Vapenlagen och EG

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Vapenlagen

Ä

64%

LMM 74W

Statens offentliga utredningar 1994:4 Justitiedepartementet

Vapenlagen

och

EG

Betänkande av Vapenlagsutredningen Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13532-9 Graphic Systems AB, Göteborg 1994 ISSN 0375-25034

Till statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Genom beslut den 4 februari 1993 bemyndigade regeringen chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med upp-

drag att se över vapenlagstiftningen.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 22 mars 1993 justitierâdet Jan Heuman att vara särskild utredare.

Som experter förordnades den 1 april 1993 sprâkexperten Gertrud

Berglund, hovrättsassessorn Anders Perklev och numera polismästa- Per-Åke Wiberg. ren Den 24 mars 1993 förordnades numera rådmannen Catarina Walldén att vara utredningens sekreterare.

Utredningen har antagit narrmet Vapenlagsutredningen. Utredningen får härmed överlänma betänkandet Vapenlagen och

EG.

Stockholm i januari 1994

Jan Heuman

Catarina Walldén

Innehållsförteckning

Sammanfattning 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till vapenlag 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Förslag till lag om ändring i lagen 1968:430 om mervärdesskatt 26

3. Förslag till lag om ändring i lagen 1988:254 förbud om beträffande knivar och andra farliga föremål 28 . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1992:1300 om krigsmateriel 29

Vårt uppdrag 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

EG-anpassning 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 36

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vapendirektivets motivering 38

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Definition av vapen och skjutvapen samt vissa frågor om systematik 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Det europeiska skjutvapenpasset 41

. . . . . . . . . . . . . . . Handel med skjutvapen 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förvärv, innehav och överlåtelse av skjutvapen 45 . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den språkliga och systematiska översynen av

vapenlagstiftningen 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vissa andra frågor 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 76 Återkallelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 av vapentillstånd 76 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 Överklagande av beslut enligt vapenlagen 81

. . . . . . . . .

4.4 Inköp och förvaring av ammunition, förvaring av vapen

samt ansvarsfrihet vid ammunitionsinnehav

4.5 Lasersikten

6 Innehållsförteckning

4.6 Samlarvapen 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Utbyte extra vapendelar 103 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Signalvapen 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.9 Târgasanordningar 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Paintballvapen 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Kostnadskonsekvenser 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Specialmotivering 117

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Kommittédirektivet 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2. Sammanställning över paragraferna i gällande vapenlag

och förslaget 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rådets direktiv den 18 juni 1991 kontroll av förav om

värv och innehav 91477EEG 147

av vapen . . . . . . . . .

4. Commission recommendation of 25 February 1993 on

the European Firearrns 93216EEC 161

pass . . . . . . . . .

Sammanfattning

Vår uppgift

Utredningens uppgift har varit att se över vapenlagstiftningen. I detta har ingått att undersöka vilka ändringar i denna behövs för att de som krav som ställs vid ett medlemskap i EG skall uppfyllas och att

utarbeta förslag till sådana ändringar. Vi har också haft i uppdrag att

göra en språklig och systematisk översyn av vapenlagen och att ta upp vissa andra frågor om vapenlagstiftningen.

EG-anpassningen

Utgångspunkten för en anpassning till EG:s bestämmelser har varit Romfördraget av âr 1957, den europeiska gemenskapens grundläggande rättskälla, och det direktiv EG:s ministerråd utfärdade den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen 91477EEG, nedan vapendirektivet. Frågan har varit den om svenska lagstiftningen på något sätt går utöver vad som enligt artikel 36 Romfördraget utgör godtagbara skäl för att inskränka den fria

rörligheten och om den uppfyller vapendirektivets krav kontroll av

skjutvapen och ammunition. Vår uppfattning är att den svenska vapenlagstiftningen inte går utöver vad som enligt artikel 36 Romfördraget utgör godtagbara skäl att inskränka den fria rörligheten. Vapendirektivet anger de minsta krav medlemsstaternas som

lagstiftning skall uppfylla när det gäller förutsättningar för att få

handla med, förvärva, inneha eller överlåta skjutvapen och vad som skall gälla vid förflyttning av skjutvapen. En högre skyddsnivå tillåts. Direktivet föreskriver en speciell procedur för jägare och tävlingsskyttar som utan särskilt införseltillstånd skall kunna mellan resa medlemsländerna med sina skjutvapen införda i ett europeiskt skjutvapenpass. Förfarandet med skjutvapenpass skall alltid kunna tillämpas med undantag för resor till en medlemsstat som förbjuder eller kräver tillstånd för innehav av vapnet i fråga. Vapenlagen håller en generellt sett hög skyddsnivå i förhållande till vapendirektivet. Ändrade bestämmelser för innehav inom av vapen

8 Sammanfattning

Sverige behövs bara för det fall någon som är bosatt i en annan EGmedlemstat söker tillstånd att här i landet förvärva ett sådant skjut-

enligt vapendirektivet skall tillståndspliktigt. Vi

vapen som vara

föreslår därför att det utöver sedvanliga villkor för vapentillstând då

skall krävas bevis medgivande från en behörig myndighet i hemom landet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreslås föreskrifter det närmare förfarandet. ge om Nya regler behövs för det fall att någon som är bosatt i Sverige önskar få medgivande från svensk myndighet för förvärv i en en

EG-medlemsstat av ett skjutvapen som enligt vapendirektivet

annan tillstândspliktigt. Samma bedömningsgrunder bör i huvudsak skall vara gälla i ett tillståndsärende rörande innehav av skjutvapnet i som Sverige. Ett sådant medgivande bör i och för sig kunna förenas med tillstånd att inneha vapnet inom Sverige. l sådan fall bör tillståndet ett förenat med villkoret att innehavaren skall anmäla till polismynvara digheten när vapnet förs in till Sverige. Vi föreslår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas ge föreskrifter om förfarandet. Förflyttningen skjutvapen mellan Sverige och andra EG-medav lemsstater bör enligt vårt förslag kunna ske så säkert och smidigt som

möjligt utifrån de krav som ställs i vapendirektivet.

Medborgare i EG-medlemsstater bör som huvudregel få ta med skjutvapen till Sverige först efter tillstånd från en svensk myndighet. För tillfällig användning vid jakt eller tävling bör medborgare i EG-

medlemsstater utan föregående tillstånd få ta med skjutvapen till

Sverige under förutsättning att vapnen är införda i ett europeiskt

skjutvapenpass. Sådana pass skall utfärdas av polismyndigheten

begäran den är bosatt här och som har tillstånd att här i landet av som inneha skjutvapen för jakt eller tävling. I de fall tillstånd att flytta ett skjutvapen från Sverige till en annan

medlemsstat krävs för att uppfylla vapendirektivets krav, skall på

begäran tillstånd att flytta vapnet kunna ges även om vapnet får föras ut ur landet tillståndsfritt.

Den språkliga och systematiska översynen av vapenlagstiftningen

Vi föreslår att vapenlagen ersätts en ny kapitelindelad vapenlag. av Vår strävan har varit att göra lagtexten så lättillgänglig som möjligt.

Därför har vi bl.a. skrivit korta paragrafer, tagit bort hänvisningar och

lyft bort vissa detaljbestämmelser vapenlagen. Vi förutsätter att de ur

borttagna reglerna kommer att tas in i vapenförordningen eller i någon

annan författning.

Sammanfattning 9

Vissa andra frågor

I vårt uppdrag har också ingått att ta del av vad som anförts i vissa motioner från riksmötet 199192 och som behandlats i ustitieutskottets J betänkande 199293:JuU4 samt överväga om någon eller några frågor som väckts genom motionerna bör föranleda ändringar i vapenlagen. Vi har därvid övervägt om nuvarande bestämmelser om återkallelse av vapentillstånd fyller godtagbara krav rättssäkerhet och funnit att så är fallet. l detta sammanhang har vi haft att överväga om nuvarande bestämmelser om överklagande av beslut enligt vapenlagen är tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt, särskilt med beaktande av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vi har kommit fram till att polismyndighetens beslut att avslå en ansökan om vapentillstånd eller om tillstånd att driva yrkesmässig handel, beslut att återkalla ett sådant tillstånd liksom beslut i fråga om inlösen av vapen eller ammunition bör kunna komma under domstolsprövning. Vi föreslår därför att polismyndighetens beslut i sådana frågor skall få överklagas till länsrätten. Kammarrätten skall få pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstillstånd. Kammarrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd skall få överklagas till regeringsrätten. Polismyndighetens beslut i andra vapenärenden får liksom för närvarande överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas. Vi har beträffande ammunition funnit att reglerna för förvärv genom ombud är befogade och bör bestå. Vi anser inte heller att det är påkallat att ändra bestämmelserna om ansvarsfrihet vid vissa otillåtna ammunitionsinnehav. Vi föreslår att tillstånd att inneha ammunition för annat ändamål än skjutning för att undvika onödigt krångel och besvär skall meddelas utan att en tidsfrist gäller för förvärvet av ammunitionen. Skjutvapen skall enligt vår uppfattning som regel tas om hand av innehavaren. Undantagsvis bör vapnen emellertid liksom för närvarande kunna förvaras hos någon annan. Vi föreslår att förvaringsreglerna för skjutvapen inte skall gälla för effektbegränsade vapen och vapen som gjorts varaktigt obrukbara. Lasersikten bör enligt vårt förslag omfattas av vapenlagen och få förvärvas först efter polismyndighetens tillstånd. Lasersikten som förvärvats före lagens ikraftträdande skall lösas in av staten. För lasersikten som löses in skall betalas ersättning med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet. Undantagsvis bör enligt vårt förslag tillstånd kunna ges att skjuta

10 Sammanfattning

med samlarvapen. Genom skrivelser som kommit in till utredningen har frågan väckts tillståndspliktiga vapendelar tillståndsfritt i vissa fall skall få bytas om ut och om viss nödsignalsutrustning skall få innehas utan tillstånd. Vi föreslår att tillståndspliktiga vapendelar som skrotas utan tillstånd skall få bytas mot nya likadana. Bytet skall anmälas till polismyndigheten. Däremot föreslår vi ingen ändring i tillståndsplikten för signalvapen. Sådana sprayer avsedda för självförsvar som innehåller tårgas eller andra tårretande ämnen bör omfattas av vapenlagens regler för skjutvapen. Sprayer som innehåller morfinliknande ämnen och som temporär bedövning eller förlamning bör också omfattas. ger en Sådana sprayer som innehåller ämnen som inte är irritationsframkallande, t.ex. livsmedelsfärg, bör däremot inte vara tillståndspliktiga.

Paintballvapen

Vår uppgift har innefattat att bedöma paintballvapnens farlighet och lämna förslag till hur dessa vapen skall regleras. Paintballvapen är en relativt ny företeelse i Sverige. De används vid stridsliknande spel och lekar. Det har inte kommit till vår kännedom att någon fått allvarligare skador vid paintballaktiviteter. Vi anser att paintballvapen får anses avsedda för målskytte och att sådana paintballvapen som har en begränsad effekt således inte är tillståndspliktiga enligt vapenlagen för den som fyllt 18 år. Paintballvapen med en högre anslagsenergi är tillståndspliktiga. Enligt vår uppfattning bör tillstånd att inneha sådana vapen meddelas synnerligen restriktivt. Verksamheten med paintballbehöver enligt vår uppfattning inte regleras med några särskilda vapen lagstiftningsåtgärder.

Kostnadskonsekvenser

De kostnader som föranleds av våra förslag om utfärdande av europeiska skjutvapenpass, medgivande av att personer bosatta i Sverige får förvärva skjutvapen i andra EG-medlemsstater och tillstånd att föra ut skjutvapen landet till en annan EG-medlemsstat bör fullt ur ut täckas avgifter. Samma gäller de kostnader som föranleds av av våra övriga förslag i tillståndsfrågor. Vi utgår från att våra förslag rörande domstolsprövningen och instansordningen endast kommer att medföra marginella kostnadskonsekvenser. Förslaget om prövningstillstånd i kammarrätten för vapenmål får antas medföra att vissa resurser frigörs. Eftersom lasersikten normalt varken förekommer vid jakt eller

Sammanfattning 11

tävling utgår vi från att det endast finns en tämligen begränsad mängd och att det föreslagna inlösenförfarandet därför skulle innebära endast en marginell kostnad för staten. Våra förslag kan således inte förutses medföra några beaktansvärda kostnadskonsekvenser.

Författningsförslag

Förslag till

Vapenlag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller skjutvapen och ammunition.

2 § Med skjutvapen förstås i denna lag vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel.

3 § Vad som gäller skjutvapen gäller också

a anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med

skjutvapen,

b obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjut-

vapen,

c start- och signalvapen som laddas med patroner,

d armborst,

e tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga

anordningar,

t slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor, trummor

till skjutvapen eller armborststommar med avfyrningsanordningar,

g anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med

elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta,

h anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan

ammunition än de är avsedda för, och

i lasersikten.

4 § Vad som sägs om skjutvapen gäller inte

a salutkanoner,

b skjutvapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner,

14 Författningsförslag

c bultpistoler avsedda för byggnadsarbete,

d andra arbetsverktyg avsedda för slakt eller för industriellt eller

liknande bruk, och

e skjutanordningar avsedda för livräddning eller liknande ändamål.

5 § Med ammunition förstås i denna lag patroner och projektiler till handvapen som lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändmedel till sådana patroner och projektiler.

6 § Bestämmelser om ammunition som räknas till explosiva varor eller som innehåller gift finns även i lagen 1985:426 om kemiska produkter och i lagen 1988:868 om brandfarliga och explosiva varor.

7 § Endast vissa bestämmelser i denna lag gäller

a hagel och andra massiva kulor,

b projektiler, avsedda för armborst eller för luft-, fjäder- eller harpunvapen,

c kolsyrepatroner,

d patronhylsor utan tändhatt avsedda för handvapen som lagen

tillämpas på, och

e patroner avsedda för start- eller signalvapen.

Dessa bestämmelser avser förvaring, 5 kap. 1-3 §§ och 11 kap. 2 § e, omhändertagande, 6 kap. 3 och 4 §§, inlösen, 7 kap. 1 och förverkande, 9 kap. 5 -

8 § Denna lag gäller inte staten.

9§ Bestämmelser om utförsel av krigsmateriel finns i lagen 1992: 1300 om krigsmateriel.

2 kap. Tillstånd

Tillstándsplikt

1 § Tillstånd krävs för att

a inneha skjutvapen eller ammunition,

b driva handel med skjutvapen, eller

c föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige.

Tillstånd krävs inte för den som har fyllt arton år, om vapnet är ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjut- ning eller ett harpunvapen, och - har en begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga

Författningsförslag 15

skjutvapen effektbegränsade vapen. Tillstånd krävs inte heller för verksamhet som omfattas av tillstånd enligt 3 eller 4 § lagen 1992:1300 om krigsmateriel.

Förutsättningar för tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition 2 § Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas

a enskilda personer,

b skyttesammanslutningar, dvs. skytteförbund, skyttekretsar eller

skytteföreningar som tillhör det frivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet,

c huvudmän för museer, om museet får statsbidrag enligt särskilda

föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som skall ingå i samlingarna, och

d auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning i samband med

bevakningsuppdrag till väktare som har meddelats tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen med ammunition.

3 § En enskild person får meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen om behov av vapnet föreligger. Tillstånd får också meddelas om vapnet huvudsakligen har prydnadsvärde, samlarvärde eller särskilt affektionsvärde för den sökande. I sådana fall får vapnet inte utan särskilt tillstånd användas för skjutning.

4 § Tillstånd att inneha ett skjutvapen får meddelas den som har den skjutskicklighet och utbildning som behövs och endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.

5 § Tillstånd att inneha skjutvapen skall meddelas endast för särskilt angivna ändamål. Tillståndet får förenas med villkoret att vapnet skall förvaras ett visst sätt eller att vapnet skall göras varaktigt obrukbart. Tillståndet får tidsbegränsas om det med hänsyn till särskilda omständigheter kan förutses att vapnet inte kommer att behövas varaktigt.

6§ Tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen utom start- eller signalvapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl.

7 § Om tillstånd att inneha skjutvapen meddelas någon som skall förvärva ett sådant vapen, gäller tillståndet under förutsättning att

16 Författningsförslag

förvärvet görs inom sex månader från dagen för tillståndet eller den längre tid som tillståndsmyndigheten bestämmer.

8 § Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning får utan tillstånd inneha ammunition till vapnet. Tillstånd att i andra fall inneha ammunition får meddelas enskilda personer samt skyttesammanslutningar och huvudmän för museer om det skäligen kan antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas.

9 § Skjutvapen eller ammunition får endast överlåtas till den som har tillstånd eller rått att inneha vapnet eller ammunitionen. Om arnmunition överlåts genom ombud skall ombudet ha eget vapentillstånd.

Tillstånd till handel med skjutvapen 10 § Tillstånd att driva yrkesmässig handel med skjutvapen får meddelas den som har de kunskaper som behövs och som anses vara ordentlig och pålitlig. Tillståndet får begränsas till att omfatta vissa

typer av skjutvapen eller ett visst antal gången. Tillståndet får

förenas med villkoret att vapnen skall förvaras på ett visst sätt.

Tillstånd att föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige 11 § För tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige gäller samma förutsättningar som för tillstånd att inneha vapnen enligt 2-6 §§. Tillstånd att föra in ammunition får meddelas den som har rätt att inneha sådan ammunition i Sverige.

12 § Införseltillstånd ger rätt att under den begränsade tid och för det ändamål som anges i tillståndet i Sverige inneha de skjutvapen och den ammunition som förts hit med stöd av tillståndet. Tillståndet gäller

under förutsättning att vapnen och ammunitionen förs in inom sex

månader från dagen för tillståndet eller den längre tid som tillstånds-

myndigheten bestämmer.

13 § Skjutvapen eller ammunition får föras in till Sverige utan särskilt tillstånd i följande fall:

a Enskilda personer får föra in sådana skjutvapen som de i Sverige

har rätt att inneha för eget bruk samt ammunition som lagligt sätt har förvärvats i Sverige. Detta gäller också sådana skyttesammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsföretag som kan meddelas tillstånd att inneha skjutvapen.

b Medborgare i medlemstaterna i Europeiska gemenskaperna och

i Sverige, Finland och Norge som inte är fast bosatta i Sverige får

Färfattningsförslag 17

föra in jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition från

medlemsstater i Europeiska gemenskaperna, Finland eller Norge till Sverige för tillfällig användning vid jakt eller tävling i Sverige. Vapnen och ammunitionen får i ett sådant fall under högst tre månader från dagen för införandet innehas utan tillstånd i Sverige av den som har fört in vapnen och ammunitionen.

14 § Endast den har tillstånd att föra in skjutvapen eller ammunisom tion får förvara dem på tullager eller i frihamn utan medgivande av länsstyrelse eller ta hand och i övrigt förfoga över vapnen eller om ammunitionen enligt 8 § första stycket tullagen 1987:1065 utan att de har förtullats. I övrigt gäller lagen 1973:980 om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

15 § Skjutvapen eller ammunition som resande fört med till Sverige

för personligt bruk men inte haft rätt att föra in får de åter föra ut, om

de anmält dessa i behörig ordning för tullmyndigheten. Vapen och ammunition tillfaller staten om de inte förs ut igen inom antingen fyra månader efter sådan anmälan eller den längre tid därefter som en Generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, en annan tullmyndighet i det enskilda fallet bestämmer. Iett sådant fall skall de behandlas de hade förklarats förverkade. som om

16 § Den har rätt att driva handel med skjutvapen får meddelas som tillstånd att till Sverige föra in sådana skjutvapen som omfattas av handelstillståndet.

Tillståndsmyndiglzet 17 § Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd enligt denna lag.

Register över vapeninnehav

18 § Polismyndigheten skall föra register över tillståndspliktiga

vapeninnehav och beslut enligt denna lag.

3 kap. Utlåning av skjutvapen l § Den har rätt att inneha skjutvapen får under högst två veckor som låna ut vapnet för samma ändamål som tillståndet avser.

2 § Ett skjutvapen får inte lånas ut till den som kan antas komma att missbruka vapnet.

18 Författningsförslag

3 § Vapen får lånas ut till den som är under arton år endast om

a vapnet skall användas vid en övning eller tävling äger

som rum

under uppsikt av en skyttesammanslutning, b låntagaren har fyllt femton år, vapnet skall innehas och användas under långivarens uppsikt och det inte är fråga ett enhandsvapen

om eller helautomatiskt vapen,

c utlåningen avser ett effektbegränsat vapen och vapnet skall

innehas och användas under långivarens uppsikt, eller

d utlåningen avser start- eller signalvapen skall användas vid

som tävling eller övning.

4 § Enhandsvapen och helautomatiska vapen får lånas ut endast för användning under långivarens uppsikt eller för övning eller tävling

som äger rum under uppsikt av en skyttesammanslutning. Detta gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett sådant

vapen eller i fråga om start- eller signalvapen.

5 § Om innehavet av ett skjutvapen kräver att den enskilde skall ha

avlagt skytteprov eller genomgått en viss utbildning eller på annat sätt

visat sig vara lämplig att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma krav. Detta gäller dock inte när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling skjutbana eller vid jakt under långivarens uppsikt.

6 § Vapenhandlare får låna ut skjutvapen till den fyllt arton år som för sådan provskjutning skjutbana som äger rum under uppsikt av

en skyttesammanslutning eller vapenhandlaren själv eller någon

annan person som har godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning.

Detta gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett sådant

vapen eller i fråga om start- eller signalvapen.

7 § Den som lånar ut skjutvapen till någon som är fast bosatt i stat en som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 av om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav skjutav

vapen den europeiska vapenkonventionen skall omedelbart anmäla

utlåningen till polismyndigheten, om inte låntagaren skall inneha och använda vapnet endast inom Sverige.

8 § Skjutvapen får inte lånas ut till den som har fått något skjutvapen förklarat förverkat eller tillståndet till innehav av skjutvapen återkallat,

om inte låntagaren ändå är berättigad att inneha den typ

vapen av som

Författningsförslag 19

lånet Detta hindrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd avser.

polismyndigheten lånas ut för övning eller tävling som äger rum

av

under uppsikt av en skyttesammanslutning.

4 kap. Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen

1 § Ett tillstånd upphör att gälla, den som innehar ett skjutvapen om

ändrar det så att det till funktions- eller verkningsgrad blir ett

väsentligt annorlunda Den som har tillstånd att driva handel vapen. med får dock vidta sådana åtgärder, om det ändrade vapnet vapen omfattas av tillståndet.

2 § Vid reparation skjutvapen får, utan särskilt tillstånd, förslitna av

eller på annat sätt oanvändbara slutstycken, ljuddämpare, eldrör,

pipor, stommar, lådor och trummor eller armborststommar med

avfyrningsanordningar bytas ut mot nya likadana vapendelar.

3 § Den har tillstånd att inneha slutstycken, ljuddämpare, eldrör, som pipor, lådor och trummor eller armborststommar med stommar,

avfyrningsanordningar får utan särskilt tillstånd byta ut dessa mot nya

likadana de lämnas för skrotning. Bytet skall anmälas till polisom myndigheten.

4 § För reparation, översyn eller skrotning får skjutvapen lämnas till

och tillfälligt innehas den får driva handel med sådana vapen av som

eller den polismyndigheten har godkänts att ta emot vapen för

som av

sådana åtgärder. För reparation eller översyn får ett vapen lämnas till den skulle ha rätt att låna och självständigt handha vapnet.

som

5 § Den lämnar ett vapen för skrotning skall senast inom en som

månad anmäla detta till polismyndigheten.

5 kap. Förvaring och transport av skjutvapen eller ammunition

1 § Den innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta som

hand och hålla dessa under sådan uppsikt att det inte är fara för att

om någon obehörig kommer dem.

2 § Skjutvapen eller ammunition skall förvaras i Säkerhetsskåp, under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt. förvaras i Säkerhetsskåp eller i något lika Om ett vapen inte annat

säkert förvaringsutrymme, skall en vapendel tas bort från vapnet så att det inte kan användas. Detta dock endast om någon vapendel kan tas

bort utan avsevärd svårighet. Vapen, vapendel och ammunition skall

20 Författningsförslag

förvaras var för sig. Dessa krav på förvaring gäller inte för start- och signalvapen och effektbegränsade vapen samt ammunition till sådana De gäller vapen. inte heller för vapen som gjorts varaktigt obrukbara.

3 § En innehavare som inte kan ta hand om sitt eller sin vapen ammunition får lämna över vapnet eller ammunitionen till någon annan för förvaring under högst tre år gången. Detta dock först efter skriftligt anmälan till polismyndigheten. Vapnet eller ammunitionen får dock inte förvaras hos en person är under arton år eller kan som som antas missbruka vapnen eller ammunitionen. Den hos vilken vapnen förvaras får inte använda vapnen utan tillstånd att inneha sådana vapen.

4 § Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen eller ammunition skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer vapnet eller ammunitionen.

5 § Den som för personligt bruk skall föra ut skjutvapen Sverige ur till en stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen skall före utförseln anmäla detta till polismyndigheten, vistelsen i den om främmande staten skall vara i mer än tre månader.

6 kap. Återkallelse tillstånd och omhändertagande

av av vapen och ammunition

Äterkallelse tillstånd av

1 § Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition eller föra att in skjutvapen eller ammunition till Sverige får återkallas, om

a tillståndshavaren visat att han är olämplig att inneha vapnet eller

ammunitionen,

b förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller

c det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

2 § Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen får återkallas, om

a tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller

en föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd lagen, av

b tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,

c förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller

d det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

Författningsförslag 21

Omhändertagande av vapen och ammunition

3 § Polismyndigheten får besluta att ett vapen med tillhörande ammunition skall tas hand om, om det finns risk att vapnet missbrukas, eller det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att återkallas och det finns särskilda omständigheter som kräver ett omhändertagande. Om risken för missbruk är överhängande, får vapen eller ammuni-

tion tas hand om även utan ett sådant beslut. Åtgärden skall skyndsamt

anmälas till polismyndigheten, som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå.

4 § Om det finns någon som har rätt att inneha och förfoga över det

tagits hand om skall varan lämnas tillbaka så snart det skäligen

som kan antas att det inte längre finns någon risk för missbruk.

7 kap. Inlösen av vapen och ammunition

l § Skjutvapen eller ammunition skall lösas in av staten, om

a tillståndet att inneha vapnet eller ammunitionen har återkallats

utan att dessa samtidigt har förklarats förverkade eller tagits i beslag,

b innehavaren har avlidit,

c ansökan har avslagits om tillstånd att inneha ett vapen eller

ammunition som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning, eller

d domstol har beslutat att ett vapen eller ammuntion som innehas

någon utan tillstånd inte skall förverkas eller åklagaren i ett sådant av fall har beslutat att inte föra talan om förverkande.

2 § Vapnet eller ammunitionen skall inte lösas in, om de lämnas för

skrotning eller överlåts till någon som har rätt att inneha vapnet eller

ammunitionen och om detta görs inom

a ett år från det att innehavaren avled, eller

b tre månader från det att tillståndet att inneha vapnet eller arnmuni-

tionen återkallades, ansökan om innehav avslogs eller beslut i förverkandefrågan meddelades av domstol eller åklagare eller beslaget hävdes. Vapnet eller ammunitionen skall inte heller lösas om ansökan om tillstånd att inneha vapnet görs inom samma tid. Avslås ansökan skall vapnet eller ammunitionen lösas in, om de inte inom tre månader från dagen för beslutet i tillståndsärendet överlåtits till någon som har rätt att inneha vapnet eller ammunitionen.

Polismyndigheten får medge förlängning av tidsfristerna, varje gång

med högst sex månader.

22 Födattningsförslag

3 § Innehavare av ett vapen eller ammunition skall lösas in år som

skyldiga att efter polismyndighetens beslut lämna över vapnet eller ammunitionen till polismyndigheten eller den myndigheten

som bestämmer. Om det finns tillståndsbevis eller andra motsvarande handlingar, skall även de länmas över.

4 § För vapen eller ammunition som löses in skall betalas ersättning

med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet.

8 kap. Vapen i dödsbo och konkursbo 1 § Skjutvapen som ingår i ett dödsbo eller ett konkursbo får utan särskilt tillstånd innehas av den som har tagit hand om boet.

2 § Om ett skjutvapen ingår i ett dödsbo eller ett konkursbo, får polismyndigheten besluta att vapnet tills vidare skall förvaras av myndigheten eller någon annan som myndigheten anvisar, när det finns särskild anledning till det. Den som har hand om boets egendom är i så fall skyldig att efter polismyndighetens beslut lämna över vapnet till den som skall förvara det.

3 § Bestämmelser om inlösen av vapen i dödsbo finns i 7 kap. 1 § b ochc,2§aoch3

9 kap. Ansvar och påföljd

l § Den som uppsåtligen innehar ett Skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon inte har rätt som att inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år. Om brottet anses som grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa,

döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den

som

uppsåtligen eller av oaktsamhet

a missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen genom att använda det

för något annat ändamål än det som tillståndet avser,

b bryter mot bestämmelsen om användning vid förvaring i 5 kap.

3 § andra stycket eller om transport i 5 kap. 4 § eller mot någon föreskrift om förvaring av vapen som meddelats med stöd denna lag, av

c bryter mot bestämmelserna om förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i fråga

om skjutvapen eller ammunition som innehas av skyttesammanslutningar, huvudmän för museer eller auktoriserade bevakningsföretag

Författningsförslag 23

eller i fråga om skjutvapen som innehas av vapenhandlare,

d innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer beslut

att lämna över ammunition för inlösen,

e överlåter ammunition till den som inte har rätt att inneha ammuni-

tionen, eller

f driver handel med skjutvapen utan tillstånd.

Ansvar för otillåtet innehav av ammunition skall inte dömas ut i ringa fall.

3 § Till böter döms den uppsåtligen eller av oaktsamhet undersom låter att a omedelbart föreskrivet sätt anmäla till polismyndigheten att ett skjutvapen lånas ut till någon som är fast bosatt i en stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen, bi förväg anmäla till polismyndigheten att ett skjutvapen för personligt bruk förs ut ur Sverige till en stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen, eller

c inom månad på föreskrivet sätt anmäla till polismyndigheten

en att ett vapen lämnats till skrotning.

4§ Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel av vapen eller ammunition och för försök till ett sådant brott finns i lagen 1960:418 straff för varusmuggling. om

5 § Ett vapen som innehafts, överlåtits eller lånats ut enligt l § eller som använts enligt 2 § a skall förklaras förverkat, om detta inte är uppenbart oskäligt. Även ammunition innehafts enligt 2 § d eller som överlåtits enligt 2 § e får förklaras förverkad, om detta inte är uppenbart oskäligt. I stället för vapnet eller ammunitionen kan vapnets eller ammunitionens värde förklaras förverkat.

6 § Rättegångsbalkens bestämmelser om beslag gäller även vid ett förverkande enligt denna lag. Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller endast då rätten utsatt en sådan tid.

10 kap. Överklagande

1 § En polismyndighets beslut enligt 2 kap. 2 och 10 §§ eller 6 kap. l och 2 §§ eller i fråga om inlösen av skjutvapen eller ammunition får överklagas hos länsrätten. Kammarrätten får pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstillstånd enligt 34 a § förvaltningsprocesslagen 1971:291.

24 Författningsförslag

En polismyndighets beslut i andra ärenden enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

2 § En polismyndighets, länsstyrelses och domstols beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas. En polismyndighets beslut om återkallelse av handelstillstånd skall dock gälla omedelbart endast i fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande får meddelas om det finns särskilda skäl.

11 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen bemyndigas att föreskriva att

a denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas i fråga om

föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet,

b bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. l § inte skall gälla innehav

av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän, personer som tillhör försvars-, civilförsvars- eller polisväsendet, om dessa är skyldiga att inneha vapnet för tjänsten, eller den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, -

c andra sammanslutningar än skyttesarnmanslutningar får

ges tillstånd att inneha skjutvapen,

d undantag får göras för vissa typer av vapen från skyldigheten att

till polismyndigheten anmäla

utlåning av skjutvapen till någon som är fast bosatt i en stat som har

tillträtt den europeiska vapenkonventionen, och utförsel av vapen ur Sverige till en stat som tillträtt konventionen, -

e undantag får göras från 2 kap. 1 § för innehav av skjutvapen

som lämnats över från staten till skyttesammanslutningar,

f andra än polismän får ta hand om vapen och ammunition enligt

6 kap. 3 § eller ta vapen och ammunition i beslag enligt 9 kap. 6

och

g anmälningsskyldighet till polismyndigheten i vissa fall skall gälla

för läkare som ansvarar för den psykiatriska vården av en patient som

är intagen sjukvårdsinrättning för vård av psykisk störning,

om patienten kan tänkas inneha ett skjutvapen som patienten inte bör inneha.

2§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva

a undantag från kravet tillstånd för att inneha start- eller

signalvapen,

Författningsförslag 25

b krav skjutskicklighet, utbildning, ålder och de villkor i övrigt

som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen,

c krav kunskap för att få tillstånd att driva handel med skjut-

vapen och vad som i övrigt skall gälla vid sådan handel,

d vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 4 kap. vid ändring,

reparation och skrotning av skjutvapen,

e krav för vapenhandlares, museers och skyttesammanslutningars

förvaring av andra vapen än effektbegränsade vapen och för skyttesammanslutningars förvaring av ammunition,

f de villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd enligt

denna lag,

g att ett europeiskt skjutvapenpass skall utfärdas begäran av den

som har tillstånd att inneha ett skjutvapen för jakt eller tävling i Sverige samt villkor för och förfaringssätt vid utfärdande av ett sådant pass,

h villkor för och förfaringssätt vid medgivande av att personer

bosatta i Sverige skall få tillstånd att förvärva skjutvapen i andra EGstater, och

i att den som förvärvat ett skjutvapen i Sverige och som är bosatt

i en annan EG-stat skall underrätta den staten om förvärvet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Genom lagen upphävs vapenlagen 1973:1176. Ett beslut enligt vapenlagen 1973:1176 gäller som beslut enligt denna lag. 4. I fråga överklagande av ett beslut som har meddelats före om lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser. Innehar någon vid lagens ikraftträdande ett lasersikte, får han fortfarande inneha siktet utan tillstånd till den 1 juli 1995 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts före den tidpunkten, till dess ansökan har blivit slutligt prövad. Avslås en ansökan om tillstånd att inneha ett lasersikte som innehafts vid lagens ikraftträdande skall lasersiktet lösas in av staten. För ett lasersikte som löses in skall betalas ersättning med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet.

26 Författningsfärslag

Förslag till Lag om ändring i lagen 1968:430 om

mervärdesskatt

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen 1968:430 om mervärdesskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § Redovisning av skatt för viss redovisningsperiod skall omfatta affärshändelser vilka redovisningsskyldighet har inträtt genom enligt 5 a Uppkommer förlust på fordran, för vilken utgående skatt har redovisats, får ett mot denna skatt svarande belopp avdragas i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i

redovisningen. Återtages vara med stöd av förbehåll återtagande-

om rätt enligt konsumentkreditlagen 1992:830 eller lagen 1978:599 om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får avdrag göras för vad säljaren vid avräkning gottskriver köparen för värdet den av återtagna varan, endast om det kan visas att köparen helt saknat rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till dennes förvärv av varan. Lämnas återbäring, bonus eller rabatt, icke annan som utgör s.k. villkorlig rabatt, i efterhand och förmånen skattepliktig avser omsättning, för vilken utgående skatt redovisats, får belopp motsvarande den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på den utgivna förmånen avdragas i den ordning gäller för den som skattskyldiges redovisning av utgående skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avdraget grundas kreditnota eller motsvarande handling. Av handlingen skall framgå minskningen både vederlag och skatt. av Handling som avses i tredje stycket skall ligga till grund även för avdrag för annan kundkreditering som avser skattepliktig omsättning. Uthyr eller upplåter den är skattskyldig enligt som 2 § tredje stycket, inom tre år från utgången det kalenderår under av vilket skattskyldighet inträtt enligt meddelat beslut, fastigheten eller del därav till annan än i 2 § tredje stycket, skall som anges beloppet av åtnjutna avdrag för ingående skatt för ifrågavarande fastighet eller del därav återföras. Sker sådan uthyrning eller upplåtelse sedan tre men inte sex år har förflutit från utgången det kalenderår av under vilket skattskyldighet har inträtt enligt meddelat beslut skall återföring göras med hälften av det belopp som nu sagts.

Författningsförslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs i femte stycket tillämpas även när fastighetsägaren tar uthyrd eller upplåten fastighet eller del därav i anspråk för användning i verksamhet som medför skattskyldighet samt när uthyrd eller upplåten fastighet säljs.

Återföring skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod under

vilken den skattepliktiga uthyrningen eller upplåtelsen har upphört

eller fastigheten har sålts. Exporteras en vara av det slag som anges nedan, skall den ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärvet av âterföras,

varan om

den skattskyldige inte visar att varan har innehafts endast av skatt-

skyldiga. De varor som avses är 1 andra varor än sådana som avses i 18 § fjärde stycket och som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina,

2 naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar,

3 varor, som helt eller till väsentlig del består av koppar, mässing, tenn, brons eller nysilver, 4 vapen med undantag av 4 vapen med undantag av

sådana skjutvapen som omfattas sådana skjutvapen som omfattas

av vapenlagen 1973:1176, av vapenlagen 0000:0000, 5 alster av bildkonst, 6 konstalster av glas, porslin eller annan keramik, 7 möbler, 8 fartyg eller luftfartyg.

Återföring enligt åttonde stycket skall ske i deklarationen för den

redovisningsperiod under vilken varan har exporterats. Redovisningen av skatt, som hänför sig till omsättning enligt punkt

2 första stycket g av anvisningarna till 2 § och som avser nyttjande

personbil, får anstå till den sista redovisningsperioden under det

av

kalenderår nyttjandet har skett.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

28 Författningsförslag

Förslag till ändring i lagen 1988:254 förbud Lag om om

beträffande knivar och andra föremål

farliga

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § I fråga om vapen och andra I fråga om vapen och andra föremål som vapenlagen föremål som vapenlagen 1973:1176 är tillämplig 0000:0000 är tillämplig på gäller föreskrifterna där i stället gäller föreskrifterna där i stället för denna lag. för denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Författningsförslag 29

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1992:1300 om krigsmateriel

Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen 1992:1300 om krigsmateriel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Krigsmateriel får inte tillverkas här i landet utan tillstånd av regeringen. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillståndskrav för ändring eller ombyggnad av ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i skjutvapen i de fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen 4 kap. 1 § vapenlagen 0000: 1973:1176, 0000, tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndig-

heter som inte är affärsverk.

4 § Verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel, upp-

finningar rörande krigsmateriel och metoder för framställning av sådan materiel får inte bedrivas här i landet utan tillstånd regeringen.

av

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller

stadigvarande vistas här får inte heller utom landet bedriva sådan verksamhet utan regeringens tillstånd. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana statliga myndigheter som inte är affärsverk. Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga

myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka

krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver innehavare av tillverkningstillstånd ha tillstånd enligt första eller andra stycket, om verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande av uppfinning eller metod för framställning av krigsmateriel till svenska statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller.

30 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen får meddela före- Regeringen får meddela före-

skrifter om undantag från till- skrifter om undantag från tillståndskravet enligt första och ståndskravet enligt första och andra styckena i fråga om sådan andra styckena i fråga om sådan handel med skjutvapen som handel med skjutvapen som regleras genom föreskrifterna i regleras genom föreskrifterna i vapenlagen 1973:1176 eller vapenlagen 0000:0000 eller sådan hantering av ammunition sådan hantering av ammunition eller annan explosiv vara som eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i regleras genom föreskrifterna i lagen 1988:868 om brandfarliga lagen 1988:868 om brandfarliga

och explosiva varor. och explosiva varor.

6§

Krigsmateriel får inte föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen, om inte annat följer av denna lag eller annan författning. I fråga om

programvara likställs med utförsel överföring till utlandet genom telekommunikation eller annat liknande sätt. I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om utförsel av skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket,

skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd, skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i

4. sådana jakt- och tävlings- 4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammu- skjutvapen och tillhörande ammunition som har förts in i landet i nition som har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen 1973:1176. 2 kap. 13 § b vapenlagen 0000.- 0000.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Vårt

uppdrag

Med stöd av regeringens bemyndigande den 4 februari 1993 dir.

1993:12 beslutade chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en

särskild utredare för att se över vapenlagstiftningen. Utredningen har antagit namnet Vapenlagsutredningen. Direktiven redovisas i sin helhet som bilaga 1 till detta betänkande. Utredningens uppgift har för det första varit att undersöka vilka

ändringar i vapenlagstiftningen som behövs för att uppfylla de krav som ställs vid ett medlemskap i EG och att utarbeta förslag till sådana

ändringar. Utgångspunkten för arbetet i denna del har varit dels rådets direktiv av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av

vapen 91477EEG, vapendirektivet, dels vad som i Romfördraget

stadgas om fri rörlighet mellan medlemsstaterna. Den svenska vapenlagstiftningen håller en generellt sett hög skyddsnivå i förhållande till vapendirektivet och därför har det visat sig att några väsentliga ändringar i reglerna för innehav av eller handel med vapen inte behövs inför ett svenskt EG-medlemskap. Frågan har i stället varit bl.a. vilka ändringar i regelsystemet som behövs för att

vapenlagstiftningen skall fungera i förhållande till övriga stater vid ett

medlemskap i EG, t.ex. vad gäller in- och utförsel av vapen. Särskilt har diskuterats i vilken utsträckning Sverige bör tillåta att tas in vapen

till landet utan prövning svensk myndighet. Vidare har ingått i

av en våra uppgifter att undersöka om den svenska vapenlagstiftningen till någon del kan antas utöver vad som enligt artikel 36 i Romfördraget utgör godtagbara skäl att inskränka den fria rörligheten. Företrädare för utredningen har i augusti 1993 sammanträffat med tjänstemän vid danska justitsministeriet i Köpenhamn och därvid informerats om anpassningen av den danska vapenlagstiftningen till vapendirektivet. Vi har under hand även inhämtat upplysningar om EG-anpassningen av den finska, isländska, norska, brittiska och tyska vapenlagstiftningen. Företrädare för utredningen har vidare i november 1993 besökt EGkommissionen i Bryssel och där träffat en tjänsteman vid den enhet inom kommissionen som bl.a. ansvarar för vapenfrågor. Därvid har vi fått upplysningar om medlemsstaternas anpassning av vapenlagstift-

32 Vårt uppdrag

ningen, t.ex. att hittills Tyskland, Danmark, Spanien, Frankrike, Grekland, Italien, och Storbritanien anpassat sin lagstiftning. Vi har också fått reda att tre s.k. expertmöten med tjänstemän från medlemsstarna har hållits med anledning av vapendirektivet och att därvid ett system av blanketter utarbetats för informationsutbyte staterna emellan. Utredningen har i gränskontrollfrågor m.m. samrått med den av regeringen i mars 1992 tillkallade interdepartementala arbetsgruppen med uppgift att utreda frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG-medlemskapsperspektiv. Vi har även samrått med Rikspolisstyrelsen, främst vad gäller tillståndsfrågor som uppkommer med anledning av vapendirektivet. Utredningens resultat i fråga om EG-anpassningen av vapenlagstiftningen redovisas i avsnitt

Utredningens andra uppgift har varit att göra en ingående språklig

och systematisk översyn av vapenlagen. Vapenlagens bestämmelser berör stor grupp människor med skiftande bakgrund. Därför ställs en höga krav på att bestämmelserna är överskådliga och lättillgängliga. Vapenlagen omfattar, både i sin nuvarande utformning och i vårt förslag, en stor mängd paragrafer. Vi har därför utgått från att överskådlighet och lättillgänglighet bäst främjas av en kapitelindelad lag, där de bestämmelser som hör samman kan samlas under olika kapitelrubriker. Vi har därför valt att föreslå en helt ny lag. Vi har i enlighet med kommittédirektivet övervägt Vapenlagens avgränsning i förhållande till andra författningar, t.ex. knivförbudslagen men grund lagtextens omfattning funnit att det inte bör komma i fråga av att införliva några andra föremål i lagens tillämpningsområde. Den språkliga och systematiska översynen av vapenlagen redovisas i avsnitt Utredningens tredje uppgift har varit att ta del av vad som anförts i vissa motioner från riksmötet 199192 och vid riksdagsbehandlingen dessa. I detta sammanhang har förvärv av ammunition, förvaring av av skjutvapen och ammunition samt ansvarsfrihet vid vissa ammunitionsinnehav behandlats. Vidare har frågan om tillståndsplikt för lasersikten övervägts liksom skott skall få skjutas med samlarom Efter det att skrivelser i saken överlämnats till utredningen har vapen. frågan tagits oanvändbara extra vapendelar tillståndfritt skall upp om bytas ut mot och viss nödsignalsutrustning skall få innehas nya om tillståndsfritt. Förutsättningarna för återkallelse av vapentillstånd har granskats i anslutning till att motionerna behandlats, liksom instanskedjan vid överklagande beslut enligt vapenlagen. Särskilt har beaktats de krav av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga som

Várt uppdrag 33

rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer på möjlighet till domstolsprövning.

Vi har i detta sammanhang övervägt hur târgasanordningar och

andra jämförliga anordningar bör bedömas. Statens Kriminaltekniska

laboratorium och Försvarets forskningsanstalt har på utredningens

begäran yttrat sig. Dessa frågor redovisas i avsnitt 4.

Vi har granskat förekomsten och användningen paintballvapen.

av Därvid har vi studerat vapen och ammunition vid Statens Kriminal-

tekniska laboratorium i Linköping och inhämtat underhandsupplysningar från olika skyttesammanslutningar samt EPSF European Paint

Sport Federation. Vårt arbete i denna del redovisas i avsnitt När vi i betänkandet hänvisar till en paragraf i gällande vapenlag

anges samtidigt motsvarande lagrum i förslaget inom parantes. Den 1 november 1993 trädde Maastrichtfördraget i kraft. Några

exakta regler har ännu inte formulerats i frågan Europeiska om

gemenskaperna EG i fortsättningen skall benämnas Europeiska unionen EU eller om båda benämningarna skall användas parallellt. Vi har därför valt att i betänkandet använda benämningen EG.

Utredningen har haft fem sammanträden. Den särskilde utredarens

bedömningar och förslag har i alla väsentliga delar omfattats

av experterna.

2 EG-anpassning

Våra bedömningar: Vapendirektivets presentationsteknik påverkar inte vapen- -

lagens utfomming. Istället bör direktivets kategoriindelning tas

in i en förordning. Den svenska vapenregleringen uppfyller vapendirektivets krav. Den svenska vapenregleringen är sådan att vapendirektivets -

efterlevnad främjas.

Den svenska vapenlagstiftningen går inte till någon del utöver vad som enligt artikel 36 i Romfördraget utgör godtagbara skäl att inskränka den fria rörligheten.

Våra förslag: Ett europeiskt skjutvapenpass skall utfärdas på begäran av den som är bosatt i Sverige och som har tillstånd att inneha ett

skjutvapen för jakt eller tävling. Passen, som utfärdas av

polismyndigheten, bör ha den av kommissionen rekommenderade utformningen och en tidsbegränsad giltlighetstid. En person som är bosatt i en annan medlemsstat och som söker tillstånd i Sverige att här förvärva ett skjutvapen ur kategori B dvs. ett skjutvapen som skall vara tillståndspliktigt enligt vapendirektivet skall, utöver sedvanliga villkor för

tillståndet, visa att vederbörlig myndighet i den stat där

sökanden är bosatt gett sitt medgivande. En person som är bosatt i Sverige och som söker tillstånd i - en annan av EG:s medlemsstater att där förvärva ett skjutvapen ur kategori B skall kunna få polismyndighetens medgivande till detta. Vid prövningen om medgivande skall ges bör samma bedömningsgrunder gälla som i ett vanligt tillståndsärende rörande innehav av skjutvapnet i Sverige. Ett sådant medgivande bör kunna förenas med ett tillstånd att inneha vapnet i Sverige.

36 E G-anpassning

Om är bosatt i en annan medlemsstat här i - en person som landet förvärvar ett skjutvapen ur kategori C dvs. ett skjutvapen som skall vara anmälningspliktigt enligt vapendirektivet skall vederbörlig myndighet i den stat där förvärvaren är bosatt underrättas. Polismyndigheten skall sända meddelande till Rikspolis- styrelsen sådana beslut som skall vidarebefordras till andra om medlemsstater. Rikspolisstyrelsen skall svara för den i direktivet stadgade underrättelseskyldigheten. Tillstånd skall som huvudregel krävas för att föra in skjut- vapen till Sverige. Medborgare i EG:s medlemsstater får föra in skjutvapen till - Sverige för tillfällig användning vid jakt eller tävling. Vapnen skall vara införda i ett europeiskt skjutvapenpass och inbjudan till jakten eller tävlingen skall kunna förevisas. För att en tillfredsställande kontroll över vapen och ammunition skall kunna upprätthållas skall uppgifter lämnas om bl.a. vapnet och om den inresandes adress under vistelsen i Sverige. Beslut utförsel skjutvapen skall kunna utfärdas även för - om av vapen som för personligt bruk tillståndsfritt får föras ut ur landet. Detta för att möjliggöra en förflyttning av ett skjutvapen från Sverige till sådan medlemsstat i EG som tillåter införsel en av vapen efter beslut endast av den stat vapnet lärrmar.

l Inledning

Romfördraget av år 1957 är den europeiska gemenskapsrättens grundläggande rättskälla. Den anger som EG:s primära uppgift att upprätthålla och vidmakthålla en gemensam marknad samt främja en ekonomisk utveckling i medlemsstaterna och närmare gynnsam förbindelser mellan dessa. Man brukar som Romfördragets mål bl.a. tala de fyra friheterna, nämligen fri rörlighet för varor, tjänster, om och kapital. Den fria rörligheten får inskränkas endast för personer vissa angivna ändamål, exempelvis allmän ordning och säkerhet. Inför ett medlemskap i EG måste Sverige anpassa sin lagstiftning så att den inte innehåller några andra hinder mot fri rörlighet än sådana som är godtagbara enligt fördraget. EG:s ministerråd utfärdade den 18 juni 1991 ett direktiv om kontroll förvärv och innehav vapen 91477EEG, nedan vapendirekav av tivet. Ett direktiv är, enligt Romfördraget, bindande för varje

E G-anpassning 37

medlemsstat som det riktar sig till såvitt gäller det resultat skall som uppnås. Valet av form och medel för att uppnå resultatet är emellertid överlåtet till landet. Anpassningen kan således ske på det vis bäst som

passar landets regleringsteknik, förvaltningstradition och rättssystem

i övrigt. Positiva åtgärder är inte något krav. Landet kan redan ha föreskrifter som svarar mot det begärda resultatet. Den svenska översättningen av vapendirektivet fogas till detta betänkande bilaga som Efter det att vi fick vårt uppdrag har EG:s ministerråd den 5 april

1993 utfärdat ett direktiv om harmonisering bestämmelserna

av om marknadsföring av och kontroll över explosiva ämnen för civilt bruk, Council directive 9315EEC of 5 April 1993 the harmonization of on

the provisions relating to the placing on the market and supervision of

explosives for civil Ingen medlemsstat har ännu hunnit uses. anpassa

sig till detta direktiv. Direktivet i artikel 10 förfaringssätt vid

anger

förflyttning av ammunition mellan medlemsstaterna. De angivna

procedurerna överensstämmer med dem enligt vapendirektivet som gäller för vapen. I övrigt skall enligt artikel lO i vapendirektivet bestämmelserna för förvärv och innehav ammunition av vara samma

som de som gäller för innehav av de skjutvapen ammunitionen är

som avsedd för. Vi har således uppmärksammat och i relevanta delar beaktat det nytillkomna direktivet. Det ingår i vårt uppdrag att undersöka om den svenska vapenlagstiftningen uppfyller vapendirektivets krav kontroll skjutvapen och av ammunition samt lämna förslag till nödvändiga ändringar. Det ingår

också att lämna förslag till sådana ändringar i regelsystemet

som behövs för att vapenlagstiftningen skall fungera i förhållande till andra

stater vid ett medlemskap i EG. Vi skall också undersöka den

om

svenska vapenlagsstiftningen till någon del går utöver vad enligt

som artikel 36 i Romfördraget utgör godtagbara skäl inskränka den fria att rörligheten. Vidare har att överväga vapenlagens definitioner om och systematik till någon del bör till innehållet i vapendirekanpassas

tivet. En sådan anpassning skulle syfta till att underlätta tillämpningen

av vapenlagen i förhållande till andra stater. Det ingår inte i vårt uppdrag att ta ställning till hur den i direktivet

stadgade uppgiftsskyldigheten gentemot andra stater praktiskt skall fullgöras. Denna fråga kommer enligt våra direktiv övervägas i

att annat sammanhang. Nedan redovisas först vad får uppfattas vapendirektivets som som målsättning eller motivering. Därefter redogörs för den presentationsteknik som använts i vapendirektivet. Sedan görs genomgång de en av krav som ställs vid överlåtelse, förvärv och innehav skjutvapen. av Huvudsakligen artikel för artikel jämförs vapendirektivets krav med

relevanta regler i vår vapenlagstiftning. l förekommande fall lämnar

E G-anpassning

vi ett förslag till ändringar i vapenlagstiftningen. Därefter behandlas vapendirektivets krav när vapen förflyttas mellan medlemsstaterna.

2.2 Vapendirektivets motivering

Inledningsvis anges i Vapendirektivet bl.a. att avvecklingen av den

systematiska gränskontrollen mellan medlemsländerna nödvändiggör att effektiva regler införs för att inom länderna kunna kontrollera förvärv och innehav av skjutvapen och även transport av sådana mellan medlemsstaterna. Det betonas att en delvis harmoniserad lagstiftning i dessa frågor kommer att öka förtroendet länderna emellan och att det därför kunde vara lämpligt att bestämma vilka kategorier av skjutvapen som privatpersoner inte alls får förvärva eller inneha eller som de får inneha endast med tillstånd eller efter anmälan. I ingressen deklareras vidare att det i princip inte bör vara tillåtet att ta med skjutvapen mellan länderna men att detta kan medges om ett förfarande antas länderna möjlighet att underrättelse om att som ger ett skjutvapen förs in i respektive land. Smidigare regler bör dock antas för jakt och tävlingsskytte för att inte inskränka den fria rörligheten mer än nödvändigt.

Vapendirektivet berör inte ländernas rätt att vidta åtgärder mot illegal vapenhandel och inte nationella bestämmelser om rätten att bära

eller jakt och tävling. Det gäller inte heller sådana förvärv vapen om och innehav av vapen som är förenliga med nationell rätt och som de väpnade styrkorna, polisen, offentliga myndigheter och inte avser heller sådana vapensarnlare och kulturella och historiska institutioner

som har statens godkännande för sin verksamhet. Vapendirektivet berör inte kommersiella överlåtelser av krigsvapen och ammunition till

sådana vapen. Vapendirektivet anger de minsta krav som medlemsstaternas

lagstiftning skall uppfylla men tillåter dessa att hålla en högre skyddsnivå. Den speciella procedur med europeiska skjutvapenpass

som avser jägare och tävlingsskyttar och som behandlas i direktivets

artikel 12 skall dock alltid kunna tillämpas med i artikeln angivna

begränsningar. Det kan redan nu sägas att vår vapenlagstiftning har en generell hög skyddsnivå i förhållande till direktivets bestämmelser.

E G-anpassning 39

2.3 Definition och

av vapen skjutvapen samt vissa frågor om systematik

Vår bedömning: Vapendirektivets presentationsteknik påverkar inte vapenlagens utfomming. I stället bör direktivets kategoriindelning tas in i en förordning.

Vapendirektivet

Enligt vapendirektivet utgörs dels skjutvapen, dels andra vapen av av vapen som i den nationella lagstiftningen definieras Det som vapen. är huvudsakligen skjutvapen som behandlas i direktivet. Vapendirektivets presentationstekniken är den att till skjutvapen räknas alla föremål som faller in under någon de specificerade av kategorier A D, vilka tas upp i bilaga I till vapendirektivet, eller som utgör en vital del av ett sådant skjutvapen, dvs. slutstycke, patronläge och pipa. De sistnämnda delarna räknas till samma kategori som vapnet i fråga. Till dessa kategorier hänvisas i vapendirektivets olika artiklar.

Utanför definitionen skjutvapen faller förmå] på

som ett godkänt sätt gjorts obrukbara, är gjorda uteslutande för larm, signalering, livräddning, slakt, harpunfiske eller industriellt eller tekniskt bruk eller antika eller reproduktioner anses vara av antika vapen. Vapendirektivets indelning i kategorier är följande:

Kategori A Förbjudna skjutvapen - Explosiva militära missiler och startlavetter,

2. automatiska skjutvapen,

skjutvapen maskerade som andra föremål,

4. ammunition med kroppsskyddspenetrerande projektiler, explosions-, eller brandprojektiler och projektiler för sådan ammunition, och

pistol- och revolveraniinunition med utvidgande projektiler och projektiler för sådan ammunition, med undantag för de fall då de skall användas till sådana vapen avsedda för jakt eller målskjutning som innehas av personer med rätt att bruka dem.

Kategori B Skjutvapen för vilka det krävs tillstånd - Halvautomatiska eller repeterande korta vapen,

E G-anpassning

2. korta med enkelskott med centralantändning, vapen korta med enkelskott med kantantändning, vars total längd vapen är mindre än 28 cm, 4. halvautomatiska långa skjutvapen, vars magasin och patronläge tillsammans kan innehålla mer än tre skott, 5. halvautomatiska långa skjutvapen vars magasin och patronläge tillsammans inte kan innehålla än tre skott och där laddningsmer mekanismen kan tas bort eller det inte är uteslutet att vapnet med hjälp vanliga verktyg kan omändras sådant sätt att magasin och av patronläge tillsammans kan innehålla mer än tre skott,

6. repeterande och halvautomatiska långa skjutvapen med slätborrade

lopp inte överstiger 60 cm i längd, och som 7. halvautomatiska skjutvapen för civilt bruk liknar vapen med som automatisk mekanism.

Kategori C Skjutvapen som skall anmälas -

Repeterande långa skjutvapen andra än de som står upptagna i

kategori B punkt 2. långa skjutvapen med räfflade lopp för enkelskott,

halvautomatiska långa skjutvapen som inte omfattas av kategori B

punkt 4 och - 4. korta för enkelskott med kantantåndning vars totala längd vapen inte är mindre än 28 cm.

Kategori D Andra skjutvapen - Enkelskotts långa skjutvapen med slätborrade lopp.

Den svenska vapenregleringen

I vapenlagen definieras skjutvapen i de inledande bestämmelserna och på ett allmänt sätt utifrån skjutvapnets grundläggande tekniska funktion. Med skjutvapen således enligt 1 § vapenlagen l kap.

avses 2 § med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler vapen kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel. Vissa uppräknade föremål behandlas uttryckligen som skjutvapen medan vissa andra sätt undantas från bestämmelserna om skjutvapen. samma Det skall påpekas att vissa vapenlagen inte är tillämplig vapen som

EG-anpassning 41

på regleras i andra författningar, t.ex. i lagen 1988:254 förbud

om beträffande knivar och andra farliga föremål och förordningen 1990:415 om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål. Vapendirektivet är i viss del tillämpligt även på dessa vapen.

Enligt vapenlagen föreligger en principiell tillståndsplikt oavsett

vilket skjutvapen eller vilken ammunition ansökan som avser. Prövningen görs regelmässigt efter samma grunder, främst en behovsprövning och en bedömning av om vapnet kan antas komma att missbrukas. Vapnen delas i detta sammanhang in efter användningsområde och farlighetsgrad. Således specificeras skjutvapnen på ett sätt i viss mån är som

jämförligt med vapendirektivets bl.a. i samband med att det i 5 och

6 §§ vapenförordningen 1974:123 vilka kunskapskrav anges som gäller för innehav av vissa typer av vapen och när behov ett av skjutvapen skall anses föreligga. Med denna regleringsteknik finns enligt vår uppfattning för närvarande inte behov av en kategoriindelning av vapendirektivets slag. Enligt vår uppfattning skulle det av praktiska och i viss mån

pedagogiska skäl kunna vara påkallat att vid ett EG-medlemskap anpassa vapenlagen och vapenförordningen till vapendirektivets

kategoriindelning av skjutvapen. En sådan anpassning skulle främja en enhetlighet i normgivningen. Emellertid har systematiken och

terminologin i vapenlagen och vapenförordningen lång tradition och

får antas vara väl kända bland dem som berörs regleringen. Därför av

föreslår vi i stället att det i förordning vapenförordningen eller

en - en

särskild förordning för förvärv, innehav och förflyttning skjutvapen

av för personer som är bosatta i en av EG:s medlemsstater tas in - en

bestämmelse som anger vapendirektivets kategoriindelning och

att en

hänvisning till denna indelning görs i de regler som berörs av den.

2.4 Det

europeiska skjutvapenpasset

Vårt förslag: Ett europeiskt skjutvapenpass skall utfärdas på

begäran av den som är bosatt i Sverige och har tillstånd att som inneha ett skjutvapen för jakt eller tävling. Passen, utfärsom das av polismyndigheten, bör ha den av kommissionen rekom-

menderade utformningen och en tidsbegränsad giltlighetstid.

Vapendirektivet

Det europeiska skjutvapenpasset är ett personligt dokument enligt som artikel 1 punkt 4 begäran skall utfärdas medlemsstaternas av

42 EG-anpassning

myndigheter personer som legalt förvärvar och använder skjut- I passet skall de skjutvapen innehavaren förvärvar och vapen. använder föras in liksom förändringar i vapeninnehavet eller i vapnens egenskaper samt förlust eller stöld av vapnen. Passet skall ha en

giltighetstid högst fem år. Tiden skall kunna förlängas. Om endast vapen ur kategori D förs in i passet skall den längsta giltighetstiden

tio år. Den som använder vapnet skall alltid medföra passet. vara I bilaga 2 till vapendirektivet anges att följande upplysningar måste framgå av passet:

a innehavarens identitet,

b identifikationsuppgifter avseende vapnet eller skjutvapnet, med an-

givande av vapendirektivets kategoribeteckning,

c passets giltighetstid,

d ett avsnitt för tillstånd m.m. att användas av den medlemsstat som

utfärdat passet, avsnitt för inresetillstånd användas andra med-

e ett m.m. att av

lemsstater, och

f anmärkningar.

Av anmärkningarna som avses under f skall framgå att passet bara

innebär en rätt att medföra ett eller flera skjutvapen ur kategori B, C eller D till annan medlemsstat som förhand gett tillstånd till en detta. Sådana tillstånd får anges i passet. Det skall också framgå att förhandstillstånd för förflyttning av skjutvapen i princip inte är nödvändigt för att resa till en jakt när det

gäller skjutvapen ur kategorierna C och D eller till en tävling när det

gäller C och D. Skjutvapnen skall då vara införda i ett pass och skälet för resan kunna styrkas. I förekommande fall skall det särskilt föreskrivet sätt framgå att medlemsstat har underrättat de andra medlemsstaterna om att en innehav vissa skjutvapen kategorierna B, C eller D är förbjudna av ur eller underkastade tillståndsplikt. EG-kommissionen har utfärdat en rekommendation avseende en enhetlig utformning av passet, Commission recommendation of 25 February 1993 the European Firearms pass 93216EEC. Enligt on rekommendationen motiveras passet av en strävan att förenkla den fria rörligheten för dem som vill delta i jakt eller tävling inom gemenskapen. En logotyp är enligt rekommendationens inledning gemensam ett påtagligt tecken att denna målsättning uppnåtts. En enhetlig utformning innebär också att passet omedelbart känns igen av de myndigheter som skall granska det i de olika medlemsstaterna. Granskningen underlättas av en gemensam ordningsföljd och num-

EG-anpassning 43

rering av rubrikerna i passet och att en ordlista ingår. Rekommenda-

tionen på engelska språket med förebild till ett europeiskt skjutvapen-

pass fogas till betänkandet som bilaga 4.

Den svenska vapenregleringen

Ett europeiskt skjutvapenpass skall enligt vapendirektivet på begäran utfärdas av medlemsstaten. Passet är nämnts främst avsett att som

förenkla den fria rörligheten för jägare och tävlingsskyttar. Vi föreslår därför att vapenlagen vid ett svenskt EG-medlemskap kompletteras så

att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas föreskriva att ett pass skall utfärdas begäran den är bosatt av som i Sverige och som har tillstånd att här i landet inneha ett skjutvapen för jakt eller tävling. Bemyndigandet bör omfatta att föreskriva villkor för och förfaringssätt vid utfärdande av ett sådant pass. Passet bör ha en giltighetstid om fem år men bli ogiltigt i förtid om innehavarens vapentillstånd återkallas. Om ett pass vid utfärdandet är avsett för endast skjutvapen ur kategori D kan dess giltighetstid bestämmas till

tio år. Om innehavaren senare önskar föra in även skjutvapen andra

ur kategorier i passet kan det återkallas och ersättas ett nytt med fem av års giltighet. Passet bör få den kommissionen rekommenderade utav

fommingen. Passet skall återlämnas för makulering till den utfärdande

myndigheten när giltighetstiden gått ut eller återkallelse skett. Det är polismyndigheten som är tillstånds- och registerrnyndighet i vapenfrågor och praktiska skäl talar därför att polismyndigheten även

utfärdar det europeiska skjutvapenpasset.

2.5 Handel med

skjutvapen

Vår bedömning: Den svenska vapenregleringen uppfyller

vapendirektivets krav.

Vapendirektivet

Varje medlemsstat skall enligt artikel 4 första stycket, åtminstone när det gäller vapen eller ammunition ur kategorierna A och B, kräva

tillstånd för den som utövar yrkesmässig vapenhandel inom landet. Tillståndsgivningen skall minst grundas den sökandes personliga och yrkesmässiga hederlighet. Om det är fråga om en juridisk person skall prövningen avse företagsledaren. De länder som inte kräver tillstånd för handel med föremål ur kategorierna C och D skall i stället göra sådan handel anmälningspliktig.

44 E G-anpassning

Den svenska vapenregleringen

I svensk rätt regleras handel med skjutvapen i vapenlagen, vapenförordningen och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen.

Bl.a. gäller följande. Enligt 18 § vapenlagen 2 kap. 10 § får tillstånd att driva yrkesmässig handel med skjutvapen meddelas den

som har de kunskaper som behövs och som anses vara ordentlig och

pålitlig. För handel med skjutvapen som drivs juridisk

av en person skall enligt 25 § vapenförordningen finnas föreståndare är en som godkänd av polismyndigheten och för att rörelsen drivs som ansvarar

riktigt. Förfarandet vid tillståndsprövningen regleras i 24 § vapenför-

ordningen. Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter krav om

på kunskap för att driva handel med skjutvapen.

De svenska reglerna fyller väl vapendirektivets krav.

Vapendirektivet

Enligt artikel 4 andra stycket skall en vapenhandlare föra register över

de skjutvapen han tar emot eller lämnar ut och som ingår i kategorier-

na A, B eller C. Av registeruppgifterna skall framgå sådana kännetecken för vapnet som medför att det kan identifieras, särskilt typ,

märke, modell, kaliber och tillverkningsnummer. Vidare skall skall

registret uppta namn och adress avseende leverantörer och förvärvare

av vapnen. Vapenhandlaren skall bevara registeruppgifterna i fem år,

även efter det att verksamheten upphört. Medlemsstaterna skall utöva regelbunden kontroll över reglernas efterlevnad.

Den svenska vapenregleringen Enligt 27 § vapenförordning skall vapenhandlare skriftligt rekvirera en

de skjutvapen han avser att förvärva och föra särskild inköpsför-

en

teckning över rekvisitionerna. Sålda vapen skall enligt 28 § samma förordning antecknas i en särskild försäljningsförteckning. Förteck-

ningarna skall förvaras under tio år från den dag då sista anteckningen

gjordes. Läggs rörelsen ned skall förteckningarna överlämnas till polismyndigheten.

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen, RPS FS 1986:24 FAP 551-4, skall inköpsbok innehålla förutom överlåtarens resp. köparens och adress, vapnets typ, namn

kaliber, fabrikat märke och tillverkningsnummer. Detta överens-

stämmer med vad som skall anges enligt EG:s krav med undantag för att det inte uttryckligen krävs att vapnets modell skall antecknas. Ordet modell uppfattas ofta som en synonym till typ.

EG-anpassning 45

Enligt vår mening fyller reglerna i vapenförordningen och i Rikspolisstyrelsens författningssamling väl kraven i vapendirektivet,

även när det gäller att ett vapen skall kunna identifieras genom de anteckningar förs i en vapenhandlares register. Det kan möjligen som finnas skäl att överväga en anpassning av uttrycksättet i Rikspolisstyrelsens författningssamling så att det i detta sammanhang överens-

stämmer med vapendirektivets.

2.6 Förvärv, innehav och överlåtelse av skjutvapen

Vårt förslag: En som är bosatt i en annan medlemsstat och som - person söker tillstånd i Sverige att här förvärva ett skjutvapen ur kategori B dvs. ett skjutvapen som skall vara tillståndspliktigt

enligt vapendirektivet skall, utöver sedvanliga villkor för

tillståndet, visa att vederbörlig myndighet i den stat sökanden är bosatt gett sitt medgivande. En är bosatt i Sverige och som söker tillstånd i en - person som EG:s medlemsstater att där förvärva ett skjutvapen ur annan av kategori B skall kunna få polismyndighetens medgivande till detta. Vid prövningen av om medgivande skall ges bör samma bedömningsgrunder gälla i ett vanligt tillståndsärende som rörande innehav av skjutvapnet i Sverige. Ett sådant medgivande bör kunna förenas med ett tillstånd att inneha vapnet i Sverige. Om är bosatt i en annan medlemsstat här i - en person som landet förvärvar ett skjutvapen ur kategori C dvs. ett skjutanmälningspliktigt enligt vapendirektivet vapen som skall vara skall vederbörlig myndighet i den stat där förvärvaren är bosatt underrättas . Polismyndigheten skall sända meddelande till Rikspolisstyrel- sådana beslut som skall vidarebefordras till andra medsen om

lemsstater. Rikspolisstyrelsen skall svara för den i direktivet

stadgade underrättelseskyldigheten.

Vapendirektivet Medlemsstater skall enligt artikel 5 första och andra styckena bara ge tillstånd att förvärva och inneha skjutvapen som hör till kategorierna

B, C och D till den som fyllt 18 år. Åldersgränsen gäller inte när

vapnet skall användas till jakt eller tävling. Vad gäller skjutvapen ur

kategori B skall sökanden ha giltliga skäl have good cause och

E G-anpassning

förutsättas inte utgöra en fara för sig själv eller för allmän ordning och säkerhet. Tillståndet får enligt artikel 5 tredje stycket återkallas om någon de sistnämnda förutsättningarna inte längre är uppfylld. av Tillfälliga överlåtelser behandlas nedan i artikel 9 .

Den svenska vapenregleringen I svensk rätt regleras frågor om tillstånd att inneha skjutvapen i huvudsakligen i vapenlagen och vapenförordningen. Enligt 9 § första och andra styckena vapenlagen 2 kap. 3 och 4 §§ får en enskild person meddelas tillstånd att inneha skjutvapen om han behöver vapnet. Om vapnet har prydnadsvärde, samlarvärde eller särskilt affektionsvärde för sökanden får tillstånd också ges. Vapnet får då inte användas för skjutning. Tillstånd får meddelas endast om det kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.

I 5 § vapenförordningen anges de särskilda tillståndskrav som gäller

för innehav av skjutvapen för skjutning, bl.a. vad gäller sökandens ålder. Under vissa villkor kan tillstånd att inneha annat målskjutningsän enhandsvapen, helautomatiskt vapen eller kolsyre-, luft-, vapen eller fjädervapen ges den som är under 18 år. I övrigt skall sökanden ha fyllt 18 år för att få vapentillstånd. För innehav av skjutvapen för annat ändamål än skjutning stadgas

i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstift-

ningen RPS FS 551-3 att endast den som uppnått straffmyndig ålder, dvs. fyllt 15 år, bör få tillstånd att inneha skjutvapen. I övrigt saknas regler om åldersgräns. Det kan därför ifrågasättas om vid ett svenskt

EG-medlemskap vapenförordningen bör kompletteras med en

bestämmelse om att sökanden skall ha fyllt 18 år för att få tillstånd att inneha skjutvapen med samlar-, prydnads- eller affektionsvärde för annat ändamål än skjutning. Av vapendirektivets inledning framgår emellertid som nämnts att direktivet inte gäller sådana förvärv eller innehav är förenliga med nationell rätt och som bl.a. av vapen som avser samlare som ägnar sig vapen och som har statens godkännande för sin verksamhet. Ett tillstånd att inneha ett skjutvapen

med samlar-, prydnads- eller affektionsvärde innebär att vapnet inte

får användas för skjutning. Det innebär också att innehavarens befattning med vapnet är godkänd av staten och enligt vår mening således faller utanför vapendirektivets område. Därför skulle ingen ändring av vapenregleringen i detta hänseende behövas. Reglerna återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen finns i om 29 § vapenlagen 6 kap. 1 §. Ett sådant tillstånd får återkallas när förutsättningarna för det inte längre finns, vilket bl.a. innefattar att det visats att tillståndshavaren är olämplig att inneha vapnet.

EG-anpassning 47

I dessa delar fyller således de svenska reglerna vapendirektivets krav.

Vapendirektivet

Medlernsstater får enligt artikel 5 fjärde stycket inte förbjuda personer bosatta inom deras territorier att inneha ett som förvärvats i en vapen medlemsstat, de inte förbjuder förvärv av samma vapen annan om inom sitt eget territorium.

Den svenska vapenregleringen

De svenska regler närmast motsvarar direktivets krav i denna del som finns i 14 och 15 §§ vapenlagen 2 kap. ll och 12 §§. Dessa innebär

att i princip krav ställs för att få föra in vapnet i landet som

samma få inneha det här. Således kan med gällande bestämmelser inte för att

ett vapeninnehav olagligt enbart på den grunden att vapnet

vara förvärvats i ett annat land.

Även i denna del är vapenlagen förenlig med vapendirektivet.

Vapendirektivet

Medlemsstaterna skall enligt artikel 6 vidta alla lämpliga åtgärder åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav av sådana vapen och sådan ammunition hör till kategori A. Tillstånd får emellertid ges som

i särskilda fall special cases det inte strider mot allmän ordning

om och säkerhet.

Den svenska vapenregleringen

Förvärv och innehav dessa typer vapen och ammunition är av av

enligt vår vapenreglering föremål för samma typ av tillståndsprövning

och ammunition i övrigt. Tillstånd att inneha helautomasom vapen tiskt eller enhandsvapen utom start- eller signalvapen får dock vapen enligt 9 § tredje stycket vapenlagen 2 kap. 6 § meddelas endast om

det finns synnerliga skäl.

En kunskaps- och behovsprövning enligt reglerna i 5a och 6 §§

vapenförordningen görs således oavsett skjutvapnets kategoritillhörighet. För kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen utom

enhandsvapen krävs att sökanden skall ha fyllt 20 år. Undantag kan göras det finns särskilda skäl. Sökanden skall vara ordinarie om hemvärnsman inom det allmärma hemvärnet eller driftvärnet eller aktiv

medlem i skytteförening, förening för frivillig befälsutbildning eller motsvarande organisation samt ha automatskyttemärke i guld. Tillstånd kan också sökanden behöver vapnet i sin tjänst eller för sin

ges om

E G-anpassning

tjänst behöver ett annat vapen än tjänstevapnet för att bibehålla eller

utveckla sin skjutskicklighet. Den som får tillstånd att inneha ett visst

vapen får även inneha ammunition till vapnet. Bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen fyller enligt vår mening väl kravet tillräckliga åtgärder att förhindra förvärv och innehav och ammunition som hör till kategori A. av vapen

Vapendirektivet Enligt artikel 7 får skjutvapen ur kategori B inte förvärvas eller innehas i medlemsstat utan den statens tillstånd. Tillstånd att en förvärva sådana skjutvapen får inte ges utan föregående medgivande från den medlemsstat förvärvaren är bosatt Den medlemsstat som innehavaren är bosatt i skall underrättas om att tillstånd getts att inneha skjutvapen ur kategori B. Tillstånd avseende förvärv och innehav av skjutvapen får ges i ett gemensamt beslut.

Den svenska vapenregleringen

Skjutvapen får, oavsett kategori, inte förvärvas eller innehas utan tillstånd i Sverige. Det finns för närvarande inte i förhållande till något främmande land bestämmelse liknande den att medgivande från den en stat som den tillståndssökande är bosatt i skall föreligga innan

vapentillstånd Som jämförelse kan emellertid nämnas att enligt

ges.

den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av

av

enskilda införskaffande och innehav av skjutvapen den

personers europeiska vapenkonventionen, till vilken Sverige har anslutit sig, föreligger underrättelseskyldighet i förhållande till de länder som en anslutit sig till konventionen. När någon med stöd av vapenlagen lånar ut ett skjutvapen till en person som är bosatt i en konventionsansluten stat skall således enligt 59§ vapenförordningen Rikspolisstyrelsen sända underrättelse till behörig myndighet i den staten. Samma regel gäller då någon från Sverige medför ett skjutvapen för personligt bruk till konventionsstat om vistelsen där skall vara i mer än tre en annan månader. Av de länder som anslutit sig till konventionen är Danmark, Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Portugal även medlemmar i EG. Olika lösningar kan väljas för att uppfylla vapendirektivets krav att medgivande skall föreligga från den stat sökanden är bosatt i innan vapentillstånd ges. En tänkbar är att för förvärv av alla kategorier av skjutvapen kräva sådant medgivande. Undantag skulle då göras för skjutvapen som inte är tillståndspliktiga i den stat där sökanden år bosatt. En sådan reglering har å sidan fördelen av enhetlighet i ena behandlingen av olika skjutvapen och kan därför kanske vara enklare

E G-anpassning 49

och motivera. Å andra sidan medför den viss onödig både att hantera

byråkrati vilket vi i övrigt försökt undvika i våra förslag. Därför bör

enligt vår mening, vid svenskt EG-medlemskap, regeringen eller ett

myndighet regeringen bestämmer i stället föreskrifter med i

den ge huvudsak följande innehåll. Om bosatt i en annan meden person lemsstat i Sverige söker tillstånd att här förvärva ett skjutvapen ur kategori B, skall utöver sedvanliga villkor för tillståndet, krävas att sökanden in bevis föregående medgivande från vederbörande ger om myndighet i den staten till tillståndsmyndigheten. Föreskriften omfattas

bemyndigandet i 48 § vapenlagen 11 kap. 2 §

av det fallet, bosatt i Sverige söker tillstånd För motsatta att en person i EG:s medlemsstater att förvärva ett skjutvapen ur en annan av

kategori B bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

föreskrifter villkor för och förfaringssätt vid

bemyndigas ge om medgivande förvärvet. Polismyndigheten bör i sin egenskap av

av

tillståndsmyndighet i vapenärenden vara den myndighet som prövar frågor medgivande skall Samma bedömningsgrunder bör gälla

om ges.

vid sådan prövning i ett vanligt tillståndsärende rörande

en som innehav skjutvapnet i Sverige. av Ett medgivande från svensk sida att person bosatt här får förvärva en skjutvapen i EG:s medlemsstater kan i och för sig ett en annan av förenas med ett tillstånd att inneha vapnet i Sverige. Därvid bör

emellertid uppmärksammas att regionala skillnader i djurliv och kultur

kan medföra sökande kan ha beaktansvärda behov av ett att en anses skjutvapen för jakt visst villebråd i annan medlemsstat t.ex. en under det att villebrådet i fråga inte får jagas i Sverige och att behov den grunden således inte föreligger här. I sådan situation bör en

medgivande att förvärva skjutvapnet i den andra medlemsstaten

ges inte tillstånd att inneha det i Sverige. men Om medgivande att förvärva skjutvapen i en annan medlemsstat ett förenas med tillstånd att inneha skjutvapnet i Sverige bör tillståndet ett

förenas med villkoret att innehavaren anmäler till polismyndigheten

förs in till Sverige. Regeringen eller den myndighet när vapnet regeringen bestämmer bör närmare föreskrifter om förfarandet. ge

Det ingår i vårt uppdrag att föreslå vilken eller vilka myndigheter skall för den i direktivet stadgade uppgiftsskyldigheten

som svara Enligt förevarande artikel skall den medlemsstat gentemot andra stater. bosatt i annan sådan stat tillstånd att inneha ett som ger en person en

skjutvapen kategori B underrätta den staten om beslutet. Vi har

ur föreslå den ordning råder i Danmark. I samband med övervägt att som tillstånd den är bosatt i annan medlemsstat att inneha att ges som en

skjutvapen sänder den danska polismyndigheten underrättelse om beslutet direkt till den berörda myndigheten i den staten. Motsvarande

EG-anpassning

ordning råder i Frankrike och Italien. Enligt vår uppfattning är emellertid den mest ändamålsenliga ordningen för att polismyndigoss

heten i stället sänder meddelande om beslutet till Rikspolisstyrelsen, som får till uppgift att svara för att uppgiftsskyldigheten fullgörs. Därmed skulle sådan uppgiftsskyldighet i civila vapenärenden

som grundar sig på folkrättsliga förpliktelser samlad på myndighet. vara en Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför ge föreskrifter med nyss nämnt innehåll. Det bör kunna ske utan

bemyndigande genom lag se RF 13.

Vapendirektivet

Enligt artikel 8 skall innehav i medlemsstat skjutvapen en av ur kategori C anmälas till myndigheterna i den staten. Det ankommer på envar medlemsstat att se till att alla sådana anmäls på förevapen skrivet sätt inom ett år från det att artikeln införlivats i den nationella rättsordningen. Varje överlåtelse av skjutvapen kategori C skall anmälas till ur myndigheterna i den medlemsstat där transaktionen äger rum. Anmälan skall innehålla de uppgifter krävs för att vapnet och som

förvärvaren skall kunna identifieras. Om skjutvapnet överlåtits till

en person som är bosatt i en annan medlemsstat så skall den staten underrättas om händelsen både av transaktionsstaten och förvärvaren. av En medlemsstat som förbjuder eller kräver tillstånd för förvärv eller

innehav av skjutvapen ur kategori B, C eller D inom sitt territorium

skall underrätta de andra medlemsstaterna detta. Dessa skall föra om

in en upplysning om förbudet eller tillståndsplikten i de skjutvapenpass

som utfärdas för vapen av ifrågavarande slag.

Den svenska vapenregleringen

Alla skjutvapen omfattas av tillståndsplikten i vapenlagen. Vapendirektivets minimikrav anmälningsskyldighet för innehav vissa skjut-

av vapen är därigenom uppfyllt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör föreskriva hur det skall till då medlemsstat skall underrättas en annan

om att en person bosatt där har förvärvat ett skjutvapen kategori C

ur

i Sverige. Det bör som nyss anförts kunna ske utan bemyndigande

genom lag se RF 8:13. Föreskriften bör innebära att den tillstånds-

givande myndigheten, på samma sätt när det gäller skjutvapen

som ur kategori B, skall underrätta Rikspolisstyrelsen beslutet om så att

Rikspolisstyrelsen därefter kan fullgöra uppgiftsskyldigheten. I

vapendirektivet anges att inte bara den medlemsstat förvärvet skett i

utan även förvärvaren själv skall underrätta den andra staten

om

EG-anpassning 51

förvärvet. För förenkla förfarandet bör den totala underrättelseskylatt

i praktiken kunna fullgöras Rikspolisstyrelsen i ett

digheten av sammanhang. De övriga medlemsstaterna bör vid ett svenskt medlemskap

i enlighet med Vapendirektivets krav, om att det i Sverige

underrättas, tillstånd för förvärv och innehav skjutvapen kategorierna krävs av ur

C och D med vissa undantag för de effektbegränsade skjutvapnen.

B,

Vapendirektivet

överlämnande i medlemsstat skjutvapen ur kategori A, B För en av inte är bosatt i den staten krävs enligt artikel eller C till en person som förutom vad redan nämnts i artiklarna 6 att förvärvaren som -

tillstånd i enlighet med proceduren beskriven i artikel 11 se

fått med sig till den stat där han är bosatt. Alternativt

nedan att ta vapnet

förvärvaren i skriftlig anmälan till förvärvsstaten intygar krävs att en och motiverar sin avsikt att inneha skjutvapnet i den medlemsstaten uppfyller den medlemsstatens regler för att inneha och att han skjutvapnet i fråga. Medlemsstaterna får medge tillfälliga överlämnanden av skjutvapen i enlighet med egna bestämmelser.

Den svenska vapenregleringen

Skjutvapen får enligt vapenlagen bara överlåtas till den som har rätt inneha i fråga i Sverige. Det framgår 6 § vapenlagen 2

att vapnet av straffsanktionerad. Överlåtaren måste kap. 9 §. Bestämmelsen är kontrollera förvärvaren har tillstånd enligt vapenlagen att inneha att

det skjuvapen överlåtelsen Vapendirektivets krav innebär att

avser. Överlåtaren vid överlåtelse skjutvapen till någon som är bosatt i en av medlemsstat dessutom måste förhöra sig om förvärvaren avser annan med sig till hemlandet. Om så är fallet måste Överlåtaren att ta vapnet kontrollera tillstånd finns för detta. Det får antas att vapenäven att tillståndet i dessa fall ibland kommer att innehålla inte bara förvärvs-

tillstånd också ett förflyttningsbeslut i enlighet med proceduren

utan beskriven i artikel 11. I annat fall bör ett beslut från den medlemsstat skall flyttas till föreligga, i förekommande fall infört i ett pass. vapnet får under alla förhållanden förutsättas ligga i förvärvarens intresse Det

visa sina tillståndsbevis. Enligt vår uppfattning kommer därför

att inte medföra några beaktansvärda svårigheter för detta nya krav att skall överlåta ett skjutvapen till någon som är bosatt den som

utomlands. Denna skyldighet för Överlåtaren omfattas enligt vår

mening lagrummets lydelse. Någon ändring i vapenlagen är därför av

inte påkallad.

E G-anpassning

Vapendirektivet

Bestämmelserna för förvärv och innehav ammunition av skall enligt artikel 10 vara de samma för innehav de

som av skjutvapen som

ammunitionen är avsedd för. Vid våra samtal med företrädare för EG-kommissionen har en det framkommit att artikeln i vissa medlemsstater tolkats så att separata tillståndsbeslut skulle erfordras för ammunitionsförvärv. De flesta staterna har emellertid regler som innebär att den får inneha som ett skjutvapen utan särskilt tillstånd får förvärva ammunition till vapnet.

Därför kan artikeln vid uppföljning direktivet komma

en av att formuleras om så att dess innebörd blir tydligare.

Den svenska vapenregleringen

Bestämmelserna för innehav och införsel ammunition liksom av handel med sådan överensstämmer i huvudsak med motsvarande regler för

skjutvapen. Den som får inneha ett skjutvapen får också

inneha

ammunition till vapnet. Det framgår 5 och

av 12 §§ vapenlagen 2 kap. 1 och 8 §§. Den svenska vapenregleringen i denna del uppfyller således vapendirektivets krav.

2.7 Förflyttning av skjutvapen mellan

medlemsländerna

Vårt förslag: Tillstånd skall som huvudregel krävas för föra

- att skjutvapen till Sverige.

Medborgare i EG:s medlemsstater får föra in skjutvapen till

-

Sverige för tillfällig användning vid jakt eller tävling.

Vapnen

skall vara införda i ett europeiskt skjutvapenpass

och inbjudan till jakten eller tävlingen skall kunna förevisas. För att en tillfredsställande kontroll över och ammunition vapen skall kunna upprätthållas skall uppgifter lämnas bl.a. och om vapnet om den inresandes adress under vistelsen i Sverige.

Beslut om utförsel skjutvapen skall kunna utfärdas

- av även för vapen som för personligt bruk tillståndsfritt får föras ut ur

landet. Detta för att möjliggöra förflyttning en av ett skjutvapen

från Sverige till en sådan medlemsstat i EG tillåter införsel som av vapen efter beslut endast av den stat vapnet lämnar.

E G-anpassning 53

Vapendirektivet

Skjutvapen får enligt vapendirektivets artiklar 11 och 12 förflyttas mellan medlemsstaterna enligt två alternativa procedurer. Enligt den procedur föreskrivs i artikel 11 får skjutvapen

som

förflyttas mellan medlemsstater efter godkännande av den medlemsstat

där finns. Detta gäller även i fråga om postorderleveranser. vapnet Före förflyttningen skjutvapnet skall uppgifter förflyttningsuppav gifter lämnas till den medlemsstat där vapnet finns angående

och adress överlåtaren och förvärvaren av skjutvapnet

a namn

eller i förekommande fall ägaren,

b den adress vapnet skall transporteras till,

som

antalet skjutvapen skall transporteras,

c som

uppgifter möjliggör identifiering vapnet och en angivelse

d som av

skjutvapnet kontrollerats i enlighet med konventionen av om att den 1 juli 1969 ömsesidigt erkännande av kontrollmärkning av om handeldvapen of 1 July 1969 the Reciprocal

Convention on

Recognition of Proofmarks on Small Arms,

e transportsättet, och

f dag för transportens påbörjande och beräknat avslutande.

Punkterna och t behöver inte lämnas skjutvapnet förflyttas

e om

mellan vapenhandlare. Sverige har inte anslutit sig till den under d nämnda konventionen. En anslutning skulle enligt 1987 års vapenutredning innebära omfattande åtaganden för Sveriges del inte bedömdes motiverade

som SOU 1989:44 239 och 240. Inget har kommit till vår kännedom s. denna bedömning. Det ingår inte heller som ger skäl att nu ifrågasätta

i vårt uppdrag att ompröva denna fråga. Medlemsstaten skall vid sin prövning undersöka vilket sätt

skjutvapnet skall förflyttas och särskilt beakta säkerheten. När medlemsstat godkänner förflyttning skjutvapen skall en en av

det utfärdade beslutet innehålla förflyttningsuppgifterna och följa

till destinationsorten. Beslutet kan, nänmts i avsnitt 2.4, vapnet som föras in i skjutvapenpasset och skall på begäran visas för medlemsstaternas myndigheter.

medlemsstat kan undanta vapenhandlare från skyldigheten att före

En varje inbördes förflyttning skjutvapen söka tillstånd genom att av

utfärda generellt tillstånd med högst tre års giltlighet. Ett sådant

ett

skall följa respektive skjutvapen till destinationsorten och begäran

54 E G-anpassning

visas för medlemsstaternas myndigheter. Det kan när helst som

ogiltligförklaras eller upphävas. Senast vid tidpunkten för förflyttningen skall vapenhandlaren lämna förflyttningsuppgifterna till den

behöriga myndigheten i den medlemsstat vapnet lämnar. Denna

undantagsregel gäller inte krigsvapen, vilka tidigare nämnts, är

som

undantagna från direktivets tillämpningsområde.

Varje medlemsstat skall tillhandahålla de övriga medlemsstaterna en

förteckning över vilka skjutvapen som får föras in i landet utan dess föregående medgivande. Uppgifterna från förteckningen skall,

som

framgått i avsnitt 2.4, föras in i skjutvapenpasset. Förteckningen skall tillställas sådana vapenhandlare fått ett generellt förflyttningstill-

som stånd.

Den andra alternativa proceduren är följande. För att skjutvapen

skall få medföras under en resa genom två eller flera medlemsstater utan tillstånd enligt artikel 11 krävs enligt proceduren beskriven i artikel 12 som huvudregel godkännande från respektive medlemsstat.

Sådana godkännanden kan ges för eller flera och för en resor en

maximitid om ett år. Perioden kan förlängas. Beslutet god-

om

kännande skall föras in på det europeiska skjutvapenpasset skall

som medföras resan och på begäran visas för medlemsstaternas upp myndigheter. Kravet godkännande från berörda medlemsstater gäller enligt en

undantagsregel, som också framgår av artikel 12, inte för jägare på väg till en jakt när det gäller skjutvapen kategorierna C och D eller

ur

för tävlingsskyttar på väg till tävling när det gäller C och D. I

en dessa fall får en eller flera skjutvapen tas med de är införda i om ett

skjutvapenpass och om skälet för resan kan styrkas, lämpligen

genom

inbjudan. Detta undantag gäller dock inte för till medlemsstat

resor en

som förbjuder eller kräver tillstånd för förvärv eller innehav vapnet

av i fråga. Anteckning om ett sådant förbud eller tillstândskrav skall, som redan nämnts, i enlighet med artikel 8 införd vara i passet.

Genom avtal om ömsesidigt erkännande nationella dokument får

av två eller flera medlemsstater införa ett smidigare system för med resor

skjutvapen inom deras territorier än det beskrivs i artikel 12.

som

I detta sammanhang kan nämnas att varje medlemsstat enligt artikel

13 skall överlämna all tillgänglig relevant information rörande

en

permanent överflyttning av skjutvapen till den medlemsstat

som tar emot vapnet.

All sådan information förvärv och innehav skjutvapen

om av som rör personer som inte är bosatta i landet och medlemsstat får som en genom förfarandena föreskrivna i artiklarna 8 och 1l skall

vidarebefordras till övriga berörda medlemsstater destinationsland och transiteringsland senast vid den tidpunkt då förflyttningen

av vapnet

E G-anpassning 55

sker. Medlemsstaterna skall anordna ett system för det i vapendirektivet föreskrivna utbytet av information och upplysa varandra och EGkommissionen vilka myndigheter som ansvarar för inforrnationsutom bytet och för de formella förfarandena.

Den svenska vapenregleringen angående införande av skjutvapen

och ammunition till Sverige Enligt 14 och 15 §§ vapenlagen 2 kap. 11 och 12 §§ krävs för tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige att samma förutsättningar

som gäller för innehav av skjutvapnen är uppfyllda. Införseltillstånd endast rätt att inneha den egendom förts hit med stöd av

ger som

tillståndet under den begränsade tid och för det ändamål som anges i

tillståndet. Tillståndet gäller under förutsättning att egendomen förs in inom viss tid. Skjutvapen eller ammunition får enligt 16 § vapenlagen 2 kap. 13 § utan särskilt tillstånd föras in till Sverige av enskilda personer de i Sverige har rätt att inneha sådan egendom för eget bruk. om Svenska, danska, finska eller norska medborgare, som inte är fast bosatta i Sverige, får föra in jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition från Danmark, Finland eller Norge till Sverige för tillfällig användning vid jakt eller tävling i Sverige. Vapnet och ammunitionen får i ett sådant fall utan tillstånd innehas i Sverige av den har fört in egendomen under högst tre månader från dagen som för införandet. Isländska medborgare omfattas inte av detta undantag från tillståndsplikten. När Norden nämns i nedanstående referat av

förarbeten ingår inte Island. Vapenhandlare får enligt 20 § vapenlagen 2 kap. 16 § meddelas

tillstånd att föra in sådana skjutvapen som omfattas av handelstillståndet till Sverige.

I huvudsak skall enligt 22 § vapenförordningen samma bestämmelser

gäller för innehav av skjutvapen eller ammunition i tillämpliga som delar gälla även för införande av skjutvapen eller ammunition till Sverige. Om tillståndsansökan avser vapen eller ammunition som skall användas tillfälligt vid jakt eller tävling här i landet så får sökanden visa att föreskrivna krav på skjutskicklighet och utbildning är

uppfyllda och att behov av vapnet föreligger genom intyg från den ordnar jakten eller tävlingen.

som

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen skall tillståndsgivningen vara liberal då ansökan avser kortvarigt bruk i Sverige för styrkt ändamål, exempelvis jakt

av vapen

eller tävling. Tillståndsmyndigheterna bör dock infordra uppgifter om

sökandens kvalifikationer för vapeninnehav, exempelvis från den som

56 E G-anpassning

anordnar jakten eller tävlingen. I övriga fall bör dock en noggrannare utredning göras om sökandens personliga förhållanden och behov att få föra in vapen och ammunition. Danska, finska eller norska

medborgare som vill föra in skjutvapen till Sverige för jakt eller

tävling måste styrka sin rätt att inneha vapnet i utförsellandet. I övrigt krävs endast att de lämnar in skriftlig deklaration till

en tullmyndig-

heten införselorten angående vapnet i fråga. RPS FS 1992:2 FAP 551-3.

Således är det enbart nordiska medborgare islänningar

- utom som för närvarande och för vissa begränsade ändamål, jakt och tävling, får föra in skjutvapen till Sverige utan att deras lämplighet och behov av

skjutvapnet prövats enligt svensk vapenlagstiftning och svenska

av myndigheter. Detta förenklade förfarande infördes år 1955 prop. 1955:37, ILU 1955:14, rskr. 1955:117. I anslutning till frågan om såkerhetskravet kunde anses lägga hinder i vägen för lättnader i det nordiska umgänget framhöll departementschefen de nordiska att länderna Sverige, Damnark, Finland och Norge hade i stort sett

samma bestämmelser licenstvång för rått inneha om att skjutvapen och att en grundregel i förslaget att licens från

var hemlandsmyndigheten

skulle företes vid in- och utförseln. Eftersom fordringarna för licens

torde vara ungefär desamma i alla nordiska länder det rimligt syntes att man i varje land godtog en licens som hade beviljats i något de av andra länderna s. 62. I samband med vapenlagens tillkomst behandlades förslag från ett Generaltullstyrelsen att denna möjlighet till licensfri in- och utförsel

i vissa fall för nordiska medborgare skulle utvidgas till omfatta alla

att resande prop. 1973:166, JuU33, rskr. 300. Departementschefen anförde därvid att den aktuella särregleringen kunnat genomföras tack

vare att vapenlagstiftningen i de nordiska länderna är tämligen likformig men att frågor om rätt att inneha i många andra

vapen länder kommit att lösas med utgångspunkt i synsätt helt ett som är

annorlunda än det som ligger till grund för ifrågavarande nordiska lagstiftning. Således anfördes att det fortfarande fanns

gott om exempel stater utan några direkta restriktioner med avseende på den

enskildes möjligheter att förvärva skjutvapen skilda slag. Med

av

hänsyn härtill fann departementschefen det då inte tillrådligt efterge

att

kravet på individuell prövning utomnordiska medborgares

av rätt att införa och inneha och ammunition i riket s. 120. vapen

Enligt vår uppfattning skulle den restriktiva hållning departementschefen tagit i lagstiftningsärendena i väsentlig ovan omfattning

fortfarande tills vidare kunna påkallad. Den lägsta anses gemensamma standard på vapenregleringen vapendirektivet innebär bl.a. som anger

att skjutvapen ur kategorierna C och D till skillnad från kategorierna

1994:4 EG-anpassning 57 SOU

A och B kan förvärvas och innehas utan annan tillståndsprövning än

att åldersgränsen 18 år skall vara uppnådd. Åldersgränsen gäller inte

vid jakt och tävling. Det innebär att även om en person som vill ta

med in sådant tillståndspliktigt skjutvapen till Sverige visar upp en

ett inbjudan till jakt eller tävling och att vapnet i fråga finns infört i skjutvapenpass, så visar inte redan det ett tillfredsresenärens ställande sätt att uppfyller de kunskaps- och allmänna personen

lämplighetskrav gäller för att handha skjutvapen i Sverige.

som

Vapendirektivets undantag för jägare och tävlingsskyttar avser som

inte till medlemsstater förbjuder eller kräver nyss sagts resor som tillstånd för förvärv eller innehav vapnet i fråga. Således finns det av inte något på direktivet grundat krav att tillåta jägare och tävlingsmed sig sina till Sverige utan tillstånd från svensk skyttar att ta vapen

myndighet efter förevisande ett skjutvapenpass. Frågan är

men av emellertid det skulle förenligt med artikel 7 i Romfördraget om vara tillåta nordbor att tillståndsfritt ta med sina skjutvapen till Sverige att för jakt och tävling samtidigt tillståndskravet vidmakthölls mot som bosatta i de Övriga medlemsstaterna. personer

I artikel 7 i Romfördraget förbjuds diskriminering som grundas nationalitet. Förbudet hör till fördragets grundläggande principer och gäller inom hela dess tillämpningsområde. Det kompletteras av mer

precist utformade bestämmelser på särskilda områden t.ex. angående arbetskraftens fria rörlighet, etableringsfrihet, rätten att fritt prestera

tjänster, fria kapitalrörelser och ñskal diskriminering. Sådana speciella

bestämmelser kan innehålla närmare regler om vad som inte får medföra särbehandling kan också motsatsvis anvisningar om men ge

vad som legitimerar särbehandling. Att medföra skjutvapen till jakt eller tävling i en annan medlemsstat kan enligt vår uppfattning icke-kommersiell förflyttning av

ses som en

mellan medlemsstater. Tjänster är i Romfördraget ett upp-

en vara samlingsbegrepp med stor vidd. I artikel 60 definieras en tjänst som

prestation normalt utförs mot ersättning och som inte faller in

en som under bestämmelserna fri rörlighet för varor, personer eller om kapital. Särskilt nämns tjänster avser verksamhet av industriell som eller kommersiell natur och inom hantverk eller fria yrken. Det är vår

uppfattning att deltagande i jakt och tävling alternativt kan komma att

bedömas tjänst vid rymlig tolkning begreppet. Dessa som en av verksamheter kräver båda särskild kompetens av sina utövare och kan

föranleda ersättning ekonomisk natur. De påminner därför det

av viset tjänster inom t.ex. hantverk och fria yrken. Antingen om medtagandet för jakt eller tävling i annan medlemsstat av ett vapen en icke-kommersiell förflyttning vapnet eller som ett led ses som en av

tjänsteutövning så faller verksamheten inom Romfördragets

i en

58 E G-anpassning

tillämpningsområde.

Reglerna om icke-diskriminering har direkt effekt i medlemsstaterna. De behöver således inte införas genom utfärdande av t.ex. direktiv. Detta slogs fast av EG-domstolen âr 1974 genom två prejudikat som

både gäller tjänster. Rättsfallet Reyners fall 274 Reyners 1974 ECR

631 gällde en holländsk medborgare som var doktor i juridik och född, uppvuxen och utbildad i Belgien. Han vägrades inträde i det belgiska advokatsamfundet eftersom han inte var belgisk medborgare. Domstolen hade en annan uppfattning och fann att att den enskilde medborgaren i en annan medlemsstat direkt grundval av Romfördraget hade rätt till nationell behandling. I rättsfallet van Binsbergen

fall 3374 van Binsbergen 1974 ECR 1299 vägrades en holländsk

advokat bosatt i Belgien att uppträda inför en holländsk domstol eftersom enligt holländsk lag enbart ombud med hemvist i Holland fick framträda inför rätta. Domstolen fann att hemvistkravet stred mot Romfördraget. Angående artikel 7 och rättsfallen jämför Bernitz, EGrättens grunder, 1992, s. 74 och 75, Pålsson, Quitzow, EG-rätten, ny rättskälla i Sverige, 1993, s. 84 86 och Steiner, Textbook on EEC law, 1990, s. 188. Kravet på nationell likabehandling innebär att samma regler bör tillämpas personer bosatta inom EG och som vill tillfälligt föra in skjutvapen till Sverige för jakt eller tävling, oavsett om dessa personer är nordiska medborgare eller inte. En första möjlighet är att generellt tillämpa de allmänna reglerna för införsel av skjutvapen eller ammunition till Sverige och att därvid på

sådant sätt som anges i Rikspolisstyrelsen författningssamling tillämpa reglerna liberalt när det är fråga om tillfälliga vistelser här i landet för

jakt eller tävling. Med en sådan lösning skulle skjutvapenpasset endast ersätta de nationella vapenlicenserna som bevis att hemlandslicens för vapnen i fråga finns. Det kan i det här sammanhanget finnas skäl att uppmärksamma att

det den 6 januari 1993 ställts en fråga 93C 19556 från Europa-

parlamentet till kommissionen angående Storbritanniens införlivande av vapendirektivet. Den 1 januari 1993 ändrades den brittiska

vapenlagstiftningen så att jägare och tävlingsskyttar som från en annan

medlemsstat tar med sina skjutvapen vid besök i Storbritannien måste presentera både ett skjutvapenpass och ett visitors permit. Motsvarande besökare från icke-medlemsstater behöver bara visa det

sistnämnda dokumentet. Frågeställaren pekar att det självklara

syftet med skjutvapenpasset är att ersätta många olika nationella dokument med ett enhetligt, dvs. det europeiska skjutvapenpasset som säkerställer både allmän säkerhet och fri rörlighet för jägare och tävlingsskyttar inom EG. Genom att fortsätta tillämpa systemet med

EG-anpassning 59

visitors permit på besökare från andra EG-stater gör Storbritanien enligt frågeställaren skjutvapenpasset meningslöst, motarbetar den fria rörligheten och diskriminerar medborgare inom EG. Den direkta frågan till kommissionen är den anser att den brittiska regleringen om överensstämmer med vapendirektivets syfte och fördragen i allmänhet. Kommissionen har den 11 maj 1993 besvarat frågan och därvid anfört att sedan Storbritannien den 21 december 1992 har underrättat kommissionen vilka åtgärder som vidtagits för att anpassa om

vapenlagstiftningen till direktivet så granskar kommissionen för

närvarande åtgärdernas överensstämmelse med EG-rätten. Detta gäller särskilt ordningen med visitors permit. EGT nr C 19593, 19.7.93 Ett andra alternativ är att utgå från den tämligen likformade nordiska vapenlagstiftningen. Sådana medborgare i andra medlemsstater som kan visa att de uppfyller de krav vi som huvudregel ställer upp för vapentillstånd i Sverige skulle ges rätt att utan tillstånd ta med vapen

in till riket för tillfälligt bruk vid jakt eller tävling. Kompetensen

skulle i sådana fall kunna styrkas för behörig myndighet i samband med inresan t.ex. genom företeende av bevis vapentillstånd från Norge, Danmark eller Finland. Vi ser emellertid vissa svårigheter med denna lösning, t.ex. att utan drag av sannolikt otillåten nationell diskriminering ställa upp normer för bedömning av om kompetensnivån i de individuella fallen är godtagbar. Vi bortser därför tills vidare från denna lösning. Ett tredje sätt är att utvidga undantaget för nordiska medborgare så att det omfattar medborgare i EG:s medlemsstater. Vi förutsätter att

den prövning som i liberal anda skulle göras enligt vårt första

alternativ skulle leda till att de flesta personer som bjudits in till jakt eller tävling och som kunde förevisa både vapentillstånd och inbjudan till evenemanget i fråga skulle ges tillstånd att resa in till Sverige med

sina vapen. Vi utgår därför från att den personkrets som skulle

utnyttja möjligheten att i samma syfte resa in om undantag från tillståndskravet medges skulle komma att bli ungefär densamma. Förutsättningarna för att bli inbjuden till jakt eller tävling är normalt sett sådana att naturlig gallring sker bland dem som möjligen kan en tänkas inneha skjutvapen utan att uppfylla de krav skjutskicklighet, utbildning och behov som vi uppställer för detta. Det kan dessutom antas att en relativt stor andel av dem som reser till Sverige för att jaga kommer från Tyskland. Den tyska vapenlagstiftningen Waffengesetz uppges tillhöra de strängaste inom EG.

Vapen- eller ammunitionslicens Waffenbesitzkarte und Munitionserwerbschein utfärdas inte om sökanden är under 18 år eller saknar

erforderlig tillförlitlighet, sakkunskap, fysiska förutsättningar eller

60 EG-anpassrzmg

påvisbart behov. Behov anses normalt föreligga för innehavare av jaktlicens, sportskyttar, särskilt hotade och vapensamlare. personer Det kan i detta sammanhang vara av intresse att notera vilka regler som gäller i Danmark som är en medlemsstat och som delar vår relativt stränga syn på förvärv och innehav av skjutvapen. Det är sedan tidigare tillåtet att utan tillstånd ta med skjutvapen och ammunition i rimlig omfattning vid genomresa eller högst tre månaders vistelse i Danmark om ändamålet är tävling, jakt och fiske. Denna bestämmelse gäller från den l januari 1993 endast personer som kommer från stater som inte är medlemmar i EG. Vid inresan skall den som kommer från ett icke-medlemsland för tullmyndigheten visa upp vapenlicens från hemlandets myndigheter

eller ett intyg från dessa att vapnet i det landet inte är tillståndspliktigt.

Vid införande av skjutvapen för tävlingsbruk skall inbjudan från den skytteorganisation som anordnar tävlingen visas upp. Vidare skall uppgift lämnas särskild blankett om namn och adress i hemlandet, adress under vistelsen i Danmark samt vapnets art, kaliber och fabrikationsnummer. En kopia av blanketten skall förvaras tillsammans med vapnet i Danmark och begäran visas upp för polismyndigheten. Vid utresan skall blanketten återlämnas till tullmyndigheten. Liknande regler gäller för utförande av skjutvapen Danmark för ur samma ändamål. För den som från en annan medlemsstat i samma syfte berörts som ovan tar med ett skjutvapen in till Danmark har anpassningen till EG:s vapendirektiv inneburit följande. Jägaren eller tävlingsskytten skall, i stället för att visa upp sin vapenlicens och iaktta det beskrivna ovan förfarandet, förevisa ett giltigt pass som omfattar det eller de aktuella skjutvapnen samt en inbjudan till det avsedda evenemanget. Det sistnämnda kravet gäller till skillnad från tidigare även vid jakt. Norge har ansökt om medlemskap i EG. Vapenlagstiftningen har ännu inte anpassats till vapendirektivet. Det är emellertid sedan tidigare tillåtet att utan särskilt tillstånd ta med skjutvapen till Norge för en tillfällig vistelse om högst tre månader för jakt eller tävlingsskytte. Om vistelsen avser tävling skall inbjudan förevisas. en Tillståndsfriheten gäller oavsett vilket land den inresande kommer från. Vi anser att det vid bestämmandet vilka regler skall gälla för av som att ta med skjutvapen in till Sverige för tillfälligt bruk vid jakt eller tävling bör göras en avvägning mellan Säkerhetsfrågan och kravet smidighet. Vi vill därför ogärna föreslå det först redovisade alternativet som innebär återinförande av tillståndsplikt för nordiska jägare och tävlingsskyttar. En sådan ordning skulle såvitt vi känner till inte kunna anses motiverad av något annat skäl än EG-anpassningen.

E G-anpassning 61

Det tredje beskrivna alternativet innebär att medborgare i EG:s medlemsstater under vissa förutsättningar får utan tillstånd ta med skjutvapen in till Sverige. Det gäller om ändamålet med den tillfälliga vistelsen här är tävling eller jakt och att detta kan bevisas genom uppvisande av inbjudan. Vidare skall vapnen i fråga vara införda i ett giltligt skjutvapenpass. En sådan ordning, som dels är förenlig med Romfördragets grundtankar, dels förenlig med vapendirektivets intentioner, är också enhetlig och leder inte till nya tillståndsärenden hos polismyndigheterna. Den leder enligt vår mening inte heller till andra säkerhetsrisker än sådana som ändå uppstår genom avvecklingen av de inre gränskontrollerna. Vi finner det därför lämpligast att undantaget för nordiska medborgare utvidgas till att omfatta även jägare och tävlingsskyttar från EG:s medlemsstater. Reglerna bör enligt vår uppfattning anpassas så att det blir möjligt för polismyndigheten att upprätthålla samma kontroll över de skjutvapen som tillfälligt förs in i landet med stöd denna beav stämmelse som övriga skjutvapen. Det får ses som en kompensation för att de krav som normalt ställs på skjutskicklighet och utbildning för att inneha skjutvapen i Sverige inte generellt upprätthålls i dessa fall. Vi föreslår således en bestämmelse med innebörd att medborgare i EG:s medlemsstater får föra in jakt- eller tävlingsvapen med tillhörande ammunition från en medlemstat till Sverige för tillfällig använding vid jakt eller tävling här i landet. Det bör vara tillåtet för den som fört in vapnen och ammunitionen att inneha vapnen och ammunitionen utan tillstånd här under tre månader från införandet. Regeln hör hemma i

2 kap. 13 § b vårt förslag. För medborgare i de nordiska länder

som inte är medlemmar i EG föreslår vi att nuvarande regler skall fortsätta att gälla. Det blir således en likabehandling mellan nordiska medborgare och medborgare i EG:s medlemsstater. Vi anser att det för att uppnå nordisk rättslikhet kunde vara påkallat att utvidga bestämmelsen till att även omfatta Island. Vi har under hand från det isländska justitieministeriet inhämtat att ett intresse för detta föreligger från isländsk sida. Det faller dock utanför utredningens uppdrag att lämna något sådant förslag.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör be-

myndigas föreskriva närmare bestämmelser om förfarandet när skjut-

vapen förs in för jakt eller tävling och om uppgiftsskyldighet. I syfte

att upprätthålla en tillfredsställande kontroll över vapnen och ammuni-

tionen i landet bör uppgiftsskyldighet föreligga för den som med stöd

av denna bestämmelse vill föra in skjutvapen. Bl.a. bör det krävas att ett giltigt pass som omfattar de aktuella vapnen visas upp och att en inbjudan till evenemanget i fråga presenteras. Inbjudan bör vara preci-

EG-anpassning

serad till tid och plats och ange i vems regi jakten eller tävlingen sker. Vidare bör uppgift lämnas om namn och adress i hemlandet, adress under vistelsen i Sverige samt vapnets art, kaliber och fabrikations-

nummer. Det bör också anges om vapnet är tillståndspliktigt i den

medlemstat där den person som vill föra in vapnet är bosatt. Den uppgiftsskyldighet vi föreslår går i viss mån utöver vad som i dag åligger jägare och tävlingsskyttar från de nordiska länderna jämför Generaltullstyrelsens kungörelse TFS 1974:73 om införsel och återutförsel i vissa fall av jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Det är enligt vår uppfattning bäst förenligt med likabehandlingsprincipen att alla som omfattas av specialregeln för jägare och tävlingsskyttar även är underkastade samma uppgiftsskyldighet. Vi föreslår därför att en sådan anpassning genomförs. Uppgiftsskyldigheten bör fullgöras i samband med inresan till Sverige. De övriga medlemsstaterna bör i enlighet med vapendirektivet underrättas om följande. När en procedur motsvarande den i artikel ll tillämpas får endast de enligt 5 § andra stycket vapenlagen 2 kap. l § andra stycket effektbegränsade vapnen föras in i Sverige utan

Sveriges förgående samtycke. Övriga skjutvapen får liksom för

närvarande föras in till Sverige enligt en procedur motsvarande huvudregeln i artikel 12. Det innebär att alltså att svenskt tillstånd även fortsättningsvis bör krävas för den som vill föra in ett skjutvapen som är tillståndspliktigt i Sverige till riket. Detta gäller dock inte jägare och tävlingsskyttar vilka undantagsregeln i artikel 12 skall tillämpas.

Den svenska vapenregleringen angående utförsel av skjutvapen och

ammunition ur Sverige Rätten att föra ut skjutvapen och ammunition ur Sverige regleras

huvudsakligen i lagen 1992: 1300 om krigsmateriel samt förordningen

1992:1303 i samma ämne. Som krigsmateriel räknas de föremål som anges i de förteckningar över krigsmateriel för strid resp. övrig

krigsmateriel som finns som bilaga till förordningen. Till övrig

krigsmateriel hör bl.a. pistoler och gevär för jakt och sportskytte. Som huvudregel får krigsmateriel inte föras ut ur Sverige utan

regeringens tillstånd. Emellertid får enligt 9 § förordningen om

krigsmateriel enskilda personer utan tillstånd ta med sig handeldvapen för personligt bruk vid utresa från Sverige och ammunition till vapnet. Detta gäller under förutsättning att vederbörande enligt vapenlagen har rätt att inneha vapnet i Sverige och att vapnet skall återinföras. Enligt ll § krigsmaterielförordningen prövar polismyndigheten frågor om utförsel av sådana vapen med ammunition och vapendelar

EG-anpassning 63

utgör krigsmateriel, under förutsättning att sökanden har rätt att som

inneha vapnet här i landet med stöd av vapenlagen. Detta gäller om

sökanden vill föra ut högst tio vid flyttning till utlandet eller vapen för användning vid jakt, tävling eller övning utom landet, om vapen skall återinföras. Det gäller också om sökanden vill föra över vapnen högst tio till enskild person i ett nordiskt land eller ett annat vapen en land har tillträtt den europeiska vapenkonventionen om sökanden som kan visa att mottagaren har rätt att inneha vapnet i det land till vilket utförseln skall ske. Det gäller slutligen om sökanden vill âterutföra

vapnet eller delar det efter reparation, översyn eller någon annan

av liknande åtgärd om utförseln skall ske till mottagare i ett land från vilket införseln har skett eller om sökanden vill föra ut vapnet eller

delar det för reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd,

av materielen skall återinföras. om

Eftersom vapendirektivet enligt sin inledning inte berör kommersi-

ella överlåtelser krigsvapen och ammunition utgår vi från att av förflyttningsbeslut enligt artikel ll bara kommer att avse sådan export skjutvapen i dag kan ske utan tillstånd eller med polismyndigav som

hetens tillstånd enligt lagen om krigsmateriel eller sådan export av

skjutvapen för icke-militära ändamål som kräver regeringens tillstånd. För att möjliggöra en förflyttning av skjutvapen från Sverige till en annan medlemsstat i enlighet med artikel ll i vapendirektivet bör

krigsmaterielförordningen ändras så att det införs en möjlighet för enskilda personer som för närvarande utan tillstånd får ta med sig handeldvapen för personligt bruk vid utresa från Sverige att efter

ansökan erhålla ett förflyttningsbeslut avseende skjutvapnet i fråga. Ett lämpligt förfarande är enligt vår mening att en skriftlig ansökan med

förflyttningsuppgifter ges in till polismyndigheten, som efter vederbörlig prövning fattar beslut i frågan.

Någon annan författningsändring är enligt vår uppfattning inte nödvändig. Regeringen har att förordna om regler för den förmedling av relevant information som skall ske vid en permanent förflyttning av ett

skjutvapen mellan medlemsstater. Det bör kunna ske utan bemyndigande i lag. Vi har ovan föreslagit att Rikspolisstyrelsen får till uppgift att svara för att den i vapendirektivet föreskrivna uppgiftsskyl-

digheten fullgörs. Som tidigare angetts ingår det inte i vårt uppdrag att

ta ställning till hur den praktiskt skall fullgöras.

64 EG-anpassning

2.8 Kontroll och påföljd

Vår bedömning: Den svenska vapenregleringen är sådan att

vapendirektivets efterlevnad främjas.

Vapendirektivet Enligt artikel 14 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att skjutvapen förs in till respektive land utan att vapendirektivets regler följs. Nödvändiga åtgärder skall också vidtas för att förhindra att andra vapen än skjutvapen förs in om det inte är tillåtet att föra in dem enligt den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna skall enligt artikel 15 skärpa vapenkontrollen vid gemenskapens yttre gränser och därvid särskilt säkerställa att resenärer från icke medlemsländer som skall fortsätta till en annan medlemsstat uppfyller reglerna i artikel 12.

Vapendirektivet förhindrar inte att medlemsstaterna eller transport-

företagen vidtar kontroller vid ombordgång transportmedel.

Medlemsstaterna skall lämna upplysningar till EG-kommissionen om

sättet för kontrollerna. Kommissionen skall därefter sammantställa informationen och göra den tillgänglig för alla medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall underrätta EG-kommissionen om deras vapenreglering är strängare än den minimistandard som skall vara uppfylld enligt Vapendirektivet. I sådana fall skall även ändringar i bestämmelserna om förvärv och innehav av vapen anmälas.

Vårt uppdrag Det ingår inte i vårt uppdrag att ta ställning till hur kontrollen av införsel vapen vid ett EG-medlemskap skall gå till. Vi har av emellertid i enlighet med utredningsdirektiven samrått med den

interdepartementala arbetsgrupp som för utredning av frågor rörande gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG-medlemskapsperspektiv

tillkallats regeringen genom beslut den 26 mars 1992. Denna grupp av har den 12 november 1993 överlämnat sin huvudrapport. I denna redovisas arbetsgruppens slutsatser vad gäller konsekvenserna för Sverige, dels av ett deltagande i den gränslösa inre marknaden och dels ett Övertagande av gemenskapens regler om gränskontroller av och gränsformaliteter i förhållande till utanförstående länder. Utgångspunkten är ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen, i vilket medlemskapet i EG ingår som en del. Regeringen har den 2 december 1993 beslutat tillsätta två utredningar skall ta ställning till hur formerna för narkotikabekämpsom

E G-anpassning 65

ning och gränskontroll skall utvecklas vid ett medlemskap. Båda utredningsuppdragen går tillbaka på förslag från den interdepartementala arbetsgruppen. Gruppen anser att ett medlemskap kommer att öka Sveriges möjligheter att bekämpa illegal narkotikahandel och annan internationell brottslighet på ett effektivt sätt. Avsikten med de nu tillsatta utredningarna är att mera i detalj klarlägga den framtida utformningen detta arbete från framför allt polisens och tullens av sida. En kommitté dir. 1993: 131 skall överväga formerna för att hindra att narkotika och vapen förs över de inre gränserna från andra medlemsländer. Tanken är att tull och polis skall utöva en kontroll

utvidgad spaningsverksarnhet och samarbete nationellt och

genom internationellt. Kontrollen kommer att bygga på t.ex. informationer

från internationell spaning och från det internationella underrättelse-

samarbetet inom polisens och tullens områden. En sådan målinriktad kontroll i anslutning till gränserna mot andra medlemsländer är tillåten, trots att gränskontroll av traditionellt slag inte förekommer vid de inre gränserna. Utomlands har en sådan kontroll redan prövats med ett gott resultat. Utredningen skall också överväga vissa frågor om den

framtida utformningen av varusmugglingslagstiftningen.

Den andra utredningen dir. 1993: 130 gäller myndighetssamverkan

vid gränskontroll i ett medlernskapsperspektiv. En särskild utredare

skall utreda organisationen av den yttre gränskontrollen, dvs. kontrollen Sveriges del av den yttre gränsen. Utgångspunkten är att av

vi skall behålla nuvarande ansvarsfördelning mellan polis, tull och kustbevakning, men att myndigheterna skall öka sin samverkan med

varandra. Utredaren skall också utreda frågor om kostnadsansvaret för gränskontrollen vid flygplatser och harrmar.

Vapendirektivet

Medlemsstaterna skall enligt artikel 16 straffbelägga överträdelser av de bestämmelser som krävs för att uppfylla vapendirektivets krav.

Påföljderna skall sådana att reglernas efterlevnad främjas. vara

Den svenska vapenregleringen I 37 38 §§ vapenlagen 9 kap. 1 3 §§ straffbeläggs brott mot - a vapenlagens bestämmelser och mot föreskrifter som meddelats med stöd dessa. Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och av utförsel och för försök till ett sådana brott finns i l 8 a §§ lagen - 1960:418 straff för varusmuggling. Dessa bestämmelser omfattar om också befattning med och ammunition. Utformningen och vapen

tillämpningen dessa regler är enligt vår uppfattning sådana att deras

av

66 E G-anpassning

efterlevnad främjas. I 39 § vapenlagen 9 kap. 4 § och 24 § lagen om krigsmateriel informeras om att bestämmelser om ansvar för olovlig införsel resp. utförsel vapen eller ammunition och för försök till ett sådana brott av fimis i varusmugglingslagen.

2.9 Artikel 36 i Romfördraget

Vår bedömning: Den svenska vapenlagstiftningen går inte till någon del utöver vad som enligt artikel 36 i Romfördraget utgör godtagbara skäl att inskränka den fria rörligheten.

Som inledningsvis nämnts är EG:s primära uppgift att upprätta och vidmakthålla en gemensam marknad och främja en gynnsam ekonomisk utveckling i medlemsstaterna och närmare förbindelser mellan dessa. Det är alltså fri rörlighet olika sätt i ekonomiskt hänseende som eftersträvas, såsom avsaknad av tullmässiga hinder, import- och exportrestriktioner och fri rörlighet för arbetskraft. Det är mot den bakgrunden vi har haft att undersöka om den svenska vapenlagstiftningen till någon del kan antas gå utöver vad som enligt artikel 36 i Romfördraget utgör godtagbara skäl att inskränka den fria rörligheten. Av särskilt intresse i detta sammanhang är sådana föremål som inte

definieras som skjutvapen men vilka vapenlagen ändå är tillämplig,

t.ex. tårgasspray och sådana föremål som anges i lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål knivförbudslagen och, såvitt gäller införsel, förordningen 1990:415 om tillstånd till

införsel av vissa farliga föremål.

Romfördraget

Kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan är förbjudna enligt artikel 30 och artikel 34 p.l Romfördraget. Under förbudet mot kvantitativa restriktioner faller nationella export- och importrestriktioner. Förbudet har en mycket vid omfattning. Även och importlicenser övervakningskaraktär export- av anses vara indirekta handelshinder och är otillåtna i handeln mellan medlemsstaterna. Detta gäller såväl när ett licensförfarande enbart är en formalitet såtillvida att licens ges automatiskt som, imotsatta fallet, när reglerna är formellt likabehandlande men i realiteten innebär restriktioner. De rättsliga bedömningarna avser således både åtgärdernas utformning och effekt. Begreppet åtgärder med motsvarande verkan har genom EG-

E G-anpassning 67

domstolens domar fått en mycket vid räckvidd. Den grundläggande definitionen har domstolen redan år 1974 gett i Dassonville-domen

fall 874 Dassonville 1974 ECR 837 som gällde import till Belgien

från Frankrike av skotsk whisky. Enligt belgisk rätt krävdes ett

ursprungscertifikat från belgiska myndigheter som villkor för att

lagligt kunna sälja alkoholdrycker i landet. Domstolen uttalade att varje bestämmelse för handeln i medlemsstaterna som direkt eller indirekt, aktuellt eller potentiellt kan hindra samhandeln inom

gemenskapen får betraktas som en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion.

Når det gäller utförselrestriktioner följer av rättsfallet Groenveld

fall 1579 Groenveld 1979 ECR 3409 att enbart sådana åtgärder som

medför negativa verkningar i andra medlemsstater är otillåtna. Målet gällde ett holländskt förbud mot export av köttprodukter som innehöll hästkött. Domstolen uttalade att bestämmelsen riktar sig mot nationella åtgärder, vilkas syfte eller verkan särskilt är att hindra exporthandeln

och vilka därigenom ger upphov till särbehandling mellan handeln

hemmamarknaden i medlemsstat och dess exporthandel, så att det en härigenom säkras särskild fördel för den ifrågavarande meden

lemsstatens inhemska produktion eller hemmamarknad till nackdel för produktion eller handel i andra medlemsstater. Ang. rättsfallen jämför Bernitz, EG-rättens grunder, 1992, s. 61 och Pålsson, Quitzow, EG-

rätten, rättskälla i Sverige, 1993, s. 154 156. ny - I artikel 36 i Romfördraget anges att sådana åtgärder som annars skulle förbjudna kan godtas under beaktande av vissa allmänna vara hänsyn de inte utgör medel för godtycklig diskriminering eller om

innefattar förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.

en Således kan sådana förbud eller restriktioner godtas som grundas hänsyn till allmän sedlighet, ordning eller säkerhet eller på intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt av värde eller att skydda immateriell äganderätt. Domstolen har med

tillämpning av en proportionalitetsprincip godtagit även andra skyddsändamål för nationella åtgärder, t.ex. miljöskydd och konsu-

mentskydd. För att åtgärd skall tillåten har krävts att den är en vara icke-diskriminerande, behövlig och inte onödigt långtgående. Beträffande skjutvapen i artikel 223 punkt l b i Romfördraget anges att varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda egna väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel. Sådana av åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden för produkter som inte är avsedda speciellt för militära ändamål. Rådet fastställer lista över vilka varor denna bestämmelse en

är tillämplig på.

68 EG-anpassning

Den svenska vapenregleringen

Den som har rätt att driva handel med skjutvapen får, som nämnts i avsnitt 2.7, enligt 20 § vapenlagen 2 kap. 16 § meddelas tillstånd att till Sverige föra in sådana skjutvapen som omfattas av handelstillstån-

det. Vad som gäller skjutvapen gäller enligt l § vapenlagen l kap.

3 § bl.a. tårgas- och andra jämförliga anordningar. Rätten att föra ut skjutvapen och ammunition ur landet regleras som också nämnts i avsnitt 2.7 huvudsakligen i lagen om krigsmateriel samt i förordningen i samma ämne och är för vapenhandlares del underkastad regeringens prövning. I förarbetena till lagen om krigsmateriel framhöll det föredragande statsrådet att handel med och produktion av krigsmateriel är undantagna från de gemensamma reglerna enligt EES-avtalet genom en särskild

klausul i avtalet artikel 123 och att denna bestämmelse går tillbaka

på det förhållandet, att det inte heller inom EG föreligger någon gemensam politik krigsmaterielområdet. Han framhöll vidare att enligt artikel 223 i Romfördraget har en medlemsstat rätt att vidta de åtgärder den finner nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhets-

intressen som har samband med produktion av eller handel med krigsmateriel och att det inte finns något som tyder på att denna princip kommer att förändras under överskådlig tid. För regleringen

krigsmaterielområdet spelar deltagandet i det europeiska integrationsarbetet i dagsläget, anförde statsrådet, därför mindre roll jämfört med vår nationella lagstiftning, medan han däremot såg stora möjligheter för en fördjupad samverkan med länder inom EG, bl.a. avseende forskning och utveckling till gagn för det svenska försvaret. Prop. 199192:l74 s. 23. Den import och export vi nu har i åtanke avser civila ändamål men i fråga om export av skjutvapen omfattas dessa ändå till övervägande del av den förteckning över krigsmateriel enligt lagen om krigs-

materiel som är fogad till krigsmaterielförordningen som bilaga. För

dessa skjutvapen gäller som nämnts att vapenregleringen enligt artikel 223 punkt l b i Romfördraget inte får försämra konkurrensvillkoren den gemensamma marknaden. Tillståndsprövningen grundas i dessa fall enligt upplysningar inhämtade från Krigsmaterielinspektionen på lämplighetsöverväganden och kontroll- och säkerhetshänsyn. Bl.a. kontrolleras att exportören har tillstånd att handla med sådana vapen som den tilltänkta utförseln avser samt att köparen i importlandet har rätt att i det landet hantera vapnen i fråga för avsett ändamål. Vid export större mängder vapen kontrolleras också att vapnen är av avsedda att stanna i importlandet. Att införsel av skjutvapen förutsätter att importören har rätt att

EG-anpassning 69

hantera vapnen i Sverige, liksom att utförsellicens bara får ges om exportören är behörig att handla med varorna i Sverige och köparen utomlands har tillstånd att i det landet hantera för avsett varorna ändamål kan i och för sig enligt vår uppfattning bedömas åtgärder som med verkan motsvarande kvantitativa import- och exportrestriktioner. Sådana tillståndskrav skulle med detta synsätt kunna strida anses mot artikel 30 eller 34 i Romfördraget. Emellertid är enligt vår bedömning dessa restriktioner motiverade hänsyn till allmän ordning och av

säkerhet. De utgör varken medel för godtycklig diskriminering eller

innefattar en förtäckt begränsning handeln mellan medlemsstaterna. av De är inte diskriminerande utan behövliga och inte onödigt långt-

gående. De bör därför med stöd artikel 36 i Romfördraget

av anses tillåtna. Springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar och batonger samt karatepinnar metall, blydaggar, av

spikklubbor eller liknande får enligt 1 § förordningen om tillstånd till

införsel av vissa farliga föremål inte föras in till landet utan särskilt tillstånd. Tillstånd får bara ges om sökanden kan visa att föremålet är avsett att här i landet ingå i en vapensamling eller innehas för något liknande ändamål. Utförsel sådana föremål samt tårgas- och andra av jämförliga anordningar är inte reglerad. Som nämnts i avsnitt 2.2 deklareras i inledningen till vapendirektivet beträffande vapen att det som huvudregel inte bör tillåtet att ta vara med skjutvapen mellan länderna och i artikel 14 att medanges lemsstaterna skall vidta alla tillämpliga åtgärder för att förhindra att skjutvapen förs in i landet på andra sätt än enligt procedurerna beskrivna i artiklarna ll och 12. Samma åtgärder skall vidtas vad

gäller andra vapen än skjutvapen förutsatt att det är förenligt med den

nationella lagstiftningen. Vi anser att ett resonemang liknande det fört beträffande skjutvapen kan tillämpas på springstiletter och andra farliga föremål. Således är enligt vår bedömning gällande restriktioner motiverade av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. De utgör varken medel för

godtycklig diskriminering eller innefattar en förtäckt begränsning

av handeln mellan medlemsstaterna. De är inte diskriminerande utan behövliga och inte onödigt långtgående. De bör därför tillåtna anses enligt artikel 36 i Romfördraget. Enligt vår mening är därför införselbegränsningen avseende vissa farliga föremål förenlig med vapendirektivet. Den innehåller inte några sådana förbehåll kan som leda till en verkan motsvarande kvantitativa import- och exportrestriktioner.

3 Den

språkliga och systematiska översynen av vapenlagstiftningen

Vårt förslag: Vapenlagen ersätts kapitelindelad av en ny vapenlag i modern språkdräkt.

En av våra uppgifter har varit att göra en ingående språklig och systematisk översyn av vapenlagstiftningen. I kommittédirektiven framhålls att vapenlagen i sin nuvarande form inte uppfyller de höga krav på överskådlighet och tillgänglighet som ställs lagstiftning som berör en stor grupp människor med skiftande bakgrund. Vår strävan har varit att göra vapenlagen så lättillgänglig som möjligt. Det har av praktiska skäl lett till att vi föreslår helt en ny vapenlag. Vi har inte funnit att någon typ bör regleras i av vapen annan författning än för närvarande. Den huvudsakliga utgångspunkten för vårt arbete har därför varit den gällande lagen. Vapenlagen trädde i kraft år 1974 och ansluter sig i princip både språkligt och systematiskt till den tidigare gällande vapenregleringen, nämligen vapenkungörelsen 1934:315 ersattes som senare av vapenförordningen 1949:340. Vapenlagen har eller mindre mer genomgripande ändrats vid åtskilliga tillfällen. För att göra den nya lagen mindre detaljerad och mer lättillgänglig föreslår vi att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter förhållanden tidigare o1n som reglerats i lagtexten. Detta gäller regler undantag från kravet på om vapentillstånd för vissa personer som fått skjutvapen från staten och om skrotning av skjutvapen samt bestämmelserna att andra än polisman i vissa fall får ta hand om vapen och ammunition eller ta dessa i beslag. Hit hör också den amnälningsskyldighet till polismyndigheten som i vissa fall skall gälla för läkare för den som ansvarar psykiatriska vården av vissa patienter som kan tänkas inneha skjut-

vapen. Med samma mål i sikte har även övervägt att efter förebild i vapendirektivet i en inledningsparagraf att vad stadgas ange som om skjutvapen även skall gälla ammunition där inget annat Ett anges. sådant framställningssätt skulle i och för sig i viss utsträckning minska

72 Språklig och systematisk översyn

lagens omfång också i onödan minska dess tillgänglighet bl.a. men eftersom reglerna för skjutvapen och ammunition inte genomgående överensstämmer med varandra. Vi har därför avstått från att föreslå detta. Det förekommer i nuvarande lag ett omfattande system av hänvisningar dels mellan stycken inom samma paragraf, dels mellan

paragraferna, dels till andra lagar. Detta sammantaget gör det onödigt

svårt att tillgodogöra sig lagens innehåll. Vi har undvikit att använda hänvisningar och i stället skrivit ut hela bestämmelserna. Detta oss av har visserligen medfört vissa upprepningar men ökat textens tillgänglighet. Vapenlagen har ändrats vid många tillfällen. Vi utgår från att även den vapenlagen framdeles kommer att bli föremål för ändringar. nya Mot denna bakgrund förefaller det oss mindre ändamålsenligt att

använda löpande paragrafnumrering. Med en sådan lagstiftnings-

en teknik kommer nämligen framtida lagändringar att leda till en lag som

åter får antingen paragrafer med många stycken eller är rikligt försedd

båda fallen minskas lagens överskådlighet.

med a- och b-paragrafer. I Om man i stället använder en lagstiftningsteknik som bygger på kapitelindelning med ett begränsat antal paragrafer i varje kapitel uppstår inte de nyss närrmda svårigheterna i samma omfattning. Det

går tvärtom ganska lätt att arbeta in ändringar i en kapitelindelad lag.

En fördel med kapitelindelning är att regler som har ett

annan en sakligt samband med varandra kan föras samman. Vi har därför delat in lagen i kapitel och försett dem med informa-

tiva kapitelrubriker. Kapitlen har delats in i mindre enheter med hjälp mellanrubriker. Det som hör ihop har förts samman. Kapitlen har

av

paragrafnumrering. Därigenom kan nya paragrafer föras in

en egen utan att behöva numreras med hjälp av a, c etc. Detta sammantaget gör det lättare att hitta det angår läsaren i ett visst hänseende. som Vi har samlat de inledande bestämmelserna som anger lagens

tillämpningsområde i ett första kapitel. I andra kapitlet återfinns

reglerna tillstånd. Underrubriker har använts för att markera om förutsättningarna för och de olika typerna av tillstånd samt vissa andra frågor. I tredje kapitlet finns bestämmelserna om utlåning av vapen och i fjärde kapitlet bestämmelserna om ändring, reparation och skrotning skjutvapen. Förvaring och transport av skjutvapen och av ammunition behandlas i femte kapitlet och återkallelse av tillstånd och omhändertagande skjutvapen och ammunition i sjätte kapitlet. av Reglerna inlösen har placerats i sjunde kapitlet, de som rör vapen om i dödsbo och konkursbo i åttonde och bestämmelserna om ansvar och

påföljd i nionde. Tionde kapitlet handlar om överklagande. Det elfte

och sista kapitlet innehåller sådana bemyndiganden för regeringen eller

Språklig och systematisk översyn

den myndighet regeringen bestämmer att ge föreskrifter som för närvarande finns i anslutning till de bestämmelser de utgör ett komplement till. Den nuvarande lagen innehåller 48 paragrafer. Många dessa har av en ansenlig längd och är uppdelade i både stycken och punkter. Vi har delat upp paragraferna i fler och vårt förslag innehåller 67 paragrafer som har högst tre stycken. Vissa paragrafer är indelade i punkter, dock inte som för närvarande då även punkter är indelade i punkter. Många meningar i nuvarande lag är långa och innehåller del ord en som kan strykas utan att bestämmelsens innebörd förändras eller blir oklar. Vissa paragrafer är skrivna i negativ form trots att de skulle vinna i begriplighet genom att i stället skrivas positivt. Vi har därför i den nya lagtexten talat om vad som gäller i stället för vad inte som gäller. Språket har moderniserats. Vi har försökt skriva korta meningar, stryka överflödiga 0rd och fraser, använda klarare och enklare meningsbyggnad och använda 0rd och ordformer som passar modern lagstiftning. De bestämmelser föreslår inför ett svenskt EG-medlemskap

påverkar, som framgår av avsnitt den nya vapenlagens utformning

och innehåll endast genom dels utvidgning möjligheten att föra en av in skjutvapen och erforderlig ammunition för jakt och tävling, dels vissa bemyndiganden till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ge föreskrifter om bl.a. utfärdande av europeiska

skjutvapenpass.

4 Vissa andra

frågor

Våra bedömningar: Reglerna för återkallelse av vapentillstånd uppfyller godtag- bara krav på rättssäkerhet. Nuvarande regler om förvärv av ammunition genom ombud bör bestå. Vapen bör som regel tas om hand av innehavaren, - Nuvarande regler om ansvarsfrihet vid ringa fall av otillåtet innehav av ammunition bör bestå. Det har inte framkommit något skäl att ändra reglerna för signalvapen. Sådana sprayer avsedda för självförsvar som innehåller tårgas eller andra tårretande ärrmen bör omfattas av vapenlagens regler för skjutvapen. Sprayer som innehåller ämnen med morfinliknande effekter och som ger en temporär bedövning eller förlamning bör också omfattas. Sådana sprayer som innehåller ämnen som inte är irritationsframkallande t.ex. livsmedelsfärg

bör däremot inte vara tillståndspliktiga.

Våra förslag: Polismyndighetens beslut att avslå en ansökan om vapentill- -

stånd eller om tillstånd att driva yrkesmässig handel, beslut att återkalla ett sådant tillstånd liksom beslut i fråga om inlösen av

vapen eller ammunition skall få överklagas till länsrätten. Kammarrätten skall få pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstillstånd. Kammarrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd skall överklagas till regeringsrätten. Polismyndighetens beslut i andra vapenärenden får liksom för närvarande överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

76 Vissa andra frågor

Ett tillstånd att inneha ammunition för andra ändamål än skjutning skall meddelas utan att en tidsfrist gäller för förvärvet av ammunitionen. Förvaringsreglerna för skjutvapen skall inte gälla för effektbe- gränsade vapen och vapen som gjorts varaktigt obrukbara. Lasersikten skall omfattas av vapenlagen. Lasersikten som förvärvats före lagens ikraftträdande och för vilka tillståndsansökan avslås skall lösas in av staten. För lasersikten som löses in skall betalas ersättning med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet. Tillstånd skall undantagsvis kunna meddelas för skjutning med samlarvapen. En tillståndspliktig vapendel som skrotas skall få bytas mot en ny likadan. Bytet skall anmälas till polismyndigheten.

4.1 Inledning

I vårt uppdrag har ingått bl.a. att ta del av vad som anförts i motionerna Ju220, Ju801, Ju802, Ju803, Ju8l4, Ju815, Ju816, Ju822, Ju828, Ju829 och Ju833, alla från riksmötet 199192 och behandlade i justitieutskottets betänkande 199293 uU4, samt överväga om någon eller några av de frågor som väckts genom motionerna bör föranleda ändringar i vapenlagen. Utgångspunkten har enligt direktiven varit att nuvarande grad av kontroll över förvärv, innehav och bruk av vapen och ammunition i allt väsentligt bör behållas. Vi tar i detta avsnitt även upp de skrivelser som överlämnats till oss genom beslut av regeringen den 9 september 1993 och de framställningar om lagändringar som kommit in till utredningen dels från Svenska Vapenstiftelsen daterad den 4 augusti 1993, dels från Svenska Jägareförbundet daterad den 30 september 1993. Av det som berörs i Svenska Jägareförbundets skrivelse tar vi endast frågan om ammunitionsinnehav.

4.2 Återkallelse av vapentillstånd

Vår bedömning: Reglerna för återkallelse av vapentillstånd

uppfyller godtagbara krav rättssäkerhet.

En fråga vi enligt utredningsdirektiven skall fästa särskild upp-

Vissa andra frågor 77

märksamhet vid är om nuvarande bestämmelser för återkallelse av vapentillstånd uppfyller godtagbara krav rättssäkerhet. I motioner Ju815 och Ju829 kritiseras reglerna såsom för allmänt hållna och att de därför skulle ge utrymme för godtyckligt âterkallande vapentillav stånd. Polismyndigheten prövar enligt 7 § vapenlagen 2 kap. 17 § bl.a. frågor om återkallelse av vapentillstånd. Ett beslut om återkallelse får enligt 42 § 10 kap. 1 § överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till kammarrätten vars beslut efter överklagande kan komma under Regeringsrättens prövning. Detta förutsätter enligt 35 § förvaltningsprocesslagen 1971:291 att prövningstillstånd medges. Sådant meddelas om det är av vikt för rättstillämpningen att ärendet i fråga prövas av Regeringsrätten eller om det föreligger synnerliga skäl till prövning, såsom att grund för resning föreligger eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen berott på grovt förbiseende eller grovt misstag. Reglerna om när vapentillstånd får återkallas finns i 29 och 30 §§ vapenlagen 6 kap. l §. Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition eller att föra in sådan egendom till Sverige får återkallas

under tre alternativa förutsättningar. Den första är om tillståndshava-

ren visat att han är olämplig att inneha vapnet eller ammunitionen. Som exempel på sådant beteende anges i nu gällande lagtext att tillståndshavaren missbrukat vapnet eller ammunitionen eller visat oaktsamhet med vapnet. Tillståndet får för det andra återkallas om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns. Den tredje situatio-

nen då ett tillstånd får återkallas är om det finns någon skälig

anledning att återkalla det. I Rikspolisstyrelsen föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstift-

ningen, RPS FS 1992:2 FAP 551-3 i detta avsnitt kallade råden,

ges

utförliga anvisningar till polismyndigheterna om hur bestämmelserna

skall tillämpas. Beträffande återkallelse grund av brister i den personliga lämpligheten betonas i råden inledningsvis att det är av största vikt att att ett beslut om återkallelse föregås av en omsorgsfull och noggrann prövning samt att utredningen i ärendet blir så fullständig och tillförlitlig som möjligt. Det bör i princip föreligga starkare skäl för

att återkalla ett vapentillstånd på denna grund än för att avslå

en ansökan.

Frågan om en persons fortsatta vapeninnehav bör enligt de allmänna

råden alltid omprövas när innehavaren:

a dömts för grovt brott, i första hand när kommit till

vapen användning,

78 Vissa andra frågor

b dömts till fängelse för brott mot jaktlagstiftningen,

c missbrukat vapen,

d grovt åsidosatt regler för förvaring

av vapen,

e förfallit till allvarlig asocialitet eller missbrukar alkohol, narkotika

etc.,

f dömts för grovt rattfylleri, eller g drabbats av sådan allvarlig sjukdom, att hans lämplighet kan

ifrågasättas.

Uppsåtliga brott mot vapenlagstiftningen bör enligt råden regelmässigt föranleda återkallelse, överträdelsen inte domstol har bedömts om av som ringa. Andra fall som beror förbiseende eller slarv, exempel-

vis kortvarig otillåten utlåning av vapen, bör däremot i allmänhet inte

föranleda återkallelse om det inte är fråga upprepade brott. Även om den som använder för andra ändamål än det de är avsedda för vapen bör enligt råden kunna fråntas rätten att inneha Det skulle då vapen. vara fråga om att t.ex. jaga med ett vapen innehas för samlarsom ändamål. Ett flertal i och för sig mindre allvarliga brott och förseelser kan enligt råden tillsammans utgöra skäl för återkallelse, nämligen de om utgör tecken på att vapeninnehavaren inte kan anses fylla vapenlagstiftningens krav omdöme, laglydnad och pålitlighet. Beträffande den regelmässiga omprövningen vapentillståndet vid av grovt rattfylleri anges i råden att om det står klart att rattfylleriet var

en engångsföreteelse hos en i övrigt nykter och skötsam bör

person återkallelse kunna underlåtas. Likaså bör återkallelse regel kunna som underlåtas när det gäller den vid något enstaka tillfälle omhändersom tagits enligt lagen 1976:511 om omhändertagande berusade av personer m.m. Upprepade händelser av detta slag under kort tidsen period, narkotikamissbruk eller missbruk andra beroendeframav kallande medel, bör enligt råden medföra återkallelse tillståndet. av

Det samma gäller onykterhet i samband med jakt eller målskjutning.

En återkallelse bör enligt råden vidare övervägas då innehavaren

drabbats av t.ex. allvarlig ålders- eller personlighetsförändring

som

ger utslag i aggressioner eller allvarlig psykisk störning. En återkallelse bör vidare övervägas vid fysisk sjukdom sådan beskaffen-

av het att den påtagligt inverkar förmågan att hantera vapnet och att fortsatt innehav kan medföra olycksrisk, t.ex. grund synfel. En av läkare eller social myndighet bör i sådana fall yttra sig.

Ett vapentillstånd kan också återkallas förutsättningarna för

om vapeninnehavet på ett väsentligt sätt förändrats i förhållande till

omständigheterna vid tillståndsgivningen. Förutsättningarna kan enligt

råden som regel sägas så ändrade att tillståndet bör kunna vara

Vissa andra frågor 79

återkallas, omständigheterna är sådana att tillstånd inte skulle ha om beviljats frågan prövats i den situationen. Som exempel en om nya sådan situation att behov vapnet inte längre föreligger. Den anges av inte är aktiv medlem i skytteförening kan enligt råden normalt som en målskyttevapen. Återkallelse skulle således inte anses ha behov av ett kunna komma i fråga i dessa fall. Av stor betydelse för polismyndigheternas hantering av återkallelseärenden är Regeringsrättens och kammarrätternas avgöranden.

Regeringsrättsavgöranden har särskild betydelse till ledning för

som rättstillärnpningen refereras och publiceras i Regeringsrättens årsbok RÅ. RÅ83 2:99, RÅ84 Ab 202, RÅ85 Bland referaten kan nämnas RÅ86 Ref 30, RÅ89 Ref 17 och RÅ 91 Ref 34 Ab 96 och Ab 159,

alla rör brister i den personliga lämpligheten. Några refererade

som fall angående de övriga återkallelsegrunderna har vi inte funnit. Av detta torde kunna dra slutsatsen att dessa grunder sällan tillämpas. man Genom att sprida information Regeringsrättens avgöranden liksom om

karnmarrättsavgöranden kan Rikspolisstyrelsen främja en enhetlig

rättstillämpning i vapenärenden.

Reglerna återkallelse vapentillstånd är en viktig del av om av

vapenlagstiftningen, både med hänsyn till vapeninnehavarnas rätts-

säkerhet och till intresset att vapen inte missbrukas. Det är därför av

betydelsefullt att förutsättningarna för att återkalla ett vapentillstånd

klart sätt i vapenlagen. I motion Ju829 har framförts ett anges önskemål lagtext detaljerat eller uttömmande än i dag om en som mer möjliga skäl till återkallelse. Det kan diskuteras hur detaljerad anger lagtexten bör för att tillräckligt tydligt ange skälen för återkallelse vara

vapentillstånd jämför 1934:181 s. 25 och 26 och prop.

av prop.

1949:95 99. Enligt vår uppfattning är en tillfredsställande ordning

s. lagtexten de tre alternativa förutsättningarna för återkallelse att anger tillstånd att inneha skjutvapen eller att föra in sådan egendom till av

Sverige och att den närmare exempliñeringen av tänkbara situationer framgår Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Vi

av föreslår redaktionell ändring reglerna för återkallelse av en av

vapentillstånd. Reglernas materiella innehåll har behandlats i lagstiftningsårende

år 1991 prop. 1990912130, JuU33, rskr. 300, SFS senast

1991: 1181. Då betonades att vapentillstånd skall kunna återkallas vid

ändrade förutsättningar. Särskilt avsågs att någon inte längre kan anses ha behov vapnet prop. 46 och 47. Lagtexten förtydligades i av s.

detta hänseende. Frågor vapentillstånd kan återkallas när inne-

om

havare slutat delta i skytteföreningens verksamhet har framförts till

en

från allmänheten. Departementschefen anförde i nyss nämnda

oss

lagstiftningsärende, i frågan ett vapentillstånd skall kunna

om

80 Vissa andra frågor

återkallas när innehavaren upphört medlem i skytteföratt vara en

ening, att den som inte är med i en skytteförening normalt inte kan anses ha behov att ett målskyttevapen s. 47. Som framgått kan

ovan

enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd behov

av

målskyttevapen inte anses föreligga hos den inte är aktiv medlem

som

i en skytteförening. Vi instämmer i dessa uttalanden och förutsätter

att

endast den som faktiskt skjuter regelbundet med sitt målskyttevapen

anses ha behov av det.

Riksdagen har som nämnts relativt nyligen tagit ställning till återkallelsereglerna. Sedan dess har enligt vår uppfattning inget inträffat som gör det påkallat att se över de materiella förutsättningarna för

att återkalla ett vapentillstånd. Detta kan inte heller ingå i vårt anses uppdrag. Vi anser att reglerna om återkallelse vapentillstånd i huvudsak är av klart utformade. Bestämmelsen att ett vapentillstånd kan återkallas om

det finns skälig anledning för det kan intryck för

ge av att vara allmänt hållen. Vi har dock inte funnit något exempel på den att

uttryckligen legat till grund för ett âterkallelsebeslut. Brister i innehavarens personliga lämplighet torde den mest tillämpade

vara

återkallelsegrunden. Det kan emellertid finnas oförutsebara situationer

då det skulle vara stötande om ett vapentillstånd inte kunde återkallas.

Av det skälet behövs denna förutsättning för återkallelse. Rikspolisstyrelsen föreskrifter och allmänna råd ger utförliga instruk-

tioner om hur förekommande situationer bör bedömas. I dessa

anvisningar återges bl.a. vad som anförts i lagförarbeten och hänvisas till rättsfall även om det sistnämnda enligt vår uppfattning skulle kunna göras i större omfattning. Tillståndshavaren har möjlighet

att

överklaga polismyndighetens beslut till domstol. Vägledande

avgöranden kan erhållas från Regeringsrätten. Sammanfattningsvis anser vi att bestämmelserna för återkallelse vapentillstånd uppfyller av godtagbara krav rättssäkerhet.

Vissa andra frågor 81

Överklagande

4.3 beslut

av enligt vapenlagen

Vårt förslag: Polismyndighetens beslut att avslå en ansökan om

vapentillstånd eller om tillstånd att driva yrkesmässig handel,

beslut att återkalla ett sådant tillstånd liksom beslut i fråga om inlösen av vapen eller ammunition skall få överklagas till länsrätten. Kammarrätten skall få pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstillstånd. Kammarrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd skall få överklagas till regeringsrätten. Polismyndighetens beslut i andra vapenärenden får liksom för närvarande överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Vårt uppdrag innefattar enligt utredningsdirektiven att överväga om nuvarande bestämmelser om överklagande av beslut enligt vapenlagen är tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Därvid skall beaktas de krav som den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer på möjlighet till domstolsprövning. I motionerna Ju220 och 802 framförs önskemål om att länsstyrelsens beslut i tillståndsfrågor i syfte att

uppnå en enhetlig praxis skall kunna överklagas till kammarrätten.

Nuvarande möjligheter att överklaga

Polismyndighetens beslut i vapenfrâgor kan överklagas till länsstyrelsen. I den utsträckning som framgår av bestämmelserna i 42 § vapenlagen får länsstyrelsens beslut överklagas till kammarrätten. Detta gäller länsstyrelsens beslut i fråga om vapenhandlartillstånd, återkallelse av vapen, ammunitions- eller vapenhandlartillstånd eller fråga om inlösen av vapen eller ammunition, 18, 29, 30 och 31 §§

vapenlagen 2 kap. 10 § samt 6 kap. l och 2 §§. Kammarrättens avgörande kan som beskrivits i avsnitt 4.2 under vissa förutsättningar

komma under Regeringsrättens prövning. Länsstyrelsens beslut i andra vapenfrâgor får inte överklagas. Detta gäller länsstyrelsens beslut om avslag på ansökan om vapen-, ammunitionsinförsel- eller lånetillstånd, 12, 14 resp. 23 §§ vapenlagen 2 kap. 8 och 11 §§ resp. 3 kap. 8 §. Samma förhållande råder i fråga om avslag på ansökan att få ändra skjutvapen, beslut om särskilda förvaringsföreskrifter, beslut om förvaring hos myndighet, beslut att omhänderta vapen, förlängning av frist för bl.a. skrotning, anmaning

82 Vissa andra frågor

att lämna vapen och beslut om förordnande av provledare, 24, 27, 28, 32, 34 och 35 §§ vapenlagen 4 kap. 1 2 kap. 5 8 kap. 2 6 kap. 3 7 kap. 2 och 3 §§ samt 5 a § vapenförordningen.

Omprövning av beslut

Det kan finnas anledning att något belysa myndigheternas skyldighet att ompröva sina beslut i vissa fall. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1987 och kompletterade den befogenhet myndigheterna hade enligt praxis att ompröva beslut. Under tre förutsättningar som alla måste vara uppfyllda skall polismyndigheten i egenskap av första instans i vapenärenden ompröva sina beslut enligt reglerna om omprövning av beslut i 27 och 28 §§ förvaltningslagen 1986:223.

Detta gäller däremot inte beslut rörande polisens brottsbekämpande

verksamhet, 32 § samma lag. Det gäller antingen beslutet överklagats eller inte och bygger på uppfattningen att felaktiga beslut kan rättas snabbare, enklare och billigare om omprövning hos beslutsmyndigheten i klara fall ersätter prövning i högre instans. Omprövning skall för det första göras om beslutet i fråga är uppenbart oriktigt. Myndigheten har således en skyldighet att ompröva sitt beslut då det är lätt för myndigheten att konstatera att beslutet är oriktigt. Normalt är myndigheten inte skyldig att göra någon mer

ingående granskning av ett redan avgjort ärende annat än då den har

särskilt anledning till det. Vid ett överklagande räcker det i allmänhet att myndigheten läser igenom klagandens skrivelse och det överklagade beslutet. Bara om denna genomläsning ger vid handen att utgången sannolikt bör vara en annan behöver myndigheten i allmänhet granska ärendet närmare. För det andra gäller omprövningsskyldigheten bara om beslutet kan ändras snabbt och enkelt, dvs. normalt om omprövning kan ske utan ytterligare utredning i ärendet. För det tredje får omprövning bara göras om det inte blir till nackdel för någon enskild person. Omprövningsskyldigheten gäller inte om beslutet överklagats och klaganden därvid begärt att beslutet tills

vidare inte skall gälla inhibition eller om myndigheten redan har

överlämnat handlingarna i ärendet till länsstyrelsen. En skyldighet att ompröva beslutet föreligger inte heller om särskilda skäl talar emot det. Några närmare föreskrifter om hur det skall gå till när en myndighet omprövar sina beslut har inte ansetts nödvändiga prop. 198586:8O s. 79. Ett omprövningsbeslut bör fattas samma nivå, helst av samma beslutsfattare som det tidigare beslutet jämför Hellners- Malmqvist, Nya förvaltningslagen, 1991 s. 345. Om de angivna förutsättningarna är uppfyllda skall myndigheten meddela ett nytt

Vissa andra frågor 83

beslut återkallar eller ändrar det tidigare beslutet. Finns det ingen som

anledning till omprövning behöver myndigheten inte meddela något beslut i denna del. Har polismyndighetens beslut i ett vapenärende överklagats skall myndigheten i stället så snart det går se till att

ärendet kommer under länsstyrelsens prövning. Gör polismyndigheten

i stället omprövning resulterar i att beslutet står fast behöver

en som den normalt sett inte meddela ett formligt beslut om detta. Det kan

dock lämpligt att meddela länsstyrelsen att en omprövning skett

vara och vad detta inneburit.

Partställning i vapenmålen

Innan vi går in på frågan om rätten till domstolsprövning och

instansordningen vill vi kommentera partställningen i vapenmålen. I syfte att öka antalet vägledande avgöranden föreslog 1987 års vapenutredning SOU 1989:44 151-159 Rikspolisstyrelsen

se s. att

skulle rätt att överklaga alla beslut enligt vapenlagen, om det var ges

vikt för rättstillämpningen eller annars från allmän synpunkt att

av saken prövades högre instans. Till stöd för förslaget åberopades av främst ett avgöranden i kammarrätten om återkallelse av vapentillpar

stånd, där underinstansernas beslut om återkallelse av vapentillstånd upphävts beträffande som polismyndigheterna och länsstyrel-

personer funnit olämpliga att betros med vapen. Vidare anfördes att serna vara det förekommit att skilda kammarrätter bedömt lika fall olika sätt. Många remissinstanser uttryckte tvekan inför förslaget. Departe-

mentschefen anförde bl.a. att det naturligtvis är av stor betydelse med enhetlig praxis för ärenden enligt vapenlagen liksom vid all ärendehantering och att det inte får vara lokal praxis som avgör om ett

tillstånd skall beviljas eller återkallas. Hon anförde vidare att

Rikspolisstyrelsen ett lika ändamålsenligt men mindre kostsamt sätt kan medverka till en enhetlig rättstillämpning genom att följa utvecklingen överklagade ärenden och sprida information om

av

betydelsefulla avgöranden så väl länsstyrelser som förvaltnings-

av

domstolar. Departementschefen ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl att Rikspolisstyrelsen en partsställning i syfte att en enhetligare

ge praxis prop. 19909l:130 s. 51.

År 1989 tillkallades parlamentariskt sammansatt kommitté för att

en

över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommit-

se tén antog namnet Domstolsutredningen. Utredningens direktiv

begränsades år 1991 genom tilläggsdirektiv till att inte längre omfatta

domstolarnas organisation. I december 1991 avgav utredningen betänkandet SOU 1991:106 Domstolarna inför 2000-talet Arbets-

uppgifter och förfaranderegler. Utredningen har bl.a. föreslagit att en

84 Vissa andra frågor

förvaltningsmyndighet, vars beslut överklagats till länsrätten eller kammarrätten skall överklaga domstolens beslut i saken

när domstolen ändrat myndighetens beslut. Som bakgrund diskuteras

främst intresset för prejudikatbildning också komma till

men att rätta

med enskilda felaktiga beslut. Utredningen har även föreslagit

att

domstolen skall få uppdra den förvaltningsmyndighet beslutat

som i saken att som part företräda det allmännas intresse i målet den om enskilda parten inte redan har motpart. En sådan ordning skulle en innebära fördelar i utredningshänseende. SOU 1991:106 del A 480s. 511.

Vi delar departementschefens ovan redovisade uppfattning angående Rikspolisstyrelsens möjlighet att överklaga. Vi vill i det sammanhanget

påpeka att besluten i vapenmål inte har rättskraft

utan frågorna kan prövas om. Att göra vapenmålen till en tvåpartsprocess skulle enligt vår uppfattning i onödan göra handläggningen tyngre, omständlig

mer och tidskrävande samt mer kostsam utan att gäng medföra samma

några beaktansvärda fördelar. Polismyndigheten har möjlighet

att framföra synpunkter på ett vapenärende i samband med omprövningsförfarandet vid ett överklagat beslut. Detta kan göra

handläggningen

i senare led snabbare. Om det allmärmas synpunkter på vapenmål ett

inte tillräckligt tydligt framgår polismyndighetens beslut eller

av yttrande återstår möjligheten för domstolen att inhämta yttrande från

polismyndigheten eller Rikspolisstyrelsen.

Möjlighet till domstolsprövning

Vi övergår nu till frågan möjlighet till domstolsprövning. När

om

länsstyrelsens beslut i vissa vapenärenden inte får överklagas till domstol har ärendet i fråga redan prövats två förvaltningsmyndig-

av heter, först polismyndigheten med tillfälle till omprövning och därefter länsstyrelsen. Fråga är nu om det finns skäl att införa möjlighet till en

domstolsprövning och om i sådana fall länsstyrelsen bör kvarstå

som

överprövningsmyndighet.

Utgångspunkt för bedömningen i fråga om domstolsprövning bör

vara dels vad som ur rättssäkerhetssynpunkt är tillfredsställande, dels

de krav som den europeiska konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer

på en

möjlighet till domstolsprövning.

De vapenärenden för vilka länsstyrelsen utgör sista instans innefattar

en lämplighetsbedömning från ordnings- och säkerhetssynpunkt. Det är emellertid endast beslut som innebär avslag på ansökan tillstånd

om

att inneha skjutvapen som enligt vår uppfattning kan ha

anses en beaktansvärd betydelse för den enskildes rätt. T.ex kan avslagsett

Vissa andra frågor 85

beslut i vissa fall medföra samma konsekvenser för sökanden som om det i stället varit fråga om ett återkallelsebeslut. Så är fallet om en person med tillstånd att inneha ett visst skjutvapen säljer detta för att ersätta det med ett annat liknande vapen och därvid nekas tillstånd att inneha det nya vapnet. Ett avslagsbeslut kan i vissa delar av landet ha stor ekonomisk betydelse genom att sökandens möjligheter att en livnära sig på jakt av visst slag begränsas. En tävlingsskytts utveck-

lingsmöjligheter kan påverkas genom att innehav av visst skjutvapen inte tillåts. En person som fått sitt vapentillstånd återkallat kan efter en karantäntid söka vapentillstånd för att ånyo börja tävlingsskjuta eller jaga. Ett avslag kan i denna situation ses som ett uttalande i fråga

om återkallelsens längd. Hos länsstyrelsen avgörs dessa besvärsärenden regelmässigt i form av beslut av en jurist länsassessor efter föredragning av en annan jurist. Det saknas anledning att tro annat än att en sådan handläggning fungerar bra. En förvaltningsdomstol, antingen det är fråga om en länsrätt bestående av en juristdomare med nämnd eller en kammarrätt med juristkollegial sammansättning, har emellertid en bättre kompe-

tens och större erfarenhet av att pröva frågor där motstridiga intressen

föreligger och är vitalt intresse för den enskilde. Vi finner som av därför att polismyndighetens beslut i fråga om avslag ansökan om

vapentillstånd redan det skälet bör få överklagas till en förvalt-

av ningsdornstol.

Möjlighet till domstolsprövning har under senare tid införts i en

mängd sammanhang. Utvecklingen styrs till stor del av Sveriges

åtaganden enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Samtliga Europarådets medlemmar är numera anslutna till konventionen eller

väntas ansluta sig i nära framtid. Sverige ratiñcerade konventionen en den 4 februari 1952. Efterlevnaden av konventionen kontrolleras av kommissionen för de mänskliga rättigheterna och domstolen för de mänskliga rättigheterna, båda med säte i Strasbourg. Också Europarådets ministerkommitté har enligt konventionen vissa kontrollfunktio- Genom Europarådsorganen har en omfattande praxis vuxit fram, ner. varvid i synnerhet de avgöranden som meddelats av domstolen har stor betydelse. Det är därför av intresse att överväga om även konventionsåtagandena medför att en möjlighet till domstolsprövning

bör införas för vissa vapenärenden innan vi övergår till frågan om hur

instanskedjan bör se ut. I detta sammanhang är det konventionens artikel 6:1 som är av intresse. Artikeln lyder i svensk översättning:

Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och

86 Vissa andra frågor

skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, berättigad till

vara rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas

offentligt, men pressen och allmänheten må utestängas från rätte-

gången eller del därav hänsyn till sedligheten, den allmänna en av ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle,

eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till

skada för rättvisans intresse.

Vad som i konventionen med civila rättigheter och skyldigheter

menas kan inte utläsas konventionstexten klargörs

ur men kontinuerligt genom domstolens avgöranden. Domstolen har fastslagit artikeln

att

är tillämplig under förutsättning att det föreligger verklig tvist

en mellan en enskild person och någon eller myndighet, annan person att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten och att denna rättighet kan karakteriseras civil rättighet. Begreppet som en

civil rättighet skall självständig tolkning i förhållande till den

ges en

nationella rätten och avse rättigheter och skyldigheter privat

av natur

oavsett vilket slags lag civillag, handelslag, förvaltningslag osv.

som

reglerar frågan och vilket slags myndighet allmän domstol, förvaltningsmyndighet osv. som är behörig. En rättighet i konventionens mening kan föreligga även när det enligt inhemsk rätt är fråga

om att

på huvudsakligen diskretionära grunder tillerkänna den enskilde

en förmån av något slag.

Artikeln har av domstolen ansetts tillämplig förfaranden haft

som betydelse för enskilda äganderätt och ibland gällt rätten personers som att förvärva egendom och i andra fall rätten att behålla eller använda egendom. Artikeln har också tillämpats på fall rätten som avsett att

bedriva viss ekonomisk verksamhet eller att tillstånd något slag

av

som är av betydelse för möjligheterna att bedriva sådan verksamhet.

Beträffande den europeiska konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

och europa-

domstolens praxis se Danelius, Mänskliga rättigheter, 1993 140-149

s. och Ds Ju 1986:3 Europarådskonventionen och rätten till dom-

stolsprövning i Sverige. I de fall nu aktuella vapenärenden överklagas föreligger verklig

en

tvist om sökanden skall beviljas tillstånd enligt vapenlagen. Tvisten rör

antingen sökandens personliga kvalifikationer eller dennes behov av

ett skjutvapen. Oavsett om prövningen av en ansökan tillstånd

om att

inneha skjutvapen skall fråga äganderätt till viss

ses som en om

egendom t.ex. vapen med huvudsakligen prydnads- eller affektions-

Vissa andra frågor 87

värde eller en rätt att bedriva en ekonomisk verksamhet t.ex. jakt,

tävling, vapensamling så den enligt vår uppfattning en civil

avser rättighet i konventionens mening. Således bör en rätt till domstolsprövning föreligga.

Rättsprövning Det finns i och för sig redan en möjlighet till domstolsprövning i

förvaltningsärenden. Genom den tidsbegränsade lagen 1988:205 om rättsprövning vissa förvaltningsbeslut anpassades den svenska

av lagstiftningen till den europeiska domstolens praxis när det gäller rätt

till domstolsprövning. Vid förlängning av lagens giltighetstid

en anförde föredragande statsråd att arbetet med den översyn av olika författningar bl.a. syftar till att svensk rätt skall tillgodose som Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning ännu inte är avslutat. Resultatet kan komma att inverka på rättsprövningslagens

tillämpningsområde, och det kan sikt leda till rättsprövningslagens

särskilda regler om domstolsprövning blir överflödiga. Prop. 1990912176 s. 8. Rättsprövning kan med vissa undantag begäras av enskild part i ett

sådant förvaltningsärende hos regeringen eller förvaltningsmyndighet

rör något förhållande avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringssom som

formen. Härmed innefattas sådan myndighetsutövning mot enskilda

kan prövas domstol endast efter ansökan om personer som annars av resning och där möjligheterna att överklaga i administrativ ordning har

uttömts. Länsstyrelsens beslut om avslag på ansökan om vapentillstånd

omfattas av denna möjlighet till rättsprövning. Rättsprövningen görs av Regeringsrätten. Den innebär endast en prövning förvaltningsbeslutet i fråga står i överensstämmelse av om med gällande rättsregler. Om domstolen finner att beslutet strider mot någon rättsregel, skall den upphäva beslutet. I samband med till-

komsten av lagen om rättsprövning uttalade departementschefen att det angivna tillämpningsområdet med bred marginal täcker det som rimligen kan falla under konventionens begrepp civila rättigheter och

skyldigheter prop. 198788:69 21. Lagen är tidsbegränsad och s. tillämpas för närvarande beslut meddelas från ikraftträdandet som till utgången av år 1994.

Instansordningen

För närvarande kan polismyndighetens beslut att avslå en ansökan om att få driva yrkesmässig handel med vapen eller beslut att återkalla ett sådant tillstånd eller ett vapentillstånd liksom beslut i fråga om inlösen

eller ammunition överklagas till först till länsstyrelsen och av vapen

88 Vissa andra frågor

sedan domstol. Det är som framgått vår uppfattning att även polismyndighetens beslut att avslå ansökan vapentillstånd bör kunna en om

komma under domstolsprövning. Vi har tagit del av vad domstolsutredningen anfört angående renod-

lingen av domstolarnas arbete. I linje med renodling har en ut-

redningen ansett det att inte flytta besvärsprövningen från

vara

länsstyrelse till förvaltningsdomstol. En kvalificerad prövning

av

länsstyrelsen medför att domstolsprövningen lättare kan koncentreras

till en instans och domstolarnas utnyttjas på effektivt och resurser ett rationellt sätt. Vid det fortsatta utvecklingsarbetet på länsstyrelsernas område kan saken givetvis komma i ett annat läge. Det är då utan

större problem att anpassa domstolsprövningen till den situationen. SOU 1991:106 del A s. 438 och 439. Domstolsutredningens förslag i fråga om länsstyrelsens roll i instanskedjan är ännu inte berett i

Justitiedepartementet.

Vårt uppdrag i denna del innefattar rättsäkerhetssynpunkt

att ur överväga reglerna om överklagande. Därvid bör enligt vår mening stor vikt fästas vid intresset att uppnå ett slutligt avgörande inom rimlig av

tid och med rimligt ianspråkstagande av enskildas och myndigheters

resurser. Vi är därför tveksamma till betydelsen länsstyrelsens av prövning som medel att uppnå bättre koncentration till domen en stolsinstans och ett bättre utnyttjande domstolarnas När av resurser. det finns möjlighet till domstolsprövning bör enligt vår uppfattning polismyndighetens beslut få överklagas direkt till domstol. I övriga fall bör polismyndighetens beslut fortfarande få överklagas till länsstyrel-

sen. Domstolsutredningen har som en principiell utgångspunkt anfört att

att den första domstolsprövningen ett förvaltningsärende alltid skall

av ske i länsrätt. Utredningen har därför föreslagit länsrätt i princip att blir första domstolsinstans i samtliga måltyper där kammarrätt i dag har denna funktion och anfört att det bör krävas mycket starka skäl för

att frångå denna princip del A 442. Följaktligen har utredningen

s. föreslagit att länsrätten blir första domstolsinstans även i vapenmål

del B s. 187. Domstolsutredningens förslagharremissbehandlats och

i denna del genomgående fått ett positivt mottagande.

Departementschefen har i budgetpropositionen anfört prop.

1992932100 bil. 3 s. 25 och 93 att hon för del egen anser att utredningens principiella utgångspunkt är den riktiga och tyngdatt punkten i rättskipningen skall ligga i första instans också inom de

allmänna förvaltningsdomstolarna. En ändrad instansordning behöver

dock inte gälla samtliga måltyper. Hon har vidare anfört det att vore olyckligt om de nya förvaltningsdomstolsmål allteftersom som tillkommer under en övergångstid förs till kammarrätt första som

Vissa andra frågor 89

domstolsinstans för att sedan flyttas till länsrätt. I propositionen hemställde regeringen att riksdagen skulle godkänna de angivna

riktlinjerna för instansordningen i de allmänna förvaltningsdom-

stolarna. Riksdagen biföll regeringens hemställan bet. 199293: JuU24, rskr. 199293:289. Regeringen har som en första etapp i genomförandet av Domstols-

utredningens förslag beträffande de allmänna förvaltningsdomstolarna

i en proposition tagit upp vissa allmänna frågor som har samband med en ändrad instansordning prop. 199394: 133. Bl.a. behandlas frågan om prövningstillstånd i kammarrätten och om länsrätten skall vara första instans i studiestödsmålen och kriminalvârdsmålen. I en andra etapp under år 1994 avser regeringen att ta upp ytterligare måltyper som bör flyttas från kammarrätten till länsrätten när det gäller domstolsprövning i första instans.

Vi föreslår med beaktande av riksdagens och regeringens ställnings-

taganden att polismyndighetens beslut angående ansökan om vapentill-

stånd skall få överklagas till länsrätten. Enligt vår uppfattning bör

länsrätten samtidigt blir första instans i de vapenmâl som för närvarande överklagas till kammarrätten.

Frågan om domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut behandlas för närvarande av Fri- och rättighetsutredningen dir.

1991:119. Regeringen har i den nyss nämnda propositionen föreslagit

sådana generella regler i lagen 1971:289 om allmänna förvaltnings-

domstolar som behövs för den nya ordningen med länsrätt normal som första domstolsinstans. Enligt förslaget bör uppräkningen i 14 § den lagen av länsrätternas måltyper tills vidare ersättas av en allmän regel

som innebär att om det i lag eller annan författning föreskrivs att talan

skall väckas vid eller fullföljas vid allmän förvaltningsdomstol skall det ske vid länsrätt. Vi har därför övervägt att i vårt lagförslag ange

att polismyndighetens beslut i nu aktuella frågor får överklagas till

allmän förvaltningsdomstol. Emellertid ingår i vår uppgift att språkligt öka vapenlagens tillgänglighet för den stora grupp av människor med skiftande bakgrund som den berör. Vi har i detta syfte valt att i lagtexten ange att polismyndighetens beslut får överklagas till länsrätten. Motsvarande ändring bör tills vidare göras i vapenförordningen.

Domstolsutredningen har föreslagit att förvaltningsprocesslagen

1971:291 och lagen 1946:807 om handläggning av vissa domstolsärenden skall ersättas av en lag om förfarandet i mål i förvaltningsdomstol och vissa mål i allmän domstol domstolsförfarandelag.

Förslaget har fått ett negativt mottagande under remissbehandlingen

och arbetet inom Justitiedepartementet är nu inriktat på att revidera de båda lagarna med utgångspunkt i domstolsutredningens olika förslag.

90 Vissa andra frågor

Arbetet bedrivs med inriktning på att förslag till regler för nya ärenden, liksom för besvärsmål i hovrätt skall presenteras under första

delen av år 1994 och att arbetet med att revidera förvaltningsprocess-

lagen skall påbörjas därefter. Av det skälet avstår vi från att föreslå

följdändringarna i förvaltningsprocesslagen.

Prövningstillstånd i kammarrätten

Länsrättens avgöranden får överklagas till kammarrätten. Vapenärenden innefattar vanligtvis inte sådana rättsliga överväganden kräver som en domstol med juristkollegial sammansättning. Det skulle därför kunna anses som ett slöseri med resurser om vapenärendena av sökandena slentrianmässigt kom att föras till kammarrätten för att där prövas i sin helhet. För att en sådan prövning skall ske bör enligt vår uppfattning i vart fall kunna krävas att det vid en genomgång av domen och överklagandeskriften finns något som tyder på att länsrättens avgörande bör ändras. Domstolsutredningen diskuterade om förvaltningsärenden fortsättningsvis skall kunna prövas i hela sin vidd först av två förvaltningsmyndigheter och därefter av två domstolar med åtföljande möjlighet till prövningstillstånd i Regeringsrätten. Frågan behandlades bl.a. utifrån vad som står att vinna genom att tillåta en prövning av t.ex.

vapenmål i kammarrätten endast efter dispensprövning. Olika aspekter

belystes såsom kammarrätternas möjlighet att koncentrera sitt överprövningsarbete på de mer svårbedömda fallen men också att det

ligger i sakens natur att Regeringsrätten har bättre förutsättningar än kammarrätterna att bedöma ett mâls prejudikatvärde del A avsnitt 21.

Sammanfattningsvis anförde utredningen att även om många faktorer talar för att ett dispenssystem bör införas i karnmarrätterna, så är det inte rätt tillfälle att göra det nu. När erfarenheter vunnits av de reformer som genomförts eller föreslagits rörande kammarrättsarbetet.

bör enligt utredningen frågan tas upp nytt del A s. 324.

,

Till betänkandet fogades tvâ reservationer och ett särskilt yttrande

angående prövningstillstånd i kammarrätt. Enligt dessa bör prövningstillstånd i kammarrätt i varje fall för vissa målgrupper införas - -

redan nu. Många remissinstanser har anslutit sig till de synpunkter i

som fördes fram i reservationerna och det särskilda yttrandet och T

flertalet av dem som yttrat sig i frågan har ansett att krav pröv- . ningstillstånd i kammarrätt i varje fall för vissa målgrupper bör - införas redan nu. Ett fåtal har anslutit sig till utredningens bedömning och vill avvakta med en sådan reform. I en därefter inom Justitiedepatementet upprättad departementspromemoria med titeln Prövningstillstånd i kammarrätt anförs att det

Vissa andra frågor 91

inte är aktuellt att redan nu införa generella regler om krav på

prövningstillstånd i ledet länsrätt kammarrätt. I första hand bör enligt

-

promemorian krav på prövningstillstånd övervägas för de grupper av

mål som redan har prövats av en eller flera förvaltningsmyndigheter innan de prövas av domstol. Men på samma sätt som det i fråga om vissa mål kan vara motiverat med ett undantag från regeln att den första domstolsprövningen skall ligga i länsrätt, kan det finnas skäl för ett undantag när det gäller krav på prövningstillstånd också för dessa grupper av mål. Frågan bör därför prövas målgrupp för målgrupp. En naturlig ordning är enligt promemorian att prövningen av frågan om prövningstillstånd skall införas eller inte för olika måltyper inledningsvis görs parallellt med det arbete som pågår att flytta ner målen i instanskedjan.

Eftersom det inte är aktuellt att generellt införa krav prövningstillstånd för överklaganden från länsrätt till kammarrätt behövs

det således dels regler om vilka målkategorier som skall omfattas av ett sådant krav, dels allmänna regler om tillståndsprövningen. Den

senare regleringen behandlas i promemorian. I promemorian föreslås att reglerna om prövningstillstånd i karmnarrätt utformas efter mönster av vad som gäller för prövningstillstånd i

hovrätt. Det innebär att prövningstillstånd får beviljas om det finns

anledning att ändra länsrättens avgörande ändringsdispens, om det

är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att överprövning sker

prejudikatdispens eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva talan extraordinär dispens. De grundläggande bestämmelserna om

prövningstillstånd föreslås tas in i förvaltningsprocesslagen i en ny paragraf, 34 a Reglerna om vilka mål eller målgrupper som skall

omfattas av krav prövningstillstånd föreslås i stället tas in i den

materiella lagstiftningen. Promemorian har remissbehandlats. Alla remissinstanser har

tillstyrkt förslaget i fråga om prövningstillstånd och har även tillstyrkt den lagtekniska lösningen. I prop. 199394:133 har regeringen

föreslagit att kammarrätten skall få pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstillstånd.

Vi vet, domstolsutredningen påpekat, ännu inte resultatet av det

som

pågående reformarbetet rörande kammarrätternas verksamhet, t.ex.

vilka effekter den ändrade instansordningen kommer att ha måltillströmningen. Vi förmodar att vapenärendena inte kommer att skilja sig från övriga jämförbara förvaltningsärenden i detta hän-

seende. Icke desto mindre är det enligt vår uppfattning inte rimligt att

ett vapenärende fullt ut skall kunna prövas först av två förvaltnings-

myndigheter eller ens som det blir enligt vårt förslag av polismyn-

digheten och därefter av två domstolar med möjlighet till pröv- -

92 Vissa andra frågor

ningstillstånd i Regeringsrätten.

Ett system med krav på prövningstillstånd för att få länsrättens avgörande prövat i kammarrätten efter mönster av vad som gäller i hovrätt skulle tillfredsställa både önskemål om materiellt riktiga avgöranden och prejudikatbildning. Vi ansluter oss därför till det i

promemorian och propositionen framförda förslaget. I propositionen föreslås erforderliga ändringar i förvaltningsprocesslagen träda i kraft

den 1 oktober 1994. Vi utgår därför från den föreslagna 34 a §

förvaltningsprocesslagen och föreslår att i vapenlagen tas in en

bestämmelse med innebörd att kammarrätten får pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat pröv-

ningstillstånd enligt 34 a § förvaltningsprocesslagen. Pâ sådant sätt kommer de aktuella vapenärendena alltid att kunna prövas, förutom av polismyndigheten av länsrätten.

Kammarrättens beslut att meddela prövningstillstånd kan enligt vad som i allmänhet gäller sådana beslut inte överklagas. Det finns för

övrigt ingen motpart som skulle kunna överklaga. Kammarrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd kan överklagas till Rege-

ringsrätten. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den föreslagna lagändringens ikraftträdande bör äldre bestämmelser gälla.

4.4 och förvaring ammunition, Inköp av förvaring av vapen samt ansvarsfrihet vid

ammunitionsinnehav

Förvärv av ammunition genom ombud

Vår bedömning: Nuvarande regler om förvärv av ammunition genom ombud bör bestå.

I motionerna Ju815 och Ju829 kritiseras reglerna om inköp och förvaring av armnunition. Motionärerna anser att bestämmelserna är onödiga och tillkrånglade och att de medför stora besvär och obehag för jägarna. Särskilt nämns behovet av att i glesbygd kunna utnyttja anhöriga och jaktkamrater för inköp av ammunition och att mellan användningstillfällena kunna lämna både vapen och ammunition kvar t.ex. i föräldrahemmet när man återvänder till bostadsorten.

Den 1 januari 1992 skärptes reglerna i vapenlagen för inköp och

förvaring av ammunition SFS 1991:1181. Tidigare var i princip all

jaktammunition tillståndsfri och skytteföreningarna tillhandahöll sina

Vissa andra frågor 93

medlemmar ammunition. Enligt gällande rätt, huvudsakligen som återfinns i 12 § vapenlagen 2 kap. 8 § får den har tillstånd som att inneha ett visst vapen för skjutning även inneha ammunition till vapnet. Det innebär således att det krävs särskilt tillstånd för att inneha ammunition som inte passar det vapnet eller ammunition egna till ett vapen man innehar för annat ändamål än skjutning, t.ex. ett samlarvapen. Detta medför bl.a. att det inte är tillåtet att för eller egen någon annans räkning inneha ammunition inte till ett som passar vapen man själv har tillstånd för. Ammunition får enligt 13 § vapenlagen 2 kap. 9 § bara överlåtas till den som har rätt att inneha ammunitionen i fråga. Detta innebär praktiskt att den som köper eller annat sätt förvärvar ammunition måste kunna visa upp sitt bevis vapentillstånd för säljaren eller om annan överlåtare om denne inte t.ex. tidigare kännedom är genom förvissad om att köparen har rätt att inneha ammunitionen. Några berättigade intressen hos med vapentillstånd bedömdes personer av departementschefen inte kränkas denna ordning. Prop. genom 199091 130 35. Är köparen okänd för säljaren, : s. får han styrka sin behörighet att köpa ammunition att visa bevis sitt genom upp om vapentillstånd och legitimation. Ammunition kan enligt samma lagrum förvärvas ombud. En genom person med eget vapentillstånd kan således med stöd fullmakt av en förvärva ammunition en annan person har tillstånd att inneha som ett sådant vapen som ammunitionen är avsedd till. Om förvärvet sker från någon som varken känner ombudet eller uppdragsgivaren krävs att ombudet kan förete en skriftlig fullmakt. I sådana fall skall ombudet också kunna visa upp tillståndet för det ammunivapen som tionen skall användas till. Ombudet skall vidare kunna legitimera sig och visa upp ett bevis om eget vapentillstånd. Ombudets vapentillstånd behöver dock inte avse samma typ av vapen. Hans bevis vapentillom stånd visar hans allmänna behörighet att handskas med ammunition. Möjligheten att förvärva ammunition genom ombud motiveras särskilt av behovet i glesbygd att kunna lämna sådana uppdrag andra. Förfarandet vid ombudsförsåljning ansågs av departementschefen inte ställa för stora anspråk på dem som köper och säljer ammunition. Det konstaterades att det inte är någon ovanlig åtgärd med behörighetskontroll i andra viktiga sammanhang. Prop. 199091:13O 36. s. Reglerna för inköp och förvaring ammunition, liksom skjutav av vapen, är av grundläggande betydelse för att hindra kriminalitet. De skärptes efter förslag av 1987 års vapenutredning. Kommitténs betänkande SOU 1989:44 remissbehandlades och det övervägande antalet remissinstanser var positiva till lagförslagen, därefter i som huvudsak genomfördes. Det råder således en bred enighet behovet om

94 Vissa andra frågor

sträng kontroll innehav och bruk av skjutvapen och ammuniav en av

tion. Antalet väpnade rån har ökat markant under senare år, vilket

visar att ett restriktivt förhållande till skjutvapen och ammunition fortfarande är i hög grad påkallat för hindra brott.

De i motionerna påtalade besvär som den stränga vapenlagstiftningen

medför för jägare och andra som har ett berättigat intresse att förvärva och inneha ammunition är svåra att undvika. Den extra omgång det innebär att följa sålunda uppställda regler får enligt vår mening i princip bäras med jämnmod. Olägenheterna mäste vägas mot nödvändigheten att i största möjliga utsträckning söka motverka att vapen och ammunition kommer i orätta händer. Innan bestämmelserna i fråga infördes förekom att ammunition till illegala vapen och för brottsliga syften köptes fritt hos vapenhandlare. Reglerna får emellertid självfallet inte vara onödigt krångliga och besvärliga. Reglerna för överlåtelse ammunition genom ombud kan aktualiseav i olika sammanhang. Situationen kan förmodas i undantagsfall vara ras sådan att den presenterar sig hos säljaren egentligen inte person som är ett ombud utan rättsligt sett ett bud eller en transportör. Vi tänker

då bl.a. situationen att en person som har vapentillstånd och som

sedan tidigare är känd för säljaren vid ett telefonsamtal meddelar sin avsikt att köpa sådan ammunition som han har behörighet att inneha, samt att ett bud t.ex. släkting skall komma och hämta ammunitionen. Om försäljaren med sin kännedom om köparen och dennes förhållanden anser att det föreslagna förfarandet är betryggande och kan

godtas så har köpet skett genom anbud och accept vid telefonsamtalet.

Personen hämtar ammunitionen är då endast att se som transsom portör ammunitionen. Transportören har ingen rätt att inneha av ammunitionen för egen räkning. Det ligger i sakens natur att ammunitionen skall transporteras på ett säkert sätt i enlighet med 28 a § andra

stycket vapenlagen 5 kap. 4 § och utan dröjsmål överlämnas till uppdragsgivaren. I sådan situation bör det endast vara köparens

en

vapentillstånd är intresse för säljaren. Vid detta betraktelsesätt,

som av

bygger att de inblandade har personlig kännedom om varandra

som och att ett vilseledande således inte kan misstänkas föreligga, utgår vi från att säljaren bara godtar att lämna ut ammunitionen till transpor-

tören när han goda grunder kan anta att allt är i sin ordning. Vissa de praktiska svårigheter åsyftas i motionerna är inte så

av som besvärande som motionärerna antar. I de fall då det verkligen är fråga om en överlåtelse genom ombud är 12 och 13 §§ vapenlagen 2 kap. 8 och 9 §§ tillämpliga. Dessa

regler bör enligt vär uppfattning bestå.

i

g

Vissa andra frågor 95

Tidsfrist för förvärv av ammunition

Vårt förslag: Ett tillstånd att inneha ammunition för andra ändamål än skjutning skall meddelas tidsfrist gäller utan att en för förvärvet av ammunitionen.

Enligt l2§ tredje stycket vapenlagen är tillstånd för innehav av

ammunition för andra ändamål än skjutning endast giltligt

om

ammunitionen förvärvas inom viss tid. Denna tidsfrist kan enligt vår uppfattning sättas i fråga. Den kan uppfattas onödigt krångel och

som besvär av dem det berör, som för övrigt inte förbrukar den ammunition de förvärvar. Om något inträffar gör att förutsom

sättningarna för tillståndet inte längre finns kan det återkallas av polismyndigheten i enlighet med 30 § vapenlagen 6 kap. 1 §. Det

finns därför ingen anledning att tidsbegränsa tillstånden. Det väsentliga är inte vid vilken tidpunkt ammunitionen förvärvas utan att den mängd ammunition tillståndet avser inte överskrids. Vi föreslår därför att

tillstånd att inneha ammunition för andra ändamål än skjutning skall

meddelas utan att en tidsfrist gäller för förvärvet arrnnunitionen. av

Förvaring av skjutvapen eller ammunition

Vår bedömning: Vapen bör som regel tas hand inneom av havaren.

Vårt förslag: Förvaringsreglerna för skjutvapen skall inte gälla

för effektbegränsade vapen och gjorts varaktigt vapen som obrukbara.

Vid förvaring av skjutvapen eller ammunition skall innehavaren ta

hand om skjutvapnen eller ammunitionen och hålla egendomen under sådan uppsikt att det inte är fara för att någon obehörig kommer den. Gällande bestämmelser finns huvudsakligen i 26 § vapenlagen 5 kap. 1 3 §§. skjutvapen eller ammunitionen skall förvaras under -

säkert lås om inte förvaring sker i säkerhetsskâp. Uttrycket säkert lås

innebar en skärpning i förhållande till vad som gällde före den l januari 1992. Ett säkert lås skall innebära ett gott stöldskydd. Lås av

enkel och lättforcerad konstruktion godtas inte. Varken inlåsning i

vanlig garderob eller ett vapenställ kan anses fylla kraven. Syftet med

förvarzngsreglerna är att effektivt förhindra tillgrepp av vapen och

96 Vissa andra frågor

ammunition. Departementschefen anförde vid reglernas införande att det är absolut nödvändigt med ändamålsenliga förvaringsföreskrifter.

Prop. 1990912130 s. 41.

Enligt reglerna långtidsförvaring i 26 § tredje stycket vapenlagen

om

5 kap. 3 § får vapeninnehavare deponera sina skjutvapen eller

en ammunition hos någon för högst tre år, t.ex. vid en längre annan

utlandsvistelse, sedan anmälan gjorts hos polismyndigheten. Förvaring

får inte ske hos den är under 18 år eller som kan antas komma som

missbruka skjutvapnet eller ammunitionen. Vid deposition för

att längre tid år måste ansökan innehavstillstånd göras RPS än tre en om FS 1992:2, FAP 551-3.

Som påpekats i motion Ju815 kan praktiska fördelar i vissa fall

vinnas med tillstånd att inneha ett skjutvapen får förvara om en person eller ammunitionen hos någon den ort där han främst brukar vapnet eller ammunitionen och inte behöver föra utrustningen med sig vapnet till hemmet, kanske ligger i en annan del av landet. som

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlag-

stiftningen gäller följande. Polismyndigheten bör i samband med att

tillstånd beviljas pröva om särskilda förvaringsvillkor skall före-

skrivas. Vapnets farlighet och beskaffenhet i övrigt skall vara förvaring bör krävas. Även antalet

avgörande för vilken typ av som

innehavaren har betydelse. Har flera medlemmar i vapen som är av familj bor i bostad bör familjens totala samma som gemensam vapen

vapeninnehav avgöra frågan om behov av förvaringsföreskrift. En förvaringsföreskrift bör meddelas i ett särskilt beslut med anvisning hur överklagande skall till. Förvaring hos annan person än

om

vapeninnehavaren bör kunna medges undantagsvis. Ett sådant

undantag kan att eller dotter, som bott och förvarat t.ex. vara en son sina i föräldrahemmet, flyttar till egen lägenhet men avser att vapen

även fortsättningsvis jaga föräldrarnas marker. Vid förvaring hos sådan bör alltid en särskild förvaringsföreskrift

en annan person

meddelas. Förvaringsföreskrift bör utfärdas för såväl licenshavaren för den förvarar vapnet. Av förvaringsföreskriften bör

som som

framgå att vapenförvararen inte äger rätt att bruka vapnet utan att vapenlagens regler lån är uppfyllda. RPS FS 1992:2,

om av vapen FAP 551-3. Huvudregeln när det gäller förvaring vapen är således och bör av enligt vår mening även fortsättningsvis vara att vapen tas om hand av innehavaren. Detta är bl.a. förutsättning för att polisen i sin en

tjänsteutövning skall kunna göra rimliga antaganden om var vapen

finns. l undantagsfall kan emellertid beaktansvärda behov finnas att

förvara vapnet hos någon Det framgår såväl av Rikspolisstyrel-

annan.

författningssamling aktuella motioner. Polismyndig-

sens som av nu

Vissa andra frågor 97

heten kan som framgått medge att förvaras hos

ovan vapen annan än

innehavaren. I samband med detta föreskrivs hur förvaringen skall till. Ett sådant medgivande bör enligt vår uppfattning kunna lämnas

i

den omfattning det efterfrågas när beaktansvärda behov finns och då förvaring kan ordnas på betryggande sätt t.ex. då eller dotter,

en son som bott och förvarat sina i föräldrahemmet, flyttar till vapen egen

bostad men även fortsättningsvis skall jaga på föräldrarnas marker. Det framförda önskemålet att kunna förvara skjutvapen

hos någon annan än innehavaren är således redan tillgodosett även det inte är om känt bland alla jägare. Det kan också så att vapenärendena inte vara behandlas med den enhetlighet bör eftersträvas. Vi förutsätter som att

Rikspolisstyrelsen kommer att vidta nödvändiga åtgärder.

Ett centralt databaserat vapenregister

l detta sammanhang aktualiseras frågan centralt databaserat om ett vapenregister. Om polisen får anmälan pågående hot eller om skottlossning och är folkbokförda i del personer som en annan av landet misstänks vara inblandade så skulle ett sådant register snabbt ur kunna läsas ut vilka de misstänkta har. Ur sådant vapen personerna ett register skulle också kunna utläsas förvaras. Vapenutredvar ett vapen ningen prövade frågan om ett centralt databaserat vapenregister SOU

1989:44 s. 205-226. Stor vikt fästes vid sårbarhets- och sekretess-

frågor. Utredningen kom fram till att frågan ett centralt

om vapenregister i allt väsentligt förlorat sin aktualitet

genom att en övergång till lokalt förda datavapenregister pågick och detta väl att tillgodosåg tillständsmyndigheternas och allmänhetens behov större effektivitet

av

i tillståndsgivningen s. 224 och 225.

Sedan vapenutredningen avgav

sitt betänkande har både tillgången

vapen och användningen av

illegala vapen i samband med brott ökat. Ett centralt databaserat vapenregister bör enligt vår uppfattning åter övervägas. Vi utgår från

att utvecklingen inom datatekniken även med beaktande sårbarav

hetsaspekter kan möjliggöra ett register med fullständiga sökmöjlig-

heter för polisen. Frågan om ett centralt vapenregister ingår emellertid inte i vårt uppdrag och vi har under hand fått reda på Riksatt

polisstyrelsen utreder förutsättningarna för sådant. Vi nöjer

ett oss därför med detta påpekande.

Effektbegränsade och varaktigt obrukbara skjutvapen

Ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen är för målskjutning

som avsett eller ett liarpunvapen får enligt 5 § andra stycket vapenlagen 2 kap.

1 § andra stycket innehas utan tillstånd det har begränsad om en

effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen. Vapenlagens

Vissa andra frågor

förvaringsbestämmelser är dock tillämpliga dessa effektbegränsade

och gjorts varaktigt obrukbara. vapen vapen som Enligt 26 § första stycket vapenlagen 5 kap. l § är den som innehar ett skjutvapen skyldig att ta hand om och hålla det under sådan uppsikt att det inte är fara för att någon obehörig kommer det. Därutöver gäller bestämmelserna i 26 § andra stycket vapenlagen 5 kap. 2 § förvaring skjutvapen. Fr.0.m. den 1 juli 1992 skall om av skjutvapen inte hålls under uppsikt förvaras i säkerhetsskåp. Om som så inte är fallet skall, det går utan avsevärd svårighet, en vapendel om tas bort från vapnet så att det inte kan användas. Vapnet och vapendelen skall förvaras separat under säkert lås eller annat betryggande

sätt. Mer detaljerade förvaringsföreskrifter finns i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen RPS FS 1992:2

FAP 551-3.

Av vad departementschefen anförde i samband med den senast ändringen förvaringsbestämmelserna prop. 1990911130 s. 41

av framgår att dessa främst syftar till att förhindra att vapen kommer i

orätta händer. Vi instämmer i uppfattningen att vapen skall förvaras

så inte obehöriga kommer dem. Emellertid kan förvaringsbeatt stämmelserna uppfattas onödigt krångliga och besvärliga när det som gäller effektbegränsade och som gjorts varaktigt vapen vapen

obrukbara. Enligt vår uppfattning motiverar inte dessa vapens begränsade farlighetsgrad att de omfattas stränga förvarings-

av samma bestämmelser övriga Vi föreslår därför att förvaringsbesom vapen.

stämmelserna inte skall tillämpas effektbegränsade vapen och vapen

gjorts varaktigt obrukbara. som

Ansvarsfrihet vid vissa ammunitionsinnehav

Vår bedömning: Nuvarande regler ansvarsfrihet vid ringa om fall otillåtet innehav ammunition bör bestå. av av

Motionerna Ju803 och 822 behandlar utformningen av bestämmelserna ansvarsfrihet vid ringa fall innehav av ammunition. Det kan om av enligt motionärerna finnas skäl att tillåta innehav av ammunition i en ringa mängd går utöver den ansvarsfria, dels för att det kan som finnas berättigat ändamål t.ex. undervisning eller demonstration, ett dels för ammunitionen kan finnas kvar sedan den var tillståndsfri. att Väsentligen önskemål har framförts i en skrivelse daterad den samma 30 september 1993 från Svenska Jägareförbundet. Allt innehav ammunition utan tillstånd är straffbart enligt 38 § av 4 vapenlagen 9 kap. 2 § d. Den som uppsåtligen eller av oaktsamp.

Vissa andra frågor 99

het innehar ammunition utan att ha rätt till det kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock inte ansvar ådömas. Departementschefen anförde i samband med att tillståndsreglerna för amrnunitionsinnehav ändrades att vissa bagatellartade innehav normalt inte torde bli föremål för straffrättsliga ingripanden men föreslog inte ett uttyckligt undantag för dessa. Prop. 199091: 130 s. 66. Bestämmelsen om frihet från ansvar i ringa fall kom till när lagförslaget behandlades i riksdagen. Utskottet ansåg att det

straffbara området borde klarare framgå av lagen. Således borde

undantas innehav av enstaka patroner och ett helt obetydligt souvenirinnehav och liknande bagatellartade innehav, inte särskilda om omständigheter motiverade annat. I sistnämnda avseende tänkte utskottet på ammunition som påträffas i t.ex. knarkarkvartar eller under liknande omständigheter. Bet. 199091 JuU33 30. s. Det finns således ett visst utrymme att straffritt inneha liten en mängd patroner utan tillstånd om inte särskilda omständigheter motiverar annat. Att inneha annan ammuniton än den som omfattas av innehavarens vapentillstånd får betraktas som en ovana med grund

i den tid ammunitionen i fråga var tillståndsfri. Sådana innehav är

enligt vår uppfattning inte godtagbara och bör inte uppmuntras. Ammunitionen i fråga kan olika sätt komma till brottslig användning. Nuvarande regler kan inte anses vara till någon beaktansvärd nackdel för jägare och andra som har ett berättigat intresse att inneha vapen och ammunition. Vi föreslår därför inte någon lagändring i denna fråga.

4.5 Lasersikten

Vårt förslag: Lasersikten skall omfattas av vapenlagen. Lasersikten som förvärvats innan lagens ikraftträdande och för

vilka tillståndsansökan avslås skall lösas in staten. För av lasersikten som löses in skall betalas ersättning med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet.

I motionen Ju801 föreslås att tillståndsplikt införs för lasersikten i

anledning av att sådana kan användas vid våldsbrott. Av l och 2 §§ vapenlagen 1 kap. 2 4 §§ framgår vilka föremål som är att betrakta som skjutvapen och som således är tillståndspliktiga enligt vapenlagen. Inga sikten omfattas tillståndsplikten. av

Lasersikten sänder en ljusstråle som kan göras kompakt och skapa

en lysande röd punkt på det föremål som strålen träffar. Punkten blir

100 Vissa andra frågor

på ett längre avstånd och för att den skall kunna ses kan svagare därför kikare ingå i siktet. Strålen reflekterar olika bra beroende på en vilket material den träffar. Är lasersikte monterat på ett skjutvapen ett behöver vapnet inte hållas vid ögat för att skytten skall med hjälp av den röda punkten kunna att vapnet är riktat mot målet när han se skjuter. Vi har uppmärksammat att lasersikten marknadsförs i Sverige och att det därvid åberopas många användningsområden t.ex. träning, utbildning, jakt och säkerhetsändamål. Laser kan också användas vid träning då ett pinnliknande förmål inkluderande laseranordning stoppas in i pipan ett skjutvapen för en

att vid avfyrning med en röd punkt markera träff på en måltavla

eller bildskärm. Laseranordningen ersätter vid dessa tillfällen en ammunitionen.

Laser används även i yrkesmässig verksamhet bl.a. i olika konstruk-

tionssammanhang, t.ex. vid bygg- och vägarbeten. Strålen riktas då viss punkt för att avteckna en rät linje. Laser förekommer mot en också i medicinska sammanhang. Laser klassbeståms enligt Statens

strålskyddsinstituts författningssamling med hänsyn till strålningsegen-

skaperna. De lasersikten som finns i handeln är enligt uppgift klassade

i någon av de lägsta klasserna och är i princip ofarliga för ett oskyddat

oga.

Laser har allmänt antagits siktmedel vid flera uppmärksammade

vara våldsbrott riktade mot med utländsk härkomst som nyligen personer inträffat i Stockholmstrakten. Vid våra underhandskontakter med olika

polismyndigheter och Rikspolisstyrelsen har inte framkommit något

tyder att lasersikten i andra fall skulle ha använts vid våldssom brottslighet i Sverige. Emellertid råder enligt vår uppfattning ingen tvekan att lasersikten skulle kunna användas vid allvarlig brottsligom

het och att därför samhällets uppmärksamhet är påkallad.

Behov lasersikten skjutvapen kan endast föreligga under av

mycket speciella förhållanden. Därför är det enligt vår uppfattning befogat att låta lasersikten omfattas av vapenlagens regler och således

bli föremål för tillståndsplikt. Vi förutsätter att förhållandevis få tillstånd kommer att ges. behöver lasersikten har redan fått sin lämplighet De personer som inneha skjutvapen prövad i samband med att de erhöll vapenlicens. att Ett smidigt sätt att hantera tillståndsfrågan skulle därför vara att tillåta dem har tillstånd att inneha ett vapen för skjutning att utan som särskilt tillstånd även inneha ett lasersikte. Det skulle innebära att

vapentillstånd måste visas för vapenhandlaren vid förvärv av ett

upp

lasersikte jämför ammuntionsförvärv. Vi har därför övervägt att

föreslå att den får inneha ett visst vapen för skjutning även får som

Vissa andra frågor 101

inneha ett lasersikte till vapnet. Lagtekniskt skulle det innebära att lasersikten omfattas av vapenlagens bestämmelser och specialatt en regel medgav att lasersikten i vissa fall kunde förvärvas tillståndsfritt.

Ett regleringssätt som ger alla med vapentillstånd rätt

personer att förvärva lasersikten skulle emellertid kunna leda till onödigt att ett stort antal lasersikten kom i omlopp dels att ett stort antal genom

vapenägare genom den marknadsföring förekommer kom att

som anse sig ha behov av lasersikten, dels brott. Enligt vår uppfattning genom

bör i stället lasersikten föremål för tillståndsplikt

vara oavsett vem som önskar förvärva ett sådant. Det är oklart hur många lasersikten för närvarande finns och som för vilka tillstånd inte kan komma att Enligt allmänna rättsges. grundsatser som har kommit till uttryck i 33 och 36 §§ vapenlagen 7 kap. 1 och 4 §§ bör enligt vår uppfattning dessa lasersikten lösas in av staten till marknadspris. Vi föreslår således att lasersikten skall omfattas vapenlagen. Det av

medför att lasersikten tas in i den uppräkning föremål skall

av som

betraktas som skjutvapen finns i l § andra stycket vapenlagen

som

1 kap. 3 §. De lagändringar som vi föreslår bör träda i kraft den l januari 1995. l enlighet med den ordning förut har tillämpats i

som liknande fall bör en övergångsbestämmelse meddelas i samband med

att lasersikten förs in under vapenlagens tillämpningsområde. Det bör

innebära att ett lasersikte förvärvats innan lagens ikraftträdande som får innehas utan tillstånd fram till den 1 juli 1995 eller tills en

dessförinnan gjord ansökan har blivit slutligt prövad. Ett lasersikte

för vilket en tillstândsansökan har avslagits bör lösas För av staten.

lasersikten som löses in skall betalas ersättning med belopp

ett som motsvarar marknadsvärdet. Som framgår längre fram i avsnitt 6 kostnadskonsekvenser får om våra förslag inte öka statsutgifterna. Om vi föreslår något som

innebär en utgiftsökning skall anvisa besparingar inom eller

samma

närliggande områden. Med den allmänna inrikting att upprätthålla säkerheten i vapenlagstiftningen vårt arbete har är det svårt

som att

peka på sådana besparingsmöjligheter. Det går inte utan vidare

att ett tillförlitligt sätt uppskatta vad ett inlösenförfarande skulle komma att kosta. Eftersom lasersikten normalt varken förekommer vid jakt eller tävling utgår vi från att det endast finns tämligen begränsad en mängd och att ett inlösenförfarande därför skulle innebära endast en marginell kostnad för staten. Den som vid lagens ikraftträdande innehar ett lasersikte och som underlåter att före den l juli 1995 ansöka vapentillstånd har om förlorat rätten till inlösen och kan dömas för vapenbrott enligt 9 kap.

1 § lagförslaget. Lasersiktet kan i sådana fall förverkas enligt 9 kap.

5 § samma förslag.

102 Vissa andra frågor

4.6 Samlarvapen

Vårt förslag: Tillstånd skall undantagsvis kunna meddelas för

skjutning med Samlarvapen.

motion Ju816 hemställs vapenlagen ändras så att det blir tillåtet I att

skjuta med samlarvapen vid t.ex. provskjutningar i samband

att även med tekniska undersökningar, forskning och studier för jämförelser. Till utredningen har kommit in skrivelse daterad den 4 augusti en

med bilagor från Svenska Vapenstiftelsen med samma önskemål.

1993 Tillstånd inneha skjutvapen kan enligt 9 § vapenlagen 2 kap. att ett

för har prydnadsvärde, samlarvärde eller särskilt

3 § ges vapen som affektionsvärde för den sökande. I sådana fall får innehavaren inte

skjuta med vapnet. Tillståndet får, liksom vad gäller innehav av

skjutvapen i övrigt, meddelas endast det kan antas att vapnet inte om kommer missbrukas eller användas i strid med avsett ändamål. att innehavaren brukbart Samlarvapen vill kunna använda Om av ett

för skjutning måste han bedömas ha behov det. I förarbetena

vapnet av

till bestämmelsen att innehav ett vapen såväl för skjutning

anges av därför det har affektionsvärde inverkar på bedömningen av som att ett

vilka ytterligare sökanden kan anses ha behov av eller om

vapen sökanden kan ha behov vapnet vid sidan av de andra vapen anses av han har tillstånd för. Ett brukbart vapen kan ha stort affektionssom

eller prydnadsvärde samtidigt sökanden ändå vill kunna använda

som för I sådana fall görs bedömning sökandens

vapnet skjutning. en av

totala behov. Skulle mängden bli stor kan det ur säkerhetssynvapen skäl förena tillståndet med krav särskild förvaring

punkt finnas att

villkor polisen bedömer nödvändigt. Prop. 199091: eller annat som

130 57. Nuvarande lydelse 9 § vapenlagen trädde i kraft den 1

s. av 1992 och innebar förtydligande gällande ordning prop.

januari ett av

s. 32. ansöker tillstånd att inneha ett för skjutning skall Den som om vapen

enligt 5 § vapenförordningen visa sig kunna handha ett sådant vapen ansökan Detta gäller inte ansökan innehav för

som avser. om avser ändamål, att vapnet skall ingå i en samling. Enligt annat t.ex.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen måste särskilda krav ställas en vapensamlares personliga

kvalifikationer. Det bör vidare stå klart att vederbörande har ett seriöst intresse för verksamheten. RPS FS 1992:2, FAP 551-3. Den som har fått tillstånd inneha ett Samlarvapen har emellertid inte visat att att han kan handha praktiskt ett sådant sätt som avses i 5 § vapen

förordningen. Det kan därför enligt vår uppfattning inte vara rimlig att

Vissa andra frågor 103

generellt tillåta att skjutning sker med samlarvapen utan att även tillstånd föreligger att inneha vapnet för skjutning. Däremot anser vi det inte föreligga något hinder mot att i undantagsfall tillåta skjutning med samlarvapen. Det gäller främst då vapentekniska skäl föreligger. Vi föreslår därför att särskilt tillstånd att skjuta med samlarvapen skall kunna medges. Denna dispensmöjlighet bör tillämpas restriktivt.

4.7 Utbyte av extra vapendelar

Vårt förslag: En tillståndspliktig vapendel som är försliten eller på annat sätt obrukbar skall få bytas mot en ny likadan under förutsättning att den gamla skrotas. Bytet skall anmälas till

polismyndigheten.

I skrivelse daterad den 16 december 1992 och som har överlänmats en till utredningen har Frivilliga skytterörelsen hemställt att bestämmelvapentillstånd ändras så att en skytt inte behöver söka nytt serna om vapentillstånd vid utbyte av en extrapipa till tävlingsgeväret SAUR 200 STR. Rikspolisstyrelsen har i ett yttrande den 8 mars 1993 anfört att det är största betydelse att myndighetskontrollen över försäljning av och förvärv av vapen och vapendelar inte försvagas. Frivilliga skytterörelsens förslag skulle skulle innebära ett avsteg från denna princip och styrelsen har därför avstyrkt det. Enligt 1 § vapenlagen 1 kap. 3 § skall vad som gäller skjutvapen gälla bl.a. pipor till skjutvapen. Det innebär att förutom licens för innehav ett skjutvapen för skjutning måste den som även vill ha en av eller flera extra pipor till vapnet ha särskild licens för dessa. Om den pipa utgör ordinarie del av vapnet förslits eller annat blir som en obrukbar fär den utan särskilt tillstånd bytas ut mot en ny likadan pipa enligt 24 § vapenlagen 4 kap. 2 §. Om däremot en extra pipa blir

sliten eller på annat sätt obrukbar erfordras ett nytt vapentillstånd för

att byta ut den. Denna skillnad kan enligt vår uppfattning inte anses motiverad. En pipa som på grund av slitage eller annat sätt blivit obrukbar och bytts ut bör skrotas. Med skrotning av skjutvapen eller tillstånds-

pliktig vapendel avses enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen att vapnet eller vapendelen

förstörs så att ingen vital del kan komma till användning igen RPS FS 1992:2 FAP 551-3. Den har tillstånd att inneha en extra pipa som på grund av som slitage eller av annan orsak blivit obrukbar och som önskar byta ut

104 Vissa andra frågor

denna kommer efter bytet fortfarande bara att ha en mot en ny den gamla skrotas. Pipan är i och för sig inte identisk

extrapipa om med den tillståndet men genom att den nya pipans nummer

som avser

anmäls till polismyndigheten kan ändå myndigheternas kontroll över handeln med och vapendelar upprätthållas. Detta gäller särskilt

vapen

eftersom intyg enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter skall utfärdas över skrotningen för efterföljande ändring i vapenregistret, och den för skrotning enligt 40 § vapenförordningen skall

som tar emot vapen föra förteckning över mottagna Det bör således vara tillåtet att vapen. byta försliten pipa mot likadan om den gamla ut en extra en ny skrotas. Vi föreslår därför att tillståndspliktig vapendel som skrotas en tillstånd skall få bytas likadan. Bytet skall anmälas till utan ut mot en

polismyndigheten utfärdar ett nytt tillstândsbevis. Regeringen

som

eller den myndighet regeringen bestämmer bör föreskriva det närmare

förfarandet.

4. 8 Signalvapen

Vår bedömning: Skrivelsen föranleder ingen åtgärd.

Till utredningen har överlämnats skrivelse daterad den 12 februari en

1993 i vilken John Stern Aktiebolag föreslår att viss nödsignalsut-

rustning laddas med patroner skall kunna innehas utan särskilt som tillstånd.

Sedan den 1 januari 1988 SFS 1987:1008 gäller enligt l § vapen-

lagen kap. 3 § reglerna för skjutvapen också signalvapen som

l

laddas med patroner. I förarbetena anfördes bl.a. att möjligheterna att missbruka dessa anordningar är stor, att det förekommer att de manipuleras så skarpa skott kan avlossas och att de också när de att

används för sitt egentliga ändamål kan farliga med hänsyn till

vara

risken att någon träffas utskjuten signal- eller lysprojektil.

av en

Departementschefen ansåg det välmotiverat att vapenlagens

vara regelsystem blev tillämpligt anordningar det här slaget. Han av

tillade behovet signalanordningar t.ex. vid sjö- eller fjäll-

att av

räddningssammanhang i stor utsträckning kan tillgodoses genom olika slags pyrotekniska produkter att tillstånd att inneha signalvapen

men beviljas för seriös användning. Tillståndsplikten

givetsvis bör kunna

bedömdes därför inte medföra några större olägenheter för allmän-

heten prop. 198687:l54 ll. Vi delar departementschefens då

s.

framförda uppfattning och inte att någon ny omständighet

anser inträffat bör föranleda ändring i tillständsplikten. Vi föreslår som en

därför inte någon åtgärd i anledning av skrivelsen.

Vissa andra frågor 105

4.9 Tårgasanordningar

Vår bedömning: Sådana sprayer avsedda för självförsvar som innehåller tårgas eller andra tårretande ämnen bör omfattas av vapenlagens regler för skjutvapen. Sprayer som innehåller ämnen med morfmliknande effekter och som ger en temporär bedövning eller förlamning bör också omfattas. Sådana sprayer som innehåller ämnen som inte är irritationsframkallande, t.ex. livsmedelsfärg, bör däremot inte vara tillståndspliktiga.

Det förekommer att sprayer skyddssprayer av olika slag som är avsedda att användas som försvarsvapen vid överfall marknadsförs. Frågan uppkommer hur dessa sprayer skall bedömas beträffande tillståndsplikt och om vapenlagens nuvarande uppräkning av tillståndspliktiga föremål på ett tillfredsställande sätt drar gränsen mellan

tillståndspliktiga och tillståndsfria föremål.

Vapenlagens regler för skjutvapen gäller enligt 1 § l vapenlagen

l kap. 3 § a även anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med skjutvapen. I 1 § 5 1 kap. 3 § e nämns särskilt

tårgasanordningar. Därmed torde även avses andra anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga jämför prop. 1973: 166 s. 134. På utredningens begäran har Statens kriminaltekniska laboratorium SKL i en skrivelse daterad den 27 oktober 1993 yttrat sig över förekomsten av tårgasanordningar och andra jämförliga anordningar. SKL har därvid delat in sprayerna i grupperna A-C efter de irritationsframkallande ämnen sprayerna innehåller. Försvarets forskningsanstalt FOA har utredningens begäran yttrat sig i en skrivelse daterad den 8 december 1993 över sprayernas farlighetsgrad. FOA har ansett att den uppdelning av sprayerna som SKL gjort kan vara användbar även vid en klassificering efter farlighetsgrad men lagt till gruppen D. FOA har begränsat sin bedömning av farlighetsgraden till den situation i vilken skyddssprayer kan tänkas användas. FOA har anfört att man när det gäller farlighetsbedömningen inte enbart kan bedöma det

ingående ämnets eller de ingående ämnenas giftighet toxicitet utan

bör även beakta att ingående ämnen kan påverka giftigheten av man varandra interaktioner. Drivgaser och beståndsdelar från vapnet kan också påverka giftigheten. Detta försvårar enligt FOA bedömningen och gör den osäker i vissa fall omöjlig. - Följande indelning av de aktuella sprayerna kan således göras.

106 Vissa andra frågor

A. Sprayer innehåller tárretande-, slemhinne- och hudirriterande som ämnen benämnda tårgas. benämns tårgas är i huvudsak två: 1-kloracetofenon De ämnen som

CN och 2-klorbensylidemnalononitril CS, i Sverige även benämnd K62. Dibens b,f-1,4-oxazepin CR kan också räknas dit. CN var

tidigare den dominerande aktiva substansen men har under 1970-talet

med CS. I svenska polisens tårgasutrustning utgörs den aktiva

ersatts substansen CS. I tårgas ingår flertalet skyddssprayer. av gruppen Utmärkande för tårgaserna FOA att de har en omedeluppger vara bart retande effekt ögon, hud och slemhinnor redan i låga koncentrationer. I praktiken kan skadliga och dödande effekter enbart

uppträda då någon utsätts för mycket höga koncentrationer. Detta kan exempelvis inträffa när tårgasfacklor används i begränsade utrymmen.

Även dödsfall har beskrivits, är de även i detta fall ovanliga. om När det gäller tårgasspray bedömer FOA det osannolikt att som livshotande skador skulle kunna åstadkommas. Det skulle kunna vara hos med allergi för tårgas utlösa en kramp i tänkbart att en person obehandlad skulle kväva den exponerade. I

struphuvudet som

realiteten torde enligt FOA de skador som kan uppkomma vid insatser tårgasspray begränsa sig till hud, ögon och slemhinnor i luftvägar av och munhåla. Skadorna blir i allmänhet lokala och bör, enligt FOA, bortsett från irritation inte bestående De svåraste skadorna ses ge men. enligt FOA:s bedömning avfyras nära ansiktet och vid anom sprayen vändning innehållande CN, är den giftigaste av tårav spray som

CN i pulverform eller aerosol partiklar eller vätske-

gaserna. som i ned i hornhinnan och mekaniska

droppar gasfas kan pressas ge skador med hornhinnegrumling och nedsatt som bestående men.

syn Lokala hudskador med blåsbildning kan även uppträda. Det är enligt FOA inte troligt att lösningsmedel och drivgaser i sig skadliga effekter. Eventuella skador efter användning av spray kan ge innehållande den i Sverige vanliga CS kan förväntas bli lindrigare.

Allergiska hudreaktioner finns rapporterade efter upprepad exponering

för såväl CN som CS.

den händelse någon personkategori skulle tillstånd att

För ges använda skyddsspray bedömer FOA som innehåller tårgasen sprayer CS lämpade. Skälet är att detta ämnes skadliga effekter är mest och dessutom väl dokumenterade. Erfarenhet sådana

acceptabla av

anordningar finns dessutom inom landet.

Sprayer innehållande andra tárretande ämnen än de tårgaser som B. nämnts under A.

Hit kan hänföras olika typer pepparextrakt, där den aktiva

av

substansen är capsaicin. Senapsolja med den aktiva substansen

Vissa andra frågor 107

allylisotiocyanat kan också ingå i denna grupp. Hit räknas de s.k.

pepparsprayerna liksom diverse produkter som uppges vara lämpade

skydd mot bitska hundar m.m. Antidog, Selbstschutz gegen som Mensch und Tier m.fl.. Capsaicins farrnakologiska och giftiga effekter är, anför FOA, väl dokumenterade i internationell vetenskaplig litteratur. Capsaicin

frisätter signalsubstans substans P i smärtnerven, vilket sannolikt

en

delvis förklarar ämnets effekter. Capsaicin är kraftigt irriterande på

ögon, hud och slemhinnor. Vid upprepad exponering för Capsaicin kan dock denna effekt minska. Man kan till och med använda capsaicin i smärtlindrande salvor mot t.ex. bältros. Använder man peppar i kosten utsätts man för Capsaicin. Skador på luftvägar och lungor, dock utan bestående men, har rapporterats hos arbetare som berett stora kvantiteter peppar. Enligt FOA har på senare år pepparspray använts i polisiära sammanhang i vissa länder t.ex. vid upplopp. Huruvida denna användning skulle kunna ge bestående skador ögon, hud och slemhinnor är inte väldokumenterat. Trots bristfällig dokumentation kan man enligt FOA våga anta att de skadliga effekterna borde vara beskedliga. Senapsoljan består av flyktig allylisotiocyanat. Den förekommer liksom Capsaicin ofta i olika livsmedelsprodukter. Senapsoljan är irriterande på ögon, hud och slemhinnor. Dess effekt påminner enligt FOA åtminstone kvalitativt om capsaicin. Skadliga effekter på ögon,

hud och slemhinnor av senapsoljespray har inte rapporterats. Trots detta kan man enligt FOA:s bedömning knappast anta att eventuella

skador skulle vara av allvarlig natur.

C. Sprayer som innehåller diverse ämnen som inte är direkt irritationsframkallande. Hit räknas ämnen som anses lämpade som skydd och som samtidigt

kan märka ut angriparen. Livsmedelsfärger kan ingå i dessa sprayer.

Vissa dessa ämnen är studerade ur giftighetssynpunkt. Emellertid av är deras skadlighet vid användning i spray mycket sällan eller aldrig dokumenterade. Man kan likväl enligt FOA förmoda att giftigheten ät låg vid denna användning. Bland dessa sprayer som tillkommit de senaste åren kan nämnas Zum, Fredaren, Safety Spray, Dye Witness och Defendex.

D. Sprayer eller andra jämförliga anordningar med innehåll som ger en temporär bedövning eller förlamning. Det finns enligt FOA uppgifter som tyder på att denna typ av spray skulle förekomma. Tänkbara ämnen i sådana sprayer är substanser med morñnliknande effekter, t.ex. fentanylderivat eller ämnen med

108 Vissa andra frågor SOL 1994:4

atropinlik effekt t.ex. skopolamin. Det är inte möjligt att här hur ange effektiv denna typ av spray skulle kunna vara. Men skulle den vara mycket effektiv måste den enligt FOA betecknas som alltför farlig för att användas av privatpersoner.

Avgörande för om det skall krävas tillstånd att inneha en skyddsspray är som nämnts enligt l § vapenlagen 1 kap. 3 § om sprayen är till verkan och ändamål jämförlig med ett skjutvapen, en târgasanordning, eller en annan till verkan och ändamål jämförlig anordning. Av genomgången av de sprayer som enligt SKL:s och FOA:s erfarenheter förekommer i landet kan enligt vår uppfattning följande slutsatser dras. Sprayer ur kategori A innehåller tårgas. De utgör följaktligen tårgasanordningar. De bör därför enligt vapenlagen behandlas som skjutvapen och får således inte innehas utan tillstånd. Sprayer ur kategori B innehåller andra târretande ämnen än tårgaser. De får på grund av sina verkningar anses jämförliga med tårgasanordningar. Även dessa bör därför omfattas vapenlagens regler sprayer av för skjutvapen och vara tillståndspliktiga. Som påpekas i specialmotiveringen har vi för att förtydliga i lagtexten förutom târgasanordningar uttryckligen tagit med andra anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga. Sprayer ur kategori C innehåller ämnen som inte är direkt irritationsframkallande. De kan enligt FOA förmodas ha låg giftighet. Vi utgår från att de främst är allmänt obehagliga att på sig och ofta har till syfte att för framtida identifiering märka ut en angripare. De bör därför varken till verkan eller ändamål vara att jämföra med skjutvapen och utgör inte tårgas eller är jämförliga med tårgas. Sådana

sprayer omfattas därför inte av vapenlagens regler för skjutvapen. Sprayer ur kategori D ger en temporär bedövning eller förlarrming. Lagtekniskt skulle dessa sprayer kunna bedömas som anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med skjutvapen, 1 § 1 vapenlagen 1 kap. 3 § a. Sedan den 1 januari 1992 behandlas tårgasanord-

ningar emellertid särskilt i lagtexten. Vi har därför och med hänsyn till att sprayerna ur kategori D har en prestationsnedsättande verkan valt att hänföra dem till anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med tärgasanordningar, 1 § 5 1 kap. 3 § e. De bör enligt vapenlagen jämställas med skjutvapen och tillståndspliktiga. Även vara andra lagar torde kunna vara tillämpliga dessa sprayer. Vi tänker då främst på narkotikastrafflagen l968:64 och lagen 1992:860 om kontroll av narkotika. Vid bedömningen av om tillstånd skall ges att inneha en skyddsspray

Vissa andra frågor 109

skall en prövning av behov och kompetens göras samma sätt som i fråga om övriga skjutvapen. I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen, RPS FS 1992:2 FAP 551-3 anges som förutsättning för tillstånd till innehav av vapen för skyddsändarnål att sökanden styrker sin förmåga att hantera vapnet. Det anges vidare att tillstândsgivningen beträffande gaspistoler eller andra likartade vapen t.ex. spray bör vara mycket restriktiv och att - tillstånd endast bör beviljas undantagsvis, när ett synnerligen starkt behov föreligger. Vi har i vår granskning av de skyddssprayer som finns eller antas finnas på marknaden kommit fram till att vapenlagens nuvarande reglering väl fyller sitt ändamål vad gäller att dra gränsen mellan vad är tillståndspliktigt och tillståndsfritt. Vi har däremot inte gjort som någon egen bedömning av i vilken utsträckning tillstånd bör ges att inneha skyddssprayer. Frågan skyddssprayer har emellertid aktualiserats under hösten om 1993 genom att Rikspolisstyrelsen i sin rapport Försöksverksamhet med livvaktsskydd för hotade kvinnor m.m. ett regeringsuppdrag - RPS rapport 1993:6 bl.a. har anfört att möjligheten för en kvinna att avvärja åtminstone ett första angrepp ökar om hon har tillgång till tårgas- eller pepparspray. Innehav av sådana sprayer bör enligt rapporten därför övervägas oftare än vad som sker i dag. Innehavet bör tidsbegränsas och behovet av skydd koninuerligt följas upp. Utbildning måste enligt rapporten ges beträffande när vapnet får användas och hur det skall ske. Regeringen har genom beslut den 18 november 1993 uppdragit Rikspolisstyrelsen att utvärdera den försöksverksamhet som till följd rapporten inletts med att ett antal personer, i samband med att de av tilldelats s.k. trygghetspaket, beretts möjlighet till innehav av skyddssprayer. Utvärderingen bör enligt beslutet omfatta bl.a.

frågorna om tårgas- eller pepparspray kan utgöra ett effektivt skydd

för hotade kvinnor och om innehavet av ett sådant förvarsmedel upplevs såsom en trygghet för den hotade. Därutöver är utvärdering avsedd att belysa riskerna för att försvarsmedlet missbrukas eller på annat sätt föranleder skada. Utvärderingen skall ges in till Justitiedepartementet senast den l januari 1995.

lll

5 Paintballvapen

Vår bedömning: Paintballvapen som används vid stridspel och liknande får anses vara avsedda för målskjutning. Förutsatt att tillåten anslagsenergi inte överskrids utgör de sådana effektbe-

gränsade vapen som det enligt vapenlagen inte krävs tillstånd

för den som fyllt 18 år att inneha. Tillstånd att inneha icke-effektbegränsade paintballvapen bör meddelas synnerligen restriktivt.

Enligt utredningens direktiv skall vi studera förekomsten och användningen av paintballvapen samt bedöma vapnens farlighet och riskerna för missbruk. På grundval av denna bedömning skall vi ta ställning till om tillstånd till innehav av vapen för paintballskytte och därmed jämförlig verksamhet bör meddelas samt hur ammunition till painballvapen skall bedömas. Till utredningen har lämnats över en

skrivelse från Rikspolisstyrelsen daterad den 29 januari 1993. I den

anförs bl.a. önskemål om att de bestämmelser som reglerar painballvapen blir behandlade i samband med en översyn av vapenlagen. Vi har studerat paintballvapen och fått sådana demonstrerade för oss på Statens kriminaltekniska laboratorium. Vi har från det danska

justitieministeriet inhämtat att paintballvapen i Danmark anses vara

tillståndspliktiga enligt vapenlagen. Frågan har ännu inte prövats av domstol i Damnark. Paintballvapen är benämningen på en typ av kolsyredrivna vapen

som till utseende påminner om stridsvapen. Dessa vapen laddas med ampuller består av ett gelatinskal och ett innehåll av flytande

som färg. Vapen och ammunitionen används vid stridsliknande spel och lekar. Enligt 5 § vapenlagen 2 kap. l § 2 st. krävs inte tillstånd för den fyllt 18 år att inneha, driva handel med eller föra in effektbesom gränsade vapen. Sådana skjutvapen är antingen harpunvapen eller kolsyre-, luft- eller fjädervapen och är avsedda för målskjutning. De skall ha en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt.

Enligt l § vapenförordningen skall ett kolsyre-, luft- eller fjäder-

a

112 Paintballvapen

vapen anses ha en begränsad effekt projektil från vapnet fyra om en

meter från pipans myning har en anslagsenergi är mindre än tio

som joule. När det gäller hel- eller halvautomatiska vapen av dessa slag är motsvarande gräns tre joule.

Utgångspunkt för bedömningen av om innehav av paintballvapen för

närvarande är tillåtet utan tillstånd är således vilken anslagsenergi skjutvapnen har och om stridsspelen kan utgöra målskjutning. anses På de paintballvapen som undersökts på Statens kriminaltekniska laboratorium har en anslagsenergi mellan cirka nio och fem joule uppmätts. Dessa vapen är således inte automatiska utan kräver en omladdningsrörelse för varje färgarnpull. Hel- eller halvautomatiskt

paintballvapen används grund av den låga tillåtna anslagsenergin

inte i stridslekarna.

Stridsliknande spel och lekar med paintballvapen förekommer under

olika namn såsom överlevnadsspel, paintballgames och survivalgames.

Deltagarna skjuter på varandra med färgampuller där färgen rinner ut

och markerar träff. En träff från cirka tio meters håll kan visserligen förorsaka smärta och medföra blåmärken men det har inte kommit till vår kännedom att någon fått allvarliga skador vid paintballaktiviteter. Ampullen kan kylas och blir då avsevärt mycket hårdare. Verksamheten bedrivs kommersiellt pâ banor utomhus i skogsområden eller inomhus i t.ex. före detta industrilokaler. Det förekommer också

paintballskytte i ideell regi genom olika föreningar.

Stridsspelen sker enligt vad vi under hand fått kännedom ofta om enligt regler fastställda av EPSF European Paint Sport Federation som är en intresseorganisation. Reglerna innebär i huvudsak följande. Stridspelen sker på plan. en Spelarna är indelade i två lag om maximalt 10 spelare. Helautomatiska vapen får inte användas. Vapnen måste vara drivna med kolsyra och

ha godkända behållare samt kontrolleras kronografiskt tävlings-

av en funktionär före start, dvs. kulans hastighet mäts. Plus- och minus-

poäng kan erhållas enligt en fastställd tabell. Pluspoäng bl.a. för

ges

erövring av motståndarlagets flagga, träff motståndarlagets spelare,

som då får lämna plan och behållen flagga när spelet är slut. egen

Minuspoäng ges för bl.a. fysiska övergrepp mot spelare och funktionärer och annat osportsligt uppträdande samt brott mot säkerhetsbe-

stämmelserna. Skjutavstånd är minimum fem meter. Färgampullerna får inte vara kylda så de blir hårda och inte gär sönder. Skyddsmask måste bäras. Kläderna bör vara heltäckande och måste vid tävling vara

rena från tidigare färgmarkeringar och får bl.a. inte sådana att

vara färgampullerna studsar. Kamouflageklädsel rekommenderas men försvarets M-9O kamouflagedräkt får inte användas. Deltagarna måste omedelbart rätta sig efter direktiv från domare och säkerhetschef.

Paintballvapen 113

Det förekommer som krav för att delta i stridspel att deltagarna undertecknar ansvarsförbindelse för skador som kan uppstå i en samband med spelet eller i Övrigt vid hantering vapen eller annan av utrustning. svårt göra uppskattning omfattningen av paint- Det är att en av ballvapen och stridsspel i landet. De skjutvapen som används är som Hel- eller halvautomatiska uppfattas som regel importerade. vapen tillståndspliktiga. Importen avser därför effektbegränsade vapen. tillverkas eller görs speciellt för att lagligen kunna säljas Vapnen om på den svenska marknaden. Vid de undersökningar av paintballvapen på Statens kriminaltekniska laboratorium har ännu inte som görs svensktlllverkat Mängden paintballvapen i Sverige påträffats ett vapen. därför bara uppskatta ungefärligt till mellan 25 000 och går att stycken. Intresseorganisationen EPSF uppskattar att 85 000 100 000 regelbundet deltar i paintballaktiviteter. Som exempel kan personer i Höganäs deltog när detta skrevs 260 medlemmar i nämnas att Kullens Skyttesällskap i painballverksarnhet som drivs av en specialsektion inom sällskapet och cirka 500 personer använde paintballbanan Kullens Skyttesällskap är medlem i Frivilliga Skytterörelregelbundet. och Svenska Svartkruts Federationen. Många anser emellertid sen

paintballverksamhet oseriös och de etablerade skytteorganisationerna

håller ofta viss distans till verksamheten. inte framkommit något tyder på att vapen med en Det har som otillåten anslagsenergi används vid stridspelen. Tvärtom verkar vapnen inför dessa tillfällen kontrolleras just ur den synvinkeln. I stridsspelen får de deltagande lagen poäng för varje träff med en lagets spelare får in någon motståndarlagets färgarnpull som av spelare. Vi paintballvapnen därför får anses avsedda för anser att målskjutning. Detta innebär att paintballvapen som inte är automatiska och har anslagsenergi är mindre än tio joule således är att som en som bedöma effektbegränsade och därför enligt 5 § andra som vapen stycket vapenlagen 2 kap. 1 § inte är tillståndspliktiga enligt vapenför den fyllt 18 år. Vår bedömning innebär inte att spel och lagen som lekar med sådana paintballvapen kommer att falla utanför all reglering. För den händelse att deltagarna ofredar andra personer eller orsakar skada på eller egendom kan straff- och skadestándsrättsliga personer regler tillämpas.

Övriga dvs. de på grund kraften i sin

paintballvapen, som av anslagsenergi inte är att bedöma som effektbegränsade, är således Vi har svårt något behov att bedriva tillståndspliktiga. att se av med icke-effektbegränsade paintballvapen. Tillstånd för målskjutning sådana bör därför meddelas synnerligen restriktivt. innehav av vapen Färgarnpullerna är enligt vår uppfattning inte jämförbara med

114 Paintballvapen

ammunition i vapenlagens mening. Vapenlagen bör därför inte anses tillämplig på dem. En omständighet utan avgörande betydelse vid vår bedömning men som ändå bör påpekas är de administrativa svårigheter och kostnadskonsekvenser som skulle uppstå om tillståndsplikt infördes för de effektbegränsade painballvapnen. Polismyndigheterna skulle få att handlägga mellan 25 000 och 100 000 nya tillståndsärenden. De vapen för vilka tillståndsansökan avslogs skulle lösas in av staten till marknadspris enligt de principer som redogjorts för i avsnitt 4.5 om lasersikten. Paintball är en relativt ny företeelse i Sverige. Verksamheten innefattar enligt vår mening inte några sådana risker som går utöver vad gäller för övriga vapen med samma effekt. Vi anser att verksamheten om den består och huvudsakligen bedrivs med effektbegränsade vapen inte behöver regleras med några särskilda lagstiftningsåtgärder. Den faller in under vapenlagens bestämmelser och behöver därför inte omnärrmas särskilt i lagtexten. Våra bedömningar i fråga paintom ballvapen kommer därför endast till uttryck i detta betänkande. En viss vaksamhet från samhällets sida är med hänsyn till paintballverksamhetens natur och den ökande spridningen av verksamheten

likväl pâkallad.

6 Kostnadskonsekvenser

för andra kommittéer och särskilda utredare gäller de För oss liksom

tilläggsdirektiv utfärdats den 16 februari 1984 dir.

allmänna som inriktning. Enligt dessa direktiv får våra

1984:5 angående förslagens

inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. förslag

föreslår något innebär utgiftsökning eller inkomstminsk-

Om vi som vi visa hur det skall finansieras. Det skall enligt direktiven ning, skall vi konkreta förslag till rationaliseringar eller ske genom att anger innebär besparingar inom vårt omrâde eller

omprövningar som områden. Förslagen skall således kunna genomföras med närliggande

oförändrade eller minskade resurser. förslag kommer innebära kostnader för utfärdande av Våra att nya

medgivande att bosatta i Sverige förvärvar

skjutvapenpass, av personer

i andra EG-medlemsstater och förflyttningsbeslut för

skjutvapen handeldvapen Sverige. För dessa kostnader bör utförande av ur

emellertid sådana avgifter tas ut att full kostnadstäckning uppnås

-

jämför 5 § avgiftsförordningen 1992:191, 61 § vapenförordningen

Genom vårt förslag skjutvapen

och 25 § krigsmaterielförordningen. att

få med till Sverige för tillfällig användning vid utan tillstånd skall tas tävling kommer kostnaderna för sådana tillståndsärenden å jakt eller minska motsvarande avgifter å andra sidan inte flyta ena sidan att men

in. förslag länsrätten skall första domstolsinstans i Vårt att vara

i linje med de principer departementschefen angett bör

vapenmål är råda. Kostnadskonsekvenserna för ett allmänt genomförande av en instansordningen i förvaltningsärenden har behandlats av

ändring av domstolsutredningen SOU 1991:106 del A 707-713. Enligt vår s. ingår konsekvenserna vårt förslag rörande ändrad

uppfattning av för vapenärenden i huvudsak i denna bedörrming. Att

instansordning

beslut i vapenärenden inte längre skall vissa av polismyndighetens

länsstyrelsen påverkar inte detta i nämnvärd utsträckning. prövas av vårt förslag införande möjlighet till Vi utgår från att om av en

beslut avslag ansökan vapentillstånd domstolsprövning av om om medföra marginella kostnader som bör kunna

endast kommer att väl inom de enligt domstolsutredningens rymmas resurser som

frigörs vid genomförande den utredningens förslag.

beräkningar ett av

116 Kostnadskonsekvenser

Vårt förslag att införa prövningstillstånd i kammarrätten för vapenmâl bör i någon mån medföra att ytterligare frigörs. resurser

Vi har tagit del av vad domstolsutredningen anfört möjligheten

om att införa avgifter för parterna för vissa måltyper i kammarrätten och

Regeringsrätten del A s. 345-348. Enligt vår uppfattning föreligger inte något principiellt hinder mot att ta ut en mindre avgift vid ett

överklagande i vapenmålen.

I avsnitt 4.5 har vi behandlat kostnadsaspekten beträffande vårt förslag att låta lasersikten omfattas av vapenlagen.

Vårt förslag att i vissa fall utan särskilt tillstånd tillåta utbyte av extra vapendelar innebär att nytt tillståndsbevis efter anmälan skall

utfärdas av polismyndigheten. Eventuella kostnader för detta bör

täckas genom avgifter liksom de kostnader kan uppstå för som att ge särskilt tillstånd att skjuta med samlarvapen. I övrigt bör våra förslag inte medföra några förutsebara kostnadskonsekvenser.

7 Specialmotivering

En separat sammanställning över paragraferna i vapenlagen och deras motsvarighet i vårt förslag fogas till detta betänkande som bilaga

1 kap. l detta kapitel finns bestämmelser om den föreslagna vapenlagens

tillämpningsområde.

1§ Paragrafen är ny och anger vad lagen handlar om.

2 § Paragrafen motsvarar 1 § första stycket i nuvarande vapenlag. Texten

har justerats språkligt.

3 § Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket i nuvarande vapenlag. Förutom tårgasanordningar nämns även andra till verkan och

ändamål jämförliga anordningar. Detta innebär ett tydliggörande av vilka anordningar omfattas av lagstiftningen jämför prop.

som

1973:166 s. 134. Târgasanordningar och andra skyddssprayer

behandlas i avsnitt 4.9.

Lasersikten har förts under vapenlagens tillämpningsområde.

Detta behandlas i avsnitt 4.5. Tillståndsplikt för vissa signalvapen behandlas i avsnitt 4.8. I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts i förhållande till gällande lydelse. Av 11 kap. 1 § framgår att regeringen får föreskriva att vapena lagen eller vissa föreskrifter i lagen även skall tillämpas i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot

någons liv, hälsa eller personliga säkerhet.

4 §

Paragrafen motsvarar 2§ i nuvarande vapenlag och har endast

justerats språkligt.

118 Specialmotivering

5 § Paragrafen motsvarar 3 § första stycket nuvarande vapenlag.

6 § Paragrafen motsvarar 3 § andra stycket nuvarande vapenlag och har endast justerats språkligt.

7 § Paragrafen motsvarar 4 § i nuvarande vapenlag och har endast justerats språkligt.

8 § Paragrafen motsvarar 44§ i nuvarande vapenlag och har endast justerats språkligt.

9 § Paragrafen är ny och innehåller en upplysning om att utförsel av skjutvapen regleras i lagen 1992: 1300 om krigsmateriel. Föreskrifter finns också i förordningen 1992:1303 i samma ämne.

2 kap.

I kapitlet har de bestämmelser som rör tillståndsfrågor samlats.

1 § Paragrafen motsvarar 5 § första tredje styckena nuvarande vapenlag. -

Bestämmelsen anger när vapentillstånd krävs. I klargörande syfte har

lagts till att det krävs tillstånd att inneha ammunition. Att den som har

tillstånd att inneha ett visst vapen för skjutning utan ytterligare

tillstånd även får inneha ammunition till vapnet framgår av 8 Uttrycket effektbegränsade vapen betecknar vapen som har en begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen. Utan särskilt tillstånd för innehav får skjutvapen innehas av

vapenhandlare. Skjutvapen får vidare under vissa omständigheter innehas som lån enligt reglerna i tredje kapitlet. Skjutvapen får

innehas av den som tar hand om ett dödsbo eller konkursbo enligt åttonde kapitlet. Den som transporterar ett skjutvapen enligt 5 kap. 4 § behöver inte ett särskilt innehavstillstånd för detta. Undantag från tillståndsplikten enligt denna paragraf får enligt bemyndigande 11 kap. 1 § b föreskrivas av regeringen för innehav av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän, personer som tillhör försvars-, civilförsvars- eller polisväsendet. Det gäller om dessa är skyldiga att inneha vapnet i tjänsten. Det gäller

Specialmotivering 119

även den för statens räkning tillverkar krigsmateriel.

som

enligt bemyndigande ll kap. 1 § även föreskriva

Regeringen får e undantag från tillståndsplikten för innehav av vapen som av staten

överlämnats till skyttesamrnanslutningar.

bemyndiganden syftar till att de bestämmelser som nu finns

Nämnda

i stället skall föras in i vapenförordningen 1974: i 45 § vapenlagen

123. Detta motiveras i avsnitt

eller den myndighet regeringen bestämmer får enligt

Regeringen i 11 kap. 2 § föreskriva undantag från tillståndskravet

bemyndigande a

för att inneha start- eller signalvapen. eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas Regeringen

2 § f föreskriva villkor som skall vara uppfyllda för

i ll kap. att lag. Med stöd detta bemyndigande bör vid ett tillstånd enligt denna av EG-medlemskap vissa särskilda föreskrifter ges. För att den svenskt i medlemsstat skall få tillstånd att förvärva ett som är bosatt en annan

i Sverige bör krävas medgivande från den stat

visst skjutvapen är bosatt Detta behandlas i avsnitt 2.6. förvärvaren

2 § 8 § första och andra styckena nuvarande

Paragrafen motsvarar vapenlag. införs under b beteckning för skytteför-

Skyttesarmnanslutningar som

eller skytteföreningar hör till det frivilliga,

bund, skyttekretsar som

statligt kontrollerade skytteväsendet.

får under meddelas auktoriserade bevakningsföretag att Tillstånd e för utlåning till väktare i samband med bevakningsinneha skjutvapen Skäl för sådan utlåning finns enbart vid uppdrag som kräver uppdrag.

beväpning.

ll kap. 1 §c framgår att regeringen får föreskriva att även Av

sammanslutningar än skyttesammanslutningar får ges tillstånd

andra att inneha skjutvapen.

3 § 9 § första stycket nuvarande vapenlag. Paragrafen motsvarar Tillstånd får medges skjuta med samlarvapen. Ett sådant tillstånd att

meddelas undantagsvis, t.ex. då vapentekniska skäl

bör enbart

det. Tillstånd bör inte meddelas för privata sammankomster

motiverar

föreningars årsdagar och familjehögtider.

som Samlarvapen behandlas också i avsnitt 4.6.

I övrigt har texten endast justerats språkligt.

4 §

9 § andra stycket nuvarande vapenlag. Paragrafen motsvarar

120 Specialmotivering

Ett kompetenskrav anges i denna paragraf förutsättning för

som

vapentillstånd. Detta är endast ett förtydligande tillägg. Kraven skjutskicklighet och utbildning anges oförändrade i 5 § vapenför-

ordningen. Av 11 kap. 2 § b framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva krav

skjutskicklighet,

utbildning, ålder och de villkor i övrigt skall uppfyllda som vara för

tillstånd till innehav skjutvapen.

av

5 § Paragrafen motsvarar 10§ nuvarande vapenlag och har endast justerats språkligt.

6 § Paragrafen motsvarar 9 § tredje stycket nuvarande vapenlag.

Exempliñeringen av de helautomatiska och enhandsvapnen

vapnen

har tagits bort. Detta innebär endast språklig justering.

en

7 § Paragrafen motsvarar 11 § nuvarande vapenlag och har endast justerats språkligt.

8 § Paragrafen motsvarar 12 § nuvarande vapenlag

Tillstånd att inneha ammunition gäller enligt förslaget tidsgräns.

utan När vapenhandlaren lämnar ut ammunition förvärvas med stöd som av

ett arnmunitionstillstånd skall det enligt 19 § vapenförordningen

antecknas på tillståndsbeviset bl.a. dagen för utlärrmandet av ammunitionen samt det slag och den mängd lämnas Då den mängd som ut. ammunition tillståndet avser har utlämnats skall tillståndsbeviset överlämnas till säljaren. Avgörande är således den mängd ammuniatt tion tillståndet inte överskrids. avser Bestämmelsen motiveras också i avsnitt 4.4

9 §

Paragrafen motsvarar 6 och 13 nuvarande vapenlag. Skjutvapen och ammunition får enligt förslaget liksom enligt

nuvarande vapenlag endast överlåtas till enligt personer som vapenlagen har rätt att inneha eller ammunitionen. Således får bl.a. vapnen den som lånar ett vapen även inneha ammunition till Bevapnet. stämmelsen har förkortats radikalt. Det är dock endast fråga om en

språklig justering. Någon saklig ändring är inte avsedd.

I avsnitt 4.4 behandlas överlåtelse ammunition av genom ombud.

Specialmotivering 121

10 § Paragrafen motsvarar 18 och 19 §§ nuvarande vapenlag. I paragrafen de särskilda kompetenskrav som gäller för att anges

driva yrkesmässig handel med skjutvapen. Till dessa kommer grundförutsättningarna för all näringsverksamhet nämligen att utövaren skall myndig och inte ha näringsförbud enligt lagen 1986:436

vara

näringsförbud eller försatt i konkurs.

om vara I rätten driva handel med skjutvapen inbegrips rätten att inneha att vapnen.

I jämförelse med 18 och 19 §§ nuvarande vapenlag innefattar

förslaget bara språkliga justeringar. Av 11 kap. 12 § framgår att regeringen eller den myndighet

c bestämmer får föreskriva krav på kunskap för att få

regeringen

tillstånd driva handel med skjutvapen och vad i övrigt skall att som gälla vid sådan handel.

11 § Paragrafen motsvarar 14 § nuvarande vapenlag.

Samma förutsättningar gäller för tillstånd att föra in skjutvapen till

Sverige för tillstånd att inneha vapnen här i landet. som tillstånd inte skall det skäligen kan antas att vapnen eller Att ges om

ammunitionen kommer att missbrukas framgår av 4 och 8 §§.

Förflyttning skjutvapen mellan EG:s medlemsstater behandlas i av avsnitt 2.7.

12 §

15 § nuvarande vapenlag och har endast Paragrafen motsvarar justerats språkligt. Därvid har betonats att tillståndet ger en tidsbe-

gränsad inneha det införda i landet. Vid längre vistelse måste rätt att tillstånd sökas enligt 1 § första stycket a.

13 §

Paragrafen 16 § första stycket punkt 1 nuvarande vapenlag.

motsvarar

13 § a

Endast språkliga justeringar har gjorts.

13 § b Det tidigare gällande undantaget från tillståndsplikten vid införsel av gällt för jägare och tävlingsskyttar från de nordiska vapen som länderna Island har utvidgats till att gälla medborgare från EG:s utom medlemsstater. Medborgare i EG:s medlemsstater, liksom medborgare i de nordiska

122 Specialmotivering

länder inte är EG-medlemmar, får för jakt eller tävling föra in som skjutvapen med tillhörande ammunition till Sverige. Vapnen och ammunitionen får innehas här av den som fört in dessa under högst tre månader från införandet. Denna regel gäller inte medborgare i Island. Bestämmelsen gäller under förutsättning att personen i fråga inte är fast bosatt i Sverige. Med uttrycket fast bosatt avses här att vederbörande har sin hemvist i Sverige, dvs. att personen har fast och varaktig bosättning här och har för avsikt att bo kvar. För medborgare i EG:s medlemsstater gäller också att vapnen måste vara införda i ett giltligt europeiskt skjutvapenpass och att förskriven

uppgiftsskyldighet efterlevs.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 2.7.

14 §

Paragrafen motsvarar 16 § andra stycket nuvarande vapenlag. Texten

har endast justerats språkligt.

15 § Paragrafen motsvarar 17 § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

16 § Paragrafen motsvarar 20 § nuvarande vapenlag. Texten har endast

justerats språkligt.

17 §

Paragrafen motsvarar 7 § nuvarande vapenlag.

18 § Paragrafen motsvarar 47 § nuvarande vapenlag

3 kap. I tredje kapitlet har reglerna om utlåning samlats.

l § Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkterna 1 och 2. Texten har endast justerats språkligt.

2 § Paragrafen motsvarar 23 § andra stycket nuvarande vapenlag.

Specialmotivering 123

3 §

Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkt 3 nuvarande vapenlag. I 22 och 23 §§ nuvarande vapenlag har olika sätt använts för att

uttrycka den form övervakning som behövts vid utlåning av ett av skjutvapen. Denna variation i ordval har varit förvirrande. Det är självklart att den uppsikt krävs vid utlåning av ett skjutvapen för som att undvika olyckor varierar med hänsyn till omständigheterna. Ordet uppsikt har därför under a och b ersatt de tidigare uttrycksätten. Texten har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

4 §

Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkt 4 nuvarande vapenlag. Exemplifieringen enhandsvapen och helautomatiska vapen har

av tagits bort.

Texten har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd. Begreppet uppsikt kommenteras också under 3

5 § Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkt 5 nuvarande vapenlag.

Texten har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte

avsedd. Se också under 3

6 §

Paragrafen motsvarar 22 § första stycket punkt 6 nuvarande vapenlag.

Texten har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd. Se också under 3

7 § . Paragrafen motsvarar 22 § andra stycket nuvarande vapenlag. Texten

har endast justerats språkligt.

Enligt 11 kap. 1 § d får regeringen föreskriva undantag från

anmälningsskyldigheten enligt denna paragraf för vissa typer av vapen.

8 §

Paragrafen motsvarar 23 § första stycket nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd. Se

också under 3

4 kap. Fjärde kapitlet innehåller regler för ändring, reparation och skrotning av skjutvapen.

124 Specialmotivering

Av ll kap. 2 § d framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva vad utöver bestämmelserna som i 4 kap. skall iakttas vid ändring, reparation och skrotning av skjutvapen.

1 § Paragrafen motsvarar 24 § första stycket nuvarande vapenlag och har endast justerats språkligt.

2 § Paragrafen motsvarar 24 § andra stycket nuvarande vapenlag och har endast justerats språkligt.

3 § Extra vapendelar får bytas ut mot nya likadana de gamla lämnas om

för skrotning. Detta behandlas också i avsnitt 4.7.

4 § Paragrafen motsvarar 25 § och 25 a § första stycket nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

5 § Paragrafen motsvarar 25 a § andra stycket nuvarande vapenlag.

Texten har endast justerats språkligt.

De närmare föreskrifterna som finns i motsvarande bestämmelse i nuvarande vapenlag förutsätts med stöd det nämnda beav ovan

myndigandet tas in i vapenförordningen. Detta motiveras i avsnitt

Ingen saklig ändring av reglerna är avsedd.

5 kap.

Femte kapitlet handlar om förvaring och transport skjutvapen eller

av ammunition.

Utöver vad som här sägs om förvaring kan enligt 2 kap. 5 § tillstånd

att inneha skjutvapen förenas med villkoret att vapnet skall förvaras på visst sätt. Förvaring av skjutvapen och ammunition behandlas även i avsnitt 4.4.

1 § Paragrafen motsvarar 26 § första stycket nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

Specialmotivering 125

2 § Paragrafen motsvarar 26 § andra stycket nuvarande vapenlag. I andra stycket undantas förutom start- och signalvapen även effektbegränsade och varaktigt obrukbara vapen från förvaringsvapen

reglerna. Detta kommenteras i avsnitt 4.4.

I övrigt har texten endast justerats språkligt. Enligt 11 kap. 2 § får regeringen eller den myndighet regeringen e

bestämmer föreskriva krav på vapenhandlares, museers och skytte-

sammanslutningars förvaring av vapen, dock inte effektbegränsade

Möjligheten att ge föreskrifter gäller även skyttesarnman-

vapen. slutningars förvaring av ammunition.

3 §

Paragrafen motsvarar 26 § tredje och fjärde styckena. Texten har

endast justerats språkligt.

4 §

Paragrafen motsvarar 28 a § nuvarande vapenlag.

Både den sänder i väg ett skjutvapen eller ammunition och den som

transporterar egendomen någon annan skall vidta sådana

som åtgärder att någon obehörig inte kan komma vapnet eller armnunitionen. Transporten skall således utföras på ett säkert sätt.

Vid postbefordran skall skjutvapen, om det inte är fråga om

effektbegränsade med nuvarande postala beteckningar sändas vapen, ESS-Brev Värde. De skall således befordras särskilt säkert som sätt, alltid stå under uppsikt eller finnas i låsta utrymmen och skall

alltid kunna spåras under postbefordran.

Paragrafen har endast justerats för att förhindra att den måste formuleras när posten byter beteckningar. Någon saklig ändring om är inte avsedd.

5 §

Paragrafen motsvarar 28 b § nuvarande vapenlag. Texten har endast

justerats språkligt. Av 11 kap. 1 § d framgår att regeringen får föreskriva undantag för

vissa typer av vapen från anmälningsskyldigheten i denna paragraf.

6 kap.

Sjätte kapitlet handlar om återkallelse av tillstånd och omhändertagan-

de av vapen och ammunition.

126 Specialmotivering

1 § Paragrafen motsvarar 29 och 30 nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd. Reglerna om återkallelse av vapentillstånd behandlas i avsnitt 4.2.

2 § Paragrafen motsvarar 31 § nuvarande vapenlag.

3 § Paragrafen motsvarar 32 § första och andra styckena nuvarande vapenlag. Texten har endast ändrats språkligt. Någon saklig ändring är inte avsedd. Regeringen bemyndigas i ll kap. l § f att föreskriva att andra än polismän får ta hand om vapen och armnunition. En sådan bestämrnelse finns införd i 32 § andra stycket nuvarande vapenlag och förutsätts föras in i vapenförordningen. Detta motiveras i avsnitt 3.

4 §

Paragrafen motsvarar 32 § tredje stycket nuvarande vapenlag.

Vapen eller ammunition som tagits om hand enligt 3 § skall lämnas tillbaka till innehavaren när risken för missbruk upphört under förutsättning att innehavaren har tillstånd att inneha egendomen. Samma sak gäller naturligtvis om det är fråga om vapen eller ammunition som kan innehas utan tillstånd. Om vapen eller ammuni-

tion har betydelse för utredning om brott eller av annan anledning kan

tas i beslag enligt rättegångsbalken skall vapnen eller ammunitionen inte heller återlärrmas.

Texten har endast justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte

avsedd.

7 kap. Sjunde kapitlet handlar om inlösen av vapen och ammunition.

1 § Paragrafen motsvarar 33 § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

2§ Paragrafen motsvarar 34 § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

Specialmotivering 127

3 § Paragrafen motsvarar 35 § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

4 § Paragrafen motsvarar 36 § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

8 kap. Åttonde kapitlet behandlar i dödsbo vapen och konkursbo.

1 § Paragrafen motsvarar 21 § nuvarande vapenlag. Den som tar hand om ett dödsbo eller ett konkursbo får även utan eget vapentillstånd ta hand om de skjutvapen som ingår i boet. När det gäller dödsbo upphör denna rätt enligt bestämmelserna i 7 kap. efter ett år från dödsfallet. Skulle boet dessförrinnan skiftas gäller tillståndsplikt för den som erhållit skjutvapnen skiftet. genom Rätten att för ett konkursbos räkning ta hand om skjutvapen upphör när konkursen avslutas. Texten har endast justerats språkligt. Någon saklig ändring är inte avsedd.

2 § Paragrafen motsvarar 28 § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

3 § Paragrafen är ny och innefattar en upplysning om att bestämmelser om inlösen av vapen i dödsbo finns i sjunde kapitlet.

9 kap. Nionde kapitlet innehåller bestämmelser om ansvar och påföljd.

1 § Paragrafen motsvarar 37 § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

2 § Paragrafen motsvarar 38 § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

128 Specialmotivering

Ringa fall av otillåtet innehav av ammunition kommenteras i avsnitt 4.4.

3 § Paragrafen motsvarar 38 a § nuvarande vapenlag. Texten har endast justerats språkligt.

4 § Paragrafen motsvarar 39 § nuvarande vapenlag.

5 § Paragrafen motsvarar 40 § nuvarande vapenlag. Texten har endast ändrats språkligt.

6 § Paragrafen motsvarar 41 § nuvarande vapenlag.

Texten har endast justerats språkligt.

Att det förutsatts att andra än polismän kan få ta hand om vapen och ammunition framgår av bemyndigandet i 11 kap. l § En bestämmelse om detta finns i 41 § nuvarande vapenlag och förutsätts tas in i vapenförordningen. Detta motiveras i avsnitt 3.

10 kap. Tionde kapitlet reglerar hur man överklagar ett beslut enligt vapenlagen.

1 § Paragrafen motsvarar 42 § nuvarande vapenlag. Polismyndighetens beslut att

a avslå en ansökan om vapentillständ,

b avslå en ansökan om att få driva yrkesmässig handel,

c återkalla ett vapentillstånd,

d återkalla ett tillstånd att få driva yrkesmässig handel, eller

e beslut i fråga om inlösen av vapen eller ammunition

får överklagas till länsrätten. Lånsrättens beslut kan överklagas men får prövas av kammarrätten först om kammarrätten meddelar prövningstillstånd. Prövningstillstånd får beviljas under tre alternativa förutsättningar.

För det första får prövningstillstånd beviljas om det finns anledning

att ändra länsrättens avgörande ändringsdispens. Det innebär att beslut som av någon anledning blivit felaktiga kan rättas till. För det andra kan prövningstillstånd medges om det är av vikt för

Specialmotivering 129

ledningen av rättstillämpningen att överprövning sker prejudikaten dispens. Det innebär att principiellt intressanta mål efter prövningstillstånd kan prövas kammarrätten. Om kammarrättens beslut av överklagas kan vägledande beslut erhållas från regeringsrätten den om i sin tur meddelar prövningstillstånd och prövar målet. För det tredje kan prövningstillstånd komma i fråga det om annars finns synnerliga skäl att pröva talan extraordinär dispens. I praktiken torde denna grund bli aktuell i vissa fall då domvilla förekommit vid länsrätten jämför prop. l98687:89 241. Den kan även komma i s. fråga om det föreligger omständigheter skulle kunna föranleda som resning. Polismyndighetens beslut i andra vapenärenden kan överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Överklagande av beslut enligt vapenlagen behandlas i avsnitt 4.3.

2 § Paragrafen motsvarar 43 § nuvarande vapenlag. Den föreslagna ändrigen i instansordningen har medfört beatt stämmelsen gäller beslut från både länsrätt och kammarrätt. I övrigt har texten endast justerats språkligt.

ll kap.

I elfte kapitlet har samlats bemyndiganden för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Kommittédirektiv

Översyn vapenlagstiftningen

av

Dir. 1993:12

Beslut vid regeringssammanträde1993-02-04

Chefen för Justitiedepartementet,statsrådetHellsvik, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över vapenlagstiftningen. Utredarenskall

undersöka vilka ändringar i vapenlagstiftningen som erfordras för att uppfylla de krav som ställs vid ett medlemskapi EG, utarbeta förslag till sådanaändringar. göra en språklig och systematisk översyn av vapenlagen, ta upp vissa andra frågor om vapenlagstiftningen. -

Utgångspunkten vid översynen skall vara att nuvarande kontroll över förvärv, innehav och bruk av skjutvapen och ammunition är rimlig och bör behållas även vid ett medlemskapi EG.

Behovet av en översyn Vapenlagen 1973:1176 innehåller föreskrifter om enskildasoch organisationers m.fl. befattning med vapen och ammunition; den är inte tillämplig på staten. Lagen kompletteras av vapenförordningen 1974:l23, omtryckt 1991:1257 och av föreskrifter och allmänna råd som utfärdas av Rikspolisstyrelsen. Vad gäller tillverkning och utförsel av vissa skjutvapenoch viss ammunition finns bestämmelseri lagen 1992:1300 om krigsmateriel

132 Bilaga I

och i förordningen 1992:1303 om krigsmateriel. Regler om hantering bl.a. handladdning av ammunition finns även i lagen 1988:868 om brandfarliga och explosiva varor. Utanför vapenlagenfaller knivar, andra stick- och skänapen samt vissa andra föremål som, utan att vara skjutvapen. är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa.Bestämmelser om sådanaföremål finns i lagen 1988:254 om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål nedan knivförbudslagen och. såvitt avser införsel, i förordningen 1990:415 om tillstånd till införsel av vissafarliga föremål. Vapenlagenhar ändrats vid åtskilliga tillfällen sedan den trädde i kraft år 1974. Den senaste övergripande genomgången av lagen företogs av 1987 års Vapenutredning som lade fram sitt slutbetänkande år 1989 SOU 1989:44. Utredningens förslag ledde bl.a. till att bestämmelserna om förvärv och innehav av ammunition skärptes. att det ställs högre krav på förvaringen av vapen och ammunition samt att reglerna om återkallelse av vapentillstånd förtydligades och i viss mån skärptesprop. l99091:l30. bet. 199091: JuU33. rskr. 199091300, SFS 1991:1181. Regeringen har nyligen föreslagit att vapenlagens ansvarsbestämmelserändras så att en särskild straffskala för grovt brott införs prop. 1992191141. Vidare har regeringen i samma proposition föreslagit att en lag om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav införs. I den delen innebär förslaget att den som olovligen innehar vapen under en viss tid skall kunna lämna in vapnet till polisen utan att drabbas av påföljd. Syftet härmed är att minska antalet illegala skjutvapen. I samband med att de ändringar i vapenlagen som grundade sig Vapenutredningens förslag behandlades i riksdagen uttalade Justitieutskottet att vapenlagen knappastkunde sägas uppfylla de krav överskådlighet och tillgänglighet som kan ställas på en modern lagstiftning bet. 199091: JuU33 s. 32. Enligt utskottet borde lagen därför vid ett lämpligt tillfälle exempelvis i sambandmed en anpassningtill en framtida EG- reglering ingående ses över bådesystematiskt och språkligt. - En anpassning av vapenlagen till de krav som ställs inom EG har aktualiseratssedan EG:s ministerråd den 18 juni 1991 utfärdat ett direktiv om kontroll av förvärv och innehav av vapen inom medlemsstaterna 9l477EEC, nedan vapendirektivet. Enligt detta skall medlemsstaterna senast den l januari 1993 anpassa sin lagstiftning så att kontrollen av enskildas förvärv och innehav av vapen och ammunition uppfyller i van fall vissa minimikrav. I direktivet finns också bestämmelser om hur vapen och ammunition får föras över mellan medlemsstaterna och om hur information

Bilaga 1 133

om sådana överföringar skall utbytas. Vapendirektivet omfattas för närvarande inte av EES-avtaletoch kan förväntas bli bindande för Sverige först vid ett medlemskap i EG. Justitieutskottet har under hösten 1992 behandlatett tiotal motioner om vapenlagstiftningen. Därvid har utskottet med ett undantaghänvisattill den kommande översynen av lagstiftningen med anledning av en EG-anpassning och förutsatt att i motionerna aktualiseradespörsmåli erforderlig omfattning tasupp i utredningsarbetet.

Utredningsuppdraget

Utredningens allmänna inriktning I vårt land råderdet sedanlång tid tillbaka en allmän enighet om behovet av en sträng kontroll av innehav och bruk av skjutvapen och ammunition. Huvudsyftet med en sådankontroll är dels att motverka missbruk av skjutvapen, dels att i möjligaste mån förhindra olyckshändelseri sambandmed hanteringen av sådana vapen. Genom denna kontroll från det allmännas sida kan man bl.a. försöka hindra att vapen innehas av personersom av olika skäl är olämpliga att innehasådana, att onödigt många vapen finns i omlopp och att vapen förvarasoch hanteraspå ett sätt som inte är betryggande från säkerhetssynpunkt.Av särskild betydelse är självfallet målet att förhindra att vapen används i brottslig verksamhet. Vår nuvarande vapenlagstiftning får anses utgöra en rimlig avvägning mellan dessa intressen å ena sidan och intresset av att inte onödigt försvåra en legitim användning av vapen å den andra. Riksdagenhar ocksårelativt nyligen tagit ställning till hur dennaavvägningbör ske. genom att den antog de ovan angivna skärpningama av vapenlagen.Det saknas enligt min mening skäl att nu ompröva vapenlagstiftningeni detta hänseende.Den nu aktualiseradeöversynen skall såledesinte i första hand ta sikte på att förändra vapenlagens grundläggande materiella regler i vidare mån än vad som visar sig nödvändigt grund av tvingande regler inom EG eller grund av vad som i övrigt kommer fram under utredningsarbetet.Det faller emellertid på utredaren att föreslå sådanaändringar som. utan att eftersätta säkerhetsaspekten, kan innebära att regelverket blir smidigare att tillämpa och mindre byråkratiskt för dem som inneharoch använder vapen.

134 Bilaga I

EG-anpassning

Romjördraget

Romfördraget, som kan sägas utgöra EG:s grundlag, har bl.a. som mål att upprätta marknad utan inre gränser och med fri rörlighet för en gemensam tjänster och kapital. Enligt fördraget får denna fria rörlighet varor, personer, inskränkas endast för vissa särskilt angivna ändamål, exempelvis allmän ordning och allmän säkerhet. Inför ett medlemskapi EG måsteSverige ansin lagstiftning så att den inte innehåller några andra hinder-mot den passa fria rörligheten än sådana som är godtagbara enligt fördraget.

Vapendi rekti vet

l förverkligandet av den inre marknaden ingår avskaffandet av gränskontroller mellan medlemsstaterna. Detta medför, enligt inledningen till vapendirektivet. det blir nödvändigt att anta effektiva regler för kontroll att inom respektive stat av innehav och förvärv av skjutvapen och för överföring sådana mellan medlemsstaterna. Direktivet innehåller av vapen de minsta krav ställs på respektive medlemsstats lagstiftning i dessa som avseenden. Medlemsstaternaär skyldiga att senast till den l januari 1993 ha sin nationella lagstiftning till innehållet i direktivet. Av direktivet anpassat framgår dock klart att medlemsstaterna för sin kontroll av vapen får anta eller behålla regler som är strängare än de som direktivet anger. Vapendirektivet behandlar huvudsakligen skjutvapen ñrearms. Dessa delas in i fyra kategorier, av vilka den första avser sådana skjutvapen som skall förbjudna att förvärva och inneha, den andra sådana som skall vara tillståndspliktiga, den tredje sådana som skall vara underkastade anvara mälningsskyldighet och den fjärde skjutvapen som får innehas utan restriktioner. Enligt direktivet skall medlemsstaternautöva viss kontroll över handeln med skjutvapen inom respektive stat. Vidare ställs det upp olika krav som skall uppfyllda för att en person skall tillåtas förvärva skjutvapen av de vara angivna kategorierna. Särskildavillkor skall vara uppfyllda om förvärvaren inte är bosatt i det medlemslanddär förvärvet äger rum. Bestämmelserna förvärv och innehav ammunition skall vara desamma som för inneom av hav av det skjutvapen för vilket ammunitionen är avsedd. Oavsett vilken kategorierna ett vapen tillhör får det enligt direktivet av föras över mellan medlemsstaterna endast något av följande sätt. Den vill genomföra överföringen kan ansöka om licens härför i den medsom lemsstat i vilket vapnet finns. En sådan ansökan prövas av medlemsstaten

Bilaga 1 135

ensam. Varje medlemsstat har dock möjlighet att förse övriga medlemsstater med en lista sådana skjutvapen som inte får föras över till medlemsstatens territorium utan föregående samtycke. För överföring av vapen mellan vapenhandlare i olika medlemsstater kan generell licens utfärdas för viss tid. Om licens inte utfärdas för en överföring får denna äga rum endast om var och en av de berörda medlemsstaternalämnat sitt tillstånd. Under vissa förutsättningar får dock jägare och sportskyttar vid resor mellan olika medlemsländer utan föregående tillständsprövning ta med sig skjutvapen som finns upptagna ett i europeiskt vapenpasssom de medför under resan. Ett sådant vapenpass utfärdas begäran av en medlemsstats myndighet till en person. som inom medlemsstaten lagligen innehar och använder ett skjutvapen. Vapenpasset skall dock inte ge rätt att medföra ett vapen till en medlemsstat som förbjuder förvärv och innehav av vapnet eller som kräver tillstånd härför. l sådantfall skall vapenpasset innehålla en uttrycklig uppgift därom. Slutligen föreskriver direktivet att varje medlemsstatskall informera andra berörda medlemsstater om överföringar m.m. av skjutvapen. Medlemsstaterna skall enligt direktivet senast till den 1 januari 1993 sätta upp ett nätverk för utbyte av sådaninformation.

Anpassning av den svenska vapenlagrtijfntirz gen Utredarenskall undersökaom den svenska vapenlagstiftningenuppfyller direktivets krav kontroll av skjutvapenoch ammunition samt lämna förslag till nödvändiga ändringar. Utredaren skall ocksålämna förslag till sådanaändringar regelsystemet i som behövs för att vapenlagstiftningenskall fungerai förhållande till övriga stater vid ett medlemskapi EG, exempelvis vad gäller in- och utförsel av skjutvapen. Därvid skall utredaren särskilt ta ställning till om Sverige bör tillåta att vissa vapen förs in i landet efter prövning enbart av en annan stats myndighet eller endast med stöd av det europeiska vapenpasset. Utredaren skall också ta ställning till vilken eller vilka myndigheter som skall svara för tillståndsgivning beträffande in- och utförsel av vapen och fullgörandet av den i direktivet stadgade uppgiftsskyldigheten. Utredningsuppdraget omfattar inte att ta ställning till hur uppgiftsskyldigheten gentemot andra stater praktiskt skall fullgöras. Denna fråga kommer att övervägas annat i sammanhang. Eftersom medlemsstaterna enligt vapendirektivet får anta bestämmelser är strängare än de som finns i direktivet, synes detta inte utgöra något som

136 Bilaga 1

hinder för Sverige att även vid ett medlemskap i EG behålla nuvarande grad av kontroll över vapen och ammunition. Det kanemellertid inte uteslutas att vår restriktiva syn förvärv och innehav av vapen kan komma i konflikt med Romfördragets bestämmelser om fri rörlighet mellan medlemsländernaför personer och varor. Utredarenskall undersöka om den svenskavapenlagstiftningentill någon del kan antas gå utöver vad som enligt artikel 36 i Romfördraget utgör godtagbaraskäl att inskränka den fria rörligheten. Av särskilt intresse i detta sammanhang sådanaföremål är som inte definieras som skjutvapen men vilka vapenlagenändå tillämplig. är exempelvistårgasspray.Utredarenböri dettasammanhang även granskaknivförbudslagen samt bestämmelserna om införsel av sådanaföremål som anges i denna.Om undersökningen utmynnari att svensk lagstiftning kan antas komma i konflikt med Romfördraget skall utredaren utarbeta förslag till nödvändiga lagändringar. Utredaren skall dock eftersträva att nuvarandekontroll över vapen och ammunition så långt det över huvud taget är möjligt behålls.

Språklig och systematisk översyn av vapenlagstiftningen Vapenlagens bestämmelserberör en stor grupp människor med skiftande bakgrund. Därmed ställs höga krav på att bestämmelserna överskådliga är och lättillgängliga. Jag delar Justitieutskottets uppfattning att vapenlageni sin nuvarandeutformning inte uppfyller dessakrav. I utredarensuppgifter ingår därför att göra en ingående språklig och systematisk översyn av vapenlagen.Därvid bör utredaren även ta ställning till vapenlagensavgränsning i förhållande till andra författningar, exempelvis knivförbudslagen. Vidare bör utredaren överväga om vapenlagensdefinitioner och systematik till någondel bör anpassas till innehållet i vapendirektivetför att på så sätt underlättatillämpningen i förhållande till andra stater. Vapenlagen är redan idag relativt omfattande. Att helt arbeta någonytterligare författning däri torde knappast komma i fråga. Beroende vilka övervägandenutredaren gör om de materiella reglemas innehåll och vapenlagstiftningenssystematik kan det emellertid finnas skäl att överväga om någon typ av vapen bör reglerasi någon annan författning än vad som sker för närvarande.

Vissa andra frågor Justitieutskottet har i sitt betänkandel99293:JuU4 behandlatbl.a. motionerna Ju220, Ju801. Ju802. Ju803, Ju814, Ju815, Ju8l6. Ju822, Ju828, Ju 829 och Ju833, alla från riksmötet 199192. I motionerna tas upp bl.a.

Bilaga 1 137

frågor om prövningsförfarandet enligt vapenlagen Ju220. Ju802 och Ju814, rätt att inneha lasersikten Ju80l. rätt att förvärva och inneha ammunition Ju803, Ju815 och Ju822, behov av en översyn av vapenlagstiftningen Ju8l4. Ju828 och Ju833, förutsättningar för att återkalla

vapentillstånd Ju8l5, Ju 828 och Ju829. tillstånd för innehav av samlarvapen Ju816 och förvaringsbestämmelser beträffande ammunition Ju829. Utskottet fann inte skäl att ta ställning till de yrkanden framsom ställts i motionerna under åberopande att en utredning EG-anpassning om av vapenlagen m.m. var förestående. I stället förutsatte utskottet att de i motionerna aktualiseradespörsmåleni erforderlig omfattning tas upp i det

kommandeutredningsarbetet.

Utredaren skall mot denna bakgrund ta del av vad anförts i motiosom nerna och vad som anförts vid riksdagsbehandlingen samt överväga om någon eller några av de frågor som väckts motionerna bör föranleda genom ändringar i vapenlagstiftningen. Som inledningsvis nämnts bör dock ut-

gångspunkten vara att i allt väsentligt behålla nuvarandegrad av kontroll över förvärv, innehavoch bruk och ammunition. av vapen En fråga vid vilken det finns anledning att fästasärskild uppmärksamhet

är om nuvarande bestämmelserför återkallelse vapentillstånd uppfyller av godtagbarakrav på rättssäkerhet.Om såinte kan ansesvara fallet bör utre-

daren lämna förslag till alternativa lösningar. En annan fråga som särskilt

bör övervägasär om reglerna om förvaring av skjutvapen och ammunition i

någon mån kan göras smidigare att tillämpa och enklare för den enskilde.

Jag tror för min del med hänsyn till de säkerhetskrav - som måsteställas inte att det finns anledning till någon störreändring av regelsystemeti detta avseende.Det kan dock inte uteslutas att något lägre krav på säkerhetkan ställas vissa typer av vapen eller ammunition.

Utredaren skall också överväga om nuvarandebestämmelser om överklagande av beslut enligt vapenlagen är tillfredsställande ur rättssäkerhctssynpunkt och därvid beaktade krav som den europeiskakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheternaoch de grundläggandefrihe-

terna ställer möjlighet till domstolsprövning. I det sammanhangetfinns det anledning för utredaren att ta del av vad Domstolsutredningen i sitt be-

tänkandeSOU 1991:106 Domstolarna 2000-taletanför om instansord-

ningen för överklagande av förvaltningsbeslut jfr prop. 1992935100 bil. 3

s. 25. Utredarenbör också hålla sig underrättad om de fortsatta övervägandenai denna fråga.

138 Bilaga 1

Paintballvapen benämningen typ kolsyredrivna vapen som lad- Paintballvapenär en av das med färgampuller och används vid stridsliknande spel och lekar. använder därvid varandra måltavlor och eventuella träffar Deltagarna som markeras färgampullens innehåll rinner ut på den träffade. genom att Paintballvapen förekommer i olika fabrikat och utföranden. Beroende ampullens anslagsenergiär del dem tillståndspliktiga medan andra har en av ansetts tillståndsfria. Vapenlagen innehåller inga särskilda bestämmelser om paintballvapen. I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen lagstiftningen inte något har särskilt uppmärksammats att den nuvarande ger stöd för beviljande tillstånd till vapeninnehav för måluttryckligt av skjutning mot levande mål FAP 551-3, avsnitt 5.6. Inte heller ammunitionen till paintballvapnen har reglerats särskilt. Enligt 4 § vapenlagen hagel och andra massiva kulor, projektiler avsedda för undantas bl.a. armborst, luft-. fjäder-, eller harpunvapen samt kolsyrepatroner från lagens tillämpningsområde. De färgampuller som används ill paintballvapen synes väl kunna jämföras med sådan ammunition som anges i undantagen, men språkligt kunna inordnas under något av dessa. På denna torde inte rent punkt är lagen således oklar. Utredaren skall studera förekomsten och användningen av paintballvapen bedömning farlighet och riskerna för missbruk. På samt göra en av vapnens bedömning skall utredaren lämna förslag till en reglegrundval av denna vilken det klart skall framgå tillstånd till innehav av vapen för ring. av om paintballskytte och därmed jämförlig verksamhet bör meddelas samt hur ammunitionen till paintballvapen skall bedömas.

Utredningsarbetet Översynen vapenlagen utgör led i att anpassa svensk lagstiftning till av ett ställs vid medlemskap i EG. Detta innebär att utredningsarde krav som ett måste bedrivas skyndsamt och i nära anslutning till de kommande betet medlemskapsförhandlingarna. Särskilt vad gäller anpassningen till EG:s regelsystem bör utredaren studera vilket sätt de medlemsstater som delar vår relativt stränga syn anskaffning och innehav har utformat sin lagstiftning. Det kan även av vapen anledning för utredaren hålla sig underrättad om vilka åtgärder finnas att nordiska har ansökt medlemskap i EG avser att vidta övriga stater som om med anledning av vapendirektivet.

Bilaga 1 139

Utredaren bör i gränskontrollfrågor samrådamed den av regeringen genom beslut den 26 mars 1992 tillkallade interdepartementalaarbetsgruppen med uppgift att utreda frågor om gränskontrolleroch gränsfonnaliteter i ett EG-medlemskapsperspektiv. Utredaren bör också samrådamed Rikspolisstyrelsendels vad gäller de frågor om tillståndsgivning m.m. som uppkommer med anledning av vapendirektivet. dels om övriga frågor som rör tillämpningen av vapenlagen. För utredarensarbete gäller de allmänna tilläggsdirektiv som utfärdats den 16 februari 1984 till samtliga kommittéer och särskilda utredareDir. 1984:5. Utredaren skall särskilt beaktavad som i tilläggsdirektiven sägs om att förslag från kommittéerna inte får öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomstema. Utredningsarbetetbör bedrivas i ett sammanhangoch vara slutfört före utgången av år 1993.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringenbemyndigar chefenför Justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 meduppdrag att göra en översyn av vapenlagstiftningen m.m.. att besluta om sakkunniga. experter, sekreterareoch annat biträde utredaren. Vidare hemställerjag att regeringenbeslutar att kostnadernaskall belasta andrahuvudtitelns anslagUtredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägandenoch bifaller hennes hemställan.

Justitiedepartementet

Bilaga 2

Sammanställning över paragraferna i vapenlagen i gällande och föreslagen lydelse

Gällande rätt Förslaget 1§1st. 1kap.2§ l§2st. lkap.3§

1§3st. 11kap.1§a

2§ 1kap.4§ 3§1st. 1kap.5§

3§2st. 1kap.6§

4§ 1kap.7§ 5 § l-3 st. 2 kap. 1 § 5§4st. 11kap.2§a 5§5st. utgår 6§ 2kap.9§ 7 § 2 kap. 17 §

8§1och2st. 2kap.2§

8§3st. 11kap.1§c 9§1st. 2kap.3§ 9§2st. 2kap.4§ 9§3st. 2kap.6§ 9§4st. 11kap.2§b l0§ 2kap. 5§

11 § 2kap.7§

12§ 2kap.8§

13§ 2kap.9§ 14§ 2kap. 11§

15§ 2kap. 12§

16 § 2 kap. 13-15 §§

18 § 1 st. 2 kap. l0§

18§2st. 11kap.2§c

142 Bilaga 2

19§ 2kap.10§

20§ 2kap.16§

21§ 8kap.1§

22§1st.loch2 3kap.1§

22§1st.3 3kap.3§ 22§1st.4 3kap.4§ 22§1st.5 3kap.5§

22§1st.6 3kap.6§

22§2st. 3kap. 7§

22§3st. 11kap.l§d

23§1st. 3kap.8§ 23§2st. 3kap. 2§ 24 § 1 4kap.1§ st. 24§2st. 4kap. 2§ 25§ 4kap.4§ 25a§1st. 4kap.4§

25a§2st. 4kap.5§ 25b§ 11kap.2§d

26§1st. 5kap.1§ 26§2st. Skap. 2§

26 § 3 0ch4st. 5 kap. 3§ 26§5st. 11kap.2§e

27 § 2 kap. 5 § andra meningen 28§ 8kap.2§ 28a§ 5kap.4§ 28b§lst. 5kap.5§

28b§2st. 11kap.l§d

29§ 6kap.1§

30§ 6kap.1§ 31§ 6kap.2§

32§10ch2st. 6kap.3§0ch 11 kap.1§e

32§3st. 6kap.4§ 33§ 7kap.l§ 34§ 7kap.2§

35§ 7kap.3§

Bilaga 2 143

36§ 7kap. 4§ 37§ 9kap.1§ 38§ 9kap. 2§ 38a§ 9kap. 3 § 39§ 9kap.4§ 40§ 9kap. 5§ 41§ 9kap.6§0chl1kap.1§f 42§ 10 kap. 1§ 43§ 10 kap. 2§ 44§ 1 kap. 8 § 45§lst. 11 kap. 1 §b 45 §2st. 11kap.1§e 45 §3 st. 2kap. 8§ 46§ 11 kap. 1 §1g 47§ 2kap. l8§ 48§ 11 kap.2§f

144 Bilaga 2

Sammanställning över paragraferna i vapenlagen i föreslagen och gällande lydelse

Förslaget Gällande rätt

1 kap. 1 § ny 1kap.2§ l§1st. l kap. 3 § l §2 st. l kap. 4 § 2 § lkap.5§ 3§1st. lkap.6§ 3§2st.

1 kap. 7 § 4 §

1 kap. 8 § 44 § 1 kap. 9 § ny

2 kap. 1 § 5 § l-3 st. 2kap.2§ 8§10ch2st. 2kap.3§ 9§lst. 2kap.4§ 9§2st. 2 kap. 5 § 10 § 2kap.6§ 9§3st. 2 kap. 7 § ll §

2 kap. 8 § 12 §

2 kap. 9 § 6 och 13 §§ 2 kap. 10 § 18 och 19 §§ 2 kap. 11 § 14 § 2 kap. 12 § 15 § 2kap.13§ 16§1st.l 2 kap. 14 § 16 §2 st. 2 kap. 15 § 17 § 2 kap. 16 § 20 § 2 kap. 17 § 7 § 2 kap. 18 § 47 §

3kap.l§ 22§1st.loch2 3kap.2§ 23§2st. 3kap.3§ 22§lst.3 3kap.4§ 22§1st.4 3kap.5§ 22§lst.5 3kap.6§ 22§lst.6 3kap.7§ 22§2st. 3kap.8§ 23§lst.

Bilaga 2 145

4 kap. 24§1st. 4 kap. 24§2st.

4 kap. nå

4 kap. 25§och25a§lst.

4 kap. 25a§2st.

5 kap. 26§1st. 5 kap. 26§2st. 5 kap. 26§30ch4st. 5 kap. 28§a 5 kap. 28§b

6 kap. 29 och 30 6 kap. 31 § 6 kap. 32 § 1 och 2 st.

6 kap. 32 §3 st.

7 kap. 33§ 7 kap. 34§ 7 kap. 35§ 7 kap. 36§

8 kap. 21 §

8 kap. 28 § 8 kap. ny

9 kap. 37§ 9 kap. 38§ 9 kap. 38a§

9 kap. 39§

9 kap. 40§

9 kap. 4l§

10 kap. 1 § 42§

10 kap. 2 § 43§

11 kap. 1§3st. 11 kap. 45§10ch2st. 11 kap. 8§3st.

11 kap. 22§3st.

11 kap. 45§2st. 11 kap. ny

11 kap. 46§

146 Bilaga 2

11kap.2§a 5 §4st. 11kap.2§b 9§4st. 11kap.2§c 18§2st. 11kap.2§d 25b§ 11kap.2§e 26§5 st. 11kap.2§f 48§ 11kap.2§g Y 11kap.2§h ny 11kap.2§i 11

Bilaga 3 RÅDETS DIREKTIV

av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen

91477EEG

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslagk

i samarbete med Europaparlamentetz,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3,

och med beaktande av följande:

Enligt artikel 8a i fördraget skall den inre marknaden upprättas senast den 31 december 1992. Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, i enlighet med bestämmelserna i fördraget.

Europeiska rådet fastställde uttryckligen som mål vid mötet den 25 och 26 juni 1984 i Fontainebleau att avskaffa alla polis- och tullformaliteter vid gemenskapens inre gränser.

Ett fullständigt avskaffande av kontroll och formaliteter vid gemenskapens inre gränser förutsätter att vissa grundläggande villkor uppfylls. Kommissionen konstaterade i sin vitbok Fullbordandet av den inre marknaden att avskaffandet av personkontrollen och säkerhetskontrollen av transporterade föremål bland annat förutsätter en tillnärmning av vapenlagstiftningen.

Avskaffandet av kontrollen av vapeninnehav vid gemenskapens inre gränser kräver att effektiva regler införs som gör det möjligt att inom medlemsstaterna kontrollera förvärv och innehav samt överföring av skjutvapen till medlemsstat. en annan Systematiska kontroller vid gemenskapens inre gränser bör därför avskaffas.

EGT nr C 235, 1.9.1987, S. 8 och EGT nr C 299, 28.11.1989, S. 2 EGT nr C 231, 17.9.1990, 69 och s. EGT nr C 158, 17.6.1991, S. 89. 3 EGT nr C 35, 8.2.1988, S. 5.

148 Bilaga 3

Det ömsesidiga förtroende inom området för skydd av personers säkerhet, som dessa regler kommer att skapa mellan medlemsstaterna, blir större om reglerna har stöd av en delvis harmoniserad lagstiftning. Det kunde därför vara lämpligt att bestämma kategorier av skjutvapen som privatpersoner inte alls får förvärva eller inneha eller som de får inneha endast med särskilt tillstånd eller efter anmälan.

Det bör i princip vara förbjudet att inneha vapen vid passage från en medlemsstat till en annan; ett undantag härifrån kan bara godtas om ett förfarande antas som gör det möjligt för medlemsstaterna att hålla sig underrättade om när ett skjutvapen förs på deras territorium.

Smidigare regler bör dock antas För jakt och tävlingsskytte för att inte inskränka den fria rörligheten För personer mer än nödvändigt.

Direktivet berör inte medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att förhindra illegal handel med vapen.

Bilaga 3 149

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL l

Räckvidd

Artikel 1

Med vapen och skjutvapen menas i detta direktiv föremål som definieras i bilaga Skjutvapen klassificeras och definieras i avsnitt i bilaga

2. Med vapenhandlare menas i detta direktiv varje fysisk eller juridisk person vars näringsverksamhet helt eller delvis utgörs av tillverkning, handel, byteshandel, uthyrning, reparation eller ombyggnad av skjutvapen.

3. Vid tillämpningen av detta direktiv skall en person betraktas som bosatt i det land som anges i adressen i någon handling som utvisar personens hemvist, såsom pass eller identitetskort som visas upp for myndigheterna i ett medlemsland eller for en vapenhandlare vid kontroll av innehav eller vid förvärv.

4. Europeiska skjutvapenpasset är en handling som på begäran utfärdas av en medlemsstats myndigheter för en person som legalt förvärvar och använder ett skjutvapen. Passet skall ha en giltighetstid av högst fem år. Giltighetstiden får förlängas. Om endast skjutvapen ur kategori D är införda i passet skall den högsta giltighetstiden vara tio år. Passet skall innehålla de upplysningar som finns i bilaga 2. Europeiska skjutvapenpasset är en personlig handling där det eller de skjutvapen förs som passets innehavare äger och använder. Den som använder skjutvapnet skall alltid medföra passet. Förändringar i skjutvapeninnehavet eller i skjutvapnets egenskaper skall anges i passet, liksom förlust eller stöld av skjutvapnet.

Artikel 2

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationella bestämmelser om rätten att bära vapen och om jakt och tävlingsskytte.

Detta direktiv skall inte tillämpas på förvärv och innehav av vapen och ammunition i enlighet med den nationella lagstiftningen av de väpnade styrkorna, polisen, offentliga myndigheter eller av samlare och institutioner som anlägger kulturella och historiska aspekter på vapen och som erkänts som sådana av den medlemsstat inom vars territorium de är verksamma. Det gäller inte heller for kommersiell överlåtelse av krigsvapen och ammunition till sådana vapen.

Artikel 3

Medlemsstaterna får i sin lagstiftning anta strängare bestämmelser än vad som

150 Bilaga 3

föreskrivs i detta direktiv, med förbehåll för de rättigheter som ges personer bosatta i medlemsstaterna genom artikel 12.2.

KAPITEL 2

Harmonisering av lagstiftningen om skjutvapen

Artikel 4

Åtminstone när det gäller kategorierna A och B skall varje medlemsstat göra utövandet av verksamhet som vapenhandlare beroende av ett tillstånd som minst skall grundas på en kontroll av vapenhandlarens personliga och yrkesmässiga hederlighet. Om det rör sig om en juridisk person skall kontrollen avse företagsledaren. När det gäller kategorierna C och D skall varje medlemsstat, som inte gör utövandet av verksamheten som vapenhandlare beroende av ett tillstånd, kräva en anmälan av verksamheten.

Varje vapenhandlare skall föra ett register över de skjutvapen i kategorierna A, B och C som han tar emot eller lämnar ut, med uppgifter som möjliggör identifiering av vapnet, särskilt typ, märke, modell, kaliber och tillverkningsnummer samt namn och adress pâ leverantörer och förvärvare. Medlemsstaterna skall regelbundet kontrollera att vapenhandlarna respekterar denna skyldighet. Vapenhandlaren skall bevara registret i fem år, även efter det att verksamheten har upphört.

Artikel 5

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 skall medlemsstaterna bara tillåta förvärv och innehav av skjutvapen tillhörande kategori B för personer som har giltiga skäl och som

a fyllt 18 år utom i fall av jakt eller tävlingsskytte,

b inte kan antas utgöra en fara för sig själv eller för allmän ordning och säkerhet.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 skall medlemsstaterna bara tillåta personer som uppfyller kraven i första stycket a att inneha skjutvapen i kategorierna

C och D. l

l Medlemsstaterna får återkalla tillståndet att inneha skjutvapen om något av villkoren

i

i första stycket b inte längre är uppfyllt.

Medlemsstaterna får inte förbjuda personer bosatta inom deras territorier att inneha vapen som förvärvats i en annan medlemsstat, om de inte förbjuder förvärv av samma vapen inom sitt eget territorium.

Bilaga 3 151

Artikel 6

Medlemsländerna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav av skjutvapen och ammunition tillhörande kategori A. I särskilda fall får de behöriga myndigheterna bevilja tillstånd för sådana skjutvapen och sådan ammunition om det inte strider mot allmän ordning och säkerhet.

Artikel 7

Ett skjutvapen i kategori B får inte förvärvas inom en medlemsstats territorium utan den medlemsstatens tillstånd.

Ett sådant tillstånd fâr inte ges till en person som är bosatt i en annan medlemsstat utan den senare statens föregående samtycke.

2. Ett skjutvapen i kategori B får inte innehas inom en medlemsstats territorium utan den medlemsstatens tillstånd. Om innehavaren av vapnet är bosatt i en anan medlemsstat skall denna informeras.

Tillstånd att förvärva och tillstånd att inneha ett skjutvapen i kategori B får ges i ett gemensamt förvaltningsbeslut.

Artikel 8

Innehav av ett skjutvapen i kategori C är bara tillåtet om innehavaren har lämnat uppgift om detta till myndigheterna i den medlemsstat där vapnet innehas.

Medlemsstaterna skall föreskriva att alla skjutvapen i kategori C som för närvarande innehas inom deras territorier men som inte tidigare anmälts, skall anmälas senast ett år efter ikraftträdandet av den nationella lagstiftning som antas for att genomföra detta direktiv.

2. Varje säljare, vapenhandlare och privatperson skall informera myndigheterna i den medlemsstat där transaktionen äger rum om överlåtelse eller utlämnande av ett skjutvapen i kategori C med angivande av de uppgifter som krävs för att vapnet och förvärvaren skall kunna identifieras. Om den som förvärvar ett sådant skjutvapen är bosatt i en annan medlemsstat skall denna informeras om förvärvet av såväl medlemsstaten där transaktionen ägde rum som av förvärvaren.

Om en medlemsstat förbjuder eller kräver tillstånd för förvärv och innehav av ett skjutvapen i kategori B, C eller D inom sitt territorium, skall den underrätta de andra medlemsstaterna om detta; dessa stater skall enligt artikel 12.2 föra en uttrycklig anmärkning om detta förhållande i varje europeiskt skjutvapenpass som de utfärdar för ett sådant skjutvapen.

152 Bilaga 3

Artikel 9

Överlämnande ett skjutvapen i kategori A, B och C till en person som inte är av bosatt i den aktuella medlemsstaten skall tillåtas under förutsättning att bestämmelserna i artikel 6-8 iakttas, om

förvärvaren fått tillstånd enligt artikel 11 att själv utföra överföringen till det land -där han är bosatt, förvärvaren lämnar skriftlig anmälan där han intygar och motiverar sin -- en avsikt att inneha skjutvapnet i den medlemsstat där förvärvet skett, förutsatt att han uppfyller medlemsstatens rättsliga villkor för innehavet.

2. Medlemsstaterna får tillåta tillfälliga överlämnanden av skjutvapen enligt närmare föreskrifter som de själva bestämmer.

Artikel 10

Bestämmelserna för förvärv och innehav av ammunition skall vara samma som de gäller för innehav de skjutvapen som ammunitionen är avsedd för. som av

KAPITEL 3

Formaliteter för förflyttning av vapen inom gemenskapen

Artikel 11

skjutvapen fär utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 föras över från medlemsstat till endast i enlighet med bestämmelserna i följande stycken. en en annan Dessa bestämmelser skall också gälla för överföring av skjutvapen efter försäljning via postorder.

2. Om ett skjutvapen skall föras över till en annan medlemsstat, skall den berörda först lämna följande uppgifter till den medlemsstat där skjutvapnet finns: personen

Namn och adress pá den som säljer eller överlåter skjutvapnet och på den som -köper eller förvärvar det eller i förekommande fall ägaren.

Den adress som skjutvapnet skall transporteras till. --

Antalet skjutvapen som skall transporteras. -- Uppgifter möjliggör identifiering av skjutvapnet samt en angivelse om att -- som vapnet har kontrollerats i enlighet med konventionen av den 1 juli 1969 om ömsesidigt erkännande av kontrollmärkning av handeldvapen.

Överföringssättet. --

Bilaga 3 153

Dag för avsändandet och beräknad ankomstdag. --

Upplysningarna i de sista två strecksatsema behöver inte lämnas om överföringen sker mellan två vapenhandlare.

Medlemsstaten skall undersöka under vilka omständigheter överföringen skall ske, särskilt med tanke på säkerheten.

Om medlemsstaten tillåter en sådan överföring skall den utfärda ett tillstånd med alla de uppgifter som nämns i första stycket. Ett sådant tillstånd skall följa skjutvapnet till dess destinationsort; det skall visas upp på begäran av medlemsstaternas myndigheter.

3. Utom i fråga om krigsvapen, som enligt artikel 2.2 är undantagna från tillämpningsområdet för detta direktiv, får varje medlemsstat ge vapenhandlare rätt att utan föregående tillstånd enligt punkt 2 föra över vapen från sitt territorium till en vapenhandlare som är bosatt i en annan medlemsstat. För detta ändamål skall den utfärda ett tillstånd som gäller högst tre år och som när som helst kan dras tillfälligt eller upphävas genom ett motiverat beslut. En handling som hänvisar till detta tillstånd skall följa skjutvapnet till destinationsorten; detta dokument skall visas upp på begäran av medlemsstaternas myndigheter.

Senast vid tidpunkten för överföringen skall vapenhandlaren lämna alla uppgifter som nämns i punkt 2 första stycket till myndigheterna i den medlemsstat från vilken överföringen skall äga mm.

4. Varje medlemsstat skall tillhandahålla de övriga medlemsstaterna en förteckning över vilka skjutvapen som utan medlemsstatens föregående samtycke får överföras till dess territorium.

Förteckningama skall förmedlas till vapenhandlare som enligt förfarandet i punkt 3 medgivits rätt att föra över skjutvapen utan föregående tillstånd.

Artikel I 2

Tillämpas inte förfarandet i artikel ll, skall innehav av skjutvapen under en resa genom två eller fler medlemsstater vara tillåtet endast om den berörda personen har fått tillstånd av var och en av dessa medlemsstater.

Medlemsstaterna får ge sådana tillstånd för en eller flera resor och för en maximitid om ett år, med möjlighet till förlängning. Sådana tillstånd skall föras i det europeiska skjutvapenpass som den resande måste visa upp på begäran av medlemsstaternas myndigheter.

2. Utan hinder av punkt l får jägare i fråga om vapen i kategori C och D, samt tävlingsskyttar i fråga om vapen i kategori B, C och D, utan föregående tillstånd inneha ett eller flera skjutvapen under en resa genom två eller flera medlemsstater syfte i att utöva sina aktiviteter, förutsatt att de har ett europeiskt skjutvapenpass där vapnet eller vapnen är införda och förutsatt att de kan styrka skälet för resan, lämpligen uppvisande inbjudan. i genom av en

154 Bilaga 3

Detta undantag skall dock inte gälla för resor till en medlemsstat som förbjuder förvärv och innehav av skjutvapnet i fråga eller som kräver ett tillstånd enligt artikel 8.3; detta förhållande skall i så fall uttryckligen anmärkas i Europeiska skjutvapenpasset.

I samband med den i artikel 17 omnämnda rapporten skall kommissionen i samråd med medlemsstaterna överväga effekterna av tillämpningen av andra stycket, särskilt beträffande dess inverkan på allmän ordning och säkerhet.

3. Genom avtal om ömsesidigt erkännande av nationella dokument får två eller flera medlemsstater införa ett smidigare system för resor med skjutvapen inom deras territorier än som föreskrivs i denna artikel.

Artikel 13

Varje medlemsstat skall lämna alla relevanta upplysningar den har tillgång till angående slutgiltiga överföringar av skjutvapen till den medlemsstat till vars territorium överföringen har skett.

2. De upplysningar som medlemsstaterna får genom förfarandena enligt artikel ll om överföring av skjutvapen och enligt artikel 7.2 och artikel 8.2 om utlandsbosattas förvärv och innehav av skjutvapen, skall senast vid tidpunkten för den aktuella överföringen meddelas den medlemsstat som är destinationsland och, förekommande i fall, de medlemsstater som är trasiteringsländer.

3. Medlemsstaterna skall senast den l januari 1993 upprätta nätverk för utbyte av upplysningar i syfte att tillämpa denna artikel. De skall informerna de andra medlemsstaterna och kommissionen om de nationella myndigheter som ansvarar för att lämna och ta emot upplysningar och för att tillämpa de formaliteter som avses i artikel 11.4.

Artikel 14

Medlemsstaterna skall anta alla bestämmelser som behövs för att förbjuda införsel till deras territorier av

skjutvapen utom i de fall som anges i artiklarna 11 och 12 och förutsatt att de -där föreskrivna villkoren uppfylls,

andra vapen än skjutvapen, förutsatt att den ifrågavarande medlemsstatens -nationella föreskrifter tillåter det.

SOU l994z4 Bilaga 3 155

KAPITEL 4

Slutbestämmelser

Artikel 15

l Medlemsstaterna skall skärpa kontrollen av vapeninnehav vid gemenskapens yttre . gränser. De skall särskilt övervaka att resande från tredje land som avser att resa vidare till en annan medlemsstat iakttar bestämmelserna i artikel 12.

Detta direktiv skall inte utesluta kontroller som utförs av medlemsstaterna eller transportföretaget i samband med ombordstigning i ett transportmedel.

Medlemsstaterna skall underrätta koinmisionen om hur kontrollerna i punkt l och 2 utförs. Kommissionen skall sammanställa dessa upplysningar och göra dem tillgängliga för alla medlemsstater.

4. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sina nationella bestämmelser, däribland om ändringar som berör förvärv och innehav av vapen, om den nationella lagstiftningen är strängare än minimikraven. Kommissionen skall vidarebefordra sådana upplysningar till de andra medlemsstaterna.

Artikel 16

Medlemsstaterna skall fastställa sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av de bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Sanktionerna bör vara tillräckligt stränga för att främja efterlevnad av bestämmelserna.

Artikel 17

Inom en tid av fem år från dagen för genomförandet av detta direktiv i den nationella lagstiftningen skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om den situation som tillämpningen av direktivet har resulterat vid behov åtföljd av förslag till åtgärder.

Artikel 18

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv i så god tid att de åtgärder som föreskrivs i direktivet kan börja tillämpas senast den l januari 1993. De skall genast underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om de vidtagna åtgärderna.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

156 Bilaga 3 Artikel 19 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Luxemburg den 18 juni 1991. Pá rådets vägnar G. WOHLFART Ordförande

Bilaga 3 157

BILAGA I

I detta direktiv avses med vapen: alla skjutvapen som definierasi avsnitt i denna bilaga, -andra vapen än skjutvapen såsomdessadefinierasi den nationella lagstifmingen. -l detta direktiv avses med skjutvapen: A. Alla föremål som faller inom någon av följande kategorier, med undantag av föremål som motsvarar definitionen men som utesluts av någon av anledningarna i avsnitt III. Kategori Förbjudna skjutvapen A -- Explosiva militära missiler och startlavetter. Automatiskaskjutvapen. Skjutvapenmaskerade som andra föremål. 4. Ammunition med kroppsskyddspenetrerande projektiler, explosions- eller brandprojektiler och projektiler för sådan ammunition. 5. Pistol- och revolverammunitionmedutvidgande projektiler och projektiler för sådan ammunition, med undantagför de fall då de skall användastill sådana vapen avsedda för jakt eller målskjutning som inehas av personer med rätt att bruka dem. Skjutvapen för vilka det krävs tillstånd Kategori B -- Halvautomatiskaeller repeterandekorta vapen. 2. Korta vapen medenkelskott med centralantändning. Korta vapen medenkelskottmed kantantändning, vars totalalängd är mindre än 28 cm. 4. Halvautomatiskalångaskjutvapen, vars magasin ochpatronläge tillsammanskan innehålla mer än tre skott. Halvautomatiskalångaskjutvapen, vars magasin och patronlägetillsammansinte kan innehålla mer än tre skott och där laddningsmekanismen kan tas bort eller det inte är uteslutet att vapnet med hjälp av vanliga verktyg kan omändras sådant sätt att magasin och patronläge tillsammanskan innehålla mer än tre skott. 6. Repeterande och halvautomatiskalånga skjutvapenmed slätborradelopp som inte överstiger60 cm i längd. 7. Halvautomatiskaskjutvapenför civilt bruk som liknar vapen med automatisk mekanism. Kategori C Skjutvapen som skall anmälas -- Repeterande långaskjutvapenandra än de som står upptagna i kategoriB punkt 6. 2. Långa skjutvapenmedräfflade lopp för enkelskott. Halvautomatiskalångaskjutvapen som inte omfattas av kategoriB punkt 4-7.

158 Bilaga 3

4. Korta vapen för enkelskottmedkantantändning vars totalalängd inte är mindre än 28 cm. Kategori D Andra skjutvapen -- Enkelskotts långaskjutvapen med slätborradelopp. B. Varje vital del av sådanaskjutvapen: Slutstycket, patronlägetoch pipan till ett skjutvapen tillhör som separata delar samma kategori som det skjutvapen de är eller är tänkta att vara monterade på. III. Definitionen av skjutvapenskalli dennabilagainte omfatta föremål som stämmer med definitionenmen som a har gjorts varaktigt obrukbara genom tillämpning av ett teknisktförfarande som ett officiellt organ har garanterat eller erkänt, b är gjorda för larm, signalering, livräddning, djurslakt eller harpunfiske eller för industriellt eller teknisktbruk, förutsatt att de bara kan användasi ett sådantsyfte. c betraktas som antika vapen eller reproduktioner av sådana, om dessainte har inkluderatsi de föregåendekategorierna och är föremål för nationell lagstiftning. I avvaktan samordning inom gemenskapen får medlemsstaternatillämpa sin nationellalagstiftning skjutvapneni dettaavsnitt.

I denna bilaga avses med: a Korta vapen: ett skjutvapenmed en pipa som inteöverstiger 30 cm eller vars totala längd inte överstiger60 cm. b Långa vapen: alla skjutvapen som inte är korta vapen. c Automatvapen: ett skjutvapen som laddar om automatisktvarje gång ett skott avfyrasoch som kan avfyra mer än ett skott med ett tryck på avtryckaren. dz Halvautomatisktskjutvapen: ett skjutvapen som laddar om automatisktvarje gång ett skott avfyrasoch som bara kan avfyra ett skott med ett tryck på avtryckaren. e Repeterande skjutvapen: ett skjutvapen som efter att ett skotthar avfyratsär avsett att laddas om från ett magasin eller cylinder med hjälp av ett manuellt tillvägagångssätt. f Skjutvapen för enkelskotz: ett skjutvapen utan magasin som laddasför varje skott genom att man manuellt sätter in ett skotti patronlägeteller i ett laddningsutrymme där pipan bryts. g Ammunition med krøppsskyddspenetrerande kulor: ammunition för militärt bmk där kulan är förseddmed mantel och har en massivhård kärna. h Ammunitionmedexplosiva projektilen ammunition för militärt bruk där projektilen innehåller en laddning som exploderar när den stöteremot något. i Ammunitionmed brandprojelctiler: ammunition för militärt bruk där projektilen innehåller en kemiskblandning som böljar brinnavid kontaktmedluften eller vid anslaget.

Bilaga 3 159

BILAGA 2

EUROPEISKA SKIUTVAPENPASSET

Passet skall innehållaföljande avsnitt: a Innehavarens identitet. b Identifikation av vapnet eller skjutvapnetmed angivande av kategorienligt detta direktiv. c Passets giltighetstid. d Ett avsnitt att användas den av medlemsstat som utfärdar passet tillståndens art, referenser etc.. e Ett avsnitt för ifyllnad av andra medlemsstater tillstånd till inresai landetetc.. f Anmärkningama: Rätten att resa till en amian medlemsstat med ett eller flera i passet uppräknade skjutvapeni kategori B, C eller D förutsätterett eller flera föregåendetillstånd fråndetbesöktamedlemslandet.Detta eller dessa tillstånd fâr noteras i passet. Ett sådant föregåendetillstånd som avsesovan är i princip inte nödvändigt för att resa med ett skjutvapen i kategori C eller D i syfte att delta i jakt eller med ett skjutvapeni kategori B, C eller D för att delta i tävlingsskytte,förutsatt att resenären har ett skjutvapenpass och kan styrka skälet för resan. Om medlemsstathar informeratdeandra medlemsstaterna i enlighet med artikel 8.3 om en att innehav av vissaskjutvapen i kategori B, C eller D är förbjudet eller kräver tillstånd skall en av följande anmärkningarläggas till: inresa i berörda stater med skjutvapen identifikation är förbjuden. inresa i berörda stater med skjutvapen identifikation kräver tillstånd.

Bilaga 4

l7. 4. 93 Official journal of the EuropeanCommunities No 9119

COMMISSION RECOMMENDATION of 25 February 1993 on the European firearms pass

932l6EEC

THE COMMlSSlON OF THE EUROPEAN COMMUNITIES, States whereassuchcheckswill be facilitated tlic ; order Having regard to the Treaty establishingthe European and number-ingof sections madeuniform,and glos- a sary included Economic Community, and in particular Article 155 thcreof RECOMMENDS THAT: WhereasAnnex to Council Directive9l477EEC of 18 june l99l on control of the acquisitionand posses- SaleArlitle sion of weap0ns setsout the informationwhich must be contained in a European fireatms pass but gives ln transposing the Directive, Member Status should no indication of the layout of the pass; ensure that the European firearms pass which they issue conforms to the specimenannexedhere-to. Whereasthe purpose of the Europeanfirearms pass to facilitate the free movement of sportsmen wishing to engage in hunting or target shootingin the Community; Done at Bmssels, 25 February 1993. whereas uniform a pass bearing a common logo will be a tangible sign that this objectivehas beenachieved; For the Comminiuzi Whereas a uniform layoutfor the Europeanfirearms pass will also make the immediately recognizable RanieroVANNl UARCHIRAFI pass to authoritieswho may need to examine in the Member Member Ibe Commiyriau

[ O] No L 256,13.9.1991, Sl.

162 Bilaga 1

u Identiticacuon de lasannas de tuegc from Identitikation alskydevibnene Kenndaten detFeuarwañen neoabiopiauoç tou nupoaaxou onxou Panicutau o fitearms Identification des annas a teu Identit azione detta annu da tuoco Identilicevende kenmerkan vuurwapans van de MEMBER STATE Idantiticacao das arma: de logo

neierenciasautoritaciones delas relativa: a las annas Ralerencar til tilladelsamo vedrorertde vittnena Genehmigungen bettiqlichWaNon det Aömç :xöoenxav onxo nov yta10 Paniculavs ol authontationa forliraarrns Ra renas des autoriutions concamant les atmes Riferimentiaututiuaxioni delle cnncernenti e anni ... I|I . d. v EUROPEAN runsmmsPASS Relerancias , dasautoritaçöas vel ia s annas TARJETA EUROPEA os ARMAS 05 FUEGO Autotiuciones delos Estedoa miemblo: visitados EUROPEISK VÅBENPAS Dabesegte medlemsstaten tilladalsev EUROPÃISCHER Genahmiqunqsvatmarlte derbamcntan Mitqtiadstaaten FEUERWAFFENPASS Aöucç xopñvnuav won tu :rttaittweévvu :pain uün EYPOHATKO AEATIO HYPOBOADN onmn Authorixation: otMember Status visited Åvtotisllion das Em: mammas visitis CARTE EUROPEENNE DARMES A rsu Autoriuazioni daqli Stari mambri visitati CARTA EUROPEA DARMADAruoco Vargunuingen van debundna tid-Staten Autoritaoöaa do: dot-mamma: vieitados eunorsssVUURWAPENPAS

Datoa sobre desplan toa intracomunitatiot CARTAO sunoreuos ARMA os FOG0 Ooiuninqar om reise en forFallesaltabet Hinweiu fürReisen innerhalb der Gemeinschaft nxnpøøoøiøç viavnv xuxxoøopie onxm omv Koivorma Information on travalling within theCommunity Intormations relativa aux dapiacaments inttacemmunainaires Ingicazioni relativa agli:poatamanti intraconwnitari tingen betreiiande inttacomrnunautaire verplutsingen a.Urmaçñe: å:daaiocaçöes relativa: intracomunitariae

6.1. han prohibidos losviaies a con . al anna Indtajse i med detta vilan Eine nach Rain mitderWa invarboten Atwvootüttet W564 VÄG .. av fireum shallbeprohibitad u:1D Ajourney withth to .. un voyage est interdit f_ riaggio en. i vietato verbodan . :ich matvuutwapen . ta beqevan naar -izoibidoviagem a a com aarma

Le:viajea a :on arma el astan sornatidos a autotiucián . Indrejse i med detta vlben av betingat al godkendelse Eine Reiu nach mitderWa a . istqenehmiqunqspilicntig Ywoxwat o: höna veéiöt av u: vo anka Aioumey withtheiiraarm . . shall subjectauthorization be .. ta unvoyage to.. an vec fauna est soumia i autorisatien Un viaggio in . Fauna ö seggatto ad autotinaaione con Om :ich met vuutwanen naar ta beqaven eenverqunnmg veram sujeitaautorizeçao a a viagem a com .. aarma

Ravese Category under Dateof Authoritys Authorizetion of MemberStates visited 0b servaons t theDtrecttve . . entry stamp

Fire- Authoritysstamp Valtdity . . of authonzatuon . , arm and date

Fire- Date of Authoritys Valla . m . arm authorization stamp

Bilaga 4 163

lufurmationon travellingwithinthe Community Glossary

l Oates sobretitulai Daros de tarieia The rightto travel another to Member Statewith oneor more ofthe Oplysninger om indehavereri Oplysningar om passet lirearms categoriesC or Dentered this on pass subject to Arrqaben xum iaSinhaber AngabenFeuerwaftenpañ zum corresponding fromtheMember Iroixzie uiaopoüvIGVOXO trou rov Ivoixzia awoøoüv nou ro Bahia one or more priorauthorizatiou Details ottheholder Details olthe pass State visited. authorization The or authorizationsbe may recorded Meriiions relatives au titulaire Mentrons relatives a carte section5 of tndicazioni ralative titulera Indlcezioni relativa alla :arta thispass Verrneldingan betreflende de houder Vermaldinqen betrellende depas Mançöes relat ao tilular Mencöes ralativascartåo ao Priorauthorization normally not necessary tor travel with firearm a l I Norribra apellidos N- detariata y categories C or Dwith view a to hunting with or a Eltarriavn og lornavn . Firm nr. iirearm categories C Dwith view engaging , to Nama undVomama . Gnummer or a target Etrdivuuoovoua Apieöcxviou shooting, provided thetraveller hastheiirearms himand IGI passon Siirriame andlirst name Pass No can substantiate the reasons forhis journey. Norr: et plenum N da carte Coqnorne enerna N.della carta Naam envoarnaam Nummerde vari oas However, accordingtheinformation to iurnished pursuant to Article Apelido enemo N do eanio 8 3 of Council Directive 9l477EEC Member by States which pro- l FachaIuuar v da nscirriiento Vilida hasta hibit makesubject authorization or to theacquisition andpossession Fadselsdato og -sted . Gvldiql iudtil Gebunsøatum und -on giltigbis withintheir territory of firearm a categories C or D: Huzpounvia irm tonoç yévvrwnç Iøxüci utxni Date andplace elbirth Valid until 6.1.Aioumev to with D t lien naissanca de Valable iusqiiau data nascita V lino

locala iiascimenta LJ.Nacionalidad 2.3Sello autoridad aaIa Nationalitet Myneiqhadene :tempel Staatsangehârigkeit BahårdeDienstsiagel Eâvirrovrrta Ivpcviba txöolioaç vnç :taxin Nationalifv Authority] stamp Nationalitä Seaaufairtorite de Nazionalita Timbro delrautorita Natienalitøit Stampaldabevoagda vari autori Nldon de Carirnbo daairtoridada 2 valide: prorrogada hasta piohibited. Gvldighadan ledamot indtil Gültiqkeil verlingarl his 6.2.Ajourney to vwith napizuivuui utxpt Validity extended until Validité Morogee au Proroqa validita della fina Geldigliaid vartanqd tot Validada prorrogada atá LS.Firma deltitular 2.5Sallo autoridad da Indehaverans underslinlt Myndighadens :tempel Untarschrift das Pasinhabers BehördIDienstsiogal Ynoypaiøit itatoxou Zwoaviödr-Iöoüvac K aoxñ: Holdafs signature Aumorinft stamp Signature dutitulaire segra de Veutorita Firma deltitolara Yimhro delfauton Handteltnninq van dehoudar Stempelde vari bevoagde autoritait subject authorization. to Assinatura dotituler Carimbo da autoridada

b

Detailsof the holder: Perticulare of firearms

Surname andfirst names: Type Calibre så

.

Dateandplaceof birth: 3.1. . 3.2. Nationalit . PHOTO 3.3.

Address : 3,4. .

3.5. 1 .5,Holderssignature:

3.6.

3.7.

348.

3.9.

3.10.

Detailsof the pass Farticulars of authorizations for firearrns

2.. Passumbe : autlljtürizåfion Auâjaonrtly s

Vaud m

Validuntil:

Authoritys stamp : Date :

. Validity extended until:

f Authorirys stamp : Date :

J

m

é m

Statens offentliga 1994 utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför denstatliga statistiken.Fi. 2. Kommunerna,Landstingenoch Europa + Bilagedel.C. Mäns föreställningar om kvinnor ochChefskap.S. 4. Vapenlagenoch EG. Ju.

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet vapenlagen ochEG [4] Socialdepartementet Mäns föreställningar om kvinnor och chefsskap. [3] Finansdepartementet Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [l]

Civildepartementet Kommunerna, Landstingen ochEuropa. + Bilagedel. [2]