Förvaltare av alternativa investeringsfonder

Förvaltare av alternativa investeringsfonder

Betänkande av AIF-förvaltarutredningen

Stockholm 2012

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Tryckt av Elanders Sverige AB. Stockholm 2012

ISBN 978-91-38-23805-9 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Peter Norman

Regeringen beslutade den 8 september att utse en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20101 ska genomföras i svensk rätt.

I uppdraget ingick också att bl.a. ta fram underlag till och utarbeta lagförslag som bedöms lämpliga för en ändamålsenlig reglering i svensk rätt av alternativa investeringsfonder även i de avseenden som inte omfattas av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. (Dir. 2011:77).

Som särskild utredare förordnades från den 1 november 2011 justitierådet Ann-Christine Lindeblad.

Som sakkunniga förordnades från den 1 november 2011 bankjuristen Martin Axelsson, juristen Charlotta Erikson, departementssekreteraren Catarina Erséus, juristen Lovisa Hedberg, ämnesrådet Henrik Lennefeldt, verkställande direktören Marie Reinius, chefsjuristen Joakim Schaaf, professorn Per Strömberg och chefsjuristen Helene Wall. Per Strömberg entledigades från sitt uppdrag den 3 februari 2012.

Som sekreterare anställdes från den 14 september 2011 hovrättsassessorn Helena Forsaeus, från den 3 oktober 2011 bankjuristen Johan Lycke och från den 1 november 2011 ekonomen Sofia Bildstein-Hagberg.

Utredningen, som har antagit namnet AIF-förvaltarutredningen, överlämnar betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67). Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i september 2012

Ann-Christine Lindeblad

/Sofia Bildstein-Hagberg

Helena Forsaeus

Johan Lycke

Förkortningar

a. anförd, anförda

AIFM-direktivet Europaparlamentets och rådets

direktiv 2011/61/EU av den 8 juni

2011 om förvaltare av alterna-

tiva investeringsfonder samt om

ändring av direktiv 2003/41/EG

och 2009/65/EG och förord-

ningarna (EG) nr 1060/2009 och

(EU) nr 1095/2010

bet. Betänkande

CESR Committe of European

Securities Regulators

CSD Central Securities Depository,

central värdepappersförvarare

EES Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet

EG Europeiska gemenskapen/

Europeiska gemenskaperna

EGT Europeiska gemenskapernas

officiella tidning (numera EUT)

Esma European Securities and Markets

Authority, Europeiska värde-

pappers- och marknadsmyndig-

heten

EU Europeiska unionen

EUT Europeiska unionens officiella

tidning (tidigare EGT)

f./ff. följande sida/sidor

FFFS Finansinspektionens

författningssamling

Kommissionen Europeiska kommissionen

LIF Lagen (2004:46) om investe-

ringsfonder

MiFID Europaparlamentets och rådets

direktiv 2004/39EG av den

21 april 2004 om marknader för

finansiella instrument och om

ändring av rådets direktiv

85/611/EEG och 93/6/EEG och

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2000/12/EG samt upp-

hävande av rådets direktiv

93/22/EEG

prop. proposition

SOU Statens offentliga utredningar

UCITS Undertakings for Collective In-

vestment in Transferable Secu-

rities

UCITS-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)

Sammanfattning

Europaparlamentet och rådet antog i juni 2011 ett direktiv om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet). I direktivet åläggs medlemsstaterna att införa gemensamma regler avseende förvaltare (AIF-förvaltare) av alternativa investeringsfonder (AIF-fonder). Direktivets regler gäller alltså förvaltarna av sådana fonder, för vilka det tidigare inte har funnits någon gemensam europeisk reglering. AIFM-direktivet kommer sannolikt att kompletteras av genomförandeförordningar från kommissionen som blir direkt tillämpliga i Sverige. Ytterligare kompletteringar av direktivets bestämmelser kan förväntas i form av tekniska standarder, som ska utarbetas av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och antas av kommissionen.

Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och ta fram förslag till de ändringar som behövs i svensk rätt för att genomföra AIFM-direktivet. Det har i uppdraget ingått att inte gå utöver de minimikrav som anges i direktivet om det inte bedöms vara motiverat av systemrisk- eller investerarskyddsskäl. Vidare har i uppdraget ingått att se över regleringen av de kontraktuella fonder som inte är värdepappersfonder (specialfonder), även i de avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet.

Efter ett inledande avsnitt, där förutsättningarna för utredningsarbetet och arbetets bedrivande beskrivs, redogör utredningen för AIFM-direktivet i korthet och den nuvarande svenska regleringen av fondmarknaden (kapitel 2). I samma avsnitt beskrivs den svenska fondmarknaden och de olika fonder – i vid bemärkelse – som förekommer där. Därefter följer förslagsdelen i betänkandet, kapitlen 3– 16. I det följande redovisas utredningens huvudsakliga förslag och bedömningar.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 01.07.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

Allmänna utgångspunkter (kapitel 3)

Utredningen tar i detta kapitel upp vissa grundläggande och principiella frågor.

Utredningen konstaterar att AIFM-direktivet i många delar innebär en s.k. fullharmonisering, dvs. medlemsstaterna får inte införa vare sig strängare eller mindre långtgående regler än de som följer av direktivet och kommissionens kommande genomförandeförordningar. På några områden lämnar direktivet utrymme för nationella avvikelser, t.ex. avseende förvaltare av sådana fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Utredningens utgångspunkt har varit att de bestämmelser som införs i svensk rätt inte utan starka skäl bör gå längre än AIFM-direktivets regler. Det finns dock starka investerarskyddsskäl att införa strängare regler avseende sådana alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras till konsumenter och andra icke-professionella investerare.

Utredningen föreslår att AIFM-direktivet genomförs genom en ny lag. Terminologin i den nya lagen bör följa terminologin i AIFMdirektivet för att underlätta tillämpningen av den eller de genomförandeförordningar och de tekniska standarder som kommissionen kan förväntas att anta. En terminologisk enhetlighet underlättar också ambitionen att uppnå en likartad reglering inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Utredningen föreslår också att specialfonderna regleras i den nya lagen och att lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) ska reglera enbart fonder som omfattas av det s.k. UCITS-direktivet . Dessa fonder benämns i dag värdepappersfonder. Utredningen föreslår att de i stället ska benämnas investeringsfonder och att detta begrepp således inte längre ska vara ett samlingsbegrepp för olika typer av fonder.

I kapitlet föreslås slutligen att Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt AIFM-direktivet, dvs. den myndighet som ska fatta beslut om tillstånd för förvaltare av alternativa investeringsfonder och som har ansvar för tillsynen över att de bestämmelser som antas med stöd av direktivet efterlevs.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L302, 17.11.2009, s. 32, Celex 32009L0065), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 Celex 32010L0078).

Tillämpningsområdet (kapitel 4)

AIFM-direktivet innehåller en del nya definitioner och begrepp. Av störst betydelse är begreppen alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) och förvaltare av sådana fonder (AIF-förvaltare). Utredningen föreslår att definitioner och förkortningar av dessa begrepp införs i den nya lagen. I kapitlet behandlas också undantagen från lagens tillämpningsområde; dels företag och institutioner som undantas helt och hållet, dels AIF-förvaltare som förvaltar AIFfonder vars samlade tillgångsvärde understiger vissa tröskelvärden och för vilka enbart vissa bestämmelser med minimikrav avseende registrering och information ska tillämpas.

Tillstånd och kapitalkrav (kapitel 5)

Utredningen föreslår att det i den nya lagen ställs upp krav på tillstånd för förvaltning av AIF-fonder. En AIF-förvaltare får som huvudregel inte ägna sig åt någon annan verksamhet än förvaltning av AIF-fonder, och exempelvis ett värdepappersinstitut kan därför inte få tillstånd att förvalta AIF-fonder. Ett fondbolag kan däremot få sådant tillstånd på grund av en uttrycklig regel i AIFM-direktivet, som genomförs i den nya lagen.

En AIF-förvaltare kan få tillstånd att som sidoverksamhet erbjuda och utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa därmed sammanhängande sidotjänster.

I kapitlet föreslås också bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd ska innehålla, förutsättningarna för att tillstånd ska beviljas och skyldighet att anmäla vissa ändringar av verksamheten till Finansinspektionen.

Till skillnad från andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. MiFID och UCITS-direktivet) innehåller AIFM-direktivet inga utförliga regler om ägarprövning. Det anges visserligen som en förutsättning för tillstånd att den som har ett kvalificerat innehav i

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europarlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L145, 30.4.2004, s. 1 Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/31/EG 8(EUT L 114, 27.4.2006, s. 60, Celex 32006L0031) och Kommissionens direktiv 2006/73EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26, Celex 32006L0073).

en AIF-förvaltare ska vara lämplig, men det finns inga regler om prövning vid ett ägarskifte när väl AIF-förvaltaren har fått sitt tillstånd. Reglerna om ägarprövning i dessa situationer i annan lagstiftning har bl.a. till syfte att skydda investerarna från olämpliga ägares inflytande över verksamheten. Utredningen föreslår därför att bestämmelser om ägarprövning, motsvarande dem som gäller i dag för t.ex. fondbolag, införs för AIF-förvaltare som förvaltar fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare.

I kapitlet föreslås slutligen att det i lagen införs bestämmelser, motsvarande AIFM-direktivets minimiregler, om minsta startkapital och kapitalbas under pågående verksamhet.

Marknadsföring (kapitel 6)

För att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra andelar i en AIFfond till professionella investerare räcker det inte att förvaltaren har tillstånd som AIF-förvaltare. Förvaltaren måste också underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland om vilka fonder som ska marknadsföras. Utredningen föreslår dels att begreppet marknadsföring definieras i den nya lagen, dels att det i lagen införs bestämmelser om nödvändiga underrättelser till Finansinspektionen.

Olika regler för olika kategorier av investerare (kapitel 7)

AIFM-direktivets regler om bl.a. tillstånd och verksamhet över gränserna rör AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till professionella investerare. Det är exempelvis under förutsättning att AIF-fonderna marknadsförs bara till professionella investerare som AIF-förvaltaren, efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande, har rätt att marknadsföra fonderna också i andra länder inom EES än förvaltarens hemland. AIFM-direktivet tillåter dock nationella bestämmelser med striktare krav om fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Sådana striktare krav måste emellertid vara desamma för inhemska AIF-förvaltare och AIF-fonder som för AIF-förvaltare och AIF-fonder från andra länder inom EES.

Mot denna bakgrund föreslås att de nuvarande reglerna för specialfonder behålls i stort sett oförändrade. Utredningen föreslår också, som huvudregel, att det uppställs särskilda krav för att AIF-

fonder som inte är specialfonder ska få marknadsföras till ickeprofessionella investerare. Andelarna i sådana AIF-fonder ska enligt utredningens förslag vara upptagna till handel på en reglerad marknad, antingen som fondandelar eller som aktier. Syftet är att ställa krav på likviditet, dvs. investerarens möjlighet att omvandla sin fondandel till pengar, som är likvärdiga med det likviditetskrav som gäller för specialfonder genom att sådana fonder ska vara öppna för inlösen. Vidare ska det enligt utredningens förslag finnas ett faktablad som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning ska innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Faktabladet ska till form och innehåll motsvara de faktablad som ska finnas för specialfonder och ska, i likhet med vad som gäller för specialfonder, tillhandahållas investeraren i god tid innan avtal om köp av fondandelar ingås.

Utredningen föreslår också att de bestämmelser om registreringskrav och viss informationsskyldighet som gäller för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder vars samlade tillgångsvärde inte överstiger vissa tröskelvärden, inte ska vara tillämpliga på förvaltare som förvaltar specialfonder, oavsett vilken investerarkategori dessa marknadsförs till. Dessa bestämmelser ska inte heller vara tillämpliga på AIF-förvaltare som förvaltar andra AIF-fonder än specialfonder, om de ska marknadsföras till icke-professionella investerare.

I kapitlet föreslås även vissa lättnader avseende informationskrav för förvaltare av specialfonder, om marknadsföringen enbart riktas till professionella investerare. Detta bedöms vara motiverat av konkurrensneutralitetsskäl.

Verksamhetsregler (kapitel 8)

AIFM-direktivet innehåller en rad regler om hur en AIF-förvaltare ska bedriva sin verksamhet. I kapitlet behandlas bl.a. bestämmelser om intressekonflikter, relationen till primärmäklare (prime broker), ersättningssystem, riskhantering, finansiell hävstång, likviditetshantering och värdepapperiseringstransaktioner. I kapitlet behandlas också några specialregler för AIF-förvaltare som bedriver diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

När det gäller intressekonflikter föreslår utredningen att bestämmelser, motsvarande dem som finns för fondbolag och värdepappers-

institut, om identifiering och hantering av intressekonflikter införs i den nya lagen.

Om en AIF-förvaltare använder en primärmäklare för att t.ex. finansiera eller vara motpart i AIF-fondernas transaktioner med finansiella instrument ska enligt AIFM-direktivet ett skriftligt avtal upprättas som reglerar relationen och möjligheterna till överföring av och förfogande över fondens tillgångar. Utredningen föreslår att bestämmelser om detta förs in i den nya lagen.

Utredningen föreslår också bestämmelser om att en AIF-förvaltare ska ha en struktur för ersättningar till anställda som främjar en sund och effektiv riskhantering. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få rätt att meddela föreskrifter om utformningen av ersättningssystemen. Liknande regler finns för andra företag i finanssektorn, t.ex. kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, i Finansinspektionens föreskrifter.

Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig riskhantering och en funktion för riskhanteringen som är åtskild från förvaltarens övriga operativa affärsverksamhet. Personal som ansvarar för förvaltningen och fondernas värdeutveckling får t.ex. inte ha inflytande över riskfunktionens verksamhet. När det gäller likviditetsrisker föreslås särskilda krav på bl.a. övervakning och stresstester av likviditetsriskerna i varje AIF-fond som förvaltas.

Vidare ska enligt utredningens förslag en AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång, dvs. ökar en AIF-fonds exponering mot vissa tillgångar genom t.ex. belåning eller derivatinstrument, sätta gränser för i vilken omfattning sådana tekniker får användas. Förvaltaren ansvarar för att gränserna är rimliga och att de efterlevs. Finansinspektionen ska också kunna överpröva dessa gränser, om inspektionen bedömer att det behövs av systemriskskäl.

Värdepapperiseringstransaktioner innebär att t.ex. ett kreditinstitut särskiljer vissa tillgångar och ger ut värdepapper som motsvarar denna tillgångsmassa. Kreditinstitut får investera i sådana värdepapper om originatorn, den ursprungliga långivaren eller det kreditinstitut som medverkat i emissionen har behållit ett ekonomiskt intresse som motsvarar minst fem procent. I AIFM-direktivet finns en liknande regel för AIF-förvaltare. Förutsättningarna för att en AIF-fond ska få investera i värdepapperiseringstransaktioner ska enligt AIFMdirektivet anges i delegerade akter. Utredningen föreslår därför bara ett bemyndigande om föreskriftsrätt för det fall kommande

delegerade akter inte till fullo reglerar investeringar i värdepapperiseringstransaktioner.

Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare som, med stöd av tillstånd, förvaltar investerares portföljer på individuell basis inte ska få placera sådana investerares medel i AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, om inte investerarna har godkänt detta på förhand. Vidare föreslås att verksamheten ska omfattas av investeraskydd enligt lagen (1999:158) om investerarskydd.

Organisation, värdering och delegering (kapitel 9)

I detta kapitel föreslår utredningen, förutom allmänna bestämmelser om att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig organisation, sunda administrativa förfaranden, tillfredsställande intern kontroll m.m., bestämmelser om AIF-förvaltarens värdering av tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas. En AIF-förvaltare ska för det första ha lämpliga och konsekventa metoder så att en korrekt och oberoende värdering av varje AIF-fonds tillgångar kan ske med en frekvens som stämmer överens med fondens inlösenintervall. För det andra ska AIF-förvaltaren se till att värderingen sköts av en oberoende funktion: antingen av en extern värderare eller av en funktion inom AIF-förvaltaren under förutsättning att en sådan funktion är oberoende av portföljförvaltningen.

Utredningen föreslår också bestämmelser om delegering. Regler om delegering, eller uppdragsavtal/outsourcing, finns för de flesta finansiella företag. Reglerna i AIFM-direktivet, liksom de bestämmelser som föreslås gälla för AIF-förvaltare, går i huvudsak ut på att delegeringen ska kunna motiveras på objektiva grunder, att uppdragstagaren ska väljas med omsorg så att uppdragsgivaren kan förvissa sig om att uppdragstagaren klarar av uppgiften, att delegering av tillståndspliktig verksamhet bara sker till uppdragstagare med erforderliga tillstånd, att eventuella intressekonflikter hanteras och att Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn inte försämras. Delegering av uppgifter ska också anmälas till Finansinspektionen. För AIF-förvaltare föreslås därutöver bestämmelser om att delegering av portföljförvaltning eller riskhantering inte får göras till den förvaltade AIF-fondens förvaringsinstitut.

Förvaringsinstitut (kapitel 10)

Liksom för investeringsfonder ska det för varje AIF-fond finnas ett förvaringsinstitut som förvarar AIF-fondens tillgångar eller, när det är fråga om tillgångar som inte kan förvaras i depå, kontrollerar att AIF-fonden äger tillgångarna. Utredningen föreslår bestämmelser dels om vem som får vara förvaringsinstitut, dels om vad förvaringsinstitutet ska göra. Genom kommande genomförandeförordningar kommer bestämmelserna om förvaringsinstitutets förvaring av tillgångar, eller kontroll av äganderätten, att kompletteras. Förutom dessa uppgifter har förvaringsinstitutet en kontrollerande funktion och ska se till att bl.a. försäljning och inlösen av andelar sker enligt lag och fondbestämmelser och att värderingen sker korrekt. Även i detta avseende kommer kompletterande regler att finnas i kommande genomförandeförordningar.

I kapitlet föreslås även bestämmelser om förvaringsinstitutets ansvar. I fråga om förvaringsinstitut för specialfonder föreslås inga ändringar av gällande reglering, men beträffande förvaringsinstitut för andra AIF-fonder föreslår utredningen ett kontrollansvar när det gäller förvaringen av finansiella instrument och i övrigt ett ansvar vid oaktsamhet.

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet (kapitel 11)

Reglerna i AIFM-direktivet om årsredovisning för varje AIF-fond och om information till investerare påminner i stora delar om bestämmelserna som reglerar årsberättelse och informationsbroschyr för investeringsfonder. Utredningen föreslår i detta kapitel bestämmelser om vad en årsberättelse respektive en informationsbroschyr för en AIF-fond ska innehålla. Dessa bestämmelser ska gälla för alla AIF-fonder, även specialfonder och andra AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare. För fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare kompletteras dock informationskraven med ett krav på att det för sådana fonder ska finnas ett faktablad (se även kapitel 7).

Utredningen föreslår också bestämmelser om AIF-förvaltares skyldighet att regelbundet informera Finansinspektionen om exempelvis på vilka marknader och med vilka tillgångar AIF-fonderna handlar och vilka illikvida tillgångar som finns i fonderna. Detaljerade

krav på vilken information som ska lämnas och hur ofta kommer att finnas i kommande genomförandeförordningar.

Kontroll över onoterade företag och emittenter (kapitel 12)

I detta kapitel föreslår utredningen bestämmelser som innebär att en AIF-förvaltare som får kontroll över ett onoterat företag måste lämna viss information till Finansinspektionen, företaget och investerarna. Kontroll över ett onoterat företag innebär enligt AIFMdirektivet att en AIF-fond, ensam eller tillsammans med andra fonder, har mer än 50 procent av rösterna i företaget. Om detta inträffar ska AIF-förvaltaren dels underrätta Finansinspektionen och företaget, dels avstå från vissa åtgärder som kan medföra att företaget töms på tillgångar. Detsamma gäller om AIF-fonderna förvärvar kontroll över en emittent, dvs. ett företag som hör hemma inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

I kapitlet föreslås även bestämmelser som innebär att om en AIF-fond förvärvar eller överlåter aktier i ett onoterat företag så att innehavet passerar vissa tröskelvärden ska AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen.

Verksamhet över gränserna (kapitel 13)

Bestämmelserna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. UCITS-direktivet och MiFID). Den som vill bedriva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland som i sin tur ska vidarebefordra underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska bedrivas (värdland). Regeringen i AIFMdirektivet kompliceras dock av att särskilda regler är tillåtna om AIF-fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Reglerna om verksamhet över gränserna avseende fonder och förvaltare med hemvist utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare.

Utredningen föreslår att de s.k. förvaltnings- och marknadsföringspassen genomförs genom bestämmelser om underrättelser om gränsöverskridande marknadsföring och förvaltning i de situationer när både AIF-förvaltaren och AIF-fonden är EES-baserade.

I kapitlet föreslås också bestämmelser för de situationer då AIFfonden eller AIF-förvaltaren, eller båda, har hemvist utanför EES. I dessa fall förutsätter verksamheten tillstånd från Finansinspektionen. Detta är dock en nationell reglering och innebär inte att AIFförvaltaren därefter, med stöd av tillståndet i Sverige, kan bedriva verksamhet i övriga länder inom EES på motsvarande sätt som gäller enligt bestämmelserna om förvaltnings- och marknadsföringspassen. Dessa nationella bestämmelser om tillstånd kommer att behöva upphävas någon gång efter 2015, om kommissionen beslutar att reglerna i AIFM-direktivet om ett harmoniserat system med marknadsföringspass för tredjelandssituationer ska bli tillämpliga.

I kapitlet behandlas även de regler i AIFM-direktivet som kan komma att bli tillämpliga i framtiden för tredjelandssituationer. I korthet innebär dessa regler att en AIF-förvaltare hemmahörande utanför EES kan få tillstånd i ett land inom EES (referensland). Därefter har förvaltaren i princip samma möjligheter att bedriva verksamhet inom EES som en EES-baserad AIF-förvaltare. Detsamma gäller en AIF-förvaltare som är etablerad inom EES och som förvaltar AIF-fonder hemmahörande utanför EES. Om och när dessa regler ska börja tillämpas beror dock på beslut av kommissionen som kan förväntas någon gång efter 2015. Vid den tidpunkten ska Esma ha utvärderat hur reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen har fungerat och kommissionen får därefter besluta huruvida reglerna i AIFM-direktivet avseende harmonisering av tredjelandsituationer ska bli tillämpliga. Utredningen föreslår därför att dessa regler inte införs i den svenska lagen nu. De förslag som lämnas kan i stället utgöra underlag för ett lagstiftningsärende om och när kommissionen har fattat sitt beslut.

Tillsyn och sanktioner m.m. (kapitel 14)

Reglerna i AIFM-direktivet om tillsyn, den behöriga myndighetens befogenheter och sanktioner motsvarar i stor utsträckning tillsynsoch sanktionsreglerna i UCITS-direktivet och MiFID. Utredningen föreslår i dessa delar tillsynsbestämmelser och bestämmelser om ingripanden som motsvarar 10 kap. och 12 kap. LIF.

I kapitlet föreslås också bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens beslut.

AIFM-direktivet innehåller i några fall regler om att en behörig myndighet, t.ex. vid oenighet mellan behöriga myndigheter i olika

länder, får hänskjuta frågor till Esma. Utredningen föreslår en bestämmelse med sådan innebörd.

Förslagens inverkan på skattekontrollen (kapitel 15)

I detta kapitel konstateras att utredningens förslag inte påverkar tillämpningen av skattereglerna för fonder, eftersom genomförandet av AIFM-direktivet inte påverkar fondernas juridiska struktur – en AIF-fond som är ett aktiebolag är ett aktiebolag och en AIF-fond som är en specialfond är en kontraktuell fond – även efter genomförandet av AIFM-direktivet. Vissa tekniska justeringar föreslås dock för att tillämpningsområdet för kupongskattelagen och skyldigheten att lämna kontrolluppgifter m.m. ska vara oförändrat.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser (kapitel 16)

Utredningen föreslår att den nya lagen ska träda i kraft den 22 juli 2013. Vissa övergångsbestämmelser föreslås som dels ger de berörda företagen tid att anpassa sig till den nya regleringen, dels innebär en förenkling för företag med tillstånd enligt LIF eller lagen om värdepappersmarknaden som behöver byta till tillstånd enligt den nya lagen.

Förslagens konsekvenser (kapitel 17)

Genomförande av AIFM-direktivet kommer att innebära en rad förändringar i det befintliga regelverket. Ändringarna kommer att innebära ökade kostnader för AIF-förvaltare, förvaringsinstitut och Finansinspektionen. För några av företagen, de som i dag inte står under tillsyn, kommer förändringarna att vara mer genomgripande än för de företag, t.ex. värdepappersinstitut och fondbolag, som redan står under tillsyn.

Summary

In June 2011, the European Parliament and Council adopted a directive on Alternative Investment Fund Managers (the AIFM Directive). The Directive requires the Member States to introduce common regulations concerning the managers (AIFMs) of alternative investment funds (AIFs). The rules contained in the directive apply to the managers, who have not previously been subject to common European regulation. It is likely that the AIFM Directive will be supplemented by one or more European Commission implementing regulations, which will be directly applicable in Sweden. Further additions to the provisions of the Directive can be expected in the form of technical standards, which are to be formulated by the European Securities and Markets Authority (Esma) and adopted by the Commission.

The main task of the Inquiry has been to analyse and prepare proposals for the amendments needed to Swedish legislation for the implementation of the AIFM Directive. It was part of the remit to avoid exceeding the minimum requirements laid down in the Directive unless deemed necessary on grounds of systemic risk or investor protection. The remit also included reviewing the regulation of contractual funds that are not mutual funds (special funds), including in those respects not covered by the AIFM Directive.

Following an introductory section describing the conditions for the Inquiry and its work, the report briefly describes the AIFM Directive and current Swedish regulation of the investment fund market (Chapter 2). This chapter also describes the Swedish investment fund market and the various types of funds – in a broad sense – found in it. The Inquiry’s proposals follow in Chapters 3–16

1 Directive 2011/61/EU of the European Parliament and of the Council of 8 June 2011 on Alternative Investment Fund Managers and amending Directives 2003/41/EC and 2009/65/EC and Regulations (EC) No 1060/2009 and (EU) No 1095/2010 (OJ L 174, 01.07.2011, p. 1, Celex 32011L0061).

of the report. The Inquiry’s main proposals and assessments are presented below.

General starting points (Chapter 3)

In this chapter, the Inquiry looks at various basic and essential questions.

It establishes that many parts of the the AIFM Directive require full harmonisation, i.e. the Member States may not introduce more or less stringent rules than those laid down in the Directive and the Commission implementing regulations. However, in some areas the Directive does allow scope for national deviations, e.g. in the case of marketing of AIFs to non-professional investors. The basic premise of the Inquiry is that the provisions introduced in Swedish law should not go further than the AIFM Directive rules without good reason. However, there are strong investor protection grounds for introducing more stringent provisions for AIFMs marketing AIFs to consumers and other non-professional investors.

The Inquiry proposes that the AIFM Directive be implemented via a new legislative act. The terminology in the new act should reflect the terminology in the AIFM Directive, in order to facilitate the application of the implementing regulations and technical standards expected from the European Commission. Terminological consistency will also facilitate the ambition of achieving uniform regulation throughout the European Economic Area (EEA). The Inquiry also proposes that the special funds be regulated in the new act, and that the Investment Funds Act (2004:46) regulate only those funds covered by the UCITS Directive . These funds are currently known as ‘mutual funds’. The Inquiry proposes that they should instead be known as ‘investment funds’, and that this term should therefore cease to be used as a collective term for different types of funds.

Finally, the chapter proposes that the Swedish Financial Supervisory Authority, Finansinspektionen, should be the competent authority under the AIFM Directive, i.e. the authority that takes decisions on authorisation for AIFMs and is responsible for super-

2 Directive 2009/65/EC of the European Parliament and of the Council of 13 July 2009 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS) (OJ L 302, 17.11.2009, p. 32, Celex 32009L0065), most recently amended by Directive 2010/78/EU of the European Parliament and of the Council (OJ L 331, 15.12.2010, p. 120 Celex 32010L0078).

vising compliance with the provisions introduced based on the Directive.

Scope (Chapter 4)

The AIFM Directive contains a number of new definitions and terms. The most important are alternative investment funds, and managers of such funds. The Inquiry proposes that the definitions and abbreviations of these terms (AIFs and AIFMs) be introduced in the new act. This chapter also looks at exemptions from the scope of application of the act: both those companies and institutions that are wholly exempt, and AIFMs that manage AIFs with an overall asset value below certain thresholds, to which only certain provisions containing minimum registration and information requirements are to be applied.

Authorisation and capital requirements (Chapter 5)

The Inquiry proposes that the new act require AIFMs to be authorised. As a general rule, an AIFM may not be involved in any activities other than AIF management, which means that an investment firm or a bank would not be able to obtain authorisation to manage AIFs. A UCITS-management company can, however, obtain authorisation, under an explicit rule in the AIFM Directive which will be implemented through the new act.

An AIFM may obtain authorisation to offer and conduct discretionary management of investment portfolios and certain related secondary services as an ancillary activity.

The chapter also proposes provisions on what an authorisation application should include, the conditions for granting authorisation and the obligation to report certain changes of activity to Finansinspektionen.

Unlike other securities-related directives (e.g. MiFID and the UCITS Directive), the AIFM Directive does not contain any de-

3 Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council of 21 April 2004 on markets in financial instruments amending Council Directives 85/611/EEC and 93/6/EEC and Directive 2000/12/EC of the European Parliament and of the Council and repealing Council Directive 93/22/EEC (OJ L 145, 30.4.2004, p. 1 Celex 32004L0039), most recently amended by Directive 2006/31/EC of the European Parliament and of the Council (OJ L 114, 27.4.2006, p. 60, Celex 32006L0031) and Commission Directive 2006/73/EC of 10 August 2006 implementing Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council as

tailed rules on owner assessment. It is an authorisation condition that individuals with qualifying holdings in AIFMs must be suitable, but there are no rules concerning reassessment if there is a change of ownership once the AIFM has already been authorised. The rules on owner assessment in such situations in other legislation aim to protect investors from unsuitable owners gaining influence over activities. The Inquiry therefore proposes that owner assessment provisions corresponding to those currently in place for UCITS, for example, be introduced for AIFMs managing funds that are to be marketed to non-professional investors.

Finally, this chapter proposes that the act contain provisions corresponding to the minimum rules contained in the AIFM Directive on minimum initial capital and own funds during ongoing activities.

Marketing (Chapter 6)

In order for an AIFM to be permitted to market units in an AIF to professional investors it is not enough simply to hold AIFM authorisation. The AIFM must also notify the competent authority in its country of which funds are to be marketed. The Inquiry proposes that the term ‘marketing’ be defined in the new act, and that the act contain provisions concerning obligations to notify Finansinspektionen.

Different rules for different categories of investors (Chapter 7)

The AIFM Directive rules on authorisation and cross-border activities concern AIFMs managing AIFs that are to be marketed to professional investors. For example, as long as AIFs are only to be marketed to professional investors, AIFMs have the right to market funds in EEA countries other than their own following a relatively simple notification procedure. However, the AIFM Directive allows national rules with stricter requirements if funds are to be marketed to non-professional investors. Such stricter requirements must nonetheless be the same for domestic AIFMs and AIFs as for those from other EEA countries.

regards organisational requirements and operating conditions for investment firms and defined terms for the purposes of that Directive (OJ L 241, 2.9.2006, p. 26, Celex 32006L0073).

In this light, it is proposed that the current rules for special funds remain largely unchanged. The Inquiry also proposes, as a general rule, that specific requirements be placed on AIFs that are not special funds if they are to be marketed to non-professional investors. Under the Inquiry’s proposals, units of such AIFs should be admitted to trading on a regulated market, either as fund units or as shares. The aim is to set requirements on liquidity, i.e. investors’ ability to transform their fund units into cash, that are equal to the liquidity requirements that apply to special funds, in that it must be possible to redeem such funds. Furthermore, the Inquiry proposes that there must be a fact sheet containing an easily understandable summary of the basic information needed by investors to assess the fund and the risks associated with investing in it. In form and content, this fact sheet should correspond to those required for special funds and, as for special funds, should be made available to investors in good time before agreements to purchase fund units are entered into.

The Inquiry also proposes that the provisions concerning registration requirements and certain disclosure obligations, which apply to AIFMs managing portfolios of AIFs whose assets under management in total do not exceed certain thresholds, should not apply to managers of special funds, regardless of the investor category to which they are marketed. Nor should these provisions apply to AIFMs managing AIFs other than special funds, if these are to be marketed to non-professional investors.

This chapter also proposes relaxing aspects of the disclosure requirement for managers of special funds, if they are marketed only to professional investors. This is considered to be justified on grounds of competitive neutrality.

Rules for conducting activities (Chapter 8)

The AIFM Directive contains a number of rules concerning how AIFMs conduct their activities. This chapter looks at provisions on conflicts of interest, relations with prime brokers, remuneration systems, risk management, financial leverage, liquidity management and securitisation transactions. The chapter also deals with some special rules for AIFMs offering discretionary management of investment portfolios.

Regarding conflicts of interest, the Inquiry proposes that provisions corresponding to those that apply to UCITS management companies and investment firms concerning the identification and management of conflicts of interest be introduced into the new act.

Under the AIFM Directive, if an AIFM uses a prime broker to fund or act as a counterparty to the AIF transactions in financial instruments, a written contract must be drawn up detailing the relationship and the possibilities for transfer and reuse of the fund’s assets. The Inquiry proposes that such provisions be included in the new act.

It also proposes provisions to the effect that AIFMs must have a structure for remuneration to employees that promotes sound and effective risk management. It is proposed that the Government, or the authority designated by the Government, have the right to issue regulations concerning the design of such remuneration systems. Similar rules are laid down in Finansinspektionen’s regulations for other enterprises in the financial sector, e.g. credit institutions, investment firms and UCITS management companies.

The Inquiry also proposes that AIFMs must have appropriate risk management, and a risk management function that is separate from the manager’s other operational activities. Staff responsible for management and for fund value development must not, for example, be in a position to influence the activities of the risk management function. Specific requirements for monitoring and stress testing of the liquidity risks in each AIF to be managed are also proposed.

Under the Inquiry’s proposals, AIFMs that use financial leverage, i.e. increase an AIF’s exposure to certain assets through loans or derivative instruments, must set limits for the scale of such techniques. The AIFM is responsible for ensuring that these limits are reasonable, and compliance with them. It must also be possible for Finansinspektionen to review these limits if it deems necessary on grounds of systemic risk.

Securitisation transactions mean that a credit institution, for example, pools certain assets and issues corresponding securities. Credit institutions may invest in such securities if the originator, the original lender or the credit institution involved in the emission has retained a financial interest equivalent to at least five per cent. The AIFM Directive contains a similar rule for AIFMs. According to the Directive, the conditions under which an AIF may invest in securitisation transactions should be laid down in delegated acts. The Inquiry therefore proposes only authorisation of the right to

issue regulations, in case future delegated acts do not fully regulate investments in securitisation transactions.

The Inquiry also proposes that AIFMs authorised to manage investors’ portfolios on an individual basis be prohibited from placing such investors’ funds in AIFs managed by the AIFM in question, unless the investors have given prior approval. Furthermore, it is proposed that such activities be covered by the investor compensation contained in the Investor Compensation Act (1999:158).

Organisation, valuation and delegation (Chapter 9)

In this chapter, alongside general provisions stating that AIFMs must have appropriate organisation, sound administrative procedures, satisfactory internal controls, etc., the Inquiry proposes provisions concerning AIFMs’ valuation of assets in the AIFs managed. Firstly, AIFMs must have appropriate and consistent methods to ensure that a correct and independent valuation of the assets in each AIF can take place with a frequency appropriate to the fund’s redemption interval. Secondly, AIFMs must ensure that the valuation is carried out by an independent function: either by an external valuer or by a function within the AIFM that is independent of portfolio management functions.

The Inquiry also proposes provisions concerning delegation. There are rules on delegation, or contracting/outsourcing, for most financial enterprises. In essence, the rules in the AIFM Directive, and the provisions the Inquiry proposes for AIFMs, mean that delegation must be justifiable on objective grounds, that the contractor must be chosen carefully to ensure the AIFM that the contractor is capable of undertaking the task, that activities requiring authorisation may only be delegated to contractors with the necessary authorisation, that possible conflicts of interest must be dealt with and that scrutiny by Finansinspektionen may not be impaired. Delegation of tasks must also be notified to Finansinspektionen. Further provisions are proposed for AIFMs to the effect that portfolio management or risk management may not be delegated to the AIF’s depository.

Depositories (Chapter 10)

As for every investment fund, for every AIF there must be a depository that holds the fund’s assets or, in the case of assets that cannot be held in custody, checks that the fund owns the assets. The Inquiry proposes provisions concerning both who can be a depository and what a depository must do. The provisions concerning the custody of assets, or checks of ownership rights, by depositories will be supplemented in future implementing regulations. Alongside these tasks, depositories exercise a control function and must ensure that shares are sold and redeemed in accordance with the law and the AIF rules, and that valuations are undertaken correctly. Supplementary rules on this will also be laid down in future implementing regulations.

This chapter also proposes provisions on the liability of depositories. No changes are proposed to the current regulations concerning depositories for special funds, but the Inquiry proposes that depositories for other AIFs be made liable for controls in the custody of financial instruments, and also in cases of negligence.

Disclosure requirement and reporting to competent authorities (Chapter 11)

The rules in the AIFM Directive concerning annual reports for all AIFs and information to investors is largely reminiscent of the provisions governing annual reports and information brochures for investment funds. In this chapter, the Inquiry proposes provisions concerning the contents of annual reports and information brochures for AIFs. These provisions would apply to all AIFs, including special funds and other AIFs that are marketed to non-professional investors. However, in addition to this disclosure requirement, a fact sheet would also be required for funds that are marketed to non-professional investors (see also Chapter 7).

The Inquiry also proposes provisions concerning AIFMs’ obligation to regularly inform Finansinspektionen of, for example, on which markets and with what assets AIFs are trading and what illiquid assets are in the funds. Detailed requirements concerning what information must be submitted and how often will be found in future implementing regulations.

Control over non-listed companies and issuers (Chapter 12)

In this chapter, the Inquiry proposes provisions to the effect that AIFMs that acquire control over a non-listed company must submit certain information to Finansinspektionen, the company and investors. According to the AIFM Directive, control over a nonlisted company means that an AIFM, alone or together with other funds, holds more than 50 per cent of the voting rights. If this occurs, the AIFM must inform Finansinspektionen and the company, and refrain from taking measures that might mean that the company is stripped of its assets. The same applies if AIFMs acquire control over an issuer, i.e. a company registered in the EEA and in which shares are listed for trading on a regulated market.

This chapter also proposes provisions to the effect that if an AIF acquires or transfers shares in a non-listed company such that its holdings exceed certain thresholds, the AIFM must inform Finansinspektionen.

Cross-border activities (Chapter 13)

The provisions in the AIFM Directive concerning cross-border activities are largely drafted like corresponding rules in other securities-related directives (e.g. the UCITS Directive and MiFID). Those wishing to operate across national borders must notify the competent authority in their home country, which in turn will pass on the notification to the competent authority in the country where the activities are to be operated (the host country). However, the AIFM Directive is complicated by the fact that special rules are permitted if AIFs are to be marketed to non-professional investors. The matter is further complicated by the rules on cross-border activities concerning funds and managers established outside the EEA (third countries).

The Inquiry proposes that rules on management and marketing passports be implemented through provisions on notification of cross-border marketing and management in those situations where both the AIFM and the AIF are EEA-based.

The chapter also proposes provisions for situations where the AIF or the AIFM, or both, are established outside the EEA. In such cases, activities are dependent on authorisation from Finansinspektionen. However, this is a national regulation and does not mean

that the AIFM can, based on its authorisation in Sweden, operate activities in other EEA countries in the same way as under the provisions on management and marketing passports. These national provisions on authorisation will have to be repealed some time after 2015 if the Commission decides that the rules in the AIFM Directive concerning a harmonised passport regime are to be applicable for third country situations.

This chapter also deals with the rules in the AIFM Directive that may apply in the future to third country situations. In brief, these rules mean that an AIFM established outside the EEA could obtain authorisation in an EEA country (Member State of reference). The AIFM would then have, in principle, the same freedom to operate activities in the EEA as an EEA-based AIFM. The same applies to AIFMs established in the EEA managing non-EEA AIFs. If and when these rules will begin to apply depends, however, on Commission decisions expected some time after 2015. By that time, Esma will have assessed how the rules on management and marketing passports have worked and the Commission can then decide whether the rules in the AIFM Directive concerning harmonisation of third country situations should be applied. The Inquiry therefore proposes that these rules not be introduced in the Swedish act yet. Instead, the proposals made can form the basis of a legislative proposal if and when the Commission takes its decision.

Supervision and sanctions etc. (Chapter 14)

The rules in the AIFM Directive concerning supervision, the powers of the competent authorities and sanctions largely correspond to the rules on supervision and sanctions in the UCITS Directive and MiFID. In this respect, the Inquiry proposes provisions on supervision and intervention corresponding to Chapters 10 and 12 of the Investment Funds Act.

The chapter also proposes rules on appeals against decisions taken by Finansinspektionen.

The AIFM Directive contains rules to the effect that a competent authority can refer matters to Esma in some cases, e.g. in case of disagreement between the competent authorities in different countries. The Inquiry proposes a provision to this effect.

The impact of the proposals on tax controls (Chapter 15)

This chapter establishes that the Inquiry’s proposals do not affect the application of tax regulations for funds, as the implementation of the AIFM Directive does not affect the legal structure of the funds – an AIF in the form of a limited company is a limited company and an AIF in the form of a special fund is a contractual fund – even after the implementation of the AIFM Directive. However, certain changes of a technical-legislative nature are proposed so that the scope of the Coupon Tax Act and the obligation to provide statements of income etc. remain unchanged.

Entry into force and transitional provisions (Chapter 16)

The Inquiry proposes that the new act come into force on 22 July 2013. Certain transitional provisions are proposed to give the companies concerned time to adapt to the new regulations, and make it easier for companies authorised under the Investment Funds Act or Securities Market Act that need to switch to authorisation under the new act.

Consequences of the proposals

The implementation of the AIFM Directive will bring a number of changes to the existing regulatory framework. These changes will entail increased costs for AIFMs, depositaries and Finansinspektionen. The changes will be more drastic for some companies, those that are not currently subject to supervision, than for others, e.g. investment firms and UCITS management companies, which are already subject to supervision.

Författningsförslag

1 Förslag till lag (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens innehåll, definitioner och tillämpningsområde

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder samt hur deras verksamhet ska bedrivas.

Lagen är indelad i 17 kap. Dessa är - lagens innehåll, definitioner och tillämpningsområde (1 kap.),

- registrering vid förvaltning av AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),

- tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.), - svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.), - utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.), - svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.), - startkapital och kapitalbas (7 kap.), - skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.), - förvaringsinstitut (9 kap.), - informationskrav (10 kap.),

- särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.),

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

- särskilt om specialfonder (12 kap.), - särskilt om prövningen av ägares lämplighet (13 kap.), - tillsyn och myndighetssamarbete (14 kap.), - ingripanden (15 kap.), - bemyndiganden (16 kap.), och - överklagande (17 kap.)

Definitioner

2 § Med alternativ investeringsfond (AIF-fond) avses ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

1. tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringsstrategi till förmån för dessa investerare, och

2. inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) .

Med EES-baserad AIF-fond avses en AIF-fond som

1. har beviljats tillstånd eller registrerats i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) enligt tillämplig nationell lagstiftning, eller

2. har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES.

En AIF-fond som inte uppfyller villkoren i andra stycket är en icke EES-baserad AIF-fond.

En AIF-fond ska ha endast en förvaltare.

3 § Med förvaltare av AIF-fonder (AIF-förvaltare) avses juridiska personer, vars verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIFfonder.

En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad AIF-fond, som har tillstånd som AIF-förvaltare.

En extern AIF-förvaltare är en från AIF-fonden fristående juridisk person, som förvaltar fonden och som har tillstånd som AIF-förvaltare.

2 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

Med EES-baserad AIF-förvaltare avses en AIF-förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES. Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare.

4 § Med förvaltning av en AIF-fond avses att, i förhållande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning och riskhantering.

5 § Med en AIF-fonds hemland avses

1. det land inom EES i vilket fonden, i enlighet med det landets lagstiftning, först fick sitt tillstånd eller blev registrerad, eller

2. om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, det land inom EES där fonden har sitt stadgeenliga säte eller sitt huvudkontor.

6 § Med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte.

7 § Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

8 § Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren

1. förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

9 § Med behörig myndighet avses, i Sverige, Finansinspektionen och, i övrigt, en utländsk myndighet i ett land inom EES som har behörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare och AIF-fonder.

Med tillsynsmyndighet avses en utländsk myndighet i ett land utanför EES som har behörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare och AIF-fonder.

10 § Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om institutet

1. är ett kreditinstitut med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbet-

ning) : de myndigheter som anges i 1 kap. 3 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

2. är ett värdepappersbolag med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG : de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

3. ingår i den kategori av institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de myndigheter i deras hemland som enligt nationell lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana kategorier av institut,

4. är en sådan enhet som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES där denna enhet är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan författning, har behörighet att utöva tillsyn över en sådan enhet, alternativt det officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över en sådan enhet i enlighet med yrkesetiska regler, eller

5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES baserad AIFfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadgeenliga säte.

11 § I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som avses med arbetstagarrepresentanter enligt definitionen i artikel 2.e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen ,

3 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat, EUT L 326, 8.12.2011, s. 113 (Celex 32011L0089). 4 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, (Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 5 EGT L 80, 23.3.2002, s. 29, (Celex 32002L0014).

2. särskild vinstandel (carried interest): en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. emittent: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om finan-

siella instrument, om emittenten har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och dess aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5. etablerad

a) för en AIF-fond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte finns,

b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns, c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte finns, 6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, var-

vid även en utländsk AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad AIF-fond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § 8 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

10. holdingbolag: ett bolag med aktieinnehav i ett eller flera andra bolag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett bolag vilket antingen

a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

11. investeringsfond: detsamma som i 1 kap. 1 § 25 lagen om investeringsfonder,

12. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

13. kontroll: utöver vad som anges i 11 kap., det som avses med ägarkontroll enligt artikel 1 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning ,

14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIFförvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om investeringsfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

15. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte i unionen,

16. matar-AIF-fond: en AIF-fond som a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i

en annan AIF-fond (mottagar-AIF-fond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagar-AIF-fond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagar-AIF-fond,

17. mottagar-AIF-fond: en AIF-fond i vilken en annan AIF-fond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med punkt 16,

18. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1594),

19. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om investeringsfonder, varvid det som där föreskrivs om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

20. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

21. primärmäklare (prime broker): kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller utföra transaktioner med finansiella instrument som motpart, och som även kan tillhandahålla

6 EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349).

andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

22. professionell investerare: en sådan investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

23. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

24. specialfond: en AIF-fond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

25. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, och

26. startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.

Lagens tillämpningsområde

12 § Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som har tillstånd att förvalta en eller flera AIF-fonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade.

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar.

I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av AIF-fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden.

Undantag

13 § Denna lag ska inte tillämpas på AIF-förvaltare i den mån de förvaltar en eller flera AIF-fonder vars enda investerare är AIF-förvaltaren, dess moderföretag eller dotterföretag eller andra dotterföretag till dessa moderföretag, under förutsättning att inget av dem är en AIF-fond.

Lagen ska inte heller tillämpas på

1. holdingbolag,

2. tjänstepensionsinstitut, som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut , i den mån de inte förvaltar AIF-fonder,

3. överstatliga institutioner och internationella organisationer, i de fall då dessa förvaltar AIF-fonder och i den mån sådana fonder agerar i allmänhetens intresse,

4. nationella centralbanker, nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller andra institut som förvaltar fonder som är anknutna till system för social trygghet och pensionssystem,

5. program för anställdas andelsägande eller sparande, eller 6. specialföretag för värdepapperisering.

2 kap. Registrering vid förvaltning av AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

1 § För förvaltare som förvaltar portföljer av AIF-fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger de tröskelvärden som anges i 2 § tillämpas bara bestämmelserna i detta kapitel, om inte förvaltaren väljer att söka tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

Första stycket gäller inte AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller som avser att marknadsföra AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige.

Tröskelvärden

2 § Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller för AIF-förvaltare med portföljer av AIF-fonder

1. vars tillgångar, inklusive sådana som förvärvats genom finansiell hävstång, inte överstiger 100 miljoner euro, eller

2. vars tillgångar inte överstiger 500 miljoner euro, om AIFfondportföljerna består av AIF-fonder utan finansiell hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i AIF-fonden.

7 EUT L 235, 23.9.2003, s. 10 (Celex 32003L0041), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

Registrering

3 § En AIF-förvaltare som avses i 2 § ska anmäla sig för registrering hos Finansinspektionen. Vid registreringstillfället ska uppgifter om AIF-förvaltaren samt tilltänkta AIF-fonder och dess investeringsstrategier lämnas till inspektionen.

Underrättelseskyldighet

4 § En AIF-förvaltare ska regelbundet informera Finansinspektionen om de huvudsakliga instrument som AIF-fonderna handlar med samt om AIF-fondernas viktigare exponeringar och största koncentrationer.

Finansinspektionen ska underrättas om AIF-förvaltaren inte längre uppfyller villkoren enligt 2 §.

Tillståndsplikt

5 § En AIF-förvaltare som inte längre uppfyller villkoren i 2 § ska ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 1 §. En sådan ansökan ska göras inom 30 kalenderdagar från den dag då tröskelvärdet överskrids, om inte överskridandet är tillfälligt.

3 kap. Tillstånd för svenska AIF-förvaltare

Tillståndsplikt och tillståndets innebörd

1 § För att förvalta en AIF-fond krävs tillstånd av Finansinspektionen, om inte något annat framgår av denna lag.

Tillstånd att förvalta en AIF-fond ska omfatta portföljförvaltning och riskhantering. I samband med förvaltning av en AIF-fond får AIF-förvaltaren

1. erbjuda och utföra administrativa funktioner och tjänster,

2. utföra verksamhet med anknytning till fondens tillgångar och förvaltning, samt

3. marknadsföra andelar eller aktier i fonden.

En AIF-förvaltare får inte ägna sig åt någon annan verksamhet än vad som anges i andra stycket. En extern AIF-förvaltare får dock utföra sidotjänster enligt 2 §, samt förvalta en investeringsfond om

tillstånd för sådan förvaltning har getts enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Sidoverksamhet

2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En förvaltare med tillstånd till diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får, efter tillstånd av Finansinspektionen

1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet 3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instru-

ment, och

4. lämna investeringsråd.

Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9–12, 14, 19–23, 26, 27, 34 §§ och 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från förvaltarens egna tillgångar.

Förutsättningar för tillstånd

3 § Finansinspektionen ska ge en AIF-förvaltare med stadgeenligt säte i Sverige tillstånd enligt 1 § om

1. förvaltaren har sitt huvudkontor i Sverige, 2. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapital-

bas enligt 7 kap.,

3. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över AIF-förvaltarens ledning,

4. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIFförvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

5. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

Om tillståndet avser förvaltning av en specialfond ska, utöver vad som anges i första stycket, de villkor som följer av 12 kap. 5 och 13 §§ vara uppfyllda.

4 § En AIF-förvaltare som är ett aktiebolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör. Andra AIFförvaltare ska ha en ledning som består av minst tre personer.

Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning

5 § En ansökan om tillstånd enligt 1 § ska innehålla

1. uppgifter om vilka som ingår i ledningen för AIF-förvaltaren,

2. en ägarförteckning, där kvalificerade innehav och storleken av dessa framgår,

3. en verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruktur,

4. information om AIF-förvaltarens a) ersättningssystem enligt 8 kap. 23 §, och

b) rutiner för att delegera eller vidaredelegera funktioner enligt 8 kap. 15–18 §§,

5. information om vilken eller vilka investeringsstrategier som ska användas,

6. uppgift om var mottagar-AIF-fonden är etablerad, i de fall den förvaltade fonden är en matar-AIF-fond,

7. fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,

8. rutiner för hur förvaringsinstitut ska utses, samt 9. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §. Om verksamheten avser förvaltning av specialfonder ska an-

sökan också innehålla ett faktablad enligt 10 kap. 2 §.

Om AIF-förvaltaren har getts tillstånd att förvalta en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, behöver en ansökan enligt första stycket inte innehålla sådan information som har lämnats in i det tidigare ansökningsärendet, om dessa uppgifter fortfarande är aktuella.

6 § Finansinspektionen ska, innan inspektionen beslutar om tillstånd, samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om AIF-förvaltaren

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till en AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut, eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har kontroll över en annan AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut, eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet.

7 § Om AIF-förvaltaren har eller kan förväntas få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av förvaltarens verksamhet.

8 § Finansinspektionen ska inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in skriftligen underrätta AIF-förvaltaren om sitt beslut i tillståndsfrågan. Om det finns särskilda skäl får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader. AIF-förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

Vid tillämpningen av första stycket ska ansökan anses fullständig när AIF-förvaltaren har lämnat in det som anges i 5 § första stycket 1–3, 4 a, 5 och 6. I de fall tillståndsansökan gäller förvaltning av en specialfond anses ansökan fullständig först när även fondbestämmelserna för AIF-fonden har lämnats in.

En AIF-förvaltare får inleda sin verksamhet så snart tillstånd enligt 1 § har getts. Om ansökan behöver kompletteras med det som anges i 6 § första stycket 4 b eller 7–9, får verksamheten inledas tidigast en månad efter det att de saknade uppgifterna har lämnats in.

Tillståndets omfattning

9 § Av tillståndet ska omfattningen av AIF-förvaltarens rätt att förvalta AIF-fonder framgå. Tillståndet får ges en begränsad omfattning i fråga om investeringsstrategier.

Av tillståndet ska framgå om AIF-förvaltaren har getts tillstånd för sidoverksamhet enligt 2 §.

Väsentliga ändringar

10 § En AIF-förvaltare som avser att genomföra väsentliga ändringar avseende sin verksamhet eller organisation ska anmäla detta till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska inom en månad från mottagandet av anmälan lämna besked till AIF-förvaltaren om ändringarna inte godtas eller föranleder en begränsning av tillståndets omfattning. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med en månad. Förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

Ändringarna får genomföras om Finansinspektionen inte motsätter sig dessa inom den tid som anges i andra stycket.

4 kap. Svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella

investerare i Sverige

1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, eller

2. AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES.

AIF-förvaltaren ska se till att andelar eller aktier i AIF-fonden inte marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige samt fastställa och vidta åtgärder som förhindrar sådan marknadsföring.

2 § Om marknadsföringen enligt 1 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder samt vissa matar-

AIF-fonder till professionella investerare

3 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad AIF-fond, eller

2. matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd ska ges om

1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

3. det land, där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd ska ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i

Sverige

4 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får marknadsföra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till ickeprofessionella investerare i Sverige.

Efter tillstånd av Finansinspektionen får en förvaltare som avses i första stycket marknadsföra andelar eller aktier också i andra av förvaltaren förvaltade AIF-fonder till icke-professionella investerare här i landet.

Tillstånd ska ges om förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna, och

1. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a) fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) fondens andelar eller aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och det finns ett upprättat faktablad för fonden som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES eller i en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserade, ska dessutom 3 § andra och tredje styckena tillämpas.

Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i andra–fjärde styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond

1. som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. som enligt sin investeringsstrategi generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring eller generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Underrättelse om marknadsföring

5 § En underrättelse om marknadsföring till professionella investerare av andelar eller aktier i en AIF-fond ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras och var den är etablerad,

2. fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om vilket som är fondens förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om det är fråga om att marknadsföra en matar-AIF-fond,

5. informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och 6. vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknads-

föring sker till icke-professionella investerare.

6 § Finansinspektionen ska senast 20 dagar efter mottagandet av en fullständig underrättelse enligt 5 § meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Marknadsföringen får hindras bara om förvaltaren eller dess förvaltning av AIF-fonden inte uppfyller villkoren i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten.

Marknadsföringen får påbörjas från och med dagen för Finansinspektionens meddelande enligt första stycket att så får ske.

Om AIF-fonden har ett annat land inom EES än Sverige som hemland, ska Finansinspektionen lämna information till de behöriga myndigheterna i det landet om att marknadsföring av fondens andelar eller aktier får påbörjas här i landet.

Väsentliga ändringar

7 § En AIF-förvaltare som avser att göra väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en AIF-fond inte längre uppfyller kraven enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan onödigt dröjsmål meddela förvaltaren om att ändringen inte får genomföras.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige

EES-baserade AIF-förvaltare

Förvaltning av en AIF-fond som hör hemma i Sverige

1 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EU) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 och omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

8 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

Verksamheten får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU har lämnats till Finansinspektionen.

Särskilt om förvaltning av en specialfond

2 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får förvalta en specialfond efter tillstånd av Finansinspektionen.

Tillstånd ges i form av godkännande av fondens fondbestämmelser. Tillstånd ska ges om

1. Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har mottagit en underrättelse om den planerade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, och

2. förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den specialfond som ska förvaltas här i landet.

Vid prövningen enligt andra stycket ska 4 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Det som där anges om fondbolag ska i stället avse AIF-förvaltare. Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella

investerare i Sverige

3 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad AIF-fond.

Marknadsföring av andelar eller aktier i andra AIF-fonder än specialfonder får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd

som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU har lämnats till Finansinspektionen.

4 § Om marknadsföringen enligt 3 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-

AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

5 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad AIF-fond, eller 2. matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare,

inte är EES-baserad.

Tillstånd ska ges om 1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att upp-

fylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

3. det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven enligt bestämmelserna om förvaringsinstitut i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i

Sverige

6 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får marknadsföra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke-professionella investerare i Sverige.

Efter tillstånd av Finansinspektionen får förvaltaren marknadsföra andelar eller aktier också i andra av förvaltaren förvaltade AIFfonder till icke-professionella investerare här i landet. Tillstånd ska ges om förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna och

1. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a) fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

För tillstånd till marknadsföring till icke-professionella investerare här i landet av andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond eller en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad ska, utöver vad som anges i andra stycket, även villkoren i 4 § andra och tredje styckena vara uppfyllda.

Tillstånd till marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i första–tredje styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond

1. som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. som enligt sin investeringsstrategi generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring eller generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

7 § Verksamhet enligt 1–3, 5 och 6 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 1 § andra stycket och, vid förvaltning av en specialfond, 12 kap. I fråga om verksamhet som bedrivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 20–22 och 24 §§ tillämpas. För förvaringsinstitut till AIFfonder som förvaltas enligt denna paragraf tillämpas 9 kap.

Väsentliga ändringar

8 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar ska inspektionen utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdland om ändringen.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en AIF-fond inte längre uppfyller kraven enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan onödigt dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Icke EES-baserade AIF-förvaltare

Marknadsföring av AIF-fonder i Sverige

9 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad AIF-fond till professionella investerare i Sverige. Tillstånd ska ges om

1. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 10 kap. 1 och 4–10 §§, 14 kap. 2, 3, 5 och 6 §§ samt 11 kap.,

2. det finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker mellan å ena sidan Finansinspektionen och, å andra sidan, tillsynsmyndigheten för den icke EES-baserade AIFförvaltaren, den behöriga myndigheten för en EES-baserad AIFfond eller tillsynsmyndigheten för en icke EES-baserad AIF-fond, och

3. det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade AIF-fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Marknadsföring av andelar eller aktier i en AIF-fond får, efter tillstånd av Finansinspektionen, riktas även till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver vad som anges i första stycket 2 och 3, att

1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. förvaltaren i sitt hemland driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn,

3. förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in aktier eller andelar i fonden och göra utbetalningar till investerarna, och

4. AIF-fonden

a) omfattas av en reglering i sitt hemland som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) är upptagen till handel på en reglerad marknad och det finns ett upprättat faktablad för fonden som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Avser marknadsföringen andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond får tillstånd enligt andra stycket ges även om kraven enligt bestämmelserna om förvaringsinstitut i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Tillstånd enligt andra stycket får ges utan att villkoren i 1–4 är uppfyllda om det är fråga om marknadsföring av andelar eller aktier i en AIF-fond som avses i 6 § fjärde stycket.

Verksamheten i Sverige får drivas genom att förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 8 § tillämpas.

6 kap. Svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands

Förvaltning av en AIF-fond i ett land inom EES

1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 §, som avser att förvalta en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången.

Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som avses och i vilket land eller vilka länder de ska tillhandahållas.

Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) ska underrättelsen, utöver vad som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om filialens organisation, adress och ansvariga ledning.

Av verksamhetsplanen ska, utöver vad som anges i andra stycket, framgå vilka fonder som förvaltaren avser att förvalta och på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas.

Marknadsföring av en AIF-fond i ett annat land inom EES

2 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 §, som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en AIF-fond i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.

En underrättelse om marknadsföring av förvaltade AIF-fonder ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras, var de hör hemma och i vilka länder marknadsföringen ska ske,

2. AIF-fondernas fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om varje AIF-fonds förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om den marknadsförda fonden är en matar-AIF-fond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. information om de arrangemang som har fastställts för marknadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i en AIF-fond marknadsförs till icke professionella investerare.

Om verksamheten ska bedrivas genom en filial i värdlandet ska underrättelsen också innehålla de uppgifter som anges i 1 § tredje stycket.

Särskilda villkor vid verksamhet över gränserna

3 § Vid förvaltning av en AIF-fond som har sitt hemland i ett annat land inom EES än Sverige krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta AIF-fonder av motsvarande slag som dem som ska förvaltas i värdlandet.

Vid marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad EES-baserad matar-AIF-fond krävs att mottagar-AIF-fonden, och dess förvaltare, är EES-baserade.

4 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns skäl att ifrågasätta att AIF-förvaltaren och dess verksamhet kommer att uppfylla villkoren enligt denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska inspektionen lämna över underrättelsen med tillhörande handlingar till behörig myndighet i AIF-förvaltarens värdland

1. inom en månad från mottagandet av en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet enligt 1 § andra stycket,

2. inom två månader från mottagandet av en underrättelse om filialverksamhet enligt 1 § tredje stycket, eller

3. inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en underrättelse enligt 2 § andra stycket.

Finansinspektionen ska tillsammans med underrättelsen och tillhörande handlingar även lämna över ett skriftligt intyg om att AIFförvaltaren har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. I intyget ska omfattningen av förvaltarens tillstånd framgå med uppgift om det finns några begränsningar av vilka investeringsstrategier som får användas.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren när inspektionen lämnar över underrättelsen. Förvaltaren får inleda verksamheten från dagen för inspektionens underrättelse.

Om den AIF-fond som ska marknadsföras hör hemma i ett annat land inom EES än Sverige eller AIF-förvaltarens värdland, ska Finansinspektionen även underrätta de behöriga myndigheterna i fondens hemland om den avsedda marknadsföringen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över underrättelsen och tillhörande handlingar, ska inspektionen meddela beslut om det

1. inom två månader från mottagandet av en underrättelse som avses i första stycket 1, eller

2. inom en månad från mottagandet av en underrättelse som avses i första stycket 2 och 3.

Väsentliga ändringar

5 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse enligt 1 eller 2 § efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter sådan ändring.

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar ska inspektionen utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om ändringen.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta förvaltaren om detta.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Verksamhet i ett land utanför EES

6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES men som inte marknadsförs inom EES om

1. det finns skäl att anta att förvaltaren uppfyller samtliga krav och driver verksamheten enligt bestämmelserna i denna lag utom såvitt avser 9 kap. och 10 kap. 4–7 §§, och

2. det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden hör hemma.

Om förvaltaren avser att göra en väsentlig ändring av något som angetts i ansökan om tillstånd, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Förvaltaren ska även underrätta Finansinspektionen om väsentliga ändringar i handlingar som har lämnats in tillsammans med underrättelsen.

7 kap. Startkapital och kapitalbas

Startkapital

1 § En intern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 300 000 euro.

En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.

Kapitalkrav under pågående verksamhet

2 § En AIF-förvaltares kapitalbas får under pågående verksamhet inte understiga det minsta startkapital som förvaltaren ska ha enligt 1 §.

3 § En AIF-förvaltare som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro, ska utöver det startkapital som anges 1 §, ha ytterligare medel i kapitalbasen.

De ytterligare medel som avses i första stycket ska motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögenheten inräknas tillgångar som AIF-förvaltaren har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som AIF-förvaltaren förvaltar på uppdrag från någon annan. AIF-förvaltarens kapitalbas, startkapitalet inräknat, behöver dock inte vara högre än 10 miljoner euro.

En AIF-förvaltare får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp, om garantin lämnats av

1. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett land inom EES, eller

2. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett tredjeland, som står under tillsyn som är likvärdig med den som gäller inom EES.

4 § En AIF-förvaltares kapitalbas får, trots vad som anges i 2 och 3 §§, inte understiga ett belopp som motsvarar 25 procent av dess fasta omkostnader för det föregående året eller, om AIF-förvaltarens verksamhet har pågått kortare tid än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i AIF-förvaltarens verksamhetsplan.

Om omfattningen av AIF-förvaltarens verksamhet har ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen anser att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapitalkravet enligt första stycket.

Ett belopp motsvarande kapitalbasen ska investeras i likvida tillgångar och får inte innehålla spekulativa positioner.

5 § För att täcka risker för skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten ska en AIF-förvaltare ha antingen tillräckligt med extra medel i kapitalbasen, eller en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som är lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

6 § Med undantag för 4 § tredje stycket och 5 § gäller bestämmelserna i detta kapitel inte för AIF-förvaltare som är fondbolag med tillstånd enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

8 kap. Skydd för investerare och andra rörelseregler

Allmänna krav och principer

1 § Vid utövandet av sin verksamhet ska en AIF-förvaltare, i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

1. handla hederligt, rättvist, professionellt och på ett sätt som bäst gagnar AIF-fonden och dess investerares intressen och upprätthåller allmänhetens förtroende för marknaden, samt

2. förfoga över och effektivt använda sig av resurser och rutiner som är nödvändiga för att den egna verksamheten ska fungera väl.

Organisatoriska krav

2 § En AIF-förvaltare ska ha tillräckliga resurser för att verksamheten ska fungera väl.

En AIF-förvaltare ska ha sunda rutiner för 1. förvaltning av verksamheten och redovisning, 2. drift och förvaltning av sina informationssystem, och 3. intern kontroll. AIF-förvaltaren ska särskilt - upprätta och tillämpa regler för anställdas personliga transak-

tioner,

- upprätta och tillämpa regler för investeringar som görs för förvaltarens egen räkning,

- ha rutiner för att kunna säkerställa att varje transaktion som genomförs för en AIF-fonds räkning är möjlig att rekonstruera i efterhand med avseende på ursprung, art, motpart, tidpunkt och plats, samt

- ha rutiner för att säkerställa att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar investeras i enlighet med gällande fondbestämmelser, bolagsordning och lagstiftning.

Likviditetshantering

3 § En AIF-förvaltare ska ha lämpliga system för likviditetshantering och förfaranden för övervakning av likviditetsrisk som gör det möjligt att säkerställa att AIF-fondens likviditetsprofil överensstämmer med dess underliggande skyldigheter. En AIF-förvaltare ska göra regelbundna stresstester av likviditeten i en AIF-fond.

Första stycket gäller inte slutna AIF-fonder utan finansiell hävstång.

En AIF-fonds likviditetsprofil, inlösenpolicy och investeringsstrategi ska vara inbördes överensstämmande.

Riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem

4 § En AIF-förvaltare ska ha en riskhanteringsfunktion som är åtskild från förvaltarens operativa enheter.

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem som kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är rele-

vanta för AIF-fonden. Riskanteringssystemen ska ses över regelbundet och minst en gång per år.

En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska särskilt

- tillämpa ett lämpligt dokumenterat förfarande vid investeringar för AIF-fondens räkning som överensstämmer med fondens investeringsstrategi, mål och riskprofil,

- säkerställa att riskerna i varje enskild placering och deras samlade effekt på AIF-fonden fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras och övervakas korrekt, samt

- säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar dess investeringsstrategi och mål så som de kommer till uttryck i fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

Fastställande av en högsta tillåten nivå för finansiell hävstång

5 § En AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång ska för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar fastställa

1. en högsta tillåtna nivå för sådan hävstång,

2. i vilken utsträckning det finns förfoganderätt över säkerheter, och

3. i vilken utsträckning garantier kan lämnas.

De gränser som har fastställts enligt första stycket ska vara rimliga och ska följas av AIF-förvaltaren vid varje tidpunkt.

6 § För att minska systemrisker i det finansiella systemet och för att minska riskerna för störningar på marknaden får Finansinspektionen besluta om

1. begränsningar i den nivå för en AIF-förvaltares användning av finansiell hävstång som har fastställts enligt 5 §, samt

2. andra begränsningar för AIF-fondernas förvaltning.

Finansinspektionen ska, innan beslut enligt första stycket meddelas, utbyta information med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och berörda behöriga myndigheter, i enlighet med artikel 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

Värdering

7 § En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar säkerställa att det finns lämpliga och konsekventa förfaranden för en korrekt och oberoende värdering av AIF-fondens tillgångar.

Värdering av tillgångarna i en AIF-fond och beräkningen av nettotillgångsvärdet (NAV) ska göras i enlighet med lagstiftningen i det land där fonden är etablerad och enligt fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

8 § En AIF-förvaltare ska värdera tillgångarna i en AIF-fond och beräkna nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie. Värderingen ska ske med den regelbundenhet som framgår av andra och tredje styckena och minst en gång per år.

För en öppen AIF-fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket genomföras fortlöpande utifrån vad som är lämpligt med beaktande av fondens tillgångar och dess emissions- och inlösenintervaller.

För en sluten AIF-fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket genomföras i samband med en ökning eller minskning av kapitalet i fonden.

Resultaten av en värdering och beräkning enligt första stycket ska delges AIF-fondens investerare i enlighet med vad som följer av fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande.

9 § För fondverksamhet som avser specialfonder gäller, i stället för 8 §, enligt hänvisningen i 12 kap. 7 § vad som följer av 4 kap. 10 § lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Värderingsfunktion

10 § En AIF-förvaltares värderingsfunktion får vara internt eller externt organiserad i enlighet med vad som anges i 11 och 12 §§.

Värderingen ska utföras opartiskt och professionellt.

Krav vid intern värdering

11 § Vid intern värdering ska AIF-förvaltarens ersättningssystem och andra åtgärder säkerställa att intressekonflikter motverkas och att otillbörlig påverkan på de anställda undviks. Den interna vär-

deringen ska organiseras så att den är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen.

Krav vid extern värdering

12 § Extern värdering får utföras av en fysisk eller juridisk person som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra personer med nära anknytning till fonden eller förvaltaren.

AIF-förvaltaren ska kunna visa att den externa värderaren 1. omfattas av registreringsskyldighet enligt lag, andra författ-

ningar eller yrkesetiska regler,

2. kan lämna yrkesmässiga garantier för att värderingen kan utföras effektivt, och

3. har utsetts i enlighet med 14 §.

En AIF-fonds förvaringsinstitut får vara extern värderare om utförandet av dess funktion som förvaringsinstitut hålls åtskild från uppgifterna som värderare och att intressekonflikter kan identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

En extern värderare får inte uppdra åt någon annan att utföra värderingen.

13 § Bestämmelser om myndighetskontroll av värderingsfunktionen finns i 14 kap. 7 §.

Ansvar

14 § En AIF-förvaltare ansvarar för att AIF-fondens tillgångar värderas korrekt, för beräkningen av fondens nettotillgångsvärde samt för redovisningen av detta värde.

Oberoende av eventuella överenskommelser i avtal, ska en extern värderare vara ansvarig gentemot AIF-förvaltaren för förluster som förvaltaren åsamkas till följd av att den externa värderaren uppsåtligen eller av oaktsamhet brustit i utförandet av sina uppgifter.

Uppdragsavtal

15 § En AIF-förvaltare får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner om

1. uppdragsavtalet kan motiveras på objektiva grunder,

2. uppdragstagaren är kvalificerad för uppgiften och förfogar över tillräckliga resurser för att utföra den,

3. uppdraget inte hindrar a) förvaltaren från att handla i investerarnas intresse, eller b) Finansinspektionens tillsyn över förvaltaren, och

4. AIF-förvaltaren kan övervaka den anförtrodda verksamheten och ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt med omedelbar verkan säga upp avtalet, om det är i investerarnas gemensamma intresse.

AIF-förvaltaren ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtalet innan det träder i kraft.

Delegering av uppgifter får inte ske i sådan omfattning att AIFförvaltaren inte längre kan anses utgöra AIF-fondens faktiska förvaltare.

Uppdragsavtal avseende portföljförvaltning eller riskhantering

16 § Uppdragsavtal som omfattar portföljförvaltning eller riskhantering får endast ingås

1. med uppdragstagare som har beviljats tillstånd för diskretionär portföljförvaltning eller registrerats som förvaltare av tillgångar och är föremål för tillsyn, eller

2. om Finansinspektionen i förväg har godkänt uppdragstagaren.

Om uppdragstagaren inte är etablerad inom EES krävs, utöver villkoren i första stycket, att det finns ett samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i uppdragstagarens hemland.

17 § Ett sådant uppdrag som avses i 16 § får inte ges till AIFfondens förvaringsinstitut eller till någon som institutet delegerat uppgifter.

Om ett sådant uppdrag som avses i 16 § ges till någon vars intressen kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens intressen eller med investerarnas gemensamma intresse måste uppdragstagaren

1. hålla portföljförvaltnings- eller riskhanteringsuppgifterna åtskilda från övriga oförenliga uppgifter, och

2. identifiera, hantera och övervaka intressekonflikterna och redovisa dessa för AIF-fondens investerare.

Vidaredelegering

18 § En uppdragstagare får vidaredelegera ett visst arbete och vissa funktioner till någon annan under förutsättning att

1. AIF-förvaltaren på förhand har godkänt en sådan delegering, 2. Finansinspektionen har underrättats innan avtal om vidare-

delegering träder i kraft, och

3. uppdragstagaren fortlöpande övervakar de tjänster som tillhandahålls av den som vidaredelegerats uppgifterna.

Vid vidaredelegering gäller 15–17 §§ i fråga om dem som har delegerats respektive vidaredelegerats uppgifter.

Om den som har vidaredelegerats visst arbete eller vissa funktioner i sin tur uppdrar åt någon annan att utföra sådana uppgifter gäller villkoren i första och andra styckena i tillämpliga delar.

Ansvar

19 § Ett uppdragsavtal enligt 15–18 §§ fråntar inte AIF-förvaltaren dess ansvar enligt denna lag.

Uppföranderegler m.m.

Intressekonflikter

20 § En AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och för att identifiera, hantera och redovisa dem som trots detta uppkommer.

En AIF-förvaltare ska ha organisatoriska och administrativa system som förhindrar att AIF-fondens intressen eller dess investerares gemensamma intressen påverkas negativt av intressekonflikter.

En investerare i en AIF-fond får inte ges förmånligare villkor än övriga investerare, om det inte framgår av fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

21 § Om de åtgärder som AIF-förvaltaren har vidtagit enligt 20 § inte är tillräckliga för att förhindra att investerarnas intressen kan komma att påverkas negativt, ska förvaltaren tydligt informera investerarna om arten av eller orsaken till intressekonflikterna innan förvaltaren utför något uppdrag för deras räkning.

En AIF-förvaltare ska vidta åtgärder för att förebygga de problem som orsakar att investerares intressen kan komma att påverkas negativt.

Primärmäklare

22 § Om en AIF-förvaltare använder sig av en primärmäklares tjänster ska villkoren för samarbetet anges i ett skriftligt avtal. I avtalet ska särskilt anges om det finns möjligheter till överföring av och förfoganderätt över AIF-fondens tillgångar. Avtalet får inte stå i strid mot AIF-fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande och ska innehålla en bestämmelse om att AIF-fondens förvaringsinstitut ska få del av innehållet i avtalet.

Ersättningssystem

23 § En AIF-förvaltare ska ha ett ersättningssystem som främjar en sund och effektiv riskhantering.

Särskilda krav för AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär

förvaltning investeringsportföljer

24 § En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får inte placera en sådan investerares tillgångar i en AIF-fond som förvaltaren direkt eller på någon annans uppdrag förvaltar, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

Tystnadsplikt

25 § Enskildas förhållanden till en AIF-fond, en AIF-förvaltare eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Uppgiftsskyldighet

26 § En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och institutet, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns bestämmelser i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

9 kap. Förvaringsinstitut

Allmänna bestämmelser om förvaringsinstitut

1 § En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar se till att ett förvaringsinstitut utses.

Förvaringsinstitutet ska handla hederligt, rättvist, oberoende och professionellt samt uteslutande i AIF-fondens och investerarnas intresse.

2 § Ett förvaringsinstitut ska hålla verksamhet som förvaringsinstitut åtskild från verksamheter som kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens, AIF-fondens eller investerarnas intressen.

Förvaringsinstitutet ska identifiera, hantera och övervaka eventuella intressekonflikter. Sådana konflikter ska redovisas för fondens investerare.

Skriftligt avtal

3 § AIF-förvaltaren eller AIF-fonden och förvaringsinstitutet ska ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna. I avtalet ska bland annat anges det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet ska kunna utföra sina uppgifter för fondens räkning i enlighet med kraven i denna lag och andra författningar.

EES-baserade AIF-fonders förvaringsinstitut

4 § Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad AIF-fond ska vara

1. ett kreditinstitut som a) har stadgeenligt säte inom EES, och b) har beviljats tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG,

2. ett värdepappersföretag som a) har stadgeenligt säte inom EES, b) omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) , och

c) har beviljats tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet sidotjänster för förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 9 i det direktivet, eller

3. andra institut som står under fortlöpande tillsyn och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i AIF-fondens hemland.

Icke EES-baserade AIF-fonders förvaringsinstitut

5 § Som förvaringsinstitut för icke EES-baserade AIF-fonder kan utses kreditinstitut eller annan enhet av samma slag som anges i 4 § första stycket 1 och 2 utan att villkoren däri är uppfyllda, under förutsättning att förvaringsinstitutet uppfyller kraven i 6 §.

Ett förvaringsinstitut enligt första stycket ska vara etablerat i det tredjeland där AIF-fonden är etablerad eller i hemlandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden.

9 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120, Celex32010L0078).

Särskilda krav på förvaringsinstitut utanför EES

6 § Ett utsett förvaringsinstitut som är etablerat utanför EES ska vid varje tidpunkt

1. omfattas av effektiv reglering, inbegripet minimikapitalkrav, och effektiv tillsyn av verksamheten med samma verkan som unionsrätten, och

2. enligt avtal vara ansvarigt gentemot AIF-fonden eller dess investerare i enlighet med 17–20 §§ samt uttryckligen utfästa sig att uppfylla villkoren i 13–16 §§.

Mellan det land där förvaringsinstitutet är etablerat och de länder inom EES där den icke EES-baserade AIF-fondens aktier eller andelar avses att marknadsföras samt, i förekommande fall, AIF-förvaltarens hemland ska det fortlöpande finnas

1. en skriftlig överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, och

2. en skriftlig överenskommelse mellan ländernas behöriga myndigheter om samarbete och informationsutbyte.

Landet där förvaringsinstitutet är etablerat ska också ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Förvaringsinstitut för vissa typer av slutna AIF-fonder

7 § För en AIF-fond får till förvaringsinstitut utses andra än sådana som anges i 4 och 5 §§, om

1. investerarna saknar rätt till inlösen under fem år från den första investeringen, och

2. fonden enligt sin investeringsstrategi

a) generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring, eller

b) generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

En fysisk eller juridisk person får utses till förvaringsinstitut för sådana AIF-fonder som avses i första stycket om

1. funktionen som förvaringsinstitut utgör en del av den fysiska eller juridiska personens yrkes- eller affärsverksamhet för vilken gäller

registreringsskyldighet enligt lag, andra författningar eller yrkesetiska regler, och

2. det finns finansiella och yrkesmässiga garantier för att relevanta förvaringsinstitutsuppgifter och därmed förenade åtaganden kan utföras på ett effektivt sätt.

Begränsningar på grund av intressekonflikter

8 § En AIF-förvaltare får inte utses som förvaringsinstitut.

Första stycket gäller även för en primärmäklare som verkar som motpart till en AIF-fond för vilken den är primärmäklare, om inte verksamheten som förvaringsinstitut hålls åtskild från tillhandahållandet av tjänster i egenskap av primärmäklare. En sådan mäklare ska dessutom ha rutiner för att kunna identifiera, hantera, övervaka och redovisa intressekonflikter för AIF-fondens investerare.

Förvaringsinstitutets uppgifter

Övervakning av penningflöden

9 § Förvaringsinstitutet har till uppgift att övervaka AIF-fondens penningflöden.

Förvaringsinstitutet ska särskilt se till att betalningar som mottagits från investerare och alla likvida medel i AIF-fonden bokförs på likvidkonton som har öppnats i AIF-fondens namn eller i AIFförvaltarens eller förvaringsinstitutets namn för fondens räkning.

Likvidkonton enligt första stycket ska öppnas hos sådana enheter som avses i artikel 18.1.a–c i kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet . Likvidkonton får även öppnas hos någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader där sådana konton krävs, om enheten är föremål för effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten, som har samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effektivt och i enlighet med principerna i artikel 16 i nämnda direktiv.

10

EUT L 241, 2.9.2006, s. 26 (Celex 32006L0073).

Om likvidkontot har öppnats i förvaringsinstitutets namn för AIF-fondens räkning får medel som tillhör förvaringsinstitutet eller sådana enheter som avses i andra stycket inte finnas på samma konto.

Förvaring av AIF-fondens tillgångar

10 § Förvaringsinstitutet ska

1. depåförvara

a) alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som har öppnats hos förvaringsinstitutet, och

b) alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras till förvaringsinstitutet, samt

2. kontrollera AIF-förvaltarens, för AIF-fondens räkning, eller AIF-fondens äganderätt till övriga tillgångar samt föra och hålla ett uppdaterat register över dem.

Förvaringsinstitutet får inte utan godkännande av AIF-förvaltaren eller AIF-fonden förfoga över de tillgångar som avses i första stycket.

11 § För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 1 ska förvaringsinstitutet se till att alla finansiella instrument registreras på ett separat konto hos institutet i AIF-fondens namn, eller i AIFförvaltarens namn för fondens räkning, och i enlighet med principerna i artikel 16 i kommissionens direktiv 2006/73/EG.

För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 2 ska förvaringsinstitutet lägga uppgifter eller handlingar från AIF-förvaltaren eller AIF-fonden samt andra tillgängliga handlingar till grund för sin bedömning av äganderätten till tillgångarna.

Förvaringsinstitutets övriga uppgifter

12 § Förvaringsinstitutet ska, utöver vad som anges i 9 och 10 §§, verkställa AIF-förvaltarens instruktioner, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller annan författning, fondbestämmelserna eller bolagsordningen, samt se till att

1. försäljning, emission, återköp, inlösen och makulering av andelar eller aktier i AIF-fonden genomförs enligt bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den

X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen,

2. värdet av andelarna eller aktierna i AIF-fonden beräknas enligt denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen,

3. ersättningar för transaktioner som berör en AIF-fonds tillgångar betalas in till fonden utan dröjsmål, och

4. AIF-fondens intäkter används enligt bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen.

Uppdragsavtal

13 § Förvaringsinstitutet får inte uppdra åt annan att utföra andra förvaringsinstitutsfunktioner än förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 §.

Delegering enligt första stycket förutsätter att förvaringsinstitutet

1. kan visa att det finns ett objektivt skäl för delegering av uppgifterna och att avsikten inte är att kringgå kraven i denna lag eller annan författning,

2. har handlat professionellt vid valet av uppdragstagare, och 3. regelbundet övervakar uppdragstagaren och dennes rutiner av-

seende delegerade uppgifter.

Övriga villkor för uppdragsavtal

14 § Förvaringsinstitutet ska, utöver vad som anges i 13 § och, om inget annat följer av 15 §, förvissa sig om att uppdragstagaren

1. har den struktur och den sakkunskap som krävs i förhållande till uppdraget,

2. omfattas av en effektiv reglering, inbegripet minimikapitalkrav, avseende depåförvaringsuppgifter, effektiv tillsyn över verksamheten i den berörda jurisdiktionen och regelbunden extern granskning för att säkerställa att de finansiella instrumenten finns i uppdragstagarens besittning,

3. håller de anförtrodda tillgångarna åtskilda från egna och andras tillgångar så att de alltid går att identifiera,

4. använder AIF-fondens tillgångar endast om AIF-förvaltaren eller AIF-fonden har gett sitt godkännande och efter anmälan till förvaringsinstitutet, samt

5. uppfyller de allmänna skyldigheter och respekterar de förbud som anges i 1, 2, 10 och 11 §§.

Särskilda bestämmelser vid uppdragsavtal avseende depåförvaringsuppgifter utanför EES

15 § Om lagstiftningen i ett land utanför EES kräver att vissa finansiella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns någon sådan enhet som uppfyller kraven i 14 § 2, får förvaringsinstitutet ändå uppdra depåförvaringsfunktioner åt enheten. Detta får dock ske endast i den omfattning som är nödvändig enligt tredjelandets lagstiftning och endast så länge det inte finns lokala enheter som uppfyller dessa krav.

För delegering enligt första stycket krävs dessutom att

1. AIF-fondens investerare dessförinnan har informerats om att delegeringen är nödvändig enligt tredjelandets lagstiftning och om de omständigheter som motiverar delegeringen, och

2. AIF-förvaltaren eller fonden har gett instruktioner till förvaringsinstitutet att delegera depåförvaringen av de finansiella instrumenten till en lokal enhet.

Vidaredelegering

16 § En uppdragstagare får vidaredelegera uppgifter enligt 13 §, om samtliga villkor som uppställs för förvaringsinstitutets delegering är uppfyllda. I sådant fall ska även det som anges i 17–20 §§ gälla i förhållande till dem som har delegerats respektive vidaredelegerats uppgifter.

Ansvar vid förlust av finansiella instrument som depåförvaras

17 § Om förvaringsinstitutet eller dess uppdragstagare har förlorat finansiella instrument som depåförvarats enligt 10 § första stycket 1, ska institutet utan onödigt dröjsmål återlämna finansiella instrument

av identisk typ eller ett belopp motsvarande värdet till AIF-fonden eller dess förvaltare för fondens räkning.

Förvaringsinstitutet är inte ansvarigt enligt första stycket om institutet kan visa att förlusten är orsakad av en yttre händelse utanför institutets rimliga kontroll, och vars konsekvenser var omöjliga att undvika trots vidtagande av alla rimliga ansträngningar. Förvaringsinstitutet är inte heller skadeståndsskyldigt om förutsättningarna enligt 20 eller 21 § är uppfyllda.

Ansvar för övriga skador

18 § Om AIF-fonden eller dess investerare tillfogats annan skada än sådan som avses i 17 § genom att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska institutet ersätta skadan.

19 § Ett uppdrag åt annan att utföra förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 § fråntar inte förvaringsinstitutet dess ansvar enligt denna lag. Detta gäller även om uppdragstagaren har vidaredelegerat uppgiften.

Ansvarsbefrielse

20 § Trots vad som anges i 19 § får förvaringsinstitutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvarats av en uppdragstagare, om förvaringsinstitutet kan visa att

1. samtliga krav för delegering enligt 13 och 14 §§ är uppfyllda, 2. det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och uppdrags-

tagaren som uttryckligen överför ansvaret till uppdragstagaren och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller AIF-fonden, eller institutet för deras räkning, att framställa krav mot uppdragstagaren, och

3. det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och AIF-förvaltaren eller AIF-fonden som uttryckligen tillåter, och fastställer ett objektivt skäl för, ansvarsbefrielse för institutet.

21 § Om förvaringsinstitutet har delegerat depåförvaringsuppgifter enligt 15 § får institutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument, om

1. AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning uttryckligen tillåter en sådan ansvarsbefrielse,

2. AIF-fondens investerare, innan de gjorde sin investering, har blivit korrekt informerade om möjligheten till och förutsättningarna för en sådan ansvarsbefrielse,

3. AIF-förvaltaren eller AIF-fonden har gett instruktioner till förvaringsinstitutet om att delegera depåförvaringen av de finansiella instrumenten till en lokal enhet i tredjelandet,

4. det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIF-förvaltaren eller AIF-fonden som uttryckligen tillåter en sådan befrielse, och

5. det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och uppdragstagaren som uttryckligen överför ansvaret till uppdragstagaren och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller AIF-fonden, eller institutet för deras räkning, att framställa krav mot uppdragstagaren för förlust av finansiella instrument.

Ansvar för förvaringsinstitut för specialfonder

22 § För förvaringsinstitut för specialfonder gäller, i stället för vad som anges i 17–21 §§, att om en fondandelsägare eller en AIF-förvaltare tillfogats skada genom att förvaringsinstitutet överträtt denna lag eller fondbestämmelserna ska institutet ersätta skadan.

Förvaringsinstitutets informationsskyldighet

23 § På begäran av sina behöriga myndigheter ska ett förvaringsinstitut lämna all information som institutet har fått vid utförandet av förvaringsuppgifter och som AIF-fondens och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter kan behöva. Förvaringsinstitutets behöriga myndigheter ska utan dröjsmål lämna den mottagna informationen till fondens och förvaltarens behöriga myndigheter.

10 kap. Informationskrav

Informationsbroschyr

1 § För varje EES-baserad AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om

1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa kan ändras,

2. var mottagar-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en matar-AIF-fond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om AIF-fonden är en fond-i-fond,

3. de tillgångsslag vilka fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång,

4. de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden,

5. AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer,

6. ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel för att täcka eventuella skadeståndsanspråk i enlighet med 7 kap. 5 §,

7. delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner, 8. principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden,

9. hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier,

10. avgifter och andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare,

11. förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden,

12. fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden,

13. hur och när regelbunden information om fonden enligt 8 och 9 §§ lämnas,

14. den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräknade nettotillgångsvärdet eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, samt

15. historisk avkastning.

För en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet.

Faktablad

2 § För AIF-fonder som en AIF-förvaltare marknadsför i Sverige till icke-professionella investerare ska det finnas ett aktuellt faktablad.

Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma AIF-fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Av faktabladet ska AIF-fondens rättsliga ställning framgå.

Om faktablad inte lämnas ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

Tillhandahållande av information om AIF-fonder som marknadsförs

i Sverige till icke-professionella investerare

3 § Informationsbroschyren och faktabladet ska på begäran kostnadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa aktier eller andelar i en AIF-fond som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare. Denne ska, med undantag för de fall som avses i 8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, även utan begäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås.

Om AIF-förvaltaren genom marknadsföring erbjuder allmänheten att köpa aktier eller andelar i en AIF-fond som avses i första stycket, ska det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.

Årsberättelse

4 § En AIF-förvaltare ska inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår tillhandahålla en årsberättelse för varje

1. EES-baserad AIF-fond som förvaltaren förvaltar, och

2. AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES.

Årsberättelsen ska på begäran lämnas till fondens investerare. Årsberättelsen ska göras tillgänglig för Finansinspektionen och, om

fondens hemland inte är Sverige, den behöriga myndigheten i AIFfondens hemland.

En AIF-förvaltare som förvaltar en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra en årsredovisning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG , ska på begäran av AIF-fondens investerare lämna den kompletterande information som anges i 5 §, om den inte redan framgår av årsredovisningen.

5 § Årsberättelsen ska innehålla

1. en balansräkning eller motsvarande, 2. en resultaträkning eller motsvarande, 3. en verksamhetsberättelse,

4. information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas i informationsbroschyren enligt 1 §, och

5. information om ersättningar.

Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med

1. bestämmelserna om redovisning i AIF-fondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad AIF-fond, i det land där fonden är etablerad, samt

2. AIF-fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

6 § Information om ersättningar i enlighet med 5 § första stycket 5 ska innehålla

1. det sammanlagda ersättningsbeloppet till anställda under året fördelat på fasta och rörliga ersättningar med uppgift om antal ersättningsmottagare, samt

2. totalt ersättningsbelopp till verkställande ledning och anställda som väsentligt påverkar AIF-fondens riskprofil.

Om AIF-fonden har betalat ut särskilda vinstandelar till AIFförvaltaren ska information och beloppsuppgifter avseende de särskilda vinstandelarna lämnas.

11

EUT L 390, 31.12.2004 s. 38 (Celex 32004L0109).

7 § AIF-förvaltarens eller AIF-fondens revisorer ska granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen. Granskningen ska utföras av någon med behörighet att utföra revision i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning . Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, ska i sin helhet återges i årsberättelsen.

Revisionen av räkenskaperna i årsberättelsen för en icke EESbaserad AIF-fond får utföras i enlighet med internationella revisionsstandarder som är tillämpliga i det land där fonden är etablerad.

Information om förvaringsinstitutets ansvar

8 § En AIF-förvaltare ska informera investerare innan de investerar i en AIF-fond, om det finns avtal genom vilket förvaringsinstitutet har friskrivit sig från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvaras av tredje part.

En AIF-förvaltare ska utan dröjsmål informera investerare om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

Information om risk och likviditetshantering

9 § En AIF-förvaltare ska för varje EES-baserad AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES regelbundet lämna information till investerarna om

1. andelen illikvida tillgångar i fonden, 2. förändringar i fondens likviditetshantering, och

3. fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som tillämpas.

12

EUT L 157, 9.6.2006, s. 87 (Celex 32006L0043).

Information om finansiell hävstång

10 § En AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade AIF-fonder som använder finansiell hävstång eller som inom EES marknadsför AIF-fonder som använder finansiell hävstång, ska för varje sådan AIF-fond regelbundet lämna information till investerarna om

1. det totala beloppet för den finansiella hävstång som fonden använt,

2. förändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång som förvaltaren får använda för fondens räkning, samt

3. rätt att förfoga över säkerheter eller andra garantier som har lämnats enligt ordningen för finansiell hävstång.

11 kap. Särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter

Kontroll över onoterade företag och emittenter

1 § En AIF-fond har kontroll över ett onoterat företag om AIFfonden innehar mer än 50 procent av rösterna i företaget.

Vid beräkningen av AIF-fondens innehav ska, förutom innehav i fonden, räknas med aktieinnehav

1. i andra AIF-fonder som förvaltas av samma AIF-förvaltare, om det finns en överenskommelse mellan fonderna avseende kontrollen av företaget,

2. i AIF-fonder som förvaltas av andra AIF-förvaltare, om det finns en överenskommelse mellan dem och en eller flera av AIFförvaltarens fonder avseende kontrollen av företaget,

3. i företag som kontrolleras av en AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar, och

4. av andra, fysiska eller juridiska personer, som innehar aktierna i eget namn men som agerar för AIF-fonden eller ett företag som kontrolleras av fonden.

Beräkningen av rösträttsandelen ska ske med utgångspunkt i alla aktier som det onoterade företaget har gett ut, även om rösträtten för vissa aktier inte kan utövas.

2 § En AIF-fond har kontroll över en emittent med säte i Sverige om AIF-fonden innehar tre tiondelar av röstetalet för samtliga aktier.

Vid beräkningen av innehavet ska 1 § andra och tredje styckena tillämpas.

För emittenter med säte i en annan medlemsstat ska definitionen av kontroll i den medlemsstatens lag gälla.

3 § Bestämmelserna i detta kapitel om kontroll över onoterade företag ska inte tillämpas på innehav i företag som är

1. små eller medelstora företag i den mening som avses i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, eller

2. specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller administrera fastigheter.

4 § En AIF-förvaltare ska underrätta Finansinspektionen, om förvärv eller överlåtelser av aktier i ett onoterat företag leder till att andelen rösträtter som innehas av en AIF-fond som förvaltaren förvaltar överskrider eller underskrider tröskelvärdena 10, 20, 30, 50 och 75 procent.

5 § Om förvärv eller överlåtelser i en AIF-fond som förvaltaren förvaltar leder till att fonden ensam eller tillsammans med andra, enligt 1 § andra stycket, fått kontroll över ett onoterat företag, ska förvaltaren underrätta Finansinspektionen, företaget och företagets kända aktieägare.

En sådan underrättelse ska innehålla information om andelen rösträtter som förvaltaren kontrollerar och om hur rösträtterna förvärvades, vilka tidigare aktieägare som varit involverade i transaktionen, vilka fysiska eller juridiska personer som utövat rösträtten samt eventuella överlåtelsekedjor. Underrättelsen ska även ange datum för när kontrollen förvärvades.

6 § I en underrättelse enligt 5 § till företaget ska AIF-förvaltaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana inte finns, de anställda, om förvärvet av kontroll och den information som avses i 5 § andra stycket.

7 § Underrättelser enligt 4 och 5 §§ ska skickas så snart som möjligt, dock senast tio arbetsdagar efter det att något tröskelvärde har passerats eller kontrollen har uppnåtts.

8 § En AIF-förvaltare, vars fonder har förvärvat kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, ska underrätta Finansinspektionen, företaget och företagets kända aktieägare om

1. vilka fonder som har förvärvat kontroll, 2. den policy som tillämpas för att förebygga och hantera intresse-

konflikter, särskilt mellan förvaltaren, fonden och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skyddsmekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan förvaltaren eller fonden och företaget ingås enligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprincipen), och

3. den policy som tillämpas för företagets externa och interna kommunikation, särskilt till de anställda.

En AIF-förvaltare ska också, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, underrätta företaget och kända aktieägare om sina avsikter i fråga om det onoterade företagets framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen, inbegripet väsentliga ändringar i anställningsvillkoren. Förvaltaren ska begära att styrelsen informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda om detta.

En AIF-förvaltare ska, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, informera Finansinspektionen och investerarna i fonden om hur förvärvet har finansierats.

9 § Årsredovisningen i ett onoterat företag som kontrolleras av en AIF-fond, eller AIF-fondens egen årsberättelse, ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den period som omfattas av årsredovisningen. Årsredovisningen ska även innehålla uppgifter om

1. bolagets förväntade framtida utveckling,

2. viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut, och

3. den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG.

AIF-förvaltaren ska begära att styrelsen i det onoterade företaget informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda, om årsredovisningen för det onoterade företaget eller ta in årsredovisningsinformationen för varje onoterat företag i sin egen redovisning.

AIF-förvaltaren ska se till att

1. styrelsen lämnar information enligt första stycket 1 till arbetstagarrepresentanter eller de anställda senast fyra månader efter utgången av företagets räkenskapsår, och

2. information enligt första stycket 2 görs tillgänglig för fondens investerare senast fyra månader efter utgången av företagets räkenskapsår, om informationen finns tillgänglig. I vart fall ska informationen göras tillgänglig samtidigt med företagets årsredovisning.

10 § En AIF-förvaltare, vars fonder får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, får under 24 månader efter förvärvet inte underlätta, stödja, rösta för eller ge instruktioner om följande.

1. Utdelningar till aktieägarna när nettotillgångarna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger eller, till följd av en sådan utdelning skulle understiga, det tecknade kapitalet jämte de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning. Om den icke inbetalade delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräkningen, ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet.

2. Utdelningar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret jämte balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta och med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver.

3. Förvärv av egna aktier som företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget samt innehas av det och aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, och som skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i 1.

För förvärv av egna aktier ska, utöver vad som anges i första stycket 3, gälla punkterna b–h i artikel 20.1 i Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga .

13

EGT L 26, 31.1.1977, s. 1 (Celex 31977L0091), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG av den 16 september 2009 om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG, 78/855/EEG och 82/891/EEG och av direktiv 2005/56/EG vad gäller rapporterings- och dokumentationskrav i samband med fusioner och delningar (EUT L 259, 2.10.2009, s. 14, Celex 32009L0109).

En AIF-förvaltare ska göra sitt yttersta för att förhindra sådana utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen eller förvärv av egna aktier som avses i första och andra styckena.

12 kap. Särskilt om specialfonder

Specialfondens rättsliga ställning

1 § En specialfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet.

Egendom som ingår i en specialfond får inte utmätas. Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt ska inte tillämpas på del-

ägarskap i en specialfond.

Förvaltningen av en specialfond

2 § AIF-förvaltaren företräder andelsägarna i alla frågor som rör en specialfond. AIF-förvaltaren handlar vid förvaltningen av fonden i eget namn och ska därvid ange fondens beteckning.

AIF-förvaltaren får använda tillgångarna i en specialfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.

Vid förvaltningen av en specialfond ska AIF-förvaltaren handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

AIF-förvaltaren ska handla oberoende av förvaringsinstitutet.

3 § En AIF-förvaltare får inte ha hand om egendom som ingår i en specialfond som AIF-förvaltaren förvaltar.

4 § Om en fondandelsägare tillfogats skada genom att AIF-förvaltaren överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, ska AIF-förvaltaren ersätta skadan.

Fondbestämmelser

5 § För varje specialfond ska det finnas fondbestämmelser som upprättas av AIF-förvaltaren. För fondbestämmelserna ska 4 kap. 8– 9 b §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

6 § I fondbestämmelserna ska det anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet ska kretsen anges. Fondbestämmelserna ska även innehålla upplysning om

1. i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för investeringsfonder,

2. vilken risknivå som eftersträvas, och 3. vilket riskmått som används.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

7 § För andelar i en specialfond och inlösen av sådana andelar ska 4 kap. 10–14 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

8 § Fondbestämmelserna för en specialfond får, under förutsättning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. Specialfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare måste vara öppna för inlösen av andelar minst en gång om året.

Information om specialfonder

9 § Informationsbroschyren för en specialfond som ska marknadsföras i Sverige till icke-professionella investerare ska, utöver vad som anges i 11 kap. 1 §, innehålla fondbestämmelserna för fonden. Därutöver ska det på en framträdande plats i informationsbroschyren och allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fonden anges

1. om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder AIF-förvaltaren använder sig av, och

2. att fonden är en specialfond.

10 § För specialfonder som ska marknadsföras i Sverige till ickeprofessionella investerare ska 4 kap. 17 § lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

Årsberättelse och halvårsredogörelse

11 § En AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond som ska marknadsföras i Sverige till icke-professionella investerare ska för sådana fonder tillhandahålla

1. en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom två månader från halvårets utgång, och

2. i stället för vad som anges i 10 kap. 4 § första meningen, en årsberättelse senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår.

Den senaste årsberättelsen och, i förkommande fall, halvårsredogörelse som publicerats därefter ska på begäran kostnadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa andelar i en sådan specialfond som avses i första stycket. AIF-förvaltaren ska i samband med att förvaltaren lämnar den information som avses i 9 § tillfråga andelsägarna om de vill ha årsberättelsen och halvårsredogörelsen.

Information om kostnader

12 § För specialfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare ska 4 kap. 22–23 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

Placeringsbestämmelser

13 § Finansinspektionen ska vid godkännandet av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning.

För förvaltningen av medlen i en specialfond gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder, om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag. Derivatinstrument får dock ha andra underliggande tillgångar än dem som anges i 5 kap. 12 § lagen om investeringsfonder, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera den underliggande tillgången.

14 § Om medel i en specialfond till minst 85 procent av fondens värde ska placeras i andelar i en investeringsfond eller i en specialfond tillämpas 5 a kap. 5 § första stycket och andra stycket 1–6, 6 § första stycket, 8 §, 9 §, 11–16 §§, 18–20 §§, 22–25 §§, 27 § första och andra styckena, 29 §, 30 § 2, 31 §, 33–37 §§, 38 § första stycket 2 och andra stycket, 39 §, 41–46 §§, 49 § första stycket, 50 och 51 §§, 52 § 1, 53 § samt 54 § 1 och 2 lagen (2004:46) om investeringsfonder. Det som anges om en investeringsfond eller en matarfond ska avse specialfonden och det som anges om en mottagarfond ska avse den fond som specialfondens medel placeras i. Hänvisningar till placering enligt 9 § ska avse en specialfonds placering enligt denna paragraf.

15 § En AIF-förvaltare ska för varje specialfond som marknadsförs till icke-professionella investerare beräkna och till Finansinspektionen redovisa fondens risknivå.

Fusion av specialfonder

16 § En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga samman specialfonder. Tillstånd får ges till en fusion mellan en eller flera överlåtande specialfonder och en övertagande investeringsfond.

Bestämmelserna om fusion av investeringsfonder i 8 kap. 1–16 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder gäller på motsvarande sätt för en fusion som avses i första stycket.

Delning av specialfonder

17 § En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en specialfond. Tillstånd till delning ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med investerarnas intressen.

En AIF-förvaltare som har fått tillstånd till en delning ska genast underrätta investerarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information ska också finnas att tillgå hos AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet. En delning får genomföras tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut.

Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond

18 § För upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond ska 9 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

13 kap. Särskilt om prövningen av ägares lämplighet

1 § Bestämmelserna i 2–12 §§ gäller för andra AIF-förvaltare än fondbolag som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till ickeprofessionella investerare.

2 § Om ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller ägarandelar i en AIF-förvaltare skulle medföra att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, krävs tillstånd av Finansinspektionen för förvärvet. Detsamma gäller ett förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 30 eller 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller motsvarande, eller

2. så att AIF-förvaltaren blir dotterbolag. Tillstånd enligt första stycket ska inhämtas före förvärvet. An-

sökan om tillstånd ska göras skriftligen. Om förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren ska få behålla aktierna. Förvärvaren ska då ansöka om tillstånd inom sex månader efter förvärvet.

Finansinspektionen ska inom två arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen skicka en bekräftelse till förvärvaren om att ansökan har tagits emot.

3 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 2 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en AIF-förvaltare och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i AIF-förvaltaren.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om

1. den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen eller ledningen för en AIF-förvaltare eller vara verkställande direktör eller motsvarande i detta företag eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF-förvaltare och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

2. det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att AIF-förvaltarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och

3. det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

4 § Finansinspektionens beslut i en fråga om tillstånd till förvärv som avses i 2 § ska meddelas inom 60 arbetsdagar från det att den bekräftelse som avses i 2 § tredje stycket skickades (bedömningsperioden). Om Finansinspektionen begär kompletterande uppgifter, får bedömningsperioden förlängas.

Finansinspektionen ska anses ha beviljat tillstånd till förvärvet, om inspektionen inte inom bedömningsperioden har meddelat beslut i fråga om ansökan.

Om Finansinspektionen beviljar tillstånd till ett förvärv, får inspektionen besluta en viss tid inom vilken förvärvet ska genomföras. Inspektionen får besluta att förlänga tiden.

5 § Den som har beslutat att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att innehavet därigenom kommer att understiga någon av de i 2 § första stycket angivna gränserna, ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

6 § När en AIF-förvaltare får kännedom om ett förvärv eller en avyttring av aktier eller ägarandelar i företaget som kräver tillstånd enligt 2 § eller underrättelse enligt 5 §, ska bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När en AIF-förvaltare i andra fall får kännedom om att det har nära förbindelser med någon annan, ska förvaltaren snarast anmäla det till Finansinspektionen.

En AIF-förvaltare ska årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar i företaget samt storleken på innehaven.

7 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i en AIF-förvaltare, ska den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.

8 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar vid stämman eller motsvarande inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat om

1. ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att AIF-förvaltarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet,

2. ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. ägaren är ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4. det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 2 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid mot ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman eller motsvarande till den del innehavet står i strid mot beslutet.

9 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 8 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 8 § andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet inte står i strid mot inspektionens beslut.

10 § Aktier eller andelar som omfattas av ett förbud enligt 8 § eller föreläggande enligt 9 § ska inte räknas med när det krävs samtycke av ägare till en viss del av aktierna eller andelarna i AIF-förvaltaren för att ett beslut ska bli giltigt eller en befogenhet ska få utövas. Detta gäller dock inte om en förvaltare har förordnats enligt 11 §.

11 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier eller andelar som enligt 8 § inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren

har sin hemvist. Om ägaren inte har hemvist i Sverige prövas ansökan av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och ska på begäran förskotteras av AIF-förvaltaren. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

12 § Om en AIF-förvaltare har nära förbindelser med någon annan och detta hindrar en effektiv tillsyn av AIF-förvaltaren, får Finansinspektionen förelägga innehavare av aktier eller andelar som medför att förbindelserna är nära att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett föreläggande enligt första stycket inte får företräda aktierna eller andelarna vid stämman eller motsvarande. I så fall ska bestämmelserna i 11 § tillämpas.

14 kap. Tillsyn och myndighetssamarbete

Tillsynen och dess omfattning

1 § Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 eller 5 kap. och förvaringsinstitut som driver verksamhet efter tillstånd av Finansinspektionen eller motsvarande behörig myndighet utomlands.

För svenska AIF-förvaltare och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För AIF-förvaltare och förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar AIF-fonder i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en specialfond förvaltas enligt 5 kap. 2 §, det som anges i fondbestämmelserna.

Information till Finansinspektionen

2 § En AIF-förvaltare ska regelbundet informera Finansinspektionen om

1. de marknader på vilka förvaltaren är medlem eller bedriver aktiv handel,

2. de instrument som förvaltaren huvudsakligen handlar med, och 3. varje AIF-fonds huvudsakliga exponeringar och riskkoncen-

trationer.

AIF-förvaltaren ska för varje EES-baserad AIF-fond som förvaltas och för varje AIF-fond som marknadsförs inom EES informera Finansinspektionen om

1. andelen illikvida tillgångar i fonden, 2. förändringar i fondens likviditetshantering, 3. fondens riskprofil och riskhanteringssystem, 4. de huvudsakliga kategorier av tillgångar som fonden har inve-

steringar i, och

5. resultatet av genomförda stresstester.

3 § På begäran av Finansinspektionen ska en AIF-förvaltare till inspektionen lämna

1. en, vid utgången av varje kvartal, uppdaterad förteckning över de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, och

2. årsberättelser för dels de EES-baserade AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, dels de AIF-fonder som förvaltaren marknadsför inom EES.

AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska i stället för första stycket 2 tillämpa 4 §.

4 § En AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond ska för en sådan fond ge in informationsbroschyr och årsberättelse samt, i förekommande fall, faktablad och halvårsredogörelse till Finansinspektionen så snart de färdigställts.

5 § En AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan AIF-fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om AIF-fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa.

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 9 §, att i Sverige marknadsföra AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång.

6 § Om det behövs för att övervaka risker i det finansiella systemet får Finansinspektionen begära att en AIF-förvaltare lämnar ytterligare information till Finansinspektionen. Finansinspektionen ska i så fall informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Myndighetskontroll av värderingsfunktionen

7 § Om värderingen utförs av en extern värderare ska AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen. Om förutsättningarna enligt 8 kap. 12 § andra stycket inte är uppfyllda får Finansinspektionen ålägga förvaltaren att utse en annan värderare.

Utförs värderingsfunktionen av AIF-förvaltaren internt får Finansinspektionen besluta att förvaltarens värderingar ska kontrolleras av en utomstående värderare eller, om det är lämpligt, en revisor.

8 § AIF-förvaltare ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

AIF-förvaltare och förvaringsinstitut ska, utöver det som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

9 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning nr (EU) XXX/201X av den X X XXX och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att

1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet.

Platsundersökning

10 § Finansinspektionen får, när det är nödvändigt, genomföra en undersökning hos

1. en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige, samt 2. ett förvaringsinstitut.

Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av AIF-förvaltaren.

Samarbete mellan behöriga myndigheter m.m.

11 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden, i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

12 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. Den utländska myndigheten får närvara vid kontroll som utförs av inspektionen.

13 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en tillsynsmyndighet i ett land utanför EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten.

Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

14 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall

som framgår av artiklarna 21.6, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av anmälningar och ansökningar enligt denna lag.

För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska AIF-förvaltare som anges i 1 § betala årliga avgifter.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

15 kap. Ingripanden

Ingripanden mot svenska AIF-förvaltare

1 § Om en AIF-förvaltare har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltarens tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

2 § Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 1 § om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om AIF-förvaltaren gör rättelse eller om något annat organ har vidtagit åtgärder mot förvaltaren som bedöms tillräckliga.

3 § Om någon som ingår i en AIF-förvaltares ledning eller styrelse eller är verkställande direktör eller motsvarande inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 3 § 4 ska Finansinspektionen återkalla förvaltarens tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för förvaltaren att personen inte uppfyller kraven och han eller hon ändå finns kvar i ledningen, styrelsen eller som verkställande direktör efter det att en av inspektionen bestämd tid på högst tre månader har gått ut.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en ledningsperson, styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får ha den ställningen. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess förvaltaren har utsett en ny styrelseledamot, verkställande direktör eller ledningsperson.

Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ersättare för verkställande direktör.

4 § Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

5 § Innan Finansinspektionen återkallar tillståndet för en AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder i ett annat land inom EES, ska inspektionen samråda med den behöriga myndigheten i fondens hemland.

6 § Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder inom EES där en AIF-förvaltare marknadsför andelar i en AIF-fond som förvaltaren förvaltar, när någon åtgärd enligt 1, 3 eller 4 § har vidtagits mot förvaltaren.

7 § Om en behörig myndighet har underrättat Finansinspektionen om att en AIF-förvaltare överträtt föreskrifter som gäller i det landet för förvaltaren, får inspektionen vidta de åtgärder som anges i 1 § mot förvaltaren, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Ingripanden mot AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som inte

överstiger vissa tröskelvärden

8 § Om en AIF-förvaltare som med stöd av bestämmelserna i 2 kap. endast är registrerad, har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltaren avregistreras eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om förvaltaren gör rättelse.

Straffavgift

9 § Om en AIF-förvaltare har fått anmärkning eller varning får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en straffavgift. Detta gäller dock inte om varningen bara omfattar fall som avses i 4 § första stycket 2 eller 4.

Avgiften tillfaller staten.

10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av förvaltarens omsättning under närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under förvaltarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

11 § När straffavgiftens storlek beslutas, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

12 § Om en AIF-förvaltare inte i tid lämnar de upplysningar som förvaltaren är skyldig att lämna får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

13 § En straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar från det att avgiftsbeslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

14 § Finansinspektionens beslut om straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 13 §.

15 § Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 13 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

16 § En straffavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ingripanden mot utländska AIF-förvaltare

17 § Om en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter tillstånd eller underrättelse enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en specialfond som förvaltas enligt 5 kap. 2 §, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att göra rättelse.

Om AIF-förvaltaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas eller att den finansiella stabiliteten hotas, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning, eller förbjuda förvaltaren att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en AIFfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

18 § Om en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av 5 kap. har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, får Finansinspektionen genast förbjuda förvaltaren att bedriva verksamhet i Sverige.

19 § Om Finansinspektionen har skäl att anta att en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU i annat fall än som avses i artikel 12 eller 14, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas eller att den finansiella stabiliteten hotas, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning, eller förbjuda förvaltaren att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en AIF-fond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

20 § Om en utländsk AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 9 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige gäller 1 och 2 §§.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i förvaltarens hemland om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Ingripande mot den som saknar tillstånd m.m.

21 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att upphöra med den.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning.

Vite

22 § Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag får förenas med vite.

16 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionens antagna tekniska standarder, ska ingå i

- en anmälan för registrering samt underrättelse som avses i 2 kap., - en ansökan om tillstånd som avses i 3–6 kap., - en underrättelse som avses i 4 och 6 kap., - en anmälan om väsentlig ändring som avses i 3–6 kap., - ett intyg enligt 6 kap. 4 §, - en verksamhetsplan som avses i 3, 4 och 6 kap., - en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, samt

- vilka handlingar och övrig information som ska lämnas till Finansinspektionen tillsammans med en sådan anmälan för registrering, ansökan om tillstånd, underrättelse eller anmälan om väsentlig ändring och hur dessa handlingar, i tillämpliga fall, ska överlämnas till behöriga myndigheter inom EES och arkiveras samt på vilket språk de ska upprättas.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 4 § andra stycket, 5 kap. 4 § tredje stycket, 5 § andra stycket 2 c och 8 § tredje stycket 2,

2. vilka poster som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, får räknas in i startkapitalet och egna medel enligt 7 kap. 1, 2 och 5 §§,

3. vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, ska ingå i underrättelser enligt 8 kap. 15 och 18 §§ och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 § samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

4. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 23 §,

5. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 §, på vilket språk det ska upprättas och hur det ska tillhandahållas,

6. vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 8 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

7. innehållet i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 11 §,

8. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

9. handläggningen av tillståndsärenden enligt 13 kap. 2–4 §§, 10. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finans-

inspektionen enligt 14 kap. 7 §, samt

11. närmare bestämmelser om avgifter enligt 14 kap. 15 §.

17 kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt 15 kap. 21 § andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, före-

läggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska det anses som att ansökan har avslagits.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 4 § första stycket till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.

Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, ska det anses som att Finansinspektionen fattat ett beslut om att inte överlämna sökandens underrättelse till en behörig myndighet i det avsedda värdlandet.

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2. En förvaltare som vid ikraftträdandet driver verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt denna lag eller som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, ska anpassa sin verksamhet så att den uppfyller uppställda krav samt, såvitt avser förvaltare som är etablerade i Sverige, underrätta Finansinspektionen om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras i här i landet eller i andra länder inom EES och senast den 22 juli 2014 hos inspektionen antingen ansöka om tillstånd eller anmäla sig för registrering.

3. Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 5–7 §§ och 6 kap. 1–5 §§ ska inte tillämpas vid marknadsföring av andelar eller aktier i AIFfonder som omfattas av ett prospekt, under prospektets giltighetstid, under förutsättning att det har utarbetats och offentliggjorts före den 22 juli 2013 och i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt

som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG .

4. En förvaltare som vid ikraftträdandet förvaltar en sådan AIFfond som avses i 9 kap. 7 § första stycket, får fortsätta driva verksamheten utan tillstånd enligt denna lag, om fonden därefter inte gör ytterligare investeringar.

5. En förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond som avses i 9 kap. 7 § första stycket och vars teckningstid har löpt ut före den 21 juli 2011 och som upprättats för en tidsperiod som löper ut senast den 22 juli 2016, får fortsätta verksamheten utan tillstånd enligt denna lag. Förvaltaren ska dock tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 4–7 §§ och, i förekommande fall, 11 kap.

6. För en AIF-fond som inte är en specialfond får, fram till den 22 juli 2017, ett kreditinstitut med säte i ett land inom EES utses till fondens förvaringsinstitut även om fonden inte hör hemma i samma land inom EES där institutet har sitt säte.

14

EUT L 345, 31.12.2003, s. 64–89 (Celex 32003L0071), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), EUT L 331, 15.12.2010, s. 120–161(Celex 32010L0078).

2¶Förslag till lag om ändring i föräldrabalken (1949:381)

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 13 kap. 5 och 19 §§, 14 kap. 5 och 21 §§ samt 16 kap. 10 a § ska ha följande lydelse.

13 kap.

5 §

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyn-

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska skeppshypo-

tekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt

lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett ut-

ländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är

underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över-

ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i

landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser

som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga ford-

utländskt fondföretag som är utländskt fondföretag som är

ring som väsentligen stämmer ring som väsentligen stämmer

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens

samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteck-

ning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda

Lagen omtryckt 1995:974. Senaste lydelse 2011:454.

19 §

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren

1. besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som följer av 2 § ,

2. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

3. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

4. genom meddelande till en 4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om investeringsfonder eller den som investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller av finansiella instrument eller andelar i investeringsfonder, be- andelar i investeringsfonder eller gränsa föräldrars möjlighet att specialfonder, begränsa föräldrars förfoga över rättigheter som regi- möjlighet att förfoga över rättigstreras enligt lagen (1998:1479) heter som registreras enligt lagen om kontoföring av finansiella in- (1998:1479) om kontoföring av strument eller som avses i lagen finansiella instrument eller som om investeringsfonder, och avses i lagen om investerings-

fonder, och

5. genom meddelande till den som ska betala pengar till den omyndige besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

17

Senaste lydelse 2008:910.

14 kap.

5 §

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappers- 3. andelar i en investeringsfond som avses i lagen (2004:46) fond som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i ett om investeringsfonder eller i ett utländskt fondföretag som är utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig regle- underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer ring som väsentligen stämmer överens med den som gäller för överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. investeringsfonder här i landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

21 §

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren

1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

2. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är under-

18

Senaste lydelse 2011:454. 19

Senaste lydelse 2008:910.

kastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

3. genom meddelande till den som ska betala pengar till den enskilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag, och

4. genom meddelande till en 4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om investeringsfonder eller den som investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller av finansiella instrument eller andelar i investeringsfonder, be- andelar i investeringsfonder eller gränsa ställföreträdarens möjlig- i specialfonder, begränsa ställhet att förfoga över rättigheter företrädarens möjlighet att försom registreras enligt lagen foga över rättigheter som regi- (1998:1479) om kontoföring av streras enligt lagen (1998:1479) finansiella instrument eller som om kontoföring av finansiella avses i lagen om investerings- instrument eller som avses i lagen fonder. om investeringsfonder.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

16 kap.

10 a § En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndaren de

uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet.

Första stycket gäller också Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värde- kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, centrala värde- pappersbolag, centrala värdepappersförvarare, kontoförande pappersförvarare, kontoförande institut, fondbolag, förvarings- institut, fondbolag, AIF-förinstitut, företag som driver in- valtare, förvaringsinstitut, före-

20

Senaste lydelse 2008:910.

låningsverksamhet enligt lagen tag som driver inlåningsverk- (2004:299) om inlåningsverk- samhet enligt lagen (2004:299) samhet och utländska företag om inlåningsverksamhet och utsom driver motsvarande verk- ländska företag som driver motsamhet från en filial i Sverige. svarande verksamhet från en filial

i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

3 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen att 1, 2, 4, 11 b och 11 c §§ ska ha följande lydelse.

1§

Kupongskatt ska betalas enligt denna lag till staten för utdelning av annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229) på aktie i svenskt aktiebolag.

I ärenden och mål om kupongskatt gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §,

2. bevissäkring och betalningssäkring i 45 kap., 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§, 69 kap. och 71 kap. 1 §, samt

3. uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap. och 68 kap. 1 och 3 §§.

2§

I denna lag förstås med

AIF-förvaltare: detsamma som anges i 1 kap. 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa inve-

steringsfonder,

avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551),

central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

21

Senaste lydelse 2011:1246. 22

Senaste lydelse 2011:935.

egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt,

fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en investeringsfond i Sverige,

förvaringsinstitut: en bank förvaringsinstitut: ett företag eller ett annat kreditinstitut som som är förvaringsinstitut enligt enligt lagen om investerings- lagen om investeringsfonder eller fonder förvarar tillgångarna i en lagen om förvaltare av alternativa investeringsfond och som sköter investeringsfonder som förvarar in- och utbetalningar avseende tillgångarna i en investeringsfonden, fond eller i en specialfond och

som sköter in- och utbetalningar

avseende fonden,

utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen avsedda dagen för avstämning och för andra aktiebolag liksom i fråga om investeringsfond den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning,

utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Med utdelning avses även

1. återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen,

2. utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktiebolagslagen,

3. utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag,

4. utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget,

5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, och

6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolagslagen som avser

a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller

b) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 2 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp.

4§

Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad om denne är fysisk person, som är begränsat skattskyldig, dödsbo efter sådan person eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket. Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelningsberättigad utländsk juridisk person för sådan del av utdelningen som motsvarar det belopp som ska beskattas hos delägaren enligt 5 kap. 2 a § eller 39 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229).

För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare eller medlem som är begränsat skattskyldig.

Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid beslut om inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt.

Skattskyldighet föreligger inte för person som avses i 3 kap. 17 § 2–4 inkomstskattelagen.

Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främmande stat som är medlem i Europeiska unionen, om den innehar 10 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och uppfyller villkoren i artikel 2 i rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater.

Skattskyldighet föreligger inte heller för utländskt bolag som avses i 2 kap. 5 a § inkomstskattelagen och som motsvarar ett sådant svenskt företag som avses i 24 kap. 13 § 1–4 den lagen, för utdelning på aktie om aktien är en sådan näringsbetingad andel som avses i 24 kap. 14 § första stycket 1 eller 2 samma lag.

Som förutsättning för skattefrihet enligt sjätte stycket gäller att utdelningen skulle ha omfattats av bestämmelserna om skattefrihet i 24 kap. 17–22 §§ eller 25 a kap. 5, 6 och 8 §§ inkomstskattelagen,

23

Senaste lydelse 2012:272. 24

EUT L 345, 29.12.2011, s. 8, (Celex 320110096).

om det utländska bolaget varit ett svenskt företag. I fråga om innehavs tid enligt 24 kap. 20 § samma lag gäller dock att andelen alltid ska ha innehafts minst ett år vid utdelningstillfället.

Skattskyldighet för utdelning föreligger inte heller för handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer om motsvarande utdelning hade varit skattefri enligt femte eller sjätte stycket om delägaren själv hade varit utdelningsberättigad. Vid bedömningen av om utdelningen hade varit skattefri ska aktieinnehavet bestämmas utifrån storleken på delägarens indirekta innehav.

Skattskyldighet föreligger inte Skattskyldighet föreligger inte heller för fondföretag enligt 1 kap. heller för utländska investerings- 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) fonder eller utländska specialom investeringsfonder som hör fonder som hör hemma i en stat hemma i en stat inom Euro- inom Europeiska ekonomiska peiska ekonomiska samarbets- samarbetsområdet eller i en stat området eller i en stat med vilken med vilken Sverige har ingått ett Sverige har ingått ett skatteavtal skatteavtal som innehåller en som innehåller en artikel om in- artikel om informationsutbyte formationsutbyte eller ett avtal eller ett avtal om informationsom informationsutbyte i skatte- utbyte i skatteärenden. ärenden.

11 b§

Vid utdelning på andel i en Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas investeringsfond som förvaltas av ett fondbolag ska bolaget an- av ett fondbolag eller en specialsvara för de uppgifter som den fond som förvaltas av en AIFcentrala värdepappersförvararen förvaltare ska bolaget eller förhar enligt 7 §, 8 § första och valtaren ansvara för de uppgifter andra styckena, 9–11, 20 och som den centrala värdepappers- 22 §§. förvararen har enligt 7 §, 8 § första

och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§. Uppgift enligt 7 § första Uppgift enligt 7 § första

stycket ska lämnas av den som stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen registreringen avser enligt lagen (2004:46) om investerings- (2004:46) om investerings-

25

Senaste lydelse 2011:935.

fonder. Uppgiften ska lämnas på fonder eller lagen (2013:000) om det sätt som föreskrivs i 7 § andra förvaltare av alternativa investestycket i samband med registre- ringsfonder. Uppgiften ska lämnas ringen av andelsinnehavet samt i på det sätt som föreskrivs i 7 § övrigt när fondbolaget eller för- andra stycket i samband med valtaren begär det. Om utdel- registreringen av andelsinnehavet ning på andel i en investerings- samt i övrigt när fondbolaget, fond inte har betalats ut på grund AIF-förvaltaren eller förvaltaren av att andelsägaren inte regi- begär det. Om utdelning på anstrerats, ska skatt inte innehållas del i en investeringsfond eller i före utbetalning av utdelningen. en specialfond inte har betalats

ut på grund av att andelsägaren

inte registrerats, ska skatt inte

innehållas före utbetalning av utdelningen.

Det som sägs om fondbolaget i denna paragraf gäller även värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för fondverksamhet enligt 1 kap. 5 § lagen

om investeringsfonder.

Av 1 kap. 1 § första stycket 14 lagen om investeringsfonder framgår att ett förvaringsinstitut sköter in- och utbetalningar avseende en

investeringsfond.

11 c§

Vid utdelning på andel i en Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas investeringsfond som förvaltas av ett förvaltningsbolag ska för- av ett förvaltningsbolag eller en varingsinstitutet ansvara för de specialfond som förvaltas av en uppgifter som den centrala värde- utländsk AIF-förvaltare ska förpappersförvararen har enligt 7 §, varingsinstitutet ansvara för de 8 § första och andra styckena, uppgifter som den centrala värde- 9–11, 20 och 22 §§. pappersförvararen har enligt 7 §,

8 § första och andra styckena,

9–11, 20 och 22 §§.

26

Senaste lydelse 2011:935.

Uppgift enligt 7 § första Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen registreringen avser enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder. (2004:46) om investeringsfonder Uppgiften ska lämnas på det eller lagen (2013:000) om försätt som föreskrivs i 7 § andra valtare av alternativa investestycket i samband med registre- ringsfonder. Uppgiften ska lämringen av andelsinnehavet samt i nas på det sätt som föreskrivs i övrigt när förvaringsinstitutet 7 § andra stycket i samband med begär det. Om utdelning på an- registreringen av andelsinnehavet del i en investeringsfond inte har samt i övrigt när förvaringsbetalats ut på grund av att andels- institutet begär det. Om utdelägaren inte registrerats, ska skatt ning på andel i en investeringsinte innehållas före utbetalning fond eller i en specialfond inte av utdelningen. har betalats ut på grund av att

andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen. Förvaltningsbolaget ska Förvaltningsbolaget eller den

omedelbart lämna förvarings- utländske AIF-förvaltaren ska institutet upplysning om för- omedelbart lämna förvaringshållande som är av betydelse för institutet upplysning om förfrågan om innehållande av hållande som är av betydelse för kupongskatt. frågan om innehållande av

kupongskatt.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument att 2 kap. 2 § och 4 kap. 16 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

2 §

Bestämmelserna om prospekt i denna lag tillämpas inte, om de överlåtbara värdepapperen utgörs av

2. penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.

4 kap.

16 §

investeringsfonder, om bolaget investeringsfonder eller en special-

Senaste lydelse 2007:535. Senaste lydelse 2011:880.

Första stycket ska också tillämpas på moderföretag till ett sådant förvaltningsbolag som avses i 1 kap 6 § första stycket lagen om investeringsfonder, i fråga om aktier som bolaget förvaltar i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Detsamma gäller aktier som förvaltas av ett motsvarande förvaltningsbolag som inte har säte i en stat inom EES.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

5¶Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:931) om indivi-

duellt pensionssparande att 2 kap. 3, 4 och 11 §§ ska ha följande lydelse.

2 kap.

3 §

medlen för spararens räkning pensionssparmedlen för spararens

utländskt fondföretag som är ses i lagen (2013:000) om förunderkastat lagstiftning eller valtare av alternativa investeannan offentlig reglering som ringsfonder. Pensionssparmedlen

4 §

medlen för spararens räkning pensionssparmedlen för spararens placeras i fondpapper som är räkning placeras i fondpapper

Senaste lydelse 2004:60. Senaste lydelse 2007:539.

ande marknad utanför Euro- svarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbets- peiska ekonomiska samarbetsområdet. området.

3 kap.

11 §

Pensionssparinstitutet skall år- Pensionssparinstitutet ska årligen ge kontoinnehavaren en ligen ge kontoinnehavaren en skriftlig redovisning av förvalt- skriftlig redovisning av förvaltningen av tillgångarna på pen- ningen av tillgångarna på pensionssparkontot. I redovisningen sionssparkontot. I redovisningen skall anges ska anges

1. tillgångarnas ingående och 1. tillgångarnas ingående och utgående värde, utgående värde,

2. tillgångarnas placering, 2. tillgångarnas placering, 3. köp, försäljningar och andra 3. köp, försäljningar och andra

omplaceringar som skett, omplaceringar som skett,

4. belopp som har betalats 4. belopp som har betalats eller utbetalats, eller utbetalats,

5. räntor och utdelningar, och 5. räntor och utdelningar, och

6. skatter och avgifter som 6. skatter och avgifter som dragits från kontot. dragits från kontot.

Om tillgångarna under året Om tillgångarna under året varit placerade i andelar i en så- varit placerade i andelar i en sådan investeringsfond som avses dan investeringsfond som avses i lagen (2004:46) om investe- i lagen (2004:46) om investeringsfonder, skall det i redovis- ringsfonder eller specialfond som ningen dessutom anges hur stort avses i lagen (2013:000) om förbelopp av de totala kostnader valtare av alternativa investesom belastat fonden under det ringsfonder, ska det i redovisnärmast föregående kalenderåret ningen dessutom anges hur stort som hänför sig till andelsinne- belopp av de totala kostnader havet. Det skall framgå hur stor som belastat fonden under det del av beloppet som avser förvalt- närmast föregående kalenderåret ningskostnader, inklusive kost- som hänför sig till andelsinnenader för förvaring av fondtill- havet. Det ska framgå hur stor gångarna. del av beloppet som avser förvalt-

ningskostnader, inklusive kost-

31

Senaste lydelse 2004:60.

nader för förvaring av fondtill-

gångarna. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

6¶Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200) att 3 kap. 9 § ska ha följande lydelse.

3 kap.

9 §

Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansierings-

tjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller

Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariatverksam-

het, inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller

uthyrning av förvaringsutrymmen.

av aktier, andra andelar och av aktier, andra andelar och

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

Senaste lydelse 2004:61.

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:158) om investerarskydd att 1–4, 6, 7, 9, 10, 12, 13, 16, 20–24, 26–30 och 32 §§ ska ha följande lydelse.

1 §

pappersinstitut, ett fondbolag pappersinstitut, ett fondbolag,

Frågor om investerarskyddet handläggs av den myndighet som regeringen bestämmer.

2 §

som anges i 1 kap. 1 § 7 lagen som anges i 1 kap. 1 § 7 lagen

ges i 1 kap. 1 § 13 lagen om ges i 1 kap. 1 § 13 lagen om investeringsfonder, som driver investeringsfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige verksamhet från filial i Sverige

Senaste lydelse 2007:1434. Senaste lydelse 2008:278.

fondbolag eller ett förvaltnings- fondbolag eller ett förvaltningsbolag för utförande av en inve- bolag för utförande av en investeringstjänst eller den för vars steringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs, räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en så- 5. investeringstjänst: en sådan dan tjänst som avses i 2 kap. 1 § tjänst som avses i 2 kap. 1 § och och 2 § första stycket 1 lagen om 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 7 kap. värdepappersmarknaden, 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finan- (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 1 kap. 4 § sieringsrörelse samt 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär port- såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och följförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om investeringsfonder, lagen om investeringsfonder

samt 3 kap. 2 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder såvitt avser diskretionär förvaltning av investerings-

portföljer, 6. finansiella instrument: det- 6. finansiella instrument: det-

samma som anges i 1 kap. 4 § samma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värde- första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, och pappersmarknaden, och

7. garantimyndigheten: den 7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet. om investerarskyddet.

8. AIF-förvaltare: detsamma som anges i 1 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investe-

ringsfonder.

3 §

Investerarskyddet omfattar Investerarskyddet omfattar

1. finansiella instrument som 1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut, ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett ut- en filial i Sverige till ett ut-

35

Senaste lydelse 2004:65.

ländskt värdepappersinstitut, ett ländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en filial till ett fondbolag, en filial till ett förvaltningsbolag förfogar över i förvaltningsbolag, en AIF-församband med att en investe- valtare eller en filial i Sverige till ringstjänst utförs, och en utländsk AIF-förvaltare för-

fogar över i samband med att en investeringstjänst utförs, och 2. medel som ett svenskt 2. medel som ett svenskt

värdepappersinstitut, en filial i värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värde- Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag pappersinstitut, ett fondbolag, eller en filial till ett förvaltnings- en filial till ett förvaltningsbolag har tagit emot med redo- bolag, en AIF-förvaltare eller en visningsskyldighet i samband filial i Sverige till en utländsk med att en investeringstjänst AIF-förvaltare har tagit emot utförs. med redovisningsskyldighet i

samband med att en investeringstjänst utförs. Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen

kan ersättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

4 §

Ett svenskt värdepappers- Ett svenskt värdepappersinstitut och ett fondbolag som institut, ett fondbolag eller en har fått tillstånd att tillhanda- AIF-förvaltare som har fått tillhålla investeringstjänster tillhör stånd att tillhandahålla investeinvesterarskyddet enligt denna ringstjänster tillhör investerarlag. skyddet enligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts svenskt värdepappersinstituts, eller fondbolags filial i ett annat fondbolags eller AIF-förvaltares land inom Europeiska ekono- filial i ett annat land inom Euromiska samarbetsområdet (EES). peiska ekonomiska samarbets-

området (EES).

Garantimyndigheten får på Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värde- ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fond- pappersinstitut, fondbolag eller

36

Senaste lydelse 2007:1434.

bolag besluta om att skyddet en AIF-förvaltare besluta om att enligt denna lag skall omfatta skyddet enligt denna lag skall även tillgångar enligt 3 § som omfatta även tillgångar enligt finns hos en filial till institutet 3 § som finns hos en filial till eller fondbolaget i ett land utan- institutet, fondbolaget eller AIFför EES. förvaltaren i ett land utanför

EES.

6 §

Garantimyndigheten får på Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värde- ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land pappersinstitut från ett land inom EES eller ett förvalt- inom EES, ett förvaltningsbolag ningsbolag besluta att institutets eller en utländsk AIF-förvaltare eller bolagets filial i Sverige skall besluta att institutets, bolagets tillhöra det svenska investerar- eller AIF-förvaltarens filial i skyddet som komplettering till Sverige ska tillhöra det svenska det skydd som gäller för insti- investerarskyddet som komplettutet eller bolaget i hemlandet tering till det skydd som gäller (kompletteringsskydd). för institutet, bolaget eller AIF-

förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd). Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett

land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

7 §

En investerare har rätt till er- En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet sättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltnings- fondbolag, ett förvaltningsbolag bolag som tillhör skyddet för- eller en AIF-förvaltare som tillsätts i konkurs och investeraren hör skyddet försätts i konkurs inte från institutet eller bolaget och investeraren inte från instikan få ut finansiella instrument tutet, bolaget eller AIF-förval-

37

Senaste lydelse 2007:1434. 38

Senaste lydelse 2004:65.

eller medel som avses i 3 §. taren kan få ut finansiella instru-

ment eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial värdepappersinstitut, en filial till till ett förvaltningsbolag tillhör ett förvaltningsbolag eller en investerarskyddet, har investerare filial till en utländsk AIF-försom anlitat filialen även rätt till valtare tillhör investerarskyddet, ersättning om en behörig myn- har investerare som anlitat filialen dighet i institutets eller bolagets även rätt till ersättning om en hemland förklarat att finansiella behörig myndighet i institutets, instrument och medel hos insti- bolagets eller AIF-förvaltarens tutet eller bolaget inte är till- hemland förklarat att finansiella gängliga. Vad som sägs i denna instrument och medel hos instilag om konkursbeslut skall i så- tutet, bolaget eller AIF-fördana fall tillämpas på motsvar- valtaren inte är tillgängliga. Vad ande sätt. som sägs i denna lag om konkurs-

beslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

9 §

Ersättningen, tillsammans Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värde- med eventuell utdelning i värdepappersinstitutets, fondbolagets pappersinstitutets, fondbolagets, eller förvaltningsbolagets kon- förvaltningsbolagets eller AIFkurs, ersättning genom insti- förvaltarens konkurs, ersättning tutets, fondbolagets eller förvalt- genom institutets, fondbolagets, ningsbolagets ansvarsförsäkring förvaltningsbolagets eller AIFoch skadestånd enligt 7 kap. 2 § förvaltarens ansvarsförsäkring och lagen (1998:1479) om konto- skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen föring av finansiella instrument, (1998:1479) om kontoföring av för en förlust som enligt denna finansiella instrument, för en lag är ersättningsgill, får uppgå förlust som enligt denna lag är till sammanlagt högst 250 000 ersättningsgill, får uppgå till samkronor för varje institut eller bo- manlagt högst 250 000 kronor lag. för varje institut eller bolag.

39

Senaste lydelse 2004:65.

10 §

Om en person har anlitat ett Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fond- värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag bolag, ett förvaltningsbolag eller helt eller delvis för någon annans en AIF-förvaltare helt eller delräkning, skall denne ha rätten vis för någon annans räkning, till ersättning. Rätten till ersätt- skall denne ha rätten till ersättning skall i sådant fall prövas ning. Rätten till ersättning skall som om den personen själv har i sådant fall prövas som om den anlitat institutet eller bolaget. personen själv har anlitat insti-

tutet, bolaget eller AIF-förval-

taren.

12 §

Andelsägare i en investe- Andelsägare i en investeringsfond enligt lagen (2004:46) ringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder har inte om investeringsfonder eller en rätt till ersättning för tillgångar specialfond enligt lagen som ingår i fonden. (2013:0000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder har inte rätt till ersättning för tillgångar som ingår i fonden. Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas

av lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

13 §

Ett värdepappersinstitut, ett Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltnings- fondbolag, ett förvaltningsbolag bolag som tillhör investerar- eller en AIF-förvaltare som tillskyddet kan inte få ersättning hör investerarskyddet kan inte från detta. få ersättning från detta.

16 §

Om förvaltaren i ett värde- Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts eller ett fond- pappersinstituts, ett fondbolags bolags konkurs finner att en eller en AIF-förvaltares konkurs

40

Senaste lydelse 2004:65. 41

Senaste lydelse 2004:65. 42

Senaste lydelse 2004:65. 43

Senaste lydelse 2007:1434.

investerare kan ha rätt till er- finner att en investerare kan ha sättning från investerarskyddet, rätt till ersättning från investerarskall förvaltaren genast infor- skyddet, ska förvaltaren genast mera investeraren om detta. För- informera investeraren om detta. valtaren skall också lämna de Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till garantimyndigheten uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en in- att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav. vesterares ersättningskrav.

20 §

Ett värdepappersinstitut, ett Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltnings- fondbolag, ett förvaltningsbolag bolag ska informera sina kunder och en AIF-förvaltare ska inforom mera sina kunder om

1. det skydd som gäller hos 1. det skydd som gäller hos institutet eller bolaget för till- institutet, bolaget eller AIF-förgångar som avses i 3 §, valtaren för tillgångar som avses

i 3 §,

2. den ersättningsnivå som 2. den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och gäller för skyddet, och

3. formerna för utbetalning 3. formerna för utbetalning av ersättning från skyddet. av ersättning från skyddet.

Informationen ska hållas tillgänglig på svenska språket. Om information som anges i första eller andra stycket inte läm-

nas ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

21 §

I fråga om ersättningar som I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerar- har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i inve- skyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappers- sterarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller för- institutet, fondbolaget, förvaltvaltningsbolaget med företrädes- ningsbolaget eller AIF-förvaltaren rätt framför investeraren intill det med företrädesrätt framför inve-

44

Senaste lydelse 2008:502. 45

Senaste lydelse 2004:65.

utgivna beloppet. steraren intill det utgivna be-

loppet.

När ett utländskt skydds- När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning system har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett värdepappersinstitut, ett fondfondbolag försatts i konkurs, bolag eller en svensk AIF-förträder det utländska skydds- valtare försatts i konkurs, träder systemet in i investerarens rätt det utländska skyddssystemet in mot värdepappersinstitutet eller i investerarens rätt mot värdefondbolaget med företrädesrätt pappersinstitutet, fondbolaget framför investeraren intill det eller AIF-förvaltaren med föreutgivna beloppet. trädesrätt framför investeraren

intill det utgivna beloppet.

22 §

Om en investerare har rätt Om en investerare har rätt till ersättning enligt en ansvars- till ersättning enligt en ansvarsförsäkring som har tecknats av försäkring som har tecknats av ett värdepappersinstitut, ett fond- ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag bolag, ett förvaltningsbolag eller och om ersättning har betalats en AIF-förvaltare och om ersättut enligt denna lag för de till- ning har betalats ut enligt denna gångar som försäkringsersätt- lag för de tillgångar som försäkningen avser, träder staten in i ringsersättningen avser, träder investerarens rätt till ersättning staten in i investerarens rätt till enligt ansvarsförsäkringen med ersättning enligt ansvarsförsäkföreträdesrätt framför investe- ringen med företrädesrätt framraren intill det utgivna beloppet. för investeraren intill det utgivna

beloppet.

Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

46

Senaste lydelse 2004:65.

23 §

Garantimyndigheten skall Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut eller om ett värdepappersinstitut, ett ett fondbolag som tillhör inve- fondbolag eller en AIF-förvaltare sterarskyddet inte fullgör sina som tillhör investerarskyddet inte skyldigheter enligt denna lag. fullgör sina skyldigheter enligt

denna lag.

24 §

Om en filial som avses i 6 § Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerar- första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinsti- skyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget tutet, förvaltningsbolaget eller inte fullgör sina skyldigheter AIF-förvaltaren inte fullgör sina enligt denna lag, ska garanti- skyldigheter enligt denna lag, myndigheten underrätta tillsyns- ska garantimyndigheten undermyndigheten i institutets eller rätta tillsynsmyndigheten i instibolagets hemland om detta. Myn- tutets, bolagets eller AIF-fördigheten ska samarbeta med den valtarens hemland om detta. tillsynsmyndigheten i fråga om Myndigheten ska samarbeta med åtgärder som vidtas för att säker- den tillsynsmyndigheten i fråga ställa att institutet eller bolaget om åtgärder som vidtas för att fullgör sina skyldigheter. säkerställa att institutet, bolaget

eller AIF-förvaltaren fullgör sina skyldigheter. Om institutet eller bolaget Om institutet, bolaget eller

ändå inte fullgör sina skyldig- AIF-förvaltaren ändå inte fullheter får garantimyndigheten gör sina skyldigheter får garantiförelägga det att vidta rättelse myndigheten förelägga det att inom viss tid, dock minst ett år. vidta rättelse inom viss tid, dock Institutet eller bolaget ska er- minst ett år. Institutet, bolaget inras om att skyddet inte längre eller AIF-förvaltaren ska erinras ska gälla för filialen, om det inte om att skyddet inte längre ska fullgör sina skyldigheter. Har gälla för filialen, om det inte fullinstitutet eller bolaget inte vid- gör sina skyldigheter. Har institagit rättelse inom föreskriven tutet, bolaget eller AIF-förvaltid får garantimyndigheten be- taren inte vidtagit rättelse inom

47

Senaste lydelse 2007:1434. 48

Senaste lydelse 2007:1434.

sluta att skyddet inte längre ska föreskriven tid får garantigälla för filialen. Ett sådant be- myndigheten besluta att skyddet slut får meddelas endast om till- inte längre ska gälla för filialen. synsmyndigheten i institutets Ett sådant beslut får meddelas eller bolagets hemland har sam- endast om tillsynsmyndigheten i tyckt till beslutet. institutets, bolagets eller AIF-

förvaltarens hemland har sam-

tyckt till beslutet.

26 §

Om ett svenskt värdepap- Om ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags persinstituts, fondbolags eller filial i ett land utanför EES till- AIF-förvaltares filial i ett land hör investerarskyddet enligt 4 § utanför EES tillhör investerartredje stycket och institutet eller skyddet enligt 4 § tredje stycket fondbolaget inte fullgör de skyl- och institutet, fondbolaget eller digheter som enligt denna lag AIF-förvaltaren inte fullgör de gäller för filialen, får garanti- skyldigheter som enligt denna myndigheten förelägga institutet lag gäller för filialen, får garantieller fondbolaget att vidta rättelse myndigheten förelägga institutet, inom viss tid. Har rättelse inte fondbolaget eller AIF-förvalskett inom föreskriven tid får taren att vidta rättelse inom viss myndigheten besluta att skyddet tid. Har rättelse inte skett inom inte längre ska gälla för filialen. föreskriven tid får myndigheten Har myndigheten beslutat att besluta att skyddet inte längre skyddet inte längre ska gälla, ska ska gälla för filialen. Har mynden underrätta Finansinspek- digheten beslutat att skyddet inte tionen och tillsynsmyndigheten längre ska gälla, ska den underi det land där filialen finns om rätta Finansinspektionen och tillbeslutet. synsmyndigheten i det land där

filialen finns om beslutet.

27 §

När garantimyndigheten har När garantimyndigheten har beslutat att investerarskyddet beslutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för till- inte längre ska gälla för tillgångar hos ett värdepappers- gångar hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett institut, ett fondbolag, ett för-

49

Senaste lydelse 2007:1434. 50

Senaste lydelse 2007:1434.

förvaltningsbolag, skall institutet valtningsbolag eller en AIF-föreller bolaget informera berörda valtare ska institutet, bolaget eller investerare om beslutet. AIF-förvaltaren informera be-

rörda investerare om beslutet.

28 §

Ett beslut om att skyddet inte Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värde- längre ska gälla hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag pappersinstitut, ett fondbolag, eller ett förvaltningsbolag inver- ett förvaltningsbolag eller en kar inte på skyddet av de till- AIF-förvaltare inverkar inte på gångar som omfattades av skyddet skyddet av de tillgångar som omnär beslutet meddelades. Mot- fattades av skyddet när beslutet svarande gäller när Finansinspek- meddelades. Motsvarande gäller tionen återkallat ett tillstånd att när Finansinspektionen återkallat driva bankrörelse, finansierings- ett tillstånd att driva bankrörelse eller värdepappersrörelse rörelse, finansieringsrörelse eller eller ett tillstånd för ett fond- värdepappersrörelse eller ett tillbolag att förvalta någon annans stånd för ett fondbolag att förfinansiella instrument. valta någon annans finansiella

instrument eller ett tillstånd för

en AIF-förvaltare till diskretionär förvaltning av investeringsport-

följer.

29 § De värdepappersinstitut, De värdepappersinstitut,

fondbolag och förvaltningsbolag fondbolag, förvaltningsbolag och som tillhör investerarskyddet ska AIF-förvaltare som tillhör invebetala avgifter till garantimyn- sterarskyddet ska betala avgifter digheten. till garantimyndigheten.

Institutens och bolagens sam- Institutens, bolagens och AIFmanlagda avgifter ska motsvara förvaltarnas sammanlagda avgifter vad som är nödvändigt för en ska motsvara vad som är nödlångsiktig finansiering av skyddet vändigt för en långsiktig finanoch för att täcka garantimyndig- siering av skyddet och för att täcka hetens administrationskostnader. garantimyndighetens administra- Vid beräkningen av avgiften ska tionskostnader. Vid beräkningen

51

Senaste lydelse 2006:539. 52

Senaste lydelse 2007:1434.

beaktas hur stor andel skyddade av avgiften ska beaktas hur stor tillgångar som finns hos insti- andel skyddade tillgångar som tutet eller bolaget jämfört med finns hos institutet, bolaget eller samtliga skyddade tillgångar. Av- AIF-förvaltaren jämfört med gift som avser myndighetens ad- samtliga skyddade tillgångar. Avministrationskostnader får emel- gift som avser myndighetens adlertid fördelas lika mellan samt- ministrationskostnader får emelliga institut och bolag som till- lertid fördelas lika mellan samtliga hör investerarskyddet. institut, bolag och AIF-förvaltare

som tillhör investerarskyddet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgiften ska beräknas.

30 §

Om skyddet för ett värde- Om skyddet för ett värdepappersinstitut, ett fondbolag pappersinstitut, ett fondbolag, eller ett förvaltningsbolag börjar ett förvaltningsbolag eller en eller upphör att gälla under ett AIF-förvaltare börjar eller upplöpande kalenderår får garanti- hör att gälla under ett löpande myndigheten ta hänsyn till detta kalenderår får garantimyndignär avgiften för skyddet fast- heten ta hänsyn till detta när avställs. giften för skyddet fastställs.

32 §

Ett värdepappersinstitut, ett Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltnings- fondbolag, ett förvaltningsbolag bolag som omfattas av inve- och en AIF-förvaltare som omsterarskyddet skall lämna de fattas av investerarskyddet ska uppgifter till garantimyndigheten lämna de uppgifter till garantisom myndigheten behöver för att myndigheten som myndigheten fastställa institutets eller bolagets behöver för att fastställa instiavgift och i övrigt för sin verk- tutets, bolagets eller AIF-församhet enligt denna lag. valtarens avgift och i övrigt för

sin verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

53

Senaste lydelse 2007:1434. 54

Senaste lydelse 2007:1434.

8 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen att 2 kap. 3 §, 3 kap. 19 §, 6 kap. 5, 10 a och 13 §§, 15 kap. 1 §, 17 kap. 15 §, 42 kap. 8, 43 och 44 §§, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 18 och 21 §§, samt rubrikerna närmast före 6 kap. 5 och 13 §§, 17 kap. 15 §, 42 kap. 43 § och 44 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

Bestämmelserna om juridiska personer ska inte tillämpas på

- dödsbon,

- svenska handelsbolag, eller

- juridiska personer som förvaltar samfälligheter och som avses i 6 kap. 6 § andra stycket.

Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.

Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för europeiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska associationer anses som eller behandlas som juridiska personer framgår av 6 kap. 8 §.

3 kap.

19§

Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för kapitalvinst på sådana tillgångar och förpliktelser som avses i andra stycket, om han vid något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller under de föregående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Skattskyldigheten gäller oavsett i vilket inkomstslag kapitalvinsten ska tas upp. Skattskyldigheten gäller också

55

Senaste lydelse 2011:1271.

belopp som motsvarar en kapitalvinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet.

Skattskyldigheten enligt första Skattskyldigheten enligt första stycket omfattar delägarrätter stycket omfattar delägarrätter enligt 48 kap. 2 §, andelar i enligt 48 kap. 2 §, andelar i svenska handelsbolag och i ut- svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska landet delägarbeskattade juridiska personer. Skattskyldigheten om- personer. Skattskyldigheten omfattar dock inte fattar dock inte

1. andelar i investeringsfonder, 1. andelar i investeringsfonder eller och i specialfonder, eller

2. delägarrätter som förvaras 2. delägarrätter som förvaras på ett investeringssparkonto, för- på ett investeringssparkonto, förutom tillgångar som avses i utom tillgångar som avses i 42 kap. 38 §. 42 kap. 38 §.

Undantaget från skattskyl- Undantaget från skattskyldighet i andra stycket 2 gäller dighet i andra stycket 2 gäller inte kapitalvinster på andra del- inte kapitalvinster på andra delägarrätter än andelar i investe- ägarrätter än andelar i investeringsfonder som anses ha av- ringsfonder eller i specialfonder yttrats enligt 44 kap. 8 a §. som anses ha avyttrats enligt

44 kap. 8 a §. Vid tillämpningen av denna paragraf gäller att 1. delägarrätter som getts ut av ett utländskt företag eller an-

delar i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person bara omfattas om de förvärvats under tiden som den skattskyldige har varit obegränsat skattskyldig i Sverige, och

2. delägarrätter och andelar som har ersatt delägarrätter eller andelar som avses i 1 ska anses förvärvade vid samma tidpunkt som det ursprungliga förvärvet.

Vad som sägs i fjärde stycket tillämpas inte i fråga om delägarrätter som getts ut av ett utländskt företag eller andelar i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som har ersatt svenska delägarrätter och andelar i svenska handelsbolag.

6 kap.

Svenska investeringsfonder Svenska investeringsfonder och

specialfonder

5§

Svenska investeringsfonder är Svenska investeringsfonder inte skattskyldiga för inkomst och specialfonder är inte skattav tillgångar som ingår i fonden. skyldiga för inkomst av till-

gångar som ingår i fonden.

10 a§

Utländska investeringsfonder Utländska investeringsfonder är begränsat skattskyldiga. och utländska specialfonder är be-

gränsat skattskyldiga.

Utländska investeringsfonder Utländska investeringsfonder

och utländska specialfonder

13§

Utländska investeringsfonder Utländska investeringsfonder är inte skattskyldiga för inkomst och utländska specialfonder är inte av tillgångar som ingår i fonden. skattskyldiga för inkomst av till-

gångar som ingår i fonden.

15 kap.

1§

Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av tillgångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt.

Utöver bestämmelserna i detta Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om kapitel finns bestämmelser om inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49– inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49– 52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43 52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43 och 44 §§ finns även bestäm- och 44 §§ finns även bestämmelser om schablonintäkt vid melser om schablonintäkt vid innehav av andelar i investe- innehav av andelar i investe-

56

Senaste lydelse 2011:1271. 57

Senaste lydelse 2011:1271. 58

Senaste lydelse 2011:1271.

ringsfond. ringsfonder eller i specialfonder.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap.

17 kap.

Fusion, delning eller annan om- Fusion, delning eller annan ombildning av investeringsfonder bildning av investeringsfonder

och specialfonder

15§

Fusion eller delning av inve- Fusion eller delning av investeringsfonder enligt 8 kap. 1, steringsfonder enligt 8 kap. 1, 24 och 25 §§ lagen (2004:46) om 24 och 25 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder ska inte leda investeringsfonder och specialtill att delägarna ska ta upp en fonder enligt 12 kap. 16 och 17 §§ intäkt. Detsamma gäller när en lagen (2013:000) om förvaltare specialfond ombildas till en av alternativa investeringsfonder värdepappersfond. Ersättning i ska inte leda till att delägarna ska pengar ska dock tas upp som in- ta upp en intäkt. Detsamma gäller täkt det beskattningsår fusionen när en specialfond ombildas till eller delningen sker. en investeringsfond. Ersättning i

pengar ska dock tas upp som in-

täkt det beskattningsår fusionen

eller delningen sker.

Efter en fusion eller delning anses som anskaffningsvärde för de nya andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, ska det anskaffningsvärde som gällde för de äldre andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Det som sägs om fusion i första och andra styckena gäller även vid en gränsöverskridande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om investeringsfonder.

Första–tredje styckena gäller även sådana utländska investeringsfonder som har bildats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investe-

59

Senaste lydelse 2011:1271.

ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) , när respektive fond hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om fusionen, den gränsöverskridande fusionen eller delningen har skett i enlighet med lagstiftningen i den berörda staten eller de berörda staterna.

42 kap.

8§

Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.

Första stycket tillämpas också Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade vid förvärv av marknadsnoterade andelar i en investeringsfond som andelar i en investeringsfond eller bara innehåller svenska fordrings- i en specialfond som bara innerätter. håller svenska fordringsrätter.

Schablonintäkt vid innehav av Schablonintäkt vid innehav av anandelar i en investeringsfond. delar i en investeringsfond eller i

en specialfond

43§

Den som vid ingången av ett Den som vid ingången av ett kalenderår har ägt andelar i en kalenderår har ägt andelar i en investeringsfond ska ta upp en investeringsfond eller i en specialschablonintäkt. Intäkten ska be- fond ska ta upp en schablonräknas till 0,4 procent av kapital- intäkt. Intäkten ska beräknas till underlaget enligt 44 §. 0,4 procent av kapitalunderlaget

enligt 44 §.

Första stycket gäller inte an- Första stycket gäller inte andelar i en investeringsfond som delar i en investeringsfond eller i vid kalenderårets ingång förvaras en specialfond som vid kalenderpå ett investeringssparkonto. årets ingång förvaras på ett inve-

steringssparkonto.

60

EUT L 302, 17.11.2009, s. 32, (Celex 32009L0065). 61

Senaste lydelse 2011:1271.

44§

Kapitalunderlaget utgörs av Kapitalunderlaget utgörs av värdet vid ingången av kalender- värdet vid ingången av kalenderåret på de andelar i en investe- året på de andelar i en investeringsfond som vid denna tid- ringsfond eller i en specialfond punkt ägs av den skattskyldige. som vid denna tidpunkt ägs av

den skattskyldige.

Vid beräkningen av kapital- Vid beräkningen av kapitalunderlaget ska andelar i en inve- underlaget ska andelar i en investeringsfond som utgör lagertill- steringsfond eller i en specialfond gångar och som enligt 17 kap. som utgör lagertillgångar och 20 § tas upp till det verkliga vär- som enligt 17 kap. 20 § tas upp till det inte ingå. det verkliga värdet, inte ingå.

44 kap.

Upplösning av investeringsfond Upplösning av en investerings-

fond eller en specialfond

6§

Om en investeringsfond upp- Om en investeringsfond eller löses, anses varje andelsägare ha en specialfond upplöses, anses avyttrat sin andel. varje andelsägare ha avyttrat sin

andel.

48 kap.

2§

Med delägarrätt avses Med delägarrätt avses

- aktie, - aktie,

- rätt på grund av teckning av - rätt på grund av teckning av aktier, aktier,

- teckningsrätt, - teckningsrätt, - fondaktierätt, - fondaktierätt, - andel i en investeringsfond, - andel i en investeringsfond

och i en specialfond, - andel i en ekonomisk för- - andel i en ekonomisk för-

ening, och ening, och

- annan tillgång med liknande - annan tillgång med liknande

62

Senaste lydelse 2011:1271.

konstruktion eller verkningssätt. konstruktion eller verkningssätt.

Bestämmelserna om delägarrätter ska tillämpas också på - vinstandelsbevis och kapitalandelsbevis som avser lån i svenska

kronor,

- konvertibel i svenska kronor, - inlösenrätt och säljrätt som avser aktier, - termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier

eller termin och option som avser aktieindex, och

- annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

7§ Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet ska det genomsnittliga

omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet ska beräknas med hänsyn till inträffade förändringar i innehavet.

Om en andel i en investe- Om en andel i en investeringsfond är förvaltarregistrerad ringsfond eller i en specialfond är enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) förvaltarregistrerad enligt 4 kap. om investeringsfonder, ska vid 12 § lagen (2004:46) om investetillämpning av genomsnitts- ringsfonder eller 12 kap. 7 § lagen metoden enligt första stycket (2013:00) om förvaltare av alterbortses från andra andelar i nativa investeringsfonder, ska vid samma fond som är registrerade tillämpning av genomsnittsi annan förvaltares eller andels- metoden enligt första stycket innehavarens eget namn. bortses från andra andelar i

samma fond som är registrerade i annan förvaltares eller andelsinnehavarens eget namn. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska närings-

betingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter som uppfyller villkoren om innehavstid i 25 a kap. 6 eller 7 § om de avyttras eller hade avyttrats vid den tidpunkt som bedömningen avser, inte anses vara av samma slag och sort som andra näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i det aktuella företaget.

63

Senaste lydelse 2011:1271.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska bortses från delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som förvaras på ett investeringssparkonto. Detta gäller dock inte tillgångar som avses i 42 kap. 38 §.

I 18 c §, 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytterligare undantag från bestämmelsen i första stycket som gäller partiella fissioner, andelsbyten med framskjuten beskattning och uppskovsgrundande andelsbyten.

18 §

Fusion eller delning av inve- Fusion eller delning av investeringsfonder enligt 8 kap. 1, steringsfonder enligt 8 kap. 1, 24 och 25 §§ lagen (2004:46) om 24 och 25 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder ska inte leda investeringsfonder eller specialtill att kapitalvinster tas upp hos fonder enligt 12 kap. 16 och 17 §§ delägarna. Detsamma gäller när lagen (2013:000) om förvaltare en specialfond ombildas till en av alternativa investeringsfonder värdepappersfond. Ersättning i ska inte leda till att kapitalpengar ska dock tas upp som vinster tas upp hos delägarna. kapitalvinst det beskattningsår Detsamma gäller när en specialfusionen eller delningen sker. fond ombildas till en investe-

ringsfond. Ersättning i pengar

ska dock tas upp som kapital-

vinst det beskattningsår fusionen

eller delningen sker.

Efter en fusion eller delning anses som anskaffningsutgift för de nya andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, ska det sammanlagda omkostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Det som sägs om fusion i första och andra styckena gäller även vid en gränsöverskridande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om investeringsfonder.

Första–tredje styckena gäller även sådana utländska investeringsfonder som har bildats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investe-

64

Senaste lydelse 2011:937.

ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) , när respektive fond hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om fusionen, den gränsöverskridande fusionen eller delningen har skett i enlighet med lagstiftningen i den berörda staten eller de berörda staterna.

21§

Kapitalförluster på marknads- Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i investerings- noterade andelar i investeringsfonder som innehåller bara fonder eller i specialfonder som svenska fordringsrätter ska dras innehåller bara svenska fordringsav i sin helhet. rätter ska dras av i sin helhet.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

65

EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

9¶Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) att 5 kap. 2 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

5 kap.

2 §

Sjunde AP-fonden ska ingå samarbetsavtal enligt 64 kap. 19 § 2

socialförsäkringsbalken med Pensionsmyndigheten samt göra de

åtaganden som anges i samma paragraf.

Fondbestämmelserna för de Fondbestämmelserna för de

AP-fonden får inte tillåta att AP-fonden får inte tillåta att

7 §

ska gälla för förvaltningen av ska gälla för förvaltningen av

- 2 kap. 21 § första stycket - 2 kap. 21 § första stycket

Senaste lydelse 2010:1281. Senaste lydelse 2009:1460.

- 4 kap. 2 § om företrädare - 4 kap. 2 § om företrädare för andelsägarna i en investe- för andelsägarna i en investeringsfond m.m., ringsfond m.m.,

- 4 kap. 8 och 9 §§ om upp- - 4 kap. 8 och 9 §§ om upprättande och godkännande av rättande och godkännande av fondbestämmelser, fondbestämmelser,

- 4 kap. 13 § första stycket - 4 kap. 13 § första stycket om inlösen av fondandelar, om inlösen av fondandelar,

- 4 kap. 15–23 §§ om infor- - 4 kap. 15–23 §§ om information om en investeringsfond, mation om en investeringsfond,

- 5 kap. 1, 3–19 och 21–25 §§ - 5 kap. 1, 3–19 och 21–25 §§ om placering av medel i en om placering av medel i en värdepappersfond m.m., samt investeringsfond m.m., samt

- 10 kap. 8 § om skyldighet - 10 kap. 8 § om skyldighet för revisor att anmäla vissa för- för revisor att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen. hållanden till Finansinspektionen.

Vid tillämpningen av de be- Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stämmelser som anges i första stycket ska fonderna anses som stycket ska fonderna anses som värdepappersfonder och Pensions- investeringsfonder och Pensionsmyndigheten som fondandels- myndigheten som fondandelsägare. Det som föreskrivs om ägare. Det som föreskrivs om fondbolag ska avse Sjunde AP- fondbolag ska avse Sjunde APfonden. fonden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom såvitt avser 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en investeringsfond och 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd, meddela föreskrifter om avvikelser från de bestämmelser som anges i första stycket och i ett enskilt fall besluta om undantag från dessa bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

10¶Förslag till lag om ändring i lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter att 3 a § ska ha följande lydelse.

3 a §

5 kap. 1 § första stycket lagen 5 kap. 1 § första stycket lagen

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

Senaste lydelse SFS 2007:560.

11 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om investe-

ringsfonder

dels att 1 kap. 8 och 9 §§, 6 kap. samt 8 kap. 24 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 24 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1, 5, 6 och 6 b–6 d §§, 2 kap. 12, 13, 15, 15 a och 15 c §§, 3 kap. 4 §, 4 kap. 8, 16 och 16 a §§, 5 kap. 1, 2, 4–18, 20, 24 och 25 §§, 5 a kap. 1, 5 och 6 §§, 7 kap. 1, 2 och 24 §§, 8 kap. 1–5, 7–14, 16–18 och 21–24 §§, 10 kap. 1 §, 12 kap. 5 och 15 §§, 13 kap. 1 § samt rubriken till 5 kap. ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

1. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,

2. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,

5. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

69

Senaste lydelse av 1 kap. 8 § 2011:882 1 kap. 9 § 2011:882 6 kap. 3 § 2011:882 6 kap. 4 § 2011:882 8 kap. 24 § 2011:882 70

Senaste lydelse 2011:882 71

Senaste lydelse 2011:882.

6. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,

8. fondföretag: ett utländskt 8. fondföretag: ett utländskt företag företag

a) som i sitt hemland har till- a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda stånd för verksamhet där det syftet är att göra kollektiva inve- enda syftet är att göra kollektiva steringar i sådana tillgångar som investeringar i sådana tillgångar anges i 5 kap. 1 § andra stycket som anges i 5 kap. 1 § andra eller 6 kap. 2 § andra stycket, med stycket, med kapital från allmänkapital från allmänheten eller från heten eller från en särskilt anen särskilt angiven och avgränsad given och avgränsad krets invekrets investerare, sterare,

b) som tillämpar principen om b) som tillämpar principen om riskspridning, och riskspridning, och

c) vars andelar på begäran av c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets till- med medel ur företagets tillgångar, gångar,

9. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 8 a,

10. fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder,

11. företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning,

12. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag,

13. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 14. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som

förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

15. investeringsfond: värdepap-

persfond eller specialfond,

16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

17. matarfond: en värdepap- 17. matarfond: en investepersfond vars medel placeras i ringsfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §, 5 a kap. 6 §,

18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

19. mottagarfond: en värde- 19. mottagarfond: en investepappersfond som ringsfond som

a) har minst en matarfond eller a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina ett matarfondföretag bland sina andelsägare, andelsägare,

b) inte är en matarfond, och b) inte är en matarfond, och c) vars medel inte placeras i c) vars medel inte placeras i

en matarfond eller ett matar- en matarfond eller ett matarfondföretag, fondföretag,

20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

c) inte är ett matarfondföretag, och d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag,

21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,

23. specialfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare

och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt be-

stämmelserna i 6 kap.,

24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

25. värdepappersfond: en fond 25. investeringsfond: en fond vars andelar kan lösas in på be- vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som gäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapital- om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs tillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmel- samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och serna i 5 kap. eller 5 a kap., och

26. överlåtbart värdepapper: a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depå-

bevis för aktier,

b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och

c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.

Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket.

Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 8, 23 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket.

5 §

Tillstånd för fondverksamhet Ett fondbolag får av Finans-

som avser specialfonder får ges av inspektionen ges tillstånd att för- Finansinspektionen även till värde- valta en AIF-fond.

pappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella

72

Senaste lydelse 2011:882.

instrument enligt 2 kap. 1 § 4 lagen (2007:528) om värdepappers-

marknaden.

För sådan fondverksamhet som För sådan verksamhet som avavses i första stycket ska följande ses i första stycket gäller bestäm-

bestämmelser tillämpas: melserna i lagen (2013:000) om

- 2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § förvaltare av alternativa investetredje stycket , 7 § första stycket , ringsfonder i tillämpliga delar. 9 § , samt 17 och 17 b–21 §§ 3),

- 3 kap. ,

- 4 kap.,

- 6 kap.,

- 8 kap. 24 och 25 §§,

- 9 kap. 4),

- 10 kap. 1 § första och andra styckena samt 2 §, och

- 12 kap. 1–4 samt 7–14 §§.

Ett värdepappersbolag eller ett svenskt kreditinstitut får inleda sin fondverksamhet så snart tillstånd

enligt första stycket har getts.

6 §

Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som i sitt hemland har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, får

1. driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har tagit emot en underrättelse som innehåller

a) en plan för den avsedda verksamheten i Sverige med uppgift om filialens organisation och vilka tjänster som ska erbjudas, och

b) uppgift om filialens adress och ansvariga ledning, och

2. driva verksamhet genom att från sitt hemland erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige med början så snart Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har tagit emot en underrättelse som innehåller en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om vilka tjänster som ska erbjudas.

73

Senaste lydelse 2011:882.

Om de tjänster som ska er- Om de tjänster som ska erbjudas enligt första stycket inne- bjudas enligt första stycket innefattar förvaltning av en värde- fattar förvaltning av en investepappersfond, ska verksamhets- ringsfond, ska verksamhetsplanen också innehålla uppgift planen också innehålla uppgift om om

1. förvaltningsbolagets system 1. förvaltningsbolagets system för riskhantering, och för riskhantering, och

2. vilka åtgärder förvaltnings- 2. vilka åtgärder förvaltningsbolaget vidtagit för att uppfylla bolaget vidtagit för att uppfylla kraven i 6 c §. kraven i 6 c §.

Finansinspektionen får besluta att verksamhet får påbörjas tidigare än vad som anges i första stycket 1.

Ett förvaltningsbolag får driva verksamhet i Sverige bara i den utsträckning verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verksamhetstillstånd i hemlandet.

6 b §

Ett förvaltningsbolag som får Ett förvaltningsbolag som får driva verksamhet i Sverige enligt driva verksamhet i Sverige enligt 6 § får av Finansinspektionen ges 6 § får av Finansinspektionen ges tillstånd att förvalta en värde- tillstånd att förvalta en investepappersfond. Tillstånd ges i form ringsfond. Tillstånd ges i form av av godkännande av fondbestäm- godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 §. Till- melserna enligt 4 kap. 9 §. Tillstånd ska ges om stånd ska ges om

1. förvaltningsbolaget i sitt 1. förvaltningsbolaget i sitt hemland har tillstånd att förvalta hemland har tillstånd att förvalta fondföretag av motsvarande slag fondföretag av motsvarande slag som den värdepappersfond som som den investeringsfond som ska förvaltas, ska förvaltas,

2. förvaltningsbolaget till 2. förvaltningsbolaget till Finansinspektionen har lämnat Finansinspektionen har lämnat det avtal med förvaringsinstitutet det avtal med förvaringsinstitutet som avses i 3 kap. 4 § och, i som avses i 3 kap. 4 § och, i förekommande fall, uppgifter om förekommande fall, uppgifter om uppdrag som lämnats till någon uppdrag som lämnats till någon annan att förvalta värdepappers- annan att förvalta investerings-

74

Senaste lydelse 2011:882.

fonden eller sköta därmed fonden eller sköta därmed sammanhängande administration, sammanhängande administration,

3. fondbestämmelserna upp- 3. fondbestämmelserna uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§, fyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§, och och

4. det finns skäl att anta att 4. det finns skäl att anta att bolaget kommer att driva verk- bolaget kommer att driva verksamheten enligt denna lag och samheten enligt denna lag och andra författningar som gäller för andra författningar som gäller för förvaltning av en värdepappers- förvaltning av en investeringsfond. fond.

Uppgifter enligt första Uppgifter enligt första stycket 2 behöver inte lämnas stycket 2 behöver inte lämnas om förvaltningsbolaget redan för- om förvaltningsbolaget redan förvaltar en värdepappersfond och valtar en investeringsfond och tidigare lämnat samma uppgifter tidigare lämnat samma uppgifter till Finansinspektionen. till Finansinspektionen.

Om ett förvaltningsbolag avser att göra ändringar av betydelse beträffande något som avses i första stycket 2 efter det att verksamheten inletts, ska bolaget underrätta Finansinspektionen om detta.

6 c §

Ett förvaltningsbolag som för- Ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond efter valtar en investeringsfond efter tillstånd enligt 6 b § ska vidta tillstånd enligt 6 b § ska vidta nödvändiga åtgärder för att här i nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna landet kunna

- göra utbetalningar till andels- - göra utbetalningar till andelsägarna, ägarna,

- lösa in andelar, - lösa in andelar, - lämna den information som - lämna den information som

bolaget är skyldigt att tillhanda- bolaget är skyldigt att tillhandahålla, och hålla, och

- hantera klagomål. - hantera klagomål.

75

Senaste lydelse 2011:882.

6 d §

För den förvaltning av en För den förvaltning av en värdepappersfond som ett för- investeringsfond som ett förvaltningsbolag utför efter att ha valtningsbolag utför efter att ha fått tillstånd enligt 6 b § gäller fått tillstånd enligt 6 b § gäller 2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3 2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3 och 8–23 §§, 5 kap. 1 och 3– och 8–23 §§, 5 kap. 1 och 3– 25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap. 25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap. Det som anges där om fond- Det som anges där om fondbolag ska i stället gälla förvalt- bolag ska i stället gälla förvaltningsbolaget. ningsbolaget.

Vid sådan förvaltning som Vid sådan förvaltning som avses i första stycket ska det avses i första stycket ska det som anges i 9 kap. 1 § första som anges i 9 kap. 1 § första stycket 1 i stället avse fall när stycket 1 i stället avse fall när förvaltningsbolagets tillstånd åter- förvaltningsbolagets tillstånd återkallats av behörig myndighet i kallats av behörig myndighet i bolagets hemland eller Finans- bolagets hemland eller Finansinspektionen enligt 12 kap. 15 § inspektionen enligt 12 kap. 15 § tredje stycket beslutat att bo- tredje stycket beslutat att bolaget inte längre får förvalta en laget inte längre får förvalta en värdepappersfond. investeringsfond.

2 kap.

12 §

Avser ett fondbolag som för- Avser ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder att in- valtar investeringsfonder att inrätta en filial i ett annat land rätta en filial i ett annat land inom EES, ska bolaget under- inom EES, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan rätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Under- verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla rättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda 1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om verksamheten med uppgift om filialens organisation och vilka filialens organisation och vilka tjänster som ska erbjudas, och tjänster som ska erbjudas, och

2. uppgift om i vilket land 2. uppgift om i vilket land filialen ska inrättas samt om filialen ska inrättas samt om

76

Senaste lydelse 2011:882. 77

Senaste lydelse 2011:882.

filialens adress och ansvariga led- filialens adress och ansvariga ledning. ning.

Om de tjänster som ska erbjudas innefattar förvaltning av ett fondföretag som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i det land där filialen ska inrättas, ska planen också innehålla uppgift om

1. fondbolagets system för riskhantering, och

2. åtgärder som fondbolaget vidtagit för att i fondföretagets hemland kunna

- göra utbetalningar till andelsägarna, - lösa in andelar, - lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhanda-

hålla, samt

- hantera klagomål.

13 § Finner Finansinspektionen i fall som avses i 12 § att det inte finns

skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation, ska inspektionen inom två månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där filialen ska inrättas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Om underrättelsen avser så- Om underrättelsen avser sådana tjänster som anges i 12 § dana tjänster som anges i 12 § andra stycket, ska Finansinspek- andra stycket, ska Finansinspektionen även lämna över ett intyg tionen även lämna över ett intyg om att fondbolaget har tillstånd om att fondbolaget har tillstånd att driva sådan verksamhet som att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. I rådets direktiv 2009/65/EG. I intyget ska omfattningen av fond- intyget ska omfattningen av fondbolagets tillstånd beskrivas och bolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för finns några begränsningar för vilka slag av värdepappersfonder vilka slag av investeringsfonder som bolaget får förvalta. som bolaget får förvalta.

78

Senaste lydelse 2011:882.

Finansinspektionen ska underrätta fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, ska inspektionen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.

15 §

Avser ett fondbolag som för- Avser ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder att er- valtar investeringsfonder att erbjuda och tillhandahålla tjänster bjuda och tillhandahålla tjänster i ett annat land inom EES utan i ett annat land inom EES utan att inrätta filial där, ska bolaget att inrätta filial där, ska bolaget underrätta Finansinspektionen underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda 1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om verksamheten med uppgift om vilka tjänster som ska erbjudas, vilka tjänster som ska erbjudas, och och

2. uppgift om i vilket land 2. uppgift om i vilket land verksamheten ska drivas. verksamheten ska drivas.

Om de tjänster som ska erbjudas innefattar förvaltning av ett fondföretag som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i det land där verksamheten ska drivas, ska planen också innehålla uppgift om

1. fondbolagets system för riskhantering, och 2. åtgärder som fondbolaget vidtagit för att i fondföretagets

hemland kunna

- göra utbetalningar till andelsägarna, - lösa in andelar, - lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhanda-

hålla, och

- hantera klagomål.

79

Senaste lydelse 2011:882.

15 a §

Finansinspektionen ska inom en månad från det att en underrättelse som avses i 15 § togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Om underrättelsen avser så- Om underrättelsen avser sådana tjänster som anges i 15 § dana tjänster som anges i 15 § andra stycket, ska Finansinspek- andra stycket, ska Finansinspektionen även lämna över ett intyg tionen även lämna över ett intyg om att fondbolaget har tillstånd om att fondbolaget har tillstånd att driva sådan verksamhet som att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. I rådets direktiv 2009/65/EG. I intyget ska omfattningen av fond- intyget ska omfattningen av fondbolagets tillstånd beskrivas och bolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för finns några begränsningar för vilka slag av värdepappersfonder vilka slag av investeringsfonder som bolaget får förvalta. som bolaget får förvalta.

15 c §

Avser ett fondbolag som Avser ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder att förvaltar investeringsfonder att marknadsföra andelar i en sådan marknadsföra andelar i en sådan fond i ett annat land inom EES, fond i ett annat land inom EES, ska bolaget underrätta Finans- ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inspektionen innan verksamheten påbörjas. Bestämmelser om vilka påbörjas. Bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar som uppgifter och handlingar som underrättelsen ska innehålla underrättelsen ska innehålla finns i kommissionens förord- finns i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 av den ning (EU) nr 584/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG vad gäller direktiv 2009/65/EG vad gäller den skriftliga anmälans och fond- den skriftliga anmälans och fondföretagsintygets form och inne- företagsintygets form och inne-

80

Senaste lydelse 2011:882. 81

Senaste lydelse 2011:882.

håll, elektronisk kommunikation håll, elektronisk kommunikation mellan behöriga myndigheter i mellan behöriga myndigheter i samband med anmälan, förfar- samband med anmälan, förfaranden för kontroller på plats anden för kontroller på plats och utredningar samt informa- och utredningar samt informationsutbyte mellan behöriga myn- tionsutbyte mellan behöriga myndigheter. digheter.

Finansinspektionen ska inom Finansinspektionen ska inom tio arbetsdagar från det att en tio arbetsdagar från det att en fullständig underrättelse togs fullständig underrättelse togs emot lämna över den till behörig emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verk- myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsam- samheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska in- mans med underrättelsen ska inspektionen även lämna ett intyg spektionen även lämna ett intyg om att värdepappersfonden upp- om att investeringsfonden uppfyller kraven i Europaparla- fyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv mentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Finansinspektionen 2009/65/EG. Finansinspektionen ska meddela fondbolaget när in- ska meddela fondbolaget när inspektionen lämnar över under- spektionen lämnar över underrättelsen. rättelsen.

Fondbolaget ska offentliggöra de handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen.

3 kap.

4 §

Förvaringsinstitutet ska med fondbolaget ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna, exempelvis det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet och bolaget ska kunna uppfylla kraven i denna lag och andra författningar. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artiklarna 30–33, 35 och 37 i kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag.

82

Senaste lydelse 2011:882.

Avtalet får omfatta flera investeringsfonder. I avtalet ska anges vilka investeringsfonder som omfattas.

I ett avtal som ingås mellan ett I ett avtal som ingås mellan ett förvaringsinstitut och ett för- förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag som förvaltar en valtningsbolag som förvaltar en värdepappersfond efter tillstånd investeringsfond efter tillstånd enligt 1 kap. 6 b § ska det före- enligt 1 kap. 6 b § ska det föreskrivas att svensk lag är tillämp- skrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet. lig på avtalet.

4 kap.

8 §

För varje investeringsfond ska det finnas fondbestämmelser som upprättats av fondbolaget.

Fondbestämmelserna ska ange 1. namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet, 2. grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen

av fondmedlen, med särskild upplysning om huruvida medel ska placeras i sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 §,

3. vilka andelsklasser som ska finnas och vilka villkor som är förenade med dem,

4. om utdelning ska ske och, i så fall, grunderna och sättet för utdelning,

5. grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde, inklusive de värderingsprinciper som används vid värderingen av onoterade tillgångar och sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 § andra stycket,

6. grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondandelarna,

7. var och hur försäljning och inlösen av fondandelar ska ske, 8. grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinsti-

tutets ersättning från fonden,

9. fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av andelar,

10. hur pantsättning av fondandelar ska gå till, 11. fondens räkenskapsår,

83

Senaste lydelse 2011:882.

12. när och var försäljnings- och inlösenpriset för fondandelarna samt fondens halvårsredogörelse och årsberättelse ska offentliggöras, samt

13. var ändringar av fondbestämmelserna ska tillkännages.

För fonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 §, ska det dessutom anges de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde avses att placeras i.

För specialfonder ska det anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet ska kretsen anges. Fondbestämmelserna ska även innehålla upplysning om 1. i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för

värdepappersfonder,

2. vilken risknivå som eftersträvas, och

3. vilket riskmått som används.

16 § I informationsbroschyren och i allt övrigt marknadsförings-

material avseende fonden ska följande uppgifter anges på en framträdande plats:

1. fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras i andra tillgångar än överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument eller om fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,

2. om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av, och

3. om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses att placeras i.

84

Senaste lydelse 2011:882.

Om fonden är en specialfond,

ska detta framgå av informationsbroschyren och allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fon-

den.

16 a § För varje investeringsfond ska det finnas ett aktuellt faktablad. Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning

innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Bestämmelser om hur fakta- Bestämmelser om hur faktabladet för en värdepappersfond bladet ska vara utformat och om ska vara utformat och om dess dess innehåll finns i kommisinnehåll finns i kommissionens sionens förordning (EU) nr förordning (EU) nr 583/2010 av 583/2010 av den 1 juli 2010 om den 1 juli 2010 om genom- genomförande av Europaparlaförande av Europaparlamentets mentets och rådets direktiv och rådets direktiv 2009/65/EG 2009/65/EG rörande basfakta rörande basfakta för investerare för investerare och villkor som och villkor som ska uppfyllas ska uppfyllas när faktablad med när faktablad med basfakta för basfakta för investerare eller investerare eller prospekt till- prospekt tillhandahålls på annat handahålls på annat varaktigt varaktigt medium än papper eller medium än papper eller på en på en webbplats. webbplats. Det som anges i för-

ordningen ska i tillämpliga delar gälla också för faktablad för en specialfond. Om fonden är en specialfond ska detta framgå av

faktabladet.

85

Senaste lydelse 2011:882.

5 kap. Förvaltning av värde- 5 kap. Förvaltning av investepappersfonder ringsfonder

1 §

Varje värdepappersfond ska ha Varje investeringsfond ska ha en lämplig fördelning av place- en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den risk- ringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med spridning som är förenad med fondens placeringsinriktning en- fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna. ligt fondbestämmelserna.

Medel i en värdepappersfond Medel i en investeringsfond får, med de begränsningar som får, med de begränsningar som följer av detta kapitel, placeras i följer av detta kapitel, placeras i likvida finansiella tillgångar som likvida finansiella tillgångar som utgörs av överlåtbara värde- utgörs av överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstru- papper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och ment, derivatinstrument och fondandelar samt på konto i fondandelar samt på konto i kreditinstitut. I fonden får det kreditinstitut. I fonden får det också ingå likvida medel som också ingå likvida medel som behövs för förvaltningen av behövs för förvaltningen av fonden. fonden.

Ett fondbolag får använda sig Ett fondbolag får använda sig av tekniker och instrument som av tekniker och instrument som hänför sig till överlåtbara värde- hänför sig till överlåtbara värdepapper och penningmarknads- papper och penningmarknadsinstrument i syfte att effek- instrument i syfte att effektivisera förvaltningen av till- tivisera förvaltningen av tillgångarna i en värdepappersfond. gångarna i en investeringsfond. Om fondbolaget använder sig av Om fondbolaget använder sig av derivatinstrument för att effek- derivatinstrument för att effektivisera förvaltningen, ska de tivisera förvaltningen, ska de bestämmelser i detta kapitel som bestämmelser i detta kapitel som gäller för derivatinstrument gäller för derivatinstrument tillämpas. tillämpas.

86

Senaste lydelse 2008:282.

2 §

Ett fondbolag skall ha ett sys- Ett fondbolag ska ha ett system för riskhantering som gör tem för riskhantering som gör det möjligt för fondbolaget att det möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur i en investeringsfond och hur positionerna påverkar fondens positionerna påverkar fondens riskprofil. riskprofil.

Om fondbolaget investerar i Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, skall avses i 12 § andra stycket, ska bolagets system för riskhante- bolagets system för riskhantering även möjliggöra en exakt ring även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstru- värdet på dessa derivatinstrument. ment.

Fondbolaget skall för varje Fondbolaget ska för varje invärdepappersfond det förvaltar till vesteringsfond som bolaget för- Finansinspektionen regelbundet valtar till Finansinspektionen lämna information om riskhan- regelbundet lämna information teringen. om riskhanteringen.

3 §

Medel i en värdepappersfond Medel i en investeringsfond får placeras i penningmarknads- får placeras i penningmarknadsinstrument som är, eller i över- instrument som är, eller i överlåtbara värdepapper som är eller låtbara värdepapper som är eller inom ett år från emissionen av- inom ett år från emissionen avses bli, ses bli,

1. upptagna till handel på en 1. upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot- reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, svarande marknad utanför EES, eller eller

2. föremål för regelbunden 2. föremål för regelbunden handel vid någon annan mark- handel vid någon annan marknad som är reglerad och öppen nad som är reglerad och öppen

87

Senaste lydelse 2008:882.

för allmänheten. för allmänheten.

En förutsättning för placeringar enligt första stycket är att marknaden finns angiven i fondbestämmelserna eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.

4 §

Medel i en värdepappersfond Medel i en investeringsfond får placeras i andra penning- får placeras i andra penningmarknadsinstrument än dem som marknadsinstrument än dem som anges i 3 § om reglerna för anges i 3 § om reglerna för emissionen eller emittenten av emissionen eller emittenten av instrumenten medför ett särskilt instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och det skydd för investeraren och det är instrument som är instrument som

1. getts ut eller garanteras av 1. getts ut eller garanteras av en stat, av en delstat, av en en stat, av en delstat, av en central, regional eller lokal myn- central, regional eller lokal myndighet i ett land inom EES, av dighet i ett land inom EES, av en centralbank i ett land inom en centralbank i ett land inom EES, av Europeiska central- EES, av Europeiska centralbanken, av Europeiska unionen, banken, av Europeiska unionen, av Europeiska investeringsbanken av Europeiska investeringsbanken eller av en mellanstatlig orga- eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera nisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar, stater inom EES är medlemmar, eller eller

2. getts ut av ett företag vars 2. getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på finansiella instrument omsätts på en marknad som anges i 3 § en marknad som anges i 3 § första stycket, eller första stycket, eller

3. getts ut eller garanteras av 3. getts ut eller garanteras av ett organ som antingen är före- ett organ som antingen är föremål för tillsyn i enlighet med de mål för tillsyn i enlighet med de kriterier som fastställs i gemen- kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen eller som om- skapslagstiftningen eller som omfattas av och följer sådana till- fattas av och följer sådana tillsynsregler som motsvarar dessa synsregler som motsvarar dessa kriterier, eller kriterier, eller

88

Senaste lydelse 2007:562.

4. getts ut av ett bolag som 4. getts ut av ett bolag som tillhör de kategorier som god- tillhör de kategorier som godkänts av Finansinspektionen, känts av Finansinspektionen, förutsatt att investeringar i så- förutsatt att investeringar i sådana instrument omfattas av ett dana instrument omfattas av ett skydd för investerarna som är skydd för investerarna som är likvärdigt med det som följer av likvärdigt med det som följer av punkterna 1–3 och som punkterna 1–3 och som

a) har kapital och reserver a) har kapital och reserver som uppgår till ett belopp som som uppgår till ett belopp som motsvarar minst 10 miljoner euro motsvarar minst 10 miljoner euro och lägger fram och offentliggör och lägger fram och offentliggör redovisning i enlighet med rådets redovisning i enlighet med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, årsbokslut i vissa typer av bolag, senast ändrat genom Europa- senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG, 2006/46/EG,

b) är en enhet, som inom en b) är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett grupp företag som omfattar ett eller flera företag som har gett eller flera företag som har gett ut aktier som är inregistrerade ut aktier som är inregistrerade vid en reglerad marknad, ägnar vid en reglerad marknad, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller sig åt gruppens finansiering, eller

c) är en enhet som ägnar sig c) är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering åt att finansiera värdepapperisering som omfattas av kreditförstärk- som omfattas av kreditförstärkning från en bank. ning från en bank.

5 §

I en värdepappersfond får det I en investeringsfond får det ingå andra överlåtbara värde- ingå andra överlåtbara värdepapper och penningmarknads- papper och penningmarknadsinstrument än de som anges i 3 instrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till 10 pro- och 4 §§, dock högst till 10 procent av fondens värde. cent av fondens värde.

89

Senaste lydelse 2008:282.

Om upptagande till handel eller regelbunden handel enligt 3 § inte har skett inom ett år från emissionen och de förvärvade värdepapperen eller instrumenten inte ryms inom gränsen enligt första stycket, ska de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn ska då tas till fondandelsägarnas intressen.

Om det i en fond ingår överlåtbara värdepapper som ännu inte är, men som inom ett år från emissionen avses bli, upptagna till handel eller föremål för regelbunden handel enligt 3 § eller sådana andra överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i första stycket, ska fondbolaget informera Finansinspektionen om detta, om värdet av dessa överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument överstiger 10 procent av fondens värde.

6 §

I en värdepappersfond får, om I en investeringsfond får, om inte annat följer av andra stycket inte annat följer av andra stycket eller 19–22 §§, överlåtbara värde- eller 19–22 §§, överlåtbara värdepapper och penningmarknads- papper och penningmarknadsinstrument från en och samma instrument från en och samma emittent inte uppgå till mer än emittent inte uppgå till mer än 5 procent av fondens värde. 5 procent av fondens värde.

Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent får dock uppgå till

1. högst 35 procent av fondens värde om de är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,

2. högst 25 procent av fondens värde om de består av skuldförbindelser utgivna enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer eller av motsvarande utländska skuldförbindelser, under förutsättning att det sammanlagda värdet av fondens innehav av sådana skuldförbindelser är högst 80 procent av fondens värde, och

3. högst 10 procent av fondens värde i andra fall än som sägs under 1 eller 2, under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana tillgångar som har högre värde än som sägs i första stycket är högst 40 procent av fondens värde.

90

Senaste lydelse 2008:282.

I en värdepappersfond får det I en investeringsfond får det inte ingå överlåtbara värde- inte ingå överlåtbara värdepapper och penningmarknads- papper och penningmarknadsinstrument som getts ut av instrument som getts ut av emittenter i en och samma före- emittenter i en och samma företagsgrupp till sammanlagt mer tagsgrupp till sammanlagt mer än 20 procent av fondens värde. än 20 procent av fondens värde.

7 §

Bestämmelserna i 6 § gäller Bestämmelserna i 6 § gäller inte för en värdepappersfond vars inte för en investeringsfond vars medel enligt fondbestämmelserna medel enligt fondbestämmelserna skall placeras i aktier eller skuld- ska placeras i aktier eller skuldförbindelser i syfte att efterbilda förbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuld- aktieindex eller index för skuldförbindelser (indexfond), om förbindelser (indexfond), om indexet har godkänts för detta indexet har godkänts för detta ändamål av Finansinspektionen. ändamål av Finansinspektionen. Inspektionen får godkänna ett Inspektionen får godkänna ett index om det index om det

1. har en tillräckligt diversi- 1. har en tillräckligt diversifierad sammansättning, fierad sammansättning,

2. utgör en lämplig referens 2. utgör en lämplig referens för den marknad det hänför sig för den marknad det hänför sig till, och till, och

3. offentliggörs på lämpligt vis. 3. offentliggörs på lämpligt vis. I en indexfond får det, med de begränsningar som följer av 19

och 20 §§, ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av en och samma emittent eller av emittenter i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde. Om det råder exceptionella marknadsförhållanden på den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av Finansinspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde. Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en enda företagsgrupp.

8 §

Bestämmelserna i 6 § gäller Bestämmelserna i 6 § gäller inte för värdepappersfonder där inte för investeringsfonder där medlen, efter tillstånd av Finans- medlen, efter tillstånd av Finans-

inspektionen, får placeras i obli- inspektionen, får placeras i obligationer och andra skuldför- gationer och andra skuldförbindelser som getts ut eller bindelser som getts ut eller garanterats av en stat, av en garanterats av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellan- inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller statligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är med- flera stater inom EES är medlemmar. Skuldförbindelserna lemmar. Skuldförbindelserna måste dock komma från minst måste dock komma från minst sex olika emissioner och de som sex olika emissioner och de som kommer från en och samma kommer från en och samma emission får inte överstiga emission får inte överstiga 30 procent av fondens värde. 30 procent av fondens värde.

Frågan om tillstånd enligt Frågan om tillstånd enligt första stycket prövas i samband första stycket prövas i samband med att Finansinspektionen god- med att Finansinspektionen godkänner fondbestämmelserna. Till- känner fondbestämmelserna. Tillstånd får ges bara om fond- stånd får ges bara om fondandelsägarna kan anses bli till- andelsägarna kan anses bli tillförsäkrade ett skydd som är lik- försäkrade ett skydd som är likvärdigt med det som tillkommer värdigt med det som tillkommer andelsägare i värdepappersfonder andelsägare i investeringsfonder för vilka de gränser som anges i för vilka de gränser som anges i 6,21 och 22 §§ är tillämpliga. 6,21 och 22 §§ är tillämpliga.

9 §

Oavsett det som sägs i 6 § får Oavsett det som sägs i 6 § får sådana överlåtbara värdepapper sådana överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstru- eller penningmarknadsinstrument som är förenade med rätt ment som är förenade med rätt till nyteckning förvärvas till en till nyteckning förvärvas till en värdepappersfond om förvärvet investeringsfond om förvärvet grundas på tidigare innehav. grundas på tidigare innehav.

91

Senaste lydelse 2008:282.

10 §

Medel i en värdepappersfond Medel i en investeringsfond får placeras på konto hos svenska får placeras på konto hos svenska kreditinstitut och utländska kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte inom EES kreditinstitut med säte inom EES samt hos andra utländska kredit- samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av institut om dessa omfattas av tillsynsregler som motsvarar dem tillsynsregler som motsvarar dem som fastställs i gemenskaps- som fastställs i gemenskapslagstiftningen. lagstiftningen.

Kontot får ha en bindningstid om högst tolv månader. Oavsett bindningstiden måste emellertid villkoren för kontot vara sådana att det finns möjlighet att genom uppsägning göra medlen omedelbart tillgängliga för fonden.

11 §

I en värdepappersfond får det, I en investeringsfond får det, med de begränsningar som följer med de begränsningar som följer av 21 och 22 §§, ingå insätt- av 21 och 22 §§, ingå insättningar i ett och samma kredit- ningar i ett och samma kreditinstitut eller i kreditinstitut som institut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma företags- ingår i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av grupp till högst 20 procent av fondens värde. fondens värde.

12 §

Medel i en värdepappersfond Medel i en investeringsfond får placeras i derivatinstrument, får placeras i derivatinstrument, om dessa omsätts på en reglerad om dessa omsätts på en reglerad marknad enligt 3 § och marknad enligt 3 § och

1. underliggande tillgångar ut- 1. underliggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till görs av eller hänför sig till

- någon av de tillgångar som - någon av de tillgångar som medel i en värdepappersfond får medel i en investeringsfond får placeras i enligt 1 § andra placeras i enligt 1 § andra stycket första meningen, stycket första meningen,

- finansiella index, - finansiella index, - räntesatser, - räntesatser,

92

Senaste lydelse 2008:282.

- växelkurser, eller - växelkurser, eller - utländska valutor, och - utländska valutor, och 2. sådana underliggande till- 2. sådana underliggande till-

gångar enligt fondbestämmel- gångar enligt fondbestämmelserna får ingå i fonden. serna får ingå i fonden.

Medel får också placeras i derivatinstrument enligt första stycket som handlas direkt mellan parterna, om

1. motparten omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av företag som godkänts som motparter av Finansinspektionen, och

2. derivatinstrumenten är föremål för en daglig, tillförlitlig och kontrollerbar värdering och de vid varje tidpunkt på fondbolagets begäran kan säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.

13 §

De gränser som anges i 6 § tillämpas, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, på motsvarande sätt i fråga om exponeringar mot emittent som gett ut de överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument som utgör underliggande tillgång i derivatinstrument. Det gäller dock inte i fråga om indexbaserade derivatinstrument.

En värdepappersfonds samman- En investeringsfonds sammanlagda exponeringar som hänför lagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument får inte sig till derivatinstrument får inte överskrida fondens värde. överskrida fondens värde.

Exponeringarna ska beräknas med hänsyn till värdet av underliggande tillgångar, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som finns tillgänglig för att lösa in instrumenten.

Om ett överlåtbart värdepapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar ett derivatinstrument, ska även detta beaktas vid beräkning av exponeringar enligt första och andra styckena.

93

Senaste lydelse 2008:282.

14 §

I en värdepappersfond får, I en investeringsfond får, med med de ytterligare begräns- de ytterligare begränsningar som ningar som kan följa av 21 och kan följa av 21 och 22 §§, expo- 22 §§, exponeringen mot en och neringen mot en och samma samma motpart vid transak- motpart vid transaktioner med tioner med sådana derivatinstru- sådana derivatinstrument som ment som avses i 12 § andra avses i 12 § andra stycket uppgå stycket uppgå till högst 10 pro- till högst 10 procent av fondens cent av fondens värde, när mot- värde, när motparten är ett såparten är ett sådant kreditinsti- dant kreditinstitut som anges i tut som anges i 10 §. I andra fall 10 §. I andra fall får exponefår exponeringen uppgå till högst ringen uppgå till högst 5 pro- 5 procent av fondens värde. cent av fondens värde.

15 §

Medel i en värdepappersfond Medel i en investeringsfond får placeras i andelar i får placeras i andelar i

1. andra värdepappersfonder, 1. andra investeringsfonder,

2. fondföretag som uppfyller 2. fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och förutsättningarna i 1 kap. 7 § och

3. specialfonder och fondföre- 3. specialfonder enligt lagen tag som uppfyller förutsättning- (2013:000) om förvaltare av alterarna i 1 kap. 9 §, såvida fonderna nativa investeringsfonder och motoch fondföretagen svarande utländska AIF-fonder,

såvida fonderna

a) gör kollektiva investeringar a) gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i i sådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från detta kapitel med kapital från allmänheten, allmänheten,

b) tillämpar principen om b) tillämpar principen om riskspridning, riskspridning,

c) är öppna för utträde och c) är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andels- är likvärdigt det som ges andelsägare i en värdepappersfond, och ägare i en investeringsfond, och

d) för varje räkenskapsår läm- d) för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårs- nar årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller så- redogörelse som innehåller sådan information som är nöd- dan information som är nödvändig för att man skall kunna vändig för att man ska kunna

bedöma tillgångarna, ansvars- bedöma tillgångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser frågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella som inträffat under den aktuella rapporteringsperioden. rapporteringsperioden.

Medel i en värdepappersfond Medel i en investeringsfond får placeras i andra fonder eller får placeras i andra fonder eller fondföretag enligt första stycket fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fond- bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsord- bestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 pro- ning, får placera högst 10 procent av sina medel i andelar i cent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag. andra fonder eller fondföretag.

16 §

I en värdepappersfond får det, I en investeringsfond får det, med de begränsningar som följer med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 pro- fondföretag med högst 20 procent av värdepappersfondens värde. cent av investeringsfondens värde.

Placeringar i sådana andelar Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 som avses i 15 § första stycket 3 får sammanlagt uppgå till högst får sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappers- 30 procent av en investeringsfonds värde. fonds värde.

17 §

Medel i en värdepappersfond Medel i en investeringsfond får placeras i andelar i en annan får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även fond eller i ett fondföretag även om värdepappersfonden däri- om investeringsfonden därigenom kommer att överskrida genom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§. 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

18 §

Om en betydande del av Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond medlen i en investeringsfond placeras i fondandelar enligt 15 §, placeras i fondandelar enligt 15 §, skall informationsbroschyren och ska informationsbroschyren och faktabladet rörande värdepap- faktabladet rörande investerings-

persfonden samt årsberättelsen fonden samt årsberättelsen för för fonden innehålla uppgifter fonden innehålla uppgifter både både om den högsta avgift som om den högsta avgift som får tas får tas ut för förvaltningen av ut för förvaltningen av fonden fonden och om den högsta avgift och om den högsta avgift som som får tas ut för förvaltningen får tas ut för förvaltningen av de av de fonder eller fondföretag i fonder eller fondföretag i vars vars fondandelar medlen placeras. fondandelar medlen placeras.

Om medel i en värdepappers- Om medel i en investeringsfond placeras i andelar i en fond fond placeras i andelar i en fond eller fondföretag som i sin tur eller fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom upp- förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma fondbolag som drag, av samma fondbolag som värdepappersfonden eller av en investeringsfonden eller av en fondförvaltare som direkt eller fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller indirekt har samma ledning eller ägare som värdepappersfondens ägare som investeringsfondens fondbolag, får fondbolaget inte fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fond- eller det fondföretag som fondmedlen har placerats i. medlen har placerats i.

20 §

Ett fondbolag får inte till en Ett fondbolag får inte till en värdepappersfond förvärva aktier investeringsfond förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att ut- möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över öva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag. ledningen av ett företag.

Om ett fondbolag förvaltar Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder, fond- flera investeringsfonder, fondföretag eller specialfonder, gäller företag eller AIF-fonder, gäller bestämmelsen i första stycket bestämmelsen i första stycket det sammanlagda aktieinnehavet det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna och fondföretagen. i fonderna och fondföretagen.

94

Senaste lydelse 2011:882.

24 §

Finansinspektionen får för Finansinspektionen får för en värdepappersfond tillåta av- en investeringsfond tillåta avvikelser från de villkor som vikelser från de villkor som anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § och från fondbestämmel- 22 § och från fondbestämmelserna under sex månader från serna under sex månader från det att verksamheten påbörjades, det att verksamheten påbörjades, ändrade fondbestämmelser bör- ändrade fondbestämmelser började tillämpas eller en fusion jade tillämpas eller en fusion genomfördes. genomfördes.

25 §

Om värdet av tillgångar i en Om värdet av tillgångar i en värdepappersfond kommer att investeringsfond kommer att överöverskrida någon av gränserna i skrida någon av gränserna i detta detta kapitel skall rättelse vidtas så kapitel ska rättelse vidtas så snart snart det lämpligen kan ske. det lämpligen kan ske. Skälig Skälig hänsyn skall då tas till hänsyn ska då tas till fondandelsfondandelsägarnas intressen. ägarnas intressen.

5 a kap.

1 §

Bestämmelserna i 5 kap. 1 andra stycket, 3–12 och 15–22 §§ gäller inte för en matarfond. I stället ska bestämmelserna i denna paragraf tillämpas.

Medel i en matarfond får pla- Medel i en matarfond får placeras i andelar i ceras i andelar i

- en värdepappersfond som inte - en investeringsfond som inte är en matarfond och vars medel är en matarfond och vars medel inte placeras i en matarfond eller inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, eller ett matarfondföretag, eller

- ett fondföretag som har så- - ett fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europa- dant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG och som inte är ett 2009/65/EG och som inte är ett matarfondföretag och vars medel matarfondföretag och vars medel inte placeras i en matarfond eller inte placeras i en matarfond eller

95

Senaste lydelse 2011:882. 96

Senaste lydelse 2011:882.

ett matarfondföretag. ett matarfondföretag.

Placeringen ska uppgå till minst 85 procent av matarfondens värde.

5 §

Avser ett fondbolag att pla- Avser ett fondbolag att placera en värdepappersfonds medel cera en investeringsfonds medel enligt 1 § ska bolaget ansöka om enligt 1 § ska bolaget ansöka om Finansinspektionens tillstånd till Finansinspektionens tillstånd till detta. detta.

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan: 1. nya eller ändrade fondbestämmelser för fonden, 2. den avsedda mottagarfondens fondbestämmelser, 3. fondernas informationsbroschyrer och faktablad, 4. det avtal eller de rutiner som avses i 9 och 11 §§, 5. det avtal mellan förvaringsinstituten som avses i 16 §, 6. det avtal mellan revisorerna som avses i 20 §, 7. i förekommande fall, den underrättelse som ska lämnas till

andelsägarna enligt 7 §, och

8. om fondmedlen ska placeras i ett fondföretag, intyg från behörig myndighet i företagets hemland om att det uppfyller kraven i 1 § andra stycket.

6 §

Tillstånd att placera medel enligt 1 § ges av Finansinspektionen i form av godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 § första stycket. Tillstånd ska ges om kraven i detta kapitel är uppfyllda och fondbestämmelserna i övrigt uppfyller kraven i 4 kap. 8 § och 9 § andra eller tredje stycket.

Om ansökan avser en änd- Om ansökan avser en ändring av fondbestämmelserna som ring av fondbestämmelserna som innebär att placering ska ske i en innebär att placering ska ske i en annan mottagarfond eller att en annan mottagarfond eller att en värdepappersfonds placerings- investeringsfonds placeringsinriktning ändras till sådan som inriktning ändras till sådan som avses i 1 §, ska Finansinspek- avses i 1 §, ska Finansinspektionen underrätta fondbolaget tionen underrätta fondbolaget om sitt beslut inom 15 arbets- om sitt beslut inom 15 arbets-

97

Senaste lydelse 2011:882. 98

Senaste lydelse 2011:882.

dagar från det att en fullständig dagar från det att en fullständig ansökan lämnats in. Om an- ansökan lämnats in. Om ansökan avser fondbestämmelser sökan avser fondbestämmelser för en ny fond eller fond- för en ny fond eller fondbestämmelser som ändras på bestämmelser som ändras på annat sätt än som en följd av den annat sätt än som en följd av den nya placeringsinriktningen ska nya placeringsinriktningen ska Finansinspektionen underrätta Finansinspektionen underrätta fondbolaget om sitt beslut inom fondbolaget om sitt beslut inom den frist som anges i 4 kap. 9 § den frist som anges i 4 kap. 9 § fjärde stycket. fjärde stycket.

7 kap.

1 §

Ett fondbolag som enligt Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd för port- 1 kap. 4 § har tillstånd för portföljförvaltning avseende finan- följförvaltning avseende finansiella instrument får, efter till- siella instrument får, efter tillstånd av inspektionen, som ett stånd av inspektionen, som ett led i verksamheten led i verksamheten

1. ta emot fondandelar för för- 1. ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fond- varing, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investe- andelar som ingår i en investeringsfond som förvaltas av fond- ringsfond eller en AIF-fond som bolaget, förvaltas av fondbolaget,

2. ta emot medel med redo- 2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, och lämna visningsskyldighet, och lämna investeringsråd avseende sådana investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som avses finansiella instrument som avses i 5 kap. i 5 kap.

Medel som tas emot med Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt redovisningsskyldighet enligt första stycket 2 skall omedelbart första stycket 2 ska omedelbart avskiljas från bolagets egna till- avskiljas från bolagets egna tillgångar. gångar.

99

Senaste lydelse 2007:562.

2 §

Ett fondbolag får inte placera Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i an- en investerares tillgångar i andelar i en investeringsfond eller delar i en investeringsfond, en ett fondföretag som fondbolaget AIF-fond eller ett fondföretag förvaltar, direkt eller på uppdrag som fondbolaget förvaltar, direkt av någon annan fondförvaltare, eller på uppdrag av någon annan om inte investeraren har god- fondförvaltare, om inte investekänt detta på förhand. raren har godkänt detta på för-

hand.

8 kap.

1 §

Två eller flera värdepappers- Två eller flera investeringsfonder får läggas samman genom fonder får läggas samman genom att samtliga tillgångar och skulder att samtliga tillgångar och skulder i en eller flera av fonderna över- i en eller flera av fonderna överförs till en annan fond mot förs till en annan fond mot vederlag till andelsägarna i den vederlag till andelsägarna i den eller de överlåtande fonderna eller de överlåtande fonderna (fusion). Vid fusionen upplöses (fusion). Vid fusionen upplöses den eller de överlåtande fonderna. den eller de överlåtande fonderna.

Fusion kan ske Fusion kan ske

1. mellan den övertagande 1. mellan den övertagande värdepappersfonden på ena sidan investeringsfonden på ena sidan och en eller flera överlåtande och en eller flera överlåtande värdepappersfonder på den andra investeringsfonder på den andra (absorption), eller (absorption), eller

2. mellan två eller flera över- 2. mellan två eller flera överlåtande värdepappersfonder genom låtande investeringsfonder genom att de bildar en ny övertagande att de bildar en ny övertagande värdepappersfond (kombination). investeringsfond (kombination).

2 §

Vederlaget till andelsägarna i Vederlaget till andelsägarna i den eller de överlåtande värde- den eller de överlåtande investepappersfonderna (fusionsveder- ringsfonderna (fusionsvederlaget) laget) ska bestå av andelar i den ska bestå av andelar i den över-

100

Senaste lydelse 2011:882. 101

Senaste lydelse 2011:882.

övertagande värdepappersfonden. tagande investeringsfonden. Om Om det behövs för att genom- det behövs för att genomföra föra fusionen, får fusionsveder- fusionen, får fusionsvederlaget laget även bestå av pengar. Den även bestå av pengar. Den delen delen av vederlaget får dock av vederlaget får dock uppgå till uppgå till högst tio procent av högst tio procent av värdet av värdet av andelsägarnas andelar i andelsägarnas andelar i den överden överlåtande fonden. låtande fonden.

3 §

Det eller de fondbolag som Det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder förvaltar de investeringsfonder som ska ingå i fusionen ska upp- som ska ingå i fusionen ska upprätta en fusionsplan som är rätta en fusionsplan som är gemensam för fonderna. gemensam för fonderna.

Fusionsplanen ska innehålla uppgifter om 1. vilka fonder som ska ingå i fusionen och vilket slag av fusion

enligt 1 § andra stycket som avses,

2. bakgrunden till och syftet med fusionen, 3. fusionens sannolika konsekvenser för fondandelsägarna, 4. vilka metoder som ska användas för värdering av tillgångar och

skulder vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §,

5. vilken metod som ska användas för beräkning av det utbytesförhållande som avses i 4 §,

6. den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen, och 7. tillämpliga regler för överföring av tillgångar och utbyte av fond-

andelar.

Vid kombination ska fusions- Vid kombination ska fusionsplanen även innehålla den över- planen även innehålla den övertagande värdepappersfondens tagande investeringsfondens fondbestämmelser. fondbestämmelser.

4 §

Det eller de fondbolag som Det eller de fondbolag som avses i 3 § ska fastställa tid- avses i 3 § ska fastställa tidpunkten för beräkning av ut- punkten för beräkning av utbytesförhållandet mellan andelar bytesförhållandet mellan andelar

102

Senaste lydelse 2011:882. 103

Senaste lydelse 2011:882.

i den överlåtande och den över- i den överlåtande och den övertagande värdepappersfonden samt, tagande investeringsfonden samt, i förekommande fall, kontant i förekommande fall, kontant ersättning. Tidpunkten ska fast- ersättning. Tidpunkten ska fastställas till en dag som infaller ställas till en dag som infaller före före den dag då fusionen genom- den dag då fusionen genomförs. förs.

5 §

Varje förvaringsinstitut för Varje förvaringsinstitut för de värdepappersfonder som ska de investeringsfonder som ska ingå i fusionen ska i ett ut- ingå i fusionen ska i ett utlåtande för var och en av de låtande för var och en av de fonder vars tillgångar institutet fonder vars tillgångar institutet förvarar bekräfta att uppgifterna förvarar bekräfta att uppgifterna i fusionsplanen enligt 3 § andra i fusionsplanen enligt 3 § andra stycket 1, 6 och 7 är förenliga stycket 1, 6 och 7 är förenliga med bestämmelserna i denna lag med bestämmelserna i denna lag och fondernas fondbestämmelser. och fondernas fondbestämmelser.

7 §

Det eller de fondbolag som Det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder förvaltar de investeringsfonder som ska ingå i fusionen ska på som ska ingå i fusionen ska på begäran lämna revisorns ytt- begäran lämna revisorns yttrande enligt 6 § kostnadsfritt till rande enligt 6 § kostnadsfritt till andelsägarna i de överlåtande andelsägarna i de överlåtande och övertagande värdepappers- och övertagande investeringsfonderna. fonderna.

8 §

När tillstånd till fusionen har När tillstånd till fusionen har getts ska de fondbolag som för- getts ska de fondbolag som förvaltar värdepappersfonderna som valtar investeringsfonderna som ingår i fusionen tillhandahålla ingår i fusionen tillhandahålla lämplig och rättvisande infor- lämplig och rättvisande information om fusionen till andels- mation om fusionen till andels-

104

Senaste lydelse 2011:882. 105

Senaste lydelse 2011:882. 106

Senaste lydelse 2011:882.

ägarna i fonderna. ägarna i fonderna.

Av informationen ska det framgå 1. bakgrunden till och syftet med fusionen, 2. de konsekvenser fusionen kan få för andelsägarna, 3. vilka rättigheter andelsägarna har i samband med fusionen en-

ligt 11 §, och

4. uppgifter om förfarandet och den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen.

Tillsammans med informa- Tillsammans med informationen till andelsägarna i en över- tionen till andelsägarna i en överlåtande värdepappersfond ska den låtande investeringsfond ska den övertagande värdepappersfondens övertagande investeringsfondens faktablad lämnas. Om fakta- faktablad lämnas. Om faktabladet ändrats i samband med bladet ändrats i samband med fusionen ska det också lämnas fusionen ska det också lämnas till andelsägarna i den över- till andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden. tagande investeringsfonden.

Informationen enligt första– Informationen enligt första– tredje styckena ska även till- tredje styckena ska även tillhandahållas den som innan handahållas den som innan fusionen genomförs tecknar an- fusionen genomförs tecknar andelar i någon av värdepappers- delar i någon av investeringsfonderna samt den som begär fonderna samt den som begär sådan information som avses i sådan information som avses i 4 kap. 20 § första stycket. 4 kap. 20 § första stycket.

9 §

Det fondbolag som förvaltar Det fondbolag som förvaltar en överlåtande värdepappersfond en överlåtande investeringsfond ska ansöka om tillstånd till ska ansöka om tillstånd till fusion hos Finansinspektionen. fusion hos Finansinspektionen.

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan: 1. fusionsplan enligt 3 §, 2. utlåtande av förvaringsinstitut enligt 5 §, 3. revisorns yttrande enligt 6 §, och 4. den information som ska tillhandahållas andelsägarna enligt 8 §.

107

Senaste lydelse 2011:882.

Om en ansökan inte är fullständig, ska Finansinspektionen senast tio arbetsdagar från det att en ansökan har lämnats in begära att fondbolaget kompletterar den.

10 §

Finansinspektionen ska ge Finansinspektionen ska ge tillstånd till en fusion om tillstånd till en fusion om

1. kraven enligt 3, 5, 6, 8 och 1. kraven enligt 3, 5, 6, 8 och 9 §§ är uppfyllda, och 9 §§ är uppfyllda, och

2. andelarna i den övertag- 2. andelarna i den övertagande värdepappersfonden får mark- ande investeringsfonden får marknadsföras i de länder där an- nadsföras i de länder där andelarna i den överlåtande värde- delarna i den överlåtande invepappersfonden marknadsförs en- steringsfonden marknadsförs enligt 2 kap. 15 c §. ligt 2 kap. 15 c §.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut i tillståndsfrågan.

11 §

Andelsägarna i de värdepap- Andelsägarna i de investepersfonder som ska ingå i en ringsfonder som ska ingå i en fusion har rätt att få sina fond- fusion har rätt att få sina fondandelar inlösta innan fusionen andelar inlösta innan fusionen genomförs, utan att andra avgif- genomförs, utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar ter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla kostnaderna för att avveckla värdepapper med anledning av värdepapper med anledning av begärd inlösen. begärd inlösen.

I stället för inlösen av fond- I stället för inlösen av fondandelarna får andelsägarna låta andelarna får andelsägarna låta byta dessa mot andelar i en annan byta dessa mot andelar i en annan värdepappersfond eller ett annat investeringsfond eller ett annat fondföretag med liknande place- fondföretag med liknande placeringsinriktning som förvaltas av ringsinriktning som förvaltas av samma fondbolag eller av ett samma fondbolag eller av ett bolag som direkt eller indirekt har bolag som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som samma ledning eller ägare som

108

Senaste lydelse 2011:882.

fondbolaget. fondbolaget.

Möjlighet att begära inlösen eller utbyte av fondandelar enligt första och andra styckena ska ges under minst 30 dagar från den dag information om fusionen lämnas till andelsägarna enligt 8 §. Möjligheten ska upphöra senast fem arbetsdagar före dagen för beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §.

12 §

Finansinspektionen får, efter Finansinspektionen får, efter ansökan av ett fondbolag eller ansökan av ett fondbolag eller utan sådan ansökan, tillåta eller utan sådan ansökan, tillåta eller kräva att ett fondbolag senare- kräva att ett fondbolag senarelägger försäljning och inlösen av lägger försäljning och inlösen av andelar i en värdepappersfond andelar i en investeringsfond som som ingår i en fusion, om det är ingår i en fusion, om det är motiverat med hänsyn till fond- motiverat med hänsyn till fondandelsägarnas intressen. En så- andelsägarnas intressen. En sådan senareläggning får inte på- dan senareläggning får inte påverka andelsägarnas rättigheter verka andelsägarnas rättigheter enligt 11 §. enligt 11 §.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i ett land där fondandelar marknadsförs enligt 2 kap. 15 c § om sitt beslut. Fondbolaget ska underrätta andelsägarna om beslutet.

Så snart orsakerna till senareläggningen upphört ska fondbolaget anmäla detta till Finansinspektionen.

13 §

Värdepappersfonder som in- Investeringsfonder som ingår i går i en fusion och andelsägarna en fusion och andelsägarna i i fonderna får inte belastas med fonderna får inte belastas med kostnader som uppkommer i sam- kostnader som uppkommer i band med förberedandet och samband med förberedandet och genomförandet av fusionen. genomförandet av fusionen.

109

Senaste lydelse 2011:882. 110

Senaste lydelse 2011:882.

14 §

En fusion får genomföras tidigast tre månader från det att Finansinspektionen gett tillstånd till fusionen.

Vid genomförandet av Vid genomförandet av fusionen inträder följande rätts- fusionen inträder följande rättsverkningar. verkningar.

1. Den överlåtande värdepap- 1. Den överlåtande investepersfondens tillgångar och skulder ringsfondens tillgångar och skulöverförs till den övertagande der överförs till den övertagande värdepappersfonden. investeringsfonden.

2. Andelsägarna i den över- 2. Andelsägarna i den överlåtande värdepappersfonden blir låtande investeringsfonden blir andelsägare i den övertagande andelsägare i den övertagande värdepappersfonden och har, i investeringsfonden och har, i förekommande fall, rätt till kon- förekommande fall, rätt till kontant utbetalning av fusionsveder- tant utbetalning av fusionsvederlag. lag.

3. Den överlåtande värdepap- 3. Den överlåtande investepersfonden upplöses. ringsfonden upplöses.

16 §

Det fondbolag som förvaltar Det fondbolag som förvaltar den övertagande värdepappers- den övertagande investeringsfonden ska underrätta förvarings- fonden ska underrätta förvaringsinstitutet för fonden när över- institutet för fonden när överföringen av tillgångar och skulder föringen av tillgångar och skulder enligt 14 § andra stycket 1 har enligt 14 § andra stycket 1 har slutförts. slutförts.

Fondbolaget ska underrätta Finansinspektionen när fusionen har genomförts och offentliggöra genomförandet på sin webbplats.

17 §

En värdepappersfond får läggas En investeringsfond får läggas samman med ett fondföretag samman med ett fondföretag som i sitt hemland har sådant som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i Europa- tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv

111

Senaste lydelse 2011:882. 112

Senaste lydelse 2011:882. 113

Senaste lydelse 2011:882.

2009/65/EG (gränsöverskridande 2009/65/EG (gränsöverskridande fusion). fusion).

18 §

Vid en gränsöverskridande Vid en gränsöverskridande fusion mellan en överlåtande fusion mellan en överlåtande värdepappersfond och ett över- investeringsfond och ett övertagande fondföretag gäller följ- tagande fondföretag gäller följande bestämmelser i detta ande bestämmelser i detta kapitel: kapitel:

1 § om vad en fusion innebär, 1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 2 § om fusionsvederlag, 3 § om fusionsplan, 3 § om fusionsplan, 5 § om utlåtande av förvar- 5 § om utlåtande av förvar-

ingsinstitut, ingsinstitut,

6 och 7 §§ om revisorsgransk- 6 och 7 §§ om revisorsgranskning, ning,

8 § om information till fond- 8 § om information till fondandelsägare, andelsägare,

9 och 19–21 §§ om tillstånd 9 och 19–21 §§ om tillstånd till fusion, till fusion,

11 § om fondandelsägarnas 11 § om fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion, rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av för- 12 § om senareläggning av försäljning och inlösen av fond- säljning och inlösen av fondandelar, andelar,

13 § om kostnader i samband 13 § om kostnader i samband med en fusion, och med en fusion, och

14 § andra stycket och 15 § 14 § andra stycket och 15 § om fusionens rättsverkningar. om fusionens rättsverkningar.

Det som anges om en över- Det som anges om en övertagande värdepappersfond eller tagande investeringsfond eller ett ett fondbolag som förvaltar en fondbolag som förvaltar en sådan fond i 1–3 och 5 §§, 8 § sådan fond i 1–3 och 5 §§, 8 § tredje stycket första meningen tredje stycket första meningen och 14 § andra stycket gäller på och 14 § andra stycket gäller på motsvarande sätt för ett över- motsvarande sätt för ett övertagande fondföretag eller ett för- tagande fondföretag eller ett för-

114

Senaste lydelse 2011:882.

valtningsbolag som förvaltar ett valtningsbolag som förvaltar ett sådant fondföretag. sådant fondföretag.

21 §

Finansinspektionen ska god- Finansinspektionen ska godkänna att en överlåtande värde- känna att en överlåtande invepappersfond får ingå i en gräns- steringsfond får ingå i en gränsöverskridande fusion om överskridande fusion om

1. kraven enligt 3, 5, 6, 8, 9 1. kraven enligt 3, 5, 6, 8, 9 och 19 §§ är uppfyllda, och 19 §§ är uppfyllda,

2. behörig myndighet i det 2. behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hem- övertagande fondföretagets hemland inte har meddelat att den land inte har meddelat att den har invändningar mot den infor- har invändningar mot den information som ska lämnas till an- mation som ska lämnas till andelsägarna i fondföretaget, och delsägarna i fondföretaget, och

3. andelarna i det övertag- 3. andelarna i det övertagande ande fondföretaget får marknads- fondföretaget får marknadsföras i föras i de länder där andelarna i de länder där andelarna i den den överlåtande värdepappers- överlåtande investeringsfonden fonden marknadsförs enligt 2 kap. marknadsförs enligt 2 kap. 15 c § 15 c § samt här i landet. samt här i landet.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland om beslutet.

22 §

Vid en gränsöverskridande Vid en gränsöverskridande fusion där en värdepappersfond fusion där en investeringsfond är är övertagande fond gäller följ- övertagande fond gäller följande ande bestämmelser i detta kapitel: bestämmelser i detta kapitel:

4 § om tidpunkt för beräk- 4 § om tidpunkt för beräkning av utbytesförhållande, ning av utbytesförhållande,

7 § om revisorns yttrande, 7 § om revisorns yttrande,

8 och 23 §§ om information 8 och 23 §§ om information till fondandelsägare, till fondandelsägare,

115

Senaste lydelse 2011:882. 116

Senaste lydelse 2011:882.

11 § om fondandelsägarnas 11 § om fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion, rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av för- 12 § om senareläggning av försäljning och inlösen av fond- säljning och inlösen av fondandelar, andelar,

13 § om kostnader i samband 13 § om kostnader i samband med en fusion, med en fusion,

14 § första stycket om tid- 14 § första stycket om tidpunkt för genomförande av en punkt för genomförande av en fusion, samt fusion, samt

16 § om underrättelse och 16 § om underrättelse och offentliggörande. offentliggörande.

23 §

Finansinspektionen ska, efter Finansinspektionen ska, efter det att behörig myndighet i det det att behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hem- överlåtande fondföretagets hemland överlämnat en kopia av an- land överlämnat en kopia av ansökan om tillstånd till fusionen, sökan om tillstånd till fusionen, bedöma om informationen till bedöma om informationen till andelsägarna i den övertagande andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden uppfyller investeringsfonden uppfyller kraven i 8 §. Finansinspektionen kraven i 8 §. Finansinspektionen får senast 15 arbetsdagar från får senast 15 arbetsdagar från det att kopian av ansökan över- det att kopian av ansökan överlämnats begära att det fondbolag lämnats begära att det fondbolag som förvaltar den övertagande som förvaltar den övertagande värdepappersfonden förtydligar investeringsfonden förtydligar informationen. Inspektionen ska informationen. Inspektionen ska omgående underrätta behörig omgående underrätta behörig myndighet i det överlåtande myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om en fondföretagets hemland om en sådan begäran. sådan begäran.

Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar från det att fondbolaget har lämnat in kompletterande information underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om huruvida informationen uppfyller kraven.

117

Senaste lydelse 2011:882.

26 §

En värdepappersfond får inte En investeringsfond får inte ombildas till en specialfond. ombildas till en specialfond.

10 kap.

1 §

Finansinspektionen har till- Finansinspektionen har tillsyn över fondbolag, förvalt- syn över fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 ningsbolag som avses i 1 kap. 6 §, och 8 §§, fondföretag som avses i fondföretag som avses i 1 kap. 1 kap. 7 och 9 §§ samt förvar- 7 § samt förvaringsinstitut. ingsinstitut.

För fondbolag och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För förvaltningsbolag och För förvaltningsbolag och fondföretag samt förvarings- fondföretag samt förvaringsinstitut som driver verksamhet institut som driver verksamhet från filial i Sverige omfattar till- från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar synen att företaget följer de lagar och andra författningar som och andra författningar som gäller för företagets verksamhet gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en värde- i Sverige samt, när en invepappersfond förvaltas enligt 1 kap. steringsfond förvaltas enligt 1 kap. 6 b §, det som anges i fondbe- 6 b §, det som anges i fondbestämmelserna. stämmelserna.

12 kap.

5 §

Finansinspektionen ska Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder myndigheter i de andra länder inom EES där ett fondbolag inom EES där ett fondbolag marknadsför andelar i en värde- marknadsför andelar i en invepappersfond som bolaget för- steringsfond som bolaget för-

118

Senaste lydelse 2011:882. 119

Senaste lydelse 2011:882. 120

Senaste lydelse 2011:882.

valtar, när någon åtgärd enligt 1, valtar, när någon åtgärd enligt 1, 3 eller 4 § har vidtagits mot bo- 3 eller 4 § har vidtagits mot bolaget. laget.

15 §

Om ett förvaltningsbolag som Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § åsido- anmälan enligt 1 kap. 6 § åsidosätter sina skyldigheter enligt sätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författ- denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets ningar som reglerar bolagets verksamhet i Sverige eller fond- verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en värde- bestämmelserna för en investepappersfond som förvaltas enligt ringsfond som förvaltas enligt 1 kap. 6 b §, får Finansinspek- 1 kap. 6 b §, får Finansinspektionen förelägga bolaget att göra tionen förelägga bolaget att göra rättelse. rättelse.

Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.

Om rättelse inte sker, får Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. får förvalta en investeringsfond. Innan en åtgärd enligt detta Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlands- eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna, Europeiska myndigheten. Denna, Europeiska kommissionen och Europeiska kommissionen och Europeiska

121

Senaste lydelse 2012:191.

värdepappers- och marknads- värdepappers- och marknadsmyndigheten ska då underrättas myndigheten ska då underrättas så snart som möjligt. så snart som möjligt.

Om Finansinspektionen har vidtagit en åtgärd enligt tredje stycket utan föregående föreläggande eller underrättelse till hemlandsmyndigheten och kommissionen därefter har beslutat att åtgärden ska undanröjas, ska inspektionen göra det.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,

2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och 11 §§,

3. på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas,

4. hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § tredje stycket,

5. vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17 och 17 b §§,

6. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas,

7. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §,

8. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas,

9. kriterier för de finansiella 9. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värde- tillgångar som medel i en invepappersfond får placeras i enligt steringsfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första 5 kap. 1 § andra stycket första meningen, meningen,

10. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning,

11. det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena,

12. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §,

122

Senaste lydelse 2011:882.

13. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§,

14. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas,

15. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §,

16. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§,

17. hur beräkning och redo- 17. kriterier för att en invevisning av en specialfonds risk- steringsfonds medel ska få placenivå ska utföras enligt 6 kap. 4 §, ras i sådana finansiella tillgångar

som avses i artikel 50 a i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/65/EG,

18. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 7 kap. 1 §,

19. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §,

20. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen,

21. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas,

22. vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och

23. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §.

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2. Fondbolag, förvaltningsbolag och värdepappersinstitut som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva verksamhet avseende specialfonder enligt denna lag får fortsätta med sådan verksamhet, om en ansökan om tillstånd eller anmälan om registrering enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ges in till Finansinspektionen senast den 22 juli 2014. För bolaget eller förvaltaren ska under denna tid, eller till dess att ansökan slutligt har prövats, bestämmelserna om specialfonder i denna lag i dess tidigare lydelse gälla. Verksamheten ska upphöra den 22 juli 2014 om en ansökan om tillstånd inte har getts in till inspektionen senast den dagen eller, om en ansökan enligt lagen om förvaltare av alter-

nativa investeringsfonder har getts in dessförinnan, från dagen för ett lagakraftvunnet beslut genom vilket ansökan har avslagits.

3. Ett värdepappersinstitut som den 22 juli 2013 förvaltar en specialfond får, efter Finansinspektionens tillstånd, överlåta förvaltningen av fonden till en AIF-förvaltare, om överlåtelsen sker och AIF-förvaltaren har sökt tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, senast den 22 juli 2014. På sådana överlåtelser ska vad som sägs om information och förvaltarens skyldigheter i 9 kap. 4 och 5 §§ i denna lag tillämpas.

12¶Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551) att 5 kap. 6 §, 6 kap. 2 §, 21 kap. 4 och 7 §§ samt rubrikerna närmast före 21 kap. 4 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

5 kap.

aktieboken med uppgift om aktieboken med uppgift om

nisationsnummer eller annat nisationsnummer eller annat

att rättigheten har förändrats att rättigheten har förändrats

balken förvaltar aktier för en balken förvaltar aktier för en

beteckning antecknas. som förvaltar fonden föras in i

aktieboken som aktieägare

i stället för fondandelsägarna.

Därvid ska även fondens beteck-

ning antecknas.

6 kap.

2 §

Ett aktiebrev skall ange Ett aktiebrev ska ange

1. bolagets firma, organisa- 1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskate- tionsnummer och bolagskategori, gori,

2. aktieägarens namn och per- 2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnum- sonnummer, organisationsnummer eller annat identifierings- mer eller annat identifieringsnummer, nummer,

3. nummer på de aktier som 3. nummer på de aktier som avses med brevet, avses med brevet,

4. aktiernas slag, om det en- 4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas ligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag, aktier av olika slag,

5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett så- om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och dant förbehåll, och

6. vilken dag aktiebrevet läm- 6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut. nades ut.

I det fall som avses i 5 kap. I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket skall aktie- 6 § tredje stycket ska aktiebrevet brevet i stället för fondandels- i stället för fondandelsägarna ägarna ange det fondbolag som ange det fondbolag eller den AIFförvaltar fonden liksom fondens förvaltare som förvaltar fonden beteckning. liksom fondens beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

21 kap.

Innehav i investeringsfond Innehav i investeringsfond eller

i specialfond

4 §

Den som innehar en andel i Den som innehar en andel i en investeringsfond anses vid en investeringsfond eller i en tillämpningen av 1 och 2 §§ inte specialfond anses vid tillämpsom aktieägare. ningen av 1 och 2 §§ inte som

aktieägare.

Innehav i investeringsfond Innehav i investeringsfond eller

i specialfond

7 §

Den som förvärvar eller inne- Den som förvärvar eller innehar en andel i en investerings- har en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av fond eller i en specialfond anses 5 § inte som förvärvare av aktier. vid tillämpningen av 5 § inte som

förvärvare av aktier.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

13 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 och 5 §§, 8 kap. 19, 22 a, 22 b och 25 §§, 13 kap. 4 § och 16 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny bestämmelse, 8 kap. 22 c § med följande lydelse.

1 kap.

1. finansiella instrument: överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, fondandelar och finansiella derivatinstrument,

2. överlåtbara värdepapper: sådana värdepapper utom betalningsmedel som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, till exempel:

a) aktier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag samt depåbevis för aktier,

b) obligationer och andra skuldförbindelser inklusive depåbevis för sådana värdepapper, och

c) andra värdepapper som ger rätt att överlåta eller förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b, eller som resulterar i en kontantavveckling som beräknas utifrån kurser på överlåtbara värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, råvaror eller andra index eller mått,

3. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, inlåningsbevis, företagscertifikat och andra instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, dock inte betalningsmedel,

5. finansiella derivatinstrument: sådana derivatinstrument som kan hänföras till någon av följande kategorier:

a) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser värdepapper, valutor, räntor eller

avkastningar, eller andra derivatinstrument, finansiella index eller finansiella mått som kan avvecklas fysiskt eller kontant,

b) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör,

c) optioner, terminskontrakt, swappar och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror som kan avvecklas fysiskt förutsatt att de handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform,

d) optioner, terminskontrakt, swappar, terminskontrakt som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES (forwards) och varje annat derivatkontrakt som

- avser råvaror, - kan avvecklas fysiskt, - inte omnämns i c och som inte är för kommersiella ändamål, och

- som anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om clearing och avveckling sker via erkända system för clearing eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav,

e) derivatinstrument för överföring av kreditrisk, f) finansiella kontrakt avseende prisdifferenser,

g) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser klimatvariationer, fraktavgifter, utsläppsrätter eller inflationstakten eller någon annan officiell ekonomisk statistik, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör, samt varje annat derivatkontrakt som

- avser tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och åtgärder som inte tidigare omnämnts i denna punkt, och

- anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om det handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform, om clearing och avveckling sker via erkända system för clearing eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav.

Ytterligare bestämmelser om vilka derivatinstrument som omfattas av första stycket 5 d och g finns i artiklarna 38 och 39 i genomförandeförordningen.

2 kap.

4 §

I lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande finns bestämmelser om rätt för värdepappersinstitut att driva pensionssparrörelse.

I lagen (2004:46) om investeringsfonder finns bestämmelser om rätt för värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för portföljförvaltning enligt 2 kap. 1 § 4 denna lag att driva fondverksamhet som avser

specialfonder.

2 kap.

5 § Tillstånd enligt 1 § behövs inte för

1. Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet, 2. anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 5 § 1, 3. börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd, 4. försäkringsföretag med tillstånd enligt försäkringsrörelse-

lagen (2010:2043),

5. företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,

6. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringstjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av

a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller

b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

7. fysiska och juridiska personer som inte tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet utom handel för egen räkning, såvida de inte

a) är marknadsgaranter, eller

b) handlar för egen räkning utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt genom att tillhandahålla ett system som är tillgängligt för någon utomstående i syfte att handla med denne,

123

Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 124

Senaste lydelse 2010:2075.

8. företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,

9. företag som tillhandahåller både

a) investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och

b) andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

10. fondbolag, förvaltnings- 10. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får bolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, (2004:46) om investeringsfonder

samt AIF-förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:000)

av förvaltare alternativa investeringsfonder, 11. företag som handlar med finansiella instrument för egen räk-

ning eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång eller sådana derivatkontrakt som avses i 1 kap. 4 § första stycket 5 g till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om

a) detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet, och

b) den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

12. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringsrådgivning till kund inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,

13. företag vars huvudsakliga verksamhet utgörs av handel för egen räkning med råvaror eller derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång, om företaget inte ingår i en koncern vars huvudsakliga verksamhet utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen om bankoch finansieringsrörelse,

14. företag som tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet

a) som uteslutande består i handel för egen räkning på marknader för finansiella terminer, optioner eller andra derivatinstru-

ment och på avistamarknader bara i syfte att skydda derivatpositioner, eller

b) som dels handlar på uppdrag av andra medlemmar på marknaderna som anges i a eller ställer priser för dem, dels garanteras av clearingdeltagare på dessa marknader, om ansvaret för att avtal som ingås av företagen fullgörs bärs av clearingdeltagarna, och

15. verksamhet enligt 1 § 1 15. verksamhet enligt 1 § 1 och 5 som drivs av den som är och 5 som drivs av den som är registrerad för förmedling av alla registrerad för förmedling av alla slag av försäkringar eller bara slag av försäkringar eller bara livförsäkringar enligt 2 kap. 3 § livförsäkringar enligt 2 kap. 3 § lagen (2005:405) om försäkrings- lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, om förmedling, om

a) verksamheten bara är en a) verksamheten bara är en sidoverksamhet till försäkrings- sidoverksamhet till försäkringsförmedlingen och bara avser förmedlingen och bara avser mottagande och vidarebefordran mottagande och vidarebefordran av order avseende andelar i inve- av order avseende andelar i investeringsfonder eller sådana fond- steringsfonder eller sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 och företag som avses i 1 kap. 7 § 9 §§ lagen om investerings- lagen om investeringsfonder, fonder samt investeringsrådgiv- eller andelar i specialfonder som ning till kund avseende sådana avses lagen (2013:000) om förandelar, valtare av alternativa investe-

ringsfonder och motsvarande ut-

ländska AIF-fonder samt investeringsrådgivning till kund avseende sådana andelar. b) kunders order vidarebe- b) kunders order vidarebefor-

fordras bara direkt till fondbolag, dras bara direkt till fondbolag, förförvaltningsbolag samt fondföre- valtningsbolag fondföretag, samt tag som avses i a, och AIF-förvaltare som avses i a, och

c) försäkringsförmedlaren i c) försäkringsförmedlaren i denna verksamhet inte tar emot denna verksamhet inte tar emot kunders medel eller fondandelar. kunders medel eller fondandelar.

Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

8 kap.

19 §

Ett värdepappersinstitut får behandla en enhet som ingår i någon av följande grupper som en jämbördig motpart:

1. värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag, 2. kreditinstitut, 3. försäkringsföretag,

4. värdepappersfonder som 4. investeringsfonder som avses i 1 kap. 1 § första stycket avses i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen (2004:46) om investe- 25 lagen (2004:46) om investeringsfonder och fondföretag som ringsfonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket avses i 1 kap. 7 § första stycket första meningen samma lag samt första meningen samma lag samt fondbolag eller förvaltningsbolag fondbolag eller förvaltningsbolag som förvaltar dem, som förvaltar dem,

5. pensionsfonder och förvaltningsbolag som förvaltar dem,

6. andra finansiella företag än sådana som avses i 1–5 som har tillstånd att driva verksamhet enligt lagstiftningen i det land där de hör hemma eller som regleras i lagstiftning i det landet,

7. företag som är undantagna från tillståndsplikt enligt 2 kap. 5 § första stycket 13 och 14,

8. nationella regeringar och därmed sammanhängande organ, inklusive offentliga organ som har hand om statsskuld, centralbanker och överstatliga organisationer, samt

9. andra företag än sådana som avses i 1–8, om de ska betraktas som professionella kunder enligt 16 § första stycket 1–3.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som inte ingår i någon av grupperna i första stycket som en jämbördig motpart, om företaget

1. begär att bli behandlat som en jämbördig motpart, och

2. får behandlas som en professionell kund enligt 17 § första stycket.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som en jämbördig motpart enligt andra stycket bara om företaget får behandlas som en professionell kund enligt 17 § för sådana tjänster och transaktioner.

125

Senaste lydelse 2011:885.

22 a §

Ett värdepappersinstitut som Ett värdepappersinstitut som förmedlar fondandelar enligt förmedlar andelar i investe- 2 kap. 1 § 1 och 2 eller ger råd ringsfonder eller AIF-fonder som enligt 2 kap. 1 § 5 till en kund marknadsförs till icke-professioska, utan att kunden begär det, nella investerare enligt 2 kap. 1 § tillhandahålla kunden faktablad i 1 och 2 eller ger råd enligt 2 kap. god tid innan avtal ingås. 1 § 5 till en kund ska, utan att

kunden begär det, tillhandahålla

kunden faktablad i god tid innan avtal ingås.

22 b §

Ett värdepappersinstitut ska Ett värdepappersinstitut ska till varje kund skyndsamt lämna till varje kund skyndsamt lämna sådan information som anges i sådan information som anges i 4 kap. 12 § första stycket fjärde 4 kap. 12 § första stycket fjärde meningen lagen (2004:46) om meningen lagen (2004:46) om investeringsfonder och som insti- investeringsfonder och som institutet får från ett fondbolag, för- tutet får från ett fondbolag, förvaltningsbolag eller annat värde- valtningsbolag, en AIF-förvalpappersinstitut. tare eller annat värdepappers-

institut.

22 c §

Ett värdepappersinstitut får,

direkt eller indirekt, erbjuda eller placera andelar eller aktier i AIFfonder hos kunder inom EES endast om andelarna eller aktierna får marknadsföras enligt lagen (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller Europaparlamentets och rådets

direktiv 2011/61/EG.

126

Senaste lydelse 2011:885. 127

Senaste lydelse 2011:885.

25 §

Ett värdepappersinstitut får tillhandahålla investeringstjänsterna mottagande och vidarebefordran av order i fråga om ett eller flera finansiella instrument och utförande av order avseende finansiella instrument på kunders uppdrag utan att uppfylla kraven i 24 §, om

1. tjänsten avser a) aktier som tagits upp till handel på en reglerad marknad eller

på en motsvarande marknad utanför EES,

b) penningmarknadsinstrument, c) obligationer eller andra former av skuldförbindelser utan derivat-

inslag,

d) andelar i en värdepappers- d) andelar i en investeringsfond som avses i 1 kap. 1 § första fond som avses i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen (2004:46) om stycket 25 lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i ett investeringsfonder eller i ett fondföretag som avses i 1 kap. 7 § fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket första meningen första stycket första meningen samma lag, eller samma lag, eller

e) andra okomplicerade finansiella instrument, 2. tjänsten tillhandahålls på kundens initiativ, samt 3. kunden klart och tydligt har informerats om att institutet inte

kommer att bedöma om instrumentet eller tjänsten passar kunden.

Information enligt första stycket 3 får lämnas i standardiserad form.

13 kap.

4 §

Överlåtbara värdepapper som har getts ut eller utfärdats av någon som enligt öppenhetsdirektivet har möjlighet att välja hemmedlemsstat får inte tas upp till handel på en reglerad marknad förrän emittenten har valt en stat inom EES som hemmedlemsstat.

Första stycket gäller inte i 1. Första stycket gäller inte i fråga om fråga om

1. andelar i en investerings- andelar i en investeringsfond fond eller i ett sådant fondföre- eller i ett sådant fondföretag som tag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § avses i 1 kap. 7 lagen (2004:46) lagen (2004:46) om investe- om investeringsfonder, eller anringsfonder, eller delar i en AIF-fond som inte är

128

Senaste lydelse 2011:885.

av sluten typ, eller

2. penningmarknadsinstru- 2. penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år. ment med kortare löptid än ett år.

16 kap.

3 §

Bestämmelserna i detta kapitel ska inte tillämpas i fråga om

1. andelar i en investerings- 1. andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföre- fond eller i ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § tag som avses i 1 kap. 7 § lagen lagen (2004:46) om investerings- (2004:46) om investeringsfonder, fonder, eller andelar i en AIF-fond som

inte är av sluten typ,

2. penningmarknads-instrument med en kortare löptid än ett år, eller

3. obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som var och en har ett nominellt värde motsvarande minst 100 000 euro och som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

129

Senaste lydelse 2012:382.

14 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism att 1 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

2 §

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2007:528)

4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finans-

inspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende

viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverk-

5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkrings-

förmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, be-

driven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen

(2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

8. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registre-

ring enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355),

10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller

11. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller

revisionstjänster men som inte omfattas av 10,

12. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt

att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare),

Senaste lydelse 2011:1051.

13. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

14. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 13, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

15. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 10–14,

16. yrkesmässig handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betalning som uppgår till minst ett belopp som motsvarar 15 000 euro,

17. verksamhet med att som 17. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, eller (2010:751) om betaltjänster,

18. verksamhet med att till- 18. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt handahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut. vara betalningsinstitut, eller

19. förvaltning av AIF-fonder enligt lagen (2013:000) om AIF-

förvaltare.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

15¶Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom förskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att 30 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

30 kap.

5 §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller eko-

nomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada

eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ärende

hos en statlig myndighet om innehav av

1. aktier i bankaktiebolag, 1. aktier i bankaktiebolag,

2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3. aktier eller andelar i börs, clearingorganisation, central värde-

pappersförvarare, betalningsinstitut eller institut för elektroniska

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för

uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretess-

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

Senaste lydelse 2011:774.

16 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken (2010:110) att 64 kap. 21 § ska ha följande lydelse.

64 kap.

21 §

att ha inhämtat yttrande från att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att Finansinspektionen, medge att

om samordning av lagar och 2009/65/EG av den 13 juli 2009 andra författningar som avser om samordning av lagar och

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

132

Senaste lydelse 2011:886.

133

EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

134

EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

17¶Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster att 1 kap. 7 § och 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

instrument som checkar, växlar, instrument som checkar, växlar,

tanter inom ramen för ideell tanter inom ramen för ideell

i ett system för avveckling av i ett system för avveckling av

talningsmottagaren genom en talningsmottagaren genom en

bolag som tillhandahåller investe- bolag, AIF-förvaltare som tillringstjänster samt andra företag handahåller investeringstjänster som har tillstånd att förvara samt andra företag som har tillfinansiella instrument. stånd att förvara finansiella in-

strument.

Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs mellan ett moderföretag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och samma moderföretag, utom när en annan betaltjänstleverantör än ett företag i samma grupp medverkar som mellanhand.

3 kap.

2 §

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.

Ett betalningsinstitut som till- Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat hör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kredit- betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, institut, värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsföretag eller fondbolag, försäkringsföretag, en institut för elektroniska pengar AIF-förvaltare eller ett institut får inte vid beräkning av kapital- för elektroniska pengar får inte basen ta med sådana poster som vid beräkning av kapitalbasen ta ingår i beräkningen av något av med sådana poster som ingår i dessa företags kapitalbas. beräkningen av något av dessa

företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

135

Senaste lydelse SFS 2011:775

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

18¶Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreslås i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) att 6 kap. 3 och 12 §§ ska ha följande lydelse.

6 kap.

3 §

För skuldtäckning som avses i 1 § får, med de begränsningar som anges i 4–9 och 12–18, följande tillgångar användas:

1. Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2. Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.

4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för.

5. Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsföretag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som företag inom koncernen svarar för. Om en fordran enligt denna punkt skulle ha betalats för mer än tre månader sedan, får den dock inte användas för skuldtäckning.

6. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premieperioder har avtalats och fordringarna avser premier som ännu inte ska betalas för andra perioder än den första, användas för skuldtäckning upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet, om avsikten är att åtagandet ska sägas upp vid dröjsmål med betalningen.

7. Skuldförbindelser med säkerhet i företagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.

136

Senaste lydelse 2011:461.

8. Medel på konto i bank, kreditmarknadsföretag eller utländskt kreditinstitut.

9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan.

10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för.

11. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 13.

13. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 15.

14. Obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett specialföretag.

15. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom.

16. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 9–11 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet. Panträtten ska ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde.

17. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 9–11 svarar för och för vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet.

18. Kassa. 19. Andelar i investerings- 19. Andelar i investerings-

fonder och i sådana fondföretag fonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, (2004:46) om investeringsfonder om de förvaltade tillgångarna samt andelar i specialfonder enhuvudsakligen består av tillgångar ligt 3 kap. 2 § lagen (2013:000) som får användas för skuldtäck- om förvaltare av alternativa invening. Vid tillämpningen av denna steringsfonder, om de förvaltade punkt krävs inte en sådan an- tillgångarna huvudsakligen består mälan från fondförvaltaren som av tillgångar som får användas

avses i den nämnda paragrafen. för skuldtäckning. Vid tillämp-

ningen av denna punkt krävs inte en sådan anmälan från fondförvaltaren som avses i den nämnda paragrafen. 20. Beslutad överskjutande skatt. 21. Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkrings-

företaget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.

12 § Av det belopp som ska skuldtäckas får en andel om högst 1. 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 8–11, varav

högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 11,

2. 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 12, 3. 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 13, 15 och 16, 4. 10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 17, och 5. 3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 18. Andra överlåtbara värdepapper än sådana som avses i 3 § 19 och

4 § första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar som används för skuldtäckning.

Vid tillämpningen av första Vid tillämpningen av första stycket ska även beaktas ett för- stycket ska även beaktas ett försäkringsföretags indirekta ägande säkringsföretags indirekta ägande av tillgångar genom dess inne- av tillgångar genom dess innehav av andelar i investerings- hav av andelar i investeringsfonder eller placeringar i fond- fonder eller specialfonder eller företag som används för skuld- placeringar i fondföretag som täckning. används för skuldtäckning.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

19¶Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:755) om elektroniska pengar att 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

3 kap.

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en

kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapi-

talkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte under-

skrida det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska

3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 6 den

lagen tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:

värdepappersföretag, fondbolag värdepappersföretag, fondbolag,

beräkningen av något av dessa poster som ingår i beräkningen av

2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verk-

samhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte

ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den

3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovis-

ningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp

som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisnings-

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

20 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)

dels att rubriken till 21 kap. ska lyda ”Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och andra delägarrätter än andelar i investeringsfonder och specialfonder”,

dels att 1 kap. 1 §, 20 kap. 1, 3 och 4 §§, 22 kap. 1, 17 och 19 §§, 23 kap. 5 § och 34 kap. 9 §, rubriken till 20 kap. samt rubrikerna närmast före 22 kap. 17 § och 34 kap. 9 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

AVDELNING I. INNEHÅLL, TILLÄMPNING OCH

3 kap. – Definitioner och förklaringar

AVDELNING II. FÖRETRÄDARE

4 kap. – Uppgifter som har lämnats för någon annans räkning

5 kap. – Uppgifts- och betalningsskyldiga företrädare

AVDELNING III. REGISTRERING

AVDELNING IV. PRELIMINÄR SKATT

8 kap. – Preliminärskattesystemets grunder

9 kap. – Godkännande för F-skatt

10 kap. – Skatteavdrag för preliminär skatt

11 kap. – Beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt

AVDELNING V. SÄRSKILD INKOMSTSKATT

13 kap. – Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

14 kap. – Syftet med kontrolluppgifter 15 kap. – Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst

16 kap. – Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet

17 kap. – Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning på fordringsrätter

18 kap. – Kontrolluppgift om ränteutgifter 19 kap. – Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter

20 kap. – Kontrolluppgift om 20 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av andelar i investe- avyttring av andelar i investeringsfonder och fondföretag ringsfonder och specialfonder

21 kap. – Kontrolluppgift om 21 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och avyttring av fordringsrätter och andra delägarrätter än andelar i andra delägarrätter än andelar i investeringsfonder och fondföre- investeringsfonder och special-

tag fonder

22 kap. – Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden 23 kap. – Kontrolluppgift om utländska förhållanden 24 kap. – Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter 25 kap. – Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet 26 kap. – Skattedeklaration 27 kap. – Skalbolagsdeklaration 28 kap. – Preliminär inkomstdeklaration 29 kap. – Syftet med inkomstdeklaration 30 kap. – Vem ska lämna en inkomstdeklaration? 31 kap. – Vad ska en inkomstdeklaration innehålla? 32 kap. – När och var ska en inkomstdeklaration lämnas? 33 kap. – Särskilda uppgifter 34 kap. – Informationsuppgifter 35 kap. – Periodiska sammanställningar 36 kap. – Anstånd med att lämna deklaration och särskilda upp-

gifter

37 kap. – Föreläggande

38 kap. – Formkrav

AVDELNING VII. DOKUMENTATION

39 kap. – Dokumentationsskyldighet

AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL

40 kap. – Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera 41 kap. – Revision 42 kap. – Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök

AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR OMBUD, BITRÄDE ELLER UTREDNING

43 kap. – Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning

AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER

44 kap. – Vitesföreläggande

45 kap. – Bevissäkring

46 kap. – Betalningssäkring

AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL

47 kap. – Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll

AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER

48 kap. – Förseningsavgift 49 kap. – Skattetillägg 50 kap. – Kontrollavgift 51 kap. – Befrielse från särskilda avgifter 52 kap. – Beslut om särskilda avgifter

AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER

53 kap. – Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

54 kap. – Beslut om särskild inkomstskatt 55 kap. – Beslut om preliminär skatt 56 kap. – Beslut och besked om slutlig skatt 57 kap. – Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter 58 kap. – Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag 59 kap. – Ansvar för skatter och avgifter

60 kap. – Beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV SKATTER OCH AVGIFTER

61 kap. – Skattekonton 62 kap. – Betalning av skatter och avgifter 63 kap. – Anstånd med betalning av skatter och avgifter 64 kap. – Återbetalning av skatter och avgifter 65 kap. – Ränta

AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL

66 kap. – Omprövning 67 kap. – Överklagande och ändring i beslut på grund av skatte-

avtal

AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET

68 kap. – Besluts verkställbarhet 69 kap. – Verkställighet av beslut om bevissäkring och betalnings-

säkring

70 kap. – Indrivning 71 kap. – Övriga bestämmelser om verkställighet.

20 kap. Kontrolluppgift om avyttring Kontrolluppgift om avyttring av andelar i investeringsfonder av andelar i investeringsfonder och fondföretag och specialfonder

1§

Kontrolluppgift ska lämnas Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av andelar i en om avyttring av andelar i en inveinvesteringsfond eller i ett så- steringsfond eller i en specialdant fondföretag som driver verk- fond.

samhet i Sverige enligt 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46) om in-

vesteringsfonder.

3 §

Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen eller avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämnas av

1. sådana fondbolag som av- 1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 7 ses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om investe- lagen (2004:46) om investeringsfonder eller av ett förvar- ringsfonder eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av ingsinstitut, om förvaltningen investeringsfonden eller fondföre- av investeringsfonden har övertaget har övergått till institutet, gått till institutet,

2. värdepappersbolag och kre- 2. AIF-förvaltare som förditinstitut som förvaltar special- valtar eller marknadsför andelar i fonder enligt 1 kap. 5 § lagen om specialfonder i Sverige med stöd

investeringsfonder, av 3 kap. 1 §, 4 kap. 1–3 §§ eller

5 kap.2–5 §§ lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller av ett förvaringsinstitut om förvaltningen av specialfonden har övergått till

institutet,

3. förvaltningsbolag som 3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 eller 8 § lagen om inve- 1 kap. 6 § lagen om investesteringsfonder, och ringsfonder, och

4. fondföretag som driver 4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 eller 9 § lagen om investe- 7 § lagen om investeringsfonder. ringsfonder.

Om ett förvaltningsbolag eller Om ett förvaltningsbolag, ett ett fondföretag har slutit avtal fondföretag eller en utländsk med ett värdepappersinstitut om AIF-förvaltare har slutit avtal att ombesörja försäljning och in- med ett värdepappersinstitut om lösen av andelar, ska kontroll- att ombesörja försäljning och inuppgiften i stället lämnas av lösen av andelar, ska kontrollvärdepappersinstitutet. uppgiften i stället lämnas av

värdepappersinstitutet.

137

Senaste lydelse 2011:1289.

4 §

Kontrolluppgift om annan av- Kontrolluppgift om annan avyttring än inlösen av andelar i en yttring än inlösen av andelar i en investeringsfond eller i ett så- investeringsfond eller i en specialdant fondföretag som avses i fond ska lämnas av förvaltare, 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46) om andelarna är förvaltarregiom investeringsfonder ska lämnas strerade. av förvaltare, om andelarna är förvaltarregistrerade.

Om en andel i ett fondföretag Om en andel i en utländsk inte är förvaltarregistrerad, ska investeringsfond eller i en utkontrolluppgift lämnas av ett ländsk specialfond inte är förvärdepappersinstitut i det fall valtarregistrerad, ska kontrolldetta medverkar vid avyttringen. uppgift lämnas av ett värdepap-

persinstitut i det fall detta med-

verkar vid avyttringen.

22 kap.

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om

- överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag (2 och 3 §§),

- upplåtelse av privatbostad eller bostad som innehas med hyresrätt (4 §),

- samfällighet (5 och 6 §§), - räntebidrag (7 §), - pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§), - avskattning av pensionsförsäkring (10 §), - tjänstepensionsavtal (11 §), - underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar (12 §), - skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §), - elcertifikat (14 §), - utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade ut-

släppsminskningar (15 §),

- schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §),

- schablonintäkt vid innehav - schablonintäkt vid innehav av andelar i investeringsfonder av andelar i investeringsfonder

138

Senaste lydelse 2011:1289.

och fondföretag (17–21 §§), och och specialfonder (17–21 §§), och

– gåva (22 §).

17 §

Kontrolluppgift ska lämnas Kontrolluppgift ska lämnas om schablonintäkt vid innehav om schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond av andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som eller i en specialfond.

driver verksamhet i Sverige enligt

1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46)

om investeringsfonder.

19 § Kontrolluppgift ska lämnas av 1. sådana fondbolag som av- 1. sådana fondbolag som av-

ses i 1 kap. 1 § första stycket 7 ses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om investe- lagen (2004:46) om investeringsfonder eller av ett förvar- ringsfonder eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen ingsinstitut, om förvaltningen av investeringsfonden eller fond- av investeringsfonden har överföretaget har övergått till insti- gått till institutet, tutet,

2. värdepappersbolag och kredit- 2. AIF-förvaltare som förvalinstitut som förvaltar specialfonder tar eller marknadsför andelar i enligt 1 kap. 5 § lagen om inve- specialfonder i Sverige med stöd

steringsfonder, av 3 kap. 1 §, 4 kap. 1–3 §§ eller

5 kap.2–5 §§ lagen (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller av ett förvaringsinstitut om förvaltningen av specialfonden har över-

gått till institutet, 3. förvaltningsbolag som driver 3. förvaltningsbolag som driver

verksamhet i Sverige enligt 1 kap. verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 eller 8 § lagen om investe- 6 § lagen om investeringsfonder, ringsfonder, och och

4. fondföretag som driver 4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. verksamhet i Sverige enligt 1 kap.

139

Senaste lydelse 2011:1289. 140

Senaste lydelse 2011:1289.

7 eller 9 § lagen om investe- 7 § lagen om investeringsfonder. ringsfonder.

Om ett förvaltningsbolag Om ett förvaltningsbolag, ett eller ett fondföretag har slutit fondföretag eller en utländsk AIFavtal med ett värdepappersinsti- förvaltare har slutit avtal med ett tut om att ombesörja försäljning värdepappersinstitut om att omoch inlösen av andelar, ska kon- besörja försäljning och inlösen trolluppgiften i stället lämnas av av andelar, ska kontrolluppgiften värdepappersinstitutet. i stället lämnas av värdepappers-

institutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften.

23 kap.

5 §

Utländska företag som driver Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappers- bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finan- rörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäk- sieringsverksamhet, försäkringsringsverksamhet i Sverige utan verksamhet eller verksamhet som att inrätta en filial eller mot- AIF-förvaltare i Sverige utan att svarande etablering i landet, ska inrätta en filial eller motsvarande innan verksamheten inleds ge in etablering i landet, ska innan en skriftlig förbindelse till Finans- verksamheten inleds ge in en inspektionen om att lämna kon- skriftlig förbindelse till Finanstrolluppgifter i enlighet med be- inspektionen om att lämna konstämmelserna i denna lag. trolluppgifter i enlighet med be-

stämmelserna i denna lag.

Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett utländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).

34 kap.

Uppgifter om anskaffningsutgift Uppgifter om anskaffningsutgift för andelar i investeringsfonder för andelar i investeringsfonder

och specialfonder

9 §

Fondbolag och förvaltnings- Fondbolag, förvaltningsbolag bolag som ska föra eller låta föra och AIF-förvaltare som ska föra ett register över andelsinne- eller låta föra ett register över havare i en investeringsfond ska, andelsinnehavare i en investedå en förvaltare ska föras in i ringsfond eller i en specialfond registret enligt 4 kap. 12 § lagen ska, då en förvaltare ska föras in (2004:46) om investeringsfonder, i registret enligt 4 kap. 12 § lagen lämna förvaltaren uppgifter om (2004:46) om investeringsfonder, den genomsnittliga anskaffnings- lämna förvaltaren uppgifter om utgiften för de andelar i en den genomsnittliga anskaffningsinvesteringsfond som tillhör en utgiften för de andelar i en inveandelsägare och som har regi- steringsfond eller i en specialstrerats på förvaltaren i stället fond som tillhör en andelsägare för andelsägaren. och som har registrerats på för-

valtaren i stället för andels-

ägaren.

Vid byte av en förvaltare eller Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre ska om förvaltaren inte längre ska vara införd i ett register, ska den vara införd i ett register, ska den förvaltare som andelarna i inve- förvaltare som andelarna i investeringsfonden flyttas från lämna steringsfonden eller specialden nya förvaltaren, fondbolaget fonden flyttas från lämna den nya eller förvaltningsbolaget upp- förvaltaren, fondbolaget, förvaltgifter om den genomsnittliga ningsbolaget eller AIF-förvalanskaffningsutgiften för de an- taren uppgifter om den genomdelar som flyttas. snittliga anskaffningsutgiften för

de andelar som flyttas.

Första och andra styckena Första och andra styckena gälgäller inte andelar i en investe- ler inte andelar i en investeringsringsfond efter det att andelarna fond eller i en specialfond efter det har förtecknats på ett investe- att andelarna har förtecknats på

141

Senaste lydelse 2011:1289.

ringssparkonto. ett investeringssparkonto.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

21 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1268) om investeringssparkonto att 6, 13 och 22 §§ ska ha följande lydelse.

Med investeringstillgångar avses

1. finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad

marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekono-

2. finansiella instrument som handlas på en handelsplattform, eller

13 §

Investeringstillgångar får överföras till ett investeringssparkonto

från någon annan än kontoinnehavaren bara om tillgångarna över-

förs till kontot i samband med kontoinnehavarens förvärv av till-

gångarna och om förvärvet har skett

1. på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en handelsplattform,

andelar utfärdats om förvärvet andelar utfärdats om förvärvet

3. från den som har emitterat tillgångarna om förvärvet grundades

på tillgångar som vid förvärvet förvarades på kontot,

4. från investeringsföretaget som vid förvärvet förde investerings-

5. från övertagande bolag om tillgångarna avsåg ersättning till

aktieägarna vid en fusion eller delning av aktiebolag och om till-

gångarna förvärvades på grund av aktier som vid förvärvet förvarades

6. från köpande företag om förvärvet var ett led i ett förfarande

om andelsbyte och om tillgångarna förvärvades på grund av andelar

som vid förvärvet förvarades på kontot,

7. från en annan kontoinnehavare om tillgångarna vid förvärvet förvarades på dennes investeringssparkonto, eller

8. genom utdelning på tillgångar som vid förvärvet förvarades på investeringssparkontot.

Investeringstillgångar som har förvärvats på grund av kontofrämmande tillgångar som avses i 7 § eller kontofrämmande tillgångar som förvaras på ett investeringssparkonto med stöd av 18 § får inte överföras till kontot.

22 §

Finansiella instrument får överföras till någon annan än kontoinnehavaren om kontoinnehavaren har överlåtit tillgångarna genom försäljning, byte eller liknande överlåtelse av tillgångarna

1. på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en handelsplattform,

2. på så sätt att fondandelarna 2. på så sätt att fondandelarna löses in i fonden, om överför- löses in i fonden, om överföringen avser andelar i en investe- ingen avser andelar i en investeringsfond, ringsfond eller en specialfond,

3. till den som har emitterat tillgångarna,

4. till investeringsföretaget som vid överlåtelsen förde investeringssparkontot,

5. till budgivaren om överlåtelsen var ett led i ett offentligt uppköpserbjudande,

6. till köpande företag om överlåtelsen var ett led i ett förfarande om andelsbyte,

7. till majoritetsaktieägaren i ett bolag om överlåtelsen var ett led i ett förfarande om inlösen av minoritetsaktier i samma bolag, eller

8. till en annan kontoinnehavare om tillgångarna förs över till förvärvarens investeringssparkonto.

Kontofrämmande tillgångar får inte överföras från ett investeringssparkonto med tillämpning av första stycket 8.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

1 Inledning

1.1¶Utredningens uppdrag och arbete

Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och ta fram förslag till de förändringar som behövs i svensk rätt för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet). Vidare har i uppdraget ingått bl.a. att se över regleringen av de kontraktuella fonder (specialfonder) som inte är värdepappersfonder även i de avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet samt belysa hur förslagen inverkar på skattekontrollen.

Utredningen har haft något mindre än ett år på sig att slutföra uppdraget. Tiden har ägnats åt att analysera, motivera och ta fram de relativt omfattande författningsförslag som behövs för att genomföra AIFM-direktivet. Arbetet har bedrivits i samråd med utredningens sakkunniga, bl.a. har hållits ett flertal sammanträden där utredningens överväganden och förslag har diskuterats. Däremellan har sekretariatet haft fortlöpande kontakter med de sakkunniga. Möten har även hållits med företrädare för Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA), Fastighetsägarna och Swedish Pensions Fund Association (SPFA).

AIFM-direktivet har tagits fram under relativt kort tid genom förhandlingar mellan medlemsstaterna i Europeiska Unionen (EU). Liksom andra EU-direktiv är det i många delar kompromisser mellan olika medlemsstaters viljor och önskemål. Direktivet innehåller som en konsekvens av detta lösningar och begrepp som ibland kan vara svårtolkade och ibland kan te sig i viss mån främmande för svensk rättstradition. Det antagna direktivet har dock varit utgångspunkten

1 EUT L 174, 01.07.2011, s. 1 (Celex 32011L0061). Direktivet har fogats till betänkandet som bilaga 2. 2 Kommittédirektiven (Dir. 2011:77) i dess helhet finns fogade till betänkandet som bilaga 1.

och satt ramarna för utredningens uppdrag och arbete. Vid tolkningen och beskrivningen av artiklarna i direktivet kommer kommissionens delegerade akter att få stor betydelse. Kommissionen har getts rätt att specificera och klargöra flera av direktivets bestämmelser i delegerade akter. Under utredningsarbetet har några sådana akter ännu inte antagits. Av de förslag som utredningen har tagit del av framgår emellertid att ambitionen verkar vara att de delegerade akterna till stor del ska bestå av förordningar utfärdade av kommissionen. Sådana förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna utan att något särskilt genomförande krävs, se även avsnitt 2.2.

Innehållet i förordningsförslagen ger hjälp för förståelsen av artiklarna i AIFM-direktivet och utredningen har i viss mån använt dem som tolkningshjälp. Förordningsförslagen är dock just förslag som kan komma att ändras.

Fortfarande pågår alltså arbetet med att närmare specificera och komplettera reglerna i direktivet. Detta medför, i kombination med att nivå II-reglerna förefaller antas i form av förordningar, att det är vanskligt att nationellt och i detta skede göra uttolkningar av vissa centrala artiklar och begrepp i direktivet.

1.2¶Viss terminologi

Att genomföra AIFM-direktivet kräver en förändring av dagens reglering av specialfonder. Regler om specialfonder finns i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) och har till AIFM-direktivets genomförande varit en rent nationell angelägenhet. AIFMdirektivet reglerar huvudsakligen förvaltarna av alternativa investeringsfonder, men påverkar utformningen av den nationella regleringen av fonderna i sig. Som framgår av avsnitt 3.3 har utredningen valt att renodla lagstiftningen på så sätt att LIF i fortsättningen ska reglera enbart de fonder och förvaltare som omfattas av UCITSdirektivet medan den nya lagen som genomför AIFM-direktivet ska innehålla bestämmelserna om samtliga alternativa investeringsfonder, inklusive specialfonderna, och regleringen av förvaltarna av dessa fonder. Detta påverkar också terminologin. Det kommer med den lösning som utredningen föreslår inte att finnas något behov av ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder eller andra AIF-fonder. En lösning skulle kunna vara att utmönstra det nuvarande samlingsbegreppet investeringsfonder från lagstiftningen. Förkortningen AIF-fonder står dock för alternativa investerings-

fonder och enligt AIFM-direktivets definition är de alternativa i förhållande till just de harmoniserade fonder som vi i dag kallar värdepappersfonder (eller ”UCITS-fonder”). Enligt utredningens mening är det därför mer konsekvent att värdepappersfonder i stället benämns investeringsfonder. På kort sikt kan det innebära en viss förvirring att låta ett begrepp som investeringsfonder leva kvar i en mer inskränkt betydelse. På lång sikt innebär det dock en mer logisk lösning. Se vidare i avsnitten 3.3 och 7.3.

2¶Bakgrund

2.1¶Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet) reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIFfonder. AIF-fonder definieras i direktivet som företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte omfattas av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS-direktivet).

AIFM-direktivet är tillämpligt på alla AIF-förvaltare oavsett de förvaltade AIF-fondernas struktur och rättsliga form. Direktivet reglerar förvaltarna men endast i begränsad utsträckning fonderna, vilka kan vara bildade på kontrakträttslig eller associationsrättslig grund, genom trustlagstiftning, eller på annat sätt. Av de företag för kollektiva investeringar som förekommer på den svenska marknaden träffas vissa nationellt reglerade investeringsfonder (specialfonder) av definitionen av AIF-fond i AIFM-direktivet. Andra fonder som förekommer i Sverige och som omfattas av direktivets definition är dock inte särskilt reglerade. Det rör sig främst om olika typer av slutna fonder , såsom riskkapitalfonder, fastighetsfonder och infrastrukturfonder. Det finns således inte något svenskt regelverk som omfattar alla de former av förvaltare som regleras i AIFM-direktivet.

1 Begreppet sluten fond används här för att beteckna en fond med en begränsad mängd kapital och som generellt sett inte är öppen för inlösen under fondens livstid.

I betänkandet lämnas förslag till hur AIFM-direktivet ska genomföras i nationell rätt. I betänkandet lämnas även förslag till reglering av AIF-fonder i vissa avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet.

2.2¶Kommissionens genomförandeåtgärder

I AIFM-direktivet finns ett antal bestämmelser som ger kommissionen i uppdrag att anta s.k. genomförandeåtgärder med närmare detaljer kring direktivets rambestämmelser.

Genomförandeåtgärderna till AIFM-direktivet antas på nivå två i enlighet med den s.k. Lamfalussymodellen som syftar till att effektivisera lagstiftningsförfarandet inom EU och tillämpas för lagstiftningen på det finansiella området. Lamfalussymodellen delar in lagstiftningsförfarandet i fyra nivåer där nivå ett utgörs av rambestämmelser som antas enligt den normala ordningen för lagstiftningen inom EU, med direktiv eller förordningar som föreslås av kommissionen och antas av rådet och Europaparlamentet. På nivå två antar kommissionen genomförandeåtgärder som preciserar och närmare anger detaljerna för lagstiftningen på nivå ett. Kommissionen kan anta genomförandeåtgärder som direktiv eller som förordning. Förfarandet på nivå två har nyligen förändrats i samband med antagandet av Lissabonfördraget och beskrivs närmare nedan. Nivå tre utgörs av gemensamma riktlinjer och rekommendationer. Slutligen ansvarar kommissionen på nivå fyra för att säkerställa att medlemsstaterna genomför lagstiftningen på ett likartat sätt.

Genom antagandet av Lissabonfördraget har som nyss nämnts förfarandet för kommissionens genomförandeåtgärder på nivå två ändrats. Den nya ordningen gör skillnad på delegerade akter och genomförandeakter. Enligt artikel 57 i AIFM-direktivet har Europaparlamentet eller rådet rätt att när som helst återkalla kommissionens bemyndigande att anta delegerade akter. Europaparlamentet och rådet har också enligt artikel 58 rätt att invända mot de delegerade akter som antagits av kommissionen under en period på tre månader efter antagandet. Denna period kan på Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med tre månader. För genomförande-

2 Delegerade akter ska antas enligt artiklarna 3, 4, 9, 12, 14–25, 34–37, 40, 42, 53, 67 och 68 i AIFM-direktivet. 3 Se bl.a. prop. 2006/07:115 s. 242 f. 4 Delegerade akter och genomförandeakter regleras i artikel 290 respektive 291 i Lissabonfördraget.

akter gäller enligt artikel 59 i AIFM-direktivet att de ska beredas i den Europeiska värdepapperskommittén (European Securities Committee, ESC), som är en kommitté under kommissionen med representanter från medlemsstaterna.

Genomförandeakter och delegerade akter kallas i vissa fall tekniska standarder. I de fallen har Esma (Europeiska Värdepappersoch marknadsmyndigheten ) getts i uppdrag att ta fram förslag till genomförandeåtgärder i enlighet med artiklarna 10–14 i den s.k. Esma-förordningen. Esma har ersatt den tidigare s.k. nivå trekommittén CESR (Committee of European Securities Regulators). Esma’s förslag till tekniska standarder antas av kommissionen, antingen som delegerade akter eller genomförandeakter i enlighet med det förfarande som beskrivits ovan. Esma-förordningen ger även Esma rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer till dels behöriga myndigheter, dels finansiella företag, dvs. sådana åtgärder på nivå tre som beskrivits ovan. Även detta är en uppgift som Esma övertagit från CESR.

Som angetts i inledningskapitlet har några genomförandeåtgärder från kommissionen avseende AIFM-direktivet ännu inte antagits. Som utgångspunkt för utredningens arbete har därför ett utkast till genomförandeförordning från juni 2012 tagits i beaktande.

2.3¶Skäl till reglering av fonder och fondsparande

Huvudskälet bakom reglering på finansmarknadsområdet är som regel antingen samhällets behov av att skydda stabiliteten i det finansiella systemet, och på så sätt undvika systemrisker, eller konsumentskydd. Det främsta exemplet på det förstnämnda är de kapitaltäckningsregler som säkerställer att kapitalstyrkan i banker och värdepappersbolag står i paritet med de risker som verksamheten medför, och som därigenom förhindrar spridningen av förluster i det finansiella systemet. På försäkringsområdet har behovet av ett gott konsumentskydd traditionellt sett varit det vägledande motivet för reglering med hänsyn till att konsekvenserna för den enskilde kan bli allvarliga om inte försäkringsbolagen kan fullgöra sina åtaganden.

5 En: European Securities and Markets Authority. 6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska Värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG.

Konsumentskyddet har även utpekats som det avgörande motivet bakom den svenska regleringen av fondsparandet. Fondsparandet har som regel stor privatekonomisk betydelse för den enskilde spararen. Samtidigt är fondprodukterna ofta komplexa och resultatet av fondförvaltningen svårt att utvärdera. Den kollektiva sparformen gör dessutom att det finns ett behov av reglering av fondandelsägarnas och fondbolagets inbördes rättigheter så att vissa investerare inte gynnas på bekostnad av andra och så att fondbolaget handlar i fondandelsägarnas bästa intresse.

Frågan om i vilken utsträckning fonder och fondsparande kan ge upphov till systemrisker och därför bör regleras även från en sådan utgångspunkt, har behandlats i tidigare lagstiftningsärenden. Då konstaterades bl.a. att fondsparandet har liten påverkan på betalningssystemet och kreditgivningen och att fondsparandet därigenom inte påverkar de systemrisker som är motiv till reglering av den finansiella sektorns funktion att hantera betalningar och leverera krediter. Fondbolagen bedömdes inte heller ha självförstärkande kopplingar till vare sig varandra eller till andra aktörer i det finansiella systemet. Med hänsyn till att tillgångarna i den förvaltade fonden hålls separerade från fondbolagets tillgångar så får finansiella svårigheter i ett fondbolag dessutom inte några konsekvenser för investerarnas möjlighet att få ut sina tillgångar. Vidare konstaterades att tidigare exempel på fonder som påverkat det finansiella systemets funktion främst berodde på brister i portföljförvaltning och kreditgivning, faktorer som bättre regleras i andra sammanhang än i fondlagstiftningen. Fondsparandet i sig bedömdes slutligen inte heller kunna förstärka ett förlopp med snabbt fallande tillgångspriser på de finansiella marknaderna. Slutsatsen var därför att konsumentskyddet är det avgörande motivet för att reglera fondsparandet.

Skälen bakom AIFM-direktivet

Efter finanskrisen konstaterade det Europiska rådet och kommissionen att alla relevanta aktörer på finansmarknadsområdet bör omfattas av lämplig reglering och tillsyn. Detta överensstämde även med de slutsatser som det globala G20-möte som hölls i november 2008 kom fram till. I kommissionens konsekvensanalys inför framtagandet av förslaget till AIFM-direktivet utpekas AIF-förvaltarna

7 Se exempelvis prop. 2002/03:150, s. 125 f. 8 Se SOU 2002:56 s. 240 f. samt prop. 2002/03:150 s. 126 f.

visserligen inte som någon orsak till finanskrisen. Kommissionen menade dock att krisen tydliggjort den roll som AIF-förvaltarna spelar på finansmarknaden. Kommissionen pekade även på en rad risker som AIF-förvaltares verksamhet innebär för placerare och motparter samt för stabiliteten och effektiviteten på finansmarknaderna. Dessa risker kan sammanfattas i nedanstående tabell.

Tabell 1 Översikt över de centrala riskområdena

Makroprudentiella • Direktexponering av systemrelevanta banker (som (system-) risker, framför tillhandahåller hävstångseffekter) till AIF-sektorn

allt i samband med hävstångseffekter

• Konjunkturförstärkande effekt av flockbeteende, riskkoncentrationer inom vissa marknadssegment och forcerad neddragning av belåningsgraden som överförs till motparterna genom tillgångspriser och marknadslikviditet

Mikroprudentiella risker • Eventuella svagheter i interna riskhanteringssystem vad

avser likviditetsrisker, marknadsrisker, motpartsrisker (kreditrisker och avvecklingsrisker) och operativa risker

Investerarskydd • Luckor i informationen till placerare om investeringspolicy,

riskhantering, internförfaranden osv. som utgör hinder för effektiv genomlysning • Intressekonflikter och bristfällig fondförvaltning, framför allt i samband med ersättningar, värdering och förvaltning

Markandseffektivitet och • Effekter av dynamisk handel och blankningstekniker på integritet marknadens funktion

• Risk för marknadsmissbruk i samband med vissa tekniker,

till exempel blankning Påverkan på marknaden • Bristande insyn vid företagsaffärer avseende noterade för företagskontroll företag (t.ex. genom aktielån, CDF-kontrakt) eller vid

samagerande genom aktiviststrategier AIF-förvaltares kontroll • Risk för felaktiga incitament vid förvaltning av över företag portföljföretag, framför allt i samband med

skuldfinansiering • Bristande insyn och bristande offentlig granskning av s.k. buy-outs

Commission Staff Working Document Accompanying the proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on Alternative Investment Fund Managers and amending Directives 2004/39/EC and 2009/…/EC- Impact Assessment, COM(2009) 207, SEC (2009) 576.

Kommissionens konsekvensanalys, s. 7.

I konsekvensanalysen konstaterades att det befintliga europeiska regelverk som omfattar AIF-förvaltare är fragmenterat och till stora delar bygger på nationell rätt. Samtidigt är AIF-förvaltarnas verksamhet i många fall internationell och gränsöverskridande. Det fragmenterade regelverket ansågs därför vara ett hinder för effektiv reglering, tillsyn och övervakning på makronivå. Det ansågs också begränsa marknadsintegrationen och utvecklingen av den inre marknaden för de finansiella produkter som marknadsförs av AIF-förvaltare.

De mål som kommissionen ställde upp för det nya direktivet var följande: • Säkerställa att AIF-förvaltare uppfyller lämpliga krav på aukto-

risation och registrering. • Skapa en ram för övervakning av makroprudentiella risker. • Tillgodose en fullgod tillsyn och begränsning av mikropruden-

tiella risker. • Ge en samstämd syn på skyddet för professionella investerare i

AIF-fonder. • Ökad ansvarighet för AIF-förvaltare som har kontroll över och

förvaltar företag. • Utveckling av den inre marknaden för AIF-fonder. • Säkerställa att de vidtagna åtgärderna står i proportion till riskerna

och tar tillräcklig hänsyn till AIF-förvaltarnas olika affärsmodeller.

Motiven bakom AIFM-direktivet kan således för det första summeras som ett behov av ett harmonierat regelverk för att bättra på förutsättningarna för övervakning av fondförvaltare vars verksamhet på olika sätt befaras kunna påverka risker i det finansiella systemet. Det rör sig främst om förvaltare av fonder som tillämpar finansiell hävstång (se bl.a. skäl 49 i AIFM-direktivet). I konsekvensanalysen omnämns även råvarufonder i denna kategori. Direktivet innehåller därför bestämmelser som möjliggör för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter att påvisa, övervaka och vid behov bemöta systemrisker. Genom direktivets bestämmelser kan behöriga myndigheter samla in information om användandet av finansiell hävstång och vidarebefordra den informationen till andra behöriga myndigheter,

11

Kommissionens konsekvensanalys, s. 26 f.

till Esma och till den s.k. Europeiska systemrisknämnden, ESRB (European Systemic Risk Board).

För det andra finns en vilja att öka den offentliga insynen i och inflytandet över fonder som agerar på marknaden för företagskontroll, eller s.k. riskkapitalfonder (se bl.a. skäl 53 i AIFM-direktivet). Direktivet innehåller därför bestämmelser om hur AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll över företag ska agera, exempelvis bestämmelser om information till anställda i sådana företag.

Ett tredje motiv till regleringen är att skapa en inre marknad för AIF-förvaltare. På samma sätt som förvaltare av UCITS-fonder ska AIF-förvaltare kunna erhålla ett s.k. marknadsföringspass som innebär att de genom ett enkelt registreringsförfarande ska kunna marknadsföra andelar i AIF-fonder i hela unionen (se bl.a. skäl 4 i AIFM-direktivet).

2.4¶Övrig harmoniserad lagstiftning på finansmarknadsområdet

Vid sidan av den närbesläktade regleringen av UCITS-fonder och förvaltare av UCITS-fonder i UCITS-direktivet har regleringen av AIF-förvaltare och förvaltning av AIF-fonder i AIFM-direktivet kopplingar till viss annan harmoniserad reglering på finansmarknadsområdet.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (direktivet om marknader för finansiella instrument, MiFID), regleras värdepappersföretags och bankers tillhandahållande av investeringstjänster avseende finansiella instrument (exempelvis rådgivning, förmedling och portföljförvaltning) samt handeln med finansiella instrument på reglerade marknader. I direktivet finns även kundskyddsregler för främst icke-professionella investerare. Enligt artikel 6.4 i AIFM-direktivet kan en AIF-förvaltare få tillstånd att utöver förvaltning av AIF-fonder tillhandahålla vissa andra tjänster som är tillståndspliktiga enligt MiFID (förvaltning av investeringsportföljer, och sidotjänsterna investe-

12

Den Europeiska systemrisknämnden ESRB är inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd.

ringsrådgivning, förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar samt mottagande och vidarebefordran av order beträffande finansiella instrument). MiFID är genomfört i svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (prospektdirektivet) regleras när ett prospekt ska upprättas vid erbjudande av investeringar i överlåtbara värdepapper till allmänheten och den information ett prospekt ska innehålla. Prospektdirektivet är genomfört i svensk rätt huvudsakligen genom bestämmelser i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Enligt 2 kap. 2 § den lagen är investeringsfonder undantagna från prospektkrav.

Harmoniserade regler om den information som en emittent vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (öppenhetsdirektivet). Där finns bl.a. bestämmelser om offentliggörande av årsredovisning och halvårsrapport samt flaggningsregler för noterade företag (emittenter). Öppenhetsdirektivet är genomfört huvudsakligen genom bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden samt lagen om handel med finansiella instrument.

Verksamheten i kreditinstitut regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), kreditinstitutsdirektivet. AIFM-direktivet hänvisar till kreditinstitutsdirektivet i fråga om de medel som utgör en AIF-förvaltares kapitalbas (artiklarna 56–67). Kreditsinstitutsdirektivet är genomfört i svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt lagen (2006:1372) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersbolag regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), kapitalkravsdirektivet, som genomförts i svensk rätt huvudsakligen genom lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiven

utgör tillsammans de s.k. kapitalkravsdirektiven (CRD Capital Requirement Directives).

Kommande förändringar i regleringen på finansmarknadsområdet

Det europeiska regelverket för värdepappersföretag och handel med finansiella instrument på reglerade marknader är för närvarande under omarbetning. Enligt de förslag till förändringar i MiFID som presenterades av kommissionen i oktober 2011 införs bl.a. gemensamma regler för handeln med standardiserade derivatkontrakt på s.k. OTF-plattformar (Organised Trading Facilities), särskilt anpassade regler för att underlätta handel med aktier i små och medelstora företag, bestämmelser som ökar förutsättningarna för övervakning av s.k. högfrekvent handel i syfte att förhindra möjliga systemrisker, bestämmelser som syftar till att förbättra konkurrensvillkoren för tillhandahållande av vissa efterhandelstjänster (exempelvis clearing och avveckling), ökade befogenheter för tillsynsmyndigheter som under särskilda omständigheter föreslås kunna förbjuda vissa typer av produkter och tjänster, skärpt tillsyn över marknaderna för råvaruderivat samt skärpta krav för tillhandahållande av investeringstjänsterna portföljförvaltning och investeringsrådgivning. Kommissionens förslag förhandlas för närvarande i rådet.

I december 2011 presenterade kommissionen ett förslag till harmoniserat europeiskt regelverk för investeringar i venture capital. I kommissionens förslag till förordning finns bestämmelser om enhetliga regler för marknadsföring av Europeiska venture capitalfonder, som därmed får en gemensam definition. Sådana fonder ska enligt förslaget fritt få marknadsföras till bl.a. professionella investerare i Europa med hjälp av ett marknadsföringspass liknande det som gäller för förvaltare av UCITS-fonder enligt UCITSdirektivet och för AIF-förvaltare enligt AIFM-direktivet. Parallellt med det föreslagna regelverket för venture capital-fonder har även ett förslag till harmoniserat regelverk för marknadsföring av fonder för s.k. socialt företagande tagits fram.

13

Proposal for a directive of the European Parliament and of the Council on markets of financial instruments and repealing Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council, COM(2011) 656, 2011/0298 (COD). 14

Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on European Venture Capital Funds, COM(2011) 860, 2011/0417 (COD). 15

Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on European Social Entrepreneurship Funds, COM(2011) 862, 2011/0418 (COD).

Ytterligare ett förslag till förordning på finansmarknadsområdet presenterades i juli 2012, där kommissionen föreslår ett harmoniserat regelverk om standardiserad information som ska lämnas vid erbjudande av investeringar i vissa finansiella produkter till konsumenter, s.k. Packaged retail investment products, PRIPS. Enligt förslaget ska bl.a. fonder (såväl UCITS-fonder som AIF-fonder), s.k. strukturerade produkter innehållande derivatkomponenter, samt vissa typer av försäkringskontrakt av investeringskaraktär omfattas av informationskraven i förordningen.

Samtidigt med PRIPS presenterades ett förslag till kommande förändringar i UCITS-direktivet, det s.k. UCITS V. Förslaget innehåller främst förtydliganden angående förvaringsinstitutens uppgifter och ansvar, bestämmelser om ersättningssystem för fondförvaltare samt harmoniserade sanktionsbestämmelser.

2.5¶Fondsparandets organisation och kategorier

Sedan början på 1990-talet är den svenska lagstiftningen på fondområdet harmoniserad med EU:s UCITS-direktiv. Regleringen finns sedan 2004 i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). Investeringsfonder delas i lagstiftningen upp i dels värdepappersfonder, dels specialfonder. Värdepappersfonder är harmoniserade fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav och som efter notifiering får marknadsföras fritt inom EU. Tillsyn och tillståndsprövning enligt LIF handhas av Finansinspektionen.

För värdepappersfonder gäller vissa krav på bl.a. tillgångsallokering, belåning, inlösen av fondandelar. Specialfonder kan efter godkännande från Finansinspektionen få undantag ifrån dessa krav. Specialfonder är nationellt reglerade och behöver därför inte följa UCITS-direktivets regler.

Värdepappersfonder och specialfonder har det gemensamt att de är kontraktsrättsliga fonder som inte utgör självständiga rättssubjekt. De kan inte förvärva rättigheter eller ådra sig skyldigheter. De kan inte heller bli föremål för konkursförfarande. Fondandelsägarnas

16

Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on key information documents for investment products, COM(2012) 352/3, 2012/0169 (COD). 17

Proposal for a directive of the European Parliament and of the Council amending Directive 2009/65/EC on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS) as regards depositary functions, remuneration policies and sanctions, COM(2012) 350/2, 2012/0168 (COD).

rätt till fonden är beskuren och begränsar sig till rätten att få sin andel i fonden inlöst och att i vissa fall erhålla utdelning. Värdepappers- och specialfonder måste även följa vissa gemensamma regler i LIF om förvaltning, fondbestämmelser, information till fondandelsägarna m.m.

Utländska fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav får, efter att det anmälts till Finansinspektionen, fritt marknadsföras i Sverige. LIF tillåter även, efter Finansinspektionens godkännande, marknadsföring i Sverige av andra utländska fonder än UCITSfonder, under förutsättning att dessa fonder uppfyller krav motsvarande dem som ställs på specialfonder. Den rättsliga formen och strukturen på utländska fonder skiljer sig i många fall från den svenska. Utländska fonder som marknadsförs i Sverige kan således vara bildade på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund eller på annat sätt. Termen fondföretag används i LIF för att beteckna utländska fonder, både UCITS-fonder och andra fonder.

Svenska aktiebolag som har tillstånd att bedriva fondverksamhet, dvs. förvalta en investeringsfond och handha försäljning och inlösen av andelar, benämns fondbolag. Tillstånd för fondverksamhet avseende specialfonder får även beviljas svenska kreditinstitut och värdepappersbolag, som har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument. Termen förvaltningsbolag används i LIF för att beteckna utländska fondförvaltare som förvaltar UCITSfonder och andra fonder.

Tillgångarna i en investeringsfond ska förvaras av ett förvaringsinstitut som även på fondbolagets instruktion utför in- och utbetalningar i fonden. Förvaringsinstitut kan vara banker eller andra kreditinstitut. Syftet med att hålla förvaltningen och förvaringen av fondens tillgångar åtskilda på detta sätt är bl.a. att förvaringsinstitutet ska vara en extra kontrollfunktion som ser till att fondbolaget använder fondens medel i enlighet med fondbestämmelserna.

Ansvarsfördelningen, förvaltningen och administrationen av investeringsfonder kan beskrivas med följande skiss:

Figur 1 Ansvarsfördelning mellan fondbolag och förvaringsinstitut

Värdepappersinstitut, mäklare och andra motparter

Fondbolag Förvaringsinstitut

Fond

Investerare/fondandelsägare

Avtal

Betalningsströmmar

Investeringsfonden som juridisk struktur är särskilt lämplig för att ordna den typ av kollektiva investeringar som riktar sig till konsumenter. Genom investeringsfonden kan enkelt och rimligt kostnadseffektivt en önskvärd kombination av avkastning och risk uppnås, som enskilda sparare annars skulle ha begränsad möjlighet att åstadkomma. Konsumentskyddet har också tidigare angetts som det främsta motivet bakom reglering av fondsparande. Investeringsfonden som placeringsform utnyttjas dock även av andra investerare än konsumenter. Det finns exempelvis specialfonder som främst riktar sig till professionella investerare.

Den svenska fondlagstiftningen innehåller som ovan nämnts tydliga begränsningar för vilken typ av tillgångar medlen i en fond får placeras i. Det leder till att kollektiva investeringar i sådana tillgångar som helt eller delvis är otillåtna för investeringsfonder som

18

Prop. 2002/03:150 s. 125.

regel organiseras på andra sätt. Det gäller exempelvis investeringar i riskkapital i form av större poster av onoterade aktier, råvaror, fastigheter och infrastruktur. Frågan om LIF även skulle omfatta fonder där medlen främst investeras i andra typer av tillgångar än likvida finansiella tillgångar, exempelvis fastigheter, behandlades i Värdepappersfondsutredningens betänkande SOU 2002:56. Äganderätten till fastigheterna, den slutna formen, svårigheten att värdera tillgångarna och långsiktigheten i investeringen angavs då som orsaker till varför investeringsfonden som organisationsform inte ansågs lämplig för denna typ av verksamhet. En annan orsak är att denna typ av investeringar främst riktar sig till s.k. institutionella investerare vilket gör konsumentskyddsmotivet mindre relevant. Fonder som investerar i fastigheter och riskkapital och som har sitt säte i Sverige är i regel associationsrättsligt organiserade som aktiebolag eller kommanditbolag. Andra oreglerade fonder som förvaltas av aktörer som bedriver verksamhet i Sverige är etablerade utomlands och är därmed organiserade i enlighet med nationell rätt i det land där de är etablerade.

2.5.1¶Harmoniserade fonder

Harmoniserade fonder är som nämnts ovan sådana fonder som regleras i UCITS-direktivet och därmed, efter en anmälningsprocedur, får marknadsföras fritt inom EU. En UCITS-fond måste vända sig till allmänheten. Det är således inte möjligt att begränsa kretsen av investerare i en UCITS-fond. Eftersom UCITS-fonder vänder sig till allmänheten gäller särskilda placeringsbestämmelser som syftar till att tillvarata investerarnas behov av riskspridning. Placeringsbestämmelserna innebär begränsningar av vilka tillgångsslag fondens medel får placeras i, exempelvis är möjligheterna till exponeringar till följd av placeringar i onoterade värdepapper begränsade. Det finns också begränsningar av vilka riskkoncentrationer en UCITSfond får ha (i termer av procentuella exponeringar mot en viss motpart/emittent) samt av möjligheten för fondbolaget att ta upp lån för fondens räkning. Utöver placeringsbestämmelserna gäller särskilda skyddsregler för UCITS-fonder, t.ex. att andelar i fonden måste kunna lösas in eller återköpas på fondandelsägarens begäran, att fondandelsägarna ska få tillgång till viss information om fonden och att tillgångarna i fonden ska förvaras hos ett förvaringsinstitut.

19

SOU 2002:56 s. 46 ff.

Den svenska motsvarigheten till UCITS-direktivets harmoniserade fonder är värdepappersfonder (1 kap. 1 § första stycket 25 LIF). De krav som ställs på värdepappersfonder motsvarar bestämmelserna i UCITS-direktivet. Därutöver har vissa nationella särregler för värdepappersfonder införts som går utöver UCITS-direktivets krav (se bl.a. 4 kap. 22 § LIF).

Ett viktigt syfte med den gemensamma regleringen för UCITSfonder är att skapa en gemensam fondmarknad inom EU. Därför innehåller UCITS-direktivet regler om vad som gäller för UCITSfonder vars andelar marknadsförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten. UCITS-direktivet tillåter inte en medlemsstat att införa ytterligare nationell reglering för utländska UCITS-fonder. Direktivet innehåller även bestämmelser om att behöriga myndigheter ska underrättas vid gränsöverskridande marknadsföring av fonder samt om samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater.

2.5.2¶Icke-harmoniserade investeringsfonder (specialfonder)

Icke-harmoniserade fonder är fonder som inte regleras i UCITSdirektivet och därmed endast får marknadsföras i en medlemsstat i den mån det är förenligt med nationell lagstiftning i den medlemsstaten. Investeringsfonder som är etablerade i Sverige, och som inte omfattas av UCITS-direktivet, benämns specialfonder i den svenska fondlagstiftningen. Specialfonder är således endast nationellt reglerade.

För specialfonder och värdepappersfonder gäller vissa gemensamma bestämmelser i LIF vilka bl.a. omfattar fondernas rättsliga ställning, krav på att tillgångarna ska förvaras av ett förvaringsinstitut och krav på fondbestämmelser. Till skillnad mot vad som gäller för värdepappersfonder får en specialfond vända sig till en begränsad krets investerare. Vidare får fondbestämmelserna för en specialfond innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. En specialfond måste dock vara öppen för inlösen minst en gång per år. Placeringar av fondmedel i en specialfond behöver inte heller följa de placeringsregler som gäller för värdepappersfonder. Undantag från placeringsreglerna måste dock godkännas av Finansinspektionen. Inspektionen prövar också, vid godkännande av fondbestämmelserna för en specialfond, om fondens placeringsstrategi är förenlig med de krav som bör ställas på riskspridning. Alla special-

fonder som är registrerade i Sverige har medgetts något slags undantag från de regler som gäller för värdepappersfonder. Vilka undantag som medges varierar. De prövas alltid av Finansinspektionen från fall till fall och grundar sig på förhållandena i det enskilda fallet. Vad avser de tillgångar som en specialfond får placera i gäller dock samma regler för specialfonder som för värdepappersfonder med det undantaget att specialfonder tillåts att ha exponeringar som hänför sig till derivatinstrument med andra underliggande tillgångar än vad en värdepappersfond får ha.

Specialfonder är således svenska investeringsfonder som fått Finansinspektionens tillstånd att frångå reglerna om värdepappersfonder i LIF. Den lagen tillåter emellertid även marknadsföring av utländska icke-harmoniserade fonder i Sverige. Sådana fondföretag kan ha en annorlunda juridisk form än de svenska investeringsfonderna. För att en utländsk icke-harmoniserad fond ska få tillstånd att marknadsföras i Sverige krävs dock att Finansinspektionen bedömer att det finns betryggande tillsyn över fondföretaget i dess hemland, att företaget här i landet kan lösa in andelar, göra utbetalningar och även i övrigt kommer att driva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i LIF. Det innebär i praktiken att de krav på riskspridning m.m. som gäller för svenska specialfonder även är tillämpliga på icke-harmoniserade utländska fonder vars andelar marknadsförs i Sverige.

2.5.3¶Andra icke-harmoniserade fonder

Definitionen av AIF-fond i AIFM-direktivet omfattar – utöver specialfonder – även andra fonder som inte omfattas av den svenska fondlagstiftningen. Det gäller sådana fonder som investerar i andra typer av tillgångar än vad LIF medger att en investeringsfond investerar i, exempelvis riskkapitalfonder, fastighetsfonder eller råvarufonder. Det gäller också sådana fonder som tillämpar andra investeringsstrategier än vad som är möjligt med hänsyn till placeringsreglerna eller kraven på riskspridning i LIF.

Riskkapitalfonder

Termen riskkapital är ett samlingsnamn för alla investeringar i företags ägarkapital, dvs. investeringar i sådana andelar som ger innehavaren äganderätt i ett företag. Riskkapitalfonder används emellertid ofta som beteckning på bolag med en begränsad livstid som specialiserat sig på investeringar i onoterade företag eller noterade företag som avnoteras efter att de förvärvats av bolaget. En sådan riskkapitalfond bildas ofta av ett s.k. riskkapitalbolag som sköter administrationen av fonden och kontakten med investerarna. Kännetecknande för riskkapitalfonder är att de är slutna till formen på så sätt att andelarna är begränsade till antalet och inte kan lösas in på begäran. Kapitalet investeras i stället utifrån en i förväg bestämd tidshorisont och fonden likvideras när denna period har löpt ut. Det kapital som investeras i fonden är dessutom i regel avtalat på förhand.

Till skillnad från andra fonder som placerar i aktier tar riskkapitalfonder ofta ägarkontrollen över portföljbolagen. Det innebär att fondförvaltaren eller riskkapitalbolagets s.k. management team tar ett aktivt ansvar för förvaltningen av bolagen och deltar i den långsiktiga styrningen av bolagens verksamhet genom att de direkt utser styrelse och därmed även indirekt påverkar ledningsgruppens sammansättning. De portföljbolag som fondkapitalet sedan investeras i kan antingen vara onoterade mindre företag med tillväxt- och utvecklingspotential (venture capital) eller etablerade företag med behov av ny ledning eller annan organisationsförändring (buy-out).

Trots att riskkapitalfonder till vissa delar kan sägas likna investeringsfonder föreligger vissa väsentliga skillnader. Riskkapitalfonder är till skillnad från investeringsfonder slutna till formen i den meningen att de baseras på ett i förväg begränsat kapital och det saknas rätt till inlösen under fondens livslängd, som normalt är ca 10 år. Livslängden beror bl.a. på mognadsfasen i de bolag fondens investeringsstrategi är inriktad mot. Riskkapitalfonder riktar sig inte heller till allmänheten utan vanligtvis endast till en begränsad krets institutionella investerare eller personer vars professionella verksamhet inbegriper investeringar i riskkapital. Det är även vanligt att förvaltaren eller till förvaltaren närstående personer parallellt med fondens övriga investerare själva investerar i en viss andel av fondens totala kapital. Utöver avkastningen på sådana investeringar tar förvaltaren arvode i form av en i förväg avtalad andel av eventuell vinst vid avveckling av fonden. Den del som tillfaller för-

valtaren brukar kallas carried interest (särskild vinstandel) och är i regel förvaltarens huvudsakliga källa till avkastning.

Riskkapitalfonder som är baserade i Sverige är bildade på associationsrättslig grund, som kommanditbolag eller som aktiebolag. I andra jurisdiktioner förekommer dock att riskkapitalfonder har en annan rättslig struktur. Exempelvis är det vanligt förekommande att riskkapitalfonder bildas på kontrakträttslig grund som s.k. limited partnerships på Jersey. Etableringen av en riskkapitalfond börjar dock i praktiken redan innan ett bolag upprättats genom att förvaltaren presenterar ett förslag med en tänkt investeringsstrategi, ett s.k. placeringsmemorandum, för potentiella investerare som ges möjlighet att investera i fonden. De slutgiltiga villkoren förhandlas sedan mellan investerare och förvaltare. De som väljer att investera i fonden förbinder sig att tillföra ett visst belopp. Någon inbetalning av kapital till fonden sker dock inte förrän fonden förvärvar portföljbolagen. Först när ett tillräckligt stort kapital på detta sätt garanterats fonden etableras ett bolag som därefter kan börja investera i portföljbolagen. Denna tidpunkt brukar i riskkapitalsammanhang benämnas ”first closing”. Ytterligare investerare kan under en begränsad tid därefter ansluta sig till fonden. Även i samband med att ytterligare investerare tillkommer kan villkoren för fonden ändras, om övriga investerare godkänner det. Det avtal som reglerar fonden är således inte helt fastställt förrän förvaltaren slutgiltigt stängt fonden för nya investeringar. Successivt under fondens livslängd görs investeringar i portföljbolagen. Kapitalet placeras i allmänhet i aktier, men det förekommer också att kapital tillförs genom konvertibla lån eller skuldebrev med option att teckna aktier. När samtliga investeringar realiserats likvideras fonden. Den eventuella avkastning som kvarstår efter att investerarna återfått det kapital de skjutit till, inklusive en avtalad årlig avkastning som i regel uppgår till ca 8 procent, fördelas vanligen så att en andel på ca 20 procent tillfaller förvaltaren och resterande del tillfaller övriga investerare. Förvaltarens löpande kostnader under fondens livslängd täcks av ett förskott på vinstdelningen från investerarna. Förskottet uppgår vanligen till ca 1,5–2,5 procent av fondens avtalade kapital.

Fastighetsfonder

Fastighetsfonder som begrepp kan användas för att beteckna fonder som direktinvesterar i fastigheter, själva investerar i andra fastighetsfonder som i sin tur direktinvesterar i fastigheter (s.k. fond-ifond) eller ger investerarna exponering mot fastighetsmarknaden genom att investera i aktier i noterade fastighetsbolag. UCITSdirektivet tillåter inte att en UCITS-fond placerar direkt i fastigheter. LIF tillåter inte heller att en specialfond gör sådana placeringar. Öppna fonder som direktinvesterar i fastigheter och som riktar sig till konsumenter förekommer dock utomlands och är vanliga bl.a. i Tyskland.

Många länder har tillskapat skatteregler för s.k. REITS (Real Estate Investment Trusts) efter en amerikansk förebild. En REIT kan beskrivas som en sluten fond vars främsta syfte är investeringar i fastigheter. En REIT kan vara bildad som aktiebolag eller som stiftelse och är befriad från inkomstskatt under vissa förutsättningar. Skattskyldigheten har i stället överförts till fondens investerare. För att uppnå denna skattestatus krävs att vissa verksamhetsregler är uppfyllda, bl.a. ska den största delen av resultatet (normalt mellan 80 och 100 procent) överföras till andels- eller aktieägarna genom utdelning. Det är även vanligt med krav på diversifiering och riskspridning samt på att ägandet ska vara spritt på ett större antal personer. Möjligheten att införa en svensk motsvarighet till REITS har varit föremål för diskussion i ett flertal tidigare reformförslag och motioner utan att ha lett till någon lagstiftningsåtgärd.

Fastighetsfonder som direktinvesterar i fastigheter och är etablerade i Sverige är i regel bildade på associationsrättslig grund som aktiebolag eller kommanditbolag. Svenska fastighetsfonder liknar riskkapitalfonder på så sätt att de är slutna till formen och främst riktar sig till en begränsad grupp professionella och institutionella investerare. Investerarnas avkastning baseras dels på det driftsnetto som fastigheterna genererar under investeringsperioden, dels på det realisationsresultat som uppstår vid avyttring av fondens innehav.

20

Se bl.a. 2000/01:SkU19, 2001/02:SkU15 och 2008/09:Sk285.

Infrastrukturfonder

Infrastrukturfonder är fonder som placerar i infrastruktur såsom broar, vägar, kollektivtrafik och energiförsörjning. Att stater helt eller delvis väljer att finansiera investeringar i kollektiva nyttigheter genom försäljning till privata investerare har blivit allt vanligare. Privat finansiering av infrastruktur är ett alternativ till finansiering via statsskulden och är ett sätt att begränsa risken för att kostnaderna för investeringen och dess förvaltning över tiden ska bli för höga. Med hänsyn till att investeringar i infrastruktur kräver en ansenlig mängd kapital, organiseras privat finansiering av infrastruktur ofta så att ett flertal investerare går in med var sin andel. Infrastrukturfonder placerar i sådana infrastrukturandelar alternativt arrenderar infrastruktur under en viss avtalad period. Investeringar i infrastrukturfonder är i regel långsiktiga till sin natur samtidigt som de genererar relativt stabila kassaflöden, vilket efterfrågas av framför allt livförsäkringsbolag och andra aktörer med behov av att matcha långsiktiga åtaganden.

Infrastrukturfonder är vanligen organiserade på ett liknande sätt som riskkapitalfonder, och förvaltningen sköts ofta av bolag vars verksamhet även omfattar förvaltning av riskkapitalfonder. Precis som med riskkapitalfonder är infrastrukturfonder även ett sätt att organisera offentliga och privata saminvesteringar i infrastruktur. Vissa infrastrukturfonder som bildats av EU är exempelvis skapade i detta syfte.

Råvarufonder

Råvarufonder används som beteckning på fonder som på olika sätt är exponerade mot marknaden för olika råvaror. Sådan exponering skapas som regel inte genom direktinvesteringar i råvaror utan genom investeringar i råvaruderivat (vanligen s.k. futures) eller aktier i bolag vars värde i sin tur är starkt beroende av priset på en eller flera råvaror, exempelvis gruvindustri, oljebolag, skogs- och massaindustri. För branschfonder som investerar i en viss typ av industri kan dock beteckningen råvarufond vara delvis missvisande med hänsyn till att branschfonder i regel är exponerade även för andra risker än prisrisken på råvaror.

UCITS-direktivets krav på riskspridning hindrar inte att en fond riktar in sig mot placeringar i en viss bransch. UCITS-direktivet

tillåter dock inte placeringar i derivatinstrument som har råvaror som underliggande tillgång. Med vissa begränsningar medger LIF att en specialfonds medel placeras i råvaruderivat. För detta krävs dels att derivatinstrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad, dels inte medför leveransskyldighet avseende den underliggande tillgången (6 kap. 2 § LIF). Placeringarna i råvaruderivat måste dessutom göras med beaktande av kravet på lämplig fördelning av tillgångar med hänsyn till riskspridning.

Hedgefonder

Hedgefonder kallas ofta sådana fonder vars investeringsstrategier är utformade i syfte att skapa positiv avkastning oavsett utvecklingen på aktiemarknaden. Investeringsstrategin i en hedgefond kan dock även vara konstruerad för att förstärka eller neutralisera marknadsrörelser. För att uppnå sådana effekter utnyttjar hedgefonder i regel någon form av s.k. finansiell hävstång. Finansiell hävstång skapas med hjälp av belåning, derivatinstrument, blankningsaffärer eller på annat sätt och innebär att korrelationen mellan värdeförändringen på en viss investering och fondens avkastning påverkas så att exempelvis små rörelser i marknaden för en viss tillgång eller en viss tillgångsportfölj ger stora effekter i fondens avkastning och tvärtom. Hedgefonder kan konstrueras med olika riskprofil. Många hedgefonder vänder sig till professionella investerare och kräver att ett visst minimikapital investeras, vilket kan uppgå till ett väsentligt belopp. Det finns dock hedgefonder som vänder sig till konsumenter och tillåter mindre investeringar. Förvaltare av hedgefonder tar vid sidan av förvaltningsavgiften i regel ut en prestationsbaserad avgift som en andel av avkastningen över en viss nivå.

Med hänsyn till att placeringsreglerna för värdepappersfonder i LIF endast medger exponeringar som hänför sig till derivatinstrument och belåning i begränsad utsträckning, är sådana hedgefonder som är etablerade i Sverige specialfonder enligt definitionen i LIF. Sådana specialfonder måste uppfylla det generella kravet på riskspridning i 6 kap. 2 § LIF. Andra hedgefonder som förvaltas av svenska förvaltare är etablerade utomlands och vänder sig till professionella investerare. Marknadsföring i Sverige av hedgefonder som är etablerade utomlands, är endast möjligt efter tillstånd från Finansinspektionens (1 kap. 9 § LIF).

2.6¶Den svenska fondmarknaden

Det privata fondsparandet är i dag en väl etablerad sparform på den svenska marknaden. Sparandet i fonder sker både direkt och indirekt genom fondförsäkring, inklusive fall då tjänstepension tryggas genom sådan försäkring, samt genom s.k. individuellt pensionssparande (IPS). Ytterligare en stor andel av fondsparandet sker genom det statliga premiepensionssystemet (PPM). Inräknat både direkt och indirekt sparande är fondsparandet en dominerande sparform bland svenska hushåll. I figuren visas en fördelning av de svenska hushållens finansiella tillgångar vid utgången av 2011. Kategorin fondandelar omfattar hushållens direktsparande i fonder. Indirekt fondsparande ingår även som en andel av kategorierna individuellt och kollektivt försäkringssparande samt bankinlåning (där indirekt ägda fondandelar genom IPS ingår).

Figur 2 Hushållens finansiella tillgångar kv. 4 2011

Bankinlåning

Övrigt 18%

27%

Aktier

7%

Fondandelar

Koll. försäkrings- 9%

sparande inkl.

PPM

28%

Ind. försäkrings-

sparande

11%

Diagrammet bygger på Sparbarometern fjärde kvartalet 2011, statistik från SCB samt på uppgifter från Svensk Försäkring. I kategorin övriga tillgångar ingår bl.a. bostadsrättsandelar, obligationer, övrig inlåning samt sedlar och mynt.

Vid utgången av 2011 uppgick fondförmögenheten i svenska investeringsfonder till ca 1 535 mdkr. Fördelat på fondtyper stod aktiefonder för ca 789 mdkr, räntefonder för ca 228 mdkr, blandfonder för ca 191 mdkr, fond-i-fonder för ca 174 mdkr och övriga fonder för ca 151 mdkr.

Den största ägarkategorin på den svenska fondmarknaden är svenska finansiella företag, som äger fondandelar genom bl.a. fondförsäkringsavtal och PPM. Denna andel har successivt ökat under de senaste tio åren och var vid utgången av 2011 större än den andel som ägdes direkt av hushållen.

23

Figur 3 Fondförmögenhet efter ägarkategori kv. 4 2011

Övriga

3%

Svenska företag Hushållens

18% direktsparande

Ideella

26%

organisationer

3%

IPS

3%

PPM Fondförsäkring

22% (inkl.

företagsägd)

25%

Vid utgången av 2011 fanns 535 svenska värdepappersfonder registrerade hos Finansinspektionen. Den allra största andelen av dessa (ca 46 %) förvaltas av de svenska storbankernas fondbolag. Den förvaltade förmögenheten i dessa värdepappersfonder uppgick vid samma tidpunkt till 1 224 mdkr.

22

Uppgifter från SCB och Finansinspektionen. 23

Diagrammet bygger på statistik från Fondbolagens Förening. I underlaget ingår fonder som är förvaltade av medlemmar i Fondbolagens Förening. 24

Uppgifter från Finansinspektionen.

Antalet specialfonder med tillstånd från Finansinspektionen var vid utgången av 2011 395, varav 73 hade en förvaltad fondförmögenhet överstigande en mdkr. Den förvaltade i förmögenheten i de specialfonder som fått tillstånd från Finansinspektionen uppgick vid samma tidpunkt till totalt 310 mdkr. Intresset för icke-UCITSfonder har generellt sett ökat under de senaste 15 åren. Som andel av den totala fondförmögenheten stod specialfonder för ca 3 procent vid utgången av 1998. Vid utgången av 2011 var motsvarande

andel 20 procent.

Figur 4 Fondförmögenhet i värdepappersfonder respektive specialfonder 1998–2011

1 400 000

Värdepappersfonder (inkl. AP7)

Specialfonder (f.d. nationella fonder)

1 200 000

1 000 000

800 000

600 000

400 000

200 000

0

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

Fondförmögenhet i specialfonder i relation till total fondförmögenhet, uppgifter från Finansinspektionen.

2.6.1¶Fondförvaltare

I Sverige hade 81 fondbolag beviljats tillstånd för att bedriva fondverksamhet vid utgången av 2011. Vid samma tidpunkt bedrev 50 utländska förvaltningsbolag fondverksamhet i Sverige, varav 8 via filial. Svenska fondbolag varierar i storlek och förvaltar allt från en enstaka fond till 100 fonder eller fler. De största aktörerna på den svenska marknaden är storbankernas fondbolag som genom tillgången till bankkontor har ett etablerat distributionsnät och tillgång till ett befintligt kundunderlag. Detta har gynnat skapandet av en massmarknad för fondsparande. De fondbolag som etablerats av livförsäkringsbolag och värdepappersbolag står för ytterligare en stor andel av den svenska fondmarknaden.

Tabell 2 De största svenska fondbolagen sett till förvaltat kapital,

26

kv. 4 2011

26

Uppgifter från Finansinspektionen.

Bakgrund

Den svenska fondlagstiftningen tillåter att Finansinspektionen beviljar kreditinstitut och värdepappersbolag med tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder. Vid utgången av 2011 hade 20 värdepappersbolag beviljats tillstånd för att bedriva fondverksamhet avseende specialfonder. Något kreditinstitut med motsvarande tillstånd fanns inte.

Tabell 3 Värdepappersbolag med omfattande fondverksamhet,

28

kv. 4 2011

Värdepappersbolag Fondvärde, tkr

Den vanligaste distributionskanalen för fondandelar är bankernas och värdepappersbolagens internettjänster, varifrån kunderna i regel ges möjlighet att köpa andelar i både sådana fonder som förvaltas av bankens eller värdepapperbolagets eget fondbolag och fonder som förvaltas av andra aktörer. Försäljning av fonder som förvaltas av andra aktörer sker vanligen mot provision.

Fondandelar som ägs indirekt via fondförsäkring kan distribueras av försäkringsbolag eller förmedlare. Även sådan försäljning sker ofta mot provision. Fondförsäkring kan också väljas inom ramen för premiebestämda tjänstepensionsavtal. För kollektivavtalade tjänstepensioner sker dessa val via valcentraler.

27

Fondbolag med ett sammanlagt förvaltat fondvärde överstigande 5 mdkr per den 31/12- 2011. Uppgifter från Finansinspektionen. 28

Värdepappersbolag med ett sammanlagt förvaltat fondvärde överstigande 5 mdkr per den 31/12-2011. Uppgifter från Finansinspektionen.

2.6.2¶Utländska aktörer på den svenska fondmarknaden

Som nämnts ovan bedrev 50 utländska förvaltare fondverksamhet i Sverige vid utgången av 2011, varav samtliga var hemmahörande inom EES. UCITS-direktivet tillåter dessutom gränsöverskridande marknadsföring av UCITS-fonder i unionen. Utländska förvaltare kan därför med stöd av 1 kap. 7 § LIF marknadsföra UCITS-fonder etablerade utomlands till svenska investerare efter ett visst underrättelseförfarande. Vid utgången av 2011 fanns 658 sådana utländska UCITS-fonder registrerade hos inspektionen. Dessa fonder ska följa de regler som gäller i fondens hemland. Regelverket är dock i stora delar harmonierat genom UCITS-direktivets minimiregler. UCITSdirektivet medger inte att det i nationell rätt ställs högre krav på gränsöverskridande aktörer vad avser sådant som faller inom direktivets tillämpningsområde. Regleringen av bl.a. fondens rättsliga struktur varierar dock mellan olika länder.

Enligt 1 kap. 9 § LIF får även andra fonder än UCITS-fonder marknadsföras i Sverige. Sådana fonder måste dock först ha tillstånd från Finansinspektionen. För dessa fonder saknas harmoniserade verksamhetsregler, regler om investerarskydd och tillsyn varför Finansinspektionen från fall till fall avgör om fonden uppfyller de krav som ställs i LIF och därmed ska beviljas tillstånd för marknadsföring i Sverige. Vid utgången av 2011 hade 39 utländska fonder erhållit ett sådant godkännande från Finansinspektionen.

Någon tillförlitlig uppgift om hur stor fondförmögenheten är i de utländska fonder som marknadsförs i Sverige med stöd av 1 kap. 7 och 9 §§ LIF finns inte att tillgå.

Den svenska fondmarknaden kännetecknas sammanfattningsvis av att ett stort antal utländska fonder marknadsförs i Sverige. En andel av dessa fonder förvaltas av bolag som ingår i en svensk koncern, men som av olika skäl lagt verksamheten utanför Sverige (se SOU 2010:78 s. 602). De utländska fonder som marknadsförs i Sverige är till största andelen sådana fonder som omfattas av UCITSdirektivet och kan därmed utnyttja det direktivets rätt till gränsöverskridande marknadsföring. Endast ett fåtal utländska fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet har fått Finansinspektionens

29

Möjligheten att marknadsföra andra utländska fonder än UCITS-fonder i 1 kap. 9 § LIF omfattar fondföretag enligt 1 kap.1 § 8 samma lag. Utländska fonder som inte träffas av definitionen av fondföretag (exempelvis slutna fonder vars andelar inte kan återköpas eller lösas in på begäran) omfattas inte av LIF. Utländska slutna fonder kan därför marknadsföras i Sverige utan Finansinspektionens godkännande. Sådana slutna fonder kan dock omfattas av prospektkrav.

godkännande för marknadsföring i Sverige i enlighet med 1 kap. 9 § LIF.

Alla utländska fonder som marknadsförs i Sverige med stöd av LIF får marknadsföras till konsumenter. Konsumentskyddet tillgodoses genom att dessa fonder i allt väsentligt måste uppfylla de krav som ställs på svenska fonder.

2.7¶Den svenska riskkapitalmarknaden

I Sverige har aktörerna på riskkapitalmarknaden traditionellt utgjorts av statliga aktörer och större riskkapitalbolag. Många av de större aktörerna bedriver gränsöverskridande verksamhet och förvaltar riskkapitalfonder som är etablerade utanför Sverige eller fungerar som rådgivare åt förvaltare av riskkapitalfonder som är etablerade utanför Sverige. En stor andel av kapitalet i sådana fonder kommer från utländska investerare. Det finns även mindre svenska aktörer som främst verkar nationellt och förvaltar fonder som huvudsakligen vänder sig till svenska investerare.

Grovt indelat förekommer huvudsakligen tre kategorier av riskkapitalaktörer i Sverige; privata riskkapitalbolag, koncernägda riskkapitalföretag (captives) och statliga institutioner och företag. Utöver dessa kategorier verkar även enskilda privata aktörer, s.k. affärsänglar, som hjälper nystartade företag med rådgivning och finansiering.

2.7.1¶Statliga institutioner och företag

Som namnet antyder ägs statliga riskkapitalföretag till huvuddelen av statligt ägda stiftelser och företag. Alltsedan Företagskapital startade i mitten av 1970-talet har svenska staten varit en aktiv aktör på riskkapitalmarknaden. Två stora statliga aktörer är Industrifonden och ALMI Företagspartner, vars verksamhet består i att stimulera det svenska näringslivet genom investeringar och aktivt ägande i onoterade bolag. Härtill kommer bl.a. Sjätte AP-fonden, som förvaltar allmänna pensionsmedel med uppdraget att nå långsiktigt hög avkastning genom placeringar på riskkapitalmarknaden (se 3 kap. 1 § lagen 2000:193 om Sjätte AP-fonden).

Under senare år har statliga venture capital-insatser allt oftare utgjorts av saminvesteringsprojekt där staten investerar i privata

venture capital-fonder. Exempel på sådana statliga venture capitalbolag är Fouriertransform, som agerar på fordonsmarknaden, samt Inlandsinnovation, som investerar i tillväxtbolag baserade i Norrlands inland. Även på europeisk och nordisk nivå förekommer riskkapitalaktörer med statlig anknytning, t.ex. European Investment Fund och Nordiska Investeringsbanken.

2.7.2¶Koncernägda riskkapitalföretag

Koncernägda riskkapitalföretag ingår i regel i en koncern vars huvudsakliga verksamhet inte är riskkapitalverksamhet. Att ett riskkapitalföretag är koncernägt innebär att ägarbolaget har mer än 50 procent av aktierna eller på annat sätt innehar ett bestämmande inflytande över företaget. Ett sådant riskkapitalföretag får normalt sett sina investeringsmedel från moderbolaget. Det kan vara fråga om dotterbolag till banker, försäkringsbolag eller investmentbolag. Inom industrin är det vanligt att stora koncerner har ett dotterbolag som investerar i företag inom koncernens verksamhetsområde, ofta mindre, innovativa företag som befinner sig i ett tidigt utvecklingsstadium. Svenska exempel på koncernägda riskkapitalföretag är Volvo Technology Transfer och SEB Venture Capital.

2.7.3¶Privatägda riskkapitalföretag och riskkapitalfonder

Privatägda riskkapitalbolag med gränsöverskridande verksamhet är de dominerande aktörerna på den svenska riskkapitalmarknaden. Sett till antalet fonder/antal investeringar verkar de flesta privata aktörer inom venture capital-området. Sett till fondförmögenheten och investerade belopp dominerar dock de aktörer som är verksamma inom buy-out. Bland de större riskkapitalbolag som bedriver verksamhet i Sverige märks bland andra EQT, Nordic Capital, Triton, Riverside, Apax, Permira, Altor och IK Investment Partners (f.d. Industri Kapital) som huvudsakligen är verksamma inom buy-out. Den svenska buy-out-marknaden har en internationell prägel. Fondernas kapital kommer huvudsakligen från internationella investerare och investeras till stor del utanför Sverige. Inom venture capital är det som ovan nämnts vanligt med saminvesteringar där svenska staten av näringspolitiska skäl går in som delfinansiär i privata fonder. Detta och det förhållandet att det för-

valtade kapitalet ofta är mindre omfattande gör marknaden för venture capital mer nationellt förankrad.

Tidigare var det vanligt att riskkapitalfonder etablerades i Sverige genom svenska kommanditbolag på grund av att vinsterna i fonden därigenom som huvudregel beskattas hos investerarna. Kommanditbolagskonstruktionen innebär också att kommanditdelägarnas ekonomiska ansvar för fondens åtaganden är begränsat, på ett liknande sätt som aktieägarnas i ett aktiebolag. För internationella fonder med en stor andel utländskt kapital är det emellertid numera vanligast att fonderna etableras utanför EES på exempelvis kanalöarna och struktureras som den engelska motsvarigheten till kommanditbolag, Limited Partnerships. Valet av jurisdiktion och associationsform styrs främst av juridiska hänsynstaganden, effektivetsskäl och investerarnas hemvist. Bl.a. eftersträvas skattemässig transparens så att de utländska investerarnas avkastning beskattas i deras respektive hemland.

Vid sidan av riskkapitalbolag som förvaltar riskkapitalfonder finns oberoende riskkapitalföretag som i regel drivs i form av aktiebolag. Liksom för andra typer av riskkapitalföretag är affärsidén att investera i onoterade bolag och utveckla verksamheten för att sedan avyttra bolagen. I motsats till vad som gäller för riskkapitalfonder finansieras dock förvärven i oberoende riskkapitalföretag direkt med medel från den egna verksamheten, dvs. genom ägarkapital och banklån. Ägarna till oberoende riskkapitalföretag är vanligtvis privatpersoner eller andra investerare utan någon närmare anknytning till företaget, och deras mål med aktieägandet är normalt endast att få god avkastning på sin investering. Många svenska oberoende riskkapitalföretag är börsnoterade, exempelvis Ratos och Bure som är noterade på Nasdaq OMX Stockholm.

Riskkapitalverksamhet eller förvaltning av riskkapitalfonder är i dag inte förenat med tillståndsplikt i Sverige. Några enhetliga definitioner på riskkapitalområdet finns därför inte. Förvaltad förmögenhet i riskkapitalfonder som investerar i onoterade företag är dessutom betydligt svårare att mäta än i fonder som investerar i noterade värdepapper. Den statistik som finns att tillgå om branschen är därför begränsad.

Antalet investerande medlemmar, dvs. företag som direkt eller indirekt investerar i onoterade bolag, i svenska riskkapitalbolagens branschorganisation, Svenska riskkapitalföreningen (SVCA) var 118

30

Andra oberoende riskkapitalföretag som är noterade på Nasdaq OMX Stockholmsbörsen är CapMan, East Capital Explorer, Naxs och Novestra.

vid utgången av 2011. De investerande medlemmarna i SVCA är av olika inriktning och storlek och omfattar såväl AP-fonder som noterade investeringsbolag. SVCA publicerar sedan ett antal år tillbaka regelbundet statistik över aktiviteten på den svenska riskkapitalmarknaden. Statistiken omfattar bl.a. information om investeringar i svenska portföljbolag, antalet investeringar och avyttringar inom buy-out respektive venture capital samt anskaffat kapital inom buy-out och venture capital.

Figur 5 Investerat belopp fördelat på venture capital och buy-out

32

2005–2011

Venture Buyout Totalt 35000 32548

30558 30000

26051 26335

24739 25000 23672

22075

20322 20000 18936 15096 16233 15000 12934

11908 10000 8921

5803 5000 4089 3976 2162 2987 2663

1990 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

Trenden på riskkapitalmarknaden på senare år har präglats av den internationella finansoron som lett till minskad aktivitet och kapitalanskaffning. I synnerhet har marknaden för venture capital, dvs. investeringar i mindre tillväxtbolag, avtagit kraftigt. Av det kapital som totalt investeras i venture capital-företag har de statliga och offentliga medlen ökat stadigt under de senare åren. Vid sidan av offentlig sektor är pensionsfonder, banker, försäkringsbolag och andra fonder som genom fond-i-fond lösningar investerar i riskkapital de dominerande investerarna på riskkapitalmarknaden. Som tidigare nämnts görs investeringar i riskkapital

Uppgifter från SVCA. SVCA har även andra medlemskategorier; individuella medlemmar (privatpersoner som investerar i onoterade företag med ett aktivt ägarengagemang), associerade medlemmar (medlemmar som är tjänsteleverantörer till riskkapitalbolag och entreprenörer) samt affärsängelnätverk (förmedlare mellan affärsänglar och företag/projekt med finansieringsbehov).

Källa SVCA.

Bakgrund

typiskt sett inte av privatpersoner. Av de investeringar som gjordes

2011 på den svenska marknaden stod privata placerare endast för

två procent.

Figur 6 Anskaffat kapital i riskkapitalfonder per typ av investerare 2011

Företagsinvesterare Privatpersoner 0% 2% Forvaltningsselskapet själv Okänt (GP) 7% 2% Stiftelser 7% Pensionsfond Familiekontor 4% 17%

Bank 11%

Offentlig sektor Fond i fond 33% 10%

Försäkringsbolag 4% Kapitalmarknad 3%

Källa SVCA.

3¶Allmänna utgångspunkter

3.1¶Förhållandet mellan AIFM-direktivet och den nationella regleringen

Förslag: De nya bestämmelserna bör inte utan starka skäl gå längre än AIFM-direktivets minimibestämmelser.

Med undantag för specialfonder bör AIF-fonders och AIFförvaltares juridiska form inte regleras genom det nya svenska regelverket.

3.1.1¶Allmän inriktning

Ett viktigt syfte bakom AIFM-direktivet är att uppnå harmoniserade krav för tillståndsgivning och tillsyn över förvaltare av AIF-fonder och att skapa ett gemensamt regelverk för att hantera de risker som investerare i AIF-fonder utsätts för (skäl 2 och skäl 3 i direktivet). Direktivet syftar också till att skapa en gemensam marknad för förvaltare av AIF-fonder. En förutsättning för den eftersträvade harmoniseringen är att medlemsstaternas nationella regelverk inte ställer upp ytterligare eller annorlunda krav än dem som följer av det gemensamma regelverket. En utgångspunkt vid genomförandet av direktivet bör därför vara att de svenska lagbestämmelserna ska ansluta sig till den nivå på krav som AIFM-direktivet ställer. Avvikelser bör endast förekomma i de fall som det finns starka skäl för det, och direktivet ger utrymme för nationella särregler (se t.ex. artikel 43).

För många av de AIF-fonder som riktar sig till icke-professionella investerare, specialfonderna, finns i dag kundskyddsregler i LIF. Det finns inga skäl att avskaffa dessa, utan de bör behållas och endast AIF-fonder som uppfyller vissa krav bör få marknadsföras

till icke-professionella investerare. På detta område bör därför nationella krav som går utöver direktivet ställas, se kapitel 7.

För fonder som marknadsförs endast mot professionella investerare finns dock inga skäl att ställa krav utöver direktivets. En sådan reglering skulle dessutom bli verkningslös, eftersom direktivets regler om rätten att bedriva verksamhet över gränserna förhindrar att det i Sverige ställs några andra krav än de krav som följer av direktivet (artiklarna 31–33) på utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avser att vara verksamma här i landet. Reglerna ger en förvaltare av AIF-fonder som har tillstånd i sitt hemland en ovillkorlig rätt att marknadsföra sina fonder till professionella investerare i Sverige efter ett särskilt anmälningsförfarande (se om verksamhet över gränserna i kapitel 13).

3.1.2¶Fondernas och förvaltarnas juridiska form

AIFM-direktivet reglerar inte AIF-fondernas eller AIF-förvaltarnas rättsliga ställning, med det undantaget att en AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1.b förutsätts vara en juridisk person. Tvärtom ska direktivets bestämmelser tillämpas oavsett fondens eller förvaltarens legala form/struktur, se artikel 2.2 i direktivet.

Detsamma bör vara utgångspunkten vid genomförandet i svensk rätt, dvs. ett aktiebolags, ett kommanditbolags eller en utländsk fonds rättsliga ställning ska inte påverkas av de bestämmelser som införs för att genomföra AIFM-direktivet. Ett aktiebolags rättshandlingsförmåga, skattebehandling m.m. ska vara densamma oavsett om bolaget faller in under definitionen av AIF-fond eller AIFförvaltare i AIFM-direktivet. Den rättsliga ställningen ska inte heller påverka tillämpningen av reglerna, dvs. en förvaltare måste leva upp till samtliga regler oavsett i vilken rättslig form denne har valt att organisera sig själv eller fonden.

Denna grundprincip bör gälla även för specialfonder. Specialfondernas rättsliga ställning är i dag reglerad i LIF. Regleringen hänger samman med dagens investerarskyddsregler och bör därför behållas i sak oförändrad, se avsnitt 7.3.

Det har i tidigare lagstiftningsärenden diskuterats i vilken mån det skulle vara möjligt att under specialfondsregleringen föra in fonder

1 I den svenska versionen av AIFM-direktivet ser både artikel 2.2.b och 2.2.c ut att handla om fondernas legala form/struktur, men detta är antagligen en miss i översättningen. I den engelskspråkiga versionen behandlar artikel 2.2.b fondens legala form och artikel 2.2.c förvaltarens legala struktur.

som placerar i helt andra tillgångar än finansiella tillgångar (t.ex. fastigheter och råvaror). Slutsatsen var då att detta skulle kräva en modifiering av fondens rättsliga ställning, eller i vart fall förändrade placeringsbestämmelser m.m., och det skulle få stora inverkningar på annan lagstiftning, t.ex. skattereglerna. Det ligger inte inom denna utrednings uppdrag, och skulle inte heller vara möjligt inom den givna tidsramen, att föreslå ändringar i detta ställningstagande och ta fram lagförslag som innebär en utvidgning av vilka tillgångsslag specialfonder kan placera i. På grund av den konkurrenssituation som kan komma att uppstå när flera fonder kan marknadsföras gränsöverskridande kan det dock finnas skäl att för specialfonder som marknadsförs endast till professionella investerare göra vissa justeringar i de krav på information m.m. som är tillämpliga, se avsnitt 7.6. Utredningens förslag i den delen påverkar dock inte fondernas rättsliga ställning.

3.2¶Terminologi

Förslag: De nya begrepp och termer som införs i det nya svenska regelverket i samband med AIFM-direktivets genomförande bör så nära som möjligt ansluta sig till de begrepp och termer som används i AIFM-direktivet.

I AIFM-direktivet införs och återanvänds en rad facktermer och begrepp, t.ex. alternativa investeringsfonder, professionella investerare, finansiell hävstång och prime broker. Vissa av begreppen härrör från andra direktiv på värdepappersområdet och vissa är nyheter i och med AIFM-direktivet. Vi kan antingen anpassa begrepp och termer så långt det är möjligt till ett språkbruk som ligger närmare svensk lagstiftningstradition eller gå i motsatt riktning och sträva efter att följa den terminologi som används i AIFM-direktivet.

Eftersom direktivet kommer att kompletteras av en genomförandeförordning (eventuellt flera) som är direkt tillämplig i medlemsstaterna samt tekniska standarder från Esma, som innehåller hänvisningar till många av begreppen i AIFM-direktivet, skulle det medföra problem att i svensk lagstiftning avvika alltför mycket från dessa begrepp. Detta i sig är ett skäl att följa terminologin i AIFM-

2 Se SOU 2002:56 s. 437 ff. 3 Prop. 2002/03:150 s. 249 ff.

direktivet. Både förvaltare av fonder och behöriga myndigheter agerar i hög utsträckning över gränserna och behöver därför tillämpa flera medlemsstaters lagstiftning i sin verksamhet. En gemensam terminologi skulle underlätta detta. Man bör även beakta förändringstakten i den europeiska lagstiftningen. Under senare år har en mängd direktiv och förordningar på fond- och värdepappersområdet antagits och ändrats. I många fall är det grundläggande direktiv och förordningar som har tillkommit eller ändrats (t.ex. UCITS, MiFID, EMIR, CRD). Även den kompletterande lagstiftningen (förordningar och direktiv från kommissionen samt standarder från Esma) och rekommendationer m.m. ändras i minst samma omfattning. En direktivnära terminologi underlättar både anpassningen och tolkningen av de svenska reglerna i förhållande till de förändringar som sker på europeisk nivå. Övervägande skäl talar således för att terminologin i lagen så långt det är möjligt ska stämma överens med terminologin i direktivet.

Exempel på sådana begrepp är AIF-fond och AIF-förvaltare. Båda begreppen används och är definierade i den svenska översättningen av direktivet, se artikel 4.1.a och 4.1.b. Begreppen är i och för sig förkortningar av ”alternativ investeringsfond” respektive ”förvaltare av alternativa investeringsfonder”, men begreppet AIFfond är en tautologi ”alternativ investeringsfond-fond”. Det finns således rent språkliga skäl att undvika i vart fall begreppet AIFfond. Marknadsaktörerna har dock redan anpassat sig till begreppen och de återkommer i detaljreglerna i delegerade akter från kommissionen och tekniska standarder från Esma. Övervägande skäl talar därför för att använda dessa begrepp oförändrade.

En näraliggande fråga är användningen av begreppen EES och EU. AIFM-direktivet är enligt EES-avtalet tillämpligt även i EESländerna. Rätten att bedriva verksamhet över gränserna m.m. gäller således även AIF-förvaltare i EES-länder. Det är dock EU som är utgångspunkten i texten i AIFM-direktivet. Detta får till följd att benämningar och definitioner i direktivet innehåller begreppet EU i stället för EES. En AIF-förvaltare med hemvist i en medlemsstat kallas t.ex. EU-baserad AIF-förvaltare, inte EES-baserad. För att inte skapa onödig förvirring avseende de förslag som diskuteras i betänkandet och de föreslagna lagreglerna kommer därför begreppen EES och EES-baserad att användas genomgående.

4 Motsvarande bedömning gjordes vid genomförandet av MiFID i svensk rätt, se prop. 2006/07:115 s. 276.

3.3¶En ny lag

Förslag: De nya bestämmelser som följer av AIFM-direktivet genomförs huvudsakligen i en ny lag. Regleringen av specialfonder överförs till den nya lagen. Begreppet värdepappersfond utmönstras ur lagstiftningen och ersätts med begreppet investeringsfond, som därmed får en ny innebörd.

Det är mot bakgrund av strävan att både i sak och terminologiskt utforma den svenska lagstiftningen så direktivnära som möjligt man bör ta ställning till hur genomförandet av AIFM-direktivet ska ske rent lagtekniskt. Valet står mellan att skapa en helt ny lag eller att göra justeringar i LIF. Ytterligare en faktor som påverkar bedömningen är de pågående ändringarna av UCITS-direktivet som kommer att påverka LIF. Det är i och för sig möjligt att genomföra direktivets regler genom justeringar av de befintliga bestämmelserna i LIF. En fördel med en sådan lösning skulle vara att all reglering av fonder skulle vara samlad i en och samma lag. Samtidigt skulle det leda till mindre överensstämmelse med AIFM-direktivet, åtminstone vad gäller terminologin. LIF gäller till största delen förvaltare och fonder som omfattas av UCITS-direktivet, och dessa delar av lagen kan inte anpassas till AIFM-direktivet. Regleringen skulle också bli sämre anpassad till de AIF-fonder som i dag inte omfattas av fondlagstiftningen. Ett begrepp som ”fondbolag” t.ex. passar inte särskilt bra för ett riskkapitalbolag. Ett bättre alternativ är därför att skapa en helt ny lag.

Nästa fråga är hur den nya lagen ska förhålla sig till LIF när det gäller specialfonderna. Utredningen har övervägt främst två alternativ. Ett av dem är att låta regleringen avseende fonderna i sig vara kvar i LIF, varvid den nya lagen endast skulle innehålla bestämmelser avseende AIF-förvaltarna. Problemet med den lösningen är att den inte går att genomföra konsekvent. Det finns ingen klar skiljelinje varken i AIFM-direktivet eller i LIF mellan regler som rör fonderna och regler som rör den som förvaltar fonderna. I många fall är det visserligen tydligt att en regel rör förvaltarna, t.ex. reglerna i direktivet om tillståndsplikt och kapitalkrav, men det är mindre tydligt i andra fall, t.ex. direktivets regler om förvaringsinstitut och användningen av finansiell hävstång. Samma problem finns i LIF. Reglerna om fondbestämmelser i 4 kap. 8 § LIF kan sägas röra fonderna men i samma paragraf åläggs fondbolaget att upprätta

fondbestämmelserna. Reglerna om fondandelar och inlösen av fondandelar i 4 kap. 10–14 §§ LIF kan också sägas röra fonderna. Men i dessa paragrafer åläggs fondbolaget att värdera andelarna och föra register över andelsägarna m.m. Det finns fler exempel på regler i både AIFM-direktivet och LIF som kan sägas röra både fonderna och den som förvaltar fonderna. Att under dessa förutsättningar reglera specialfonderna delvis i LIF och delvis i den nya lagen riskerar att leda till en ologisk lagstiftning som är svår att tillämpa. Utredningen har därför valt alternativet att renodla lagstiftningen så att specialfonderna helt och hållet regleras i den nya lagen och LIF ändras så att den lagen enbart reglerar de fonder som i dag kallas värdepappersfonder. På så sätt samlas all lagstiftning avseende AIFfonder – både sådana regler som följer av AIFM-direktivet och nationella regler – i en enda lag. Flera av dagens regler, t.ex. om fondernas rättsliga ställning och information om fonderna, kommer dock att vara identiska för både värdepappersfonder och specialfonder. I många fall kommer det därför rent lagtekniskt att finnas hänvisningar i den nya lagen till bestämmelser i LIF. Hänvisningarna kommer dock att utformas så att det anges vilka regler som också ska tillämpas på specialfonder. Det alternativ som utredningen föreslår, leder till att det inte längre behövs något samlingsbegrepp i LIF för olika typer av fonder. Begreppet investeringsfonder skulle därför kunna utmönstras ur lagstiftningen. Utredningen anser dock att begreppet värdepappersfonder ska slopas och i stället ersättas av begreppet investeringsfonder, som därmed får en annan, mer inskränkt betydelse än det hittills har haft. Från att ha omfattat både värdepappersfonder och specialfonder inbegrips i begreppet investeringsfonder endast de fonder som i dag benämns värdepappersfonder. Begreppet investeringsfonder används förutom i LIF i annan lagstiftning på bl.a. värdepappers- och skatteområdena. Det är möjligt att begreppet också används i andra sammanhang, t.ex. i placeringsreglementen. Det skulle därför kunna finnas skäl att behålla begreppet som ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder. Att behålla begreppet med denna betydelse skulle också innebära färre följdändringar. Utredningens bedömning är dock att nyttan av att behålla begreppet med nuvarande betydelse i huvudsak är kortsiktig. Vid bedömningen har också beaktats att ett bibehållande av nuvarande terminologi får negativa effekter vad avser tydlighet och konsekvens i lagstiftningen. En mer logisk lösning är att begreppet investeringsfonder i fortsättningen ska användas för de fonder som omfattas av UCITS-direktivet och att AIF-fonder

ska avse de fonder som ryms under definitionen i AIFM-direktivet. I förkortningen AIF-fonder ligger att fonderna är ”alternativa”, och av definitionen av AIF-fonder, artikel 4.1.a i AIFM-direktivet, framgår att de är alternativa i förhållande till just de fonder som omfattas av UCITS-direktivet, dvs. de fonder som utredningen föreslår ska benämnas investeringsfonder.

3.4¶Den behöriga myndigheten

Förslag: Finansinspektionen utses till den behöriga myndigheten i Sverige enligt AIFM-direktivet.

Enligt artikel 44 i AIFM-direktivet ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet som ska fullgöra de skyldigheter som anges i direktivet. Den behöriga myndigheten (eller myndigheterna om en stat vill utse flera) ska vara en offentlig myndighet.

Finansinspektionen är den myndighet i Sverige som i dag ger tillstånd till och har tillsyn över företag på värdepappersmarknaden. Inspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter, vilket är av stor betydelse för att kunna samarbeta på det sätt som krävs enligt artikel 50 i direktivet. Finansinspektionen bör därför vara den behöriga myndigheten i Sverige enligt AIFM-direktivet.

I direktivet förekommer begreppet behörig myndighet också i ett annat sammanhang än det ovan berörda, nämligen i förhållande till förvaringsinstitut, och definieras då enligt artikel 4.1.g som den behöriga myndigheten enligt andra direktiv och regler. Den behöriga myndigheten för ett förvaringsinstitut som är ett kreditinstitut är enligt artikel 4.1.g (i) den behöriga myndigheten enligt kreditinstitutsdirektivet och den behöriga myndigheten för ett förvaringsinstitut som är värdepappersinstitut är enligt artikel 4.1.g (ii) den behöriga myndigheten enligt MiFID, osv. Enligt artikel 4.1.g (iv) omfattas även de förvaringsinstitut som inte behöver vara tillståndspliktiga finansiella företag, se avsnitt 10.1. Utredningens utgångspunkt har varit att när begreppet behöriga myndigheter används i förhållande till förvaringsinstitut är det ett sätt att peka på myndigheter och institutioner som utövar tillsyn över förvaringsinstitut enligt andra regler än AIFM-direktivet. Dessa ”behöriga myndigheter” utövar inte heller någon tillsyn över AIF-förvaltare, vilket

verkar förutsättas för den behöriga myndighet som ska utses enligt artikel 44 i AIFM-direktivet, se artikelns sista stycke. De behöriga myndigheterna i förhållande till förvaringsinstitut finns således redan och ska inte utses enligt artikel 44.

4 Tillämpningsområdet

4.1¶Definitionen av AIF-fonder

AIFM-direktivets regler är tillämpliga på förvaltare av AIF-fonder. Både begreppet AIF-förvaltare och begreppet AIF-fond definieras i direktivet. AIF-förvaltare definieras som den som förvaltar en AIFfond. För att förstå tillämpningsområdet är det därför enklast att börja med definitionen av vad en AIF-fond är.

Enligt artikel 4.1.a i direktivet ska, enkelt beskrivet, följande rekvisit vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en AIF-fond. • Fonden ska ta emot kapital från ett antal investerare. • Kapitalet ska investeras i enlighet med en definierad investe-

ringspolicy till förmån för investerarna. • Det krävs inget tillstånd enligt UCITS-direktivet.

Definitionen täcker ett flertal olika företeelser, dels sådana som vi i lagstiftningen redan betraktar som fonder, t.ex. specialfonder enligt LIF, dels sådana som vi i dag betraktar som bolagskonstruktioner, t.ex. riskkapitalfonder i form av kommanditbolag.

4.1.1¶Ta emot kapital från investerare

Ett första rekvisit för att något ska betraktas som en AIF-fond är att den tar emot kapital från ett antal investerare. Någon uttrycklig gräns för hur många investerare det ska vara finns inte, och antagligen är antalet investerare i sig inte särskilt relevant. I så fall borde något annat uttryck, t.ex. ”allmänheten”, ha valts i direktivtexten.

1 Se t.ex. om användningen av begreppet ”allmänheten” i prop. 2004/05:158 s. 63–65 avseende 2 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument som bygger på artikel 1.1 i prospektdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om

Viss tolkningshjälp finns i skäl 7 i AIFM-direktivet. Där anges att s.k. family office-konstruktioner, som investerar privatpersoners förmögenhet utan att hämta in externt kapital, inte ska anses vara AIF-fonder. Av detta kan man dra slutsatsen att en företeelse som endast rör en begränsad krets personer, som också har någon annan relation till varandra än den aktuella investeringen, t.ex. arbetskamrater som bildar en aktiesparklubb och har en samägd värdepappersdepå, inte är en AIF-fond.

4.1.2¶Investera enligt en fastställd investeringsstrategi till förmån för investerarna

Nästa rekvisit är att avsikten ska vara att kapitalet ska investeras i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för investerarna. En insamlingsstiftelse som samlar in pengar för andra syften än att gynna dem som skjutit till kapitalet omfattas därför inte. Även andra typer av stiftelser faller utanför definitionen av AIFfond av detta skäl, t.ex. en pensionsstiftelse som bildats genom kapitaltillskott och avsättningar från ett eller flera företag som en form av säkerhet för företagets pensionsåtagande. För det första har stiftelsen bildats för att trygga pensionsutfästelser, se 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser. För det andra sker utbetalningar visserligen till den ursprunglige investeraren – företaget – men bara under vissa i lagen angivna förutsättningar, t.ex. om företaget gjort en pensionsutbetalning. Man kan därför inte säga att kapitalet har investerats till förmån för investerarna. Likaså innebär denna del av definitionen att verksamhetsdrivande aktiebolag normalt inte ska betraktas som AIF-fonder. Ett aktiebolag tar in kapital från investerare och drivs i vinstsyfte, dvs. för att gynna investerarna. Men bolaget har inte som huvudsyfte att investera kapitalet i tillgångar i enlighet med någon investeringspolicy, utan syftet är normalt att använda kapitalet för att bedriva en viss verksamhet och därigenom ge aktieägarna avkastning. Ett aktiebolag kan dock ha som syfte att investera i vissa tillgångar, och skulle då, om inte något annat undantag är tillämpligt (se t.ex. nedan om undantaget för holdingbolag), kunna omfattas. Frågan om ett bolag omfattas av definitionen får i

de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG). 2 I den mån en stiftelse också är ett tjänstepensionsinstitut är den dessutom uttryckligen undantagen enligt artikel 2.3.b, se avsnitt 4.3.2.

första hand avgöras med hjälp av bolagsordningen och hur syftet är angivet där. Bolagets faktiska agerande, som framgår av t.ex. årsredovisning, kan dock påverka bedömningen (jfr definitionen av holdingbolag i artikel 4.1.o i AIFM-direktivet).

4.1.3¶Ingen UCITS-fond

Det tredje rekvisitet är att fonden inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet. Enligt det direktivet krävs tillstånd för kollektiva investeringskonstruktioner som investerar i vissa finansiella instrument och andra likvida tillgångar samt tillämpar principen om riskspridning. Nyckelbegreppet i sammanhanget är ”principen om riskspridning”. Med detta avses de placeringsrestriktioner som följer av UCITS-direktivet. Det finns t.ex. begränsningar i hur stor andel av tillgångarna i en UCITS-fond som får vara utgivna av samma emittent och i vilken omfattning derivatinstrument får finnas i fonden. En fond som inte placerar i enlighet med dessa begränsningar kan inte ha tillstånd enligt UCITS-direktivet och omfattas istället av AIFM-direktivet. Placeringsreglerna i UCITS-direktivet innebär också att medlen i en värdepappersfond (det svenska namnet på UCITS-fonder, se 1 kap. 1 § 25 LIF) endast får placeras i finansiella instrument och i ett begränsat urval av andra likvida tillgångar (t.ex. medel på konto hos ett kreditinstitut). Detta innebär att fonder där medlen placeras i helt andra tillgångar, t.ex. fastigheter och råvaror, inte kan vara värdepappersfonder. Sådana fonder kan i stället omfattas av AIFM-direktivet.

4.1.4¶Befintliga fonder och företag som omfattas av AIFM-direktivet

En svensk specialfond är en sådan företeelse som träffas av AIFMdirektivets definition av en AIF-fond. En specialfond tar emot kapital från allmänheten eller en begränsad krets investerare, kapitalet placeras enligt vissa riktlinjer för andelsägarnas bästa och fonden har inte tillstånd enligt UCITS-direktivet. Definitionen av specialfonder i LIF är utformad så att en specialfond visserligen ska följa principerna om riskspridning, men Finansinspektionen kan medge undantag från placeringsreglerna i 5 kap. LIF (dessa placeringsregler genomför UCITS-direktivets placeringsregler i svensk rätt).

Även olika bolagsformer (t.ex. aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag) kan träffas av AIFM-direktivets definition. Som nämnts ovan blir frågan om sådana bolag ska anses vara AIF-fonder till stor del avhängigt bolagets syfte. Detta i sin tur framgår av företagets bolagsordning eller motsvarande. De allra flesta bolag har som syfte att bedriva någon typ av verksamhet, och inte att investera kapitalet i enlighet med en definierad investeringspolicy. De faller därför utanför direktivets definition. Företag som enligt sin bolagsordning eller motsvarande har som syfte att investera kapitalet i enlighet med en definierad investeringspolicy för att gynna aktie- eller andelsägarna träffas dock av definitionen. Det kan vara fråga om riskkapitalbolag som har till syfte att investera i andra företag för att vid en senare tidpunkt, t.ex. genom en börsintroduktion, sälja företagen. Även om ett sådant riskkapitalbolag under sitt ägande utvecklar verksamheten och genomför omstruktureringar i de företag bolaget äger bör riskkapitalbolaget ändå betraktas som en AIF-fond. Denna del av verksamheten, rådgivning till företag om kapital- och företagsstruktur, om affärsstrategi m.m., är enligt punkten 2.c i bilaga 1 till AIFM-direktivet sådan verksamhet som ingår i det som en AIF-förvaltare normalt kan ägna sig åt. Huvudsyftet är fortfarande att skapa avkastning för investerarna genom att sälja de företag bolaget äger och inte genom att verksamheten i företagen i sig ska generera vinster. Det senare syftet är enligt AIFM-direktivet vad som skiljer en AIF-fond från ett holdingbolag, se artikel 4.1.o (ii). Även syftet med AIFM-direktivet – att inte bara skydda investerare, utan även att skydda marknadens stabilitet och andra marknadsaktörer, se t.ex. skäl 3 och skäl 8 – talar för en extensiv snarare än en restriktiv tolkning av begreppet AIF-fond. Oavsett detta kan gränsdragningen bli problematisk. Syftet så som det har angetts i bolagsordningen eller motsvarande bör vara den huvudsakliga utgångspunkten. Man kan dock inte bortse från hur ett bolag eller en fond agerar i praktiken. Om bolaget/fonden systematiskt genererar avkastning genom att sälja de tillgångar (dotterbolag) bolaget har investerat i ska bolaget, oavsett hur syftet är formulerat i bolagsordningen eller motsvarande, anses vara en AIF-fond (se även nedan om undantaget för holdingbolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad). Hur bolaget har agerat i praktiken framgår av årsredovisningar m.m., jfr artikel 4.1.o (ii) i AIFM-direktivet. Vad som är en AIF-fond måste dock i första hand tolkas på ett direktivkonformt sätt. För att uppnå den eftersträvade harmoniseringen kan det inte finnas utrymme

för egna nationella tolkningar. AIFM-direktivet är ett av de direktiv där Esma har ett uppdrag att verka för en gemensam tolkning och tillämpning, och i den mån Esma utfärdar rekommendationer på detta område är det i första hand i dessa som vägledning till tolkningen bör hämtas.

AIFM-direktivet reglerar AIF-förvaltare och inte fonderna i sig. Det innebär att de svenska reglerna blir tillämpliga och tillstånd i Sverige krävs för de förvaltare som har sitt säte i Sverige (artikel 4.1.q). Den AIF-fond som förvaltaren förvaltar kan vara en svensk bolagskonstruktion (t.ex. aktiebolag och kommanditbolag) men även en utländsk motsvarighet (t.ex. en fond enligt utländsk rätt).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-fond är ett företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som

1. tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det

i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för

dessa investerare, och 2. inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i UCITS-direktivet.

En definition av AIF-fond motsvarande direktivets bör tas in i den nya lagen.

Begreppet AIF-fond kommer som nämnts att omfatta en rad redan existerande företag och fonder. Ett aktiebolag kan t.ex. komma att omfattas av definitionen. Aktiebolaget är dock fortfarande ett aktiebolag och både före och efter genomförandet av AIFM-direktivet kommer samma regler att gälla för dess rättsliga ställning, organisation och verksamhet. Användningen av begreppet AIF-fond för aktiebolaget är enbart ett sätt att betrakta bolaget för tillämpningen av de regler som följer av AIFM-direktivet och ändrar inte vad som i övrigt gäller för bolaget. På samma sätt förhåller sig begreppet AIF-fonder till t.ex. specialfonder. En specialfond är en sorts AIFfond. Det är dock av de nationella bestämmelserna som specialfondens rättsliga ställning och placeringsbegränsningar framgår, och

3

Se artikel 16 i Esma-förordningen 1095/2010/EG. 4 Reglerna finns för närvarande i LIF men utredningen föreslår att dessa regler avseende specialfonderna flyttas till den nya lagen, se avsnitt 3.3.

inte av reglerna som genomför AIFM-direktivet. I direktivet regleras i huvudsak AIF-förvaltarens skyldigheter och detta påverkar inte specialfondens egenskaper. Det faktum att vissa företeelser ur ett perspektiv definieras som aktiebolag eller specialfonder, samtidigt som de ur ett annat perspektiv definieras som AIF-fonder, kan möjligen skapa viss förvirring, men utredningens bedömning är att det inte är lämpligt att i grunden förändra den svenska regleringen av t.ex. specialfondernas rättsliga struktur enbart på grund av att specialfonderna är ett av de rättssubjekt som omfattas av definitionen av AIF-fonder.

4.2¶Definitionen av AIF-förvaltare

4.2.1¶Begreppet förvaltare

En AIF-förvaltare är enligt artikel 4.1.b i AIFM-direktivet en juridisk person vars normala verksamhet är att förvalta en eller flera AIF-fonder. Begreppet ”förvalta” är i sin tur definierat som att avseende en eller flera fonder ägna sig åt portföljförvaltning och riskhantering (artikel 4.1.w och punkterna 1.a och 1.b i bilaga I till AIFMdirektivet). I artikel 4.1.w anges visserligen portföljförvaltning eller riskhantering, men enligt artikel 6.5.d är det en förutsättning för tillstånd att en förvaltare ägnar sig åt både portföljförvaltning och riskhantering. Det finns inga uttryckliga definitioner av begreppen portföljförvaltning och riskhantering, men portföljförvaltning får anses innebära att fatta och genomföra investeringsbeslut för fondens räkning och riskhantering att hantera de risker som uppstår i förvaltningen. Vad gäller riskhantering anges i artikel 15 dessutom vad en förvaltare förväntas göra inom ramen för sin riskhantering och hur funktionen för riskhantering ska organiseras.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare är en juridisk person vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIF-fonder. Med förvaltning avses portföljförvaltning och riskhantering.

Definitioner av begreppen AIF-förvaltare och förvaltning motsvarande direktivets bör tas in i den nya lagen. I lagen bör definitionen av förvaltning utformas så att det framgår att med förvaltning avses både portföljförvaltning och riskhantering; på så sätt genomförs också kravet i artikel 6.5.d.

4.2.2¶En enda förvaltare – intern och extern förvaltning

En AIF-fond ska ha en enda förvaltare som ansvarar för efterlevnaden av direktivets regler (artikel 5.1), dvs. för en fond ska det finnas en förvaltare med tillstånd som ansvarar för förvaltningen, kontakten med tillsynsmyndigheten m.m. Ansvaret kan alltså inte delas upp så att en förvaltare ansvarar för portföljförvaltningen och en annan för riskhanteringen. Detta hindrar inte att en ansvarig förvaltare anlitar uppdragstagare för att utföra vissa arbetsuppgifter, se artikel 20. Men det är fortfarande en enda förvaltare som har tillstånd och som ansvarar fullt ut för samtliga krav enligt direktivet.

Direktivets bestämmelser ska tillämpas oavsett fondens eller förvaltarens legala form/struktur, se artikel 2.2 i direktivet. En förvaltare kan vara antingen en extern eller en intern förvaltare. Med extern förvaltare avses en juridisk person som är en annan än fonden själv, t.ex. motsvarande den svenska konstruktionen med fondbolag och värdepappersfond. Med intern förvaltare avses att fondens legala struktur är sådan att fonden själv kan sköta förvaltningen, t.ex. ett aktiebolag som är en AIF-fond.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-fond ska ha en enda AIF-förvaltare som ansvarar för förvaltarens skyldigheter enligt lagen.

I lagen bör det tas in en bestämmelse som innebär att en AIF-fond ska ha en förvaltare som ensam ansvarar för förvaltarens skyldigheter enligt lagen. Även bestämmelser som definierar begreppen intern och extern förvaltning bör tas in i den nya lagen.

5 I den svenska versionen av AIFM-direktivet ser både artikel 2.2.b och 2.2.c ut att handla om fondernas legala form/struktur, men detta är antagligen en miss i översättningen. I den engelskspråkiga versionen behandlar artikel 2.2.b fondens legala form och artikel 2.2.c förvaltarens legala struktur.

4.3¶Undantag

4.3.1¶Holdingbolag

Enligt artikel 2.3.a i AIFM-direktivet ska direktivet inte tillämpas på holdingbolag. Ett holdingbolag är enligt artikel 4.1.o ett bolag som äger andelar i andra bolag och vars syfte är att genomföra en affärsstrategi genom dessa bolag. Vidare ska ett holdingbolag för att omfattas av undantaget antingen vara upptaget till handel på en reglerad marknad eller så ska bolaget ha ett annat huvudsakligt syfte än att generera avkastning genom att sälja de företag bolaget äger.

Detta undantag innebär att börslistade bolag (t.ex. investmentbolag) som investerar i andra bolag normalt är undantagna från tillämpningsområdet. Enbart det faktum att bolagets aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad räcker dock inte för att undantaget ska vara tillämpligt (jfr skäl 8 i AIFM-direktivet). Samtliga förutsättningar i artikel 4.1.o måste vara uppfyllda. För det första ska det vara fråga om investeringar i andra företag. Undantaget gäller därför inte en så kallad fastighetsfond i form av ett börslistat bolag som investerar direkt i fastigheter. För det andra ska bolagets syfte vara att genomföra sin affärsstrategi genom de bolag som ägs för att på så sätt generera långsiktig avkastning. Det betyder att det är verksamheten i dotterbolagen som ska generera avkastningen och inte försäljning av dotterbolagen. Det innebär dock inte att ett investmentbolag riskerar att betraktas som en AIF-fond på grund av någon enstaka försäljning av ett dotterbolag. Så länge huvudsyftet är att generera långsiktig avkastning genom verksamheten är bolaget undantaget.

4.3.2¶Pensionsfonder

Enligt artikel 2.3.b i AIFM-direktivet är pensionsfonder som omfattas av tjänstepensionsdirektivet (2003/41/EG) undantagna. Det är i Sverige fråga om tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser (se prop. 2004/05:165).

4.3.3¶Överstatliga institutioner, centralbanker m.fl.

Enligt artikel 2.3.c i AIFM-direktivet är överstatliga institutioner, såsom Europeiska Centralbanken, Europeiska Investeringsbanken m.fl. undantagna.

Enligt artikel 2.3.d i direktivet är nationella centralbanker, t.ex. Riksbanken, undantagna.

I artikel 2.3.e i direktivet undantas nationella, regionala och lokala myndigheter och organ samt andra institutioner som förvaltar fonder för socialförsäkrings- och pensionssystem. Genom detta undantag ska direktivet inte tillämpas på de svenska AP-fonderna.

4.3.4¶Sparprogram för anställda och SPS

Enligt artikel 2.3.f i AIFM-direktivet är sparprogram för anställda undantagna. Företags aktiesparprogam för anställda är ofta konstruerade så att de anställda köper eller får aktier i företaget med villkor att den anställde får ytterligare aktier efter en viss tid (i de flesta fall ställs även krav på att den anställde fortfarande är anställd, att ett visst resultat har uppnåtts m.m.). Programmen är många gånger utformade så att den enskilde anställde har äganderätten till aktierna och direktivet blir då över huvud taget inte tillämpligt. Men i de fall programmet utformats så att anställda samäger aktier eller har del i en fondliknande konstruktion faller sådana företeelser utanför tillämpningsområdet med stöd av detta undantag. Någon närmare definition av vilka sparprogram för anställda som avses finns inte i direktivet. Oavsett om sparprogrammet tillhandahålls direkt av arbetsgivaren eller genom en tredje part bör det undantas. Huvudsaken är att det riktar sig till anställda i ett visst företag, en viss myndighet eller liknande.

Enligt artikel 2.3.g är specialföretag för värdepapperisering undantagna. Definitionen av sådana företag i artikel 4.1.an hänvisar till definitionen i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner. Med den definitionen avses att en viss tillgångsmassa, t.ex. en del av en banks låneportfölj, överförs till ett separat bolag. Detta bolag emitterar sedan värdepapper, t.ex. obligationer. Den som investerar i värdepapperen tar då risk på just den värdepapperiserade tillgången och inte på den ursprungliga inne-

havaren av tillgången (banken i exemplet). Direktivet ska på grund av undantaget i artikel 2.3.g inte tillämpas på sådana företag.

4.3.5¶Koncerninterna fonder

En fond vars enda investerare är den som förvaltar fonden, eller dotter- eller systerbolag till förvaltaren, är undantagen från tillämpningsområdet enligt artikel 3.1. En ytterligare förutsättning är att förvaltaren (eller koncernbolag som investerat i fonden) inte själv är en AIF-fond. Ett företag som investerar i fonden får alltså inte självt ha hämtat in kapital från investerare utanför koncernen för att investera i enlighet med en viss investeringsstrategi. Undantaget innebär att en koncern kan samla investeringar i t.ex. värdepapper, och fastigheter i ett dotterbolag vars enda verksamhet är att äga dessa tillgångar utan att arrangemanget är att betrakta som tillståndspliktig förvaltning av en AIF-fond.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Lagen om AIF-förvaltare ska inte tillämpas på 1. holdingbolag, 2. tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG, i förekommande fall inklusive de auktoriserade enheter som ansvarar för förvaltningen av dessa institut och agerar för deras räkning enligt vad som avses i artikel 2.1 i det direktivet eller kapitalförvaltare som utsetts enligt artikel 19.1 i det direktivet, i den mån de inte förvaltar AIF-fonder, 3. överstatliga institutioner såsom Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, europeiska finansiella institut för utveckling och bilaterala utvecklingsbanker, Världsbanken, Internationella valutafonden, och andra överstatliga institutioner och liknande internationella organisationer, i de fall då dessa institutioner eller organisationer förvaltar AIF-fonder och i den mån dessa fonder agerar i allmänhetens intresse, 4. nationella centralbanker,

5. nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller andra institut som förvaltar fonder som är kopplade till system för social trygghet och pensionssystem, program för anställdas andelsägande och program för anställdas sparande, 6. specialföretag för värdepapperisering, och 7. en fond vars enda investerare är den som förvaltar fonden, eller dotter- eller systerbolag till förvaltaren, förutsatt att investeraren själv inte är en AIF-fond.

En undantagskatalog motsvarande direktivets bör tas in i den nya lagen.

4.4¶Partiellt undantag för AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

4.4.1¶Tröskelvärden och begränsad tillämpning av direktivets bestämmelser

För fonder som i och för sig träffas av definitionen finns en lättnadsregel som innebär att bara delar av direktivets bestämmelser ska tillämpas om fondernas värde inte understiger vissa tröskelvärden, se artikel 3.2.

För att undantaget ska bli tillämpligt krävs att värdet av samtliga fonder som förvaltaren, direkt eller genom närstående bolag, förvaltar understiger 1. 100 miljoner euro, eller 2. 500 miljoner euro och fonderna inte innehåller några finansiella

instrument eller andra konstruktioner (t.ex. krediter) som ger

en hävstångseffekt samt investerarna inte har rätt att lösa in sina

andelar förrän det har gått fem år från det att de investerade.

Undantagsregeln är närmast formulerad som en valmöjlighet för medlemsstaterna som ska se till att sådana förvaltare åtminstone uppfyller skyldigheterna i artikel 3.3, dvs. förvaltarna ska registreras hos den behöriga myndigheten. Förvaltarna ska vid registreringen lämna uppgifter om sin identitet och de fonder de förvaltar. De ska vidare informera den behöriga myndigheten om de investeringsstrategier som används för fonderna samt regelbundet förse den

behöriga myndigheten med information om de instrument de huvudsakligen handlar med och fondernas huvudsakliga exponeringar och positioner. Förvaltarna är också skyldiga att underrätta den behöriga myndigheten, om förutsättningarna för denna begränsade tillämpning av AIFM-direktivet inte längre är uppfyllda, t.ex. om värdet av fonderna har kommit att överstiga tröskelvärdena.

Om en förvaltares fonder skulle komma att överstiga tröskelvärdena ska förvaltaren inom 30 kalenderdagar ansöka om tillstånd enligt huvudregeln för AIF-fonder.

Förvaltare av fonder som understiger tröskelvärdena kan, enligt artikel 3.4, inte utnyttja rätten att bedriva gränsöverskridande verksamhet enligt direktivet. En sådan förvaltare kan dock, enligt samma artikel, frivilligt låta sig omfattas av direktivet i dess helhet, och kan då också utnyttja direktivets rätt att gränsöverskrida.

4.4.2¶Kommissionens genomförandeåtgärder

Beskrivningen av tröskelvärdena och de övriga kriterierna för att tillämpa tröskelvärdet 500 miljoner euro, är översiktligt formulerade i direktivet. Hur beräkningen ska ske preciseras i kommissionens förslag till genomförandeförordning. I förordningsförslaget finns bestämmelser om att tillfälliga överträdelser av tröskelvärdena inte innebär att en AIF-förvaltare behöver ansöka om tillstånd. Det är AIF-förvaltaren som ska bedöma om överskridandet är tillfälligt. Vid ett tillfälligt överskridande ska AIF-förvaltaren underrätta den behöriga myndigheten utan dröjsmål och i underrättelsen beskriva varför överskridandet har bedömts som tillfälligt. Fristen på 30 dagar för att ansöka om tillstånd börjar således löpa från den dag då AIFförvaltaren har bedömt att överskridandet inte är tillfälligt.

Kommissionen har också, i ett förslag till genomförandeförordning, preciserat förfarandet att frivilligt låta sig omfattas av hela AIFM-direktivet (”opt in”). Detta förslag fick utredningen ta del av i slutskedet av utredningsarbetet och det har därför inte kunnat analyseras närmare.