han förde fram, de har varit kända åtminstone analyserar

av oss som svensk ekonomi, det sensationella är just att Weil inte argumente-

många andra i hans situation "lönerna är för höga i rar som - att

Sverige, löntagarna har tagit för del kakan" och det

att stor av att

tjäna i det här landet "eftersom marginalskatt inte går att pengar

och förmögenhetsskatt lägger beslag allt Weil utropar i stället

vi kapitalister har fått alltför mycket de senaste 20 motsatsen; att åren.

Under rubriken Vi kapitalister tackar löntagarna för allt de

avstått" skriver Weil följande rader, mycket väl kan komma att

som hamna i våra framtida historieböcker:

Kapitalister, förena och tacka löntagarna Tack till de många

avstått nästan allt för kapitalister skulle kunna alltför

som att

mycket Men är kapitalets fest med största sannolikhet snart

över och kommer aldrig uppleva något liknande

nog mer att

igen.

Under de senaste 20 åren, alltså 80- och 90-talen, har Sveriges

tillväxt i genomsnitt varit mindre än 2 procent år. Det är den

per

kakans ökning.

gemensamma

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMIEFTER 1970

Börsen har under tid vuxit med 16 procent år, rensat samma per från inflation, inklusive utdelningar. Det är tio gånger större en ökning än den totala kakans. Löntagarna, å andra sidan, har i genomsnitt erhållit ungefär 0,5 procent år, rensat från inflamer per tion, alltså ungefär 4 tillväxten. en av Resultatet efter 20 år är att 1 krona börsen har blivit 20 kroåter med inflationen borträknad. En löntagares krona har blinor vit 1 krona och 20 öre. Börskronan har alltså ökat cirka 100 gånger än lönekronan, allt detta efter skatt. Men också skatterna har mer

tacksamma kapitalister.

gynnat oss Löntagarnas andel det totala skatteuttaget har under denna av period ökat från cirka 35 procent till 45 procent. Kapitalet har oftast varit förskonat från alltför höga skatter. Volvo är ett bra exempel. Dess svenska verksamhet har under de senaste tio åren betalat cirka 2 procent i skatt. Den dubbelbeskattning kapitalägare ogillar har alltså i Volvofallet inte drabbat som alltför hårt. oss Inflationen har framgångsrikt bekämpats och räntorna har tillmed inflationen fallit till bottennivåer. De 20 åren sammans senaste

har utvecklingen spelat kapitalisterna i händerna

utan att pengarna

ännu spillt över till löntagarna.

Visst är det här förenkling verkligheten. Vi är nästan alla en av

både löntagare och kapitalägare. Pensioner, försäkringar, strejkkas-

och mycket har vuxit under dessa år till allas vår glädje, sor annat inte alls lika för alla. men Så trots alla myter torde kapitalister än nöjda. Aldrig vara mer i kapitalets historia har fördelningen varit så Just är gynnsam. nu ett utmärkt tillfälle att förena i ett tack. oss

Robert Weil, Finansman

Några andra finansmän, velat förena sig med Weil i detta hans som tack till löntagarna har ännu inte till. Som inlägget synts svar skrevs ilskna invändningar ledarskribenter i återett par av som kommande artiklar berättat just hur omöjligt det bli förmöär att i Sverige, i övrigt det relativt tyst det sensationella ingen var om lägget. TV:s Speciellt gjorde dock saken, med ett program om

TORSTEN SVERENIUS

Weil gäst. De inbjudna politikerna hade emellertid inte myck-

som et att säga innehållet i Weils inlägg.

En del våra folkvalda verkar fortfarande inte ha förstått vil-

av ken kraftig omfördelning från löner till aktievinster pågått

som sedan de devalveringarna. Eller också de förstått det,

stora man

vill någon anledning inte föra debatt i ämnet. Extra men av en känsligt är detta naturligtvis för socialdemokraterna, mitt i sin

som

retorik fördelningspolitik och jämlikhet med sin praktiska

om politik har bidragit till nämnda omfördelning.

Vid intervjun med Bengt Dennis diskuterade öppenheten i den svenska debatten, och den verklighetsbild framkommit.

som Jag sa:

Men jag tycker det handlar hela verklighetsbeskrivningen också.

om För vi har haft 20 år med stagnerande reallöner och vi har samtidigt

haft aktiemarknad har exploderar, vi har haft storföretag

en som som har gått våldsamt bra och småföretag har levt på inhemsk

som en terfrågan har ökat med 8 procent per capita på 20 år. Egentli-

som

våldsam utdelning Sverige i valdigt stark och ganska gen en av en en

del, och den processen tycker jag inte har blivit val beskriven, svag utan man pratar fortfarande om att transfereringarna har ökat så våldsamt och pratar problemen i lönebildningen och bristan-

man om de flexibilitet. Det där år viktigt, jag tycker att det finns be-

men en skrivning vad har hänt haltar, år lite ensidig.

av som som som

Det är möjligt. Du får väl utveckla det där.

jag vet inte du låste Robert Weils inlägg på DN Debatt det

om om där

-Jo, jag läste det.

Bengt Dennis kommenterade inte saken vidare.

På spaning efter en ny samhällsmodell

Sverige har sedan decennier tillbaka gjort sig beroende antal

av ett storföretag. Den ekonomiska politiken har den solidariska

genom

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

lönepolitiken och devalveringar, skattelättnader, investe-

genom

ringsfonder och annat gynnat storföretag småföretagens be-

kostnad. Vi kan komma att att dessa storföretag i allt större

nu se utsträckning köps utländska ägare, fusionerar eller lämnar

upp av landet att flytta sitt huvudkontor till London och andra

genom

metropoler.

Exemplet Ericsson i Norrköping är talande. Kommunen tillmötesgår Ericsson rad punkter och bygger in-

en upp en frastruktur kring storföretaget. En dag meddelar företaget

att man ämnar lägga ned fabriken i staden, och plötsligt blir det uppenbart

för alla företag är privatägda och inte samhällsägda. När

att som helst, oberoende vilka satsningar och kommun har gjort för

av stat företaget, så kan flytta sin verksamhet till ort eller ett

man annan

land. Att storföretag skulle kvar i landet för de annat stanna att blivit gynnade åren eller för de vill Sverige väl är

genom att nog

betrakta from förhoppning.

att som en

Att i fallet Ericsson i Norrköping privata företag

som uppmana

"ta sitt sociala ansvar och inte avskeda människor vittnar att om

orealistisk företags roll i samhället. Har fri företagen syn en samhet så är det till det enskilda företaget att bestämma

upp var

vill expandera och vill dra ned, från den dagen till man var man ena den andra. Vad ett samhälle däremot kan göra för att balansera fluktuationer eller strukturella förändringar är till exempel att ha

offentlig sektor kan erbjuda sysselsättning när syssel-

en som sättningen sviktar i den privata sektorn. Detta riskerar dock att krocka med ett annat krav, nämligen det att hålla skatterna låga

av konkurrensskäl.

När det gäller att dra till sig privata arbetstillfällen i global

ekonomi kommer frågor rör beskattning ägandet att bli

som av en

viktig fråga.

Detta diskuteras i 1998 års SNS-rapport, Företagaren iväl-

färdssambället Ulf Jacobsson red.:

världens storföretagsdominerade ekonomier.

Sverige är ett av mest

Storföretagen har, och har haft, mycket stor betydelse för ut-

vecklingen vad kallas den svenska modellen. Dels utgjorde

av som

de i många olika sammanhang förhandlingspart för regering och

fackföreningar, dels föreföll de erbjuda lösning incita-

TORSTEN SVERENIUS

mentsproblemen samhällsmodell med kollektivistiska mål.

i en Genom skattepolitik gynnade investeringar, finansierade

en som med kvarhållna vinster eller med lån, tedde det sig möjligt föra

att

tillväxtinriktad politik inte gynnade privat förmögenhetsen som bildning. Detta har karakteriserats politik inriktad att

som en skapa rika företag skapa rika ägare. Man kan också

utan att säga att företagen sågs ett slags naturgivna nationella tillgångar, typ

som av oljekällor. I likhet med sådana förväntades de tillföra nationen inkomster och arbetstillfällen, oberoende faktorer före-

av som tagsklimat och individuella ekonomiska incitament. Det mest tyd-

liga politiska uttrycket för denna löntagarfonderna.

syn var

Tillsammans med valutaregleringen och de reglerade kapital-

marknaderna bidrog de stora företagen till att skapa i varje fall

en föreställning autonomi för den ekonomiska politiken.

om en Småföretag och nyföretagande betraktades under den svenska

modellens glansdagar marginell och närmast anakronistisk fö-

som en reteelse.

SNS-rapporten beskriver så de radikala förändringar förutsätt-

ningarna inträffade från 70-talets början, med avregleringen

som av de finansiella marknaderna, globaliseringen ekonomin, human-

kapitalets ökade betydelse och det så kallade entreprenörsskapets

återkomst. Man fortsätter:

Förändringarna har inneburit att den möjlighet tidigare tyck-

som tes finnas att skapa tillväxt i ekonomin utan att företagare och

ge individer goda ekonomiska incitament definitivt är borta. Nä-

nu ringspolitiken står därför inför utmaningen att finna strategi

en ny för ekonomisk tillväxt.

Hur sådan strategi kan komma att ut är svårt att säga.

en ny se

Förhoppningsvis blir det strategi samtidigt stimulerar

en som ägarna produktionsmedlen, de anställda och den stora skara

av som går utan arbete och anständig inkomst. Ekvationen borde

vara möjlig att lösa. Det finns ett antal företagare, innovatörer och entreprenörer vill producera, pröva idéer och tjäna

som nya

det finns ett antal människor behöver arbete, bostad pengar, som

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

och rimlig standard. Det finns privat tjänstesektor och

en en en offentlig sektor kan folk arbete och tillgodose behovet

som ge av utbildning, vård, service och kommunikation.

omsorg,

Letandet efter hållbar modell måste också

en ny, är ett ur ett

ekologiskt perspektiv. Övergången från industrisamhälle till tjäns-

tesamhälle, pågått i flera decennier, är långt ifrån avslutad.

som Även tjänsternas andel produktion och konsumtion hela

om av tiden växer, och miljövänlig teknik kontinuerligt införs, så

även om är fortfarande stor del vår produktionsapparat knuten till i

en av en

längden ohållbar miljöpåverkan. Ett exempel är de japanska, amerikanska och västeuropeiska biltillverkare knyter förhoppningar

som till att något hundratal miljoner kineser ska råd köpa

att en personbil. Sådana förhoppningar vittnar realistisk bild

inte om en av

vad jordens ekosystem förmår härbärgera. Denna omöjliga ekva-

tion döljs bakom i och för sig glädjande rapporter globalt

om en växande marknad för våra industriföretag.

Förutsättningarna för den politiska demokratins samspel med

ekonomin förändras hela tiden i takt med förändringar i teknolo-

giska, demografiska och andra realekonomiska förutsättningar.

Ofta letar statiska lösningar i dynamisk värld. Att världen är i

en ständig rörelse först i efterhand kan den optimala

gör att man se lösningen. Det enda i beslutande stund har att referera till är

man

det dagsaktuella läget aldrig kan göra riktigt bra be-

- som man en dömning och historien. Men historien sig aldrig, för

av - upprepar att citera historikern Gunnar Wetterberg.

Varken företagande eller ekonomisk politik kan emellertid bedrivas i vakuum. Vi måste alltså ständigt underskott

ett trots

kunskap skapa för den ekonomiska politiken, och i dag räck-

ramar

det inte med skapa för nationell sådan. En växande er att ramar en ström människor, tjänster och kapital över gränserna

av varor, måste koordineras med någon form regelverk, så allmänt

av ac-

möjligt. Även länge har haft fungerande fricepterat som om handelsavtal så finns det i vissa avseenden behov att ännu

av längre i skapandet för att underlätta ekonomiskt utbyte

av normer mellan länder, företag och individer. Den ekonomiska och monetä-

unionen är förvisso ett sådant försök, även kritiker att ra om menar EMU-projektet kan komma att kosta än det smakar och riske-

mer

TORSTEN SVERENIUS

skapa ännu fler låsningar och begränsningar än det undan-

rar att

röjer. Återstår därför just detta integrationsprojekt lyck-

att se om as.

Det talas sina håll fortsätta arbetet för reell globa-

om att en lisering i stället för skapa europeiskt maktblock ska

att ett som kunna amerikanskt och japanskt/ asiatiskt makt-

utmana ett ett block. Blocktänkandet harmonierar i Vissa avseenden med

mer merkantilismens och den reglerade ekonomins tankevärld än med

globalisering, individualism och fri företagsamhet. Ett fenomen hotar företagsamhet och verklig globalise-

som en ring är den koncentration makt och finansiella tillgångar

av som sker till fåtal metropoler, alltså egentligen till

ett stora motsatsen globalisering och fri konkurrens. Detta fenomen kommenteras

av ekonomen Anders Ljunggren c, före detta sakkunnig Finans-

departementet:

Jag tittade Riksbankens undersökning de svenska direktin-

- av vesteringarna. Dessa är fortfarande begränsade, i huvudsak sker

placeringarna bara i de rika industriländerna. Man måste ifrågasätta

talet globaliseringen. De årens utveckling har inneburit

om senaste

kraftig koncentration kapital till Wall Street, London City

en av

och några finansiella i världen. Globaliseringen är alltså

centra

koncentration till ett fåtal orter än riktig globalise-

snarare en en

ring.

Liksom det finns obalans i form koncentration makt och

en av av finansiellt kapital till de metropolerna så finns det även inom

stora rika länder tilltagande obalans mellan olika i samhället,

en grupper

och accentuerad också i Sverige. Anders Ljunggren: mer mer

Att den finansiella sidan ekonomin har vuxit beror inte främst

- av

på teknik, kraftig omfördelning tillgångar. De rika

ny utan en av

har blivit rikare, och lönernas andel förädlingsvärdet år i avta-

gande.

Vad kan då göra det, i den mån ska göra något åt

man man nu detta. Anders Ljunggren:

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER1970

En de absolut viktigaste frågorna är kan regel-

- av om man ett verk för det internationella finansväsendet gör att kommer som

ifrån de oerhörda kortsiktigheter skyfflandet be-

som av enorma lopp sker kortsiktiga grunder, spekulation i stället för insom vesteringar.

Ljunggren att kravet blixtsnabb finansiell avkastning tenmenar derar föra marknadsanalytiker bort från analys den reella att en av ekonomin till analys hur andra finansiella aktörer tänker. en av Detta är för övrigt kritik redan Keynes framförde sin en som

tid. Anders Ljunggren:

Mer och rörelserna sker inte efter kyliga analyser den - mer av av reala ekonomin i ett land, utan fler och fler placeringar görs utifrån gissningar hur andra aktörer Många bryr sig inte om agerar. om att analysera hur viss politik slår, utan sneglar bara andra en om lämnar sina placeringar i svenska kronor. Alla håll. rusar samma

Om finansiella aktörer tenderar "rusa åt håll" så är nu att samma

det knappast problemet för dagen när det gäller samhället i

stort. Där är preferenserna och idéerna så olika det kan svårt att vara att ens upptäcka en minsta nämnare. gemensam Diskussionen vilka ekonomiska, politiska, sociala och inom stitutionella förhållanden vill förverkligade i framtiden böljar se fram och åter i ett Sverige där det efter den svenska modellens fall brottningskamp vilka internationella samarbetsformer pågår en om och institutionella bäst säkerställer vår framtida arrangemang som försörjning och levnadsstandard. Ett centralt problem det egentligen inte existerar något är att övergripande vi". Människor har sagt olika mål för samhället som och ekonomin. Ett Europa där storföretag kan flytta och sätta runt politikerna att sänka skatterna till allt lägre nivåer, försvapress

medborgarnas sociala skyddsnät och mjuka miljölagar är

ga upp en önskedröm för vissa, mardröm för andra. Ett Europa där skaten arbete och kapital höjs till nivåer där incitament till utbildten ning och nyföretagande försvinner vill väl inte någon ha, däremot

TORSTEN SVERENlUS

oenighet vid vilka skattesatser sådana destruktiva råder stor om

tendenser börjar göra sig gällande.

Någon form samförstånd eller minsta nämnare

av gemensam

borgar för förnuftig balans mellan samhällskrafterna, måste som en

allt uppnå europeisk eller global nivå. Kanske kan trots att en moderniserad svensk modell förebild. Vi har erfarenhet

stå som

samförstånd, och har också erfarenhet vad händer när av av som samförståndet samhälle försvinner.

i ett

Frågan är vilken grundtanke växer sig starkast i sådan

som en "ny modell: idén korporativt samförstånd inom eliten från

om ett näringsliv och politik i olika länder eller idén brett samför-

om ett stånd där alla medborgare bjuds in delta, tanken när

att som var socialdemokraten Per Albin Hansson födde tanken Folkhem-

om met.

Sverige har förvisso traditioner att slåss för i ett sådant vägval.

Landet med kung vid framgångsrika kapitalister och

en tronen, en socialistisk regering. Låt kungen har mist sin makt, att

vara att en

del framgångsrika kapitalister har flyttat och den socialdemo-

att kratiska regeringen svårligen kan rubriceras socialistisk.

som

3.2 Den ekonomiska politiken efter 1970

Åren efter 1970 präglas begynnande makroekonomisk insta-

av en bilitet i hela västvärlden. Det för fasta växelkurser och

system en

reglerad kapitalmarknad grundlades i Bretton Woods efter

som andra världskriget började vittra sönder när USA tryckte dollar för

finansiera sin krigföring i Vietnam. Från 1971 kunde USA inte att

längre vidmakthålla dollarns paritet mot guldet. Så småningom

bröt vilket gjorde att västvärldens länder fick

systemet samman, se sig efter valutapolitiskt samarbete. Efter tids valu-

om ett nytt en taturbulens med flytande växelkurser skapades så EG:s valutaorm i

1972, till vilken Sverige anslöt sig den 18 1973. mars mars

Valutaormen det första försöket från EG att skapa ett ge-

var

med fasta växelkurser, ett system gick över i mensamt system som EMS och sedermera ERM, för att efter valutakrisen i början av 90talet, via tid flytande kurser, övergå i EMU, där den

en av gemen-

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

valutan gjort valutakurserna slutgiltigt fixerade samma euron mot varandra för dock rörliga valutor utanför EU.

att vara mot Det alltså ett krig blev den utlösande faktorn bakom

var som

Bretton Woods-systemets fall.

Ytterligare ett krig skulle påverka västvärldens ekonomier i början 70-talet. Tidningen Arbetets förre chefredaktör Anders

av Ferm skildrar denna dramatik i tidskriften Smedjan 1994:

Den andra händelsen kan dateras till lördag den 6 oktober

morgon 1973. Den egyptiska armén gick då över Suezkanalen. Yom Kippurkriget hade börjat. Amerikanerna startade air-lift

en stor

och förråd från Natobaser i Västeuropa till Israel. Omeav vapen delbart hotade Saudiarabien med oljeembargo USA och

ett mot

mot Västtyskland och Nederländerna. Den 16 oktober tillsenare

kännagav sex gulfstater att de ensidigt skulle höja oljepriset med 70

procent från 3 till 5 dollar fat. Efter några dagar hade alla arab-

per

beslutat dra sin oljeproduktion och höja priserna tills stater ner västmakterna förmått Israel dra sig tillbaka från alla ockuperade

att arabiska områden. Den 22 oktober FN:s säkerhetsråd

1973 antog resolution 338 PLO skulle godkänna i september

nummer - som 1993 och eld upphör inträdde.

Men oljepriserna fortsatte att stiga. När OPEC i december 1973 sammanträdde hos shahen i Teheran, höjde oljepriset från 5

man till 12 dollar. På månader hade oljepriserna gått med

ett par nu upp 400 procent. Västs årliga oljenota steg under höstmånaderna 1973 med 40 miljarder dollar. omflyttning köpkraft

Det var en enorm av från den rika världen till oljeproducenterna och ekonomisk åt-

- en stramning via höjda priser. För u-länderna motsvarade den höjda oljenotan hela det officiella biståndet från industriländerna. 1979 fördubblade OPEC oljepriserna gång. Året efter Sad-

än en angrep dam Hussein Iran, och kriget Iran-Irak skulle så småningom ett avgörande sätt försvaga oljekartellen med successiv sänkning

en av

oljepriserna följd.

som

TORSTEN SVERENIUS

Tre förlorade år blev tre förlorade årtionden

År hade tillväxt. Redan i början

1970 Sverige en mycket kraftig av

året därpå genomförde den dåvarande socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng åtstramning i syfte minska impor-

en att ten och därmed stärka bytesbalansen. En så kallad mervärdesskatt, hade införts 1969 och höjdes i januari 1971 till 17,65

moms, procent. Samtidigt sänktes den statliga inkomstskatten,

men

momshöjningen i kombination med kreditåtstramning

"idiotstoppet" ledde till att den inhemska efterfrågan capita

per

krympte i Sverige, samtidigt den växte kraftigt i omvärlden.

som

Sveriges bytesbalans stärktes följd ökande och

som en av export minskande import, till priset stigande arbetslöshet och

men av en

eftersläpning i produktion gentemot omvärlden. Åtstramnings-

en politiken kritiserades enig ekonomkår. Perioden 1971-73

av en kom att benämnas "de förlorade åren eftersom åtstramningen ledde till minskad tillväxt och ökad arbetslöshet.

Så här i efterhand har omvärdering skett. Nu enig

en anser en ekonomkår i stället att det riktigt att denna åtstramning

var genomfördes, i huvudsak därför att nettoexporten och därmed bytesbalansen de facto stärktes. Dessutom att den ned-

menar man

gång i produktion och sysselsättning politiken orsakade

som var

synnerligen beskedlig, sett så här i backspegeln med 90-talets de-

pression näthinnan.

Förre finansministern Erik Åsbrink företrädare för denna

är en

inställning:

Detta "de förlorade åren", det hette. Och sedan i efter-

- var som

hand, några år när nationalräkenskaperna fastställdes, då vi-

senare

sade det sig att det ganska god tillväxt under de åren. Det var

var

inte så dåligt när till sist satt och summerade det.

man

Vice riksbankschefen Villy Bergström uttryck för liknande

ger en

uppfattning:

Nu tycker alla att Sträng gjorde rätt i efterhand, även de

- men borgerliga kritiserade honom hårt då, "de förlorade åren,

men

att Sträng tidigt vände ett bytesbalansunderskott och fick

man ser

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ordning den ekonomin och han gjorde rätt tycker

externa man

då det himla liv.

nu, men var

Visst är det så att Sverige hade viss tillväxt denna period,

en men

kan inte bara titta det landets tillväxt. För att man egna en rättvisande bild skeendet bör jämföra med utvecklingen i

av man omvärlden. Gör index och utvecklingen

man ett summerar av

BNP:s olika komponenter i Sverige och 18 jämförbara OECD-

länder för perioden 1970-73 så får följande siffror:

man

Den anmärkningsvärt låga siffran för inhemsk efterfrågan speglar,

förutom den låga ökningen konsumtionen, att de konjunktur-

känsliga investeringarna föll med 11,8 procent, samtidigt

som omvärldens investeringar ökade med 17,8 procent, differens nära

30 procentenheter Den inhemska efterfrågan i Sverige stod prak-

TORSTEN SVERENIUS

tiskt stilla under dessa förlorade" år, vilket den kraftiga ök-

taget ningen nettoexporten inte kunde uppväga. Följden blev att Sve-

av riges samlade produktion, BNP, bara ökade hälften så mycket

som i jämförbara länder. Vi halkade efter, inte bara procentuellt utan också reellt, det vill säga även med hänsyn till vårt höga utgångslä-

ge.

I sin intressanta ESO-rapport stabiliseringspolitiken skriver

om professor Lars Jonung effekten "de förlorade åren":

om av

Sett i perspektivet det makroekonomiska förloppet under hela

perioden 1970-95 framstod avvikelsen mellan svensk och interna-

tionell tillväxt och industriproduktion i början 1970-talet knap-

uppseendeväckande. Debatten den inhemska stabili-

past som om

seringspolitiken under 1971-73 förvisso livlig de faktiska

var men

effekterna åtstramningspolitiken under dessa år framstår inte

dramatiska i jämförelse med vad skulle följa.

som som

Det är riktigt i produktion längre fram särskilt 1990-

att raset talet skulle komma bli betydligt djupare än den recession

- att som åtstramningspolitiken 1971-73 ledde till. Men ökning den

en av öppna arbetslösheten från 1,0 till 3,5 procent är trots allt allvarlig. Dessutom fick jämförbara länder dubbelt så hög tillväxt Sveri-

som

under dessa år tabell ovan.

ge se

Lars Jonung vet kanske inte hur rätt han har när han skriver att effekterna åtstramningspolitiken 1971-73 inte framstår

av som dramatiska jämfört med vad skulle följa dessa år framstår

som nämligen i stället mycket typiska för vad komma skulle.

som som

Vad Ionung och andra ekonomer möjligen inte har observerat

utfallet den ekonomiska politiken 1971-73 med nästan är att av skrämmande exakthet överensstämmer med utfallet den eko-

av nomiska politiken för hela perioden 1970-97. För denna period

helhet gäller nämligen att:

som

Den totala konsumtionen har ökat minst i västvärlden, Nya

Zeeland undantaget.

2. De totala investeringarna har ökat minst i västvärlden.

Den inhemska efterfrågan har därför ökat minst i västvärlden.

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Exporten har ökat aningen än i omvärlden i volym,

mer men med fallande terms of trade. Importen på grund den låga ökningen inhemsk efterfrå-

av av gan har ökat betydligt mindre än i omvärlden. Nettoexporten har därför ökat mycket kraftigt i förhållande till våra konkurrentländer. Den sammanlagda effekten utvecklingen för den inhemska

av efterfrågan och nettoexporten är produktionen, BNP, kraf-

att tigt har släpat efter jämförbara länder. Vår tillväxt har såväl för 1971-73 hela perioden 1970-97 varit ungefär hälften så

som hög i jämförbara länder. Bara Nya Zeeland och Schweiz har

som haft lägre tillväxt capita än Sverige sedan 1970.

en per

Så här de för Sverige inte alldeles upplyftande siffrorna gäl-

ser ut lande perioden 1970-97:

TORSTEN SVERENIUS

Man talade "de förlorade åren när i efterhand

som sagt om man beskrev det skedde 1970-73. Sett i backspegeln så skulle

som man

kunna tala de förlorade årtiondena sedan 1970. De tre nu om förlorade åren kom nämligen bli förlorade decennier.

att nästan tre Med förlorade då självfallet inte att vår produktion per ca-

avses pita skulle lägre nivå i dag än 1970 den har fram till

vara en - 1997 vuxit med 42 i Sverige 75 procent i omvärlden. Vad

procent

i dag skulle haft så mycket högre produktion,

som avses är att konsumtion och välfärd bara hade följt den genomsnittliga

om tillväxten i vår omvärld. Det talar är alltså skillnaden mellan

om vår reella och potentiella levnadsstandard.

Huvudorsaken till Sverige bara haft ungefär hälften så hög

att tillväxt i omvärlden står finna i det faktum att den inhems-

som att ka efterfrågan ökat så mycket mindre än i andra länder. Att netto-

ökat än i nästan alla andra länder under perioden har exporten mer alltså inte kunnat uppväga den katastrofala utvecklingen för kon-

sumtionen och investeringarna.

Vilka är då i sin orsakerna till att konsumtionen och investe-

tur ringarna inte ökat mer

Att olyckliga omständigheter har påverkat skeendet råder inget

tvivel Här drivs emellertid hypotesen huvuddelen efter-

om. att av släpningen för den inhemska efterfrågan och därmed för den samlade produktionen, BNP kan härledas till ekonomisk-politiska

beslut olika slag, devalveringar, momshöjningar, fixering av

av som växelkursen

med mera.

Hårdare åtstramning än i England och USA

Mycket talar för den brist på balans i samhället uppstod

att som när vår samhällsmodell började upplösas kapitel 3.1 och när

Bretton Woods-systemet föll har spelat central roll i

en samman-

hanget. Det paradigmskifte från efterfrågestyrning till utbudseko-

nomi inträffade i hela västvärlden kom faktiskt att i vissa

som en

avseenden nedan ännu kraftigare tillämpning i Sverige än i

flertalet konkurrentländer.

Trots åtstramningspolitiken i Reagans USA och Thatchers England så har den inhemska efterfrågan vuxit betydligt i des-

mer

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

länder än här. Mellan 1970 och 1997 Ökade den totala konsumsa tionen med i Sverige. Storbritanniens och USA:s siffror

31 procent för motsvarande period är 75,6 respektive 53,2

procent.

Att Sverige, över hela tidsperioden, har fört hårdare åt-

sett en stramningspolitik än så gott som alla konkurrentländer har inte uppmärksammats, varken i Sverige eller utomlands. Jag talar då

om de makroekonomiska inte hur konsumtionen

rent aggregaten, om har fördelats och hur vissa välfärd har utvecklats under

gruppers den här tiden. I det fallet det många håll värre än i

ser nog ut

Sverige. Detta är så allvarligt och uppmärksammas

nog värt att men här koncentrerar jag mig varför den svenska ekonomin inte

nu hållit takten med omvärldens.

Den underskottet i bytesbalansen finansministern

syn som Gunnar Sträng demonstrerade i och med 1971 års åtstramning bör också mot bakgrund det då ännu inte helt övergivna Bretton

ses av Woods-systemet, i Vilket valutakurserna teoretiskt fast fixerade

var och bytesbalansunderskott för för finansieras via

som var stora att det enskilda landets valutareserv måste finansieras lån från

genom Internationella valutafonden, med den risk för inblandning i den nationella ekonomiska politiken detta innebar.

som

Självfallet fanns också möjligheten justera växelkurserna.

att Trots att systemet inställt fasta kurser gjordes än 170

var mer

kursjusteringar devalveringar och revalveringar under Bretton

Woods-systemets tid 1944-73. Ett belägg så gott något för

som att detta med fasta växelkurser är chimär, ett

en arrangemang som

sken fasthet paradoxalt tenderar leda ger ett av men som nog att till större kurssvängningar regim med flytande kurser. Den

än en svenska utvecklingen belägg för denna hypotes, med det krafti-

ger

raset för kronkursen efter det så kallade kronförsvaret 1992 ga som

mest flagrant exempel.

Ekonomen Ulf Jacobsson har i Bo Söderstens bok Marknad och politik SNS, 1997 skrivit intressant kapitel den svenska

ett om stabiliseringspolitiken. Där han bland vår inte alltid

tar annat upp så vältimade växelkurspolitik. Om 70-talets inledning skriver han:

Under 70-talet fick kraftig uppgång i den internationella in-

flationen. Denna hade bland göra med den mycket krafti-

annat att

expansiva effekten USA:s ekonomi Vietnamkriget och

ga av

TORSTEN SVEHENIUS

dess finansiering. Sverige mötte denna utveckling med mycket

inhemsk politik. Skälet till att politiken fick denna uppläggstram ning Sverige slutet 60-talet började problem med

var att mot av

växande bytesbalansunderskott. Åtstramningen skedde dels

genom

de kvantitativa regleringarna kreditmarknaden drogs och att

finanspolitisk åtstramning. dels genom en

Effekten politiken blev att Sverige till del hamnade vid si-

av en dan den internationella överhettningen kulminerade 1973.

av som En jämförelse mellan svensk och tysk löneutveckling dessa år är instruktiv. År 1970-73 ökade de svenska lönerna med

sammantaget

medan lönerna i Förbundsrepubliken Tyskland samti-

40 procent digt ökade med 67 Det för Sverige möjligt att hålla

procent. var tillbaka uppgången i konsumentprisindex. Priset för politiken var

uppgång i arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten uppgick en

till mellan 3 och 4 Detta betraktades då ett som mest procent. som mycket högt tal.

Politiken kritiserades våldsamt den politiska oppositionen

av liksom de ledande akademiska ekonomerna, krävde

av som en mer expansiv ekonomisk politik. Episoden benämndes kritikerna "de

av förlorade åren. I efterhand framstår dock politiken möj-

som en

lighet att säkra måttfull inflationsutveckling i Sverige.

Denna möjlighet försatts emellertid felaktig växelkur-

genom en spolitik. Det naturliga konsolidera den relativt låga kost-

sättet att nadsutvecklingen i Sverige hade varit att 1973 appreciera den svenska kronan D-marken. I stället skedde faktiskt det

mot omvända. I den allmänna valutapolitiska turbulensen 1973 kom kro-

devalveras med 10 procent mot D-marken. nan att

Trots lönerna i Sverige 1974 med 17 procent steg vins-

att steg

i exportindustrin mycket kraftigt samtidigt den prismässi-

ten som

konkurrenskraften förbättrades. Detta skapade fartblindhet ga en

den svenska arbetsmarknaden och bidrog till den kraftiga

senare

inflationistiska utvecklingen. Växelkurspolitiken 1973 framståri

efterhand ett stort och strategiskt misstag som omintetgjorde

som

den inflationsdämpning åtstramningspolitiken under 1970-

som talets första år åstadkommit.

Ulf Jacobsson markerar med denna den politik fördes

text att som

lägga grunden för den svenska kostnadskrisen. Många kom att

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

andra har enbart hänvisat till illa fungerande lönebildning en som förklaring till kostnadskrisen. Man bör dock till tillägga orsakerna till resonemanget att en av att Sverige fick högre inflation än omvärlden 1970-71 faktiskt var

just åtstramningen, främst den höjda Denna situation

momssatsen.

att politiker slåss egenhändig inflation de själva skapat

- mot en med sin politik skulle återkomma vid flertal tillfällen efter - ett detta. Det tråkiga är bara så ekonomer och politiker har att

uppmärksammat denna paradox, finanspolitik har orsakat

att stram så stor del den svenska inflationen från 1970 till i dag. en av Sverige hade under andra halvan 60-talet fått begynnande av ett underskott i bytesbalansen. Orsaken bland minskande var annat ett sjöfartsnetto och ökad turism i charterresornas spår, vilket fören svagade nettot från handeln med tjänster. Det genomsnittliga bytesbalansunderskottet mellan 1965 och 1970 minus 0,6 var proi förhållande till BNP. 1970 underskottet minus 0,8 cent var ett procent. Det alltså inte precis något gigantiskt underskott var som utlöste rikshushållare Strängs åtstramning. Underskottet inte var större än i många jämförbara länder. Gunnar Emanuel ville dock bryta trenden, och 1970 års minus 0,8 procent vändes till ett plus 2,8 1973. procent På 70-talet och bit in 80-talet kom problemet med bytesen balansunderskottet utvecklas till de centrala frågorna i att en av hela den ekonomiska politiken. Underskottet störst 1982, var som efter andra oljeprischocken, 3,4 i förhållande till BNP. procent Många ekonomer drog omsider slutsatsen underskottet speglaatt de ett strukturellt problem; menade vår industrisektor man att var för liten för vid full sysselsättning kunna uppnå balans i vår att utrikeshandel. Som detta problem föreslogs överförande recept mot från den inhemska delen ekonomin till exportindustav resurser av rin, eller från S-sektorn privat och offentlig skyddad till

sektor

K-sektorn för internationell konkurrens sektor. utsatt Detta fick omsider allvarliga konsekvenser för Sveriges ekonomi eftersom den inhemska efterfrågan större del motsvarar en av

produktion och sysselsättning än exportindustrin.

TORSTEN SVERENIUS

Överbryggningspolitik, kostnadskris, strukturkris

När Gunnar Sträng genomförde sin finanspolitiska och penning-

politiska åtstramning 1971-73 hade dock inte ovanstående prioritering blivit allmänt accepterad ännu. Åtstramningspolitiken rönte tvärtom hård kritik från enig ekonomkår. Kritiken gick

en ut att priset för stärka bytesbalansen alldeles för högt, kostna-

att var att

den för minskad produktion och sysselsättning betydligt

en var

högre och fick allvarligare konsekvenser för medborgarna och

samhället än kostnaden för det relativt blygsamma underskottet i

handeln med omvärlden.

Politikerna lärde sig, för tala med Jonungs terminologi, att

att

priset för dylik åtstramning högt. Detta kom att spela

en var en viktig roll när den internationella lågkonjunkturen sköljde in över landets gränser efter den första oljekrisen vintern 1973/74.

Regeringen iscensatte då stimulanspolitik i syfte att över-

brygga den internationella lågkonjunkturen och hålla produktion

och sysselsättning tills det att den internationella efterfrågan

uppe

återvände efter oljekrisens verkningar. Förutom momssänkning

en 1974 satsade omfattande stöd till industrins lageruppbygg-

man nad.

Politiken blev lyckad två aspekter. Den höll produktio-

ur uppe

i Sverige under ett år då den föll drastiskt i omvärlden, och nen par

den höll sysselsättningen.

uppe

Tyvärr fick Överbryggningspolitiken också negativa konsekven-

Genom att den fulla sysselsättningen eller mindre garanteser. mer

rades regeringen behöll företagen personal annars grund

av som

den sviktande internationella efterfrågan hade tvingats gå. Detta av

uppåt lönerna i läge när löntagarna ville komgav en press ett

sig för tidigare bakslag:

pensera

De så kallade övervinsterna exportindustrin gjort under

som

1973 och 1974, och grundade sig höjda exportpriser och

som

det faktum att löntagarna inte kompenserade sig för den sti-

gande internationella inflation följde oljekrisen.

som

En mångårig eftersläpning i löneökning gentemot konkurrent-

länderna, från 1967 till 1975 hade ökat sina löner

som mer.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Den åtstramningspolitik med bland annat höjd under de

moms förlorade åren hade gett inflation och låga reala löneökningar. En depreciering valutan med 10 procent mot D-marken

av ca

höjda importpriser. Detta glöms gärna bort när

som gav man talar kostnadskrisen. Man börjar gärna historieskrivning

om och index vid årtalet 1974, och vill inte gärna diskutera vad

som

hänt tidigare.

Ekonomerna Ulf Jacobsson och Lars Calmfors utgör dock två

undantag. De har med avgörande fakta och vad

resonemang om som hände före 1974 bidragit till nyansering debatten. Deras

en av re-

återges i detta kapitel. sonemang Till ovanstående ska läggas att många företag väntade sig snabbt återvändande ljusa tider när avtalen skrevs, och det skrevs fleråriga avtal höga nivåer, bland den 1973 nyskapade pri-

annat av

vattjänstemannakartellen PTK, under Ingvar Seregaards led-

som ning enade tjänstemannasidans olika fackförbund, främst från SACO-SR och TCO. Ovanpå de höga nominella timlönerna avtal plus löneglidning lades dessutom höjda arbetsgivaravgifter. Resultatet kost-

blev en nadskris för den svenska industrin. Den svenska exportindustrin förlorade marknadsandelar läge där redan hade fått

i ett exporten

svårigheter i den djupa internationella lågkonjunktur

stora som

följt oljekrisen. 1975 föll importen kraftigt i många länder. Ganska snart insåg att överbryggningspolitiken miss-

man var

lyckad flera aspekter.

ur Professor Lars Ionung uttrycker saken så här:

Vi försökte konsumera överbryggningspolitik

- oss ur genom en

gigantisk konsumtionsfest, 1974-76, helt slog som var en som ut industrin och ledde till varvskris och bidrog till kriserna i svensk ekonomi. Det utomordentligt komma tillbaka, har

var svårt att egentligen aldrig kommit tillbaka balanserad marknadseko-

en nomisk bana efter det.

åminner det inte främst " i antisk konag P onun g om att var en g g

sumtionsfest kraftig lagerstödspolitik.

utan en

TORSTEN SVERENIUS

-Ja just det, så kallad efterfrågepolitik, det innebar att du såg

efterfrågekomponenterna, konsumtionen, investeringarna, lager-

hållningen. Såbyggde du alla dessa, och byggde tankbåtar

upp lager, och det visste köparna, att förr eller så behövde

senare båtarna realiseras ut. Sådet kostade

oss enorma summor.

Du tänkerpå järnet låg och rostade i väntan på konjnnkturupp-

som

gången

-Ja, och skog och massa, allting. Jag säger inte att det här är den

riktiga tolkningen, utan lägg pussel, det här är den förklaring

men

jag uppfattar den mest rimliga, givet liten, öppen ekosom som en nomi, och andra länder hur de har betett sig, hur det

om ser gått för dem. Min minnesbild Grassman att han

av var var en extrem keynesian, han ville blåsa efterfrågan, och då skulle resten

problemet mer eller mindre lösas automatiskt. Vi prövade det av 1974-1976, efter de förlorade åren", och ett vis körde också

under Feldt och Dennis i slutet 80-talet, det samma race av var en jättelik konsumtionsfest och arbetslöshet. Det håller

2 procents några år, sedan kom krisen och alla problemen med balansräkning-

och hela helsiket. en

Jonung smula med fakta här. Slutet 80-talet

är en ovarsam av var inte någon "jättelik konsumtionsfest". Vi hade två år, 1986 och 1987 med klart högre konsumtion än i andra länder, därefter ökade vår konsumtion mindre än i omvärlden Resten decenniet rådde

däremot spekulations- och byggboom.

en Svenskarnas konsumtion ökade mindre än i jämförbara länder såväl under 70-talet 80-talet. Inte efter de tre åren 1974-76

som ens kom ifatt omvärldens konsumtionsökning, gör ett in-

om man dex från 1970. Sedan är det väl knappast så att tre års högre konsumtion än i omvärlden, följer års klart lägre ökning än i omvärlden,

som tre kan orsak till utslagningen den svenska varvsindustrin. vara en av Det sistnämnda bör väl ändå rimligen bero den struktur/ert:

som drabbade västvärlden konkurrentländer, exempelvis i Syd-

när nya ostasien, dök och producerade kraftigt statssubventionerade

upp tankers, textilier och andra arbetsintensiva produkter betydligt

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

billigare än de moderna västekonomierna förmådde. Nedläggning-

ett inslag i rationell strukturomvandling, från

en av varven var en hamrande plåt till kunskapssamhälle, ehuru smärtsam och kost-

när den inträffade. Dessa samband måste Lars Ionung rimligen sam känna till. Ekonomihistorikern Lennart Schön kommenterar den bild

av händelserna jonung uttryck för i sin ESO-rapport

som ger om sta-

biliseringspolitiken som läroprocess:

Kriser bryter ut därför att förutsättningarna förändras, och - om-

ständigheterna ändras inte kan föra politik

så att man samma som tidigare. Jonungs tes bygger inte så mycket ett lärande utan

att det är helt situation. 1975 hade stark finan-

en ny man en siell position i Sverige och kunde satsa de medlen för att överbryg-

krisen. Det faktum exempelvis devalverade 1982 i stället ga att man

för att överbrygga ska också perspektivet att hade

ses ur man en skuldkris och tvingades omständigheterna att ta till helt andra

av åtgärder, och orsaken till att hamnat där beror att många

man

förutsättningarna för ekonomins utveckling förändrades i snabb av takt mellan 1975 och 1982, att insåg att det strukturell

man var en kris, det avgörande brott i den historiska utvecklingen,

att var ett det är faktiskt insikt började vinna spridning i början

en som av 1980-talet. Och det handlar då inte så mycket det inträf-

om att fat tillfällig störning egentligen. Nationalekonomers model-

en ny ler utgår ofta ifrån har i grunden stabil eller någor-

att man en lunda oförändrad situation i hur ekonomin fungerar, och till den kommer externa störningar eller chocker typ oljekriser, krig, katastrofer olika slag, och de måste då mötas med olika ekonomisk-

politiska medel. Beroende hur lyckades eller misslyckades

man förra gången så i läroprocess ändrar politiken, det är Jo-

en man

bild. Det är vanlig nationalekonomisk bild, den nungs en men ekonomisk-historiska analysen skulle lägga större vikt vid att förutsättningarna förändras, och kriserna bryter därför

att ut att

sådana grundläggande förändringar har skett, och då är inte tidigare

medel möjliga att tillgripa längre. Krisen leder ofta till insikt

det. om

TORSTEN Svsnemus

Emellertid, mitt under den värsta kostnadskrisen i modern tid höj-

des arbetsgivaravgifterna kraftigt, såväl 1975 1976.

som

När den borgerliga regeringen kom till makten började så

man småningom förstå i allvarlig kostnadskris. Enatt man var uppe en ligt Staffan Burenstam Linder, utnämndes till handelsminister som i den borgerliga regeringen, det lite och så med medvenya var tenheten problemets allvar. Hans minnesbild är följande: om

-Jag känner här att jag inte bara är och i efterhand. Valute pratar rörelsen 1976 den bestod i allt väsentligt socialdemokraterna av att skröt väldigt hade övervunnit kriser, oljekriser och över att man det med det andra. Och att det fanns avsevärda tendenser ena borgerliga sidan slå sig för bröstet och säga verkligen att att var med och drev momssänkningar och vad det för någonting. nu var Sedan fanns det några spridda röster, och dem faktiskt en av var jag, som sa tvärtom: att det här är ett mycket allvarligt läge för närvarande, därför att utvecklingen för Sverige har kraftigt försämrats, och jag hade då exemplifieringar, jag skrev artiklar och gjorde pressuttalanden. Och Henrik Borgström, han en annan person, drev också den linjen då. Jag kommer ihåg det för Henrik att var lite mig för han ansåg jag hade stulit hans idé. Men jag sur att tyckte, höll jag att säga, det omvända viset. Men därför har jag så starkt det. minne av

Alltså, under tid oroade sig för utlandsskuld samma som man en

inte fanns ännu netto och bytesbalansunderskott

som ett som statistiskt uppförstorat så fanns påtagligt var ett annat, mer problem i detta att industrins lönekostnader timlöner plus löneskatter under 1975, framför allt brant men 1976, steg gentemot omvärlden. Så småningom fick fler än Staffan Burenstam personer

Linder, ekonomijournalisten Henric Borgström och några andra

observanta iakttagare ögonen för detta, och då dröjde det upp trots

allt inte så länge innan exportindustrin fick sin kompensation för

kostnadskrisen. Den borgerliga regeringen beslöt i samråd med riksbanken att devalvera. Först skrevs kronan ned med 3 i oktober 1976 procent mot D-marken och därefter med mot EG:s så kallade 6 procent valutaorm i april 1977. Den 29 augusti 1977 övergav valutaman

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMIEFTER 1970

Nu skulle kronans värde i stället uttryckas effektiv ormen. som en kurs vägt genomsnitt valutorna i vår utrikeshandel,

gentemot ett av den så kallade valutakorgen. Ett veckor devalverade

par senare man så kronan igen, med 10 nämnda valutakorg. På

nu procent mot mindre års tid hade den svenska kronan skrivits ned med 19

än ett procent mot exempelvis D-marken.

När väl kostnadskrisen blev känd hade livlig debatt startat

en mellan nationalekonomerna hur skulle kompensera industrin

man för kostnadskrisen. Vissa föreslog just devalveringar, andra,

som Sven Grassman och Lars Calmfors, föreslog exempelvis sänkta

ar-

betsgivaravgifter.

Calmfors i dag kostnadskrisen kanske hade gått att

menar att undvika hade valt revalvera skriva värdet valutan

om att upp i tidigare skede och så sätt förhindra den stigande världsin-

ett

flation, följde oljekrisen, att skölja in över Sverige. Genom

som

revalvera blir importen i motsvarande grad billigare, vilket gör att

löntagarna inte behöver kompensera sig för den delen pri-

att av

sökningen hade kommit via fördyrad import.

som annars

Lars Calmfors:

-Jag skrev bok tillsammans med Erik Lundberg 1974. Vi

en mena-

de skulle revalvera, därför när världsinflationen då

att man att steg

sköljde de här prisstegringarna över Sverige, och hade då

re-

valverat så hade hållit inflationen. Men det där gick

nere rege-

ringen Sträng gick detta. Han för det här med

emot, emot var

fasta växelkurser, och det korn att hända att att

som var genom

inte revalverade så skapades det övervinster 1973-74,

enorma

vilket drog igång löneökningarna. Sedan sjönk inflationen så

småningom löneökningarna fortsatte hög nivå, så

ner men en

paradoxalt det faktum inte revalverade tvingade såvitt

nog: att man

jag förstår sedan fram serie devalveringar.

Jag frågar Calmfors inte revalvering hade försvårat för

om en ex-

portindustrin.

-Jo, kort sikt blev detju väldigt skjuts för exportindust-

men en

rin 1973-74, just att lönerna till början släpade efter

genom en

prisstegringarna i vår omvärld och de prisökningar våra

som ex-

TORSTEN SVEREN|US

portföretag kunde ta ut. Så marknadsandelar. I och med man vann att priserna givna världsmarknaden så fick var men steg, man ökade vinstmarginaler. Men det några års sikt så ser man menar jag att det slog andra hållet därför blev konkurrensatt netto att kraften försämrades, för när löneökningsprocessen hade kommit igång så gick den inte snabbt att hejda och då pressades marginalerna i stället, och det det hände 1976-78, år med 20var som tre procentiga löneökningar, och det egentligen bara 1973-74 var prisökningarna så där riktigt "stora, och sedan blev det i som var stället debatt skulle devalvera eller en om man

Lars Calmfors talar tre år med 20-procentiga löneökningar,

om det är inte helt korrekt formulerat. Löne/eostnadsökningar är men

sak, för de inbegriper arbetsgivaravgifter. Själva löneö/eningama

en betydligt lägre: 13,2 procent 1976, 10,5 1977 och 11,0 var procent

procent 1978 Genomsnitt för landets samtliga löntagare, enligt

KI. Om till detta lägger att inflationen under dessa tre år man var 10,2 samt 11,4 och 10,0 inser att några astronomiska lönelyft man det aldrig, löntagarnas bidrag till kostnadskrisen inte så var var stort ekonomer och politiker velat göra gällande. Politikerna som

bidrog med höjningen arbetsgivaravgifterna, och borde kan-

av ske därför sitt för detta bidrag till kostnadskrisen i stället ta ansvar för så fort lönebildningen kommer tal skjuta över skulden att

lönebildningen. Höjningen timlönerna avtal plus löneglidning med and-

av var ord inte alls så gigantiska de flesta fortfarande verkar ra som tro. Siffror det slaget har tendens förstoras sin väg från av en att statistikvårdande myndighet till allmän debatt, också siffror som

över statsskuld, bytesbalans och offentliga utgifter plågar göra.

Hur då Calmfors devalveringarna 1976-82 ser

Man kan väl säga att 1976 och 1977 då återställde något sånär det relativa kostnadsläget hade sprungit i höjden. Men sedan, som under de här åren i början 80-talet, så steg arbetslösheten med av en topp 1983, så såg ett behov kostnadsanpassning för man av en att klara sysselsättningen.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Men det problem, bland med de här stagneran- - var stora annat de industrierna och industristödet till dem, och det stora bud-

var

getunderskott och bytesbalansunderskott och stigande arbetslös-

het så det uppenbart inte kunde stimulera ekono-

- var att man min expansiv finanspolitik, den vägen fanns inte, utan

genom en

kände sig göra kostnadsanpassning så att fick man tvungen att en

sysselsättningen försämra bytesbalans och öka bud-

upp utan att getunderskott, det det gjorde. Jag väl 1976-77 lite inne

var man var

göra sådan där intern devalvering, alltså sänka arbetsgi-

att en

varavgifterna. Jag argumenterade egentligen emot devalvering-

nog

1981, kommer jag ihåg, och menade i stället skulle en att man ge sig löneökningarna, läget sådan karaktär då

att var av en att man skulle ta till någon inkomstpolitisk åtgärd. Det är ingenting som jag har argumenterat för sedan, jag vet inte hur ska se det

man där. Men jag rädd för skulle släppa iväg inflationen och

var att man

här löser varje gång våra problem att skapa acceptera att genom

inflation, devalvera, i stället borde göra kostmer genom att att nadsanpassning att trycka lönekostnaderna genom att

genom ner säga "det här är sånt exceptionellt läge så att får göra det.

att ett

Tror då Calmfors sådan inkomstreduktion hade fun-

att en typ av gerat

-Jag optimistisk då än jag skulle i dag. Jag tror

var nog mer vara inte längre den här inkomstpolitik. Det försöktes

typen av

sedan 80-talet efter devalveringarna, misslyckades ett antal

men gånger. Jag förutsättningarna hade varit bättre att lyckas

tror att

inte hade devalverat hade förmodligen om man innan, men man inte fått sådan kostnadssänkning fick de-

en stor som man genom valveringarna, möjligen lite för stora, för det sedan

som var gav den här kraftiga uppgången i hela ekonomin successivt under 80talet, uppgång kanske varför kraftig, och bidrog till att

en som som den här finansiella bubblan blev den blev.

så stor som

Hur helst. Man tryckte i stället ned lönerna indirekt genom

som devalvera 1976 och 1977 med sammanlagt 19 vilket att procent, ledde till industrins konkurrenskraft Västtyskland

att gentemot och övriga konkurrentländer återställdes till förhållandet

i stort

TORSTEN SVERENIUS

före kostnadskrisen. När Lars Calmfors talar devalveringar-

om att möjligen blev lite för stora tänker han det efter de na att tre

devalveringarna 1976-77 skulle komma ytterligare två; den

ena genomförd borgerlig regering, den andra genomförd den

av en av socialdemokratiska regering tillträdde 1982.

som Dessa två devalveringar, i synnerhet den sistnämnda, det

var av offensiva slaget, de gjordes alltså inte främst i syfte att återta förlorad konkurrenskraft för vår exportindustri för-

utan att ge en del konkurrentländerna och erövra marknadsandelar för gentemot svensk export.

Regeringen Fälldins devalvering 1981

Lars Wohlin, idag Dresdner Bank, blev riksbankschef i oktober 1979. Han kommenterar kostnadskrisen och höjningen arbets-

givaravgifterna följande vis:

Det kom några höjningar i januari 1975, och sedan enades - stora

i Haga-uppgörelsen några stora höjningar i januari 1976

man om och 1977, jag tror höjde alla de tre åren. Särskilt minns jag när

man jag kom in statssekreterare Ekonomidepartementet att den

som tillträdande regeringen hade lovat att höja arbetsgivaravgifterna mitt i den värsta kostnadskrisen med fyra procentenheter, vilket jag då försökte förhindra. De de inte kunde bryta överens-

sa att kommelsen. Men jag Ni är ändå ansvariga till sist för vad

sa:

händer, så ni kan inte sitta fast med idiotisk politik som en "odå, Ahlmark.

Man lade alltså ytterligare bördor på företagen

Ja, fyra procents avgiftshöjningar mitt i den värsta kostnadskri- -

företagen bara flöt och Åsling hivade miljarder för att sen, ut ut försöka släcka branden. Det fullständigt idiotisk politik

var en enligt mitt det. Vi tappade nästan halva valutareserven i

sätt att se

spekulationerna kronan.

mot

Lars Wehlin enligt honom själv arkitekten bakom den devalve-

var

ring gjordes den borgerliga regeringen 1981.

10 procent som av

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Den gjordes i ett läge där västvärlden gått in i kris i samband

en ny

med den andra oljeprischocken, OPEC II. Bytesbalansen hade åter försvagats, grund oljekrisen, i Sverige krisstäm-

av men var nu ningen så stark efter kostnadskris, strukturkris, budgetunderskott och arbetslöshet att alla internationella problem i den ekonomiska debatten kom att betraktas specifikt svenska. Underskottet i

som bytesbalansen, de förlorade marknadsandelarna, underskottet i

budgeten, de stigande offentliga utgifterna, inflationen det tolka-

des många hemmatillverkade problem flertalet

av som trots att av dem för alla oljeimporterande länder i västvärl-

var gemensamma den.

Wohlins argument för devalvering dels att kronan hade

en var apprecierats något i förhållande till D-marken och andra valutor

vilket stämmer, även det blygsam uppskrivning dels att

om var en -

Figur 3.3. Bytesbalans i förhållande till BNP 1971-97 i Sverige och

små OECD-länder

IByiesbolonsiförhållande BNPSverige små l

till i och jömförboroIönder

E El

SVERIGE OECDsmå

i /rw

Å W

vf/i

vx/

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIITI

Källa:OECD,EconomicOutlook.DiagramTorstenSverenius1999.

TORSTEN $VEREN|US

ökade offentliga utgifter trängt ut industrin, diskutabelt

ett mer

Wohlins huvudskäl till devalveringen emellertid den argument. var

försvagning bytesbalansen inträffat.

av som

Gör diagram över bytesbalansens saldo i förhållande till

man ett

BNP och jämför Sverige med andra oljeberoende småländer i

OECD Österrike, Holland, Belgien, Danmark, Norge med flera

så visar det sig dock Sveriges underskott inte djupare än - att var deras, med överensstämmelse följde ett genomsnitt

utan stor av dessa länder.

Därmed kan detta Wohlins skäl för den borgerliga regeringens

devalvering 1981 ifrågasättas.

Av diagrammet framgår det inte förrän 1988-92

att var som underskottet i bytesbalansen blev markant djupare än i andra länder. Detta har speciella orsaker, jag vill göra kort utvikning

som en

innan jag fortsätter diskutera för och deom att argumenten emot

valveringen 1981.

Handeln med och tjänster visade överskott under hela 80-

varor talet krympte 1989, underskottet härrör från transfereringar

men

u-hjälp m.m. framför allt från kapitalavkastning, i

men posten huvudsak räntebetalningar för den offentliga sektorns lån och

räntebetalningar för den privata sektorns lån för direktinvestering-

företag köps till större andel än 10 procent, aktier eller ar som en

röstvärde portföljinvesteringar företag köps till mindre än

som 10 procent.

Utan ha granskat saken särdeles ingående kan jag bara kon-

att

att svenska företags utlandsinvesteringar steg extremt kraf-

statera tigt under 1980-talets andra hälft. Kraftigast ökningen mellan

var 1988 och 1990, efter valutaavregleringens avskaffande 1989. Det är de ökade räntebetalningarna från utlandslån upptogs för att

som investera dessa direktinvesteringar, portföljinvesteringar och fas-

tighetsköp till mycket stor del har belastat kapitalavkastning-

som

och därmed bytesbalansen. För att uppfattning olika en ge en om storheters inverkan bytesbalanssaldot kan för-

nämnas att av svagningen bytesbalansen mellan 1988 och 1990 34,6 miljar-

der löpande priser, bytesbalansen mäts i löpande priser så kom

8,6 miljarder från handel med 7,4 från handel med tjänster.

varor, Den privata sektorns nettoräntor utgiftsräntor minus inkom-

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

sträntor försvagade bytesbalansen med 25,6 miljarder. Från det

underskottet ska dras ökad nettoavkastning direktinveste-

ringar 7,5 miljarder. Summan den privata sektorns kapitalav-

av kastning ger alltså ökning underskottet i bytesbalansen med

en av

hela 18,1 miljarder.

Att från underskott har sådana orsaker dra slutsatsen

ett som

svenska medborgare i allmänhet har "levt över sina tillgångar" att

är knappast en verklighetstrogen beskrivning.

En viktig utredning med Kapitalavkastningens roll i by-

namnet tesbalansen SOU 1990:45, ledd IUI:s chef Ulf Jacobsson, tit-

av tade del den problematiken, och kom då fram till bland

en av

svenska företags återinvesterade vinstmedel från direktinannat att

vesteringar i utlandet bör registreras pluspost i bytesbalansen.

som

Kontentan detta räntebetalningarna för investeringar-

av är att om na ger ett minus i bytesbalansen så bör också utdelningen

som

denna investering registreras plus i bytesbalansen,

genererar som detta återinvesteras utomlands och inte återförs

även om pengarna till Sverige. Denna förändring definitionerna genomfördes också

i enlighet med utredningens förslag, och är också i enlighet med

IMF:s rekommendationer. Om det över huvud ska

taget vara meningsfullt att mäta bytesbalansen och jämföra dess storlek mellan olika länder så måste naturligtvis alla länder använda defi-

samma nitioner. Detta Sven Grassmans käpphästar, att Sverige

var en av inte många andra länder bokförde dessa återinvesterade

som vinstmedel, och att vår bytesbalans därför såg sämre i statistiken

ut än i realiteten. I och med KARIB-utredningen kunde denna gamla

tvist läggas till handlingarna.

Angående devalveringarna och bytesbalansen bör också nämnas

de 5 devalveringarna 1976-82 sänkte värdet den svenska att kronan med vilket fördyrade privata och offentliga

45 procent, utlandslån, bidrag till underskottet ökade i motsvarande mån.

vars

Huruvida devalveringar verkligen stärker bytesbalansen

är en

svår fråga. En devalvering medför vanligen importen fördyras.

att

Devalverar med så stiger importpriserna i

man 45 procent motsva-

rande mån förutsatt importörerna höjer sina priser lika myck-

att et. Med färre devalveringar hade alltså kunnat importera betyd-

ligt till pris, och kunnat importera för-

mer samma mer utan att

TORSTEN SVERENIUS

sämra bytesbalansen. Man bör därför inte med självklarhet utgå ifrån devalvering sikt verkligen stärker bytesbalansen,

att en

den i bästa fall leder till ökad exportvolym i några år även om en

priserna våra produkter sänks i utländsk valuta. En devalveom ring kan också i bästa fall öka exportindustrins marknadsandelar, eftersom det går att observera ett samband mellan relativpriser och marknadsandelar professor Nils Gottfries bidrag ijonungs bok

Devalveringen 1982 rivstart eller snedtändning, SNS, 1991.

De positiva effekterna devalvering klingar emellertid ofta

av en

relativt snart, och därefter kommer ofta rekyl i form inflaut en av

tion, bromsad produktivitet, ökade kompensationskrav etc. Den

store bank- och industrimannen Marcus Wallenberg lär ha sagt: "Devalvering är att kissa i byxorna först värmer det

som - men

sedan blir det obehagligt. Att devalvering inte är ett långsiktigt

effektivt sätt att lösa ett lands problem har varit känt länge.

Värt att notera är i alla fall att under den tid då bytesbalansens saldo betraktades den kanske allra viktigaste målvariabeln för

som hela den ekonomiska politiken och medborgarna fick höra att

deras konsumtion för hög och ledde till för stor import

var en som försämrade vår bytesbalans då hade sagt ett underskott

- som

i själva verket typiskt för liknande länder, med kraftiga som var

djupdykningar vid de bägge oljekriserna. Något större strukturellt

betingat underskott, litteraturen och debatten handlat är

som om, det svårt spåra i dessa siffror.

att

Så tillbaka till devalveringen 1981. I Riksbankens särskilda

protokoll från Riksbanksfullmäktiges sammanträde

den 14 september detta år anför riksbankschef Lars Wohlin följande:

Devalveringar ökar inflationen. Risken är att de snabbt äts

stor upp

snabbare stegring löner och priser under följande år

genom en av

och är tillbaka till utgångsläget. Det är därför

att man snart av

största vikt att notera att Sverige inte förlorat någonting den

förbättring i Sveriges relativa lönekostnad producerad enhet

per

uppnåddes 1977. Devalveringarna 1977 har under de följande

som

fyra åren inte utlöst snabbare löne- och prisspiral än vad i

en som

genomsnitt gällt för OECD-länderna.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Det våra relativa arbetskraftskostnader

är värt att notera att per producerad enhet i industrin relative unit labour costs inte hade försämrats sedan devalveringarna 1977.

Wohlin tillägger dock:

Ändå visar de kraftigt växande underskotten i bytesbalansen och

statsbudgeten och den höga inflationstakten att politiken inte lyckats. Den väntade fortsatta förbättringen vår konkurrens-

av kraft efter 1977 års devalveringar har inte realiserats.

Wohlin de viktigaste orsakerna till den uteblivna förbätt-

menar att ringen konkurrenskraften står att finna i den offentliga ut-

giftsexpansionen, arbetsmarknads- och industripolitiska åtgärder

låser fast arbetskraft i olönsam produktion samt frånvaron som

åtgärder ökade arbetskraftstillgången för näringslivet

av som ge-

ökad rörlighet, ökade arbetsincitament med mera. nom

Om detta kan sägas, förutom att analysen säkert är korrekt

ur flera aspekter, den offentliga konsumtionen från 1970 till 1981

att ökade mindre i Sverige än i omvärlden alla år utom två, 1976 och

1979 procentuell ökning, volym. Det enda året med klart högre

offentlig konsumtion än omvärlden under perioden just 1979,

var och orsaken till det bland annat att landets tre ledande ekono-

var miprofessorer Bertil Ohlin, Erik Lundberg och Assar Lindbeck

1978 hade uppvaktat den borgerliga regeringen med krav

en mer

expansiv politik, något också genomfördes i enlighet med de-

som

rekommendationer. ras

Om detta berättar Lars Jonung i sin ESO-rapport stabilise-

om ringspolitiken. Jonung citerar den promemoria ekonomerna

som överlämnade till statsministern vid uppvaktningen den 21 augusti

1978. Utgångspunkten för professorernas PM följande:

var

Sedan stor del den nödvändiga kostnadsanpassningen för

en av

svensk ekonomi genomförts och inflationen kraftigt har redu-

cerats, har förutsättningarna för den ekonomiska politiken radikalt

ändrats. Medan åtstramning motiverad under tiden 1977 1

en var -

juli 1978, för devalveringen skulle möjliggöra den eftersträvade

att

kostnadsanpassningen, är tiden inne för expansiv stra-

nu en mera

tegi.

TORSTEN SVERENIUS

Två år tidigare hade trio enligt Sven Grassman uppvak-

samma

den nytillträdde statsministern Thorbjörn Fälldin, då med det tat

budskapet, begärde åtstramning ekonomin

motsatta man en av vilket också korn till stånd. Såväl åtstramningen 1977, med bland

höjd expansionen 1979, med ökad offentlig kon-

annat moms, som sumtion, i så fall följd dessa ekonomers personliga

var en av upp-

vaktande regeringschefen.

Tillbaka till Wohlins argumentering för devalveringen 1981.

När det äller transfereringar ökade de inte än i andra län-

mer

der, 1974 hade socialförsäkringarna i Sverige blivit

netto. skattepliktiga, vilket blåste dem statistiskt. Efter 1977 växte

upp

inte transfereringarnas andel produktionen, det växte

av som var den offentliga konsumtionens andel och den offentliga sektorns räntebetalningar, bland annat den ackumulerade utlandsskuld

det löpande underskottet i bytesbalansen orsakade. som

Beträffande underskottet i den konsoliderade offentliga bud-

så det 3,5 procent i förhållande till BNP 1981, i nivå med geten var

jämförbara länder.

Den offentliga sektorns ackumulerade nettoskuld däremot

var betydligt lägre än i omvärlden, rättare det ingen skuld alls

sagt var utan nettofordmn i storleksordningen 5,6 procent i relation till

en BNP, att jämföra med jämförbara länders nettoskuld 18,1

procent. Dock försämrades våra finanser i takt med den internationella

lågkonjunktur följde i oljekrisens spår, i snabbare takt än i

som andra länder.

Sveriges offentliga finanser bekant volatila,

är som mer mer rörliga uppåt och nedåt. Det beror våra skatte- och

att genom bidragssystem har skapat kraftiga automatiska stabilisatorer i båda

riktningarna. Detta medför får kraftigare försvagning

att en av

finanserna i lågkonjunktur och kraftigare förstärkning finan-

en av

i högkonjunktur. Vi drog också med den ekonomiska politiserna ken ned den privata sektorn hårdare i Sverige än omvärlden gjorde under perioden 1976-83, vilket gjorde att vår nettoskuld steg kraftigare i förhållande till BNP fig. 3.4

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Figur 3.4. Offentlig finansiell nettos/euld i förhållande till BNP I 978- 2000 i 14 OECD-länder

I j

Offentlignettoskuldiförhållandelill BNP1978-2000.

| E sve EI OECD14

40,0 r.,

F/ / /N J

-20,o

-30,0 I | I I I | I I | l l I I I I I | I I I I I 78798081828384858687888990919293949596979899 0

Siffrornaför 1999ochår2000är prognoser. Källa:OECD,EconomicOutlook.DiagramTorstenSverenius1999.

När det gäller inflationen så hade den förvisso fått skjuts uppåt en devalveringarna, vilket förstärkte de internationella prishöjningav och två momshöjningar, 1977 och 1980, inte någon arna, av av ex-

pansiv politik. Vi förde visserligen expansiv politik 1979,

en men inflationen det året blev lägre, inte högre än i omvärlden. Året därpå, 1980, ökade däremot inflationen kraftigt. Det hade två orsaker:

De internationella prisökningarna till följd OPEC II. av

Den åtstramning den borgerliga regeringen genomförde i

som

form momshöjning.

av en

Det alltså stram finanspolitik, inte expansiv, fick vår inflavar som tion att öka än i omvärlden. mer

TOFISTEN SVERENIUS

Den 10-procentiga devalveringen genomfördes i alla fall 1981.

År 1977 hade höjt när devalverade, vilket

man momssatsen man ytterligare hade spätt inflationen. Denna gång valde den borger-

liga regeringen sänka i samband med devalveringen för

att momsen motverka den inflationsdrivande effekten devalveringen geatt av

fördyrad import, vilket också mycket riktigt korn att mot-

nom

verka inflationsimpulsen.

med Lars Wohlin diskussion Sven Grassman Jag tar upp en som förde, även våra konkurrentländer fick ett bytesbalansunder-

att skott OPEC. Men Grassmans att detta

gentemot argument var knappast kunde motivera devalverade gentemot konkurren-

att

jag frågar Wohlin hur han det resonemanget. terna. ser

-Jo, Sverige vid den tiden mycket starkt oljeberoende, med

var världens nästan högsta oljekonsumtion individ, dessutom

per byggde 10 procent hela industrin att bygga tankerbåtar. Så

beroende energipriserna och oljepriserna. Japan, var extremt av

hade helt flytande växelkurser, devalverade med 25 procent som för klara sin bytesbalans. De tvekade inte ögonblick att de-

att ett valvera 25 procent.

Tyskland devalverade också 1979/80, så de kände inga helst - som problem med devalvera. Så nej, det tog jag inte mycket hänsyn

att till, bytesbalansen viktig att skydda. Det min uppfattning i

var var alla fall, devalverade och höll igång industrin och skyddade den konkurrensutsatta sektorn.

En titt i statistiken visar visserligen kronan hade stärkts gente-

att

D-marken mellan 1979 och 1981, diagrammet nedan mot men som visar så rörde det sig inte mycket. Däremot stiger D-marken

om mycket kraftigt kronan efter 1981 och 1982 års devalve-

gentemot

ringar.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Figur Svenska kronor per D-mark I 975-96

Svenska kronor per d-mork

4,00

31D .J

2,00 J

II I I I l I I I I I T I I I I I I I lä

75 7677 78 798081828384858687 88 89909192 93949596

Källa:SverigesRiksbank.

Wehlin har rätt i Sverige oljeberoende än många andra

att var mer länder, och oljeprishöjningarna därför drabbade hårdare.

att oss Detta gjorde att fick ett något större bytesbalansunderskott än

del andra länder, dock inte dramatiskt större. en

Sammantaget är det svårt att med bestämdhet säga hur motive-

rad den borgerliga devalveringen Exportindustrin hade

1981 var.

nämnts kompenserats för kostnadskrisen devalveringsom genom

1976 och 1977. Redan före devalveringen 1981 våra relatiarna var

arbetskraftskostnader, det kanske viktigaste måttet på industva rins konkurrenskraft, tillbaka den nivå de hade innan 1975 när kostnadskrisen drabbade oss.

TORSTEN SVERENIUS

Figur 3.6. Bytesbalans i förhållande till BNP 1981 i Sverige och 18

OECD-länder

| I

Bytesbokznsiförhållandetill BNP1981.

4,0

T I I I I I I I INTF T I I I I I I

NorschwNL GB JapUSÅTyskFra FinOstrItal SveSpaDK Isl Belg NZAustr

Källa:OECD.EconomicOutlook.DiagramTorstenSverenius1999.

Att det uppstod viss den borgerliga regeringen de-

en press att valvera igen kan det förstås, dels med tanke exportin-

trots att dustrin hade förlorat marknadsandelar, dels med tanke att vissa andra länder också devalverade i skuggan OPEC II. Man bör

av också komma ihåg Sveriges export ökade mindre än konkur-

att rentländernas såväl 1980 1981.

som

En faktor medverkade till devalveringen 1981 att

annan som var

socialdemokraternas planer att genomföra stor devalvering

en om

valet 1982, hade läckt ut. man vann

Jag återger här del intervjun med dåvarande riksbanks-

en av chefen Lars Wohlin:

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Lars Wohlin: Socialdemokraterna hade krisgrupp med Ing- - en Carlsson ordförande, och Erik Lundberg rådgivare där. var som var Den debatten fördes våren 1981 den skrevs aldrig för som ut, men ekonomer kan läsa mellan raderna så det alldeles som var uppen-

bart siktade devalvering vid maktövertagande.

att man en ett Även inte Lundberg argumenterade explicit och öppet, så om var hans tanke stor engångsdevalvering sedan skulle skapa en som en plattform från vilken kunde börja igen det den ofman om - var fensiva devalveringens principer skulle ha, skulle man som ge en ny start för Sverige. I det aktstycke de presenterade i juni, så det så var

tydligt att siktade stor devalvering.

man en

Torsten Sverenius: I juni 1981

-Ja, så skulle socialdemokraterna fick makten 1982. göra om man Jag vet att de diskuterade i partirådslag och så där, och det ledde till att skulle föra ut det här med devalvering i ganska vida man en stor kretsar. Och detta skulle naturligtvis i marknaden snart vara ute och det skulle snart kunna leda till kronan. Om ska press man ha demokratisk förankring devalveringen så blir det inget bra. en av

Nej, av förståeliga skål.

Men det det de hade, de hade stormöte med 30 styck- - var som samlade och diskuterade. en

Det måste ha läckt ut tycker man

Det gjorde det också. -

ja, och det kom valutaulflöden.

-Ja, och då visste jag det skulle kunna bli så. Det läckte när de att socialdemokraterna hade stormöten det här. Det andra om var att jag visste det skulle bli ännu devalveringsrykten störatt mer sannolikheten blev att de fick makten, och den blev ganska re hög eftersom den borgerliga regeringen helt insomnad och var

sprack.

TORSTEN SVERENIUS

I nsomnad

Den inte insomnad, det fel, den hade sådana inre - var var men konflikter den inte fungerade, så ska uttrycka det. att man

Att den inte var bandlingskrajftig

-Den blev inte handlingskraftig därför den hade så starka inre att konflikter. Den inte minsta sätt insomnad det aktiv var - var en kamp, det fel uttryckt. Men i vilket fall helst så lägger var som 8 justering, nej jag det blev 10 procent, och då upp procents tror finns ingen anledning för dem köra det här med den stora att devalveringen, det min tanke, och då förankrade jag det hos var Wirtén, då finansminister. Men han hade inte några som som var

helst förutsättningar tillgodogöra sig ekonomiska

att resonemang den här och det fanns ingen anledning förankra det av typen, att hos finansministern det gjorde jag hos Åsling och Fälldin i utan stället. Så det fanns valfrihet. en

Den valfrihet Wohlin här talar är alltså riksbankschefens valfriom het förankra exempelvis beslut devalvering hos finansatt ett om ministern eller statsministern. Lars Wohlin återkommer under in-

tervjun till hur de politiskt styrande insatta i personer av som var penning- och valutapolitiken. Han detta också gäller fimenar att nansministrar och ordföranden i riksbanksfullmäktige under den borgerliga regeringstiden 1976-82. En dessa ordföranden kallar av Wehlin ett rundningsmärke. Lars Wohlin undantar dock statsministern Thorbjörn Fälldin, han tillfredsställande som menar var

påläst.

Efter vårt samtal säger Wohlin det aldrig hade varit lönt att att försöka föra liknande diskussion med de politiskt ansvariga efen de alldeles för okunniga. tersom var Nu ska tilläggas Lars Wohlin å andra sidan år landets att en av kunniga området, det han säger sätter fingret ett mest men demokratiskt dilemma: kunskapsklyftan mellan folkvalda och sak-

kunniga. Hur ska exempelvis våra riksdagsmän kunna bestämma

inriktningen valutapolitiken de inte besitter de teoretiska

och empiriska kunskaper krävs

som

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Problemet är aktuellt i dagarna många politiker vill genom att låsa vår valuta igen ERM och medlemskap i EMU, där genom ett låser kurserna mellan EU-länderna för man genom euron gott.

Regeringen Palmes devalvering 1982

Den borgerliga devalveringen från 1981 hade knappt hunnit verka

förrän den tillträdande socialdemokratiska regeringen Palme/ Feldt

devalverade igen i oktober 1982, med Palmeregenu 16 procent. ringens finansminister Kjell-Olof Feldt ville devalvera med 20 nye procent, fick efter kritik nöja sig med 16 De nordiska men procent. grannländerna hade starkt Sveriges försök på denreagerat mot att väg åter vinna konkurrensfördelar för sin exportindustri, något na

hotade att försvaga industrisysselsättningen i dessa länder.

som Om den borgerliga devalveringen 1981 kan diskuteras så var

Feldts "superdevalvering" direkt utmanande för löntagarna,

som efter år reallöneökningar skulle sina löner ytterligare sex utan nu urholkade inflationen samtidigt de skulle tvingas åskåda av som

exportindustrin och aktieägarna bli förmögna devalve-

samma ring. Devalveringens politiska tillkomst beskrivs DN:s chefreav daktör Hans Bergström, fil. dr i statsvetenskap, i boken Devalve-

ringen 1982 rivstart eller snedtândning", Lars Jonung, red. SNS -

Förlag, 1991. En devalvering har många för politikerna lockande egenskaper.

Bergström nämner bland annat:

Devalveringarna har en politiskt lockande tidsprofil. De samhälls-

ekonomiska fördelarna, särskilt i form högre aktivitet, tiav syns digt, medan den troliga baksmällan kommer Korta mandatsenare. perioder bidrar till sätta den politiska räntan högt: åtgärder med att snabb utdelning värderas i förhållande till långsiktigt avkastanupp de politiska investeringar. Den politiska tidshorisonten i Sverige är en mandatperiod på tre år. Under den tiden behöver regering en ny kunna Visa resultat i fråga det är viktigast. Och upp om som om detta viktigaste är något kommer i ekonomisk som sent en uppgångsprocess, såsom lägre arbetslöshet 1982, växer kravet

TORSTEN SVERENIUS

mycket starkt verkande doser för att effekterna ska påtagligt visa sig före nästa valår. Devalvering uppfyller detta krav stark medi-

cin för korta tidshorisonter. En devalvering sänker reallönerna via inflationen, och anonymt, inte så uppenbart sänkta nominella löner eller skattesom genom

höjningar.

En reflektion kan göra till detta är att det kan ödesdigert man vara med där partierna är lika intresserade vilken effekt ett system av den ekonomiska politiken kan för det partiets chans att egna återväljas det får för ekonomin och medborgarnas välfärd. som Man kan också fundera över hur demokratiskt ett tillvägagångssätt a: 0 o sanka reallonernanu .. 9 93 0 medborar som gar ut pa att anonymt sa att

inte upptäcker det.

garna Hans Bergström nämner ytterligare två viktiga faktorer som var avgörande för socialdemokraternas vägval vid den devalvestora

ringen:

Devalveringen löste del den regeringens budgetdilemma. en av nya Problemet hade bundit sig för utgiftsexpansion i rad var att man en

avseenden: kraftigt ökade arbetsmarknadsutgifter, återtagande av borgerliga besparingar i transfereringssystem de fyra vallöfte-

na", ökade offentliga investeringar. Med hänvisning till den generella konkurrensförbättringen kunde i gengäld industrisubvennu tioner reduceras, strukturfonden och liknande selektiva förslag från oppositionssidan läggas sidan dras in från samt mer pengar

kapital- och företagsbeskattningen börs och näringsliv

utan att förtvinade. Under det krav kampen mot inflationen ställde som uppföljning devalveringen blev det också lättare att driva som av en hård budgetprövning och avindexera sätt i praktiken inett som nebar betydande besparingar. Efter tillfällig uppgång i statsuten gifterna 1982/83 fortsatte och förstärkte Palme det trendbrott hade skett under de borgerligas sista år vid makten. nedåt som

Även de offentliga investeringsutgifterna fick i praktiken stryka

foten från våren 1983. Devalveringen innebar val mellan plan och marknad. "Den ett tredje vägen sådan inte specifik socialdemokratisk väg. var som en Mittenregeringen hade motsvarande föresats den utatt, som

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

tryckte det, arbeta och krisen, dvs. söka förena spara oss ur att inhemsk åtstramning med ökad Den offentliga disnettoexport. kussionen i det här avseendet före 1982 års val gällde dels socialdemokratiska attacker den inhemska åtstramningen mot Cmetallarbetaren har förlorat månadslön n Jdet behövs svängen , rum i stället för svångrem", "den förtorkade besparingspolitiken, dels medlen för åstadkomma det ökade arbetet. Mittenregeringatt en talade mest det generella kostnads- och konkurrensläget för om svensk industri.

I regeringens proposition vissa ekonomisk-

1982/ 83:50 om

politiska åtgärder står det:

En sänkning reallönerna är oundviklig och nödvändig. För hela

löntagarkollektivet blir minskningen efter skatt och prishöjningar

en minskning reallönerna med 5 nästa år. Här av ca procent svarar

devalveringen för 3

ca procent.

I sin läsvärda avhandling Rivstart Från opposition till regering skriver DN:s chefredaktör Hans Bergström följande det socialdeom mokratiska krisprogrammet inför valet 1982:

Det socialdemokratiska krisprogrammet både före och 1982, som efter valet framställdes i färdigt regeringsprosom ett stort sett för ekonomin, hade i själva verket rad andra funktioner än gram en att förbereda för regerande och i de verkligt viktiga delarna inte var

tillräckligt konkret för hålla regeringsprogram. Dess bety-

att som delse för regerandet låg nästan helt i det bidrog till ändrad att en och realistisk analys inom partiet, i god tid före 1982 års val, mer och därmed hjälpte den regeringen intellektuell och polinya att tisk förståelse inom arbetarrörelsen för den koststrävan att ner nadsläge och inflation blev regeringens huvudlinje. som

Till detta kan läggas socialdemokraterna knappast fick ned att kostnadsläge och inflation, med den kraftiga devalveutan att man ringen och den följande momshöjningen såväl urholkade reallö-

nerna som höll kostnadsläget, de nominella löneuppe genom att

TORSTEN SVERENIUS

ökningarna efter detta kom att öka än i omvärlden, utan att

mer reallönerna ökade. När undertecknad intervjuade förre LO-chefen Stig Malm så

han följande angående LO ställde devalveringen och

att upp re-

allönesänkningen:

Vi med det, Vi gjorde det vecka innan den träd- - var upp en de i kraft, sådär hade kunnat tjäna Malm skrattar. Vi

man pengar. hade diskussion, och Gunnar med i den diskussionen.

en Sträng var Han baxnade när började tala Feldt ville devalvera med 20

om att

det blev kompromiss till slut procent, men en 16 procent. Sträng ville ha betydligt lägre devalvering. Men det här ställde

till hundra Varför Jo, därför övertygade upp procent. att var

det här skulle leda till något bättre. Vilken tilltro hade om att man till socialdemokratin då, när kunde ställa 16-

man upp en procentig devalvering. Jag jag LO-ordförande gick ut

menar; som och slogs för 16-procentig devalvering, sänkte våra med-

en som

lemmars köpkraft Det därför att jag fullkomligt övertygad

var var

det blev bättre. Och det blev det om att det där skulle göra att också.

Huruvida "det blev så" kan förvisso diskutera. Det är emel-

man lertid intressant att notera det politiska spelet: att socialdemokra-

så att säga bortsåg från den borgerliga devalveringen 1981,

terna

ville ha sin devalvering" de kunde inhösta framutan egen som gång med. Att LO i det läget ställde devalvering utan att sätta

upp en ny sig tvären säger del det grundackord som var anslaget i

en om den ekonomisk-politiska debatten, och kostnadskrisen fortfa-

att rande så väldig i folks medvetande.

var

Stig Malm igen:

Det här treårsavtalet för PTK ett fullkomligt vansinnigt avtal, - var då rusade lönerna iväg under den här treårsperioden de aldrig

som hade gjort tidigare. Och det möttes inte att kunde rationa-

av man lisera i lika snabb takt, utan det blev helt enkelt väldigt starka prisgenomslag det, vilket gjorde du i hårdnande konjunktur

att en

försämrad konkurrenskraft för svensk industri. fick en

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Och det fortsatte egentligen, det 1976-77 och 1978 möjligen, - var och sedan måste vakna LO, för såg att det höll upp att åt helvete. Såhängde det här i och det innebar när ett tag, att diskuterade devalveringen 1982 så det effekt det var en av som hade hänt, det blev till slut. Sådet visade egentligen 16 procent hur mycket för mycket lönekostnaderna hade ökat. som

På frågan Stig Malm LO alltså ställde devalveringen

om om upp 1982 därför att lönekostnaderna hade blivit så han: stora svarar

-Ja, det alldeles uppenbart. Det där kan mäta olika sätt, var man vad fasen heter det där, de har mått... ett

föreslår Malm tänker å våra unit labour industrins ag att p costs, relativa. arbetskraftskostnader roducerad enhet. Per P

Så heter det, När mätte dem så...det spelar liksom ingen - man roll har löneökningar är lite högre än i omvärlden, i om som nominella tal, bara inte de där unit labour ökar. Men det har costs

mött hela tiden med rationaliseringar och förändringar,

man här gjorde inte det, det lyckades inte. Det här började slå men man i arbetslöshet och försämrad konkurrenskraft, våra unit labour ut costs ökade väsentligt mycket än hos våra konkurrenter, och mer jag då är illa ute. menar:

Stig Malms är intressant, för det visar LO, åtminstone svar att LO:s ordförande, vid tiden för devalveringen 1982 uppenbarligen

trodde att den 16-procentiga nedskrivningen kronan stod i

av paritet med "bur mycket för mycket lönekostnaderna hade ökat". som Ovan har med hjälp Lars Calmfors och Lars Wohlin kunav nat konstatera att industrin i stort kompenserad redan var genom

devalveringarna 1976-77. På dessa devalveringar kom så Wohlins

"egen" 10 procent, och devalverade alltså socialdemokraterna nu i sin tur med 16 procent ovanpå detta. Med detta tror LO:s ordförande således det har skipats rättvisa mellan hans medlematt nu och de svenska exportföretagen. Man kan undra vad det mar var fick Malm tänka i dessa banor, det Feldt och ekosom att om var

nomerna Finansdepartementet propagerade för nödvän-

som

TORSTEN SVERENIUS

digheten med devalvering, eller det så att den massiva en ny om var informationen kostnadskrisens härjningar hade nått sådana om nu dimensioner till och med LO:s så stridbare ordförande att annars sätta sig tvären svalde ytterligare beska droppar, eller utan att rättare lät LO:s medlemmar svälja ytterligare beska droppar, sagt eftersom devalveringen innebar reduktion deras reallöner. en av Att också LO:s chefsekonom P-O Edin har denna anammat verklighetsbeskrivning vittnar hans kommentar Jag ställde om.

frågan så här:

Man harju kritiserat devalveringarna -iallafall 1982 års 16-

procentiga och de sänkte produktiviteten, i varje kom

sagt att fall -

Produktivitetsdelegationen till det. De problem sedan upp-

fram som

kom för svensk ekonomi hur mycket detta bar orsakats deval- - av av

veringspolitiken, ni på LO

anser

P-O Edin:

-Jag skulle inte alls säga så. Där tycker jag blandar ihop orsak man och verkan. Och det visade sig sedan den analysen vi gjoratt som de ändå korrekt. Problemet är väl det inte kan var mer att om man hålla stabil internationell kostnadsnivå, alltså ge näringslivet en inte minst det internationella näringslivet stabila ekonomiska förutsättningar, alltså har löneinflation driver om man en som upp kostnaderna så mycket så vinsterna försvinner det är naturatt ligtvis det är galet. Att i sådant läge 1982, när vinssom man som i borta...det är inte devalveringen är fel, terna stort sett var som det är det hände innan. Devalvering är bara korutan som en rigering fel i övrigt har haft i systemet. Det visar av ett som man sig när till slut drog den slutsatsen, mitt i vintern 1989-90, att man och nu ska sluta med devalveringar", i stället för säga sa att att nu ska sluta med ha överinflation, inte fan gick det inte Jag att försökte säga det, ska för hårdvalutapoatt tro att man en

först korrigera mekanismerna i lönebildningen, det

litik utan att

kommer leda till får 6 procents arbetslöshet det blev att att en över 10 det är sak. procent, men en annan

Det är fortfarande det devalveringarna fel. - synen: att var som var

Det inte devalveringarna, utan det naturligtvis att inte

var var

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

kunde företagen långsiktigt stabila villkor, det året ge utan ena gav dem så att säga vinster gjorde att de egentligen skulle som sopas bort ifrån marknaden, andra året dem övervinster så de gav att inte behövde anstränga sig för tjäna alltså den ens att pengar, oerhörda instabiliteten i svenska relativkostnader.

Att industrins och arbetsgivarsidans företrädare fortfarande hänvi-

till kostnadskrisen är sak, det kan så säga uppfattas sar en att deras roll i opinionsbildningen. Märkligare är det då höra som att deras viktigaste motpart LO såväl LO:s chefsekonom förre - som

ordförande lägga skulden för devalveringspolitiken

- de egna medlemmarnas löneökningar. P-O Edin själv med i den krisvar grupp socialdemokraterna tillsatte för arbeta fram som att ett protill valet 1982. I fanns exempelvis också Ingvar gram gruppen Carlsson, Odd Engström och Erik Åsbrink. resultaten Ett av av gruppens arbete att föreslå kraftig devalvering. LO:s chefsevar en konom alltså med planera devalveringen 1982 var om att som, om ska citera honom själv, exportföretagen övervinster så man gav att de inte behövde anstränga sig för tjäna pengar, och bidrog ens att därmed själv till den oerhörda instabiliteten i svenska relativkost-

nader".

Hur då Kjell-Olof Feldt sin devalvering så här efteråt. Jag ser frågar han det nödvändigt devalvera fem gånger om anser att att mellan 1976 och 1982.

Det var ett politikval, det är det alltid, det är aldrig nödvändigf att föra expansiv politik, kan föra en mer man en mer restriktiv politik. Alternativet hade varit någon gång ungefär att när den borgerliga regeringen tillträdde 1976, och kanske även nå-

got tidigare, sätta igång med bantning välfärdsstaten, skära en av

ned offentliga utgifter och penningpolitiken

strama genom kraftigt höjda räntor. Och det det politikvalet ställdes invar för då under åren 1980, -81 och -82 medan skrev det här

krisprogrammet, och det alldeles uppenbart sådan poli-

var att en tikmför det första hade den inte vunnit några val, hade gått om till val det, och det inte oviktig faktor, för det andra hade var en det varit oerhört svårt att partiet den. För det fanns att tro en föreställning, har funnits kvar ända fram till dagar, och som sena

TORSTEN Svenemus

den föreställningen byggde de framgångsrika åren, att det fanns

någonting i socialdemokratisk politik liksom kunde upphäva som vissa naturlagar eller ekonomiska lagar. Att hade något trollspö svängde över ekonomin, och talade det sättet också, som retoriken gick mycket det, och det gjorde att det här alternaut välja den danska linjen, någon gång -82 eller -83 tivet, t.ex. att som började med åtstramning, "kartoffelkuren" och allt det där, hade höga räntor och arbetslösheten redan 80-talet. Det gjorde tog inte vi, och kan säga formulerade det så det att man att som var "tog rövare för öka tillväxten tillbaka en att se om genom att till sextiotalsnivån kunde rädda den offentliga sektorn, rädda väl-

färdsstaten...

Ocb sysselsättningen.

..och naturligtvis sysselsättningen. Det ställde samtidigt andra krav politiken. Om satsade expansiv industri igen, då nu en gällde det föra politik den största möjliga frihet, det att en som gav liksom erkänna att det är marknaden ska lösa problevar att som det är näringslivet ska lösa den offentliga sektorns met oss, som

finansieringsproblem. Jag har polemiserat med Jonung det där,

det det klar ideologisk förändring jämfört med

menar jag att var en inställningen till näringspolitik och styrning näringslivet av som väldigt framträdande i partiet under alla de här åren. Även var om det inte styrde så mycket så talade det, och så fort det blev man om något problem och det präglade framför allt den borgerliga rege- ringsperioden 1976-82 så där för rädda - var staten att varven och rädda gjuteriindustrin och stålindustrin och rädda gruvorna och vad du vill, och det bröt med då. Staten skulle inte vara hjälpgumma, skulle inte organisera strukturen i näringslivet. staten

Det bröt ni med från 1982 och framåt

-Ja, och Tage Pettersson, vad än kan säga honom, han man om drev ganska klart den linjen. Så i den meningen hände det någonting med partiets inställning till näringsliv och marknad. Men vad inte ville släppa det föreställningen socialdemokratin man var att alltid kan klara full sysselsättning och att ska ha en stor offentlig välfärdsstat. själva ideologin. Och marknaden och närings- Det var

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

livet skulle skapa förutsättningar för det. Så det menar jag att tänktes.

Socialdemokraterna med Kjell-Olof Feldt slog därmed i spetsen en ny väg. Tidigare hade velat att politiken skulle det man vara

styrande och näringslivet det följande, vände det och

nu man deklarerade tydligt det "marknaden och näringslivet att var som skulle skapa förutsättningarna". Till det kan tilläggas det knapatt

past är marknaden skapar förutsättningarna regeringen

som om devalverat. En devalvering påverkar dessutom ekonomins struktur flera sätt, den har knappast bara konjunkturell inverkan. en Sverige hade, med framgång, devalverat med och 16 procent hoppades att det skulle sätta fart Sverige sätt desamma som

valveringarna 1931 och 1949 hade gjort.

Det är intressant att Feldt kallar detta för "expansiv politik. en Det är det förvisso för exportföretagen, knappast för hemmen mamarknaden, huvuddelen BNP. av

"Först ska vi producera, sedan kan vi konsumera"

Med devalveringspolitiken hade såväl de borgerliga regeringarna

den socialdemokratiska regeringen visat prioriterade som att man exportindustrin framför hemmamarknaden. Man ville föra över

från privat skyddad PS och offentligt skyddad OS

resurser sektor till den konkurrensutsatta sektorn K-sektorn. Med skyddad sektor åsyftas här "skyddad för utländsk konkurrens". För ytterligare fakta detta den intressanta Löom se rapporten nebildningen i 90-talets Samhällsekonomi, även kallad FOSrapporten efter författare ekonomerna Karl-Olof Faxén rapportens SAF, Clas-Erik Odhner LO och Roland Spånt TCO.

Nämnda sektorindelning dateras till FOS-rapportens föregång-

1973, EFO-rapporten kallad efter ekonomerna Faxén, Odhner are

och Edgren.

Denna uppdelning samhället i sektorer har sina viktiga av - som poänger, inte minst när det gäller lönebildningen och produktiviteten kom dock att drivas absurdum svenska ekonomer och - av politiker, vilket bäddade för farlig tudelning ekonomi och en av

TORSTEN SVERENIUS

samhälle. Från 1976 och framåt försökte den ekonoman genom miska politiken aktivt stimulera K-sektorn, alltså i huvudsak exportindustrin, vilket i och för sig nödvändigt efter kostnadskrivar Problemet samtidigt försökte hålla tillbaka den sen. var att man inhemska delen ekonomin privat och offentlig konsumtion. av - Det glömde denna del för huvuddelen såväl man var att svarar av

BNP sysselsättning.

som Med karikerad bild skulle kunna hävda att Sveriges ekoen man och politiker efter 1976 har fört slags "tårtbitarnas krig", nomer ett vilket har lett till har erövrat större bit att nettoexporten nu en av kakan än någonsin. Tyvärr har detta skett bekostnad de priav

investeringarna, tårtbit är mindre än den någonsin

vata vars nu varit. Tyvärr har också själva kakan ökat långt mindre än i andra län-

der under tiden detta krig utkämpats i Sverige.

Det kan intressant det Kjell-Olof Feldt vara att repetera som skriver i sin bok Alla dessa dagarmi regeringen 1982-1990 Norstedts, 1991 inriktningen under hans tid finansminister: om som

Inriktningen klar: det den privata konsumtionens tillväxt var var måste begränsas, investeringarna ville hålla uppe en så som hög nivå som möjligt.

Samma inställning såväl Gösta Bohman Anne Wibble gav som prov under sina respektive perioder finansminister. När Anne som Wibble blev intervjuad i A-ekonomi apropå de konsumtiorön om undertecknad gjort svarade hon: nen som

Man måste börja med hur kan välståndet skapas Det måste att se: arbeta ihop. Det är först därefter också kan stansom dardökningar i form privat konsumtion eller vård eller utav omsorg

eller utbildning.

Uttalandet kan variant det välkända "Först ska ses som en producera, sedan kan konsumera." Inställningen konsumtion är något kommer i andra elatt som ler tredje hand har varit vanlig bland våra ekonomer under den här

tiden, vilket är märkligt med tanke att konsumtionen utgör en

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

så del vår BNP. Vid intervju jag gjorde med profes-

stor av en som sor Hans Tson Söderström 1995 angående 90-talskrisen han: sa

Nu framställs det privata sparandet problem som ett stort som måste råda bot på, folk konsumera igen det man men att att tycker jag är uppochnedvända världen, problemet är inte att sparandet är för högt, problemet är alltför liten del utan att en av sparandet går till reala investeringar.

Hans Tson har säkert rätt i inte ska framställa det privata att man

sparandet ett problem, kan däremot tycka in-

som men man att

ställningen till konsumtionen är lite märklig. Är det verkligen

"uppochnedvända världen öka konsumtionen Om andra länatt der skulle så då lär vår exportindustri knappast kunna Öka resonera sin försäljning, vilka strukturella reformer än genomför, vilka

arbetsrättsliga lagar än ändrar.

Att sedan så liten del sparandet har gått till reala investeen av ringar, det kan väl bland annat bero konsumtionen inte att ökat Varför ska de reala investeringarna öka när inte konmer. sumtionen ökar Utan stigande konsumtion behövs inte en en

större produktionskapacitet, förutom de årliga investeringar

som exportindustrin gör, de utgör trots allt mindre del de men en av

totala investeringarna.

Svenska ekonomers kommentarer kring konsumtionen kan ställas mot kommentarer gjorda fyra världens tiderna av av genom mest kända ekonomer.

Sagt konsumtionens roll i ekonomin om

Adam Smith:

Konsumtion är det enda syftet och ändamålet med all produktion, och producenternas intressen bör därför tillgodoses endast i den mån konsumenternas intressen därigenom främjas.

Denna grundsats är så fullkomligt självklar, det skulle

att vara orimligt att försöka bevisa den. Men merkantilsystemet offrar nästan alltid konsumentens intresse för producenten, som om

TORSTEN SVERENIUS

produktionen och konsumtionen det ändamålet

vore yttersta med all industri och handel.

john Maynard Keynes:

Konsumtionen, för det självklara, är det enda syftet

att upprepa med all ekonomisk aktivitet.

I rving Fisber:

Konsumtionen är ekonomins A och O.

Robert Malt/aus:

Av alla de indirekta orsakerna till produktionen, så är den mest kraftfulla bortom varje tvivel- konsumtionen. Om männi-

skan inte konsumerade, hur ringa skulle inte jordens produktion Konsumtionen är den huvudsakliga fundamentala

vara. or-

saken till produktionen.

Den intressanta POS-rapporten visade hur viktig den samlade efterfrågan är för produktivitet och produktion ska utvecklas

att gynnsamt. Ekonomerna Faxén SAF, Odhner LO och Spånt TCO skriver:

Ett positivt samband mellan produktions- och produktivitets-

förändringar konstaterades redan i slutet 40-talet och formule-

av rades i vad kom kallas Verdoorns lag. Detta samband är:

som att

dels kortsiktigt och med reversibel omvändbar effekt genom att

produktivitetstillväxten ökar med höjt kapacitetsutnyttjande. När

detta åter minskar sjunker den tillbaka.

dels långsiktigt och med bestående effekt Ökad efterfrå-

genom att

och produktion stimulerar till investeringar i förbättrad teknik gan och till förbättrat utnyttjande existerande anläggningar

av genom bättre organisation, utbildning och träning etc.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

POS-rapporten kom till slutsatser överensstämmer med de som klassiska ekonomerna citerade går stick i stäv med ovan, men som de har varit dominerande bland svenska ekonoresonemang som sedan andra halvan 70-talet. I skriver mer av rapporten man:

Efterfrågan och den därav beroende produktionstillväxten är den viktigaste faktorn driver tillväxten investeringar och som av produktivitet. När efterfrågan växer ökar motiven att investera, samti-

digt det driver "vardagsrationaliseringen", innebär

som som ett effektivare utnyttjande det befintliga kapitalet. av Beräkningarna anger att företagen både inom industrin och i tjänstesektorn arbetar med fallande genomsnittskostnader produktionskostnader tillverkad enhet vid ökat kapacitetsutnyttper jande. Samma bild vår empiriska undersökning prisbildges av av ningen i svenska företag redovisas i kapitel som

FOS-rapportens slutsats att efterfrågan driver investeringar och produktivitetstillväxt var något som Sven Grassman ständigt åter-

kom till i artiklar och böcker. Han återkom också till det som FOS-rapporten också tar här, att ökat kapacitetsutnyttjande upp tenderar sjunkande kostnader producerad enhet. att ge per Vid intervjun med professor Hans Tson Söderström 1998 tog jag dessa från Grassman och FOS-rapporten. Jag upp argument

frågade:

Större serier kan val också hjälpa till att unit labour costs ner

Ja, det där - var Svens argument.

a, det inte ett ganska klokt argument men var

Nej, jag har aldrig trott det. I så fall det alltid bara - vore att blåsa efterfrågan, så får lägre och lägre priser. Men det är man inget sådant empiriskt samband observerat. I alla sammanhang, både mikro- och makronivå så högre efterfrågan desto högre priser.

TORSTEN SVERENIUS

Främst för att lönerna går du

upp, menar

Nej, inte bara lönerna, utan knappheten alla produktionsresur- -

stiger. Stordriftsfördelar fanns inom skogs- och massaindustriser

och sådant där och stål, knappast i datortillverkning. Ökar er men

efterfrågan datorermHär har fallande trend. Det var

man en

någon påpekade hade haft pristrend bi-

som att om man samma lar haft datorer de senaste tio åren så skulle bil

som man en ny kosta två dollar.

Men kan inte, enligt min uppfattning, blåsa med att sti- - man

mulera efterfrågan. Först måste produktionsresultaten komma. Nu

talar trend här. Hur balanserad tillväxtbana ut, och det

ser en var det egentligen Grassman-debatten handlade Och då,

som om. enligt mitt perpektiv, så har han fullständigt fel. Först måste

man

skapa goda villkor för produktionen att växa.

Men år inte de villkoren efterfrågan ökar Alltså; Grassmans

ett av att förslag varju inte att blåsa på ständigt, utan hans kritik att

var man

ströp efterfrågan vid ett flertal tillfällen.

Men du vet, i ett litet land Sverige, där en tredjedel är utri- - som keshandel...har bra produktivitetsutveckling och så vidare, då

en växer produktion, då växer sysselsättning, då växer realinkomsterna och då kommer det så att säga rätt väg.

När jag 1995 intervjuade Hans Tson första gången tog jag

upp detta har haft både sämre konsumtionsutveckling och sämre

att

investeringsutveckling än omvärlden.

Han detta berodde hade haft lägre total

svar var att att en tillväxt. Jag frågade då:

Man kan inte vända på det och såga att vi bar haft sämre tillväxt

därför att vi bar för dålig konsumtions- och investeringsutveck-

haft

ling

Om så då heter Sven Grassman, och utgångs- - man resonerar man punkten måste då den att hela tiden har haft ett alldeles

vara

för lågt kapacitetsutnyttjande. Men kan inte påstå det

man att har varit så i Sven här har funnits väldigt goda förutsätt-

utan

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ningar för sälja det har producerats, det har haft ka-

att som som

pacitet att producera. Problemet är produktionskapaciteten har

att

vuxit för långsamt i någon mån därför att har haft för lite inves-

teringar, framför allt därför har haft dålig

men att en anpass-

ningsförmåga i ekonomin till ändrade förhållanden hela tiden

som

har uppstått marknaden.

Det är i och för sig lätt hålla med Hans Tson har haft

att om att

för lite investeringar och har haft för dålig anpassnings-

att en förmåga till ändrade förhållanden.

Emellertid, bruttoinvesteringarna capita ökade inte med

per mer än ett procent mellan 1970 och 1984. I omvärlden ökade

par de med ungefär Vi fick alltså eftersläpning i kapital-

20 procent. en

bildning under dessa år, något FOS-rapporten också visar:

som mellan 1979 och 1985 har Sverige klart årlig tillväxt

en svagare av

den industriella kapitalstocken. Med högre efterfrågan hade våra

investeringar varit högre.

Att vår moderna produktionsapparat inte skulle klara privat

konsumtionsökning är högre än den har haft i Sverige de

som

decennierna faller sin orimlighet. Ett sådant väldigt senaste egen utbudsgap mellan Sverige och omvärlden går inte påvisa. Dess-

att utom är det så att många de år vår konsumtion fallit

av som gentemot omvärlden så har industrins kapacitetsutnyttjande sjunkit. Detta är inget att förvånas över, faller konsumtionen så minskar

produktionen och därmed kapacitetsutnyttjandet, det talar

men emot det argument del ekonomer har framfört att vår

som en eftersläpning beror att inte kunnat producera i takt med att har konsumerat.

Det nedtryckande reallöner och konsumtion inleddes

av som efter kostnadskrisen innebar den privata konsumtionen i Sveri-

att

mellan 1976 och 1996 bara ökade med jämfört med ge 6 procent, drygt i våra konkurrentländer

40 procent

Metoden använde devalverade, vilket urholkar

man var att man reallönerna via importerad inflation betalar i kronor för

- mer det importerar höjde olika indirekta skatter, till exempel

- samt

Resultatet blev inflation urgröpte medborgarnas momsen. som

TORSTEN SVEREN|US

löner. Denna åtstramning i syfte att öka sparandet minskade i själ-

verket det privata sparandet och kapitalbildningen.

I POS-rapporten skriver

man:

Vi har visat att åtstramningspolitiken, dämpat både kapaci-

som

tetsutnyttjande, investeringar och kapitalstockstillväxt, viktig

är en

förklaring till nedgången i produktivitetstillväxten. Men åtstram-

ningspolitiken torde inte den enda boven i dramat. Energikri-

vara

i sig spelade särskilt inledningsvis roll. Den osäsen en stor stora kerheten framtidsutsikterna skapats efter 1973 de

om som genom

häftiga kastningarna i växelkurser, oljepriser och räntor och

genom

den endast långsamt avtagande inflationsbenägenheten torde vidare

ha haft starkt återhållande effekt investeringarna och därmed

naturligtvis produktivitetstillväxten.

Jag talade med SAF:s chefsekonom Jan Herin detta med infla-

om tionens orsaker från 1968 till i dag, att de flesta Sveriges

av "pucklar extra inflation utöver omvärldens har berott att

har höjts, och därmed inflationen. Momsen plus devalvemomsen ringarna. Jag nämnde att kan tycka att det är lite konstigt

man att alla talar lönebildningen utan att nämna den ekonomiska poli-

tiken i sammanhanget. Under 15 år fick ingen reallöneökning

alls, och från 1976 till 1985 föll reallönerna med Att

10 procent. begära att lönebildningen ska fungera när inte har löneinfla-

man tion har löner försöker jaga ifatt ökade priser. Det

utan man som borde undrade jag, har fört ekonomisk politik

man ta upp, att en

har lett till stigande inflation, det hör inte, det som men man man

hör är bara att lönebildningen fungerar dåligt i Sverige".

Jan Herin svarade:

Du har helt rätt. Om tittar löneökningstakten i förhål- - man lande till omvärlden så har inte så där jättemycket överstigit de-

har ändå legat bit ovanför. Och då har begärt ras, men en man att lönerna skulle sig, det har väldigt stort krav

anpassa men varit ett

för det har miljö där samtidigt skattehöjningar

varit en man genom har tagit det skulle ha blivit efter skatt för lönta-

som ett utrymme

det har huggit in. Och sedan har fått sänkta reallögarna, man man ner, speciellt efter skatt, och då har de sagt att: vad sjutton, jag

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

jobbar här och då har tryckt lönen för att försöka

man upp

igen det. Såegentligen; hela den miljö lönebildningen har ta som

skett i har varit väldigt oförmånlig, just när skattetrycket har gått

mycket kraftigt. Och hade statsmakterna varit måna om att upp ordning lönebildningen då hade inte gått så hårt fram

man den kanten, och kanske till och med gått motsatt håll och sagt

är beredda kanske att sänka någon skatt håller lö-

att om nere

neökningarna.

Vad skedde efter 1976 sagt, att reallönerna sjönk så-

som var, som väl omvärlden realt. Fem devalveringar och tre

gentemot som momshöjningar, plus andra skatte- och avgiftshöjningar fick reallönerna i Sverige minska. Fram till 1985 hade reallönen för den

att genomsnittlige inkomsttagaren fallit med cirka 10 procent. Samtidigt hade aktierna Stockholms fondbörs gått bäst i hela världen. Det hade således uppstått spricka och denna spricka eller klyfta

hade skapats ekonomisk-politiska åtgärder. Devalvering-

av samma

gröpte sagt reallönerna, samtidigt exportinarna som ur men gav

dustrin mycket stora gratisvinster.

Exportföretagen kunde sänka priset i utländsk valuta sina produkter för erövra marknadsandelar, kunde också,

att man som

vissa företag gjorde, ligga kvar priser tidigare i ut-

samma som ländsk valuta och sedan inhösta stor växlingsvinst när

en man växlade in dessa dollar och D-mark till svenska kronor. Det fanns

också de företag höjde sina priser efter devalveringen, vilket

som naturligtvis vinstdusch, å andra sidan kanske gick

gav en extra men

över erövrandet marknadsandelar. ut av

En följd politiken naturligtvis ökade klyftor, såväl i eko-

av var nomi samhälle. Småföretagare och löntagare fick svår tid,

som en medan exportföretag och banker ökade sina finansiella till-

stora

gångar kraftigt från dag till dag.

Omfördelningen ledde till spekulationsekonomi

Vad politiken dessutom skapade, förmodligen utan att någon ville det, för 80-talets lånekarusell. Å sidan:

var en perfekt grogrund ena hos banker och storföretag rekordstora vinster ville låna

som man

TORSTEN SVERENIUS

och förränta. Å andra sidan: hos och

ut låntagare småföretagare ett

behov krediter.

En logisk följd detta att bankerna började bearbeta

av var nu

politikerna för förmå dem släppa kreditregleringen. År 1985

att att skedde detta, och den är inträngande skildrad

processen av statsvetaren Torsten Svensson i ESC-rapporten Novemberrevolutionen

Ds 1996:37.

Vill spetsa till det kan säga att löntagare och småfö-

man man

fick låna tillbaka de skulle ha fått i lön retagare nu pengar som respektive vinst om politiken lagts annorlunda. Nu kan in-

upp man vända att det inte är "samma pengar, den ekonomiska politi-

men ken fick emellertid denna effekt: del ekonomin gynnades

en av

kraftigt medan missgynnades lika kraftigt.

en annan

Det intressanta är att inte exporten gick särskilt mycket

ens bättre än omvärldens många devalveringar. Vi fick års

trots ett par snabbare ökning exportvolymen än omvärlden, och

av nettoexporten export minus import ökade, huvudorsaken till det

men

inte ökade än i andra länder, det imvar att exporten mer var att porten ökade så lite, eftersom konsumtionen nästan stod stilla. Dessutom försämrades våra terms och trades export-

pris/ importpris så att fick betala för volym import

mer samma

jämfört med tidigare.

Under två år, 1986 och 1987, ökade sedan den privata konsumtionen rejält, än i andra länder, resten 80-talet ökade den

mer av mindre.

Den "köpfest" medierna slog larm varade i två år, sedan

som om

fick spekulationsdriven byggboom.

Den inflation devalveringarna, momshöjningarna och kre-

som

ditökningen hade skapat gynnade placeringar i fastigheter. Vi hade bekant skattesystem med höga marginaleffekter,

som ett som gav

stora avdrag för utgiftsräntor, något låg realränta efter

som gav

skatt. Detta gynnade också spekulation i fastigheter. Banker och finansbolag slogs låna fastigheter belånades till

om att ut pengar, priser antog att de skulle värda längrefram, med den

som man vara

våldsamma stegring tillgångsvärdena rådde vid tidpunkten.

av som

Rationaliseringarna bromsades Produktivitets-

upp, som delegationen visat, eftersom företagen kunde göra vinster ändå i

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

detta drivhusklimat. del arbetskraften låstes in i

En stor av produktion egentligen olönsam och improduktiv. Vi fick full

som var

sysselsättning och människor med lägre produktivitet och högre

sjukfrånvaro kom i arbetslivet, vilket minskade produktiviteten

ytterligare. Regleringar låste in kapitalet i Sverige, vilket ytter-

gav

ligare bränsle åt spekulationsbrasan.

Under 1989 genomfördes avreglering valutamarknaden.

en av Nu kunde fritt föra valuta ansöka detta hos

man ut utan att om riksbanken. På år ökade svenska företags utlandsinveste-

ett par ringar mycket kraftigt, vilket ledde till ett växande underskott i

kapitalavkastningen när räntebetalningarna för alla utlandslån bör-

jade flöda landet.

ut ur

En kritik i efterhand har riktats mot de styrande har gått ut

som

borde ha genomfört skattereformen innan avregle-

att man man rade kreditmarknaden. Då hade inte till så krafti-

man uppmuntrat

lånevolymer eftersom då inte hade kunnat dra lika ga man av en

del räntan. Detta är i och för sig riktigt. stor av

Men kritiken mot den ekonomiska politiken 80-talet går vanligen ut att den "för expansiv. Här måste göra ett

var man

mycket viktigt påpekande. Det krediterna, följde

var som ex-

portindustrins och bankernas stora vinster efter devalveringarna, drev fram spekulationsekonomin och överhettningen, inte

som lönerna. Reallönerna föll under första halvan 80-talet, därefter

de något. Sammantaget ökade de inte alls.

steg

Om den expansiva politiken 80-talet kan alltså sägas att den kraftigt åtstramande under decenniets första del- vilket

var

våra analytiker tycks ha missat och den expansiv de

- att var genom

krediterna under decenniets andra del, vilket alla tycks ha stora

registrerat.

Att borde fört ekonomisk politik

säga att man en stramare under 80-talet vittnar inte har förstått turordningen;

om att man en

hård åtstramning och omfördelning följd ett frisläppande

av av krediterna.

En penningpolitisk expansion den 80-talet bör mötas

som

med penningpolitisk åtstramning, exempelvis räntehöjning,

en en

inte med finanspolitisk åtstramning.

TORSTEN SVERENIUS

Nu kunde inte riksbanken höja räntan, beroende

att om man hade gjort det då hade fått ett inflöde valuta i sin tur

man av som hade skapat uppåt kronan, via ökad efterfrågan kro-

en press

Eftersom Sverige hade fast valutakurs så oförmögen nor. var man

att använda räntan mot den penningpolitiskt drivna överhettning-

Det rätta i det läget hade antagligen varit att släppa kronkursen en.

fri, det amerikanska Brookings-institutet också föreslog

något som

möjlighet i sin rapport till SNS 1987. De amerikanska ekosom en nomernas förslag passade dock inte beställaren rapporten, SNS-

av ekonomerna, fast förankrade fixerad växel-

som var i tron en kurs, så de levererade snabbt ett kritiskt till rapporten.

svar

Eftersom räntevapnet låst, ville politiker Kjell-Olof

var nu som Feldt åt ekonomin från finanspolitiken, något han inte fullt

strama

fick gehör för hos sina partivänner. Om det handlar större delen ut

hans bok. Feldt trodde han med kreditavregleringen hade av att dragit igång konsumtionen, det han hade dragit igång

men var

främst spekulationsekonomi.

Så här skriver Feldt i sin bok Alla dessa dagar Norstedts, 1991

s. 254:

Föga anade jag då, hösten samtidigt i färd med

1985, att var att

via kreditmarknadens slutliga frigörelse släppa loss Den Stora Kon-

sumtionsfesten i Sverige, skulle pågå nästan hela 80-talet

som ut.

I själva verket pågick den allvar i två år, 1986 och 1987, sedan

det "byggfest" eller spekulationsfesf så vill.

var en en om man

Feldt intressant reflektion i boken diskrepansen

gör en om mellan förhoppningarna den stora devalveringens effekter och

om utfallet. Han skriver:

Men medan industrin i vår omvärld började skjuta fart under

1980-talet, låg produktivitetsökningen i svensk industri kvar 70-

talets nivå. Också här fråga sig varför alla investeringar i

måste man

byggnader och maskiner, forskning och utveckling, ledning och

arbetsorganisation etc. inte gett bättre utdelning. Olika studier vi-

sade dessutom att förmågan att utveckla produkter och

nya ny

teknologi tycktes låg i svensk industri. I många företag nöjde

vara

sig med att fila sina produkter, förfina gamla idéer. För vårt

man

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

lands möjlighet att sikt förbli avancerad industrination med

en bevarad levnadsstandard och välfärd det allvarligt.

var

Det fanns olika teorier orsakerna till detta sakernas tillstånd.

Men den ägde mest trovärdighet att devalveringen i kom-

som var bination med inte tillräckligt restriktiv ekonomisk politik hade

en skapat atmosfär där behovet rationalisera, effektivisera och

en att

inte särskilt framträdande. Under ett antal år gick det allspara var deles för lätt: försäljningen priserna kunde höjas och vinster-

steg,

sköt i höjden. Företag, förvaltningar och politiker uppsköt be-

na svärliga och farliga beslut, ofta betalade sig helt enkelt förbi

man problemen. Sverige hade fått sin "drivhuseffekt med mil-

egen en jö, där sådana plantor effektivitet och produktivitet helt

som enkelt inte trivdes.

fullt medveten det regeringen hade för det

Jag var om ansvar

hänt. Men jag kunde inte undgå att fundera över tillförlitligsom heten hos alla de ekonomer och företagsledare i början 80-

som av talet hävdat bara svensk industri fick rejäl dos lönsamhet,

att en av

chans att nytt tjäna så skulle den kraft att uten pengar, ny vecklas, växa och bli framgångsrik. Förvisso fanns det exempel på att såskett. Framför allt de första åren efter devalveringen

var en period då mycket positivt hände i svenskt näringsliv, då verk-

man ligen satsade framtiden. Men så småningom hade tydligen

man blivit däst de ständigt stigande vinsterna och de lättförtjänta

Jag tvingades erkänna för mig själv att jag hade trott allpengarna.

deles för mycket företagsledarnas och kapitalägarnas vilja och

förmåga att utnyttja de goda tiderna för att bygga långsiktig

upp

styrka i produktiva företag.

Det klagades att de svenska lönerna ökade för mycket under 80talet, reallönema hade i själva verket inte ökat alls under 80-

men talet. Gör ett index från 1979 så visar sig det intressanta att

man reallönerna timlöner minus inflation före skatt minskade med 0,4 procent. Under tid steg aktiekurserna Stockholms fond-

samma börs med inflationen borträknad Det pågick alltså

404,5 procent, under hela 80-talet omfördelning från reallöner till finansiella

en vinster, något Sven Grassman återkommande påpekade och

som

bland andra Robert Weil har tagit till debatt under 1999. som upp

TORSTEN SVERENIUS

Feltimad stabiliseringspolitik, EU-ansökan, kris

I den överhettade spekulationsekonomin med full sysselsättning

lönerna kraftigt 1989 och 1990. Ändå blev det ingen reallönesteg

ökning 1990. Den 1 juli år höjde och breddade nämligen

samma finansministern Allan Larsson ett led i den stora

momsen som skattereformen, och ett led i att kyla ned den överhettade

som ekonomin.

Det är bara det att denna momshöjning i stället satte fart inflationen ytterligare, det att försöka släcka eldsvåda

var som en med bensin. Vi fick valutautflöde och kronan. I

ett en press samband med turbulensen uppstod lämnade statsministern

som Ingvar Carlsson brådstörtat ansökan EU-medlemskap,

en om

del i ett stabiliseringspolitiskt krispaket.

som en

Vice riksbankschefen Villy Bergström gjorde mig uppmärksam

att det finns avhandling, gjord Lunds universitet, be-

en som skriver Ingvar Carlssons agerande kuppartat, att Carlsson så

som gärna ville med i EU att han inte inväntade någon diskussion

oss i partiet, och att han använde EU-ansökan del i den eko-

som en

nomiska politiken.

Om detta frågar jag den socialdemokratiske riksdagsmannen

Bengt-Ola Ryttar:

Jo, det hade självförtroendet, både nation

- var att tappat som

och parti, och trodde inte kunna lösa våra uppgifter. Strax

som oss

efteråt träffade från Dalabänken Kjell-Olof Feldt, och hans

uppfattning att EU-ansökan det viktigaste i det krispa-

var var

ketet, det det. Man räddade den ekonomiska situationen för

var

stunden, det gjorde Men det är naturligtvis jävligt fel väg att

man.

ta ett sådant stort beslut. Ryttar skrattar

Enligt Villy Bergström det oerhört dåligt förankrat.

var

Ja, det det.

- var

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Fick Ingvar Carlsson någon intern kritik för det, eller blev det ingen

diskussion kring frågan

Nej, det blev aldrig någon riktig diskussion det, och det har - om väl att göra med att alla tycker så bra Ingvar

pass om som person.

Han är sympatisk och så

-Ja, och därför vill inte fara illa med honom. Vi har lite

man spärrar ändå. Så är det. Jag är ganska säker det inte blev nå-

att

helst diskussion den där lilla Det gon som om passusen. var som en blixt från klar himmel.

Det har skrivits avhandling Sveriges ansökan

som sagt en om om

EG-medlemskap. Den heter Tbe Politics Foreign Policy Change

Lund Political Studies 105 och är skriven fil. dr Jacob Gus-

nr av tavsson, kritiskt granskat den föregick Sveriges

som process som medlemsansökan till EG. Jag frågar honom bakgrunden till

avhandlingen.

Gustavsson:

-Jag undersökte orsakerna till att socialdemokraterna bytte

upp-

fattning i medlemsfrågan hösten 1991. Detta tidpunkten för

var det kalla krigets slut och slutet också för den tredje vägens politik.

Ett avsnitt behandlar Ingvar Carlssons mentala föreställnings- värld, hans läroprocess den ekonomiska politiken och hur han

tog intryck näringslivet och Rådet för Europafrågor, han inspi-

av rerades också utländska politiker Gonzales och Jacques

av som Delors m.fl.

Samtidigt med krispaket den 26 oktober 1990 drev Ingvar Carls- son och Allan Larsson igenom detta. Man använde sig valutakri-

för att igenom beslutet. Sågör skicklig politiker, och Ingsen en

Carlsson är skicklig politiker. Det krävdes helt enkelt a var en

of opportunity" för igenom EG-ansökan. moment att

Det skedde i ett läge då alla i korridorerna och bekymrade - sprang sig över budgetunderskottet, följden blev att ingen bråkade eller hann sig i EU-ansökan.

engagera

TORSTEN SVERENIUS

-Jag intervjuade Ingvar Carlsson, ganska fåordig i ärendet,

som var

och hänvisade till sina kommande Jag intervjuade också

memoarer.

Bengt Dennis, Bengt Göransson, Curt Nicolin med flera. Stig

Malm ville inte ställa vilket jag tolkar att han inte vill bli

som

upp ,

ihågkommen för han faktiskt stödde EU-ansökan, i efter-

att nu

hand har han blivit EU-motståndare.

Villy Bergström kommenterar:

Att Ingvar Carlsson gjorde, använda EU-ansökan

- som som en

del i stabiliseringspolitiskt paket, är helt förkastligt. Det

ett var en

överrumplande manöver från Carlsson att blanda ihop stabilise-

ringspolitiken med EU-ansökan. Någon demokratisk förankring är

svår upptäcka i den

att processen.

Strax därefter förklarade finansministern Allan Larsson krig mot inflationen, inflation Larsson själv hade fart

en som satt genom

momshöjningen. Året därpå, 1991, kopplade regeringen och riksbank den

svenska kronan till ett försök att signalera att Sverige skulle

ecu, som nu närma sig EU och hade växlat ned den höga inflationstakten.

Valutakris, finanskris och kris för exportindustrin

Samtidigt hade den finansiella bubblan börjat spricka, och utlö-

en sande faktor den stora skattereformen. Fastighetskraschen

var spred sig till banksektorn, många svenska banker och företag hade Svårt att förlänga sina utlandslån. De utländska långivarna analyserade nämligen kreditförlusterna och såg hur hårt fastighetskrisen började slå de svenska bankerna, med mycket

mot som satt stora utlandslån. Vid devalvering kronan skulle dessa lån blivit i

en av motsvarande mån ännu dyrare.

Den svenska industrins konkurrenskraft hade försvagats fle-

års högre nominella reella löneökningar och högre inflation i ra Sverige, sjunkande dollar under 80-talets del. En

samt en senare ytterligare försvagning den svenska konkurrenskraften inträdde

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

när kronan 1991 kopplades till till allt att döma för hög

ecun en av kurs.

Den borgerliga regeringen tillträdde i oktober 1991 inledde

som

den beryktade normpolitiken, innebar att skulle ha ett

som man kritstreck eller ankare i politiken, fast växelkurs, vidare skulle

ha orubblig inflationsnorm och skulle aldrig deman en man mer valvera. Man skulle därmed aldrig ackommodera höga löne-

mer ökningar, det hette, med det menade aldrig

som man att man mer skulle den ekonomiska politiken och "lösa ut" löntagarna

anpassa med devalveringar de tillät sina löner stiga än konkurrent-

om mer ländernas. Hädanefter skulle löntagarna själva betala priset för sina löneökningar med ökad arbetslöshet. Så skulle discipline-

man

systemet, det tänkt. Detta de ledande ekonomernas ra var var re-

cept för framgång, och receptet följdes den borgerliga regering-

Att de ekonomer drog denna strategi uppenbarligen

en. som upp

illa pålästa i den svenska inflationshistorien sak. De var är en annan hade sin bild sammanhangen, och utifrån denna agerade

av nu regeringen Bildt kraftfullt. Resultatet blev bland kraftig ök-

annat en ning arbetslösheten i Sverige.

Vid Tysklands återförening hade den tyska riksbanken bytt in de östtyska, nära värdelösa D-marken mot västtyska, mot

nog en

historisk åtgärd. Då steg räntorna naturliga skäl i Tysken, en av land, där erfarenheten från hyperinflationen 1920-talet sitter djupt i det kollektiva medvetandet. Eftersom växelkurserna i Euro-

låsta vid varandra EMS-samarbetet, andra länder pa var genom var

följa den tyska räntehöjningen, i fall hade de sti-

tvungna att annat gande räntorna i Tyskland lett till valutautflöde från andra län-

ett der i sin tur hade nedåt många valutor. Trots

som satt press räntehöjningar i många länder blåste det till valutastorm under

upp hösten 1992, utlöst det danska folkets nej till Maastricht i juni.

Alla små och valutor under hösten 1992, ock-

svaga sattes press så den svenska, bekant. Ja, inte bara de små och det

som svaga,

engelska pundet föll bekant i september 1992.

som

Efter kollapsen för EMS införde många länder flytande kurser.

I dag är flertalet EU-länder bekant med i EMU, med den

som

valutan och penningpolitik via

gemensamma euron en gemensam europeiska centralbanken, ECB. Genom har alltså låst

euron man

TORSTEN SVERENIUS

växelkurserna mellan länderna i EMU, har flytande kurs

men en gentemot dollar, kronor och övriga valutor.

yen,

Det misslyckade kronförsvaret hösten 1992

Flera länder devalverade i valutaoron hösten 1992, bland annat Finland och Italien, i Sverige hade politiker och ekonomer

men slagit fast att ett hårdvalutaland, och i ett sådant devalve-

nu var

inte. När pundet föll i september 1992 borde detta ha varit rar man

mycket stark varningssignal att släppa kronan fri, inte

en om pundet klarade valutastormen så det väldigt lite talade för att

var som kronan skulle kunna klara den.

Detta alla i efterhand, då det inte lika många såg

ser var som det, bara handfull ekonomer Rudolf Jalakas, Clas

en som

Wihlborg, Rolf Englund, Sven Rydenfelt, LO-ekonomerna, Dag

Rolander/ Carl Hamilton Carl B. Enligt DN:s chefredaktör Hans Bergström ifrågasatte även Assar Lindbeck den fasta växelkursen vid ett seminarium, dock inte i den allmänna debatten. Hade Lindbeck tongivande svensk ekonom kritiserat fastkurspo-

som

litiken tydligare så hade möjligen tvingats släppa kronan tidi-

man gare.

Det fanns också andra än ekonomer Harry Schein, professorn

i Statskunskap Jan-Erik Lane, finansmannen och förläggaren Tho-

Fischer Arbetets dåvarande chefredaktör Anders Ferm mas samt -

pläderade för frisläppandet kronkursen. som av

Thomas Fischer kommenterar:

Anne Wibble säger fullt allvar att "vi tvungna att hålla fast

- var

valutakurs för kunde inte låta Wallenberg omkull. Man

förstatligade alltså de misslyckade arbitrageaffärer ett antal

som

storföretag höll med förlusterna dessa fick ta

- gemene man

över, bussigt nog. Och det handlade om enorma belopp.

Har du någon uppfattning bur mycket det handlar om

Nej, den kan det här bäst tror jag är Rolf Englund. När

- men sorn

det värst tror jag att det kanske 200 miljarder kronor,

var som var

det i helvete med det det. Och sedan, jag

men var pengar, var

skadeverkningarna 525 procents ränta blev fruktans-

menar, av

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

värda. Det spreds då någon propaganda från regeringshåll att kro-

skulle bli hårdvaluta, schweizerfranc och så vidare, nan en ny en och att detta respekterades i utlandet, när i själva verket i

man Frankfurt Allgemeine skrev det operetträntor i Sverige. Så

att var det tvärtom så att gjorde sig till åtlöje i Sverige. Och så

var man var det Lamont We sense när han fick frågan

som sa use common varför han inte gjorde i Sverige. Wibble är väl den sista

som som fortfarande påstår att det skapade respekt i utlandet, den här full-

komligt cyniska och omöjliga politiken, dömd att miss-

som var lyckas helt enkelt.

Vad säger då Anne Wibble själv detta. Jag ställer följande fråga

om till henne:

Det här du och Bengt Dennis harfått så mycket kritik för, kron-

som försvaret, det har varit mycket hårda 0rd, att ni har skickat

ut en

människor i arbetslöshet med för hög ränta och försvarat massa en en leran/ears "ohållbar" och allt det där. Vad säger du det

50m var om

-Ja, just det. Då ska komma ihåg när det begav sig då

man att var enigheten ganska betydande att det viktigt att inte återfalla

om var i devalveringspolitik. Och det jag fortfarande oerhört

tror var angeläget. Sedan kan alltid tvista huruvida riksbanken

man om släppte kronan vid exakt rätt dag, det jag ingen kan finna några

tror vetenskapliga bevis för det skulle just den 19:e november

att vara eller den 18:e eller den 20:e eller något sådant där. Men att säga att om hade vetat då vad så skulle gjort på något

vet nu annat sätt det är möjligt så är det ofta det visste inte då

- - men Så därför är det ganska ointressant. Nej, jag det väldigt

tror att var viktigt att försvarade kronan, det har ingen hittills lyckats övertyga mig motsatsen, därför att hade sådan väldigt lång de-

om en valveringshistoria. Risken hade varit uppenbar att hade fått betydande misstro i andra länder, stora svårigheter i EU-förhandlingar, och man ska inte alls utesluta att hade fått leva med högre

en räntenivå under längre tid därefter. En snabb depreciering hade

skapat så att säga förväntningar att Sverige fortfarande

om var kvar i devalveringspolitiken, och då hade det inte in-

gått att ner

flationsförväntningarna, och det hade speglats i högre räntenivåer.

TORSTEN SVEHENIUS

Vi fick räntorna ganska ordentligt under 1993, och det hade ner säkert varit betydligt inte hade haft kronförsvaret. svårare om

Anne Wibble kan ha poäng i detta. Man ska komma ihåg att så en alla i den svenska debatten för fast växelkurs. Det gott som var en hade kommit bli självklar knappt beatt en norm, som man ens hövde diskutera. När kronan väl föll det många i efterhand var som kom fram till det "naturligtvis hade varit bättre med flytande att en kronkurs. Om detta säger dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis:

Generellt gäller det är ganska mycket efterklokhet i debat- - att efter 1992. Det är vad jag kallar facit i hand-ekonomerna, ten

har förnämlig samling sådana.

en av

Som dyker i och talar hur borde ha gjort

upp efterhand om man

-Ja, de dyker i efterhand. Men det är självklart att det haupp de varit bra hade haft ivrigare valutapolitisk debatt. om en

När det gäller Nils Lundgrens omtalade artikel fast eller flyom tande växelkurs så säger Dennis:

Nej, Nils Lundgren gick aldrig för flytande växelkurs, det

- är en

myt.

Men Nils Lundgren skrev artikel på DN Debatt detta en om

-Ja, det i september någon gång, och har uppfattat det var att man så det beror Dagens Nyheters rubriksättning artikeln, som fick alla läsa den fel. Nils Lundgren för i artikeln diskussom att en sion för och emot fast växelkurs, slutar med att uttrycka en men förhoppning den fasta kursen ska bestå. Nej, det är de där att en av efter hösten 1992, alla Nils Lundgren förordade myterna tror att skulle överge kronkursen, och det är inte sant. att

Bengt Dennis slår med det hål talet att Nils Lundgren gick om och pläderade för frisläppande växelkursen. Den dramaut ett av tiska rubriken Kronans fall är nära bidrog enligt Dennis till den-

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

na missuppfattning. Lundgren diskuterade i artikeln olika argument för och redan det ansågs dock opassande sina håll. emot, Vad Nils Lundgren skrev i denna omtalade artikel DN Debatt var bland annat:

Riksbankschefen har han är beredd höja räntan hur sagt att att högt helst för att försvara kronan "the sky the limit och som det får han väl ha bevisat med sina 500 marginalanses procents ränta. Problemet är han visserligen tillfälligt kan höja räntan hur att högt helst, att han inte kan ha mycket ränta hur länge som men som helst eternity not the limit" Om den svenska räntenivån inte börjar sjunka påtagligt under denna vecka, tvingas släppa kronan fri flyta för kunna att att sänka räntan.

Dennis kommenterar orsakerna till den kritik fasthållandet att mot kronkursen, allt fanns sina håll, inte någon av som trots vann

större spridning:

Min genomgång i Dennis bok visar väl ledarskribenterna - att av så det bara Anders Ferm förordade flytande krona, och det var som gjorde han från början hösten och framåt, han mycket konav var sekvent i sin argumentation. Ekonomerna, där fanns det antal ett ekonomer och samhällsdebattörer Harry Schein och - Lane var inte ekonomer förordade flytande krona, de fick inget - som men större genomslag, och jag försöker i boken förklara varför de inte fick något större genomslag. Det saker. Det första är det var tre att ingen de riktigt erkända akademiska ekonomerna var av stora, som förordade flytande krona, inte något de Om av tunga namnen. Assar Lindbeck och några de här hade hårt då jag av gått ut tror att det hade haft genomslag. För det andra så skrev de nästan inga artiklar, det nästan bara tidningsintervjuer med dem; Jalakas till var exempel: radio- TV- och tidningsintervjuer, och intervju har en aldrig samma genomslagskraft som en stor artikel i Dagens Nyheter. Det tredje att ett dem uppträdde inte i Stockholmsvar par av media, utan i Sydsverige, och det också det inte har vet att samma genomslag. Jag överraskad, när jag gjorde den här var genomgången, att det ändå fanns så många röster. Men under hösten där

TORSTEN SVERENIUS

så märktes de ändå inte så tydligt, det är först i efterhand när

man

börjar det där att det ändå var rätt många.

summera som man ser

Kronkursen låg fast, meddelade de styrande, det sattes kro-

trots

alltmer under miljarderna strömmade landet och nan press, ur riksbanken stödköpa kronor för hålla växelkursen kon-

tvangs att

Under tiden politikerna i allvarliga samtal med opposi-

stant. satt tionspartiets Ingvar Carlsson och Allan Larsson, bland

annat om

hur många karensdagar skulle ha i sjukförsäkringen. På den in-

ternationella finansmarknaden fruktade ett antal svenska

man att banker och företag skulle ställa betalningarna sina lån efter

fastighetskraschen, i Sverige alltså politikerna och diskuterade

satt

karensdagar och försämringar för pensionärerna.

Den allmänna inställningen bland ekonomer och politiker

var

läget för statsfinanserna spelade avgörande roll för marknaatt en dens bedömning den svenska ekonomin och den svenska växel-

av kursens trovärdighet. Den allmänna inställningen också att sti-

var

gande offentliga utgifter hade orsakat försvagning budgetsal-

en av

det besparingar kunde rädda tilltron till dot, och att nu var som Sveriges förmåga klara sina finanser.

att

Jag frågar de ansvariga för den förda politiken, riksbanks-

en av chefen Bengt Dennis, vad orsaken till det budgetunder-

som var skott uppstod i början 90-talet. Dennis

som av svarar:

Det får du väl fråga politikerna varför de inte lyckades klara

- om,

det där.

Men jag från vilka bitar bärrörde underskottet Att arbetslös-

menar: heten ökade varju anledningarna. Vilka andra bitar det

en av var

bidrog till underskottet som

Slapp politik, självklart.

Tänker du på transfereringarna främst

Ja, expansionen fanns alla delar budgeten. Och

- men av var-

för politikerna inte kunde hålla det lämnar jag till

i pengarna,

och de studerar politiken. Jag konstaterar fi-

statsvetarna som att

nanspolitiken varför slapp, och det ledde till den här accelererande

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

underskottsutvecklingen. Men även i efterhand är det svårt föratt stå varför i övrigt rätt så kloka politiker kunde låta det så här.

Bengt Dennis är intressant. Han nämner inte den skattereform svar som genomfördes 1990-91, minskade statens inkomster och som

försämrade avdragsmöjligheter utlöste fastighets- och

genom bankkrisen, han nämner inte realräntechocken politiken som utlöste, han nämner inte den kostnadskris i exportindustrin som började ge utslag i arbetslöshet, vilket också började i budsynas geten. Att sysselsättningen rasade efter 1990 är orsakerna till en av

att de offentliga utgifterna ökade så kraftigt dessa år.

Dennis själv bekant med lägga grunden till var som om att bank- och fastighetskrisen när han riksbankschef 1985 som avreglerade kreditmarknaden.

Om Bengt Dennis och Kjell-Olof Feldts för detta skriansvar hans företrädare riksbankschef Lars Wohlin i omtalat ver som ett Ekonomisk Debatt 1998. Wohlin nummer av nr menar att orsaken till bankkrisen står att finna i just Riksbankens avreglering. Wohlin skriver:

Avregleringen borde därför ha kombinerats med övergång till en flytande växelkurs. I själva verket kom Riksbanken det blev som nu att sakna ett mål för penningpolitiken mellan 1985 och 1993. En fast växelkurs duger inte enda mål för centralbank därför som en att råntepolitiken då är inlåst tills det är för sent.

Redan i Lars Jonungs viktiga bok Devalveringen 1982 rivstart eller snedtándning SNS Förlag 1991, har Lars Wohlin inlägg ett där han skriver:

En fast växelkursnorm Sverige har innebär råntepolitiken som att är låst när kapitalrörelserna är helt fria. En hög ränta i förhållande till omvärlden leder till kapitalinflöde. Riksbanken tvingas stort köpa utländsk valuta för att undvika kronan stiger i värde att utöver den uppställda övre interventionsgränsen. En för låg ränta leder till valutautflöde. Riksbankens valutare-

sjunker. Om växelkurspolitiken är trovärdig blir för

serv utrymmet avvikelser från den internationella korgvägda räntan mycket litet.

TORSTEN SVERENIUS

En fast växelkursnorm låser med andra ord räntepolitiken. Räntepolitiken kan inte användas för påverka den inhemska att

kreditefterfrågan. Detta innebär betydande nackdelar, ty det

ger inte Riksbanken tillräckligt för tuff räntepolitik ett utrymme en tidigt stadium när den svenska pris- och kostnadsutvecklingen började avvika från utlandets. Häri ligger väsentlig förklaring till en oberoende centralbanker kunnat inflationen under kontroll. att Efter valet 1985 och efter avregleringen kreditmarknaden av hösten år blev den ekonomiska politiken alltför expansiv. samma Kreditexpansionen blev mycket stark. Sverige har under hela perioden 1986-199O haft överefterfrågan arbetsmarknaden och en för snabbt växande inhemsk efterfrågan. Konsekvensen har blivit successivt undergrävd konkurrenskraft. en Det finns därför enligt min mening anledning att fråga sig om inte Sverige borde ha gått över till rörlig växelkurspolitik när avregen leringen kreditmarknaden omöjliggjorde styrning den inav av

hemska kreditefterfrågan.

Vad Wohlin tänkte sig inte någon clean float, alltså fullständigt var rörlig växelkurs, där valutakursens index hade snarare ett system behållits riktmärke Riksbanken kring detta skulle tillsom men att låta kronan svänga helt enkelt skulle bredda interatt mer, att man ventionsbandet. Lars Wohlin alltså ganska tidigt och varnade för vad var ute som skulle kunna inträffa, kan ändå hävda att han sent ute men man var

i förhållande till sin kunskap valutapolitik. Man kan tycka

stora om Wehlin långt tidigare borde ha slagit larm de faror fast att om en växelkurs innebär. I nämnda Ekonomisk Debatt lade emellertid ovan nummer av Lars Wohlin del skulden för krisen Bengt Dennis. en stor av Wohlin skriver:

När den dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis övertalade finansminister Feldt Riksbanken skulle släppa utlåningsregleatt ringen så skedde det under premissen att utlåningsregleringen var så sönderfrätt inifrån den inte längre hade någon effekt. att

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Detta kommenteras Sigfrid Leijonhufvud i Svenska Dagbladet:

Riksbanken hänvisade till den grå marknaden skulle bringas in som i den organiserade. Men den för liten vid jämförelse med krevar ditinstitutens nettoutlåning nästan 200 miljarder kronor 1986.

Dennis och Feldt hade med andra ord ingen aning vad de om alltför lösa boliner igång. Resultatet satt av bankernas överoptimism parad med bland accelererande statliga bostadssubannat ventioner ledde under åren 1987-1993 till det byggdes bostadsatt hus för över 400 miljarder kronor. Alla dessa bostäder belånade var till nästan 100 procent.

Enligt Lars Wohlin hade värdet till 1998 sjunkit till under hälften

detta. Han menade också den förlusten större än bankav att var krisens samlade förluster, då värderades till ungefär 35 miljarsom der kronor.

Orsaker till budgetunderskottet slapp finanspolitik -

Det har ibland talats budgetunderskott och statsskuld om att skulle orsaker till den djupa ekonomiska krisen 90-talet. vara Man kan emellertid det det viset: krisen hade varit se motsatta

betydligt djupare om inte tillåtit ökning budgetunderskott

en av och statsskuld via de automatiska stabilisatorerna. tvivlar Den som det bör läsa Hans Tson Söderströms artikel Realräntechock,

skuldsanering och budgetunderskott" i Ekonomisk Debatt 3 nr 1995. I sin balansräkningsanalys den svenska depressionen skriav han: ver

Den finansiella konsekvensen den offentliga sektorn tempoav att rärt övertar 1 000 miljarder i skulder från den privata sektorn är inte katastrofal. Andra länder har det värre. Alternativet till låta att

den offentliga sektorn utgöra tillfällig parkeringsplats för pri-

en vata sektorns överskuldsättning sig å andra sidan förskräckanter de. Väsentligt större produktionsbortfall och arbetslöshet hade bli-

vit följden.

TORSTEN SVEREN|US

Om detta med skattereformens effekt statsfinanserna skriver

Joakim Israel, välkänd sociologiprofessor, i sin bok Klappjakt på välfärden DemokratiAkademin/ Ordfront 1994. När han gör det hänvisar han till sociologiprofessorn Joachim Vogel, väl-

expert

färdsmätning SCB." Vogel publicerade diagram i SCBzs Väl-

ett färdsbulletinen 1993 visade starkt samband melnr som ett lan skattereformen och budgetunderskottet. Om detta skriver Joa-

kim Israel:

Diagrammet visar de direkta statliga skatterna minskade från att 151 miljarder till 24 miljarder mellan 1989 och 1992. Under samma tid förvandlades budgetöverskott 31 miljarder till ett underett skott 136 miljarder. Såciterar han Joachim Vogel: För tydlighets skull bör också påpekas skatteintäkternas nedgång inte är att konsekvens minskade nationalinkomster, utan av en politiskt en av beslutad sänkning skattetrycket. Skatteminskningen motsvarar av med bred marginal det så kallade strukturella budgetunderskottet, dvs. budgetunderskottet efter borträkning extrakostnader för av lågkonjunkturen säger Joachim Vogel med rätta. Man har alltså genomfört skattelättnader, skall stora som nu betalas med nedskärningar i välfärden. Frågan svenska folket är om föredrar välfärdsåtgärder framför skattesänkningar, del som en undersökningar visar, och är villig betala för välfärden geom man att

ökade skatter. Den nyliberala högerpropagandan hävdar att

nom utgifterna, framför allt för välfärdsåtagandena, är för stora och förtiger skatteinkomsterna i stället är för låga. Man hänvisar till att

budgetunderskottet och låtsas inte det till övervägande del

om att direkt följd icke finansierad skattereform. Med deär en av en en saknar motstycke i den offentliga debatten görs välmagogi som färdssystemet och påstådd överkonsumtion transfereringar en av

och andra offentliga utgifter till syndabockar.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Figur 3.7. Budgetsaldots uwec/eling jämfört med den direkta statliga

skatten. Miljarder kronor, 1991 års priser

Mau: 39m årapemmgscârde J

m1750-"

Direktstatligskatt K too- .,

,j IIII se C , Statliginkomstskatt

0 f

.so- f

Budgetsaldo f

J00j 45° I -136

-200 198081 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92

Källa:ProfessorJoachimVogel.Ur SCB:sVälfárdsbulletinennr 1993.

Så långt professorerna Joakim Israel och Joachim Vogel.

Det vore renhårigt de oroade sig över det ökade underom som skottet öppet kunde ha deklarerat medveten att man var om att skattereformen, krisen och arbetslösheten orsakade del en stor av försvagningen statens finanser. av Nu välfärden och transfereringarna skulden för det gav man underskott hade uppstått. Då är det lätt förstå Joakim Issom att raels vrede över sakernas tillstånd. När det gäller hela den offentliga sektorn, inte bara staten, minskade skatternas storlek i förhållande till BNP med 6,8 procentenheter mellan 1990 och 1993. Under tid Ökade samma trans-

fereringarnas och socialförsäkringarnas storlek i förhållande till

BNP med 5,4 procentenheter. Minskade inkomster och ökade utgifter gav alltså denna dubbeleffekt kraftigt försämrade de som offentliga finanserna. Sammantaget Ökade de totala offentliga ut-

TORSTEN SVERENIUS

gifterna aningen än de offentliga inkomsterna steg. Den hu-

mer vudsakliga delen utgifterna under den här tiden kom sagt

av som från den ökande arbetslösheten, inte från allmänt slapp finans-

politik.

Bengt Dennis gör alltså tolkningen att finanspolitiken för

var

expansiv under den borgerliga perioden i början 90-talet. Om

av detta säger Lars Heikensten, förste vice riksbankschef:

Det finns lite olika uppfattningar hur stram finanspolitiken

- om

under perioden 1990-94. Jag måste säga att jag levde då i förevar ställningen att finanspolitiken relativt stram, att inte under

var

den där perioden egentligen vidtog så mycket åtgärder, som

nya

spådde efterfrågan, utan snarast skärpte politiken en aning.

Budgeten blev kraftigt underbalanserad ändå, till följd vad

kallar automatiska stabilisatorer. man

Men det finns folk närmare där under några år och - som var som påstår att det faktiskt inte så. Det är den tes som Bengt

var Dennis driver i sin bok, till exempel. Det skedde rätt mycket

skattesänkningar under den borgerliga tiden. Jag minns inte belop-

30 miljarder eller vad det och de det faktiskt pet, var, säger att var större än de besparingsåtgärder vidtogs. Att nettot faktiskt då

som

lite expansivt. reflektion går i linje med dina privar Men en som

det så vackert heter, dina föreställningar de kommer ors, som som till uttryck i artiklarna tidigare. Bengt Dennis säger ungefär så här i sin bok: Felet inte stramade ännu borde

var att man mer, man ha klämt in 3-4 procent BNP till. Då ställer jag mig frågan:

en av

hade gjort det, och hade lyckats med antag att man antag att man kronförsvaret; vad hade då hänt Och den frågan ställer han sig aldrig. Den undviker han, så att säga. Men, jag den frågan

menar: måste också ställa i efterskott. Och jag tror att det hade

oss lett till så djup ytterligare nedgång i ekonomin, hade

en om man gjort det här med detsamma, att det hade i sig gjort att kronan hade fallit, lite helt enkelt. Den diskussionen för inte

men senare, han, jag tror att när kom så långt, det ska erkänna i efter-

men skott, då det för

var sent.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Jag skulle vilja göra de ekonomer och politiker, talat så myck-

som

de offentliga transfereringarnas ökning de gångna åren,

et om

uppmärksamma följande fakta:

De offentliga transfereringarnas storlek i förhållande till BNP ökade inte alls mellan 1977 och räknar bort den

1990, om man skatt i Sverige betalar våra socialförsäkringar, vilket

som man ska göra eftersom dessa omedelbart går tillbaka till statskas-

pengar san.

Jag tror att våra ekonomer, politiker och journalister måste läsa meningen igen eftersom den är så sensationell. Jag skriver den så-

ledes igen: Den andel produktionen går till transfereringar

av som ökade inte alls mellan 1977 och 1990

År 1977 motsvarade de offentliga

transfereringarna 13 procent

BNP till faktorpris, 1990 motsvarade de BNP till av 13 procent av faktorpris. Ett diagram visar detta finns 149 i ESO-

som s. rapporten En socialförsäkring, författad ekonomerna Jan Bröms,

av Ingemar Eriksson, Inga Persson, Göran Schubert, Marie Oberkofler och Hans Olsson. Se figur 2.3 och 2.4 i denna skrift.

Dessa forskare, och deras rön, borde ha uppmärksammats efter detta sensationella avslöjande 1994, när jag frågade Jan Bröms,

men chefsekonom SACO, detta skapade någon debatt eller för-

om anledde någon utryckning från de medier slagit larm den

som om

offentliga utgiftsexplosionen" så svarade han:

Nej, det kan jag inte minnas.

Han minns att Anna Hedborg, ekonom ESO, just anmärkte

att det inte skapade några rubriker i tidningarna, detta transfere-

att ringarna inte hade ökat andel BNP.

som av

Om transfereringarna har jag skrivit i kapitel vill in-

2.1, men skärpa detta eftersom behandlar krisen 90-talet och våra sty-

randes föreställningsvärld, samt jämför denna föreställningsvärld

med fakta. Det bland sådan diskrepans mellan före-

var annat en ställningsvärld och fakta bidrog till valutakrisen och den svåra

som

depressionen 90-talet.

TORSTEN SVERENIUS

Hur mycket kostade kronförsvaret 1992

Den 19 november 1992 såg alltså sig Riksbanken man tvungen låta kronan flyta, eftersom fortsatt intervention valutamarkatt naden hade blivit orimligt dyr. Från politiskt håll man uppenvar barligen inställd fortsätta kronförsvaret, Riksbanken att men Linder, Dennis, Franzén de allt Burenstam gav man nu upp mer utsiktslösa försöken med begränsad valutareserv enda att en som marknadens bedömning kronans värde. Den vapen stå emot av sista veckan intervenerade valutamarknaden och höjde man nu inte längre styrräntan. Det också detta intervenerande, stödköpte kronor, var att man enligt Hans Tson Söderström och Nils Lundgren blev det i som kronförsvaret kostade skattebetalarna frånsett de svårsom mest, beräknade följderna för hela samhällsekonomin. I den läsvärda boken Ekonomisk Politik. En vänbo/e till Assar Lindbeck SNS Förlag 1995 bidrar de båda ekonomerna med ett intressant kapitel kallat Kronförsvaret hösten 1992 det värt sitt - var pris Kapitlet bör läsas alla diskuterar kronförsvaret och av som växelkurspolitiken, för det visar hur svårt det är att säga exakt hur kostnaderna för den förda politiken. I sin cost-benefitstora var analys kronförsvaret nämner författarna det rimligen också av att finns intäktssida kronförsvaret, inte bara utgiftssida, en av en men tillägger denna är minst lika svår att beräkna kostnaderna. att som Om intäkterna skriver skriver Söderström/ Lundgren:

Intäkterna det hårdnackade kronförsvaret kan två av antas vara av

slag, nämligen ökad penningpolitisk trovärdighet och ett fram-

tvingande önskvärda strukturella reformer. Båda dessa slag av av intäkter påstås ha uppkommit, dessvärre är det svårt att belägmen dem och än svårare kvantifiera dem. Förefintliga studier ga att pekar olika håll.

Om kostnaderna skriver de:

Kostnaderna valutaförluster och produktionsbortfall. utgörs av Båda är svåra kvantifiera både begreppsmässiga och datamäsatt av siga skäl. Den svenska försämrade via riksbanken och riksstaten gälden sin nettoställning i utländsk valuta med omkring 250 mil-

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

jarder kronor under hösten 1992. Redan beräkna kursförlusten att för detta handlande stöter problem. Skall bara till staten av se följderna kronans omedelbara fall med omkring 10 vilav procent, ket 25 miljarder kronor, eller skall räkna med det fortsatta ger kronfallet i flera vågor långt därefter Somliga valutor föll senare kronan, andra Man hamnar snabbt i analys konsekmot steg. en av venserna av statsskuldspolitiken under år i stället för senare en analys kronförsvaret under två höstmånader 1992. Om vi drar av streck i december 1993 och antar att fördelningen motsvarar en MERM-vägd index, får kursförlust 38 dvs. en procent, omkring 95 miljarder kronor. Till den del i dessa kursförluster svenska motparten statens var hushåll och företag talar emellertid bara inhemsk förmöom en genhetsomfördelning, inte förluster för det svenska folkhusom hållet. Eftersom motpartsförhållandet är omöjligt fastställa, att tvingas stanna vid slutsatsen den finansiella förmögenhetsatt förlusten så långt i kan ligga mellan 0 och 95 miljarresonemanget der kronor. En komplikation tillkommer förluster förr genom att statens eller måste täckas med skatteintäkter ökar skattekilarna senare som i systemet. Kostnaden marginalen för statliga medel är i de för-

siktigaste beräkningarna åtminstone 1,5. Detta betyder att inter-

vallet för de samhällsekonomiska kostnaderna för kursförluster vidgas till lägst 12,5 miljarder och högst 142,5 miljarder kronor. De samhällsekonomiska kostnaderna kronförsvaret utöver av denna förmögenhetsförlust förefaller måttliga. Bortfallet av produktion och investeringar måste ha varit blygsamt två skäl. antas av För det första är två månader kort tidsrymd, för det andra visar en de höga räntenivåer kronförsvaret krävde växelkursfallet som att väntat. De reala samhällsekonomiska kostnaderna tycks alltså var domineras kursförluster, eftersom det där kan röra sig av statens många tiotals och kanske över hundra miljarder kronor, medan om BNP-effekten två månaders alltför hög nominalränta och växelav kurs knappast kan röra sig än något tiotal miljarder kroom mer nor.

TORSTEN Svenemus

I sin slutsats skriver de:

Den absoluta lejonparten de totala kostnaderna för Riksbanken av åsamkades under den sista veckan före kronans fall, när Riksbanken frångick sin tidigare strategi försvara kronan ränteatt genom höjningar för i stället övergå till direkta interventioner valuatt tamarknaden.

Sedan kommer anmärkningsvärd mening:

Detta strategibyte privata aktörer litat Riksbankens gav som utfästelser fast kronkurs möjlighet att sina valutalån, men om ur

öppnade samtidigt möjlighet för utländska och inhemska speku-

lanter position kronan. En kanske önskvärd omfördelatt ta mot ning oundvikliga växelkursförluster inom Sverige kunde av genomföras endast till ytterligare förluster för Riksbanken priset av vilka motsvarades privata spekulationsvinster i Sverige och av omvärlden.

Meningen är sensationell, för den implicerar att Riksbankens strategibyte kunde tolkas signal till de invigda Riksbansom en att ken såg slaget förlorat att ville de stora företagen nu men man ge och bankerna chans rädda sig från sina lån fördyrade en att att med 10-20 över och de också fick chansen att procent en natt, att tjäna ytterligare att spekulera mot kronan. pengar Valutaförlusten för detta betalades skattebetalarna, av genom Riksbanken i stället för många de svenska företagen och att av bankerna, sig valutaförlusten. tog Vid intervjun med Hans Tson Söderström så jämförde han med

den finska situationen. Finland hade devalverat 1991, och desssläppt sin valuta fri i september 1992. utom Hans Tson kommenterar:

Men när kom och själva höjde till 500 då stormarna procent, lät de den finska marken flyta, och ganska snabbt efteråt såbörjade

de lägga till lågräntepolitik. De hade ett problem inte

om en som hade, gjorde de inte kunde bedriva hur lätt penningposom att en litik helst, det de finska storföretagen hade lånat som var att upp, under de glada åren i slutet 80-talet, i utländska valutor, precis av

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

svenska banker och företag också hade gjort. Det betydde som att de satt med oerhört stora utlandslån, mycket större än de svenska företagen, och den finska marken föll ytterligare så skulle den om här skuldbördan i de finska industriföretagen bli så överväldistora gande att de utländska bankerna hade gett de här lånen kunde som säga lånen, och då stod de här industriföretagen inför upp stora

betalningsinställelse. Det alltså växelkursförändringen

en var som ändrade skuldbördan för företagen, i finska mark räknat. Tillgångfanns i finska mark och skulderna fanns i utländska valutor. arna Och föll då växelkursen dramatiskt...Det ganska intrikat sivar en tuation som Finlands bank kämpade med dag för dag, att sitta och läsa hur skuldkvoterna ändrades i de finska företagen när växelav kursen ändrades, och de vågade inte släppa fram låga räntor hur långt helst, rädsla för just det här skulle utlösa finansom av att en siell kris i de finska storföretagen när skulderna blev för stora.

Om du jämför med den svenska situationen

Det just fördelen hade haft; att inte släppte kronan i - var som september, när höjde till 500 Det då många procent. sas håll krattar i för kommande devalvering, att nu man manegen en och mycket riktigt det så många de riktigt svenska var att av storföretagen löste sina utlandslån under den här perioden. Om det det räddade dem eller i vilket fall såvitt jag var som men vet så var det inga svenska storföretag satt så där väldigt pottsom kanten. Jag vet att Gustaf Douglas portfölj förlorade ungefär egen 60 miljoner kronor och att Rune Anderssons bolag förlorade ungefär 600 miljoner kronor den då kronan föll. Men Wallennatt

bergföretagen de hade ställt sig devalvering och de gick

en i stort sett skadeslösa krisen. Därför har jag också genom en anvärdering än många andra det här kronförsvaret; det nan av att faktiskt gjorde det lättare bedriva politiken efteråt, för kronföratt svaret ingenting annat än temporär respit där de svenska fövar en retagen fick tillfälle att sina utländska positioner, sina ur utländska lån.

Det blev socialisering skulderna, så säga en av att

TORSTEN SVERENIUS

-Ja, det kan säga, visst. Valutaförlusten över riksman togs av banken.

Hans Tsons tolkning är värd att notera; att kronförsvaret inte var någonting annat än temporär respit där de svenska företagen en fick tillfälle sina utländska positioner, sina utländska lån. att ur Resonemanget bygger också det finns slags A-lag och att ett

B-lag inom näringslivet, där A-laget, med Wallenbergföretagen och

SE-Banken går skadelösa valutakrisen, medan del andra bour en lag, litat de officiella uppgifterna Sverige inte ska devalsom att de drabbas stora förluster. vera, av Till undertecknad säger Hans Tson:

Jag försökte räkna alla förlusterna, inte bara vad Riksbanken förlorade, vad landet förlorade höga räntor och sådana utan saker. Och det visade sig det är Riksbankens förluster är det att som helt dominerande, försöker siffersätta det där, så debatten om man har hamnat alldeles rätt; skattebetalarna förlorade jävla en massa Frågan är: de där också förlorade för landet, pengar. var pengarna eller räddade de företag skulle ha gått under, en massa som annars och ändå hade fått räddas. egentligen inte, det finns som Det vet det fortfarande inga offentliga siffror det kan du säkert gräva om, fram du vill, för så långt kom jag aldrig: vilka motparom som var vid den här interventionen. Om det svenska företag, och ter, var inte George Soros, så kan det ha varit värt det hela.

Vad säger då Bengt Dennis vilka och förlorade om som vann kronförsvaret, och vad säger han den återkommande anklagelom han deltog i SAS omtalade sammanträde kort tid innan sen att en kronan föll 1992. Jag återger del vårt samtal detta: en av om

Torsten Sverenius: jag tänkte på den här konspirationsteorin du som också i boken, det här skulle rädda stoøföretagen och tar upp att man de kände till på förband den fasta/eronkursen skulle falla. Det att att där tycker jag är rätt intressant, att du visar i boken att det faktiskt var

företag förlorade på kronfkllet på det.

fler som än som vann

Bengt Dennis: Du körningen börsbolagens bokslut

- menar av

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ja, just det. Ocb såpratas det det bår med styrelsesammantrådet i

om SAS, bur det gick till där. Det år bara du och de närvarande

som hur det gick till då. Även Burenstam Linder några 0rd

vet StaHan sa

det där, att riksbankschefinte bör sitta med vid sådana tillfälom en len. Men det rådde väl inget förbud för dig att sitta med i SAS styrel-

Nej, det inget förbud, det närmast tradition vid - var var en att bytena i SAS styrelse svensk sida så gick sittande riksbankschef in. Bakgrunden är ganska lustig. Jag ville inte sitta i SAS styrelse. Jag blev uppringd någon gång i februari statssekreteraren

1983 utav

i kommunikationsdepartementet, det Monika Sundström. Hon

var

Bengt, ska du sitta i SAS styrelse suppleant". "Nej, sa: nu som sa jag, det vill jag inte och jag i riksbanken, och hade lång

är ny en diskussion och jag nej till Monika Sundström. Då hon: Ja,

sa sa du, det här är egentligen onödig diskussion, regeringen har

en redan beslutat det här Jaha, i så fall så är det inte mycket håller att diskutera", jag. Bakgrunden till att de ville ha in mig i

sa SAS styrelse att Krister Wickman sjuk och rädd för

var var man var att suppleanten skulle behöva in. Då följde traditionen och

man gick till riksbankschefen och tog in honom. Sedan gjorde jag ingenting i SAS styrelse ända till Krister verkligen blev sjuk,

jag var med vid något sammanträde, sedan blev han allvarligt sjuk och

mer då satt jag halvår. Efteråt framstod det även för mig

ett som klart olämpligt att den traditionen fördes vidare under så lång tid. 1982 hade det väl ingen betydelse riksbankschefen med

om satt där, 1992 det väl ganska olämpligt, och det insåg jag också

men var när debatten drog igång. Jag hade del samtal med fullmäktiges

en ordförande detta, och andra i fullmäktige, och ganska

om var en-

det där. Men det är så klart, jag borde ha insett det lite tidise om

gare, men där är det omständigheterna vanligt. Jag hade aldrig

som räknat med att behöva tjänstgöra.

Men såfinns det också slagsmytologi kring det där bara du

en som och de närvarande vet bar det det bår med att SAS atlandslån

var, dry/firadesunder sammanträdet, och att du då satt med. Då folk

menar

TORSTEN SVERENIUS

att även du inte något så kunde det ändå tolkas eller så, att

om sa Sverige skulle devalvera till exempel.

-Jag markerade, och det framgår protokollen, att jag inte deltog

av i behandlingen ärendet, och då finns det någon jurist i Göteborg

säger att inte ska sitta med i rummet medan ärendet besom man handlas, det tror jag att större delen juristkåren har

men av en an-

uppfattning Det finns ingen fast praxis i Sverige detta, nan om. om uppenbart, och jag har pratat med många jurister det där efter-

om åt, och de säger att nej, det är inte rimlig tolkning.

nog en Ja, ingenting hände, så att...

Du fick ingen fråga utlandslånen och du lade dig inte i diskussio-

om nen

Nej. Återigen, där fanns praxis i SAS styrelse. - en Man var

att ha riksbankschefen med vid styrelsemötena och alla visste van

riksbankschefen aldrig kunde delta i detta. Så i styrelsen där att var det etablerad kultur hur de där frågorna hanterades, och i

en om den kulturen ingick att den svenske riksbankschefen inte deltog i sådana frågor. Däremot skulle han naturligtvis delta i frågor

om hur byggde organisationen för riskkontroll och sådant där

man upp och det gjorde jag också. Jag drev till exempel hårt frågan att skulle ha utländska konsulter tittade hur drev riskkon-

som trollen, risk control and implementation och alltihop

management, det där, det jag mycket aktiv

var

Det blev ingen debatt det där, den försvann snabbt. - stor om

Det är pikant SAS det företag gjorde den

att se att var som största valutaförlusten.

Var det så

-Ja. Vad jag har kunnat kartlägga. SAS är inte börsnoterat,

men jag har ändå gått igenom SAS, och det finns i min bok också, det

det bolag gjorde de största kursförlusterna grund var som av deprecieringen kronan. De har väldigt svår situation,

av en en svår svenska kronor/ dollar-situation, och de hade svårt att hantera det där, det är uppenbart.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Men det förekommer bela tiden samtal det bar, och talar

om man om att det väldigt mycket valuta ut landet de sista dyg-

var som rann m

Det talas att det många så att sagaförstod att det nen. om var 50m skulle det gick med kronan. Men dåframstår det också

som som

märkligt att det så många förlorade. Det arja många

var som som kanske resonerade just så; att "det bar kommer inte att hålla,

men andra resonerade uppenbarligen inte så.

Det är min konklusion också. De gjorde stora förluster

- som

trodde inte kronan skulle falla, det olika riskbedömningar i

att var

marknaden. Annars är det svårt förklara del resultatet.

att en utav

Så långt Bengt Dennis version.

Ju framkommer när det gäller bankkrisen och kron-

mer som försvaret, desto anmärkningsvärt framstår våra politikers

mer

sammanträden karensdagar och försämringar för vanliga med-

om borgare, medan stora företag och banker lånat ut mångmil-

som jardbelopp till fastighetsspekulation räddas Riksbanken och

av skattebetalarna.

Till det bör läggas bankstödet, räddade Nordbanken och

som

Gota Bank, också den statliga kreditgaranti möjliggjorde

men som för till exempel SE-Banken förlänga sina utländska lån. Hade

att inte den offentliga sektorn stöttat bankerna och del före-

en stora tag i denna så hade kanske tvingats bevittna hur några

process av det svenska näringslivets tyngsta företag hade hamnat i akut

betalningskris.

Men då bör tilläggas att regeringen med sin ekonomiska politik först hade bidragit till skapa den svåra situation hade

att som uppstått. Förre riksbankschefen Lars Wehlin gör tolkningen att bankernas kris främst orsakades valutapolitiken:

Krisen i banksystemet inte generell utan den skapades

- var av va-

lutapolitiken, så det hade aldrig behövts någon garanti ha-

om man

de släppt valutakursen, det hade varit två banker hade behövt

som

stöd; Nordbanken och Götabanken, och möjligen Första Sparban-

ken, de andra hade klarat sig. Visst hade det behövts visst stöd,

ett

men krisen uppstod att Stadshypotek hade 10

genom man...

miljarder uppe i upplåning marknaden, och det gick inte att sälja

TORSTEN SVERENIUS

certifikat, så satt naturligtvis fruktansvärt pressade. Och då fick de för sig i Riksbanken att det här kris kring styrkan i

uppe var en balansräkningen, det gick inte att sälja ett certifikat när det

men

500 procents ränta Så detta fick klart för sig utvar genom man omlands det här Skakigt, och till och med började tvivla

att var man

det svenska banksystemets solvens. Man blandade systematiskt ihop likviditetsbehov och solvensbehov Riksbanken, jag.

menar

Pa vilket sätt

-jo, höjer räntan till 500 då är det ingen vill

om man procent som handla och med dagslån bara. Det är oerhört lönsamt att 1,5 procent dagen, och därmed gick det nästan inte att sälja 3-

om månadersväxlar och ö-månadersväxlar, den marknaden. Därmed uppstod likviditetsbrist i bostadsinstituten. De skriver att "vi

en införde garantin för att rädda systemet, behövde garantera balansräkning", behövde detta, det hade räckt

men man inte garantera med likviditetstillförsel, det vill säga att inte ha 500 procents

en ränta. Hade devalverat den 16 september så hade aldrig behövt de här räntorna, då hade likviditeten hela tiden fungerat och räntorna varit låga, det hade inte varit något problem. SE-Banken hade aldrig behövt bli så helvetes illa ute så att aktien nästan värde-

var lös. Företagen hade också klarat sig bättre. Visserligen hade SE- Banken gjort vissa ränteförluster sina företagskunder,

men sedan hade räntorna kommit helt sätt, och efter-

ner ett annat

frågan hade varit hög.

Du att regeringen först skapar ett problem och sedan sager menar man till bankerna: "Nu hjälper vi er

-Ja just det, knuffar dem utför avgrunden och

nästan att man ut sedan fångar dem och säger sedan att "Nu får du betala

man upp mig för jag räddade dig Det är min tolkning. Men det kräver

att

analys. Och, det är klart, det fanns dåliga

en noggrann en massa fastighetslån, visst fanns det det, så du kan säga att garantin

var nödvändig i den situation hade uppstått, den bade inte

som men behövt uppstå.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMIEFTER 1970

Förklaringar till 90-taIets depression

Förklaringarna till varför den ekonomiska krisen 90-talet blev så djup är många, eller rättare sagt; delförklaringarna är många. Kring detta diskuterar Sveriges ledande ekonom Assar Lindbeck i boken Det svenska experimentet SNS, 1998:

Den närmast till hands liggande förklaringen till att recessionen i 90-talets början blev så djup är inga försök gjordes möta

att att

kostnads- och efterfrågechockerna med devalvering eller ökad in-

hemsk efterfrågan eller arbetskraft. Det förelåg också

varor en ovanlig samtidighet i ett antal negativa utbuds- och efterfrågechocker. Viktiga exempel är den internationella recessionen, de höjda realräntorna världsmarknaden och ännu mer i Sverige, den drastiska nedgången i tidigare inflaterade priser kapitaltillgångar och det ungefär 75-procentiga fallet i byggnadsverksamhet i fastighetssektorn. Samtidigt råkade ett stort antal finansiella institutioner ut för allvarlig solvenskris... Tyvärr har det inte varit

en möjligt avgöra vilken dessa förklaringar till den djupa

att av recessionen är den viktigaste. Min personliga bedömning är att de

som viktigaste faktorerna den övervärderade kronan, och realrän-

var techocken den sistnämnda delvis ett resultat att kronan

- av var Övervärderad. Flera de negativa chocker den svenska eko-

av som nomin utsattes för i början 90-talet helt klart ett arv" från

av var 80-talets händelser och politik.

Dessa ord Assar Lindbeck är realistisk sammanfattning

av nog en vad hände. Man bör lägga märke till Sveriges tongivande av som att ekonom förklarar recessionens djup med inga försök gjordes att

att möta kostnads- och efterfrågechockerna med devalvering eller ökad inhemsk efterfrågan eller arbetskraft.

varor Detta kan till exempel ställas Bengt Dennis och andra be-

mot dömares tal slapp finanspolitik" under dessa år. Det kan också

om ställas mot vad Staffan Burenstam Linder apropå den politik

fördes den borgerliga regeringen efter 1991.

som av

Jag frågade följande:

TORSTEN SVERENIUS

Men de har tva borgerliga perioderna med regerings-

om man ser innehatz, så kan till exempel konstatera attfrån 1976 till 1982 så man ökade inte den inhemska efterfrågan alls, och likadant under 90-talet,

da den inhemska efterfrågan föll. Man har mitt i kris så en att saga stramat åt ytterligare och det har så att saga, tittar på om man a regerad nivå lett till BNP har halkat vid dessa tillfällen. Är

att efter

det alltför förenklad syn Menar du att det i stallet handlar en om strukturella orsaker

-Ja, inte bara förenklad den är fel. Det är riktigt utan rent

praktiskt du med efterfrågan och BNP, jag det

som sa men menar: beror inte någon åtstramning. Om du perioden 1991-94 ser så det beror vad med åtstramning statsfi- - man menar - men nansiellt det i alla fall fruktansvärd påspädning, med så var en budgetunderskott. Socialdemokraterna med sitt enkla budenorma

skap ville späda samtidigt de skällde

ännu mera, som regeringen för budgetunderskottet. Det är det jag är det som menar förenklade budskapet, BNP ändå faller beror det bland men om

annat att den där keynesiansk politik inte fungerar nå-

typen av got vidare bra med de stora underskotten. På den privata sidan var kontraktionen desto större. Men det den ett resultat var som denna uppgillring hade skett under 80-talet. av som Det är mycket bättre att föra politik så inte hamnar i den - en man

här belägenheten. Man skulle inte haft åttiotalspolitiken,

man skulle inte heller haft politiken under första hälften 70-talet. Då av hade sluppit detta. man

Jag frågar då Burenstam Linder den politik fördes under om som hans tid handelsminister till exempel kombinerade som - att man

devalveringarna 1977 med momshöjning och stramade åt den

en inhemska efterfrågan -jag frågar det klok politik eller om var en Burenstam Linder motståndare till den. Det allt om var var trots Gösta Bohman ekonomiminister under större delen den som var av perioden. Han svarar:

Jo, det har säkert från vår sida begåtts alla möjliga olika problem, - Bohman kom också i den situationen inte kan men att om man göra något så måste ändå göra någonting. Och med den borman

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

gerliga regeringen det mycket lite kunde göras därför

var som att centerpartiet och folkpartiet inte intresserade av göra något an-

var

än fortsätta socialdemokratisk politik. Och då hamnat att snarare nade så småningom i omöjliga situationer, är ekono-

man om man miminister kan behöva vidta åtgärder inte själv

man som man

egentligen på. Så 1976 till 1982 ingen gloriös period i fråga

tror var

att försöka vända Sverige rätt väg. om

Men, momshöjningarna de har två effekter: det de - ena är att kan köpkraft och minska från efterfrågesidan men sedan

suga upp så höjer de från kostnadssidan. Det de höjer från kostnadssidan

kan utlösa mekanismer i fråga kompensationskrav

en massa om från fackliga sidan och vidare, så det är då bedömning

snurra en av vilket här är starkast. Och i mycket inflationistisk situation

som en där hela tiden håller med kompensation och sådant där så

man

jag inte momshöjningar är något vidare bra. Jag har varit tror med har höjt det har inte varit mina

i regeringar som momsen men förslag, det kan jag försäkra dig.

återvända till orsakerna till krisen 90-talet. För att Ulf Perbo, chef för Byggentreprenörernas ekonomiska sekretariat, har detaljerad förklaring till 90-talskrisen än de flesta

en mer bedömare. Han skriver i Ekonomisk Debatt 1999:

-Jag har i huvudsak argumenterar för två slutsatser. Den är att

ena den realekonomiska krisen inte bör förklaras orsakad

som av ett flertal olyckliga oberoende händelser. De förändringar i bostadsbeskattningen genomfördes i samband med skattereformen

som är en viktig händelse orsakade eller i betydande grad för-

exogen som stärkte flera de händelser utgör krisens förlopp. Det är bl.a.

av som

kollapsen i bostadsbyggandet, fallet i villapriserna, uppgången i

sparkvoten, nedgången i privat konsumtion, den sjunkande in-

dustriproduktionen, sysselsättningsraset och den offentliga skuld-

krisen.

Det andra utvecklingen bortsett från omläggningen bo-

är att av

stadsbeskattningen troligen skulle skapat djup lågkonjunktur,

inte depression med fallande BNP år i rad. De faktorer men en tre

brukar föras fram bl.a. strukturella problem i ekonomins som funktionssätt, övervärderad valuta, internationell kon-

en svag

TORSTEN SVERENIUS

junktur, realränteuppgängen motiverar inte den dramatiska

- ut-

veckling inträffade. Övergångenfrån lågkonjunktur till de-

som

pression bör i betydande utsträckning skyllas skattereformens

hantering av bostadsbeskattningen.

Det gjordes två misstag i samband med skattereformen 1990/91

med avseende bostadsmarknaden. Det första misstaget består i

att bostadsinvesteringar enda tjänst eller kapitalplacering

som vara, i hela ekonomin belades med både konsumtions- och kapitalbeskattning. Det andra misstaget att genomföra omfattande

var re-

geländringar för bostadsmarknaden så tvärt. Den anpassningspro-

cess detta utlöste i den mycket stora förmögenhetsmassa

som som

bostäder utgör bidrog i betydande utsträckning till fick

att en

depressiv utveckling.

På teoretiska grunder är det rimligt att anta att skattereformen långsiktigt är positiv för Sveriges ekonomiska utveckling. Inled-

ningsvis har den dock de effekter beskrivits inne-

genom som ovan

burit stora samhällsekonomiska skador.

Perbos inlägg i debatten är intressant, och exempel

ett att nya hypoteser varför krisen blev så djup 90-talet fortsätter

om att presenteras, vilket fördjupar och vår bild fortlöpande.

nyanserat Fortfarande har kanske skeendet för nära håll för vilka

att se bitar de dominerande och vilken kris utlöste vilken.

som var som Fortfarande använder schablonbilder "regeringen

oss av som att Bildt skapade krisen" eller "den socialdemokratiska politiken är

förklaringen till djupdykningen. De är sällan än delvis

mer sanna.

Euro eller "skvalpvaluta" EMU eller inte

Den svåraste krisen för svensk ekonomi sedan 30-talet kan dock

sägas vara över i viktiga avseenden, även sysselsättningen

nu om fortfarande är alldeles för låg. Vår valuta har flutit sedan november 1992, och det har varit en växelkursregim har fungerat bra

som tillsammans med den oberoende Riksbanken. denna

Just som regim har etablerats och har fått högre tillväxt än omvärlden

en igen, efter år lägre tillväxt, vill många politiker ska låsa

av att växelkursen igen med i EMU.

genom att

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Aftonbadet skrev den 10 november 1999: Sverige in i EMU Aftonbladet säger JA.

I denna ledare kunde bland annat läsa:

man

Och det kan bli dyrt att inte med. EMU skydd mot de

ger oss

globala valutahajarna. Livet blir aldrig kan

tryggare om mer

drabbas 500 ränta.

av procents

Det är bara det det knappast lönar sig att spekulera mot rör-

att en

växelkurs. Några 500 procents ränta är det svårt att någon

se situation kräver med sådan växelkursregim. Man kan undra

som en

inte Aftonbladets ledarskribenter känner till det faktiskt om att var

fast växelkurs de globala hajarna spekulerade, inte

mot en som en flytande. Vidare skriver

man:

I längden duger det inte att låta andra bestämma över oss. Sverige

kan inte sitta åskådarplats när Europa inför den valutan och

nya

alla stora affärer görs i På den grunden blir till sist ett

upp euro.

till EMU självklart.

Man kan fråga sig i vilken mån låter andra bestämma

över oss om

behåller vår valuta. Man kan också fråga sig varför inte

egen kan med och göra affärer i när dagligen kan göra ett

vara euron antal mångmiljonaffärer i dollar. När läser sådana inlägg i

man EMU-debatten då kan ställa sig smula frågande till nyttan

man en

med folkomröstning i frågan. Om del våra viktigaste opi-

en en av nionsbildare tar ställning till EMU sådana lösa grunder, hur ska

då medborgarna kunna bilda sig någorlunda realistisk uppfatt-

en ning de reella fördelar och nackdelar projektet kan medföra

Professor Nils Gottfries, Uppsala universitet, dem

är en av som reagerat okunniga argument mot den svenska valutan. Den 3 maj 1999 skrev han debattartikel i Svenska Dagbladet där han

en gick igenom del de för EMU och före-

en av argument euron som kommer i debatten.

Ett inläggen han kommenterar kom från Carl Bildt,

av som kallat den svenska kronan för en skvalpvaluta. Nils Gottfries

skrev i SvD:

TORSTEN SVEHENIUS

Ett favoritargument för EMU är att blir stark och sta-

annat euron bil medan kronan blir och instabil valuta. SE-Bankens che-

en svag fekonom Klas Eklund varnade för något år sedan för att flykten till

skulle försvaga kronan. Carl Bildt betonade stabilitet euron eurons och kallade kronan för "skvalpvalut-a. Men Riksbanken för

om en fast penningpolitik inriktad låg inflation finns ingen anledning

kronan ska bli än att svagare euron.

Nils Gottfries kommenterade även talet att ett till EMU in-

nebär lägre räntor i Sverige:

Som det kommer den europeiska centralbanken att föra

ser ut nu

penningpolitik inriktad på låg inflation, utanför EMU har en men

minst lika möjligheter att föra sådan politik. Därför

stora en avfärdade EMU-utredningen argumentet att EMU lägre ränta. Vi

ger stödde inte bara teori också praktisk erfarenhet. Ett

oss utan antal länder Kanada, Nya Zeeland, Schweiz hade visat att små

- länder med flytande växelkurs mycket väl kan ha låg inflation och låga räntor. Vi förordade ökad självständighet för Riksbanken för

skapa förtroende för penningpolitiken utanför EMU. att

Ändå har företrädare för Riksbanken, bankekonomer, okritiska

journalister och ledarskribenter ständigt upprepat argumentet att

får lägre ränta går med i EMU. Så i januari i år

om sent som betonade EU-kommissionären Anita Gradin lägre räntor ett

som

de viktigaste skälen att med i EMU i artikel i Dagens Nyav en heter.

Även Nils Lundgren kommenterar Bildts yttrande

"skvalpvalutaW

Han att kronan har blivit skvalpvaluta" ungefär. Och, jag - sa en

helst förståelse för marknadsemenar, om man nu har någon som konomi så är det så i priset sammanfattas ett effektivt sätt

att all information, och den ändras hela tiden, och det är därför priset går och och det är alltså bra det gör det.

upp ner - att

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

U tbud och efterfrågan, helt enkelt

-a. Vitsen med den regim har flytande växelkurs och

- en en självständig riksbank det är just att även kronkursen ska

- ta upp stötar. Vi kan jämföra med Danmark, är med i den här

som Exchange Rate Mechanism ERM, och ska alltså hålla danska kronkursen fast och då måste räntan, så

mot euron, man anpassa då blir det räntan tar allting. Sånär de fann att det bör-

som upp jade bli överhettning och marknaden började sig för de

att oroa att hade växande bytesbalansunderskott, då måste de och höja rän-

rätt häftigt. Det finns intressant uttalande den danske torna ett av centralbankschefen för några år sedan. Han fick frågan hur

stor

penningpolitisk självständighet Danmark har egentligen.

Han svarade: Ungefär tio sekunder, sedan måste göra likadant Och det används då i den svenska debatten för visa hur liten själv-

att ständighet har. Men det är för att danskarna har fast växel-

man kurs Det är inte alls tillämpligt oss Om de höjer eller sänker räntan det kan strunta Men däremot är det så växelkur-

att

betyder mycket mindre för vanligt folk och för hushållen. De sen allra flesta läser i tidningen, och de just åkt tjänsteresa

som en eller charterresa, de har uppfattning är

en grov att en peseta ungefär fem öre, de inte det är 5,26 eller 5,33 i hela närings-

ser om men livet så går det ändå in och har smärre effekter, framför allt på fi-

nansieringssidan. Det är ett väldigt bra system, sprider den

som ut där anpassningen över hela ekonomin, sätt är effektivt.

ett som Medan har fast växelkurs, då höjer plötsligt den danska

om man centralbanken räntan med 2 procentenheter, och mängder hus-

av ägare och andra upptäcker deras privatekonomi förändras dra-

att matiskt. Men det beror just att de har det med fast

systemet växelkurs. Men det där har alltså använts i den svenska debatten för att visa hur känsliga är för påverkan, inte har

yttre trots att samma system. När den svenska kronan går och vilket

upp ner är själva tanken med rörlig växelkurs så säger den borgerliga

en -

oppositionsledaren Titta här, det fungerar inte kronan

- går upp och ner" Vill han ha prisreglering alla områden Det här,

menar jag, visar att debatten har lämnat det empiriska och teoretiska

stadiet, och ekonomerna har Även Hans Tson Söderström,

gett upp. han skrev den där DN-artikeln där han konstaterade EMU i

att

TORSTEN SVERENIUS

och för sig är dum idé, att det är kört, så måste man en men nu nu något sätt hantera det här. Detta spökskepp han trodde som skulle sjunka seglar faktiskt vidare, och det innebär kommer att nu faktiskt Sverige med, så får lägga hela politiken och nu man upp debatten därefter, hans slutsats. var

Det Lundgren pekar här är viktigt. Med flytande växelkurs så

en blir det denna växelkurs stötarna i stället för företag som tar upp

och privatpersoner. I Sverige borde detta ha tydliggjorts genom

händelserna under hösten 1992, när just växelkursen låg fast medan

räntan for i höjden. Nils Lundgren den svenska debatten området är menar att både okritisk och förvirrad.

Vi har inte längre kvar det intellektuella förhållningssättet till den -

här frågan, är hoprafsade och sprids väldigt kri-

utan argumenten tiklöst alla. Under den här euro-euforin de första veckav som var i januari, då hur hela alla tidningar alla orna ser man pressen, av kulörter, spelar med i detta, "vilken enastående framgång att euron har blivit. Men dessa länder har haft fast växelkurs mot varandi evigheter och de har valutor kvar de har bara bera nu, samma nu, stämt också inför räkneenhet kallas och att en ny som euron, så småningom ska bli sedlar och mynt det fanns inget skäl som det skulle hända något särskilt för det. Och sedan, när att tro att försvagas, så säger några triumferande Titta, den inte så euron var bra i alla fall. Men är valuta rör sig dollar euron en stor som mot och det är totalt förvirrat. Lundgren skrattar yen,

I detta tillstånd total förvirring befinner sig Sverige efter av ett decenniers berg- och dalbana för medborgarna under den fasta par växelkursen, och några år kris tilltagande stabilitet med av men flytande växelkurs. Det demokratiska inslaget i kring EMU kan ibland processen svårt upptäcka. Måndagen den 15 november -fem dagar vara att efter Aftobladets ja-artikel gick statsminister Göran Persson ut i brittiska Financial Times och hävdade Sverige inte kan stänga att dörren till EMU, och sikt inte bar något val. att

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Att inte ha något val brukar med inte ha nåvara synonymt att demokrati. Det är det är finessen med demokrati, gon som en

just har valmöjlighet.

att man en Göran Persson att socialdemokraterna sin partikongress i sa mars år 2000 i princip bara har att välja mellan att säga genast eller att säga senare.

Om detta skrev Dagens Nyheter:

Därmed fick omvärlden Sverige står i kö för veta att nu samma ett villkorat EMU-medlemskap Storbritannien och Danmark. Ett som besked togs väl emot. Inte minst bland internationella placerasom re, men även av Perssons kollegor bland EU:s stats- och regeringschefer. När Persson några timmar träffar svenska journalister är senare budskapet lite Till också till den mer nyanserat. synes anpassat

skeptiska hemmapubliken.

DN fortsätter:

Göran Persson är oerhört pressad ministerkollegorna i Europa, av ja-sidan, etablissemanget och finansmarknaderna säga till av att EMU. Det är därför han Sverige i längden inte kan stå nu säger att utanför valutaunionen. Det flera kända socialdemokrater är starkt kritiska anser som mot EMU.

DN:s Henrik Brors skriver i sin analys:

Statsminister Göran Persson har i flera år för EMU kan varnat att hota Sveriges självständighet och leda till EU utvecklas till att en europeisk stat. Det har gjort att han vägrat ställning för eller ta emot den europeiska valutaunionen. Men byter han fot och säger i brittiska tidningen Financial nu Times att det är omöjligt för säga nej. oss att Den svenske statsministern har därmed den siste bland som EU-ländernas ledare det övriga medlemsländer väntat sagt som att han vill att även Sverige förr eller ska byta den - senare egna valutan Även han talade inför mot euron. om Persson när en

TORSTEN SVERENIUS

svensk publik i går sade det fortfarande finns vänta och

att ett se-

alternativ.

Ekonomijournalisterna Gunnar Örn och Ewa Stenberg intervjuade

Staffan Burenstam Linder i samband med den artikelserie de skrev

kronförsvaret i Dagens Nyheter 1996. De frågade hur stor om pass valfrihet Sverige får väljer att stanna utanför den europeiska

om valutaunionen, och i så fall kan fortsätta med flytande växel-

om kurs.

Burenstam Linder svarade:

EMU är inte betjänt ha med länder känner sig tvingade

av att som in. Därför tror jag att har möjlighet, i surhetens att säga

namn,

inte vill. Men däremot ska inte har friheten att att tro att köra växelkurs bara hand. Sverige kommer

en egen att vara

införa fast växelkurs, det kommer finnas ett sådant tvunget att att tryck från omvärlden. Sverige kan inte fatta beslut här.

egna

Politikerna Göran Persson och Staffan Burenstam Linder säger alltså inte har något val. Persson säger att måste med i

att EMU och vår valuta. Burenstam Linder säger att vi,

ge upp egen

säger nej till EMU, måste införa fast växelkurs. om

Uttalandena är intressanta, för stämmer de så innebär de de facto demokratin nämnda områden är avskaffad. Förhopp-

att

ningsvis har de dock fel. Rimligen borde själva välja vill

med i den ekonomiska och monetära unionen eller rimligen borde också välja vill ha rörlig eller fixerad växelkurs

om en utanför EMU. Om inte, då är detta i sig sensationellt.

Många människor känner detta med EMU redan är kört,

att

Nils Lundgren uttrycker saken. Man känner att när tillräckligt

som starka krafter inom näringsliv, finansmarknad och politik bestämt sig för Sverige ska med, och de stora medierna driver

att samma linje, då har medborgarna till slut ingen möjlighet att stå emot.

Detta är något är gemensamt för stora frågor kärn-

som som kraften, EU och EMU, att lätt kan uppleva det att ut-

man som gången är given förhand. Många medier presenterar opinionsundersökningar och skriver "Nu ökar ja-sidan så bi-

att man

bringas känsla nästa undersökning med nödvändighet

en av att

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

kommer visa ja-sidan har vuxit ännu Det skapas hos

att mer. motståndarna känsla det bara är tidsfråga, och till slut har

en av att en

detta blivit självuppfyllande profetia. Mellan opinionsundersök-

ningarna ägnar sig ja-sidans medier opinionsbildning där

man framställer motståndare "nej-sägare och bakåtsträvare, och

som väntar sedan den förväntade svängningen i opinionen.

ut Denna subjektiva tolkning tar jag med ekonomen Ulf Ja-

upp cobsson, chef för IUI.

Han svarar:

EMU-frågan stämmer väl in i din bild. Där har väl etablissemang- et tyckt med ganska goda skulle med. Men

- argument - att

där har haft folkopinionen ett problem.

man som

ja, just det. F olkopinionen ett problem I Intervjuaren skrattar

som

-Jag håller med din skildring det hela i den meningen

om av att

väntar ut frågan något sätt. Skulle du och fråga folk: man ut Tror du att kommer med i EMU fem eller tio år

att vara om då tror jag 80 skulle Och jag de flesta

att procent svara tror att journalister skriver det här kommer

som om tror att att vara med. Jag själv kommer med i EMU tio år,

tror att att vara om och då blir det något sätt väntar medborgarna: Jaha,

att man ut

har folkopinionen kommit så långt 55 och nästa nu - procent gång kanske det blir 60 och när det blir 60 då utly-

procent procent

Göran Persson folkomröstning och då är med. Den här ser en uppgången präglas väl att går från

som man ser nu av man en ganska abstrakt diskussion till konkretisering för folk vad det är frå-

en gan om, och de här makroekonomiska finns

argumenten som minussidan, och fortfarande har bärkraft, de kommer i

som nu bakgrunden och i stället blir det de här mikroekonomiska

argumenten, som har enkelhetens charm.

Dessa "mikroekonomiska med enkelhetens charm",

argument som Jacobsson så väl uttrycker saken, är sådant slipper

som att man använda miniräknare, slipper växla valutor och kan jämföra priser direkt mellan olika länder

i euro. Hur helst, mitt i denna EMU-debatt kan i varje fall

som man konstatera att Sverige ljusare tider. Vår

nu ser ut att mot pro-

TORSTEN SVERENIUS

duktivitet har ökat än i våra konkurrentländer, industripro-

mer duktionen har vuxit snabbare än i omvärlden i flera år, och efter den djupa krisen har även hela produktionen, BNP, fart

nu satt ordentligt, med höga tillväxtsiffror resultat.

som

Tyvärr har vi, när detta skrivs, fortfarande för svenska mått

en hög arbetslöshet, även den har minskat med hundra tu-

om ett par

de åren. Brist arbete många håll, flasksen personer senaste halsar och brist arbetskraft andra håll. Nedkylning och överhettning samtidigt. Kanske är det situation får leva med i den

ekonomin. nya

Om det blir innanför eller utanför EMU återstår

att se.

3.3 Vad hände med Sveriges tillväxt

talar kostnader för den förda ekonomiska politiken När man om för hela perioden efter 1970 då bör det inte är kron-

man veta att försvaret 1992 är den kostnaden, inte det skulle

som stora ens om ha kostat så mycket 140 miljarder i statliga kursförluster och

som 35 miljarder i bankstöd ovan. Inte den offentliga sek-

se ens om

inte temporärt, skulle ha tagit sig den privata torn permanent, sektorns samlade finansiella förluster efter spekulationsekonomin

och depressionen enligt Hans Tson Söderström 1 000 miljar-

- ca der -inte heller då skulle detta den största förlusten

se ovan vara

den förda ekonomiska politiken sedan 1970. av

Den största förlusten i kronor räknat framkommer

om man jämför den tillväxt konsumtion och produktion haft med den

kunde haft hade fört klokare politik.

om en

Vi talar alltså gapet mellan den reella och den potentiella

om levnadsstandarden.

Jag ska avslöja något chockerande siffra, jag räknat

nu en som

att använda OECD-ländernas nationalräkenskaper: En ut genom trebarnsfamilj i Sverige hade i dag kunnat konsumera för ungefär 250 000 kronor varje år Sveriges konsumtionsökning hade

mer om följt genomsnitt de rika ländernas konsumtionstillväxt

ett av

En kvarts miljon kronor för och tre

mer en mamma, en pappa barn. Det är än 20 000 kronor i månaden i skattade

mer pengar

1997 års priser.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Jag alltså inte om ökat vår konsumtion än i andra menar mer

länder", utan bara hade följt den genomsnittliga procentuella

om ökningen konsumtionen i vår omvärld. Då har jag inte i detta av

genomsnitt tagit med fattiga länder med lågt utgångsläge, detta är ett genomsnitt av konsumtionsökningen i 18 jämförbara länder,

länder redan 1970 rika, låt de flesta hade lägre som var vara att en nivå sin konsumtion än vår. Är utrustad med smula fantasi kan föreställa man en man sig vilken himmelsvid skillnad i levnadsstandard detta skulle utgöra för de flesta svenska familjer. Inte för de redan har så mycket som pengar att 20 000 i månaden inte skulle innebära att de förändmer rade sin livssitation. Däremot för de familjer i dag måste vända som varenda slant för över huvud ihop till nästa månads att taget hyra, måste låna ihop släkt och vänner för kunna som pengar av att åka med barnen enda vecka året, eller tvingas semester en avstå från inköp kläder för ha råd och äta någon gång i av att ut månaden -för dessa människor, och de är många i dagens Sverige,

så skulle självfallet 20 OOOkronor i familjehushållet ofatt-

mer vara bart mycket 250 OOOkronor kvarts miljon kronor pengar. - en om året På tre år skulle familjen ha råd köpa mindre villa eller att en en bostadsrätt för 750 000 kronor. För ensamstående fattig i dag tvingas förnedra en person, som sig och vända sig till socialen för överleva, skulle 50 000 kronor att i handen året innebära hela skillnaden mellan liv i misär mer om ett

och drägligt liv.

ett För ett fattigt har svårt att att räcka till par, som pengarna hyra, mat och kläder, skulle drygt 8 OOOkronor i månaden mer utgöra hela skillnaden mellan deras nuvarande svåra situation och ett behagligt liv med god standard. Det är sådana saker den ekonomiska politiken egentligen som handlar om. Ekonomer och politiker brukar ibland i dag skulle ha säga att haft det så mycket bättre vår tillväxt hade ökat om mer. Man kan vända det och säga: tänk vilken kraftig tillväxt Sverige hade fått under dessa medborgarna hade fått chansen år om att konsumera och inte utsättas för ekonomers och politikers mer,

TORSTEN SVERENIUS

makroekonomiska experiment.

Låt mig därför föra över dessa siffror makroplanet. Nu kommer ytterligare siffra bör skaka alla har ett

en som om som hum skillnaden mellan miljoner och miljarder.

Hade bara följt omvärldens ökning den inhemska efterfrå-

från 1970, då skulle år 1999 haft inhemsk efterfrågan gan en konsumtion och investeringar hade varit 600 miljarder kro-

- som

större Inte bara 1999, också år 2000 och nästa år och nästa... nor

Det enda sikt kan bringa ned den siffran är att vår kon-

som sumtion och våra investeringar ökar än i omvärlden under

mer många år framöver. Bara så kan detta väldiga mellan vår reella

gap och potentiella levnadsstandard slutas.

Vid intervjun med dåvarande finansministern Erik Åsbrink i de-

cember 1998 tog jag detta med Sveriges eftersläpning. Jag

upp sa:

Sverige har lägre inkomster än andra länder, fastän vi började

nu som

världens allra rikaste länder I 97 vi har lägre inkomster, lägre ett av reallöner, lägre BNP, lägre investeringar hur ska det bär väldiga

gapet slutas

Du ska inte dramatisera, för det är inget väldigt Några län-

- gap.

der ligger bra bit tillhör klunga fem, tio

en över oss, men en

länder där skillnaderna är ganska små. Några länder; Schweiz, USA,

Luxemburg ligger så där påtagligt högre, är det inte så

men annars

skillnader. Så jag tycker inte ska dramatisera detta.

stora att man

Men grunden i din fråga är ju: hur ska högre tillväxt än andra

länder Och, i och för sig, ska inte reducera det här till någon

man

idrottstävling, där det handlar att slå andra -för mig får gärna

andra länder fortsätta utvecklas bra. Jag det primära i

att ser att

ska eftersträva hög tillväxt och stigande sysselsättning. Och, för

all del, kan återta del förlorade positioner så gärna för mig.

Hade Erik Åsbrink jämfört hur mycket Sverige har

tappat gente-

omvärlden sedan 1970 och gjort analys skillnaden mellan mot en av reell och potentiell levnadsstandard och inte bara räknat place-

ringar i tabeller över OECD-ländernas produktion då hade han

kanske uttryckt sig i andra än för all del och gärna

termer att för mig" kan del förlorade positioner.

återta en

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

vill publicera tabell där jämför de rikaste

Om man nu en man ländernas utveckling från 1970 till i dag, så kan exempelvis

man välja den totala konsumtionen privat och offentlig sammanslagen. Man kan då räkna hur konsumtionen i andra län-

ut stor var der 1970 jämfört med vår, samt hur stor deras konsumtion hade blivit 1997. En sådan tabell får följande utseende:

En beräkning utifrån OECD:s köpkraftsjusterade siffror visar

att

Sverige 23,4 procentenheter jämförbara länder

tappat gentemot sedan 1970. Det är alltså oerhört kraftigt för Sverige. Bara

ett ras

TORSTEN SVERENIUS

två länder har enligt dessa siffror haft sämre utveckling än Sve-

en rige: Schweiz och Nya Zeeland, också de enda två länder haft

som

sämre tillväxt än Sverige sedan 1970. Att Schweiz ligger kvar så en högt listan beror landets höga utgångsläge 1970. Såväl Sveri-

Schweiz konsumtion har ökat mycket under perioges som svagt den. Räknat i löpande priser och köpkraftspariteter så har Schweiz

position försämrats något Sverige, medan fastprisbe-

gentemot en räkning vid handen Schweiz totala konsumtion har ökat

ger att

något än Sveriges under perioden. När det gäller ökningen

mer av hela BNP så är emellertid Schweiz klart sämst i hela västvärlden sedan 1970.

Det har i medierna och debatten hävdats Schweiz haft

att en högre tillväxt än Sverige sedan 1970. Timbro 1998 till och med

gav

bok De fattiga de rika, journalisten Axel Odelut en temat, av

berg. Huvudtesen i boken högskattesamhället Sverige, med

är att stor offentlig sektor, har haft mycket lägre tillväxt än finansmetropolen Schweiz.

Fakta är emellertid Sveriges BNP capita under perioden

att per 1970-97 ökade med medan Schweiz BNP capita

42 procent per ökade med räknat i fasta priser.

24 procent,

OECD:s köpkraftsjusterade siffror visar Schweiz 1970 hade

att

BNP 35,8 procent större än Sveriges. 1998 deras en som var var BNP 25,3 procent större än vår. Schweizarna är alltså fortfarande betydligt rikare än svenskarna capita, avståndet har trots

per men

allt krympt när det gäller köpkraftsjusterad produktion invåna-

per re.

Om tittar till exempel Island, så har detta lilla land för-

man

stärkt sin position gentemot Sverige med 53,3 procentenheter Is-

land hade 1970 total konsumtion bara 72 procent

en som var av svenskarnas, 1997 den 25 högre än vår. Japan hade för-

var procent

stärkt sin position Sverige med 46,8 procentenheter fram

gentemot till har därefter försvagats något, Luxemburg har tagit

1997, men 45 relativt Sverige, och har total konsumtion är

procent nu en som 36 högre än vår. Norge har gått från konsumtion

procent en som

70 procent vår till konsumtion är 12 procent högre. var av en som Så är det drastisk eftersläpning i konsumtion för Sverige.

nog en

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Det är också detta är huvudorsaken till eftersläpningen i till-

som växt.

För att återvända till gapet mellan reell och potentiell efterfrå-

i Sverige. Det är bara att tänka sig vilka ökade intäkter stat, gan kommun och småföretag runt i landet hade haft med samlad

om en efterfrågan 600 miljarder större år. Sexhundratusen

som var per

miljoner kronor.

Denna kraftiga efterfrågan hade i sin tur genererat ännu

mer

konsumtion och investeringar, så fungerar nämligen

ännu mer

multiplikatoreffekten; inkomst från ett arbete eller försälj-

en en ning stannar inte hos den erhåller dessa utan

person som pengar sprids till allt fler händer och så har den ursprungliga faktorin-

komsten flerfaldigas.

Figur 3.8. Procentueli ökning i fastapriser volym inhemsk efter-

av frågan per capita 1970-97 i Sverige och OECD 18

j Ökning I

avinhemskefterfråganpercapita 1970-97i SverigeochOECD18

i 20,0

Källa:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

TORSTEN SVERENIUS

Industriförbundets chefsekonom om efterfrågan

I helsidesannonser Sveriges tillväxt skrev Industriförbundet

om 1998 vi alla tillsammans har levt över våra tillgångar de gångna

att decennierna. Efterfrågan den svenska industrins hemmamarknad har ökat minst i västvärlden sedan 1970. Samtidigt hävdar Industriförbundet alltså att efterfrågan i Sverige har Ökat för mycket under denna period.

Ovanstående diagram visar hur mycket den inhemska efterfrå-

har vuxit i volym mellan 1970 och 1997 i Sverige och 18 jämgan förbara OECD-länder. Genomsnittsökningen för dessa länder är 67 Sveriges ökning är 22 procent, västvärldens lägsta. I

procent, våra konkurrentländer har den inhemska efterfrågan alltså ökat tre gånger så mycket i Sverige, landet där, får tro Indust-

som om man

riförbundet, efterfrågan har ökat för mycket under perioden.

Hur då Industriförbundets chefsekonom Anne

resonerar Wibble är trots allt våra ledande ekonomer, och hennes ord

en av måste därför tas största allvar.

Jag vill därför återge del det samtal hade vid inter-

en av som

vjun.

Det visar sig att Anne Wibbles sätt att är ganska ty-

resonera piskt för svenska ekonomer; hon betonar kostnadskrisen vid mit-

70-talet och överhettningen under andra halvan 80-talet ten av av

bortser ifrån eller har inte observerat den hårda åtmen man - stramningen den inhemska efterfrågan mellan 1976 och 1985.

Hon hänvisar till låg produktion, låga investeringsökningar och låg produktivitet och ser inte att åtstramningen av efterfrågan är en

orsak till detta.

Inställningen är: Först ska produktionen och produktiviteten

öka, sedan kan konsumtionen och efterfrågan tillåtas öka. Den gamla merkantila devisen Först ska vi producera, sedan kan vi kon-

är med andra ord ledstjärna i dessa ekonomernas sumera resonemang.

Här följer kort utdrag samtalet mellan undertecknad och

ett av Anne Wibble.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Anne Wibble: Vi har haft underskott i bytesbalansen under

större delen den här svåra perioden efter 1970. Det är något ud-

av da år 90-talet har haft överskott. Dessförinnan har hela

som tiden haft sparandeunderskott. Vi har för lite.

ett sparat

Torsten Sverenius: Det beror på vad med sparat för lite.

man menar Efter 1982 bar det varit ett överskott i bandelsbalansen, medan

kapitalavkastningen bar varit negativ.

Nej, men det är inte så alldeles enkelt att hålla isär de där heller. - Det är klart att det samverkar, hela det ekonomiska

systemet.

f jag bara att pratar att vi bar levt över o, men menar om man om

våra tillgångar ocb drar in bytesbalansen, vissa har gjort, då

som tycker jag det år viktigt att utreda vilka det i så är har levt

fall som

över sina tillgångar, vilka det i såfall år bar sett till att vi har ett

som

bytesbalansunderskott.

Jag måste erkänna att jag tycker att det är extremt fruktlöst fak- tiskt, att hålla älta har levt över sina tillgångar.

att vem som Hushållsekonomi är inte sak samhällsekonomi. Det är

samma som

klart att förfärligt många hushåll har använt gällande regelsystem

för att köpa liten bostadsrätt och sälja den och tjäna på

en pengar det, eller motsvarande småhus och sådär. Man upplever inte

att det är leva över sina tillgångar. Utan det göra det

att var smart att

med de regelsystem och skatter och den prisökningstakt

som var

den tiden. Nu kan det där samhällsekono-

man säga att var

miskt oklokt, kan egentligen inte skylla Pettersson

men man och Svensson gjorde så, utan får väl i så fall säga de

som man att

såg till att regelsystemen skapade sådana incitament, att det är som de har störst

som ansvar.

ja, varför jag bar kritiserat når någon bar sagt att vi bar levt men över våra tillgångar det år för att jag i mina diagram jag gör

som utifrån OECD:s siffror så tydligt att vi redan från 1976 balkar

ser efteromvärlden så kraftigt i konsumtion total konsumtion och pri-

vat konsumtion ocb att vi aldrig under hela perioden kom i når-

- ens

beten OECD:s genomsnittliga ökningstakt. Vi bade två år 1986

TORSTEN SVERENIUS

och 1987 sedan under hela övriga perioden så har vi tappat - men mark, och det år den aspektenjag det har med leva över våra ur ser tillgångar, vad innebar det då vi sådan stark industrinaom som en tion inte ökar vår konsumtion hälften så mycket omvärlden. ens som Vi har höga skatter urholkar köpkraften, och sedan får medborsom åndå höra att ni lever över våra tillgångar, vi får problem som garna nation det konsumeras för mycket. I medierna det ständiga om var

köpfesten , och efter 1987 så det ingen köpfest,

reportage om var det byggboom, konsumtionen fortsatteatt tappa gentemot var en men omvärlden.

Det beror alldeles hur folk använder sina också. pengar - Om du säger det byggboom så är det också så att att var en folk köpte hus och grejs, och det bokförs inte som en massa privat konsumtion.

Nej, som investeringar.

-Ja, det är klart många förköpte sig. Det blir alltid konsmen att tigt bara tittar komponent. om man en

Det år riktigt, tittar på hela den inhemska efterfrågan så men om man det sak. Även slår ihop konsumtionen med inår samma om man vesteringarna så år det åndå så att det har blivit ett bara har gap som ökat hela tiden mellan och omvärlden. Och det blir konstigt, tyckoss jag, när nästan ingen ekonom i Sverige tar upp detta. Det diskuteer ras inte.

-Jo jo, så kan det vid varje tidpunkt finns likman säga, men om 100, och sedan så är det ett antal komponenter som summerar som till 108, så är det klart det är inte alldeles enkelt att säga att det att beror bara den komponenten 8 för det att ena var stor, utan var för och det är förmodligen så att varje summan som var stor, enskild komponent har del i detta. en

du specifikt med det

Vad menar mer

Jag måste alla de här sambanden. Men jag - menar att man se upplever inte riktigt det är kontroversiell fråga. Det finns väl att en

VAD HÃNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ingen har förnekat att byggboomen i slutet 80-talet till som ex-

empel hade väldigt del i den överhettning då

en stor som var

Nej, det förnekar ingen.

Nej, precis, det Men, det är klart, byggboomen hängde - ser man. ihop också med att upplevde att det fanns väldigt hög efman en terfrågan och köpvilja hos hushållen, ha bättre bostäder, det är att sorts konsumtion. Du kan inte isolera det från hushållens en konsumtion i det här fallet bostäder. av

Nej, det har du rätt måste plocka in hela hiten. Och det att man fanns en spekulation i byggande också, många hushåll inte över som huvud taget har varit inblandade

-Javisst, det är alldeles riktig.

Men huvudorsaken från BNP-sidan till att vi har halkat

efterom-

världen är att konsumtionen har halkat efter. Exporten sedan 1976 har gått aningen bättre än i omvärlden, den inhemska efterfråmen investeringar och konsumtion har gått betydligt sämre än gan - nästan alla andra länder. När jag det med Åshrink han tog upp ser inte det ett problem, och tycker inte att gapet gentemot andra länsom der är särskilt stort, och det är relativt lätt in. att att ta

Men jag förstår inte vad du Om du analysen ska - menar. menar att leda fram till att den inhemska efterfrågan har varit för liten, och därmed skulle ha stimulerat ekonomin något sätt, då att man tror jag att det är alldeles fel. Jag kan inte har haft något se att generellt efterfrågeproblem det viset. Tvärtom, i slutet 80-

talet hade överhettning, hade för mycket efterfrågan i relation till produktionsmöjligheterna, vårt problem har varit

utan att

har haft för låg underliggande produktionskapacitet, och det har omöjliggjort...

För lite investeringar då

-Ja, just det, och för lite rationaliseringar och produktivitetsök-

ningar, de är ofta kopplade till investeringar. Och den om un-

TORSTEN SVERENIUS

derliggande produktionsökningsförmågan eller utvecklingskraften

är för dålig så kan inte släppa fram för mycket efterfrågan, för

man då får ännu större mellan det är möjligt och det

man gap som

så säga är verkligt. Vi har haft sådana ändå. I relation som att gap

till utbudsmöjligheterna så har efterfrågan varit för stor.

Trots att den bar halkat efteromvärlden så kraftigt

-Ja, och det beror utbudsmöjligheterna har halkat efter

att ännu mer

Vilka utbudsmöjligbeter

Våra kapacitetsökningsmöjligheter. Alltså; efterfrågan har inte

varit någon begränsande faktor, det har jag aldrig hört talas

om att någon skulle ha hävdat.

Nej, och det är det jag tror ar felsyn.

som en

Det cker a verkar helt snurri t Det får du ärna utveckla, - ty J g g g

det hinner göra Men det förefaller . helt men v1 inte nu. mig osannolikt, efterfrågeökning, skapar ännu större

att man genom en som överhettning, skulle kunna någonting annat än väldigt mycket fler problem. Problemen ligger liksom i utbudsmöjligheterna, och det har varit serie omständigheter, det har inte varit till-

en men

räckligt lönsamt att investera i produktionsverksamhet i Sve-

mera rige.

Och vilka ar orsakerna till det, du

menar

-Ja, det är orsaker till det. Det handlar skattesystem,

massor av om

det handlar produktionsmöjligheter, det handlar regelsys-

om om

många olika slag. tem av

Men industriinvesteringarna jämfört med omvärldens, bar har de

utvecklats

I många fall har de varit ganska bra. Men de har inte varit till- räckligt bra för skapa den industriella expansion hade varit

att som

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

nödvändig för att möta våra ambitioner i fråga både offentlig

om och privat konsumtion.

Exportefterfrågan är oerhört viktig, det är också viktigt bur

men reallöner utvecklas i Sverige för det driver också på investeringarna,

att det från efterfrågesidan finns ett tryck.

Du får naturligtvis kostnadstryck från lönesidan innebär - ett som krav rationalisering. Det kan säga. Om lönekostna-

mera man derna ökar kraftigt så skapar det i och för sig ett tryck att inte får använda så många människor i produktionen. Och det

var en diskussion pågick när hade arbetskraftsbrist huvud-

som man som

sakligt problem, och det medverkar till rationaliseringar också,

det gör det förvisso.

ja, ökad efterfrågan innebär också att säljer och men en man mer

att det därmed blir press på att bygga ut produktionsapparaten för

en att efterfrågan är så bög, det finns den sidan också.

-Ia. Men Sverige är liten del världen. Om du har ef-

en av en stor terfrågeökning i Sverige så är det inte så att den omedelbart kan mötas produktionsökning i Sverige, eller hur Det tid

av en tar att öka produktionen. Det första händer är att du får import

som mera och lite sådant. Du får underskott, kort sagt. Och du får

en massa

inflation, där den ökade efterfrågan driver priserna en massa upp

produktionen. För att produktionsökning så måste du ha

kontinuerliga så att säga framgångsmöjligheter eller att det är lön-

samt och bra att bygga ut produktionen. Det gör liksom inte

man så där från dag till med hjälp någon efterfrågeök-

en en annan av ning.

Men varför a°r det då så att när det internationella trycket kommer

att det blir kris utomlands eller det blir boom utomlands 5a

en att en

slår det genast igenom på produktionen ocb kapacitetsutnyttjandet bär

hemma, varför finns då detta samband, inte efterfrågan bar

om nu

någon betydelse

Det finns de ska köpa krisen, ska - som tror att oss ur att konsumera så löser alla problem, den diskussionen hade

mer

TORSTEN SVEREN|US

1993. Då föreslog socialdemokraterna skulle ha ofiman att en nansierad momssänkning, och då skulle folk bli så glada och då

skulle de köpa så mycket och så skulle alla våra problem vara mera lösta, det väldigt otraditionell socialdemokratisk politik, får var säga, och det har försökts i flera andra länder, och missman lyckats. Det hade varit farligt skulle jag vilja säga. Och det extremt då Allan Larsson huvudsakligen, sedan bytte de talesman till var Göran Persson under mitten 1993. Och sedan lade av man om politiken, så det får väl säga till Göran Perssons heder, från man att 1994 så drev han inte längre den här linjen. Han insåg väl att det

ganska galet, så det alltid något. Men det finns naturligtvar var

vis längtan hos medborgarna efter enkla lösningar, och det är

en väldigt snäll lösning, bara du och jag går ut och handlar en att om så löser problemen, det är positiv lösning och mycket mer en roligare än det där måste dra sjukpenningen och såatt man ner dant. Men det är lurendrejeri, och det försvårar så säga att en ordentlig demokratisk diskussion de tuffa beslut alla, även av som socialdemokraterna, har genomfört därefter. först Men när man säger till folk "det enda behövs är ni går ut och handlar att som att mera, och sedan kommer och sänker a-kassan och sjukförsäkring-

därför ska lösa problemen då skapar en betydande

en att man man förvirring hos medborgarna. Med rätta. Det är inte riktigt snyggt

att göra så.

Tyvärr hann inte Anne Wibble fortsätta samtalet efter denna

kommentar. En sak inte hann komma till följande: kritiserar var om man

åtstramningar, reallönesänkningar och nedskärningar så innebär

det inte med automatik hävdar politikerna borde ha att man att stimulerat eller fört kraftigt expansiv politik. Att exempelvis en

plädera för ytterligare efterfrågeökning mitt under den spekula-

tionsdrivna överhettningen under andra halvan 80-talet inte av Vore särskilt klokt. Snarare hade räntehöjning varit lämplig i tidien ett skede under SO-talet. gare Det är just nämnda åtstramningar i fel lägen kritiserats, exsom

empelvis de åtstramningar har gjorts i lägen där den interna-

som tionella efterfrågan har sviktat. Jag har också kritiserat den strategi

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

ekonomerna i efterhand ofta glömmer nämna, som att men som man överens att hålla tillbaka medborgarnas konsumtion var om:

och föra till exportindustrin. Den strategin inte

över resurser var

helt igenom välgrundad, och den är också enligt mig bidragande

en orsak till eftersläpning och kris.

Det är intressant att notera att Anne Wibble, och många andra ekonomer, skulle ha fört restriktiv ekonomenar att man en mer misk politik 80-talet, "eftervården" efter devalveringarna att

misslyckades grund att finanspolitiken blev "för expansiv.

av Efter 10 år med fallande reallöner och stillastående konsumtion ville alltså svenska ekonomer och finansministrar trycka ned reallöner och konsumtion och tycker så här i efterhand ännu mer, att det är tråkigt inte lyckades med det. att man

Vad komplicerade situationen naturligtvis också kre-

som var

ditavregleringen plötsligt möjlighet snabbt låna

1985, som gav att tillbaka den förlorade köpkraften. Men då bör ekonom man som se detta mönster, och inte tala den ekonomiska politiken allom att mänt för expansiv. De ekonomer detta, de bör i så var som anser fall samtidigt dra slutsatsen växelkursen borde ha släppts fri för att att kunna bromsa kreditexpansionen med höjning de korta en av räntorna. I stället de finanspolitiken för släpphänt. menar att var

Jag att det är undermålig analys.

menar en Man kan ställa sig frågan varför minskning i den internatioen

nella efterfrågan omedelbart slår produktion och investeringar

mot

när det gäller vår exportindustri. När de gäller alla de företag

som lever den inhemska marknadens efterfrågan så finns, enligt många ekonomer, inget sådant samband. En nedgång i produktioska alltid mötas med utbudsekonomiska åtgärder och strukturnen reformer. Varför inte likadant när det gäller den resonerar man internationella efterfrågan. Om vi får kris i Sydostasien då borde en i så fall bara diskutera vilka strukturella skevheter i vår exportindustri har lett till inte och inte som att exporterar mer, diskutera hur krisen ijapan eller Brasilien eller land något annat slår mot vår export. Man kan alltså ifrågasätta hur konsistent del ekonomers en analys är i detta hänseende.

TORSTEN SVERENIUS

Tillväxten i Sverige och jämförbara länder

Vad hände egentligen med Sveriges tillväxt efter 1970 Frågan

som ställdes inledningsvis ska jag kortfattat försöka min tolkning

ge av

och illustrera med några diagram. Med denna tolkning jag

anser mig självfallet inte fullständigt förklara, delvis förklara

utan snarare

komplettera analyser gjorts exempelvis Lindbeck-

samt som av kommissionen, SNS-rapporter t.ex. 1999 års Vägen till

rapport

välstånd, Långtidsutredningar t.ex. 1995 års rapport, och bidra

med väsentliga fakta dessa har missat eller helt enkelt bortsett

som ifrån.

Nämnda undersökningar har bland hänvisat Sveriges ef-

annat

tersläpning till problem höga skatter skattekilarnas snedvri-

som dande effekter, bristande konkurrens för andel skyddad

stor

sektor, höga löneökningar dåligt fungerande lönebildning fel-

i den ekonomiska politiken finans- och penningpolitik

grepp

för hög andel offentlig sektor och transfere-

samt konsumtion

ringar. Jag dessa förklaringar har sina poänger, att

anser att men de trots allt är bristfälliga.

Läsning dessa anbefalles, jag lägger här ton-

av rapporter men vikten vid det nämnts tidigare i denna skrift: eftersläpningen

som för den inhemska delen ekonomin, främst konsumtionen. Den

av korta genomgång jag gör här betonar efterfrågans roll, även om jag är fullt medveten utbudsproblematiken är precis lika viktig

om att

som efterfrågan.

Dock är det så eftersom majoritet våra ledande eko-

att en av

sedan slutet 70-talet så starkt har betonat utbudets roll, nomer av och ned efterfrågans roll- rentav ansett att ett grund-

tonat problem har varit för bög inhemsk efterfrågan så har de därmed

missat eftersläpningen i konsumtion är huvudorsaken till efter-

att

släpningen i produktion.

Inte bara det, olika regeringar att strama

genom att uppmana den inhemska efterfrågan i lägen då den inte borde ha stramats åt, kan mycket väl hävda dessa ekonomer har orsakat

man att rentav

stor del Sveriges eftersläpning.

en av

För kunna analysera varför Sverige har haft lägre tillväxt

att en än jämförbara länder bör självfallet känna till vad tillväxt är.

man

VAD HÃNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Tillväxt är detsamma Ökningen landets samlade produktion,

som av

även kallad bruttonationalprodukten, BNP. BNP kan alla förädlingsvärden, det

mätas som summan av men kan också i försörjningsbalansen, från användarsidan.

mätas, som Genom att mäta från användarsidan får mått vad

man ett produktionen har använts till, eller vad har orsakat produktio-

som att

kom till stånd. nen

Låt oss använda 1997 års siffror, enligt SCB och OECD:s National Accounts, är sammanställning 29 industriländers

som en av nationalräkenskaper, i vilken har använt definitioner,

man samma FN:s för nationalräkenskaper, SNA. Att använder

system man

definitioner är självklart ska kunna jämföra de olisamma om man ka ländernas nivåer och utveckling.

Alltså, Sveriges BNP från användarsidan 1997. Andel BNP

av inom

parentes.

BNP är alltså all konsumtion, alla investeringar och allt

summan av

exporteras minus allt har importerats under året. Varför som som

drar bort importen är självklart för vår BNP är mått man att ett alla och tjänster har producerats inom Sverige under

varor som ett år.

Det är alltså att konsumera, investera och

genom exportera som vår produktion växer. Det finns ingen BNP

annan väg att att

TORSTEN SVERENIUS

växa. Alla förbättringar när det gäller exempelvis skattesystem, ar-

betsrättslig lagstiftning, arbetstider, produktivitet eller utbildning

kommer konsumerar, investerar och att synas genom att expor- Självfallet måste arbeta och producera det ska terar mer. som konsumeras, investeras och det finns ingen väg till exporteras, men Ökad produktion och ökad tillväxt inte går via antingen ökansom de konsumtion, ökande investeringar eller ökande export. Helst

ska alla dessa delar växa parallellt. Då får kraftig tillväxt. en Detta BNP från efterfrågesidan. Sedan finns det om ser utbudssida också. Kostnaderna för ett företag får som sagt en exempelvis för höga i förhållande till liknande företag i andinte vara länder, företaget inte kan konkurrera någorlunda lika ra så att villkor, då finns risken ökad konsumtion i Sverige främst att en leder till ökad import, inte till ökad produktion i Sverige. Vår produktionsapparat får inte heller föråldrad och underdimensiovara nerad så inte kan möta ökad konsumtion. att en Att bara Öka exempelvis konsumtionen och att det ensamt tro ska ekonomi blomstra är tyvärr fåfängt. Om till exempel en att u-land finge låna och sätta igång så kallad ett stora summor en vilket förvisso hade dem så hade denna konköpfest man unnat - sumtionsboom tyvärr riskerat bli kortvarig, eftersom det inte att

finns tillräcklig produktionskapacitet, kunskap och infrastruktur

kanalisera denna ökade konsumtion till ökad produktion och att en Ökade investeringar inom landet. Sverige befinner sig lyckligtvis inte i sådan situation. Vi har en världens modernaste produktionsapparater, har väluten av en

bildad befolkning med hög produktivitet och har utbyggd

en infrastruktur, världsledande. I Sverige leder därför alltid rentav en ökad konsumtion till ökad produktion inom landet. Det finns en de ekonomer under det förflutna kvartsseklet period som - samma

Sverige har släpat efter upprepade gånger har för

som varnat att ökad konsumtion bara kommer rinna i form ökad imen att ut av eftersom importláckaget är så stort. port, För det första: Utan importläckage hela Världshanavstannar deln. Skulle all inhemsk konsumtionsökning kunna täckas den av

industrin och de tjänsteproducerande företagen så be-

egna egna

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

hövs inget internationellt handelsutbyte. De i olika länder som oroas över importläckage alltså över frihandel och oroas export. För det andra: Man har framställt Sverige som vore det extremt importbenäget. Så är inte fallet, detta många moderna är en av

myter. Ekonomen Per-Gunnar Berglund, för närvarande arbetar som med sin doktorsavhandling i USA eftersom han finner den nationalekonomiska debatten vid svenska universitet underhaltig, har i sin bok Konsten att arvskajü arbetslösheten DemokratiAkademin/ Ordfront, 1996 bifogat beräkning de olika efterfrågeen av

komponenternas effekt importvolymen.

Dessa siffror är inte helt exakta, viss felmarginal måste läggas en till, enligt Berglund. Siffrorna överensstämmer väl med de annars beräkningar Sven Grassman gjorde 80-talet. som Man bör också tillägga dessa siffror ändrar sig från år till år, att och viss förskjutning sker hela tiden. Men detta alltså en ger en

ungefärlig bild vad händer vid efterfrågeökning här

av som en hemma. En mindre del "läcker i form import ut av vilket ger exportföretag i andra länder chans producera, den en att men största delen alltså direkt svenska producenter och gynnar av varor tjänster. Man kan också notera, vilket Grassman väckte viss sensation med redan i slutet 70-talet, är betydligt importav att exporten mer krävande än den inhemska efterfrågan. För exemplifiera kan att man

TORSTEN SVERENIUS

nämna biltillverkning, där många komponenterna importeras

av och sätts i de svenska bilar sedan

som exporteras.

Detta är inget gråta över, för såvitt inte begråter världs-

att man handeln, förhållandet mellan och den inhemska ef-

men exporten terfrågan kan intressant eftersom medborgarna i två

vara att notera decennier har fått höra deras konsumtion ökar då leder

att om mer det bara till att de köper utländska och bilar,

mer stereoapparater och då försämras bytesbalansen.

Ett exempel exportens importberoende är att importen

90-talet har stigit kraftigt den inhemska efterfrågan gjort

utan att

det 1990-1997. Förklaringen ligger i vuxit mycket

att exporten kraftigt, vilket alltså medfört ett betydande så kallat importläckage.

När har konstaterat detta då kan vidare och konsta-

nu tera att den svenska konsumtionen har ökat mindre än i något

annat land i västvärlden de senaste decennierna. Bara Nya Zeeland kan så att säga konkurrera den punkten.

Som jag nämnt i tidigare kapitel så den ekonomiska politi-

var ken från 1976 till 1985 inriktad att hålla tillbaka den inhemska ekonomin och stimulera den konkurrensutsatta sektorn.

Genom att titta diagram över konsumtionen, investeringarna, exporten och importen så får fram vilken del har bidra-

som git mest respektive minst till eftersläpningen gentemot andra län-

der. Låt börja med att visa volymindex över den procentuella

oss ökningen capita, alltså icke justerad för de olika ländernas ut-

per

gångläge.

De länder jag här jämför med är länder redan 1970 rika:

som var USA, Kanada, Danmark, Norge, Finland, Island, Tyskland, Österrike, Schweiz, Luxemburg, Belgien, Holland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Australien, Nya Zeeland och Japan. När det gäller

utgångsläget så befann de sig i genomsnitt 1970 något lägre

en nivå än Sverige, dock när det gäller privat konsumtion så de

var enligt OECD nästan exakt nivå det

samma som mer om nedan. Det kan bra att veta när tittar nedanstående

vara man

diagram över den privata konsumtionens procentuella Ökning i

fasta priser volym i Sverige och de 18 ovanstående länderna.

VAD HÄNDEMED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Figur 3.9. Procentuell ökning privat konsumtion capita 1970-

av per 97 i Sverige och OECD 18. Volymindex. Index I9700

|Öknlng privatkonsumtion capita. Index1970:0. l

av per

20,0

-10.0

Källa:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

Vi kan då hur tappade mark redan mellan 1970 och

se 1971, men

den verkliga skillnaden mellan och dessa 18 jämförbara länatt oss der inträdde först 1976, när våra reallöner efter devalveringarna och

momshöjningarna började släpa efter. våldsam eftersläp-

Det är en ning den privata konsumtionen. Räknat från 1976 är Sveriges

av Ökning den lägsta i hela västvärlden. Räknat från 1970 har Nya

Zeeland något lägre ökning. Detta diagram illustrerar inte precis

en att svenskarna har "levt över sina tillgångar" jämfört med andra länder. Snarare berättar det kraftigt släpade efter

motsatsen; att när det gäller den privata konsumtionen 50 procent av BNP

- och detta är den viktigaste orsaken till släpade efter när

att att det gäller tillväxten.

Mellan 1976 och 1983 öppnades jättelikt mellan Sverige

ett gap och omvärlden, sedan delvis doldes under den kraftiga

ett gap som

TORSTEN SVERENIUS

kreditexpansionen efter 1985. När effekterna denna expansion av försvunnit den privata konsumtionen 1993 tillbaka den nivå var den haft 1986. Låt också titta hur offentlig konsumtion capita har oss per utvecklats. När den kurvan bör komma ihåg Sveman ser man att riges utgångsläge 1970 klart högre än de flesta andra länders. var

Figur 3.10. Procentuell ökning offentlig konsumtion per capita av 1970-97 i Sverige och OECD 18. Volymindex. Index 19700

Ökning I

av offentligkonsumtionpercapita. Index19700.

Esve oeco 1a

//bx

m ,m x

20.0 /

0.0 IIlIIIlIIIIlIIlIIIIIIIITTII 7U7l7273747576777B79808l52338485868783599U9l929394959697

Kalla:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

Som kan är inte eftersläpningen lika markant när det gäller se offentlig konsumtion när det gäller privat. Det är först efter som 1985 verkligen börjar halka efter i ökningstakt när det gäller som till skola, vård, med Men att hävda Sveripengar omsorg mera. att offentliga konsumtion skulle ha ökat än i andra länder ges mer

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

stämmer alltså inte. Vi hinner alltså aldrig ikapp omvärldens ökning någon gång under perioden.

Sedan bör egentligen göra uppdelning i vad som är

man en en effekt sysselsättning, vad är effekt total lönesumma

av som en av och vad är effekt förbrukning och material, allt

som en av av varor detta under "offentlig konsumtion. Utan att ha gjort

sorterar en sådan uppdelning för hela perioden så kan jag ändå konstatera att

under del perioden så har den offentliga sysselsättningen hål-

en av lits i Sverige, medan däremot reallönerna i den offentliga

uppe sektorn liksom i den privata har halkat efter jämförbara länders. Sammantaget har dock den offentliga konsumtionen ökat

som sagt mindre än i omvärlden sedan 1970.

Figur 3.1 Procentuell ökning bruttoinvesteringar per capita

av 1970-97 i Sverige och OECD 18. Volymindex. Index 1970O

Ökning bruftoinvesferingorpercapita. Index1970:0. l

lmsve EOECDIB

50.0 /./

30,0 / /

xx J

/xg

/AA A

°° V MH

7 I I I I I I I I I I I l I I I I I I I I I I I I I I

Källa:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

TORSTEN SVERENIUS

Så gäller det bruttoinvesteringar, det vill säga statliga och privata återinvesteringar och nyinvesteringar. Diagrammet det

visar att var endast mellan 1984 till våra investeringar ökade kraftigt, 1990 som därefter föll de brant, för 1997 bara högre att vara ett par procent

än de 1970. När det gäller investeringar så har Sverige halkat

var efter kraftigt, eftersom investeringar utgör mindre del men en av

BNP, påverkar investeringarna den aspekten BNP mindre än

konsumtionen. Däremot är investeringar synnerligen viktiga så

sätt att de ökar vår produktionskapacitet, vilket gör efterfråatt en

geökning är möjlig utan att får överhettning.

Figur 3.12. Procentuell ökning export per capita 1970-97 i Sverige av och OECD 18. Volymindex. Index 19700

Ökningav exportper capita. Index 19700. 1

EI sve E OECDre

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIY 707172737475767778798081828384858687888990919293911959697

Källa:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

Vår exportvolym har mellan 1970 och 1997 ökat ungefär lika

mycket som OECD 18:5 genomsnitt mått i volym, med

men en

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

löpande of trade-försämring. Man kan efter kost-

terms notera att nadskrisen i mitten 70-talet ökade vår mindre än omvärl-

av export dens, och återtog del detta efter de devalveringar-

att en av stora

1981 och 1982. Mot slutet 80-talet, när vår konkurrenskraft na av inflaterades bort, tappade åter kraftigt omvärlden. Efter

mot frisläppandet kronkursen 1992 har hämtat tillbaka hela det

av försprång omvärlden fick. Startar sitt index från 1976

som man istället för 1970 så har Sveriges Ökat än i omvärlden.

export mer

Figur 3.13. Procentuell ökning import per capita 1970-97 i Sverige

av och OECD 18. Volymindex. Index 19700

Ökning 19700. I

av import per capita. Index

E0500 I

lEsve 1a

203,0

100,0

-lCXIO IllllllllilllllllllllillIII

Källa:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

Diagrammet visar importen släpade efter märkbart från 1976

att och framåt, främst eftersom konsumtionen och hela den inhemska efterfrågan släpade efter. Notera också den branta stigningen uppåt

TORSTEN SVEHENIUS

efter 1993, inte har någon motsvarighet i ökning konsumsom av tionen, utan följer kraftiga uppgång. Observera som exportens dock att importen har omvänt förtecken än övriga BNPkomponenter. Om vår import släpar efter så det gynnar i motsvarande mån vår BNP och tillväxt eftersom importen räknas från

konsumtion, investeringar

och export.

Figur 3.14. Procentuell ökning BNP capita 1970-97 i Sverige av per och OECD 18. Volymindex. Index 19700

ÖkningavBNPpercapita1970-97.Index19700

lElsvs EOECDIBI

/ //

0.0 vllllrlrllrrlIIIITIIIIIIII 7071727374757677787980Bl5283845586873889909 9293911959697

Källa:OECD.Beräkningoch diagram:TorstenSverenius1999.

Om slår ihop den årliga utvecklingen för konsumtion, man export och investeringar, subtraherar importen, då får fram samt man

Bruttonationalproduktens BNP ökning.

Notera att det uppstår mellan Sverige och OECDett gap länderna från 1976, och det sedan vidgas fram till 1983. att gapet År 1984 starkt investeringsår för tillbaka del,

ett Sverige tar en

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

varpå kontinuerligt mark fram till 1990, då Sveriges BNP tappar faller kraftigt samtidigt OECD-ländernas dito ökar något. som Från 1993 ökar parallellt med omvärlden, fram till saneringsåret 1995, då faller relativt omvärlden igen. Vi kan också göra liknande index över den inhemska efterfrågan konsumtion plus totala investeringar och sedan till det lägga

total

ett index över nettoexporten.

Ökningen den inhemska efterfrågan plus ökningen av netto-

av exporten tillväxten. ger

Figur 3.15. Procentuell ökning inhemsk efteifrågan per capita

av 1970-97 i Sverige och OECD 18. Volymindex. Index 19700

Ökning J

cv inhemskefterfråganpercoplto. Index1970:0.

Elosco

Elsve

/ 00,0

50.0 /

n. w

få: A_/

m, N/

//l

0.0 .Y

TIIIIllilllllfllllllllllllI 7U7l72737117576777879808l82838485868788Ö9909l929394959697

Kalla:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

ökningen hela den inhemska efterfrågan, det vill säga Här syns av konsumtion och investeringar. Vi då att Sverige mellan 1976 ser och 1983 halkade efter omvärlden, och att gapet konstant var under större delen 80-talet, fram till lågkonjunkturen i början av av

TORSTEN SVERENIUS

90-talet då omvärldens efterfrågan föll något medan Sveriges efterfrågan föll drastiskt.

När våra ekonomer den inhemska efterfrågan har

säger att ökat för mycket, då är det alltså denna kurva de pratar San-

om.

ningen är emellertid Sverige har haft den lägsta ökningen den

att av inhemska efterfrågan i hela västvärlden sedan 1970, till och med lägre än Nya Zeeland och Schweiz. Att har fått aningen högre

en tillväxt än dessa länder beror att vår nettoexport har ökat

mer.

Figur 3.16. Procentuell ökning nettoexport per capita 1970-97 i

av Sverige och OECD 18. Volymindex. Index 1970:0

Ökning capita. Index1970:0. I

ovnettoexport per

lElsvs I§|oEcD1a|

40,0

fi..

.r/

A/t/

O 34

40,0 I IIII 757oIITYIII IlIIIlIIIlIllI

7G7l 727374 77787980818283848586878389909l929394959697

Nettoexportenhärberäknadsomdenprocentuellaförändringen kvotenmellanav exportochimport i 1990årspriser. Källa:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999.

Nettoexporten är här beräknad den procentuella förändringen

som

kvoten mellan och import. Man kan då konstatera att av export en brant stigning export minus import har skett

av nettoexporten vid fyra tillfällen sedan 1970; vid "de förlorade åren" 1971-73 samt

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

efter devalveringarna 1976-77, 1981-82 den kraftiga depre-

samt ciering kronan kom efter frisläppandet växelkursen i

av som av november 1992. Gemensamt för dessa kraftiga ökningar

av nettoexporten är också att vår BNP har halkat efter omvärlden, eftersom konsumtion och investeringar samtidigt har fallit relativt omvärlden. Observera dock att nettoexporten här är mätt i fasta priser och inte i löpande, för att kunna jämföras med övriga BNP, är

som beräknad i fasta priser.

Egentligen är det korrekt att mäta i löpande

mer nettoexporten priser, eftersom då får med förändringen of

man av våra terms tra-

de exportpris/importpris. alltså volymförändring-

Här ovan syns

inte den försämring prisförhållandet Sverige har erfarit

en, av som

efter devalveringarna.

För ökningen konsumtion och investeringar

att summera: av plus ökningen exporten minus import storleken BNP-

av ger ökningen i andra länder såväl i Sverige.

som

Vi är tränade sedan många år att tänka tvärtom; att storleken BNP är given, och att konsumtionen, investeringarna och

exporten har rätta sig efter den. Jag hävdar BNP inte är given,

att att utan bara hur konsumtion, investeringar och mi-

är summan av export,

respektive dels importläckage, har utvecklats.

nus

Självfallet finns det antal olika saker sätter gräns för

ett som en hur mycket kan öka konsumtion och investeringar under

man ett år, tillgång utbildad arbetskraft, råvaror, finansiellt kapital

som och så vidare. Ytterligare fenomen kan sätta gräns är hur

som en inflation, statsfinanser och bytesbalans utvecklas med olika slags

politik, hur skattesystem och välfärdssystem påverkar incitaments-

struktur och efterfrågan. Detta givetvis ha i åtanke.

måste man

En större konsumtion hade exempelvis lett till högre import

en under de gångna åren. Kostnaden för denna högre import hade dock varit mycket ringa jämfört med den våldsamma ökning

medborgares och företags inkomster högre efterfrågan hade

en genererat.

När man resonerar så att BNP bara är konsumtion,

summan av

och investeringar då blir många lätt smula konfunderade, export en eftersom i många år har sig vid tänka det omvända

man vant att sättet, att ökningen helheten BNP ökningen delarna.

av ger av

TORSTEN SVERENIUS

Detta är särskilt anmärkningsvärt alla våra prognosmakare

som i sina bedömningar tittar hur just BNP:s delar ut att utveck-

ser las framöver, och därefter räknar vilken ökning brutto-

samman av

nationalprodukten detta ger. Att skulle kunna börja observera kursiveringen analys

man en

tillväxten med att undersöka inte bara hur helheten BNP har av utvecklats relativt omvärlden också undersöka hur delarna har

utan utvecklats, det tycks många ha missat alternativt negligerat.

Gör emellertid det då får första vägledning vad

man man en om

har hänt. Har gått sämre än omvärlden Har konsom exporten sumtionen hållit takten med andra länder Har investeringarna ökat eller mindre än i våra konkurrentländer

mer

Därefter självfallet vidare och fråga sig varför de

måste man olika delarna har utvecklats de gjort. I knappast någon av våra

som

utredningar vår ekonomi har gått till väga det stora om man sättet. I stället levererar antal hypoteser varför Sverige

man ett om har halkat efter och dessa hypoteser är förvisso och

- av en annan välgrundad och sedan försöker leda dessa hypoteser i bevis

- man med olika former och fakta.

av resonemang

Man bemödar sig dock inte exempelvis jämföra hur vår

om att totala konsumtion BNP har utvecklats jämfört

- 80 procent av med andra länder. Många våra ekonomer har varit så upptagna

leda sina hypoteser i bevis de helt enkelt missat att av att egna att denna den största delen i BNP-kakan har ökat minst i västvärlden. Det inte söker kan heller inte finna.

man man

Jag har hittills inte stött någon utredning empirisk

som

väg lyckats belägga att till exempel välfärden, lönebildningen eller

den offentliga sektorn har orsakat Sveriges i den så kallade väl-

ras

färdsligan. Därför blir del nämnda hypoteser hängande i luf-

en av

och därför tenderar också argumentationen välfärd och ten, mot social trygghet bli smula lättviktig. Kan inte visa att ef-

att en man tersläpningen härrör från någon nämnda saker då blir det

av mer åsikter än fakta hävda så är fallet.

att att

Det är i många sammanhang populärt att publicera listor över Sveriges utgångsläge när det gäller BNP 1970 och vår relativa nivå i dag. Då använder sig normalt köpkraftsjustering för att

man av en

fram inte bara den procentuella ökningen också den reella.

utan

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Man tar då hänsyn till utgångsläget mellan de olika länderna. Ett

land med mycket lägre produktion än Sverige, t.ex.

per person Turkiet, kan under några år öka sin BNP än vi, räknat i

mer procent, och ändå inte närma sig eftersom har ett så mycket

oss,

högre utgångsläge. Detta har till exempel sociologiprofessorn Walter Korpi påpekat i polemik de hävdar Sverige

mot som att började halka efter redan 70-talet. Resonemanget äger i och för

sig stor giltighet, det gäller sagt främst jämför

men som om oss med betydligt fattigare länder, inte länder låg ungefär i nivå

som med Sverige 1970.

Vad Korpi och andra i banor tycks ha

som resonerar samma missat i sin analys är att måste ta hänsyn till prisnivån i

man respektive land. Det räcker alltså inte via växelkursen räkna de

att om olika ländernas BNP capita. BNP består till ungefär

per 80 procent

konsumtion. Ett nominellt värde hur mycket producerar av och konsumerar i Sverige är bara intressant får hur

om veta mycket produkter kan konsumera för denna Vi måste

summa.

jämförelse vad gäller skillnader i prisnivå mellan de olika göra en länderna för att veta hur mycket får för den konsume-

summa

Allt annat blir sagt nominell, inte reell, siffra den rar. som en av typ

i uppslagsverk över olika länders BNP capita. Sådana man ser per siffror säger inget prisnivån i respektive land, och säger därför

om inte mycket levnadsstandarden heller.

För att komma förbi detta problem gör OECD varje år köp-

en kraftsjustering medlemsländernas BNP, konsumtion och inves-

teringar. Man mäter då priset korg jämförbara och

en varor tjänster i de olika länderna, och jämför sedan hur mycket det kon-

och investeras för i respektive land. Denna jämförelse blir sumeras

aldrig hundraprocentig, eftersom konsumtionen inte är jämförbar

rakt över mellan länderna, någorlunda rimlig bild

men ger en av nivåerna för konsumtion och produktion i respektive land. Någon

tillförlitlig jämförelsemetod har i alla händelser mer inte presente-

rats ännu.

Det är sådana köpkraftsjusterade siffror används när

som man talar att Sverige har halkat ned från fjärde till 18:e plats i

om OECD.

TORSTEN SVERENIUS

Man publicerar alltså listor över denna kräftgång för Sverige. Däremot publicerar nästan aldrig några listor över hur kon-

man sumtionen och investeringarna har OECD,

rasat gentemot trots

det i huvudsak är detta har lett till för BNP. att ras som raset

Ännu bättre lista diagram den år-

än att göra en är göra ett över liga förändringen mellan Sverige och andra länder. Om gör

man sådana, och då utesluter fattiga länder med väldigt lågt utgångsläge

Spanien, Portugal, Grekland, Turkiet, Mexiko får mått - - man ett

hur Sverige har utvecklats relativt den rika världens länder.

Figur 3.17. Sveriges privata konsumtion per capita i procent

OECD 18:5 genomsnitt 1970-97. Köp/erañsjusterad beräkning

Sveriges I

privatakonsumtion capitai procent OECD18per av

110,0

70.0 I I I I I I I I I r I 17 I I I I I I I I l l I I I I

Källa:OECD.Sammanställningochdiagram:TorstenSverenius1999.

Om jämför Sverige med 18 länder och beräknar

man se ovan

ländernas respektive nivå konsumtion och BNP då får

man en

bild utvecklingen.

Vi börjar med den privata konsumtionen, utgör drygt halva

som BNP i flertalet länder. Den privata konsumtionen är alltså

en cen-

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

tral förklaringsfaktor när det gäller orsaken till för Sverige raset relativt omvärlden, den klart viktigaste enskilda faktorn enligt de

beräkningar undertecknad har gjort.

som

Sverige hade enligt OECD:s köpkraftsjusterade siffror ungefär

nivå vår privata konsumtion ett genomsnitt samma som av nämnda 18 länder 1970. Vår privata konsumtion närmare bevar stämt bara 0,9 högre än deras. Därefter har vår konsumprocent tion kontinuerligt ökat mindre. Följden har blivit att ett kvartssekel har konsumtion bara är 77,7 procent deras senare en som av Märk väl att huvuddelen eftersläpningen skedde före 1990. av Om gör ett diagram över hela BNP, inte bara privat konsumtion, visar sig följande bild:

Figur 3.18. Sveriges BNP per capita i procent av OECD 18:5 ge-

nomsnitt 1970-97. Köpkraftsjusterad beräkning

Sveriges I

BNP capitai procentper avOECD18

.//v

I i I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I 70717273747576777879808162838485868758899091929394959697

Källa:OECD.Sammanställningochdiagram:TorstenSverenius1999.

Här är fallet dramatiskt efter 1990. En orsak till det branta mer

fallet att de spekulationsekonomin och byggboomen

var av upp-

TORSTEN SVERENIUS

blåsta investeringarna rasade efter 1990. Även för BNP gäller dock

den största delen eftersläpningen inträffade före 1990. Dessa att av

fakta kan därmed vederlägga hypotesen från sociologiprofessorn

Walter Korpi och de olika debattörer byggt

som sin argumentation denna hypotes Sverige inte halkade efter under perio-

att den 1970-1990, utan först därefter.

Sverige förlorade dessa 18 länder 22,5 procentenheter

gentemot från 1970 till 1997.

Huvuddelen denna eftersläpning 11,8 procentenheter -in-

av träffade fram till 1990. Resten 10,7 procentenheter tappades de

- resterande åren fram till 1997.

Vill visa både utgångsläge och volymökning så kan

man man

utgå från de köpkraftsjusterade siffrorna för 1970 och lägga

re-

spektive lands procentuella ökning. Det den realistiska

ger mest bilden. En sådan jämförelse kan göra med till exempel Österrike,

ett land har vissa likheter med Sverige.

som

Jag har här räknat såväl Sveriges Österrikes utgångsläge

om som 1970 i svenska kronor, 1997 års priser. Sedan har jag låtit de båda

ländernas produktion BNP capita öka enligt

per person per re-

spektive lands nationalräkenskaper. Det enda kan ifrågasätta i

man

sådan här beräkning är nivån mellan länderna är den rätta en om

1970. Själva den procentuella ökningen i fasta priser volym går

inte att ifrågasätta. Låt därför anta att OECD:s köpkraftspari-

oss teter överensstämmer med den verkliga skillnaden även

om en

sådan mätning aldrig kan bli helt exakt. Då får följande diagram

över de båda ländernas tillväxt, räknat i svenska kronor.

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Figur 3.19. Sveriges och Österrikes volymö/erzing BNP capita i

av per 1997 års priser svenska kronor utifrån 1970 års relativa nivåer

erz-

ligt OECD-s /eöp/eraftspariteter

Ökning Österrike utgångsläge I

avBNP capitai Sverigeper och frånrespektive 1970.

E SVERIGEkronor E Österrikekronor l

210XIJD

200OCDD

190CXIJD

180OCOD

170JCOD

160G110

130000,0

120000,0

70717273747576777B79808182838485868788899091929394959697

Källa:OECD.Beräkningochdiagram:TorstenSverenius1999. Som kan ökade Österrikes produktion snabbare än den

se svenska mellan 1970 och 1980, medan skillnaden under 80-talet, fram till relativt konstant. Efter 1990 rasade Sveriges

1989, var produktion och då gick Österrike förbi Sverige när det gäller BNP

per capita.

Tilläggas bör sådan här beräkning avviker något från

att en en

köpkraftsjusterad beräkning över hela perioden. En del denna

av avvikelse har att göra med att köpkraftsjusteringen görs i löpande priser, vilket alltså inkluderar of trade-förändringen, till

terms

skillnad från fastprisberäkning. En del förändringen speglar

en av också skillnad mellan OECD:s korg av köpkraftsjusterade va-

en ror/ tjänster och respektive lands prisdeflatorer för BNP:s olika

komponenter.

TORSTEN SVEREN1US

Helt exakt blir alltså inte köpkraftsjusterad beräkning,

en men

antagligen överensstämmer den någorlunda väl med verkligheten.

Att utgå från 0 eller 100 år 1970, i ett index, gör att

som man ignorerar de olika ländernas relativa utgångsläge. Ett sådant beräk-

ningssätt överdriver Sveriges faktiska eftersläpning.

Att räkna respektive lands BNP och konsumtion 1970 via

om växelkurserna utan att ta hänsyn till prisnivåerna i de olika länder-

också skev bild. Ett sådant beräkningssätt underskattar na, ger en

Sveriges faktiska eftersläpning.

Den bästa bilden vad har hänt alltså antingen dia-

av som ger

grammet där det köpkraftsjusterade utgångsläget läggs ihop

ovan,

med volymökningen, eller också användning köpkraftsjuste-

en av

rade siffror såväl för utgångsläget för utvecklingen.

som

Den sistnämnda metoden diagram nedan, där Österri-

ger ett som

kes BNP capita i Sveriges BNP capita redovisas.

per procent av per

F igiør 3.20. Österrikes BNP capita i Sveriges 197 0-97.

per procent av

Köp/eraftsjasterad beräkning

lÖsterrikesBNPpercapita i procentcvSveriges1970-97,köpkraftsjusterod. l

I I I I I I I I I I I I T I I I I I I I I I I l I I I

Källa:OECD.Sammanställningochdiagram:TorstenSverenius1999.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Om emellertid huvudorsaken till eftersläpningen i BNP är eftersläpningen i konsumtion gentemot omvärlden, vilka är då orsakertill att vår konsumtion ökat så lite i Sverige na Huvudorsaken enligt de fakta jag hittills fått fram är att - har släpat efter andra länder när det gäller ökningen reallönerna. av Från slutet 70-talet fram 90-talet ökade inte reallönerna alls, av mätt i fasta priser före skatt. Under tiden ökade de flesta andra länder sina reallöner år från år, tills uppstod mellan och ett gap oss omvärlden. Visserligen konsumerade svenskarna krediter ett par år än i omvärlden, när krisen kom och fick realränmer men en techock då föll medborgarnas konsumtion ytterligare tillbaka omvärlden. 1980-talet dolde så sätt tudelning gentemot en som redan faktum i svensk ekonomi, och återkom först var ett som un-

der depressionen 90-talet.

Det finns förvisso länder där reallönerna har fallit kraftigare än i

Sverige. USA sådant exempel. Detta har de kompenserat

är ett genom att arbeta fler timmar i genomsnitt än svenskarna. Jämfört med OECD-ländernas genomsnitt har Sverige emellertid halkat efter kraftigt när det gäller reallön och därmed konsumtion och därmed tillväxt.

Tänkbara orsaker till eftersläpningen

En sammanfattnin de enli t mi vikti orsakerna till g av g g gaste raset gentemot omvärlden skulle kunna ut så här: se

En överreaktion kostnadskrisen, efter vilken aktivt förman söker trycka ned reallönerna vinsternas bekostnad.

En överreaktion de bytesbalansunderskott uppkom från

som mitten 60-talet och framåt, framför allt efter oljekriserna av OPEC I och OPEC II, vilket medförde strategi gick ut en som ville föra över från den privata och offentliatt man resurser ga skyddade sektorn PS och OS-sektor till den konkurrensut-

delen ekonomin K-sektorn, exportindustrin.

satta av Dessa två strävanden kombinerades i viljan att devalvera och

ytterligare trycka ned reallönerna med finanspolitik,

stram t.ex. höjning av indirekta skatter och avgifter.

TORSTEN SVERENIUS

Den omfördelning genomförde från 1976 till 1983, med

man . fallande reallöner och exceptionellt kraftiga finansiella vinster

skapade grogrund för 80-talets spekulationsekonomi.

Devalveringar, momshöjningar, och frisläppande kredi-

ett av .

efter avregleringen 1985, ökade den svenska inflationen terna

omvärlden i början 80-talet slog till gentemot som av om en

penningpolitik och så sätt växlade ned prisstramare

lönespiralen. Politiken hämma kapitalbildning och produkti-

kom också att . vitet, och kom bidra till inlåsning arbetskraft i mindre

att en av

lönsamma sektorer, samtidigt delar industrin led

som av av ar-

betskraftsbrist.

En restriktiv ekonomisk politik i lägen där den internationella . efterfrågan sviktade; mellan 1976 och 1983 samt mellan 1991

och 1995. Man har alltså vid dessa tillfällen fört procyklisk,

motkonjunkturell politik när det gäller den inhemska delen

ekonomin. De expansiva inslag ändå uppträtt under dessa

som

perioder har främst de automatiska stabilisatorerna, typ arbets-

löshetsförsäkring, stått för.

En uppbindning till konstlade mål" överskott i bytesba-

som . lansen, fast fixerad växelkurs och överskott i statsbudget som

kostat än det med dessa mål velat uppnå.

mer man

En allmänt konsumtionsfientlig inställning hos våra styrande,

. inte bara privat konsumtion också offentlig, vil-

mot utan mot

besparingar skolans och sjukvårdens

ket bland annat genom

områden slagit mot humankapitalbildningen.

10.En för hög marginalskatt särskilt i slutet 80-talet,

som, av ge-

inflationen flyttade även medelinkomsttagare i allt nom att upp

högre skatteklasser, slog den privata konsumtionen.

mot

11.En dålig samordning i tiden mellan olika ekonomisk-politiska

åtgärder, avregleringarna och den skattereformen,

som stora

den dåliga samordningen mellan finans- och penningpolitik

som

följt uppläsningen kring mål fast växelkurs.

av som

12.Den skattereformens ändrade regler för avdragsrätt,

stora som

bidrog utlösa fastighetskrisen och därmed bankkrisen.

till att

13.De regler skattereformen innebar Perbo, Ekono-

nya som se

misk Debatt, bland bostadsinvesteringar enda

annat att som

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

tjänst eller kapitalplacering i hela ekonomin belades med vara, både konsumtions- och kapitalbeskattning, och att så omfattande regeländringar för bostadsmarknaden genomfördes så tvärt. 14.Bristen konkurrens i den privata skyddade sektorn PSsektor, vilket har lett till högre prisnivå i Sverige än i många en

jämförbara länder. Se exempelvis SNS-rapporten 1999, Vägen

till välstånd Ulf Jacobsson red. och Lindbeckkommissionen SOU 1993:16.

15.En skattepolitik missgynnat företagande och ägande, så

som

högre progressivitet i skatteskalorna och högre

sätt att en en

kapitalbeskattning än i jämförbara länder har missgynnat investeringar och tillsammans med globaliseringen bidragit till att

del de investeringar kunde ha realiserats i Sverige i en av som stället efter valutaavregleringen 1989 kom till stånd utomlands.

Ytterligare faktorer finns, alltid, detta är självfallet ingen belsom täc/eande förklaring, och säkert har jag, alla andra bedömare, som missförstått och orsakssamband och utelämnat viktiga ett annat faktorer. Faktorer, åldersstruktur och sysselsättningsgrad som gentemot omvärlden, har spelat viss roll under vissa år, kan inte en men enligt mina beräkningar förklara omvärlden. raset gentemot Den kompetente ekonomen Göran Schubert har i sin utredning Sveriges ekonomi i internationell jämförelse 1997 tittat dessa en saker. I ett diagram där Sverige jämförs med 22 OECD-länder di- 22 framkommer bland annat följande: agram Mellan 1970 till 1990, innan fick depression i Sverige, hände följande, relativt OECD 22.

Andelen i arbetsför ålder 15-64 sjönk i Sverige relapersoner tivt omvärlden. 2. Förvärvsfrekvensen hur många kategori 1 tillhör ur som ar-

betskraften steg.

Antalet sysselsatta i arbetskraften kategori 2 procent av steg. Antalet sysselsatta i befolkningen fram till börprocent av steg jan 80-talet, sjönk sedan successivt. Sammantaget av men var

TORSTEN SVERENIUS

relationen OECD denna punkt näst intill oföränd-

gentemot

rad mellan åren 1970 och 1990.

Efter 1990 faller såväl förvärvsfrekvens andel sysselsatta i

som pro-

arbetskraften och andel sysselsatta i procent. cent av

Den viktigaste siffran för Sveriges del när jämför tillväxten

capita är antalet sysselsatta i procent befolkningen,

per av som sammanfattar de övriga kurvorna. Eftersom denna siffra i stort

var

oförändrad relativt OECD 22 drar jag slutsatsen antalet sett att

sysselsatta befolkningen har spelat klart underord-

i procent av en nad roll när det gäller Sveriges tillväxt fram till 1990. Efter det har

krisen varit huvudanledningen till den sjunkande sysselsättningsgraden.

Min bedömning är alltså att den ekonomiska politiken ett avgörande sätt har kommit påverka utfallet för produktion och

att

sysselsättning i Sverige.

Kort sammanfattning om den ekonomiska politiken

Sveriges ekonomiska politik har vid olika tillfällen efter 1970 avvikit från omvärldens. Vid andra tillfällen har den ekonomiska politiken i stället sig till utvecklingen i omvärlden.

anpassat

Redan under 70-talets första två år avvek Sverige föra

genom att

ekonomisk politik än andra länder. Efter oljekrisen en stramare 1973/74 förde i stället expansiv politik än omvärlden,

en mer delvis reaktion "de förlorade årens" åtstramning och

som en medföljande arbetslöshet.

Den kostnadskris uppstod i samband med detta kom att

som försvåra för svensk exportindustri, vilket ledde till beslöt

att man devalvera den svenska kronan och den inhemska efterfrå-

strama gan.

Reaktionen kostnadskrisen vid mitten 70-talet blev att

av dominerande svenska ekonomer och politiker bytte ekonomiskpolitisk strategi. Detta också följd internationella

var en av nya strömningar, där keynesianismen förlorade mark och där eko-

nya nomiska teorier monetarismen över allt

som tog mer.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

I Sverige försökte i fortsättningen hålla den inhemska man nere efterfrågan främst privat och offentlig konsumtion för föra - - att

över till exportindustrin. På så sätt hoppades

resurser man en hög tillväxt. Tillväxten skulle driven och investevara av export ringar. Med ett antal devalveringar, momshöjningar och återhållekonomisk politik bromsades medborgarnas reallöner så sam att dessa kom att släpa efter omvärldens från 1976 till mitten 80av talet. Den inhemska efterfrågan halkade därmed efter omvärldens, vilket i sin tur ledde till att vår BNP ökade långsammare än i andra länder. Vår tillväxt blev med andra ord lägre. Genom att trycka ned den privata konsumtionen och därmed

de privata investeringarna ännu hårdare än den offentliga så mins-

kade därmed den privata konsumtionens och den privata sysselsättningens andel BNP ännu snabbare än i andra länder, och av snabbare än vad den naturliga förvandlingen från industrisamhälle till tjänstesamhälle medförde i hela västvärlden. När sin inflationsdrivande politik parallellt hade man genom skapat ett minskat finansiellt sparande hos medborgare och småföoch ökat finansiellt sparande hos exportföretag och banretag ett ker, släpptes i november 1985 krediterna fria, vilket ledde till en våldsam ökning krediterna och snabbt stigande inhemsk efav en terfrågan mot den uttalade strävan att hålla ned densamma. Under 1986 och 1987 ökade konsumtionen kraftigt i Sverige, därefter föll den tillbaka till ökningstakt, bland till följd en svag annat av att

marginalskatterna slog mot konsumtionen.

Under 80-talet, efter devalveringarna, de privata investetog

ringarna fart i Sverige. Dessa investeringar drevs först

av ex-

portuppgången, sedan konsumtionsuppgången och slutligen

av av den lånefinansierade och statligt subventionerade fastighets- och

byggboomen.

Genom låsning växelkursen Riksbanken förhindrad en av var att

bromsa kreditexpansionen. Sverige hade fått spekulationseko-

en nomi, där industriellt nytänkande och produktivitet hämmades bekostnad finansiella vinster. Sysselsättningen ökade, bland av rent

annat i lågproduktiv privat tjänsteproduktion, samtidigt in-

som dustrin sina håll led brist arbetskraft.

TORSTEN SVERENIUS

År 1989 valutaregleringen bort, vilket bland ledde till togs annat

svenska företags direktinvesteringar och portföljinvesteringar

att

ökade mycket kraftigt, samtidigt svenskar under år var

som ett par

de största köparna fastigheter i städer London och Bryssel.

av som Efter 1984 rådde den så kallade utlandslånenormen, signerad Erik Åsbrink, innebar att staten inte fick ta lån utomsom upp lands. I stället privata företag lån utomlands till låg tog upp stora ränta och lånade till för betydligt högre ränta. ut pengar staten en Denna mellanskillnad, detta räntearbitrage, blev kraftig inen komstkälla för många företag, något bland andra Rolf Engsom lund och Nils-Eric Sandberg skrivit Staten hade dessutom om. gaväxelkursen skulle förbli låst, så risken föreföll liten. ranterat att Sverige hade dock sin devalveringshistoria, så dessa lån innehöll betydande riskpremie, vilket bland andra LO-ekonomen ändå en P-O Edin betonat när han krävt ska låna utomlands och att staten sig valutarisken i stället för den privata sektorn. Detta, ta menade Edin, skulle minskat räntegapet mellan och omvärlden. Utoss landslånenormen allt döma dyr affär. var av att en Så småningom kom många bankers och företags utlandslån att förvandlas till fällor. Fastighetskrisen utlöstes den stora skatteav reformens drastiskt minskade avdragsrätt i kombination med den

hårda antiinflationspolitik fördes i början 1990-talet. Från

som av negativ realränta efter skatt fick något år mycket hög realen

ränta. Då föll fastighetspriserna, och hela spekulationsbubblan,

med våldsamt uppdrivna tillgångsvärden, sprack. Detta bidrog till

driva ekonomin i depression. att en Läsningen det ekonomiska tänkandet de fenomen av var ett av banade väg för depressionen. Den svenska exportindustrins som konkurrenskraft hade försämrats kraftigt, mycket beroende att devalveringarna 1981 och 1982 tillsammans med höjd hade moms

dragit inflationen och tvingat löntagarna att försöka kompen-

upp sig med höjda nominella löner. Samtidigt hade omvärlden med sera penningpolitik under 80-talet växlat ned löner och priser. en stram Detta medförde, tillsammans med sjunkande dollar, att vår en exportindustri fick allt svårare att konkurrera. Det blev inte bättre när våra politiker i maj 1991 knöt kronan till bland ecun, annat som

strävan börja Sverige till ett medlemskap i EU. Kro-

en att anpassa

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

fixerades till för hög kurs, vilket förvånade krisen för nan en ex-

portindustrin.

När det gäller våra relativa arbetskraftskostnader produce-

per rad enhet så de emellertid fortfarande lägre än de varit före de-

var valveringarna 1981 och -82, de även lägre än de före kost-

var var nadskrisen vid mitten 70-talet diagram. Men exportindust-

av se

rin hade under många år levt med så kostnadsklimat

ett gynnsamt att även måttfull höjning gentemot konkurrentländerna vållade

stora problem. Man klarade inte omställningen från lågt

extremt

kostnadslåge, utan började inrikta sig nedskrivning

en ny av kronan.

Figur 3.21. Relativa arbets/erafts/eostnader producerad enbet i till-

per verkningsindustrin 1970-95. Index 1991 100

Ovamryqø-

r ningopdiüon

ooi i

1 bonusar-i .o niodnqoni

; Dcvnrvminnmm195142

V 70 2

r l WI

1070 1515 WN lüâ 19W 1995

Källor:OECDochLarsJonung.

Den konstlade överhettningen drev dessutom fram överefter-

frågan arbetskraft drog löneökningarna kraftigt under

som upp 1989 och 1990, vilket ytterligare försämrade läget.

TORSTEN SVERENIUS

Den socialdemokratiska momshöjningen 1990 fick

ännu en gång inflationen fart jämfört med omvärldens, och år

att ta samma fick regeringskris. Valutautflödet ökade, och rykten

en om en

devalvering sattes igång.

Någon devalvering skulle det ändå inte bli, hade tänkt sig.

man Hela samhällsdebatten inställd att devalveringar skadliga

var var och inte skulle devalvera fler gånger. Den borgerliga

att nu regering tillträdde hösten 1991 slog fast det den hårda

som att nu var normpolitiken gällde. Löntagarna skulle stå sitt kast för löne-

som ökningarna. Hur arbetslösheten än ökade så tänkte inte Carl Bildts regering justera valutakursen. Industrins konkurrenskraft skulle i stället justeras via arbetslösheten. En högre arbetslöshet skulle, i neoklassisk ekonomisk anda, disciplinera löntagarna tills priset arbetskraft hade sjunkit och jämvikt mellan utbud och efterfrågan

arbetskraft så sätt kunde återställas.

Att ekonomer Lars Jonung, Hans Tson Söderström

tro att som och Lars Calmfors låg bakom normpolitiken hade tänkt

- som sig massarbetslöshet det slag fick, det: är dock tanke

en av nu en

rimmar illa med verkligheten. De har haft teori, i det här som en

fallet normpolitikens välsignelsebringande effekter, och

en tro denna teori har kolliderat med verkligheten, alla teorier tende-

som rar att göra.

Allt detta ledde emellertid till turbulensen hösten 1992, då Eu-

valutor gungade och den svenska skutan förtöjd med ropas var normpolitikens ankare, den fasta växelkursen. Detta ankare

var dock gjutet med tyngd höll att dra hela skutan till bot-

en som

Inte förrän Staffan Burenstam Linder och Bengt Dennis vem ten. det träter de slutligen kapade ankarlinan så sjönk vattnet

var om ned igen från relingen och den svenska skutan klarade sig från att

i kvav.

De våldsamma kostnaderna för den stigande arbetslösheten försämrade statsfinanserna till den grad regeringen Carlsson,

att som efterträdde regeringen Bild, såg sig nödsakad att genomföra det hårdaste saneringsprogrammet genomförts i hela västvärlden.

som Den offentliga sektorn hade fått städgumma efter den finan-

agera skraschen, höjdes skatterna drastiskt, och denna reduk-

nu genom

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

tion återfördes del den skatt for överbord under de en av som

stormiga åren. Genom saneringspolitikens nedskärningar gick det också ut

över de medborgare aldrig för del hunnit förstå vad som egen mediernas köpfesten gick på. De hade inte levt rapporter om ut över sina eller någon tillgångar. annans Under 90-talet har svensk industri gått bäst i hela världen. Man har rationaliserat hårt, efter de liknöjda åren 80-talet, och ök-

ningstakten för såväl industriproduktion produktivitet ligger i

som

världstopp. Genom den självständiga Riksbankens försorg och

den efterfrågan i den inhemska delen ekonomin genom svaga av har inflationen samtidigt varit västvärldens lägsta. Hårda rationaliseringar i den tilltagande internationella konkurhar lett till stigande produktivitet. Denna konkurrens rensensen en har tvingat företagen skära ned personalstyrkan och rationaliseatt ra, vägen att höja priserna har varit stängd. Reallönerna har ökat under de åren, vilket del ekosenaste en och politiker har klagat på, efter reallönerna har nomer men att stått stilla under 20 år kan tycka höjning är befogad, man att en särskilt produktiviteten har ökat våldsamt än löneöksom - mer ningarna. Ökar produktiviteten lönerna så minskar samtimer än

digt industrins produktionskostnader.

Hur detta förhållande kommer att utvecklas framöver ingvet en. Vi vet dock att "problemet med lönebildningen inte har blivit särskilt sakligt och allsidigt belyst ledande ekonomer och politiav ker.

Den privata sysselsättningen har efter exportuppgång, privat

skuldsanering och reallöneökning återhämtat sig del. Den of-

fentliga sysselsättningen, drogs ned mitt i raset för den privata

som sysselsättningen, har åter börjat öka. Den totala arbetslösheten är emellertid när detta skrivs fortfarande mycket hög, vilket döljs om bara nämner den öppna arbetslösheten 5,4 man procent. När det gäller sysselsättningens 90-talet så är min slutsats ras den inhemska efterfrågan bara tillåts öka med 8 att om procent per

capita under två decennier, och samtidigt får rationalisering

och modernisering maskinparken, då kan omöjligen syssel-

en av sättningen utvecklas positivt. Många de arbetstillfällen skaav som

TORSTEN SVERENIUS

pades 80-talet hade inte sin grund i stigande reallöner och

en sund ekonomisk tillväxt, i det drivhusklimat följ-

utan snarare som de devalveringarna och den inflationsdrivande politi-

de stora ken. När det belånade taket till detta växthus lyftes bort, och dessutom hade ekonomer och politiker direkt uppmanade

som regeringen Bildt att släppa fram ökad arbetslöshet, då var ut-

gången förmodligen given.

exportindustrin den inhemska ekonomins

Strävan att gynna bekostnad har lett till klyfta mellan företag, regioner och pri-

under 90-talet växt sig större än decennier. vatpersoner som

Strategin ledde inte till kraftigare exportökning än omvärl-

ens en dens. Däremot ökade de finansiella vinsterna än i något annat

mer land i västvärlden. Företagens finansavdelningar har vuxit mer än

företagens produktionssida.

Västvärldens explosiva ökning aktier, västvärlden lägsta

mest av ökning konsumtionen invånare. Det svenska samhället

av per är nu tudelat, och den svenska modellen, med sitt samförstånd och strä-

efter balans mellan samhällskrafterna, minne blott. van ett

Slutsatser om ekonomi och demokrati

Vilka blir då slutsatserna allt detta när det gäller sambandet

av mellan ekonomi och demokrati

Det är till läsaren dra sina slutsatser det

upp att egna av som framkommit. Personligen drar jag bland slutsatsen att det

annat demokratiska inflytandet över den ekonomiska politiken har varit mycket begränsat under den gångna perioden, detta trots att de ekonomisk-politiska besluten oftast rent formellt har fattats ett oklanderligt sätt. Det föranleder slutsatsen är att med-

som snarare

borgarna grund bristfällig kunskap och otillräcklig förmed-

av ling fakta bara delvis och ytligt har fått veta vad egentligen

av som har försiggått; de har dessutom fått direkt vilseledande uppgifter

centrala parametrar till exempel de offentliga utgifternas om som storlek, de offentliga utgiftsräntornas storlek och tillståndet för de offentliga finanserna, lönebildningens del i kostnadskrisen, konsumtionens utveckling, och de har fått felaktig beskrivning av

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

orsakssambanden när det gäller bytesbalansunderskottet, inflatio-

och den relativa eftersläpningen omvärlden. nen gentemot Detta måste betraktas synnerligen allvarligt, och knappast som

värdigt demokrati med där medborgarna har hög bildningsnivå.

en Att bara redovisa utgifter och inte inkomster i sin självdeklaration kan mycket allvarliga konsekvenser för enskild medboren Gör likadant finansminister i Sverige ställs inte gare. man som man till i stället väntar beröm från antal så kallade analytiker. svars, ett Att ekonom tala de offentliga utgifterna har ökat som om att än i omvärlden utan att ha gjort undersökning mer ens en om saken, det föranleder inte någon helst kritik eller uppmärksamsom het i medierna. Tvärtom initierar detta ofta debatter hur ska om

bringa ned de offentliga utgifternas andel produktionen.

av En slutsats detta blir att debatten svensk ekonomi av om om hade varit öppnare och saklig då hade våra styrande inte kunmer nat bedriva ekonomisk politik fått sådan utdelen som en mager ning vad ökningen vårt samlade välstånd beträffar. av Orsaken till bristen saklig information vår ekonomi bör om nog inte sökas i någon konspiration illvilliga krafter i samhälav let. Som jag det bör i stället söka förklaringen i fenomen ser man som underskottet kunskap, kampen mellan olika samhällsintreskoncentrationen makt och ekonomiska drassen, av resurser samt tiska förändringar i samhällsklimatet, utlösta internationella av strömningar och realekonomiska förutsättningar. nya Följderna för ekonomi och samhälle får emellertid leva med i decennier framöver.

För en utförlig genomgång av privatekonomiska och sociala

konsekvenser för olika samhällsgrupper, Välfärd

se SCB:s rapport och ojämlikhet i ZO-årsperspektiv 1975-1995. Redaktörer för nämnda Joachim Vogel och Lars Häll SCB. rapport var Av rapporten framgår bland annat att Sverige, nedskärtrots ningarna 90-talet, fortfarande tillhör de länder i världen har som

mest utbyggt välfärdssystem. Men det framgår också att många

har fått det klart sämre under depressionsåren. grupper Det framgår också i nämnda rapport kapitel 604 att de s. reala arbetsinkomsterna för heltidsarbetande 1995 i låg stort sett kvar 1975 års nivå plus i fast penningvärde. 3 procent

TORSTEN SVERENIUS

Det är skandal i sig medborgarna i Sverige inte fått en att en kraftigare ökning sin materiella levnadsstandard i ett land där av

exportindustrin, bankerna och aktieägarna har gjort kraftigare

vinster än i så alla andra länder. Detta måste betraktas gott som mycket kraftigt misslyckande i land med så ultrasom ett ett en

modern maskinpark och hög utbildningsnivå. Sverige är trots allt

världens datoriserade land och världens näst mest robotiseramest de land. Domen över det demokratiska sätt att fungera under systemets denna tid måste därför bli hård. Jag har tidigare nämnt särskilt ansvariga för det tre grupper som

inträffat; ekonomer, politiker och journalister.

som Alla medborgare har dock Att bara och rösta vart ett ansvar. fjärde år och lita våra folkvalda ordnar allt till det bästa när att det gäller vår ekonomi är knappast hållbart längre, i gemensamma den mån det någonsin varit det.

Författarpresentation

Torsten Sverenius är journalist med inriktning nationalekonomi

och ekonomisk historia. Har under 90-talet varit sysselsatt med en studie kring Sveriges ekonomi i internationellt perspektiv. Har ett skrivit detta i Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Expressen, Lärarnas om Tidning Hans rön har uppmärksammats i bl.a. A-e/eonomi m.

och Dagens Eko. I TV-programmet Norra Magasinet november

1996 ställdes hans den förda ekonomiska politiken mot syn

regeringens syn.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Refe ren ser

Litteratur: Berglund, Per Gunnar 1996 Konsten att avskaffaarbetslösheten. Stockholm: Ordfront Bergström, Hans 1984 Att överskrida granser, vänbok till en Gunnar Helén. Stockholm: Natur och Kultur

Bergström, Hans 1987 Rivstart Från opposition till regering.

Stockholm: Tidens förlag

Bergström, Hans 1993 Flerpartisamarbete i regering och

opposition Politikens väsen. Stockholm: Tidens förlag ur Book, Cecilia 1997 Kuppmakare och ideologiskt skifte Om

när socialdemokraterna upphävde valutaregleringen."

processen

Rapport till PISA-projektet

Bröms, Jan 1992 Lönebildning under kontroll, bilaga 14 till Långtidsutredningen 1992. Stockholm: Allmänna Förlaget Bröms, Jan med flera 1994 En socialförsäkring, ESC-rapport Ds 1994:81 Calmfors, Lars med flera 1995 Ekonomisk politik vänbok till - en Assar Lindbeck. Stockholm: SNS förlag Dennis, Bengt 1998 500 %. Stockholm: DN Dikson, Luukkainen, Sandelin 1992 Termer i nationalekonomi. Malmö: Liber Ekonomi Eisner, Robert 1997 Underskottsparanoian The Great Deficit Scares: Social Security, Trade and the Federal Budget, Stockholm: Ordfront Eklund, Klas 1995 Vår Ekonomi. Stockholm: Tidens förlag Elmbrant, Björn 1993 Såföll den svenska modellen. Stockholm: Fischer

Erixon, Lennart 1988 Omvandlingstryck och produktivitet i Konkurrens, regleringar och produktivitet. Expertrapport 7 till

Produktivitetsdelegationen. Stockholm: Allmänna Förlaget

TORSTEN SVEREN|US

Faxén, Karl-Olof Claes-Erik Odhner och Roland Spånt samt 1988 Lönebildningen i 90-talets Samhällsekonomi. Stockholm:

Raben 8CSjögren

Feldt, Kjell-Olof 1991,Alla dessa dagar...i regeringen 1982-1990. Stockholm: Norstedts Freeman, Richard B. Robert Topel och Birgitta Swedenborg samt

1995 Välfärdsstat i omvandling. Amerikanskt perspektiv

den svenska modellen. Konjunkturrådets rapport 1995, Stockholm: SNS förlag Galbraith, John Kenneth 1994 Min ekonomiska historia A Jour- Through Economic Time. Stockholm: Ordfront ney Grassman, Sven 1973 Ekonomins gångjärn. Stockholm: Allmänna

Förlaget.

Grassman, Sven 1981 Det riket. Stockholm: Ordfront tysta Grassman, Sven 1983 Makten över våra tankar. Stockholm: Ordfront Grassman, Sven 1985 Det plandrade folkhemmet. Stocksund:

Årstidernas förlag

Till vikarie. Stocksund: Årsti- Grassman, Sven 1987 en kvinnlig

dernas förlag

Grassman, Sven 1988 Bokslut. Stocksund: Årstidernas förlag Grassman, Sven 1991 Från det lydiga landet. Stockholm: Ordfront Hamilton, Carl och Dag Rolander 1993 Att leda Sverige in i kri- Stockholm: Norstedts förlag sen. Henreksson, Magnus 1992 Sveriges tillväxtproblem en analys med särskild tonvikt på humankapitalets roll. Stockholm: SNS

Förlag

1994 "Den fängslande marknaden", Lund

Hugemark, Agneta

Studies in Social VIII. Lund: Arkiv

Welfare

Israel, Joakim 1994 Klappjaktpå välfärden. Stockholm: Ordfront

Jacobsson, Ulf, med flera 1990 Kapitalavkastningen i bytesbalan-

Betänkande av KARIB, SOU 1990:45 sen.

VAD HÄNDE MEDSVERIGES 1970 EKONOMI EFTER

Jacobsson, Ulf 1997 Den svenska devalveringscykeln, Ekonomisk Debatt årg 25, 3 nr Jacobsson, Ulf 1997 Svensk stabiliseringspolitik Södersten, ur Bo Marknad ocb politik. Stockholm: SNS förlag

Jacobsson, Ulf 1999 Vågen till välstånd, Konjunkturrådets

rapport 1999. Stockholm: SNS förlag Jonung, Lars, red. 1991 Devalveringen 1982 rivstart eller sned- -

tåndning. Perspektiv på svensk devalveringspolitik. Stockholm:

SNS förlag

Jonung, Lars, red. 1996 Ekonomerna i debatten gör de någon -

nytta Stockholm: Ekerlid: Ingenjörsvetenskapsakademin

Jonung, Lars 1997 "Var finns den oberoende professorn, Ekonomisk Debatt, årg. 25, 7 nr Kinnwall, Mats 1995 "Inflationshistorien viktig för industriländernas räntedifferenser" Ekonomisk Debatt, årg. 23, 6 ur nr Korpi, Walter 1990 Halkar Sverige efter Vår ekonomiska till-

växt och produktivitet i jämförande belysning", Ekonomisk De-

batt, årg. 18, 5 nr Korpi, Walter 1996 "Eurosclerosis and the Sclerosis of objectivity: the role of values economic policy experts, Tbe on among Economic journal 106, november 1996 Lepage, Henri 1980 I kapitalism Demain capitalisme, morgon 1978. Stockholm: Ratio Lindbeck, Assar med flera 1993 Nya villkor för ekonomi och politik. Ekonomikommissionens förslag. SOU 1993:16 Lindbeck, Assar 1997 Det svenska experimentet. Stockholm: SNS

förlag

Oberkofler, Marie och Hans Olsson 1994 Nettokostnaden för

transfereringar i Sverige ocb några andra länder. ESO-rapport Ds

1994: 133 Odelberg, Axel 1998 De fattiga G de rika. Om Sverige ocb Schweiz. Stockholm: Timbro

Perbo, Ulf 1999 Varför fick Sverige depression i början

en 90-talet., Ekonomisk Debatt årg. 27, 6 nr

TORSTEN SVERENIUS

Persson, Göran och Peeter-Jaan Kask 1997 Den ar satt i

som

skald ar icke fri min berättelse bur Sverige återfick sunda

- om

statsfinanser. Stockholm: Atlas Reinius, Ulla 1996 Stålbadet- Finanskrisen, Penserkrascben och

Nordbankens rekonstruktion. Ekerlids förlag Schubert, Göran 1997 "Sveriges ekonomi i internationell

jämförelse, SACO-SR

Schön, Lennart 1994 Omvandling och obalans", bilaga 3 till

Långtidsutredningen 94

Svensson, Torsten 1996 Novemberrevolationen rationalitet

- om

och makt i beslutet att avreglera kreditmarknaden 1985. ESO-

rapport Ds 1996:37 Söderström, Hans Tson, red. 1989 Den svenska modellen inför

90-talet, Konjunkturrådets rapport 1989. Stockholm: SNS förlag Söderström, Hans Tson 1996 Normer ocb ekonomisk politik.

Stockholm: SNS förlag Söderström, Hans Tson 1994 Vdlfardslandi ofardstid, Konjunk-

turrådets 1994. Stockholm: SNS förlag

rapport Söderström, Hans Tson 1995 Realräntechock, skuldsanering

och budgetunderskott", Ekonomisk Debatt, årg. 23, 3

Thorgren, Gunilla, intervju med Gösta Bohman i Pockettidningen

R, årg. 14 nr 5 1984 Wetterberg, Gunnar 1993 Historien upprepar sig aldrig.

Stockholm: SNS förlag Wetterberg, Gunnar, Hans Bergström med flera 1994 Makten

över framtiden tolv inlägg långsiktiga politiska beslut. In-

- om

genjörsvetenskapsakademien IVA

Vogel, Joachim med flera 1997 Välfärd ocb ojämlikhet i 20-

årsperspektiv 1975-1995, rapport 91, Statistiska Centralbyrån Örn, Gunnar 1996 Nationalekonomi för noviser. Stockholm:

Timbro

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Övriga källor: Diverse tidnings- och tidskriftsartiklar text

Egna intervjuer med ekonomer och politiker lista i förordet

Konjunkturinstitutet: Löneavtal och löneglidning

LO: Ekonomiska utsikter, Om ekonomi och makt 1947-1997 OECD, Paris: Economic Outlook, juni 1999 OECD, Paris: National Accounts, Main Aggregates 1960-1997 SCB: Nationalräkenskaper 1980-1996, N 10, SM 9701

SCB: Konsumentprisindex 1960-1999

SCB: Realkapital och förmögenhet 1980-1995, N 10 SM 9501 SAF: Fakta Sveriges ekonomi 1997"

Sveriges Riksbank: Sveriges betalningsbalans

Sveriges Riksbank: Riksbanksfullmäktige, särskilda protokoll

1970-1992

Personregister

Ahlenius, Inga-Britt

Ahlmark, Per Andersson, Rune Andersson, Sören Becker, Gary Behrenz, Lars Benz, Carl Berglund, Per Gunnar

Bergman, Bo Bergström, Hans

Bergström, Villy Bildt, Carl

Blomberg, Gunnar

Bohman, Gösta Borgström, Henric Brors, Henrik Bruno, Giordano

TORSTEN SVEHENIUS

Bröms, Jan Buchanan, James M. Burenstam Linder, Staffan Calmfors, Lars Cassel, Gustav Chamberlain, John Childs, Marquis W. Christensen, Anna

Copernicus, Nicolaus

Daimler, Gottlieb Delander, Lennart Delors, Jacques Dennis, Bengt Dickson, Harald

Douglas, Gustaf

Edin, Per-Olof

Edström, Johannes Sigfrid Ehrenberg, Johan

Einhorn, Jerzy Eisner, Robert Eklund, Klas Elmbrant, Björn

Englund, Rolf

Engström, Odd Ericson, Nils Eriksson, Ingemar Erixson, Lennart Eskilsson, Sture Faxén, Karl-Olof

Feldt, Kjell-Olof

Ferm, Anders Fischer, Thomas Fisher, Irving Franzén, Thomas Friedman, Milton

Fälldin, Thorbjörn

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Galbraith, John Kenneth Galilei, Galileo Gennser, Margit Gernandt, Johan Gonzales, Felipe Gottfries, Nils Gradin, Anita Grassman, Sven

Gripenstedt, Johan August

Gustavsson, Jacob Gustavsson, Lars Hambraeus, Birgitta Hamilton, Carl Hansson, Ingemar Hansson, Per Albin Hayek, Friedrich

von Heckscher, Eli

Hedborg, Anna

Hedvall, Barbro Heikensten, Lars Henreksson, Magnus Herin, Jan Holmlund, Bertil

Hugemark, Agneta

Häll, Lars Israel, Joakim

Jacobsson, Ulf Jalakas, Rudolf

Jevons, William Stanley

Jonung, Lars

Karlsson, Gösta Kask, Peeter- an

Kennedy, John F. Keynes, John Maynard

Kinnwall, Mats

Korpi, Walter

TORSTEN SVERENIUS

Lamont, Norman

Lane, Jan-Erik

Larsson, Allan Larsson, Sven Robert

Leijonhufvud, Sigfrid

Lepage, Henri Lindbeck, Assar

Lindqvist, Herman Ljunggren, Anders

Ljunggren, Sten

Lucas, Robert

Lundberg, Erik Lundgren, Bo Lundgren, Nils

Luukkainen, P.A.

Lyttkens, Lorenz

Lönnroth, Johan Malm, Stig Malthus, Thomas Robert

Marjasin, Sigvard

Marshall, Alfred Marx, Karl Meade, James Meidner, Rudolf Menger, Carl Molander, Per Mozart, Wolfgang Amadeus

Myrdal, Alva

Myrdal, Gunnar

Nobel, Alfred

Nordling, Danne

Oberkofler, Marie

Odelberg, Axel

Odhner, Clas-Erik Ohlin, Bertil Olsson, Hans

VAD HÄNDE MED SVERIGES EKONOMI EFTER 1970

Olsson, Leif Loket Palme, Olof Pareto, Vilfredo Perbo, Ulf Persson, Göran Persson, Inga Persson, Torsten Peterson, Thage G.

Reagan, Ronald

Rehn, Gösta Reinius, Ulla Rolander, Dag Roosevelt, Franklin D.

Rosenberg, Göran Rydenfelt, Sven

Ryttar, Bengt-Ola

Sahlin, Mona

Sandberg, Nils-Eric

Sandelin, Bo Schein, Harry Schubert, Göran

Schumpeter, Joseph

Schön, Lennart

Seregaard, Ingvar

Smith, Adam

Sigvardsson, Ola

Sohlman, Michael

Soros, George Spånt, Roland

Stenberg, Ewa

Sträng, Gunnar Emanuel Ström, Pernilla Svensson, Alf Södersten, Bo Söderström, Hans Tson Thalén, Ingela

TORSTEN SVERENIUS

Thatcher, Margaret

Thorgren, Gunilla

Tobin, James Tobisson, Lars Tullock, Gordon

Wallenberg, Marcus

Wallström, Margot Walras, Léon Weil, Robert Verdoorn, PJ.

Westerberg, Bengt Wetterberg, Gunnar

Wibble, Anne

Wigforss, Ernst

Wihlborg, Clas

Wohlin, Lars

Vogel, Joakim

Wolf, Michael Vredin, Anders

Åberg,Carl-Johan

Åsbrink, Erik

Örn, Gunnar

KUNGL. BIBL.

2000 02- l 1

STOCKHOLM

Demokratiutredningens

skriftserie

Redaktör Erik Amnå

Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:55 En god affär i Motala. Journalisternas avslöjanden och läsarnas etik SOU 1998:63 Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz SOU 1998:85 Gör barn till medborgare Om barn och demokrati under 1900-talet SOU 1998:97 Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:101 Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium SOU 1998:102 Demokrati på europeisk nivå SOU 1998:124 Läsarna och demokratin. Ett brev till det läsande Sverige SOU 1998:134 Lokala Demokratiexperiment. Exempel och analyser SOU 1998:155 10. På Marginalen. En intervjubok från Socialtjänstutredningen SOU 1998:161 11. Allas frihet. Demokratin möter marknaden. Tre ronder SOU 1998:164

DEMOKRATIUTREDNINGENS SKRIFT

12. EU ett demokratiprojekt Dokumentation från

ett seminarium SOU 1998:145 13. Invandrarskap och medborgarskap.

Dokumentation från ett seminarium SOU 1999:8 14. Att slakta ett får i Guds namn. Om religionsfrihet

och demokrati SOU 1999:9 15. Etik och demokratisk statskonst

SOU 1999:13 16. Elektronisk demokrati SOU 1999:12 17. Den skyddade provinsen. En essä om

demokratins värde och värdighet SOU 1999:22 18. Lobbning SOU 1998:146 19. Demokratin i den offentliga sektorns

förändring. Dokumentation från ett seminarium

SOU 1999:40 20. Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och

de individuella rättigheterna i Sverige SOU 1998:103 21. Bör demokratin avnationaliseras

SOU 1999:11 22. Globaliseringen och demokratin. Dokumentation

från ett seminarium SOU 1999:56 23. Löser juridiken demokratins problem

SOU 1999:58 24. Flepresentativ demokrati SOU 1999:64 25. Demokratin och det gemensamma bästa

SOU 1999:74 26. Demokratiopinioner SOU 1999:80 27. Olydiga medborgare SOU 1999:101 28. Demokratins förgörare SOU 1999:10

DEMOKRATIUTREDNINGENS SKRIFTSERIE

29. Civilsamhället som demokratins arena. Några

kritiska reflektioner SOU 1999:112 30. Demokrati på remiss SOU 1999:144

Därför anordnar offentliga semi-

i landet.

narier nmt om

Till seminarierna bjuder in fors-

kare och idédebattörer att bidra med

sin kunskap och sina värderingar kring

de frågor tycker är värdefulla att sam-

mla kring.

Varje seminarium dokumenteras i

skrift.

form av en

WWW.

g 0 V Se

är adressen till Demokratiutredningens

webbplats. Här finns möjlighet att föra

fri debatt kring demokratin demo-

en -

lcratitorget är öppet för alla.

Ett antal krönikörer kommer att

kommentera demokratiproblem och

andra demokmtidebatter.

Här kan Du också informera dig

och föra dialog kring utredningen.

Direktivi fulltext, arbetsplan och

utredningens protokoll är dokument

Demokratiutredningen kommer kan hämta hem.

man fortlöpande under arbetets Här informerar också fortlöpan-

gång att publicera skriftserie med essäer, de aktuella skrifter och seminarier.

en om debattartiklar, seminarieinlägg och Man kan dessutom ta del av debattforskarantologier. inlägg vid seminarier samt beställa

Den omfattande demokratiforsk- utredningens skrifter. ning bedrivs vid våra universitet Länkar finns till andra delar av nätet

som och högskolor ställs detta vis till för- där demokratifrågor dryftas olika fogande för alla som är intresserade av satt. demokratiñågor.

Information om titlar, utgivningsdag, priser m.m. finns utredningens

Vi gärna frågor och lämnar

svarar webbplats.

ytterligare infonnation om utredning-

arbete. Adress och telefonnummer

ens

till tredningens kansli finns nästa En utredningens uppgifter är att sti- sida.

av mulera det offentliga samtalet

Den parlamentariskt sammansatta Demokratiutredningen analyserar den svenska folkstyrelsens förutsättningar inför ZOOOtalet. Det sker i ljuset av bl.a. globaliseringen, EU-medlemskapet, förändringarna i medielandskapet, den nya lT-tekniken, förnyelsearbetet inom offentlig förvaltning, folkrörelsernas förändringar och det sjunkande valdeltagandet. Vid sekelskiftet ska utredningen presentera en sammanvägd analys i ett slutbetänkande.

Utredningen vill redan under arbetets gång bidra till att fördjupa demokratidebatten genom - offentliga seminarier runt om i landet 0 webbplatsen wwwdemokratitorgetñgovse med fria

debatter och möjligheter att informera sig om och

föra dialog kring Demokratiutredningen - en skriftserie med essäer, debattartiklar, seminarie-

inlägg och forskarantologier.

På mindre än tjugo år förvandlades Sverige från ett välfärdsland med full sysselsättning till en finansmetropol med massarbetslöshet. Inte i något annat land ökade aktiekurserna så mycket, inte i något annat land ökade medborgarnas konsumtion så litet under samma period. Från att ha varit ett av världens absolut rikaste länder, mätt i BNP per capita, halkade Sverige på nittiotalet ner till de rika ländernas lägre skikt.

det de förändrade realekonomiska betingelserna som ligger bakom förvandlingen, eller bör orsakerna sökas på annat håll

Författaren till den här debattskriften hävdar att Sveriges eftersläpning och kris i själva verket hade djupare orsaker än de ekonomiska. Krisen speglar en förskjutning i samhällets maktbalans och en försvagning av den demokratiska proces- SSH.

8 U7

Tel 08-587671oo.Fax08-58767171

Box 6430.11382Stockholm å

order@faktainfo.sewwwfaktainfmse Q