En samlad vapenlagstiftning slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

En samlad

vapenlagstiftning

Slutbetänkande av 1995 års vapenutredning Stockhølm 1998

:.958/3

ww;

W

v:

rhDTÅ-P

KUNGL. B1BLlOTE KET STOCKHOLM

WN

m Statens offentligautredningar

WW 1998:44

w Justitiedepartementet

En samlad

vapenlagstiftning

Slutbetänkande års Vapenutredning

av 1995

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pâ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

E-post: fritzes 0rder@liber. se

.

Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20891-1 Stockholm 1998 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen

för Justitiedepartementet

Regeringen bemyndigade den 30 mars 1995 chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra

en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades hovrättslagmarmen Dan Fernqvist som särskild utredare fr.0.m. den 8 maj 1995. Som experter förordnades chefsåklagaren Dan Segge, polisintendenten Sven-Bruno Nordenström, polisintendenten Bjarne Lundin

och numera departementsrådet Anders Perklev samtliga dessa fr.0.m. den 15 juni 1995.

Till sekreterare utredningen förordnades hovrättsassessorn Eva- Charlotte Salvall.

Utredningen, som har antagit namnet 1995 års vapenutredning, har tidigare avgett delbetänkandet Förbud mot vapen allmän plats

m.m. SOU 1996:50.

Härmed överlämnas utredningens slutbetänkande En samlad vapenlagstiftning SOU 1998:44.

Uppdraget är härigenom slutfört.

Göteborg i mars 1998

Dan Fernqvist

/Eva-Charlotte Salvall

Innehåll

Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningens uppdrag 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Arbetets bedrivande 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Generella direktiv 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Bakgrund 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.5¶Allmänna utgångspunkter 64

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Om skjutvapen 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Registrerade vapeninnehav 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Statligt ägda skjutvapen 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Stulna eller förkomna vapen 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Anträffade skjutvapen 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Insmugglade vapen 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Vapenanvändning vid brott 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Inledande bestämmelsen vapenlagen 79 . . . . . . . . . . . . . 3.1 Gällande rätt 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1.1¶Vapenlagens tillämpningsområde 79

. . . . . . . . . 3.1.2 Knivförbudslagens tillämpningsområde 80 . . . . . .

3.1.3¶Tillståndsplikt 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.4 Vissa restriktioner beträffande tillstånds-

givningen 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.5 Tillståndsmyndighet och register 81 . . . . . . . . . . 3.2 Nuvarande faktiska förhållanden 81 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Olika skjutvapentyper 81 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Register 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 överväganden och förslag 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Innehav av slqutvapen 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Vem får meddelas tillstånd 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Gällande rätt 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

4.2.2 Nuvarande faktiska förhållanden 89

. . . . . . . . . . 4.3 De allmänna förutsättningarna för innehavstill-

stånd 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Allmänt 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Gällande rätt 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.3 Nuvarande faktiska förhållanden 96

. . . . . . . . . . 4.4 Skjutvapen för jakt 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Gällande rätt 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Nuvarande faktiska förhållanden 100

. . . . . . . . . . 4.5 Skjutvapen för målskytte 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Gällande rätt 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.2 Nuvarande faktiska förhållanden 105

. . . . . . . . . . 4.6 Skjutvapen för skyddsändamål 110

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.1 Gällande rätt 110

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.2 Nuvarande faktiska förhållanden m.m. lll

. . . . . . 4.7 Skjutvapen med samlings-, prydnads-

eller särskilt affektionsvärde 112

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.1 Allmänt 112

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.2 Gällande rätt 112

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.3 Nuvarande faktiska förhållanden 113

. . . . . . . . . . 4.8 Udda ändamål 114

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.1 Allmänt 114

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.2 Gällande rätt 115

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.3 Nuvarande faktiska förhållanden 115

. . . . . . . . . . 4.9 Start- och signalvapen 116

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10 överväganden och förslag 117

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.1 Vem får meddelas tillstånd 117

. . . . . . . . . . . . . 4.10.2 De allmänna förutsättningarna för

tillstånd 120

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.3 Skjutvapen för jakt 129

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.4 Skjutvapen för målskytte 132

. . . . . . . . . . . . . . 4.10.5 Skjutvapen för skyddsändamål 138

. . . . . . . . . . . 4.10.6 Skjutvapen med samlings-, prydnads-, eller

särskilt affektionsvärde 139

. . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.7 Udda ändamål 142

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skjutvapen i dödsbo och konkursbo 143

. . . . . . . . . . . . . . 5.1 Gällande rätt 143

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Nuvarande faktiska förhållanden 144

. . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 överväganden och förslag 145

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 En systematisk förändring 145

. . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Skjutvapen som saknas i dödsbon 145

. . . . . . . . . 5.3.3 Skjutvapen som innehafts utan tillstånd 147

. . . . .

Innehåll 7

6 Handel med skjutvapen 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Allmänt 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Tillstånd att driva handel med vapen 149

. . . . . . . . . . . . 6.2.1 Gällande rätt 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Nuvarande faktiska förhållanden 152

. . . . . . . . . 6.3 Tillståndets omfattning 153

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Gällande rätt 153

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Nuvarande faktiska förhållanden 154

. . . . . . . . . 6.4 Dokumentation 154

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Gällande rätt 154

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.2 Nuvarande faktiska förhållanden 155

. . . . . . . . . 6.5 överväganden och förslag 155

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Definition av begreppet "vapenhandel" 155

. . . . . 6.5.2 Tillstånd att driva handel med vapen 157

. . . . . . 6.5.3 Tillståndets omfattning 160

. . . . . . . . . . . . . . . 6.5.4 Dokumentation 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.5 Bestående förfall för tillståndshavaren 162

. . . . . .

7 Ändring, reparation, översyn och skrotning av

skjutvapen 163

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Gällande rätt 163

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.1 Ändring av skjutvapen 163

. . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Reparation, översyn och skrotning av

skjutvapen 163

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 överväganden och förslag 164

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Allmänt 164

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Ändring av skjutvapen 164

. . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 Reparation, översyn och skrotning av

skjutvapen 165

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Införsel m.m. 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Allmänt . 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Gällande rätt 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Införsel 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Utförsel och överföring 168

. . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Särskilt om Vapenhandlare 169

. . . . . . . . . . . . . 8.2.4 Tullbestämmelser 170

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Nuvarande faktiska förhållanden 170

. . . . . . . . . . . . . . . 8.4 överväganden och förslag 171

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Allmänt 171

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.2 Vapenhandlare 171

. . . . . . . . . . . . . . . . ..

8 Innehåll

Utlåning av skjutvapen 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsiktsutlåning 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Självständigt handhavande 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.1 Gällande rätt 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.2 Nuvarande faktiska förhållanden 175 . . . . . . . . . . 9.4 Vapenhandlare 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Hinder mot utlåning 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.1 Gällande rätt 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.2 Nuvarande faktiska förhållanden 177 . . . . . . . . . . 9.6 överväganden och förslag 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.1 Allmänt om systematiken 178 . . . . . . . . . . . . . . 9.6.2 Uppsiktsutlåning 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.3 Självständigt handhavande 179 . . . . . . . . . . . . . . 9.6.4 Hinder mot utlåning 182 . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Förvaring 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 De allmänna förvaringsbestärnrnelserna 185 . . . . . . . . . . . 10.1.l Gällande rätt 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.2 Nuvarande faktiska förhållanden 186 . . . . . . . . . . 10.2 Särskild förvaringsföreskrift 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Gällande rätt 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Nuvarande faktiska förhållanden 191 . . . . . . . . . . 10.3 Vapen under uppsikt och transport av vapen 192 . . . . . . . . lO.3.1 Gällande rätt 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.2 Nuvarande faktiska förhållanden 193 . . . . . . . . . . 10.4 Långtidsförvaring och övrig förvaring hos annan 194 . . . . . 10.4.1 Gällande rätt 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.2 Nuvarande faktiska förhållanden 195 . . . . . . . . . . 10.5 Vapenhandlares, sammanslutningars och museets

förvaring av skjutvapen 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.1 Gällande rätt 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.2 Nuvarande faktiska förhållanden 196 . . . . . . . . . . 10.6 Kontroll av att förvaringsföreskrifterna följs 196 . . . . . . . . 10.6.1 Gällande 196 rätt m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.6.2 Nuvarande faktiska förhållanden 197 . . . . . . . . . . 10.7 överväganden och förslag 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.7.1 Allmänna utgångspunkter 197 . . . . . . . . . . . . . . 10.7.2 De allmänna förvaringsbestärmnelserna 198 . . . . . 10.7.3 Särskild förvaringsföreskrift 202 . . . . . . . . . . . . 10.7.4 Vapen under uppsikt och transport av vapen 202 . . 10.7.5 Förvaring hos annan 205 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

10.7.6 Kontroll av att förvaringsbestämmelserna

följs 207

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.7.6 Vapenhandlares, sammanslutningars och

museers förvaring 209

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Återkallelse tillstånd 211

av m.m

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Återkallelse innehavstillstånd 211

av

. . . . . . . . . . . . . . . . 11.1.1 Gällande rätt m.m. 211

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1.2 Nuvarande faktiska förhållanden 212

. . . . . . . . . . ll.1.3 Särskilt om återkallelse på grund av

bristande behov 213

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Omhändertagande av skjutvapen m.m. 214

. . . . . . . . . . . . 1l.2.1 Gällande rätt 214

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll.2.2 Nuvarande faktiska förhållanden 214

. . . . . . . . . . 11.3 Erinran 215

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.l Gällande rätt m.m. 215

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.2 Nuvarande faktiska förhållanden 215

. . . . . . . . . . 11.4 Återkallelse vapenhandlartillstånd 2l6

av

. . . . . . . . . . . . . 1l.4.l Gällande rätt 216

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1l.4.2 Nuvarande faktiska förhållanden 217

. . . . . . . . . . 11.5 Information till tillståndsenheterna 217

. . . . . . . . . . . . . . 1l.5.l Gällande rätt m.m. 217

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5.2 Nuvarande faktiska förhållanden 219

. . . . . . . . . . 11.6 överväganden och förslag 220

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l1.6.1 Återkallelse innehavstillstånd 220

av

. . . . . . . . . . 11.6.2 Omhändertagande 223

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll.6.3 Erinran 224

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.4 Återkallelse vapenhandlartillstånd 225

av

. . . . . . . 11.6.5 Information till tillståndsenheterna 226

. . . . . . . .

12 Knivförbudslagen 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1. Gällande rätt 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.l.l Föremålen 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.1.2 Allmän plats 233

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.l.3 Undantag från innehavsförbudet 233

. . . . . . . . . . 12.2 Nuvarande faktiska förhållanden 234

. . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 överväganden och förslag 235

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.1 Totalförbud mot s.k. gatustridsvapen 235

. . . . . . . l2.3.2 En inarbetning i vapenlagen 237

. . . . . . . . . . . .

13 PåföUd vid brott m.m. 239

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Gällande rätt 239

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.l.l Vapenbrott 239

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

13.1.2 Andra brott mot vapenlagen 241 . . . . . . . . . . . . 13.1.3 Brott mot knivförbudslagen 242 . . . . . . . . . . . . . 13.1.4 Förverkande 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1.5 Brott mot vapenförordningen 243 . . . . . . . . . . . . 13.2 Nuvarande faktiska förhållanden 244 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 överväganden och förslag 246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.1 Vapenbrott 246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.3.2 Brott mot bestämmelserna rörande knivar

och andra farliga föremål 248 . . . . . . . . . . . . . . 13.3.3 Straffsanktion vid brister i förvaringen 248 . . . . . . 13.3.4 Andra brott mot vapenlagen 250 . . . . . . . . . . . . 13.3.5 Förverkande m.m. 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l3.3.6 Brott mot Vapenförordningen 251

. . . . . . . . . . . .

14 Vapenamnesti 253 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Begreppet amnesti 253 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Tidigare svenska erfarenheter 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.1 Bakgrund 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.2 Lagen 1993:206 om ansvarsfrihet vid

olaga vapeninnehav 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.3 Erfarenheter från genomförandet 255 . . . . . . . . . . 14.3 Andra länders erfarenheter vapenamnesti 255 av . . . . . . . . 14.4 överväganden och förslag 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Ammunition 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Gällande rätt 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Nuvarande faktiska förhållanden 262 . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3 Överväganden och förslag 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Bemyndiganden 265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Gällande rätt 265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.1 Vapenlagen 265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.1.2¶Vapenförordningen 266

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.3 Rikspolisstyrelsens föreskrifter 266 . . . . . . . . . . . 16.2 Överväganden och förslag 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.1 Vapenlagen 268 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.2.2¶Vapenförordningen 269

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

17¶Rikspolisstyrelsens ansvar för skjutvapenfrâgor 271

. . . . . . . 17.1 Rikspolisstyrelsens uppgifter i dag 271 . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Överväganden och förslag 272 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1998:44 Innehåll 11 sou

18 Internationellt arbete 275

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1 Allmänt 275

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.2 Förenta Nationerna 275

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3 Europeiska Unionen 277

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.4 Schengensamarbetet 277

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.5 Europol 279

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.6 Ett nordiskt samarbete 281

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 Kostnader 283

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1 Allmänt 283

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2 De specifika kostnaderna 283

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20 Författningskommentar 285

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor:

1 Kommittédirektiv 1995:39 301

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Allvarliga händelser 315

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3¶Skyttesannnanslutningar 323

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd

beträffande förvaring av skjutvapen och ammunition

RPS FS 1996:6, 16 kap. 331

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Vapeninnehav 337

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Helautomatiska vapen 345

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Vapenhandlare 353

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

.Ääucwäa-xs.. jriásgxgim m2 .áñzçüvifvi

ñ3asxivu{Å L :sm ;mån gi . j

Ju41

Sammanfattning

Allmänt

Utredningens uppdrag har varit att göra en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen ett led i samhällets arbete med att förhindra

som våldsbrott.

Utredningsarbetet har inletts med omfattande enkät till landets

en alla enheter inom polismyndigheterna som handlägger vapenärenden och enkät till myndigheternas kriminalavdelningar. Utfallet av

en enkäterna kan sammanfattas med att det inte tycks föreligga några större problem med tillämpningen vapenlagstiftningen. Somliga

av enheter dock att bestämmelserna förvaring av skjutvapen bör

anser om skärpas och att möjligheterna till kontroll av förvaringen bör utökas.

Utredningen har i sina allmänna utgångspunkter konstaterat att lagtekniska förändringar vapenlagstiftningen inte är något särskilt

av effektivt instrument för att hindra eller ens minska vâldsbrottsligheten. Vad egentligen torde behövas för det angivna syftet är enligt

som utredningens mening reduktion antalet vapen som legalt får

en av finnas i samhället än två miljoner. Utredningen uttalar också

nu mer att den inte skulle ha några principiella invändningar mot en sådan ordning har genomförts i Storbritannien. Där har införts ett

som nu allmänt förbud mot enhandsvapen. Det är emellertid knappast en uppgift för s.k. expertutredning att göra en bedömning av hur långt

en

bör gå vid sådan reduktion eller vilka ändamål som alltjämt man en skulle bedömas som godtagbara.

Utredningen instämmer i 1987 års vapenutrednings principiella uttalande att det inte kan vara en mänsklig rättighet att

numera anses inneha skjutvapen. Det kan dock ifrågasättas om lagstiftningen praktiskt sett har någon förändrad innebörd i detta hänseende. Det kan väl knappast finnas så många fler än de mer än 750 000 personer som

har skjutvapentillstånd som skulle vilja ha det. Utredningen har nu funnit att det är dags att ta bort det sedan länge använda grundrekvisitet att det skall föreligga behov" av skjutvapen. I stället föreslår utredningen efter internationell förebild att termen "giltigt skäl skall införas för att markera att det är samhället som anger ramarna för vad

skall tillåtet och inte medborgarnas behov av skjutvapen. som vara

En återkommande faktor utredningen har funnit utgöra hinder

som för drastiska åtgärder, t.ex. utökade tillståndskrav och mera

mer

14 Sammanfattning

kontrollverksamhet, är att dessa skulle medföra stora krav resurser hos polismyndigheterna och dänned, med nuvarande förutsättningar, inte skulle innebära några praktiska förändringar.

Om skjutvapen

Hösten 1996 fanns det i Sverige 760 218 vapeninnehavare tillsom sammans innehade 2 090 331 registrerade skjutvapen. I genomsnitt

innehar en vapeninnehavare 2,8 tillståndspliktiga skjutvapen. I

förhållande till folkmängden har Sverige ungefär på ett vapen var fjärde innevånare. Sverige är således ett relativt vapentätt land. Det är dock svårt att på ett rättvisande sätt jämföra vapenstatistik mellan olika länder, eftersom vapen som är tillståndspliktigai ett land kanske inte är det i ett annat land och därför inte ingår i det landets statistik över registrerade skjutvapen. De flesta skjutvapen i Sverige är utan tvekan jaktvapen. Uppskattningsvis är omkring 75 procent alla tillstånd beviljade för jaktändaav mål. Andelen målskyttevapen är troligen 10-15 procent och andelen samlings-, prydnads- och minnesvapen omkring 10 procent. Omkring 1 856 000, eller närmare 90 procent, landets registreraav de skjutvapen är gevär. Omkring 144 500, eller närmare 7 procent, är enhandsvapen och omkring 3 500, eller knappt 0,2 procent, är helautomatiska skjutvapen.

Innehav av skjutvapen

Det finns idag inte i lagen, dess förarbeten eller förordningen angivet vilka krav en sammanslutning bör uppfylla för att kunna få inneha skjutvapen. I stället anges i vapenförordningen endast vilka dessa sammanslutningar/förbund är. Frågan om vilka som får meddelas tillstånd är inte okontroversiell. Utredningen att bör försöka lösa menar man den på längre sikt dels genom att i lagen generellt vilka kriterier ange som skall vara uppfyllda för att en sammanslutning skall kunna komma i fråga för eget tillstånd, dels genom att i viss mån förändra den nuvarande beslutsordningen. De grundläggande kraven bör som ställas är att en sammanslutning kan uppvisa en stabil organisation och en kontinuerlig skytteverksamhet samt att den bedriver ett skytte som uppfyller godtagbara krav säkerhet. I dag beslutar regeringen vilka sammanslutningar skall som godkännas för vapeninnehav. Frågan är dock svårbedömd för regeringen, inte minst på grund av att det inte finns någon kontinuerlig uppföljning av verksamheten inom sammanslutningarna. Detta innebär

Sammanfattning 15

att det dels inte finns någon samhällskontroll över att de sammanslutningar som tagits upp i vapenförordningen fortfarande håller sådan klass att de kan betros med egna skjutvapen, dels att sådana förbund som har starka skäl att vilja erhålla ifrågavarande status har mycket svårt att få sin sak prövad. Givetvis är det inte rimligt att föreslå att Regeringskansliet skall belastas med en sådan uppföljningsuppgift. Rikspolisstyrelsen däremot har helt andra möjligheter att kontinuerligt följa utvecklingen inom skytterörelsen. Utredningen föreslår därför att Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att ha en beredande funktion i form av en kontinuerlig uppföljning av utvecklingen inom skytterörelsen och vidare att rådge regeringen i fråga om vilka sammanslutningar som bör ha sådan status att de får meddelas tillstånd att inneha egna skjutvapen. De sammanslutningar som i dag tas upp i vapenförordningen torde därvid vara självskrivna.

De allmänna förutsättningarna för beviljande av tillstånd bör uttryckas på ett tydligare sätt i lagstiftningen. De huvudsakliga krav som därvid ställs bör framgå av vapenlagen, medan mer detaljerade bestämmelser vad som avses med de olika kraven kan bestämmas

om av regeringen. Vapenutredningen föreslår därför en annan systematisk uppbyggnad av vapenlagstiftningen. I vapenlagen bör anges såväl de allmänna förutsättningarna för att tillstånd skall meddelas som de olika ändamål och krav som är kopplade till dessa. Mer detaljerade bestämmelser om vad som avses med de olika kraven tas in i vapenförordningen samt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd.

I Sverige har man sedan en lång tid tillbaka använt sig av uttrycket att en vapeninnehavare skall ha "behov" av sitt vapen. Vad som konkret avses med detta är oklart. I vapenförordningen anges att den

har jägarexamen skall anses ha behov av jaktvapen. Beträffande som övriga kategorier av vapen finns det inte någon sådan uttolkning eller förklaring. I flera andra länder, liksom i EG-vapendirektivet, talar man i stället om good reason eller giltigt skäl.

Utredningen menar att det är mindre lämpligt att tala om "beh0v i samband med tillståndsgivning till innehav av vapen. "Behov" är ett subjektivt uttryck inte bör användas i dessa sammanhang. Alla

som som vill ha vapen anser sig naturligtvis ha behov av det, till vad ändamål det vara må. Härtill kommer att det endast beträffande jaktvapen är angivet i lagstiftningen vad som skall anses utgöra ett godtagbart behov. I stället bör man, enligt utredningens mening, få tillstånd att inneha skjutvapen endast om man har ett "giltigt skäl att inneha ett sådant. Detta markerar på ett bättre sätt att det är samhället

sätter gränserna för vad som skall anses vara ett befogat som vapeninnehav. I lagen bör också anges vad som är att anse som giltiga skäl, nämligen de ändamål för vilka ett innehavstillstånd får medges. Giltiga skäl bör således jakt, målskytte, skydd, samling, minne

vara och prydnad. Vidare kan det finnas godtagbar anledning att inneha

16 Sammanfattning

start- och signalvapen samt, i undantagsfall, även att inneha skjutvapen för ett s.k. udda ändamål. Vilka dessa udda ändamål är kan svårt

vara att uttömmande ge svar på. Frågan måste bedömas från fall till fall. Därför bör inte dessa ändamål anges i detalj i lagtexten.

En bestämmelse om att ett skjutvapen skall vara lämpligt för det avsedda ändamålet tas in i vapenlagen.

En hel del skjutvapen innehas utan att nyttjas till avsett ändamål. Detta är naturligtvis inte bra dels med tanke den uttalade ambitionen att hålla nere antalet skjutvapen i samhället, dels med hänsyn till att risken är större att sådana vapen inte tas om hand och förvaras lika väl som vapen som används aktivt. Utredningen anser därför att det vore mycket att vinna på en generell tidsbegränsning in-

av nehavstillstånden. Samhället skulle då hålla en kontinuerlig kontroll över vapeninnehavaren dels beträffande huruvida de aktivt nyttjar sina skjutvapen och därmed kan sägas ha ett giltigt skäl att inneha dem, dels i fråga om deras lämplighet att inneha skjutvapen eftersom ett tillstånd bör förnyas först efter en allmän vandelsprövning. Utredningen föreslår därför att innehavstillstånd tidsbegränsas i betydligt större omfattning än vad som är fallet i dag. Tillstånd till innehav

av skjutvapen för målskytte och skydd samt enhandsvapen för jakt föreslås således bli tidsbegränsade till fem år.

Det har ifrågasätts om en jägare utan närmare prövning bör ha rätt att ha så många vapen som sex i sin s.k. vapengarderob. Utredningens undersökning har visat att den genomsnittlige vapeninnehavaren endast innehar två till tre skjutvapen. Antalet vapen i vapengarderoben är i dag endast en rekommendation, intagen i Rikspolisstyrelsens allmänna råd, trots att den tillämpas relativt strikt. Det finns mycket som principiellt talar för att i vart fall regeringen bör ha ett bestämmande inflytande över hur många vapen en jägare kan tillåtas ha utan

mer ingående prövning. Bestämmelsen bör därför tas in i vapenförordningen. Utredningen föreslår att antalet vapen som får ingå i en jägares vapengarderob begränsas till tre. I fråga målskyttar

om föreslår inte utredningen att någon vapengarderob införs.

Med hänsyn till riksdagens och Försvarsmaktens nuvarande inställning beträffande frivilligorganisationernas betydelse, utred-

anser ningen i fråga om helautomatiska skjutvapen inte att det är realistiskt att i nuläget föreslå längre gående skärpningar i vapenlagstiftningen än att allt civilt skytte med sådana skjutvapen i vart fall skall äga

rum inom sammanslutningar som godkänts av Försvarsmakten. Vidare föreslås att en målskytt måste ha varit aktiv i minst tolv månader för att få inneha ett grovkalibrigt enhandsvapen eller helautomatiskt skjutvapen. Rikspolisstyrelsen, som bör få ansvaret för bestämmande av kraven på skjutskicklighet, bör också överväga att uppställa strängare krav för tillstånd till innehav av grovkalibriga enhandsvapen och helautomatiska skjutvapen. Målsättningen bör vara att på sikt

sou 1998:44 Sammanfattning 17

kraftigt minska antalet sådana vapen. Utredningen anser att nuvarande inställning, att tillstånd till innehav skjutvapen för skyddsändamål skall meddelas med stor restriktiviav tet, alltjämt bör gälla. Detta bör i lagen markeras med krav på synnerliga skäl för sådant tillstånd. Med hänsyn till skjutvapens allmänna farlighet samt deras begärlighet och användbarhet i brottsliga sammanhang kan det starkt ifrågasätinte aktivt används i godtagbart sammanhang, alls tas om vapen, som skall få förekomma. Att hela 10-15 procent, eller mellan 200 000 och 350 000 landets registrerade skjutvapen innehas på grund av av sarnlings-, prydnads- eller särskilt affektionsvärde, är enligt utredningens mening anmärkningsvärt. En bestämmelse om att tillstånd till innehav ett skjutvapen för samlingsändamål får meddelas endast av den har angett ett klart definierat och avgränsat samlingsornråde som föreslås bli införd i vapenlagen. Tillstånd till innehav av ett skjutvapen med prydnads- eller särskilt affektionsvärde bör få meddelas endast det finns särskilda skäl och under förutsättning att vapnet görs om varaktigt obrukbart. Beträffande antalet prydnads- eller minnesvapen bör stor restriktivitet iakttas. Innehav skjutvapen för andra ändamål än de särskilt angivna, av s.k. udda ändamål, bör enligt utredningens mening tillåtas endast om synnerliga skäl föreligger och först efter yttrande från Rikspolisstyrel-

sen.

Handel med skjutvapen m.m.

Utredningen att begreppet vapenhandel, i vapenlagens mening, menar bör definieras näringsverksamhet som utgörs av överlåtelse av som skjutvapen, sig handlaren faktiskt besitter skjutvapnen eller inte, vare eller yrkesmässig hantering skjutvapen. Avgörande är således annan av handlaren disponerar över skjutvapnen. om Vapenlagens bestämmelser anpassas till att gälla även juridiska Vidare bör det lagen framgå att ett handelstillstånd skall personer. av begränsas till att vissa typer av skjutvapen, till ett visst bestämt avse antal. Därvid bör tillståndsmyndigheterna synnerligen restriktiva vara med att meddela tillstånd till innehav av flera helautomatiska skjutva-

pen. Utredningens utvärdering av de skärpningar som infördes år 1992 har visat att dessa slagit väl ut. Åtskilliga handelstillstånd har t.ex. återkallats grund bristande yrkesmässighet och tillståndsmyndigav heternas uppfattning överlag vara att kontrollen över vapenhandsynes larna är god. Slutligen föreslås att, beträffande dem som i näringsverksamhet tar

18 Sammanfattning

emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring och skrotning, ett krav på tillstånd för sådan verksamhet.

Utlåning av skjutvapen

I dag gäller att utlåning för självständigt handhavande enhandsav ett vapen eller ett helautomatiskt skjutvapen får ske endast till den som själv har tillstånd att inneha ett sådant Utredningen vapen. anser att detta är något som bör gälla även beträffande andra slag skjutvaav pen. Polisens behov av att veta hur många och vilka skjutvapen som finns hos en vapeninnehavare vid tillfället för ingripande ett motiverar att utlåning av skjutvapen skall anmälas till polismyndigheten. Av praktiska skäl bör dock endast sådan utlåning en som avses vara i mer än fem dagar anmälas till polismyndigheten.

Förvaring

Efter en utvärdering hur de nuvarande reglerna för förvaring av av skjutvapen tillämpas har utredningen kommit fram till att det inte skulle innebära några avsevärda för vapeninnehavarna att men föreskriva att skjutvapen i allmänhet måste förvaras i Säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme. Enbart delad förvaring skulle således inte längre accepteras. Utredningen föreslår vidare utvidgning möjligheten förvara en av att skjutvapen hos annan. Som förutsättning bör dock gälla antingen att innehavaren inte själv kan ta hand sina skjutvapen eller det om att annars föreligger särskilda skäl. Sådan förvaring föreslås också vara

tillståndspliktig. l fråga om kontroll av att förvaringsbestämrnelserna följs

anser utredningen att den meddelats särskild förvaringsföreskrift bör som vara skyldig att låta inspektera att föreskriften följs. För andra fall föreslås inte någon allmän kontrollbefogenhet. Genom att förvaringsbestärrnnelserna föreslås bli straffsanktionerade kan reglerna husom rannsakan komma att tillämpas vid misstanke överträdelse. om

Återkallelse

m.m.

Utredningen anser att vapenlagen innehållsmässigt väl reglerar de situationer vid vilka ett tillstånd att inneha skjutvapen eller tillstånd ett att driva handel med skjutvapen bör ifrågasättas. När det gäller information om sådana förhållanden kan föranleda återkallelse som av

1998:44 Sammanfattning 19 SOU

ett tillstånd, har utredningen erfarit att denna ofta ñmis inom polisväsendet att den inte alltid kommer tillstándsenheterna tillhanda. men centrala vapenhanteringssystemet kommer troligen sikt att Det nya lösa dessa problem.

Påföljd

Det råder inte någon tvekan att förändringen av straffskalan i om skärpande riktning beträffande vapenbrott har haft en stark effekt på domstolarnas straffvärdet. Vapenbrottets karaktär av artbrott syn ha förstärkts, vilket haft till följd att det numera krävs mycket synes starka skäl huvudsakligen personlig natur för att någon annan av påföljd än fängelse skall komma i fråga. Domstolarna tycks inte dra sig för att döma ut stränga straff för brottslighet med anknytning till innehav även utan att dessa kommit till användning. Det av vapen har ifrågasatts straffskalan skulle behöva skärpas ytterligare, t.ex. om med straffmaximum på fängelse i år. Det är emellertid ett sex utredningens mening att det inte föreligger något reellt behov av detta.

Vapenamnesti

Utredningen i likhet med vad angavs i förarbetena till anser - som stadgade ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav att alla den lag som möjligheter att minska antalet illegala skjutvapen måste tas till vara. En vapenanmesti ett led i ansträngningarna att begränsa den vore totala mängden i samhället och framför allt antalet illegala vapen Utredningen föreslår därför att en vapenamnesti åter införs. vapen. - Att från tid till låta företeelse vara straffri kan, rent en en annan en principiellt, ifrågasättas. Särskilt gäller detta om det, som i detta fall, kan bli aktuellt att medge sådan straffrihet vid två eller kanske flera tillfällen. Till saken hör också att skälen för en vapenamnesti kan göras gällande vid varje tid. Utredningen menar därför att vapenamnestin inte, tidigare, skall begränsad i tiden, utan bör gälla som vara permanent.

Rikspolisstyrelsens ansvar för skjutvapenfrâgor

Något slagit utredningen under arbetets gång är bristen på som samordning, dels mellan olika enheter inom Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, dels mellan olika myndigheter som hanterar vapenfrågor. Vidare saknas det kontinuerlig uppföljning och en

20 Sammanfattning

samordning av uppgifter som kan till ledning i brottsförevara byggande verksamhet och för lagstiftningsarbete området. Sålunda skulle det t.ex. vara av värde att årligen redovisar man en sammanställning av statistiska uppgifter som finns att tillgå på området. En bättre samordning och uppföljning skulle sannolikt innebära att behovet av att utreda vapenfrågor i den ordning hittills varit som fallet, dvs. med så gott ständigt pågående statliga vapenutredsom ningar, skulle minska väsentligt. Utredningen har föreslagit rad förändringar i vapenlagen och en vapenförordningen som om de genomförs medför utökade arbetsuppgifter för Rikspolisstyrelsen. För att dels samordna dagens funktioner på ett bättre sätt, dels möta de utökade arbetsuppgifterna, föreslår utredningen att Rikspolisstyrelsen inrättar arbetsgrupp kan en som hantera de nämnda frågorna. Den bör upprätthålla ett kontinuerligt samarbete med andra myndigheter samt organisationer berörs som av vapenlagen, ha en nära koppling till rikskriminalen samt fungera som normgivare och ytterligare stöd tillståndsmyndigheterna.

Knivförbudslagen

Som förutskickats i utredningens delbetänkande föreslås knivförbudslagen bli inarbetad i vapenlagen. Utredningen har inte funnit det praktiskt möjligt att införa något allmänt förbud mot s.k. gatustrids-

vapen.

Övrigt

Vapenlagen har ändrats vid ett stort antal tillfällen. Oftast har det rört sig om förhållandevis små ändringar kunnat göras inom för som ramen det rådande regelverket. Genomgripande förändringar, lett till att som nytt regelverk införts, har skett genom 1934 års vapenkungörelse, 1949 års vapenförordning och 1973 års vapenlag. Den nuvarande vapenlagen infördes, efter en språklig och systematisk översyn, den 1 april 1996. Det kan synas mindre lämpligt att föreslå vapenlag, så snart en ny efter det att 1996 års vapenlag infördes. Emellertid har utredningen föreslagit dels omfattande förändringar de materiella bestämmelserav na, dels omfattande förändringar paragrafernas placering såväl i av vapenlag som vapenförordning. Inte minst har flera bestämmelser därvid omplacerats från lag till förordning eller tvärtom. Utredningen menar att denna omstrukturering är nödvändig för att göra bestämmelserna mer lättbegripliga, men framför allt för att vapenlagen fortsätt-

Sammanfattning 21

ningsvis skall bli hanterlig ett sådant sätt att skärpningar och andra ändringar skall kunna genomföras på ett betydligt smidigare sätt än vad är fallet i dag. Utredningen föreslår därför att en ny vapenlag

som skall införas.

Författningsförslag

Vapenlagen

Härigenom föreskrivs följande.

l kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller skjutvapen, sådana föremål som i lagen jämställs med skjutvapen, ammunition, knivar, andra stick- och skärvapen samt föremål i övrigt är ägnade att användas vid brott mot liv eller som hälsa. Lagen gäller även sådana föremål som är särskilt ägnade att användas vid hot om sådant brott.

2 § Med skjutvapen förstås i denna lag vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande

utskjutningsmedel.

3 § Vad skjutvapen gäller också som sägs om anordningar till verkan och ändamål är jämförliga med a som skjutvapen, b obrukbara som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen vapen, c start- och signalvapen som laddas med patroner, d armborst, tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga

e

anordningar, t ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor och

slutsty/cken,

till skjutvapen, eller arrnborststommar med avfyrningstrummor anordningar, anordningar kan bäras i handen och är avsedda att med g som elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta, och h anordningar gör att skjutvapen kan användas med annan som ammunition än de är avsedda för.

4 § Med ammunition förstås i dema lag patroner och projektiler till skjutvapen lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändsom

24 Författningsförslag

medel till sådana patroner och projektiler. Bestämmelser om ammunition som räknas till explosiva eller varor som innehåller gift finns även i lagen 1988:868 brandfarliga och om explosiva varor och i lagen 1985:426 om kemiska produkter.

5 § Denna lag gäller inte skjutvapen, ammunition eller andra föremål som anges i 1 om dessa innehas av staten.

6 § Tillstånd krävs för att a inneha skjutvapen eller ammunition, b driva handel med skjutvapen, c i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning, eller d föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige. Tillstånd krävs inte för den har fyllt arton år, är som om vapnet ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning eller ett harpunvapen och om det har en begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen effektbegränsade vapen. Tillstånd krävs inte heller för verksamhet omfattas tillstånd som av enligt 3 eller 4 § lagen 1992:1300 krigsmateriel. om

7 § Den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte meddelas tillstånd enligt denna lag.

8 § Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd enligt denna lag.

9 § Polismyndigheten skall föra register över meddelade tillstånd och andra beslut enligt denna lag.

2 kap. Tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition

1 § Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast den har som giltiga skäl att inneha vapnet. Giltiga skäl att inneha skjutvapen föreligger för följande ändamål, a jakt, b målskytte, c skydd, d samling, e minne och f prydnad. Om det finns synnerliga skäl får tillstånd meddelas även för annat ändamål. Innehavstillstånd får också meddelas för start- och signalvapen.

Författningsförslag 25

2 § Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det inte finns någon risk för att skjutvapnet kan komma att missbrukas. En enskild sökande skall ha fyllt 18 år. Detta gäller inte start- och signalvapen. Undantag från ålderskravet får göras om det föreligger särskilda skäl.

3 § Ett skjutvapen avsett för jakt, målskytte eller skydd skall vara lämpat för sitt ändamål.

4 § Tillstånd att inneha skjutvapen och ammunition fâr meddelas sammanslutning, för jakt eller målskytte, som har en stabil en organisation och kontinuerlig skytteverksamhet samt uppfyller högt ställda krav på säkerhet i fråga om handhavande av vapen, i enlighet med vad regeringen bestämmer, 2. huvudmän för museer, för skjutvapen och ammunition som skall ingå i samlingarna, museet får statsbidrag enligt särskilda om föreskrifter eller museet ägs kommun, ett landsting eller en om av en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn, auktoriserade bevakningsföretag, för utlåning av skjutvapen för skyddsändamål till väktare som har meddelats tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen.

5 § Tillstånd för enskild att inneha skjutvapen för jakt får meddelas endast sökanden har avlagt visar att han kan handha om prov som vapnet på ett säkert sätt samt att han har goda kunskaper om jakt och viltvård. Tillstånd för enskild att inneha enhandsvapen för jakt får meddelas endast den dessutom visar sig ha särskild användning för ett som sådant. Rätt att använda skjutvapen för jakt innefattar, om inte annat anges, rätt att använda vapnet även till övning eller tävling.

6§ Tillstånd för enskild att inneha skjutvapen för målskytte får meddelas endast sökanden är aktiv medlem i en förening ansluten om till någon de sammanslutningar som avses i 2 kap. 4 av Tillstånd för enskild att inneha enhandsvapen för målskytte får meddelas endast sökanden dessutom visar prov på särskild om skjutskicklighet. Tillstånd att inneha helautomatiskt skjutvapen för målskytte får meddelas endast om sökanden är en skyttesammanslutning som godkänts Försvarsmakten eller aktiv medlem i en sådan sammanav slutning. Enskild sökande skall ha fyllt 20 år samt visa prov på

särskild skjutskicklighet.

26 Författningsförslag

7 § Tillstånd för enskild att inneha skjutvapen för skyddsändamål får meddelas endast den som innehar tjänst oundgängligen kräver en som detta eller det annars finns synnerliga skäl. Rätt att använda skjutvapen för skyddsändamål innefattar, inte om annat anges, rätt att använda vapnet även till övning eller tävling.

8 § Tillstånd för enskild att inneha skjutvapen för målskytte eller skydd eller att inneha enhandsvapen för jakt skall tidsbegränsas till att gälla i högst fem år. Tillstånd får tidsbegränsas även i andra fall, om det med hänsyn till omständigheterna kan förutses skälen för att innehav av vapnet inte kommer att bli varaktiga.

9 § Tillstånd att inneha skjutvapen för samlingsändamål får meddelas endast den som har ett klart definierat och avgränsat sarnlarområde. Vapen som innehas för samlingsändamâl får inte utan särskilt tillstånd användas för skjutning.

10§ Tillstånd att inneha skjutvapen har huvudsakligt prydsom nadsvärde eller särskilt affektionsvärde får meddelas endast det om finns särskilda skäl och under förutsättning att görs varaktigt vapnet obrukbart. I fråga om antalet innehas för detta ändamål vapen som skall stor restriktivitet iakttas.

11 § Tillstånd för enskild eller organisation inneha skjutvapen för att ett sådant ändamål som anges i l § tredje stycket får meddelas först efter yttrande från Rikspolisstyrelsen.

12 § Ett tillstånd att inneha ett skjutvapen upphör att gälla, om vapnet ändras så att det till funktions- eller verkningsgrad blir väsentligt ett annorlunda vapen.

13 § Den som har rätt att inneha ett visst för skjutning får vapen utan särskilt tillstånd inneha ammunition till ammunitionen vapnet, om är avsedd för samma ändamål som rätten till innehav av vapnet avser. Tillstånd att i andra fall inneha ammunition får meddelas den som får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen, det skäligen om kan antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas.

14 § Skjutvapen eller ammunition får överlåtas endast till den har som rätt att inneha vapnet eller ammunitionen. Om ammunition förvärvas genom ombud skall ombudet ha eget vapentillstånd.

15 § Skjutvapen och ammunition ingår i dödsbo eller som ett ett konkursbo får utan särskilt tillstånd innehas den av som har tagit hand

om boet till dess egendomen har överlåtits till någon som är berättigad att inneha

a

den, b egendomen enligt beslut av polismyndigheten skall överlämnas till någon för förvaring, i fråga om dödsbo, för inlösen enligt annan 8 kap. 3 eller i fråga om konkursbo, konkursen har avslutats.

c

3 kap. Handel med skjutvapen m.m.

1 § Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas endast den har de kunskaper som behövs samt är ordentlig och pålitlig. som Tillstånd får meddelas endast för handel som skall bedrivas yrkesmässigt. För handelsrörelse drivs av juridisk person skall finnas en av som polismyndigheten godkänd föreståndare som är ansvarig för driften av rörelsen. Vad de personliga förutsättningarna skall i som sagts om sådant fall gälla föreståndaren.

2 § Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen medför rätt att inneha sådana Tillståndet skall begränsas till att avse vissa typer av vapen. skjutvapen och ett visst antal får innehas samtidigt. som Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen medför rätt att ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning.

3 § Tillstånd att ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning får meddelas endast den som har de kunskaper som behövs samt är ordentlig och pålitlig.

4 § tillstândshavare avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen Har en fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen under förutsättning att anmälan görs till polismyndigheten inom en månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller ersättare.

4 kap. Införsel av skjutvapen eller ammunition

1 § För tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige gäller samma förutsättningar som för tillstånd att inneha vapnen. Tillstånd att föra in ammunition får meddelas den som har rätt att inneha ammunitionen i Sverige, det skäligen kan antas att om ammunitionen inte kommer att missbrukas.

28 Föqfattningsförslag

2 § Skjutvapen eller ammunition, resande fört med till Sverige som en för personligt bruk men inte haft rått att föra in, får åter föras ut, om egendomen anmälts i behörig ordning för tullmyndigheten. Vapnen och ammunitionen tillfaller staten egendomen inte förs inom om ut antingen fyra månader efter sådan anmälan eller den längre tid en därefter som Generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, en annan tullmyndighet i det enskilda fallet bestärmner. I ett sådant fall skall egendomen behandlas den hade som om förklarats förverkad.

3 § Den som har rätt att driva handel med skjutvapen får meddelas tillstånd att till Sverige föra in sådana skjutvapen omfattas som av handelstillståndet.

5 kap. Utlåning av skjutvapen

1 § Skjutvapen får lånas ut för användning under långivarens uppsikt eller för övning eller tävling som äger under uppsikt rum av en

skyttesammanslutning.

2 § I annat fall än som avses i 1 § får skjutvapen lånas ut endast till den som själv har rätt att inneha skjutvapen typ. Skjutav samma vapnet får lånas ut endast tillfälligt och för ett bestämt ändamål. Om utlåningen avses vara i än fem dagar skall anmälan mer om ut-

låningen ske till polismyndigheten.

Start- och signalvapen får lånas ut utan hinder vad sägs i av som första och andra styckena.

3 § Ett skjutvapen får lånas ut till den är under arton år endast som om a vapnet skall användas vid en övning eller tävling äger som rum

under uppsikt av en skyttesammanslutning,

b låntagaren har fyllt femton år, vapnet skall innehas och användas under långivarens uppsikt och det inte är fråga ett enhandsvapen om eller helautomatiskt vapen, c utlåningen avser ett effektbegränsat och vapnet skall vapen innehas och användas under långivarens uppsikt, d utlåningen avser start- eller signalvapen skall användas vid som tävling eller övning, eller e låntagaren har tillstånd att inneha ett typ. vapen av samma

4 § Ett skjutvapen får inte lånas ut för annat ändamål än långivarens tillstånd avser. Ett skjutvapen får aldrig lånas det därigenom skulle finnas ut om

Författningsförslag 29

risk för missbruk av vapnet.

5 § Utan hinder av 4 § första stycket får en vapenhandlare låna ut skjutvapen till den som fyllt arton år för sådan provskjutning på skjutbana som äger rum under uppsikt av skyttesammanslutning eller vapenhandlaren själv eller någon annan person som har godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning.

Kravet på uppsikt gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett vapen av den typ som lånet avser.

6 § Ett auktoriserat bevakningsföretag får i samband med bevakningsuppdrag som kräver beväpning låna ut skjutvapen till företagets väktare. Företaget får dock låna ut endast till den som har

vapen meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha skjutvapen för sådant ändamål.

7 § Skjutvapen får inte lånas ut till den som har fått något skjutvapen förklarat förverkat eller tillståndet till innehav av skjutvapen återkallat,

inte låntagaren ändå är berättigad att inneha vapen av den typ som om lånet Detta hindrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd

avser. av polismyndigheten lånas ut för övning eller tävling som äger rum under uppsikt av en skyttesammanslutning.

8 § För reparation, översyn eller ändring får ett skjutvapen lämnas till den skulle ha rätt att låna och självständigt handha vapnet.

som

Anmälan om överlämnandet skall ske till polismyndigheten.

6 kap. Förvaring och transport av skjutvapen och ammunition

1 § Skjutvapen skall förvaras i Säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme.

Utan hinder första stycket får anordningar eller skjutvapen som

av

i 1 kap. 3 § och 6 § andra stycket förvaras pâ annat betryggananges de sätt så att det inte finns risk för att någon obehörig kommer dem. Detsamma gäller ammunition.

innehar skjutvapen eller ammunition är i samband med 2 § Den som användning och förflyttning av egendomen skyldig att ta hand om

av den och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer den.

3 § En innehavare får lämna över sitt skjutvapen eller sin ammunition till någon för förvaring om han inte själv kan ta hand om

annan egendomen eller om det annars föreligger särskilda skäl.

30 Författningsförslag

För förvaring hos annan krävs tillstånd. Vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas skälen för förvaring hos och möjligheten

annan för mottagaren att erbjuda säker förvaring. Vapnet eller ammunitio-

en nen får dock inte förvaras hos en person som är under arton år eller som kan antas missbruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras får använda vapnet endast han

om eller hon har tillstånd att inneha typ.

vapen av samma

4 § Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen eller ammunition skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer vapnet eller ammunitionen.

5 § När det finns särskild anledning till det får tillstånd förenas med villkor att vapnet skall förvaras visst sätt. Sådan föreskrift får meddelas även efter det att tillstånd utfärdats.

Den som meddelats sådan föreskrift är skyldig att låta tillståndsmyndigheten eller den som särskilt förordnats inspektera att föreskriften efterföljs.

7 kap. Återkallelse tillstånd, omhändertagande skjutvapen

av av och ammunition, m.m.

Äterkallelse tillstånd

av

1 § Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition eller ett tillstånd att föra in sådan egendom till Sverige skäll återkallas

av polismyndigheten om

a tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha egendomen, b förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller c det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

2 § Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen skall återkallas

av polismyndigheten om

a tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller en föreskrift eller ett villkor meddelats med stöd lagen,

som av

b tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,

c förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller

d det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

Ett godkännande enligt 3 kap. l § andra stycket som föreståndare får återkallas om denne inte längre uppfyller de personliga kvalifikationerna.

sou 1998:44 Författningsförslag 31

Omhändertagande av slqurvapen och ammunition

3 § Polismyndigheten skall besluta att ett skjutvapen med tillhörande ammunition skall tas om hand om

a det finns risk att vapnet missbrukas, eller b det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att

återkallas och det finns särskilda omständigheter som kräver ett omhändertagande.

Om risken för missbruk är överhängande, får vapen eller ammunition tas om hand även utan ett sådant beslut. Åtgärden skall skyndsamt anmälas till polismyndigheten, som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå.

4 § Om det finns någon har rätt att inneha och förfoga över

som skjutvapen eller ammunition som tagits om hand, skall egendomen lämnas tillbaka så snart det skäligen kan antas att det inte längre finns någon risk för missbruk.

5 § Medför någon ett skjutvapen utan att uppfylla skyldigheten enligt föreskrift som meddelats enligt 12 kap. l § g, får polisman omhänderta vapnet.

Den har medfört vapnet kan återfå det hos polismannen eller

som polismyndigheten i orten, om han styrker att han var berättigad att inneha det.

Sedan en vecka förflutit efter omhändertagandet skall vapnet återställas, det har tagits i beslag eller det tillstånd som medfört rätt

om att inneha vapnet har återkallats.

6§ En åtgärd enligt 3§ andra stycket får vidtas av polismän, jakttillsynsmän förordnats länsstyrelsen, personal vid Kustbe-

som av vakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen.

Med polismän likställs vid tillämpning av 5 § första stycket dels jakttillsynsmän har förordnats av länsstyrelsen, dels personal vid

som Kustbevakningen och Tullverket.

Anmälningsskyldighet

7 § Om den som är intagen på sjukvårdsinrättning för vård av en psykisk störning innehar eller kan tänkas inneha skjutvapen och det kan antas att den intagne inte bör inneha ett sådant vapen, skall den läkare är ansvarig för den psykiatriska vården omedelbart anmäla

som förhållandet till polismyndigheten i den ort där patienten är folkbokförd.

Om en läkare i annat fall än som avses i första stycket vid undersökning av någon som innehar skjutvapen finner att denne på grund av psykisk störning är uppenbart olämplig att inneha vapen skall läkaren anmäla det till polismyndigheten.

8 kap. Inlösen av skjutvapen och ammunition

l § Skjutvapen eller ammunition skall lösas in av staten om

a tillståndet att inneha vapnet eller ammunitionen har återkallats utan att egendomen samtidigt har förklarats förverkad eller tagits i beslag,

b innehavaren har avlidit,

c ansökan har avslagits i fråga om tillstånd att inneha ett vapen eller ammunition som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning, eller

d domstol har beslutat att ett vapen eller ammunition, som någon innehar utan att ha rätt till det, inte skall förverkas eller åklagaren i ett sådant fall har beslutat att inte föra talan om förverkande.

2 § Ett skjutvapen eller ammunition skall inte lösas in, om egendomen lårnnas för skrotning eller överlåts till någon som har rätt att inneha vapnet eller ammunitionen och om detta görs inom

a ett år från det att innehavaren avled, eller

b tre månader från det att tillståndet att inneha vapnet eller ammunitionen återkallades, ansökan om innehav avslogs, beslut i förverkandefrågan meddelades av domstol eller åklagare eller beslaget hävdes.

Vapnet eller ammunitionen skall inte heller lösas in, om ansökan om tillstånd att inneha vapnet görs inom samma tid. Avslås ansökan skall vapnet eller ammunitionen lösas in, om egendomen inte inom tre månader från dagen för beslutet i tillståndsärendet överlåts till någon som har rätt att inneha den.

Polismyndigheten får medge förlängning av tidsfristerna, varje gång med högst sex månader.

3 § Innehavare av ett skjutvapen eller ammunition som skall lösas in är skyldig att enligt polismyndighetens beslut lämna över vapnet eller ammunitionen till polismyndigheten eller den som myndigheten bestämmer. Om det finns ett tillståndsbevis eller någon annan motsvarande handling, skall även den lärrmas över till polismyndigheten.

4§ För skjutvapen eller ammunition som löses in skall betalas ersättning med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet.

Författningsförslag 33

5 § Polismyndigheten prövar frågor inlösen enligt denna lag.

om

9 kap. Förbud mot vapen på allmän plats

l § Skjutvapen, sådana föremål som i lagen jämställs med skjutvapen, knivar, andra stick- och skärvapen samt föremål i övrigt är

som ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa eller sådana föremål som är särskilt ägnade att användas vid hot om sådant brott får inte innehas på allmän plats, i fordon på allmän plats eller inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs.

Förbudet i första stycket gäller inte, om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet armars med hänsyn till föremålens art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat.

Stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet snabbt kan fällas ut ur sitt skaft springstiletter eller springknivar får inte innehas av personer under 21 år.

2 § Knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa samt springstiletter eller springknivar får inte överlåtas till personer under 21 år eller saluhållas.

Första stycket gäller inte skjutvapen eller sådana föremål som i lagen jämställs med skjutvapen.

10 kap. Straff och förverkande

1 § Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha Vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år.

Detsamma skall gälla den som utan tillstånd driver handel med skjutvapen.

Om brottet är grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i 9 kap. döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet är grovt, döms till fängelse i högst ett år. I ringa fall döms inte till ansvar. Bestämmelsen tillämpas inte om straff kan ådömas enligt 1

2 180498

34 Författningsförslag

3§ Till böter eller fängelse i högst månader döms den sex som uppsåtligen eller av oaktsamhet a missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen att använda det genom för något annat ändamål än det som han eller hon är berättigad till, b i näringsverksamhet utan tillstånd tar emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning, c lämnar ut skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning till någon som inte har rätt att ta emot vapnet, d bryter mot bestämmelserna i 6 kap. eller mot föreskrifter om

förvaring,

e innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer ett beslut att lämna över ammunition för inlösen, f överlåter ammunition till någon som inte har rätt att inneha ammunitionen, eller g bryter mot föreskrifter har meddelats med stöd som av 12 kap. 1 § h genom att olovligen överföra vapen eller ammunition till ett annat land. Ansvar för otillåtet innehav ammunition skall inte dömas ut i av ringa fall.

4 § Till böter döms den som uppsåtligen eller oaktsamhet underav låter att anmäla utlåning av skjutvapen eller överlämnande skjutvaav pen till annan för reparation, översyn eller ändring eller bryter mot föreskrifterna som har meddelats med stöd 12 kap. l § av

5 § Den som innehar ett föremål i denna lag utan att som avses vara berättigad till det skall inte dömas till för det otillåtna inansvar nehavet, om han eller hon frivilligt lämnar eller låter lämna föremålet till en polismyndighet. Den som överlämnar sådan egendom behöver inte lämna uppgift om sin identitet.

6 § Egendom som lämnats till polismyndigheten och ägare inte vars är känd tillfaller staten, om ägaren inte ger sig till känna inom tre månader från det att den lärrmades in. Om ägaren är känd och inte kan ha avstått från sin rätt till anses egendomen, skall polismyndigheten ge ägaren tillfälle att inom en månad ta tillbaka egendomen. Egendomen tillfaller staten, ägaren om inte tar tillbaka den. Egendom som har tillfallit staten skall förstöras, den inte behövs om för musealt, militärt eller annat liknande ändamål.

7 § Bestämmelser om straff för olovlig införsel eller av vapen ammunition och för försök till sådant brott finns i lagen 1960:418 om straff för varusmuggling.

8 § Ett vapen som har varit föremål för brott som avses i 1 2 § eller 3 § första stycket a skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller ammunition som har varit föremål för brott som avses i 3 § e eller 3 § I stället för vapnet eller ammunitionen kan dess värde förklaras förverkat. Om ett vapen förklaras förverkat får även ammunition som hör till vapnet förklaras förverkad.

9 § Jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen samt personal vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen har samma befogenhet som polismän att ta sådan egendom i beslag som skäligen kan antas vara förverkad enligt denna lag.

11 kap. Överklagande

1 § En polismyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2 § En polismyndighets eller en domstols beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas. En polismyndighets beslut om återkallelse av handelstillstånd skall dock gälla omedelbart endast i de fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande får meddelas om det finns särskilda skäl.

12 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen får föreskriva

a att vad som sägs i lagen om skjutvapen eller ammunition inte skall gälla vissa föremål,

b att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara effektbegränsat enligt l kap. 6 § andra stycket,

c att bestämmelserna om tillstånd i 1 kap. 6 § inte skall gälla innehav av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten eller polisväsendet, den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller skyttesammanslutningar,

d vilka sammanslutningar som får ges tillstånd att inneha skjutvapen,

e begränsningar i det antal skjutvapen som får innehas, f närmare bestämmelser om tillämpningen av 4 kap.,

g skyldighet att medföra och visa tillståndsbevis, upp h att tillstånd skall krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition från Sverige till ett annat land, och i att den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte skall använda vapnet endast i Sverige, skall anmäla detta till polis-

myndigheten.

j att denna lag inte skall gälla beträffande främmande länders polismän vid tjänstgöring i Sverige.

2§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva a undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller

signalvapen,

b vilka skjutvapen som skall anses vara lämpade för jakt, målskytte eller skydd, c krav skjutskicklighet, utbildning, ålder och de förutsättningar i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav skjutvaav pen eller armnunition, d krav kunskap för att få tillstånd att driva handel med skjutvapen eller att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning och vad som i övrigt skall gälla vid sådan verksamhet, e vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 3 kap. i samband med ändring, reparation och skrotning av skjutvapen, f vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 6 kap. i fråga om förvaring och transport av skjutvapen och ammunition, g de förutsättningar i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd enligt denna lag, h utfårdande av europeiska skjutvapenpass till dem har som tillstånd att inneha skjutvapen i Sverige,

i förutsättningar för och förfaringssätt vid medgivande att

av personer bosatta i Sverige skall få tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat land, och j krav på att den som förvärvat ett skjutvapen i Sverige och som är bosatt i ett främmande land skall underrätta den förvärvet. staten om

3 § Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphävs lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt vapenlagen 1996:67.

Den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att förvärva, inneha, föra in eller handla med skjutvapen eller ammunition skall anses ha tillstånd till det också enligt denna lag, om tillståndet har beviljats enligt kungörelsen 1927:338 med vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition, vapenkungörelsen 1934:315, vapenförordningen 1949:340, vapenlagen 1973: 1176 eller vapenlagen 1996:67. Detta gäller också den som fått ett föreskrivet bevis om att han eller hon deklarerat innehav av vapen enligt någon av de nu nämnda kungörelserna deklarationsbevis.

4. Den som vid lagens ikraftträdande är berättigad enligt andra punkten i övergångsbestämmelserna till lagen 1987: 1008 om ändring i vapenlagen 1973:1176 att inneha ett start- eller signalvapen utan tillstånd får även fortsättningsvis inneha vapnet utan tillstånd.

5. I ärenden som gäller ansökan enligt vapenlagen 1996:67 tillämpas den nya lagen vid prövning efter ikraftträdandet.

Den som vid utgången av år 1984 hade tillstånd att inneha skjutvapen för jakt behöver inte uppfylla kravet enligt 2 kap. 5 § första stycket, om han inom ett år efter det att det tidigare tillståndet upphörde att gälla ansöker om nytt tillstånd att inneha

a hagelvapen, om det tidigare tillståndet omfattade sådant vapen,

b kulvapen, om det nya tillståndet avser ett vapen som enligt Statens naturvårdsverks föreskrifter om klassindelning har samma användningsområde som eller ett mera begränsat användningsområde än det vapen som avsågs med det tidigare tillståndet eller kräver samma utbildning som detta.

7. Den som vid lagens ikraftträdande av polismyndigheten har godkänts att ta emot skjutvapen för reparation, översyn eller skrotning skall anses ha tillstånd till det enligt denna lag.

Den som vid lagens ikraftträdande av polismyndigheten har godkänts som föreståndare för handelsrörelse skall anses ha godkänts också enligt denna lag.

I fråga om förvaring av skjutvapen tillämpas äldre bestämmelser till utgången fem år, om tillstånd att inneha skjutvapnet meddelats

av enligt kungörelsen 1927:338 med vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition, vapenkungörelsen 1934:315, vapenförordningen 1949:340, vapenlagen 1973:1176, eller vapenlagen 1996:67.

10. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § andra stycket om skyldighet att låta inspektera att särskild förvaringsföreskrift efterföljs gäller endast beträffande sådan föreskrift som meddelats med stöd av denna lag.

38 Författningsförslag

Vapenförordningen

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Med skjutvapen och ammunition förstås i denna förordning sådana skjutvapen och andra föremål samt sådan ammunition som omfattas av 1 kap. 2-4 vapenlagen 0000:OO och som inte år undantagna enligt 2-3 nedan.

I bilagan till denna förordning delas skjutvapen och ammunition in i de kategorier som behövs för tillämpning av vissa bestämmelser som meddelas för att genomföra rådets direktiv 91/477/ EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen.

2 § Vad som sägs om skjutvapen i vapenlagen O00O:0O gäller inte

a salutkanoner,

b skjutvapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner,

c bultpistoler avsedda för byggnadsarbete,

d andra arbetsverktyg avsedda för slakt eller för industriellt eller liknande bruk, och

e skjutanordningar avsedda för livräddning eller liknande ändamål.

3 § Vad som sägs om ammunition i vapenlagen 0O0O:00 gäller inte

a hagel och andra massiva kulor, b projektiler avsedda för armborst eller för 1uft-, kolsyre-, fjäder-

eller harpunvapen,

c kolsyrepatroner,

d patronhylsor utan tändhatt avsedda för handvapen som lagen tillämpas på, och

e patroner avsedda för start- eller signalvapen.

4 § Ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan begränsad effekt som avses i 1 kap. 6 § andra stycket vapenlagen 0O00:0O om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 10 joule.

Ett hel- eller halvautomatiskt kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan begränsad effekt om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 3 joule. Trots vad som föreskrivs i första eller andra stycket skall ett kolsyrevapen som är avsett att med färg markera träffar på deltagare i stridsspel paintballvapen anses ha sådan begränsad effekt som avses

i l kap. 6§ andra stycket vapenlagen O00O:00, om vapnet är konstruerat för att laddas med färgampuller med en minsta diameter om 16 mm.

5 § Fråga om

tillstånd för en enskild person att inneha eller låna ut skjutvapen eller inneha ammunition samt godkännande av enskild person att i vapenhandlares ställe närvara vid provskjutning prövas av polismyndigheten i den ort där personen är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt eller annars uppehåller sig,

2. tillstånd för en sammanslutning, ett bevakningsföretag, en huvudman för museum eller annan organisation att inneha skjutvapen eller ammunition prövas av polismyndigheten i den ort där organisationen har sitt säte eller museet är beläget,

ett dödsbos eller ett konkursbos innehav av skjutvapen eller ammunition prövas av polismyndigheten den avlidnes eller konkursgäldenärens folkbokföringsort,

4. handel med skjutvapen samt tillstånd för någon att i näringsverksamhet ta emot vapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning prövas av polismyndigheten i den ort där rörelsen utövas,

5. tillstånd att förvara skjutvapen hos annan prövas av polismyndigheten i den ort där vapeninnehavaren är folkbokförd,

tillstånd till införsel prövas av polismyndigheten i den ort där förtullning skall äga rum eller, om förtullning inte skall ske, där införseln skall äga rum,

7. förordnande av provledare som avses i 2 kap. 3 § i denna förordning prövas av polismyndigheten i den ort där provledaren skall vara verksam,

tillstånd att avlossa skott med skjutvapen för vilket tillstånd till innehav meddelats för något annat ändamål än skjutning prövas av polismyndigheten i den ort där sökanden är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt eller annars uppehåller sig,

tillstånd till överföring av skjutvapen eller ammunition till ett annat land inom Europeiska unionen prövas av polismyndigheten i den ort där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt eller annars uppehåller sig, eller, om sökanden är vapenhandlare, i den ort där han driver sin verksamhet,

10. utfärdande av, anteckning i eller återkallelse av ett europeiskt skjutvapenpass prövas av polismyndigheten i den ort där sökanden är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt eller annars uppehåller sig.

40 Författningsförslag

6 § Ansökan om tillstånd att inneha skjutvapen görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens nanm, personnummer och hemvist samt om vapnets typ, fabrikat, modell och kaliber.

Avser ansökan ett visst bestämt vapen, skall i ansökan dessutom anges överlåtarens eller upplåtarens nanm, person- eller organisationsnummer och hemvist samt vapnets tillverkningsnummer.

Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering anges. Vid förvärv av vapen från någon annan än en vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.

I ansökan skall anges antal och slag av skjutvapen som sökanden redan innehar. Ansökan skall vidare innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och vilka omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan att inneha det.

7 § Om tillstånd att inneha skjutvapen meddelas någon som skall förvärva ett sådant vapen, gäller tillståndet under förutsättning att förvärvet görs inom sex månader från dagen för tillståndet eller den längre tid som polismyndigheten bestämmer.

8 § Ansökan om tillstånd att inneha ammunition görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om det slag och den mängd ammunition som sökanden önskar tillstånd att inneha. Ansökan skall även innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och de omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan att inneha ammunitionen.

9 § Ingår skjutvapen bland tillgångarna i ett dödsbo eller konkursbo skall den som har vård om boet göra skriftlig anmälan om detta hos polismyndigheten senast inom tre månader från dödsfallet eller beslutet om egendomsavträde.

Anmälan skall innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av därtill hörande ammunition. Är det fråga saknar uppgift

om vapen som om tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering länmas.

I anmälan skall vidare länmas uppgift om vem som har hand om vapnet för boets räkning och om hur det förvaras.

Vad som föreskrivits i första-tredje styckena skall inte gälla kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning, eller harpunvapen, om dessa vapen har en sådan begränsad effekt som anges i 1 kap. 4

2 kap. Innehav av skjutvapen och ammunition

Tillstánd till innehav av skjutvapen och ammunition

1 § De sammanslutningar som i enlighet med 12 kap. 1 § d vapenlagen 00O0:00 får ges tillstånd att inneha skjutvapen är följande. Frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Svenska skidskytteförbundet, Sveriges militäridrotts- och mångkampsförbund, Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare samt till något av dessa förbund ansluten krets, förening eller motsvarande samt förbund som genom samarbetsavtal är anslutna till Svenska sportskytteförbundet, eller i förordningen 1994:524 om frivillig försvarsverksamhet angiven organisation inte i 1 eller läns- eller lokalavdelning som avses i sådan organisation. Innan en sammanslutning som avses i första stycket 2 ges tillstånd till innehav skjutvapen, skall polismyndigheten inhämta yttrande av av Försvarsmakten, om det inte är fråga om vapen som skall lånas ut eller överlåtas av Försvarsmakten.

2§ Krav på tillstånd enligt 1 kap. 6§ första stycket vapenlagen 00O0:00 gäller inte skjutvapen har överlämnats från staten till som statliga tjänstemän eller tillhör det militära förpersoner som svaret, räddningstjänsten eller polisväsendet, om de är skyldiga att inneha vapnet för tjänsten, 2. organisationer som anges i förordningen 1994:542 om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar. Sveriges riksidrottsförbund och därtill anslutna förbund och föreningar samt Svenska brukshundklubben och därtill anslutna klubbar behöver inte ha tillstånd för innehav av start- eller signalvapen.

3 § Statens naturvårdsverk meddelar närmare föreskrifter om sådant i 2 kap. 5 § vapenlagen 00O0:00 samt får också prov som avses medge undantag från kravet sådant prov. Polismyndigheten förordnar provledare efter förslag av Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare. Statens naturvårdsverk fastställer den taxa som skall gälla för provet. Tillstånd till innehav fler än tre skjutvapen för jaktändamål får av meddelas endast det föreligger särskilda skäl. om Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om de krav på skjutskicklighet gäller för tillstånd till innehav av målskyttevapen. som Tillstånd till innehav ett enhandsvapen med grövre kaliber än av 5,6 .22 för målskytte eller ett helautomatiskt skjutvapen, får mm meddelas endast den varit aktiv medlem i samrnanlutning som avsom i 2 kap. 4 § vapenlagen 00O0:00 i minst tolv månader. Tillstånd ses

42 Fözfattningsförslag

till innehav av annat skjutvapen för målskytte får meddelas endast den som varit aktiv medlem i sådan sammanslutning i minst månader. sex Tillstånd att inneha skjutvapen får även till sökande beges som höver vapnet i sin tjänst eller för sin tjänst behöver som annat skjutvapen än tjånstevapen för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Är det fråga utländsk

om säkerhetspersonal som medföljer

vid statsbesök eller liknande eller för säkerhet som ansvarar personers vid internationell luftfart, skall samråd i ärendet ske med Utrikes-

departementet.

4§ Tillstånd att inneha skjutvapen nedan angivna får av typer meddelas endast för följande särskilda ändamål.

Vapentyp Ändamål

Enhandsvapen för jakt

a Enskottsvapen Omfattande grytjakt eller fällfångst av rovvilt

b Flerskottsvapen Yrkesmässigt bedriven jakteller viltvård eller annat kvalificerat behov

2. Vapen som av Rikspolissty- Avlivande fällfångat vilt av relsen efter samråd med Statens naturvårdsverk klassificeras som salongsgevär

Injektionsvapen Jakt enligt tillstånd medsom delas av Statens naturvårdsverk eller veterinärarbete som avser tamdjur, om sökanden visar att han genomgått utbildning enligt föreskrifter medsom delas av Statens jordbruksverk, såvitt avser jakt i samråd med Statens naturvårdsverk

4. Eldrör eller pipa eller annan a Målskjutning anordning som möjliggör att b Yrkesmässigt bedriven jakttill ett skjutvapen används eller viltvård eller annat kvaliannan ammunition än vapnet är ficerat behov avsett för

5. Ljuddämpare Till skydd för hälsa eller miljö

vid jakt och målskjutning, om

det är särskilt påkallat.

5 § Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter om vilka typer av skjutvapen som skall anses vara lämpade för olika ändamål.

6 § Den som tillverkar kolsyre-, luft-, fjäder- eller harpunvapen skall göra anmälan om det till Rikspolisstyrelsen. Närmare föreskrifter om när anmälan skall ske och om vad den skall innehålla meddelas av Rikspolisstyrelsen.

7 § Om tillstånd beviljas att inneha ett skjutvapen som sökanden avser att förvärva i ett främmande land, får polismyndigheten i förekommande fall även utfärda sådant intyg om att förvärvet godkänns av svensk myndighet som kan krävas av myndigheterna i det främmande landet.

I annat fall får polismyndigheten godkänna att en person som är bosatt i Sverige får förvärva skjutvapen i ett främmande land, om det med hänsyn till sökandens personliga förhållanden kan antas att han inte kommer att missbruka vapnet. Ett sådant godkännande medför inte någon rätt att inneha vapnet i Sverige.

8 § Tillstånd att inneha ammunition får ges

a den som samlar skjutvapen, i fråga om ammunition till sådana

han har tillstånd att inneha, vapen som

b den som samlar ammunition,

i andra fall om det finns särskilda skäl.

c

9 § Tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition får inte meddelas den är underårig utan att förmyndaren har samtyckt till innehavet.

som

10 § Tillstånd att inneha skjutvapen i kategori B i bilagan till denna förordning eller ammunition till ett sådant vapen får inte meddelas någon som är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen, om inte

behörig myndighet i det landet har samtyckt till innehavet. en

Tillstånd att inneha skjutvapen i kategori A, B eller C i bilagan till denna förordning får meddelas en person som är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen endast om denna person

beviljats tillstånd enligt 4 kap. 6-9 §§ att föra över vapnet till

a

det land som personen är bosatt eller

b skriftligt intygat och motiverat sin avsikt att inneha vapnet endast i Sverige.

44 Författningsförslag

Bevis om tillstånd till innehav av skjutvapen och ammunition, m.m.

1l§ Över tillstånd inneha skjutvapen eller att ammunition skall polismyndigheten utfärda bevis tillståndet innehav samt, om avser av vapen, en duplett av beviset. Om tillståndet avser en person som är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen skall polismyndigheten sända kopia en av tillståndsbeviset till Rikspolisstyrelsen. I förekommande fall skall kopian även omfatta en sådan anteckning i 14 § andra som avses stycket. Rikspolisstyrelsen skall till det främmande landet vidarebefordra de uppgifter som krävs för att kunna identifiera vapnet och förvärvaren. Detta gäller dock endast skjutvapen hör till kategori som C i bilagan till denna förordning samt ammunition är avsedd för som sådana vapen.

12 § Bevis om tillstånd att inneha skjutvapen skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren och vapnet i 1 kap. 6 § om som anges samt om tidsbegränsning eller villkor som har meddelats med stöd av vapenlagen 0OOO:OO. Beviset skall vidare innehålla uppgift för vilket ändamål ägaren om är berättigad att inneha vapnet.

13 § Bevis om tillstånd att inneha ammunition skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren som anges i l kap. 8 § samt uppgift om för vilket ändamål ammunitionen får innehas. I beviset skall det anges slag och den mängd ammunition som tillståndet avser.

14 § Den som förvärvar skjutvapen med stöd innehavstillstånd av som inte avser ett visst bestämt skall senast inom månad efter vapen en förvärvet förete tillståndsbeviset hos polismyndigheten och lämna uppgift om överlåtarens eller upplåtarens eller namn, personorganisationsnummer och hemvist samt tillverkningsnummer dessa om uppgifter inte har lämnats tidigare. Avser förvärvet ett skjutvapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer, skall uppgift annan som tillåter identifiering Är det fråga förvärv skjutvapen anges. om av från någon annan än en vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis rörande vapnet bifogas, beviset finns i behåll. om Polismyndigheten skall beviset anteckna vapnets tillverkningsnummer eller, om det saknas, någon annan uppgift tillåter som identifiering.

15 § Den som inte har förvärvat skjutvapen före utgången den tid av som sägs i 1 kap. 7 § skall inom en månad därefter anmäla detta och återlämna tillståndsbeviset till polismyndigheten.

Författningsförslag 45

16 § Har ett tillståndsbevis förstörts eller förkommit eller förändrats det inte lämpligen kan användas, får polismyndigheten efter så att ansökan utfärda nytt bevis duplettbevis. Ansökan skall, beviset inte finns i behåll, innehålla en på heder om och samvete avgiven förklaring om förlusten av beviset. Kommer beviset till rätta, skall detta eller det nya beviset senare genast återlämnas till polismyndigheten.

17 § Polismyndigheten skall efter ansökan utfärda ett europeiskt skjutvapenpass till den har tillstånd att i Sverige inneha ett som skjutvapen i bilagan till denna förordning. skjutvapenpasset som avses skall ha begränsad giltighetstid. Det får återkallas av polismyndigen heten, det finns särskilda skäl till det. om Ett europeiskt skjutvapenpass skall omedelbart lämnas in till polismyndigheten, innehavarens tillstånd att inneha något av de om skjutvapen omfattas passet återkallas, om innehavaren som av avhänder sig något dessa eller om skjutvapenpasset återav vapen kallas. Om passet inte längre skall gälla, skall det makuleras. I annat fall skall polismyndigheten göra anteckning i passet om de ändrade en förhållandena och återlämna det till innehavaren. Ytterligare föreskrifter det europeiska skjutvapenpasset meddelas om

av Rikspolisstyrelsen.

Skyldighet att medföra och visa upp tillståndsbevis, m.m.

18 § En överlåtare eller upplåtare får inte lämna ut ett skjutvapen till den fått tillstånd att inneha vapnet förrän han av denne har fått en som duplett av tillståndsbeviset.

19 § Vid utbyte försliten eller på annat sätt obrukbar del av ett av en skjutvapen skall vapeninnehavaren visa tillståndsbeviset för vapnet eller vapendelen.

20 § Den har tillstånd att inneha skjutvapen är skyldig att som medföra bevis tillståndet när vapnet medförs honom själv eller om av lånat vapnet honom för att inneha det under hans av annan som av uppsikt. Om det är fråga om jaktvapen eller vapen som år avsett för tävlings- eller övningsskjutning, får tillståndshavaren i stället medföra jaktkort eller medlemskort i sådan sammanslutning som avses i 2 kap. 4 § vapenlagen 0000:O0 försett med anteckning av tjänsteman inom polisväsendet eller två trovärdiga personer att för vapnet gällande av tillståndsbevis har företetts. . Den medför lånat skjutvapen i annat fall än som avses i första som

46 Författningsförslag

stycket är skyldig att medföra sådant intyg eller bevis enligt som 5 kap. l § skall överlämnas till honom. Han skall även medföra bevis om eget tillstånd att inneha vapen av samma typ.

21 § Den som fört in ett skjutvapen till Sverige med stöd av 4 kap. 3 § skall under vistelsen Sverige med vapnet medföra tillstånd från en behörig myndighet i Danmark, Finland eller Norge att där inneha vapnet. I stället för ett tillstånd från myndighet i Danmark en eller Finland får medföras ett europeiskt skjutvapenpass meddelats som i något av dessa länder och i vilket vapnet är inskrivet. Den som fört in ett skjutvapen till Sverige med stöd ett tillstånd av som skrivits in i ett europeiskt skjutvapenpass skall medföra passet under vistelsen i Sverige med vapnet.

3 kap. Handel med skjutvapen m.m.

Handel med skjutvapen

1 § Ansökan om tillstånd att driva handel med skjutvapen görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer, hemvist och uppskattad omfattom ning av rörelsen, lagerhållningens storlek, lokalerna där verksamheten skall bedrivas samt vilka omständigheter sökanden vill åberopa för utredning av sina kunskaper att driva handel med skjutvapen. Meddelas tillstånd skall bevis detta utfärdas. I beviset skall om anges det antal och slag av skjutvapen som får innehas på gång en samt den plats där rörelsen får bedrivas.

2 § Ansökan om godkännande föreståndare eller ersättare för som som sådan eller om godkännande av person som i vapenhandlares ställe skall närvara vid provskjutning, görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt vilka omständigheter sökanden vill åberopa för utredning av sina kunskaper. Över godkännande som avses i första stycket skall polismyndigheten utfärda bevis.

3§ Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter krav på om kunskap för tillstånd att driva handel med skjutvapen.

4§ Handelsrörelse får inte påbörjas förrän polismyndigheten har godkänt lokaler och andra utrymmen är anordnade för som vapnens förvaring.

Författningsförslag 47

5 § Vid förfall för tillståndshavaren eller föreståndaren får handelsrörelsen förestås av en av polismyndigheten godkänd ersättare. Vid provskjutning får i vapenhandlares ställe någon annan av polismyndigheten godkänd person närvara.

6 § En handlare är skyldig att föra en särskild inköpsförteckning över förvärvade skjutvapen och en särskild försäljningsförteckning över försålda skjutvapen.

Inköpsförteckning och försäljningsförteckning samt bilagor skall förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Läggs rörelsen ner, skall förteckningarna och bilagorna överlämnas till polismyndigheten.

Föreskrifter om vilka uppgifter som skall införas i inköpsförteckning och försäljningsförteckning, hur förteckningarna skall föras och om vilka handlingar som skall fogas som bilagor till sådana förteckningar meddelas av Rikspolisstyrelsen.

7 § En handlare som i särskilt fall önskar förvärva skjutvapen av någon annan än den som är berättigad att tillverka eller driva handel med skjutvapen skall kontrollera att överlåtaren har tillstånd att inneha vapnet. Handlaren skall inom en månad från förvärvet skriftligen anmäla detta hos polismyndigheten i den ort där överlåtaren är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt eller annars uppehåller sig. I samband med sådan anmälan skall överlåtarens tillståndsbevis ges in till polismyndigheten, om det finns i behåll.

Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter om innehållet i sådan anmälan.

8§ Polismyndigheten skall se till att skjutvapen som innehas av handlare förvaras på föreskrivet sätt. Polismyndigheten skall minst en gång årligen låta granska handlarens inköpsförteckningar och försäljningsförteckningar med bilagor samt, när anledning finns till det, hans lager av skjutvapen.

Handlare är skyldiga att hålla inköps- och försäljningsförteckningarna med bilagor tillgängliga för polisman samt att lämna av denne begärda upplysningar om inköpta och sålda vapen och om befintligt vapenlager liksom om andra förhållanden, som är av betydelse för den tillsyn som polismyndighet skall utöva.

Reparation, översyn och skrotning av skjutvapen

9 § Ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 3 § vapenlagen O000:O0 att ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning

48 Författningsförslag

görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift sökandens om nanm, personnummer och hemvist samt vilka vapentyper ansökan och hur om avser mottagna skjutvapen avses bli förvarade. Sökanden skall vidare uppge vilka omständigheter han vill åberopa för utredning sina kunskaper. av Över tillståndet skall polismyndigheten utfärda bevis. Beviset skall innehålla uppgift vilka vapentyper godkännandet om avser samt om villkor som meddelats med stöd vapenlagen 0OOO:O0. av

10 § Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter krav på om kunskap för tillstånd att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning.

11 § Den som tar emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning är skyldig att föra anteckningar i särskild en repara-

tionsförteckning eller skrotningsförteckning över mottagna

vapen. Föreskrifter om vilka uppgifter skall införas i förteckningarna som och hur förteckningarna skall föras meddelas Rikspolisstyrelsen. av Den som tagit emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning är skyldig att hålla förteckningarna tillgängliga för polisman samt lämna denne begärda upplysningar om mottagna vapen.

Reparationsförteckning och skrotningsförteckning samt bilagor skall

förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes.

12 § Vid reparation ett skjutvapen får, utan särskilt tillstånd, av en försliten eller på annat sätt oanvändbar vapendel bytas ut mot en ny likadan. Den som har särskilt tillstånd att inneha slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor eller trummor eller armborststommar med avfyrningsanordningar får utan tillstånd byta sådan del ut en mot en ny likadan, om den utbytta delen lärrmas för skrotning och bytet genast anmäls till polismyndigheten. Den gör anmälan skall som bifoga tillståndsbeviset samt ett intyg från mottagaren att vapendelen har tagits emot för skrotning.

13 § Den som lämnar ett skjutvapen för skrotning skall inom senast en månad anmäla detta till polismyndigheten. Den gör anmälan som skall bifoga tillståndsbeviset samt ett intyg från mottagaren att vapnet tagits emot för skrotning. Intyg om att vapnet skrotats skall lämnas till polismyndigheten av den som skrotat vapnet.

14 § Anmälan som avses i 3 kap. 12 och 13 §§ i denna förordning skall göras till polismyndigheten i den ort där vapeninnehavet är registrerat.

1998:44 Författningsförslag 49

SOU

4 kap. Införsel och överföring av skjutvapen och ammunition

Införsel av skjutvapen m.m.

1 § I fråga tillstånd till införsel av skjutvapen eller ammunition om gäller i tillämpliga delar vad är föreskrivet om tillstånd till som innehav skjutvapen och ammunition. Avser tillståndet vapen eller av ammunition tillfälligt skall användas vid jakt eller tävling här i som landet, får de förutsättningar motsvarar dem som anges i 2 kap. som 5 § vapenlagen O0O0:00 och 2 kap. 3-4 denna förordning visas intyg från den anordnar jakten eller tävlingen. genom som

2 § Införseltillstånd rätt att under den begränsade tid och för det ger ändamål i tillståndet i Sverige inneha de skjutvapen och den som anges ammunition förts hit med stöd tillståndet. Tillståndet gäller som av under förutsättning att vapnen och ammunitionen förs in inom sex månader från dagen för tillståndet eller den längre tid som polismyn-

digheten bestämmer.

3 § Skjutvapen eller ammunition får föras in till Sverige utan särskilt tillstånd i följande fall: Enskilda får föra in de skjutvapen och den ammunition a personer de i Sverige har rätt att inneha för personligt bruk. Detta gäller som också sådana organisationer kan meddelas tillstånd att inneha som skjutvapen. Enskilda har permanent tillstånd från behörig b personer som i Danmark, Finland eller Norge attudär inneha jakt- eller

myndighet

tävlingsskjutvapen för eget bruk, får medföra dessa vapen med tillhörande ammunition till Sverige för tillfällig användning vid jakt eller tävling i Sverige. Vapnen och ammunitionen får i ett sådant fall under högst tre månader från dagen för införandet innehas utan tillstånd i Sverige den som har fört in egendomen. av

4 § Skjutvapen och ammunition får inte förvaras på tullager eller i friharrm utan medgivande länsstyrelsen. Endast den som har av tillstånd föra in skjutvapen eller ammunition får ta hand om och i att övrigt förfoga över sådan egendom enligt 7 § första stycket tullagen 1994: 1550 utan att egendomen har förtullats. I övrigt gäller lagen 1973:980 transport, förvaring och förom störing av införselreglerade varor, m.m.

5 § Tillstånd till införsel skjutvapen medförs vid resa av en av som bosatt i land inom Europeiska unionen får beviljas för en person ett eller flera under högst ett år och skall anses omfatta rätt att resor

50 Författningsförslag

inneha vapnet i Sverige under denna tid. Ett beslut sådant tillstånd om skall skrivas in i tillståndshavarens europeiska skjutvapenpass. Ett tillstånd enligt första stycket skall även omfatta rätt till anses införsel av ammunition som är avsedd för vapnet och innehavaren som kan antas behöva under vistelsen i Sverige.

Överföring av skjutvapen m.m.

6§ Tillstånd krävs för att föra över skjutvapen omfattas som av bilagan till denna förordning från Sverige till ett annat land inom Europeiska unionen. Ansökan om tillstånd till överföring skall göras hos polismyndigheten. Den skall göras skriftligen på formulär fastställs som av Rikspolisstyrelsen och innehålla de uppgifter som anges på detta. Om tillstånd till införsel vapnet krävs i det land dit skall av vapnet föras över, skall ett sådant tillstånd bifogas ansökan.

7 § Vid prövning av en ansökan enligt 6 § skall polismyndigheten kontrollera att det finns ett nödvändigt tillstånd till införsel av vapnet samt att överföringen uppfyller godtagbara krav säkerhet. Beviljas tillstånd till överföring skall i förekommande fall införseltillstånd från mottagarlandet bifogas beslutet. En kopia beslutet av skall omedelbart sändas till Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen skall senast vid tidpunkten för överföringen vidarebefordra uppgifterna i beslutet till behörig myndighet i det en land dit vapnet skall föras och i förekommande fall i transiteringsländerna.

8 § En kopia av ett beslut enligt 7 § skall medfölja vapnet till dess destinationsort. Det skall på begäran visas för myndigheterna i de upp länder som berörs av överföringen.

9 § Den som har tillstånd att driva handel med skjutvapen får beviljas generellt tillstånd att föra över sådana omfattas vapen som av handelstillståndet från Sverige till vapenhandlare är bosatt i ett en som annat land inom Europeiska unionen. Ett sådant tillstånd får beviljas för en tid av högst tre år gången. Vid överföring skjutvapen med stöd tillstånd enligt första av av stycket skall avsändaren senast vid tidpunkten för överföringen lämna upplysningar till Rikspolisstyrelsen om a namn och adress den säljer eller överlåter skjutvapnet som och på den som köper eller förvärvar det eller i förekommande fall ägaren, b den adress som skjutvapnet skall transporteras till.

Fömzttningsförslag 51

c antalet skjutvapen som skall transporteras. d uppgifter som möjliggör identifiering av skjutvapnet. Rikspolisstyrelsen skall omedelbart vidarebefordra uppgifterna till

behörig myndighet i destinationslandet och i förekommande fall i en transiteringsländema.

10 § Tillstånd krävs för att föra över ammunition från Sverige till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsornrådet. För ett sådant tillstånd tillämpas bestämmelserna i 6-9 §§ på motsvarande sätt.

11 § Utan tillstånd enligt 6-9 får ett skjutvapen som avses i bilagan till denna förordning medföras vid en resa från Sverige till något annat land inom Europeiska unionen endast om tillstånd beviljats

behörig myndighet i vart och ett av de berörda länderna. Ett av en sådant tillstånd kan avse en eller flera resor under högst ett år och skall föras in i ett europeiskt skjutvapenpass. Tillstånd behöver dock inte begäras in från ett land som tillåter införsel av vapnet utan tillstånd under de förutsättningar som gäller för resan. Det europeiska skjutvapenpasset skall alltid medföras på resan och på begäran visas

för de behöriga myndigheterna i respektive land. upp

Den medför ett skjutvapen vid en resa enligt första stycket får

som utan särskilt tillstånd även medföra ammunition till vapnet för personligt bruk.

12 § Den som till Sverige inför kolsyre-, luft-, fjäder- eller harpun-

skall göra anmälan om det till Rikspolisstyrelsen. Närmare vapen föreskrifter när anmälan skall ske och om vad den skall innehålla

om

meddelas av Rikspolisstyrelsen.

13 § Den som med stöd av bestämmelserna i 5 kap. vapenlagen O0O0:0O lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i en stat

har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om som kontroll enskilda införskaffande och innehav av skjutva-

av personers

den europeiska vapenkonventionen, skall omedelbart anmäla pen utlåningen till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige.

En sådan anmälan skall också göras av den som avser att för personligt bruk föra ut skjutvapen Sverige till en stat som har

ur tillträtt den europeiska vapenkonventionen, om vistelsen i den främmande staten skall än tre månader. Anmälan skall göras

vara mer före utförseln.

52 Författningsförslag

Till den europeiska vapenkonventionen är, förutom Sverige, följande stater anslutna: Cypern, Damnark med undantag Färöarna av och Grönland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Tyskland.

14 § Föreskrifterna om amnälningsskyldighet i 13 § gäller inte långa skjutvapen med slätborrade pipor, bara skott om ett kan avskjutas från varje pipa utan omladdning, 2. kolsyre-, luft-, fjäder- och harpunvapen, 3. varaktigt obrukbara i brukbart skick skulle räknas vapen, som

som skjutvapen,

4. särskilda anordningar gör det möjligt använda som att annan ammunition till ett skjutvapen än det är avsett för.

15 § Anmälan som avses i 13 § skall göras till polismyndigheten i den ort där anmälaren är folkbokförd eller, han inte är folkbokförd i om Sverige, i den ort där han är bosatt eller uppehåller sig. annars Anmälan skall innehålla uppgift och hemort om namn samt nummer på pass eller identitetskort i fråga den skall inneha om person som skjutvapnet. Dessutom skall uppgifter vapnet lämnas i de hänom seenden som anges i 1 kap. 6 § denna förordning.

Polismyndigheten skall vidarebefordra anmälan till Rikspolisstyrel-

sen, som sänder underrättelse till behörig myndighet i den främmande staten.

5 kap. Utlåning skjutvapen av

1 § Vid utlåning av skjutvapen skall intyg lånet överlämnas till om låntagaren, inte vapnet innehas uteslutande i upplåtarens om närvaro. Vid utlåning från enskild vapeninnehavare till medlem hans av familj eller hushåll eller, beträffande till anställd i och för gasvapen, dennes tjänst får vapeninnehavarens tillstánds- eller deklarationsbevis överlämnas i stället för låneintyg.

2 § Låneintyg skall innehålla uppgift låntagarens om nanm, personnummer och hemvist och om tid och ändamål för utlåningen. Om upplåtaren är enskild vapeninnehavare, skall intyget tecknas på kopia av hans tillstånds- eller deklarationsbevis. Annat låneintyg skall innehålla uppgift skjutvapnets fabrikat, modell, kaliber om och

tillverkningsnummer.

3 § En anmälan enligt 5 kap. 2 § andra stycket vapenlagen

00O0:0O

skall skriftligen ges in till den polismyndighet registrerat som vapeninnehavet. Anmälan skall innehålla uppgifter långivarens och om

Författningsförslag 53

låntagarens samt uppgift om den polismyndighet som personnummer meddelat låntagaren tillstånd att inneha skjutvapen. Anmälan skall också innehålla uppgift det ändamål för vilket utlåning sker samt om under vilken tid utlåningen avses vara. Vad i första stycket gäller också anmälan enligt 5 kap. som sagts 8 § andra stycket vapenlagen 0O0O:00.

6 kap. Förvaring skjutvapen och ammunition av

l § Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter om hur skjutvapen och ammunition skall handhas för att bestämmelserna i 6 kap. 2 och 4 §§ vapenlagen OOOO:OO skall vara uppfyllda. Rikspolisstyrelsen meddelar särskilda föreskrifter om vapenhandlares, och sammanslutningars förvaring av tillståndspliktiga museets skjutvapen sammanslutningars förvaring av ammunition. I fråga samt förvaring ammunition räknas till explosiva varor finns om av som bestämmelser även i lagen 1988:868 om brandfarliga och explosiva och i föreskrifter meddelats med stöd av lagen. varor som

2§ Ansökan tillstånd att förvara skjutvapen hos annan görs om

skriftligen hos polismyndigheten.

Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens nanm, personnummer och hemvist varje typ, fabrikat, modell och kaliber. samt om vapens Ansökan skall också innehålla uppgift om mottagarens nanm, och hemvist samt om dennes egna vapeninnehav. personnummer Vidare skall ansökan innehålla närmare redogörelse för skälen för en förvaring hos mottagaren och möjligheten för denne att erbjuda en

säker förvaring. Polismyndigheten får meddela tillstånd till förvaring hos annan endast polismyndigheten i mottagarens ort medgett detta. om

3 § Sådan inspektion i 6 kap. 5 § andra stycket vapenlagen som avses 000O:O0 skall föregås underrättelse lämnas i god tid före av en som förrättningen. efter förordnande utfört sådan inspektion har rätt till Den som ersättning allmänna medel. av

7 kap. Ãterkallelse tillstånd av m.m.

1 § Närmare föreskrifter anmälan som avses i 7 kap. 7 § vapenom lagen O000:O0 meddelas Socialstyrelsen. av

2§ Om skjutvapen eller ammunition ingår i ett dödsbo eller ett

54 Författningsförslag

konkursbo, får polismyndigheten besluta att egendomen tills vidare skall förvaras av myndigheten eller någon myndigheten annan som anvisar, när det finns särskild anledning till det. Den tar hand som om boet är i så fall skyldig att efter polismyndighetens beslut lämna över vapnen och ammunitionen till den skall förvara egendomen. som

8 kap. Inlösen av skjutvapen och ammunition

l § Länsstyrelsen skall utse en eller flera värderingsmän skall som biträda polismyndigheten vid värdering skjutvapen och ammunition av som skall lösas in. Till värderingsman bör utses den har god som kännedom om skjutvapens och ammunitions marknadsvärde och vapenhandlares pris vid inköp begagnade skjutvapen. av Värderingsman är berättigad till ersättning allmänna medel för av sitt uppdrag. Polismyndigheten bör med ägaren till den egendom skall som inlösas söka komma överens om det värde efter vilket inlösen skall ske.

2 § Skjutvapen och ammunition tillfallit staten skall försäljas. som Innan försäljning sker skall Statens kriminaltekniska laboratorium erbjudas att få egendomen. överlämnas egendomen till

försäljning,

skall Statens försvarshistoriska först erbjudas att få köpa den. museer

9 kap. Ansvarsbestälnmelser

l § Till böter döms den bryter mot 2 kap. 6 16 § tredje stycket som eller 18 3 kap. 4 6 § första och andra stycket, 7 § första stycket, 8 § andra stycket, 11 § eller 13 12 kap. l eller underlåter som att göra anmälan enligt 4 kap. 12

2 § Till penningböter döms den bryter mot l kap. 9 2 kap. som 14 § första stycket, 15 16 § tredje stycket, 20 § eller 21 eller som lånar ut skjutvapen utan att följa vad föreskrivits i 5 kap. som 1-3 §§.

3 § Den som har ertappats med att medföra skjutvapen utan att kunna visa upp i 2 kap. 20 och 21 föreskriven handling är fri från ansvar, om han inom en vecka därefter hos polismyndighet styrker att han vid tiden för förseelsen hade rätt att inneha vapnet och omständigheterna ger vid handen att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende.

Fölfattningsförslag 55

10 kap. Överklagande m.m.

1 § En polismyndighets beslut enligt denna förordning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2 § En polismyndighets eller en domstols beslut enligt denna förordning skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.

11 kap. Avgifter

l § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsförordningen 1992:191, varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Tillstånd att inneha skjutvapen 1 kap. 6 § första vapnet för vilket tillstånd söks varje ytterligare vapen Förnyat tillstånd att inneha skjutvapen Tillstånd att inneha ammunition 1 kap. 8 § Tillstånd till införsel av skjutvapen eller ammunition 4 kap. 1 § 2 Tillstånd till överföring av skjutvapen eller ammunition till ett annat land 4 kap. 6-10 §§ 1 Utfärdande av ett europeiskt skjutvapenpass 2 Förnyande av eller införande av ytterligare skjutvapen i ett europeiskt skjutvapenpass 1 Tillstånd att driva handel med skjutvapen 3 kap. 1 § 5 Godkännande av föreståndare för handel med skjutvapen, ersättare för denne eller person som i vapenhandlares ställe skall närvara vid provskjutning 3 kap. 2 § 2 Tillstånd att ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning 3 kap. 9 § 5 Anmälan om utlåning eller överlänmande av skjutvapen 5 kap. 3 § Tillstånd till förvaring hos annan 6 kap. 2 § 2

56 Födattningsförslag

2 § Avgift tas ut för utlämnande duplettbevis enligt 2 kap. 16 av I fråga om avgiftens storlek gäller bestämmelserna i m.m. 20-24 §§ avgiftsförordningen 1992:191, varvid avgiftsklass A tillämpas.

12 kap. Särskilda bestämmelser

l § Styrelse för sammanslutning och föreståndare för eller museum bevakningsföretag skall utöva kontroll över sammanslutningens

respektive museets eller bevakningsföretagets innehav skjutvapen

av och ammunition och över att dessa förvaras riktigt.

2 § Polismyndigheten skall underrätta Skattemyndigheten vilka

om personer som förekommer i vapenregister. När sådan ändrar en person nanm, får ändrad folkbokföring eller avregistreras från folkbokföringen, skall Skattemyndigheten lämna uppgift om detta till polismyndigheten i den ort där personen är folkbokförd.

3§ Har domstol funnit någon skyldig till brott vapenlagen mot 0OO0:O0 eller denna förordning eller till brott vid vilket annat skjutvapen använts eller har högre rätt avgjort mål vari sådan dom meddelats, skall kopia domen eller beslutet dag sändas till av samma

polismyndigheten i den dömdes folkbokföringsort. I fråga den

om som driver handel med skjutvapen eller ammunition, i näringsverksamhet tar emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning, ingår i styrelse för sammanslutning som avses i 2 kap. 4 § vapenlagen 0OO0:O0 eller företräder huvudman för skall underrättelse museum även sändas till polismyndigheten i den ort där rörelsen bedrivs, styrelsen har sitt säte eller museet är beläget. Samma underrättelseskyldighet gäller när domstol har lämnat yrkande om förverkande enligt vapenlagen helt eller delvis bifall. utan

4 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten vapenlagen av 0OO0:O0 och för verkställigheten denna förordning meddelas av av Rikspolisstyrelsen, som även meddelar föreskrifter registerföringen om

hos polismyndigheterna.

Författningsförslag 57

Bilaga

För tillämpningen vissa bestämmelser i vapenförordningen

av 00OO:O0 delas skjutvapen och ammunition in i kategorier enligt följande.

Kategori A

Explosiva militära missiler och startlavetter. 2. Automatiska skjutvapen. Skjutvapen maskerade som andra föremål. 4. Ammunition med kroppsskyddspenetrerande projektiler, explosions- eller brandprojektiler och projektiler för sådan ammunition. Pistol- och revolverammunition med utvidgande projektiler och projektiler för sådan ammunition, med undantag för de fall då de skall användas till sådana avsedda för jakt eller målskjutning som vapen innehas med rätt att bruka dem. av personer

Kategori B

Halvautomatiska eller repeterande korta vapen. 2. Korta med enkelskott med centralantändning. vapen Korta med enkelskott med kantantändning, vars totala vapen längd är mindre än 28 cm. 4. Halvautomatiska långa skjutvapen, vars magasin och patronläge tillsammans kan innehålla mer än tre skott. 5. Halvautomatiska långa skjutvapen, vars magasin och patronläge tillsammans inte kan innehålla än tre skott och där laddningsmer mekanismen kan tas bort eller det inte är uteslutet att vapnet med hjälp vanliga verktyg kan omändras sådant sätt att magasin och av patronläge tillsammans kan innehålla mer än tre skott. 6. Repeterande och halvautomatiska långa skjutvapen med slätborrade lopp inte överstiger 60 cm längd. som 7. Halvautomatiska skjutvapen för civilt bruk som liknar vapen med automatisk mekanism.

Kategori C

Repeterande långa skjutvapen andra än de som står upptagna i kategori B punkt 2. Långa skjutvapen med räfflade lopp för enkelskott. Halvautomatiska långa skjutvapen inte omfattas av kategori som B punkt 4-7. 4. Korta för enkelskott med kantantändning totala längd vapen vars inte är mindre än 28 cm.

Kategori D

Enkelskotts långa skjutvapen med slätborrade lopp.

Vapendelar

Slutstycket, patronläget och pipan till ett skjutvapen tillhör som separata delar samma kategori det skjutvapen de är eller är tänkta som att vara monterade på.

Undantag

Ovan angivna kategorier skall inte omfatta föremål stämmer med som beskrivningen i dessa men som a har gjorts varaktigt obrukbara tillämpning ett tekniskt genom av förfarande som har godkänts polismyndigheten, av b är gjorda för larm, signalering, livräddning, djurslakt eller harpunñske eller för industriellt eller tekniskt bruk, förutsatt de att bara kan användas i ett sådant syfte, c betraktas som antika vapen eller reproduktioner sådana, av om dessa inte har inkluderats i de föregående kategorierna.

Definitioner

I denna bilaga avses med: a Korta vapen: ett skjutvapen med pipa inte överstiger en som 30 cm eller vars totala längd inte överstiger 60 cm. b Långa vapen: alla skjutvapen som inte är korta vapen. c Automatvapen: ett skjutvapen som laddar automatiskt varje om gång ett skott avfyras och som kan avfyra än ett skott med ett mer tryck på avtryckaren. d Halvautomatiskt skjutvapen: ett skjutvapen laddar som om automatiskt varje gång ett skott avfyras och bara kan avfyra ett som skott med ett tryck på avtryckaren. e Repeterande skjutvapen: ett skjutvapen efter att ett skott har som avfyrats är avsett att laddas från ett magasin eller cylinder med om hjälp av ett manuellt tillvägagångssätt. f Skjutvapen för enkelskott: ett skjutvapen utan magasin laddas som för varje skott genom att man manuellt sätter in ett skott i patronläget eller i ett laddningsutrymme där pipan bryts. g Ammunition med kroppsskyddspenetrerande kulor: ammunition för militärt bruk där kulan är försedd med mantel och har massiv en hård kärna. h Ammunition med explosiva projektiler: ammunition för militärt bruk där projektilen innehåller laddning exploderar när den en som

Författningsförslag 59

stöter emot något.

i Ammunition med brandprojektiler: ammunition för militärt bruk där projektilen innehåller en kemisk blandning som börjar brinna vid kontakt med luften eller vid anslaget.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den Genom förordningen upphävs vapenförordningen 1996:70

Innehar någon sedan tiden före den 1 januari 1992 ett luft- eller ñädervapen som enligt då gällande föreskrifter fick innehas utan tillstånd, får han inneha det utan tillstånd även fortsättningsvis.

l Inledning

1.1¶Utredningens uppdrag

Av direktiven, bilaga framgår att utredningen skall göra en se genomgripande översyn vapenlagstiftningen med inriktning på att av förebygga våldsbrott. Därvid skall utredningen göra en utvärdering dels de ändringar i vapenlagen som företogs förslag av 1987 års av vapenutredning, dels lagen 1988:254 om förbud beträffande av knivar och andra farliga föremål. Vidare skall utredningen en rad olika punkter överväga lagstiftningen på dessa områden i tillräcklig om grad är ägnad att förebygga att vapen eller vapenliknande föremål kommer till användning vid våldsbrott. På de områden där det behövs skall utredningen lägga fram förslag till lagändringar. Vilka områden inom lagstiftningen utredningen särskilt skall uppmärksamma som framgår närmare direktiven, bilaga 1 direktivets sidnr 10 fi. av

1.2 Arbetets bedrivande

Utredningen skulle med förtur ta sig an frågan om en utvärdering av lagen 1988:254 förbud beträffande knivar och andra farliga om föremål samt utformningen ett förbud mot att medföra skjutvapen av på allmän plats. I denna del lämnade utredningen ett delbetänkande i april 1996, Förbud mot allmän plats m.m., SOU 1996:50. vapen Utredningen har haft femton sammanträden varav fem sammanträden under arbetet med delbetänkandet. Två enkäter har genomförts. Enkäten som riktades till samtliga enheter inom landets polismyndigheter som handlägger vapenärenden drygt ett hundratal mycket omfattande och behandlade i stort sett var samtliga frågor rörande tillämpningen vapenlagstiftningen. I av samband med enkäten samlades statistiska uppgifter in som sedan legat till grund för betänkandet. Utredningen erhöll svar från samtliga registerenheter. Enkäten riktades till polisens utredare av som våldsbrott ställde frågan det fanns synpunkter hur man kunde om förbättra vapenlagstiftningen för att förebygga våldsbrott. Utredningen erhöll från de flesta län, förhållandevis synpunkter och svar men förslag. Utredningen har haft flera sammanträffanden och kontakter i övrigt

62 Inledning

med Rikspolisstyrelsens vapenexperter. Utredningen har också träffat representanter för Rikspolisstyrelsen angående frågan inrättande om av en särskild vapengrupp samt företrädare för den arbetsgrupp som arbetar med en översyn säkerheten vid skyddsvärda av extremt transporter i samband med Försvarsmaktens och försvarsindustrins hantering av vapen och ammunition. Vidare har utredningen sammanträffat med företrädare för rikskriminalens underrättelsetjänst, varifrån också statistiska uppgifter inhämtats. Sekreteraren har härutöver deltagit vid två utbildningskonferenser, anordnade för vapenhandläggare vid olika tillständsmyndigheter, samt besökt flera polisens av tillståndsenheter, bl.a. för att inblick enheternas arbete en samt att samla in statistiska uppgifter som legat till grund för betänkandet. Sekreteraren har sammanträffat med Försvarsmaktens juridiska avdelning, främst för att diskutera Försvarsmaktens på det civila syn bruket av helautomatiska skjutvapen. Vidare har det förekommit kontakter med bl.a. Generaltullstyrelsen, Inspektionen för strategiska produkter och Statens naturvårdsverk. Utredningen har gjort studiebesök hos Statens kriminaltekniska laboratorium och har också gjort studiebesök såväl civila som militära skjutbanor, vilket bl.a. inkluderat praktiska skytteövningar. Utredningen har besökt Göteborgs, Helsingborgs, Stockholms och Umeå tingsrätter samt Hovrätten för Västra Sverige för samla in att material till utvärderingen den straffskärpning infördes år av som 1993. Utredningen har vid två tillfällen träffat den norska vapenutredningen. Vidare har sekreteraren deltagit i internationell konferens en för polischefer i Stavanger, där frågan vapenkontroll behandlades. om Slutligen har utredningen träffat företrädare för Frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Svenska jägareförbundet, Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare, Sveriges vapenhandlareförening, Skytterörelsens ungdomsorganisation, Sveriges förbund för praktiskt skytte, Sveriges vapenägares förbund och Sveriges vapenhandlares riksförbund. Utöver sammanträffandena har det förekommit åtskilliga kontakter med dessa och andra sammanslutningar, på såväl central lokal nivå. Många som privatpersoner har också varit i kontakt med utredningen och har inkommit med skrivelser.

1.3¶Generella direktiv

För samtliga kommittéer och särskilda utredare gäller vissa att generella direktiv skall beaktas. Dessa direktiv är att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga

Inledning 63

åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Det sistnämnda direktivet ligger inom ramen för vårt arbete och har överlag beaktats i våra överväganden. Övriga direktiv har också beaktats. Utredningsuppdragets karaktär är dock sådant att utredningen inte funnit skäl att göra några särskilda överväganden i dessa hänseenden.

1 .4 Bakgrund

Den nu gällande vapenlagen l996:67 trädde i kraft den 1 april 1996. Den innehåller bestämmelser om enskildas, organisationers och vapenhandlares m.fl. befattning med civila skjutvapen och ammunition. Lagen är inte tillämplig statens skjutvapen. Lagen kompletteras med vapenförordningen 1996:70 samt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd.

Bestämmelser om tillverkning och utförsel av skjutvapen och ammunition finns i lagen 1992:1300 om krigsmateriel och i förordningen 1992: 1303 om krigsmateriel. Regler om hantering och import

ammunition finns vidare i lagen 1988:868 om brandfarliga och av explosiva varor och i viss mån också i lagen 1985:426 om kemiska produkter.

Knivar, andra stick- och skärvapen m.m. år reglerade i lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål knivförbudslagen och, såvitt avser införsel, i förordningen 1990:415 om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål.

Vapenlagstiftningen har varit föremål för ändringar vid ett stort antal tillfällen. Främst har det rört sig om materiella förändringar av de grundläggande bestämmelserna utan någon översyn i systematiskt hänseende. Den senaste förändringen, dvs. införandet av 1996 års vapenlag, var dock en ändring främst i språkligt och systematiskt hänseende samt en anpassning till gällande EG-regler. Materiellt vidtogs i övrigt inga större förändringar. I propositionen som föregick lagen

särskilt att lagförslaget inte skulle uppfattas som ett förslag till angavs omprövning regelsystemets innehåll i dess helhet prop. l995/96:52

av s. 27. Sålunda bygger den nu gällande vapenlagen i allt väsentligt 1973 års vapenlag 1973:1176, vilken i sin tur byggde 1949 års vapenförordning 1949:340 som hade sin grund i 1934 års vapenkungörelse 1934:315.

De mest genomgripande förändringarna i materiellt hänseende som skett senare år är de som grundade sig på 1987 års vapenutredning,

lade fram sitt slutbetänkande år 1989 SOU 1989:44. Utsom

64 Inledning

redningens förslag ledde bl.a. till att bestämmelserna förvärv och

om innehav av skjutvapen och ammunition skärptes, att det ställdes högre krav på förvaring av skjutvapen och ammunition samt att reglerna

om återkallelse av vapentillständ förtydligades och i viss mån skärptes prop. 1990/91:130, bet. l990/93/9l:JuU33, rskr. 1990/912300, SFS 1991:1181. Därefter har straffet för olaga vapeninnehav, respektive överlåtelse eller upplåtelse av ett skjutvapen till någon inte är

som berättigad att inneha det, skärpts att särskild straffskala för

genom en grovt brott har införts prop. 1992/93:l4l, bet. 1992/93:JuU16, rskr. 1992/932220, SFS 1993:208. I detta sammanhang infördes också den tidsbegränsade lagen 1993:206 om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav.

1.5¶Allmärma utgångspunkter

Enligt den amerikanska organisationen Worldwatch finns det i världen minst 500 miljoner handvapen ett vapen på var tolfte människa. Av dessa skall omkring hälften finnas i U.S.A. där det i genomsnitt finns

, ett vapen för varje invånare. I vårt land finns det något än två

mer miljoner tillståndsgivna handvapen, vilket genomsnittligt innebär ett skjutvapen hos var fjärde person. Varje år lär det i världen tillverkas flera miljoner nya handvapen. Vår andel de totala antalet skjutva-

av pen stämmer till eftertanke, även mot bakgrund av att huvuddelen utgörs av jaktvapen, vilka inte är långt när lika vanliga i många andra länder. Enligt utredningens mening bör redan denna

av anledning ett huvudsyfte med vapenlagstiftningen på sikt att

vara antalet skjutvapen reducerasl.

Utredningens direktiv i fråga om vapenlagstiftningen att

anger översynen skall inriktas på möjligheterna att förhindra att vapen sprids till kriminella eller annat sätt kommer till brottslig användning. Det bör redan här betonas att förändringar, även drastiska sådana,

av vapenlagens regler inte kan antas få annat än marginell betydelse för den brottsliga användningen av vapen. I bakgrundsteckningen har regeringen tagit upp två flagranta exempel på sådan vapenanvändning, händelserna på Stureplan i Stockholm och i Falun. Inget av dessa fall kan emellertid tas till intäkt för ett påstående att det föreligger brister i vapenlagstiftningen. I det förstnämnda fallet lär ha använts ett automatvapen som stulits från ett norskt militärförråd och i det andra

Det är mot bakgrund härav att beklaga att utredningen om vissa jaktfrâgor direktiv av regeringen försökt få fram utrymme för ytterligare etthundrafemtiotusen 150 000 jaktintresserade människor att använda skjutvapen i samband med jakt SOU 1997:91.

sou 1998:44 Inledning 65

ett svenskt militärt tjänstevapen. Dessa båda händelser framstår också som helt artskilda. Skjutandet på Stureplan synes ha varit något av en kriminell människas personliga vendetta, medan morden i Falun närmast synes ha berott på en psykisk defekt hos gärningsmannen och utlösts av personliga problem. Uppgörelser av den typ som förekom på Stureplan är något som utredningen inte har ansett sig ha möjligheter eller ens mandat att föreslå åtgärder mot. Psykisk labilitet av den art som föranledde våldsbrotten i Falun är självfallet inte något som kan hänföras till någon särskild grupp i samhället. Det kan drabba snart sagt vem som helst, både vapeninnehavare och andra. Värt land har tidigare varit förskonat från särskilt allvarliga händelser av den typen att ett flertal personer oförskyllt blir meningslösa offer för ett lika meningslöst våld. I Storbritannien har lagstiftaren tagit konsekvenserna av att sådana händelser faktiskt inträffar, under senare år bl.a. i Hungerford och Dunblane, och infört en utomordentligt sträng lagstiftning. Denna innebär att allt privat innehav av enhandsvapen i princip är förbjudet. En liknande händelse i Australien har medfört dramatiska inskränkningar i rätten att inneha skjutvapen också där. Här berörda händelser beskrivs närmare i bilaga Denna utredning, som inte har kunnat finna några tungt vägande principiella invändningar mot en ordning som liknar t.ex. den i Storbritarmien, har emellertid inte funnit att direktiven ger utrymme för att föreslå så drastiska åtgärder. Det kan här bara nämnas att kostnaden för inlösen av alla vapen som det har getts tillstånd till skulle uppgå till många miljarder kronor.

1987 års vapenutredning angav i sina utgångspunkter att innehav av skjutvapen inte är någon medborgerlig rättighet i ett land som vårt". Detta påstående kan måhända numera äga sin riktighet, även om man kan undra över hur det faktiskt ligger till med detta, med tanke på att det finns mer än två miljoner tillståndsgivna skjutvapen i vårt land, fördelade på mer än 750 000 innehavare. Kan det verkligen finnas så många vapenintresserade medborgare i övrigt som inte har fått tillstånd att inneha vapen Lagstiftningen är emellertid principiellt uppbyggd ett sådant sätt att det inte är samhället som styr vapeninnehavet utan de enskildas behov" av att inneha vapen vad nu detta, noga betraktat kan betyda. Av lagstiftaren uppställda begränsningar är huvudsakligen av endast formell natur. Detta framgår inte minst av de fall som utredningen träffat på eller fått sig berättade, där polismyndigheter med rätt eller orätt har vägrat tillstånd med hän-

- visning till t.ex. vapnets eller det uppgivna syftets särskilda farlighet, men där överinstansen, numera länsrätten, ändrat besluten på den grunden att vapenlagstiftningen inte ger utrymme för en vägran, eftersom de formella kraven på "behov är uppfyllda och några hinder i fråga om kunskaper och lämplighet inte föreligger. Denna utredning har föresatt sig att i vart fall göra ett försök att förändra vapenlagens

3 180498

Inledning

grundläggande koncept genom utrensning det dubiösa uttrycket en av "behov och i stället markera att det är samhället skall sätta som gränserna för vad som är godtagbara vapeninnehav. I utgångspunkterna för 1987 års vapenutrednings betänkande togs också upp frågan om vilka vapen som används i samband med brott, olyckshändelser etc. Med hänvisning till statistiken konstaterades att de rent illegala vapnen, dvs. de som aldrig förts in i vapenregistret, utgör en jämförelsevis obetydlig I stället skulle det grupp. vara huvudsakligen legala vapen som kom till användning vid mord, dråp och vådaskjutningar, som används hotmedel vid brott eller stjäls som och hamnar i kriminella kretsar. Med statistik kan, som bekant, det mesta bevisas. Den statistik som den tidigare utredningen hänförde sig till måste ha grundat sig huvudsakligen antalet beslagtagna skjutvapen som varit tillstândsgivna i förhållande till andra med okänt vapen ursprung. Det torde inte vara en alltför vågad gissning att chansen att skjutvapnet anträffas efter ett brott tillfällighetskaraktär är avsevärt av mycket större än vad som är fallet när brottet förövats av en mer eller mindre professionell förbrytare. Sådana blir sällan tagna på bar mer gärning med skjutvapen i hand. Även slutsatsen de flesta brott om att som begås med vapenmakt genomförs med legala" vapen ändå är riktig, kan detta nog inte undanskymma det faktum att den från allmänna samhälleliga utgångspunkter farligaste brottsligheten med användning av skjutvapen begås av professionella Det kan personer. här bara framhållas att de vapen som anträffats vid razzior hos de s.k. kriminella mc-gängen för det mesta inte torde stå att återfinna i något register. Den i detta sammanhang något nedslående slutsatsen får bli att det är svårt förändringar i vapenlagstiftningen åstadkomatt genom ma några signifikanta förändringar i fråga om vad som kan kallas rent kriminellt eller professionellt användande skjutvapen i brottsligt av syfte. För att genom förändringar i vapenlagstiftningen åstadkomma någon minskning i övrigt låt i detta sammanhang kalla den av, oss

tillfällighetsbrottsligheten, torde den enda möjligheten vara att

åtminstone på sikt radikalt minska det antal legalt får - vapen som finnas i samhället. Det har hävdats att vapenlagstiftning inte är någon helt tillfredsställande lösning samhälleliga problem med skjutvapenvåld. Som exempel i detta hänseende har nämnts Schweiz och Japan. I det förra landet lär finnas de liberala vapenlagstiftningarna i världen en av mera medan det senare har en av de strängaste. Inget länderna lär ha av några särskilda problem med skjutvapenrelaterat våld. Lösenordet i båda fallen sägs den sociala kontrollen. vara En av utredningen genomförd enkät till samtliga enheter inom landets polismyndigheter handlägger vapenårenden och till alla som kriminalavdelningar har gett vid handen att det inte finns något speciellt område inom lagstiftningen, utom möjligen förvarings-

Inledning 67

frågorna, är särskilt problematisk när det gäller otillåten

som vapenhantering. Den enda slutsats härav som går att dra med hänsyn till utredningens direktiv är desamma som nyss nämnts, nämligen att det totala antalet vapen måste minskas. Det är emellertid knappast en uppgift för en s.k. expertutredning att göra en bedömning av hur långt

bör vid sådan reduktion eller vilka ändamål som alltjämt man en skulle bedömas som godtagbara.

1995 års vapenutredning har haft den begränsade ambitionen att arbeta fram ett förslag till vapenlagstiftning, vilken med vederbörligt beaktande direktiven baseras en modernare syn syftet med en

av sådan lagstiftning och som inriktar sig på en minskning av den legala vapenarsenalen, bl.a. genom en mer restriktiv inställning till innehav av skjutvapen. Härutöver har utredningen haft ambitionen att, utan att försöka få till stånd några revolutioner, försöka förändra regelsystemet beträffande dem får inneha vapen, så att detta innehav blir så

som säkert som möjligt och att göra lagstiftningen mer begriplig än vad

är fallet med nuvarande reglering. I sistnämnda hänseende som genomförde den senaste vapenlagsutredningen ett beaktansvärt arbete

systematisering av lagstiftningen, däribland en omfördelning genom en

bestämmelser mellan vapenlag och vapenförordning samt en av kapitelindelning. Denna utredning har fortsatt på den inslagna vägen i syfte att de grundläggande förutsättningarna för vapeninnehav skall finnas i vapenlagen och de mer detaljbetonade reglerna skall samlas i vapenförordningen och i de av Rikspolisstyrelsen utfärdade föreskrifterna.

2 Om skjutvapen

2.1¶Registrerade vapeninnehav

Enligt en uppgift i 1987 års vapenutrednings betänkande uppskattades antalet utfärdade skjutvapentillstånd år 1976 till omkring 1 700 000. Uppgiften grundade sig polismyndigheternas ungefärliga beräkning av antalet vapentillstånd i sina register, som vid denna tiden fördes manuellt.

En säkrare uppgift togs fram av projektgruppen bakom Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen. Beräkningen grundade sig på uppgifter som inhämtats från varje registennyndighet. De flesta av dessa hade då gått över till databehandlade register. Sålunda beräknades i oktober 1993 antalet skjutvapentillstånd uppgå till cirka 2 167 600 och antalet tillståndsinnehavare till 781 500. I efterhand har man emellertid kunnat konstatera att några av registermyndigheternas uppgifter varit fel angivna. Som exempel kan nämnas Östersund, vars antal tillstånd rätteligen skulle ha varit omkring 60 000, istället för de uppgivna nämnare 120 000. En trolig slutsats är att såväl antalet tillstånd som antalet innehavare varit något lägre i oktober 1993 än vad som uppskattats.

Även 1995 års vapenutredning har, under hösten 1996, samlat in uppgifter från landets registermyndigheter. Alla myndigheter dataregistrerar sina skjutvapentillstând, vilket medger ett precist

numera angivande av sifferuppgifterna. De närmare uppgifterna om vapeninnehav återfinns i bilaga 5. I bilaga 6 och 7 ñmis vidare uppgifter om helautomatiska samt om vapenhandlare. Sammanfattningsvis kan

vapen det konstateras att det under hösten 1996 farms 760 218 vapeninneha-

som tillsammans innehade 2 090 331 registrerade skjutvapenl. vare

I denna slutsumma ingår även t.ex. vapendelar såsom slutstycken, extra pipor m.m. armborst och tårgas.

70 Om skjutvapen

Antalet tillstånd fördelar sig olika län enligt följande.

Stockholms län 190 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skåne län 181 092 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västerbottens län 119 440 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Norrbottens län 133 572 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Älvsborgs län 117 369 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Dalarnas län 115 414 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Värmlands län 113 051 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gävleborgs län 97 280 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jönköpings län 94 477 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Östergötlands län 90 639 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kalmar län 87 797 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västernorrlands län 85 876 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Göteborg o. Bohus län 86 876 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jämtlands län 78 557 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skaraborgs län 73 328 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Örebro län 70 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala län 65 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hallands län 64 848 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kronobergs län 59 467 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Södermanlandslän 54 309 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västmanlands län 53 345 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Blekinges län 38 710 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gotlands län 19 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I genomsnitt innehar en vapeninnehavare 2,8 tillståndspliktiga skjut-

vapen. Flest vapen per innehavare finns det i Dalarnas, Jönköpings

och Älvsborgs län, tätt följt av Gävleborgs, Kalmar, Värmlands och

Örebro län. Minst innehavare finns det i Gotlands, vapen per Skåne,

Stockholms och Göteborgs och Bohus län.

I förhållande till folkmängden har Sverige ungefär ett vapen var

fjärde innevånare. Sverige är således ett relativt vapentätt land. Det är

dock svårt att ett rättvisande sätt jämföra vapenstatistik mellan olika

länder, eftersom vapen som är tillståndspliktiga i ett land kanske inte

är det i ett annat land och därför inte ingår i det landets statistik över

registrerade skjutvapen.

De flesta skjutvapen i Sverige är utan tvekan jaktvapen. Uppskatt-

ningsvis är omkring 75 procent alla tillstånd beviljade för jaktändaav

mål. Andelen målskyttevapen är troligen 10-15 procent och andelen

samlings-, prydnads- och minnesvapen omkring 10 procent.

sou 1998:44 Om skjutvapen 71

Diagram l Typer av skjutvapen för vilka tillstånd utfärdats

973 981

Kulgevär

Hagelgevär

Korrbigevär

Pistol

Revolver

Helautvapen

Övriga

400000 600000 800000 1000000

Omkring l 856 000, eller närmare 90 procent, av landets registrerade skjutvapen är gevär. Omkring 144 500, eller närmare 7 procent, är enhandsvapen och omkring 3 500, eller knappt 0,2 procent, är helautomatiska skjutvapen. Fördelningen olika vapentyper framgår

diagram Under övriga registreras exempelvis vapendelar av såsom slutstycken, extra pipor m.m., armborst och tårgas.

2.2¶Statligt ägda skjutvapen

Den största innehavaren av statligt ägda skjutvapen är naturligtvis Försvarsmakten, som innehar omkring 900 000 handeldvapen. De flesta dessa är helautomatiska skjutvapen. En annan stor vapenin-

av nehavare är polisen, innehar drygt 20 000 skjutvapen, före-

som trädesvis pistoler. Härutöver finns ett antal automatvapen som försvarsutrustning hos polisen och som beväpning för beredskapspolisen. Statens kriminaltekniska laboratorium och Statens försvarshistoriska

har tillsammans drygt 7 000 skjutvapen i sina samlingar. Det museer förekommer även andra statliga museer med vapeninnehav. Vidare innehar Försvarets materielverk, Kustbevakningen, Tullverket, Försvarets forskningsanstalt, Luftfartsverket och Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans omkring 1 700 skjutvapen

2Uppgifterna är hämtadefrån rapporten Säkrarehantering av statensskjutvapen, Ds 1995:38.

72 Om skjutvapen

2.3¶Stulna eller förkomna vapen

Uppgifter från det speciella vapenregistret

Det speciella vapenregistret, inrättades år 1972, innehåller in-

som formation om stulna eller förkonma vapendelar, ammunition

vapen, och sprängämnen. Uppgifterna kommer från de lokala polismyndigheterna som sänder in anmälan till rikskriminalens underrättelsetjänst, där informationen registreras. Registret är sökbart från Rikspolisstyrel-

sen och polismyndigheterna.

Vid utgången av 1997 fanns i det speciella vapenregistret cirka 23 700 anmälda tillgripna eller förkorrma skjutvapen exkl. luftvapen. Av dessa har endast omkring 25 procent återfunnits.

Årsstatistiken över tillgripna eller förkomna

vapen kan beräknas antingen det tillfälle då anmälan görs3 eller det tillfälle vapnet antas ha tillgripits resp. förkommit diagram 2-3. Att siffrorna varierar år från år behöver inte helt och hållet bero på att antalet vapen som tillgripits eller förkommit förändrats. Eftersom registerhållningen är beroende av att anmälningar sänds in från de olika polisdistrikten kan ett högt antal registrerade ett år ett

vapen vara utslag av en ökad benägenhet att verkställa rapporteringen. Rent allmänt är det nog så att det i dag sker betydligt fler inrapporteringar än vad som var fallet för några år sedan. Några belägg för att antalet stulna/förkomna skjutvapen ökat finns alltså inte. Bakom antalet anmälda brott/förluster varje år döljer sig hel del fall där

snarare en skjutvapnen förkommit för länge sedan. Av denna anledning är, enligt utredningens mening, de uppgifter som redovisas i diagram 3 mest intressanta.

3 Den statistik som förekommer i RPS Rapport 1995:2, Illegala Vapen, bygger på tillfället då anmälan gjorts. Vidare synes luftvapen ha inkluderats i statistiken.

Om skjutvapen 73

Diagram 2 Anmälda tillgripna/förkomna vapen

1990-1997 beräknat efter anmälningsdatum

1 185

8 5 ä 8 3 8 S m c o: m o: m m cr: 11 - .1 T t V t V

Digram 3 Anmälda tillgripna/förkomna vapen

1990-1997 beräknat efter förlustdatum

18°° 646

1 1

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

ej luftvapen

74 Om skjutvapen

sou 1998:44

Diagram 4 Anmälda tillgripna/förkomna vapen 1990-1997

Hagelgevar 3 035 Kulgevar 3 013 Kombivapen Mausergevär Gevärallm Helautvapen Granatgevar Pistol Revolver Signalpistol Övriga 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500

Diagram 5 Anmälda tillgripna/förkomna vapen 1990-1997

H Ie algåfapen. Enhandsvapen 19% Övriga 2%

Gevär 71%

De flesta skjutvapen tillgripits/förkommit är gevär,

som men även ett stort antal enhandsvapen och helautomatiska skjutvapen finns anmälda till det speciella vapenregistret diagram 4-5. Andelen till gripna/ förkomna enhandsvapen och helautomatiska skjutvapen mycket är högre än andelen tillståndsgivna sådana avsnitt 2.1.

se

Om skjutvapen 75

Diagram 6 Platser där vapen tillgripits/förkommit 1990-1997

Bostadshus Fnüdshus Kontor Motorfordon Skytteforening Vapenhandlare Jarnvagstrans. Militarforrád Militaranlaggning Militarovning Hemvarnsforrád Civilförsvforrád Civilforsvanlaggn. Övriga 3 378

0 1000 2000 3000 4000 5000

Den vanligaste brotts- förlustplatsen är utan jämförelse bostaden resp. diagram 6. Under "övriga registreras främst skjutvapen som förkommit på okänt sätt, t.ex. någonstans ute i skogen under jakten, eller har blivit innebrända eller fallit ur en båt som kantrat. Den absoluta majoriteten registrerats härunder är emellertid av vapen som skjutvapen som saknats i dödsbon. Rikspolisstyrelsens projektgrupp bakom rapporten Illegala vapen4 studerade samtliga anmälningar kommit in under tiden juli 1992 som till november 1993. Av alla då amnälts tillgripna eller vapen som förkorrma härrörde cirka 25 procent från dödsboutredningar. Vapenutredningens genomgång anmälningarna första halvåret 1996 visade av ungefär 40 procent härrörde från dödsbons. Av dessa saknade drygt att 20 procent tillverkningsnummer eller identiñerande märkning. annan Omkring tre fjärdedelar gevär, resten enhandsvapen. var Uppgifter från det speciella vapenregistret finns också redovisade under avsnittet rörande förvaring.

4RPS Rapport 1995:2. 5Underlaget samtliga anmälningar som kommit till speciella vapenregistret avser i september 1996.

Om skjutvapen sou 1998:44

2.4 Anträffade skjutvapen

Förutom det speciella vapenregistret över tillgripna/förkomna

skjutvapen, samlar rikskriminalen också in uppgifter beslagtagna

om

skjutvapen, De senaste åren har beslagen inte går att

av vapen som

härleda från anmälda stölder resp. förluster ökat markant. Vidare är

hela 58 procent av de beslagtagna vapnen under åren 1995 och 1996

enhandsvapen. Fram till den 20 oktober 1997 var andelen beslagtagna

enhandsvapen 49 procent. Också antalet avsågade hagelgevär är värt

att notera.

Under tiden den 1 januari 1995-den 20 oktober 1997, har följande

vapenbeslag gjorts.

Hagelgevär 24 st 12 %

. . . . . . . . . . . . . Avsågade hagelgevär l7 st 8 %

. . . . . . . Kulgevär 29 st 15 %

. . . . . . . . . . . . . . Pistoler 64 32 %

. . . . . . . . . . . . . . . Revolvrar 50 st 26 %

. . . . . . . . . . . . . . Automatvapen 9 st 5 %

. . . . . . . . . . . . Start- o. signalvapen 4 st 2 %

. . . . . . . .

199§

Hagelgevär 84 st 13 %

. . . . . . . . . . . . . Avsågade hagelgevär 38 st 6 %

. . . . . . . Kulgevär 97 st 15 %

. . . . . . . . . . . . . . Pistoler 285 st 45 %

. . . . . . . . . . . . . . Revolvrar 85 13 %

. . . . . . . . . . . . . . Automatvapen 13 st 4 %

. . . . . . . . . . . Start- o. signalvapen 25 4 %

. . . . . . .

Anm: 30 av pistolerna beslagtogsi ett samman-

hang, av tullen. Övriga har beslagtagits vid

enstakatillfällen.

t.o.m den 20 oktober 1997

Hagelgevär 91 st 17 %

. . . . . . . . . . . . . Avsâgade hagelgevär 33 st 6 %

. . . . . . . Kulgevär 1 104 st 20 %

. . . . . . . . . . . . Pistoler 171 st 33 %

. . . . . . . . . . . . . . Revolvrar 82 st 16 %

. . . . . . . . . . . . . . Automatvapen 10 st 2 %

. . . . . . . . . . . Start- o. signalvapen 31 st 6 %

. . . . . . .

Om skjutvapen 77

2.5¶Insmugglade vapen

Uppgifter från tullen

I fråga antalet insmugglade är mörkertalet mycket stort.

om vapen Antalet anträffade och beslagtagna skjutvapen som inte går att spåra till någon svensk vapeninnehavare ökar kraftigt, vilket starkt talar för

allt fler skjutvapen smugglas in i landet. Tullen tar dock endast ett att fåtal skjutvapen i beslag. I sin statistik över beslagtagna vapen räknar tullen med kulgevär, hagelgevär, pistoler och revolvrar som "skjutva-

Luftvapen, tårgasvapen, start- och signalvapen m.m. räknas som

pen

. "andra vapen" vilka inte redovisas här.

Åártal Antal beslag Antal skjutvapen

1993 40 st 46 st 1994 29 st 31 st 1995 12 st 17 1996 23 st 54 st 1997 uppg. saknas 15 st

det gäller föremål i lagen 1988:254 om förbud be- När som avses träffande knivar och andra farliga föremål kan det nämnas att tullen

1997 beslagtog bl.a. 166 fjärilsknivar, 155 springstiletter och

år

50 kaststjärnor och 24 knogjärn, hälften försedda

springknivar, varav

med kniv.

78 Om skjutvapen

2.6 vid brott

Vapenanvändning

Uppgifter från brottsförebyggande rådet

Antalet anmälda brott i hela landet under åren 1995-1997.

Fullbordat mord och dråp samt misshandel med dödlig utgång 179 199 Med användningav skjutvapen 25 28 Försök till mord eller dråp 642 713 Med användningav skjutvapen 96 105

Anmälda rånbrott 1995 1996

Bankrån 75 Med användningav skjutvapen 40 Postrån 58 Med användningav skjutvapen 39 Butiksrån 667 650 Med användningav skjutvapen 254 225 Rån mot värdetransport 16 Med användningav skjutvapen 11 12 Rån mot värdebefordran 22 11 Med användningav skjutvapen 12 Taxirån 71 103 Med användningav skjutvapen 12 23 Rån mot handikappad 146 145 175 Med användningav skjutvapen 11 Annat rån 4 745 4 767 5 583

Från vapenhandlare

3¶Inledande bestämmelser i

vapenlagen

3.1 Gällande rätt

3.1.1¶Vapenlagens tillämpningsområde

I nuvarande l kap. vapenlagen anges lagens tillämpningsområde. Vapenlagen gäller sålunda skjutvapen och ammunition samt vissa föremål i lagen jämställs med skjutvapen l kap. l § VL. som Med skjutvapen förstås med vilka kulor, hagel, harpuner eller vapen andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel 1 kap. 2 § VL. Vad skjutvapen gäller också som sägs om anordningar till verkan och ändamål är jämförliga med a som skjutvapen, b obrukbara i brukbart skick skulle räknas som skjutvavapen som pen, c start- och signalvapen som laddas med patroner, d armborst, tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga

e

anordningar, f slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor och till skjutvapen, eller armborststommar med avfyrningstrummor anordningar, anordningar kan bäras i handen och är avsedda att med g som elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta, och h anordningar gör att skjutvapen kan användas med annan som ammunition än de är avsedda för 1 kap. 3 § VL. Med ammunition förstås i vapenlagen patroner och projektiler till handvapen lagen tillämpas samt tändhattar och andra tändsom medel till sådana patroner och projektiler 1 kap. 5 § VL. Undantagna från vapenlagens tillämpningsområde är, beträffande skjutvapen, a salutkanoner, b skjutvapen har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda som för gastäta enhetspatroner, c bultpistoler avsedda för byggnadsarbete, andra arbetsverktyg avsedda för slakt eller för industriellt eller

d

Inledande bestämmelser

liknande bruk, och e skjutanordningar avsedda för livräddning eller liknande ändamål 1 kap. 4 § VL. Undantagna från vapenlagens tillämpningsområde är, beträffande ammunition, a hagel och andra massiva kulor, b projektiler avsedda för armborst eller för luft-, kolsyre-, fjäder-

eller harpunvapen, c kolsyrepatroner,

d patronhylsor utan tändhatt avsedda för handvapen lagen som

tillämpas på, och

e patroner avsedda för start- eller signalvapen 1 kap. 7 § VL. Slutligen gäller lagen inte skjutvapen och ammunition innehas som av staten 1 kap. 8 § VL. I 1 kap. anges också att bestämmelser ammunition räknas om som till explosiva eller innehåller gift finns varor som även i lagen 1988:868 om brandfarliga och explosiva och i lagen varor 1985:426 om kemiska produkter 1 kap. 6 § VL.

3.1.2¶Knivförbudslagens tillämpningsområde

Lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål gäller knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa § knivför-

l

budslagen.

3 1 Tillståndsplikt

.

Tillståndsplikten stadgas i 2 kap. vapenlagen. Således krävs tillstånd för att a inneha skjutvapen eller ammunition, b driva handel med skjutvapen, eller c föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige. Tillstånd krävs dock inte för den har fyllt år, som arton om vapnet är ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen är för

som avsett målskjutning

eller ett harpunvapen och det har begränsad effekt i förhållande om en

till andra jämförliga skjutvapen effektbegränsade vapen. Vilka

vapen som skall anses vara effektbegränsade i 1 kap. 2 § vapenföranges

ordningen.

Tillstånd krävs vidare inte för verksamhet omfattas tillstånd som av enligt 3 eller 4 § lagen 1992: 1300 krigsmateriel 2 1 § VL.

om kap.

Tillstånd krävs inte heller för skjutvapen har överlämnats från som

Inledande bestämmelser 81

staten till statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten eller polisväsendet, om de är skyldiga att inneha vapnet för tjänsten, eller till organisationer som anges i förordningen 1994:542 om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar. Slutligen behöver inte Sveriges riksidrottsförbund och därtill anslutna förbund och föreningar samt Svenska brukshundklubben och därtill anslutna klubbar ha tillstånd för innehav av start- eller signalvapen 2 kap. 2 § VF.

3.1.4¶Vissa restriktioner beträffande tillståndsgivningen

Enligt vapenförordningen får tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition inte meddelas den som är underârig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan att förmyndaren eller förvaltaren samtyckt till innehavet 2 kap. 11 § VF.

3.1.5¶Tillståndsmyndighet och register

Polismyndigheten prövar frågor tillstånd enligt vapenlagen 2 kap. om 2 § VL.

Polismyndigheten skall föra register över tillståndspliktiga vapenin-

nehav och beslut enligt vapenlagen 2 kap. 17 § VL.

3.2¶Nuvarande faktiska förhållanden

3.2.1¶Olika skjutvapentyper

Gevär

Långa definieras i EG-vapendirektivet som alla skjutvapen som vapen inte är korta skjutvapen, dvs. skjutvapen pipa överstiger 30 cm vars eller totala längd överstiger 60 cm. Ett gevär är således att vars betrakta som ett långt vapen. Majoriteten tillstånd att inneha gevär är utfärdade för jaktändaav mål. I viss omfattning meddelas också innehavstillstånd för målskytte. De vanligaste typerna gevär är kulgevär och hagelgevär. av Kulgevär är räfflade tvâhandsvapen konstruerade för kulpatroner.

Rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen.

Inledande bestämmelser

Hagelgevär är slätborrade tvåhandsvapen konstruerade för hagelpatroner. Till jakt används också kombinationsgevär, dvs. gevär med vilka det går att skjuta såväl med kula med hagel. som Statens naturvårdsverk meddelar föreskrifter vilka om vapen som får användas vid jakt. Enligt dessa föreskrifter får även vissa halvautomatiska kulgevär, som kan laddas med högst patroner, användas sex vid jakt. Med halvautomatiskt kulgevär ett gevär har avses som automatisk omladdning men med vilket det, till skillnad från ett helautomatiskt gevär, endast går att avlossa ett skott med ett tryck avtryckaren.

Enhandsvapen

Enhandsvapen eller korta vapen definieras i EG-vapendirektivet - som skjutvapen med en pipa som inte överstiger 30 eller cm vars totala längd inte överstiger 60 Någon minimilängd inte. cm. anges Till enhandsvapnen hör pistoler och revolvrar. Revolvern skiljer sig från pistolen genom att den har ett roterande magasin Revolvern kan man alltså skjuta flera skott med utan omladdning, medan pistolen kan vara avsedd för såväl enkelskott som flera skott. Det är inte ovanligt att pistolen är halvautomatisk, dvs. ornladdas automatiskt. Flertalet tillstånd att inneha enhandsvapen är utfärdade för ändamålet målskytte. I viss omfattning meddelas också innehavstillstånd för jaktändamål och skyddsändamål i tjänsten. Enhandsvapen kan också tillåtas för samlar-, prydnads- eller minnesändamål samt för s.k. udda ändamål.

Helautomatiska skjutvapen

I EG-vapendirektivet definieras helautomatiska skjutvapen vapen som som laddar om automatiskt varje gång ett skott avfyras och kan som avfyra mer än ett skott med ett tryck på avtryckaren. Såväl gevär som enhandsvapen kan helautomatiska. De flesta vara civilägda helautomatiska i Sverige är kulsprutepistoler kpist. vapnen I vapenregistret registreras alla helautomatiska under denna bevapen teckning. Andra helautomatiska är exempelvis automatkarbin 4 vapen Ak 4 och automatkarbin 5 Ak 5.

2 Pistol kommer från tjeckiskans ord för vapen. "Revolver" härstammar från engelskans "revolve" rotera.

Inledande bestämmelser 83

Svartkrutsvapen

Svartkrutsvapen kan vara såväl mynningsladdade som patronladdade. Mynningsladdade skjutvapen laddas med lösa ingredienser som alla förs in från mynningen. Vissa typer av vapen laddas med ett skott i taget medan andra kan laddas med flera skott i en roterande trumma. Laddningsförfarandet är relativt omständligt. Patronladdade svartkmtsvapen laddas med färdigpreparerade patroner.

Andra skjutvapentyper

Andra skjutvapentyper är t.ex. effektbegränsade kolsyre-, luft-, fjäderoch harpunvapen, armborst samt start- och signalvapen. Beträffande dessa vapentyper hänvisas till tidigare förarbeten.

3.2.2¶Register

Såväl register över vapeninnehavare som vapenhandlare förs lokalt. Registret över vapeninnehavare är datoriserat medan registret över vapenhandlare förs manuellt. Någon samordning mellan landets omkring hundra registerenheter finns inte i dag. Uppgifter om vapeninnehav måste alltså hämtas från varje enskild enhet.

m.m.

Riksskatteverket aviserar i dag registerenheterna när någon vapeninnehavare flyttar eller avlider, vilket är viktig funktion för att hålla

en registren aktuella. Riksskatteverket kommer att upphöra med denna avisering under 1998, vilket i hög grad bidragit till framtagandet av ett modernare centralt vapenhanteringssytem. Det nya systemet, som Rikspolisstyrelsen att införa under 1998, innehåller uppgifter om

avser vapeninnehavare, skjutvapen och vapenhandlare. Att registret år centralt innebär endast att det finns central åtkomst av vissa uppgifter. Registreringen data skall liksom nu föras på lokal nivå. För att få

av fram mer specifika uppgifter om vapeninnehav m.m. måste man även fortsättningsvis vända sig till de lokala enheterna. Det kan dock noteras att uppgifterna även här i många fall är sektretessbelagda.

84 Inledande bestämmelser

3.3 och

överväganden förslag

Lagens tillämpningsområde utvidgas till att gälla även sådana

föremål som i dag regleras i knivförbudslagen.

Bestämmelserna tillståndsplikt, tillståndsmyndighet och

om register flyttas till första kapitlet. Ett förbud mot att meddela någon har förvaltare enligt som föräldrabalken tillstånd tas in i första kapitlet.

Undantagen från lagens tillämpningsområde flyttas till

vapen-

förordningen.

Här behandlas endast bestämmelserna i systematiskt hänseende. Materiellt behandlas de under respektive avsnitt i betänkandet. Vad avser frågan om vad som enligt lagen skall förstås med skjutvapen och ammunition samt vilka föremål skall jämställas med

som skjutvapen

hänvisas dock till tidigare lagförarbeten.

Knivförbudslagen arbetas in i vapenlagen. I enlighet härmed måste det angivna tillämpningsområdet utvidgas. Förflyttningen av bestämmelserna tillståndsplikt, tillståndsmyn-

om dighet och registerföring från andra kapitlet till första kapitlet föranleds av den indelningen i lagen, vilken delar nya upp andra kapitlet i ett kapitel rörande innehav skjutvapen och ammunition, av ett kapitel rörande vapenhandlare m.fl. samt ett kapitel rörande införsel av skjutvapen och ammunition. Eftersom bestämmelserna om tillståndsplikt m.m. rör alla dessa områden bör de komma först. Ett förbud mot att meddela någon har förvaltare enligt ll kap. som 7 § föräldrabalken tillstånd tas in i första kapitlet. Restriktionen beträffande meddelande innehavstillstånd för underåriga behålls av i

vapenförordningen.

Lagens första kapitel om dess tillämpningsområde är onödigt tyngd av alltför detaljerade bestämmelser. Uppräkningen vilka föremål av som omfattas av lagen måste naturligtvis finnas med i lagen. Annorlunda förhåller det sig med de föremål undantas som från lagens till-

ämpningsområde. Vapenlagen är restriktiv lag begränsar

en som medborgarnas frihet i vissa avseenden. Inskränkningar i lagens tillämpningsområde innebär lättnader för den enskilde. Regeringen kan därför bemyndigas föreskriva sådana lättnader. De nuvarande bestämmelserna i 1 kap. undantag från lagens

om tillämpningsområde

är alltså av sådan karaktär att regeringen får bemyndigas fatta beslut

härom. Utredningen föreslår att lagstiftningen ändras i enlighet härmed. Undantagen från lagens tillämpningsområde tas följaktligen in i vapenförordningen.

4¶Innehav av skjutvapen

4.1¶Inledning

Detta avsnitt behandlar de bestämmelser som inskränker rätten att fritt inneha skjutvapen. Avsnitt 4.2-4.9 innehåller gällande rätt och nuvarande faktiska förhållanden. Därvid behandlar avsnitt 4.2 frågan får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen och 4.3 de om vem som allmänna förutsättningarna för sådant tillstånd. De närmare förutsättningarna för tillstånd för olika ändamål tas i avsnitten 4.4-4.9. upp överväganden och förslag har slutligen samlats i avsnitt 4.10.

4.2 Vem får meddelas tillstånd

4.2.1 Gällande rätt

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas a enskilda personer, skyttesammanslutningar tillhörande det frivilliga, statligt kontrol-

b

lerade skytteväsendet samt andra sammanslutningar som regeringen bestämmer, huvudmän för vissa museer, och

c

auktoriserade bevakningsföretag 2 kap. 3 § och 11 kap. 1 § d VL.

d

Sammanslutningars vapen

Det finns inte någonstans i lagstiftningen angivet några kriterier för vad bör gälla för sammanslutning skall kunna få sådan som att en den får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen. I stället status att egna i lagen och förordningen vilka dessa sammanslutningar är. anges Tillstånd att inneha skjutvapen får således meddelas skytteförbund, skyttekretsar eller skytteföreningar tillhör det frivilliga, statligt som

kontrollerade skytteväsendet i lagen kallade skyttesarnrnanslut-

ningar 2 kap. 3 § b VL. Vad avses, eller snarare har avsetts, som med denna bestämmelse anges i följande avsnitt. Regeringen har vidare i enlighet med bemyndigandet i -

86 Innehav skjutvapen av

11 kap. l §d vapenlagen meddelat föreskrifter andra - om att

sammanslutningar än skyttesammanslutningaf får tillstånd

ges att

inneha skjutvapen. De sammanslutningar sålunda får

som medges tillstånd att inneha skjutvapen är följande. Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Svenska skidskytteförbundet, Sveriges militära idrottsförbund, Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare samt till något dessa förbund ansluten krets, eller av förening motsvarande samt förbund samarbetsavtal är anslutna till som genom Svenska

sportskytteförbundeU, eller

2. i förordningen 1994:524 frivillig försvarsverksamhet om angiven organisationz som inte i l eller läns- eller lokalavdelning i sådan avses organisation 2 kap. 1 § VF. Innan sammanslutning en som avses i punkten 2 ges tillstånd att inneha skall

vapen polismyndigheten

inhämta ett yttrande från Försvarsmakten, det inte fråga om är om vapen som skall lånas ut eller överlåtas Försvarsmakten 2 kap. av 10 § VF.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd anges följande beträffande hos vapen sammanslutningar. När en sammanslutning inom skyttets område söker tillstånd till vapeninnehav bör polismyndigheten i första hand kontrollera om sammanslutningen har en fungerande organisation med ansvarig styrelse. Protokoll beträffande styrelseval samt stadgar bör i regel infordras. Uppgifter bör också inhämtas om antalet aktiva skyttar samtplaneradeövningar och tävlingar. För en förening åberopar samarbetsavtal - som med Sportskytteförbundet bör kontrolleras att avtalet fortfarande gäller. RPS FS 1996:6, 6.5 kap.

Svenska armborst unionen och Svenska svartkruts skytte federationen är genom samarbetsavtal anslutna till Svenska sportskytteförbundet. 2 De frivilliga försvarsorganisationerna är: Centralförbundet för befálsutbildning, Flygfältsingenjörsföreningarna, Flygvapenföreningarnas riksförbund, Frivilliga automobilkârernas riksförbund, Frivilliga flygkåren, Frivilliga motorcykelkåremas riksförbund, Frivilliga radioorganisationen, Frivilliga skytterörelsen, Försvarets personaltjänstförbund, Svenska Blâ stjärnan, Föreningen svenska röda korset i fråga om medverkan i totalförsvarets sjukvård och i verksamhet för civilbefolkningens skydd i krig, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Sjövärnkårernas riksförbund, Svenskabrukhundsklubben, Svenska fallskärmsförbundet, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Sveriges civilförsvarsförbund, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund samt i fråga frivillig befálsutbildning: Hemvärnsbefálets - om riksförbund, Kustartilleriets reservofficersförbund, Svenska Arméns och Flygvapnets reservofficersförbund, Svenska Flottans reservofñcersförbund och Svenska värnpliktsofficersförbundet.

Innehav av skjutvapen 87

Det frivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet

Förordningen om frivillig försvarsverksamhet

Enligt förut gällande 17 § kungörelsen 1970:301 om frivillig försvarsverksamhet skulle representanter för statsmyndighetema ingå

frivillig försvarsorganisations ledningsorgan enligt föreskrifter i i en organisationens grundstadgar. Bestämmelsens innebörd i sak var att vederbörande ideella sammanslutningar ålades att i sina beslutande

inkorporera personer som företrädde staten. organ

Bestämmelsen ifrågasattes av Utredningen om frivillig medverkan i totalförsvaret, i sitt betänkande uttalade att statens inflytande i

som de delar bekostas av statsbidrag borde kunna tillgodoses på annat

som sätt och att det fanns starka principiella motiv för att staten inte fortsättningsvis skulle ge de ifrågavarande organisationerna något författningsmässigt åläggande att inkorporera myndighetsrepresentanter

i sina styrelser

Den gällande förordningen 1994:524 om frivillig försvars-

nu verksamhet, trädde i kraft den 1 juli 1994, innehåller inte någon

som motsvarande bestämmelse.

Såvitt utredningen kan se finns det sålunda i dag inte något frivilligt, statligt kontrollerat skytteväsende.

Bestämmelsen i vapenlagen

Stadgandet det frivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet har

om länge funnits i vapenlagstiftningen. Enligt 1934 års vapenkungörelse kunde förening tillhörande det av staten kontrollerade frivilliga skytteväsendet medges att inneha vapen.

Enligt 1949 års vapenkungörelse kunde sådant tillstånd meddelas skytteförbund och skytteföreningar tillhörande det frivilliga statskontrollerade skytteväsendet, svenska pistolskytteförbundet, svenska sportskytteförbundet och svenska jägareförbundet samt till dessa förbund anslutna föreningar. Vidare kunde vissa andra frivilliga försvarsorganisationer, såsom t.ex. centralförbundet för befälsutbildning och svenska röda korset, liksom annan sammanslutning som Kungl. Majzt förordnat, medges sådana tillstånd. Stadgandets

formulering tyder starkt på att man med "det frivilliga statskontrol-

3Frivillig verksamhet for totalförsvaret; SOU 1992:132, s. 43 ff.

4 1934 års vapenkungörelse och 1949 års vapenkungörelse motsvarar nuvarande vapenlag. Först i samband med 1973 års vapenlag deladesstadgandenaupp i en lag och en kungörelse/förordning.

88 Innehav skjutvapen

av

lerade skytteväsendet" avsett Frivilliga skytterörelsen, eller Skytteförbundens överstyrelse, förbundet hette fram till som slutet av 1960talet. Enligt 1973 års vapenlag fick tillstånd att inneha meddelas vapen enskilda personer 2. skytteförbund, skyttekretsar eller skytteföreningar som tillhör det frivilliga, statskontrollerade skytteväsendet och 3. annan sammanslutning beträffande vilken Kungl. Maj:t förordnat därom I enlighet härmed gavs, 1974 års

genom vapenförordning, följande

sammanslutningar möjlighet att erhålla innehavstillstánd. Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Svenska jägareförbundet och Jägarnas

riksförbund/Landsbygdens

jägare samt till något dessa förbund ansluten krets eller

av förening

2. i kungörelsen 1970:301 frivillig försvarsverksamhet angiven om organisation som avses i 8 § 2 vapenlagen eller i punkten anges Senare har också Sveriges militära idrottsförbund Sveriges

numera

militäridrotts- och mångkarnpsförbund samt Svenska skidskytteförbundet tillkommit Även bestämmelsernas avfattning i 1973 års vapenlag och 1974 års

vapenförordning talar således starkt för att det är Frivilliga skytterörelsen som avses med "det frivilliga, statligt kontrollerade, skytteväsendet". Sannolikt har vapenlagens bestämmelse i denna del inte uppmärksammats i samband med att förordningen 1994:524

om frivillig

försvarsverksamhet infördes.

Museer

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas huvudmän för museer, om museet får statsbidrag enligt särskilda föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller stiftelse står under en som

länsstyrelsens tillsyn, för vapen som skall ingå i samlingarna 2 kap.

3 § c VL. Bestämmelsen infördes i vapenlagen år 19817. Innan dess saknades regler som gjorde det möjligt för få tillstånd till förvärv museer att av

5 I fråga om "det frivilliga statligt kontrollerade skytteväsendet" tillfördes även kretsarna möjlighet att erhålla tillstånd till vapeninnehav. Beträffande övriga anfördes följande i specialmotiveringen. Vad gäller övriga sammanslutningar och därtill hörande föreningar eller kretsar synes praktiska skäl tala för att bestämmelserna angående deras möjlighet att erhålla tillstånd bör utfärdas i administrativ ordning prop. 1973:166 s. 138 och 139. 5 Sveriges militära idrottsförbund togs upp i vapenförordningen år 1983 och Svenska skidskytteförbundet år 1990. 7 Prop. 198l/82:1 s. 28 ff, SFS 1981:1360.

Innehav av skjutvapen 89

skjutvapen.

I Rikspolisstyrelsens allmännaråd följande. Tillstånd får meddelashuvudmanför anges som erhåller statsbidragmed stöd av förordningen 1977:546 om statsbidrag museum till regionala museer eller som ägs av en kommun eller landstingskommun eller en stiftelse står under länsstyrelsenstillsyn. Huvudmarmenslämplighet ur laglydnadssom synpunkt bör därvid beaktasRPS FS 1996:6, 6.1 kap..

Auktoriserade bevakningsföretag

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning till väktare har meddelats tillstånd att som som lån inneha ett sådant vapen 2 kap. 3 § d VL. Bestämmelsen infördes i vapenlagen år 1978. Enligt ett Kungl. brev från 1960-talet var 1949 års vapenförordning inte tillämplig på de större bevakningsföretagen dåvarande ABAB. I samband ett av

med 1973 års vapenlagstiftning upphörde denna dispens att gälla. Be-

stämmelsen infördes främst för att begränsa antalet vapeninnehav hos bevakningsföretagen. En ökning vapemnängden skulle nämligen bli av följden de anställda måste ha sitt, särskilt specificerat, vapen. om var

4.2.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Sammanslutningars vapen

I bilaga 3 finns översiktlig presentation av de skytteförbund som en får ges tillstånd att inneha skjutvapen. Under de riksomfattande förbunden sorterar som regel regionala samt lokala enheter. På det lokala planet finns således inom Frivilliga

skytterörelsen 1 376 skytteföreningar, inom Svenska pistolskytteför-

bundet drygt 600 lokala föreningar, inom Svenska sportskytteförbundet drygt 900 lokalföreningar, inom Sveriges militär- och mång-

kampsförbund dels 170 mångkarnpsföreningar, dels 135 idrottsenheter

för militära tävlingar, inom Svenska jägareförbundet närmare 378 jaktvårdskretsar och inom Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare 175 avdelningar. Många de lokala föreningarna är anslutna av till två eller flera de riksomfattande förbunden. av Här kan också intresse att notera att uppskattningsvis 350vara av 400 föreningar har tillstånd att inneha helautomatiska skjutvapen bilaga 6.

3Prop. 1977I78:l58 s. 9-11 och 15, SFS 1978:303.

90 Innehav skjutvapen av

Museer

Sveriges största samling finns hos Statens kriminaltekniska av vapen laboratorium SKL i Linköping. SKL innehar drygt 3 500 tillståndspliktiga skjutvapen och ett stort antal andra eller vapendelar, vapen såsom exempelvis signal-, tårgas och bedövningsvapen. SKL under-

söker i många fall skjutvapen kommit till användning vid brott som och har ibland möjlighet att överta sådana beslagits vapen som av polisen och sedan förklarats förverkade. En annan av de största samlarna är Armémuseum tillhör Statens försvarshistoriska som museer, vilket i sin tur sorterar under Kulturdepartementet. Museet har omkring 2 800 licenspliktiga vapen i sina samlingar. Armémuseum

anlitas ofta av polismyndigheterna för att uttala sig vad kan om som vara en godtagbar samling. Sålunda uttalar de sig bl.a. huruvida om en uppgiven sarnlingsinriktning är rimligt definierad, vilken

omfattning

en uppgiven samling skulle få och huruvida ett visst hör till vapen ett angivet område. Såväl SKL Armémuseum är statliga institutioner, som vars vapen inte berörs av reglerna i vapenlagen. Härutöver finns det dock mängd lokala och regionala en vapensamlingar på ägs kommuner, landstingskommuner museer, som av eller stiftelser, vilka berörs vapenlagens regler. Många är inte av museer rena vapensamlare utan historiska sådana försöker återskapa och som visa en viss tidsepok, exempelvis beredskapstiden.

Auktoriserade bevakningsföretag

Det auktoriserade bevakningsföretag kan styrka det på grund som att av uppdragens art och karaktär har behov visst eller vissa skjutav vapen för sin verksamhet, har möjlighet att i eget erhålla nanm tillstånd s.k. huvudlicens att inneha för utlåning till vapen sina väktare i samband med de bevakningsuppdrag kräver

som beväpning.

Den enskilde väktaren måste polismyndigheten ha fått särskilt av ett personligt tillstånd att låna ett sådant s.k. lånelicens. vapen

4.3 De allmänna för

förutsättningarna

innehavstillstånd

4.3.1 Allmänt

I avsnittet ges en översikt över de allmänna förutsättningar gäller som för att en enskild skall kunna erhålla tillstånd inneha person att

skjutvapen.

Innehav av skjutvapen 91

Det är inte alldeles lätt att ur de rättsliga bestämmelserna kategori-

de krav som ställs på sökanden. Lagstiftningen är minst sagt rörig sera i dessa avseenden. Ur 2 kap. 4 och 5 §§ VL kan dock följande kriterier utläsas: behovskrav, ändarnålskrav och lämplighetskrav. Regeringen får, enligt 11 kap. 2 §b och f VL, förordna om vissa närmare föreskrifter i fråga om tillståndsgivningen. I enlighet härmed har regeringen i 2 kap. 3-5 VF förordnat om ålderskrav, kunskapskrav och behovskrav. Vidare har Rikspolisstyrelsen föreskrivit vissa ålderskrav RPS FS 1996:6, 3.3 kap.. Utöver dessa krav tar utredningen i detta avsnitt också upp frågorna om skjutvapens lämplighet, tillverkningsnummer skjutvapen samt tidsbegränsade tillstånd.

4.3.2 Gällande rätt

Behov

En enskild person får meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast den enskilde behöver" vapnet 2 kap. 4 § VL. Härmed

om avses ett behov av skjutvapen för att skjuta med och inte vapen för sarnlings-, prydnads- eller minnesändamåP.

I och för sig skulle man kunna säga att sökanden, för att han skall anses ha ett behov av att inneha ett skjutvapen, måste uppfylla de krav

uppställts för olika vapentyper och ändamål i fråga om viss som aktivitet, kunskaper, personlig lämplighet och ålder. Här avses dock närmast att sökanden ägnar sig en viss verksamhet eller aktivitet där skjutvapen används.

Skjutvapen för jakt

Den avlagt jägarexamen anses ha behov av jaktvapen, om inte

som särskilda skäl talar i annan riktning. För enhandsvapen, salongsgevär och injektionsvapen ställs dock särskilda krav, såsom exempelvis omfattande grytjakt, fällfängst eller yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård 2 kap. 3-5 §§ VF.

Den har jägarexamen anses i normala fall ha behov av sex

som

9Detta framgår än tydligare av äldre lagtext, exempelvis 1934 års vapenkungörelse: Tillstånd att innehava skjutvapen må meddelasallenast enskild person, som för visst ändamål finnes vara i behov av vapnet... Avser ansökanjaktvapen eller vapen som huvudsakligen har affektionsvärde eller prydnadsvärde och har vapnet förvärvats genom arv eller testamenteeller på grund av giftorätt, mätillstånd att innehava vapnet meddelas ändock att sökanden finnes vara i behov av vapnet."

92 Innehav av skjutvapen

skjutvapen, den s.k. vapengarderoben.

Skjutvapen för målskytte

I lagstiftningen är det inte angivet vad kan utgöra behov för som anses någon att inneha ett målskyttevapen. Det enda i bestämmelse som, en rörande behov, anges härvidlag är eldrör eller pipa eller annan anordning som möjliggör att till ett skjutvapen används annan ammunition än vapnet är avsett för 2 kap. 5 § 5 VF. En vanlig uppfattning är att förutsättningen att sökanden skall vara ordinarie hemvärnsman eller aktiv medlem i

vara en skytteförening

eller motsvarande bör ses som ett närmare angivande kan av vem som anses ha behov av målskyttevapen. Denna bestämmelse finns emellertid intagen under 2 kap. 3 § vapenförordningen, vari det stadgas vilka

krav som gäller i kunskapshänseende.

Det finns inte någon begränsning hur många målskytt av vapen en normalt kan anses ha behov av, motsvarande den vapengarderob som

finns för jaktvapen.

Skjutvapen för skyddsändamâl

Utan hinder av de regler gäller för jakt- och målskyttevapen, får som den som behöver skjutvapen i sin tjänst medges tillstånd inneha att ett sådant. I första hand berör denna bestämmelse väktare 2 kap. 3 §2 st. VF. Tillstånd till innehav av gasvapen kan meddelas sökande på en som grund av tjänst eller särskild omständighet har synnerligt annan ett behov av ett sådant för personligt skydd 2 kap. 5 § VF.

Ändamål

Tillstånd får meddelas endast för särskilt angivna ändamål. De flesta vapen innehas för skjutning. Tillstånd att inneha ett skjutvapen som huvudsakligen har samlarvärde, prydnadsvärde eller särskilt affektionsvårde för sökanden, får dock meddelas även för andra ändamål än skjutning. I ett sådant fall får vapnet inte utan särskilt tillstånd användas för skjutning 2 kap. 4-5 §§ VL. De ändamål omnämns i lagstiftningen är jakt kan som som vara kvalificerat, t.ex. avlivning fällfångat vilt,

av målskjutning, samling,

prydnad, minne eller skydd 2 kap. 4 § VL 2 3 och

samt kap.

5 VF.

Innehav av skjutvapen 93

Lämplighet

Vapeninnehavarens lämplighet

Tillstånd att inneha skjutvapen fâr meddelas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas 2 kap. 5 § VL.

I Rikspolisstyrelsens författningssamling gesbl.a. följande allmänna råd beträffande de allmänna lärnplighetskraven. En förutsättning för tillstånd är att den sökandegjort sig känd pålitlig, omdömesgill och laglydig. Brister sökanden i något av dessa

som avseendenbör tillstånd inte meddelas. Den som gjort sig skyldig till brott med ett

inte ringa inslag av våld eller hot bör inte medgestillstånd att inneha vapen inom en tidsperiod omkring fem år från dendag brottet begicks. Detsammagäller någon som gjort sig skyldig till ett så allvarligt brott mot jaktlagstiftningen att han ådömts frihetsstraff eller därmedjämförlig påföljd. Samma synsättbör gälla beträffandeandra fall kriminalitet där kommit till användning. Synnerligen allvarlig brottslighet

av vapen bör kunna föranleda ännu längre diskvalifrkationstid. Vid lindrigare brott eller annan form kriminalitet sombedömsvara diskvalificerande kan kortare tid, dock minst två

av år, accepteras. En sökandesomgenerellt eller regelbundet åsidosätterlagar eller för-

ordningar och visar bristande respekt för rättsregler bör inte meddelas tillstånd att inneha För att en uppfattning om sökandensskötsamheti nykterhetshänse-

vapen. ende bör regelmässigt kontroll göras i körkortsregistret. Den som har omhändertagits enligt lagen omhändertagandeav berusadepersoner m.m. LOB bör normalt inte

om

tillstånd att inneha förrän två år förflutit från tiden för omhändertagandet.Vid ges vapen något enstakaLOB-omhändertagandeav en i övrigt skötsampersonbör dock kortare tid tillämpas. I vissa fall, exempelvisom det framkommer att sökandenlider aveller har

vårdats för psykisk stöming, kan det vara nödvändigt att låta honom styrka sin

en lämplighet genomläkarintyg RPS FS 1996:6, 3.2 kap..

I lärnplighetsrekvisitet ligger vidare i viss mån också kravet på att sökanden skall ha erforderliga kunskaper samt ha uppnått en viss ålder. Dessa frågor behandlas nedan.

Skjutvapnets lämplighet

Det finns i dag inga rättsliga bestämmelser om att ett skjutvapen bör vara lämpat för sitt ändamål.

Kunskaper

Den ansöker tillstånd till innehav av skjutvapen skall, om inte

som om ansökan uteslutande annat ändamål än skjutning, visa sig kunna

avser handha sådant ansökan avser. Därvid gäller särskilda krav

vapen som

94 Innehav av skjutvapen

för olika vapentyper och ändamål 2 kap. 3 § VF.

Skjutvapen för jakt

För att få tillstånd till jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov bestående dels teoretisk del, dels praktisk del inkluderande av en en skjutprov och säker vapenhantering jägarexamen. En jägarexamen gäller utan tidsbegränsning 2 kap. 3-4 §§ VF.

Skjutvapen för målskytte

För tillstånd till innehav av målskyttevapen krävs att sökanden är ordinarie hemvärnsman eller aktiv medlem i skytteförening. Detta en

anges bland kunskapskraven i vapenförordningen.

Beträffande helautomatiska eller enhandsvapen gäller att det vapen måste föreligga synnerliga skäl för tillstånd till innehav sådant av vapen. Med detta avses troligen främst särskild skjutskicklighet, en varvid poängfordringarna för olika skyttemärken skall uppfyllas. 2 kap. 6 § VL, 2 kap. 3 § VF samt RPS FS 1996:6, 5.1 kap..

Beträffande helautomatiskavapenkrävs det vidare enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd att sökandenär en framståendeskytt, dvs. att han under några års tid tillhört den bästa tredjedelen av skyttar i förbunds- och kretstävlingar RPS FS 1996:6, 5.2 kap.

Ålder

För att få tillstånd att inneha ett helautomatiskt krävs vapen att sökanden har fyllt 20 år. För enhandsvapen gäller att sökanden skall ha fyllt 18 år. Undantag från ålderskraven får göras det finns om särskilda skäl. Tillstånd till innehav skjutvapen för något av annat ändamål än jakt eller målskjutning får meddelas endast den har som fyllt 18 år. Detta gäller dock inte start- eller signalvapen eller vapen som gjorts varaktigt obrukbara 2 kap. 3 § VF. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter kan undantag från kravet på att sökanden skall ha fyllt 20 år för att få tillstånd till innehav av helautomatiskt vapen göras sökanden är framstående tävom en

° Utan hinder härav får tillstånd att inneha skjutvapen till sökande behöver ges som vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annatskjutvapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Ar det fråga utländsk om säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesökeller liknande eller för som ansvarar personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i ärendet ske med Utrikesdepartementet 2 kap. 3 § 2 st VF.

.

Innehav av skjutvapen 95

lingsskytt och tillhör åtminstone länseliten. När det gäller enhands-

-vapen för målskjutning kan den som är under 18 år i vissa fall få innehavstillstånd. Sökanden skall då ha visat såväl ett för hans ålder påfallande och varaktigt intresse för målskjutning som stor skjutskicklighet. Slutligen kan en elev som genomgår utbildning vid ett

skyttegymnasium erhålla tillstånd till annat målskjutningsvapen även om eleven inte är 18 år. Detta gäller särskilt kolsyre-, luft- och fjädervapen RPS FS 1996:6, 3.3 kap..

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesvidare bl.a. följande. l fråga omjaktvapen och andra målskjutningsvapenän helautomatiskavapenoch enhandsvapen,tillämpas huvudregeln att sökanden skall ha fyllt 18 år. Ungdomar under 18 år kan emellertid få tillstånd att innehavapen om detföreligger ett särskilt behovav egnavapen.Exempelvis kan ungdomar som satsar en yrkesutbildning inom jakt och viltvård gesmöjlighet att få sådant tillstånd. Kraven skjutskicklighet och personlig lämplighet bör emellertid vara höga. Endasten somär straffmyndig bör tillstånd att inneha skjutvapen.RPS

- FS 1996:6, 3.3 och 4.1 kap.

I de allmänna rådenangesocksåatt en väktare, somär fast anställd ett auktoriserat bevakningsföretag, får meddelastillstånd att somlån innehaskjutvapen med ammunition i tjänsten först när väktaren har fyllt 20 år RPS FS 1996:6, 3.3 och 6.2 kap..

Tidsbegränsade tillstånd

Tillståndet får tidsbegränsas, om det med hänsyn till särskilda omständigheter kan förutses att vapnet inte kommer att behövas varaktigt 2 kap. 5 § VL. Bestämmelsen infördes år 1981. Departementschefen uttalade i sammanhanget att bestämmelsen bör användas restriktivt och att han för närvarande inte var beredd att föreslå en mer allmän befogenhet att tidsbegränsa vapentillstånd, något som skulle kunna ge upphov till en både för det allmänna och enskilda vapeninnehavare kostsam byråkrati liksom en viss osäkerhet i tillämpningen.

Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd tar bestämmelsenom möjlighet att tidsbegränsa ett tillstånds giltighet i första hand sikte tillstånd att inneha enhandsvapeneller helautomatiskavapen. En tidsbegränsning bör dock inte, enligt de allmänna råden, ske generellt utan efter prövning i varje enskilt fall. Dock bör en sådanalltid övervägasnär någon söker tillstånd att innehavapenför skyddsändamåleller ett farligt vapeni och för sin tjänst. En tidsbegränsning bör också komma i fråga när det gäller uppenbara tillfállighetsinnehav, dvs. i de fall det redan från början står klart att det inte är fråga om ett varaktigt behov RPS FS 1996:6, 7 kap..

" Prop. 1981/82:1 s. 30 ff.

Innehav av skjutvapen

Tillverkriingsnummer

Vid ansökan om tillstånd för innehav skjutvapen skall av vapnets

tillverkningsnummer anges. Saknas tillverkningsnummer skall

annan uppgift som tillåter identifiering anges. Polismyndigheten skall på tillståndsbeviset anteckna tillverkningsnumret eller, sådant saknas, om annan uppgift som tillåter identifiering 2 kap 6 § och 3 kap. 6 § VF. Enligt artikel 85 p.2 i Schengenkonventionen, Sverige som undertecknat, förpliktar sig de avtalsslutande parterna att anta bestämmelser att alla skjutvapen skall försedda med fast om vara ett

tillverkningsnummer för att underlätta identifiering och att de skall

vara försedda med varumärke.

4.3.3 Nuvarande faktiska förhållanden

Tidsbegränsade tillstånd

Enkäterna till landets registerenheter samt polisens utredare av våldsbrott

Det finns ingen tillgänglig statistik över hur många tillstånd i landet som är tidsbegränsade. En uppskattning utifrån uppgifterna i den grov enkät vapenutredningen tillställt landets vapenregisterenheter tyder dock på att endast 200-400 tillstånd år tidsbegränsas. Vanliga per ändamål för dessa tillstånd har uppgetts jakt, målskytte, förvavara ring, utbildning, räddningstjänst, teater och skydd. De tillstånd som utfärdas för väktare i auktoriserade bevakningsföretag begränsas vidare så gott som alltid i tiden till att gälla under den tid i fråga är personen anställd som väktare på företaget. I fråga om synpunkter på tillståndsreglerna har flera vapenregisterenheter svarat att de anser att tillstånden för enhandsvapen och helautomatiska vapen bör tidsbegränsas. Denna ståndpunkt återkommer bland svaren på vapenutredningens enkät till polisens utredare av våldsbrott.

Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen

Projektgruppen ansåg att tidsbegränsade tillstånd skulle innebära många fördelar, bl.a. skulle polisens kontrollmöjligheter, i fråga om

2 Konventionen om tillämpning Schengenavtalet den 14 juni 1985, underav av tecknad i Schengen den 19 juni 1990.

Innehav av skjutvapen 97

behov och förvaring, automatiskt bli uppföljda. Emellertid skulle åtgärden att kontrollera landets alla vapeninnehavare vara både tidsödande och kostnadskrävande. Projektgruppen stannade därför vid att föreslå att en ny paragraf införs i vapenlagen, för att reglera förfarandet med tillstånd för den för första gången för mål-

prov som skjutning ansöker tillstånd till innehav av skjutvapen. Prövotiden

om borde då lämpligen sättas till tvâ år. Grova brister skulle kunna föranleda återkallelse av tillståndet redan under prövotiden.

Tillverkningsnmmner

Av Rikspolisstyrelsens rapport Illegala framgår att, av det totala

vapen antalet anmälda förlorade skjutvapen under tiden 1972-1993, drygt 22 procent saknade tillverkningsnummer eller annan identifieringsbeteckning. Den sämst märkta gruppen var revolvrar, där 43 procent saknade märkning. För pistoler var siffran 28 procent och för hagelgevär 25 procent.

Vapenutredningens specialgranskning anmälningar, inkomna till

av rikskriminalen under det första halvåret 1996, beträffande skjutvapen saknade i dödsbon visade att över 20 procent av dessa saknade tillverkningsnummer eller annan identiñeringsmärkning.

4.4¶Skjutvapen för jakt

4.4.1 Gällande rätt

Gevär

För tillstånd till innehav gevär för jaktändamål krävs att sökanden

av avlagt prov jägarexamen som visar att han har grundläggande

- kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet. Jägarexamen,

består dels teoretisk del, dels praktisk del inkluderande som av en en skjutprov och säker vapenhantering, skall avläggas inför en provledare

förordnats av polismyndigheten efter förslag av Svenska jägaresom förbundet och Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare. Närmare föreskrifter provet meddelas av Statens naturvårdsverk. Natur-

om

RPS rapport Illegala vapen 1995:2 s. 69-72.

4 RPS:s rapport Illegala vapen 1995:2 s. 18.

5 Underlaget avser samtliga anmälningar avseendeförsta halvåret 1996, somkommit

till speciella vapenregistret i september 1996. Anmälningar där det uttryckligen angetts att vapnen förkommit före den 1 januari 1996 har rensats bort.

4 180498

98 Innehav av skjutvapen

vårdsverket har också befogenhet att i särskilda fall medge undantag från kravet på jägarexamen. Avlagd jägarexamen gäller tidsbeutan gränsning. Den som har avlagt jägarexamen ha behov jaktvapen, anses av om inte särskilda skäl föranleder annat. Detta gäller dock endast i fråga 1 om gevär och inte för enhandsvapen. Tillstånd för salongsgevär får endast för avlivande fällfångat vilt. Vidare får tillstånd för in- p ges av j jektionsvapen ges endast under vissa särskilda förutsättningar 2 kap. 1 3- 5 §§ VF.

l

Enligt övergångsbestämmelsen till ändringen SFS 1986:239 i

l

vapenkungörelsen behöver den som innehade vapen den l januari 1985 inte avlägga jägarexamen vid förvärv av vapen av samma vapentyp förutsatt att förvärv sker under tiden det tidigare tillståndet gäller eller inom ett år från det att det upphört att gälla.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesbl.a. följande. Jaktlagstiftningensbestämmelser om vilka skjutvapen som får användas för jakt skall beaktas vid prövningen av en ansökan om tillstånd till innehav av jaktvapen. Hänsyn skall också tas till Statens naturvårdsverks klassning av ammunition. I huvudsak bör den för självständig utlåning föreskrivna åldersgränsen, 18 år, gälla även för tillstånd till innehav av jaktvapen. Åldersgränsenär emellertid inte absolut. Ungdomar mellan 15 och 18 år som satsar en yrkesutbildning inom jakt och viltvård bör kunnagesmöjlighet att få sådant tillstånd. Även andra ungdomar inom detta åldersintervall bör dennamöjlighet, under j förutsättning att ett särskilt behov av egna vapenföreligger. Kraven skjutskicklighet 1 och personlig lämplighet bör emellertid vara höga RPS FS 1996:6, 4 kap..

En jägare anses i normala fall ha behov ett visst antal den av vapen, s.k. vapengarderoben. Begreppet myntades i ett samarbete mellan Rikspolisstyrelsen och Svenska jägareförbundet år 1979 och blev närmare definierat i Rikspolisstyrelsens allmänna råd år 1980. Avsikten var att förenkla prövningen vid tillståndsmyndigheterna och att åstadkomma en mer enhetlig bedömning. Sålunda krävs det ingen dokumentation om tillgång till jaktmark eller bevis på att jakt i praktiken idkas, något som tidigare krävdes.

Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd får enjägare ha upp till sex vapen i sin vapengarderob utan närmare prövning av behovetän avlagd jägarexamen. Det behöver inte vara olika typer av skjutvapen. Dock räknas inte enhandsvapenoch salongsgevär in i

6 En fullständig jägarexamen består av två teoretiska och tre praktiska prov. De teoretiska proven är grundprov och högviltprov. Grundprovets del består ämnen av som artkännedom, jakt- och vapenlagstiftning, jaktetik, ekologi, viltvård och jaktmetoder. De praktiska proven är hagelvapenprov, grundprov/kulvapen och högviltprov/kulvapen. Bestämmelsernaomjägarexamen finns i SNFS 1985:2; NV 21 . Generell dispens från kravet jägarexamen har getts i fråga om exempelvis gästjägare från andra länder. 7 Med salongsgevär avses enskottsgevär med kaliber 5,6 i klass 4 med vikt mm en 1 som i orginalutförande understiger 2,5 kg RPS FS 1996:6, 4.7 kap..

Innehav av skjutvapen 99

vapengarderoben.För dessakategorier av skjutvapenställs högre krav änenbart avlagd g jägarexamen för att tillstånd skall beviljas. Extra pipor till vapen räknasvidare inte in i antalet vapen. Tillstånd till fler än sex vapen bör medges endast om ett mycket kvalificerat behov föreligger. I stället får jägaren anpassasitt vapeninnehavtill vapengarderoben och denjakt som faktiskt bedrivs. Om något av de äldre vapnen är ett med särskilt affektionsvärde eller huvudsakligt prydnadsvärde, får tillståndet vapen ändras till minnes- eller prydnadsändamâlRPS FS 1996:6, 4.4-5 kap.. att avse

Enhandsvapen

Tillstånd att inneha enhandsvapen får meddelas endast om det finns

synnerliga skäl 2 kap. 6 § VL. Behov att inneha skjutvapen bör i fråga om enhandsvapen för jakt

föreligga endast för följande ändamål. anses Enskottsvapen: omfattande grytjakt eller fallfångst av rovvilt

a

b Flerskottsvapen: yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller

annat kvalificerat behov 2 kap. 5 § VF.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesföljande; Eftersom tillstånd till enhandsvapen endast får meddelasom det finns synnerliga skäl är det i dessaärendennödvändigt med särskilt noggrann utredning över behovetav vapnet. Därvid bör bl.a. följande gälla. en Enskottsvapen: Tillstånd bör meddelas endastom omfattandejakt bedrivs. För att kunna dokumenteradennabör grytjakt, jakt efter mårdhundeller grävling med ställande hund, eller fällfångst habedrivits egeneller upplåten mark under några jaktsäsonger och ett särskilt fångstresultat ha uppnåtts. Flerskottsvapen:Vid bedömningenom ettbehovär kvalificerat bör inte enbartomfattningen grytjakt eller fállfångst avgörande, även exempelvis uppdrag åt av egen vara kan medräknas. Den innehar flerskottsvapen för annatändamål änjakt bör annan som kunna medgesatt användadettaävenför jakt, om kravenuppfylls för tillstånd att inneha enskottsvapen.RPS FS 1996:6, 4.6 kap.

3 1987 års vapenutredning föreslog en mindre garderob för nyblivna jägare och bedriver jakt endast i helt obetydlig omfattning och en större vapenpersoner som garderob för avanceradejägare. Den nyblivne jägaren skulle såledestill en början mer få licens på ett färre antal förslagsvis två stycken. För licens full garderob, vapen, skulle det krävas ett dokumenterat fortsatt jaktintresse och behov avjaktsex vapen, SOU 1989:44, 98-100. Justitieutskottet liksom med flertalet vapen s. - remissinstanser dock kritiskt mot förslaget. Utskottet uttalade bl.a. att det hyste - var stark tvekan i frågan huruvida det kunde finnas någon beaktansvärd brottsförebyggande effekt i utredningsförslaget om begränsning i vapengarderoben l989/90:JuU29. Departementschefen, beaktade invändningarna, framlade - som inte något förslag i denna del prop. 1990/91:l30, s. 26, 31 och 32.

100 Innehav av skjutvapen

4.4.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Allmänt om jaktvapen

Enkäten till landets vapenregisterenheter

De flesta vapen i Sverige är jaktvapen. Ett mindre antal dessa är av enhandsvapen medan den absoluta huvuddelen utgörs av gevär. På den enkät som tillställts landets vapenregisterenheter har majoriteten svarat att andelen jaktvapen troligen utgör 75 procent eller mer av det totala antalet vapen. Den nedan redovisade genomgången samtliga av tillståndsärenden i två representativa län stöder registerenheternas uppskattning av andelen jaktvapen. Av landets cirka 2,1 miljoner registrerade skjutvapen är omkring 1 856 000, eller närmare 90 procent, gevär. Härav är cirka 974 000 kulgevär, 766 000 hagelgevär och 116 000 kombinationsgevär. En del av gevären är målskyttevapen, medan den absoluta majoriteten av gevären är jaktvapen. Omkring 7 procent av alla registrerade skjutvapen är enhandsvapen. Endast en mindre del av dessa är dock jaktvapen. Slutligen kan det noteras att det hösten 1996 fanns omkring 760 200 vapentillståndshavare, vilket innebär ett genomsnittligt innehav av

2-3 vapen/person.

1995 års tillstándsärenden i Kronobergs och Västmanlands län

En genomgång av samtliga tillstândsärenden under 1995 i Kronobergs och Västmanlands län följande resultat i fråga andelen gav om jaktvapen.

Ljungby 79,5 % . . . . . . . . . . . . . . , . . Växjö 68,4 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fagersta 66,7 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . Köping 75,3 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sala 76,2 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västerås 70,2 % . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Genomgången av tillståndsärendena under 1995 i Kronobergs och Västmanlands län visade vidare att omkring 90 procent av dem som ansökte om vapentillstånd för första gången endast sökte tillstånd för

9 Uppgifterna är inhämtade under hösten 1996 bilaga Vapeninnehav. 2°I oktober 1993 uppskattademan att det Sverige fannsi 2 167521 vapenfördelade på 781 521 tillståndshavare, dvs. också då cirka 2,8 vapen/person RPS rapport Illegala vapen 1995:2, s. 14.

Innehav skjutvapen 101

av

innehav 1-2 I så gott samtliga av dessa fall ansökte

av vapen. som

för ett hagelvapen och ett kulvapen. De som ansökte om personerna tillstånd att inneha fler än tvâ vapen hade som regel ärvt dem.

1-2 vapen Fler än 2 vapen

Gevär

För tillstånd till innehav gevär för målskjutning krävs att sökanden

av

ordinarie hemvärnsman inom det allmänna hemvärnet eller driftvärär net eller aktiv medlem i skytteförening eller motsvarande organisation. För den inte fyllt 18 år krävs också intyg från organisationens

som

skjutskicklighet och personlig lämplighet 2 kap. 3 § VF.

styrelse om

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd anges bl.a. att följande förutsättningar bör vara uppfyllda för att meddelatillstånd till innehav av skjutvapen för mâlskjutning, a sökanden bör medlem i en skytteförening som är ansluten till en sådan

vara organisation somangesi VL eller VF, b föreningen bör bedriva aktivt skytte med den vapentypsomansökanavser, c skyttet med den aktuella vapentypenbör bedrivas i regi av ett förbund som angesi VL eller VF.

Sökandenbör ha varit aktiv medlemminst sexmånader innan tillståndet beviljas och haneller hon bör under dennatid regelmässigtha deltagit i organisationensskjutningar.

regelmässigtdeltar i tävlingsskytte bör kunna meddelastillstånd till innehav Den som

fler mâlskjutningsvapen typ och kaliber. I tveksamma fall bör av än ett av samma yttrande inhämtas från vederbörande länsorganisation eller skytteförbund RPS FS 1996:6, 5.1 kap..

Enhandsvapen

Tillstånd inneha enhandsvapen får meddelas endast om det finns

att synnerliga skäl 2 kap. 6 § VL.

För enhandsvapen, med undantag jakt-, kolsyre-, luft-, fjäder-

av och harpunvapen, gäller följande särskilda krav. Sökanden skall: a ha fyllt 18 år,

102 Innehav av skjutvapen

b vara aktiv medlem i skytteförening eller motsvarande organisation, samt c ha Svenska pistolskytteförbundets pistolskyttemärke i guld eller Svenska sportskytteförbundets silvermärke för internationell ñnpistol eller grovpistol eller för fripistol eller bevis att han uppfyller om motsvarande krav. Undantag från âlderskravet får göras det fimis särskilda skäl. om Tillstånd kan också ges om sökanden behöver vapnet i sin tjänst eller för sin tjänst behöver ett annat vapen än tjånstevapnet för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet 2 kap. 3 § VF. I fråga om ålderskravet har Rikspolisstyrelsen föreskrivit: Den som är under 18 år kan i vissa fall få tillstånd att inneha enhandsvapen för målskjutning. Sökanden skall då ha visat såväl ett för sin ålder påfallande och varaktigt intresse för målskjutning stor skjutskicksom lighet. Att så är fallet skall alltid styrkas intyg från styrelsen genom för den sammanslutning han tillhör. Sådant intyg skall grundas en av styrelsen gjord noggrann prövning av sökanden. Beträffande elev som genomgår utbildning vid ett skyttegymnasium skall yttrande från skolan bifogas. RPS FS 1996:6, 3.3 kap.

Beträffande enhandsvapenför målskjutning gäller enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd sammakrav som angettsunder avsnittet rörande gevär för målskjutning. Vidare angesföljande. Eftersom tillstånd till innehav av enhandsvapenendast skall meddelas om det finns särskilda skäl är det nödvändigt med en noggrann utredning om behovet av vapnet. Där sökandenåberopar aktivt medlemskapi skytteförening eller motsvarande är det särskilt viktigt att klargöra att den förening som åberopasockså bedriver skytte somomfattar den aktuella vapentypen ett aktivt sätt och i regi av förbund som avses i 2 kap. 1 § VF RPS FS 1996:6, 5.1 kap.. Kompetensprov för märke bör somregel ansesha två års giltighetstid. Är intyget om avlagt prov äldre än två år, bör sökanden åläggasatt genomgå nytt prov RPS FS 1996:6, 3.4 kap..

Helautomatiska skjutvapen

Tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen får meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl 2 kap. 6 § vapenlagen. För kulsprutepistol eller annat helautomatiskt utom enhandsvapen vapen gäller att sökanden skall a ha fyllt 20 år och b vara ordinarie hemvärnsman inom det allmänna hemvärnet eller driftvärnet eller aktiv medlem i skytteförening, förening för frivillig befälsutbildning eller motsvarande organisation samt c ha automatvapenskyttemärke i guld. Undantag från ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl. Tillstånd kan också sökanden behöver vapnet i sin tjänst eller ges om

Innehav av skjutvapen 103

för sin tjänst behöver ett annat vapen än tjänstevapnet för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet 2 kap. 3 § VF.

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter får undantag från ålderskravet göras om sökanden är en framstående tävlingsskytt och tillhör åtminstone länseliten. För att styrka att så är fallet skall i regel krävas intyg från skyttefunktionär på regional nivå RPS FS 1996:6, 3.3 kap..

Utöver de allmänna råd som angetts under avsnittet rörande gevär för målskjutning angerRikspolisstyrelsensallmänna råd att tillstånd skall gesmed stor restriktivitet. Det räcker inte med att poängfordringama uppfyllts. Därutöver fordras ett mycket stort behov av att inneha eget automatvapen. Detta kräver att sökandenär en framstående tävlingsskytt. För att ansesvara sådanbör man visa att man under några år har tillhört den bästatredjedelen av skyttar i förbunds- och kretstävlingar medautomatvapenRPS FS 1996:6, 5.2 kap..

Slutligen har Sverige förbundit sig att anpassa sin lagstiftning till EGvapendireldivet". Artikel 6 i direktivet riktar sig mot sådana vapen som finns upptagna i dess bilaga 1 under kategori A, däribland helautomatiska skjutvapen. Sålunda skall medlemsländerna vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav av skjutvapen och ammunition tillhörande kategori A. I särskilda fall får de behöriga myndigheterna bevilja tillstånd för sådana skjutvapen och sådan ammunition om det inte strider mot allmän ordning och säkerhet. Den tidigare Vapenlagsutredningen, vars uppdrag bl.a. var att undersöka vilka lagstiftningsändringar som behövdes för att uppfylla kraven i EG-direktivet, redovisade i sitt betänkande inställningen att bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen väl fyllde kravet på tillräckliga åtgärder att förhindra förvärv och innehav av vapen och ammunition tillhör kategori A. Denna inställning godtogs av

som regering och riksdag.

Kolsyre-, luft-, fjäder- och harpunvapen

Den som fyllt arton år behöver inte tillstånd för att inneha ett effektbegränsat vapen, dvs. ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning eller ett harpunvapen och som har en begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen 2 kap. 1 § VL.

För att vara tillståndsfritt krävs att vapnet uppfyller något av följande krav.

Ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan begränsad --

2 Rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen. 22Vapenlagen och EG SOU 1994:4, s. 48.

Innehav av skjutvapen

effekt om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 10 joule. Ett hel- eller halvautomatiskt kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan begränsad effekt om en projektil från fyra vapnet meter från pipans mynning har en anslagsenergi är mindre än 3 joule. som Ett kolsyrevapen är avsett med färg markera träffar - som att på deltagare i stridsspel paintballvapen skall ha sådan begränsad anses effekt om vapnet är konstruerat för att laddas med färgampuller med en minsta diameter 16 2 kap. 2 § VF. om mm Innehav av andra kolsyre-, luft- och fjädervapen, alltså som inte är

effektbegränsade, kräver tillstånd. Sådana skjutvapen

av dessa typer som innehas för målskytte är dock generellt undantagna från de särskilda krav ställs beträffande andra 2 kap. 3 § som vapen VF.

Rikspolisstyrelsens allmänna råd anger att tillstånd till målskjutning med harpunvapen i Sverige inte bör medges i annat fall än där skjutningen skall äga i regi rum av sportñske- eller sportdykareorganisation och då dessövningsplats RPS FS 1996:6, 5.10 kap..

Armborst

Armborst behandlades i samband med de materiella

förändringar som

infördes den 1 januari 1992. I denna del hänvisas till 1987 års

vapenutrednings betänkande SOU 1989:44 227 s. samt prop. 1990/91:130 30. s.

Svartkrutsvapen

En del Svartkrutsvapen är tillverkade före 1890 och därför inte tillståndspliktiga. De nytillverkade kopiorna sådana är dock av vapen tillståndspliktiga. Därvid gäller regler för svartkrutsskytt samma en som för en skytt med moderna skjutvapen, dvs. skytteproven måste avläggas med moderna skjutvapen.

Svartkrutsvapen behandlades bl.a. i DsJu 1979:17 64 och s. prop. 1981/82:1 s. 35 samt i SOU 1989:44 118 ffoch 1990/91:13O s. prop. s. 30.

Innehav av skjutvapen

4.5.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Allmänt om målskyttevapen

Enkäten till landets vapenregisterenheter

Pâ den enkät tillställts landets vapenregisterenheter har majorisom teten svarat att målskyttevapnen utgör mellan 10 och 25 procent av det totala antalet Ett tjugotal enheter bedömer att andelen utgörs av vapen. mindre än 10 procent och lika många att andelen utgörs av mer än 25 procent. Troligen ligger andelen i hela landet sammantaget runt 10-15 procent. Den nedan redovisade genomgången av samtliga tillståndsärenden i två representativa län stöder registerenheternas uppfattning om andelen målskyttevapen. Av landets cirka 2,1 miljoner registrerade skjutvapen är närmare 90 procent gevär. Majoriteten dessa är jaktvapen, medan en av minoritet utgörs målskyttevapen. I bilaga 3 presenteras de sammanav slutningar bedriver skytte med gevär och vilka typer av gevär som som därvid används. Det finns i Sverige i dag omkring 145 000 registrerade enhandsvilket motsvarar ca 7 procent av alla registrerade skjutvapen. vapen, Härav är 88 000 pistoler och 57 000 revolvrar. Majoriteten av ca dessa torde vara målskyttevapen. Bland registerenheterna är den vanligaste synpunkten tillståndsreglerna att tillstånden för enhandsvapen och helautomatiska vapen generellt bör tidsbegränsas. Andra förslag är att en motsvarighet till den s.k. vapengarderoben gäller för jaktvapen, införs även i fråga som skjutvapen för målskytte. Det har också närrmts att intygen från om skytteföreningar ibland undermåliga som beslutsunderlag. anses vara Även bland från polisens utredare våldsbrott framkommer svaren av förslag tidsbegränsade tillstånd. I övrigt några att kraven bör om anger skärpas i fråga beviljande tillstånd samt att bestämmelserna om av rörande intyg från skytteföreningar bör vara stränga och enhetliga.

1995 års tillståndsärenden i Kronobergs och Västmanlands län

En genomgång samtliga tillståndsärenden under 1995 i Kronobergs av och Västmanlands län följande resultat i fråga om andelen gav målskyttevapen

Ljungby 5,6 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Växjö 8,0 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fagersta 10,8 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . Köping 11,2 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sala 8,5 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västerås 14,3 % . . . . . . . . . . . . . . . . . .

106 Innehav av skjutvapen

Enhandsvapen

Utredning om enhandsvapens stöldbegärlighet och farlighet

Enhandsvapen är, av naturliga skäl, särskilt efterfrågade i brottsliga sammanhang. Det finns bl.a. följande utredning stöder detta som påstående.

Antalet utfärdade tillstånd för pistol och revolver utgör knappt

7 procent av det totala antalet tillstånd, medan dessa utgör drygt vapen 19 procent av det totala antalet anmälts tillgripna/förvapen som komna.

Uppgifter om beslagtagna i samband med misstanke brott vapen om visar vidare att enhandsvapen är överrepresenterade i brottsliga sammanhang. Av alla beslagtagits under såväl år 1995 år vapen som som 1996 var andelen enhandsvapen 58 procent. Under 1992 användes pistol/revolver vid 51 alla mord procent av och mordförsök med skjutvapen. Hagelgevär användes i 36 procent av fallen och militära automatvapen i 3 procent fallen. Vid rån av mot bank, post, butik och värdetransporter, med skjutvapen, i Sverige

under tiden 1987-1993 användes pistol/revolver i 79 procent av fallen, hagelgevär/kulgevär i 17 procent fallen och militära av automatvapen i 4 procent av fallen.

Att enhandsvapen är särskilt farliga antyder undersökning

en om bl.a. skottskador företogs vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm som under åren 1988-1993. Undersökningen visade att det vanligaste vapnet vid skottskada pistol/revolver 49 procent. Hagelgevär var stod för 11 procent och militära automatvapen för 6 procent.

Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen

Projektgruppen föreslog att vapenförordningen skulle ändras så det

att krävdes att sökanden innehade angivna skyttemärken eller bevis om att han uppfyllde motsvarande fordringar med den typ och av vapen kaliber ansökan omfattade. Detta torde, enligt

projektgruppen,

avsevärt minska antalet grovkalibriga i framtiden. Åtgärden vapen skulle också ge en garanti för att skytten kunde hantera det han vapen söker tillstånd för.

23Uppgifterna är sammanställdafrån landets vapenregister hösten 1996samtdet, hos Rikskriminalen förda, speciella vapenregistret åren 1990-1997. 2 Uppgiften är hämtad från de anmälningar sänts till rikskriminalen. som 25RPS rapport Illegala vapen 1995:2 s. 25. 26RPS rapport Illegala vapen 1995:2 s. 26. 27RPS rapport Illegala vapen 1995:2, s. 70 ff.

Innehav av skjutvapen 107

Synpunkter m.m. från skytterörelsen

Också inom skytterörelsen förekommer förslag till skärpningar av r kraven vid beviljande tillstånd till målskyttevapen. Detta kan av illustreras med några punkter som framförts till utredningen av

Svenska sportskytteförbundet:

licens för grovkalibriga pistoler/revolvrar skall ges tidigast efter tolv månaders aktivt medlemskap, kompetenskravet skall uppfyllas på den typ av vapen som licensan- sökan avser, licens skall endast kunna ges för vapen som är tillåtna i de olika -

skytteorganisationernas program.

I fråga intyg om medlemskap, som utfärdas av sammanom slutningar, har Svenska pistolskytteförbundet och Svenska Sportskytteförbundet tagit initiativ till samarbete med Rikspolisstyrelsen om utformande standardblankett skulle kunna tillhandahållas av av en som polisen.

Helautomatiska skjutvapen

Enkäten till landets vapenregisterenheter

Hösten 1996 fanns det 3 542 registrerade civila helautomatiska vapen i Sverige. Omkring 40 procent dessa innehas av enskilda personer, av medan övriga innehas skytteföreningar. Antalet föreningar som inav nehar helautomatiska vapen kan uppskattas till drygt 350 stycken. Över 90 procent privatpersonernas helautomatiska innehas av vapen för målskytte, övriga för sarnlingsändamål. Föreningarna innehar troligen så gott samtliga sina för målskytte. Cirka 35 som vapen procent tillstånden har meddelats före år 1973, cirka 52 procent av under åren 1973-1991 och cirka 13 procent efter år 1991 bilaga Helautomatiska vapen. Förutom de krav enligt vapenförordningen ställs för medsom delande tillstånd till innehav helautomatiskt vapen anger alla av av

polismyndigheter att de följer de allmänna råd som Rikspolisstyrelsen

utfärdat, nämligen att sökanden skall ha ett mycket stort behov av att inneha eget automatvapen och att han skall visa att han är en framstående tävlingsskytt, dvs. tillhöra den bästa tredjedelen av skyttar i förbunds- och kretstävlingar med automatvapen. I fråga om ordinarie hemvärnsmän kräver ungefär hälften av enheterna dessutom/eller att sökanden uppvisar ett intyg eller liknande från kretsordföranden eller motsvarande att behov föreligger. Att någon innehavare är om hemvärnsman utan att också aktiv målskytt förekommer dock vara endast i vapenregisterområde, vilket sig ha åtta sådana fall. ett uppger

108 Innehav skjutvapen av

Statligt ägda skjutvapen

Försvarsmakten är den största innehavaren statliga skjutvapen. av Antalet uppgår till omkring 900 000, varav de flesta är automatvapen. Härutöver innehas drygt 2 000 automatvapen polisen, Statens förav svarshistoriska museer, Försvarets materielverk, Statens kriminaltek-

niska laboratorium, Kustbevakningen och Försvarets forskningsanstalt.

Hemvärnet hör organisatoriskt till Försvarsmakten. Omkring 100 000 personer är engagerade i hemvärnsrörelsen. Hemvärnet har

cirka 70 000 handeldvapen, typen kulsprutepistol kpist och

av automatkarbin 4 Ak 4. Dessa är i huvudsak tilldelade hemvärnsmännen och förvaras i deras bostäder. Driftvärnet, är organiserat vid som vissa företag och myndigheter och som utgör en särskild hemgren av värnet, förfogar över cirka 7 000 hemvärnets av vapen.

Civil verksamhet med helautomatiska vapen

Skytte med helautomatiska bedrivs inom Frivilliga skytterörelvapen sen FSR28. FSR har drygt 100 000 medlemmar, cirka 60 000 varav är aktiva. Av dessa är cirka 2 300 aktiva kpist-skyttar och cirka 3 600 automatkarbin-skyttar. Särskilt de tillhör regel hemvärnet senare som eller en frivillig försvarsorganisation. FSR organiserar bl.a. "Rikspropagandan en stor tävling med automatkarbinskytte för vämplik- tiga.

FSR har, som den främsta frivilliga försvarsorganisationen inom

skytterörelsen, vissa uppdrag från Försvarsmakten. Ett relativt nytt uppdrag för FSR är att utbilda omkring 650 skytteinstmktörer för att

kunna stödja Försvarsmakten vid anpassningssituation. Vad

en som

menas med uttrycket "anpassningssituation" framgår bl.a.

av riksdagens försvarsbeslut. Försvarsbeslut för perioden 1997-2001 fattades den 13 december 1996 riksdagen. Beslutet är mycket av genomgripande och medför omfattande förändring och reducering en av krigs- och grundorganisationen. I beslutet att de militära anges hoten i nuvarande omvärldsläge är starkt begränsade. Försvarsmakten skall emellertid ha förmåga att sig till förändrade krav och anpassa förutsättningar i detta avseende. Försvarsmaktens beredskap skall därför medge att organisationens huvuddel inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Riksdagen betonade härvid de frivilliga

försvarsorganisationemas fortsatta stora betydelse och att de utgör

en viktig resurs för landets försvar.

23Sammanslutningen presenteras nämnare i bilaga

Innehav av skjutvapen 109

Försvarsmaktens på den civila verksamheten med helautomatiska syn vapen

Vid vapenutredningens Sammanträffande med juridiska avdelningen på Försvarsmakten framkom bl.a. följande. Det är i Försvarsmaktens intresse att det skall finnas så lite vapen i samhället möjligt. De inom hemvärnet och driftvärnet som, ute som enligt Försvarsmakten, behöver skjutvapen erhåller sådana från försvaret. Särbestärnmelsen ordinarie hemvärnsmän i 2 kap. om 3 § VF fyller således inte någon särskild funktion för Försvarsmaktens vidkommande. Försvarsmakten uppdrag till Frivilliga skytterörelsen FSR som ger frivilligorganisation. Frivilligorganisationerna har stor betydelse är en för totalförsvaret och Försvarsmakten. Inom FSR är omkring 650 kontrakterade för att i sin tur inom ett års tid kunna

skytteinstruktörer

utbilda andra handhavande automatvapen i en anpassningsav situation. Dessa måste kunna ha tillgång till egna vapen och kunna skytteträna på sin fritid. Verksamheten är också viktig för att upprätthålla och utveckla färdigheten hos medlemmarna, vilket kan komma få betydelse vid ett väpnat angrepp och under en anatt

passningsperiod.

väsentligt intresse för Försvarsmakten att hemvärnsmän Det är av och andra får möjlighet skytteträna tid än under vardagar att annan i militär regi. En inskränkning den civila verksamheten med helautomatiska av skulle således helt klart få negativa konsekvenser för Förvapen svarsmakten. Att bedriva dagens civila verksamhet inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet är inte minst ekonomiskt otänkbart. - -

Kolsyre, luft- och fjädervapen

Det finns ingen uppgift hur många kolsyre, luft- och fjädervapen om det finns i landet, eftersom de flesta av dem inte är tillståndspliktiga och därmed inte registrerade. De flesta förbund använder sig dock av främst luftvapen, vilket i första hand lockar de yngre medlemmarna. Även denna kategori används i brottsliga sammanhang. av vapen Särskilt gäller detta sådana är snarlika mer effektfulla vapen som enhandsvapen och helautomatiska skjutvapen.

110 Innehav av Skjutvapen

4.6 för

Skjutvapen skyddsändamål

4.6.1 Gällande rätt

Väktare

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas auktoriserade bevakningsföretag för utlåning till väktare har meddelats tillstånd att lån som som inneha ett sådant vapen 2 kap. 3 § d VL. Tillstånd att inneha Skjutvapen får också till sökande ges annan som behöver vapnet i sin tjänst. Är det fråga utländsk om säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande eller för som ansvarar personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i ärendet ske med Utrikesdepartementet 2 kap. 3 § 2 st VF. Tillstånd att inneha enhandsvapen får meddelas endast det finns om synnerliga skäl 2 kap. 6 § VL.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesbl.a. följande. Behov pistol kan föreligga av för väktare med särskilt kvalificerade bevakningsuppgifter. Tillstånd får dock inte meddelas i andra fall än där väktare som skall ha fyllt 20 år och inneha fast anställning i ett auktoriserat bevakningsföretag enligt RPS föreskrifter RPS FS - 1994:12, FAP 579-2 får vara utrustad med Skjutvapen. I sådana fall beviljas bevakningsföretagettillstånd till innehavav det antal vapen sombehövs för utlåning till företagets väktare. Väktaren meddelasett personligt tillståndsbevis, s.k. lånelicens en RPS FS 1996:6, 6.2 kap..

Annan än väktare

Tårgas- och liknande anordningar

Tillstånd till innehav av gasvapen får meddelas endast för "tjänst eller annan särskild omständighet som medför ett synnerligt behov av gasvapen för personligt skydd" 2 kap. 5 § 3 VF. Tårgasanordningar m.m. har tidigare behandlats i prop. l990/9l:130 s.30 samt i samband med införandet 1996 års av vapenlag, SOU 1994:4 s. 105 ff., 1995/96:52 67 ff. prop. s. Justitieutskottet behandlade senast frågan innehav om av pepparspray m.m. ibet. 1997/98:JuU18 8 ff. s.

Skjutvapen

Det finns inga bestämmelser i vapenlagstiftningen under som anger vilka förutsättningar skjutvapen får meddelas för skyddsändamål. Som regel betraktas dessa ansökningar tillståndsmyndigheten av som en

Innehav av skjutvapen 111

ansökan skjutvapen för s.k. udda ändamål. om

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd anges bl.a. följande. Tillstånd att inneha pistol, revolver eller dylikt för skyddsändamålbör meddelasendast då ett oundgängligt vapen behov föreligger. Sådanttillstånd kan beviljas t.ex. en befälhavare fartyg i regelbunden utländsk trafik samtundantagsvisannan som för sin personliga säkerhethar ett särskilt stort behov av vapen RPS FS 1996:6, 6.2 kap.

4.6.2 Nuvarande faktiska förhållanden m.m.

Väktare

Väktare vid auktoriserade bevakningsföretag innehar som regel en s.k. lånelicens, tidsbegränsad att gälla under den tid anställningen varar. Väktarens tillstånd gäller inte för ett visst specifikt vapen, utan medför inneha något de skjutvapen som bevakningsföretaget har en rätt att av innehavstillstånd för. Som komplement till sin lånelicens medför väktaren inplastad s.k. huvudlicens, vilken upptar alla de skjuten bevakningsföretaget har rätt att inneha. vapen som Vad anförts i fråga stöldbegärlighet och farlighet m.m. besom om träffande enhandsvapen för målskytte gäller naturligtvis också för sådana vapen som innehas för skydd i tjänsten.

Annan än väktare

Det förekommer att ansöker om att få tillstånd att inneha personer för personligt skydd. Sökanden kan chaufför av något slag vapen vara eller ha enligt honom själv, utsatt position. Sådana ansökannars en, ningar beviljas ytterst sällan och då vanligen för gasvapen. numera I undantagsfall har det dock förekommit att tillstånd för personligt skyddsändamâl beviljats för enhandsvapen, t.ex. i fråga om befälhavare fartyg eller nordpolsfarare som fått tillstånd för "skydd mot isbjörn.

29I vissa fall kan exempelvis ett brottsoffer eller annan utsatt person som erhållit ett s.k. trygghetspaket från polisen, även få tillgång till tårgasspray.

112 Innehav skjutvapen

av

4.7 med

Skjutvapen samlings-, prydnads-

eller särskilt affektionsvärde

4.7. 1 Allmänt

Det främsta skälet att inneha ett skjutvapen är för att skjuta med det. Mellan 10 och 15 procent alla skjutvapen innehas emellertid för av andra ändamål än skjutning. Det är innehas vapen som av samlare eller som har ett särskilt prydnads- eller affektionsvärde. Beträffande de sistnämnda brukar tillståndet innehas ange att vapnet som "minne. Alla vapenslag finns representerade bland dessa samlings-, prydnads- och minnesvapen, även helautomatiska

skjutvapen.

4.7.2 Gällande rätt

Beträffande skjutvapen har huvudsakligt samlarvärde, som prydnadsvärde eller särskilt affektionsvärde för sökanden får tillstånd meddelas även för andra ändamål än skjutning. Tillståndet kan förenas med villkor att vapnet skall göras varaktigt obrukbart 2 kap. 4 och 5 VL. Om inte gjorts varaktigt obrukbara - vapnen måste sökanden ha fyllt 18 år för att kunna erhålla innehavstillstånd 2 kap. 3 §4 st VF.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesbl.a. följande.

Vapen hos samlare

Särskilda krav måste ställas envapensarnlarespersonliga kvalifikationer. Vidare bör det stå klart att han har ett seriöst intresse för verksamheten.Även privata samlingar godtas. Samlingens område bör vara så avgränsat att det finns rimliga möjligheter att åstadkomma en något så när komplett samling. Samlingsområden beskrivna som jaktvapen, rnilitärvapen eller halvautomatiska vapen är exempelvis för stora för att en privatperson skulle kunna åstadkomma komplett samling. Begränsningen bör en också vara så klart angiven att detär möjligt att avgöra vilka senare vapen som har sin givna plats inom ett viss samlingsinrilaning. Sedan samlaressamlingsinriktning eller en

3 1987 års vapenutredning föreslog att sådan licens endast skulle få utfärdas det om förelåg särskilda skäl SOU 1989:44, s. 102-106. Departementschefen ansåg emellertid att restriktioner i detta avseende kunde undvaras och föreslog därför inte ökade restriktioner beträffande tillståndsgivningen när det gäller dessavapen utan endast förtydligande av lagtexten. Förtydligandena innebar dels tillstånd att även för vapenmed prydnads-, affektions- eller samlarvärde får beviljas endastom det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas eller användas i strid med det ändamål somtillståndet avser, dels att inget med tillstånd vapen som avses i dessafall får användastill skjutning. Vidare fördes samlarändamål somsjälvständigt skäl för vapentillstånd prop. 1990/91:130, s. 26, 32.

Innehav av skjutvapen 113

område har prövats och befunnitsuppfylla de krav somkan ställas, bör någonytterligare behovsprövning inte göras så länge deanskaffadevapnenhar sin plats inom det angivna området.

Samlingarna medför många falli särskilda risker från säkerhetssynpunkt.Någon begränsning hur mångavapen en samlare får ha i en samling finns inte. Däremot bör

av tillståndsmyndigheten i förekommande fall besluta om särskild förvaringsföreskrift, särskilt gäller detta i fråga om enhandsvapenoch helautomatiskavapen. Helautomatiska

till vilka det finns ammunition i handeln, bör som regel inte tillåtas ingå i en vapen, vapensamling, såvida inte vapnet förvaras under mycket hög säkerhet.

Frågan om att som villkor för innehavetuppställa krav att ett vapen skall göras varaktigt obrukbart måste avgöras som en avvägning mellan säkerhetsaspektemaoch samlarintresset.Möjligheten till betryggandeförvaring gör inte sällan det onödigt med en föreskrift om obrukbarhet.

Polismyndigheten kan meddela särskilt tillstånd för skjutning med samlingsvapen. Detta bör ske endast för ett visst tillfälle och för ett visst vapen RPS FS 1996:6, 6.3 kap..

Vapen medhuvudsakligt prydnads- eller ajfektiønsvärde

Exempel huvudsakligen harprydnadsvärde är att vapnethar ett särpräglat

vapen som utseende,ovanlig konstruktion eller förekommer i ett litet antal.

Vid bedömningen affektionsvärdet är det sökandensrelation till överlåtaren eller

av vapnet som skall beaktas. Att ett vapen överlåtits genom arv, förtida arv eller genom testamente bör normalt innebära att en affektionsvärdessituation föreligger. Stor betydelse skall tillmätas sökandensuppfattning och värdet för honom.

När detgäller enhandsvapenoch helautomatiskavapen,till vilka det finns ammunition i handeln, bör innehavstillståndgesendast villkor att vapnetgörs varaktigt obrukbart RPS FS 1996:6, 6.4 kap..

4.7.3 Nuvarande faktiska förhållanden

Enkäten till landets vapenregisterenheter

Majoriteten enheterna bedömer att andelen samlar, prydnads- och

av minnesvapen utgör omkring 10 procent av det totala antalet vapen, dvs. över 200 000 Uppskattningen stämmer väl överens med

vapen. den nedan redovisade specialgranskningen som utredningen företagit

alla tillståndsärenden i tvâ län under år 1995. av

Synpunkter lämnats beträffande denna vapengrupp är att antalet

som minnesvapen borde begränsat, att tillstånd för minnesvapen

vara endast borde i undantagsfall och inte regelmässigt som nu är fallet

ges samt att det inte borde räcka med förvaring under hög säkerhet för att få samla på helautomatiska vapen.

114 Innehav skjutvapen av

1995 års tillstándsärenden i Kronobergs och Västmanlands län

En genomgång av samtliga tillståndsärenden under år 1995 i Kronobergs och Västmanlands län följande resultat i fråga gav om andelen vapen beviljade för ändamålen samling, prydnad eller minne.

Ljungby 12,5 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . Växjö 14,1 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fagersta 20,9 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . Köping 11,2 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sala 13,6 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västerås 12,3 % . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den största andelen av de genomgångna ansökningarna i denna del rörde utan tvekan minnesvapen. Genomgången visade också att det inte var ovanligt med ansökningar att få tillstånd till flera minnesom vapen gången, i vissa fall 6-7 vapen.

Särskilt om vapensamlare

Sveriges största samling finns hos Statens kriminaltekniska av vapen laboratorium SKL i Linköping. En stor samlare är statliga annan Armémuseum. Det finns också mängd lokala och regionala en vapensamlingar på museer som ägs kommuner, landstingskommuner eller av stiftelser. Museivapen har behandlats närmare under avsnitt 4.2.2. Bland de privata samlarna finns det dels vapensamlare, dels rena historiskt intresserade eller försöker återskapa personer grupper som och visa en viss tidsepok, exempelvis beredskapstiden. Ofta är samlarna anslutna till någon vapensarnlarorganisation, Svenska som t.ex. vapenstiftelsen, Samlarförbundet nordstjärnan, Skånes vapenhistoriska sällskap eller Samlarföreningen polcirkeln. Utredningen har fått uppgift om att det förekommit att samlare och historieintresserade ansökt tillstånd att inneha militära om rent vapen, som t.ex. luftvärnskanoner, vilka okänt sätt kommit i civil ägo. Sannolikt förekommer det också att sådana tillstånd beviljats.

8 Udda ändamål

4. 1 Allmänt

De huvudsakliga ändamålen, för vilka vapentillstånd meddelas, är jakt, målskytte, samling, prydnad, minne eller skydd. Vapen kan emellertid brukas även till andra, mindre vanliga, ändamål. Hos tillstånds-

Innehav av skjutvapen 115

myndigheterna kallas dessa ofta för "udda ändamål".

4.8.2 Gällande rätt

Enligt vapenlagen får tillstånd att inneha vapen meddelas endast för särskilt angivna ändamål. I vapenförordningen anges vidare vilka särskilda krav gäller för olika vapentyper. De ändamål som som härvid regleras är jakt, målskytte, samlings-, prydnads- och minnesändamål samt skyddsändamål i tjänsten 2 kap. 3-5 §§ VL samt 2 kap. 3-5 VF. De s.k. udda ändamålen är således inte reglerade i

vapenlagstiftningen.

4.8.3 Nuvarande faktiska förhållanden

får då och då in ansökningar om att få

Tillståndsmyndigheterna

tillstånd inneha för udda ändamål. Exempel på sådana är att vapen ansökningar från räddningstjänsten: för att punktera gasbehållare företag: för att testa/utveckla produkter, t.ex. skottsäkra västar bönder och slakteripersonal: för att avliva tamboskap och filmbolag: för användning vid föreställningar eller teater- -

inspelningar lantbruksgyrrmasier med jägarlinjer: för utlåning till eleverna

innehavare vilthägn: för utlåning av vapen för jakt - av anordnare utbildning i jägarexamen: för utlåning av vapen för - av övning. Som tidigare nämnts är dessa ändamål inte reglerade i lagstiftning- Det förekommer ändå att tillstånd meddelas för vissa av dessa en.

ändamål. Beträffande de uppräknade kategorierna kan följande

nämnas. Räddningstjänsten behöver kulgevär för att i samband med brand kunna punktera gasbehållare. Viss personal utbildas i att handha vapen

just för detta ändamål. Ofta löser tillståndsmyndighetema problemet

själv innehar typ och som har så att en person, som vapen av samma utbildning i handhavandet, erhåller licens på vapnet under

genomgått

den tid hans anställning hos räddningstjänsten Lânelicenser kan varar. sedan utfärdas till andra personer vid räddningstjänsten som genomgått utbildning från räddningsverket. Vapnet förvaras hos räddningssamma

tjänsten.

Vid företag, behöver vid produktutvecklingen, löser man som vapen

regel problemet att en person som uppfyller vapenlagstift-

som genom ningens krav, i fråga enhandsvapen för målskytte, innehar t.ex. om

116 Innehav av skjutvapen

vapenlicensen. Slakt av tamboskap omfattas inte begreppet jakt.

av Lagligen finns

det inget utrymme för att licens för avlivning

ge av tamboskap. Det

förekommer dock att vid slakterier personer fått tillstånd att inneha pistol, efter tillstyrkande Statens naturvårdsverk. av Inte sällan ansöker teater- och filmbolag få tillstånd om att att an-

vända riktiga vapen vid sina föreställningar. Från Rikspolisstyrelsens

sida anser man att sådana ansökningar i princip inte bör

beviljas. I

stället bör vapenattrapper brukas i dessa Det före-

sammanhang.

kommer emellertid särskilt i Stockholmstrakten - att tillstånd för sådant ändamål beviljas. Ofta "lånas" då från vapenhandvapnen en late under den tid föreställningen/inspelningen pågår, för vilket någon

person i truppen erhåller ett tidsbegränsat innehavstillstånd. Övriga uppräknade kategorier erhåller, vad utredningen erfarit, inte

i dag tillstånd att inneha för angivna ändamål. vapen

4.9 Start- och

signalvapen

Gällande rätt

Det finns ett antal olika särregleringar i vapenlagen berör som startoch signalvapen. Som exempel kan nämnas det inte krävs att att det föreligger synnerliga skäl för att tillstånd till innehav sådant av ett skall meddelas 2 kap. 6 § VL och att Sveriges riksidrottsförbund och därtill anslutna förbund och föreningar Svenska brukshundsamt klubben och därtill anslutna klubbar är från

undantagna kravet på

innehavstillstånd om innehavet gäller start- eller 2

signalvapen kap.

2 § VF. Start- och signalvapen behandlades i 1986/87:154, prop. bet. JuU 1987/88:1, prop. 1990/91:13O 54 i samband med införandet s. samt av 1996 års vapenlag; SOU 1994:4 104 och s. prop. 1995/96:52 67. s.

Innehav av skjutvapen ll7

4.10 överväganden och förslag

4.10.1 Vem får meddelas tillstånd

Bestämmelsen att det frivilliga, statligt kontrollerade skytteom väsendet" får meddelas tillstånd utgår ur vapenlagen. I lagen de förutsättningar som måste föreligga för att en anges sammanslutning skall få meddelas tillstånd att inneha egna skjutvapen. Sålunda skall sådan sammanslutning visa prov på en stabil organisation och en kontinuerlig skytteverksamhet samt en bedriva ett säkert skytte. Bestämmelserna huvudmän för museer och auktoriserade om bevakningsföretag behålls, med viss språklig justering.

Enskilda personer

Bestämmelsen i 2 kap. 3 § vapenlagen att enskilda personer får a om meddelas tillstånd att inneha skjutvapen saknas det naturligtvis skäl att i och för sig sätta i fråga så länge enskilda vapeninnehav över huvud Att enskilda sålunda får meddelas tillstånd taget accepteras. personer inneha skjutvapen framgår emellertid andra bestämmelser och att av behöver inte påpekas särskilt. Utredningen menar därför att den särskilda bestämmelsen härom kan utgå.

sammanslutningar

Det "frivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet

I 2 kap. 3 § b vapenlagen finns bestämmelsen om det frivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet. Sannolikt har man tidigare med bestämmelsen främst avsett Frivilliga Skytterörelsen, vilket skulle förklara varför denna organisation inte tagits upp bland de sammanslutningar enligt 2 kap. l § l vapenförordningen får ges tillstånd som inneha skjutvapen. Utredningen har i avsnitt 4.2.1 redogjort för att tidigare reglering beträffande frivillig försvarsverksamhet jämfört med vapenlagstiftningen. Vad utredningen funnit existerar numera ingen frivillig, statligt kontrollerad skytteverksamhet. Vapenlagens be-

3 Enligt 2 kap. l § 2 VF får dock de organisationer som omnämns i förordningen 1994:524 frivillig försvarsverksamhet ges innehavstillstând för skjutvapen. om Frivilliga skytterörelsen är en sådan organisation.

118 Innehav av skjutvapen

stämmelse förefaller således vara obsolet och kan utgå.

Vilka sammanslutningar skall ha rätt att inneha skjutvapen

Det finns i dag inte i lagen, dess förarbeten eller förordningen angivet vilka krav en sammanslutning bör uppfylla för få tillstånd att att

inneha skjutvapen. I stället i vapenförordningen endast vilka

anges dessa sammanslutningar/förbund är. Sveriges militära idrottsförbund numera Sveriges militäridrotts- och mångkampsförbund och Svenska skidskytteförbundet togs med så år 1983 respektive 1990. sent som Till utredningen samt till Justitiedepartementet, vilket överlämnat frågan till utredningen, har det vidare från två förbund Skytterörel- sens ungdomsorganisation och Sveriges förbund för praktiskt skytte inkommit begäran om att inbegripas bland de organisationer som enligt 2 kap. 1 § vapenförordningen får tillstånd att inneha ges vapen. Förbunden, även de två sistnämnda, presenteras nämnare i bilaga Utredningen har inte, inom ramen för detta arbete, haft möjlighet att nämnare studera och analysera de olika sammanslutningarna. Vid en mycket översiktlig genomgång de förbund begärt att av som nu erhålla den status som följer nuvarande 2 kap. 1 § vapenförav ordningen, nämligen rätten att ha egna skjutvapen, har inte utredningen kunnat peka på något tyder att de skulle mindre som vara lämpliga att inneha skjutvapen ån de redan etablerade sammanslutningarna. Bland den övriga skytterörelsen finns det dock, olika av skål, motståndare till att dessa förbund skulle erhålla sådan status. Frågan är alltså inte okontroversiell. Utredningen att i menar man stället för att föreslå att de nämnda förbunden antingen erhåller sådan status eller inte gör det, bör försöka lösa frågan på längre sikt, dels genom att i lagen generellt ange vilka sammanslutningar kan som komma i fråga för eget tillstånd, dels att i viss mån förändra genom den nuvarande beslutsordningen. Ett problem i sammanhanget är att det är mycket svårt att uppställa kriterier för vilka sammanslutningar bör komma som i fråga för eget innehavstillstånd. Enbart omfattningen eller medlemsantalet kan inte ge lämplig vägledning. Som exempel kan nämnas att Svenska skidskytteförbundet endast har 1 000 medlemmar, vilket förening en ny säkerligen inte skulle ha alltför svårt att nå till. De grundläggande upp kraven som bör ställas är dock, enligt utredningens mening, att en sammanslutning kan uppvisa en stabil organisation och en kontinuerlig skytteverksamhet samt att den bedriver ett skytte uppfyller som godtagbara krav på säkerhet. Slutligen bör det av lagen framgå att sammanslutningar får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast för jakt eller målskytte.

Innehav av skjutvapen 119

Vem skall bestämma vilka sammanslutningar som skall rätt att inneha egna skjutvapen

Regeringen beslutar vilka sammanslutningar skall få meddelas som tillstånd att inneha skjutvapen. Frågan är dock svårbedömd för egna regeringen, inte minst på grund att det inte finns någon kontinuerlig av uppföljning verksamheten inom sammanslutningarna. Detta innebär av dels det inte finns någon samhällskontroll över att de sammanatt slutningar tagits i vapenförordningen fortfarande håller sådan som upp klass att de kan betros med skjutvapen, dels att sådana förbund egna har starka skäl att vilja erhålla ifrågavarande status har mycket som svårt få sin sak prövad. Givetvis är det inte rimligt att föreslå att att

Regeringskansliet skall belastas med en sådan uppföljningsuppgift.

Rikspolisstyrelsen däremot har helt andra möjligheter att kontinuerligt följa utvecklingen inom skytterörelsen. Utredningen föreslår därför att Rikspolisstyrelsen i uppdrag att ha en beredande funktion i form ges kontinuerlig uppföljning av utvecklingen inom skytterörelsen av en och vidare rådge regeringen i fråga vilka sammanslutningar att om bör ha sådan status att de får meddelas tillstånd att inneha egna som skjutvapen. De sammanslutningar i dag tas upp i vapenförsom ordningen torde därvid vara självskrivna.

Museer och auktoriserade bevakningsföretag

Bestämmelserna rörande och auktoriserade bevakningsföretag museer behålls i vapenlagen. Dock bör det tydligt framgå att auktoriserade bevakningsföretag får meddelas tillstånd endast för skyddsändamål.

Udda ändamål

Beträffande udda ändamål kan det finnas godtagbara skäl att medge än någon de uppräknade kategorierna rätt att inneha även annan av

skjutvapen. Tillståndsmyndighetenbör därför, efter yttrande från Riks-

kunna meddela även sådan rätt i fråga om

polisstyrelsen, annan

skjutvapen för udda ändamål. Bestämmelsen behandlas nämnare i

avsnitt 4.10.7.

120 Innehav av skjutvapen

4.10.2 De allmänna förutsättningarna för tillstånd

Allmänt

Vapenutredningen föreslår en ny utformning tillståndsbeav stämrnelserna. I vapenlagen anges såväl de allmänna förutsättningarna för att tillstånd skall meddelas, de olika ändamålen och kraven som som är kopplade till dessa. Mer detaljerade bestämmelser vad om som avses med de olika kraven tas in i vapenförordningen.

Det är svårt att ur den nuvarande lagstiftningen utläsa i vilka hänseenden det ställs krav för meddelande tillstånd. I 2 kap. av vapenlagen omnämns krav behov och ändamål, tillstånd endast samt att får meddelas om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas. Vidare att tillstånd till helautomatiska och anges vapen enhandsvapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl. I vapenförordningen omnämns krav på viss ålder och kunskap samt närmare om behovskravet i vissa hänseenden. Slutligen har Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter i fråga ålderskravet. om Förutsättningarna för att erhålla tillstånd bör, enligt utredningens mening, uttryckas på ett tydligare sätt i lagstiftningen. De huvudsakliga krav som därvid ställs bör framgå vapenlagen, medan av mer detaljerade bestämmelser vad med de olika kraven kan om som avses bestämmas regeringen. Vapenutredningen föreslår därför av en annan systematisk uppbyggnad vapenlagstiftningen. I vapenlagen av anges såväl de allmänna förutsättningarna för att tillstånd skall meddelas som de olika ändamålen och de krav är kopplade dessa. Mer detaljesom rade bestämmelser vad med de olika kraven in i om som avses tas

vapenförordningen samt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna

råd.

Behov och ändamål

Begreppet "behov" ersätts med ett krav att sökanden skall ha giltigt skäl att inneha skjutvapen. Giltiga skäl är jakt, målskytte, skydd, samling, minne, prydnad och i viss mån även s.k. udda ändamål samt innehav och av start-

signalvapen.

I Sverige har man sedan en lång tid tillbaka använt sig uttrycket av att en vapeninnehavare skall ha "behov sitt Vad konkret av vapen. som

Innehav av skjutvapen 121

med detta är oklart. I vapenförordningen anges att den som har avses jägarexamen skall anses ha behov av jaktvapen. Beträffande övriga kategorier av vapen finns det inte någon sådan uttolkning eller förklaring. I flera andra länder, liksom i EG-vapendirektivet, talar

i stället om "good reason" eller "giltigt skäl". man

Utredningen menar att det är mindre lämpligt att tala om "behov" i samband med tillståndsgivning till innehav av vapen. Behov är ett subjektivt uttryck som inte bör användas i dessa sammanhang. Alla som vill ha vapen anser sig naturligtvis ha behov av det, till vad ändamål det vara må. Härtill kommer att det endast beträffande jaktvapen är angivet i lagstiftningen vad som skall anses utgöra ett godtagbart behov. I stället bör man få tillstånd att inneha skjutvapen endast har ett "giltigt skäl att inneha ett sådant. Detta

om man markerar ett bättre sätt att det är samhället som sätter gränserna för vad skall ett befogat vapeninnehav. I lagen bör också

som anses vara anges vad som är att anse som giltiga skäl, nämligen de ändamål för vilka ett innehavstillstånd får medges. Giltiga skäl är således innehav

skjutvapen för jakt, målskytte, skydd, samling, minne och prydnad. av Vidare kan det finnas godtagbar anledning att inneha start- och signalvapen samt i undantagsfall även att inneha att skjutvapen för ett s.k. udda ändamål. Vilka dessa udda ändamål är kan vara svårt att uttömmande på. Frågan måste bedömas från fall till fall.

ge svar Därför bör inte dessa ändamål anges i detalj i lagtexten. Utredningen tar upp frågan närmare i avsnitt 4.10.7.

Lämplighet

En bestämmelse om att ett skjutvapen skall vara lämpligt för det

avsedda ändamålet tas in i vapenlagen.

Rikspolisstyrelsen bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka

typer skjutvapen skall anses vara lämpade för olika

av som

ändamål.

Lämplighet kan avse dels vapeninnehavarens lämplighet att inneha skjutvapen, dels skjutvapnets lämplighet för visst ändamål.

32 föreligger dock, enligt vapenförordningen, endast för tjänst

Behov av gasvapen eller särskild omständighet som medför ett synnerligt behov av gasvapen för

annan personligt skydd 2 kap. 5 § p.3 VF.

33Rådetsdirektiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, Art. 5.

122 Innehav av skjutvapen

Vapeninnehavarens lämplighet

Redan i dag ställs krav på sökandens lämplighet. I vapenlagen uttrycks detta så att tillstånd får meddelas endast det skäligen kan om antas att vapnet inte kommer att missbrukas. Härmed naturligtvis avses i första hand att sökanden skall laglydig och

vara pålitlig. Rikspolissty-

relsens allmänna råd utvecklar närmare vad i som avses detta hänseende. Stadgandet kan emellertid också användas i de fall sökandens omgivning är sådan att skjutvapen inte bör förekomma i denna, t.ex. om sökanden sammanbor med någon är kriminellt besom grovt lastad eller svårt psykiskt sjuk. Huruvida en sökande är lämplig att inneha skjutvapen eller inte är

en bedönmingsfråga, där en samlad bedömning rad olika

av en omständigheter måste göras. Det är därför svårt att precisera lämplighetskravet närmare än vad i dag har gjorts som i vapenlagen. Utredningen föreslår därför ingen ändring i denna del. För kunna att göra en adekvat bedömning och för att olika tillståndsärenden skall behandlas likvärdigt är det dock viktigt

att tillståndsmyndigheterna får

del av rättspraxis på området. Spridningen denna information av bör

ske via Rikspolisstyrelsen.

Den som är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom och härigenom är satt under förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken är, enligt utredningens mening, inte lämplig att betros med skjutvapen. En sådan person bör därför inte meddelas tillstånd enligt vapenlagen. Utredningen föreslår därför att den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 11 § vapenförordningen, stadgar att bl.a. den har förvaltare som som inte får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen utan att förvaltaren samtyckt till innehavet, skärps i enlighet härmed in i samt tas vapenlagen se även avsnitt 3.3.

Skjutvapnets lämplighet

Det finns i dag inga regler i vapenlagstiftningen skjutvapen om att ett i sig skall lämpligt för det ändamål det skall nyttjas till. vara Tillståndsmyndigheterna och Svenska Jägareförbundet har dock för utredningen påpekat att det förekommer skjutvapen inte som är lämpliga för det ändamål de skall användas till. Som exempel kan som nämnas hagelgevär, utförande liknar militära helautomatiska vars vapen och med vilka det inte alls går att uppnå skottprecision samma som med ordinära hagelgevär. Sådana är naturligtvis inte vapen lämpliga i jaktsammanhang, där strävan måste minimera vara att

Innehav av skjutvapen 123

risken för skadskjutning viltet.

av

Beträffande jaktvapen bestämmer Statens naturvårdsverk inom

ramen för jaktlagstiftningen vilka vapen som får användas till detta

ändamål. Vid tillståndsgivningen tar polismyndigheten hänsyn till dessa bestämmelser. Avslår polismyndigheten en ansökan om tillstånd till innehav av ett visst vapen för jaktändamål har sökanden erfarenhetsmässigt stora möjligheter att, med stöd av Naturvårdsverkets bestämmelser, få rätt i högre instans. Eftersom jaktvapen är den vanligaste vapentypen i Sverige har alltså i praktiken Naturvårdsverket stort inflytande över vilka vapen som brukas här. Sålunda beviljas det exempelvis tillstånd för vissa halvautomatiska gevär, som enligt Naturvårdsverkets regler är tillåtna vid jakt. Ett annat område där regelverken i viss mån kommer i konflikt med varandra är frågan om ljuddämpare. Naturvårdsverket anger i sina föreskrifter att ett skjut-

får vara försett med anordning som reducerar vapnets skottljud vapen ned till 125 dBC peak, mätt 30 m från vapnets mynning. Enligt vapenlagstiftningen krävs dock tillstånd för innehav av ljuddämpare, vilket även innefattar s.k. ljudreducerande anordningar. I vapenförordningen anges att tillstånd till ljuddämpare endast får meddelas till skydd för hälsa eller miljö, om det är särskilt påkallat. Sålunda kräver tillståndsmyndigheten regelmässigt läkarintyg vid ansökan om tillstånd att inneha ljuddämpare. Den bristande samordningen mellan regelverken leder ofta till diskussioner mellan tillståndssökande och handläggare vid tillståndsmyndigheten och ger handläggarna merarbete.

Beträffande mälskyttevapen anges i vapenförordningen bl.a. att sökanden skall aktiv medlem i skytteförening eller motsvarande.

vara I Rikspolisstyrelsens allmänna råd anges att föreningen bör bedriva aktivt skytte med den vapentyp som ansökan avser. Vid revideringen, i samband med att 1996 års vapenlag infördes, tillades att skyttet med den aktuella vapentypen bör bedrivas i regi av ett förbund som anges i vapenlagen eller förordningen. Tillståndsmyndigheterna har i flera fall avslagit ansökningar om tillstånd till innehav av enhandsvapen som inte uppfyller det sistnämnda kriteriet ofta efter hörande av Svenska

--

sportskytteförbundet eller Svenska pistolskytteförbundet, vilka ställt

sig negativa till innehav av den aktuella vapentypen. Har skytte och tävlingar med vapentypen ägt rum i viss omfattning, t.ex. inom den

föreningen, är det dock inte ovanligt att högre instans beviljar egna innehavstillständ. En skyttar kan på detta sätt föra fram nya

grupp vapenklasser och skyttegrenar. Så var fallet med det s.k. magnumskyttet innan det accepterades av de större förbunden och så är fallet

34Företeelsen har påpekatsav bl.a. Svenskajägareförbundet som inkommit med en skrivelse till vapenutredningeni frågan. Förbundet föreslår dels ett förbud mot civil användning av vapentyper av militär/polisiär karaktär, dels att en bestämmelse om minirnipiplängd för hagel- och kulgevär införs.

124 Innehav skjutvapen

av

i dag med kortpipiga snub-nose enhandsvapen, inte har som godtagits av förbunden. Man kan starkt ifrågasätta om Statens naturvårdsverk eller enskilda grupper av skyttar skall ha möjlighet att påverka vilka skjutvapen som tillåts i Sverige i vart fall i den grad är fallet i dag. Beslut - som om tillstånd till innehav skjutvapen, tillsyn och övriga vapenfrågor av rörande civila skjutvapen hanteras polisen. Utredningen av menar att polisväsendet rimligen också skall ha det avgörande inflytandet över vilka skjutvapen som tillåts i landet. Andra intressen än säkerhet och skjutvapnens lämplighet bör inte få vägas in. Utredningen föreslår därför att det i vapenlagen införs bestämmelse att ett skjutvapen en om avsett för jakt, målskytte eller skydd skall lämpligt för det vara avsedda ändamålet. Om ett skjutvapen är olämpligt för ett särskilt ändamål skall tillstånd till innehav detsamma således inte av ges. Närmare bestämmelser vilka skjutvapen skall lämpliga om som anses för olika ändamål bör utfärdas Rikspolisstyrelsen. av

Kunskaper

I vapenlagen omnämns inte kravet på att sökanden skall besitta vissa kunskaper för att erhålla innehavstillstånd. Möjligen kan det tolkas in i stadgandet om att tillstånd till innehav enhandsvapen och av helautomatiska skjutvapen får meddelas endast det finns synnerliga om skäl. I vapenförordningen att den ansöker tillstånd till anges som om innehav av skjutvapen skall visa sig kunna handha sådant vapen. Hänned avses beträffande jaktvapen att vederbörande avlagt jägarexamen och beträffande vissa målskyttevapen att sökanden tagit angivna skyttemärken eller motsvarande. I samma paragraf uppställs, beträffande målskyttevapen, krav på bl.a. aktivt medlemskap i skytteförening samt ålderskrav. Alla innehavare av skjutvapen för skytteändamål bör naturligtvis kunna hantera detsamma. Det är dock svårt generellt vari att rent ange kunskapen skall bestå eftersom olika och olika ändamål typer av vapen ställer varierande krav. Beträffande jaktvapen bör sökanden, liksom i dag, visa prov på såväl teoretiska praktiska kunskaper i form som av bevis på avlagd jägarexamen. Beträffande skjutvapen för målskytte går det också att uppställa kunskapskrav, nämligen att sökanden visar prov på viss skjutskicklighet. För andra kategorier är det emellertid svårare att uppställa sådana krav.

35Flera skytteföreningar har infört ett s.k. grönt kort för nya pistolskyttar. För att erhålla ett sådant skall såväl en teoretisk som en praktisk utbildning genomgås, i likhet med jägarexamen. Aven om förekomsten av dessa gröna kort i dag inte påverkar tillståndsförfarandet kan det kanske bli aktuellt i framtiden.

Innehav av skjutvapen 125

Eftersom det inte mera generellt går att ange vari kunskapen skall bestå beträffande olika vapenslag och ändamål är det enligt utredningens mening lämpligast att för de olika ändamålstyperna, var för sig, ange närmare vad som krävs för att tillstånd skall få meddelas. Utredningen återkommer till vad som därvid bör gälla för de olika ändamålen.

Ålder

Nuvarande praxis i fråga om ålderskrav vid tillståndsgivningen tas

in i vapenlagen.

l praktiken gäller huvudregeln att endast den som är 18 år får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen. Om det föreligger särskilda skäl får undantag från huvudregeln göras. Personer under 15 år bör dock inte få innehavstillstånd, inte minst för att de ännu inte är straffmyndiga.

Utredningen att nuvarande praxis bör framgå av lagen. Ut-

menar redningen föreslår därför att en åldersregel införs i vapenlagen. Tillståndsgivningen bör även fortsättningsvis vara restriktiv vad gäller ungdomar under 18 år.

Tidsbegränsade tillstånd

Tillstånd till innehav skjutvapen för målskytte och skydd samt

av enhandsvapen för jakt skall tidsbegränsas till att gälla i högst fem år. Tillstånd får liksom tidigare tidsbegränsas även i andra fall,

det med hänsyn till omständigheterna kan förutses att skälen om för innehav av vapnet inte kommer att bli varaktiga.

Innehavstillstånd bör tidsbegränsas

En hel del skjutvapen innehas utan att nyttjas till avsett ändamål. Detta är naturligtvis inte bra dels med tanke den uttalade ambitionen att hålla antalet skjutvapen i samhället, dels med hänsyn till att

nere

är större att sådana inte tas hand och förvaras lika väl risken vapen om

används aktivt. Ett inte ovanligt exempel på skjutvasom vapen som

inte aktivt nyttjas för avsett ändamål är målskyttevapen som pen som innehas numera slutat träna och tävla med sina

av personer som

De har ändå behållit utan att i egentlig mening längre vapen. vapnen

126 Innehav av skjutvapen

ha behov av dem för målskytteverksarnhet. Har slutat aktivt man att nyttja sina vapen kan detta i och för sig grund för återkallelse vara en av tillståndet. Återkallelse tillståndet på denna grund sker av dock endast i knappt 8 procent alla återkallelseärenden. Framförallt beror av

detta att tillståndsmyndigheterna inte får kännedom

om när en person inte längre är aktiv. Frågan är hur kan råda bot på detta man förhållande. Att ålägga skyttesammanslutningarna någon form av skyldighet att rapportera de medlemmar slutar är enligt som utredningens mening ingen lösning, inte minst eftersom sammanslutningarna utgörs av ideella föreningar. Att ålägga tillståndsmyndigheterna att, på eget initiativ, från varje sammanslutning begära in medlemslistor för att denna väg kontrollera vilka alltjämt är som aktiva och härigenom utesluta dem inte är det skulle innebära som ett väsentligt administrativt merarbete knappast kan motiveras, som särskilt som det i alla fall sannolikt inte skulle innebära någon heltäckande kontroll. Dessutom är det inte bara målskyttevapen som innehas utan att nyttjas för avsett ändamål. Utredningen i stället anser att det vore mycket att vinna på generell tidsbegränsning inen av nehavstillstånden. Samhället skulle då hålla kontinuerlig kontroll en över vapeninnehavaren dels beträffande huruvida de aktivt nyttjar sina skjutvapen och därmed kan sägas ha ett giltigt skäl att inneha dem, dels i fråga om deras lämplighet att inneha skjutvapen eftersom ett tillstånd bör förnyas först efter allmän vandelsprövning. Uten redningen föreslår därför att innehavstillstånd tidsbegränsas i betydligt större omfattning än vad som är fallet i dag.

Vilka innehavstillstånd bör tidsbegränsas

Frågan är om alla innehavstillstånd bör tidsbegränsas eller detta om endast bör gälla tillstånd att inneha skjutvapen för vissa ändamål. För att det skall vara meningsfullt med förnyad prövning de olika en av förutsättningarna för tillstånd måste det så att det vid prövningen vara går att sluta sig till huruvida någon dessa inte längre föreligger. av En gemensam nämnare för alla innehavstillstånd är det absoluta kravet, oavsett vilket ändamål att det inte får finnas risk som avses, för att vapnet kan komma att missbrukas. I detta ligger framför allt att sökanden skall vara laglydig och pålitlig. Förändringar i denna förutsättning kan naturligtvis ha skett, varför det härigenom skulle gå att motivera ett förslag att alla innehavstillstånd skall tidsbeom gränsas. Emellertid handlar frågan om en tidsbegränsning innehavsav tillstånden till stor del om resurser och dessa bör sättas in för var att i möjlig mån förebygga att skjutvapen kommer till användning i brottssammanhang. Normalt sett skall förändringar beträffande vapeninnehavares lämplighet komma till tillståndsmyndighetens

Innehav av skjutvapen 127

kännedom så snart de sker, t.ex. genom information att någon

om misstänks för brott, har blivit intagen sjukhus för vård psykisk

av störning eller har tagits hand om jämlikt lagen 1976:511 om omhändertagande av berusade personer m.m. LOB. Visserligen fungerar detta informationsflöde inte alltid helt tillfredsställande särskilt inom

större polisområden eller mellan olika sådana vilket i viss mån

kunde motivera en kontinuerlig vandelsprövning. Utredningen är dock av den meningen att brister i den allmänna lämpligheten kan vara så allvarliga att resurser i stället bör satsas att förbättra informationsflödet så att ett innehavstillstånd i förekommande fall omedelbart ifrågasätts. Utredningen anser alltså inte att det är motiverat att genomföra en bestämmelse om generell tidsbegränsning av alla tillstånd enbart av denna anledning.

Förutom kravet på att innehavaren skall lämplig att inneha

vara skjutvapen finns det varierande krav beroende vilket ändamål skjutvapnet skall användas till. Kravet som, enligt vapenlagen, ställs för att få tillstånd till innehav av jaktvapen som inte är enhandsvapen är att sökanden avlagt jägarexamen. Avlagd sådan examen gäller utan begränsning i tiden. Således skulle det endast bli fråga om en lämplighetskontroll vid en förnyad prövning i dessa fall. Detsamma skulle bli fallet beträffande sådana skjutvapen som innehas för samlings-, prydnads- och minnesändamål. Nämnda innehavstillstånd bör därför, som tidigare sagts, inte tidsbegränsas. Annorlunda ställer det sig med enhandsvapen för jaktändamål. För att få ett sådant innehavstillstånd krävs att sökanden kan visa att han har särskild användning för vapnet. Detta är en sådan omständighet som varierar med tiden och vid varje tillfälle bör kunna styrkas av vapeninnehavaren. Detsamma gäller beträffande innehavstillstånd för målskytte, vars förutsättning är att vapeninnehavaren är aktiv medlem i en skyttesammanslutning, och innehavstillstånd för skydd, vars förutsättning är att vapeninnehavaren har en tjänst som oundgängligen kräver beväpning eller det annars föreligger synnerliga skäl. De sistnämnda kategorierna av tillstånd lämpar sig alltså väl för tidsbegränsning.

Sammanfattningsvis anser utredningen att tillstånd att inneha skjutvapen för målskytte eller skydd eller att inneha enhandsvapen för jakt alltid skall tidsbegränsas. Härutöver kan det finnas anledning att även i andra fall tidsbegränsa ett tillstånd. Så kan vara fallet om det redan vid tiden för meddelande av innehavstillstånd står klart att sökanden kommer att inneha skjutvapnet endast under en begränsad tid. En bestämmelse för sådana fall bör också finnas med i vapenlagen.

128 Innehav av skjutvapen

Hur lång tid bör tillstånden gälla

Eftersom bestämmelsen tidsbegränsade tillstånd syftar till om en

kontinuerlig uppföljning av att förutsättningarna för tillstånd är

uppfyllda är det önskvärt med så tät kontroll möjligt. Den som generella tidsbegränsningen vissa innehavstillständ kommer dock av att kräva en ökning till vapenenheterna. Även av resurserna om avsikten är att kostnaderna för förnyelse tillstånden skall täckas av av den avgift som tas ut i samband med ansökan är det ändå inte rimligt att öka arbetsbördan alltför mycket. Härtill kommer minst lika en viktig faktor, nämligen att kostnaderna och besvären för den enskilde vapeninnehavaren inte får bli alltför stora. Utredningen därför anser att det är rimligt att tillstånden begränsas i tiden till gälla fem är i att taget. Rent praktiskt bör förfarandet till så att tillståndshavaren själv måste ansöka förnyande sitt tillstånd och därvid styrka sin om av behörighet att även fortsättningsvis inneha skjutvapnet. Inkommer inte tillståndshavaren med ansökan förnyelse sitt tillstånd en om av förfaller det. Vapnen innehas därefter olagligt och kan i beslag tas av polismyndigheten samt förklaras förverkade. Om innehavaren inte ansöker om ett förnyat tillstånd inom den stadgade tiden och detta beror på exempelvis en allvarlig sjukdom eller någon särskild annan omständighet, kan detta medföra att försummelsen inte betraktas som uppsåtlig. Ett mindre allvarligt oaktsamhetsbrott kan då föreligga och det kan i vissa fall anses uppenbart oskäligt att förklara förvapnen verkade. Utrymmet härför torde dock begränsat. vara

Tillverkningsnununer

Av den specialgranskning anmälningar kommit in till riksav som kriminalen under det första halvåret 1996 skjutvapen saknades om som i dödsbon visade det sig att över 20 procent skjutvapnen saknade av

tillverkningsnummer eller annan identifieringsmärkning. Liknande

förhållanden har redovisats för tiden 1972-1993. Förhållandet är inte tillfredsställande polisiär synvinkel. Skjutvapen påträffas i ur som brottsliga sammanhang går nämligen sällan att spåra till tidigare en ägare, om det saknar märkning.

I vapenförordningen anges att uppgift tillverkningsnummer e.d.

om skall lämnas vid ansökan om innehavstillstånd. Eftersom det visat sig att det trots detta förekommer alldeles för många skjutvapen för vilka det saknas sådan uppgift i vapenregistret menar utredningen att bestämmelserna bör uppmärksammas Tillståndsmyndigheterna bör mera. uppmärksammas på att uppgiften alltid skall den sökande anges av samt antecknas i vapenregistret. Beträffande sådana tillstånd redan som

Innehav av skjutvapen 129

meddelats finns det möjlighet för tillståndsmyndigheten att genom registerutdrag få fram i vilka fall det saknas tillverkningsnummer. Innehavare av sådana tillstånd bör kunna tillskrivas och åläggas att komma in med uppgift som kan identifiera vapnet. I de fall ett Skjutvapen saknar identiñkationsuppgifter bör vapnet, eventuellt

polismyndighetens försorg, märkas med sådana. S.k. dold genom märkning kan användas beträffande exempelvis skjutvapen med samlings- eller prydnadsvärde.

4.10.3¶Skjutvapen för jakt

Bestämmelsen att det för tillstånd till innehav av jaktvapen

om

krävs att sökanden fullgjort särskilda kunskapsprov jägarexamen

tas in i vapenlagen.

Bestämmelsen om att det för tillstånd till innehav av enhands-

för jakt krävs att sökanden visar att han har särskild

vapen

användning för ett sådant vapen, tas in i vapenlagen.

Bestämmelsen den s.k. vapengarderoben tas in i vapenför-

om

ordningen och inskränks till att gälla högst tre skjutvapen.

Gevär

Jägarexamen

En fullständig jägarexamen innefattar såväl teoretiska som praktiska

inkluderar skjutskicklighet både med hagelgevär och prov. De senare kulgevär samt en visad god vapenhantering. Flera studieförbund har jägarkurser på sitt program och det vanligaste sättet att ta sin jägarexamen är att genomgå en sådan kurs på kvällstid, under en eller två terminer, och att komplettera med skjutträning. Det har från vissa håll invänts att det skulle vara alltför lätt att ta jägarexamen. Som exempel har nämnts att den kan "tas över ett veckoslut på någon kursgård. Visst förekommer det att kursen genomgås relativt fort på sådant sätt, men det förutsätter med all säkerhet att personen i fråga redan har skjutvana samt god kunskap om den teoretiska delen. Så länge genomgås med godkänt resultat kan det knappast ha

proven någon betydelse hur och under vilken tid man tillägnat sig kunskapen. Den nuvarande ordningen, där den som visar att han tagit en jägarexa-

kan få tillstånd att inneha jaktvapen, innebär en klar administrativ men vinst jämfört med ett system där tillståndsmyndigheten skall bedöma ett annat, varierande underlag, bestående av intyg om jaktmark,

mer bevis utförd jakt m.m. Ordningen innebär också att den enskilde

om

5 180498

130 Innehav skjutvapen av

slipper mycket arbete i form att ta av fram detta underlag och att alla jägare blir någorlunda likvärdigt bedömda.

Bestämmelsen att endast den avlagt jägarexamen om som får meddelas tillstånd att inneha jaktvapen återfinns i dag i vapenförordningen. Vapenutredningen föreslår systematik i vapenlagen ny stiftningen, där de olika ändamålen och kraven för erhålla att skjutvapen för ett visst ändamål presenteras i vapenlagen. Kravet på fullgjorda kunskapsprov bör bland dessa. anges

Vapengarderoben

Det har ifrågasätts om en jägare utan närmare prövning bör ha rätt att ha så många vapen som sex i sin s.k. vapengarderob. Utredningens

undersökning har visat att den genomsnittlige vapeninnehavaren endast innehar två till tre skjutvapen. Specialgranskningen av samtliga tillståndsärenden i två län visade vidare att omkring 90 dem procent av som för första gången ansökte tillstånd för jaktgevär endast sökte om för ett eller två vanligen kulgevär och hagelgevär. vapen; ett ett Något belägg för att det skulle vanligt att den genomgått jägarexavara som men utnyttjar sin rätt att införskaffa alla finns således sex vapnen inte. Att de flesta jägare endast innehar två till skjutvapen visar tre emellertid att detta är norrnalbehovet och inte vapengarderobens

nuvarande sex vapen. Det finns alltså utrymme för föreslå att att vapengarderoben inskränks till att omfatta endast En sådan tre vapen. inskränkning skulle ligga i linje med vapenutredningens grundtanke att antalet vapen i samhället bör reduceras. Allt tyder de flesta att jägare har få vapen och att de skaffar fler först när jakten blivit vapen en stadigt återkommande, omfattande del jägarens liv. Den mer av som bedriver jakt regelmässigt och i större omfattning bör därmed inte några problem att styrka detta, för det fall han skaffa sig avser att fler skjutvapen än tre.

Antalet vapen i vapengarderoben är i dag endast rekommendaen

tion, intagen i Rikspolisstyrelsens allmänna råd, den trots att tillämpas

relativt strikt. Det finns mycket principiellt talar för i fall som att vart regeringen bör ha ett bestämmande inflytande över hur många vapen en jägare kan tillåtas ha utan ingående prövning. Bestämmelsen mer

bör därför tas in i vapenförordningen.

Särskilt om hagelgevär

Hagelgevär anses av många som "mindre farliga vapen". De är t.ex. tillståndsfria i somliga länder, medan andra länder först på år senare tillståndsbelagt dem och börjat registrera dem.

Innehav av skjutvapen 131

Att hagelgevär på längre håll och mot större mål inte har samma effekt många kulvapen innebär absolut inte att de får ses som

som mindre farliga Ett sådant synsätt kan vara förödande, med

vapen. exempelvis sämre förvaring eller mindre aktsamhet i övrigt som följd. På kort avstånd är ett hagelgevär ett synnerligen farligt vapen och det är mycket populärt i kriminella kretsar, inte minst om det är avsågat. Omkring 20 procent de beslagtas av polisen i samband

av vapen som med brott är hagelgevär. Av dessa är omkring en tredjedel avsågade.

Med hänsyn till att hagelgevär så ofta kommer till användning i brottsliga sammanhang hade det legat nära till hands att föreslå en skärpning kraven för att få tillstånd att inneha sådant vapen.

av Hagelgevär förekommer dock redan i ett stort antal och rätt omhändertagna är de väl lämpade för sina användningsområden. Utredningen

därför inte att skärpta tillståndskrav är ett framkomligt alternativ anser för att minska brottsligheten med hagelgevär. Dock finns det all anledning uppmärksam på dess förvaring och handhavandet i

att vara övrigt.

Enhandsvapen

De flesta jaktvapen är gevär. I viss utsträckning används dock enhandsvapen vid avlivning fällfångat vilt Även detta

av m.m. om kanske är att betrakta slakt menar utredningen att det i

snarare som tillståndssammanhang får anses rymmas under begreppet jakt. Tillstånd till innehav enskottsvapen får ges om sökanden bedriver

av omfattande grytjakt eller fällfångst rovvilt. Tillstånd till innehav av

av flerskottsvapen får ges en sökande som bedriver jakt- eller viltvård yrkesmässigt eller har ett annat kvalificerat behov.

Dagens regler innebär att endast sökande som har särskild användning för enhandsvapen erhåller tillstånd att inneha ett sådant. Detta bör enligt utredningens mening framgå av vapenlagen. Någon förändring i sak avses inte. De nuvarande bestämmelserna i vapenförordningen i denna del bör behållas.

132 Innehav av skjutvapen

4.10.4¶Skjutvapen för målskytte

Bestämmelsen om att det för tillstånd till innehav målskytteav vapen krävs att sökanden är aktiv medlem i sammanslutning tas en in i vapenlagen. Detsamma gäller bestämmelsen att, för tillom stånd till innehav av enhandsvapen, sökanden dessutom skall visa prov på särskild skjutskicklighet. En bestämmelse om att, för tillstånd till innehav helautomaav tiskt skjutvapen, sökanden skall aktiv medlem i Förvara en av svarsmakten godkänd skyttesarnmanslutning, tas in i vapenlagen liksom bestämmelserna om att sökanden skall ha fyllt 20 år samt visa prov på särskild skjutskicklighet. En målskytt skall ha varit aktiv medlem i en sammanslutning i minst sex månader för att erhålla tillstånd till innehav ett gevär av eller ett ñnkalibrigt enhandsvapen, samt aktiv i minst tolv månader om vapnet är ett grovkalibrigt enhandsvapen eller ett helautomatiskt skjutvapen. Bestämmelsen tas in i vapenförordningen. Bestämmelserna om att sökanden skall uppfylla kraven för vissa angivna skyttemärken utgår ur vapenförordningen. I stället får Rikspolisstyrelsen bemyndigande att utfärda bestämmelser vad om som krävs för att sökanden skall anses ha visat på särskild prov

skjutskicklighet.

De särskilda förutsättningar som gäller enligt nuvarande 2 kap. 3 § vapenförordningen för ordinarie hemvärnsman samt, beträffande helautomatiska skjutvapen, medlem i förening för

frivillig befälsutbildning utgår.

-

Allmänt

Aktivt medlemskap m.m.

När det gäller skjutvapen för målskytte anges i nuvarande vapenförordning bl.a. att sökanden skall vara aktiv medlem i skytteförening eller motsvarande organisation. Vad närmare krävs i detta som hänseende framgår inte av lagstiftningen. I Rikspolisstyrelsens allmänna råd anges emellertid att sökanden bör ha varit aktiv i minst sex månader innan tillstånd beviljas och att han eller hon under denna tid regelmässigt bör ha deltagit i organisationens skjutningar. Vad utredningen erfarit följs de allmänna råden i denna del i princip alltid

av tillståndsmyndigheterna.

Kravet ett aktivt medlemskap bör vara en grundläggande förutsättning för att tillstånd över huvud taget skall få meddelas och bör följaktligen framgå av vapenlagen. Att ett medlemskap skall ha varat

Innehav av skjutvapen 133

viss tid för att räknas aktivt bör i sin tur framgå av vapenfören som ordningen. Vad härvid i praktiken tillämpas, nämligen en som medlemstid på minst sex månader, bör vara ett minimikrav. Vad gäller grovkalibriga enhandsvapen, dvs. enhandsvapen med en kaliber överstigande 5,6 mm .22, samt helautomatiska skjutvapen anser utredningen att mycket talar för att man bör ställa krav på en längre medlemstid än månader. I dessa fall bör i stället en tid om tolv sex månader aktiv medlem gälla. Under denna längre tid får det som förutsättas att skytten i tillräcklig mån har tillägnat sig god vapenhanteringsfönnåga och ett varaktigt seriöst intresse för sporten. Det minskar risken att "köper på sig" kraftiga vapen som sedan personer inte används på rätt sätt. En sådan bestämmelse skulle sannolikt också medföra att fler skyttar i stället enbart ägnar sig skytte med finkalibriga utveckling är att välkomna, eftersom vapen, en som sådana skjutvapen, generellt sett, torde att betrakta som mindre vara farliga. Av Rikspolisstyrelsens allmänna råd framgår det vidare att sökanden bör medlem i en sammanslutning som är ansluten till en sådan vara organisation i vapenlagen eller vapenförordningen. En som anges sådan bestämmelse innebär en kontroll över att de sammanslutningar utfärdar intyg sökandena är seriösa och att intygen är av viss som kvalitet. Detta ställer sig utredningen därför bakom. Bestämmelsen härom bör ingå i vapenlagen, i anslutning till bestämmelsen om aktivt medlemsskap. Det ytterligare krav som uppställs i Rikspolisstyrelsens allmänna råd, nämligen att föreningen bör bedriva aktivt skytte med den vapentyp ansökan samt att skyttet med den aktuella som avser vapentypen bör bedrivas i regi ett förbund som anges i vapenlagen av eller förordningen, är mer tveksamt. Denna bestämmelse innebär, strikt tillämpad, att skytte i mindre discipliner som inte finns med på de stora förbundens program, som exempelvis metallsilhuettskytte, inte något utrymme att fortleva och utvecklas för det fall utövarna ges inte använder sig just sådana vapentyper också används i förav som bundens program. Syftet är naturligtvis att förhindra att olämpliga och farliga skyttediscipliner utvecklas. Man kan emellertid fråga sig vad och skall få styra utvecklingen inom skyttevävem - som sendet. De stora förbunden med dylika bestämmelser stor makt, ges vilket kanske i och för sig kan tyckas acceptabelt eftersom de organiserar ett så stort antal skyttar. Dock är det så att vissa discipliner, ingår i någon de i lagstiftningen omnärrmda organisasom av tionerna, endast har ett relativt fåtal utövare ändå är upptagna i men Andra verksamheter som t.ex. praktiskt skytte och programmen. skytte med kortpipiga accepteras inte de stora förbunden vapen - av har trots det ganska många utövare. Rent säkerhetsmässigt, vilket men enligt utredningen bör den väsentliga frågan för lagstiftaren och vara

134 Innehav av skjutvapen

myndigheterna, kan man inte döma ut någon de omnänmda av verksamhetema. Utredningen ställer sig således tveksam till att organisationerna skall få styra utvecklingen inom skyttet. De krav som samhället kan ställa i fråga om dem innehar tillgodoses, som vapen enligt utredningens mening, genom den allmänna prövning sker som samt bestämmelsen om att skjutvapen skall lämpliga för det vara avsedda ändamålet. I anslutning härtill vill utredningen anföra den att ställer sig negativ till bl.a. Svenska sportskytteförbundets förslag om att kompetenskravet skall uppfyllas på den licensantyp av vapen som sökan avser. I och för sig vore det mycket bra varje sökande om kunde visa att han förmådde hantera just den vapentyp han att avser inneha. En sådan bestämmelse skulle dock kunna innebära att skytteklubbar anser sig behöva inneha stor mängd olika utöver en vapen dem de redan i dag har. Utlåning skulle också kunna av vapen förväntas ske i större omfattning. En sådan utveckling brottsföreär ur byggande synvinkel inte önskvärd. Bestämmelsen i nuvarande 2 kap. 3 §vapenför0rdningen att om ordinarie hemvämsman får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen utan att uppfylla övriga krav som gäller för innehavstillständ har, enligt vad utredningens undersökning visat, endast tillämpats vid en av landets över hundra registerenheter, i vart fall beträffande helautomatiska skjutvapen. Försvarsmakten har vidare angett att bestämrnelsen för deras vidkommande saknar betydelse. Utredningen föreslår att bestämmelsen, inte tycks fylla någon nämnvärd funktion, som numera

utgår ur lagstiftningen.

En vapengarderob för målskyttar

Det förekommer att målskyttar har stor mängd ibland så en vapen, många att det kan ifrågasättas de verkligen har möjlighet att om faktiskt utnyttja alla. Frågan att begränsa den mängd om vapen en enskild målskytt får inneha har diskuterats i utredningen. Hur många vapen en målskytt behöver är emellertid starkt individuellt, mycket beroende på vilka han tränar och tävlar i samt vilken tid han grenar avsätter till detta. Det är därför svårt att fastställa någon generell riktlinje i fråga om antalet vapen som bör få innehas samtidigt. Vidare gör sig samma statistiska underlag gällande anförts i fråga som om

jaktvapen, nämligen att den genomsnittlige vapenägaren endast innehar

två till tre skjutvapen. En vapengarderob för målskyttar bör enligt utredningens mening inte införas. I viss mån kommer säkert bestämmelsen, att tillstånd för

grovkalibriga enhandsvapen och helautomatiska skjutvapen får

meddelas endast den som varit aktiv skytt i minst tolv månader, att bidra till att hålla antalet målskyttevapen Vidare skall alla benere.

Innehav av skjutvapen 135

stämmelser i vapenlagen tillämpas restriktivt. I detta hänseende innebär det att utrymmet för att meddela ett flertal tillstånd till innehav

grovkalibriga enhandsvapen är begränsat. Ett riktmärke därvidlag av kan att tillstånd till innehav mer än tvâ grovkalibriga enhands-

vara av vapen endast bör medges i undantagsfall.

Gevär

Kraven i dag för att kunna få tillstånd till innehav av gevär för målskytte är att sökanden är aktiv medlem i en skytteförening eller motsvarande. Kravet behandlas ovan. Bestämmelsen bör framgå av vapenlagen. Någon saklig förändring avses inte.

Enhandsvapen

Allmänna utgångspunkter

Enhandsvapen har stor effekt, är lätta att gömma och är därför särskilt efterfrågade i kriminella kretsar. En utredning omfattande år 1992 visade att enhandsvapen använts vid över hälften av alla mord eller mordförsök med skjutvapen. Vid rån mot bank, post, butiker och värdetransporter kom enhandsvapen till användning i närmare 80 fallen. Även uppgifter vid handen att de är

procent av senare ger klart överrepresenterade bland de som beslagtagits i brottsliga

vapen sammanhang. Närmare 60 procent av de skjutvapen som polisen tog i beslag i samband med brott under åren 1995 och 1996 var sålunda enhandsvapen. Enhandsvapen är alltså mycket stöldbegärliga. Knappt 7 procent alla legalt innehavda skjutvapen är enhandsvapen. Av de

av

som anmälts stulna eller förkomna är emellertid drygt 19 provapen cent enhandsvapen. Slutligen kan det konstateras att mängden beslagtagna enhandsvapen som inte går att spåra till ett tidigare legalt innehav här i landet stadigt ökar, vilket sannolikt innebär att antalet insmugglade enhandsvapen ökar.

Från säkerhetsmässiga utgångspunkter år det klart önskvärt att mängden enhandsvapen i samhället minskas. Det har i olika sammanhang diskuterats hur man skall kunna göra detta. I Storbritannien har

gått drastiskt fram genom att den 1 juli 1997 förbjuda alla man grovkalibriga enhandsvapen och den 1 februari 1998 också alla ñnkalibriga sådana. Vapenutredningen anser dock att det, åtminstone i nuläget, att föra det för långt att genomföra en så drastisk

vore åtgärd även här i Sverige.

136 Innehav skjutvapen

av

Ti l lståndskraven

I fråga om tillståndskraven stadgar vapenlagen i dag det skall föreatt ligga "synnerliga skäl " för att man skall få tillstånd till innehav av enhandsvapen. I annan lagstiftning avses med "synnerliga skäl sådana ovanliga, oförutsebara omständigheter som inte närmare kan anges utan får beaktas särskilt från fall till fall. I vapenlagstiftningen synes synnerliga skäl närmast syfta att särskild skjutskicklighet skall visas samt att viss ålder skall ha uppnåtts. I vart fall har utredningen inte kunnat finna andra omständigheter beaktats vid tillståndsgivsom ningen. Utredningen att begreppet i detta sammanhang bör menar utmönstras och att det i stället i lagen skall i vilka hänseenden anges särskilda krav ställs. Ålderskravet bör, framgår avsnitt 4.10.2 framgå som av av lagen. Kravet på särskild skjutskicklighet bör naturligtvis även fortsättningsvis gälla. Kravet tas in i vapenlagen, i bestämmelsen rörande målskyttevapen.

Kravet på skjutskicklighet preciseras i dag i vapenförordningen, där

det anges att kraven för vissa skyttemärken eller motsvarande skall uppfyllas för att innehavstillstånd skall få meddelas. Förbunden bestämmer i sin tur, utan inblandning från regeringen, vad gäller som för de olika skyttemärkena. Till utredningen samt till Justitiedepartementet, vilket överlämnat frågan till utredningen, har det från Svenska svartkruts skytte federationen SSSF inkommit begäran en om att dagens krav på guldmärkesfordringar skall kompletteras med att även svartkrutsskyttets egna normer kan tillämpas altemativ. som Utredningen har inte, inom ramen för detta arbete, haft någon möjlighet att skaffa sig en uppfattning huruvida de nuvarande om kraven skjutskicklighet är tillfredsställande brottsförebyggande ur synvinkel eller om SSSF:s begäran bör bifallas. Det är vidare tveksamt om regeringen har sådan möjlighet. Utredningen att menar bestämmelserna i vapenförordningen olika skyttemärken är om m.m. av så detaljerad natur att frågor av denna art i stället lämpligen bör handläggas av Rikspolisstyrelsen, har helt möjlighet att som en annan kontinuerligt följa utvecklingen på området och ha insyn i vad de olika märkesfordringama innebär. Utredningen föreslår därför att Rikspolisstyrelsen bemyndigas meddela föreskrifter i ämnet. Därvid bör

36 Sammanslutningen presenteras närmare i bilaga I sin hemställan har SSSF anfört bl.a.: "I dag måste en svartkrutsskytt uppfylla fordringarna med moderna vapen, trots att många av dem enbart är intresserade av svartskrutsskytte. En del skyttar investerar också i ett eget modernt vapen och skaffar sig medlemskap även i en modemskytteklubb, ävenom manegentligen inte är intresseradavjust detta skytte. Svartkrutsskyttet är vidare särpräglat och ställer helt andra krav utövaren än skytte med moderna vapen, varför det vore lämpligt att införa svartkrutsskyttets normer som alternativa fordringar för att få innehavstillstånd för sådant vapen."

Innehav av skjutvapen 137

Rikspolisstyrelsen överväga att uppställa strängare krav för tillstånd till innehav grovkalibriga enhandsvapen. Målsättningen bör vara att på

av

sikt kraftigt minska antalet grovkalibriga enhandsvapen.

Helautomatiska vapen

Enligt EG-vapendirektivet skall medlemsländerna vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav av helautomatiska vapen. Endast i särskilda fall får tillstånd för sådana skjutvapen meddelas. Utredningen ställer sig tveksam till om den nuvarande regleringen, som tillåter civilt innehav helautomatiska vapen visserligen med krav

av

på synnerliga skäl, men ändock generellt, är alldeles lämplig i förhållande till Sveriges åtagande enligt EG-vapendirektivet. Förra

vapenlagsutredningen ansåg emellertid att så var fallet, en inställning

godtogs av regering och riksdag. som

Ett förbud mot helautomatiska skjutvapen

Finns det då något godtagbart skäl att generellt tillåta civilt skytte med helautomatiska vapen

För den utövar det aktuella skyttet är intresset naturligtvis stort

som

att dels själv få fortsätta med sin sport, dels att skyttet tillförs nya av medlemmar och på så sätt lever vidare. Ur en brottsförebyggande synvinkel måste svaret bli nej. Ett helautomatiskt vapen är mycket farligt i händerna på med brottsliga avsikter. Detta har

en person konkret visat sig ett antal allvarliga händelser som inträffat,

genom både i vårt land och i andra länder, vid vilka ett stort antal människor blivit dödade eller allvarligt skadade.

För att formellt följa Sveriges åtagande i enlighet med EG-vapendirektivet, framförallt i rent brottsförebyggande syfte, anser utred-

men ningen att civilt innehav helautomatiska vapen för skytte borde för-

av bjudas. Riksdagens försvarsbeslut för tiden 1997-2001 slår emellertid fast att Försvarsmaktens verksamheten i hög grad skall stöttas av de frivilliga organisationerna, i detta fall Frivilliga skytterörelsen med dess utbildning skjutinstruktörer och dess övnings- och tävlings-

av verksamhet i övrigt. Att helt förbjuda civila helautomatiska vapen kräver således närmare utredning om konsekvenserna för Försvars-

en makten. Utredningen därför att ett totalförbud för närvarande i

anser praktiken inte kan införas. Utgångspunkten framdeles bör dock vara att, för det fall Försvarsmakten är beroende av det helautomatiska

37Rådets direktiv 9l/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen.

138 Innehav skjutvapen

av

skyttet, detta sker inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet, dvs. med deras vapen och under deras ansvar. Med hänsyn till riksdagens och Försvarsmaktens nuvarande inställning i frågan anser utredningen inte att det är realistiskt att i

nuläget föreslå längre gående skärpningar i vapenlagstiftningen

än att allt civilt skytte med helautomatiska skjutvapen i vart fall skall äga rum inom sammanslutningar som godkänts Försvarsmakten. av Frivilliga skytterörelsen bör kunna påräkna ett sådant godkärmande, vilket i praktiken bör innebära att medlemmar i föreningar anslutna till Frivilliga skytterörelsen kan få bedriva sådant skytte och följaktligen få inneha helautomatiska skjutvapen. i För att ytterligare inskärpa vikten restriktiv tillståndsgivning av en bör de krav som i dag tas i vapenförordningeni stället i upp tas upp vapenlagen. De allmänna råd Rikspolisstyrelsen utfärdat följs i som

dag, såvitt utredningen kan bedöma, alltid alla tillståndsmyndig-

av heter. Dagens krav bör upprätthållas även framgent, med tillägget att sökanden måste sammanslutning Försvarsmakten godvara en som av känts för skytte med helautomatiska eller medlem i sådan vapen en

förening.

Kolsyre- luft- och fjädervapen

Enligt nuvarande 2 kap. 3 § vapenförordningen är kolsyre-, luft- och fjädervapen för målskytte generellt undantagna från de särskilda krav som ställs beträffande andra vapen. Således krävs inte att sökanden är medlem i någon förening eller att han kan visa skjutskickligprov het. I paragrafen anges inte att endast effektbegränsade sådana vapen avses med undantaget, vilket dock torde avsikten. Utredningens vara förslag till ny vapenlag och förordning avser emellertid alla tillståndspliktiga skjutvapen, dvs. även tillståndspliktiga kolsyre-, luftoch fjädervapen, varför problemet inte längre kvarstår.

4.10.5¶Skjutvapen för skyddsändamål

I vapenlagen införs en bestämmelse att tillstånd till innehav om av skjutvapen för skyddsändamål får meddelas endast den har som en tjänst som oundgängligen kräver detta eller det ñmls armars

synnerliga skäl.

De skjutvapen som används i tjänsten för skyddsändamål är enhandsvapen. Som nämnts i avsnitten med skjutvapen för jakt och för målskytte är sådana vapen såväl eftertraktade i kriminella kretsar, som

km

Innehav av skjutvapen 139

också i övrigt särskilt farliga. Att minska antalet enhandsvapen i samhället är således av väsentligt intresse. Utgångspunkten bör alltså vara att tillståndsmyndigheten är särskilt restriktiv med att meddela tillstånd till innehav av sådana vapen.

Det måste dock godtas att somliga yrkeskategorier innehar skjutvapen för skyddsändamâl. Hit hör framför allt vissa väktare vid auktoriserade bevakningsföretag. Det bör dock krävas att dessa väktare oundgängligen är i behov av skjutvapen för sin tjänstgöring. Det kan i sammanhanget påpekas att det i dessa fall är bevakningsföretaget som är ägare till skjutvapnen och också har innehavstillstånd för dem. Den enskilde väktaren i sin tur kan få en s.k. lånelicens med tillstånd att

inneha något av bevakningsföretagets skjutvapen under tjänstgöring.

Vad som främst avses med att tillstånd till innehav av skjutvapen för skydd får meddelas om det annars föreligger synnerliga skäl är de fall som det redan i dag meddelas tillstånd för och som snarast kan räknas under kategorin udda ändamål". I Rikspolisstyrelsens allmänna råd nämns några typexempel, såsom en befälhavare på ett fartyg i utländsk trafik eller en nordpolsfarare som behöver skjutvapen för skydd mot vilda djur.

4.10.6¶Skjutvapen med samlings-, prydnads-, eller

särskilt affektionsvärde

I vapenlagen införs bestämmelse om att tillstånd till innehav av

en ett skjutvapen för samlingsändamål får meddelas endast den som har angett ett klart definierat och avgränsat samlingsområde.

Tillstånd till innehav av ett skjutvapen med prydnads- eller särskilt affektionsvärde får meddelas endast om det finns särskilda skäl och under förutsättning att vapnet görs varaktigt obrukbart. Beträffande antalet prydnads- eller minnesvapen bör stor restriktivitet iakttas.

Allmänna utgångspunkter

Med hänsyn till skjutvapens allmänna farlighet samt deras begärlighet och användbarhet i brottsliga sammanhang kan det starkt ifrågasättas

inte aktivt används i godtagbart sammanhang, alls om vapen, som skall få förekomma. Att hela 10-15 procent, eller mellan 200 000 och 350 000 landets registrerade skjutvapen tillhör rubricerade

av kategorier är enligt utredningens mening anmärkningsvärt. Framför allt borde mängden prydnads- och minnesvapen minskas väsentligt. Att hitta hållbara argument för det nödvändiga för någon att inneha så

140 Innehav skjutvapen av

pass farliga föremål som minne eller prydnad är svårt, för att inte säga näst intill omöjligt, särskilt det rör sig flera skall om om vapen som innehas denna anledning. Ändå har utredningen förstått av att detta är något av en "helig ko" för många berörda. Ett totalförbud mot prydnads- och minnesvapen därför inte möjligt. synes vara

Samlingsvapen

Vapensamlingar kan ha ett visst vapenhistoriskt intresse. Generellt sett är sarnlarna mycket aktsamma sina och förvarar dem på om vapen ett föredömligt sätt. Att förbjuda innehav av vapensarnlingar sådana som synes därför inte vara nödvändigt av brottsförebyggande skäl. Samlingar byggs ofta upp och underhålls ideellt arbetande av personer. Kostnadsmässigt är det inte rimligt att endast statliga samlingar skall få tillåtas. Därför bör stiftelser, kommunalt ägda museer och liknande organ, vari insyn råder, ha fortsatt rätt och möjlighet att inneha vapensarnlingar. Dock kan det finnas anledning att ifrågasätta det lämpliga i att enskilda bygger personer upp omfattande vapensamlingar, även utredningen inte lämnar något om förslag i detta hänseende. Det är viktigt att samlingsornrådet är klart avgränsat och noga definierat. När tillståndsmyndigheten gång godkänt samlingsomen rådet beviljas tillstånden för de olika, i samlingen ingående, vapnen utan annan egentlig prövning än att vapnet faller inom för ramen samlingsområdet. Det är därför viktigt att prövningen sker innan samlingsornrâdet första gången godkänns. Bestämmelsen härom bör ingå i vapenlagen. Slutligen kan det beträffande vapensamlare anmärkas att det vid tiden för 1987 års vapenutredning invändes att det alltför lätt var att erhålla ett vapenhandelstillstånd och att många samlare utnyttjat detta. Sedan den 1 januari 1992, då kravet på yrkesmässighet infördes som en förutsättning för handelstillstånd, har emellertid omkring 400 sådana tillstånd återkallats, drygt 72 procent dem på grund av av att handeln inte bedrivs yrkesmässigt. Att ett handelstillstånd i dag används i syfte att samla således inte förekomma. vapen synes

Prydnads- och minnesvapen

Prydnadsvapen är inte så ofta föremål för prövning hos polismyndigheterna och ställer, vad utredningen erfarit, inte heller till några större problem vid tillståndsgivningen. Utredningen att bör anser man vara synnerligen restriktiv med att meddela tillstånd att inneha skjutvapen för prydnad.

Innehav skjutvapen 141 av

Beträffande minnesvapen utredningen att den mängd sådana anser förekommer i Sverige är alltför stor. Det är stor risk att invapen som nehavaren tar sämre hand vapen som inte ingår i en ordnad samom ling eller innehas för skytte. Om t.ex. den som ärver vapen inte själv har tillgång till andra kan det finnas brister i såväl vapenhantevapen ringsfönnågan förvaringen. Utredningen anser därför att som

polismyndigheterna bör synnerligen restriktiva med att meddela

vara tillstånd för minnesvapen. Det bör föreligga särskilda skäl för att tillstånd skall beviljas. Dessa särskilda skäl skulle exempelvis kunna

utgöras ett nära släktförhållande eller en noggrann redogörelse för av det nära förhållande mellan sökanden och överlåtaren eller vapnet som

bör förutsättning för att tillstånd skall meddelas. Sökanden bör vara en också kunna redogöra för i vilket avseende det, för varje enskilt föreligger särskilda skäl att behålla det som minne. En vapen, någorlunda utförlig och adekvat redogörelse härvidlag bör i allmänhet

kunna godtas. Det kan vidare ifrågasättas den mängd minnesvapen som en om får inneha skall obegränsad. Kanske kan ett eller två person vara speciellt förknippade med den överlåtit vapnet och vapen vara som därför utgöra ett särskilt minne. Det kan kanske också vara av värde få behålla det första vapnet haft eller vapnet med vilket man att man sköt sin första älg. Det är dock inte ovanligt att en arvtagare utan t.ex. urskiljning övertar alla de arvlâtaren innehaft. Det är inte heller vapen ovanligt fyllt sin vapengarderob med sex vapen, att personer som utökar densamma att ändra ändamålet sina "gamla" vapen genom till minnesvapen. Visserligen får han då inte skjuta med dessa vapen, det allmänna intresset att minska vapenmängden i landet men av tillgodoses inte. Risken för att fler kommer ut den illegala vapen marknaden ökar naturligtvis fler en inbrottstjuv kan komma vapen vid och brottstillfälle. Utredningen anser därför att över ett samma restriktivitet bör iakttas i fråga antalet skjutvapen som skall stor om innehas minne. Normalt bör endast ett eller möjligen två som minnesvapen från och godtas. Detta bör även gälla en samma person som tidigare tillhört innehavaren själv. vapen Slutligen bör, för det fall tillstånd till prydnads- eller minnesvapen medges, göras varaktigt obrukbara. Med detta avses att skott vapnen över huvud taget inte kan avlossas med vapnet, t.ex. genom att patronläget svetsats igen eller, patronläget är skilt från pipan, att om pipans bakre del ihop. Har vapnet lätt utbytbar pipa, bör svetsats en denna med vapnet i övrigt. Att vapnet gjorts varaktigt svetsas samman obrukbart bör styrkas antingen att vapnet visas upp för genom polismyndigheten eller ett intyg härom från en sakkunnig genom

person. Med regleringen kommer det troligen att bli mindre inden nya inneha skjutvapen för prydnads- och minnesändamål och tressant att

142 Innehav av skjutvapen

en minskning i antalet ansökningar kan därför förväntas. Detta innebär

att man får räkna med att polismyndigheterna kommer att få lösa in fler vapen än vad som är fallet i dag. Eftersom det i dag kostar mer att lösa in skjutvapen än vad staten får in vid försäljningen kommer detta att medföra något förhöjd kostnad för staten. Utredningen en föreslår att de nuvarande bestämmelserna inlösenförfarandet om ses över och justeras för att minska kostnaderna för staten. Från några håll har det gjorts gällande att en skärpning i fråga om minnesvapen i sämsta fall kan leda till vill behålla att personer, som fler vapen än de lagligen får, redovisar exempelvis i vapnen ett dödsbo som förkomna och sedan fortsätter att inneha dem olagligt. - Vapnen skulle då "komma glid" och samhället skulle mista

kontrollen över dem. Olaga vapeninnehav är dock ett brott kan som leda till fängelse och medföra att innehavarens andra vapentillstånd återkallas. Utredningen därför att inte bör hysa alltför anser man stora farhågor för en sådan utveckling.

4.10.7 Udda ändamål

Tillstånd till innehav av skjutvapen för s.k. udda ändamål får

meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl och först efter

yttrande av Rikspolisstyrelsen.

Det är otillfredsställande att det förekommer ändamål bör kunna som godtas och som tillstånd beviljas för i dag faller - - men som

utanför lagstiftningsornrådet. Framförallt gäller detta de skjutvapen

som anställda vid räddningstjänsten innehar samt skjutvapen som behövs för att utveckla vissa produkter, exempelvis skottsäkra västar.

Det kan dock förekomma andra ändamål än de uppräknade är som befogade och att i lagstiftningen omnämna alla godtagbara fall är inte

görligt. Eftersom tillstånd till udda ändamål endast undantagsvis bör bör ges Rikspolisstyrelsen höras i alla sådana fall. Alla ärenden beträffande udda ändamål bör således remitteras till Rikspolisstyrelsens vapengrupp för yttrande innan tillstándsmyndigheten fattar beslut i ärendet.

Stor vikt bör härvid läggas vid det yttrande Rikspolisstyrelsen som avgett.

5 i dödsbo och konkursbo

Skjutvapen

5.1 Gällande rätt

Den tar hand ett dödsbo eller ett konkursbo får även utan eget

som om vapentillstånd inneha de skjutvapen som ingår i boet. Rätten upphör, beträffande dödsbo, senast ett år efter dödsfallet. Skulle dödsboet dessförinnan skiftas gäller tillståndsplikt för den som erhållit skjutvapen enligt skiftet. Rätten att utan eget tillstånd inneha skjutvapen i konkursbo upphör när konkursen har avslutats. Om ett skjutvapen inte inom den stadgade tiden lämnas för skrotning eller överlåts till någon

har rätt att inneha vapnet skall vapnet lösas in av staten som 8 kap. 1 § b och VL samt 7 kap. 1-2 §§ VL.

c

När särskild anledning föreligger kan polismyndigheten föreskriva att tills vidare skall förvaras av myndigheten eller av arman

vapnen

myndigheten anvisar. Rätten för den som tar hand om döds- eller som konkursboet att inneha skjutvapnen upphör naturligtvis i samband med ett sådant beslut 8 kap. 1-2 §§ VL.

Ingår tillståndspliktiga skjutvapen bland tillgångarna i ett dödsbo eller konkursbo skall den har vård om boet göra skriftlig anmälan

som

detta hos polismyndigheten senast inom tre månader från dödsfallet om eller beslutet egendomsavträde. I anmälan skall vapnen specifi-

om

samt uppgift lämnas som har hand om vapnet för boets ceras om vem räkning hur det förvaras 11 kap. 1 § VF. Underlåtenhet i

och om detta hänseende straffas med penningböter 14 kap. 1 § 2 st VF.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesatt den normala ordningen är att dödsboet så långt möjligt bereds tillfälle att göra sig av med vapnen. Om så inte sker bör polismyndigheten inleda ett inlösenförfarande.

Beträffande beslut om förvaring enligt 8 kap. 2 § vapenlagenangesatt ett sådantbör övervägas exempelvis i fall då den somhar vård om eller tillgång till vapen i dödsbo uppenbarligen inte fyller de personliga krav somgäller för innehavstillstånd. Ett sådant beslut bör också övervägas om den som har hand om döds- eller konkursbo saknar möjlighet att förvara ett betryggande sättRPS FS 1996:6, 13 och 16.4 kap..

vapnen

144 Skjutvapen i dödsbo m.m. sou 1998:44

5.2¶Nuvarande faktiska förhållanden

Vapenregistret

I dag aviserat Riksskatteverket polismyndighetema när vapeninneen havare avlider. Denna funktion kommer emellertid upphöra under att innevarande år. För att kompensera bortfallet Riksskatteverkets av aviseringar, men också för att modernisera registerföringen i Övrigt,

har Rikspolisstyrelsen arbetat fram ett nytt vapenhanteringssystem

som inom den närmaste tiden kommer att tas i bruk. Det systemet skall nya liksom tidigare föras lokal nivå, med möjlighet till central men åtkomst av vissa uppgifter.

Uppgifter från det speciella vapenregistret

Det speciella vapenregistret, handhas rikskriminalen, insom av nehåller information stulna eller förkomna Av registret går om vapen. det att utläsa platsen för stölden respektive förlusten, dvs. bostadshus, skytteförening, militärförrâd Under posten "övriga registreras m.m. vapen som brunnit inne, förkommit på okänd plats utomhus eller liknande. Det i särklass vanligaste fallet registreras under som "övriga är emellertid skjutvapen saknas i dödsbon. Under åren som 1990-1997 registrerades hela 3 378 9 947, eller av 34 procent, av alla anmälningar under denna post. En uppskattning är att omkring 30 av dessa 34 procent utgörs saknas i dödsbon. En sådan av vapen som slutsats stöds av de specialgraraslcningar anmälningarna gjorts av som

av Rikspolisstyrelsens projektgrupp bakom rapporten Illegala

vapen

samt av vapenutredningen. Rikspolisstyrelsens projektgrupp studerade

samtliga anmälningar som kommit in under tiden juli 1992 till november 1993 och fann då att cirka 25 procent härrörde från döds-

boutredningar. Vapenutredningens genomgång av anmälningarna första

halvåret 1996 visade att ungefär 40 procent härrörde från döds-

boutredningar. Av dessa saknade drygt 20 procent tillverknings-

nummer eller annan identiñerande märkning. Omkring fjärdedelar tre var gevär, resten enhandsvapen.

Skjutvapen i dödsbo m.m. 145

5.3 överväganden och förslag

Bestämmelserna i nuvarande 8 kap. vapenlagen om skjutvapen och ammunition i dödsbo och konkursbo behålls i sak men flyttas dels till kapitlet rörande innehavstillstånd, dels till vapenförordningen.

5.3.1¶En systematisk förändring

De bestämmelser finns i nuvarande vapenlagen rörande skjutva-

som

i dödsbo och konkursbo hör systematiskt samman dels med bepen stämmelserna innehavstillstånd, dels med bestämmelserna om

om omhändertagande skjutvapen Utredningen har inte kunnat

av m.m. finna någon anledning till att de systematiskt skall särbehandlas i ett eget kapitel. Utredningen föreslår därför att de förs in under respektive ämnesområde.

Bestämmelsen i nuvarande 8 kap. l § vapenlagen flyttas således till 2 kap. vapenlagen, rör tillstånd att inneha skjutvapen m.m. Be-

som stämmelsen i 8 kap. 2 § vapenlagen flyttas till vapenförordningen, medan 3 § utgår. Vidare flyttas bestämmelsen i 11 kap. l § vapenförordningen till det inledande kapitlet i förordningen.

5.3.2 Skjutvapen saknas i dödsbon

som

Antalet skjutvapen saknas i dödsbon är uppseendeväckande högt.

som Ur kontrollsynpunkt är det inte bra att så många vapen är "på drift". Frågan är emellertid vad som kan göras saken. Problemet synes ligga i bristande kontroll över de faktiska vapeninnehaven i landet.

en Med andra 0rd stämmer inte de registrerade vapeninnehaven alltid överens med de faktiska innehaven. När det gäller vapen som saknas i dödsbon förhåller det sig inte sällan så att dessa överlåtits eller förkommit för länge sedan. Detta har dock inte anmälts till polismyndigheten varför innehavet inte avregistrerats från den aktuelle innehavaren. Först i samband med dödsfallet uppdagas förhållandet.

För att komma till rätta med antalet saknade skjutvapen torde den enda vägen att skärpa kontrollen över de faktiska innehaven.

vara Detta är emellertid fråga som inte enbart har bäring på pro-

en blematiken med saknade skjutvapen i dödsbon, utan som snarast aktualiseras i ett flertal andra sammanhang. Utredningen menar därför att det inte går att föreslå några lagstiftningsâtgärder som riktar sig direkt

dödsbovapen. Utredningen nöjer sig därför med att här redovisa mot andra åtgärder samt de förslag i övrigt som kan ha genomslagskraft

146 Skjutvapen i dödsbo m.m.

när det gäller att minska antalet saknade skjutvapen i dödsbon.

En inventering av vapeninnehaven

Bästa åtgärden för att komma till rätta med den bristande faktiska kontrollen att inventera samtliga i landet och samtidigt vore vapen att förse de vapen som saknar tillverkningsnummer eller liknande med någon form av märkning. En sådan åtgärd mycket bra från konvore trollsynpunkt men skulle samtidigt kräva betydande I dagens resurser. ekonomiska läge vore det knappast försvarligt att genomföra något sådant. En annan, något mindre omfattande, åtgärd att ta fram vore en registermetod som sorterade fram de tillstånd beviljats för som ett visst antal år sedan, förslagsvis 15-20 år sedan. Dessa tillståndsinnehavare kunde härefter, under hand, tillskrivas med förfrågan om innehavet. En variant denna åtgärd är att samtliga skjutvapen av som saknar identitetsmärkning sorteras fram, vilket är möjligt redan i dagens system utan att särskild registermetod behöver fram. tas Innehavaren får härefter inkomma med uppgift specifika om vapnets identitet eller lämna in det för märkning.

Det nya vapenhanteringssystemet

I och med att vapenregistren hittills varit lokala, separata enheter kan ett vapen vara registrerat i mer än ett register. Ett kan alltså ha vapen överlåtits för länge sedan och ha registrerats på vapeninnehaen annan vare utan att det avförts från den ursprunglige innehavaren. En del av dessa skjutvapen kommer sannolikt att kunna avföras återfunna som i och med att det nya centrala vapenhanteringssystemet kommer i bruk. Det nya systemet kommer således att öka möjligheterna till kontroll av de faktiska innehaven. De skjutvapen som saknar tillverkningsnummer eller liknande utgör ett problem eftersom de inte gär att identifiera i registren. Ett sådant vapen kan således även efter det att det vapenhanteringssystemet nya införts vara registrerat på än innehavare. Genomgången mer en av anmälningarna till det speciella vapenregistret har visat att antalet skjutvapen utan tillverkningsnummer eller motsvarande är stort, särskilt vad gäller äldre vapen.

Skjutvapen i dödsbo m.m. 147

Lagstiftningsåtgärder kan påverka antalet saknade skjutvapen i

som dödsbon

Utredningen har andra områden föreslagit del förändringar som en på sikt kan komma att minska antalet saknade skjutvapen i dödsbon. En dessa är tidsbegränsningen tillstånd för innehav av bl.a. målav av skyttevapen och enhandsvapen för jakt. Kontrollen över de faktiska innehaven kommer härmed att öka. Något också kan minska som antalet saknade skjutvapen är de skärpta återkallelsereglerna och läkarnas utvidgade amnälningsskyldighet. Fråga om vapeninnehavet kommer härmed medan vapeninnehavaren är i livet och kan bidra upp till utredningen var ett vapen tagit vägen. Anmälningsskyldigheten om kan också bidra till att skjutvapen inte förkommer efter det att en att blivit senil och kanske inte tar hand sina vapen på person t.ex. om föreskrivet sätt. De skärpta förvaringsbestämmelserna kommer vidare bidra till skjutvapen inte göms undan i källare eller liknande, att att hålls samlade i ett Säkerhetsskåp ett för dödsbodelägarna utan överblickbart vis.

5.3.3 Skjutvapen innehafts utan tillstånd som

Polismyndigheterna avslår oftast ansökningar från anförvanter som vill få tillstånd inneha skjutvapen den avlidne innehaft utan tillatt som stånd, dvs. illegalt. Det finns inget direkt lagstöd för ett sådant förfarande och länsstyrelser länsrätter har i vissa fall ändrat

numera

på polismyndighetens beslut till förmån för klaganden. Utredningen att det viktigaste i tillståndssammanhang måste menar vapeninnehavet är säkert, dvs. att tillståndshavaren är lämplig vara att inneha skjutvapen samt att vapnet i sig är lämpligt. Det faktum att att innehafts illegalt avliden person kan knappast vara en vapnet av en gör det mindre lämpligt i sig. Om sökanden egenskap hos vapnet som lämplig inneha skjutvapen, och hade fått tillstånd att inneha anses att skjutvapnet det gällt ett annat sådant, kan därför utredningen inte om någon anledning till att generellt neka denne tillstånd grund av se den tidigare innehavarens lagbrott. Om sökanden känner till att den avlidne innehade skjutvapnet illegalt ställer sig saken något annorlunda. Under sådana förhållanden kan lämpligheten eventuellt ifrågasättas och det skulle kunna stötande om sökanden erhöll invara nehavstillstånd för Detsamma kan göras gällande om avsikten vapnet. inneha skjutvapnet för minnesändamål. Att meddela tillstånd för är att någon skall kunna minnas" med stöd av ett illegalt att en person innehaft torde särskilt med hänsyn till den skärpta synen på vapen minnesvapen vara mindre lämpligt. --

6¶Handel med skjutvapen

1 Allmänt

Någon närmare definition vad med att driva handel med

av som avses skjutvapen finns inte i vapenlagen eller dess förarbeten. Den traditionella handeln, klart regleras i vapenlagstiftningen, innebär att en

som handlare köper in och bjuder ut dessa i en affärslokal. Hand-

vapen laren har då i normalfallet rätt att inneha ett visst antal vapen och transaktionerna skall antecknas i en inköpsförteckning samt en försäljningsförteckning. Emellertid förekommer det även annan slags handel med skjutvapen. En handlare kan t.ex. ha skjutvapen till försäljning i kommission, utan att äga dem. Han kan vidare förmedla

skjutvapen eller förvärva och överlåta dem vidare, utan att vid köp av något tillfälle fysiskt ta befattning med dem. Det kan i sådana fall röra sig avsevärda kvantiteter som hanteras.

om

I EG-vapendirektivetl att med vapenhandlare menas varje

anges fysisk eller juridisk näringsverksamhet helt eller delvis

person vars utgörs tillverkning, handel, byteshandel, uthyrning, reparation eller

av ombyggnad av skjutvapen.

I lagen 1992:1300 krigsmateriel används termen tillhanda-

om hållande". Härmed avses försäljning, upplåtelse, utbjudande mot vederlag, lån, gåva eller förmedling.

6.2¶Tillstånd att driva handel med vapen

6.2.1 Gällande rätt

Vapenlagstiftningen

Allmänt

Tillstånd krävs för att driva handel med skjutvapen. Den som fyllt

år behöver dock inte tillstånd för att handla med kolsyre-, luftarton

Rådets direktiv 9l/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, art. l p. 2.

150 Handel med skjutvapen

eller fjädervapen är avsett för mâlskjutning eller som harpunvapen, om vapnen är effektbegränsade.

För att tillstånd att handla med krävs vapen att handlaren: har rätt att driva handel i allmänhet, har de kunskaper behövs, - som

är ordentlig och pålitlig,

bedriver handeln yrkesmässigt - Tillståndet medför rätt att inneha skjutvapen. Tillståndet får dock

begränsas till att omfatta vissa typer skjutvapen eller av ett visst antal gången. Tillståndet får förenas med villkor skall förvaras att vapnen på ett visst sätt. Ett handelstillstånd medger också att vapen innehas för reparation, översyn eller skrotning 2 kap. l och 10 samt 4 kap. 3 § VL.

Den som driver handel med skjutvapen tillstånd, eller utan den vapenhandlare bryter mot bestämmelserna eller föreskrift som en om vapenförvaring, kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader 9 kap. 2 § VL.

Ansökan om tillstånd görs hos polismyndigheten i den ort där rörelsen skall utövas, vilken också prövar ansökan. Det krävs således ett särskilt tillstånd för varje ort handeln bedrivs på 5 som kap. 1 § och 1 kap. 3 § 4 VF. 5 kap. vapenförordningen innehåller vidare närmare bestämmelser om bl.a. vad ansökan och tillståndsbeviset skall innehålla, att Rikspolisstyrelsen utfärdar närmare föreskrifter om

kunskapskraven, att juridisk skall ha polismyndigheten

person en av godkänd föreståndare är ansvarig för rörelsen och

som att polismyn-

digheten skall godkänna de lokaler och andra utrymmen som är anordnade för förvaring. Vid förvärv

vapnens av tillståndspliktigt

skjutvapen från enskild är handlaren skyldig att kontrollera att överlåtaren har tillstånd att inneha Sådan överlåtelse vapnet. skall också anmälas till polismyndigheten inom månad. I övrigt skall handlares en förvärv skjutvapen ske efter skriftlig rekvisition. av Särskild inköpsförteckning skall föras över förvärvade och särskild förvapen säljningsbok skall föras över försålda vapen. Dessa handlingar skall förvaras under tio år och skall, tillsammans med andra väsentliga

upplysningar, hållas tillgängliga för polismyndigheten, minst

som en gång årligen skall granska dem 5 kap. 1-9 §§ VF. Brott mot

bokföringsbestämmelserna är straffbart med böter eller fängelse i

högst sex månader 14 kap. 1 § VF.

2Tillståndsbestämmelsen fick sin nuvarande lydelse lagändring, trädde genom en som i kraft den l januari 1992, då kraven för att erhålla vapenhandelstillstánd skärptes. Därvid tillkom såväl kravet på att handlaren skulle ha behövliga kunskaper som att verksamheten skulle bedrivas yrkesmässigt SOU 1989:44 s. 133-141, prop. l990/9l:l30, s. 37-39, SFS 1991:1181.

Handel med skjutvapen 151

Kunskapskravet

Rikspolisstyrelsen har föreskrivit att sökanden skall besitta god kännedom vapenlagstiftning, jaktlagstiftning och övrig om vapen, lagstiftning berör Han skall visa att han besitter erforderlisom vapen. kunskaper, exempelvis genom att styrka omfattande och vålga dokumenterad erfarenhet tidigare verksamhet inom vapenhandeln, av skytterörelsen eller försvarsmakten. Även genomförd utbildning inom i hithörande fråga kan styrka att sökanden uppfyller kunskapskravet RPS FS 1996:6, 12.2 kap..

Kravet på att handlaren skall ordentlig och pålitlig vara

Rikspolisstyrelsen har lämnat allmänna råd i fråga om tillämpningen av kraven på ordentlighet och pålitlighet. Sålunda anges att sökandens allmänna laglydnad bör tillmätas stor betydelse och att man därvid bör kunna ställa högre krav på en vapenhandlareän på person somönskar förvärva vapen för eget bruk. Exempelvis en nämnsatt egendomsbrott,häleriförseelser och bokföringsbrott bör ha endiskvalificerande effekt under icke obetydlig tid. Också sökandensförhållanden i skattehänseende en bör beaktasRPS FS 1996:6, 12 kap..

Kravet på yrkesmässighet

Rikspolisstyrelsen har lämnat allmänna råd i fråga om tillämpningen av kraven yrkesmässighet.Sålunda att verksamhetenskall vara vinstinriktad och ha en viss anges varaktighet eller åtminstone inriktad en serie affårshändelser. I fråga om vara omfattningen av verksamhetenangesatt några tiotal transaktioner torde kunna vara ett nedre riktmärke. Den beräknadeårsomsättningenbör också stå i rimlig proportion till lagerhållningen. Uppgifter om tilltänkt kundkrets, vilket utbud som planeras, i vilken affárslokal verksamhetenskall bedrivas, öppettider och finansiering är omständigheter bör beaktas. Dock skall det inte ske någon prövning ur marknadssynpunkt, som som t.ex. huruvida det redan finns vapenhandlare orten RPS FS 1996:6, 12kap..

Lagen om krigsmateriel

Handel med skjutvapen regleras också i lagen 1992:1300 om krigsmateriel KML och förordningen 1992:1303 om krigsmateriel. Verksamhet tillhandahållande krigsmateriel får, enligt som avser av huvudregeln, inte bedrivas här i landet utan tillstånd 4 § KML. Med tillhandahållande försäljning, upplåtelse, utbjudande mot avses: vederlag, lån, gåva eller förmedling. Till krigsmateriel räknas de flesta handeldvapen och ammunition till sådana, med undantag av hageloch effektbegränsade Ett s.k. tillhandahållandetillstånd vapen vapen. meddelas Inspektionen för strategiska produkter ISP. av Undantaget från kravet på tillstånd enligt KML år tillhandahållande

152 Handel med skjutvapen

av handeldvapen eller delar därtill, handeln regleras föreom genom skrifter i vapenlagen. Motsatsen är också möjlig, dvs. handlare att en med ett tillhandahållandetillstånd bedriver vapenhandel, för utan att den skull ha vapenhandelstillstând enligt vapenlagen.

6.2.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Enkäten till landets vapenregisterenheter

Allmänt

Från att ha uppskattats till omkring 1 240 tillstånd år 19893 uppgick antalet under hösten 1996 till 933 vapenhandelstillstând. Cirka 250 nya tillstånd har, enligt enkäten, meddelats efter den 1 januari 1992. Således bör omkring 550 handelstillstånd ha återkallats sedan kraven skärptes år 1992 de flesta med anledning kravet på yrkes- - av att mässighet inte varit uppfyllt. Av de 933 vapenhandlarna har 125, dvs. drygt 13 procent, tillstånd att handla med helautomatiska vapen. I enkäten gavs registerenheterna möjlighet att lämna synpunkter på bestämmelserna om handel med skjutvapen. De fåtal kommentarer som härvid lämnats rör kunskapskravet och kravet på yrkesmässighet, vilka behandlas nedan. I allt väsentligt således de nuvarande synes bestämmelsema uppfattas tillfredsställande. som Handläggarna av vapentillstândsärenden överlag de har anser att en god kontakt med och kontroll över vapenhandlarna i deras område.

Kunskapskravet

I enkäten ställdes frågan "Hur kontrollerar Ni vapenhandlaren att uppfyller kraven kunskaper/erfarenhet. De flesta enheter har svarat på frågan. Kontroll sker personlig kärmedom, intervju genom vid ansökan, intyg och referenser. Många myndigheter använder sig vid ansökningstillfället ett omfattande frågeformulär. Kontroll av av kunskap och erfarenhet sker också vid inspektionerna. Någon har angett att, vid nyheter i vapenlagen, alla vapenhandlare sammankallas till information i polishuset för genomgång ändringav arna. Någon enhet har efterlyst ett formaliserat krav på kunskap, såsom en speciell utbildning, för att erhålla vapenhandelstillstând.

3 1987 års vapenutrednings betänkande SOU 1989:44 s. 135.

Handel med skjutvapen 153

Kravet på yrkesmässig/tet

I enkäten ställdes frågan: Vilka krav ställer Ni vapenhandlarens

yrkesmässighet". Nästan alla registerenheter har svarat på frågan.

Störst vikt läggs vid antalet transaktioner per år. Många har svarat att de kräver ett visst antal transaktioner per år". Därvid har 18 enheter svarat att de kräver minst 10 transaktioner per år, 41 enheter att de kräver minst 20 och 2 enheter att de kräver minst 30. Många enheter

dock att även andra faktorer kan ha betydelse. Således kan anger exempelvis en lägre omsättning godtas om handlaren också utför reparationer eller handlar med vapenrelaterad utrustning eller om handeln exklusiva inte går att omsätta i större skala.

avser vapen som Det kan också accepteras att omsättningen varit liten något enstaka år. Hobbyverksamhef accepteras emellertid inte.

Särskilt om effektbegränsade kolsyre-, luft- och fjädervapen

För att få sälja effektbegränsade kolsyre-, luft- eller fjädervapen krävs inget handelstillstånd för den fyllt arton är. Sådan försäljning

som förekommer i många fall vid företag i övrigt inte handlar med

som

skjutvapen, inte minst postorderföretag. Denna försäljning har

polismyndigheten ingen tillsyn eller kontroll över.

Ungdomar under arton år måste ha tillstånd från polismyndigheten för att få inneha effektbegränsade vapen. Det lär emellertid ha förekommit att försäljning av sådana vapen skett till ungdomar, utan kontroll att dessa har innehavstillstånd. I något fall har företaget,

av för att sälja vapnet, godtagit enbart ett skriftligt medgivande från målsman.

6.3 Tillståndets omfattning

6.3.1 Gällande rätt

Ett tillstånd att handla med skjutvapen medför rätt att inneha skjutva-

Tillståndet får dock begränsas till att omfatta vissa typer av pen. skjutvapen eller ett visst antal gången 2 kap. 10 § VL.

Enligt 5 kap. 1 § vapenförordningen andra stycket, skall det i tillståndsbeviset det slag och antal skjutvapen som får innehas

anges av

en gång.

154 Handel med skjutvapen

6.3.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Allmänt

De flesta handelstillstånd har begränsats till att omfatta vissa typer av skjutvapen, till ett visst antal gången. Ofta används begrepp samma som används vid registreringen i vapenregistret, dvs. kulvaav vapnen pen, hagelvapen, kombivapen, pistol, revolver Det förekommer osv. dock att tillstånden inte begränsats på detta sätt eller den beatt gränsning som gjorts år vid till sin formulering. Sålunda förekommer det att vapenhandlare under åberopande sitt handelstillstånd - av innehar vapen, vapendelar eller ammunition det inte finns någon som laglig civil avsättning för. Som exempel kan nämnas rökhandgranater, tårgasfacklor eller spårljusamrnunition.

Särskilt om helautomatiska skjutvapen

Av enkäten till vapenregisterenheterna framgår landets 933 att av vapenhandlare har 125, dvs. drygt 13 procent, tillstånd att handla med helautomatiska Detta kan jämföras med att knappt 0,2 vapen. procent av vapentillstånden i landet utgörs tillstånd för helautomatiska av vapen och att det efter den 1 januari 1992 har meddelats omkring 400-500 sådana innehavstillstånd, eller omkring 90-1 10 tillstånd per år. Drygt 25 procent av vapenhandlarna har tillstånd att inneha 1-3 helautomatiska skjutvapen i lager. Ungefär lika många har tillstånd att inneha mer än 15 helautomatiska skjutvapen i lager.

6.4¶Dokumentation

6.4. 1 Gällande rätt

Handlarens förvärv av skjutvapen skall ske efter skriftlig rekvisition. Över rekvisitionerna skall handlaren

föra särskild inköpsförteckning.

Handlaren skall vidare föra en särskild försäljningsbok över försålda vapen 5 kap. 5 och 6 VF. Den skjutvapen för som tar emot reparation, översyn eller skrotning skall också föra anteckningar i en

särskild reparationsförteckning eller skrotningsförteckning över

mottagna vapen 8 kap. 2 § VF. Den bryter mot reglerna skall som dömas till böter 14 kap. 1 § VF. Rikspolisstyrelsen har utfärdat närmare föreskrifter innehållet i om

handlingarna och förteckningarna RPS FS 1986:24.

Handel med skjutvapen 155

6.4.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Skriftliga rekvisitioner

Vapenhandlare har uppmärksammat utredningen på att bestämmelsen i 5 kap. 5 § vapenförordningen att förvärv skjutvapen alltid om av skall ske efter skriftlig rekvisition i många fall inte tillämpas. Ofta sker rekvisition muntligt per telefon eller vid sammanträffanden, t.ex. på mässor. Förfarandet anses av många som onödigt eftersom utförlig dokumentation i inköpsförteckningen ändå sker på annat sätt.

Enkäten till landets registerenheter

Enligt på enkäten från polismyndigheterna är bruket med skriftsvaren liga rekvisitioner mycket skiftande i landet. Cirka 30 procent svarar att vapenhandlarna alltid använder skriftliga rekvisitioner, ca 40 procent att skriftliga rekvisitioner oftast används, ca 20 procent att de sällan används och ca 10 procent att de aldrig används. Ett brott mot bestämmelsen leder i vissa distrikt till att polismyndigheten påpekar detta i erinran eller i det protokoll som upprättas över den kontroll en företagits hos vapenhandlaren. Ofta vidtas dock inga åtgärder. som Registerenheterna har också getts tillfälle att ge synpunkter på behovet skriftliga rekvisitioner. Endast 7,5 procent av enheterna av har härvid svarat att bestämmelsen är nödvändig, eller "att föredra. 83,2 procent enheterna har inte lämnat några synpunkter alls på av frågan, medan 9,3 procent angett att de anser att bestämmelsen bör avskaffas, eftersom den är onödig. Någon uppgift att brott mot bestämmelserna i något fall lett till om att bötesstraff dömts ut finns inte.

6.5 överväganden och förslag

6.5.1 Definition av begreppet vapenhandel

I vapenlagen föreskrivs att det krävs tillstånd för att driva handel med skjutvapen. Vad med begreppet anges emellertid inte. För som avses att kunna definiera detta måste det göras klart vilka företeelser som bör regleras. Att den traditionella handeln, dvs. handel över disk", hör hit är naturligtvis klart. Vapenförordningens regler t.ex. att en handelsrörelse inte får påbörjas förrän lokaler och förvaringsutrymmen godkänts eller att polismyndigheten skall se till att skjutvapen som innehas handlare förvaras på föreskrivet sätt tar också sikte på av -

156 Handel med skjutvapen

den situationen att vapenhandlaren faktiskt besitter de skjutvapen han handlar med.

Huruvida köp och försäljning av skjutvapen utan att handlaren tar

någon fysisk befattning med vapnen skall räknas tillståndspliktig

som vapenhandel är dock mera tveksamt. Att handlaren är särskilt betrodd eller har erforderliga kunskaper kan något mindre viktigt

synas om han inte själv faktiskt handhar vapnen. Detsamma gäller beträffande kravet yrkesmässighet. Det sistnämnda kravet tillkom just för att förhindra att personer faktiskt innehade flera skjutvapen utan att ha innehavstillstånd för vart och dem dvs. form "dold"

ett av en av samling. En viktig del av vapenlagstiftningen är emellertid att förhindra illegala transaktioner. Därvid gäller att ingen säljare

av skjutvapen eller ammunition får överlåta egendomen till någon

som inte har tillstånd att inneha den. Den som bryter mot bestämmelsen döms för vapenbrott. Detta gäller i och för sig oberoende

av om säljaren är en enskild person eller en näringsidkare. Det kan dock finnas anledning att se allvarligare på ett sådant brott det begås

om inom ramen för näringsverksamhet och/eller i större skala. Ett större ansvar bör således vila på den som i näringsverksamhet handlar med skjutvapen, vilket talar för att all överlåtelse av skjutvapen inom ramen för en näringsverksamhet bör kräva handelstillstånd. Handlaren riskerar då inte endast att fällas till ansvar för vapenbrott, utan även att få sitt vapenhandelstillstånd återkallat. Att alla överlåtelser

av skjutvapen som sker inom ramen för näringsverksamhet kräver att överlåtaren har ett handelstillstånd innebär vidare att köparen i högre grad kan förlita sig på att en affär med en näringsidkare inom vapenbranschen sker inom lagens råmärken.

En tredje variant utgörs av förmedling av vapenöverlâtelser. I dessa fall menar utredningen att de regler som gäller för säljaren respektive köparen är tillfyllest. En ren förmedlingsverksamhet mellan säljare

en och en köpare bör således inte räknas som vapenhandel, d.v.s. om förmedlaren inte vid något tillfälle fysiskt har hand Tar

om vapnen. däremot en vapenhandlare emot skjutvapen och förvarar dem medan en eventuell överlåtelse förmedlas, får detta anses ske inom ramen för vapenhandeln, vilket bl.a. innebär att handlaren är skyldig att föra

an-

Regeringsrätten prövade nyligen om tillstånd att driva vapenhandel kunde ges för verksamhet som väsentligen går ut på belåning av skjutvapen. Regeringsrätten angav i sin dom att "vapenlagens föreskrifter och de bestämmelser i förordning som regeringen utfärdat i anslutning härtill har uppenbarligen, såvitt gäller handel med skjutvapen, utformats uteslutande med tanke pâ den sedvanliga vapenhandeln. Bland annat saknas regler som möjliggör för innehavare av ett skjutvapen att överlämna detta för belåning. Mot den nu angivna bakgrunden finner Regeringsrätten att en

verksamhet av det slag som avses i förevarande mål inte faller under begreppet handel med skjutvapen i vapenlagensmening Regeringsrättens dom den 5 februari 1998 i mål nr 7093-1995.

Handel med skjutvapen 157

teckningar över innehavet. Sammanfattningsvis menar utredningen att begreppet vapenhandel,

i vapenlagens mening, bör definieras som näringsverksamhet som

utgörs av överlåtelse av skjutvapen, vare sig handlaren faktiskt besitter skjutvapnen eller inte, eller annan yrkesmässig hantering av skjutva-

Avgörande är således om handlaren disponerar över skjutvapnen.

pen.

6.5.2 Tillstånd att driva handel med vapen

Bestämmelserna rörande handel med skjutvapen m.m. tas in i ett särskilt kapitel i vapenlagen. En bestämmelse att det för en handelsrörelse som drivs av om

juridisk person skall finnas en av polismyndigheten godkänd

föreståndare är ansvarig för driften av rörelsen tas in i som vapenlagen. Därvid skall denne uppfylla de personliga kvalifika-

tioner som krävs för att få vapenhandelstillstånd.

Rekvisitet att handlaren skall ha rätt att driva handel i allmänhet tas bort. De nuvarande kraven i Övrigt för att få tillstånd att handmed skjutvapen behålls.

Allmänt

Bestämmelsen tillstånd till handel med skjutvapen finns i dag i om 2 kap. vapenlagen, tillsammans med övriga tillståndsregler. I vapenförordningen finns dock bestämmelserna om handel med skjutvai ett eget kapitel. Den föreslagna vapenlagens bestämmelser pen rörande innehavstillstând är avsevärt omfattande än de nuvarande, mer varför det lämpar sig bättre och blir åskådligare att i stället samla bestämmelserna rörande näringsverksamhet i ett eget kapitel. Rekvisitet att handlaren skall ha rätt att driva handel i allmänhet fyller så vitt utredningen kan inte någon självständig funktion. se Utredningen föreslår därför att det utgår ur lagtexten.

Förhållandet till lagen om krigsmateriel

Det är olyckligt att inte bestämmelserna i vapenlagen och lagen 1992:1300 krigsmateriel KML är bättre samordnade. Att det om i vissa fall går att fortsätta att driva handel med skjutvapen med stöd tillhandahållandetillstånd enligt KML, trots att handelstillståndet av ett enligt vapenlagen återkallats, är mindre lyckad konstruktion. I vart en fall borde rekvisiten för de olika tillstånden överensstämma. Att lämna

158 Handel med skjutvapen

förslag i denna fråga kräver dock nämnare överväganden dem ån utredningen har haft möjlighet att göra inom för detta arbete. ramen

Juridiska personer

Nuvarande vapenlagen behandlar egentligen endast de fall då vapenhandlaren är fysisk Trots detta är det inte ovanligt en person. att juridiska personer innehar vapenhandelstillstånd. I vapenförordningen finns för sådana fall en bestämmelse stadgar att det för juridisk som en person skall finnas en av polismyndigheten godkänd föreståndare. Det anges inte i förordningen vad krävs för att bli godkänd som som föreståndare, de personliga förutsättningarna torde desamma men vara som för en vapenhandlare. Utredningen menar att det av lagen bör framgå vad gäller för som de fall en vapenhandlare är juridisk För sådan rörelse en person. en skall det således finnas en av polismyndigheten godkänd föreståndare på vilken det ställs personliga krav på vapenhandlare samma som en som är en fysisk person. Att rörelsen har godkänd föreståndare är en således en förutsättning för handelstillståndet. Saknas sådan bör handelstillståndet återkallas. Vidare bör godkännande ett som föreståndare kunna återkallas denne inte längre uppfyller de om personliga förutsättningarna. Utredningen återkommer till detta i avsnitt ll.6.4.

Kunskapskravet

En idé har framförts om att handlarna borde genomgå vissa bestämda kurser avlägga någon form innan de erhåller tillstånd - av examen för att handla med Nödvändiga kunskaper kan emellertid vapen. erhållas på många olika sätt, vilka kan väl så bra vara som att genomgå en kurs. Vapenhandeln kan också ställa högst varierande krav beroende på dess inriktning, vilket kan göra det svårt att förmedla en adekvat, heltäckande utbildning. Frågan är vidare vem som i så fall skulle ansvara för kurserna eller exarnineringen. Slutligen kan det konstateras att behovet inte tycks vara överhängande, eftersom tillståndsenheterna överlag sig ha god kontroll över handanser en larna. Utan ett starkt behov utredningen således inte anser att en närmare detaljreglering bör övervägas.

Handel med skjutvapen 159

Kravet på yrkesmässighet

Liksom fallet under 1987 års vapenutredning, har det från såväl

var

skytteorganisationersomtillståndsmyndigheterochävenvapenhandlare

framhållits att det är alltför lätt att få vapenhandelstillstånd. Det har påståtts att kraven för att erhålla ett vapenhandelstillstånd ställs lägre än för att erhålla ett innehavstillstånd och att det därför förekommer

skaffar sig ett vapenhandelstillstånd med huvudsakligt att personer syfte att själv samla på vapen. Grunden till påståendena härrör sannolikt från tiden före lagändringen år 1992 då kravet på yrkesmässighet infördes. Sedan dess har åtskilliga handelstillstånd återkallats på grund av bristande yrkesmässighet och påstâendena synes inte längre ha fog för sig. Utredningen kan således konstatera att kravet att handeln skall bedrivas yrkesmässigt har slagit väl ut.

Vad skall med yrkesmässighet anges i dag som ett

som avses allmänt råd från Rikspolisstyrelsen. Med hänsyn till att begreppet svårligen kan precist och att utrymmet är stort för

anges mera tolkningar vad sålunda bör utgöra en yrkesmässigt

av som anses bedriven handel, utredningen att uttolkningen av begreppet inte

anser bör lyftas på förordnings- eller föreskriftsnivå. Kravet på

upp yrkesmässighet kommenteras vidare under avsnitt 11.6.4; återkallelse

av vapenhandelstillstånd.

Särskilt effektbegränsade kolsyre-, luft- och fjädervapen

om

Det kan ifrågasättas handel med effektbegränsade vapen skall få

om ske utan någon helst kontroll från samhällets sida. Detta gäller

som särskilt det på år dykt upp en mängd sådana som till

som senare utseende och funktion med undantag av eldkraften är i stort sett

- identiska med militära och moderna enhandsvapen. Som

vapen exempel kan nämnas s.k. soft air vilka omnärrmdes i vapenut-

guns, redningens förra betänkande

Även effektbegränsade inte har lika stor eldkraft som

om vapen många andra skjutvapen, är de långt ifrån ofarliga. Hanteras vapnen fel kan allvarliga skador på såväl människor som egendom uppkomma. Det kan inte heller bortses från att mycket farliga situationer kan uppstå t.ex. polisen vid ett ingripande förväxlar ett effektbegränsat

om

med ett liknande annat och, i värsta fall, öppnar eld. vapen vapen Vapnen kan också komma att missbrukas i brottsligt syfte, exempelvis vid olaga hot och rån.

Utredningen är den meningen att det rimligt om handeln

av vore

5 SOU 1996:50, 66 ff.

Förbud mot vapenpåallmänplats; s.

160 Handel med skjutvapen

med effektbegränsade vapen stod under någon form insyn från

av samhällets sida. Närmast till hands ligger i sådant fall att föreslå

att försäljning av sådana vapen inte får ske utan tillstånd. I sådant fall skulle polismyndigheten få möjlighet att kontrollera verksamheten och återkalla tillståndet om den missköts. Det finns emellertid i dag ingen nämnare kartläggning av handeln med effektbegränsade skjutvapen. Det är alltså oklart hur många ansökningar tillstånd det skulle

om kunna bli frågan om och därmed i vilken mån det skulle påverka arbetsbelastningen hos tillståndsenheterna. Utgår man ifrån att avgiften för ansökan motsvarar den kostnad som tillståndsmyndigheten har för att pröva densamma, skulle man visserligen kunna hävda att avsaknaden av en kartläggning inte utgör något hinder för sådan reglering.

en Emellertid måste man också ta hänsyn till den kostnad uppstår för

som att kontrollera efterlevnaden av regleringen och denna kostnad kan inte bäras av polismyndigheterna med den nuvarande resursfördelningen. Sådana problem med den nuvarande ordningen har heller inte framkommit att utredningen anser att det med hänsyn tagen till

kostnaderna är befogat att lägga fram något förslag i denna del.

-

6.5.3 Tillståndets omfattning

Ett tillstånd till vapenhandel skall begränsas till sin omfattning.

Allmänt

De flesta handelstillstånd som lämnats de senaste åren specificerar tydligt vad en handlare enligt tillståndet får lov att inneha, i enlighet med vad som framgår av vapenförordningen. Det förekommer dock ospecificerade eller otydliga tillstånd. Detta är mindre lämpligt eftersom det öppnar en möjlighet för vapenhandlare att, inom

ramen för sitt handelstillstånd, inneha föremål som det inte finns någon laglig civil avsättning för, t.ex. rent militär utrustning. Utredningen vill därför inskärpa vikten av att det i tillståndet anges vilka skjutvapen

en handlare får inneha samt vilket antal av dessa vapen som får innehas samtidigt. Detta görs lämpligen genom att vapenlagens och förordningens bestämmelser koordineras så att det redan av lagen framgår att tillståndet skall begränsas till att avse vissa typer skjutvapen och

av ett visst antal som får innehas samtidigt.

I samma paragraf tas vidare in bestämmelsen i dag återfinns i

som 4 kap. 3 § vapenlagen, nämligen att ett handelstillstånd innefattar en rätt att ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning.

Handel med skjutvapen 161

Särskilt om helautomatiska skjutvapen

En oproportionerligt stor andel handlare har tillstånd att handla med helautomatiska Hela 13 procent har sådant tillstånd, att jämföra vapen. med andelen innehavda helautomatiska vapen, vilken utgör 0,2 procent alla vapeninnehav. Grundtanken bakom utredningens förslag beträfav fande tillstånd till innehav helautomatiska vapen är att sådana i av princip inte skall meddelas. Huvudregeln är dock försedd med visst undantag, varför det även fortsättningsvis finns en marknad för sådana skjutvapen. Frågan är dock om det är befogat att en så stor andel som 13 procent handlarna har tillstånd att handla med helautomatiska av Av konkurrensmässiga skäl kan det emellertid vara svårt att på vapen. ett lämpligt sätt begränsa antalet handlare med sådant tillstånd. Eventuellt skulle kunna kräva att handlare inom en viss man en tidsrymd överlåter något eller några helautomatiska skjutvapen för att betraktas yrkesmässig i denna del. Ett sådant förslag kräver som emellertid ytterligare övervägande av främst konkurrensmässigt slag. Att hela 25 procent alla vapenhandlare, som har tillstånd att av handla med helautomatiska skjutvapen, har rätt att inneha mer än 15 sådana i lager bör uppmärksammas. Med hänsyn till de vapen försäljningssiffror torde föreligga beträffande helautomatiska som skjutvapen framstår förhållandet som orimligt. Utredningen menar att

tillståndsmyndigheterna bör vara synnerligen återhållsamma med att

meddela så vittomfattande tillstånd. Det kan också vara av värde att igenom de tillstånd som hittills meddelats och eventuellt ompröva föreskrifterna om tillåtet antal.

6.5 .4 Dokumentation

Kravet på skriftliga rekvisitioner slopas.

Utredningen har visat att bruket av skriftliga rekvisitioner år mycket skiftande i landet. Många vapenhandlare nyttjar sig inte av sådana och tillståndsmyndigheterna beivrar inte avsaknaden av dem. Dokumentation på annat sätt tillfyllest för att polismyndighetema skall synes vara kunna utöva sin tillsyn över vapenhandlarnas verksamhet. Några bärande skäl för att behålla kravet på skriftliga rekvisitioner har inte framkommit. Utredningen föreslår därför att denna bestämmelse slopas. Bestämmelserna i vapenförordningen om att en vapenhandlare skall föra särskild inköpsförteckning samt särskild försäljningsförteckning samlas i paragraf, tillsammans med övriga föreskrifter rörande en dokumentationen.

6 180498

162 Handel med skjutvapen

6.5.5 Bestående förfall för tillståndshavaren

En bestämmelse att rörelse får fortsättas drivas under

om en att en

viss tid om tillståndshavaren avlider eller går i konkurs, in i

tas

vapenlagen.

Bestämmelsen finns i dag i vapenförordningen, är enligt

men utredningens mening av sådant slag att den bör framgå lagen.

av Någon ändring i sak inte.

avses

7¶Ändring, reparation, översyn

och skrotning av skjutvapen

7.1 Gällande rätt

7. 1 Ändring av skjutvapen

Ett tillstånd att inneha ett skjutvapen upphör att gälla, om vapnet ändras så att det till funktions- eller verkningsgrad blir ett väsentligt annorlunda Detta gäller dock inte innehavaren har tillstånd

vapen. om att driva handel med skjutvapen och även det ändrade vapnet omfattas av tillståndet 4 kap. 1 § VL.

7.1.2¶Reparation, översyn och skrotning av skjutvapen

För reparation, översyn eller skrotning får skjutvapen lämnas till och tillfälligt innehas av den som får driva handel med sådana vapen eller den polismyndigheten har godkänts att ta emot vapen för

som av sådana åtgärder. För reparation eller översyn får ett vapen också lämnas till den skulle ha rätt att låna och självständigt handha

som vapnet 4 kap. 3 § VL.

Polismyndigheten utfärdar bevis över godkännande att ta emot skjutvapen för reparation, översyn eller skrotning. Beviset skall innehålla uppgift om vilka vapentyper godkännandet avser samt om villkor meddelats med stöd av vapenlagen 8 kap. 1 § VF.

som

I Rikspolisstyrelsens allmännaråd angesatt polismyndighetensprövning vid ansökanom godkännandeatt utföra reparationer, översyner och skrotning av skjutvapen avser den allmännalämpligheten att tillfälligt innehavapenför dettaändamål. Någonprövning av den enskildes vapentekniskakompetens skall dock inte göras RPS FS 1996:6, 15.2 kap.

Den tar emot skjutvapen för reparation, översyn eller skrotning

som är skyldig att föra anteckningar i en särskild reparationsförteckning eller skrotningsförteckning över mottagna vapen. Föreskrifter rörande förteckningarna meddelas Rikspolisstyrelsen. Förteckningarna skall

av förvaras i tio år och skall hållas tillgängliga för polisman 8 kap. 2 § VF.

Vid reparation ett skjutvapen får, utan särskilt tillstånd, en för-

av

164 Ändring, reparation m.m.

sliten eller på annat sätt oanvändbar vapendel bytas ut mot en ny likadan. Den som har särskilt tillstånd att inneha slutstycken,

ljuddämpare,

eldrör, pipor, stommar, lådor eller trummor eller armborststommar med avfyrningsanordningar får utan tillstånd byta sådan del ut en mot en ny likadan, om den utbytta delen lämnas för skrotning och bytet genast anmäls till polismyndigheten. Den gör anmälan skall som bifoga tillståndsbeviset samt ett intyg från vapendelen mottagaren att har tagits emot för skrotning 4 kap. 2 § VL. Den som lämnar ett för skrotning skall inom månad vapen senast en anmäla detta till polismyndigheten. Den gör anmälan skall bifoga som tillståndsbeviset samt ett intyg från mottagaren tagits att vapnet emot för skrotning 4 kap. 4 § VL.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd att med skrotning

anges avses att vapnet eller de delar som i vapenlagens mening är förstörts så vapen att ingen vital del kan komma till användning igen. Intyg - att skrotning har skett skall innehålla specifika uppgifter det aktuella om vapnet samt på vilket sätt det skrotats RPS FS 1996:6, 15.3 kap..

7.2 och

överväganden förslag

7.2. 1 Allmänt

4 kap. vapenlagen innehåller bestämmelser ändring, reparation, om översyn och skrotning av skjutvapen. Vissa dessa bestämmelser av 2 och 4 §§ är av så detaljerad och praktisk karaktär att de naturligen hör hemma i vapenförordningen. De återstående två paragraferna anknyter till områden som behandlas på andra ställen i lagen och kan med fördel flyttas till dessa områden. Utredningen föreslår således att nuvarande fjärde kapitlet utgår eget kapitel. som

7.2.2¶Ändring skjutvapen

av

Bestämmelsen i 4 kap. 1 § vapenlagen flyttas till bestämmelserna om tillstånd till innehav skjutvapen. av

Bestämmelsen i 4 kap. l § VL riktar sig till innehavaren av ett vapen och utgör en begränsning i dennes rätt att fritt förfoga över vapnet. Bestämmelsen bör flyttas till avsnittet förutsättningarna för tillstånd om till innehav skjutvapen. av Den del av bestämmelsen rör vapenhandlare följer redan som av

Ändring, reparation m.m. 165

tillståndsreglerna för dessa. Bestämmelsen kan därför i denna del utgå ur lagtexten.

7.2.3¶Reparation, översyn och skrotning av skjutvapen

Bestämmelsen i 4 kap. 3 § vapenlagen delas upp i två bestämmel-

ser. I 1 kap. tas bestämmelse in att det krävs tillstånd för att en om

i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för bl.a. reparation. I

kapitlet rörande handel med skjutvapen m.m. föreskrivs att endast den har de kunskaper behövs samt är ordentlig och som som pålitlig, får meddelas sådant tillstånd. Beträffande enskilda personer som utom näringsverksamhet bl.a. reparerar skjutvapen, flyttas bestämmelsen till kapitlet rörande utlåning skjutvapen. Överlämnande till för sådan av annan

åtgärd skall anmälas till polismyndigheten.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 och 4 §§ vapenlagen flyttas till

vapenförordningen.

Bestämmelsen i nuvarande 4 kap. 3 § VL anger till vem en vapeninnehavare får lämna vapnet ifrån sig för reparation m.m. samt vem som tillfälligt får inneha detsamma för sådant ändamål. Enligt dagens bestämmelser får "den som har rätt att driva handel med sådana eller den som av polismyndigheten har godkänts att vapen ta emot för sådana åtgärder" tillfälligt inneha skjutvapen för vapen reparation Någon närmare angivelse av vad som krävs för att m.m. erhålla ett sådant godkännande inte i vapenlagen. Inte heller i anges förordningen finns någon sådan bestämmelse. I Rikspolisstyrelsens allmänna råd dock att polismyndighetens prövning avser den anges allmänna lämpligheten att tillfälligt inneha för detta ändamål och vapen någon prövning den enskildes vapentekniska kompetens inte att av skall göras. Utredningen att vapenhandlares rätt att ta emot skjutvapen för anser

reparation bör framgå bestämmelserna rörande vapenhand-

m.m. av

lare. Annan, i näringsverksamhet tar emot skjutvapen för

som reparation bör rimligen ha tillstånd att bedriva sådan verksamm.m. ,

het. Dagens bestämmelse godkännande polismyndigheten bör

om av därför utgå och ersättas med bestämmelse om tillståndsplikt. Endast en den är ordentlig och pålitlig och har erforderliga kunskaper för som att utföra reparation, översyn eller skrotning bör få tillstånd att utöva sådan verksamhet. Bestämmelsen har nära anknytning till been stämmelserna handel med skjutvapen och bör därför placeras i om samma kapitel.

166 Ändring, reparation

m.m.

Utöver dem som såsom näringsidkare handhar skjutvapen finns det enskilda privatpersoner som tar hand skjutvapen för översyn eller

om reparation. Dessa situationer systematiskt närmast höra hemma

synes bland reglerna om utlåning skjutvapen. Endast den har rätt

av som att självständigt låna och handha ett sådant skjutvapen som det är fråga om, får nämligen ta hand om vapnet. Den sålunda lämnar sitt

som skjutvapen till annan för översyn eller reparation skall anmäla förhållandet till polismyndigheten, liksom är fallet då skjutvapen

lånas ut.

4 kap. 2 och 4 §§ VL är regler praktisk och detaljerad

av mer natur. Systematiskt hör dessa till sådana bestämmelser normalt

som återfinns i förordningstext. Någon anledning att i just detta fall ha den typen av bestämmelser i lagtext har inte framkommit. Utredningen föreslår därför att de flyttas till vapenförordningen.

8¶Införsel m.m.

l Allmänt

Införsel av skjutvapen m.m. regleras i vapenlagen och vapenförordningen. Utförsel av skjutvapen m.m. regleras med visst

undantag som anges i 2 kap. 15 § vapenförordningen i lagen

- 1992: 1300 om krigsmateriel KML samt förordningen 1992:1303 om krigsmateriel KMF. I KMF finns också regler om transitering. Förflyttning av skjutvapen m.m. inom EU-länder kallas överföring av skjutvapen m.m. och regleras främst i vapenförordningen. Slutligen har Rikspolisstyrelsen utfärdat föreskrifter och allmänna råd till tillämpningen av EG-vapendirektivet RPS FS 1996:5.

Den senaste översynen av bestämmelserna rörande införsel m.m. företogs av vapenlagsutredningen, med anledning av att den svenska vapenlagstiftningen behövde anpassas till EG-vapendirektivet. Följden av översynen i detta hänseende blev framför allt att det togs in bestämmelser i vapenförordningen rörande europeiskt vapenpass samt överföring av skjutvapen och ammunition till annat land inom Europeiska unionen.

1995 års vapenutredning har inte mer ingående gått in på regleringen av införsel och utförsel respektive överföring av skjutvapen. Genomgången av bestämmelserna i detta avsnitt är således endast översiktlig.

i 8.2 Gällande rätt

8.2.1 Införsel

Tillstånd krävs för att föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige. För tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige gäller i princip samma förutsättningar som för tillstånd att inneha skjutvapen. Införseltillstånd ger rätt att i Sverige inneha de skjutvapen och den ammunition som förts hit med stöd av tillståndet, under förutsättning att innehavet i Sverige endast skall vara en viss begränsad tid 2 kap. ll, och

1 Rådets direktiv 9l/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen.

168 Införsel

12 §§ VL samt 4 kap. 2 § VF.

I vissa fall får skjutvapen eller ammunition föras in till Sverige utan särskilt tillstånd, nämligen i fråga dock inte vapenhand-

om personen lare i Sverige har rätt att inneha egendomen eller har ett permanent tillstånd från behörig myndighet i Damnark, Finland eller Norge att där inneha jakt- eller tävlingsskjutvapen för eget bruk 2 kap. 13 § VL.

Vidare finns det i 2 kap. 14 och 15 vapenlagen bestämmelser

om bl.a. förvaring av skjutvapen och ammunition på tullager samt

m.m. att egendom som medförts för personligt bruk, i

men som personen fråga inte haft rätt att föra in, åter får föras anmälan härom

ut om skett.

Ett införseltillstånd kan återkallas 6 kap. 1 § VL. Bestämmelser om straff för olovlig införsel av vapen eller ammunition och för försök till sådant brott finns i lagen 1960:418 straff för varusmuggling

om 9 kap. 4 § VL.

I 4 kap. vapenförordningen finns ytterligare, detaljerade, be-

mer stämmelser om införsel och i 13 kap. 3 § stadgas anmälningsskyldighet avseende införsel av luftvapen m.m.

8.2.2 Utförsel och överföring

Utförsel

För att föra ut krigsmateriel, häribland flertalet handeldvapen och ammunition till dessa, med undantag hagelvapen, krävs utförseltill-

av stånd. En enskild person får dock för personligt bruk vid utresa från Sverige utan tillstånd föra med sig handeldvapen och ammunition till vapnet, om han enligt vapenlagen är berättigad att inneha vapnet här i landet och vapnet skall återinföras 6 § KML och 9 § KMF.

Polismyndigheten prövar frågor utförsel sådana handeldvapen

om av och delar därtill som utgör övrig krigsmaterielz samt ammunition,

om det är fråga om högst tio vapen eller vapen för användning vid jakt, tävling eller övning utom landet eller för reparation I

vapen m.m. andra fall prövas frågan utförseltillstånd Inspektionen för

om av strategiska produkter 11 § KMF.

2Här avsesfrämst gevär och karbiner är tillverkade före 1938eller är utformade

som för jakt och Sportskytte samt enhandsvapen. Undantagna är dock bl.a. antika vapen, hagelvapen och effektbegränsade vapen OK2l i bilaga B till KMF.

sou 1998:44 Införsel 169

Överföring

För att föra över skjutvapen och ammunition till annat land inom

Europeiska unionen krävs, enligt vapenlagen, ett överföringstillstånd.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter om att tillstånd skall krävas för överföring skjutvapen eller ammunition

av från Sverige till ett annat land samt att den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte skall använda vapnet endast i Sverige, skall anmäla detta till polismyndigheten. Riksdagen har också

bemyndigat regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att

meddela föreskrifter utfärdande av europeiska skjutvapenpass till

om dem har tillstånd att inneha skjutvapen i Sverige, förutsättningar

som för och förfaringssätt vid medgivande av att personer bosatta i Sverige skall få tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat land och krav på att den förvärvat ett skjutvapen i Sverige och som är bosatt i ett

som främmande land skall underrätta den staten om förvärvet 11 kap. 1 § e-f och 2 § g-i VL. Sådana bestämmelser har regeringen och Rikspolisstyrelsen utfärdat 3 kap. 9 6 kap. och 13 kap. 3-6 §§ VF samt RPS FS 1996:5.

Olovlig överföring eller ammunition till ett annat land

av vapen

eller underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten angående

utlåning eller utförsel är straffbart 9 kap. 2 § g och 3 § a VL.

8.2.3 Särskilt om vapenhandlare

Den har rätt att driva handel med skjutvapen får meddelas

som tillstånd att till Sverige föra in sådana skjutvapen som omfattas av handelstillståndet 2 kap. 16 § VL. Tillståndet är generellt så till vida att handlare, erhållit ett införseltillstånd, får föra in vapen av

en som det antal och den typ tillståndet omfattar. Särskilt tillstånd

som erfordras således inte vid varje införseltillfálle, inte heller finns det

någon begränsning hur många gånger införsel får ske. Begräns-

av ningen ligger i att vapenhandlaren aldrig vid ett och samma tillfälle får inneha fler än vad handelstillståndet omfattar.

vapen

Bestämmelserna utförsel i KML och KMF gäller också för

om

vapenhandlare. Vidare stadgas i vapenförordningen att en vapenhand-

lare får beviljas generellt tillstånd att föra över sådana vapen som omfattas handelstillståndet från Sverige till en vapenhandlare som

av

g är bosatt i ett annat land inom Europeiska unionen. Ett sådant tillstånd får beviljas för tid av högst tre år gången 6 kap. 4 § VF.

en

170 Införsel

8.2.4 Tullbestämmelser

Vid införsel av skjutvapen från annat land än EU-land tullen för svarar nödvändiga kontroller i samband med förtullningen. Vid införsel av vapen från EU-land skall skriftlig anmälan införseln lämnas vid om

gränsen

Vid utförsel av skjutvapen till annat land än EU-land skall anmälan om utförseln lämnas i tulldeklarationen för Vid utförsel export. av vapen till EU-land skall anmälan utförseln lämnas om genom en skriftlig anmälan. Utförseltillståndet skall visas i original och upp

fakturakopia avlämnas.

8.3¶Nuvarande faktiska förhållanden

Import och export från tredje land dvs. land EU-land annat än registreras i tulldatasystemet, vilket innebär det finns central att åtkomst till informationen. De skriftliga anmälningarna beträffande införsel och utförsel från EU-land arkiveras dock lokalt på

tullmyndig-

heterna och registreras inte i något datasystem.

Generaltullstyrelsen samt Rikspolisstyrelsen och Inspektionen för

strategiska produkter ISP har överenskommelse innebär en som att

tullmyndigheterna, efter utförseln, till polismyndigheterna respektive

ISP skall sända kopia utförseltillståndet till

en av motsvarande

beslutande myndighet. Förfarandet har hittills inte fungerat helt tillfredsställande, skall förhoppningsvis det sedan men göra man nyligen från Generaltullstyrelsens sida har gått med meddelade ut ett i saken till samtliga lokala enheter. Vad gäller vapenhandlare har polismyndigheten i dag inga rutiner för att kontrollera vilka förs in, hur många gånger införsel vapen som skett, eller att handlare i sin vapenbokföring tagit alla de en upp vapen han fört in i landet. Ökad kontroll vapenhandlares av införsel av vapen har efterlysts bl.a. av våldsbrottsutredare hos polisen och företrädare

för Sveriges vapenhandlareförening. Med anledning motion

av en i ämnet pekade också justitieutskottet nyligen på betydelsen av att frågan om en skärpt kontroll vapenhandlarnas införsel skjutvaav av pen närmare Övervägs. Beträffande de nytillkomna bestämmelserna europeiskt om vapen-

3 4 § första stycket 2 lagen 1996:701 om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, Generaltullstyrelsens föreskrifter m.m. TFS 1996:21 om Tullverkets befogenheter i detta avseendeoch Generaltullstyrelsen föreskrifter TFS 1997:34 anmälningsskyldigheten vid införsel och om återutförsel av skjutvapen och ammunition i vissa fall. 4 Bet. 1995/96:JuU12 s. 20.

Införsel 171

pass m.m. har flera skytteorganisationer framfört att dessa medfört betydande praktiska olägenheter. Även tillståndsmyndigheter har framfört att bestämmelserna är krångliga och att tillämpningen av dem är tidsödande och otymplig.

8.4 överväganden och förslag

Bestämmelserna i nuvarande 2 kap. 12-14 vapenlagen flyttas till vapenförordningen.

8.4. 1 Allmänt

EG-vapendirektivet skall inom den närmaste framtiden ses över, dels för att följa upp tillämpningen och efterlevnaden m.m., dels för att implementera 7 kap. Schengen-konventionen, som rör skjutvapen och ammunition, i regelverket. Sannolikt får detta till följd att även den svenska lagstiftningen måste ses över i detta hänseende. En sådan översyn bör, enligt utredningens mening, inbegripa en samordning med reglerna avseende krigsmateriel. Det är vidare avsikten med det nuvarande samarbetet inom EU att detta så småningom skall leda till att de inre gränskontrollerna avskaffas.

Med hänsyn härtill utredningen att det i nuläget inte är

menar rimligt eller lämpligt att i detalj arbeta igenom de i många

ens hänseenden snåriga införsel- och utförselbestärnrnelserna samt att komma med några genomgripande förslag i denna del. Utredningen har därför nöjt sig med att främst se över bestämmelserna i systematiskt hänseende så till vida detaljerade bestämmelser rörande

att mer införsel har flyttats till vapenförordningen. Härigenom blir lagtexten mindre betungande samt kan bestämmelserna ett smidigare sätt justeras i framtiden genom regeringsbeslut.

8.4.2¶Vapenhandlare

Utredningen vill här belysa ett par företeelser rörande vapenhandlares införsel och utförsel av skjutvapen som förekommit i debatten under

tid. Från utredningens brottsförebyggande perspektiv kan man senare säga att det huvudsakligen föreligger två möjligheter att missbruka reglerna för införsel och utförsel av vapen. I vilken mån dessa båda förfaranden används oseriösa Vapenhandlare är oklart. Enligt vad

av utredningen erfarit finns det åtminstone någon känd händelse av båda slag. Det allmänna intrycket är emellertid att sådana är sällsynta.

172 Införsel

Den ena typen missbruk är att handlare kan föra in "sin kvot" av en vapen ett obegränsat antal gånger, utan att polismyndigheten kan kon-

trollera att alla vapnen avsätts på laglig väg. Sålunda kan oseriös en vapenhandlare låta bli att, i sin bokföring, föra in alla importerade

vapen varefter de icke registrerade kan säljas på den illegala vapnen marknaden. Problemet kunde möjligen till viss del minska genom att man krävde ett särskilt tillstånd för varje enskild införsel.

Polismyn-

digheten skulle då ha möjlighet att hålla kontinuerlig kontroll en mer över varje enskild handlare. I sådant fall får dock man acceptera ett betydande merarbete från tillståndsmyndighetens sida. Med hänsyn till

att missbruket av regleringen sannolikt inte är särskilt utbrett anser utredningen inte att ett sådant förslag är motiverat. Att införa sådan en bestämmelse i förhållande till annat EU-land ligger vidare inte i linje

med grundtanken bakom det europeiska samarbetet. Däremot efterlyser utredningen ett bättre samarbete mellan tullen och tillstånds-

myndigheterna för att på detta sätt kontrollera importen noggrannare. Rutinen enligt den överenskommelse finns på området som näm- ligen att tullen tillställer den aktuella tillståndsmyndigheten kopia en av utförseltillståndet efter det att utförsel skett borde kunna utvecklas till att även import. Exempelvis kunde kopia avse en av deklarerad införsel från tredje land eller kopia anmälan införsel av av

från EU-land rutinmässigt sändas till tillståndsmyndigheten i det

distrikt vapenhandlaren har sin verksamhet. En annan utväg är att tullen låter registrera även skriftliga anmälningar från avseende import EU-land, för att tillståndsmyndigheten inför sin årliga inspektion skall

kunna ta kontakt med central enhet hos Tullverket och därigenom en få uppgift om hur många och vilka specifik vapenhandlare vapen en importerat under året.

Den andra typen av missbruk är att handlare söker och erhåller en tillstånd att föra ut ett visst antal sedan underlåter föra vapen men att ut alla dessa, varefter de efter att ha förts i handlarens bokföring - av säljs illegalt i Sverige. Problemet bottnar främst i bristande - en kontroll av de objekt förs ut landet. I dagens läge efter som ur - Sveriges inträde i den Europeiska unionen och med tullens minskade

resurser ñmis det inte något utrymme för att komma med förslag som motverkar detta missbruk regelsystemet i vidare mån. av Utredningen nöjer sig således med att konstatera det att vore önskvärt att det förekom ett omfattande samarbete mellan polismer myndigheter och tullmyndigheter samt även Inspektionen för strategiska produkter. Ett sådant samarbete bör dock inte initieras genom lagstiftning utan bör utvecklas genom kontakter myndigheterna

emellan.

sou 1998:44

9¶Utlåning av skjutvapen

1 Allmänt

Bestämmelserna utlåning av skjutvapen riktar sig till innehavaren om vapnet. Den lånar ut sitt skjutvapen i strid mot vad som är av som stadgat kan alltså dömas för vapenbrott enligt bestämmelsen i 9 kap. 1 § vapenlagen. Beroende på formen för utlåningen ställs olika krav. Strängast krav ställs för att få låna ut ett skjutvapen till en låntagare som självständigt skall handha vapnet. Rör det sig om en längre tids lån krävs det att låntagaren erhåller tillstånd från polismyndigheten att inneha skjutvapnet. Bestämmelserna rörande utlåning för självständigt handhavande tas upp i avsnitt 9.3. En form utlåning är s.k. uppsiktsutlåning. Långivaren annan av eller är då närvarande och har kontroll över handhavandet av annan vapnet. Bestämmelserna härom tas upp i avsnitt 9.2. Vapenhandlarnas utlåning skjutvapen tas upp i avsnitt 9.4, medan av auktoriserade bevakningsföretags utlåning behandlas i avsnitt 9.3. Skjutvapnet får inte brukas för annat ändamål än det långivarens till- 3 kap. 1 § VL. Vidare finns det vissa andra hinder för stånd avser utlåning skjutvapen, vilka tas upp i avsnitt 9.5. av Intyg länet skall regel överlämnas till låntagaren, vilket om som skall medföras tillsammans med skjutvapnet 7 kap. l-2 §§ VF.

9.2¶Uppsilctsutlåning

Gällande rätt

Med uppsiktsutlåning att långivaren eller en skyttesammanslut-

avses ning är närvarande och har kontroll över vapnets handhavande. Ett skjutvapen skall användas enbart för provskjutning, övning som eller tävling på skjutbana eller vid jakt under långivarens uppsikt får lånas ut även till den som inte avlagt skytteprov eller genomgått en

l enhandsvapen och helautomatiska skjutvapen skall övningen eller I fråga om tävlingen äga rum under uppsikt av en skyttesammanslutning.

174 Utlåning

viss utbildning eller på annat sätt visat sig lämplig inneha vara att vapnet. Detsamma gäller för start- och signalvapen 3 kap. 4-5 § VL. Till personer under arton år får dock skjutvapnet lånas endast ut om vapnet skall användas vid övning eller tävling äger - en som rum

under uppsikt av en skyttesamrnanslutning,

låntagaren har fyllt femton år, skall innehas och - vapnet användas under långivarens uppsikt och det inte är fråga

om ett enhandsvapen

eller helautomatiskt eller vapen, utlåningen avser ett effektbegränsat vapen och vapnet skall innehas och användas under långivarens uppsikt 3 kap. 3 4-5 § a-c samt VL.

I Rikspolisstyrelsens allmänna râd angesbl.a. följande. Vid uppsiktsutlåning får en enskild lånaut vapen dock inte enhandsvapeneller helautomatiska till den -- vapen som fyllt 15 år. En 15-åring får därför jaga med gevär exempelvis sin fars sällskap,i om denne kan bedriva en meningsfull och effektiv uppsikt och kontroll leda samt hanteringen av vapnet. Några hinder mot att även upplåtaren för sin del medför vapen när han utövar kontrollen föreligger inte. Observera att kravet på jägarexamen inte gäller vid uppsiktsutlåning under upplåtarens omedelbara kontroll, om upplåtaren har avlagt jägarexamen. Utlåning av enhands-eller automatvapenfår ske endasti de fall, i 3 kap. som anges 4 § VL. Utlånas vapnetför övning eller tävling, somäger under sammanslutnings rum kontroll, begränsasutlåningstiden till den tid övningen eller tävlingen varar samt för färd till och från skjutplatsen. Har låntagaren eget tillstånd att inneha ett vapen av motsvarande art, får utlåning dock ske enligt de allmänna utláningsreglema. Detta innebär att den som exempelvis innehar pistol för málskjutning får för en samma ändamål lånaen pistol eller revolver oavsettkaliber RPS FS 1996:6, 14 kap..

3 handhavande

Självständigt

3.1 Gällande rätt

Vid utlåning för självständigt handhavande är långivaren är inte närvarande, utan låntagaren själv för nyttjandet

ansvarar av skjutvapnet.

Den vanligaste formen av sådan utlåning är s.k. korttidsutlåning. Det förekommer dock också viss s.k. långtidsutlåning, främst till väktare

som lånar tjänstevapen det bevakningsföretag där han är anställd.

av

Korttidsutlåning

Den som har rätt att inneha ett skjutvapen får under högst två veckor låna ut vapnet för ändamål tillståndet 3 kap. 1 § samma som avser VL. Om innehavet ett skjutvapen kräver att den enskilde skall ha av

Utlåning 175

avlagt skytteprov eller genomgått en viss utbildning eller på annat sätt visat sig lämplig att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut vara endast till den uppfyller samma krav. Enhandsvapen och som helautomatiska får dock lånas ut endast till låntagare som själv vapen har rätt att inneha ett sådant dvs. har eget innehavstillstånd för vapen, sådant Det sagda gäller inte för start- och signalvapen 3 kap. vapen. 4 och 5 § VL. Till under arton år får ett skjutvapen lånas ut endast om personer utlåningen start- eller signalvapen skall användas vid tävling avser som eller övning eller låntagaren har tillstånd att inneha ett vapen av samma typ 3 kap. 3 § d-e VL.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesatt förutsättningen för all utlåning är att den är tillfällig viss tid måste förtlyta mellan två lån RPS FS 1996:6, 14kap.. samt att en

långtidsutlåning

Ett auktoriserat bevakningsföretag får i samband med bevakningsuppdrag kräver beväpning låna ut skjutvapen till företagets som väktare. Företaget får dock endast låna ut till den som har medvapen delats särskilt tillstånd att lån inneha skjutvapen för sådant som ändamål 3 kap. 7 § VL.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesföljande. Den skytt som behöver låna vapen längre tid än vad gäller för korttidsutlåning måste sökatillstånd. I tillståndsbeviset som att tillståndet lån. Vidare bör lånetidenangesRPS FS 1996:6, 14 kap.. anges avser

9.3.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Korttidsutlåning

Korttidsutlåning skjutvapen anmäls eller registreras i dag inte av något vis. Det är alltså omöjligt att dra några säkra slutsatser om hur vanligt det är att skjutvapen lånas ut. Utredningen har dock uppfattningen huvudsakligen bygger antaganden från före- - som trädare för tillståndsmyndigheter och skyttesammanslutningar att företeelsen är långt i från ovanlig. Från flera håll har för utredningen påpekat att bestämmelsen man korttidsutlåning är svårtolkad. Visserligen anges i vapenlagen att om utlåning får ske under högst tvâ veckor, det anges inte hur många men gånger under t.ex. ett års tid sådan tvåveckorsutlåning" får - - som ske. Inte heller sådan utlåning får ske flera gånger, om utanges om låningen sker till olika personer.

176 Utláning

Här kan nämnas att Svenska jägareförbundet inkommit med en skrivelse till utredningen med förslag korttidslånen

att som längst

borde få omfatta fyra månader i ett sammanhang eller kortare lån att av samma vapen under flera helger i följd förekomma

Långtidsutlåning

Den vanligaste typen av långtidsutlåning är den klart regleras i som lagen, nämligen väktares lån av vapen från det bevakningsföretag där de är anställda. Det förekommer emellertid också för att vapen exempelvis jaktändarnål lånas ut under längre tid. En en annan företeelse är att det förekommer att vapenhandlare lånar skjutvapen ut för ñlm- eller teaterändamål. Svenska jägareförbundets tidigare orrmämnda skrivelse innehåller också ett förslag om att lån dessa slag inte bör tidsbegränsas såvida av inte särskilda skäl föreligger.

9.4¶Vapenhandlare

En vapenhandlare får låna ut skjutvapen till den fyllt år för som arton sådan provskjutning på skjutbana äger under uppsikt som rum av en skyttesammanslutning eller vapenhandlaren själv eller någon arman person som har godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning. Kravet på uppsikt gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett den typ lånet eller i fråga vapen av som avser om start- eller signalvapen 3 kap. 6 § VL.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd angesatt utlåning från vapenhandlareinte får ske för annatändamålän för provskjutning skjutbana. Detta gäller inte bara när kontrollant är närvarandeutan även för sådanvapenspekulantsomtidigare har vapen av sammatyp RPS FS 1996:6, 14 kap..

2 Till stöd for sina förslag har Jägareförbundet anfört att bestämmelserna for korttidsutlâning inte är praktiskt förankrade. För en person som exempelvis avlagt jägarexamen för hagelvapen och vill låna vapen for höstens jakt gäller att han med olika vapen skjuter högst olika, vilket inte är till fördel för låntagarens skytte. En direkt följd torde vara att antalet bomskott och skadskjutningar ökar. En längre tids lån av samma vapen borde därför vara möjlig.

Utlåning 177

9.5¶Hinder mot utlåning

9.5.1 Gällande rätt

skjutvapen får inte lånas ut till den kan antas komma att miss- Ett som bruka Skjutvapen får vidare inte lånas ut till den som har fått vapnet. något skjutvapen förklarat förverkat eller tillståndet till innehav av återkallat, inte låntagaren ändå är berättigad att inneha

skjutvapen om

den typ lånet Detta hindrar dock inte att ett vapen vapen av som avser. efter särskilt tillstånd polismyndigheten lånas ut för övning eller av tävling som äger rum under uppsikt av en skyttesarmnanslutning

3 kap. 2 och 8 § VL.

I Rikspolisstyrelsensallmännaråd bl.a. följande. Som framgår av 3 kap. 8 § VL anges vissa diskvalificerade för lån skjutvapen enl. reglerna i 3 kap. Dessa är personer av hindra den fråntagits rätten att innehavapenskall kunnakringgå regler avser att att som sådantbeslut i stället låna ett Motsvarandehinder för vapenlånbör ett genomatt vapen. gälla för den på grund personlig olämplighet fått avslag sin också anses som av ansökanom vapentillstånd.

9.5.2 Nuvarande faktiska förhållanden

den nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 8 § vapenlagen har Kritik mot framförts flera skytteorganisationer. I den tidigare omnämnda av skrivelsen från Svenska jägareförbundet att bestämmelsen anges medför bland andra provledare och banfunktionärer riskerar att att i situation då lånar ut ett skyttebanan tillhörigt vapen komma en man strid bestämmelser. Jägareförbundet hemställer därför

i mot gällande nuvarande 3 kap. 8 § vapenlagen fortsättningsvis erhåller följande

att

lydelse: "skjutvapen får inte lånas ut till den som har fått något

skjutvapen förklarat förverkat eller tillståndet till innehav av skjutva-

återkallat, inte låntagaren ändå är berättigad att inneha vapen pen om lånet eller polismyndigheten lämnar särskilt av den typ som avser tillstånd till lån för övning eller tävling äger rum under av vapen som sådan sammanslutning i 2 kap. 3 § b samt 2 kap. uppsikt av som avses 1 § vapenförordningen. Detta hindrar dock inte att ett vapen lånas ut sammanslutning nämnts för övning eller tävling på bana av som nu anläggning ägs eller drivs sammanslutningen. " eller annan som av

178 Utlåning

9.6 och

överväganden förslag

9.6.1 Allmänt systematiken om

Bestämmelserna om självständig utlåning och

uppsiktsutlåning är i dag integrerade i olika paragrafer behandlar förutsättningarna

som för olika vapentyper. Utredningen bestämmelserna blir anser att tydligare och mer lättförståeliga de i stället utformas så om att de olika formerna utlåning behandlas för sig. Fördelarna av var med en sådan utformning framträder särskilt utlåningsreglerna skärps på om sätt utredningen föreslår. En paragraf i kapitlet bör således behandla uppsiktsutlåning och en annan utlåning för självständigt handhavande. Bestämmelserna att skjutvapen inte får lånas för om annat ändamål än långivarens tillstånd skjutvapen aldrig avser samt att får lånas ut till den som kan antas komma missbruka att vapnet tas in i en gemensam paragraf. Beträffande de särskilda bestämmelserna för

utlåning av skjutvapen

till enskilda under år för personer arton samt vapenhandlare och auktoriserade bevakningsföretag föreslås ingen ändring.

Slutligen tas en ny bestämmelse utlämnande för om av vapen reparation och översyn in i kapitlet. Denna bestämmelse behandlas i avsnitt

9.6.2¶Uppsiktsutlåning

Bestämmelserna uppsiktsutlåning samlas i om en paragraf.

Bestämmelserna uppsiktsutlåning ñmis idag i flera om paragrafer men innebär i stort sett sak. Möjligen har lagstiftaren samma avsett att uppställa ett något mindre strängt krav beträffande utlåning av andra typer av skjutvapen än enhandsvapen och helautomatiska vapen, eftersom det i bestämmelsen rörande sådana andra typer av vapen inte anges att skjutning på skjutbana måste ske under uppsikt av en

skyttesammanslutning.

Utredningen menar att de allmänna bestämmelserna uppsiktsutom låning bör samlas i en paragraf. Kravet på att handhavandet skall ske

under långivarens eller

en skyttesarnmanslutnings uppsikt bör därvid

gälla beträffande alla vapentyper.

Utlåning 179

9.6.3 Självständigt handhavande

Utlåning ett skjutvapen för självständigt handhavande får ske av endast till den har eget tillstånd att inneha sådant vapen. som Tvåveckorsregeln tas bort. I stället anges att skjutvapen får lånas endast tillfälligt, för ett bestämt ändamål och tillfälle. ut Utlåning i än fem dagar skall anmälas till som varar mer

polismyndigheten.

Krav på att låntagaren själv har tillstånd

I dag gäller enhandsvapen eller ett helautomatiskt vapen får att av ett lånas handhas självständigt, endast till den som själv har ut, att tillstånd att inneha ett sådant skjutvapen. Vad avser andra vapentyper räcker det med låntagaren uppfyller de praktiska krav som ställs, att såsom genomgången jägarexamen eller aktivt medlemsskap i en

skyttesarnmanslutning. Något krav att låntagaren skall ha genomgått tillståndsmyndigheterna i andra fall den lämplighetsprövning som

företar, ställs således inte. Med dagens regler kan det alltså förekomma efter lämplighetsprövning inte skulle att en person, som en komma i fråga för eget tillstånd, utan hinder kan låna skjutvapen. detta är ordning rimmar illa med Utredningen menar att en som syfte allt innehav skjutvapen skall ske under

vapenlagens att av

kontrollerade fonner. Utredningen föreslår att ett skjutvapen får lånas ut, att handhas självständigt, endast till den tillståndsmyndigheten befunnits som av lämplig inneha ett sådant. Utredningen har därvid övervägt vara att möjligheten med någon form lämplighetsintyg, med lämpligav

genomförd tillståndsmyndigheten utan samband hetsprövning av -

med ansökan tillstånd till innehav ett visst Att tillskapa om av vapen. sådant institut har emellertid framstått som alltför administrativt ett och opraktiskt, varför detta inte föreslås. Slutsatsen blir kostsamt därför den lånar skjutvapen måste ha ett eget tillstånd att att som ett inneha motsvarande Mot förslaget kan visserligen anföras ett vapen. det kan finnas risk för följden blir att antalet vapenägare och att att skjutvapen ökar något. Den väsentliga fördel som följer

registrerade

med att alla självständigt innehar skjutvapen är lämplighetsprövasom de, överväger dock enligt utredningens mening denna eventuella

konsekvens.

180 Utlåning

sou 1998:44

För hur lång tid får ett skjutvapen lånas ut

Korttidsutlåning

En bokstavstolkning nuvarande 3 kap. 1 § av vapenlagen tyder på att en vapeninnehavare endast under två veckor sammanlagt, dvs. under hela den tid han är innehavare vapnet, får låna sitt

av ut skjutvapen.

Så tolkas och tillämpas emellertid inte bestämmelsen i praktiken. En vanlig tolkning är i stället att vapeninnehavare under en högst två veckor gången får låna ut sitt skjutvapen till och en samma person. Det senare stämmer också bättre överens med uttalanden i förarbeten.

Exempelvis angav departementschefen i propositionen som föregick

1973 års vapenlag: "Det har påpekats

att utlåningsreglerna kan

kringgås genom att ett lånas ut flera gånger till vapen samma låntagare, ev. sedan vapnet har återgått i licensinnehavarens

besittning

en kort tid mellan upplåtelserna. Sådant förfarande står formellt inte i strid mot gällande utlåningsregler. Det är emellertid nu uppenbart att dessa regler inte avser att öppna möjlighet till

annat än tillfälliga

upplâtelser. Av denna anledning jag det finns anser att skäl att i

författningstexten direkt ange att utlåning endast får ske "tillfälligt".

Därmed är avsett att markera att viss tid måste förflyta mellan två upplåtelser till samme låntagare och att upplåtelse inte får ske regelmässigt. Om en person lånar långivare vapen av samme ett flertal gånger inom ett år torde sålunda utlåningen inte längre kunna betecknas som tillfällig. I samband med att 1996 års vapenlag infördes justerades bestämmelsen språkligt. Man valde då att låta Tillfälligt utgå och endast behålla tidsbegränsningen "högst två veckor.

om Utredningen

menar att denna justering snarast minskat möjligheterna tolka att bestämmelsen på avsettsätt. Utredningen föreslår därför att tidsbegränsningen i stället utgår och ersätts med får lånas

att ett skjutvapen

ut endast Tillfälligt. Rekvisitet att tydligare markera vad avser som sades i de tidigare nämnda förarbetena, nämligen att viss tid måste

förflyta mellan två upplåtelser till låntagare och samme att upplåtelse inte får ske regelmässigt. Samtidigt medför rekvisitet bestämmelsen att blir något flexibel, jämfört med dagens bestärmnelse. mer Kravet på att lånet endast får tillfälligt bör dock alltjämt tolkas vara snävt. I normalfallet bör endast län i till två veckor godtas. som varar en Att låna ut samma till vid flera tillfällen i följd vapen en person tät bör vidare vara uteslutet. Utlåningen kan i sådana fall inte längre betecknas tillfällig. som Att utlåningen endast skall tillfällig markeras ytterligare med vara

3 Prop. 1973:166 s. 105.

Utlåning 181

den endast får ett visst bestämt ändamål och tillfälle. Med att avse ändamål här inte det vidare begreppet, exempelvis "jakt" eller avses "målskytte, låneändamålet vid varje lånetillfälle skall vara utan att bestämt, till exempel jakt i Jämtland under vecka 36 år närmare 1998" eller "pistolskyttetävling i Göteborg den 6 oktober 1999".

Långtidsutlåning

ingen anledning att ändra de nuvarande bestärnrnel- Utredningen ser och den praxis finns på området. Om ett skjutvapen lånas serna som längre tid än vad sagts beträffande den s.k. korttidsut under en som utlåningen, krävs således att låntagaren söker innehavstillstånd för det skjutvapnet. Tillstånden bör naturligtvis i förekommande fall aktuella

tidsbegränsas.

Anmälan

En viktig aspekt bestämmelserna avseende skjutvapen är att av samband med ingripande, skall veta sådana finns. polisen, i ett var lägenhetsbråk kan denna vetskap väsentlig Vid exempelvis ett vara av betydelse för vilken insats skall göras. Inte minst av denna som det otillfredsställande att skjutvapen lånas ut till andra anledning är polisens vetskap. I och för sig motverkar bestämmelsen personer utan skjutvapen endast får lånas ut till den själv har tillstånd att om att som inneha motsvarande att skjutvapen finns hos personer som ett vapen vapeninnehavare. Detta är dock inte alltid

inte är registrerade som

Polisen är i behov att veta hur många och vilka tillräckligt. av skjutvapen finns hos vapeninnehavare vid tillfället för ett som en Utredningen därför att utlåning skjutvapen skall

ingripande. menar av anmälas till polismyndigheten.

I vissa fall, när utlåningen sker under en kortare tid, är ett

emellertid inte praktiskt genomförbart, inte anmälningsförfarande

beroende på behovet låna någon vapen ofta kan minst att av att annans hastigt, då någon inför förestående jakt förväntas uppkomma t.ex. en det vapnet inte är funktionsdugligt. En anmälan

upptäcker att egna

fall komma tillståndsmyndigheten så sent tillhanda att skulle i sådant med den skulle överspelad. En annan invändning mot meningen vara utlåning skall amnälas är att tillstândsmyndigheterna inte att alla fall av administrera dessa. Utredningen föreslår därför att

har möjlighet att

utlåning i än fem dagar skall endast sådan som avses vara mer tillståndsmyndigheten. Med hänsyn till att utlåning endast anmälas till med tillstånd samt att den endast får ske får ske till personer eget regel i högst två veckor, torde anmälningarna inte tillfälligt, dvs. som

182 Utlåning

sou 1992:44

bli fler än att tillståndsmyndigheten kan hantera dem inom för ramen det nuvarande arbetet.

9.6.4 Hinder mot

utlåning

Den kritik som framförts till utredningen beträffande nuvarande

3 kap. 8 § vapenlagen har även framställts i andra

sammanhang.

Justitieutskottet behandlade nyligen frågan och noterade därvid

följande. "I sammanhanget vill utskottet framhålla skjutledares att en ansvar för att kontrollera om det i det enskilda fallet erfordras tillstånd för utlåning vid övning eller tävling inom skyttesamav vapen en manslutning måste ses i belysning att skjutledare har mycket av en begränsade möjligheter att i praktiken efterforska hur det förhåller sig härmed. Vad enligt utskottets mening kan krävas i fråga - som om aktsamhet av skjutledaren är att han med hjälp frågor till den av som vill låna ett skjutvapen försöker utröna det

om föreligger någon

omständighet som gör att det behövs tillstånd polismyndigheten för av att utlåning skall få ske. Om så visar sig fallet bör naturligtvis vara ett tillstånd uppvisas. I annat fall finns det enligt utskottets mening inte

skäl för skjutledaren att försöka gör ytterligare efterforskningar eller att vägra låna ut skjutvapen såvida det inte föreligger någon särskild

omständighet som ger honom anledning att misstänka utlåning inte att får ske.

Utlåningen av vapen vid skjutbana sker regel under been som tryggande former. Risken för missbruk skjutvapnet torde därför av vara mindre än i andra sammanhang. Ur denna synvinkel skulle det kanske därför inte möta hinder att tillåta uppsiktsutlâning i

enlighet

med Svenska jägareförbundets förslag se avsnitt 9.5.2. Syftet med bestämmelsen är emellertid till stor del att hindra den har som misskött sig på ett sådant sätt att han fått vapentillståndet återkallat från att bruka skjutvapen över huvud taget. Om skjutvapen hinder utan får lånas ut vid skjutbana skulle den fått sitt tillstånd en som eget återkallat kunna fortsätta bedriva skytte i betydande omfattning. Ett sådant förhållande är inte önskvärt.

Vad kritikerna i första hand invända mot är straffansvaret för synes ansvarig utlånare. Ansvar kan dock inte komma i fråga för den utlånare är normalt aktsam. Utlånaren behöver därvid inte företa som

en djupgående utredning av saken. Ett nekande från låntagaren

svar på fråga om han fått ett vapentillstând återkallat bör också - som påpekats av justitieutskottet vara tillräckligt för att frita utlånaren från straffansvar. Däremot skulle det, enligt utredningens mening,

4 Bet. 1995/96:JuU12 s. 12

Utlåning 183 sou 1998:44

stötande och klart olämpligt utlånare, med vetskap om att vara om en

fått sitt vapentillstând återkallat, utan eget ansvar kunde låna en person ut skjutvapen till denne.

Ett ytterligare argument för att bestämmelsen alltjämt bör finnas kvar i sitt nuvarande skick är att den faktiskt kan fungera som ett stöd

den utlånare förvägrar olämplig att låna ett skjutför som en person vapen.

10 Förvaring

10.1¶De allmänna förvaringsbestämmelserna

10.1.1 Gällande rätt

I 1973 års vapenlag att skjutvapen eller en för vapnets funktion

angavs vital del samt ammunition skulle förvaras under lås. De allmänna

förvaringsföreskrifterna skärptes genom lagändring den 1 januari

19921. Vid förvaring skjutvapen eller ammunition gäller numera

av att innehavaren skall ta hand egendomen och hålla den under sådan

om uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer den. Skjutvapen eller ammunition inte hålls under uppsikt skall

som förvaras under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt. Förvaras vapnet inte i Säkerhetsskåp eller något lika säkert förvaringsutrymme skall vital vapendel tas bort från vapnet så att det inte

en kan användas förutsatt att detta kan göras utan avsevärd svårighet.

- Vapen, vapendel och ammunition skall härefter förvaras var för sig, s.k. delad förvaring 5 kap. 1 och 2 VL.

Rikspolisstyrelsen har meddelat närmare föreskrifter om vad som skall förstås med vital del, förvaring i Säkerhetsskåp eller lika säkert förvaringsutrymme samt delad förvaring. Dessa föreskrifter återges i sin helhet i bilaga 4. I korthet kan följande noteras.

Det krävs viss angiven standard för att skåpet skall anses vara - en ett Säkerhetsskåp eller ett lika säkert förvaringsutrymme. Alla vapen-

finns på marknaden uppfyller inte dessa krav. Vidare skall skåp som skåp med vikt utan understiger 150 kg vara förankrat

en som vapen i byggnadsstommen. Som alternativ till förankring kan ett skåp med

vikt under 150 kg förses med tyngder så att vikten 150 kg uppnås. en

Med delad förvaring förstås att vapnets huvuddel, vital del och ammunition förvaras olika ställen. En tvådelad förvaring kan även godtas, vital del inte kan avlägsnas utan avsevärd svårighet.

om en Endera vapnets huvuddel eller vital del skall förvaras inlåst i ett säkert utrymme viss angiven standard. Den resterande delen av vapnet

av samt ammunition skall förvaras för sig väl gömda i andra låsta ut-

var rymmen.

SFS 1991:1181, prop. l990/9lzl30.

186 Förvaring

Vid förvaring i vapenställ ställs kraven ännu högre - än vad ovan sagts, om vapenstället inte förvaras väl gömt. Det ankommer på den enskilde vapeninnehavaren inom att ramen för ovannämnda föreskrifter avgöra hur de skall förvaras egna vapnen om polismyndigheten inte funnit skäl att meddela särskild förvaringsföreskrift RPS FS 1996:6, 16.1 kap..

10.1.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Enkäterna till landets vapenregisterenheter och utredare våldsbrott av

På polisens blankett för ansökan tillstånd inneha

om att skjutvapen

eller förvärva ammunition finns det fråga hur sökanden en om avser att förvara vapen och ammunition. Enligt vapenlagen eller vapenförordningen finns det dock inget krav på denna fråga skall besvaras att för att tillstånd skall beviljas. De flesta registerenheter i enkätsvaren de informerar anger att sökanden gällande bestämmelser de inte om men att uppställer något

bestämt förvaringssätt förutsättning för meddela

som att tillstånd. Några enheter dock att de kräver förvaras anger att vapnen i säkerhetsskåp och att sökanden måste visa att han innehar sådant, ett t.ex. genom uppvisande av inköpskvitto. 41 enheter har lämnat synpunkter på de allmänna förvaringsbestämmelserna. Av dessa har 31 svarat att de förvaring i säkeranser att hetsskåp borde vara föreskrivet i lag fr.o.m. första Främst vapnet. därför att de att detta är säkrare anser ett förvaringssätt, men också därför att det går mycket tid till diskutera

att förvaringsfrågan med

tillståndssökande. Dagens bestämmelser uppfattas "krångliga som och luddiga. Det förekommer också förslag aldrig skall om att vapen förvaras kompletta dvs. inte i säkerhetsskåp. Vidare har - ens en del enheter svarat att de att de allmänna förvaringsföreskrifterna anser borde vara straffsanktionerade polisen borde samt att ges möjlighet att kontrollera att förvaringen sker ett godtagbart sätt. Från landets utredare av våldsbrott har sammanlagt 58 kommit svar in. En femtedel de svarande har

av angett att förvaringskraven bör

skärpas. Flera att det bör krävas alla vapeninnehavare menar att

förvarar sina i säkerhetsskåp.

vapen

Uppgifter från det speciella vapenregistret

Speciella vapenregistret innehåller information stulna eller om förkonma vapen, vapendelar, ammunition och sprängämnen. Upp-

Förvaring 187

gifterna kommer från polisdistrikten sänder in anmälan till rikssom

kriminalens underrättelsetj där informationen registreras Registret . b1.a. från vilka platser skjutvapen tillgripits eller föranger m.m.

kommit. Nedanstående uppgifter bygger på s.k. brottsdatum, dvs. den

tidpunkt då egendomen stals eller förkom på annat sätt samt anger

antalet skjutvapen eller vapendelar stulits/förkommit. Bland som

uppgifterna ingår inte effektbegränsade skjutvapen, ammunition eller

sprängärrmen. Uppgifterna gäller åren 1990-1997.

Bostadshus 4 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fritidshus 435 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kontor 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Motorfordon 256 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skytteförening 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . Vapenhandlare 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . Järnvägstransport 1 . . . . . . . . . . . . . . . . Militärförrâd 581 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Militäranlåggning 298 . . . . . . . . . . . . . . . Militärövning 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hemvämsförrâd 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . Civilförsvarsförrád/anläggning 6 . . . . . . .. Övriga 3 378 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Räknat överlag har drygt 47 procent alla stulna/förkomna skjutvaav

försvunnit från bostäder eller fritidshus. Emellertid

pen/vapendelar

består den övriga huvudsakligen s.k. dödsbovapen, stora posten av

dvs skjutvapen anmälts förkonma i dödsbon. Räknar man bort som

dessa kan det konstateras att drygt 70 procent alla stulna/förkomna av

skjutvapen/vapendelar har försvunnit från bostäder eller fritidshus.

Uppgifter från Brottsförebyggande rådet

Även rådet BRÅ samlar in uppgifter stulna Brottsförebyggande om

skjutvapen Följande uppgifter gäller antalet anmälda stölder av m.m.

skjutvapen, ammunition och sprängämnen under åren 1990-1997.

gäller antalet brottstillfällen och alltså inte, som be-

Uppgifterna

träffande i det speciella Vapenregistret, antalet stulna/för-

uppgifterna komna vapen/vapendelar.

Bostad 2 063 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fritidshus 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Motorfordon 386 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skytteorganisation 239 . . . . . . . . . . . . . . . Vapenhandlare 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . Militärförrâd 505 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Militäranläggning 381 . . . . . . . . . . . . . . . Övriga 998 . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . .

188 Förvaring

Av uppgifterna från BRÅ framgår omkring 48 att procent av alla

stölder av skjutvapen m.m., under åren 1990-1997, har skett från

bostäder eller fritidshus. Med hänsyn till att även stölder ammuniav tion och sprängämnen registrerats i denna sammanställning och att

dessa ofta skett från militära anläggningar och förråd torde dock

andelen stölder skjutvapen bostäder och fritidshus något av ur vara

högre.

Specialgranskning av anmälningarna till det speciella vapenregistret

under första halvåret 1996

De statistiska uppgifterna från det speciella vapenregistret innehåller

även sådana skjutvapen anmälts saknade i dödsbon, m.m. som samt

militära skjutvapen m.m. Vidare innehåller de statistiska uppgifterna

från BRÅ ammunition och även sprängärrmen. Det kan i detta

sammanhang vara av värde att " rensa bort" dessa uppgifter. Vapenut-

redningen har därför specialgranskat alla anmälningar kommit in som

till det speciella vapenregistret under första halvåret 19962. Alla

skjutvapen som anmälts förkonma i dödsbon samt även militära

skjutvapen har rensats bort från uppställningen nedan. Genomgången

gav följande resultat.

STULNA/FÖRKOMNA SKJUTVAPEN antal vapen

Hagelgevär 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kulgevär 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kombivapen 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Pistol 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Revolver 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Automatvapen 4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vapendelar 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Annat3 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . SUMMA 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

PLATSER DÄR VAPNEN TILLGRIPITS/FÖRKOMMIT antal vapen

Bostad 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fritidsbostad/obebodd fastighet 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lokal/källare 21 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förflytming/transport 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Okänt/Annat 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . SUMMA 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Underlaget avser samtliga anmälningar kommit till speciella vapenregistret som i september 1996. Anmälningar som rört vapen som med all sannolikhet stulits/för-

kommit Före den 1januari 1996 har rensats bort.

3 Härunder ryms exempelvis signalvapen, gasvapen, tlintlåspistoler m.m.

Förvaring 189

Ser detta sätt till de civila skjutvapen som stulits under första

man halvåret 1996 kommer fram till att omkring 80 procent av dessa

man tillgripits i bostäder eller fritidshus. Vidare kan man konstatera att närmare 75 procent de skjutvapen tillgripits är hagel-, kul- och

av som kombinationsgevär, dvs. i huvudsak jaktvapen.

- -

Av specialgranskningen har det också i viss mån gått att utläsa hur de stulna skjutvapnen har förvarats. Det bör dock amnärkas att de flesta anmälningarna inte innehöll någon uppgift om förvaringssättet. Några egentliga slutsatser härom kan därför inte dras.

FÖRVARINGSSÄTT vid stölder i bostäder/fritidshus antal vapen/antalbrottstillfällen

VAPENSKÅP 4 Uppbrutet 9 vapen/3 tillfällen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hittat nyckel 37 vapen/14tillfällen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tagit hela skåpet 16 vapen/5 tillfällen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

DELAD FÖRVARING

24 vapen/10tillfällen Tagit hela vapen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tagit delar vapnet 35 vapendelar/22tillfällen

av . . . . . . . . . . . . . . . . .

KOMPLETTA I VAPENSTÄLL 14 vapen/7 tillfällen

. . . . . . . . . . . . .

I anslutning härtill kan det vidare anges att det under 1997 vid 23 tillfällen hänt att gärningsmännen stulit skjutvapen ur Vapenskåp efter att ha hittat nyckeln till skåpet. Vid 19 tillfällen under 1997 har vidare vapenskåpet brutits upp och vid 19 tillfällen har skåpet bortförts5.

Efekten skärpningen förvaringsbestämmelserna år 1992

av av

Vid jämförelse mellan åren före och efter skärpningen av förvar-

en

ingsbestämmelserna år 1992, har andelen skjutvapen/vapendelar som

stulits/förkommit från bostäder och fritidshus minskat med omkring 10 procent. Räknar inte med de s.k. dödsbovapnen har andelen

man dock inte förändrats. Andelen stulna skjutvapen/vapendelar är således densamma före efter skärpningen. Rent faktiskt har emellertid

som antalet skjutvapen varje år anmälts stulna/förkonma från bostäder

som och fritidshus minskat med omkring 200, jämfört med tiden före

4 I anmälningarna har det inte närmare angetts vilken typ av skåp som vapnet förvarats Troligen rör det sig i flera fall skåp som inte uppfyller kraven i

om Rikspolisstyrelsens föreskrifter för säkerhetsskåp.

5 Den redovisade uppgiften har erhållits från rikskriminalens underrättelsetjänst. Även i dessafall är det osäkert om skåpen varit klassade som Säkerhetsskåp.

190 Förvaring

skärpningen av kraven på förvaring. Av BRÅ:s sammanställning framgår att antalet anmälda stölder från bostäder och fritidshus ökat något efter skärpningen 1992. snarare Möjligen skulle man kunna dra den slutsatsen eftersom antalet brottstillfällen är konstant, eller t.o.m. högre, antalet skjutvapen men som stulits/förkommit faktiskt sett är mindre att de innehar - som flera skjutvapen blivit aktsammare och förvarar dem bättre.

Utredning om bruket av säkerhetsskåp

En genomgång av samtliga tillståndsärenden under 1995 i Kronobergs och Västmanlands län visade att en överväldigande majoritet över - 90 procent av de sökande uppgett att de hade för avsikt att förvara sina vapen i säkerhetsskåp. Oftast också det aktuella säkerangavs hetsskâpets fabrikat och tillverkningsmodell, vilket torde kunna tas som intäkt för att uppgiften i de flesta fall är riktig. Försäljare av Säkerhetsskåp har vidare angett att försäljningen av sådana ökade kraftigt i samband med skärpningarna i lagstiftningen av

förvaringsbestärnrnelserna den 1 januari 1992. Försäljningen har

härefter inte legat på riktigt nivå, ändock betydligt högre samma men än vid tiden före lagändringen.

Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen

Ett förslag från projektgruppen till åtgärder skulle kunna minska som tillgreppen av skjutvapen ur Vapenskåp är att alla Säkerhetsskåp måste fästas i golv eller vägg. Benägenheten att tillgripa hela Säkerhetsskåp skulle därmed, enligt projektgruppen, minska eftersom tiden för och svårigheten vid tillgreppet skulle öka avsevärt. En annan åtgärd som nämns i rapporten är att reglerna kring vapenförvaringen utformas så, att ett skjutvapen aldrig får förvaras komplett det är möjligt att om något sätt dela vapnet

6 RPS Rapport Illegala vapen 1995:2 s. 75 och 76.

Förvaring 191

10.2¶Särskild förvaringsföreskrift

10.2.1 Gällande rätt

I vapenlagen finns det bestämmelser om att en polismyndighet får besluta att tillstånd att inneha skjutvapen skall förenas med villkor att vapnet skall förvaras visst sätt, s.k. särskild förvaringsföreskrift. Den som bryter mot en särskilt meddelad förvaringsföreskrift straffas med böter eller fängelse i högst sex månader 2 kap. 5 5 kap. 5 § och 9 kap. 2 § b VL.

Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna râd bör särskild förvaringsföreskrift meddelasvid förvaring av helautomatisktvapen, enhandsvapeneller totalt mer än sex vapen. Särskild förvaringsföreskrift bör ocksåmeddelasnär vapenförvaras hos annanän vapenägaren. Vid förvaring av mer än fem helautomatiskavapen eller tio enhandsvapeneller tjugo gevär av annatslag bör de förvaringsregler somgäller för vapenhandlareoch skytteföreningar ligga till grund för föreskriften RPS FS 1996:6, 16.3 kap..

lO.2.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Enkäten till landets vapenregisterenheter

Cirka 95 procent av registerenheterna har angett att de alltid meddelar särskild förvaringsföreskrift vid första enhandsvapnet, första helautomatiska vapnet och vid innehav av mer än sex vapen sammanlagt. Ett fåtal har angett att de meddelar särskild förvaringsföreskrift ibland eller ofta i dessa fall. När det gäller förvaring hos arman är det drygt 75 procent av enheterna som alltid meddelar särskild förvaringsföreskrift. Ett riktmärke för dem som endast meddelar sådan ibland eller ofta i dessa fall synes vara om den som förvarar vapnen innehar mer än sex vapen sammanlagt. I fråga om förvaring av större mängder vapen mer än 5 helautomatiska vapen, 10 enhandsvapen eller

- 20 gevär svarade 43 procent av enheterna att de alltid kräver att

vapnen förvaras i kassun och drygt 33 procent att de kräver minst delad förvaring av vapnen i två säkerhetsskåp.

Över 90 procent enheterna har angett att de inte kontrollerar

av huruvida förvaringsföreskriften följs. Vissa enheter kräver dock att t.ex. inköpskvitto för Säkerhetsskåp uppvisas. Det förekommer också i ett fåtal fall att personliga besök företas.

När det gäller synpunkter pâ de särskilda förvaringsföreskrifterna har flera enheter svarat att de förordar lagstadgad förvaring i säkerhetsskåp i samtliga fall och att särskilda förvaringsföreskrifter i sådana fall inte skulle behöva utfärdas i utsträckning i dag. Även

samma som om systemet med särskilda förvaringsföreskrifter således är arbets-

192 Förvaring

krävande, uppfattas bestämmelserna sådana klara som och lätta att tillämpa. Flera myndigheter påpekar slutligen polisen borde att ges möjlighet att kontrollera att nuvarande förvaringsföreskrifter följs.

10.3¶Vapen under och uppsikt transport av vapen

10.3.1 Gällande rätt

Uppsikt

Skjutvapen och ammunition som inte förvaras skall hållas under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer dem. Med uppsikt över vapnet förstås, enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter, att innehavaren har omedelbar kontroll över det 5 kap. l § VL och RPS FS 1996:6, 16.1 kap..

Förflyttning av skjutvapen

I Rikspolisstyrelsens författningssamling finns allmänna råd hur om skjutvapen bör "förvaras" under och vid förflyttning: resor annan

Vid resor bär vapnenförvaras enligt följande Bil: Som grundregel bör gälla att inte kvarlämnas i bil. Vapen kan dock vapen förvaras i bil om den står under ständig tillsyn. Om fordonet tillfälligt lämnas med vapenkvar, medtasen vital del och förvaras under ständigtillsyn. Vapnets huvuddel förvaras väl gömd i bilen. Den bör därvid låsas fast eller om detta inte är möjligt, förses med patronlägeslåseller på annatsättplacerassåatt stöld eller annatmissbruk förhindras. Tåg: Vapnets huvuddel bör lämpligen polletteras förvarad i låda eller fodral. Den vitala delen medförs i ficka eller handbagage.Förvaras vapnet i kupé bör det vara delat och medföras då kupén lämnasom betryggandebevakning inte kan ordnas. Fartyg: Vapnets vitala del bör förvaras i fartygets reception eller hos fartygsbefálet. Huvuddelen förvaras i låst hytt. Flyg: Vapnets huvuddel förvaras i flygplanets lastutrymme i fodral eller låda. Den vitala delen medförs i ficka eller handbagage. Vid resa med fartyg eller flyg kan utöver nämnda bestämmelseräven andra säkerhetsbestämmclsergälla. Vid övernattning hotell eller annan tillfällig bostad bör vapnet delas och den vitala delen låsas i Värdeskåpeller liknande utrymme. Tillhandahåller t.ex. tävlingsarrangör förvaringsutrymme bör detta utnyttjas RPS FS 1996:6, 16.2.

Förvaring 193

Yrkesmässig transport av skjutvapen

m.m.

Bestämmelsen i 5 kap. 4 § VL tar sikte på det förhållandet att någon annan än vapenägaren transporterar vapnet. Både den som sänder iväg ett skjutvapen eller ammunition och den transporterar egendomen

som

någon annan skall vidta sådana åtgärder att någon obehörig inte kan komma vapnet eller ammunitionen. Den som bryter mot bestämmelsen kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader 9 kap. 2 § b VL.

I förarbetena till 1996 års vapenlag angavs: Transporten skall utföras ett säkert sätt. Som en riktlinje kan att hela tran-

anges sporten bör ske under särskild uppsikt eller i låsta utrymmen samt att försändelsen bör vara identifierad så att den kan spåras befordrings-

av

företaget7.

10. 3 Nuvarande faktiska förhållanden

Av specialgranskningen av anmälningarna över skjutvapen som stulits/förkommitg, kommit in till det speciella vapenregistret

som under första halvåret 1996, har det framgått att 21 9 procent

av 231 skjutvapen eller vapendelar stulits/förkommit under resor, förflyttning eller yrkesmässig transport. Av dessa har 15 stulits/förkommit från privatpersoner, övriga 6 under yrkesmässig transport.

BRÅ:s statistik stulna skjutvapen, ammunition och

över sprängämnen visar att andelen sådan egendom som stals ur motorfordon under åren 1990- 1997 var omkring 7 procent. Att notera härvidlag är att ammunition och sprängänmen finns med iuppgiftsunderlaget. Andelen skjutvapen som stulits ur motorfordon m.m. torde därför vara något högre om man inte räknar med sådan egendom.

Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen

I rapporten föreslås att begreppet uppsikt definieras tydligare och att definitionen tas in i vapenförordningen. Med uppsikt bör därvid förstås att vapeninnehavaren i bostaden, vid brukandet eller vid transport till och från förvaringsplatsen har omedelbar kontroll över vapnet. Vidare föreslås att Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt utökas så till vida att den skrivning som i dag utgör allmänt råd omarbetas till

7 Prop. 1995/96252 s. 83. 8 Med undantag av s.k. dödsbovapen samt militära vapen.

7 180498

194 Förvaring

föreskriftsform9.

10.4 och

Långtidsförvaring Övrig förvaring hos amian

10.4.1 Gällande rätt

Långtidsförvaring

En innehavare som inte kan ta hand sitt eller om vapen sin ammunition får lämna över egendomen till någon för annan förvaring under högst tre âr gången. En sådan åtgärd får vidtas först efter

skriftlig

anmälan till polismyndigheten. Vapnet eller ammunitionen får inte förvaras hos någon är under år eller som arton som kan antas missbruka egendomen. Den förvarar får lov som vapnet att använda det endast under förutsättning att han har tillstånd inneha att vapen av samma typ. Den som bryter mot bestämmelsen användning vid om förvaring döms till böter eller fängelse i högst månader sex 5 kap. 3 § och 9 kap. 2 § c VL.

Anmälan, med fullständig beskrivning uppgift

av vapnet samt om vem som skall förvara det och hur det skall förvaras, skall göras senast två veckor före överlämnandet. Om det till följd särskilda av skäl inte är möjligt, får anmälan göras i anslutning till att vapnet eller ammunitionen överlämnas 13 kap. 1 § VF.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd noteras bl.a.: Finner polismyndigheten i den ort där vapnet skall förvaras att det är olämpligt att vapnetförvaras hos den licensinnehasom varen har anvisat, bör myndigheten se till att depositionen inte kommer till stånd. Vägrar tillstándshavaren att medverka till lösning en som är godtagbar från säkerhetssynpunkt, har polismyndigheten att omhänderta vapnet. I undantagsfall kan återkallelseav tillståndet bli aktuell. För den förvarar gäller reglerna som ett vapen om hur vapen i allmänhet skall förvaras liksom de särskilda föreskrifter kan ha som meddelats vapeninnehavaren.Vid behov utfärdas särskild förvaringsföreskrift RPS FS 1996:6, 16.5 kap..

Övrig förvaring

hos annan

Huvudregeln är att en vapeninnehavare själv skall ta hand och om således också förvara sina skjutvapen. I vissa - undantagsfall får

dock, förutom i fråga s.k. lângtidsförvaring, förvaring hos

om annan ske.

9 RPS rapport Illegala 1995:2 75 och 76 vapen s.

Förvaring 195

Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd bör förvaring hos annan kunna medges undantagsvis. Ett sådant undantag kan t.ex. vara att en son eller dotter, som bott och förvarat sina vapen i föräldrahcmmet, flyttar till egen lägenhet men avser att även fortsättningsvis jaga föräldrarnas marker. I sådanafall bör särskild förvaringsföreskrift meddelas, såväl för licenshavaren som för den som förvarar vapnet RPS FS 1996:6, 16.3 kap..

10.4.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Långtidsförvaring

Från polisens sida har det påpekats att förfarandet med enbart en anmälan till polismyndigheten, för att långtidsförvara vapen hos någon

är mindre bra. I stället borde sådan förvaring vara tillståndsannan, pliktig.

Övrig förvaring hos annan

Frågan förvaring hos har, som vid flera tidigare tillfällen,

om annan åter väckts hos vapenutredningen, från såväl vapenägare som vapenregisterenheternaw. Det synes föreligga en relativt utbredd mening att förvaring hos bör medges i större utsträckning än vad som

annan faktiskt förekommer i dag.

10.5¶Vapenhandlares, sammanslutningars och museers förvaring av skjutvapen

10.5.1 Gällande rätt

Ett tillstånd att handla med får förenas med villkor att vapnen

vapen skall förvaras på ett visst sätt. Brott mot de allmänna förvaringsbestämmelserna eller särskilt utfärdad förvaringsföreskrift straffas

en med böter eller fängelse i högst månader 2 kap. 10 § samt 9 kap.

sex 2 § b och c VL.

En handelsrörelse får inte påbörjas förrän polismyndigheten har godkänt de lokaler och andra utrymmen som är anordnade för vapnens förvaring. Brott mot denna bestämmelse straffas med böter. Polismyndigheten skall till att skjutvapen innehas av handlare

se som förvaras på föreskrivet sätt 5 kap. 4 och 8 §§ och 14 kap. 1 § VF.

° Frågan behandlades senast i Vapenlagen och EG; SOU 1994:4 s. 95-97.

196 Förvaring

Rikspolisstyrelsen har meddelat särskilda föreskrifter om vapenhandlares, sammanslutningars och

museers förvaring av tillståndsplik-

tiga skjutvapen RPS FS 1986:55 och 1986:25.

10.5 .2 Nuvarande faktiska förhållanden

Vapenhandlare

Av det speciella vapenregistret framgår att, under tiden 1990-1997, 251 2,5 procent av 9 947 skjutvapen anmäldes stulna/förkomna från Vapenhandlare. Bortser från s.k. dödsbovapen man och liknande var andelen som härrörde från Vapenhandlare omkring 4 procent. BRÅ:s statistik över stulna skjutvapen, ammunition och sprängärnnen visar att andelen sådana brott begångna Vapenhandlare, mot under åren 1990-1997, var omkring 3 procent.

sammanslutningar

Av det speciella vapenregistret framgår att, under tiden 1990-1997, 283 2,8 procent 9 947 skjutvapen anmäldes stulna/förkomna av från

skytteorganisationer, Bortser från s.k. dödsbovapen och liknande

man var andelen som härrörde från skytteorganisationer omkring 4 procent. BRÅ:s statistik över stulna skjutvapen, ammunition och sprängämnen visar att andelen sådana brott begångna skytteorganisationer, mot under åren 1990-1997, omkring 5 var procent.

10.6¶Kontroll att

av förvaringsföreskrifterna följs

10.6.1 Gällande rätt m.m.

Enligt vapenlagstiftningen har polisen ingen rätt att mot en enskild vapeninnehavares vilja bereda sig tillträde till dennes bostad enbart i syfte att kontrollera hur förvaras.

vapnen Rättegångsbalkens be-

stämmelser om husrannsakan kan endast tillämpas det om finns skälig misstanke om brott vilket fängelse kan följa. Vad gäller vapenhandlarna gäller att polismyndigheten skall godkänna de lokaler där handeln skall bedrivas förvaringsutrymsamt mena innan handeln får påbörjas. Vidare skall polismyndigheten se till att handlaren förvarar sina skjutvapen på föreskrivet sätt och vid behov inspektera dennes lager skjutvapen i samband med den årliga av kontrollen 5 kap. 4 och 8 § VF.

Förvaring 197 sou 1998:44

10.6.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Enkäterna till landets vapenregisterenheter samt utredare av våldsbrott

Några landets vapenregisterenheter svarar vapenutredningens

av enkät de att möjligheterna att kontrollera enskilda innehavares att anser vapenförvaring bör utvidgas. Också bland svaren från handläggarna våldsbrott förekommer detta förslag. av

Vapenhandlarna skall, enligt vapenförordningen, kontrolleras minst

gång årligen. Som nämnts bl.a. i avsnittet rörande återkallelse av en vapentillstånd genomförs dock inte alltid denna kontroll varje år, m.m. främst beroende på bristande resurser hos tillsynsmyndigheten.

10.7 överväganden och förslag

10.7.1¶Allmänna utgångspunkter

Vi har här i landet över 2 miljoner registrerade skjutvapen, vilket innebär Sverige relativt vapentätt land. Utredningen har sökt att är ett bestämmelserna rörande tillståndsgivning, återkallelse av strama upp Även möjligheten att inneha skjutvapen

vapentillstånd m.m. om

därmed i viss mån beskurits kan inte förvänta sig att den totala man mängden skjutvapen i landet inom den närmaste framtiden kommer att minska i någon dramatisk utsträckning. Ur brottsförebyggande är därför frågan förvaring skjutvapen och ammuni-

perspektiv om av

tion oerhört viktig. Bestämmelserna förvaring skärptes år 1992. Skärpningen om föregicks allmän debatt säkrare förvaring. Debatten och av en om en de skärpta kraven medförde att många vapeninnehavare förbättrade sin förvaring. Uppgifter från försäljare Vapenskåp har visat att av försäljningen sådana ökade i samband med de nya lagreglerna. Den av allmänna medvetenheten förvaringsbestämmelsernas betydelse om

medförde vidare att tillståndsmyndigheterna uppmärksammade

förvaringsfrågan i högre grad. Säkerhetstänkandet har således i väsentlig mån ökat under l990-talet. vapenägarnas förvaringsmetoder sålunda generellt sett för- Trots att bättrats, finns det fortfarande alltför många som slarvar med förvar- Detta visar sig inte minst i statistiken över stulna och förkomna ingen. skjutvapen. De i särklass vanligaste brottsplatserna, där skjutvapen tillgripits, är bostäder och fritidshus. Det finns därför all anledning att

ytterligare uppmärksamma och skärpa förvaringsbestämmelserna.

198 Förvaring

10.7.2 De allmänna

förvaringsbestämmelsema

Skjutvapen skall förvaras i Säkerhetsskåp eller lika säkert annat

förvaringsutrymme. Enbart delad förvaring skjutvapen

av accepteras således inte längre. Vissa mindre farliga skjutvapen och liknande samt ammunition undantas från kravet på förvaring i säker-

hetsskâp.

Förvaringsbestämrnelsen förenas med övergångsbestämmelse en som, beträffande skjutvapen för vilka tillstånd meddelats före lagens ikraftträdande, under fem års tid medger förvaring enligt de nuvarande bestämmelserna.

Vilken förvaringsmetod är säkrast

När vapenägaren inte har omedelbar kontroll över sitt skall vapen detta förvaras på ett säkert sätt. Enligt de nuvarande reglerna skall skjutvapen förvaras antingen i Säkerhetsskåp, lika säkert ställe annat eller delade, s.k. delad förvaring. Det finns olika meningar vilken förvaringsmetod är den om som bästa. De flesta dock att förvaring i Säkerhetsskåp det säkmenar är raste förvaringssättet. Mot detta kan i och för sig invändas att en

inbrottstjuv som lyckas forcera ett Säkerhetsskåp eller t.0.m. tillgripa

hela skåpet, får tag på kompletta Förvaring i Säkerhetsskåp, vapen. ett som uppfyller de normer som föreskrivits Rikspolisstyrelsen, av innebär dock ett avsevärt försvårande för inbrottstjuv, jämfört med en om skjutvapnen inte förvaras i ett sådant. Tjuven måste förbereda sig för att antingen tillgripa och transportera hela det och i bland tunga fast monterade säkerhetsskâpet eller för att med skärbrännare eller liknande forcera dess plåt. Ett Säkerhetsskåp förhindrar således att

tillfällighetstjuven" kommer över skjutvapen i samband med ett bo-

Stadsinbrott, vilket är ett argument starkt talar för bruket som av Säkerhetsskåp. En gärningsman som särskilt är ute efter skjutvapen är nämligen under alla omständigheter mycket Svår att helt stoppa. Vad som här sagts om Säkerhetsskåp gäller naturligtvis endast under förutsättning att vapenägaren inte förvarar dess nyckel på ett Sådant sätt att tjuven lätt hittar denna och så sätt kan ta sig in i skåpet. Utredningen återkommer nedan till vikten att nyckeln förvaras på av ett säkert sätt. Ett annat tungt vägande argument talar för bruk som av Säkerhetsskåp är att den som innehar ett Säkerhetsskåp regel alltid som nyttjar detta för förvaring sina skjutvapen. Den av som avser att förvara sina skjutvapen delade kan däremot i högre grad förväntas slarva med förvaringen. Det är nämligen besvärligare att plocka i sär vapnen och gömma undan dem än att låsa in dem i ett Skåp. Samman-

Förvaring 199

taget är utredningen den åsikten att förvaring av skjutvapen i säkerav hetsskåp säkrare förvaringsalternativ än s.k. delad förvaring. är ett Av utredningens undersökning har det framgått att flera stölder av Vapenskåp. Först kan det konstateras att de anmälningar vapen skett ur vapenutredningen studerat, regelmässigt endast anger att vapnen som tillgripits "Vapenskåp". Ett Vapenskåp behöver dock inte vara ur detsamma ett säkerhetsskåp. Det finns anledning att anta att de i som anmälningarna Omnämnda vapenskåpen i flera fall säkerhetsmässigt inte uppfyller de krav ställs för att de skall klassas som säkersom hetsskåp. Att stölder skett sådana Vapenskåp skulle dänned inte ur så förvånande. Vidare framgår det statistiken över stulna vara av skjutvapen att flera stölderna Vapenskåp skett med hjälp av av ur nyckel till skåpet. Vid några dessa stölder har gärningsmannen av funnit nyckeln i närheten skåpet. Andra tillgrepp har skett av någon av närstående till vapenägaren, vetat nyckeln förvarats. Den som var förutsättningen för att skjutvapen skall vara säkert

grundläggande

förvarade i Säkerhetsskåp är naturligtvis att nyckeln till skåpet inte ett finns tillgänglig för obehöriga Det finns därför all anledning personer. inskärpa vikten att nyckeln förvaras ett sådant sätt att att av obehöriga inte kommer den. Nyckeln till vapenskåpet måste förvaras minst lika säkert nyckeln till bostaden, t.ex. på den som nyckelknippa vapeninnehavaren tar med sig när han lämnar hemmet. Finns det risk för att någon anhörig eller bekant skulle kunna tänkas tillägna sig skjutvapnen bör vapenägaren härutöver iaktta extra

försiktighet. Ännu säkrare än förvaring kompletta skjutvapen i ett säkerhetsav skåp, är delad förvaring i Säkerhetsskåp. Sådan förvaring kräver att vapeninnehavaren har tillgång till minst två säkerhetsskåp. Med en sådan förvaring minskar risken väsentligt för att inbrottstjuv får tillen gång till kompletta skjutvapen. Att införa ett så kostsamt förvaringsalternativ generellt är emellertid inte realistiskt i nuläget. Däremot kan det bli aktuellt att ställa ett sådant krav vissa vapeninnehavare,

meddelande av särskild förvaringsföreskrift.

genom Ett säkerhetsåtgärd kan att förse skjutvapnen med annan vara patronlägeslås. Skjutvapen försedda med sådant lås är betydligt mindre intressanta i brottssarnmanhang. Det lår dessutom finnas patronlägeslås är väl synliga även när de låsts fast i vapnet, vilket medför att ett som sådant varken går att skjuta med eller lämpar sig att använda vapen vid hot brott. Patronlägeslås är relativt billig säkerhetsåtgärd om en utredningen gärna skulle användas i större utsträckning. Något som se förslag härom lämnas dock inte, dels därför att utredningen varken har haft möjlighet närmare studera marknaden för sådana lås eller dess att tillförlitlighet, dels eftersom det ännu inte finns godtagbara låskon-

200 Förvaring

struktioner till alla vapentyper".

Vilka minimikrav kan ställas på förvaring skjutvapen av

Med hänsyn till fördelarna med förvaring i säker-

av skjutvapen

hetsskåp vore det önskvärt att alla skjutvapen förvarades minst på detta sätt. 1987 års vapenutredning var av samma uppfattning, men farm det inte realistiskt att generellt uppställa krav på så dyrbar förvaringsanordning. Förhållandena är dock annorlunda i dag. Till-

ståndsmyndigheterna förespråkar generellt förvaring i säkerhetsskåp.

Vissa myndigheter t.0.m. kräver det för tillstånd till innehav att av skjutvapen skall meddelas, vilket i praktiken innebär förvaring i att Säkerhetsskåp redan i dag är ett minimikrav på flera orter i landet. Genomgången av tillståndsärenden under 1995 visade vidare nästan att alla som i dag skaffar ett nytt skjutvapen de har uppger att säkerhetsskåp eller avser att införskaffa ett sådant. Även andra vapenägares uppmärksamhet beträffande förvaring skjutvapnen har ökat av väsentligt, vilket medfört att många dem skaffat Säkerhetsskåp. Att av i dag införa bestämmelse att skjutvapen skall förvaras i en om säkerhetsskåp skulle således inte drabba så många vapenägare ekonomiskt som var fallet vid tiden för 1987 års vapenutredning. skulle

Samtidigt

ännu fler vapenägare bli tvungna att över och förbättra sin se

förvaring. Vidare skulle en enhetligare reglering medföra väsentlig

en

avlastning för vapenhandläggarna vid tillståndsmyndigheterna. Mycket

tid går i dag dels till att informera vapeninnehavarna rådande om

förvaringsbestärnmelser, dels till hanteringen särskilda förvar-

av ingsföreskrifter. Slutligen talar priset på skjutvapen, vilket nya är relativt högt, också för att sådan bestämmelse inte skulle en vara oskälig. Det är inte orimligt att att den sig ha råd mena som anser att skaffa sig ett nytt skjutvapen också bör ha råd bekosta säker att en

förvaring av vapnet. Sammanfattningsvis anser utredningen att det i vapenlagen bör

införas bestämmelse att skjutvapen skall förvaras i en om säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme. Med det senare avses att förvaring i ännu säkrare utrymme, t.ex. i som vapenkassun, naturligtvis också kan godtas. Enbart s.k. delad förvaring godtas däremot inte.

" Försvarsmakten har planer på att förse skjutvapen som förvaras hemma hos bl.a. hemvämsmän med patronlägeslås. I dag gäller att sådana skjutvapen skall förvaras minst i delat skick.

Förvaring 201

Efektbegränsade skjutvapen, andra föremål m.m.

Det strängare förvaringskravet bör alltså gälla för skjutvapen, i vart fall sådana med full effekt. Tveksammare ställer det sig beträffande t.ex. start- och signalvapen samt obrukbara och effektbegränsade skjutvapen. Detsamma gäller sådana föremål som, vid tillämpning av vapenlagen, skall behandlas som skjutvapen nuvarande 1 kap. 3 § vapenlagen samt ammunition. Sådana skjutvapen/föremål är ofta av relativt lågt fönnögenhetsvärde, vilket skulle medföra att det vore orimligt att kräva inköp av ett dyrt Säkerhetsskåp att förvara dem Främsta anledningen till att de bör undantas är emellertid att de är betydligt mindre farliga än vad skjutvapen med full effekt är. Samma synpunkter kan göras gällande beträffande ammunition. Utredningen

därför att sådana föremål omnämns i 1 kap. 4 § och 7 § menar som andra stycket vapenlagen samt ammunition bör vara undantagna från det strängare förvaringskravet. I stället bör det för sådana föremål uppställas ett något mindre strängt förvaringskrav, nämligen att de förvaras på ett sådant sätt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer dem. Härmed att de skall förvaras samma sätt

avses

är fallet i dag, dvs. under säkert lås eller på annat lika besom tryggande sätt. Den vapeninnehavare som innehar dylika föremål bör naturligtvis, i den mån han har ett Säkerhetsskåp, därvid förvara föremålen i detta.

En övergångsbestämmelse

Förvaringsbestämmelsen är tillämplig på alla skjutvapeninnehav. För

sedan tidigare innehar skjutvapen bör det emellertid finnas dem som

övergångsbestämmelse för att dem tid att anpassa sig till de nya en ge bestämmelserna. Lämpligen bör tidsgränsen i övergängsbestämmelsen sättas till fem år. För den som redan innehar skjutvapen, men som söker tillstånd att inneha ett nytt sådant, bör dock det strängare kravet på förvaring gälla för att tillstånd skall meddelas.

Bemyndiganden

Regeringen har i dag bemyndigande att meddela föreskrifter om kraven på vapenhandlares, och samrnanslutningars förvaring.

museets De föreskrifter meddelats beträffande enskilda vapeninnehavares

som förvaring har fönnodligen meddelats med stöd av regeringens allmänna kompetens enligt 8 kap. regeringsfonnen. För tydlighetens skull bör dock ett bemyndigande härom skrivas in i vapenlagen.

I dag gäller att Rikspolisstyrelsen har rätt att föreskriva de närmare

202 Förvaring

detaljerna om tillämpningen förvaringsbestämmelserna, såsom av t.ex. vad som menas med Säkerhetsskåp och lika säker förvaring. annan Detta bör alltjämt gälla.

10.7.3¶Särskild förvaringsföreskrift

Särskild förvaringsföreskrift skall även framdeles kunna meddelas en enskild vapeninnehavare eller en vapenhandlare. Bestämmelserna härom samlas i en paragraf i kapitlet rörande förvaring m.m.

Bestämmelser om att tillstånd får förenas med villkor att skjutvapen skall förvaras på viss sätt finns i dag, beträffande enskilda vapeninnehavare, i 2 kap. 5 § och 5 kap. 5 samt beträffande vapenhandlare i 2 kap. 10 Även de allmänna förvaringsbestärmnelserna skärps om kan det fortfarande finnas fall då det är befogat att ställa ännu högre krav på förvaringen, t.ex. att dessa förvaras delade i två Säkerhetsskåp eller i kassun. Så kan fallet vapeninnehavare har ett stort antal vara om en vapen eller flera vapen av särskilt farlig art. En situation där annan särskild förvaringsföreskrift bör meddelas är när förvaring skjutav vapen sker hos annan än vapeninnehavaren. Polismyndigheten bör därför även fortsättningsvis ha möjlighet att utfärda särskilda förvaringsföreskrifter i enskilda fall. Utredningen föreslår att bestämmelserna i detta hänseende samlas i en paragraf i kapitlet rörande förvaring m.m.

10.7.4 Vapen under uppsikt och transport av vapen

Gränsen mellan förvaring och uppsikt över skjutvapen och ammunition vid användning förtydligas. Även gränsen mellan enskild vapeninnehavares förflyttning av skjutvapen i samband med användning och transport i egentlig mening förtydligas. Rikspolisstyrelsen ges föreskriftsrätt beträffande hur skall man förfara med skjutvapen och ammunition vid förflyttning och yrkesmässig transport av skjutvapen och ammunition.

Uppsikt

Under förvaringsbegreppet även de situationer då innehavaren ryms använder sig av eller förflyttar sig med skjutvapen eller ammunition.

Förvaring 203

Därunder har innehavaren att ta hand egendomen och hålla den om under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer den. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter skall med uppsikt över vapnet" förstås att innehavaren har omedelbar kontroll över det. Att lämna närmare definition än vad som gjorts i en Rikspolisstyrelsens föreskrifter är, enligt utredningens mening, knappast möjligt.

Förflyttning av skjutvapen

Med förflyttning skjutvapen menar utredningen den transport av av skjutvapen enskild företar, exempelvis mellan hemmet och som skjutbanan eller jakten, något som systematiskt närmast hör hemma

under förvaringsbegreppet.

En förhållandevis stor del av de stulna eller förkomna skjutvapnen har försvunnit när de varit under förflyttning. Flera fall av flagrant slarv uppmärksammades vid genomgången av samtliga anmälningar kommit in till det speciella vapenregistret under första halvåret som 1996. Som exempel kan nämnas skjutvapen som lämnats kvar parkeringsplats, lagts på taket av bilen eller fallit ur bagaget under färd. Ett sådant slarv med skjutvapen kan naturligtvis inte tolereras. Återkallelse innehavstillståndet på grund att innehavaren visat av av oaktsamhet med vapnet bör bli aktuellt i sådant fall. Emellertid

föreslår utredningen härutöver att förvaringsbestärmnelsema generellt

skall straffsanktioneras avsnitt 13.3.3. För att kunna finna någon

se

skyldig till brott mot förvaringsbestämrnelserna krävs att dessa är enkla och tydliga. Lämpligen sker detta genom att Rikspolisstyrelsen bemyndigande att meddela föreskrifter om förflyttning av ges skjutvapen.

Transport av skjutvapen i övrigt

Om tar del äldre lagtext och förarbeten till denna framgår det man av bestämmelsen i nuvarande 5 kap. 4 § vapenlagen reglerar föratt hållandet att skjutvapen eller ammunition skickas eller för annans räkning transporteras. Således torde bestämmelsen inte ta sikte på det förhållandet att enskild förflyttar sina skjutvapen exempelvis en mellan hemmet och skjutbanan eller jakten eller ens yrkesmässig transport skjutvapen i egen regi. Sådan förflyttning/transport av egna skjutvapen faller i stället under bestämmelsen i nuvarande 5 kap. av l § vapenlagen, stadgar att innehavare av skjutvapen skall som en hålla egendomen under sådan uppsikt att det inte finns någon risk att någon obehörig kommer den.

204 Förvaring

Bestämmelsen om transport skjutvapen är straffsanktioneav m.m. rad. Emellertid finns det inte nämnare uttolkat vad skall som avses med att betryggande åtgärder skall vidtas för att förhindra obehöriga att komma åt vapnen. Rikspolisstyrelsen har inte, liksom inte heller vid förflyttning av skjutvapen, någon föreskriftsrätt på området. Härigenom anses det vara snart sagt en omöjlighet, utom i särskilt flagranta fall, att fälla någon till för brott mot bestärmnelsen. ansvar En arbetsgrupp inom Rikspolisstyrelsen arbetar för närvarande med en översyn av säkerheten vid extremt skyddsvärda transporter i samband med Försvarsmaktens och förvarsindustrins hantering av vapen och ammunition. Arbetsgruppen har tagit kontakt med och också överlärrmat en skrivelse till utredningen med förslag att föreskriftsrätten för Rikspolisstyrelsen i fråga transporter om av skjutvapen m.m. ses över. Ett huvudsakligt argument för att sådan föreskriftsrätt bör övervägas är enligt arbetsgruppen att trans- - porterna, i takt med Försvarsmaktens skärpta förvaringsåtgärder

som

t.ex. att samla mobiliseringsförrådens skjutvapen inne på regementsområdena, blivit väsentligt mer utsatta och åtråvärda som en möjlighet att tillskansa sig skjutvapen. I sammanhanget kan nänmas att föreskriftsrätt finns vad Försvarsmaktens skjutvapen. Huruvida avser föreskrifter beträffande transporten föreligger eller är sålunda i dag beroende på om transporten sker i regi Försvarsmakten eller av av en civil vapentillverkare och/eller transportör. Att klara bestämmelser finns om vad som krävs i detta hänseende är, enligt arbetsgruppen, av betydelse för vilka säkerhetsåtgärder faktiskt vidtas transsom av porterande företag. Det kan nämligen finnas risk för kostsamatt mer ma åtgärder inte vidtas om det inte uppställs specifika krav härpå. - Slutligen kan nämnas att det även i Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen föreslås att Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt utökas så att de nuvarande allmänna råden i denna del omarbetas till föreskrifter. Enligt utredningens mening bör reglerna transport skjutvapen om av omfatta alla transporter i egentlig mening, dvs. sådana inte endast som innebär att innehavaren förflyttar sina vapen t.ex. till och från skjutbanan eller jaktpasset. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen i nuvarande 5 kap. 4 § vapenlagen föreslagna 6 kap. 4 § VL ändras på så sätt att transporter skjutvapen eller ammunition, inte av som endast utgör en sådan förflyttning som nyss nämnts, skall inbegripas. Denna bestämmelse, tillsammans med bestämmelsen i nuvarande 5 kap. l § vapenlagen föreslagna 6 kap. 2 § VL, skulle således komma att innebära att alla transporter skjutvapen skall ske på ett av säkerhetsmässigt betryggande sätt, vare sig det rör sig om egen eller annans egendom. Detta innebär ingen ändring i sak utan är mer av systematisk natur. Utredningen menar vidare att det behövs klarare detaljreglering om vad som bör iakttas vid transport av skjutvapen och ammunition,

Förvaring 205

främst för att höja säkerheten i detta avseende men också för att kunna beivra eventuellt brott mot bestämmelsen. Utredningen föreslår därför Rikspolisstyrelsen föreskriftsrätt i ämnet. Rikspolisstyrelsen kan att ges då meddela föreskrifter vad som skall iakttas vid alla former av om förflyttning/transport av skjutvapen och armnunition.

10.7 5 Förvaring hos annan .

Möjligheten förvara skjutvapen hos utvidgas. För att få att annan förvara sina skjutvapen hos någon annan krävs dock antingen att innehavaren inte själv kan ta hand sina skjutvapen eller att det om föreligger särskilda skäl. annars Tillstånd från polismyndigheten krävs för att få förvara vapen

hos annan.

Huvudregeln i dag är vapeninnehavare själv skall ta hand om att en sitt skjutvapen. Det undantag härifrån, som omnämns i vapenlagen, är möjligheten till s.k. långtidsförvaring vapnet hos annan i de fall av vapeninnehavaren är förhindrad att själv ta hand om sitt skjutvapen. Innehavaren deponerar i sådant fall sitt skjutvapen hos någon annan, efter skriftlig anmälan till polismyndigheten. Utan direkt stöd i vapenlagen accepteras i praktiken också att undantag från huvudregeln görs i vissa andra fall. Typexemplet på sådan accepterad förvaring en hos är eller dotters förvaring av skjutvapen i föräldraannan en sons hemmet. Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd bör ett sådant förfarande kunna medges undantagsvis. Frågan förvaring hos annan behandlades senast av Vapenlagsutom redningen. Dess ställningstagande var att huvudregeln även fortsättningsvis borde att tas hand av innehavaren. Vapenlagsvara vapen om utredningen anförde vidare: Detta är bl.a. en förutsättning för att polisen i sin tjänsteutövning skall kunna göra rimliga antaganden om finns. I undantagsfall kan emellertid beaktansvärda behov var vapnen finnas att förvara vapnet hos någon annan. Ett sådant medgivande bör enligt vår uppfattning kunna lämnas i den omfattning det efterfrågas när beaktansvärda behov finns och då förvaring kan ordnas på betryggande sätt." Behovet skulle därmed, enligt Vapenlagsutredningen, redan tillgodosett, under förutsättning att vapenärendena vara behandlas med den enhetlighet som bör eftersträvas. Vapenlagsutredningen förutsatte att Rikspolisstyrelsen vidtog nödvändiga åtgärder

härvidlag.

12Vapenlagen och EG; SOU 1994:4 s. 95 ff.

206 Förvaring

Även 1995 års vapenutredning bör menar att huvudregeln vara att skjutvapen tas om hand av tillståndshavaren. I de fall denne är förhindrad att själv ta hand om sitt bör han dock, liksom i dag, vapen kunna få förvara detta hos någon Även i andra fall kan det annan. emellertid finnas skäl att medge förvaras hos Utredatt vapen arman. ningen tänker då främst på situationer redan i dag faktiskt som accepteras. Det kan också finnas liknande fall, vid vilka förvaring hos annan framstår som väsentligt lämpligt än förvaring hos tillmera ståndsinnehavaren. Så kan t.ex. vara fallet inbrottsrisken är om betydligt större i vapenägarens bostad än den föreslagna förvararens bostad. Om förvaring hos accepteras bör det också enligt annan utredningens mening framgå av vapenlagen. Utredningen föreslår därför att det i kapitlet för förvaring m.m. införs bestämmelse en som reglerar även dessa sistnämnda situationer.

Tillståndsplikt

Långtidsförvaring hos annan kräver i dag endast anmälan till en polismyndigheten om förhållandet. Polismyndigheten har i princip ingen möjlighet att förhindra att depositionen kommer till stånd. Om förvaring hos den andre framstår klart olämplig kan visserligen som bestämmelserna om omhändertagande av skjutvapnet samt återkallelse av vapentillståndet tillämpas. Utredningen menar dock att förfarandet med enbart en anmälan är alltför lättvindigt. Den betros med som skjutvapen även om det inte är för att skjuta med bör dessför- - innan bli föremål för lämplighetsprövning. Utredningen föreslår en därför att förfarandet blir tillståndspliktigt. Vapeninnehavaren har att ansöka hos polismyndigheten i den ort han är folkbokförd att få om förvara sina skjutvapen hos en annan, särskilt narrmgiven, person. Polismyndigheten företar därefter en prövning av denna persons lämplighet, genom att remittera ärendet till den polismyndighet där den tilltänkte förvararen år folkbokförd. Endast den är ordentlig som och pålitlig bör komma i fråga för uppdraget. Personen måste också ha tillfredsställande möjligheter att förvara skjutvapnet. Dock bör det inte krävas att personen själv är vapeninnehavare eller i övrigt uppfyller kraven för att erhålla tillstånd att inneha skjutvapen. Den som förvarar vapnet får nämligen bruka det endast han har rätt att om självständigt låna vapnet. Tillstånd att förvara sina skjutvapen hos får, utom i de fall annan tillståndshavaren inte kan ta hand om sina vapen, meddelas endast om det föreligger särskilda skäl. Förutom lämplighetsprövningen av förvararen skall polismyndigheten således pröva skälen för förvaring hos annan. Det ankommer Vapeninnehavaren att visa att förvaring hos annan utgör ett väsentligt bättre och säkrare alternativ än egen

Förvaring 207

därvid inte acceptabelt att förvaring hos annan blir förvaring. Det år alternativ till vapeninnehavaren själv skaffar ett säkerhetsskåp. ett att vägande skäl för förvaring hos är säkrare måste Andra tungt att annan härutöver anföras.

Övriga frågor

Tillstånden bör alltid tidsbegränsas i de fall förvaringen hos annan inte bli Den nuvarande bestämmelsen om att förvarförväntas permanent. endast får ske under högst tre år gången, kan därmed ing hos annan bör kunna tjäna vägledning i fråga om norrnaltid för utgå, men som tidsbegränsat tillstånd. Vidare bör alltid tillstånd till förvaring hos ett

förenas med särskild förvaringsföreskrift, såväl för vapeninne-

annan havaren som förvararen. Det kan noteras att det inte är tillåtet för en vapeninnehavare, som tillstånd förvara sina hos någon att själv erhållit att vapen annan, Vapnet skall, det inte används, alltid förvaras hos förvara vapnet. om och och polismyndigheten skall ha kännedom om en samma person förhållandet. Detta är särskilt viktigt för polisens operativa verksam-

het.

10.7.6¶Kontroll att förvaringsbestämmelserna följs

av

meddelats särskild förvaringsföreskrift är skyldig att låta Den som inspektera att föreskriften följs.

Tillståndsmyndigheterna har i dag ingen direkt befogenhet att närmare kontrollera hur enskild vapeninnehavare förvarar sina skjutvapen. en tveksamt det är förenligt med vapenlagen att exempelvis Det är om tillståndssökande skall uppvisa kvitto på inköpt säkerkräva att en hetsskâp, eftersom delad förvaring skjutvapen är en lagstadgad av kan endast uppmärksamma sökanden

möjlighet. Tillstândsmyndigheten

förvaringsbestämmelserna och tillfråga denne om hur han avser att

lösa förvaringsfrågan.

skjutvapen i Säkerhetsskåp uppställs som ett krav Att förvaring av i innebär att möjligheterna att kontrollera att förvaringsbe-

vapenlagen

stämmelserna följs ökar. Det finns då inget som hindrar att en fordrar vapeninnehavaren något sätt styrker

tillståndsmyndighet att

uppfyller kravet. För att meddela tillstånd till innehav av att han kan myndigheten således kräva att sökanden företer intyg skjutvapen installerat Säkerhetsskåp eller kvitto inköpt sådant. om tillståndsmyndigheterna och utredare våldsbrottslighet Från bl.a. av

208 Förvaring

har det emellertid rests krav möjlighet till vidare kontroll en av

förvaringen, dvs. att inspektion förvaringsutrymmena skall få

av företas. Också den statistik över stulna/förkomna skjutvapen finns som tillgänglig talar starkt för att det behövs närmare kontroll en av att

förvaringsbestämmelserna följs.

1987 års vapenutredning föreslog en bestämmelse att den om som har tillstånd att inneha skulle skyldig att låta tillståndsmynvapen vara digheten inspektera förvaringsutrymmen för vapnet och tillhörande ammunition. Inspektionen skulle föregås underrättelse från av en tillståndsmyndigheten. Utredningens förslag mötte dock starkt motstånd från en mängd remissinstanser och förslaget ledde inte till

lagstiftning.

Även 1995 års vapenutredning anser att mycket vore att vinna på att tillståndsmyndigheten finge möjlighet att i vissa fall inspektera en vapeninnehavares förvaring sina skjutvapen. Mycket talar också för av att den allmänna inställningen till sådan kontroll är en numera annorlunda än vad den tidigare varit. Av väsentlig betydelse härvidlag är naturligtvis formerna för inspektionen. I och med att förvaringsbeståmmelserna straffsanktioneras blir i och för sig bestämmelserna husrannsakan tillämpliga. Proportionaliom tetsprincipen, som alltid skall beaktas i samband med användning av tvångsmedel, begränsar dock utrymmet för att genomföra husrannsakan på grund av misstanke om bristande förvaring. Det hade därför varit av värde att i vapenlagen ta in bestämmelse tillen som ger ståndsmyndigheten rätt att företa en inspektion utan att sådana förutsättningar som måste vara för handen för att en husrannsakan skall få företas föreligger. Emellertid måste vissa viktiga aspekter i sammanhanget beaktas. Den främsta är naturligtvis inspektionsatt en rätt inte i alltför hög grad får kränka den enskildes integritet. I och för sig kan det anföras att inspektioner som dessutom, vilket ofta är fallet här, skall genomföras i den enskildes bostad alltid i viss mån är ett ingrepp i den enskildes personliga sfär. Den ägnar sig som en så pass farlig verksamhet nyttjande skjutvapen måste dock, som av enligt utredningens mening, finna sig i att samhället vidtar vissa mätt och steg för att kontrollera säkerheten kring verksamheten. Däremot är det tveksamt om det finns anledning att medge inspektionsrätt beträffande alla vapeninnehavare. Det finns också anledning att fundera över formerna för inspektionen. När det gäller förvaring enligt de allmänna förvaringsbestämmelserna menar utredningen att uppvisande av kvitto på inköpt säkerhetsskåp, eller intyg från någon trovärdig att sådant finns person om hos vapeninnehavaren, är tillräcklig kontrollåtgärd. Förutom en

3 SOU 1989:44 s. 191 ff., prop. 1990/9l:l30 s. 43.

Förvaring 209

hänsynen till den enskildes integritet kan det nämligen också anföras att tillståndsmyndighetens resurser i vart fall inte medger att vapeninnehavarnas förvaring i någon större utsträckning kontrolleras genom inspektion. Vid misstanke om flagrant brott mot bestämmelserna kan dessutom husrannsakan komma i fråga.

När särskild förvaringsföreskrift meddelas är det ofta fråga om en större mängd skjutvapen eller särskilt farliga sådana. I sådana fall kan det befogat att medge rätt att inspektera förvaringen.

vara mer Utredningen föreslår därför att tillståndsmyndigheten ges sådan rätt när särskild förvaringsföreskrift meddelats. Vad avser formerna för inspektionen är det viktigt att den företas på ett sådant sätt att den enskildes integritet kränks i så liten mån som möjligt. Inspektionen bör därför föregås underrättelse om åtgärden i god tid före besöket.

av en Vapeninnehavaren bör få meddelande om åtgärden minst ett par veckor före inspektionen. Vidare bör inspektionen alltid företas av någon har nära anknytning till tillstândsenheten, eller av

som en tillståndsmyndigheten har förordnats att genomföra sådana inspektioner. Åtgärden får exempelvis inte vara ett led i annan polisverksarnhet utan får endast utföras i klart syfte att enkom inspektera förvaringen skjutvapnen. I detta ligger naturligtvis att den som in-

av spekterar förvaringen inte får bereda sig tillträde till annat ställe i bostaden än just förvaringsutrymmet.

Den vägrar tillståndsmyndigheten eller den som särskilt

som förordnats för sådant ändamål kan i första hand dömas till böter eller fängelse i högst månader för brott mot bestämmelserna i 6 kap.

sex vapenlagen. Det kan naturligtvis också bli fråga om att återkalla

vapentillstånden.

En övergångsbestämmelse bör införas som fastslår att skyldigheten att låta inspektion företas gäller endast beträffande sådan förvaringsföreskrift meddelats efter den nya lagens ikraftträdande.

som

10.7.6¶Vapenhandlares, sammanslutningars och

museets förvaring

Utredningen lämnar inga förslag till ändring den nuvarande ord-

av ningen, särskilt berör vapenhandlare, sammanslutningar och

som

Noteras kan endast att bestämmelserna som ger tillståndsmynmuseer. digheten rätt att meddela särskild förvaringsföreskrift samlats i en paragraf i kapitlet rörande förvaring av skjutvapen m.m.

ll Återkallelse av tillstånd m.m.

11.1 Äterkallelse innehavstillstånd av

11.1.1 Gällande rätt m.m.

Enligt 6 kap. 1 § vapenlagen får ett vapentillstând återkallas av polis-

myndigheten om a tillståndshavaren missbrukat vapnet, b tillståndshavaren visat oaktsamhet med vapnet, tillståndshavaren på annat sätt visat sig olämplig att inneha vapen,

c

förutsättningarna för tillståndet inte längre ñnns, eller

d

det finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet. e annars Ett tillstånd att inneha ammunition får återkallas enligt samma

grunder i l § d och e 6 kap. 2 § VL. som anges a,

Rikspolisstyrelsensallmänna råd behandlar utförligt frågan om när återkallelse bör ske. det, beträffande återkallelse grund av brister i den personliga Bl.a. sägs att lämpligheten, i princip bör föreligga starkare skäl för att återkalla ett vapentillstånd än avslå vapenansökan.I råden vidare vissa omständighetersom regelför att en anges mässigt bör medföra att persons fortsatta vapeninnehav omprövas. Dessa är när en innehavaren dömts för grovt brott, i första hand där skjutvapen kommit till användning, dömts till frihetsstraff för brott mot jaktlagstiftningen, missbrukat vapen, grovt åsidosattregler för förvaring av vapen, förfallit till allvarlig asocialitet eller missbrukar alkohol, narkotika etc., dömts för grovt rattfylleri eller drabbats sådanallvarlig sjukdom, att hanslämplighet kan ifrågasättas. av Ett flertal i och för sig mindre allvarliga brott och förseelser kan också tillsammans utgöra skäl för en återkallelse. Om 6 kap. 1 § d vapenlagensägssärskilt: Ett vapentillstånd kan återkallas om förutsättningarna för vapeninnehavet ett väsentligt sätt förändrats i förhållande till omständigheterna vid tillståndsgivningen, t.ex. behov av vapnet inte längre om föreligger. Förutsättningarna kan regel sägasvara så ändrade att tillståndet bör som kunna återkallas, omständigheternaär sådanaatt tillstånd inte skulle beviljats om om i den situationen. Det skulle dock föra alltför långt att återkalla alla frågan prövats nya där sådanaförändringar skett. I varje enskilt ärende måste en självständig tillstånd

Förutsättningen under punkten d infördes år 1992, främst för att tydligt markera återkallelse får ske även i sådana fall där t.ex. tillståndshavaren inte längre kan att ha behov när synnerliga skäl att inneha ett enhandsvapeninte längre anses av vapnet, föreligger eller när inte längre uppfyller kraven för tillstånd. en person

212 Ãterkallelse tillstånd

av sou 1998:44

bedömning göras. Som exempel på ett typfall som avsesmed dennapunkt att den anges som inte är aktiv medlem i skytteförcning normalt inte ha behov inneha anses av att målskyttevapen RPS FS 1996:6, 17 kap..

l1.1.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Vapenutredningens enkät till landets vapenregisterenheter

Omkring 90 procent av tillståndsenhetema har på frågorna svarat om

återkallelse. En uppskattning utifrån detta är 500-600 tillstånd att att

inneha skjutvapen återkallas år. Siffran är relativt konstant åren per

1992-1995. Första halvåret 1996 den något lägre.

var Omkring

40 procent av återkallelsema har föregåtts

av omhändertagande av

vapnet. Det allmänna intrycket är att praxis varierar del mellan en distrikten.

Återkallelsema bygger i huvudsak på följande grunder:

a tillståndshavaren har missbrukat vapnet

-- missbruk av vapen 1,8 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . använtvapnen till annatändamålän tillståndet beviljats för 0,4 % tillståndshavaren . . . . . . . . . . . b har visat oaktsamhet med vapnet

ingen uppgift c tillståndshavaren har visat sig olämplig att inneha vapen dömts för rattfylleri 22,7 % - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - dömts för våldsbrott utan förekomst av skjutvapen 15,9 % . . . . . . . . . . . . . . missbruk av alkohol narkotika el. annat 15,0 % drabbats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - av allvarlig sjukdom 10,5 % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . dömts för grovt brott våldsbrott, förekomst skjutvapen 8,1 % - av . . . . . . . grovt åsidosatt regler för förvaring 6,5 % - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . dömts för brott där skjutvapen förekommit 4,8 % - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . dömts för brott mot jaktlagstiftningen 2,9 % - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

d förutsättningar för tillstånd föreligger inte längre

- bristande behov m.m 7,6 % skälig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

e annan anledning

- självmordsförsök, mindre allvarlig brottslighet m.m. 3,7 % . . . . . . . . . . . . . .

I omkring 90 procent fallen utgör således vapenlagens förutav

2I enkäten ställdes frågan vad återkallelsema huvudsakligen grundat sig på. Register-

myndigheterna fick olika alternativ, somt.ex. "dömts för våldsbrott" och "förutsätt-

ningarna for tillstånd föreligger inte längre. Med bland alternativen fanns dock inte

exempelvis dömts för flera brott av mindre allvarlig art eller risk för missbruk av vapen t.ex. självmordbenägenheo, varför registermyndighetema huvudsakligen

angett åter-kallelser på sådanagrunder under annan skälig anledning. I förhållande

till bestämmelserna i vapenlagen borde i stället flertalet kanske t.o.m. alla av - de fall som ligger bakom 3,7 % räknas under tillståndshavarens summan olämplighet att inneha skjutvapen. Bland svaren finns faktiskt inte angivet något exempel på "annan särskild anledning i lagens mening.

Ãterkallelse tillstånd 213 av

sättningar vilka och b snarast kan sägas vara undergrupper a-c av a återkallelse tillstånd inneha skjutvapen. Även till c grunden för av att den andel i enkätsvaren angetts under "annan skälig anledning som bör i huvudsak räknas hit.

ll.l.3 Särskilt återkallelse på grund bristande behov om av

En grunderna för att återkalla ett vapentillstånd är att innehavaren av inte längre har behov vapnet eller det inte, beträffande helautomaav tiska eller enhandsvapen, längre föreligger synnerliga skäl". vapen Dessa fall under grunden "förutsättningar för tillstånd föreligger ryms inte längre". Emellertid även andra fall under denna rubricering ryms och det är relativt få återkallas med anledning av att vapen som innehavaren inte längre kan anses ha behov av vapnet. En med jägarexamen skall antas ha behov av vapen, oavsett person aktiv eller Därför kan det främst bli aktuellt att på grund om han är "bristande behov återkalla tillstånd till innehav av målskyttevapen av samt enhandsvapen för jakt. Främsta anledningen till att inte fler tillstånd återkallas av det ovan angivna skälet polismyndigheterna har små möjligheter framär att för allt resursmässigt att kontrollera att förutsättningarna för till- stånd alltjämt föreligger. Drygt 10 procent enheterna har emellertid av någon gäng under de senaste tre åren följt upp att skälen för innehav helautomatiskt skjutvapen i några fall även tårgaspistol kvarstår. av har regel skett att polismyndigheten har

Uppföljningen som genom

tillskrivit innehavarna helautomatiska vapen och uppmanat dem att av styrka sina behov vapnet. Samtidigt har de tillfrågats hur de av förvarar I något fall har aktiva skyttar sorterats undan med vapnen. hjälp skjutledare haft god kännedom skyttarnas aktivitet av som om kunskap, varvid antalet tillskrivna kunnat minimeras. De tilloch frågade innehavarna har i de flesta fall varit positiva till polisens kontroll och det har inte varit några större problem att få in svar från

dem. Resultatet har varit att flertalet styrkt sitt behov av vapnet medan andra fått incitament till att sälja eller låta lösa in det. Överlag får ett förfarandet mycket positivt och endast ett fåtal fall, där återses som kallelse tillståndet skett, har överklagats. Detsamma gäller den i av sammanhanget företagna översynen av förvaringssättet. Tillståndsenheterna har, i sina enkätsvar, föreslagit att en uppföljning behovet lämpligen bör ske antingen tidsbeav m.m. genom

gränsade licenser eller ett åläggande för skyttesammanslutningar att rapportera till polismyndigheten när en medlem lämnar organisationen.

Dessa frågor har utredningen behandlat i avsnitt 4.10.2.

214 Återkallelse tillstånd

av

Omhändertagande av skjutvapen m.m.

11.2.1 Gällande rätt

Polismyndigheten får besluta att ett med tillhörande vapen ammunition skall hand tas om om a det finns risk att vapnet missbrukas, eller

b det är sannolikt att tillståndet inneha att vapnet kommer att återkallas och det finns särskilda omständigheter som kräver ett

omhändertagande.

Om risken för missbruk är överhängande, får eller vapen armnunition tas hand även utan sådant beslut. om ett En sådan åtgärd får vidtas av polismän, jakttillsynsmän förordnats

som av länsstyrelsen,

personal vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen. Åtgärden skall skyndsamt anmälas till

polismyndigheten, som omedelbart skall pröva omhändertagandet

om skall bestå 6 kap. 4 § VL.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd står det bl.a. att ett omhändertagandemed anledning av risk för missbruk av vapnetförutsätter sådanrisk konstaterats. att en Vidare att det inte skall vara någon regel att omhändertasdå det är sannolikt vapen att tillståndet kommer att återkallas, utan att det endastskall komma i fråga om det finns skål för det i det enstakafallet RPS FS 1996:6, 17.4 kap..

11.2.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Vapenutredningens enkät till landets vapenregisterenheter

Drygt 80 procent tillståndsenheterna har av svarat på frågorna om omhändertagande. En uppskattning utifrån detta är omkring 500 att vapen omhändertas år. Siffran är relativt konstant per under åren 1992-1995. Första halvåret 1996 den något var lägre. Omkring 35 procent fallen har inte lett till av en följande återkallelse av vapentillståndet. Orsakerna till detta har framför allt varit brott att kunnat styrkas respektive visat sig vara av så ringa natur att grund för återkallelse inte förelegat. Många av dessa fall har i stället resulterat i en erinran. En relativt vanlig orsak har också uppgetts vara att en person som fått sina Omhändertagna grund psykisk vapen av ohälsa blivit så pass frisk att han kunna inneha sina anses vapen igen.

Ãterkallelse tillstånd 215

av

1 1.3 Erinran

11.3.1 Gällande rätt m.m.

Det finns inget formellt erinransinstitut i lagstiftningen. Inför riksdagsbehandlingen 1973 års vapenlag uttalade emellertid justitieutskottet,

av i samband med att förvaringsbestämrnelserna diskuterades, att det i vissa fall i stället för återkallelse kunde vara tillfyllest att med

- ett påpekande brister i fråga om förvaringen eller en erinran om

om möjligheten att meddela särskilda föreskrifter för att få den felande att bättra sig och förhindra ett återupprepande3.

Justitieombudsmannen har i ett beslut rörande handläggningen av ett ärende återkallelse tillstånd att inneha vapen uttalat bl.a.

om av följande beträffande möjligheten att meddela erinran. "Med hänsyn till att frågan möjligheterna att meddela erinran inte är reglerad i

om författning kan jag inte att det föreligger något formellt hinder mot

se att polismyndighet på förekommen anledning erinrar en vapeninne-

en havare också någon bestämmelse i vapenlagen än de

om annan allmänna förvaringsföreskrifterna, den anser att detta år en lämplig

om åtgärd för att åstadkomma rättelse i ett visst fall. För att en sådan erinran skall kunna vapeninnehavaren tillräcklig vägledning måste

ge den emellertid uppenbarligen ha en viss grad av konkretion. En allmänt hållen erinran om att vapeninnehavaren skall visa laglydnad och gott omdöme framstår exempelvis knappast som meningsfull. Polismyndigheten måste vidare när den utformar en erinran ha klart för sig det rör sig ett informellt förfarande inom ramen för dess

att om

tillsynsuppgifter enligt vapenlagen.

11.3.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Vapenutredningens enkät till landets vapenregisterenheter

95 procent myndigheterna använder sig erinran i lindrigare fall,

av av där tillräckliga skäl för att återkalla tillståndet inte föreligger, exempelvis vid enstaka fall rattfylleri, ringa brottslighet, enstaka

av omhändertagande enligt lagen 1976:511 om omhändertagande av berusade LOB, bristande förvaring eller oaktsamt för-

personer farande med vapnet.

3Bet. JuUl973:38 s. 27. 4lOzs beslut den 29 februari 1996, dnr 666-1995.

216 Ãterkallelse tillstånd

av s0U 1993:44

11.4¶Återkallelse

av vapenhandelstillstånd

11.4.1 Gällande rätt

Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen får återkallas av polismyndigheten om

a tillståndshavaren har åsidosatt bestämmelse en i denna lag eller en

föreskrift eller ett villkor meddelats med stöd som av lagen,

b tillståndshavaren inte längre driver

yrkesmässig handel,

c förutsättningarna för tillstånd inte längre finns, eller

d det annars finns någon skälig anledning återkalla att tillståndet

6 kap. 3 § VL5.

Ett beslut om återkallelse handelstillståndet gäller av omedelbart

endast i de fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande

får meddelas om det finns särskilda skäl 10 kap. 2 § VL.

Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd bör ett förordnande om att áterkallelsen skall

gälla omedelbart meddelasendasti undantagsfall. I övrigt hänvisastill de allmänna råd

som gäller för återkallelse av innehavstillstánd, dock gäller att alternativa lösningar såsom t.ex. att byta ut en försumlig föreståndare bör övervägas i dessafall RPS FS - 1996:6, 17.3 kap..

Lagen 1992:1300 krigsmateriel KML om

Som nämnts under avsnittet tillstånd driva handel om att med

skjutvapen kan en vapenhandlare också driva handel med stöd av ett

s.k. tillhandahållandetillständ, meddelats Inspektionen

som av för

strategiska produkter ISP. Ett sådant tillstånd kan också enligt 16 §

KML återkallas. Förutsättningarna är dock annorlunda, jämfört med

vapenlagens bestämmelser. Sålunda kan tillstånd återkallas ett om

a tillståndshavaren åsidosatt föreskrift i en lagen om krigsmateriel

eller föreskrift, villkor eller bestämmelse har meddelats som med stöd

av lagen eller

b det finns andra särskilda skäl till återkallelse

Det sagda innebär att en vapenhandlare, fått sitt handelstillstånd som

5Bestämmelsenom återkallelse handelstillståndet erhöll av sin nuvarande utforrrming genom lagändring, som trädde i kraft den l januari 1992, då rekvisiten under punkterna b och d infördes. Punkten b ansluter till det samtidigt införda kravet handeln skall bedrivas yrkesmässigt för att tillstånd skall fâ meddelas. Med punkten d avsågs

att göra klan att myndigheten har att göra allsidig prövning alla omständigheter en av som kan påverka lämpligheten av att en vapenhandlare fortsätter sin handel SOU

1989:44 s. 139 och 140, 1990/91:l3O 64 och 65, SFS 1991:1181. prop. s. 6 I förarbetena sägsatt sådanasärskilda skäl kan att något de ovillkorliga vara av exporthindren inträder. I övrigt bör ett meddelat tillstånd endast återkallas den om mottagande staten kommer i väpnad konflikt med eller får inre väpnade annan stat oroligheter prop. 1991/92:174 s. 55, 56, 83 och 84.

Äterkallelse tillstånd 217

soU 1998:44 av

enligt vapenlagen återkallat, kan fortsätta att driva handel med stöd av ett tillhandahållandetillstånd. Någon samordning mellan de båda lagstiftningarna i detta hänseende finns inte.

11.4.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Enkäten till landets vapenregisterenheter

Från att ha uppskattats till omkring l 240 tillstånd år 1989 uppgick antalet under hösten 1996 till 933 vapenhandelstillstånd. Cirka 250

nya tillstånd har, enligt enkäten, meddelats efter den 1 januari 1992. Således bör omkring 550 handelstillstând ha återkallats sedan kraven skärptes år 1992.

Äterkallelsema fördelar sig följande grunder7,

Handeln bedrivs inte yrkesmässigt 72,3 %

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förutsättningar i övrigt för tillstånd föreligger inte längre 14,5 %

. . . . . . . . . . . . Annan skälig anledning 8,2 %

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Brott somhar sambandmed näringsutövningen 2,7 %

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Annan misskötsarnhet 1,4 %

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Annan brottslighet 0.9 %

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.5 Information till tillståndsenheterna

11.5.l Gällande rätt m.m.

Enskilda innehavare av skjutvapen

Om den som är intagen på sjukvårdsinrättning för vård av en psykisk störning innehar eller kan tänkas inneha skjutvapen och det kan antas att den intaget inte bör inneha ett sådant vapen, skall den läkare som är ansvarig för vården omedelbart anmäla förhållandet till polismyndigheten i den ort där patienten är folkbokförd. Närmare föreskrifter om anmälan meddelas av Socialstyrelsen 6 kap. 6 § VL och 13 kap. 2 § VF.

Har domstol funnit någon skyldig till brott mot vapenlagen eller vapenförordningen eller till annat brott vid vilket skjutvapen använts,

7Förutsättningar för tillstånd föreligger inte längre och Annan skälig anledning" bör eg.räknas sammaneftersom bådagrupperna innehåller t.ex. konkurs, upphörande av verksamheten och liknande beroende på att några myndigheter hänfört dessa

grunder till en av kategorierna, medan vissa hänfört dem till den andra kategorin.

218 Äterkallelse tillstånd

av soU 1993:44

skall kopia av domen eller beslutet sändas till polismyndigheten i den dömdes folkbokföringsort. Motsvarande gäller för bl.a. person som driver handel med skjutvapen eller ingår i styrelsen i skyttesamen manslutning. Domstolen skall också underrätta polismyndigheten om den lämnat yrkande om förverkande helt eller delvis utan bifall 17 kap. 3 § VF. Information om sådana omständigheter kan medföra ett som ifrågasättande av en persons vapeninnehav t.ex. misstanke brott - om finns ofta hos polismyndigheterna, men andra enheter eller andra polismyndigheter än den lokala tillståndsenheten. Det finns inga enhetliga regler för hur sådan information skall nå de olika tillståndsenheterna. Tjänsteföreskrifter över rapporteringsrutinerna utarbetas inom varje myndighet för sig. Justitieutskottet uttalade i ett betänkande från 1995/96 att det är viktigt att det vid våldsbrott görs en prövning vapentillstånd av om skall återkallas. Utskottet utgick från att under pågående man utredningsarbete dvs. 1995 års vapenutredning såg över rapporteringsrutinerna inom polisen när det gällde brott borde föranleda som

återkallelse av vapentillståndg.

Vapenhandlare

Polismyndigheten skall minst en gång årligen låta granska handlarens inköpsförteckningar och försäljningsförteckningar med bilagor samt, när anledning finns till det, handlarens lager skjutvapen 5 kap. av 8 § VF. Bestämmelsen i vapenförordningen om domstols underråttelseskyldighet gäller också beträffande vapenhandlare. I fråga dessa skall om underrättelse även sändas till polismyndigheten i den ort där rörelsen bedrivs 17 kap. 3 § VF. I övrigt gäller samma förfarande hos polismyndigheten för vapenhandlare som för enskilda vapenägare i fråga brott Varje om m.m. myndighet har således egna änsteföreskrifter angående rapporteringsrutinerna.

8 Bet.1995/96:JuU12 s. 20.

Återkallelse tillstånd 219

av

11.5.2 Nuvarande faktiska förhållanden

Enskilda innehavare av skjutvapen

Enkäten till landets vapenregisterenheter

Många registerenheter anser att läkare inte fullgör sin anmälningsskyldighet i önskvärd grad. Vissa anger att de aldrig erhåller något besked från läkare om personer med psykiska störningar. Det går också att utläsa från enkätsvaren att de förekommer variation mellan distrikten i fråga om denna grund för återkallelse. Några myndigheter anser att det vore önskvärt om också socialtjänsten underrättade polisen om fall där vapeninnehav kunde ifrågasättas.

Inom vissa myndigheter passerar alla anmälningar om brott samt omhändertagandeblad vapentillståndsenheten, inom andra har den utredande personalen en skyldighet att informera vapentillståndsenheten i de fall det kan bli aktuellt att ifrågasätta vapeninnehavet. Inom många myndigheter synes informationsflödet till vapenhandläggaren fungera bra, medan det fungerar betydligt sämre inom andra. Oavsett hur det fungerar på den egna myndigheten, upplevs det som ett problem att informationen från andra myndigheter fungerar dåligt. Vapenhandläggaren har endast tillgång till register inom det egna polisområdet och förhållanden som borde föranleda ett ifrågasättande av vapentillståndet rapporteras sällan från andra områden.

Flera enheter föreslår en samkörning mellan det nya centrala vapenregistret och belastningsregistret. En annan möjlighet som föreslagits är att lägga till en ruta som markeras med "V" i det personblad som upprättas vid brottsutredning. Om det nya centrala vapenregistret medger slagning över hela landet kan man, då en person misstänks för brott har betydelse för vapeninnehavet, få uppgift om detta när

som personbladet upprättas. Om rutan i personbladet är "V-markerad" borde i sådana fall en underrättelse till hemdistriktet automatiskt kunna sändas.

Vapenhandlare

Enkäten till landets vapenregisterenheter

Majoriteten av polismyndigheterna genomför den årliga inspektion av vapenhandlarna föreskrivs i 5 kap. 8 § VF, medan en tredjedel

som endast hinner med att kontrollera vapenhandlarna vartannat är. I vissa fall går det ännu längre tid mellan inspektionerna. Kontrollen sker genomgående genom personliga besök hos vapenhandlarna.

220 Återkallelse tillstånd

av soU 1998:44

De flesta återkallelser som skett sedan den 1 januari 1992 har sin grund i att handeln inte bedrivs yrkesmässigt enligt de regler som infördes vid den tidpunkten. Detta förhållande uppmärksammas huvudsakligen vid de årliga inspektionerna. Även i fråga andra för-

om hållanden som kan leda till återkallelse av handelstillståndet tycks denna information framför allt inhämtas vid inspektionen hos vapenhandlarna.

Frågan om information om vapen som förs in i landet har tagits upp i avsnitt 8.3.

De flesta anser att informationen i övrigt är tillfredsställande inom deras område. Några förslag finns om tätare, oannonserade inspektioner, regelbundna besök av närpoliserna inom respektive ansvarsområde samt spridning av avgjorda fall vid högre instanser för att få en bättre kontroll över gällande praxis. Vidare föreslås samkörning mellan RAR-systemet och registret över handelstillstånd.

11.6 överväganden och förslag

11.6.1 Återkallelse innehavstillstånd

av

Ett vapentillstånd skall återkallas om förutsättningarna härför är uppfyllda. Det betyder att det fakultativa momentet, vid prövningen av om återkallelse skall ske, tas bort.

De nuvarande fem grunderna för återkallelse sammanförs till tre grunder, nämligen om a tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha vapen, b förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller c det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

Slutligen sammanförs de nuvarande två paragraferna rörande dels skjutvapen, dels ammunition, till en paragraf.

Vapenlagsutredningen, som lämnade sitt betänkande i januari 1994, såg över bestämmelserna om återkallelse av vapentillstånd, främst med inriktning om bestämmelserna uppfyller godtagbara krav rättssäkerhet. Vapenlagsutredningen redovisade bl.a. följande, till vilket 1995 års vapenutredning ansluter sig. "Reglerna om återkallelse av vapentillstånd är en viktig del av vapenlagstiftningen, både med hänsyn till vapeninnehavarnas rättssäkerhet och till intresset av att vapen inte missbrukas. Det är därför betydelsefullt att förutsättningarna för att återkalla ett vapentillstånd på ett klart sätt anges i vapenlagen... Enligt vår uppfattning är en tillfredsställande ordning att lagtexten anger de tre alternativa förutsättningarna för återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen eller att föra in sådan egendom till

Återkallelse tillstånd 221

av

Sverige och att den närmare exemplifieringen av tänkbara situationer framgår av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd... Vi anser att reglerna om återkallelse i huvudsak är klart utformade. Bestämmelsen att ett vapentillstånd kan återkallas om det finns skälig anledning för det kan ge intryck av att vara för allmänt hållen. Vi har dock inte funnit något exempel på att den uttryckligen legat till grund för ett återkallelsebeslut... Det kan emellertid finnas oförutsebara situationer då det skulle vara stötande om ett vapentillstånd inte kunde återkallas. Av det skälet behövs denna förutsättning för återkallelse.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd ger utförliga instruktioner om hur förekommande situationer bör bedömas. I dessa anvisningar återges bl.a. vad som anförts i lagförarbeten och hänvisas till rättsfall även om det sistnärrmda enligt vår uppfattning skulle kunna göras i större omfattning. Tillståndshavaren har möjlighet att överklaga polismyndighetens beslut till domstol. Vägledande avgöranden kan erhållas från Regeringsrätten. Sammanfattningsvis anser vi att bestämmelserna för återkallelse av vapentillstånd uppfyller godtagbara krav på rättssäkerhet

1995 års vapenutredning har att, i första hand, behandla bestämrnelserna om återkallelse i materiellt hänseende. Inledningsvis kan det konstateras att lagtexten, jämte de anvisningar som finns i Rikspolisstyrelsens allmänna råd, i stort är tydlig. Med hänsyn till det otal varierande fall som kan förekomma inom ett dylikt rättsområde, uppkommer det naturligtvis ofta svåra gränsdragningsproblem. Detta kan dock knappast lösas genom ett mer detaljerat angivande av grunderna för återkallelse. Ett närmare klargörande av rättsområdet bör i stället ske genom rättspraxis, vilken genom Rikspolisstyrelsens försorg bör spridas till alla berörda enheter av polisväsendet. Den omständigheten att polismyndigheten numera är part i mål om återkallelse torde vidare leda till en mer enhetlig och konsekvent praxis.

Utredningen anser att vapenlagen innehållsmässigt väl reglerar de situationer vid vilka återkallelse av ett tillstånd att inneha skjutvapen bör ske. Någon utökning av grunderna är inte nödvändig. Däremot menar utredningen att lagstiftningen bör skärpas så till vida att det inte skall vara en möjlighet för en tillståndsenhet att återkalla ett vapentillstånd under de givna förutsättningarna, utan en skyldighet att göra detta. Att göra en ytterligare lämplighetsprövning vid sidan av prövningen av huruvida grunderna för återkallelse är uppfyllda är inte motiverat. Det fakultativa momentet, att ett tillstånd får återkallas bör alltså bytas ut mot att ett tillstånd skall återkallas under de förutsättningar som anges. En sådan utformning av bestämmelsen skulle innebära en pedagogisk vinst i skärpande riktning samtidigt som den

9Vapenlagen och EG; SOU 1994:4, s. 76 ff.

222 Äterkallelse tillstånd

av

är ägnad att främja en enhetlig och konsekvent tillämpning. Utrymmet för godtycklighet skulle nämligen härigenom minska och tillståndsenheternas uppmärksamhet skulle skärpas beträffande de fall där återen kallelse av vapentillståndet bör ifrågasättas. De tre första grunderna för återkallelse a-c, är att tillståndshavaren missbrukat vapnet, visat oaktsamhet med vapnet eller på annat sätt visat sig vara olämplig att inneha I den utredning vapen. som företagits har det framkommit att de två förstnämnda grunderna tillämpas i relativt liten utsträckning, medan den tredje grunden är den i särklass mest tillämpade. Alla tre grunderna rör tillståndshavarens personliga lämplighet att inneha vapen. Utredningen anser att dessa med fördel kan slås samman till en grund, nämligen att tillstånd kan återkallas om tillståndshavaren är olämplig att inneha vapen. Den grund för återkallelse som innebär att förutsättningarna för tillstånd inte längre finns d, tar i första hand sikte på situationen att tillståndshavaren inte längre utövar den aktivitet låg till grund för som att tillstånd en gång beviljades, dvs. inte längre har "behov" av vapnet. Polismyndigheterna har i dag liten möjlighet att kontrollera att behov alltjämt föreligger. Olika förslag hur skulle kunna om man åtgärda detta har diskuterats. Som exempel kan nämnas att 1987 års vapenutredning föreslog att skyttesammanslutningar skulle åläggas en rapporteringsskyldighet beträffande medlemmar slutat, vilket som avvisades av många remissinstanser och också justitieministern. av Även 1995 års vapenutredning ställer sig negativ till en sådan lösning. Utredningen menar i stället att införandet tidsbegränsade licenser av se avsnitt 4.10.2 kommer att medföra att dagens problem i detta hånseende framdeles inte kommer att vara lika aktuellt. Genom att ha den kontinuerliga uppföljning av skälen för innehavet tidsbegränsade som licenser medför, kommer "onödiga vapeninnehav att försvinna. Endast den som kan uppvisa att han aktivt nyttjar vapnet för det ändamål som tillståndet avser, kommer att få fortsätta att inneha vapnet. Förnyas inte tillståndet inom den stadgade tiden, upphör rätten att inneha vapnet. Som komplement till bestämmelsen tidsbeom gränsade licenser vilken inte kommer att beröra de tillståndshavare -

° Justitieministern lämnade följande motivering till sitt ställningstagande. "Utredningens förslag att lägga pâ skytteföreningarna att anmäla utträde ur en förening kan vara effektivt ur kontrollsynpunkt. Emellertid är det mindre lämpligt från andra synpunkter och bör inte genomföras. Bl.a. bör man undvika att ålägga enskilda ideella organisationer att rapportera förhållanden till myndigheter somkan föranleda åtgärder mot en enskild person. Särskilt gäller detta i förhållande till medlemmarna eller tidigare sådana. Inget hindrar dock att polisen genom en enkel förfrågan hos till- ståndshavarna tar reda på om de fortfarande är medlemmar i någon skytteförening SOU 1989:44: s. 167 ff., prop. l990/91:130 s. 45 ff..

av

som finns idag kan tillståndsmyndigheterna följa upp att innehavar-

nas skäl att inneha vapnet kvarstår, på det sätt som gjorts av vissa enheter beträffande b1.a. helautomatiska vapen, genom att tillskriva tillståndsinnehavarna med en förfrågan om huruvida skälen för innehavet kvarstår. Vid uteblivet svar kan det finnas anledning att företa en noggrannare kontroll av tillståndshavaren. Detsamma gäller om en vapeninnehavare inte svarar på en förfrågan om ett skjutvapens tillverkningsnummer eller annan märkning som gör det möjligt att identifiera skjutvapnet.

Den sista grunden för återkallelse är att det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet. Denna grund för återkallelse av tillståndet torde användas mycket sällan. Alla huvudsakliga skäl för att återkalla ett tillstånd ryms inom de andra grunderna. Utredningen anser dock av samma skäl som vapenlagsutredningen angav att

- denna möjlighet att återkalla ett tillstånd bör kvarstå.

1 1 .6.2 Omhändertagande

Omhändertagande av ett skjutvapen skall ske om förutsättningarna härför är uppfyllda. Det betyder att det fakultativa momentet, vid prövningen av om ett omhändertagande skall ske, tas bort.

Den bestämmelse som i dag finns i vapenförordningen om att polisman får omhänderta ett skjutvapen om innehavaren inte medför tillståndsbeviset för vapnet, tas in i vapenlagen. Detsamma gäller den anslutande bestämmelsen om att jakttillsynsmän samt personal vid Kustbevakningen och Tullverket i dessa sammanhang skall jämställas med polisman.

Utredningen anser att bestämmelsen om omhändertagande av skjutvapen är klart utformad. I materiellt hänseende stämmer den väl överens med de situationer man önskar reglera. Någon utökning av grunderna för omhändertagande av skjutvapen är alltså inte nödvändig. Däremot menar utredningen att lagstiftningen bör skärpas så till vida att det liksom när det är fråga om återkallelse av ett vapentillstånd

-

inte skall vara en möjlighet att omhänderta ett skjutvapen under de givna förutsättningarna, utan en skyldighet att göra detta. När det gäller omhändertagande av ett skjutvapen i sådant fall där det finns en risk för att det kan komma att missbrukas är detta särskilt viktigt. Det fakultativa momentet, att ett skjutvapen får omhändertas i vissa fall bör alltså bytas ut mot att ett skjutvapen skall omhändertas under de förutsättningar som anges. En sådan bestämmelsen är ägnad att främja en enhetlig och konsekvent tillämpning samtidigt som polisens uppmärksamhet torde skärpas beträffande de fall där ett omhändertagande

224 Äterkallelse tillstånd

av

av ett skjutvapen bör komma i fråga.

En bestämmelse om att polisman får omhänderta ett skjutvapen om innehavaren inte medför tillståndsbeviset för vapnet finns i dag i 12 kap. 5 § vapenförordningen. Eftersom fråga är om ett tvångsmedel bör bestämmelsen tas in i vapenlagen. Detsamma gäller den anslutande bestämmelsen i nuvarande 12 kap. 6 § vapenförordningen att

om jakttillsynsmän som har förordnats av länsstyrelsen samt personal vid Kustbevakningen och Tullverket vid tillämpningen av den Omnämnda bestämmelsen likställs med polisman. Någon ändring i sak avses inte.

11.6.3 Erinran

Tillståndsmyndigheterna bör även fortsättningsvis tillämpa förfarandet med att meddela en vapeninnehavare en erinran

om särskilda bestämmelser i vapenlagen.

Utredningen finner inget att invända mot att tillståndsmyndigheten, för att åstadkomma rättelse i ett visst fall, erinrar en vapeninnehavare om någon av vapenlagens bestämmelser. Som Justitieombudsmannen påpekat i ett beslut, vilket framgår Rikspolisstyrelsens allmänna

av råd, är det dock viktigt att tillståndsmyndigheten utformar denna erinran på ett riktigt sätt. För att en sådan erinran skall kunna ge vapeninnehavaren tillräcklig vägledning måste den vara konkret. En allmänt hållen erinran om att vapeninnehavaren skall visa laglydnad och gott omdöme är exempelvis knappast meningsfull. Polismyndigheten måste vidare när den utformar en erinran ha klart för sig att det rör sig om ett informellt förfarande inom ramen för dess tillsynsuppgifter enligt vapenlagen. Det är således inte frågan om ett beslut som kan överklagas, vilket klart bör framgå av den handling som tillställs vapeninnehavaren.

Utredningen har övervägt att, i stället för dagens förfarande med en formlös erinran, föreslå ett lagreglerat förfarande med en varning, liknande bestämmelsen i körkortslagen. En sådan reglering skulle emellertid kräva att varningarna kunde registreras i vapenhanteringssystemet. Arbetet med ett nytt, centralt vapenhanteringssystem pågår för närvarande och det är ovisst om det kommer att finnas utrymme för att registrera varningar. Vidare finns det skäl att tro att ett formellt förfarande med meddelande av varning skulle medföra en ökad

" J0:s beslut den 29 februari 1996, dnr 666-1995 finns refererat i avsnitt 11.3.l.

2 I stället för att körkortet eller körkortstillstândet återkallas skall körkortsinnehavaren meddelas varning i vissa fall, om varningen av särskilda skäl kan anses varar en tillräcklig åtgärd 22 § körkortslagen.

soU 1998:44 Återkallelse tillstånd 225

av

arbetsbörda för handläggarna av vapentillstånd samt även för rättsväsendet i de fall besluten överklagas. Sammanfattningsvis anser utredningen inte att ett sådant förslag, i dagsläget, bör läggas fram.

11.6.4¶Återkallelse vapenhandelstillstånd

av

Ett vapenhandelstillstånd skall återkallas om förutsättningarna härför är uppfyllda. Det betyder att det fakultativa momentet, vid prövningen av om återkallelse skall ske, tas bort.

Ett godkårmande som föreståndare för handelsrörelse får återkallas om denne inte längre uppfyller de personliga kvalifikationerna.

Samma motivering som anförts i fråga om återkallelse av innehavstillstånd för enskilda gäller beträffande vapenhandlarna. Utredningen föreslår därför att det fakultativa momentet vid prövning av huruvida återkallelse skall ske bort i dessa fall. Återkallelse

tas även av vapenhandlartillståndet skall således ske när förutsättningarna härför är uppfyllda.

Uppskattningsvis har omkring 550 handlartillstånd återkallats efter lagändringen 1992, flertalet p.g.a. bristande yrkesmässighet. En omfattande sanering av branschen har således skett de senaste åren, vilken får betraktas som mycket tillfredsställande. I sammanhanget kan det dock påpekas att uttalandet i propositionen att några tiotal transaktioner per år bör kunna tjäna som lämplig riktlinje för kravet på yrkesmässighet" inte bör föranleda att antalet transaktioner blir det allenarådande kriteriet för bedömningen av en handels yrkesmässighet. En väl dokumenterad seriös och stabil handel med skjutvapen bör kunna accepteras även vid ett mindre antal transaktioner per år, t.ex. om verksamheten också innefattar reparation av vapen eller försäljning av vapenrelaterad utrustning eller om handeln avser exklusiva vapen med begränsade avsättningsmöjligheter. Vidare bör en nedgång i handeln under något år kunna accepteras.

Den bristande samordningen mellan vapenlagen och lagen om krigsmateriel bör uppmärksammas. Det är mindre lämpligt att en handlare, som fått sitt handlartillstånd enligt vapenlagen återkallat, kan fortsätta driva handel med stöd av sitt tillhandahållandetillstånd enligt lagen om krigsmateriel. En sådan samordning mellan lagstiftningarna kräver dock ytterligare utredning och ligger utanför vapenutredningens uppdrag.

13Prop. l990/9lzl30 s. 39.

8 180498

Återkallelse tillstånd av

I dag finns det inte någon bestämmelse om att ett godkännande som föreståndare för en handelsrörelse kan återkallas. Detta är enligt utredningens mening en brist. En sådan bestämmelse bör tas i upp vapenlagen, i kapitlet om återkallelse av tillstånd. Om ett godkännande sålunda återkallas och rörelsen med detta saknar godkänd föreen ståndare kan handelstillståndet återkallas på grund att förutsättav ningarna för tillstånd inte längre finns. I övrigt har utredningen intrycket av att bestämmelserna återom kallelse fungerar väl. Rikspolisstyrelsens allmänna råd i fråga är väl utvecklade och exemplifierade. Vad saknas på området år som en bättre uppföljning av rättspraxis, samt distribution denna inav formation till de olika tillståndsenheterna.

11.6.5 Information till tillståndsenheterna

Information från läkare

Läkares anmälningsskyldighet utvidgas till att gälla även beträffande patient inom öppenvården som på grund psykisk av störning är uppenbart olämplig att inneha skjutvapen.

Allvarliga händelser, vid vilka människor har hotats, kommit till skada eller t.o.m. dödats, har inte sällan berott psykisk labilitet hos gärningsmannen. I efterhand har man ofta kunnat konstatera att gärningsmalmen i allt högre grad visat prov på försämrad psykisk hälsa, en t.ex. genom upprepade besök hos läkare inom öppenvården. I dag gäller läkares anmälningsplikt enbart patienter är intagna på sjuksom värdsinrättning för värd psykisk störning. Patienter inom öppenav vården berörs inte, varför information rörande dessa inte når tillståndsmyndigheterna. Med hänsyn till den nuvarande politiska inställningen, att personer med psykiska störningar i största möjliga mån skall integreras i samhället och att därför färre sådana personer än tidigare är intagna på sjukhus för vård av sina besvär, är detta ett växande problem sett ur vapenutredningens perspektiv att förebygga brottsligt användande av skjutvapen. För att i möjlig mån undvika "vansinnesdåd" av personer som innehar skjutvapen anser utredningen att det är största vikt att av tillståndsmyndigheterna, i väsentligt större utsträckning än vad är som fallet i dag, får information vapeninnehavare befinner sig i om som riskzonen, alltså personer som visar sådan psykisk instabilitet att det är olämpligt att de innehar skjutvapen. Utredningen föreslår därför att den nuvarande anmälningsskyldigheten utvidgas till att gälla även patienter inom öppenvården. En läkare som undersöker patient en som

Äterkallelse tillstånd 227

av

innehar eller kan antas inneha skjutvapen men som uppenbarligen inte bör inneha ett sådant vapen, skall alltså liksom i dag gäller beträf-

fande intagna patienter anmäla förhållandet till polismyndigheten i

den ort patienten är folkbokförd. Det är härvid inte meningen att läkaren skall göra en omfattande prövning av huruvida patienten är lämplig att inneha ett skjutvapen eller inte. Föreligger det emellertid, på grund av arten av den psykiska störningen, risk för missbruk av skjutvapen bör detta föranleda läkaren att anmäla förhållandet till tillståndsmyndigheten. Det är sedan tillståndsmyndighetens sak att närmare utreda saken. Vid tillämpningen av bestämmelsen bör ledning kunna hämtas från den praxis som gäller beträffande körkortshavare. Enligt 17 § a körkortslagen gäller nämligen en motsvarande anmälningsskyldighet för det fall en läkare vid undersökning av en körkortsinnehavare finner denne uppenbart olämplig att inneha körkort.

En invändning mot en utvidgad anmälningsskyldighet för läkare kan vara att den i högre grad inskränker den personliga integriteten. Utredningen menar dock att den som väljer att ägna sig verksamhet med skjutvapen, vilka lätt kan användas till att skada eller rent av döda människor, måste finna sig i att samhället i möjlig mån söker förhindra missbruk av vapnen. En annan invändning är att det kan finnas risk för att människor som egentligen skulle behöva läkarhjälp inte söker sådan av rädsla att då äventyra sitt vapentillstånd. Denna risk bör dock inte överdrivas.

Information inom och mellan polismyndigheter

Information om förhållanden som bör medföra att en persons vapentillstånd ifrågasätts finns i många fall inom polismyndigheterna,

den når inte alltid tillståndsenheten. Det finns inga enhetliga men regler för hur informationen skall förmedlas. Tjänsteföreskrifter över rapporteringsrutinerna utarbetas inom varje myndighet för sig. Inom vissa myndigheter särskilt de mindre fungerar infonnationsflödet

- bra, inom andra betydligt sämre. Mängden tillgänglig information på de olika enheterna beror i hög grad på den tid handläggarna av vapentillstånd har till förfogande. Vid många enheter finns det inte tid att t.ex. igenom alla omhändertaganden eller att kontrollera uppgifterna i RAR-systemet. Information mellan olika myndigheter sker i mycket liten utsträckning. Att en person är misstänkt för brott i ett annat distrikt än det egna, delges således oftast inte den aktuella tillståndsmyndigheten.

Ett exempel tyvärr inte alldeles ovanlig händelse är

en - följande, hämtad från ett västsvenskt polisornråde under älgjakten, hösten 1997.

Ãterkallelse tillstånd

av

Ett jaktlag skickade hem en jägare som var kraftigt berusad. Mannen sattesi en taxi, med sitt skjutvapen ett kulgevär, klass 1. Mannen var så berusad att han senare, väg ut ur taxin, ramlade och somnade i en buske. Taxichauffören visste inte vad han skulle ta sig till med och vapnet varför han larmade polisen. Mannens

mannen - lämplighet att inneha vapentillstånd ifrågasattes p.g.a. händelsen. Vid en kontroll i aktuella register visade det sig att mannen blivit omhändertagen enligt lagen om omhändertagandeav berusadepersonerLOB vid två tidigare tillfällen; i april 1996och i juli 1997. Denna information hade dock inte nått tillståndsenheten.

Tjänsteföreskrifter om rapporteringsrutinerna inom ett polisområde upprättas, som tidigare nämnts, lokalt och är inte föremål för lagstiftning. Frågan om att fastare styra upp dessa föreskrifter handhas

och bör även fortsättningsvis handhas av Rikspolisstyrelsen. Att - närmare gå in på tjänsteföreskrifterna ligger således utanför vapenutredningens omrâde. Utredningen vill dock peka på vikten av att frågan om rapporteringsrutinerna behandlas med allvar eftersom dessa är av väsentlig betydelse när det gäller att förhindra missbruk av skjutvapen. Frågan om hur rapporteringen bäst skall ske är särskilt aktuell inom de nya storlän som bildats. Större enheter kan innebära en risk för försämrad kontroll inte minst som handläggarna av vapentillstånd

på myndigheterna blir allt färre. Det är där särskilt viktigt med noggranna tjänsteföreskrifter i ämnet. Vidare bör frågan om en samordning mellan de olika polismyndigheterna, för att information inom ett polisomrâde skall nå ett annat, uppmärksammas.

I diskussionen kring det nya centrala vapenhanteringssystem som håller på att arbetas fram, har frågan om samkörning mellan vapentillståndsregistret och belastningsregistret tagits upp. En sådan samkörning skulle troligen lösa de flesta problemen i fråga om bristande information inom och mellan de olika polismyndigheterna. Denna fråga kräver emellertid närmare överväganden än dem som utredningen har kunnat in på.

Information från andra myndigheter

De väsentliga källorna till information om omständigheter som bör medföra ett ifrågasättande av en persons vapentillstånd är polismyndigheterna själva, genom registrering av Omhändertagna och brottsmisstänkta personer, samt läkare som kommer i kontakt med personer med psykiska störningar. Det har under utredningens gång framförts förslag om att även andra myndigheter borde åläggas en anmälningsplikt i fråga om personer som kan vara olämpliga att inneha skjutvapen. Socialtjänsten har angetts som exempel en sådan instans. Med den utökade skyldigheten för läkare att anmäla förhållanden rörande vapeninnehavare som kan anses olämpliga att inneha skjutvapen, anser dock utredningen att tillståndsenheternas möjlighet att

Äterkallelse tillstånd 229

av

erhålla information tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Att ålägga exempelvis sociala myndigheter en sådan plikt vore att gå för långt. Det är väsentligt mer motiverat att ålägga en undersökande läkare, som har vidare kunskaper om psykiska störningar, en sådan anmälningsskyldighet.

Vapenhandlare

Den klart överlägsna metoden att få information om hur en vapenhandel sköts är att genomföra regelbundna kontroller av verksamheten. Av den enkät som utredningen genomfört hos landets registerenheter framgår emellertid att myndigheterna alltför ofta underlåter att genomföra de stadgade kontrollerna. Att årligen genomföra kontrollerna av vapenhandlarnas verksamhet är en skyldighet för tillståndsmyndigheterna som framgår av vapenförordningen. Utredningen vill inskärpa vikten av att denna skyldighet åtföljs. Ur kontrollsynpunkt är det allvarligt att så inte alltid sker.

12¶Knivförbudslagen

12.1 Gällande rätt

Enligt lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål knivförbudslagen är det förbjudet att inneha knivar och andra farliga föremål allmän plats eller inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs. Förbudet gäller dock inte om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är befogat.

Personer som är under 21 år får under inga förhållanden inneha springstiletter eller springknivar. Det är straffbart att överlåta knogjärn, kaststjärnor eller andra s.k. gatustridsvapen samt springstiletter och springknivar till under 21 år och också förbjudet

personer att överhuvudtaget saluhålla sådana.

Den uppsåtligen eller oaktsamhet bryter mot reglerna i

som av knivförbudslagen straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till ansvar.

Knivar och andra föremål som innehafts, överlåtits eller saluhållits i strid mot bestämmelserna skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

12. 1 Föremålen

Knivar m.m.

Förbudet avser enligt lagtexten knivar, andra stick- eller skärvapen och andra föremål som är avsedda att användas som brott mot liv eller hälsa. Förbudet omfattar i princip sådana föremål som kan utgöra

enligt 4 kap. 5 § brottsbalken olaga hot och som även avses vapen i förverkanderegeln i 36 kap. 3 § 2. brottsbalken. I propositionerna till knivförbudslagen finns det exempel vad som avses med upp-

räkningenl.

Prop. 1987/88:98 och prop. 1989/90:l29.

S.k. gatustridsvapen

Även s.k. gatustridsvapen faller naturligtvis under innehavsförbudet på allmän plats m.m. Sådana föremål får vidare inte överlåtas till personer under 21 år eller saluhållas. I propositionen till knivförbudslagen angavs att utmärkande för s.k. gatustridsvapen är att deras enda funktion i princip är att de kan användas som vapen. Vidare angavs: "De föremål förbudet som omfattar har i lagtexten definierats som knogjärn, batonger, kaststjärnor och andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Förutom de i lagtexten angivna exemplen omfattar förbudet olika former gatustridsvapen av som karatepinnar, strypsnaror, rivhandskar, skarpslipade mejslar, blydaggar, s.k. precisionsslangbågar, morgonstjärnor, kedjor har som försetts med handtag samt ölburkar har fyllts med cement. Till som den förbjudna kretsen hör emellertid även föremål som kan användas till annat än vapen men som ändå genom sin konstruktion är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Som exempel på denna kategori kan nämnas tunga metallbälten, konstruerade för att förutom som bälte kunna användas slagvapen. - - som Utanför tillärnpningsområdet för denna paragraf faller däremot i princip knivar och andra stick- eller skärvapen. Detsamma gäller verktyg och andra bruksföremål, som inte särskilt har konstruerats eller modifierats för att användas Begränsningen markeras som vapen. lagtekniskt genom kravet på att de förbjudna föremålen

skall vara

"sådana" som knogjärn, batonger och kaststjärnor samt "särskilt" ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Det är alltså föremål som typiskt sett är avsedda för våldsanvändning. I propositionen till ändringen i knivförbudslagen 1990 angavs vidare: Avgörande för vad som skall hänföras till den förbjudna kretsen är att föremålet genom sin konstruktion är särskilt ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Det skall alltså vara fråga om föremål som typiskt sett är avsedda för våldsanvändning och som således inte har något annat naturligt legitimt användningsområde. Det kan noteras att batonger inte är med i uppräkningen i lagtexten efter ändringen år 1990.

2 Prop. 1987/88:98 s. 17. 3 Prop. 1989/90:l29 s.15.

12.1.2 Allmän plats

Begreppet allmän plats i knivförbudslagen har samma innebörd som det har i brottsbalken. Med allmän plats avses sålunda plats, inomeller utomhus, som är upplåten för eller frekventeras av allmänheten. Om allmänheten har tillträde till platsen endast under vissa tider är platsen allmän under dessa tider men inte annars. Som exempel kan nämnas vägar, gator, torg, parker, för allmänheten tillgängliga delar av flygplatser och andra trañkområden, väntsalar, buss-, spårvagnsoch tunnelbanestationer samt tåg, båtar, bussar och andra allmänna kommunikationsmedel. Även hotell, affärslokaler,

restauranger, teatrar, biografer, idrottsområden, bad- och campingplatser, kyrkogårdar o.dyl. utgör allmänna platser, allt i den mån och under den tid allmänheten har tillträde till dem. Undantagna är dels enskilda områden dit allmänheten inte har tillträde, dels skog och mark dit allmänheten visserligen äger tillträde men någon allmänhet inte brukar finnas.

12.1.3 Undantag från innehavsförbudet

Undantaget beträffande sådana föremål som enligt särskilda föreskrifter ingår i viss tjänst eller visst uppdrag tar sikte på exempelvis batonger som bärs med stöd av en reglementsenlig befogenhet av t.ex. poliser, väktare eller ordningsvakter.

Beträffande det andra undantaget, som gäller innehav som med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständig-

befogat, uttalade departementschefen i samband heter är att anse som med att undantagsbestämmelsen omarbetades år 1990: "Utfommingen

undantagen innebär i realiteten ett totalt förbud mot knivar som till av sin typ inte har något legitimt användningsområde, t.ex. springstiletter. Förbudet kommer också att omfatta alla former av innehav för vilka det inte finns något godtagbart skäl, exempelvis knivar som bärs i självförsvarssyfte. Utanför förbudet faller däremot ett sådant innehav

kniv som framstår som rimligt och naturligt i samhället. Vägledanav de för tillämpningen bör normalt kunna vara om det är fråga om ett sådant knivinnehav typiskt sett ökar risken för våldsanvändning

som i samhället. I överensstämmelse med allmänna principer bör polisen i tveksamma fall avstå från att ingripa. Över huvud taget bör knivförbudet tillämpas med förnuft och generositet, så att det inte med fog kan uppfattas som ett ingrepp i den personliga sfären I specialmotiveringen anfördes vidare: "Behovet är avsett att i första hand hänföra sig till arbete eller friluftsliv. Det saknar här betydelse om ett arbete utförs yrkesmässigt eller privat. Innehav av knivar och liknande

föremål måste också i stor utsträckning anses befogat i samband med t.ex jakt, fiske, sport, idrott och camping. Det bör tillräckligt att

vara det framstår som naturligt att personen bär med sig föremålet med hänsyn till något arbete eller friluftsliv han är, har varit eller

som kommer att bli engagerad Som exempel kan nämnas en hantverkare som under en hel arbetsdag bär med sig knivar och andra arbetsredskap som han vet kommer att behövas i arbetet. Det måste dock krävas att kniven eller redskapet till sin typ behövs för det arbete eller det friluftsliv som är aktuellt i det särskilda fallet. Som ytterligare exempel kan hår nämnas att en kniv som används inom skolområde, t.ex. vid slöjdundervisning, också är avsedd att vara undantagen från förbudet. Föremål som inte har något praktiskt användningsområde i sammanhanget skall naturligtvis inte undantas. Undantaget tar generellt sikte på sådana innehav av knivar och andra farliga föremål

som framstår som legitima och naturliga utifrån en mera allmän samhällelig bedömningsgrund. Vid den bedömningen är naturligtvis allmänt sett föremålets art av stor betydelse liksom det sammanhang i vilket föremålet innehas. I de flesta fall måste exempelvis innehav

av en mindre fickkniv, typ pennkniv, godtas. Endast det finns speciella

om omständigheter som gör att det finns en mera påtaglig risk för att kniven kommer att användas som vapen är innehav av sådana knivar avsedda att omfattas av förbudet. Också en mindre slidkniv, t.ex. en s.k. morakniv, bör kunna godtas i många sammanhang. Detta gäller dock inte vid exempelvis nöjestillställningar, idrottsevenemang, färd med allmänna kommunikationsmedel eller andra sammanhang där många människor träffas eller uppehåller sig. Beträffande springstiletter, springknivar och gatustridsvapen är läget naturligtvis ett helt annat. Innehav av sådana föremål allmän plats bör knappast kunna godtas. I praktiken gäller således ett totalförbud mot att inneha föremål av detta slag på allmän plats och inom skolområden.

12.2¶Nuvarande faktiska förhållanden

Utredningen behandlade knivförbudslagen mer ingående i sitt förra betänkande Förbud mot vapen allmän plats m.m., SOU 1996:50. Utredningen förslog därvid att förbudet mot innehav av farliga föremål på allmän plats och inom skolområde skulle omfatta även skjutvapen och sådana föremål som enligt vapenlagen jämställs med skjutvapen samt sådana föremål som är särskilt ägnade att användas vid hot om brott mot liv eller hälsa dvs. vapenattrapper och liknande. Vidare att innehavsförbudet skulle gälla även i fordon på allmän plats samt att en

4 Prop. 1989/902129 s. 12 och 21.

Kniiförbudslagen 235

straffskala för grovt brott skulle införas, med straffmaximum på fängelse i högst ett år. Betänkandet har varit ute på remiss. De

förslag som utredningen lämnade bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Utredningen konstaterade vidare i betänkandet dels att knivförbudslagen borde arbetas in i vapenlagen, dels att starka skäl talade för

s.k. gatustridsvapen generellt borde förbjudas. Även dessa att konstateranden kommenterades av flera remissinstanser. Majoriteten av dem som uttalade någon mening i frågan har därvid gett uttryck för att de delar utredningens uppfattning beträffande förbud mot innehav av gatustridsvapen.

När det gäller gatustridsvapen kan det nämnas att tullen år 1997 beslagtog bl.a. 166 ijärilsknivar, 155 springstiletter och springknivar, 50 kaststjärnor och 24 knogjärn, varav hälften försedda med kniv.

12.3¶Överväganden och förslag

Knivförbudslagen arbetas in i vapenlagen.

Något totalförbud mot s.k. gatustridsvapen föreslås inte.

12.3.1 Totalförbud mot s.k. gatustridsvapen

Tanken på att införa ett generellt förbud, dvs. ett förbud mot att överhuvudtaget inneha vissa farliga föremål, har diskuterats i många sammanhang. Frågan väcktes redan i samband med införandet av 1959 års stilettförordning och har sedan dess varit uppe vid ett antal tillfällen. Inför knivförbudslagens införande år 1988 förordade flera remissinstanser ett totalförbud och departementschefen uttalade att hon hade svårt att se att s.k. gatustridsvapen hade något existensberättigande, varför hon närmast uppfattade förslaget att förbjuda dem på allmän plats som ett första steg mot ett mera generellt förbud. 1987 års vapenutredning, utvärderade knivförbudslagen efter ikraftträdan-

som det, tog upp frågan i sitt slutbetänkande. Utredningen ansåg dock att det svårt att överblicka alla konsekvenser bl.a. omnämndes

var speciella användningsområden för vissa farliga föremål, som t.ex. slangbågar vilket användes av sportfiskare för att skjuta ut bete och att ett totalförbud skulle föra alltför långt. Denna inställning delades av departementschefen som menade att en förbudslagstiftning inte bör

längre än vad som är klart motiverat. Departementschefen noterade därvid att det dåvarande förbudet tycktes ha fungerat bra och att ett flertal remissinstanser förespråkat återhållsamhet. Justitieutskottet uttalade vid sin behandling propositionen att mycket talade för att

av

Knivförbudslagen SOU 1998:00

ett generellt förbud mot innehav av stiletter och gatustridsvapen allvarligt borde övervägas, men att detta borde ske i anslutning till den utvärdering av lagen som departementschefen förutskickats.

Först bör det påpekas att termen gatustridsvapen" juridiskt sett är mycket oklar. Emellertid är begreppet ofta använt och utredningen har inte kunnat finna en mer adekvat beteckning. Begreppet används därför även fortsättningsvis som ett samlingsnamn för de föremål

som avses. I nuvarande knivförbudslagen anges föremålen som "knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa". I förarbetena förekommer en omfattande exemplifiering, som närmare återgetts i avsnitt 12.1.1. Av detta går det visserligen att relativt lätt sluta sig till vad som utgör ett typiskt gatustridsvapen. Med hänsyn till den karaktär av föremål som avses uppkommer det ändock svåra

avgränsningsfrågor i denna del.

Utredningen har ingående övervägt möjligheten att införa ett allmänt förbud mot gatustridsvapen. Varje försök i den riktningen har emellertid strandat på det svåra, för att inte säga omöjliga, i att tillskapa en definition som tillräckligt skarpt avgränsar det förbjudna området. När det gäller det nuvarande förbudet mot innehav på allmän plats bidrar begreppet gatustridsvapen i sig självt, förenat med den miljö som förbudet avser, till att i stort sett klargöra vad som menas. Annorstädes blir det genast mer problematiskt att bestämma vad som skulle omfattas av förbudet. I själva verket måste man nog i så fall hitta på någon annan samlande benämning de förbjudna föremålen, eftersom de inte skulle få innehas på någon plats, oberoende av om det förekommer någon "gata" i närheten eller och av om det i övrigt skulle finnas något praktiskt användningsområde. Såvitt utredningen kan förstå skulle den enda möjliga lösningen vara att räkna upp vilka föremål som är förbjudna, varvid det skulle krävas en ingående legaldeñnition av varje särskilt föremål, så att inte bara en ändrad benämning kan leda till att föremålet undantas från förbudet.

Mot bakgrund av det anförda avstår utredningen från att lägga fram något förslag till ett generellt förbud mot gatustridsvapen, hur önskvärt ett sådant än må vara.

5 Prop. 1987/88:98 s. 11, SOU 1989:44 s. 262, prop. 1989/902129 s. 15 och bet, l989/90:JuU35 s. ll ff.

Knitförbudslagen 237

SOU 1998:00

l2.3.2 En inarbetning i vapenlagen

Vapenlagens bestämmelser har funnits i många år och har traditionellt avsett skjutvapen och därtill hörande föremål, såsom ammunition. Knivförbudslagen tillkom 1988 och riktade sig särskilt mot knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål ägnade att användas som

vid brott mot liv eller hälsa. I särskild bestämmelse vapen en omnämndes också s.k. gatustridsvapen.

Utredningen har föreslagit att innehavsförbudet mot farliga föremål skall utvidgas till att gälla även bl.a. skjutvapen och sådana föremål

i vapenlagen jämställs med skjutvapen. Mycket talar för att som utredningens förslag i denna del kommer att genomföras. I och med

skjutvapen sålunda förs in bland de bestämmelser som att m.m. knivförbudslagen suddas gränsen mellan knivförbudslagen och

tar upp vapenlagen ut.

En invändning som kan anföras mot en uppdelning av

annan bestämmelserna är det ologiska i att vapenlagen inte berör alla vapen,

endast skjutvapen och därtill hörande föremål. Antingen bör man utan således kalla nuvarande vapenlagen för "skjutvapenlagen" samt kalla de andra bestämmelserna för något passande än "knivförbudsla-

mer gen" eller bör arbeta samman lagarna.

man

Utredningen att det är mest konsekvent att arbeta in knivför-

menar budslagens bestämmelser i vapenlagen, så att alla bestämmelser som rör blir samlade ett och samma ställe.

vapen

13 vid brott m.m.

Påföljd

13.1 Gällande rätt

13. 1 1 Vapenbrott

.

Brott av normalgraden

Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen. Straffskalan ändrades från fängelse i högst ett år till två år genom lagändring 1971. I samband med att grovt brott infördes år 1993 en ändrades straffmaximum för brott av normalgraden, som en följd härav, till fängelse i högst ett år. Tidigare kallades brott enligt bestämmelsen regelmässigt för olaga vapeninnehav". I och med 1996 års vapenlag ändrades nomenklaturen för sådant brott till "vapenbrott".

Grovt brott

Om brott, nämns i 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen, är grovt som döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år 9 kap. 1 § andra stycket VL. Den nuvarande straffskalan för grovt brott infördes den 1 juli 1993. I förarbetena till lagändringen angavs: "Det finns otvivelaktigt samband mellan förekomsten av illegala ett och våldsbrottslighet. Användningen skjutvapen vid vapen av våldsbrott har ökat under de senaste 15-20 åren. Det är omvittnat från inte minst handeln risken för väpnade rån upplevs som ett allt att större och pressande problem för personalen. En arbetsgrupp mer Brottsförebyggande rådet har också i rapport BRÅ-PM inom en 1992:3 Våld i butik, post och bank redovisat att såväl vapenstölder insmuggling ökar och att rån med skjutvapen har ökat som av vapen

Prop. 1971:109, SFS 1971:236 och 1992/93:l41, SFS 1993:208. prop.

240 Páföljd sou

1998:44

starkt. Det är ofta fråga om livsfarliga vapen som gärningsmännen har manipulerat på ett eller annat sätt.

Senare tids uppmärksammade vapenstölder inger stor oro. Jag

ser en särskild risk i att extremistiska politiska beväpnar sig, inte

grupper bara att de enskilda medlemmarna beväpnar sig utan också att organisationerna som sådana skaffar sig tillgång till stor mängd

en farliga vapen. Utvecklingen också internationellt med politiska grupperingar inger också allvarliga farhågor. Även motiven bakom

om anskaffandet utan tillstånd inte sällan på goda grunder kan

av vapen misstänkas vara att i framtiden begå andra mycket allvarliga brott med än högre straffvärde är det ofta svårt att styrka brottslig vilja

en avseende ett specifikt sådant brott, t.ex. rån, krävs för att

som straffrättsligt ansvar för förberedelse skall kunna krävas ut. Här ligger ett intresse av att genom en sträng syn det olaga vapeninnehavet kunna stävja denna typ gärningar. Ett kraftfullt ingripande mot

av olovliga innehav av vapen bör kunna minska förekomsten illegala

av vapen och därigenom medverka till kampen mot den allvarliga

våldsbrottsligheten.

Jag föreslår därför att straffrnaximum för brott mot vapenlagen höjs till fyra års fängelse.

En höjning av maximum utan en gradindelning brottet skulle

av dock leda till att straffskalan blev alltför vid för att kunna till

vara avsedd ledning för rättstillämpningen. Jag föreslår därför att

en särskild skala för grovt brott skall införas. Skalan bör utformas på samma sätt som jag föreslagit beträffande flera andra brott i detta lagstiftningsärende. Som grovt brott bör särskilt bedömas brott under former som medför att kan befaras komma till brottslig

vapnen användning, exempelvis innehav av livsfarliga vapen som saknar lagligt användningsområde och innehav av en större mängd Vid

vapen. fastställandet av straffvärdet hos ett olaga vapeninnehav är över huvud taget mängden av vapen av stor betydelse. Att olovligen samla på sig en stor mängd vapen av särskilt farlig typ främst militär karaktär,

av vilka rimligen aldrig kan förvaras ett från spridningssynpunkt betryggande sätt, utgör i sig en stor fara för en större krets av personer och måste anses ha ett högt straffvärde.

sänkningen av maximum för normalgraden utgör endast ett led i strävandet att i förekommande fall minska överlappningen mellan straffskaloma för olika grader brott och skall givetvis inte

av samma tolkas som att på gärningstypen bör mildras.

synen

2 Prop. 1992/931141 s. 51 ff., SFS 1993:208.

Påföljd 241

Ringa brott

Om gärning, nämns i 9 kap. l § första stycket vapenlagen, har som begåtts oaktsamhet eller brottet är ringa, döms till böter eller av om fängelse i högst månader 9 kap. l § tredje stycket VL. sex Som exempel på ringa brott nämndes i förarbetena till 1973 års vapenlag olaga innehav, upplåtelse eller överlåtelse av del eller tillbehör till ett eller ett vapen som i och för sig är tillvapen av ståndspliktigt år i obrukbart skick eller har något svårreparabelt men fel. I övrigt måste det alltid föreligga någon klart förrnildrande omständighet för skall kunna bedöma ett uppsåtligt olaga att man innehav ett brukbart till vilket det finns ammunition i m.m. av vapen marknaden ett ringa brott. I fråga om oaktsamhetsbegreppet som framhölls att viss grad undersökningsplikt borde kunna krävas en av den lämnar över ett till annan, exempelvis som lån av som vapen en eller för reparation eller Översyn. Som ytterligare vägledning hänvisades till den praxis utbildats i fråga om straffbarheten för som den låter föra ett körkortspliktigt fordon utan att ha som annan kontrollerat föraren har tillstånd att föra fordonet om

13.1.2 Andra brott mot vapenlagen

Enligt 9 kap. 2 § vapenlagen döms, till böter eller fängelse i högst sex månader, den uppsåtligen eller av oaktsamhet som missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen att använda det a genom för något annat ändamål än det han eller hon är berättigad till, som b bryter mot bestämmelsen användning vid förvaring i 5 kap. 3 § om andra stycket eller transport i 5 kap. 4 § eller mot föreskrifter om eller villkor i fråga förvaring vapen som meddelats med stöd om av av denna lag, bryter mot bestämmelserna förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i fråga c om skjutvapen eller ammunition som innehas av skyttesamrnanslutom ningar, huvudmän för eller auktoriserade bevakningsföretag museer eller i fråga skjutvapen som innehas av vapenhandlare, om d innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer ett beslut att lånma över ammunition för inlösen, överlåter ammunition till någon inte har rått att inneha e som ammunitionen, f driver handel med skjutvapen utan tillstånd, eller bryter mot föreskrifter har meddelats med stöd av l1 kap. g som 1 § att olovligen överföra eller ammunition till ett e genom vapen

3Prop. 1973:166 s. 147-148.

Påföljd

annat land. Ansvar för otillåtet innehav av ammunition skall inte dömas i ut ringa fall. Enligt 9 kap. 3 § vapenlagen döms, till böter, den uppsåtligen som eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter har meddelats med som stöd av 11 kap. 1 §f genom att underlåta att på föreskrivet sätt anmäla utförsel eller utlåning av skjutvapen, eller underlåter att inom en månad föreskrivet sätt anmäla till polismyndigheten att ett vapen lämnats till skrotning.

Särskilt om brott mot förvaringsbestämmelserna

Som nyss nämnts kan den använder ett skjutvapen han har som som för förvaring dömas för brott mot vapenlagen, han inte annan om själv har tillstånd att inneha skjutvapen typ. Vidare kan den av samma som inte vidtar betryggande åtgärder i samband med att skjutvapen skickas eller yrkesmässigt transporteras eller den bryter som mot en särskilt meddelad förvaringsföreskrift dömas för brott mot vapenlagen. Detsamma gäller slutligen för den bryter mot förvaringsbestämsom melserna i fråga om skjutvapen eller ammunition innehas som av skyttesammanslutningar, huvudmän för museer eller auktoriserade

bevakningsföretag eller i fråga om skjutvapen innehas

som av vapenhandlare 9 kap. 2 § b och VL. Denna uppräkning är c uttömmande. De allmänna förvaringsbestämmelserna är alltså inte straffsanktionerade såvitt enskilda avser personer.

13.1.3¶Brott mot knivförbudslagen

Påföljden för brott mot lagen 1988:254 förbud beträffande knivar om och andra farliga föremål är böter eller fängelse i högst månader. sex 1995 års vapenutredning har i sitt förra betänkande, Förbud mot vapen på allmän plats föreslagit att särskild straffskala för m.m. en grovt brott skall införas, varvid fängelse i högst ett år skall kunna utdömas.

4 SOU 1996:50 s. 71 ff.

Påföljd 243

13. 1 .4 Förverkande

Förverkande skjutvapen och ammunition av

Ett har varit föremål för brott som avses i nuvarande vapen som 9 kap. l § eller 2 § vapenlagen skall förklaras förverkat, om det inte a är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller ammunition som har varit föremål för brott i 2 § d eller 2 § e. I stället för vapnet som avses eller ammunitionen kan dess värde förklaras förverkat. Om ett vapen förklaras förverkat får även ammunition som hör till vapnet förklaras

förverkad 9 kap. 5 VL. Jakttillsynsmän som förordnats länsstyrelsen samt personal vid av Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen har befogenhet som polismän att ta sådan samma egendom i beslag skäligen kan antas förverkad enligt som vara vapenlagen 9 kap. 6 § VL.

Förverkande farliga föremål enligt knivförbudslagen av

Knivar innehafts, saluhållits eller överlåtits i strid mot m.m. som bestämmelserna i lagen 1988:254 förbud beträffande knivar och om andra farliga föremål skall enligt 5 § samma lag förklaras förverkade det inte är uppenbart oskäligt. om Utredningen behandlade bestämmelserna närmare i betänkandet Förbud på allmän plats m.m. mot vapen

13. 1.5 Brott mot vapenförordningen

Till böter döms den bryter vissa bestämmelser rörande den som driver som mot vapenhandel eller den tar emot skjutvapen för reparation, översyn som eller skrotning, den överlåter eller upplåter skjutvapen utan att ha fått en - som duplett tillståndsbeviset, av den styrelse för sammanslutning och föreståndare för museum eller bevakningsföretag inte utövar kontroll över sammanslutningen som respektive museets eller bevakningsföretagets innehav av skjutvapen och över att de förvaras riktigt eller den underlåter att göra anmälan till Rikspolisstyrelsen om - som införsel eller tillverkning kolsyre- luft-, fjäder- eller harpunvapen. av

5SOU 1996:50 s. 77 ff.

244 Páföljd

Till penningböter döms den som bryter mot vissa föreskrifter rörande bevis tillstånd till - om innehav av skjutvapen och ammunition, den som har vård dödsbo eller konkursbo och underlåter - om att göra en skriftlig anmälan härom till polismyndigheten inom tre månader från dödsfallet eller beslutet egendornsavträdet, om inte medför tillståndsbevis eller motsvarande eller införseltillstånd när vapnet medförs°, eller den som lånar ut skjutvapen utan att följa vad föreskrivits - som

härom 14 kap. 1 § vapenförordningen.

13.2¶Nuvarande faktiska förhållanden

Vapenbrott

Enligt direktiven skall utredningen gör utvärdering den en av skärpning av straffet för olaga vapeninnehav och olovlig överlåtelse av skjutvapen, som trädde i kraft den 1 juli 1993. Därvid skulle övervägas om det finns anledning att genomföra ytterligare straffskärpningar. Utredningen har till grund för utvärderingen dels tagit del den av samling av hovrättsdomar angående olaga vapeninnehav tagits in som i Rättsfall för Hovrätterna RH 1996 437 ff, dels undersökt praxis s. under de två senaste åren vid Helsingborgs och Umeå tingsrätter, vid en avdelning av vardera Stockholms och Göteborgs tingsrätter samt vid Hovrätten för Västra Sverige. De 15 hovrättsdomar redovisats i RH först och främst vid som ger handen att olaga innehav skjutvapen regelmässigt av anses utgöra ett brott av sådan art att normalstraffet skall fängelse. Beträffande vara straffnivån ger hovrättsdomarna inte någon klar bild vilka beav dömningar domstolarna gör för olika situationer. Å sidan ena förekommer två domar angående avsågade hagelgevär, där innehaven inte ansågs utgöra grovt brott men där särskilda omständigheter ansågs minska straffvärdet. I dom avseende innehav avsågat en av ett hagelgevär, en pistol och 28 skarpa skott ansågs dock det olaga vapeninnehavet som grovt och medförde fängelse åtta månader. Å andra sidan finns redovisad en dom, där innehavet avsett ett kort

6 Den som har ertappats med att medföra skjutvapen utan att kunna visa upp föreskriven handling är dock fri från ansvar, om han inom vecka därefter hos en polismyndighet styrker att han vid tiden för förseelsen haderätt att inneha och vapnet omständigheterna ger vid handen att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende 14 kap. 2 § vapenförordningen.

Páföljd 245

sou 1993:44

handeldvapen, sannolikt pistol, med ammunition" och ansetts en utgöra grovt brott, eftersom innehavet avsett ett särskilt farligt vapen jämte skarp ammunition till vapnet. Den uppmärksammade domen under tid avsåg de mest senare vapenbrott uppdagades vid razzia mot Hells Angels gård i som en Hasslarp i september 1996. Tio personer åtalades vid Helsingborgs tingsrätt för gemensamt olaga innehav fyra pistoler, två revolvrar av och avsågat hagelgevär samtliga laddade, två av dem också ett vapen för innehav utanför restaurang varsin skarpladdad pistol och en en av dem för innehav ytterligare ett avsågat hagelgevär. Samtliga av av tilltalade dömdes7 för grovt vapenbrott till fängelsestraff, två av dem i två år, sju i ett och ett halvt år och i månader. Hovrätten över en sex Skåne och Blekinge fastställde tingsrättens domslut i fråga om påföljd beträffande de tilltalade, som fick straffet sänkt från utom en av fängelse två är till ett och ett halvt år. Hovrättens domskäl innehåller intressant analys frågan gemensamt ansvar för en grupp av en av om för innehav som är förvarade i olika utrymmen i en personer av vapen anläggning. Denna analys får dock lämnas därhän i detta sammanhang. I påföljdsfrågan uttalade hovrätten, efter redogörelse för en innehållet i ovannämnda proposition, bl.a. följande: Det är fråga om för ett organiserat innehav ett flertal, skarpladdade och ansvar av skjutklara jämte ammunition m.m. Redan innehavet av ett av vapen det avsågade hagelgeväret, har ett straffvärde som motsvarar vapnen, straffminimum för grovt vapenbrott. I skärpande riktning talar det förhållandet förvarats lätt åtkomliga. Risken har varit att vapnen överhängande skulle komma till brottslig användning. att vapnen Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd. - En dom° från Helsingborgs tingsrätt kan också vara av värde annan att närmare redovisa. Två med anknytning till mc-organisapersoner tionen Bandidos åtalades för grovt häleri och grovt olaga vapeninnehav, avseende kulsprutepistol, ett avsågat hagelgevär samt nio en slutstycken och fem pipor till kulsprutepistol, Vidare åtalades de bl.a. för grovt olaga vapeninnehav, avseende en pistol med åtta patroner, revolver och ljuddämpare samt för grovt häleri i fråga om en en en mängd militära sprängmedel. Tingsrätten biföll åtalen och bestämde påföljden till fängelse i fyra är respektive två år sex månader. Hovrätten över Skåne och Blekinge fann att häleribrotten inte kunde och att brotten alls inte hade ett så högt straffvärde anses vara grova tingsrätten antagit. Straffen sänktes till fängelse i två år sex måsom

7Helsingborgs tingsrätts dom den 8 november 1996 i mål B 1021/96 3Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 3 januari 1997 i mål B 1144/96 9Helsingborgs tingsrätts dom den 13 december 1995, DB 1375. ° Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 20 februari 1996, DB 1026.

246 påföljd

nader respektive ett är månader. Det kan anmärkas sex att domarna

också avsåg annan brottslighet.

I övrigt är det inte alldeles lätt reda att ut vilket straffvärde domstolarna att olika vapenbrott anser typer av har. Ofta förekommer sådana brott tillsammans med brottslighet, vilket medför annan att det är svårt att bedöma hur mycket den av gemensamma påföljden som hänför sig till vapenbrottet. Det saknas

enligt utredningens mening anledning att

mera i detalj gå in pâ de observationer gjorts

som vid domsgransk-

ningen. Det kan generellt sett konstateras innehav att av automatvapen och avsågade hagelgevär regelmässigt bedöms som grova brott. Beträffande andra skjutvapen är praxis varierande. Det finns i vart fall en tendens till att man i allt flera fall bedömer innehav av pistol som grovt vapenbrott, om förhållandena är sådana det att kan befaras att vapnet kommer till användning i den aktuella situationen. Om polisen anträffar vapnet hos någon t.ex. besöker som en restaurang anses brottet ha ett högre straffvärde vad än som är fallet när vapnet anträffas i samband med husrannsakan hemma hos någon. Det kan också märkas en avsevärd variation i

straffmätningen inom skalan för

nonnalbrott. Det förekommer brott att av nomtalgraden föranleder fängelse i sex månader eller mer.

13.3 och

överväganden förslag

13 3 1 Vapenbrott

. .

Ingen förändring i straffskalorna för vapenbrott, grovt vapenbrott eller ringa vapenbrott föreslås.

Bestämmelsen straffansvar för den driver om som handel med skjutvapen utan tillstånd tas in i paragrafen om ansvar för vapenbrott.

Utvärdering av straffskärpningen år 1993

Det råder inte någon tvekan om att förändringen av straffskalan i skärpande riktning beträffande vapenbrott har haft en stark effekt på domstolarnas på straffvärdet. Vapenbrottets syn karaktär av artbrott synes ha förstärkts, vilket haft till följd det krävs att numera mycket starka skäl av huvudsakligen personlig för natur att någon annan

1 Itvå fall från olika domstolar har innehav av avsågat hagelgevär väl bedömts som grovt brott men föranlett fängelse i endast fyra månader.

Påföljd 247

påföljd än fängelse skall komma i fråga. De redovisade domarna från Helsingborg också vid handen att domstolarna inte drar sig för att ger döma ut stränga straff för brottslighet med anknytning till innehav av även utan att dessa kommit till användning. vapen Det har ifrågasätts straffskalan skulle behöva skärpas ytterligare, om med ett straffmaximum fängelse i år. Det är emellertid t.ex. sex utredningens mening att det inte föreligger något reellt behov av detta. En ytterligare skärpning skulle troligen endast få betydelse som en markering att lagstiftaren mycket allvarligt på denna form av av ser brottslighet. Domstolarna kommer ändå inte att så mycket nog längre straffvärdet hos vapenbrotten. Det är nämligen i synen sarmolikt att vid jämförelse med andra farebrott, vilket det man en här är fråga finner att vapenbrottet redan är högt värderat i om, förhållande till andra brott vars straffbarhet bygger på att det föreligger risk för andra människors väl och ve. Det tydligaste en exemplet är väl rattfylleribrottet, som merendels föranleder fängelsestraff högst några månader. Denna jämförelse är dock inte som avsedd grund för något antagande om vilket av brotten som är som farligast, räknar till antalet offer. Ett annat förhållande som om man inte kan lärrmas obeaktat är att domstolarna kan anse att straffvärdet på farebrotten blir för högt i förhållande till de brott som innefattar att

faran förverkligas. I 1992/93 års proposition såg departementschefen med oro på risken extremistiska politiska beväpnar sig med en stor mängd att grupper farliga Det kan i detta sammanhang beaktas att man i sådana vapen. situationer har anledning överväga det inte är fråga om högmålsom brott, väpnat hot mot allmän ordning, vilket brott kan föranleda t.ex. livstids fängelse. Det kan möjligen finnas anledning att se över straffbestämmelserna för den typen av brottslighet, t.ex. i fråga om olovlig kårverksamhet, vilket inte ha skett sedan brottsbalken synes infördes. Denna fråga torde ligga utanför direktiven för vapenutred-

ningen. Sammantaget tycks det inte föreligga något reellt behov av en ytterligare skärpning straffskalan för grovt vapenbrott. Det är av utredningens uppfattning att domstolarna har förmått att med beaktande intentionerna med straffskärpningen åstadkomma en god av balans i bedömningen vad som i olika situationer är rimligt, mot av bakgrund att också andra överväganden av allmänt straffrättslig av hör till bilden vid värderingar skall göras i frågor om natur som påföljd för olika brott.

248 Påföljd sou 1998:44

Straffansvar för otillåten vapenhandel

I dag gäller att den uppsåtligen eller oaktsamhet som av driver handel

med skjutvapen utan tillstånd, enligt 9 kap.

2 § f vapenlagen kan dömas för brott mot vapenlagen till böter eller

fängelse i högst sex

månader.

Utredningen menar att otillåten handel med skjutvapen kan vara ett minst lika allvarligt brott otillåtet innehav

som m.m. av skjutvapen.

Utredningen ser därför ingen anledning att göra någon skillnad på

dessa brott i pâföljdshänseende. De straffskalor gäller för som vapenbrott enligt nuvarande 9 kap. l § vapenlagen bör därför

vara tillämplig

också beträffande den driver handel med skjutvapen tillstånd. som utan

13.3.2 Brott mot bestämmelserna rörande knivar

och andra farliga föremål

Straffstadgandet i lagen 1988:254 förbud beträffande knivar och om

andra farliga föremål knivförbudslagen

arbetas in i vapenlagen. Vad avser innehållet i bestämmelsen hänvisas

utredningens ställnings-

tagande i det förra betänkandet Förbud på allmän plats .mot vapen m.m..

13.3.3 Straffsanktion vid brister i

förvaringen

Förvaringsbestämmelsema straffsanktioneras. Den bryter mot

som bestämmelserna kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Straffsanktionen medför att bestämmelserna husrannsakan om

blir tillämpliga i fråga brister i förvaringen.

om

Frågan om att straffsanktionera de allmänna förvaringsbestämmelsema

har kommit upp vid flera tillfällen. Bl.a. föreslog 1987 års vapenutredning detta i sitt betänkande. Förslaget ledde dock inte till lagstift-

ning.

z Förbud mot vapen på allmän plats SOU 1996:50, 71 ff. m.m., s. 3 I propositionen uttalade justitieministem: "Det finns i och för sig mycket somtalar för utredningens förslag attstraffsanktionera överträdelser törvaringsföreskriñerna. av För att fatta ett beslut om kriminalisering bör det emellertid krävas sådankan att en antas få brottsavhållande betydelse, att inte andra negativa verkningar väger över denna effekt samt att det går att kontrollera efterlevnaden. När det gäller personer som betrotts med vapentillstånd har det skett en allmän prövning av deras person.

sou 1998:44 Påföljd 249

Antalet förkonma eller tillgripna skjutvapen är, trots skärpningama av förvaringsbestämmelserna är 1992, alltjämt oroväckande högt. Utredningen är i och för sig av uppfattningen att vapeninnehavarnas förvaringsmetoder förbättrats avsevärt efter de senaste årens fokusering på vikten av en god förvaring. Den absoluta majoriteten förvarar således sina skjutvapen ett föredömligt sätt. Fortfarande förekommer det dock att vapeninnehavare uppenbart nonchalerar de bestämmelser som finns, vilket inte sällan resulterar i att skjutvapen hamnar avvägar. Tydligen är alltså inte de nuvarande bestämmelserna om återkallelse av tillstånd m.m. tillräckliga för att alla vapeninnehavare skall inse hur viktigt det är att vapnen förvaras på ett tillfredsställande sätt. Det sagda leder till att frågan om att straffsanktionera förvaringsbestämmelserna åter blir aktuell.

Den skärpning av de allmänna förvaringsföreskrifterna som utredningen föreslagit ändrar förutsättningarna för ett eventuellt straffansvar. Med dagens bestämmelser, som bl.a. medger att skjutvapen förvaras delade, är det nämligen inte alltid lätt att bedöma om en vapeninnehavare förvarar sina vapen i enlighet med förvaringsbestämmelserna. I och med att det införs ett krav på att skjutvapen skall förvaras i Säkerhetsskåp blir denna bedömning betydligt enklare. Vidare underlättas bedömningen av Rikspolisstyrelsens utvidgade föreskriftsrätt på området. En straffbestämrnelse riktad mot bristande förvaring uppfyller härmed det grundläggande kravet på godtagbar förutsägbarhet.

Skärpningen de allmänna förvaringsbestärmnelserna innebär att

av de flesta av dem som i dag meddelats en särskild förvaringsföreskrift

och sålunda kan straffas för brott mot föreskriften även fortsätt- - ningsvis är skyldiga att upprätthålla samma slags förvaring som de gör i dag, dock utan att framdeles riskera något straff för det fall bestämmelserna inte följs. Det straffbara området skulle alltså minska väsentligt, vilket knappast kan sägas ligga i linje med den övriga skärpningen vapenlagstiftningen. Denna omständighet talar starkt

av för att även de allmänna förvaringsbestärrunelserna skall straffsanktioneras.

Det har i andra sammanhang framförts att en straffsanktion i detta

Vidare kan deras tillstånd återkallas under vissa omständigheter, t.ex. om det uppdagasallvarliga brister i vapenförvaringen. Därtill kan en vapeninnehavare under vissa omständigheter drabbas av skadeståndsansvar, om brister i förvaringen har orsakat att ett vapen brukats av en obehörig för en skadeståndsgrundandehandling. Mot bakgrund av dessa sanktionsformer framstår det inte som sannolikt att en kriminalisering av de generella förvaringsföreskrifterna har självständig brottsavhållande betydelse. Det går inte heller att bortse från att en kriminalisering skulle kunna verka hämmande benägenheten att anmäla stöld av vapen. En sådan stöldanmälan skulle medföra att anmälaren angav sig själv för brott" prop. 1990/91:13O s. 42.

250 Páföljd

hänseende skulle kunna medföra vapeninnehavare att inte amnäler sina skjutvapen som förkomna eller stulna och att detta i så fall skulle medföra att samhället miste del den kontroll en av som finns i dag. Utredningen menar dock att risken härför inte bör överdrivas och att den i vart fall uppvägs att straffsanktion bristande

av en mot förvaring

skulle lägga helt tyngd bakom

en annan skärpningen av förvaringsbe-

stämmelserna. Med all sannolikhet skulle straffbarheten i sig generellt medföra en avsevärd förbättring vapeninnehavarnas

av förvaring av

sina skjutvapen. Om straffskalan för de allmänna förvaringsbestämrnelserna bestäms till böter eller fängelse i högst månader blir bestämmelserna sex i 28 kap. rättegångsbalken husrannsakan Vid

om tillämpliga. skälig

misstanke om bristande förvaring kan då polisen företa husrannsakan

för att utreda brott mot förvaringsbestännnelserna.

Detta torde medföra att kravet på kontroll efterlevnaden uppfylls. av I sammanhanget bör det dock påpekas att proportionalitetsprincipen, är tillsom ämplig på alla former tvångsmedel, medför av att utrymmet för att genomföra husrannsakan på grund misstanke bristande av om förvaring kan tyckas begränsat, särskilt straffet för brott vara som mot förvaringsbestärnmelserna i normalfallet torde bli böter.

Sammantaget menar utredningen att förvaringsbestärnrnelserna är så

viktiga att de bör straffsanktioneras. De särskilda bestämmelserna i nuvarande 9 kap. 2 § b och kan då utgå och ersättas med brott c att mot bestämmelserna i förvaringskapitlet eller mot föreskrifter om förvaring som meddelats straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen bör ingå i i den

uppräkningen föreslagna

10 kap. 3 § vapenlagen.

13.3.4 Andra brott mot vapenlagen

Den som i näringsverksamhet utan tillstånd

tar emot skjutvapen

för reparation eller lämnar m.m. utgskjutvapen för sådan åtgärd till någon som inte har rätt att döms ta emot vapnet, till böter eller fängelse i högst månader. sex Den som underlåter att anmäla utlåning

av skjutvapen eller att

skjutvapen lämnats till för reparation annan m.m. döms till böter. Bestämmelsen straff för den inte anmäler om som att ett vapen lämnats för skrotning flyttas till

vapenförordningen.

De föreslagna straffbestämmelserna är direkt en följd av de ändringar i övrigt som utredningen föreslagit. Detsamma gäller

den borttagna

bestämmelsen rörande skrotning skjutvapen, av som flyttats till

vapenförordningen.

Påföyd 251 sou 1998:44

I övrigt behålls de nuvarande bestämmelserna om ansvar för brott mot vapenlagens regler.

13.3.5 Förverkande m.m.

Den nuvarande bestämmelsen förverkande utvidgas till att omfatta

om föremål för brott mot förbuden 9 kap. i vapenlagen.

Ändringen är följd att lagen 1988:254 om förbud be-

en av träffande knivar och andra farliga föremål knivförbudslagen arbetats in i vapenlagen. Utredningen behandlade den bestämmelse om förverkande i dag finns i knivförbudslagen i sitt förra betänkan-

som de.

13.3.6¶Brott mot vapenförordningen

Den underlåter att anmäla att ett vapen lärrmats till skrotning,

som eller att vapnet skrotats, döms till böter.

Bestämmelsen att den lämnar ett skjutvapen för skrotning

om som senast inom månad skall anmäla detta till polismyndigheten har

en flyttats över från vapenlagen till vapenförordningen. Straffbestämmelsen bör följaktligen också flyttas till förordningen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Nytt i vapenförordningen är att även den tagit emot skjutvapen

som för skrotning skall anmäla att skrotning skett. En bestämmelse om att underlåtenhet i detta hänseende straffas med böter tas in i vapenförordningen.

I övrigt behålls de nuvarande bestämmelserna om ansvar för brott

mot vapenförordningens regler.

14Förbud på allmän plats; SOU 1996:50, s. 75 ff.

mot vapen

14¶Vapenarnnesti

14.1¶Begreppet amnesti

Ordet kommer från grekiskans "amnestia" som betyder "glömska.

Begreppet "vapenamnesti har använts ibetydelsen "straffrihet för

brott mot vapenlagen bestående i olovligt innehav av tillståndspliktigt vapen. Det har använts flitigt i den allmänna debatten och användes 1987 års vapenutredning liksom vid förslagets efterföljande också av behandling remissinstanser, departement och utskott. I samband av med införandet lagen SFS 1993:206 ansvarsfrihet vid olaga av om vapeninnehav invände dåvarande justitieministem att detta var något

än arnnesti, då med begreppet arnnesti brukade avse en annat en man generell benådning viss dömdaz. Uttrycket användes av en grupp av

dock vid polisens informationskampanj, föregick inlånmings-

som perioden. Möjligen kan språkligt sett mot begreppet man - invända amnestin inte hänför sig till vapnet som sådant, utan till att vapeninnehavaren. Begreppet är emellertid väl inarbetat och dess

betydelse allmänt känt. Det är svårt att ersätta med något annat gångbart uttryck. Utredningen i denna del också konsulterat - som regeringskansliets språkexperter anser därför att begreppet fortsättningsvis kan användas i ovannämnd betydelse. Man kan tala två olika typer av vapenanmesti, dels en ren om

inlämningsamnesti, innebär att tillståndspliktiga vapen kan lämnas

som in till polismyndigheten ofta anonymt utan att inlämnaren - riskerar straff för vapenbrott att han olovligen innehaft genom tillståndspliktigt dels inlärnningsanmesti kombinerat med en vapen, en möjlighet att ansöka om tillstånd att inneha vapnet.

IJuridikens termer Eek m.fl. följande betydelse, "kollektiv benådning av anges från straff som ådömts, framförallt politiska brott". I Oxford en grupp personer dictionary of law förklaras termen med An act erasing from legal memory some of criminal conduct by offender. most frequently granted to groups of aspect an people respect of political offences and wider than a pardon, which merely offender of punishment. Andra ordböcker nämner allmän benådning relieves an Svenska Akademins Ordlista, Bonniers SvenskaOrdbok och "allmänbenådning, förlåtelse, tillgift, frigivning, nåd, straffrihet, frisedel " Ord för Ord. Prop. 1992/932141 s. 54.

254 Vapenamnesti

14.2 svenska erfarenheter

Tidigare

14. 1 Bakgrund

I syfte att minska antalet illegala föreslog 1987 års vapenutredvapen ning att det under en viss tidsperiod tolv månader skulle - - vara straffritt att till polisen lämna in alla slags och all slags vapen ammunition som man innehade utan att berättigad till det3. vara Utredningsförslaget mötte ett blandat mottagande remissinstanserav na. Justitieministern ansåg inte att vapenamnesti borde införas. Motiveringen till detta var bl.a. att det högst osäkert i var om man någon större grad skulle uppnå den avsedda effekten. Det kunde

således starkt ifrågasättas förslaget skulle fâ betydelse för de

om illegala vapen som eftersträvar att få inlämnade. Inte heller ansåg man hon att man kunde bortse från möjligheten den

att fullständiga

anonymiteten skulle kunna hindra utredning vissa allvarliga brott av med vapen inblandade. Justitieutskottet delade denna bedömning

Utredningsförslaget togs emellertid upp igen i samband med förslag till skärpning straffen för ett antal brott, däribland av olaga vapeninnehav. I propositionen bl.a. att det synnerligen angeläget angavs var att vidta åtgärder för att minska den brottsliga användningen skjutav vapen, att det fanns anledning att ta till alla möjligheter vara att minska antalet illegala skjutvapen och att möjligheten med under att en kortare tidsbegränsad period medge straffrihet för olaga vapeninnehav i vissa fall inte borde lämnas oprövad. Justitieutskottet ställde sig

bakom förslaget som antogs riksdagen den 15 april 19935. av

14.2.2 Lagen 1993:206 ansvarsfrihet vid

om olaga vapeninnehav

Lagen föreskrev att den innehade ett skjutvapen eller ammunition som utan att vara berättigad till det inte skulle dömas till för brott ansvar enligt vapenlagen, om han frivilligt lämnade detta till polismyndigheten under tiden juli september 1993. Inlänmaren kunde - vara anonym. Egendom som lämnades in till polismyndigheten och vars ägare inte var känd tillföll staten. Detsamma gällde ägare till om en egendomen spårats men denne inte, efter att ha fått tillfälle härtill, tog tillbaka den. Egendom som tillfallit staten skulle förstöras den inte om behövdes för musealt, militärt eller annat liknande ändamål.

3 SOU 1989:44 s. 199 ff. 4 Prop. l990/9l:l30 s. 53, bet. 1990/9l:JuU33 31. s. 5 Prop. 1992/93:l41 s. 53 ff., bet. l992/93:JuUl6 20 ff., rskr. 1992/932220. s.

Vapenamnesti 255

14.2.3 Erfarenheter från genomförandet

Under perioden lämnades 17 050 skjutvapen och 15 ton ammunition in till polismyndigheterna., enligt följande.

Enhandsvapen 6 698

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gevär 10 224

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Helautomatiska vapen 54

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Luft-, fjäder- och harpunvapen 74

. . . . . . . . . . . . . . . . . Många vapnen var av äldre årgång, vilka kunde ha innehavts

av olovligt i avsevärd tid. Endast 5 procent av vapnen var tidigare anmälda stulna eller förkomna. Mycket tyder på att de vapen som fanns i kriminella kretsar inte nämnvärt påverkades av inlärnningsförfarandet. Det har från vissa håll gjorts gällande att de flesta av de inlämnade inte skjutdugliga. En projektgrupp som kontrol-

vapnen var lerade 3 000 konstaterade dock att 70-80 procent av dessa

av vapnen

fullt möjliga att skjuta med. I samband med genomförandet fick var polisen flera anonyma förfrågningar om det var möjligt att ansöka om tillstånd att inneha det illegala vapnet. När de fick klart för sig att detta inte möjligt, förklarade somliga att de då inte tänkte lämna

var in sitt vapen.

Kostnaderna för förfarandet uppgick till 7 miljoner kronor, motsvarande 13 årsarbetskrafter. Av dessa gick 5 miljoner till direkta kostnader och 2 miljoner till den informationskampanj som föregick inlänmingsperioden. Delat med 17 000 inlånmade vapen var den totala kostnaden cirka 400 kr De flesta vapnen kom in under de

per vapen. två sista veckorna.

14.3¶Andra länders erfarenheter av vapenamnesti

Danmark

Danmark har genomfört tre s.k. fritt leide-aksjoner", under åren 1970, 1986 och 1995. Bakgrunden har varit önskan att minska

en landets vapemnängd, då särskilt den mängd oregistrerade vapen som fanns kvar efter andra världskriget. Aktionerna innebar rätt att lämna in registreringspliktiga vapen utan att riskera straff för olaga innehav. Det också möjlighet att efterregistrera vapnen. Vapenlagens krav

gavs för att erhålla tillstånd nedsattes dock inte och det få sökanden

var som beviljades tillstånd.

Under fritt leide-aksjonen år 1970 lämnades omkring 12 000

in, år 1986 knappt 10 000 och år 1995 endast omkring l 000. vapen Anledningen till att så länmades in år 1995 var enligt de

vapen

256 Vapenamnesti

danska myndigheterna dels att det inte gått särskilt lång tid sedan den senaste aktionen, dels att publiciteten inför denna inte varit så god.

Norge

När 1961 års vapenlag skulle träda i kraft kungjordes det alla att som innehade skjutvapen den l april 1963 skulle ansöka polismästarens om tillstånd att fortsättningsvis inneha dessa Detta gällde dock inte vapen. hagelgevär, vilka blev registreringspliktiga först år 1990. Bakgrunden

till bestämmelsen var att det tidigare "den sivile våpenkontroll" var som gett tillåtelse till inköp av skjutvapen att detta skulle falla men nu under polisens kompetensområde. Övergången till den registrenya ringsordningen innebar att inte ingrep mot dem brutit man som mot den gamla vapenlagen från 1927. Ville någon inte behålla sitt

skjutvapen kunde han länma in det anonymt. Den efter den 1 som januari 1964 innehade registreringspliktigt utan tillstånd vapen straffades med böter eller fängelse i högst tre månader. Det har också

i tiden efter den 1 januari 1964 funnits viss möjlighet till efterregistrering av vapen. Bl.a. har departementet i rundskrivelse år en 1992 uppmanat polismyndigheterna att tillåta registrering av vapen från andra världskriget, om det inte funnits anledning att misstänka att vapnet använts i brottsliga sammanhang och vapeninnehavaren i om övrigt uppfyller vapenlagens krav.

Hösten 1995 tillsatte Kongelige Justis- Politidepartementet og en vapenutredning som bl.a. fick i uppdrag lägga fram ett förslag till genomförande av en tidsbegränsad nationell vapenanmesti. Bakgrunden till uppdraget tendens till ökat bruk skjutvapen i var en av samband med våldsbrottslighet. Det relativt stora antalet oregistrerade skjutvapen i Norge, inte minst från krigen, ledde fram till vapen att frågan om genomförandet av en vapenamnesti togs Utredningen upp. lade fram ett delbetänkande i denna del i juni 1996. Huvudsyftet med den föreslagna vapenamnestin var att få en bättre översikt och kontroll över civila skjutvapen i privat ägo. Utredningens uppfattning var att det inte är möjligt att på denna väg uppnå någon väsentlig minskning

av antalet vapen som finns i kriminella kretsar. Att uppnå sådan en effekt samt en minskning antalet skjutvapen i samhället i övrigt såg av utredningen därför som en sidoeffekt den föreslagna amnestin. Förav slaget innebär en möjlighet att lämna in innehas olovligt, vapen som men också en möjlighet att ansöka tillstånd till innehavet. om

Samtidigt föreslogs registreringsplikt även för hagelgevär för-

som värvats före den 1 oktober 1990. För att uppnå bästa möjliga resultat föreslogs en lättnad av vapenlagens krav avseende behov, särskilt i

fråga om vapen där arv eller affektionsvärde är behovsgrunden.

Vapenamnesti 257

Storbritannien

Storbritannien har genomfört fyra vapenarrmestier. Den senaste var år 1996, då närmare 23 000 skjutvapen lämnades in. Inlärrmaren riskerade inte åtal, förutsatt att vapnet inte använts i brottsligt sammanhang.

Sammanlagt har, under de fyra anmestiperiodema, drygt 130 000 skjutvapen länmats in; 40 500 skjutvapen lämnades in år 1965, 25 000 är 1968 och 48 000 är 1988.

Nederländerna

I Nederländerna genomfördes en nationell vapenamnesti år 1989 i samband med att innehav och försäljning av vissa typer av skjutvapen,

tidigare tillståndspliktiga, blev förbjudna. Att ansöka och som inte var få tillstånd att inneha tidigare hade innehaft illegalt var

vapen som man inte möjligt. Under amnestin, varade i månad, lämnades

som en omkring 11 000 skjutvapen in.

FN-samarbetet

Vid den nionde FN-kongressen om förebyggande av brott och behandlingen gärningsmän, som hölls i Kairo våren 1995, antogs en

av resolution beträffande samarbete på vapenlagstiftningsområdet. Som ett led i detta arbete har projektgrupp genomfört en enkät bland

en medlemsländerna. Pâ basis den inhämtade informationen har ett

av antal rekommendationer givits. En av dessa är att medlemsländerna bör att överväga bestämmelser rörande vapenanmesti eller

uppmanas liknande för att fâ allmänheten att lämna in illegala, farliga

program eller onödiga skjutvapen.

9 180498

258 Vapenamnesti

14.4 och

överväganden förslag

Illegala skjutvapen och ammunition skall straffritt kunna lämnas in till polisen.

Vapenamnesti bör införas

Inte sällan får tillståndsenheterna frågor vad skall svara om man göra med skjutvapen som innehas utan tillstånd. Det kan vara ett vapen i ett dödsbo som den avlidne innehaft tillstånd, eller utan ett vapen som en förälder eller närstående funnit hos någon de annan delar bostad med. Ofta vill den anhörige i dessa fall göra sig med av vapnet, utan att för den skull ange någon för brott. Under en kortare tid tre månader âr 1993 det i Sverige - - var möjligt att lämna in illegala utan straffas för olaga vapeninvapen, att nehav. Under perioden lämnades drygt 17 000 och vapen 15 ton ammunition in till polismyndigheterna. Resultatet får mycket ses som gott. Inlänmarens anonymitet skyddad, varför det inte finns några var uppgifter om var vapnen kom ifrån eller lämnade in dem. vem som Sannolikt kom de flesta inte från i övrigt kriminella kretsar, vapnen men ändå får varje inlämnat vapen ses som värdefullt i sammanhanget. Det torde nämligen inte ovanligt illegalt innehavt vara att ett vapen förvaras och hanteras mindre noggrant än ett legalt sådant. Risken är i sådana fall större att ett illegalt kommer till användning vapen i brottsligt sammanhang, antingen innehavaren själv eller någon av av som kommit över vapnet. Utredningen i likhet med vad i förarbetena till anser - som angavs den lag som stadgade ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav alla att möjligheter att minska antalet illegala skjutvapen måste till tas vara. En vapenamnesti vore ett led i ansträngningarna att begränsa den

totala mängden vapen i samhället och framför allt antalet illegala

vapen. Utredningen föreslår därför att vapenamnesti åter införs. en

Innebörden av vapenamnestin

Innebörden av arnnestin är att den innehar illegalt

som ett skjutvapen

eller ammunition kan lämna in egendomen till

polismyndigheten och

i sådant fall undgå ansvar för det olagliga innehavet denna. av Straffriheten gäller endast beträffande sådan egendom länmas som in frivilligt. Detta utesluter givetvis alla tillfällen då någon lämnar in

ett vapen på grund av en förestående upptäcktsrisk, t.ex. i samband

Vapenamnesti 259

med husrannsakan eller kroppsvisitation. Straffriheten gäller vidare bara för det otillåtna innehavet. Inget hindrar att polisen, t.ex. efter en kriminalteknisk undersökning av ett inlämnat vapen, fortsätter att utreda andra brott kan ha samband med vapnet.

som

skjutvapen och ammunition lämnats in skall tillfalla staten, om

som ägaren inte är känd, inom tre månader från det att egendomen lämnades in. Egendomen måste alltså normalt förvaras i tre månader. Om ägaren till inlämnad egendom är känd skall han eller hon få tillfälle att inom månad ta tillbaka egendomen. Tar ägaren inte

en tillbaka egendomen eller kan denne annars anses ha gett upp sin rätt till egendomen tillfaller den staten. De skjutvapen och den ammunition

tillfallit staten enligt bestämmelsen om vapenamnesti bör inte som säljas eller på annat sätt komma ut i cirkulation nytt. l stället bör egendomen normalt förstöras. I en del fall kan det dock vara befogat att bevara vapnet eller ammunitionen. Om egendomen behövs för musealt eller annat liknande ändamål, t.ex. i Statens kriminaltekniska laboratoriums samlingar, bör den således inte förstöras.

Slutligen kan det anmärkas att hittegodslagen kan komma att bli tillämplig inlämnaren uttryckligen gör gällande att vapnet eller

om ammunitionen skall behandlas som hittegods.

Bör en vapenamnesti vara begränsad i tiden

Att från tid till en annan låta en företeelse vara straffri kan, rent

en principiellt, ifrågasättas. Särskilt gäller detta om det, som i detta fall, kan bli aktuellt att medge sådan straffrihet vid två eller kanske flera tillfällen. Till saken hör också att skälen för en vapenanmesti kan göras gällande vid varje tid. Utredningen menar därför att vapenamnestin inte tidigare skall begränsad i tiden, utan bör

- som - vara gälla tills vidare.

soU 1998:44 261

15¶Ammunition

15.1 Gällande rätt

Vapenlagens bestämmelser gäller även ammunition. Med ammunition förstås patroner och projektiler till handvapen som lagen tillämpas samt tändhattar och andra tändmedel till sådana patroner och projektiler. Lagen gäller dock inte hagel och andra massiva kulor, projektiler avsedda för armborst eller för luft-, kolsyre-, fjäder- eller harpunvapen, kolsyrepatroner, patronhylsor utan tändhatt avsedda för handvapen lagen tillämpas på, och patroner avsedda för start-

som eller signalvapen. Bestämmelser om ammunition som räknas till explosiva eller innehåller gift finns även i lagen 1988:868

varor som om brandfarliga och explosiva varor och i lagen 1985:426 om kemiska produkter l kap. 1 och 5-7 §§ VL.

Flera bestämmelserna i vapenlagen rörande skjutvapen gäller

av också beträffande armnunition. Här redovisas endast några av bestämmelserna.

Tillstånd krävs för att inneha ammunition. Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning får utan särskilt tillstånd inneha ammunition till vapnet, om ammunitionen är avsedd för ändamål som tillståndet eller rätten till innehav av vapnet

samma

Tillstånd att i andra fall inneha ammunition får meddelas avser. enskilda samt sådana skyttesammanslutningar och huvudmän

personer för får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen, om det

museer som skäligen kan antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas 2 kap. l och 8 §§ VL.

Enligt vapenförordningen får sålunda den som samlar skjutvapen

ammunitionstillstånd för att inneha ammunition till sådana vapen ges

han har tillstånd att inneha. Huvudman för museum och den som som samlar ammunition får vidare ges tillstånd att inneha ammunition även till andra Tillstånd att inneha ammunition får också i andra fall

vapen. det finns särskilda skäl. Tillstånd får dock inte meddelas

ges, om underårig eller den som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken utan att förmyndaren eller förvaltaren samtyckt till innehavet 2 kap. 8 och 11 VF.

Ammunition får överlåtas endast till den som har tillstånd eller rätt att inneha vapnet eller ammunitionen. Om ammunition överlåts genom ombud skall ombudet ha eget vapentillstånd 2 kap. 9 § VL.

262 Ammunition

Bestämmelserna innehav och överlåtelse ammunition om av är straffsanktionerade och sådan egendom varit föremål som för brott får förklaras förverkad. Ansvar för otillåtet innehav ammunition av skall inte dömas ut i ringa fall 9 kap. 2 § första stycket d och e samt andra stycket jämte 5 § VL.

Ammunition skall förvaras lika betryggande sätt skjutvapen. som Vidare gäller reglerna rörande införsel, överföring, inlösen samt egendom i dödsbo och konkursbo även ammunition. I fråga om återkallelse av ammunitionstillstånd finns dock särskild bestämen melse, vilken redovisas i avsnittet återkallelse tillstånd om av se avsnitt 11.1.1. och ll.6.1.

15.2¶Nuvarande faktiska förhållanden

Till utredningen har inkommit vissa synpunkter ammunitionsbe-

stämmelserna. Som exempel kan nämnas att Svenska jägareförbundet

menar att hela frågan om särskilt ammunitionstillstånd skall omprövas tillsammans med bestämmelserna straffbarhet för otillåtet innehav om av ammunition. En kriminalinspektör har vidare uppmärksammat att det i bland i brottsutredningar förekommer ammunition inte faller som inom vapenlagens tillämpningsområde, t.ex. skarpa patroner till vapen som inte är "handvapen". Från annat håll har det framförts beatt stämmelsen rörande införskaffande ammunition ombud av genom är opraktisk.

Vapenlagsutredningen behandlade senast den sistnärrmda bestämmelsen rörande inköp av ammunition ombud och kom då fram genom till att de nuvarande reglerna bör bestå.

Vapenlagen och EG; SOU 1994:4, s. 92 ff.

1998:44 Ammunition 263 SOU

15.3 överväganden och förslag

Lagens tillämpningsområde utvidgas till att gälla patroner och

projektiler till skjutvapen lagen tillämpas på.

som

Undantagen från vapenlagens tillämpningsområde flyttas från

vapenlagen till vapenförordningen. Detsamma gäller vissa bestäm-

melser rörande skjutvapen och ammunition i dödsbo och kon-

kursbo samt införsel.

Bestämmelsen rörande återkallelse arnmunitionstillstånd

av

sammanförs med bestämmelsen för vapentillstånd. Det fakultativa

momentet i bestämmelserna återkallelse och omhändertagande

om

tas bort.

Vissa andra bestämmelser justeras språkligt.

I nuvarande 1 kap. 5 § vapenlagen anges bl.a. att med ammunition förstås och projektiler till handvapen som lagen tillämpas på.

patroner Utredningen att vapenlagen bör tillämplig på patroner och

menar vara projektiler till alla slag skjutvapen lagen tillämpas på. Den

av som nuvarande bestämmelsen bör därför ändras så att "handvapen" byts ut mot skjutvapen".

Bestämmelserna ammunition har för övrigt en begränsad

om betydelse i förhållande till utredningens uppdrag att se över vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott. Utredningen har därför inte närmare gått in på dessa bestämmelser. De förändringar

skett är således främst redaktionell och språklig natur. som av Förändringarna redovisas i huvudsak under respektive avsnitt som rör skjutvapen.

16 Bemyndiganden

16.1 Gällande rätt

16. 1 l Vapenlagen

.

Regeringen får meddela föreskrifter om att

denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga

a

andra föremål än sådana anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om om som föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet, b anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara effektbegränsat enligt 2 kap. 1

bestämmelserna tillstånd i 2 kap. 1 § inte skall gälla innehav av c om skjutvapen lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller

som

tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten eller personer som polisväsendet, den för statens räkning tillverkar krigsmateriel,

som

eller skyttesammanslutningar,

d andra sammanslutningar än skyttesarmnanslutningar får ges tillstånd att inneha skjutvapen,

, ammunition e tillstånd skall krävas för överföring av skjutvapen eller från Sverige till ett annat land; och f den att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut

som avser ett skjutvapen till någon är fast bosatt i ett annat land och inte

som skall använda vapnet endast i Sverige, skall anmäla detta till polismyndigheten 11 kap. l § VL.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

undantag från kravet tillstånd för att inneha start- eller signal-

a

vapen, b krav på skjutskicklighet, utbildning, ålder och de förutsättningar i övrigt skall uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen,

som vara

krav kunskap för att få tillstånd att driva handel med skjutvapen

c

i övrigt skall gälla vid sådan handel, och vad som d vad skall iakttas utöver bestämmelserna i 4 kap. vid ändring,

som reparation och skrotning av skjutvapen, e krav på vapenhandlares, museers och skyttesarmnanslutningars förvaring andra än effektbegränsade vapen och skyttesam-

av vapen

266 Bemyndiganden

manslutningars förvaring ammunition,

av f de förutsättningar i övrigt skall uppfyllda för tillstånd

som vara enligt denna lag, g utfärdande av europeiska skjutvapenpass till dem har tillstånd

som att inneha skjutvapen i Sverige, h förutsättningar för och förfaringssätt vid medgivande att

av personer bosatta i Sverige skall få tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat land, och i krav på att den som förvärvat ett skjutvapen i Sverige och är

som bosatt i ett främmande land skall underrätta den förvärvet

staten om 11 kap. 2 § VL.

Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom för internationellt samarbete 11 kap.

ramen 3 § VL.

16. 1 Vapenförordningen

Regeringen har bemyndi gat Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om bl.a. det europeiska skjutvapenpasset, olika krav för vapenhandel och reparationsverksamhet anmälan införsel eller till-

m.m., om verkning av kolsyre-, luft-, fjäder- eller harpunvapen, verkställigheten av lag och förordning samt registerföringen hos polismyndigheterna. Regeringen har vidare bemyndigat Statens naturvârdsverk att meddela föreskrifter om den s.k. jägarexamen samt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter om läkares anmälan rörande patient är intagen på

som sjukhus.

16.1.3¶Rikspolisstyrelsens föreskrifter

I enlighet med bemyndigandena har Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter om âlderskrav för tillstånd att inneha skjutvapen, vad

som avses med salongsgevär, tillståndsbevisets innehåll, duplettbevisets innehåll, tillståndsprövningen avseende vapenhandlare, kunskapskravet avseende vapenhandlare, särskild reparationsbok

för vapenreparatörer, skrotning av skjutvapen, förvaring skjutvapen för enskild

av RPS FS 1996:6.

Vidare har Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter bl.a. till-

om

lämpningen av EG-vapendirektivet RPS 1996:5, om förvaring av

skjutvapen hos vapenhandlare och sammanslutningar samt

om

Rådets direktiv 9l/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav

av vapen.

förvaring ammunition hos sammanslutningar RPS FS 1986:55 och av förvaring av skjutvapen RPS FS 1986:25. om museers

16.2 överväganden och förslag

Följande tillägg görs till bemyndigandena i vapenlagen: Regeringen får föreskriva att vad sägs i lagen skjutvapen eller ammunition inte - som om skall gälla vissa föremål, vilka sammanslutningar får ges tillstånd att inneha skjutva- - som pen, begränsningar i det antal skjutvapen som får innehas, närmare bestämmelser tillämpningen rörande införselbe- - om stämmelserna skyldighet att medföra och visa upp tillståndsbevis att vapenlagen inte skall gälla beträffande främmande länders polismän vid tjänstgöring i Sverige Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får före-

skriva vilka skjutvapen skall vara lämpade för jakt, mål- - som anses skytte eller skydd, krav kunskap för att få tillstånd att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning i övrigt skall gälla för sådan verksamhet, och vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 6 kap. i fråga - vad som förvaring och transport av skjutvapen och ammunition. om

Följande bemyndiganden i vapenlagen tas bort: möjlighet för regeringen att föreskriva att vapenlagen eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana i nuvarande l kap. 2 och 3 §§, om som anges föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet.

Följande tillägg görs till bemyndigandena i vapenförordningen: Regeringen utökar Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt till att även

gälla de krav på skjutskicklighet gäller för tillstånd till innehav - som av målskyttevapen, vilka skjutvapen skall vara lämpade för typer av som anses olika ändamål, närmare bestämmelser förvaring samt förflyttning och om transport av skjutvapen.

268 Bemyndiganden

De flesta bemyndiganden föranleds av omstruktureringen eller skärpningarna av lagstiftningen. Dessa bestämmelser behandlas närmare i respektive avsnitt. Här görs endast några korta kommentarer.

16.2. l Vapenlagen

Tillägg till första paragrafen

Bemyndigande för regeringen att föreskriva:

att vad som sägs i lagen skjutvapen eller ammunition inte skall - om gälla vissa föremål, Vapenlagen är en restriktiv lag begränsar medborgarnas frihet som i vissa avseenden. Inskränkningar i lagens tillämpningsområde innebär lättnader för den enskilde. Regeringen kan därför bemyndigas föreskriva sådana lättnader. De nuvarande bestämmelserna i 1 kap. om undantag från lagens tillämpningsområde är alltså sådan karaktär av att regeringen får bemyndigas fatta beslut härom.

vilka sammanslutningar som får ges tillstånd att inneha skjurvapen, - Bestämmelsen är endast en justering vad gäller i dag. av som

begränsningari det antal skjutvapen som får innehas, - Bemyndigandet ger regeringen möjlighet att exempelvis bestämma hur många vapen som skall ingå i den s.k. vapengarderoben.

närmare bestämmelser tillämpningen rörande infärselbestämmel- serna, Bemyndigandet har tillkommit på grund att några bestämmelser av i dagens vapenlag har överförts till vapenförordningen.

skyldighet att medföra och visa upp tillståndsbevis, - Bestämmelser härom finns redan i dag i vapenförordningen. Utredningen anser dock att ett uttalat bemyndigande i frågan bör finnas, i vart fall fortsättningsvis eftersom bestämmelse omhänen om dertagande av vapen i hithörande situationer har överförts från

vapenförordningen till vapenlagen.

att vapenlagen inte skall gälla beträjfande främmande länders polisman vid tjänstgöring i Sverige, Bemyndigandet utnyttjas inte för tillfället kan bli aktuellt att men utnyttja inom en snar framtid med hänsyn till det arbete pågår som inom Schengen-samarbetet.

Bemyndiganden 269

Tillägg till andra paragrafen

Bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva:

vilka skjutvapen skall lämpade för jakt, målskytte som anses vara eller skydd Bemyndigandet föranleds att det på marknaden förekommer av skjutvapen inte är lämpliga för det ändamål de används för. som

krav på kunskap för att få tillstånd att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning och var i övrigt skall gälla för sådan verksamhet som Bemyndigandet föranleds skärpningarna rörande dylik verksamav het och harmonierar med bemyndigandet rörande vapenhandlare.

vad skall iakttas utöver bestämmelserna i 6 kap. i fråga om - som förvaring och transport av skjutvapen och ammunition.

Bemyndigandet föranleds av skärpningen av förvaringsbestämrnel-

serna.

Borttagen bestämmelse

Nuvarande bemyndigandet i 11 kap. 1 § a vapenlagen tas bort. Som anförts innebär inskränkning av vapenlagen en lättnad ovan en för den enskilde. Motsatsvis gäller att utvidgning av det tillämpbara en området innebär inskränkning iden enskildes frihet. Bestämmelser en sådan karaktär bör endast riksdagen fatta beslut om. Bemyndiganav det i denna del bör således utgå.

16.2.2¶Vapenförordningen

Bemyndigande för Rikspolisstyrelsen att föreskriva:

de krav på skjutskicklighet gäller för tillstånd till innehav av - som målskyttevapen, Nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 3 § vapenförordningen om skjutskicklighet är alltför detaljerad natur för att regeringen skall av fatta beslut härom.

270 Bemyndiganden

vilka typer av skjutvapen skall lämpade för olika - som anses vara ändamål,

Rikspolisstyrelsen, som kontinuerligt kan följa marknadens

utveckling på ett annat sätt än regeringen har möjlighet till, bör lämpligen ha föreskriftsrätt området.

närmare bestämmelser om förvaring samt förflyttning och transport -

av skjutvapen Bemyndigandet föranleds skärpningama i förvaringsbestämmel-

av serna och innebär endast utvidgning den föreskriftsrätt på

en av

området som Rikspolisstyrelsen har.

redan

17¶Rikspolisstyrelsens ansvar

för

skjutvapenfrågor

17.1¶Rikspolisstyrelsens uppgifter i dag

Vapenfrågor, rörande tillämpningen m.m. av vapenlagen, hanteras huvudsakligen på polisbyrån. Frågor om illegala skjutvapen m.m. hanteras hos rikskriminalen. Polisbyrån är indelad i sektioner där polisrättssektionen har ansvar för skjutvapenfrågor. Det finns inte någon

eller enhet som enbart sysslar med frågorna, utan de ingår grupp med ett undantag som en del i annat arbete vid sektionen. Riks-

polisstyrelsen skall enligt vapenlagstiftningen vara nationell s.k. "contact point" i förhållande till övriga länder inom Europeiska unionen. Styrelsen har därför genom en inkommendering en person som är sysselsatt bl.a. med dessa frågor, samtidigt som han är projektledare för projektet rörande polisens nya vapenhanteringssystem.

Polisbyråns polisrättssektionens uppgifter i dag, rörande civila skjutvapen, är att

utarbeta föreskrifter och allmänna råd, -

verka för en likartad rättstillämpning, -

fungera ett stöd de lokala tillståndsmyndigheterna, dels - som genom årliga utbildningskonferenser för landets vapenhandläggare, dels genom att avge formella yttranden i konkreta ärenden eller mera inforrnellt besvara telefonförfrågningar,

remissinstans i vapenfrågor, framförallt till läns- och kammar- - vara rätter även i förhållande till andra myndigheter, organisationer

men m.m.

upprätthålla visst samarbete med de olika skytte- och jägarorganisa- tionerna,

Rikspolisstyrelsen har i dag meddelat föreskrifter om ålderskrav för tillstånd satt inneha skjutvapen, vad som avses med salongsgevär, tillstándsbevisets innehåll, duplettbevisets innehåll, tillståndsprövningen avseendevapenhandlare,kunskapskravet avseendevapenhandlare, särskild reparationsbok för vapenreparatörer, skrotning av skjutvapen, förvaring av skjutvapen för enskild RPS FS 1996:6.

Vidare har Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter om bl.a. tillämpningen av EGzs direktiv om kontroll och innehav av vapen 9l/47/EEG, RPS 1996:5, om förvaring av skjutvapen hos vapenhandlare och sammanslutningar samt om förvaring av ammunition hos sammanslutningar RPS FS 1986:55 och om museets förvaring av skjutvapen RPS FS 1986:25.

Rikspolisstyrelsens ansvar

delta i Statens naturvårdsverks centrala

- ledningsgrupp i jägarexamensfrågor,

fungera som nationell contact point" gentemot övriga EU-länder, -

delta i Schengensamarbetets arbetsgrupp Arms

- and ammunition", delta i samarbetet med övriga nordiska länder i - frågor rörande

vapenlagstiftningen,

följa den internationella utvecklingen i frågor rör vapenlagstift- - som ningen.

17.2 och

överväganden förslag

Utredningen förslår att särskild enhet, har till uppgift en som att

hantera vapenfrågor, inrättas Rikspolisstyrelsen.

Något som slagit utredningen under arbetets gång är bristen på

samordning dels mellan olika enheter inom Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, dels mellan olika myndigheter hanterar som vapenfrågor. Vidare saknas det kontinuerlig

en uppföljning och

samordning av uppgifter kan till ledning i brottsföresom vara byggande verksamhet och för lagstiftningsarbete på området. Sålunda

skulle det t.ex. vara av värde att årligen redovisar man en sammanställning av de statistiska uppgifter finns att tillgå på området. En som

bättre samordning och uppföljning skulle

sannolikt innebära att behovet av att utreda vapenfrågor i den hittills ordning som varit fallet, dvs. med så gott ständigt pågående som statliga vapenutredningar, skulle minska väsentligt.

Utredningen har föreslagit rad förändringar i vapenlagen och

en

vapenförordningen. Härigenom utökas Rikspolisstyrelsens arbetsupp-

gifter. Förutom de frågor idag hanteras

som av Rikspolisstyrelsen till-

kommer sålunda:

att kontinuerligt följa upp de olika skyttesarnmanslutningar har

- som respektive ansöker att få tillstånd inneha

om att egna skjutvapen,

att avge yttrande i fråga om udda ändamål, samt att meddela föreskrifter vilka skjutvapen är lämpade för - om som jakt, målskytte och skydd, vilka kunskaper den i näringsverksamsom het tar emot skjutvapen för reparation, skrotning skall besitta m.m. samt meddela ytterligare föreskrifter i fråga förvaring skjutvaom av pen.

Vidare behöver Rikspolisstyrelsen, med anledning förslagen i

av betänkandet arbeta fram rutiner för bl.a.:

den utökade anmälningsskyldigheten rörande utlåning skjutvapen

- av samt överlämnande till för reparation annan m.m., tillståndsförfarandet rörande förvaring hos - arman, samt

Rikspolisstyrelsens ansvar 273

inspektionen av förvaringsutrymmen. - Slutligen det också, tidigare nämnts, önskvärt att Riksvore som polisstyrelsen i större utsträckning än vad som är fallet i dag kontinuerligt samrådde med myndigheter hanterar vapenfrâgor, t.ex. Insom spektionen för strategiska produkter, Generaltullstyrelsen och För-

svarsmakten. För att dels samordna dagens funktioner ett bättre sätt, dels möta de utökade arbetsuppgifterna, föreslår utredningen att Rikspolisstyrelinrättar arbetsgrupp, lämpligen sorterande under polisbyrån, sen en kan hantera de nämnda frågorna. Arbetsgruppen bör bestå av som personal från Rikspolisstyrelsen bör upprätthålla ett kontinuerligt men samarbete med andra myndigheter samt organisationer som berörs av vapenlagen. Gruppen bör vidare ha nära koppling till rikskriminaen len. Arbetsgruppen bör fungera normgivare och ytterligare stöd som tillståndsmyndigheterna, vilket är särskilt påkallat när den juridiska kompetensen ute i distrikten minskar p.g.a. personalneddragningar. Den bör också sammanställa årlig rapport rörande vapensituationen en i landet, i vilken frågor dykt under âret samt förslag till olika som upp lösningar kan framföras.

18¶Internationellt arbete

18.1 Allmänt

Frågor rörande regleringen civila skjutvapen har de senaste åren av alltmer aktualiserats i flera länder. Många länder har skärpt vapenlagstiftningen och trenden går mot ett utökat samarbete internationellt. Inte minst har detta visat sig ett samarbete inom olika sammangenom slutningar eller poliskårer, där arbetsgrupper tillsatts och inav stater formation olika länders vapenlagstiftningar inhämtas och beom Nedan i korthet del det arbete som pågår arbetas. presenteras en av inom olika sådana sammanslutningar.

18.2 Förenta Nationerna

den nionde FN-kongressen förebyggande brott och behand- Vid om av lingen gärningsmän, hölls i Kairo våren 1995, antogs en av som resolution benämnd Firearms regulation for purpose of crime prevention and public safety, vilken sedermera också antagits och imple- Ekonomiska och Sociala Rådet. Innebörden i stort är att menterats av mellan medlemsstater samt inornstatliga och andra ett samarbete organisationer bör upprättas och vidmakthållas genom ett regelbundet utbyte data och information bestämmelser rörande skjutvapen. av om studie beträffande frågor relaterade till sådana be- Vidare att en stämmelser genomförs. Som ett led i detta arbete har en projektgrupp "the Commission Crime Prevention and Criminal Justice", inom on i sin tur tillhör det Ekonomiska och Sociala Rådet, genomfört en som enkät bland medlemsländerna. Enkäten har sammanställts i en prelimimed slutsatser och vissa rekommendationer. På basis av när rapport inhämtade informationen har vidare databas innehållande den en vapenbestärnrnelser upprättats. Databasen kommer att uppdateras och kommer tillgänglig "the United regelbundet att vara genom Nations Crime and Justice Information Network. Arbetet kommer att fortsätta med vidare inhämtning information och bearbetning samt av utvecklande av databasen.

Resolutionerna 1995/27 och 1996/28.

276 Internationellt arbete

Av den information samlats in från olika länder som 46 st har följande noterats särskilt.

Den senastetiden har många stater funnit anledning - att höja nivån sin vapenreglering. De flesta staterreglerar ägande, import, och tillverkning - export av skjutvapen på en nationell nivå, även om det i många länder förekommer administrationen att och kontrollen av efterlevnaden av reglerna föranstaltas regionala av eller lokala myndigheter.

Mycket stater har rapporterat att de inte har några - förbud eller restriktioner beträffande ägande, import, export eller tillverkning skjutvapen. av De flesta statertillåter ägande skjutvapen för ändamålenjakt, - av mâlskytte, samling och skydd av personeller egendom. 39 av 46 staterkräver någon form av licens eller liknande för att skjutvapen skall införskaffas. Många stater har rapporterat att det förekommer illegal import - av skjutvapen.Färre staterhar rapporteratproblem med export skjutvapen. De flesta av staterhar inte några substanstiellabevis för att det förekommer olaglig tillverkning skjutvapen. av Flera stater har rapporterat att mängd olika - en källor används för att spåra vilka vägar beslagtagnaskjutvapen tagit, men att bristande samarbetemellan olika enheter samtotillräckliga databaserställer till problem. - Det tycks finnas ett behov av utökat internationellt samarbetebeträffande utredning m.m. av brott där skjutvapensomimporterats eller exporterats illegalt använts, särskilt i de fall skjutvapen transporterats genom ett eller flera länder mellan tillverkning och slutligt beslagav polisen. i

I den preliminära rapporten har bl.a. följande allmänna slutsatser

dragits.

Kontroll av import och export skjutvapenär inte i - av sig tillräckligt för att förhindra olaga handel med skjutvapen, Frånvaron av effektiv vapenlagstiftning i - ett medlemslandkanunderminera inte bara lagstiftningsâtgärder utan även den faktiska kontrollen i ett annatmedlemsland, - Tillverkning och handel med skjutvapen för civilt bruk kräver effektiv inhemsk reglering och internationell samverkanoch kontroll, - Effektiv inhemsk vapenreglering kräver samverkan på alla nivåer inom regering,

lagstiftningsenheter, affärsverksamheter, medier och allmänheten för att åstadkomma förebyggandeav brott samtvälstånd och individuell säkerhet.

Iden preliminära rapporten har vidare bl.a. följande rekommendatio-

ner getts.

Inhämtandetav information från olika länder - m.m. bör fortsätta, liksom arbetet med att vidareutveckla databasen; - The Commission on Crime Prevention and Criminal Justice bör uppmuntra medlemsstatemaatt överväga, i de fall de inte redan gjort detta, bestämmelserom civila skjutvapen rörande i säkert användandeoch säker förvaring av skjutvapen;

adekvata straff för allvarliga brott innefattandemissbruk av skjutvapen; iii vapenamnestieller liknande program för att uppmuntra allmänheten lämna att illegala, farliga eller onödiga skjutvapen; iv ett licenssystem säkerställer befinner som att personer som sig i riskzonen för att missbruka skjutvapen förhindras att inneha och användasådana; v ett vapensystem,inkluderande krav märkning av skjutvapen vid tillverkning och vid import, som kan vara till nytta vid brottsutredningar, minska stöldbegärligheten och tillförsäkra registreringen av vapenägare.

Internationellt arbete 277

The Crime Prevention and Criminal Justice bör överväga att - Commission on utarbeta deklaration över principer rörandecivil vapenreglering, utarbetautbildningsen samt uppmuntra medlemsländernaatt såväl själva aktivt spåra illegala vapen program som vara andraländer behjälpliga vid förfrågningar. Interpol bör föreslås att företa en undersökning av olika ländersmöjlighet att spåra och Världstullorganisationen bör undersöka tullens praxis i fråga om förflyttning vapen av vapen.

18.3¶Europeiska Unionen

EU:s ministerråd utfärdade den 18 juni 1991 ett direktiv om kontroll förvärv och innehav 91/477/EEG EG-vapendirektiav av vapen -

Den svenska vapenlagstiftningen EG-anpassades den 1 april 1996,

vet. efter utredning Vapenlagsutredningenz. Utbyte av information en av överföring skjutvapen skall ske mellan medlemsländerna. För om av detta ändamål har ett nätverk bildats. Svensk s.k. "contact point i detta sammanhang är Rikspolisstyrelsen. Medlemsstaterna skall vidare informera kommissionen om sina kontroller av yttre gräns samt om sina nationella bestämmelser innehav Kommissioom m.m. av vapen. skall vidarebefordra denna information till andra stater. Slutligen nen skall kommissionen till Europaparlamentet och domstolen, inom en viss tid överlämna rapport om den situation som tillämpningen av en direktivet resulterat vid behov åtföljd av förslag till åtgärder.

18.4¶Schengensamarbetet

Schengenkonventionen m.m.

I syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för i enlighet med Romfördragets regler ingick Frankrike, personer Tyskland och Benelux-staterna år 1985 ett separat mellanstatligt avtal, utanför EU-ramen, att successivt avveckla personkontrollerna vid om de gränserna och att utveckla det polisiära och rättsliga gemensamma samarbetet mellan staterna. Detta avtal ingicks i gränsstaden Schengen

Schengenavtalet. Är 1990 under-

i Luxemburg och brukar benänmas

tecknades tillämpningskonvention till Schengenavtalet, vilken

en innehåller bestämmelser praktiska åtgärder för att genomföra om avvecklingen gränskontrollerna vid de inre gränserna, samt andra av nödvändiga samarbetsâtgärder, exempelvis polissamarbete och rättsligt samarbete, dataskydd och enhetliga yttre gränskontroller. Denna

tillämpningskonvention, kallad Schengenkonventionen, innehåller de

2SOU 1994:4, prop. 1995/96:52, SFS 1996:67.

278 Internationellt arbete

viktigaste reglerna för samarbetet. Schengenkonventionen

började till-

ämpas och gränskontrollerna upphörde den 26 mars 1995 mellan sju

av de EU-länder då anslutit som sig till Schengenavtalet förutom de

förut nämnda grundarstaterna, även Portugal och Spanien.

Varje stat som är medlem i EU har rätt att delta i Schengensam-

arbetet. Italien, Grekland och Österrike och nu senast de nordiska EUländerna Danmark, Finland och Sverige, har undertecknat avtal om anslutning till samarbetet och deltar till fullo i samarbetet och besluten

i verkställande kommittén och övriga organ De senare tillkomna

länderna deltar dock ännu inte i det praktiska samarbetet och gräns-

kontrollerna mot övriga Schengenländer har inte avvecklats. Detsam-

ma gäller Norge och Island särskilda vars samarbetsavtal under-

tecknades i december 1996, samtidigt med de nordiska EU-ländernas

anslutningsavtal. Sammantaget

ingår alltså alla EU:s medlemsländer,

utom Storbritannien och Irland, i samarbetet. Dessutom är Norge och

Island knutna till samarbetet.

Schengensamarbetet kan sägas provisorium i vara ett avvaktan på

att gemensamma regler kan träda i kraft i hela EU. I

Schengenavtalet

föreskrivs också att EU-regler har företräde

framför Schengen-regler. Schengensamarbetet syftar, tidigare nämts, till

som att genomföra fri rörlighet för alla personer genom att personkontroller vid gränserna

mellan de länder deltar i samarbetet som avskaffas, dvs. vid de inre

gränserna. Som ett led i att kompensera bortfallet av personkontroller

vid gränserna innehåller Schengensamarbetet ett långtgående polisiärt

och rättsligt samarbete, främst inriktat på det praktiska vardagsarbetet. Bland annat innebär detta utökat

ett informationsutbyte

och också en

möjlighet för direkt operativt polissamarbete över de inre gränserna.

Högsta beslutande organet i organisationen är Verkställande kom-

mittén, består Schengenländernas som av ansvariga ministrar. Central-

gruppen är Schengensamarbetets högsta

tjänstemannaorgan. Härunder

finns bl.a. ett antal arbetsgrupper, däribland

arbetsgrupp I som hand-

har polis- och säkerhetsfrågor. Denna arbetsgrupp har i sin tur olika

undergrupper, handhar frågor rörande varav en vapen och ammunition

Sub-group on Arms and Ammunition.

Vapenfrågor inom ramen för Schengensamarbetet

Schengenkonventionen innehåller bestämmelser om vilka typer av skjutvapen som inom de avtalsslutande länderna skall vara förbjudna, kräva tillstånd eller anmälan. Bestämmelserna är ett minimikrav; det

är tillåtet för medlemsländerna ha att en strängare lagstiftning.

3 Sverige har dessförinnan deltagit som observatör sedan den 1 maj 1996.

Internationellt arbete 279

Bestämmelserna i konventionen motsvaras i stor utsträckning av bestämmelserna i EG-vapendirektivet. Direktivets bestämmelser är dock omfattande och detaljerade. Eftersom konventionen och mer mer direktivet reglerar ämne men utan att helt överensstämma i samma fråga omfattning och detaljer, skulle det sannolikt uppkomma om dessa gällde parallellt. Över-

avsevärda tillämpningssvårigheter om

vägande skäl talar därför för att konventionens bestämmelser, för EUländernas del, skall överspelade i och med direktivet. anses vara Denna slutsats har stöd i art. 134 i konventionen, enligt vilken konventionens bestämmelser skall tillämpas endast i den mån de är förenliga med gemenskapsrätten. För Norges och Islands del bör dock konventionens bestämmelser i denna del vara tillämpliga. Som nämnts finns det inom Schengensamarbetet en arbetsovan för skjutvapen- och arnmunitionsfrågor. Denna grupp möts dock grupp sällan, inte minst därför att dessa frågor numera huvudsakligen regleras i EG-vapendirektivet. I maj 1996 beslutade emellertid Centralgruppen Vapen- och amrnunitionsgruppen i uppdrag att att ge utarbeta rapport illegalt innehav och användande av skjutvapen en om i de olika länderna och i anslutning härtill framföra nödvändiga rekommendationer. Gruppen arbetar med att samla in den informanu tion skall ligga till grund för rapporten. För närvarande har man som koncentrerat sig fem frågor, nämligen omfattningen av den illegala trafiken med kvaliteten på dessa i fråga om ålder och vapen, vapen kaliber, vapnens ursprung och dess rutt.

18.5¶Europol

Europolkonventionen undertecknades den 26 juli 1995. Konventionen skall ratiñceras samtliga EU:s medlemsstater och beräknas kunna av träda i kraft under 1998. Sverige har nyligen tillträtt konventionen Genom konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol. Europols främsta uppgift är ett kriminalunderrättelseorgan för att vara medlemsstaterna i EU. Europol skall underlätta inforrnationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser, samt att till medlemsstaterna återföra information och underrättelser berör dem och underrätta dem om som upptäckta samband mellan olika brottsliga gärningar samt underlätta polisutredningar i medlemsstaterna att överlämna relevant genom information finns hos Europol. Härutöver skall Europol för att som förbättra samarbetet mellan och öka effektiviteten hos de nationella polismyndigheterna bistå med rådgivning och fördjupade specialkun-

4Prop. 1997/98:l64, bet.l997/98:2JuU.

280 Internationellt arbete

skaper vid utredningar och tillhandahålla strategiska och övergripande underrättelser för att främja effektiva och rationella operationer i medlemsländerna samt utarbeta allmänna

lägesrapporter. Slutligen

skall Europol bistå medlemsstaterna med råd och forskning inom områdena för utbildning, organisation och utrustning, brottsförebyggande arbete och tekniska och vetenskapliga polis- och utrednings-

metoder. Europol kan också under vissa noggrant reglerade former utbyta information och underrättelser med andra länder och organisationer samt med andra EU-organ art. 3.

Europol skall alltså verka inom

ramen för det mellanstatliga

polisiära samarbetet i EU. Europol kan tas i anspråk när de faktiska

omständigheterna visar att det förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller flera medlemsstater och som med

hänsyn till brottslighetens omfattning, svårhetsgrad och konsekvenser

gör det nödvändigt med ett handlande från gemensamt medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar behörigt sig att ägna informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga brott. Dessa

brott är narkotikahandel, människohandel, olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen, handel med stulna fordon och den

brottslighet som är förknippad med illegala immigrationsnätverk

samt, inom två år från konventionens ikraftträdande, terrorism. Rådet kan härutöver ge Europol i uppgift att arbeta med andra former brottslighet av bland dem som räknas i bilaga till konventionen upp en eller särskilda former av denna typ brottslighet. I bilagan av omnämns olika brott mot liv, hälsa eller frihet, brott enskild och mot offentlig egendom samt bedrägeri och slutligen olaga handel och angrepp på miljön. I den sistnämnda kategorin olaga handel tas med vapen, ammunition och sprängämnen upp. Förutom de på detta sätt definierade brotten kan Europol också användas den penningtvätt mot som hänger ihop med dessa brott samt mot viss brottslighet annan som ingår i Europols behörighet. Med detta avses brott begås för skaffa som att resurser till sådan brottslighet ingår i Europols som behörighet och brott som begås för att underlätta eller utföra sådana gärningar eller för att undvika lagföring och straff för gärningar av sådant slag art. 2. Organisationen är uppbyggd kring både nationella och internationelbeståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en nationell enhet skall enda förbindelselänk som vara mellan Europol och medlemsstaterna. Varje medlemsland skall också enligt konventionen

sända minst sambandsman till Europols huvudkontor en som skall ligga i Haag i Nederländerna. Sambandsmännen är de nationella enheternas representanter i Europol. Europol kommer dessutom att ha egna anställda underrättelsetj änstemän och analytiker samt datatekniker och administrativa tjänstemän. Den övergripande ledningen av Europol handhas av styrelse medan den dagliga

en ledningen utövas

av en direktör som utse på fyra år.

Internationellt arbete 281

18.6¶Ett nordiskt samarbete

Initiativ till nordiskt samarbete har tagits norska Justis- och

ett av Politidepartementet. Representanters från de nordiska länderna har under hösten 1997 sammanträffat för att diskutera olika lagstiftningsoch tillämpningsproblem är likartade i de olika länderna.

som Samarbetet förväntas fortsätta under 1998.

5För Sveriges del har tjänstemän från Justitedepartementet och Rikspolisstyrelsen

deltagit.

soU 1998:44 283

19¶Kostnader

19.1 Allmänt

Utredningen lämnar flera förslag till skärpningar av bestämmelserna rörande vapeninnehav såsom att prövningen vid tillståndsm.m. givningen skall strängare och att själva innehavet skall kontrollevara t.ex. i form inspektion förvaringen och bättre ras noggrannare, av av uppmärksamhet på förhållanden som kan leda till återkallelse av ett tillstånd. Förslag sådan karaktär är av naturen resurskrävande. De av kostnader härigenom uppstår kan dock i viss mån sparas in på som andra områden, t.ex. i form minskade utgifter för brottslighet och av andra skador. Det är också utredningens förhoppning att den reviderade lagstiftningen skall tydligare och lättare att tillämpa, vilket i vara sig innebär att resurser frigörs.

19.2¶De specifika kostnaderna

Den förstärkta funktionen hos Rikspolisstyrelseni form av en särskild bör i första hand möjliggöras genom en omdisposition av vapengrupp

den nuvarande personalens arbetsuppgifter så att alla vapenfrågor, som

i dag handläggs flera olika personer, styrs till den särskilda vapenav

Rikspolisstyrelsens arbetsuppgifter utökas något genom de

gruppen. förslag utredningen lämnat, t.ex. genom att Rikspolisstyrelsen kontinuerligt skall följa dels skyttesarnmanslutningarna och deras upp märkesfordringar, dels utbudet av vapen marknaden för att kunna avgöra vilka skjutvapen är lämpliga för olika ändamål. Dessa som utvidgade arbetsuppgifter kan eventuellt kräva utökning av den en nuvarande personalstyrkan. Denna fråga bör i första hand beredas

inom Rikspolisstyrelsen.

Några utredningens förslag är avgiftsfinansierade, nämligen av förnyelse innehavstillståndet efter fem år, tillstånd att förvara av skjutvapen hos anmälan utlåning skjutvapen eller annan, om av överlämnande skjutvapen till annan för reparation m.m. samt av tillstånd att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation det sistnämnda förslaget är redan sedan tidigare avgiftsfinanm.m. sierat, då godkännande för sådan verksamhet. Den ökning av som hos tillståndsmyndighetema dessa åtgärder kräver bör resurserna som

284 Kostnader

täckas av de avgifter betalas in. Det är därvid möjligt som att utredningens förslag till avgiftstaxa finns i vapenförordningen som behöver justeras något. Den utökade prövningen förutsättningarna för att erhålla av prydnads- och minnesvapen kan komma att kräva ökade resurser. Emellertid är det mera troligt att bestämmelserna har avhållande en effekt så till vida att många dem i dag slentrianmässigf av som skulle ansöka om sådant tillstånd fortsättningsvis avstår från att inkomma med ansökan. Det är inte möjligt att i dag bedöma i vilken mån belastningen på tillståndsmyndigheterna kommer öka eller att minska. För det fall det, sedan förlaget genomförts, visar sig att tillstândsmyndigheternas resurser inte räcker till bör överväga att man höja avgiften för ansökan om tillstånd till innehav skjutvapen för av dessa ändamål. I sammanhanget kan det nämnas att tillståndsmyndigheterna sannolikt kommer att behöva lösa in fler än vad är vapen som fallet i dag. Det finns därför all anledning att kostnadsmässigt över se hanteringen av inlösenförfarandet. Begränsningen av den s.k. vapengarderoben till att omfatta tre skjutvapen, med den utvidgade prövning som måste göras när någon söker om tillstånd att inneha fler skjutvapen, kommer sannolikt att medföra en ökad belastning för tillståndsmyndigheterna. Här bör man överväga att höja avgiften för ansökan innehavstillstånd för om skjutvapen utöver dessa tre. I samband härmed kan överväga att man tillämpa den utökade ansökningsavgiften även beträffande andra ändamål än jakt. En förhöjd avgift skulle nämligen kunna ha en avhållande effekt i fråga det antal skjutvapen önskar om som en person inneha, samtidigt det klart motiveras att tillståndsmyndigheten som av även i dessa fall skall pröva om skäl finns för att medge tillstånd till fler skjutvapen. Tillståndsmyndigheten bör alltid iaktta restriktivitet i fråga om det antal skjutvapen och beviljas tillsom en samma person stånd för. De vidare åtgärder som inte direkt kan finansieras avgifter genom eller liknande är inspektionen att de särskilt meddelade förvaringsav föreskrifterna följs i den mån de inte utförs ett led i tillstånds- - som myndigheternas arbete samt den permanenta vapenamnestin. Kost- -

naden för dessa brottsförebyggande åtgärder kan tidigare

man, som närrmts, emellertid räkna med att tjäna in på andra områden, t.ex. i form av minskad brottslighet. Sannolikt kan dock räkna med man att kostnaderna till stor del täcks redan de besparingar den av som förenklade lagstiftningen medför. Som exempel kan närrmas att en stor del av den tid tillståndsenheternas handläggare har till sitt förfogande för vapenärenden, går till att upplysa vapeninnehavare tillom lärnpningen av olika bestämmelser, t.ex. förvaringsbestämmelserna.

20 Författningskommentar

Vapenlagen har ändrats vid ett stort antal tillfällen. Oftast har det rört sig förhållandevis små ändringar som kunnat göras inom ramen för

om det rådande regelverket. Genomgripande förändringar, som lett till att nytt regelverk införts, har skett genom 1934 års vapenkungörelse, 1949 års vapenförordning och 1973 års vapenlag. Den tidigare vapenlagen infördes, efter språklig och systematisk översyn, den

en 1 april 1996.

Det kan synas mindre lämpligt att föreslå en ny vapenlag, så snart efter det att 1996 års vapenlag infördes. Emellertid har utredningen föreslagit dels omfattande förändringar de materiella bestämmelser-

av

dels omfattande förändringar av paragrafernas placering såväl i na, vapenlag vapenförordning. Inte minst har flera bestämmelser

som därvid omplacerats från lag till förordning eller tvärtom. Utredningen

att denna omstrukturering är nödvändig för att göra bestämmelmenar

låttbegripliga, framför allt för att vapenlagen fortsättserna mer men ningsvis skall bli hanterlig på ett sådant sätt att skärpningar och andra ändringar skall kunna genomföras på ett betydligt smidigare sätt än vad är fallet i dag. Som exempel kan nämnas att det i modern tid

som så gott ständigt har pågått revideringar av vapenlagstiftningen

som den vapenutredningen synes ha avlöst den andra.

ena

Utredningen föreslår alltså vapenlag skall införas. Med

att en ny hänsyn till den nära koppling som bestämmelserna har till vapenförordningen har utredningen även lämnat förslag till en ny vapenförordning. Dess bestämmelser kommenteras dock inte här, utan behandlas i respektive avsnitt i betänkandet.

Utredningen föreslår vidare att lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål skall arbetas in i vapenlagen. Närrmda lag föreslås därför upphöra.

En vapenlag medför att vissa följdändringar måste göras i andra

ny lagar hänvisar till vapenlagen, t.ex. lagen 1992:1300 om

som krigsmateriel, säkerhetsskyddslagen 1996:627 och lagen 1996:701

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land om inom Europeiska unionen. Dessa ändringar tas inte upp i detta sammanhang.

Vapenlagen

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Den s.k. knivförbudslagen arbetas in i vapenlagen, varför vapenlagens tillämpningsområde utvidgas. Paragrafen motsvarar således tidigare 1 kap. l § vapenlagen jämte den i SOU 1996:50 föreslagna 1 § av lagen 1988:254 om förbud mot vapen på allmän plats

m.m.

2 § Paragrafen motsvarar tidigare 1 kap. 2 § vapenlagen.

3 § Paragrafen motsvarar tidigare 1 kap. 3 § vapenlagen.

4 § Paragrafen motsvarar tidigare l kap. 5 och 6 §§ vapenlagen. Emellertid har tillämpningsområdet utvidgats till att gälla alla skjutvapen

som vapenlagen tillämpas på. Tidigare omfattades endast ammunition till

handvapen"

. 5 § Paragrafen motsvarar tidigare 1 kap. 8 § vapenlagen, med tillägget att även sådana föremål som angavs i den tidigare knivförbudslagen omfattas av undantaget. Bestämmelsen har i övrigt endast justerats språkligt.

6 § Paragrafen motsvarar tidigare 2 kap. 1 § vapenlagen med tillägg av kravet på tillstånd för att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning.

Tillståndskravet för att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation m.m. innebär en skärpning jämfört med det tidigare kravet på godkännande för att bedriva sådan verksamhet. Förutsättningarna för att sådant tillstånd skall få meddelas i 3 kap. 3 § vapenla-

anges gen.

7 § Paragrafen är ny.

Den som är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom och härigenom är satt under förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken är inte lämplig att betros med skjutvapen. En sådan person får alltså inte får meddelas tillstånd enligt vapenlagen. Bestämmelsen

är en

Författningskommentar

skärpning jämfört med tidigare 2 kap. 11 § vapenförordningen, som stadgade att bl.a. den har förvaltare inte ñck meddelas tillstånd som att inneha skjutvapen utan att förvaltaren samtyckt till innehavet.

8 § Paragrafen motsvarar tidigare 2 kap. 2 § vapenlagen.

9 § Paragrafen motsvarar tidigare 2 kap. 17 § vapenlagen. Bestämmelsen har endast justerats språkligt.

2 kap. Tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition

1 § Paragrafen är ny. I stället för att stadga att tillståndssökande skall ha "behov av en skjutvapen att tillstånd får meddelas endast den som har giltigt anges inneha skjutvapen. De olika ändamål som utgör giltiga skäl skäl att i lagtexten. De angivna ändamålen i andra stycket a-f är en anges katalog över sådana ändamål för vilka tillstånd även tidigare meddelades. Detsamma gäller fjärde stycket. Någon saklig ändring i denna del är inte avsedd. Utöver de ändamål preciseras i lagen kan det förekomma vissa som mindre vanliga ändamål, vilka inte kan förutses och anges på ett mer generellt ändå i vissa fall bör kunna godtas. Som sätt men som exempel kan nämnas skjutvapen som används av räddningstjänsten för att punktera gasbehållare eller företag för att utveckla/testa produkav ter, t.ex. skyddsvästar. Tillstånd för sådana skjutvapen förekom även tidigare, direkt lagstöd. Genom bestämmelsen i tredje stycket år utan förfarandet lagreglerat. Kravet att det skall föreligga numera synnerliga skäl för tillstånd medför att det bara i rena undantagsfall, då starka skäl härför föreligger, kan bli fråga om att meddela sådant tillstånd.

2 § Första stycket motsvarar tidigare 2 kap. 5 § första meningen vapenlagen. Bestämmelsen tar i första hand sikte att det skall göras allmän vandelsprövning sökanden. Emellertid är det inte bara en av sökandens ordentlighet och pålitlighet som kan ha betydelse i sammanhanget. Risk för att vapnet kan komma att missbrukas kan exempelvis också föreligga sökanden delar bostad med någon som kan tänkas om hantera vapnet på ett oriktigt sätt, t.ex. i brottsligt sammanhang. Andra stycket innehåller bestämmelse om ålderskrav. De bestämen melser tidigare fanns 2 kap. 3 § fjärde stycket vapenförordsom var

288 Föjattningskommentar

ningen jämte Rikspolisstyrelsens föreskrifter. Nu fastslås i lagen att huvudregeln är att en sökande skall ha fyllt 18 år för att erhålla tillstånd till innehav av skjutvapen, utom beträffande start- och signalvapen. Med hänsyn till den strängare anlagts på syn som förekomsten av prydnads- och minnesvapen bör inte under personer l8 år komma i fråga för sådana Det tidigare undantaget vapen. beträffande sådana har därför tagits bort. Från ålderskravet vapen får undantag göras om det föreligger särskilda skäl. I sak ingen avses förändring av den praxis som tidigare gällde i detta hänseende.

3 § Paragrafen är ny och föranleds främst att det på marknaden dykt av upp skjutvapen som är mindre lämpliga för det ändamål det som avses användas till. Som exempel kan nämnas hagelgevär med militärt utseende och med betydligt sämre precisionsmöjligheter än traditionelhagelgevär. Ett skjutvapen skall alltså vara lämpat för det avsedda ändamålet. Med detta menas att ett skjutvapen skall användas till jakt skall som vara väl lämpat för jaktändamål, såväl i fråga möjlighet att om precisera skotten som utförande och prestanda. Detsamma gäller beträffande skjutvapen för målskytte och skydd. För att tillståndsmyndigheten skall kunna avgöra huruvida ett visst är lämpat för det vapen ändamål som avses bör Rikspolisstyrelsen, gärna i samråd med Statens kriminaltekniska laboratorium, möjlighet att meddela föreskrifter ges 1ämnet.

4 § Punkten 1 anger rekvisiten för sådan sammanslutning får som ges tillstånd att inneha skjutvapen. Vilka dessa sammanslutningar är egna bestäms, liksom tidigare, regeringen. Bestämmelsen vidare av anger för vilka huvudsakliga ändamål i frågavarande organisationer får meddelas tillstånd. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.10.1 Punkterna 2-3 motsvarar i huvudsak tidigare 2 kap. 3 § och d c vapenlagen.

5 § Paragrafen, som är ny i vapenlagen, förutsättningarna för att anger meddela tillstånd till innehav skjutvapen för jakt. Motsvarande beav stämmelser fanns i tidigare 2 kap. 3-5 §§ vapenförordningen. I första stycket anges att sökanden måste ha avlagt visar prov som att han kan handha vapnet på ett säkert sätt samt att han har goda kunskaper om jakt och viltvård för att kunna erhålla tillstånd till innehav av jaktvapen. Vad i detta hänseende är, liksom som avses tidigare, den s.k. jägarexamen. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, beslutar närmare föreskrifter rörande om pro-

ven, liksom förutsättningarna för undantag från bestämmelsen.

Enligt andra stycket måste sökanden, för att erhålla tillstånd till innehav av ett enhandsvapen för jakt, utöver avlagd jägarexamen dessutom visa att han har särskild användning för enhandsvapen. Bestämmelser härom fanns i tidigare 2 kap. 5 § vapenförordningen. Regeringen beslutar alltjämt om närmare föreskrifter i detta hänseende.

I tredje stycket tas tidigare 3 kap. 3 § vapenförordningen, dvs. bestämmelsen rätt att använda skjutvapen för jaktåndamål även till

om övning eller tävling, in.

6 § Paragrafen, som är ny i vapenlagen, anger förutsättningarna för att meddela tillstånd till innehav av skjutvapen för målskytte. Motsvarande bestämmelse fanns i tidigare 2 kap. 3 § vapenförordningen.

Enligt första stycket måste sökanden ha varit aktiv medlem i en förening ansluten till någon av de sammanslutningar som avses i 4 Regeringen bestämmer de nännare kraven i detta hänseende.

Enligt andra stycket krävs vidare, för att erhålla tillstånd till innehav

ett enhandsvapen för målskytte, att sökanden visar prov på särskild av skjutskicklighet. I tidigare vapenförordningen angavs att sökanden därvid skulle uppfylla kraven för vissa skyttemärken som olika organisationer har. En sådan bestämmelse är av detaljerad natur och kan svårligen följas upp av regeringen. Regeringen har därför i stället getts möjlighet att bemyndiga Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter i detta hänseende.

Tredje stycket rör helautomatiska skjutvapen. För att erhålla tillstånd till innehav av ett sådant vapen krävs att sökanden är en sammanslutning godkänts av Försvarsmakten eller aktiv medlem

som i sådan sammanslutning. Detta krav är nytt och syftar i förläng-

en ningen till att användningen helautomatiska vapen i civila samman-

av hang skall upphöra. Slutligen krävs det att sökanden fyllt 20 år och har visat prov på särskild skjutskicklighet. Härmed avses de krav som tidigare gällde enligt 2 kap. 3 §vapenförordningen. Vad som bör gälla beträffande skjutskicklighet bestäms lämpligen i samma ordning som för enhandsvapen.

7 § Paragrafen, som är ny i vapenlagen, anger förutsättningarna för att meddela tillstånd till innehav skjutvapen för skyddsändamål. Vad

av gäller tjänstevapen finns bestämmelser i tidigare 2 kap. 3 § andra

stycket och 5 § 3 vapenförordningen.

I första hand tar bestämmelsen sikte på de fall då skjutvapen behövs i tjänsten. Främst väktare vid auktoriserade bevakningsföretag

avses och med liknande uppdrag. För att tillstånd skall få meddelas

personer

l0 180498

Färfattningskommentar

måste det föreligga ett oundgängligt behov skjutvapen för tjänstens av utförande. Kravet på att det skall föreligga ett oundgängligt behov syftar till att betona att tillståndsmyndigheten skall särskilt restrikvara tiv med att meddela tillstånd för skyddsändamål. Vidare stadgas att tillstånd till innehav skjutvapen kan meddelas av även om det annars finns synnerliga skäl. Härmed sådana udda avses fall som tidigare inte reglerats i lagstiftningen såvitt gäller

utom

gasvapen, vilka behandlades i tidigare 2 kap. 5 § 3 vapenförordningen, exempelvis befälhavare på ett fartyg behöver skjutvaen som pen för skydd vid utlandstrafik eller en nordpolsfarare behöver som skjutvapen för skydd mot vilda djur. Även faller gasvapen naturligtvis under bestämmelsen, vilket innebär att t.ex. hotat brottsoffer ett som behöver tårgasspray för personligt skydd kan få tillstånd inneha att ett sådant om det föreligger synnerliga skäl.

Slutligen tas även tidigare 3 kap. 3 § vapenförordningen, dvs.

bestämmelsen om rätt att använda skjutvapen för skyddsändamål även till övning eller tävling, in i paragrafen.

8 § Paragrafen är delvis ny. Första meningen innehåller en bestämmelse ovillkorlig tidsbeom gränsning i fråga om tillstånd till innehav skjutvapen för målskytte av eller skydd samt enhandsvapen för jakt. Tillstånden skall begränsas till att gälla i högst fem år. Detta är nyhet i förhållande till tidigare en bestämmelser. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.10.2. Andra meningen motsvarar tidigare 2 kap. 5 § tredje meningen vapenlagen.

9 § Paragrafen, som i huvudsak är förutsättningarna för ny, anger att meddela tillstånd till innehav skjutvapen för samlingsändamål. av Bestämmelsen innebär att Rikspolisstyrelsens tidigare allmänna råd, som innebar att endast ett samlingsomräde är klart definierat och som avgränsat kan godtas, upphöjs till lag. Andra meningen motsvarar tidigare 2 kap. 4 § andra meningen vapenlagen.

10 § Paragrafen, som är ny, förutsättningarna för att meddela anger tillstånd till innehav skjutvapen med huvudsakligt prydnadsvärde av eller särskilt affektionsvärde. Bestämmelsen innebär väsentlig en skärpning i förhållande till tidigare lagstiftning och praxis så till vida att dels det måste föreligga särskilda skäl för innehavet, dels att vapnet måste göras varaktigt obrukbart. Slutligen skall stor restriktivitet iakttas i fråga antalet får innehas för detta ändamål. om vapen som

Författningskommentar 291

Vad med särskilda skäl och stor restriktivitet i fråga om som avses antalet anges närmare i avsnitt 4.10.6. vapen

11 § Paragrafen, är att tillstånd för ett s.k. udda ändamål som ny, anger bör få meddelas endast efter yttrande från Rikspolisstyrelsen. Den rekommendation i tillståndsärendet i yttrandet bör därvid i som ges normalfallet tungt vägande och bör endast frångås om andra vara omständigheter talar starkt häremot. Att det dessutom måste föreligga synnerliga skäl för att tillstånd skall få meddelas framgår av l

12 § Paragrafen tidigare 4 kap. l § första meningen vapenlagen. motsvarar

13 § Paragrafen motsvarar tidigare 2 kap. 8§ vapenlagen och har i huvudsak endast justerats språkligt. I den tidigare bestämmelsen att den som har tillstånd eller angavs rätt inneha skjutvapen Den har tillstånd har emellertid att osv. som också rätt att inneha sådant skjutvapen som tillståndet avser. Det räcker därför med att i paragrafen ange det senare, dvs. rätt att inneha skjutvapen". Vidare har enskilda personer samt sådana sammanslutningar och huvudmän för museer ersatts med den.

14 § Paragrafen tidigare 2 kap. 9 § vapenlagen och har endast motsvarar justerats språkligt. Liksom i föregående paragraf har tillstånd eller strukits. I andra meningen har syftningsfelet "ammunition överlåts genom ombud ändrats till "ammunition förvärvas genom ombud". I sak avses ingen förändring.

15 § Paragrafen tidigare 8 kap. l § vapenlagen och har endast motsvarar justerats språkligt. I sak avses ingen förändring.

3 kap. Handel med skjutvapen

1 § Första stycket motsvarar tidigare 2 kap. lO § första stycket vapenla- Det tidigare rekvisitet sökanden skall ha rätt att driva handel gen. att i allmänhet fyller dock ingen självständig funktion. Det har därför strukits ur lagtexten.

Andra stycket är hämtat från tidigare 5 kap. 3 § första meningen vapenförordningen, dvs. att en juridisk driver vapenhandel

person som skall ha en godkänd föreståndare för rörelsen. Vad sagts

som om personliga förutsättningar för en vapenhandlare skall därvid gälla föreståndare. Någon förändring i sak är inte avsedd.

2 § Första stycket har sin motsvarighet i tidigare 2 kap. 10§ andra stycket. Nytt är att det i lagen anges att tillstånd alltid skall begränsas till att avse vissa typer skjutvapen och ett visst antal får

av som innehas samtidigt, vilket tidigare framgick av vapenförordningen.

Andra stycket har sin motsvarighet i tidigare 4 kap. 3 § första meningen vapenlagen.

3 § Paragrafen, som är ny, anger förutsättningarna för att meddela någon tillstånd att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning. I likhet med bestämmelserna rörande vapenhandlare skall sökanden dels ha de kunskaper behövs för att

som verksamheten skall kunna bedrivas på ett seriöst och godtagbart sätt, dels vara ordentlig och pålitlig. Ledning kan hämtas från de tidigare bestämmelserna rörande vapenhandlare.

4 § Paragrafen är ny i vapenlagen motsvarar tidigare 5 kap. ll §

men vapenförordningen.

4 kap. Införsel av skjutvapen eller ammunition

1§ Paragrafen motsvarar tidigare 2 kap. 11 § vapenlagen.

2 § Paragrafen motsvarar tidigare 2 kap. 15 § vapenlagen.

3 § Paragrafen motsvarar tidigare 2 kap. 16 § vapenlagen.

5 kap. Utlåning av skjutvapen

1 § Paragrafen rör utlåning av skjutvapen under uppsikt och är hämtad från olika stadganden i tidigare 3 kap. vapenlagen. I sak ingen

avses

Författningskommentar 293

förändring .

2 § Paragrafen är ny. den självständigt lånar ett skjutvapen själv måste ha Nytt är att som inneha motsvarande Detta har tidigare gällt endast rätt att ett vapen. enhandsvapen och helautomatiska skjutvapen. Bestärrnnelbeträffande innebär således endast den lämplighet prövats av polissen att vars myndigheten får lov att självständigt inneha skjutvapen. Vidare har tvåveckors-regeln, fanns i tidigare 3 kap. l § som tagits bort. I stället gäller att skjutvapen endast får lånas vapenlagen, tillfälligt och för bestämt ändamål. Tillfällighets-rekvisitet gör ut ett bestämmelsen flexibel, jämfört med dagens bestämmelse. Kravet mer endast får tillfälligt bör dock tolkas snävt. I normalpå att lånet vara bör endast lån i till två veckor godtas. Att låna ut fallet som varar en till vid flera tillfällen i tät följd bör vidare samma vapen en person Kravet på lånet skall ske för ett visst ändamål vara uteslutet. att inskränker bestämmelsen. Med ändarnåls-rekvisitet avses

ytterligare

skjutvapen lånas ut för jakt eller "målskytte, utan att inte att ett vid varje lånetillfälle närmare skall preciseras, till låneändamålet jakt i Jämtland under vecka 36 år 1998" eller "piexempel stolskyttetävling i Göteborg den 6 oktober 1999. andra stycket gäller amnälan utlåningen skall ske till Enligt att om före varje utlåningstillfälle utlåningen är avsedd

polismyndigheten om

i fem dagar. Detta är inte bara viktigt ur kontrollsynatt vara mer än också väsentlig betydelse för polisen i dess operativa punkt utan är av verksamhet. och signalvapen undantas från Tredje stycket anger att startbestämmelserna i fråga, liksom var fallet i tidigare vapenlag. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 9.6.3.

3 § Paragrafen motsvarar tidigare 3 kap. 3 § vapenlagen.

4 § stycket endast får lånas ut för samma Första anger att ett vapen långivarens tillstånd Bestämmelsen är hämtad från ändamål som avser. tidigare 3 kap. 1 § vapenlagen. stycket tidigare 3 kap. 2 § vapenlagen men har Andra motsvarar för täcka även sådana fall då det kan finnas risk justerats språkligt att någon i låntagarens omgivning kan komma att missbruka för att vapnet.

5 § Paragrafen motsvarar tidigare 3 kap. 6 § vapenlagen.

294 Författningskommentar

6 §

i

Paragrafen motsvarar tidigare 3 kap. 7 § vapenlagen. l 7 § i Paragrafen motsvarar tidigare 3 kap. 8 § vapenlagen.

8 § Paragrafen är i utlåningskapitlet, har sin motsvarighet ny men i tidigare 4 kap. 3 § andra meningen vapenlagen. Andra stycket är dock nytt och innebär

en anmälningsskyldighet

motsvarande den som gäller vid utlåning i än fem som avses vara mer dagar.

6 kap. Förvaring skjutvapen och ammunition av

1 §

1¶Paragrafen, som är ny, innebär en skärpning de generella förvarav ingsbestärnrnelserna. i i Skjutvapen skall hädanefter alltid förvaras i Säkerhetsskåp eller lika J säkert förvaringsutrymme. Med det sistnämnda förvarmenas att ingsutrymmet minst skall utgöra ett likvärdigt alternativ till godkänt ett 5 Säkerhetsskåp. Som exempel kan nämnas egenhändigt konstruerat Säkerhetsskåp eller kassun. Delad förvaring skjutvapen är således av å

inte längre ett godtaget förvaringsalternativ.

3 I andra stycket vissa undantag från det generella förvaranges ingskravet, nämligen beträffande sådana skjutvapen allmänt m.m. som sett betraktas som mindre farliga. Sådana skjutvapen skall dock m.m. förvaras på ett sådant sätt att det inte finns risk för att någon obehörig i

kommer dem, vilket innebär att tidigare alltjämt

förvaringsplats

l gäller i dessa fall. Detsamma gäller beträffande ammunition. ;

2 § Paragrafen motsvarar i stort tidigare 5 kap. 1 § vapenlagen, dock med förtydligandet att egendomen skall hållas under uppsikt samband med användning av och förflyttning med egendomen". När skjutvapen och ammunition inte används eller förflyttas skall de nämligen förvaras i enlighet med första paragrafen.

3 § Paragrafen, som är förutsättningarna för förvaring ny, anger av

skjutvapen hos annan.

Bestämmelsen innebär viss uppluckring de tidigare been av stämmelserna i det att större möjlighet att förvara sina skjutvapen hos annan erbjuds. För att få förvara sina skjutvapen hos krävs dock annan

Författningskommentar 295

innehavaren inte själv kan ta hand sina skjutvapen eller det att om föreligger särskilda skäl. Huvudregeln är således alltjämt att en annars själv skall ta hand och för sina skjutva-

vapeninnehavare om ansvara

För få förvara skjutvapen hos krävs vidare tillstånd. pen. att annan Därvid skall polismyndigheten pröva om det är lämpligt att vapnen förvaras hos viss Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt en person. 10.7.5.

4 § Paragrafen motsvarar tidigare 5 kap. 4 § vapenlagen. Med transport all transport skjutvapen som inte utgör en avses av sådan förflyttning regleras i 2 som

5 § Första stycket motsvaras tidigare 2 kap. 5 § tredje meningen, av kap. 10 § andra stycket tredje meningen och 5 kap. 5 § vapenlagen. 2 Andra stycket och innebär att den meddelats särskild är nytt som förvaringsföreskrift är skyldig att tillåta inspektion av förvaringen. Sådan inspektion får utföras tillståndsmyndigheten eller annan av särskilt förordnats för detta ändamål. Inspektionen skall person som föregås underrättelse i god tid före förrättningen. Regeringen av en meddelar närmare föreskrifter om verkställigheten av en inspektion.

Inspektioner bör i princip endast genomföras som stickprovskontroller

förekommen anledning. Bestämmelsen behandlas närmare i eller på avsnitt 10.7.6.

7 kap. Återkallelse tillstånd, omhändertagande av vapen och av ammunition m.m.

1 § Paragrafen ersätter tidigare 6 kap. 1 och 2 vapenlagen. Grunderna för återkallelse enligt tidigare 1 § a och b är specialfall i 1 § De användes relativt sällan och utgår eftersom

av grunden c.

återkallelse i dessa fall kan ske med stöd av grunden i 1 § c. bestämmelsen återkallelse arnmunitionstillstånd Den tidigare om av § i grunder bestämmelsen om återkallelse i 2 tog stort upp samma som gjorde. Största skillnaden bestod i att amrnunitionsbe-

av vapentillstånd

stämmelsen inte tillstånd att föra in ammunition till Sverige angav att återkallas. Med den föreslagna sammanslagningen bestämmelfick av möjligt återkalla också ett införseltillstånd för arnmuniserna är det att tion förutsättningar härför föreligger. om Slutligen stadgas återkallelse tillstånd skall ske om förutsättatt av ningarna för detta föreligger. Med denna lydelse inskärps vikten av kontroll över vapeninnehavarna samt att endast

polismyndighetens

296 Författningskommentar

lämpliga och skötsamma skall inneha skjutvapen. personer

2 § Första stycket motsvarar tidigare 6 kap. 3 § vapenlagen. Andra stycket är nytt och föranleds att det i 3 kap. l § fastslagits av att en juridisk person som driver vapenhandel skall ha tillståndsen av myndigheten godkänd föreståndare. Brister den godkände föreståndaren i de personliga förutsättningar som utgör grunden för godkännandet bör detta återkallas. Slutligen stadgas, liksom i förra paragrafen, att tillståndet skall återkallas om förutsättningarna för det föreligger.

3 § Paragrafen motsvarar tidigare 6 kap. 4 § första stycket vapenlagen, med den förändringen att ett skjutvapen med tillhörande ammunition

skall omhändertas om förutsättningarna för detta föreligger.

4 § Paragrafen motsvarar tidigare 6 kap. 5 § vapenlagen.

5 § Paragrafen är ny i vapenlagen, motsvarar vad gällde enligt men som tidigare 12 kap. 5 § vapenförordningen. Bestämmelsen bör finnas i lagen eftersom den innefattar rätt att omhänderta egendom. en

6 § Första stycket motsvarar tidigare 6 kap. 4 § andra stycket vapenlagen. Andra stycket är nytt i vapenlagen, vad gällde men motsvarar som enligt tidigare 12 kap. 6 § vapenförordningen. Bestämmelsen är föranledd av att 5 § införts i vapenlagen.

7 § Första stycket motsvarar tidigare 6 kap. 6 § vapenlagen. Andra stycket är nytt och innebär utvidgad anmälningsskyldighet en för läkare till att även omfatta patienter i öppenvård. Bestämmelsen behandlas nämnare i avsnitt l1.6.5.

8 kap. Inlösen

Kapitlet motsvaras i sin helhet tidigare 7 kap. vapenlagen. av

Författningskommentar 297

9 kap. Förbud mot vapen på allmän plats

Kapitlet är nytt i vapenlagen, men motsvarar tidigare 1-2 §§ lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, med de tillägg som utredningen föreslog i sitt förra betänkande Förbud mot vapen allmän plats m.m. SOU 1996:50.

10 kap. Straff och förverkande

1 § Paragrafen motsvarar i huvudsak tidigare 9 kap. 1 § vapenlagen. Bestämmelsen har dock kompletterats med stadgandet i tidigare 9 kap. 2 § nämligen straffansvaret för den som driver handel med skjutvapen utan erforderligt tillstånd. Ett sådant brott bedöms således numera som vapenbrott, vars straffskala är strängare.

2 § Paragrafen är ny i vapenlagen, men motsvarar straffbestämmelsen i tidigare lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, med det tillägg som utredningen föreslog i sitt förra betänkande Förbud mot vapen på allmän plats mm., SOU 1996:50.

3 § a Bestämmelsen motsvarar tidigare 9 kap. 2 § a. b Bestämmelsen är ny och medför straffansvar för brott mot 1 kap. 6 § c. c Bestämmelsen är ny och medför straffansvar för brott mot 5 kap. 8 d Bestämmelsen är ny och medför straffansvar för brott mot bestämmelserna i 6 kap. eller mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 kap. 5 e Bestämmelsen motsvarar tidigare 9 kap. 2 § d vapenlagen. f Bestämmelsen motsvarar tidigare 9 kap. 2 § e vapenlagen. g Bestämmelsen motsvarar tidigare 9 kap. 2 § g vapenlagen.

4 § Paragrafen är ny och medför straffansvar för brott mot 5 kap. 2 § andra stycket och 8 § andra stycket samt för brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 12 kap. 1 §

5 § Paragrafen är har haft en tidigare motsvarighet i lagen

ny, men 1993:206 om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav.

Bestämmelsen, innebär en permanent vapenamnesti, behandlas

som

närmare i avsnitt 14.4. Det kan dock påpekas särskilt att kravet på att överlämnandet skall frivilligt utesluter alla fall då någon vara överlämnar ett inför nära förestående upptäcktsrisk, i vapen en t.ex. samband med kroppsvisitation.

6 § Paragrafen, är har haft tidigare motsvarighet i lagen som ny, en 1993:206 om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 14.4.

7 § Paragrafen motsvarar tidigare 9 kap 4 § vapenlagen.

8 § Paragrafen motsvarar tidigare 9 kap. 5 § vapenlagen, med tillägg av möjligheten att förverka sådana varit föremål för brott vapen som enligt 9 kap. 2

9 § Paragrafen motsvarar tidigare 9 kap. 6 § vapenlagen.

11 kap. Överklagande

Kapitlet motsvarar tidigare 10 kap. vapenlagen.

12 kap. Bemyndiganden

1 § a Bestämmelsen är och föranleds att de tidigare bestämmelserna ny av i 1 kap. undantag från lagens tillämpningsområde flyttats till om

vapenförordningen.

b Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 1 § b vapenlagen. c Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 1 § vapenlagen. c d Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 1 § d vapenlagen. e Bestämmelsen är och regeringen möjlighet exempelvis ny ger att bestämma hur många skall ingå i den s.k. vapengarderovapen som ben. f Bestämmelsen är ny och har tillkommit grund att vissa beav stämmelser i tidigare vapenlag har överförts till vapenförordningen. g Bestämmelsen är ny och föranleds att utredningen att av anser ett uttalat bemyndigande härom bör finnas, i vart fall eftersom numera en bestämmelse om omhändertagande i hithörande situationer av vapen har överförts från vapenförordningen till vapenlagen.

Författningskommentar 299 SOU 1998-.44 -

h Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 1 § e vapenlagen. i Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. l § f vapenlagen. j Bestämmelsen Bemyndigandet kan bli aktuellt att utnyttja

är ny. med hänsyn till Schengen-samarbetet.

2 §

Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 2 § a vapenlagen.

a

b Bestämmelsen är och föranleds att det på marknaden före-

ny av kommer skjutvapen inte är lämpliga för det ändamål de används

som för.

Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 2 § b vapenlagen.

c

d Bestämmelsen är delvis En motsvarighet finns i tidigare 11 kap.

ny. 2 § har utsträckts till att gälla även beträffande den som i

c som näringsverksamhet tar emot skjutvapen för reparation m.m.

Bestämmelsen motsvarar tidigare ll kap. 2 § d vapenlagen.

e

f Bestämmelsen är delvis i det att den utvidgar rätten att meddela

ny föreskrifter i fråga förvaring och transport av skjutvapen och

om ammunition.

Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 2 § f vapenlagen.

g

h Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 2 § g vapenlagen. i Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 2 § h vapenlagen. j Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 2 § i vapenlagen.

3 § Paragrafen motsvarar tidigare 11 kap. 3 vapenlagen.

Bilaga 1

din

Kommittédirektiv

11251 En med Dir.

översyn av vapenlagstiftningen

våldsbrott 1995:39

syftet att förebygga

Beslut vid regeringssammanträde den 30 mars 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall göra en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen med inriktning att förebygga våldsbrott.

Utredningsuppdraget ingår ett led i en bred satsning mot

som våldet i samhället där målen är att skapa ett samhälle

ett av där endast legal hanteringav förekommer. I översynen

vapen skall ingå dels utvärdering de ändringar i vapenlagen

en av 1973:1176 företogs på förslag 1987 års vapen-

som av utredning, bl.a. vad gäller förvaringen skjutvapen, dels en

av utvärdering lagen 1988:254 förbud beträffande knivar

av om och andrä farliga föremål. Utredaren skall därutöver på rad

en olika punkter överväga lagstiftningen om skjutvapen,

om knivar och andra farliga föremål i tillräcklig grad är ägnad att förebygga eller vapenliknande föremål kommer till

att vapen användning vid våldsbrott.

Utredaren skall pâ de områden där det behövs lägga fram förslag till lagändringar. Vidare skall utredaren bl.a. överväga

arbetsmetodema för att eñerforska olovligt innehav av om skjutvapen, knivar och andra föremål kan förbättras. Utredaren skall dessutom bedöma möjligheterna till ett utökat internationellt samarbete mot illegal spridning av skjutvapen, särskilt inom Europeiska unionen.

302 Bilaga 1

Bakgrund

Vapenlagen 1973:1176 innehåller föreskrifter enskildas om och organisationers m.fl. befattning med vapen och ammunition. Den är inte tillämplig Lagen

staten. kompletteras

av vapenförordningen l974:123, omtryckt 1991:1257 och av föreskrifter och allmänna råd utfärdas

som av Rikspolis-

styrelsen. Vad gäller tillverkning och utförsel vissa av skjutvapen och viss ammunition finns bestämmelser i

lagen 1992:1300 om krigsmateriel. Regler hantering bl.a.

om handladdning av ammunition finns i lagen 1988:868 - om brandfarliga och explosiva varor. Utanför vapenlagen faller bl.a. knivar, andra stickoch skärvapen samt andra föremål utan att skjutvapen, som, vara är ägnade att användas vid brott liv eller hälsa. som vapen mot Bestämmelser sådana föremål finns i lagen

om 1988:254 om

förbud beträffande knivar och andra föremål

farliga nedan

knivförbudslagen och, såvitt införsel, i förordningen avser 1990:415 om tillstånd till införsel vissa farliga föremål. av Vapenlagen har ändrats vid åtskilliga tillfällen sedan den

trädde i kraft 1974. Den senaste övergripande genomgången av vapenlagen i materiellt hänseende företogs 1987 års av vapenutredning, lade fram sitt slutbetänkande 1989 SOU som 1989:44. Utredningens förslag ledde bl.a. till bestämatt melserna om förvärv och innehav ammunition skärptes, av att det ställdes högre krav förvaringen och av vapen ammunition samt att reglerna återkallelse vapentillstånd om av förtydligades och i viss mån skärptes. Huvuddelen de av nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1992 prop.

1990/912130, bet. 1990/91:JuU33, rskr. 1990/912300, SFS

1991:1181. "

Knivförbudslagen tillkom grundval ett delbetänkande av från 1987 års vapenutredning och trädde i kraft den l juni 1988 prop. 1997/88:98, bet. 1987/88:JuU40, rskr.

1987/88:254. Lagens tillämpningsområde utvidgades seder-

mera med verkan fr.o.m. den 1 juli 1990 prop. 1989/90:129,

bet. 1989/90:JuU35, rskr. 1989/90:287, SFS 1990:413. I

Bilaga 1 303

samband därmed uttalade justitieutskottet att man förutsatte att

utvärdering lagen skulle komma att företas av en av bet. ff.. En sådan utvärdering har påregeringen a. s. börjats inom Justitiedepartementet, har ännu inte slutförts. men I början 1993 tillsattes utredning, Vapenav en ny lagsutredningen, med uppgift att dels göra språklig och en systematisk vapenlagen, dels föreslå sådana översyn av ändringar lagstiftningen föranleds ett inträde i av som av Europeiska unionen och dels vissa andra frågor. Det var ta upp emellertid inte utredningens primära uppgift att överväga åtgärder illegal hantering och ammunition. mot av vapen Utredningen lade fram sitt betänkande Vapenlagen och EG

SOU 1994:4 i januari 1994. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitie-

departementet. är att inom kort avlämna en lagråds-

Avsikten

remiss på grundval betänkandet. av

Under tiden juni september 1993 genomfördes en så

kallad vapenamnesti i enlighet med lagen 1993:206 om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav. Den som olovligen

innehade tillståndspliktigt kunde under perioden

ett vapen lämna detta till polismyndigheten utan att riskera att drabbas

påföljd för innehavet. Amnestin ledde till att över 17 000 av vapendelar samt ungefär 15 ton ammunition vapen och lämnades in. Samtidigt amnestiperioden inleddes den 1 juli 1993 som skärptes också straffet för olaga vapeninnehav och olovlig

överlåtelse särskild straffskala för grovt av vapen genom att en infördes prop. l992/93:14l, bet. l992/93:JuU16, rskr. brott 1992/93:220, SFS 1993:208. tillsatte under hösten 1992 projekt-

Rikspolisstyrelsen en för att utreda den illegala vapenmarknaden. Syftet

grupp härmed att få samlad bild av vilka åtgärder polisvar en väsendet m.fl. måste vidta för att motverka fortsatt illegal en i samhället. Projektgruppen har redo-

spridning av skjutvapen

sitt arbete i Illegala RPS rapport visat rapporten vapen 1995:2. Denna innehåller rad förslag till åtgärder, bl.a. om en registrering skjutvapen, rutiner vid införsel av skjutvapen av

304 Bilaga I

samt prövotid för den för första gången ansöker som om tillstånd till innehav Projektgruppen har dock inte av vapen.

utarbetat några förslag till forfattningstext.

ny

Behovet av en översyn

Våldet har blivit grövre

Våldet i samhället har under år blivit bl.a. har senare grövre, ett antal mycket allvarliga brott förövats med användande av skjutvapen. Vidare har det blivit allt vanligare ungdomar att beväpnar sig med knivar och andra farliga föremål. Det förekommer också i ökad utsträckning kriminellt att tungt belastade innehar skjutvapen tillstånd. personer utan Åtgärder mot olovligt innehav är central av vapen av betydelse inom ramen för bred satsning mot våldet i en samhället. Tillgång till utgör många gånger förutvapen en sättning för att grova brott, exempelvis rån mot penninginrättningar, skall komma till stånd. Förekomsten av vapen innebär också att olika våldssituationer i samhället riskerar att drabba fler individer och få allvarligare konsekvenser än annars. Extrema exempel på detta är de mycket allvarliga våldsbrott som begicks förra året i Falun respektive utanför restaurangen Sturecompagniet i Stockholm. Åtgärder för att förhindra olovlig tillgång till måste sättas på flera vapen plan. Målet skall att skapa ett samhälle där endast legal vara hantering av vapen och ammunition förekommer.

Illegal spridning och illegalt innehav slgutvapen måste

av

förhindras

Överlåtelse skjutvapen till av personer som saknar rätt att inneha sådana och olaga innehav skjutvapen måste av motverkas. Risken är uppenbar att sådana förr eller vapen senare kommer att användas ett sätt leder till som att människor skadas allvarligt. Att skjutvapen finns lätt

Bilaga I 305

tillgängliga kan också leda till allmän upptrappning av en våldet i samhället. Det måste därför göras alldeles klart att all

hantering skjutvapen måste ske enligt de bestämmelser som av uppställts i lag och författning. Den som bryter mot annan dessa bestämmelser skall därför kunna vänta sig en kraftig reaktion från samhällets sida. En jämförelse kan göras med

samhällets insatser och reaktioner mot överlåtelse av narkotika.

Ett på vägen mot sådan ordning har tagits genom steg en införandet särskild straffskala för olaga vapeninnehav av en respektive olovlig överlåtelse i det fall brottet är av vapen uppnå regeringens mål ett samhälle där endast grovt. För att legal hantering skjutvapen och ammunition förekommer av kan det emellertid finnas skäl att överväga om ytterligare

straffskärpningar är påkallade.

Att enbart genomföra straffskärpningar är emellertid inte

tillräckligt; den är beredd att utföra rån och andra som allvarliga brott med är naturligtvis också beredd att vapen bryta vapenlagen, även straffet för detta brott skulle mot om skärpas utöver vad skett. Åtgärder måste därför

som redan

även sättas för att säkerställa kontrollen av de lagliga skjutvapen finns i samhället, så att dessa inte hamnar i som orätta händer. Vidare måste övervägas metoderna för att om efterforska innehas illegalt kan förbättras.- Det är vapen som också nödvändigt att överväga hur illegal införsel av vapen

från andra länder skall kunna förhindras. Huvuddelen de skjutvapen illegalt cirkulerar i av som Sverige har åtkommits stölder hos privatpersoner. Det genom därför angeläget att försöka minska antalet sådana stölder. är Detta kan ske bl.a. krav säker förvaring av genom skjutvapen, kontroll att reglerna förvaring följs och av om att till att tillstånd i det enskilda fallet inte beviljas genom se för fler än det finns behov av. De skärpningar av vapen vapenlagstiftningen i dessa avseenden infördes förslag som från 1987 års vapenutredning har snart varit i kraft i tre år.

Tiden får att göra en utvärdering av nu anses vara mogen dessa åtgärder. l det sammanhanget finns det anledning att bestämmelserna förvärv och" innehav av även ta upp om

305 Bilaga 1 sou 1998:44

ammunition, vilka också skärptes förslag l987 års av vapenutredning, samt bestämmelserna återkallelse om av tillstånd enligt vapenlagen. Rikspolisstyrelsen har i sin rapport om illegala belyst vapen ett flertal frågor betydelse för kontrollen skjutvapen i av av samhället samt lagt fram förslag till åtgärder för att Förbättra denna kontroll. Dessa förslag bör, såvitt skjutvapen avser som hör under vapenlagstiftningen, följas och Förslag till upp författningsändringar utarbetas i den utsträckning detta som behövs. Inträdet i Europeiska unionen medför ökad rörlighet en av personer och varor över gränserna. Detta innebär i sig ökad en risk för olovlig införsel från andra medlemsstater. av vapen Samtidigt erbjuder emellertid medlemskapet möjligheter nya att genom informationsutbyte och annat sätt samarbeta internationellt för att motverka sådana risker. Det kan finnas anledning att överväga hur Sverige i ett längre perspektiv bör agera för att inom ramen för ett sådant samarbete kunna medverka till en bättre kontroll spridningen inom av av vapen unionen.

Reglerna om handel med skjutvapen och automatiska om

slqurvapen bör ses över

En fråga som har uppmärksammats i såväl Rikspolisstyrelsens

rapport som i andra sammanhang är förutsättningarna för att

bedriva handel med skjutvapen och kontrollen sådan av verksamhet. Ett relativt stort antal har tillstånd till personer sådan verksamhet. Det har bl.a. ifrågasätts kontrollen om av vapenhandlares import skjutvapen är tillräcklig. En av annan fråga som bör uppmärksammas är kraven säker om

förvaring av skjutvapen hos vapenhandlare är tillräckligt högt

ställda. Många vapenhandlare har tillstånd att bedriva handel även med automatiska skjutvapen. Med hänsyn till den restriktivitet som bör gälla för beviljande tillstånd till av innehav av sådana vapen och den begränsning marknaden av

l Bilaga I 307 l

följer därav, kan det ifrågasättas generella tillstånd som om till handel med automatiska skjutvapen alls bör beviljas. Automatiska skjutvapen upptas i EG:s skjutvapendirektiv under den kategori skall vara

91/477/EEG av vapen som

förbjudna. Tillstånd till förvärv och innehav av sådana vapen får endast beviljas i särskilda fall. Vapenlagsutredningen har inte föreslagit någon ändring gällande regler området av med hänsyn till det enligt bestämmelsen i 9 § tredje stycket att krävs synnerliga skäl för att bevilja tillstånd till

vapenlagen

innehav helautomatiska skjutvapen. Det finns anledning att av studera hur denna bestämmelse tillämpas i praktiken, bl.a. mot

bakgrund utvecklingen inom sportskyttet,

av av nya grenar jämföra med tillämpningen i övriga stater inom den samt att Europeiska unionen. Endast genom en sådan kartläggning är det möjligt bedöma Sverige lever till bestämmelsen att om upp

i vapendirektivet.

Det bör inte tillåtet att medföra skjutvapen på allmän vara

plats

Det finns i dag inget direkt förbud mot att medföra skjutvapen allmän plats, motsvarande det förbud gäller för knivar som och andra farliga föremål. I detta avseende framstår lagstiftningen inkonsekvent. Visserligen finns särskilda besom stämmelser förvaring skjutvapen, som kan vara om av tillämpliga i sammanhanget, samt möjligheter till återkallelse tillstånd till innehav vid ett oaktsamt handhavande. Det av skulle emellertid inte minst från pedagogisk synpunkt- vara fördel det i lagstiftningen fanns ett klart och tydligt en om förbud även mot att medföra skjutvapen till allmän plats när detta inte grund särskilda omständigheter kan anses av befogat.

308 Bilaga 1

Utvärderingen av knivförbudet bör slutföras

Förekomsten av knivar och liknande bland ungdomar vapen gör det angeläget att den påbörjade utvärderingen lagen av om förbud mot knivar och andra farliga föremål slutförs. En sådan utvärdering bör ske med utgångspunkt i justitieutskottets uttalanden i samband med att lagens tillämpningsområde utvidgades. Det kan emellertid finnas skäl att också överväga

andra frågor.

Förbudet mot att inneha knivar och andra farliga föremål gäller i dag endast allmän plats och vissa skolområden. Det kan ifrågasättas om inte förbudet bör utsträckas också till vissa andra platser dit allmänheten kan ha tillträde men som inte räknas allmän plats, exempelvis vissa myndigheters som lokaler. En annan viktig fråga är avgränsningen de föremål om av som omfattas av förbud mot saluhållande och åldersgräns för överlåtelse enligt lagen är lämpligt avvägd. Det har bl.a. ifrågasatts om inte Her typer knivar än springknivar och av springstiletter bör omfattas sådana restriktioner. av

En reglering av tillhandahållandet vapenattrapper bör av övervägas på nytt

1987 års vapenutredning lade i sitt slutbetänkande SOU 1989:44 fram ett förslag till införsel-, saluhållnings- och överlåtelseförbud för vapenattrapper. Utredningen motiverade förslaget bl.a. med att sådana attrapper uppenbar fara utgör en i brottssammanhang. Förslaget kritiserades remissinav stansema och ledde inte till lagstiftning jfr. l990/91:130 prop. s. 52 f.. Under det senaste året har typ luft- eller gasdrivna en ny av enhandsvapen, s.k. soft air guns, börjat marknadsföras. Dessa är avsedda för målskytte med ett slags plastkula och har en relativt ringa effekt. Till det yttre är de emellertid mycket lika ordinära handeldvapen. Detta har bl.a. lett till incidenter, där polis har uppfattat vapnen såsom ett allvarligt hot och stått i

Bilaga J 309 SOU 1993:44

använda sina tjänstevapen i nödväm. Risken för att begrepp att skall komma användas vid rån är också denna vapentyp att

stor. Förekomsten s.k. soft air anledning att nytt av guns ger någon form reglering tillhandahållandet av överväga om av av vapenattrapper bör införas.

Polisens kontrollmajligheter bör belysas

bestämmelserna i vapenlagen och knivförbudslagen För att effektivt sätt, krävs att rimliga

skall kunna upprätthållas ett

möjligheter till kontroll ställs till polisens förfogande.

Åtminstone det gäller förbudet mot att inneha kniv på när ofta framförts att polisen skulle sakna allmän plats har kontrollera eñerlevnaden. Det kan tillräckliga möjligheter att ñnnas anledning att närmare belysa vilka möjligheter därför i finns att enligt gällande bestämmelser uppdaga

som praktiken

såväl olaga innehav skjutvapen som brott och ingripa mot av knivförbudet. l det sammanhanget bör även övervägas om mot förbättra arbetsmetodema när det gäller att det är möjligt att innehav skjutvapen, knivar och andra uppdaga olagligt av föremål, inom för gällande bestämmelser om polisens ramen

Allmänna frågor polisens befogenheter i

befogenheter. om avseenden behandlas Polisrättsutredningen Ju dessa av

1991:05.

Ytterligare tänkbara åtgärder bör redovisas

vad sagts kan det ñnnas behov av att göra Utöver som ovan inventering samtliga tänkbara åtgärder för att

en generell av

och ammunition kommer till användning hindra att skjutvapen En sådan inventering skulle medföra en bättre vid brott. för i framtiden snabbt kunna möta tendenser till beredskap att ökad sådan brottslighet. en

310 Bilaga 1

Höga krav måste kunna ställas på vapeninnehavare en

En utgångspunkt för utredarens överväganden bör vara att var och en som hanterar skjutvapen eller ammunition också har ett ansvar för att egendomen inte kommer i orätta händer. Höga krav måste kunna ställas på den enskilde vapeninnehavaren i dessa avseenden. Endast den är beredd att uppfylla dessa som krav bör anförtros att hantera skjutvapen. Å andra sidan bör den som seriöst använder inte drabbas vapen av onödiga svårigheter eller kostnader.

Utredningsuppdraget

En översyn vapenlagen

av

Utredaren skall, mot bakgrund vad anförts, av ovan göra en

översyn av vapenlagstiftningen med inriktning på möjlig-

heterna att förhindra att sprids till kriminella eller på vapen annat sätt kommer till brottslig användning och lämna de förslag som föranleds denna översyn. I översynen skall ingå av

följande. En utvärdering skall göras de ändringar

av i vapenlagstiftningen som genomfördes på förslag 1987 års av vapenutredning. I samband därmed skall utredaren särskilt överväga om det finns tillräckliga möjligheter att kontrollera bestämatt

melserna om förvaring skjutvapen följs.

av En utvärdering skall också göras den skärpning av av straffet för olaga vapeninnehav och olovlig överlåtelse av skjutvapen, som trädde i kraft den 1 juli 1993. Därvid skall utredaren överväga det finns anledning att genomföra om

ytterligare straffskäzpningar.

Vidare skall i översynen ingå att överväga högre krav om bör ställas för beviljande tillstånd till handel med av skjutvapen och om kontrollen av och kraven i övrigt sådan verksamhet bör höjas samt därvid särskilt överväga frågan om tillstånd till handel med automatiska skjutvapen.

Bilaga 1 311

ll

Utredaren skall också undersöka hur bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen beviljande av tillstånd om till särskilt farliga såsom helautomatiska skjutvapen, vapen, tillämpas samt överväga dessa överensstämmer med EG:s om vapendirektiv. Utredaren skall härutöver överväga om bestämmelserna om återkallelse tillstånd enligt vapenlagen är utformade ett av ändamålsenligt sätt, med beaktande både av rättssäkerhetsaspekten och intresset att kunna förebygga missbruk av av skjutvapen. l det sammanhanget skall utredaren även överväga hur polismyndighetens möjligheter att information om sådana Förhållanden kan föranleda återkallelse tillstånd som av skall kunna förbättras. Dessutom skall utredaren inom för översynen ramen överväga och ställning till de förslag har lagts fram av ta som Rikspolisstyrelsen i dess rapport Illegala vapen, med undantag för sådana åtgärder faller inom Försvarsmaktens område. som Slutligen skall utredaren göra inventering av de övriga en åtgärder kan komma i fråga för att minska risken för som spridning skjutvapen och ammunition till kriminella och att av kommer till användning vid brott samt göra de vapen överväganden och lämna de förslag föranleds därav. som Det ingår inte i uppdraget att behandla frågor som rör skjutvapen tillhör staten. Sådana frågor övervägs f.n. som inom Försvarsdepartementet och Försvarsmakten.

En översyn av knivförbudslagen

Utredaren skall över lagen förbud beträffande knivar se om och andra farliga föremål. I översynen skall det ingå att göra utvärdering lagen i enlighet med vad justitieutskottet en av uttalat i sitt betänkande 1989/90:JuU35. Vidare skall ingå att överväga knivförbudet bör om utvidgas till att gälla också andra platser än i dag, t.ex. i myndigheters lokaler dit allmänheten har tillträde, eller ett om generellt förbud att inneha vissa föremål bör införas.

312 Bilaga 1

l2

I översynen skall också ingå att överväga överom låtelseförbud eller förbud mot saluhållande bör införas beträffande fler typer föremål än vad föreskrivs i dag, av som t.ex. vissa typer av knivar eller andra farliga föremål. Därvid bör utredaren undersöka vilka bestämmelser gäller i andra som stater inom Europeiska unionen och möjligt föreslå om en avgränsning som är gemensam inom vårt närområde.

Vissa gemensamma fågor

Utredaren skall överväga och lämna förslag till utformningen av ett förbud mot att medföra skjutvapen allmän plats i andra fall än när detta grund särskilda omständigheter av kan befogat. Beträffande den lagtekniska utformanses vara ning av förbudet bör ledning kunna hämtas från knivförbudslagen. Det får emellertid övervägas närmare var bestämmelsen lämpligen bör placeras. Vidare skall utredaren belysa polisens möjligheter enligt

gällande lagstiftning att vidta åtgärder för att uppdaga och

ingripa mot olaga innehav skjutvapen och brott mot av knivförbudslagen. Därvid skall utredaren även överväga om det är möjligt att förbättra arbetsmetodema när det gäller att uppdaga och ingripa mot sådana brott. Utredaren skall också överväga frågan reglering om en av införsel och tillhandahållande vapenattrapper och andra av föremål som kan förväxlas med fungerande skjutvapen. Därvid skall beaktas såväl de brottsförebyggande aspekterna som risken att nödvärnssituationer uppstår. Utredaren skall de områden där författningsändringar bedöms nödvändiga också utarbeta förslag till sådana ändringar. Därvid skall utredaren eftersträva att regelsystemet om skjutvapen och ammunition såväl bestämmelserna som om knivar och andra farliga föremål ett klart och entydigt ges innehåll, t.ex. vad gäller förvaringskraven, inköp och innehav av ammunition, godtagbara skäl för innehav olika typer av av skjutvapen, knivar och andra farliga föremål etc. För att

Bilaga I 313

lagstiftningen området skall vara effektiv måste det stå alldeles klart, både för den enskilde och for tillämpande myndigheter, var gränsen går mellan tillåten och otillåten befattning med skjutvapen, ammunition, knivar och andra farliga föremål.

Utredaren skall slutligen i ett framåtblickande perspektiv bedöma möjligheterna till ett utökat internationellt samarbete

mot illegal spridning vapen, särskilt inom Europeiska

av unionen. Därvid bör belysas i vilken riktning utvecklingen av detta samarbete bör drivas for att uppnå de mål som ligger till

grund för den svenska vapenlagstiftningen.

Ett allsidigt faktamaterial bör sammanställas Såsom grund för sina överväganden skall utredaren sammanställa ett allsidigt faktamaterial, bl.a. vad gäller tillämpningen

vapenlagstiftningen. Därmed bör resultatet av utredningens av arbete även längre sikt kunna tjäna som ett kvalificerat underlag för regeringens ställningstagande i olika frågor vapenlagstiftningens område. Ett sådant underlag kan också bidra till en mer saklig debatt om vapenlagstiñningens utformning i framtiden och leda fram till lösningar som kan få en bred anslutning bland de olika intressegruppema

området.

Utredningsarbetet Utredaren skall under arbetet samråda med Rikspolisstyrelsen och med de övriga myndigheter som kan vara berörda av de olika sakfrågorna.

För utredarens arbete gäller i övrigt regeringens generella direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser av framlagda förslag dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 samt om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124.

314 Bilaga 1

sou 1998:44

Utredaren skall med förtur ta sig frågan

an om en ut-

värdering av knivförbudslagen samt utformningen

av ett i förbud mot att medföra skjutvapen på allmän plats. Ett i delbetänkande bör kunna läggas fram under hösten 1995. i

Utredningen skall sedan arbeta vidare med översynen i

av vapenlagstiñningen i övrigt. Det arbetet skall redovisas före utgången av år 1996. 4

Justitiedepartementet

Bilaga 2

Allvarliga händelser

Det har runtom i världen inträffat flera allvarliga händelser, där skjutvapen kommit till användning. Här återges några av dem som uppmärksammats särskilt de senaste åren, nämligen händelserna i Falun och vid Stureplan i Stockholm samt händelserna i Hungerford och Dunblane i Storbritannien och i Port Arthur, Australien.

Sverige

T ragedin i Falun

Mattias F blev fänrik vid Dalregementet år 1993. Han skötte tjänsten exemplariskt. Under vintern 1993/94 träffade han Eva, vilket ñck stor betydelse för honom. Förhållandet var emellertid påfrestande, vilket ledde till att Mattias F började må dåligt. Några dagar före den sista april 1994 uppvisade Mattias F ett annorlunda beteende. Han korn då, ordentligt berusad, till Evas lägenhet i sällskap med två kamrater. Eva och han grälade och i samband med detta tryckte Mattias F ned Eva i en stol och tog, enligt Eva, strypgrepp på henne. Ungefär två veckor senare var Mattias F tillsammans med två kamrater. De drack sprit och begav sig sedan ut stan. Plötsligt hände då något med Mattias F. Enligt kamraterna blev han alldeles konstig i blicken och skulle spöa dem. Han slog och sparkade på dem. De lyckades dock få ned honom på marken. Han sa att han hade pistol på sig vilket han inte hade och hotade dem till livet. Kamraterna försökte prata med Mattias F i cirka två timmar men det var svårt att få kontakt med honom. Stundvis var han helt tokig sedan kunde han somna en stund, därefter vakna och få ett nytt utbrott och sedan kunde han gråta ett tag. Till slut fick kamraterna hem Mattias F till hans lägenhet. I mitten av maj sökte Mattias efter förmedling av en bekant till familjen som är läkare, kontakt med en psykolog på Falu lasarett. Han besökte psykologen den 6 juni och fick tid för återbesök den 14 juni.

Den 10 juni 1994 tog Eva sin sjuksköterskeexamen. Förhållandet mellan henne och Mattias F var då brutet, men Mattias F kom till högtidligheten i kyrkan och överlämnade en blombukett. På kvällen drack Mattias F sprit tillsammans med en kamrat och begav sig sedan ned till centrum. De besökte ett par restauranger och på den ena

316 Bilaga 2

träffade han Eva. De blev osams vilket slutade med att Mattias F blev avvisad från restaurangen. Något stötte de på varandra igen, i senare en park i centrala Falun. Mattias F försökte då få kontakt med Eva och ta tag i henne. Han uppträdde avvikande, frånvarande och var svår att få kontakt med. Han uttalade: Jag är odödlig, det här är min stad. Det hela slutade med att officerskollega till Mattias F tog en hand om honom. Mattias F ledsen och grät. Han påstod att han var varit på hemligt uppdrag i Stockholm och träffat ÖB, vilket inte var sant. Eva lämnade parken och gick vidare till restaurang. en ny Mattias F dök så småningom också restaurangen. De blev på upp nytt osams och Mattias F blev utslängd från stället. Mattias F begav sig härefter hem till sin bostad. Han bytte till fältuniform och fortom satte till regementet. Där hämtade han automatkarbin typ Ak 5 en av jämte fem fyllda magasin 150 skott. Han lämnade regementet genom att klättra över staketet. Han bar sin Ak 5 i gående färdigställning. Några personer kom gående mot honom och han öppnade då eld mot dem. Han sköt patronvis eld, s.k. jaktskott. Han sköt ned sex kvinnor som träffades av 27 skott. Fem av dem avled omedelbart eller efter kort tid grund av svåra huvud- och kroppsskador. Den sjätte kvinnan träffades av två skott, ett i höften och ett i vänstra låret. Mattias F gick vidare efter skottlossningen. Några minuter kom senare en bil emot honom och han sköt mot den sätt tidigare. samma som Föraren, som träffades av 10 skott, avled efter kort stund på grund en av allvarliga kroppsskador. Mattias F sköt därefter mot cyklist, en som träffades av 12-13 skott. Cyklisten avled sannolikt omedelbart bl.a. på grund av en skada i huvudet. Mattias F begav sig härefter till en byggarbetsplats, där han klättrade upp i en byggkran och stannade en stund. Han klättrade sedan ned och begav sig i riktning mot sin bostad. En polispatrull fick på honom och anropade honom. nu syn Då han lyfte sitt vapen mot dem sköt de båda poliserna mot honom. Även Mattias F avlossade, minst skott poliserna vilka träffade tre, mot polisbilen. Mattias F träffades ett skott och föll samtidigt han av som tappade sitt vapen. Poliserna gick försiktigt fram till honom, tog undan hans vapen och uppmanade honom att ligga kvar på marken tills förstärkning anlände. Mattias F själv hade endast fragmentaris- ka minnesbilder från kvällens händelser. Han vaknade upp först när han blev träffad i höften. Veckan innan gärningarna hade han sovit endast två till fyra timmar per natt och slarvat med måltiderna. Vid tiden för gärningarna hade Mattias F alkoholkoncentration i blodet en som uppgick till minst två promille. Målet kom i rättsinstanserna framför allt att handla om huruvida Mattias F begått brotten under påverkan allvarlig psykisk störav en ning och/eller om han vid tiden för dom kunde lida sådan anses av en allvarlig psykisk störning. Falu tingsrätt fann att så inte fallet och var dömde Mattias F för mord och försök till mord till fängelse i 14 år.

sou 1998:44 Bilaga 2 317

Tingsrätten tog därvid hänsyn till Mattias F:s relativa ungdom 24 år samt hans sinnesbeskaffenhet vid brottstillfällena. Svea hovrätt var

av samma mening, utom beträffande strafftidens längd. Hovrätten menade dels att det saknades anledning att särskilt beakta Mattias F:s ålder, dels att det, grund av gärningarnas exceptionellt höga straffvärde, saknades utrymme för att i mildrande riktning ta hänsyn till att Mattias F till följd av psykisk störning haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Hovrätten bestämde därför påföljden till fängelse livstid. Högsta domstolen anförde beträffande Mattias

- F:s psykiska tillstånd bl.a. att resultaten av de omfattande undersökningar som vidtagits måste anses ge vid handen att Mattias F när brotten begicks befann sig i ett tillstånd av psykotiskt karaktär, som upphörde först när han blev träffad av skott från de polismän som grep honom. Att detta tillstånd utlösts av en kraftig alkoholberusning framstår också som klart. Trots att flera faktorer såsom personlig-

hetsstörning, ärndysfunktion och depression får antas ha bidragit

till tillståndets uppkomst, kan utredningen inte med erforderlig tydlighet anses utvisa att Mattias F led av en allvarlig psykisk störning före uppkomsten av det psykosartade tillståndet eller att han nu lider av en sådan störning. Högsta domstolen fastställde hovrättens domslut Högsta domstolens dom den 13 februari 1995, DB 14.

Dramat vid Stureplan i Stockholm

Vid tretiden natten till den 4 december 1994 försökte Tommy Z, Guillermo M och bröderna Farshad och Fari D komma in på Sturecompagniet, där redan åtskilliga andra väntade på att bli insläppta. Då Tommy Z och Guillermo M försökte komma förbi kön stoppades de, varvid handgemäng uppstod mellan dem och dörrvakterna J och F. Slagsmålet avbröts när polis kom till platsen. Innan Tommy Z, Guillermo M och bröderna lårrmade platsen, uttalade de hotelser som innebar att J skulle dödas.

Tommy Z, Guillermo M och Farshad D beslöt sig för att återvända för att få upprättelse. Enligt Guillermo M och Farshad D kom de överens att de båda skulle slå medan Tommy Z höll dörrvakter-

om

och andra i schack med ett vapen. De åkte i Farshads D:s bil och na med Fari D förare, till Hagsätra för att skaffa vapen som Tommy

som Z förvarade i en vapengömma. Där hämtade denne en automatkarbin jämte ammunition, varefter sällskapet åkte tillbaka till Stockholm. Under återfärden laddade Tommy Z vapnet med 20 patroner skarp ammunition. Efter att först ha stannat ett ställe för att rekognosera fortsatte de till ett annat ställe där Tommy Z, Guillermo M och Farshad D lämnade bilen. Guillermo M bar vapnet dolt under sin rock. I Humlegården utbröt diskussion de skulle genomföra vad

en om

Bilaga 2 sou 1998:44

de planerat, som slutade med att de fortsatte mot Sturecompagniet. På vägen dit stannade Guillermo M och Farshad D till vid medan en port, Tommy Z fortsatte mot restaurangen. Det stängningsdags och det var var mycket folk i rörelse. Plötsligt rusade Tommy Z tillbaka, tog vapnet från Guillermo M och begav sig mot Sturecompagniet, åtföljd av Guillermo M och Farshad D. Ett kort stycke före entrén sköt Tommy Z tre till fyra skott i marken. Väl framme vid entrén sköt han därefter två serier automateld innehållande de återstående skotten in mot trapphuset. Åtskilliga träffades och skadades svårt, personer varav fyra så allvarligt att avled. En de dödade Efter skottlossav var ningen sprang Tommy Z, Guillermo M och Farshad D från platsen. Målet korn i rättsinstanserna främst att handla Guillermo Mzs om och Farshad Dzs uppsåt i fråga gärningen och deras om ansvar. Tingsrätten dömde Tommy Z för mord, försök till mord och viss annan brottslighet till fängelse på livstid. Tommy Z överklagade inte domen. Guillermo M och Farshad D överklagade dock domen, liksom åklagaren, såvitt avsåg deras delaktighet i gärningen. Brottsrubriceringarna för deras del blev slutligen fastställda till medhjälp till grovt vållande till död och medhjälp till vållande till kroppsannans grovt skada och påföljden bestämdes till fängelse år Högsta domstolens sex dom den 9 februari 1996, DB 18.

Storbritannien

Skottdramat i Hungerford

Den 19 augusti 1987 vandrade nedför i den lilla en man gatorna staden Hungerford. Med sig hade han flera skjutvapen, däribland en Browning 9 mm halvautomatisk pistol och ett Kalashnikov-gevär. Mannen sköt urskiljningslöst på människor omkring sig. Han runt dödade sexton personer elva dem med pistolen och skadade - av -

åtskilliga fler.

Händelsen medförde att regeringen förbjöd halvautomatiska gevär över kaliber .22 inches. Däremot företogs ingen ändring beträffande enhandsvapen troligen främst därför att media i princip enbart fokuserat på Kalashnikov-geväret. Förbudet föregicks inlösenav ett förfarande, vilket dock endast berörde cirka 700-800 skjutvapen. Samtidigt med lagskärpningen inrättades pennanent vapenlagskomen mitté "The Firearms Consultative Committee uppgift är - - vars att hålla uppsyn över vapenlagstiftningen, att föreslå förbättringar av lagstiftningen och att föreslå förändringar och allmänt rådgiva the Secretary of State i hithörande frågor.

sou 1998:44 Bilaga 2 319

Tragedin i Dunblane

Strax efter kl. 9.30, onsdagen den 13 1996, kom Thomas Hamilmars till Dunblane Primary School. Kort därefter hade han dödat en ton lärarinna och 16 hennes elever. Han hade vidare skottskadat ytterliav gare 10 elever samt 3 andra lärare. Thomas Hamilton hade med sig fyra enhandsvapen och 743 skott till skolan. Han avfyrade 105 skott med en 9 mm Browning halvautomatisk pistol under tid 3-4 minuter innan han begick självmord en av med ett skott från en .357 Smith Wesson revolver. Thomas Hamilton hade vapentillstånd och innehade lagligen, vid tiden för sin död, två 9 Browning halvautomatiska pistoler och två mm .357 Smith Wesson revolvrar samt 1 216 skott till pistolerna och 522 skott till revolvrarna. Han erhöll sin första vapenlicens år 1977 och medlem i flera gevär- och pistolskytteklubbar under åren var 1977-1996.

Tragedin i Dunblane resulterade i att vapenlagen The Firearms Act skärptes. Skärpningen innebar i princip ett totalförbud mot innehav, förvärv, inköp, tillverkning, försäljning och överlåtelse av grovkalibrienhandsvapen dvs. enhandsvapen med kaliber överstigande .22 ga en inches. Innehavare grovkalibriga enhandsvapen kunde under en av tremänadersperiod lämna in sina till polisen. En rimlig kompenvapen sation utgick för inlänmande Efter den 1 oktober 1997 kan den vapen. innehar ett förbjudet vapen straffas med fängelse i upp till 10 år. som Opinionen för ett totalförbud mot alla slag av enhandsvapen var emellertid stark och ledde till att "The Firearms Amendment Act 1997" skärptes ytterligare. Sålunda är även innehav m.m. av finkalibriga enhandsvapen förbjudet fr.o.m. utgången av februari månad 1998. Även denna skärpning kompletterades med ett inlösen-

förfarande. Vid utgången oktober månad 1997 hade omkring 142 000 av enhandsvapen lämnats in till polisen, varav 116 000 grovkalibriga sådana. Ytterligare skjutvapen har lämnats in efter detta.

Australien

Skotzdramat i Port Arthur

Port Arthur är ett välbesökt turistställe i Tasmanien. Martin Bryant hade tid före händelsen den 28-29 april 1996, uttalat att han en tänkte döda Mr och Mrs Martin, innehavare av gästhuset Seascape, samt skjuta även andra han ansåg inte borde vara i Port personer som

Bilaga 2 soU 1998:44

Arthur.

Den 28 april 1996 tog han med sig tre högeffektiva halvautomatiska skjutvapen tillsammans med stor mängd ammunition, jaktkniv,

en en bensin, handbojor och ett rep. Han begav sig till Mr och Mrs Martins gästhus, där han sköt ihjäl dem båda, innan han fortsatte till den historiskt intressanta och välbesökta delen Port Arthur. Han hade

av sina skjutvapen gömda i en sportvåska, då han gick in ett café. Väl inne tog han upp ett av vapnen och avlossade, på nära håll och inom loppet av femton sekunder, femton skott mot cafégästema. Tolv personer dödades och tjugotvå personer skottskadades, varav tretton mycket allvarligt. Bryant fortsatte till en närbelägen presentaffär och vidare till en parkeringsplats under det att han fortsatte skjuta mot andra, varvid fler personer dödades och skottskadades.

Bryant tog sin bil och var på väg mot utgången från det historiska området när vägen korsades av en kvinna och hennes två små döttrar. Han sköt ihjäl kvinnan och den baby hon bar på, med ett enda skott. När han såg den andra flickan springa sin väg och gömma sig bakom ett träd, förföljde han henne och dödade även henne. Vid utgången sköt han ihjäl ytterligare fyra personer i en BMW, varefter han lade beslag på bilen. Strax intill, vid en bensinstation, fanns en annan bil vilken Bryant blockerade. Han försökte sedan dra ut den kvinna

unga som satt i bilen. Då hennes pojkvän försökte förhindra detta tvingade Bryant honom bort till BMW:n och föste ned honom i dess bagageutrymme. Han återvände sedan och dödade kvinnan med tre snabba skott. Bryant fortsatte med BMW:n tillbaka till gästhuset Seascape. Under färden sköt han mot flera personer och fordon. Väl framme tvingade han in mannen, som legat i hans bagageutrymme, i huset där han fängslade fast honom med handbojorna. Sedan satte han eld på BMW:n och mördade också så småningom den fängslade mannen.

Under den natt som följde sköt Bryant kontinuerligt mot de poliser som omringat huset. Polismännen stormade inte huset, eftersom de i detta skede inte visste att såväl den fängslade paret

mannen som Martins redan var döda. Detta uppdagades först påföljande morgon, då Bryant satte eld på huset och, flyende från lågorna, arresterades

av polisen.

Allt som allt hade Bryant dödat trettiofem personer och skottskadat åtskilliga, många av dem livshotande. Bryant genomgick rättspsykiatrisk undersökning inför rättegången. Han befanns ha begränsad

en intellektuell förmåga, på gränsen till förståndshandikapp, ändå

men kapabel att fungera i samhället. Domstolen, som inte ansåg honom vara psykiskt sjuk i rättslig mening, dömde honom till livstids fängelse.

Händelsen resulterade i att staterna och territorierna i Australien skärpte sin vapenlagstiftning väsentligt. Exempelvis förbjöds hel-

Bilaga 2 321

automatiska och halvautomatiska gevär. Förbudet föregicks av ett tolv månader långt inlösenförfarande. Man räknar med att 600 000- 1 000 000 skjutvapen lämnats in under denna tid. Vidare skärptes kraven på den som ansökte om tillstånd att få inneha vapen, kraven pâ förvaringen och kraven på vapenhandlarna. Man beslöt också att inrätta ett nationellt vapenregister.

ll 180498

Bilaga 3

Skyttesammanslutningar

1 Sammanslutningar som i dag får tillstånd att

ges

inneha skjutvapen

Nedan ges en översiktlig presentation av de sammanslutningar som i dag får ges tillstånd att inneha vapen. I fråga om antalet medlemmar hos de olika samrnanslutningarna kan det noteras att det förekommer att medlemmarna är "dubbelanslutna", dvs. anslutna till mer än ett förbund.

De större skytteförbunden har bildat ett samarbetsorgan Skyt-

teorganisationernas samarbetskommitté SOS med gemensamma

beredningsorgan för olika frågor, t.ex. rörande miljö, PR och juridik. SOS fungerar som ett rent samarbetsorgan vilket innebär att de skilda organisationerna fattar samtliga beslut inom den egna organisationen. Medverkande i SOS är Frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet och Skytterörelsens ungdomsorganisation. SOS samarbetar också i stor utsträckning med Svenska jägareförbundet.

1.1¶Svenska jägareförbundet

Svenska jägareförbundet bildades âr 1830 och är därmed en av Sveriges äldsta ideella föreningar. Förbundet sprider information om jakt, bedriver forskning, utbildning, skjutträning, hundträning, ungdomsverksamhet och mycket annat. Opinionsbildning om jakt ses också som en viktig fråga. Jägarexamen tillkom på initiativ av Jägareförbundet och är i dag obligatorisk för alla blivande jägare. Förbundet har också sedan 1930-talet i uppdrag att organisera och sköta viltvård och viltforskning, vilket det erhåller statsbidrag för.

Organisationen består av 25 till förbundet anslutna länsjaktvârdsföreningar. Arbetet på länsnivå är organiserat i tre regioner där arbetet

1Denna verksamhet finansieras till stor del av det obligatioriska jaktkortet, som alla jägare måste lösa.

324 Bilaga 3

bedrivs i 378 jaktvårdskretsar. Av Sveriges drygt 300 000 jägarez är omkring 197 000 medlemmar i Svenska jägareförbundet.

1.2¶Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare

Förbundet, som bildades 1938, företräder jägare, markägare och övriga naturintresserade personer gentemot myndigheter och andra intressesamrnanslutningar. Förbundet bedriver såväl hagel- som kulskytte bl.a. i form av viltmåls- och lerduveskytte. Förbundet handhar också fiske och fiskevård.

Förbundet omfattar av 23 viltvårdsdistrikt länsvis och 175 avdelningar. Medlemsantalet är drygt 16 000.

1.3¶Frivilliga skytterörelsen FSR

FSR är Sveriges äldsta frivilliga försvarsorganisation, med ursprung i den skarpskytterörelse som organiserades under senare hälften av 1800-ta1et. Rörelsens övergripande mål är att öka intresset för skytte samt förbättra skjutskickligheten och därigenom medverka till att öka vårt lands försvarsförmåga. FSR bedriver skytte med av Försvarsmakten fastställda vapenmodeller3. De olika grenarna är: gevär 6,5 mm, korthåll- och luftgevär, skidfältskytte samt kpist- och automatkarbinskytte. Förbundet är det enda civila förbund i Sverige som bedriver skytte med helautomatiska vapen.

Verksamheten är indelad i 27 regionalt verkande skytteförbund, 118 skyttekretsar och 1 376 skytteföreningar. FSR har drygt 100 000 medlemmar, varav cirka 60 000 är aktiva. Av dessa är cirka 2 000 aktiva kpistskyttar och cirka 3 000 automatkarbinskyttar. Särskilt de senare ingår som regel i hemvärn, frivillig befälsutbildning eller annan frivillig försvarsorganisation. FSR organiserar också Rikspropagandan" en tävling med automatkarbiner för värnpliktiga.

-

FSR har, som den främsta frivilliga försvarsorganisationen inom skytterörelsen, en nära koppling till Försvarsmakten och erhåller bidrag härifrån med omkring 10 miljoner kronor årligen. FSR får också lokalt och regional bistånd med materiel och möjligheter att utnyttja Försvarsmaktens anläggningar. I Försvarsbeslut 1996

- Totalförsvaret i förnyelse försvarsbeslutsperiod 1997-2001" betonade riksdagen de frivilliga försvarsorganisationernas fortsatt stora betydelse och att de utgör en viktig resurs för landets försvar. Ett nytt uppdrag

2308 000 jägare löste jaktkort under 1996. 3Med undantag av det på senare tid införda SAUER-geväret.

Bilaga 3 325

för FSR är att utbilda skytteinstruktörer för att kunna stödja Försvarsmakten vid en anpassningssituationl FSR administrerar också skjutbanebidraget från Försvarsmakten som utgår till FSR, Svenska

pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet.

Vidare administrerar och svarar FSR för Statens skytteombuds SSO verksamhet. SSO:s verksamhet innebär kontroller i samverkan med polismyndigheter av de cirka 5 000 skjutbanor som ägs av skytteorganisationerna.

1.4¶Svenska pistolskytteförbundet SPSF

SPSF bildades år 1936 och var i många år främst ett förbund för polis och militär med tjänstevapen. Denna bas har till stor del försvunnit. Förbundet utgör nu riksorganisation för pistolskytteföreningar och andra sammanslutningar, bedriver nationellt pistolskytte. SPSF:s

som uppgift är att främja och utveckla skytte med pistol och revolver samt att verka för ökad skjutskicklighet och ansvarsfull hantering av dessa

Det nationella pistolskyttet bedrivs främst som banskjutning vapen. och fältskjutning, även skidskytte, springskytte, magnumfält-

men skjutning, snabbskjutning och luftpistolskjutning finns med på programmet.

SPSF består 26 länsindelade pistolskyttekretsar och drygt 600

av lokala föreningar. Förbundet har drygt 50 000 medlemmar, varav omkring 21 000 är aktiva skyttar.

Större delen av det statliga anslag som förbundet erhåller administreras Riksidrottsförbundet, medan en mindre del, i form av skjut-

av banebidrag, härrör från Försvarsmaktens budget. Förbundet är en

frivillig försvarsorganisation5.

1.5¶Svenska sportskytteförbundet SSF

SSF grundades 1943 sammanslagning av Svenska av-

genom en delningen Internationella skytteunionen och Riksförbundet för

av kortdistansskjutning. Förbundet blev medlem av Riksidrottsförbundet år 1957 och för Sveriges representation vid t.ex. EM, VM och

svarar OS med undantag skidskytte som handhas av Svenska skidskytte-

av

4Utredningen behandlar FSR:s verksamhetmed helautomatiskavapensamtbegreppet "anpassningssituation" närmare under avsnittet med Helautomatiska vapen. 5Frivilligutredningen har nyligen övervägt om SPSF och SSF alltjämt bör betraktas som frivilliga totalforsvarsorganisationer. Utredningen har därvid funnit att de båda förbunden i huvudsak, möjligen något mer indirekt än andra, uppfyller förordningens kriterier och alltså bör kvarstå SOU 1997:70 s. 72.

326 Bilaga 3

förbundet. SSF:s uppgift är att specialdistriktsförbund och genom föreningar främja utbredningen skytte enligt Internationella av skytteunionens Union Internationale de Tir, UIT samt skapa program ekonomiska och andra förutsättningar för framgångsrik internaen tionell skytterepresentation. SSF omfattar 23 distrikt med drygt 900 lokalföreningar. Förbundet har cirka 135 000 medlemmar, drygt 50 000 är aktiva medlemvarav mar. Av dessa har cirka 8 000 tävlingslicens. Verksamheten inom förbundet är uppdelad fyra sektioner: gevärssektionen, lerduvesektionen, pistolsektionen och viltmålssektionen. Via Riksidrottsförbundet får SSF del det statliga bidraget till en av idrottsrörelsen. Förbundet, är frivillig försvarsorganisationâ som en erhåller också en mindre del från Försvarsmaktens budget, i fonn av skjutbanebidrag. Svenska armborst unionen och Svenska svartkruts skytte federationen har samarbetsavtal med SSF.

Svenska armborst unionen SA U

SAU är ett relativt litet förbund inte bedriver någon som numera större verksamhet. Två former av tävlingsskytte förekommer; match och field crossbow. Match liknar skytte med luftgevär, medan field crossbow mera påminner om bâgskytte.

Svenska svartkruts skytte federationen SSSF

Svartkmtsskytte bedrivs med historiska laddas med vapen som svartkrut. Vapnen är antingen i original eller replik. Skjutvapen tillverkade före år 1890 kräver inte tillstånd medan replikerna som tillverkats senare är tillståndsbelagda. SSSF, som bildades år 1977, är anslutet till den internationella mynningsladdarorganisationen MLAIC Muzzle loaders associations international committee. Inom MLAIC används enbart mynningsladdare, medan den svenska rörelsen dessutom tagit patronladdade upp

svartkrutsvapen på sitt program. Mynningsladdade svartkrutsvapen

laddas med lösa ingredienser alla förs in från mynningen. som Patronladdade svartkrutsvapen laddas med färdigpreparerade patroner. Vapnet måste dock i sin grundkontruktion avsett för svartkrut och vara blykula, vilket utesluter moderna skjutvapen.

6 Se föregående fotnot.

Bilaga 3 327

SSSF har sedan år 1995 samarbetsavtal med Svenska Sportskytteförbundet.

1.6¶Svenska skidskytteförbundet

Skidskyttarna har tidigare tillhört Sveriges militära idrottsförbund,

har sedan 1989 ett eget förbund, Svenska skidskytteförbundet. De men lokala klubbarna/föreningarna är anslutna till distrikt vilka i sin tur lyder under förbundet. Vintertid bedrivs skidskytte, sommartid springskytte. Man tävlar i fem grenar: distans, sprint, jaktstart, lagtävling och stafett. De som används är gevär i kal .22 samt

vapen luftgevär för de yngre.

Sveriges skidskytteförbund har cirka l 000 medlemmar, varav 450 män och 200 kvinnor är tävlingsaktiva.

Svenska skidskytteförbundet togs upp i vapenförordningen år 1990 SFS 1990:8.

1.7¶Sveriges militäridrotts- och mångkampsförbund

Förbundet bildades år 1909 och hette fram till år 1987 "Sveriges militära idrottsförbund". Skytte sker med pistol och gevär samt luftvapen.

Förbundet ansvarar för Försvarsmaktens representation vid militära internationella tävlingar i ett flertal där vapen används, såsom

grenar skytte, flygfemkamp, marin femkamp, militär femkamp och fälttävlan. Denna del organisationen är uppbyggd av 135 idrottsenheter i

av 4 militäridrottsdistrikt. Medlemsantalet är omkring 20 000, varav ungefär hälften är aktiva.

Förbundet är vidare ett specialförbund inom Riksidrottsförbundet. Det organiserar fälttävlan, militär femkamp och modern femkamp. Denna del förbundet består av 170 föreningar i 15 mångkampsför-

av bund. Medlemsantalet är omkring 5 000, varav ungefär 1 500 är aktiva.

Sveriges militära idrottsförbund togs upp i vapenförordningen år 1983 SFS 1983:37.

328 Bilaga 3

2 sammanslutningar hemställt att tillåtas som om

inneha skjutvapen

egna

Nedan ges en presentation de två förbund Skytterörelsens av - ungdomsorganisation och Sveriges förbund för praktiskt skytte - som framställt en begäran att tillåtas inneha skjutvapen. om egna

2.1¶Skytterörelsens ungdomsorganisation Skytte U0

Skytte U0 bildades 1968 och omfattar 955 ungdomsskytteföreningar, organiserade i 27 ungdomsskytteförbund med sammanlagt omkring 32 000 medlemmar i åldern 7-25 år. Härtill kommer cirka 10 000 äldre medlemmar, främst bestående föräldrar och ledare. Orgaav nisationen anger som sin viktigaste uppgift att rekrytera ungdomar och ge dem en god skyttefostran och gedigen utbildning inför övergången till vuxenskytteföreningen i Frivilliga skytterörelsens, Svenska sportskytteförbundets eller Svenska pistolskytteförbundets regi. Skytte U0 bedriver skytte med gevär och programmet omfattar luftgevärsskytte, korthållsskytte kal .22, nationellt 6,5 skytte samt mm spring- och skidfältskytte. Skytte UO organiserar härutöver ett fåtal

ungdomspistolskytteföreningar, vilka är bildade i samverkan med

Svenska pistolskytteförbundet. Skytte UO, som bedriver ungdomsverksamhet i enlighet med förordningen 1994:641 om statsbidrag till ungdomsorganisationer, sorterar under Inrikesdepartementet och erhåller årligen bidrag från Ungdomsstyrelsen. Skytte U0 samverkar enligt sina stadgar med Frivilliga skytterörelsen FSR. För att kunna utöva korthålls och 6,5 gevärsmm skytte är lokalavdelningarna beroende att det på orten finns till av en FSR ansluten skytteförening att samverka med. Så är inte alltid fallet, vilket leder till praktiska problem. Problemet accentueras, enligt Skytte U0, ytterligare av att många vuxenföreningar för tynande en tillvaro. Om en vuxenförening läggs ned eller förklaras vilande kan dess vapen inte föras över till samverkande ungdomsskytteförening.

2.2¶Sveriges förbund för praktiskt skytte SFPS

SFPS bildades ett fristående skytteförbund år 1979. År 1986 som omorganiserades SFPS till förbundsorganisation. Förbundet är en sedan dess i successiv tillväxt och organiserar för närvarande cirka 2 000 medlemmar, varav 600 tävlingsskyttar, i 32 klubbar över hela

Bilaga 3 329

landet.

Utmärkande för praktiskt skytte år att tävlingssituationerna efterliknar realistiska situationer så till vida att: I utgångsläget är vapnet hölstrat. Skjutning sker på mycket nära håll några få meter till maximalt 25 m och i olika ställningar samt på många olika mål varje station. Förflyttning, magasinsbyte etc. kan behövas och ingår i skjuttiden. Kortast möjliga skjuttid eftersträvas med höga krav på precision. Kraven säkerhet är också höga. Skyttet sker med grovkalibriga skjutvapen.

Praktiskt skytte organiseras globalt av International practical shooting confederation IPSC med nuvarande säte i Kanada. Till IPSC är fler än 50 länders skytteförbund anslutna, däribland samtliga västeuropeiska länder. Sammantaget är cirka 50 000 skyttar anslutna till IPSC.

Årligen arrangeras i Sverige ett tiotal större nationella tävlingar samt ett flertal mindre tävlingar på distrikts- och klubbnivå. I augusti 1995 arrangerade SFPS Europeiska Mästerskapen på Gotland, med 460 deltagare och 120 funktionärer från 28 länder.

Det primära skälet till att SFPS bildades var att Svenska pistolskytteförbundets styrelse refuserat en motion om upptagande av praktiskt skytte som diciplin inom förbundet. SFPS har härefter sökt etablera samarbetsavtal med Svenska sportskytteförbundet men hemställan har avslagits så sent som år 1993 och är inte längre aktuell. På det lokala planet förekommer dock ofta ett bra samarbete med pistol- och sportskytteföreningar. Inom skytterörelsen är således inställningen till praktiskt skytte blandad.

. ;, L L ,mälaga-Axis:s w k,V

v-iödjanqsv T :så iagnâsâfxüi:säs

299m a.

sgtzdxlsäiømg -álfüáâåfix

.- : x L L y

V - v .rmsvzxxilzfa

. A L

l§9§r4s1§å,.g;a;g,,, p ,gummi

;

ä ä

-iåQêTü

i üiiåi;ifgäåiêliåbri"f

1åämviáåâaa "

:sei

Bilaga 4

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna

råd beträffande

förvaring av skjutvapen och

ammunition RPS FS 16 1996:6, kap.

16 kap. Förvaring av skjutvapen och ammunition samt transport av skjutvapen

Avsnitten 16.2-16.5 i RPS 1996:6, som utgörs av allmänna råd och behandlar förvaring under resor och transporter transporter, m.m., tillfällig förvaring i samband med jakt eller tävling, särskilda

förvaringsföreskrifter, vapen i dödsbo och konkursbo samt lângtidsförvaring, är inte upptagna i denna bilaga.

16.1 Enskild

Föreskrifter

Med en för vapnets funktion vital del förstås sådan del till vapnet som krävs för att vapnet skall fungera. Vital del är för:

kul- och hagelgevär med slutstycke slutstycke eller pipa -

vapen av bryttyp ex. hagelgevär kolv, baskyl och pipor

automatkarbin Ak Ak 5 underbeslag eller slutstycke automatgevär Ag M/42 bakstycke och kåpa med -

framföringsfjäder kulsprutegevär/kulspruta underbeslagellerpipaeller

slutstycke

kulsprutepistol slutstycke eller pipa

revolver trumma -pistol slutstycke eller pipa -

Framstock eller underbeslag ansesutgöra vital del om vapnet blindavfyrats.

332 Bilaga 4

16.1.1¶Vapen under uppsikt

Föreskrifter

Vapen som hålls under uppsikt är undantagna från föreskrifter om särskild förvaring. Med uppsikt över vapnet förstås innehavaren att har omedelbar kontroll över det.

16.1.2¶Säkerhetsskåp

m.m.

Föreskrifter

Av 5 kap. 2 § VL framgår att odelat och ammunition skall vapen

förvaras i Säkerhetsskåp eller i annat lika säkert förvaringsutrymme.

Med förvaring i Säkerhetsskåp skall förstås följande:

skåp provat och godkänt enligt Svensk Standard SS 3492 säker- -

hetsskåp samt certifierat av Standardiseringskommissionen i Sverige

SIS eller skåp som av polismyndigheten före den 1 juli 1992 i särskild för- varingsföreskrift eller på annat uttryckligt sätt har godtagits lika som säker förvaring som Säkerhetsskåp eller skåp som före den 1 juli 1992 har provats och godkänts eller accepterats enligt då gällande RPS norm för Säkerhetsskåp. Skåp med en vikt som utan understiger 150 kg skall vapen vara förankrat i byggnadsstommen. Som alternativ till förankring kan ett skåp med en vikt under 150 kg förses med tyngder så att vikten 150 kg uppnås.

Med förvaring i lika säkert förvaringsutrymme skall förstås följande:

omslutande delar skall bestå minst 4 stålplåt - av mm fogar skall ha minst motståndsförmåga inbrott - samma mot som övriga omslutande delar regelverket skall ha kolvar i minst tre riktningar s.k. - samt vara av avlastad typ, dvs. låsets spärrelement får inte belastas då regelverkets

kolvar belastas i öppningsriktningen

låsmekanismen skall vara borrskyddad separat mekanism skall finnas aktiveras vid inslagning eller - som sprängning mot låset; mekanismen skall då spärra regelverket i låst

Bilaga 4 333

läge

regelverkets och bakkantsbeslagens ingrepp får inte mindre än - vara 20 mm

nyckel skall kunna tas låset endast då regeln är fullt utlåst och - ur

förreglad

skåp enligt ovan skall försett med lås är godkänt SIS - vara som av

för säkerhetsskåp.

Allmänna råd

Skåp som inte har certifierats eller tidigare har provats och godkänts eller accepterats enligt tidigare gällande RPS norm för Säkerhetsskåpbör bara godtas när det gäller förvaring en fastställd adress.

För information avseende tekniska krav på Säkerhetsskåpbör hänvisas till SIS standard beträffande sådantskåp.

16.1.3 Delad förvaring

Föreskrifter

Som alternativ till förvaring under uppsikt eller i Säkerhetsskåp eller i annat lika säkert förvaringsutrymme kan även delad förvaring godtas.

Med delad förvaring förstås att vapnets huvuddel, vital del och ammunition förvaras olika ställen.

En tvådelad förvaring får även godtas, om en vital del inte kan avlägsnas utan avsevärd svårighet.

För att anses som säkert skall det totala skyddet för de skilda delarna lägst ha samma inbrottsskydd som säkerhetsskåp.

Om endera vapnets huvuddel eller en vital del till vapnet förvaras under hög säkerhet kan detta kompensera något lägre säkerhet vid

en förvaring av den återstående delen vapnet och armnunitionen.

av Endera vapnets huvuddel eller vital del skall förvaras i låst utrymme av lägst samma standard som motsvarar stöldskyddsskåp 2 enligt Svensk Standard, SS 3492 se nedan.

Den resterande delen av vapnet samt ammunition skall förvaras

var för sig väl gömda i andra låsta utrymmen. Kraven på inbrottsskydd i dessa utrymmen kan sättas något lägre än de som ställs på stöldskyddsskåp 2.

Som delad förvaring skall även godtas att vapnets vitala del förvaras i stöldskyddsskåp 2 och huvuddelen förvaras väl gömt och försett med patronlägeslås som uppfyller de krav som ställs i klass 3 för hänglås och beslag.

334 Bilaga 4

Vapenställ

Vid förvaring i vapenställ skall kraven ställas högre än vad ovan sagts, om vapenstället inte förvaras väl gömt. Förvaring av vapnets huvuddel i vapenställ kan godtas under följan-

de förutsättningar:

en för vapnet vital del skall förvaras i Säkerhetsskåp eller i - annat

lika säkert förvaringsutrymme

vapenstället skall vara tillverkat stål - av vapenstället skall monteras på byggnadsstomme så att det inte är lättare att bryta loss det från byggnadsstommen än det bryta är att upp det vapenstället placeras så att det inte är iögonfallande inte i hall eller motsvarande eller så kan det utifrån fönster. att man se genom

Stöldskyddsskåp 2

Med stöldskyddsskåp 2 förstås: skåp provade och godkända enligt SS 3492 stöldskyddsskåp 2 eller skåp som RPS före den 1 juli 1992 har provat och - accepterat som Vapenskåp enligt den då gällande RPS för Vapenskåp. norm Förvaringsutrymme som inte har provats och godkänts stöldsom skyddsskåp 2 enligt SS 3492 kan bedömas som lika säkert följande om krav uppfyllts: omslutande delar skall bestå lägst 3 stålplåt - av mm fogar skall ha minst motståndsförmåga mot inbrott - samma som övriga ornslutande delar regelverket skall ha kolvar i minst tre riktningar s.k. - samt vara av avlastad typ, dvs. låsets spärrelement får inte belastas då regelverkets

kolvar belastas i öppningsriktningen

låsmekanismen skall vara borrskyddad regleverkets och bakkantsbeslagens ingrepp får inte mindre än - vara 20 mm nyckel skall kunna tas ur låset endast då regel är fullt utlåst och förreglad låset skall uppfylla kraven för stöldskyddsskåp 2 enligt SS 3492. - Skåp med en vikt som utan vapen understiger 150 kg skall väl vara förankrat i byggnadsstommen. Som alternativ till förankring kan ett skåp med en vikt under 150 kg i stället förses med tyngder så att vikten 150 kg uppnås. Det ankommer på den enskilde vapeninnehavaren att inom ramen för dessa föreskrifter avgöra hur de skall förvaras egna vapnen om polismyndigheten inte funnit skäl att meddela särskild förvaringsföreskrift.

sou 1998:44 Bilaga 4 335

16. 1.4 Undantag

Allmänna råd

Från föreskrifterna om vapenförvaring i p. 16.l.2-3 ovan kan undantag göras beträffande vapen somhar begränsadfarlighet.

Vapnets farlighet och risken för obehörig åtkomst bör vara vägledande vid val av förvaringsutrymme. Alla vapen som omfattas av VL, således även de som är tillständsfria med stöd av 5 § VL bör dock förvaras ett betryggande sätt.

Till vapen som kan ansesha begränsadfarlighet hör: - varaktigt obrukbara vapen

kolsyre-, luft-, och fjädervapensom är tillståndsfria -

start- och signalvapen -

harpunvapensom är tillståndsfria -

gnxsxsbnl; i .Pai

.åxå-aEäg/iiix . /

Jgzág§vrgåââlxçgavç.gym: ting. :mirzuu-i.:32.15 i;-{-mg361af L aha :m2 :tyngs .1.;.,fd-vrtzrâ , Såå;;sin :ER ;viølcn rim; ,vsagriugâ;:;;:;;.I l m-:iáåw :niifnw HW .arhrzäwwzgtfisávwåâ

t .IV i v.- fun; siwahrzåräåizw

Lari352348.i m2 rwjsv . i l p.: V ç . gat, th int 51mm.: Du HWs H V 5.:; :låtit "ITKÃÄ n aâñakmáiáeiii: Hm.:zwqsvnvryuszi "ii i JH blir: .egi

.

. s , 4 , i v

n Wii .N s . "s,

i S . m

a...,,sx.:3-,; i C%.Å3.3J;

:u: gg;

1::: IK-§,;§Z:.v s :u: .a

vwmxf: åiäüsrzK;Y{8':

få :::;sra:s :w: . . ÅA . L - I

Bilaga 5

Vapeninnehav Antal vapentillstând, typ av samt vapen antalet fördelat vapeninnehavare på landets registerenheter Uppgifterna är inhämtade under hösten 1996

IZ 180-498

Bilaga 5 339

Antal utfärdade tillstånd per distrikt Distrikt Kulg Hagel Komb Pistol Revol Aut Övriga Totalt Innehav. Blekinge län 15207 17456 1745 1425 1032 59 1786 38710 15121

Dalarnas län 61034 35712 8237 4365 2320 94 3651 115414 37773

Gotlands län 6088 10098 579 1114 670 47 671 19267 8007 Gävleborgs

S:a Hälsingl. 14010 9332 2462 1267 650 32 880 28633 9467 Göteborgs 0. Bohus län 37559 32564 4159 5232 3622 275 3465 86876 34709

Jämtlands 44331 22097 6396 2007 91l 48 2048 78557 26816

Östersund 26887 14056 4199 1302 587 33 1321 48385 16886

Jönköpings 41933 39125 5266 3278 2281 126 2368 94477 30373 Höglandet 10586 10014 1406 760 445 13 125 23349 7489 Jönköping 10244 9065 1157 1080 796 62 753 23257 7757 Vetlanda 7518 6979 945 553 341 27 587 16950 5332 Värnamo 13585 13067 1758 885 699 24 903 30921 9795

Kalmar län 37007 36525 5546 2954 1990 237 2597 87797 29170 Kalmar 17518 2150 1369 990 86 997 39538 14002 Oskarshamn 16428 7843 1370 612 382 45 701 19122 6207 Vimmerby 8169 5672 1153 515 320 76 466 15051 4537 Västervik 6849 5492 873 458 298 30 433 14086 4424

5561 Kronobergs

Bilaga 5 341

Antal utfärdade tillstånd per distrikt Distrikt Kulg Hagel Komb Pistol Revol Aut Övriga Totalt Innehav. Norrbottens

Skaraborgs

Helsingborg 6161 6841 497 1208 965 30 1792 17494 8121 Hässleholm 9875 10059 1079 1022 839 38 1029 23941 8785 Kristianstad 9838 10474 1000 843 725 60 1050 23990 9381 Landskrona 2715 2915 222 414 267 40 330 6903 2919 Lund 7373 7372 488 971 753 77 845 17879 7848 Malmö 11001 10653 762 2087 1361 75 1633 27572 12209 Simrishamn 3098 3559 199 337 207 36 291 7727 3249

342 Bilaga 5

Antal utfärdade tillstånd distrikt

per

Distrikt Kulg Hagel Komb Pistol Revol Aut Övriga Totalt Innehav.

Stockholms

Roslagen

Täby 9958 7593 1033 1888 1303 37 1020 22832 - - Norrtälje 7719 6700 954 640 426 8 643 17090 Söderort 7487 5142 615 2284 1942 59 1289 18818

l Södertörn

Handen 5123 4324 558 890 635 15 804 12349 -

Huddinge 4869 3548 548 1149 844 5 791 11754 - Södertälje 5248 3991 535 770 525 30 669 11768 Västerort 9950 7027 858 2541 763 80 1446 23675

Södermanlands län 24423 21165 2819 2205 1345 172 2180 54309 Eskilstuna 9153 7781 910 942 604 56 832 20278 Katrineholm 6993 6011 879 618 312 61 676 15550 Nyköping 8277 7373 1030 645 429 55 672 18481

Uppsala län 29606 24398 3430 2397 1571 53 3872 65327

sou 1998:44 Bilaga 5 343

Antal utfärdade tillstånd per distrikt Distrikt Kulg Hagel Komb Pistol Revol Aut Övriga Totalt Innehav. Värmlands

Kristinehamn 7641 5466 1115 598 533 53 679 16085 5079 Säffle 8322 5797 1210 375 191 14 605 16514 5578

Västerbottens län 64443 39455 6759 3265 1277 84 4157 119440 45887 Lycksele 5044 2953 571 170 50 1 267 9056 3230 Skellefteå 20206 13708 1826 1177 406 21 1181 38525 14750 Storuman 6841 3172 715 223 81 17 274 11323 3869 Umeå 23854 16014 2562 1314 633 45 2022 46444 19200 Vilhelmina 8498 3608 1085 381 107 0 413 14092 4838

Västernorr-

Sundsvall 18879 11685 2964 1068 731 17 1412 36757 13535 Örnsköldsvik 11500 6760 1421 541 295 5 538 21060 8052 Västman-

344 Bilaga 5

sou 1998:44

Antal utfärdade tillstånd distrikt per

Distrikt Kulg Hagel Komb Pistol Revol Aut Övriga Totalt Irmehav.

Älvsborgs län 52559 44750 6245 4947 3704 360 4353 117369 38453 Mell. Älvsb. 9043 7723 887 851 731 52 850 20 37l 6962 NzaÄlvsb. Trollhättan 6930 5861 720 895 714 97 804 16021 5563 - Vänersborg 7510 6386 860 775 626 87 421 16665 5381 - -Åmål 7991 5774 1262 481 243 21 588 16361 4817 SzaÄlvsb. Borås 7754 6800 943 1018 731 59 695 18000 6207 - - Mark 7319 6371 941 589 436 31 620 16757 5117 Ulricehanm 6012 5835 632 338 223 13 375 13428 4406 -

Örebro län 32246 26335 4284 2698 1806 131 2610 70110 23730 Hallsberg 7853 6740 1159 593 372 62 386 17165 5721 Karlskoga 4551 3552 667 412 268 21 419 9890 3488 Lindesberg 10134 7473 1226 694 513 27 781 20848 6416 Örebro 9708 8570 1232 999 653 21 1024 22207 8105

Östergötlands län 38214 35319 5346 3691 2154 242 5673 90639 31647

TOTALT 973931 765813 116099 88123 se443 82140 3542 2090331 760213

Bilaga 6

Helautomatiska vapen

Antal vapentillstånd, antal med personer innehavstillstând och för vilket ändamål tillståndet antal föreningar med beviljats, innehavstillstånd samt när tillstånden beviljats

är inhämtade under hösten 1996 Uppgifterna