Ökade möjligheter till tillgångsinriktad brottsbekämpning

Ökade möjligheter till tillgångsinriktad brottsbekämpning

Del 1

Betänkande av 2025 års förverkandeutredning

Stockholm 2026

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1. Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Åtta45 Tryck och remisshantering: Åtta45, Stockholm 2026

ISBN 978-91-525-1473-3 (tryck) ISBN 978-91-525-1474-0 (pdf) ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 19 december 2024 att ge en särskild utredare i uppdrag att ta ställning till hur det nya förverkandedirektivet ska genomföras i Sverige. I uppdraget ingick bland annat att analysera hur svensk rätt förhåller sig till förverkandedirektivet och lämna nödvändiga författningsförslag och förslag på andra åtgärder som krävs för att genomföra direktivet och rekommendationerna från Financial Action Task Forces (FATF) om förverkande (dir. 2024:122). Den 21 augusti 2025 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv innebärande förlängd tid för uppdraget (dir. 2025:78).

Till särskild utredare utsågs den 20 december 2024 justitierådet Johan Danelius.

Som sakkunniga förordnades den 22 januari 2025 kanslirådet Carola Choi samt rättssakkunniga Johan Carlsson-Frost, Gustav Holm, och Malin Wictor (samtliga vid Justitiedepartementet).

Som experter att biträda utredningen förordnades samma dag docenten Gustaf Almkvist Uppsala universitet), verksjuristen Johan Alnebo (Kronofogden), rättsliga experten Daniel Eriksson (Skatteverket), verksamhetsexperten Solveig Forss (Polisen), advokaten Eleonora Johansson Bergdahl (Sveriges advokatsamfund), kammaråklagaren Johan Lindmark (Åklagarmyndigheten), chefsåklagaren och kammarchefen Anna Palmqvist (Ekobrottsmyndigheten), hovrättsrådet och vice ordföranden Mari-Ann Roos (Svea hovrätt) och verksjuristen Jonna Wiborn (Tullverket). Den 22 april 2025 förordnades senior legal council Erik Wendeby (Svenska Bankföreningen) som expert att biträda utredningen.

Den 1 januari 2025 anställdes rådmannen Anna Hannell som huvudsekreterare och hovrättsassessorn, numera utnämnda rådmannen, Maja Martinsson som utredningssekreterare.

Utredningen överlämnar nu betänkandet Ökade möjligheter till

tillgångsinriktad brottsbekämpning (SOU 2026:10).

De sakkunniga och experterna har i allt väsentligt ställt sig bakom de bedömningar och förslag som lämnas. Dessa redovisas därför som utredningens gemensamma. Experterna Gustaf Almkvist och Eleonora Johansson Bergdahl har avgett särskilda yttranden. Dessa fogas till betänkandet. Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i februari 2026

Johan Danelius

Anna Hannell

Maja Martinsson

DEL 1

Sammanfattning

Den 24 april 2024 beslutade Europaparlamentet och rådet om ett nytt EU-direktiv, direktivet 2024/1260 om återvinning av tillgångar och förverkande (förverkandedirektivet). Direktivet ska införlivas i svensk rätt senast den 23 november 2026. Under år 2023 har också Financial Action Task Forces (FATF) uppdaterat sina rekommendationer om förverkande. Den 8 november 2024 trädde dessutom en ny förverkandelagstiftning i kraft i Sverige. Förverkandereformen syftade till att ge rättsväsendet ändamålsenliga möjligheter att beröva kriminella deras tillgångar.

Uppdrag och arbete

Utredningens uppdrag har varit att ta ställning till hur det nya förverkandedirektivet och FATF:s uppdaterade rekommendationer om förverkande ska genomföras i Sverige. I den delen av uppdraget har utredningen analyserat hur svensk rätt förhåller sig till direktivet och rekommendationerna. I de fall det behövs har utredningen lämnat författningsförslag och förslag på andra åtgärder för att se till att svensk rätt motsvarar de krav som ställs i direktivet och rekommendationerna.

I utredningens uppdrag har det också ingått att ta ställning till om en omvänd bevisbörda eller en så kallad förverkandepresumtion bör införas vid utvidgat förverkande och, oavsett ställningstagande, lämna ett sådant författningsförslag.

En annan del i uppdraget har varit att följa tillämpningen av den nya förverkandelagstiftningen, redovisa iakttagelser och vid behov lämna förslag om författningsändringar som kan komplettera lagstiftningen.

Dessutom har det ingått i uppdraget att ta ställning till om tillämpningsområdet för befintliga tvångsmedel bör utvidgas, och oavsett ställningstagande, lämna förslag som innebär att egendom generellt kan säkras i förverkandesyfte.

Utredningen har också haft i uppdrag att se över ett antal frågor om processuella beslagsregler och lämna nödvändiga författningsförslag. Frågorna har bland annat handlat om huruvida så kallade förverkandebeslag ska kunna bestå till dess domen har fått laga kraft och om det bör gälla en tidsfrist för rättens prövning av ett beslag. I den delen av uppdraget har det även ingått att ta ställning till hur formerna för förvaltning av egendom som har säkrats och förverkats ska se ut och vilken myndighet eller annat rättssubjekt som bör anförtros uppgiften att förvalta egendomen.

Utredningens arbete påbörjades i januari 2025 och har bedrivits på sedvanligt sätt med regelbundna sammanträden med experter och sakkunniga. Dessutom har utredningens sekretariat haft flera externa kontakter med företrädare för olika myndigheter och privata aktörer.

Processuella beslagsregler och utvidgade möjligheter till beslag

De reella tvångsmedlen, det vill säga tvångsmedel riktade mot egendom, utgörs i svensk rätt huvudsakligen av kvarstad och beslag. Tvångsmedlen skiljer sig från varandra bland annat på så sätt att beslag är riktade mot egendomen i sig, medan kvarstad i brottmål är riktat mot egendomens ägare eller innehavare. Kvarstad förutsätter dessutom att ägaren eller innehavaren är skäligen misstänkt för brott och att det skäligen kan befaras att han eller hon på något sätt skaffar undan egendomen.

Utvidgade möjligheter till beslag

Enligt gällande rätt är det möjligt att belägga alla typer av egendom med kvarstad, medan endast föremål kan tas i beslag. Dessutom finns penningbeslag, en variant av beslag, som innebär att pengar, fordringar och ”andra rättigheter” får beslagtas. ”Andra rättigheter” i beslagssammanhang har en snävare betydelse än i fråga om kvarstad. När det gäller penningbeslag syftar begreppet ”annan rättighet” enbart på

kontobehållningar, aktiedepåer eller liknande, medan det i fråga om kvarstad syftar på vilka rättigheter som helst som har ett ekonomiskt värde.

Utredningen har övervägt hur egendom generellt ska kunna säkras i förverkandesyfte. Enligt utredningen finns det flera fördelar med att införa en generell beslagsbestämmelse, det vill säga en bestämmelse om beslag som inte är begränsad till någon viss typ av egendom. På så sätt skapas tydliga förutsättningar för att säkra alla sorters egendom. En sådan bestämmelse skulle innebära att allt som kan förverkas också kan tas i beslag, vilket framstår som ändamålsenligt eftersom ett av de möjliga beslagsändamålen är att det skäligen kan antas att något kan förverkas. En generell beslagsregel skulle på så sätt kunna vara ett effektivt verktyg i de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att säkra egendom inför ett förverkande, vilket måste ses som ett angeläget allmänt intresse. På så sätt kan bestämmelsen också vara ett led i att uppfylla förverkandedirektivets krav om att tillgångar ska kunna säkras inför förverkanden.

Utredningen föreslår därför att alla typer av egendom ska kunna tas i beslag – såväl fast som lös, materiell som immateriell. Det ska gälla oavsett vilket beslagsändamål som det är fråga om, det vill säga oavsett om beslaget görs för att säkra egendom inför ett förverkande, ett återställande till en målsägande eller för att användas som bevis. Den särskilda bestämmelsen om penningbeslag ska upphävas eftersom den inte längre behövs när all egendom kan tas i beslag.

När beslagsmöjligheterna utvidgas till att avse alla typer av egendom kommer behovet av att använda kvarstad att minska betydligt. Behovet kvarstår dock i vart fall i de situationer där det inte finns någon identifierad egendom. Då fungerar kvarstadsverktyget som ett sätt att leta efter egendom som kan säkras hos förverkandesvaranden.

Samtliga beslag bör kunna bestå till laga kraft

Om den tilltalade frikänns från ansvar för brott ska de beslag som har gjorts i målet hävas direkt vid tillfället för domen. Under lång tid har det dock förts en rättslig diskussion angående frågan om förverkande- och återställandebeslag borde kunna bestå tills domen har fått laga kraft trots att den tilltalade har frikänts från ansvar. Från flera håll har uppfattningen framförts att en sådan åtgärd vore stö-

tande, medan andra har argumenterat för att det borde finnas ett utrymme för att låta beslag bestå efter en frikännande dom, bland annat med hänsyn till att reella tvångsmedel är långt mindre ingripande än personella.

Enligt utredningen är det ett angeläget allmänt intresse att en brottmålsdom kan verkställas på ett effektivt sätt. En frikännande tingsrättsdom innebär inte att rättegången är avslutad. Intresset av en effektiv process när det gäller återtagande av brottsvinster och återställanden av målsägandes egendom kvarstår fram tills att målet är slutligt avgjort. Utredningen föreslår därför att huvudregeln ska vara att samtliga beslag i ett brottmål ska bestå tills domen får laga kraft. Undantag ska dock kunna göras om det finns särskilda skäl, exempelvis om ett fortsatt beslag efter en frikännande dom framstår som oproportionerligt ingripande.

Andra processuella förändringar

Utöver vad som nyss nämnts föreslår utredningen ytterligare ett antal ändringar av de processuella reglerna om beslag. Förslagen i de delarna innebär sammanfattningsvis följande. • Rätten ska inte alltid behöva hålla förhandling i en beslagsfråga.

En förhandling ska endast behöva hållas om någon part begär det och det inte är uppenbart obehövligt.

• Fristen för hur lång tid rätten har på sig att pröva frågor om beslag

ska förlängas från fyra dagar till en vecka. • Rätten ska inte pröva frågor om beslag på eget initiativ utan endast

om åklagarens eller undersökningsledarens beslagsbeslut har överklagats, eller om målsäganden begär att det ska göras beslag.

• När rätten prövar ett beslag ska den antingen häva beslaget eller

avslå begäran om att beslaget ska hävas. Det innebär att rätten inte ska ta över ansvaret för beslaget efter prövningen. Åklagaren

eller undersökningsledaren ska ansvara för att beslaget inte består

oproportionerligt länge och för att beslaget hävs så fort det inte

längre behövs. Rätten ska som en följd av det inte heller sätta en

åtalsfrist när den prövar en beslagsfråga.

• De regler som finns om beslagtagen egendom ska som huvudregel

även avse avkastning och surrogat av egendomen som uppstår under beslagstiden.

• Ett beslag av egendom som syftar till att säkra ett förverkande av

brottsvinster, kostnadsersättning eller oförklarade tillgångar ska

få hävas, om egendomens innehavare anvisar annan egendom av motsvarande värde som lämpligen kan tas i beslag.

Spåra och identifiera tillgångar

I kapitel 2 i förverkandedirektivet finns det bestämmelser som ska underlätta det gränsöverskridande arbetet med att spåra och identifiera tillgångar som kan kopplas till brott eller brottslig verksamhet. Arbetet ska underlättas genom större möjlighet till informationsutbyte mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar, så kallade ARO-kontor (asset recovery offices).

I FATF:s uppdaterade rekommendationer finns det också krav på att länderna ska ha ett regelverk som innebär att myndigheterna kan arbeta effektivt för att återta brottsvinster.

Kontor för återvinning av tillgångar

Det är i sig inte nytt att medlemsstaterna ska ha ARO-kontor. Det har gällt ända sedan år 2007 när Europarådets beslut om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar antogs. I Sverige har beslutet genomförts genom att två myndigheter, Polisen och Ekobrottsmyndigheten, har fått i uppdrag att vara ARO-kontor. Utredningen har kommit fram till att det regelverk som finns för ARO-kontoren i huvudsak uppfyller förverkandedirektivets krav, men föreslår vissa förtydliganden och att regelverket för ARO-kontorens verksamhet överförs till ett nytt kapitel i förordningen om internationellt polisiärt samarbete.

Informationsutbyte

Enligt förverkandedirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att ARO-kontoren, för att de ska kunna utföra de uppgifter som kontoren har enligt direktivet, har åtkomst till en stor mängd information. Det handlar bland annat om olika nationella register över exempelvis fastigheter, befolkningen och motorfordon. ARO-kontoren ska också ha tillgång till information om bland annat skatteuppgifter, socialförsäkringsuppgifter, information om årsredovisningar, lån, elektroniska överföringar och saldon på konton.

Utredningen har kommit fram till att ARO-kontoren har åtkomst till en stor del av, men inte all, den information som direktivet kräver. ARO-kontoren behöver till exempel få tillgång till information om lån, saldon på konton och kryptotillgångar. För finansiell information, det vill säga uppgifter om enskildas förhållanden till banker och andra finansiella företag, råder det i regel tystnadsplikt (ofta benämnd banksekretess). För att säkerställa att ARO-kontoren ska få tillgång till information som det råder banksekretess för lämnar utredningen förslag till ändringar i de lagar som styr de finansiella marknaderna. Förslagen innebär att verksamhetsutövarna blir skyldiga att lämna ut information till ARO-kontoren. Det säkerställs även att AROkontoren kan besluta om meddelandeförbud beträffande att uppgifterna har lämnats ut.

Ett nationellt center för tillgångsinriktad brottsbekämpning

Förverkandedirektivet ställer krav på att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att underlätta det gränsöverskridande samarbetet för att återta tillgångar som härrör från brott. FATF:s rekommendationer fokuserar på effektivitet när det kommer till att återta tillgångar som kan kopplas till brott eller brottslig verksamhet. I samband med förverkandereformen uttalade regeringen att en grundläggande utgångspunkt för en reform bör vara att regelverket ska vara effektivt och möta vår tids utmaningar. Dessutom uttalades att det var ytterst angeläget att förverkandelagstiftningen var utformad på ett sätt som innebär att brottslighet inte lönar sig.

Den ekonomiska brottsligheten är mycket omfattande och de brottsbekämpande myndigheterna har på senare tid uppskattat att den kriminella ekonomin omsätter 100–150 miljarder kronor per år.

Endast en mindre del av den summan återtas av de brottsbekämpande myndigheterna. Det tyder på att mer skulle kunna göras för att återta brottsvinster och oförklarade tillgångar.

Den traditionella synen på de brottsbekämpande myndigheternas uppgifter är att de ska utreda och lagföra brott. Uppgiften att återta brottsvinster eller utreda varför en person har oförklarade tillgångar ses ofta som sekundär. Det finns givetvis förklaringar till varför det är så, bland annat att myndigheternas personella resurser är begränsade och att de av den anledningen måste prioritera vad som är viktigast i en brottsutredning. För att öka effektiviteten i den tillgångsinriktade brottsbekämpningen har utredningen kommit fram till att det kan finnas anledning att i vart fall delvis separera den traditionella brottsbekämpningen från den tillgångsinriktade brottsbekämpningen. Det skulle kunna åstadkommas genom att det inrättas ett nytt center för tillgångsinriktad brottsbekämpning.

Det nationella centret för tillgångsinriktad brottsbekämpning bör vara en expertfunktion i fråga om att spåra och följa tillgångar. I centrets uppdrag bör det ingå att arbeta både nationellt och internationellt med alla frågor kopplade till att återta tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. I centrets uppdrag bör ingå att driva egna utredningar om självständigt förverkande av oförklarade tillgångar samt att bistå de brottsbekämpande myndigheterna vid komplicerade utredningar kopplade till brott eller brottslig verksamhet. Dessutom skulle AROoch AMO-kontoren (se nedan) kunna knytas till det nationella centret för tillgångsinriktad brottsbekämpning.

Utredningen har resonerat om hur ett nationellt center skulle kunna organiseras och har kommit fram till att uppdraget antingen kan lämnas till en befintlig brottsbekämpande myndighet eller genom att det skapas en ny myndighetsgemensam samverkan för tillgångsinriktad brottsbekämpning. Under sommaren 2025 fick de brottsbekämpande myndigheterna i uppdrag att, utan att utredningens uppdrag inskränktes, bland annat analysera hur en myndighetsgemensam struktur som effektiviserar arbetet med att återta brottsvinster både nationellt och internationellt skulle kunna utformas. Myndigheternas uppdrag ska redovisas i mars 2026. Utredningen har bedömt att myndigheternas analys bör få stor betydelse för vilka vägval som görs i de organisatoriska frågorna. Av den anledningen har utredningen valt att inte lämna något skarpt förslag om var det nationella centret ska placeras och hur det närmare ska organiseras.

Krav på utredningar för att spåra tillgångar

Av förverkandedirektivet följer att utredningar för att spåra tillgångar omedelbart ska genomföras om det inleds en utredning om brott som sannolikt kan ge upphov till betydande ekonomiska fördelar. Även FATF:s rekommendationer har liknande krav. I svensk rätt finns det inget uttryckligt krav på att det ska utredas om det finns skäl att förverka egendom och inte heller när och på vilket sätt en finansiell utredning ska genomföras inom ramen för en brottsutredning.

För att uppfylla direktivets och FATF:s krav i det här avseendet, och för att arbetet med tillgångsinriktad brottsbekämpning ska bli mer effektivt, föreslår utredningen att det klargörs i rättegångsbalken att det ingår i förundersökningen att utreda om det finns skäl att förverka egendom. En helt generell regel som träffar alla brottsutredningar skulle emellertid riskera att minska effektiviteten i den brottsbekämpande verksamheten. Utredningen föreslår av den anledningen att regleringen begränsas på så vis att det inte behöver utredas om det finns skäl att förverka egendom om det med hänsyn till brottets allvar och karaktär inte är påkallat. Det innebär till exempel att det inte behöver utredas om egendom ska förverkas vid mindre allvarlig brottslighet där brottsutredningen helt färdigställs ute i fält och inte heller vid utredningar av brott som hanteras enligt det särskilda förfarande som finns för att åstadkomma en snabbare lagföring. Bestämmelsen innebär dock att det i princip alltid ska utredas om det finns skäl att förverka egendom vid utredningar av brott som kan generera brottsvinster.

Säkra och förverka tillgångar

I kapitel 3 i förverkandedirektivet finns det krav på hur medlemsländernas lagstiftning om bland annat frysning, förverkande, ersättning till brottsoffer och vidare användning av förverkad egendom ska vara utformad. Även FATF:s uppdaterade rekommendationer innehåller liknande krav.

Frysning

I förverkandedirektivet och i FATF:s rekommendationer finns det krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att det finns bestämmelser om att egendom kan frysas, det vill säga säkras, när det är nödvändigt för att säkerställa ett eventuellt förverkande. Utredningen har bedömt att de möjligheter som enligt svensk rätt finns för att säkra egendom genom beslut om dispositionsförbud, beslag, förvar och kvarstad i huvudsak överensstämmer med de krav som ställs i direktivet och i FATF:s rekommendationer.

I förverkandedirektivet finns emellertid också krav på att AROkontoren ska kunna vidta omedelbara åtgärder för att säkra egendom på begäran av behöriga myndigheter i andra medlemsstater. Den möjligheten finns inte enligt gällande rätt.

En ny lag om omedelbara åtgärder

Eftersom förverkandedirektivet som nyss nämnts kräver att medlemsstaterna ska göra det möjligt för ARO-kontoren att vidta omedelbara åtgärder på begäran av andra medlemsstater, har utredningen bedömt att det behövs författningsändringar för att införliva direktivet i svensk rätt. Sådana omedelbara åtgärder ska enligt direktivet kunna vidtas när det är nödvändigt för att bevara egendom fram till dess att ett beslut om frysning har utfärdats, om det finns en omedelbar risk för att den egendom som ARO-kontoren har spårat och identifierat på uppdrag av en annan medlemsstat försvinner.

Utredningen föreslår att det införs en ny lag om omedelbara åtgärder som ARO-kontoren ska kunna vidta. En omedelbar åtgärd ska innebära ett förbud för den som anges i beslutet att förfoga över den egendom som beslutet avser. Med att den enskilde inte får förfoga över egendomen avses alla handlingar som kan innebära att egendomen undandras ett eventuellt framtida förverkande (till exempel genom att egendomen göms, säljs eller på något annat sätt skingras), men även sådant handlande som innebär att egendomen sjunker i värde. En omedelbar åtgärd ska kunna vidtas med alla typer av egendom. Beslut i brottmål om beslag eller kvarstad ska ha företräde framför ett beslut om en omedelbar åtgärd.

Polisen och Ekobrottsmyndigheten ska få fatta beslut om omedelbara åtgärder. Åtgärden ska verkställas enligt samma regler som gäller

för beslag, det vill säga 27 kap. rättegångsbalken och den nya lag som föreslås om säkrad och förverkad egendom (se nedan). Åtgärden ska få bestå i som mest sju dagar, varefter den ska upphöra att gälla automatiskt om den inte redan har upphävts när fristen löper ut.

Förverkandebestämmelser

Utredningen har kommit fram till att den svenska förverkandelagstiftningen i huvudsak uppfyller de krav som ställs i förverkandedirektivet och i FATF:s uppdaterade rekommendationer. Endast i ett avseende föreslår utredningen att lagstiftningen ändras. För att den svenska bestämmelsen om utvidgat förverkande ska uppfylla FATF:s rekommendationer föreslår utredningen att penningtvättsbrott, näringspenningtvättsbrott och finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet enligt terroristbrottslagen ska läggas till i listan över förverkandeutlösande brott.

Användning av förverkad egendom

I förverkandedirektivet uppmanas medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt att, när så är lämpligt, använda förverkad egendom för allmännyttiga eller sociala ändamål. Enligt förverkandedirektivet är det inte obligatoriskt för medlemsstaterna att vidta sådana åtgärder, men även i FATF:s uppdaterade rekommendationer upprepas det att förverkad egendom bör kunna användas för allmännyttiga eller sociala ändamål.

Utredningen föreslår därför att en del av intäkterna från statens försäljningar av förverkad egendom ska användas till förmån för brottsoffer. Det ska åstadkommas genom att 30 procent av statens intäkter från försäljningar av förverkad egendom ska tillfalla Brottsofferfonden. Dessutom föreslår utredningen att myndigheternas möjligheter att använda förverkad egendom i den egna verksamheten ska utvidgas. Det ska ske genom att det införs en möjlighet för myndigheter att oskadliggöra förverkad egendom genom att behålla den. En förutsättning för detta ska vara att egendomen utgörs av lösöre, behövs i den egna verksamheten och inte är förenad med någon särskild rätt.

Förvalta tillgångar

I kapitel 4 i förverkandedirektivet ställs ett antal krav om hur säkrad och förverkad egendom ska förvaltas. Liknande krav finns också i FATF:s uppdaterade rekommendationer.

Kraven om effektiv tillgångsförvaltning

Förverkandedirektivet kräver att medlemsstaterna ska säkerställa en effektiv förvaltning av säkrad och förverkad egendom – inklusive företag som har säkrats för fortsatt drift – fram till dess att den avyttras till följd av ett slutligt beslut om förverkande. De myndigheter som ska ansvara för förvaltningen av egendomen ska på ett tidigt stadium göra en särskild bedömning av hur egendomen bör förvaltas, i syfte att minimera förvaltningskostnaderna och bevara egendomens värde fram till dess att den säljs.

Enligt förverkandedirektivet är medlemsstaterna också skyldiga att ha regler som möjliggör att säkrad egendom säljs före ett slutligt beslut om förverkande. En sådan möjlighet ska finnas om det rör sig om egendom som snabbt förlorar i värde, om lagrings- eller underhållskostnaderna för egendomen inte står i proportion till dess marknadsvärde eller om förvaltningen av egendomen kräver särskilda förhållanden och sakkunskap som inte finns lätt tillgänglig.

Ett annat krav i förverkandedirektivet är att varje medlemsstat ska inrätta eller utse minst en behörig myndighet som ska fungera som ett kontor för förvaltning av tillgångar, ett så kallat AMO-kontor (asset management office). Kontoret kan antingen vara den myndighet som har ansvar för säkrad egendom eller ha i uppgift att ge stöd till andra tillgångsförvaltande myndigheter.

Utredningen har identifierat att det krävs ett antal författningsändringar för att genomföra förverkandedirektivet och öka effektiviteten av förvaltningen av säkrade tillgångar. Med effektivitet avses i det här sammanhanget att värdet av egendomen ska bevaras och förvaltningskostnaderna minimeras. Inte minst kommer tillgångsförvaltningen att effektiveras när förverkandedirektivets krav om möjligheter till förtida försäljning av säkrad egendom införlivas i svensk rätt, eftersom sådana möjligheter i dag saknas hos flera av de myndigheter som hanterar beslag. Något som inte heller är möjligt enligt svensk rätt i

dagsläget är att säkra företag för fortsatt drift, vilket förverkandedirektivet kräver att det finns förutsättningar för.

En ny lag om säkrad och förverkad egendom

Utredningen föreslår att det införs en ny lag om säkrad och förverkad egendom. Den nya lagen ska innehålla ett utbyggt regelverk om förvaltning av säkrad och förverkad egendom som säkerställer att förvaltningen av sådan egendom är effektiv oavsett vilken myndighet som ansvarar för egendomen och vilken typ av egendom det rör sig om. De myndigheter som på olika sätt berörs av det är Polisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket. Den nya lagen ska ersätta 1974 års lag om förfarandet med förverkad egendom och hittegods.

I den nya lagen ska innebörden av myndigheternas vårdplikt för säkrad och förverkad egendom beskrivas. Så länge egendom har säkrats genom ett tvångsmedel måste den förvaltande myndigheten sträva efter att den enskilde inte ska drabbas av någon värdeförstöring om säkringen senare hävs. Det innebär att egendomen ska vårdas väl och hållas under noggrann tillsyn, samtidigt som det ska bevakas att inte kostnaderna för vården blir oproportionerliga i relation till syftet med att egendomen har säkrats eller i relation till den enskildes intresse av egendomen. En effektiv förvaltning innebär att myndigheterna behöver ha utrymme att göra särskilda hänsynstaganden kopplade till vissa typer av svårförvaltade egendomsslag, exempelvis kryptotillgångar, företag och immateriella rättigheter. Myndigheterna behöver också om möjligt beakta den uppfattning som egendomens ägare eller rättighetshavare har om hur egendomen bör förvaltas.

Rådighet över säkrad egendom och en möjlighet att utse en syssloman

Utredningen föreslår att den nya lagen ska innehålla rådighetsavskärande bestämmelser om att när myndigheter förvaltar säkrad egendom ska de som huvudregel ha samma rådighet över egendomen som dess ägare. Om den egendom som förvaltas är en andel som ger ett bestämmande inflytande i ett företag ska myndigheten omedelbart få samma behörighet och befogenhet som styrelsen och den verk-

ställande direktören, om inget annat beslutas. Att företag kommer att kunna tas i beslag följer av att utredningen, som nämnts ovan, föreslår att alla typer av egendom ska kunna beslagtas.

Utredningen föreslår också att det i den nya lagen ska finnas en möjlighet för den myndighet som hanterar säkrad egendom att utse en syssloman för förvaltningen. Den som utses till syssloman ska vara lämplig för uppdraget. Sysslomannen ska ha rätt till skäligt arvode och ersättning för utgifter som uppdraget har krävt. Det bör i regel vara lämpligt att utse en syssloman om myndigheten säkrar ett företag där driften ska fortsätta. Myndigheterna kommer också, liksom tidigare, att ha möjlighet att anlita andra privata aktörer för olika förvaltningsuppgifter.

Särskilda förvaltningsbedömningar

Ytterligare ett förslag som syftar till att effektivisera egendomsförvaltningen är att det ska införas en bestämmelse om att de myndigheter som förvaltar säkrad egendom i vissa fall ska göra en särskild förvaltningsbedömning redan innan eller i samband med att egendomen säkras. Bestämmelsen ska placeras i den nya förordningen om säkrad och förverkad egendom. Genom bestämmelsen ska det säkerställas att myndigheterna har en genomtänkt strategi för tillgångsförvaltningen när det är motiverat på grund av egendomens art, exempelvis i fråga om egendom som är särskilt värdefull eller svår att förvalta.

Förtida försäljning och oskadliggörande av egendom

Utredningen föreslår också att det genom den nya lagen ska införas en möjlighet att sälja säkrad egendom i förtid om egendomen inte kan vårdas utan fara för att den hastigt faller i värde eller förstörs, om vården av den är förenad med alltför stora svårigheter eller kostnader eller om det annars finns särskilda skäl. Om egendomen inte kan säljas, kan befaras komma till brottslig användning eller om det annars finns särskilda skäl ska den i stället kunna oskadliggöras i förtid. Liksom för övriga förvaltningsåtgärder ska den enskildes synpunkter på frågan om förtida försäljning eller oskadliggörande beaktas. Om den enskilde själv önskar att egendomen säljs eller oskadliggörs i förtid kan det ofta vara en lämplig förvaltningsåtgärd.

Kontor för tillgångsförvaltning

Utredningen har bedömt att det inte bör införas någon ny myndighet med ansvar för all säkrad egendom. I syfte att genomföra förverkandedirektivets krav om kontor för tillgångsförvaltning, AMO-kontor, föreslår utredningen i stället att Polisen och Kronofogden får i uppgift att vara sådana kontor. AMO-kontorets funktion ska vara att tillhandahålla stöd och sakkunskap till de tillgångsförvaltande myndigheterna. Ansvaret för den säkrade egendomen ska ligga kvar hos den myndighet som har verkställt beslaget eller kvarstaden. AMO-kontorens verksamhet ska regleras närmare genom ett nytt kapitel i förordningen om internationellt polisiärt samarbete.

Samla in, föra och redovisa statistik

För att det ska vara möjligt att analysera om förverkandelagstiftningen är effektiv eller inte, och om myndigheterna har satt upp lämpliga mål och genomför relevanta insatser vid rätt tidpunkt för att nå dessa mål, behövs det tillgång till statistiska uppgifter som innebär att korrekta analyser kan göras. Både förverkandedirektivet och FATF:s regelverk innehåller också krav på att statistik samlas in och redovisas.

Brottsförebyggande rådet ansvarar för att samla in och rapportera sådan statistik som förverkandedirektivet kräver att medlemsstaterna ska redovisa. I dagsläget saknas dock nödvändiga förutsättningar för att Brottsförebyggande rådet ska kunna samla in informationen i strukturerad form från de myndigheter som har tillgång till uppgifterna. Det pågår för närvarande ett projekt inom samverkan för Rättsväsendets digitalisering som ska mynna ut i att statistik om beslagtagen egendom kan samlas in på ett strukturerat sätt. Det är dock svårt att uttala sig om i vilken omfattning projektet omhändertar samtliga krav som följer av förverkandedirektivet eftersom kravspecifikationen för projektet inte är beslutad än.

Utredningen har därför föreslagit att regeringen ska följa det pågående projektet och att de myndigheter som har statistiken ska åläggas en skyldighet att rapportera den till Kommissionen om det senare visar sig att Brottsförebyggande rådet inte kommer att ha förutsättningar att leverera statistiken i tid.

Omvänd bevisbörda för utvidgat förverkande

I utredningens uppdrag har det ingått att säkerställa att beviskravet vid utvidgat förverkande är utformat på ett sätt som innebär att förverkandereformen kan utgöra ett så effektivt verktyg i brottsbekämpningen som möjligt, utan att sanktionen riskerar att förlora sin legitimitet. En del av det uppdraget har varit att ta ställning till om det ska införas en omvänd bevisbörda för utvidgat förverkande.

Utredningen har gått igenom de tidigare överväganden som har gjorts beträffande bestämmelsens beviskrav och tillämpning och har kunnat konstatera att beviskravet hittills inte har orsakat några problem vid rättstillämpningen. Bland annat mot den bakgrunden, och eftersom beviskravet sänktes till övervägande sannolikt i november 2024, har utredningen gjort bedömningen att det inte finns något behov av en omvänd bevisbörda för att bestämmelsen om utvidgat förverkande ska kunna tillämpas på ett effektivt sätt. Utredningen anser därför att det inte bör införas en omvänd bevisbörda för utvidgat förverkande.

I enlighet med utredningens uppdrag har det, trots nämnda ställningstagande, lämnats ett förslag på hur en reglering med omvänd bevisbörda skulle kunna utformas.

Tillämpningen av den nya förverkandelagstiftningen

För att utföra uppdraget om att följa tillämpningen av den nya förverkandelagstiftningen har utredningen bevakat och gått igenom domar om självständigt förverkande. Genomgången visar i allt väsentligt att de prövningar som har gjorts i domstol ser ut att ha fungerat som tänkt.

I syfte att uppmärksamma eventuella tillämpningsproblem har utredningen också gjort ett utskick till expertgruppen samt ett antal myndigheter och domstolar, där de har ombetts att lämna synpunkter på den nya förverkandelagstiftningen och berätta om de stött på problem, tycker att något saknas eller är svårt att tillämpa, eller om de haft andra medskick. De tillfrågade myndigheterna och domstolarna har identifierat ett antal brister som har föranlett utredningen att föreslå författningsändringar. Några exempel på sådana ändringar är följande.

• Fullgörelseförverkande ska även få ske vid sådana värdeförverkan-

den som görs i stället för förverkande av brottsföremål. Det inne-

bär att förverkande av annan egendom ska få göras för att fullgöra

ett förverkande i form av en betalningsförpliktelse, om betalnings-

förpliktelsen avser ett värde som förverkas i stället för ett brotts-

föremål (exempelvis för att brottsföremålet inte längre finns i behåll).

• Det ska införas en ny bestämmelse som innebär att tiden innan ett

förverkande förfaller får förlängas med fem år i taget under vissa

förutsättningar. Det gör att förverkandebeslut kommer kunna

bestå längre tid än tio år i de fall där det är motiverat av särskilda

skäl. • Upplysningsskyldigheten för revisorer i de associationsrättsliga

lagarna och i revisionslagen ska utvidgas så att den även avser upp-

lysningar i mål om självständigt förverkande. • Tvångsmedlet undersökning på annat ställe ska göras tillämpligt

i utredningar om självständigt förverkande. Det ska också förtyd-

ligas på vilket sätt tvångsmedlet hämtning till förhör är tillämpligt i mål om självständigt förverkande.

• I mål om självständigt förverkande ska det vara möjligt att delge

såväl slutunderrättelser av utredningen som stämningsansökningar

genom delgivningssätten kungörelsedelgivning och tillgänglighets-

delgivning.

Beträffande vissa av de frågor som rättstillämparna har uppmärksammat har utredningen dock stannat för att inte lämna några författningsförslag. Det gäller exempelvis följande. • Kustbevakningen bör inte få uppgiften att inleda utredningar

om självständigt förverkande. • Möjligheten att besluta om solidariskt förverkande av brotts-

vinster bör inte utvidgas. • Det bör inte ställas några nya krav på åklagarna att ange utför-

ligare grunder i stämningsansökningar.

Konkurrens mellan enskilda anspråk och förverkande

Utöver de nyss nämnda tillämpningsfrågorna har en fråga utretts mer ingående än övriga. Det gäller den nya regleringen av relationen mellan enskilda anspråk och förverkande, som har orsakat ett antal problem för domstolarna och de verkställande myndigheterna. Ett antal frågor har uppstått med anledning av den nya bestämmelsen i 36 kap. 22 § brottsbalken om att rätten vid förverkande av penningmedel i vissa fall ska fastställa att målsäganden ska få ersättning ur det som har förverkats.

En grundläggande fråga är vad det har för betydelse att målsäganden, om rätten fastställer en rätt till betalning ur förverkad egendom, enligt förarbetena till bestämmelsen inte längre kan vända sig till den enskilde med sitt anspråk.

Enligt utredningens mening är det inte självklart hur rättsläget ska uppfattas, trots vad som sägs i förarbetena. Men om regleringen innebär att målsäganden genom ett förordnande enligt 36 kap. 22 § brottsbalken avskärs helt från möjligheterna att driva sitt anspråk på något annat sätt än genom fastställelsen om förverkad egendom, skulle det innebära att ett sådant förordnande kan ha negativa effekter för målsäganden. De negativa effekterna består bland annat av att målsägandens möjlighet att få skadestånd av en av flera solidariskt ansvariga begränsas, att målsägandens anspråk prioriteras efter andra anspråk vid löneutmätningar och att målsägandens anspråk förfaller redan efter tio år när förverkandebeslutet förfaller. Dessutom leder en sådan innebörd av regeln till problem i överrättsprövningen – till exempel att överrätten kan vara förhindrad att meddela ett förordnande enligt 36 kap. 22 § brottsbalken om målsäganden inte är part där, eller att målsäganden får partsställning trots att det enskilda anspråket inte har överklagats.

Frågan är därför om reglerna borde ändras för att komma till rätta med problematiken. Utredningen har övervägt fem alternativa sätt att lösa frågan. Det finns för- och nackdelar med alla alternativ. Någon enkel och helt invändningsfri lösning har utredningen inte kunnat identifiera. Med hänsyn till detta och med beaktande av att de nya reglerna har varit i kraft relativt kort tid – och erfarenheterna av att tillämpa dem följaktligen är begränsade – har utredningen valt att inte lägga fram något skarpt lagförslag i den här delen. Utredningen har dock lämnat en skiss på hur författningsändringar skulle kunna se ut

om regeringen ändå skulle vilja gå vidare med det alternativ som enligt utredningen framstår som det mest tilltalande.

Alternativet innebär sammanfattningsvis att rätten bara ska fastställa en rätt för målsäganden till betalning ur vad som förverkas när det finns penningmedel i beslag, och ska underlåta förverkande i den utsträckning förverkandet i övrigt svarar mot målsägandens enskilda anspråk. Alternativet skulle göra att målsäganden slipper de negativa effekter som ett förordnande enligt 36 kap. 22 § brottsbalken leder till, samtidigt som det skulle leda till förenklingar för domstolarna och de verkställande myndigheterna. Alternativet säkerställer dessutom att brottsvinster alltid neutraliseras.

Summary

On 24 April 2024, the European Parliament and the Council adopted a new EU directive, Directive 2024/1260 on asset recovery and confiscation (the Confiscation Directive). The Directive must be transposed into Swedish law by 23 November 2026. In 2023, the Financial Action Task Force (FATF) also updated its recommendations on confiscation. In addition, on 8 November 2024, new confiscation legislation entered into force in Sweden. The reform of confiscation legislation was intended to provide the judiciary with effective means for depriving criminals of their assets.

Remit and work

The inquiry’s remit was to consider how the new Confiscation Directive and the FATF’s updated recommendations on confiscation should be implemented in Sweden. In this part of the remit, the inquiry analysed how Swedish law relates to the Directive and the recommendations. Where necessary, the inquiry has submitted legislative proposals and proposals for other measures to ensure that Swedish law meets the requirements of the Directive and recommendations.

The inquiry’s remit also included considering whether a reversal of the burden of proof or a presumption of confiscation should be introduced in the case of extended confiscation and, regardless of the position taken, submitting such a legislative proposal.

Another part of the remit was to monitor the application of the new confiscation legislation, report observations and, if necessary, submit proposals for legislative amendments that can supplement the legislation.

In addition, the remit included considering whether the scope of existing coercive measures should be extended and, regardless of the

position taken, submitting proposals to the effect that property may generally be secured for the purpose of confiscation.

The inquiry also had the remit to review a number of issues relating to procedural seizure rules and make the necessary legislative proposals. The issues included whether confiscation orders should be allowed to stand until the judgment has gained legal force and whether there should be a time limit for the court to review a confiscation order. This part of the remit also included considering how property that has been secured and confiscated should be managed and which authority or other legal entity should be entrusted with the task of managing the property.

The work of the inquiry started in January 2025 and was conducted in the usual way with regular meetings with experts and advisers. In addition, the secretariat of the inquiry had external contact with representatives of various authorities and private actors on several occasions.

Procedural seizure rules and extended possibilities for seizure

Coercive measures directed against property in Swedish law mainly consist of attachment and seizure. One of the differences between these coercive measures is that seizure is directed against the property itself, whereas attachment in criminal cases is directed against the owner or holder of the property. In addition, attachment requires that the owner or holder is reasonably suspected of a criminal offence and that there are reasonable grounds to fear that he or she will dispose of the property in some way.

Extended possibilities for seizure

Under current law, it is possible to attach all types of property, while only objects can be seized. In addition, there is money seizure, a variant of seizure, whereby money, claims and ‘other rights’ may be seized. ‘Other rights’ in the context of seizure has a narrower meaning than in the case of attachment. In relation to money seizure, the term ‘other rights’ refers only to account balances, equity accounts or

similar, whereas, in relation to attachment, it refers to any rights that have financial value.

The inquiry considered how property could generally be secured for the purpose of confiscation. According to the inquiry, there are several benefits of introducing a general seizure provision, i.e. a provision on seizure that is not limited to any particular type of property. This creates clear conditions for securing all types of property. Such a provision would mean that anything that can be confiscated may also be seized, which seems appropriate since one of the possible purposes of seizure is that it may be reasonably assumed that something may be confiscated. A general seizure rule could thus be an effective tool in the work of law enforcement authorities to secure property for confiscation, which must be seen as an important public interest. In this way, the provision can also help meet the Confiscation Directive’s requirement that it must be possible to secure assets prior to confiscation.

The inquiry therefore proposes that it should be possible to seize all types of property, movable and immovable, tangible and intangible. This should apply irrespective of the purpose of the seizure, i.e. whether the seizure is performed to secure property for confiscation, for restoration to an injured party or for use as evidence. The specific provision on money seizure should be repealed as it is no longer needed when all property may be seized.

When possibilities for seizure are extended to all types of property, the need to use attachment will fall significantly. However, the need remains at least in those situations in which there is no identified property. In this case, the attachment tool serves as a means to search for property that can be secured from the confiscation defendant.

All seizures should be allowed to stand until a judgment has gained legal force

If the defendant is acquitted of responsibility for an offence, the seizures performed in the case should be revoked immediately at the time of the judgment. However, there has long been a legal debate on the issue of whether confiscation and restoration orders should be allowed to stand until the judgment has gained legal force despite the acquittal of the defendant. While some have argued that such a measure would be offensive, others have argued that there should

be scope to allow seizures to stand after an acquittal, not least because of the far less intrusive nature of coercive measures directed at property than personal coercive measures.

According to the inquiry, it is an important public interest for a criminal judgment to be enforced effectively. An acquittal by a district court does not mean that the legal proceedings have been concluded. The interest in an effective process for the recovery of the proceeds of crime and the restoration of the injured party’s property remains until the case has been finally settled. The inquiry therefore proposes that the main rule should be that all seizures in a criminal case should stand until the judgment gains legal force. However, exceptions should be possible if there are specific grounds, for example if a continued seizure after an acquittal seems disproportionately intrusive.

Other procedural changes

In addition to the above, the inquiry proposes a number of further amendments to the procedural rules on seizures. The proposals in these parts are summarised as follows. • The court should not always have to hold a hearing on a seizure

matter. A hearing should only be required if requested by a party

and if it is not manifestly unnecessary. • The time limit for the court to examine matters relating to seizures

should be extended from four days to one week. • The court should not examine matters relating to seizure on its

own initiative. It should do so only if a seizure order issued by the prosecutor or chief investigator has been appealed against, or if the injured party requests the seizure.

• When it examines a seizure, the court should either revoke the

seizure or refuse the request to revoke the seizure. This means

that the court should not take over responsibility for the seizure

after the examination. The prosecutor or chief investigator should

be responsible for ensuring that the seizure does not last for a disproportionate period of time and for revoking the seizure as soon as it is no longer needed. As a consequence, the court should also not set a time limit for prosecution when examining a seizure matter.

• As a general rule, the rules on seized property should also apply

to proceeds and substitutes of the property arising during the period of seizure.

• The seizure of property for the purpose of securing the confisca-

tion of proceeds of crime, reimbursement of expenses or unex-

plained assets may be revoked if the holder of the property indi-

cates other property of equivalent value that may appropriately be seized.

Tracing and identifying assets

Chapter 2 of the Confiscation Directive contains provisions to facilitate the cross-border tracing and identification of assets that may be linked to offences or criminal activities. This work is to be facilitated through greater opportunities for information exchange between Member States’ asset recovery offices (AROs).

The updated FATF Recommendations also require countries to have a regulatory framework that enables authorities to work effectively to recover the proceeds of crime.

Asset recovery office

The requirement for Member States to have an asset recovery office is not new. This has been the case since 2007, when the Council Decision concerning cooperation between Asset Recovery Offices of the Member States was adopted. In Sweden, the decision has been implemented by two authorities, the Swedish Police and the Swedish Economic Crime Authority, having been designated as asset recovery offices. The inquiry has concluded that the existing regulatory framework for asset recovery offices essentially meets the requirements of the Confiscation Directive, but proposes some clarifications and the transfer of the regulatory framework for asset recovery office activities to a new chapter in the Ordinance on International Police Cooperation.

Exchange of information

The Confiscation Directive requires Member States to ensure that asset recovery offices have access to a wide range of information to enable them to perform their tasks under the Directive. These include various national registers of, for example, real estate, population and motor vehicles. Asset recovery offices must also have access to information including fiscal data, social security data, information on annual financial statements, loans, wire transfers and account balances.

The inquiry has concluded that the asset recovery offices have access to much, but not all, of the information required by the Directive. For example, the asset recovery offices need access to information on loans, account balances and crypto-assets. Financial information, i.e. information about individuals’ relationships with banks and other financial institutions, is generally subject to a duty of confidentiality (often referred to as banking secrecy). To ensure that the asset recovery offices have access to information that is subject to banking secrecy, the inquiry proposes amendments to the laws governing financial markets. The proposals require operators to disclose information to the asset recovery offices. It is also ensured that the asset recovery offices can decide to prohibit notification that information has been disclosed.

A national centre for asset-oriented law enforcement

The Confiscation Directive requires Member States to take measures to facilitate cross-border cooperation to recover assets derived from crime. The FATF Recommendations focus on the effectiveness of recovering assets that can be linked to offences or criminal activities. In connection with the reform of confiscation legislation, the Government stated that a fundamental starting point for reform should be that the regulatory framework should be effective and meet the challenges of our time. It was also stated that it was of the utmost importance that confiscation legislation was designed to ensure that crime did not pay.

Economic crime is widespread and law enforcement authorities have recently estimated that the criminal economy has a turnover of SEK 100–150 billion per annum. Only a small portion of that amount is recovered by law enforcement authorities. This suggests

that more could be done to recover the proceeds of crime and unexplained wealth.

The tasks of law enforcement authorities are traditionally regarded as being to investigate and prosecute offences. The task of recovering the proceeds of crime or investigating why a person has unexplained wealth is often seen as secondary. There are, of course, explanations for why this is the case, including the fact that authorities have limited human resources and therefore have to prioritise what is most important in a criminal investigation. To increase the effectiveness of assetoriented law enforcement, the inquiry has concluded that there may be reason to at least partially separate traditional law enforcement from asset-oriented law enforcement. This could be achieved by establishing a new centre for asset-oriented law enforcement.

The national centre for asset-oriented law enforcement should be a centre of expertise in tracing and tracking assets. The centre’s mandate should include working both nationally and internationally on all issues related to the recovery of assets derived from criminal activities. The centre’s mandate should include conducting its own investigations into the independent confiscation of unexplained wealth and assisting law enforcement authorities in complex investigations linked to offences or criminal activities. In addition, the asset recovery offices and asset management offices (see below) could be linked to the national centre for asset-oriented law enforcement.

The inquiry has considered how a national centre could be organised and has concluded that the mandate could be assigned to an existing law enforcement authority or a new multi-authority partnership for asset-oriented law enforcement could be created. In summer 2025, the law enforcement authorities were given the remit to analyse, among other things, how a multi-authority structure could be designed to enhance the efficiency of the work to recover the proceeds of crime both nationally and internationally. This was done without limiting the remit of the inquiry. The authorities are to report on their remit in March 2026. The inquiry has assessed that the authorities’ analysis should have a major impact on the choices made on organisational issues. For this reason, the inquiry has chosen not to make a firm proposal on where the national centre should be located and precisely how it should be organised.

Requirements for investigations to trace assets

It follows from the Confiscation Directive that investigations to trace assets must be carried out immediately if an investigation is initiated into a criminal offence that is liable to generate substantial economic benefit. The FATF recommendations also have similar requirements. In Swedish law, there is no explicit requirement to investigate whether there are grounds to confiscate property, nor when and how a financial investigation should be conducted as part of a criminal investigation.

To meet the requirements made by the Directive and the FATF in this respect, and to make the work of asset-oriented law enforcement more effective, the inquiry proposes that it be clarified in the Code of Judicial Procedure that the preliminary investigation includes investigating whether there are grounds for confiscating property. However, a general rule applying to all criminal investigations would risk reducing the effectiveness of law enforcement activities. For this reason, the inquiry proposes that the regulation be limited so that it is not necessary to investigate whether there are grounds for confiscating property if, given the seriousness and nature of the offence, this is not required. This means, for example, that it is not necessary to investigate whether property should be confiscated in the case of minor offences where the criminal investigation is fully completed in the field, nor in the case of investigations of offences handled under the special procedure in place to speed up prosecution. However, the provision means that, in principle, it is always necessary to investigate whether there are grounds for confiscating property in investigations of offences that may generate proceeds of crime.

Securing and confiscating assets

Chapter 3 of the Confiscation Directive sets out requirements for the wording of Member States’ legislation on, among other things, freezing, confiscation, compensation of victims and further use of confiscated property. The updated FATF recommendations also include similar requirements.

Freezing

The Confiscation Directive and the FATF recommendations require Member States to ensure that provisions are in place to freeze, i.e. secure, property where this is necessary to ensure possible confiscation. The inquiry has assessed that the possibilities available under Swedish law for securing property by means of orders prohibiting disposal and orders for seizure, custody and attachment essentially comply with the requirements of the Directive and the FATF recommendations.

However, the Confiscation Directive also requires the asset recovery offices to be able to take immediate action to secure property at the request of competent authorities in other Member States. This possibility does not exist under current law.

A new law on immediate action

Since, as mentioned above, the Confiscation Directive requires Member States to enable the asset recovery offices to take immediate action at the request of other Member States, the inquiry has assessed that legislative amendments are needed to transpose the Directive into Swedish law. The Directive provides for such immediate action to be taken when necessary to preserve property until a freezing order has been issued, where there is an imminent risk of the disappearance of the property that the asset recovery offices have traced and identified on behalf of another Member State.

The inquiry proposes to introduce a new law on immediate action that the asset recovery offices can take. Immediate action should mean prohibiting the person specified in the order from disposing of the property to which the order relates. Non-disposal of property refers to any act that may result in the property evading possible future confiscation (for example, by hiding, selling or otherwise dissipating the property), but also to any act that results in the property depreciating in value. It should be possible to take immediate action with any type of property. Seizure or attachment orders in criminal cases should take precedence over an order for immediate action.

The Swedish Police and the Swedish Economic Crime Authority should be authorised to take decisions on immediate action. The action should be enforced under the same rules that apply to seizures,

i.e. Chapter 27 of the Code of Judicial Procedure and the proposed new law on secured and confiscated property (see below). The action should remain in force for a maximum of seven days, after which it should automatically cease to apply at the end of that period if it has not already been revoked.

Confiscation provisions

The inquiry has concluded that Swedish confiscation legislation essentially meets the requirements of the Confiscation Directive and the updated FATF recommendations. The inquiry proposes to amend the legislation in only one respect. For the Swedish provision on extended confiscation to comply with the FATF recommendations, the inquiry proposes that money laundering offences, business money laundering offences and terrorist financing or particularly serious crime under the Terrorist Offences Act be added to the list of offences that may give rise to extended confiscation.

Use of confiscated property

In the Confiscation Directive, Member States are encouraged to take the necessary measures to allow the possibility of using confiscated property, where appropriate, for public interest or social purposes. The Confiscation Directive does not oblige Member States to take such measures, but the updated FATF Recommendations also reiterate that it should be possible for confiscated property to be used for public interest or social purposes.

The inquiry therefore proposes that part of the proceeds from the sale of confiscated property by the State should be used for the benefit of victims of crime. This will be achieved by allocating 30 per cent of the State’s proceeds from sales of confiscated property to the Crime Victim Fund. In addition, the inquiry proposes extending the possibilities for authorities to use confiscated property in their own activities. This should be done by introducing the possibility for authorities to neutralise confiscated property by retaining it. A prerequisite for this should be that the property consists of movable property, is needed in the authority’s own activities and is not associated with any specific right.

Managing assets

Chapter 4 of the Confiscation Directive sets out a number of requirements for the management of secured and confiscated property. The updated FATF recommendations also include similar requirements.

Requirements for efficient asset management

The Confiscation Directive requires Member States to ensure the efficient management of secured and confiscated property, including undertakings that are to be preserved as a going concern, until its disposal further to a final confiscation order. The authorities responsible for the management of property should, at an early stage, make a specific assessment of how the property should be managed to minimise its management costs and to preserve the value of the property until it is sold.

The Confiscation Directive also obliges Member States to have rules allowing secured property to be sold before a final confiscation order. Such a possibility must exist in the case of property that is rapidly depreciating, where the storage or maintenance costs of the property are disproportionate to its market value or where the management of the property requires special conditions and expertise which is not readily available.

Another requirement in the Confiscation Directive is that each Member State must set up or designate at least one competent authority to function as an asset management office. The office can be the authority responsible for secured property or be tasked with providing support to other asset management authorities.

The inquiry has identified that a number of legislative amendments are required to implement the Confiscation Directive and increase the efficiency of the management of secured assets. Efficiency in this context means preserving the value of the asset and minimising management costs. Not least, asset management will be made more efficient when the requirement in the Confiscation Directive relating to options for interlocutory sale of secured property is transposed into Swedish law, as several of the authorities that handle seizures currently lack such options. It is also not possible under Swedish law at present to secure undertakings that are to be preserved as a

going concern, and the Confiscation Directive requires this to be made possible.

A new law on secured and confiscated property

The inquiry proposes the introduction of a new law on secured and confiscated property. The new law should provide an extended regulatory framework for the management of secured and confiscated property, ensuring that the management of such property is efficient, regardless of the authority responsible for the property and the type of property involved. The authorities affected in various ways are the Swedish Police, the Swedish Economic Crime Authority, Swedish Customs, the Swedish Coast Guard and the Swedish Tax Agency. The new law should replace the 1974 Act on the Procedure for Confiscated Property and Lost Property.

The new law should define the authorities’ duty of care for secured and confiscated property. As long as property has been secured by means of coercive measures, the managing authority must endeavour to ensure that the individual does not suffer any loss of value if the order securing the property is subsequently revoked. This means that the property must be well cared for and kept under close supervision, while ensuring that the costs of care are not disproportionate to the purpose for which the property has been secured or to the individual’s interest in the property. Efficient management means that authorities need to have the scope to make special considerations related to certain types of property that are difficult to manage, such as cryptoassets, undertakings and intellectual property. Authorities also need to take into account, where possible, the views of the owner or rights holder of the property on how the property should be managed.

Right of disposition over secured property and a possibility to appoint an agent

The inquiry proposes that the new law should contain provisions severing the right of disposition, stating that when authorities manage secured property they should, as a general rule, have the same right of disposition over the property as its owner. Where the property managed is a participation that confers a controlling interest in an

undertaking, the authority should immediately acquire the powers and authority as the board of directors and the chief executive officer, unless otherwise decided. The fact that undertakings will be liable to seizure follows from the fact that, as mentioned above, the inquiry proposes that all types of property can be seized.

The inquiry also proposes that the new law should allow the authority handling secured property to appoint an agent for the management. The person appointed as an agent must be suitable for the task. The agent should be entitled to reasonable remuneration and reimbursement of expenses incurred in carrying out the task. As a rule, it should be appropriate to appoint an agent if the authority is securing an undertaking for preservation as a going concern. As in the past, authorities will also have the option of engaging other private actors for various management tasks.

Specific management assessments

Another proposal intended to enhance the efficiency of property management is to introduce a provision requiring the authorities managing secured property to carry out a specific management assessment in certain cases before or when property is secured. This provision should be placed in the new Ordinance on secured and confiscated property. The purpose of the provision is to ensure that authorities have a well thought-out asset management strategy when this is justified by the nature of the property, for example in the case of property that is particularly valuable or difficult to manage.

Interlocutory sale and neutralisation of property

The inquiry also proposes that the new law should introduce the option of interlocutory sale of secured property if the property cannot be cared for without the risk of it rapidly depreciating or being destroyed, if caring for it would involve excessive difficulties or costs, or if there are other specific reasons. If the property cannot be sold, might be used for criminal purposes or if there are other specific reasons, it should instead be possible to neutralise it as an interlocutory measure. As with other management measures, the views of the individual on the matter of interlocutory sale or neutral-

ising the property should be taken into account. If the individual wants the property to be subject to interlocutory sale or to be neutralised, this may often be an appropriate management measure.

Asset management offices

The inquiry has assessed that there should be no new authority responsible for all secured property. To implement the Confiscation Directive’s requirement for asset management offices, the inquiry proposes instead that the Swedish Police and the Enforcement Authority be given the task of being such offices. The function of the asset management offices is to provide support and expertise to the asset management authorities. Responsibility for the secured property should remain with the authority that executed the seizure or attachment. The activities of asset management offices should be further regulated by a new chapter in the Ordinance on International Police Cooperation.

Collecting, maintaining and reporting statistics

To make it possible to analyse whether confiscation legislation is effective or not, and whether the authorities have set appropriate targets and are taking relevant and timely action to achieve those targets, access is required to statistical data that allows for correct analysis. Both the Confiscation Directive and the FATF regulations also require the collection and reporting of statistics.

The Swedish National Council for Crime Prevention (Brå) is responsible for collecting and reporting the statistics that the Confiscation Directive requires Member States to report. At present, however, the necessary conditions are not in place for the Swedish National Council for Crime Prevention to be able to collect the information in a structured form from the authorities that have access to the data. A project is currently under way in the partnership for the digitisation of the judiciary which will result in it being possible for statistics on seized property to be collected in a structured manner. However, it is difficult to comment on the extent to which the project addresses all the requirements of the Confiscation Directive, as the specification of requirements for the project has not yet been decided.

The inquiry has therefore proposed that the Government should monitor the ongoing project and that the authorities holding the statistics should be obliged to report them to the European Commission if it later transpires that the Swedish National Council for Crime Prevention will not be able to deliver the statistics on time.

Reversal of the burden of proof for extended confiscation

The inquiry’s remit included ensuring that the standard of proof for extended confiscation is worded in such a way that the reform of confiscation legislation can be as effective a tool in law enforcement as possible, without the sanction risking losing its legitimacy. Part of the remit was to consider whether a reversal of the burden of proof should be introduced for extended confiscation.

The inquiry has reviewed previous considerations concerning the standard of proof and application of the provision and has concluded that the standard of proof has not caused any problems in the application of the law to date. Against this background, among others, and since the standard of proof was lowered to highly probable in November 2024, the inquiry has assessed that there is no need for a reversal of the burden of proof for the extended confiscation provision to be applied effectively. The Inquiry therefore considers that a reversal of the burden of proof for extended confiscation should not be introduced.

In accordance with the inquiry’s remit, and despite the above position, a proposal has been submitted on how a regulation with a reversal of the burden of proof could be worded.

Application of the new confiscation legislation

To fulfil its remit to monitor the application of the new confiscation legislation, the inquiry has monitored and reviewed judgments on independent confiscation (one of the Swedish forms of non-conviction-based confiscation). The review shows essentially that the court examinations appear to have worked as intended.

To identify any application problems, the inquiry also sent a mailing to the expert group and a number of authorities and courts, asking them to comment on the new confiscation legislation and to report

any problems they may have encountered, if they thought that anything was missing or difficult to apply, or if they had any other comments. The authorities and courts consulted identified a number of shortcomings that prompted the inquiry to propose legislative amendments. Some examples of such amendments are as follows. • It should also be possible to perform value confiscations carried

out in lieu of confiscation of objects of crime by confiscating other

property. This means that the confiscation of other property is permitted to perform a confiscation in the form of a payment obligation if the payment obligation relates to a value that is confiscated instead of an object of crime (for example because the object of crime is no longer available).

• A new provision should be introduced allowing the time before

a confiscation expires to be extended by five years at a time under certain conditions. This means that confiscation orders will be able to remain in force for longer than ten years in cases in which this is justified by specific grounds.

• The disclosure obligations of auditors under the Associations Acts

and the Auditing Act should be extended to include disclosures in cases relating to independent confiscation.

• The coercive measure of investigation elsewhere should be made

applicable in investigations concerning independent confiscation.

It should also be clarified how the coercive measure of taking for

questioning applies in cases relating to independent confiscation. • In cases relating to independent confiscation, it should be possible

to serve both the final notifications of the investigation and appli-

cations for summons by means of service by publication and service

by availability.

However, on some of the issues raised by those applying the law, the inquiry decided not to make any legislative proposals. Examples include the following. • The Swedish Coast Guard should not be tasked with opening

investigations relating to independent confiscation. • The option of ordering joint and several confiscation of the pro-

ceeds of crime should not be extended.

• There should be no new requirements for prosecutors to provide

more detailed grounds in applications for summons.

Competition between private claims and confiscation

In addition to the application issues mentioned above, one issue has been studied in more detail than the others. This concerns the new regulation of the relationship between private claims and confiscation, which has caused a number of problems for the courts and enforcement authorities. A number of issues have arisen in connection with the new provision in Chapter 36, Section 22, of the Swedish Criminal Code, which provides that, in the event of confiscation of funds, the court must, in certain cases, order that the injured party receive compensation from what has been confiscated.

A fundamental question is the significance of the fact that, according to the legislative history of the provision, if the court establishes a right to payment out of confiscated property, the injured party can no longer address the individual with their claim.

In the inquiry’s opinion, it is not obvious how the legal position should be interpreted, despite what is stated in the legislative history. However, if the regulation means that the injured party, by means of an order under Chapter 36, Section 22, of the Swedish Criminal Code is unable to pursue their claim by any means other than the declaration of confiscation of property, it would mean that such an order could have negative effects for the injured party. The negative effects include limiting the possibility for the injured party to obtain damages from one of several jointly and severally liable persons, prioritising the injured party’s claim after other claims in attachments of earnings, and the injured party’s claim lapsing after only ten years when the confiscation order expires. Moreover, such a meaning of the rule leads to problems in a superior court review. For example, the superior court may be prevented from issuing an order under Chapter 36, Section 22, of the Swedish Criminal Code if the injured party is not a party there, or the injured party becomes a party in the superior court even though the private claim has not been appealed against.

The question is therefore whether the rules should be changed to address the problem. The inquiry has considered five alternative

ways to address the issue. There are pros and cons of all options. The inquiry has not been able to identify a simple, completely unobjectionable solution. In view of this and taking into account that the new rules have been in force for a relatively short period of time – and that experience of applying them is consequently limited – the inquiry has chosen not to put forward a strong legislative proposal in this regard. However, the inquiry has provided an outline of what legislative amendments might be if the Government nevertheless were to want to proceed with the option that, according to the inquiry, appears to be the most appealing.

In summary, the option means that the court should only establish a right for the injured party to payment out of what is confiscated when funds have been seized, and should refrain from confiscation to the extent that the confiscation otherwise corresponds to the private claim of the injured party. This option would allow the injured party to avoid the negative effects of an order under Chapter 36, Section 22, of the Swedish Criminal Code and would also lead to simplifications for the courts and the enforcement authorities. The option also ensures that the proceeds of crime are always neutralised.

1¶Författningsförslag

1.1¶Förslag till lag om omedelbara åtgärder om frysning

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens syfte och tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om genomförande av artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1260 av den 24 april 2024 om återvinning av tillgångar och förverkande.

Syftet med lagen är att förhindra att hjälpmedel, vinning eller egendom som ett kontor för återvinning av tillgångar har spårat och identifierat på begäran av en behörig myndighet i en annan medlemsstat försvinner eller hanteras på något annat sätt som innebär att egendomen eller dess värde blir otillgängligt för förverkande fram till ett beslut om frysning har meddelats.

Förhållandet till beslut om straffprocessuella tvångsmedel

2 § Beslut i brottmål om kvarstad och beslag enligt bestämmelserna i 26 och 27 kap. rättegångsbalken ska gälla framför ett beslut om en omedelbar åtgärd enligt denna lag. Egendom ska också kunna förverkas utan att ett beslut om en omedelbar åtgärd enligt denna lag hindrar det.

Ett beslut i Sverige om kvarstad eller beslag eller ett beslut om förverkande ska, om beslutet meddelas inom ramen för internationellt straffrättsligt samarbete, gälla framför ett beslut om en omedelbar åtgärd enligt denna lag. Detsamma gäller ett beslut om att i Sverige verkställa ett motsvarande beslut som har meddelats i en annan stat.

Ordförklaring

3 § Med en omedelbar åtgärd avses ett enligt lagen meddelat beslut som innebär ett förbud för den som anges i beslutet att förfoga över den egendom som beslutet avser.

Beslut om omedelbar åtgärd

4 § En omedelbar åtgärd ska vidtas om det finns en överhängande risk för att egendom som är eller kan bli föremål för ett beslut om frysning som är utfärdat av en behörig myndighet i en annan medlemsstat försvinner eller hanteras på något annat sätt som innebär att egendomen eller dess värde blir otillgängligt för förverkande.

5 § Ett beslut om en omedelbar åtgärd meddelas av Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten inom ramen för myndigheternas uppgift att spåra och identifiera hjälpmedel, vinning eller egendom som är eller kan bli föremål för ett beslut om frysning eller förverkande utfärdat av en behörig myndighet i en annan medlemsstat.

6 § Den som har drabbats av ett beslut om omedelbar åtgärd ska underrättas om beslutet.

En underrättelse kan dock anstå till dess egendomen är säkrad om det kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd motverkas om underrättelse sker innan egendomen är säkrad. En underrättelse behöver inte lämnas om den med hänsyn till omständigheterna är uppenbart utan betydelse.

Verkställighet av en omedelbar åtgärd

7 § Den som beslutar om en omedelbar åtgärd ska skyndsamt säkra den egendom som åtgärden avser. Vid verkställigheten av den omedelbara åtgärden tillämpas 27 kap. rättegångsbalken, lagen (2027:000) om säkrad och förverkad egendom och vad som i annan lag anges om verkställighet av beslag.

Den säkrade egendomen ska hanteras av den myndighet som har beslutat om åtgärden.

Förfarandet hos Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten

8 § Vid Polismyndighetens och Ekobrottsmyndighetens handläggning av ärenden enligt denna lag ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:

– 6 § om service, – 7 § om tillgänglighet, – 8 § om samverkan, – 9 § om utgångspunkter för handläggningen, – 10 § om partsinsyn, – 13 § om tolkning och översättning, – 14 och 15 §§ om ombud och biträde, – 23 § första stycket om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 27 § om dokumentation av uppgifter, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Bestämmelserna i 10 § förvaltningslagen om partsinsyn ska tillämpas först när ett beslut enligt 3 § har meddelats.

9 § Ett beslut om omedelbar åtgärd ska vara skriftligt och ange följande:

– vem beslutet avser, – beslutets innebörd, – vilken egendom som avses med åtgärden, – skälen för beslutet, – de bestämmelser som åberopas, – när beslutet fattades och vem som fattade beslutet, och – vilken dag och tid beslutet upphör att gälla.

Upphävande av beslut om omedelbar åtgärd

10 § Om det inte längre finns skäl för den omedelbara åtgärden ska den ofördröjligen hävas. En omedelbar åtgärd upphör att gälla när sju dagar har gått från Polismyndighetens eller Ekobrottsmyndighetens beslut, om den inte har hävts före det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.2¶Förslag till lag om säkrad och förverkad egendom

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om hur säkrad egendom och egendom som i vissa fall har tillfallit staten ska förvaltas.

2 § Med säkrad egendom avses i denna lag egendom som

1. har tagits i beslag,

2. har tagits i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.,

3. har omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387), 3 kap. 16 a § kustbevakningslagen (2019:32) eller 10 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2024:710),

4. omfattas av 27 kap. 8 a § andra stycket rättegångsbalken, eller 5. omfattas av 22 § andra stycket klampningslagen (2024:1089).

3 § Med egendom som har tillfallit staten avses i denna lag egendom som

1. har tillfallit staten på grund av förverkande, 2. har tillfallit staten enligt lagen (1938:121) om hittegods, eller 3. har tillfallit staten med stöd av 2 kap.

4 § Med myndighet som hanterar egendom avses i denna lag den myndighet som förvarar eller, om egendomen inte kan förvaras, på något annat sätt har kontroll över egendomen.

Om den myndighet som hanterar egendomen är en annan än den som ansvarar för beslut om att säkra egendomen, ska den hanterande myndigheten samråda med den säkringsansvariga myndigheten innan den vidtar åtgärder enligt 5 § samt 3 kap. 8 och 9 §§.

5 § Det som sägs i denna lag om egendom gäller även avkastning på egendomen och det som har trätt i egendomens ställe, om inte den myndighet som hanterar egendomen har beslutat något annat.

Beträffande fast egendom gäller även det som sägs i 27 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken.

6 § När en myndighet hanterar egendom enligt denna lag ska den sträva efter att bevara värdet på egendomen och att minimera kostnaderna för förvaltningen. Myndigheten ska om möjligt beakta den uppfattning som egendomens ägare eller rättighetshavare har om hur egendomen bör förvaltas.

2 kap. Åtgärder för att återföra egendom till ägaren

1 § Egendom som har tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ska förvaras hos Polismyndigheten i minst sex månader efter det att beslut har meddelats om att egendomen ska vara tagen i förvar. Denna frist ska i fall som avses i 2 § tredje stycket samma lag räknas från dagen för åklagarens beslut, även om detta prövats av domstol, och i övriga fall räknas från den dag då beslutet om att egendomen ska vara tagen i förvar vann laga kraft.

Vad som sägs i första stycket ska dock inte gälla om egendomen har tagits i förvar för att ägaren eller någon annan rättighetshavare inte gör anspråk på den. I så fall ska egendomen tillfalla staten.

Har det under den i första stycket angivna tiden inte kunnat utredas vem som har rätt till egendomen, ska Polismyndigheten på lämpligt sätt låta kungöra förhållandet med uppgift om egendomen och om de omständigheter under vilka den har anträffats. I kungörelsen ska det även anges inom vilken tid som den som vill göra anspråk på egendomen ska ge sig till känna. Tiden får inte understiga en månad. Framställs inte anspråk inom denna tid, eller avstår den som har rätt till egendomen från denna, ska egendomen tillfalla staten.

2 § Egendom som har omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387), 3 kap. 16 a § kustbevakningslagen (2019:32) eller 10 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2024:710) ska finnas tillgänglig hos den myndighet som hanterar egendomen för avhämtning i minst en månad efter det att en sådan underrättelse som anges i 24 d § polislagen har delgetts den det berör. Om egendomen inte hämtas ut inom denna tid, ska egendomen tillfalla staten.

Om egendomens värde sannolikt uppgår till mer än en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde då underrättelsen delgavs, tillämpas bestämmelserna i denna lag först efter det att tre månader har gått sedan den myndighet som

hanterar egendomen genom kungörelse har uppmanat ägaren eller någon annan rättighetshavare att göra anspråk på egendomen.

3 § Egendom som ska lämnas ut enligt 27 kap. 4 a § första stycket eller 27 kap. 8 a § första stycket rättegångsbalken ska i minst en månad efter delgivning av en sådan underrättelse som avses i 27 kap. 4 a § andra stycket respektive 8 b § första stycket rättegångsbalken finnas tillgänglig för avhämtning hos den myndighet som förvarar den. Om det är egendom som inte kan hämtas ut ska den tas emot enligt myndighetens anvisning. Om egendomen inte hämtas ut eller tas emot inom denna tid, ska den tillfalla staten.

Egendom som inte kan lämnas ut till någon enligt 27 kap. 8 a § första stycket rättegångsbalken ska i minst tre månader efter det att beslaget hävdes finnas tillgänglig hos den myndighet som förvarar den. Därefter ska den tillfalla staten. Om egendomens värde sannolikt överstiger en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde när beslaget gjordes, tillämpas dock denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan den myndighet som förvarar egendomen genom kungörelse har uppmanat ägaren eller någon annan rättighetshavare att göra anspråk på den.

4 § Egendom som omfattas av 22 § andra stycket klampningslagen (2024:1089) ska finnas tillgänglig hos Polismyndigheten eller Tullverket för avhämtning i minst en månad efter delgivning av en sådan underrättelse som avses i 21 § den lagen. Om egendomen inte hämtas ut inom den tiden, ska egendomen tillfalla staten.

5 § Har egendom tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m., därför att ägaren eller någon annan rättighetshavare inte gör anspråk på den, ska egendomen tillfalla staten.

3 kap. Förvaltning av säkrad egendom

Myndighetens befogenheter

1 § När en myndighet hanterar säkrad egendom har myndigheten rätt att vidta de åtgärder beträffande egendomen som behövs för att egendomens värde ska bevaras och för att ändamålet med säkringen ska uppnås. Myndigheten har i det sammanhanget samma befogen-

heter som egendomens ägare. Myndigheten får dock inte väcka talan i domstol eller svara i mål om egendomen.

2 § Om den säkrade egendom som en myndighet hanterar är en andel som ger ett bestämmande inflytande i ett företag som företräds av en styrelse eller verkställande direktör, övertar myndigheten, om inget annat beslutas, omedelbart styrelsens och den verkställande direktörens behörighet och befogenhet. Myndigheten svarar i så fall för att styrelsens och den verkställande direktörens lagstadgade skyldigheter fullgörs.

Underrättelser

3 § Om den säkrade egendom som en myndighet hanterar är en fordran eller en annan rättighet, ska gäldenären eller den som annars är förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till någon annan än den hanterande myndigheten.

Om den säkrade egendomen är en sådan rättighet som avses i 7 kap. jordabalken eller en byggnad på ofri grund ska fastighetens ägare underrättas. Om egendomen är en bostadsrätt underrättas bostadsrättsföreningen.

4 § Om det förs ett register över den typ av egendom som har säkrats, får den myndighet som har säkrat egendomen underrätta registerhavaren om myndighetens rådighet och ägarens förlorade rådighet över egendomen.

Registerhavaren ska anteckna rådighetsinskränkningen i registret.

Första och andra styckena gäller om det inte finns motsvarande bestämmelser om registrering av beslag i lag eller annan författning.

Syssloman

5 § Om det finns skäl för det, får den myndighet som hanterar säkrad egendom utse en syssloman för att förvalta den.

Sysslomannen har samma rådighet över och ansvar för egendomen som den myndighet som har utsett sysslomannen, om inget annat beslutas. Sysslomannen får dock inte fatta beslut om förtida försäljning eller oskadliggörande av egendom enligt 8 och 9 §§.

6 § Den som utses till syssloman ska ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt även i övrigt vara opartisk och lämplig för uppdraget.

Om sysslomannen utses för att förvalta ett företag för fortsatt drift, ska det vid bedömningen av hans eller hennes lämplighet särskilt beaktas om han eller hon har erfarenhet av att i egenskap av konkursförvaltare fortsätta driva rörelse för ett konkursbos räkning enligt 8 kap. 2 § konkurslagen (1987:672), eller har någon annan motsvarande erfarenhet.

7 § Sysslomannen har rätt att få skäligt arvode och ersättning för de utgifter som uppdraget har krävt. Beslut om detta fattas av den myndighet som hanterar egendomen. Staten ska stå för kostnaderna.

Försäljning och oskadliggörande av säkrad egendom

8 § En myndighet som hanterar säkrad egendom får omedelbart sälja egendomen om

1. den inte kan vårdas utan fara för att den hastigt faller i värde eller förstörs,

2. vården av den är förenad med alltför stora svårigheter eller kostnader, eller

3. det annars finns särskilda skäl.

Egendomens ägare och den som annars har rätt till egendomen ska få tillfälle att yttra sig innan egendomen säljs, om det är möjligt.

9 § En myndighet som hanterar säkrad egendom får omedelbart oskadliggöra egendomen om

1. den inte kan säljas enligt 8 §, 2. den kan befaras komma till brottslig användning, eller 3. det annars finns särskilda skäl.

Egendomens ägare och den som annars har rätt till egendomen ska få tillfälle att yttra sig innan egendomen oskadliggörs, om det är möjligt och inte är uppenbart obehövligt.

10 § Oskadliggörande enligt 9 § ska ske genom att myndigheten förstör egendomen. Oskadliggörande får dock även ske genom att myndigheten beslutar att behålla egendomen om den

1. utgörs av lösöre, 2. behövs i myndighetens egen verksamhet och 3. inte är förenad med någon särskild rätt. I beslutet ska det närmare anges vilken egendom som omfattas.

4 kap. Förvaltning av egendom som har tillfallit staten

1 § Egendom som har tillfallit staten ska säljas av den myndighet som hanterar den. Om det är olämpligt att egendomen säljs, eller om den inte går att sälja, ska den oskadliggöras.

2 § Vid oskadliggörande enligt 1 § gäller 3 kap. 10 §.

3 § Försäljning av egendom som har tillfallit staten sker för statens räkning. Om egendomen som har tillfallit staten består av pengar, ska beloppet redovisas till staten.

Av statens årliga intäkter från försäljningar av förverkad egendom ska 30 procent tillföras Brottsofferfonden.

5 kap. Utlämnande av egendom och ersättning till rättighetshavare

Utlämnande av egendom

1 § Om någon gör anspråk på egendom som är föremål för en sådan åtgärd som avses i 1 kap. 2 § 2–5, ska myndigheten som hanterar egendomen besluta att lämna ut egendomen till denne om myndigheten har konstaterat att anspråkstagaren är ägare eller rättighetshavare till egendomen och det är lämpligt att lämna ut egendomen till denne. Om egendomen redan har sålts eller förstörts, gäller vad som sägs i 2 §.

Om egendomen har reparerats eller på något annat sätt förbättrats, är den som gör anspråk på egendomen enligt första stycket skyldig att betala kostnaden för förbättringen innan egendomen lämnas ut. Om kostnaden inte betalas inom en månad efter det att en särskild uppmaning har delgetts rättighetshavaren, ska egendomen tillfalla staten.

Ersättning till ägare och rättighetshavare

2 § Om säkrad egendom har sålts eller oskadliggjorts till skada för ägaren eller rättighetshavaren, har denne rätt till ersättning. För egendom som har sålts lämnas dock inte ersättning med högre belopp än vad som har kommit in vid försäljningen. Om egendomen har förstörts, lämnas ersättning med ett skäligt belopp. I de fall som avses i 1 § andra stycket ska kostnaden för förbättringen räknas från ersättningen.

Ett krav på ersättning prövas av den myndighet som har sålt eller oskadliggjort egendomen.

3 § Om förverkande har skett av egendom som en kreditgivare i god tro har förvärvat en säkerhet i eller återtaganderätt till, får staten

1. erbjuda kreditgivaren att ta över egendomen mot att ersätta staten för den del av egendomens värde som överstiger fordran,

2. med kreditgivarens samtycke sälja egendomen med förbehåll för kreditgivarens rätt enligt avtalet, eller

3. sälja egendomen utan förbehåll för kreditgivarens rätt.

Om försäljningen sker med förbehåll för kreditgivarens rätt, svarar därefter den som förvärvar egendomen för den ursprunglige gäldenärens skyldigheter enligt avtalet. Om egendomen säljs utan förbehåll för kreditgivarens rätt, ska kreditgivaren få ersättning. Ersättning lämnas dock inte med ett högre belopp än vad som har kommit in vid försäljningen, med avdrag för kostnader för reparationer eller andra förbättringar.

Anspråk från kreditgivare ska tillgodoses i den ordning som gäller enligt förmånsrättslagen (1970:979).

4 § Om någon i god tro har förvärvat en annan särskild rätt till egendom som har förverkats än en sådan som anges i 3 §, ska staten sälja egendomen med förbehåll för dennes rätt.

Om det är lämpligt får staten i stället sälja egendomen utan förbehåll för den särskilda rätten. Rättighetshavaren ska i så fall få ersättning för sin skada på grund av att rätten upphör.

5 § Om det vid en försäljning av förverkad egendom har uppstått ett överskott efter att det belopp som förverkandet avser har betalats och anspråk från rättighetshavare har tillgodosetts, ska överskottet betalas till den som egendomen har förverkats från.

6 kap. Överklagande och bemyndigande

1 § Beslut som avses i 3 kap. 7–9 §§ och beslut om utlämnande och ersättning i 5 kap. 1–4 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om

1. sättet för kungörande enligt 2 kap. 1–3 §§, 2. hur pengar redovisas till staten enligt 4 kap. 3 § och 3. myndigheters närmare hantering av egendom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2. Genom lagen upphävs lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

1.3¶Förslag till lag om tillägg till den upphävda lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om sådana föreningar som fortfarande bedriver verksamhet enligt den upphävda lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet. I tillägg till vad som gäller enligt den lagen ska följande bestämmelser gälla.

Uppgiftsskyldighet

2 § En inlåningsverksamhet som bedrivs enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet är skyldig att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till föreningen om det begärs av Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten i deras egenskap av nationellt kontor för återvinning av tillgångar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1260 av den 24 april 2024 om återvinning av tillgångar och förverkande.

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Meddelandeförbud

3 § Den som begär uppgifter enligt 2 § får besluta att inlåningsverksamheten samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 2 §.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska den som har beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra.

Straff

4 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 3 §.

Bemyndigande

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt 2 § ska lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.4¶Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 27 kap. 1 a § ska upphöra att gälla,

dels att 23 kap. 2, 4 a och 22 §§, rubriken till 27 kap., 27 kap. 1, 4–8 b, 10, 11 och 13 §§ samt 48 kap. 2 § i rättegångsbalken ska ha följande lydelse,

dels att det införs två nya paragrafer, 27 kap. 1 a och 4 b §§, av följande lydelse.

23 kap.

2 §

4 a §

1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i

rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas

att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader, eller

Senaste lydelse SFS 1942:740. Senaste lydelse SFS 2014:649.

2. om det kan antas att åtal för 2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtals- till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om sär- underlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väs- skild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse entligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förunder- inte åsidosätts genom att förunder-

sökningen läggs ned sökningen läggs ner

Om det finns förutsättningar Om det finns förutsättningar för att lägga ned en förundersök- för att lägga ner en förundersökning enligt första stycket redan ning enligt första stycket redan innan en sådan har inletts, får det innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökning inte beslutas att en förundersökning ska inledas. inte ska inledas. Att det finns skäl

att utreda om det finns egendom som ska förverkas utgör inte ett hinder mot att förundersökningen läggs ner om förutsättningarna i första stycket

är uppfyllda.

Beslut enligt denna paragraf Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning att lägga ner en förundersökning meddelas av den åklagare som leder meddelas av den åklagare som leder förundersökningen om det kan an- förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet inte skulle tas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestäm- komma att ske till följd av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i melserna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket eller om 20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma särskild åtalsprövning. Detsamma gäller beslut att inte inleda för- gäller beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. undersökning i motsvarande fall. Om förundersökningen leds av Om förundersökningen leds av Polismyndigheten beslutar under- Polismyndigheten beslutar undersökningsledaren i dessa frågor. sökningsledaren i dessa frågor. Övriga beslut enligt denna para- Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare. graf meddelas av åklagare.

22 §

Förundersökning enligt detta Förundersökning enligt detta kapitel behöver inte genomföras, kapitel behöver inte genomföras, om det ändå finns tillräckliga skäl om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal och det gäller ett brott som för åtal och det gäller ett brott som inte kan antas föranleda någon inte kan antas föranleda någon annan påföljd än böter eller ett annan påföljd än böter eller ett sådant brott som avses i 45 kap. sådant brott som avses i 45 kap. 2 § första eller andra stycket. Be- 2 § första eller andra stycket. Beslag och penningbeslag får i dessa slag får i dessa fall användas enligt fall användas enligt vad som före- vad som föreskrivs i 27 kap. skrivs i 27 kap.

Vill åklagaren utvidga väckt Om åklagaren vill utvidga ett

åtal, får det ske, utan att förunder- väckt åtal, får det ske utan att en sökning enligt detta kapitel ägt förundersökning enligt detta rum. kapitel har ägt rum.

Om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda behöver en förundersökning inte genomföras även om det kan finnas skäl att utreda om

det finns egendom som ska förverkas.

27 kap. Om beslag, 27 kap. Om beslag, kopiering, penningbeslag, kopiering, biometrisk autentisering och biometrisk autentisering och hemliga tvångsmedel hemliga tvångsmedel

1 §

Ett föremål får tas i beslag om Egendom får tas i beslag om

det skäligen kan antas att det skäligen kan antas att

1. föremålet har betydelse för 1. den har betydelse för en ututredning om brott, redning om brott,

2. någon har blivit av med före- 2. någon har blivit av med den målet genom brott, genom brott,

3. föremålet kan bli förverkat, 3. den kan bli förverkad,

3 Senaste lydelse SFS 2024:784. 4 Senaste lydelse SFS 2024:784.

4. föremålet kan användas för att 4. den kan användas för att ututföra en genomsökning på di- föra en genomsökning på distans, stans, eller eller

5. föremålet har betydelse för 5. den har betydelse för en uten utredning om förverkande. redning om förverkande.

Det som sägs i detta kapitel om föremål ska också tillämpas i fråga om skriftlig handling, om inte annat

är föreskrivet.

Tvångsmedel enligt detta kapitel får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något

annat motstående intresse.

1 a § Tvångsmedel enligt detta kapitel får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något

annat motstående intresse.

4 §

Den som med laga rätt griper Den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller eller anhåller en misstänkt eller verkställer häktning, husrannsa- verkställer häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kropps- kan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får ta föremål som där- besiktning får ta föremål som påvid påträffas i beslag. träffas i samband med det i beslag.

Föremål, som i annat fall på- Föremål, som i annat fall har

träffas, får tas i beslag efter beslut påträffats, och annan egendom som av undersökningsledaren eller har identifierats, får tas i beslag åklagaren. Vid fara i dröjsmål, får efter beslut av undersökningsledaäven utan sådant beslut åtgärden ren eller åklagaren. Vid fara i vidtas av polisman, om det inte är dröjsmål, eller inför beslut enligt

3 kap. 4 § lagen (2024:782) om för-

5 Senaste lydelse SFS 1993:1408.

fråga om en försändelse som av- farandet vid förverkande av egenses i 3 §. dom och åläggande av företagsbot,

får även utan ett sådant beslut åtgärden vidtas av en polisman, om

det inte är fråga om en försän-

delse som avses i 3 §.

Verkställs beslag av någon annan Om ett beslag verkställs av någon än undersökningsledaren eller annan än undersökningsledaren åklagaren och har denne inte be- eller åklagaren och har denne inte slutat beslaget, skall anmälan beslutat om beslaget, ska en anmäskyndsamt göras hos honom, som lan skyndsamt göras till honom omedelbart skall pröva om besla- eller henne, som omedelbart ska get skall bestå. pröva om beslaget ska bestå.

4 a §

Om en målsägande eller någon Åklagaren eller undersöknings-

som trätt i dennes ställe har fram- ledaren får besluta att beslagtagen ställt anspråk på det beslagtagna egendom ska lämnas ut till målsäföremålet och det är uppenbart att ganden eller någon som tagit över han eller hon har bättre rätt till målsägandens rätt om han eller hon detta än den hos vilken beslaget har gjort anspråk på egendomen och har gjorts, får undersökningsleda- det är uppenbart att han eller hon ren eller åklagaren innan åtal väckts har bättre rätt till den än den som besluta att föremålet skall lämnas beslaget har gjorts hos. ut till honom eller henne.

En underrättelse om beslutet En underrättelse om beslutet skall genast sändas till den hos vil- ska genast skickas till målsäganken beslaget har gjorts. den eller den som har tagit över mål-

sägandens rätt samt till den som

beslaget har gjorts hos.

Om den som egendomen ska lämnas ut till enligt första stycket inte hämtar den, eller egendomen inte kan lämnas ut till någon enligt samma stycke, tillämpas lagen (2027:000) om säkrad och förver-

kad egendom.

6 Senaste lydelse SFS 2003:163.

4 b § Ett beslag av egendom som syftar till att säkra ett förverkande av brottsvinster, kostnadsersättning

eller oförklarade tillgångar får hävas,

om egendomens innehavare anvisar annan egendom som lämpligen kan

tas i beslag.

5 §

Rätten må förordna om beslag Rätten ska pröva frågor om be-

å föremål, som företes vid rätten slag i de fall som anges i 6 §. När eller eljest är tillgängligt för beslag. åtal har väckts får rätten även be-

sluta om beslag av tillgängliga föremål och annan identifierad egen-

dom, om målsäganden begär det.

Fråga om beslag må av rätten Innan rätten prövar en fråga

upptagas på yrkande av undersök- om beslag ska den hålla förhandningsledaren eller åklagaren. Efter ling, om någon part begär det och åtalet äge rätten även på yrkande det inte är uppenbart obehövligt.

av målsäganden så ock självmant

upptaga fråga därom.

Väckes vid rätten fråga om be- För en förhandling om beslag

slag, skall, så snart ske kan, förhand- gäller 24 kap. 17 § andra stycket i ling därom äga rum inför rätten. tillämpliga delar. Om det är fara i

Om sådan förhandling gälle i dröjsmål, får rätten omedelbart

tillämpliga delar vad i 24 kap. besluta om beslag till dess något 17 § är stadgat. Är fara i dröjsmål, annat har beslutats.

må rätten omedelbart förordna om beslag att gälla, till dess annor-

lunda förordnas.

6 §

Har ett beslag verkställts utan Den som har drabbats av ett

rättens förordnande, får den som beslag får begära rättens prövning drabbats av beslaget begära rättens av beslaget. När en sådan begäprövning av beslaget. När en sådan ran har kommit in, ska rätten så

7 Senaste lydelse SFS 1942:740. 8 Senaste lydelse SFS 2003:163.

begäran har kommit in, skall snart som möjligt och, om det inte rätten så snart som möjligt och, finns något synnerligt hinder om det inte finns något syn- mot det, senast inom en vecka nerligt hinder mot det, senast därefter pröva beslaget.

inom fyra dagar därefter hålla en

sådan förhandling som avses i 5 §.

Om huvudförhandling sätts ut att hållas inom en vecka sedan begäran framställdes och rätten inte anser att det behöver hållas en särskild förhandling, får begäran dock prövas

vid huvudförhandlingen.

Har beslut fattats enligt 4 a § Om det har beslutats att egenom att ett beslagtaget föremål skall dom som har tagits i beslag enligt lämnas ut, får den som drabbats 4 a § ska lämnas ut, får den som av beslaget begära rättens pröv- har drabbats av beslaget begära ning av beslutet. För denna pröv- rättens prövning av beslutet. För ning gäller vad som sägs i första denna prövning gäller det som stycket. Den som har framställt sägs i första stycket. Om rätten anspråk på föremålet skall under- håller en förhandling i beslagsfrågan, rättas om förhandlingen. ska den som har framställt anspråk

på egendomen underrättas om för-

handlingen.

7 §

Då rätten förordnar om beslag Om rätten avslår en begäran om

eller fastställer verkställt beslag, skall, att ett beslag ska hävas, ansvarar om inte åtal redan har väckts, rät- åklagaren eller undersökningsledaten utsätta den tid, inom vilken åtal ren för att beslaget inte består längre skall väckas. Tiden får inte sättas tid än omständigheterna kräver. längre, än vad som är nödvändigt.

Om den tid som avses i första Om rätten har beslutat om be-

stycket är otillräcklig, får rätten med- slag på grund av målsägandens begäge förlängning av tiden, om fram- ran, har rätten det ansvar som anställning om detta görs före tidens ges i första stycket. utgång.

Om det inte längre finns skäl för

ett beslag, ska det omedelbart hävas.

9 Senaste lydelse SFS 1994:1412.

8 §

Om det inte inom den tid som avses i 7 § har väckts åtal eller kommit in någon begäran till rätten om förlängning av tiden eller om det annars inte längre finns skäl för be-

slag, ska beslaget omedelbart hävas.

Har beslut fattats enligt 4 a § Har ett beslut fattats enligt 4 a § om att ett beslagtaget föremål ska om att beslagtagen egendom ska lämnas ut, får beslaget hävas först lämnas ut, får beslaget hävas först tre veckor efter det att en under- tre veckor efter det att en underrättelse om beslutet enligt 4 a § rättelse om beslutet enligt 4 a § andra stycket har sänts till den andra stycket har skickats till den som beslaget har gjorts hos. Om som beslaget har gjorts hos. Om denne medger det får dock besla- denne medger det får dock beslaget hävas omedelbart. Detsamma get hävas omedelbart. Detsamma gäller om rätten fastställer ett be- gäller om rätten fastställer ett beslut enligt 4 a § om att föremålet slut enligt 4 a § om att egendomen ska lämnas ut. ska lämnas ut.

Om någon har framställt ett Om någon har framställt ett anspråk på ett beslagtaget föremål anspråk på beslagtagen egendom eller yrkat att en viss åtgärd ska eller yrkat att en viss åtgärd ska vidtas med detta föremål, utan att vidtas med den, utan att det har det har fattats beslut enligt 4 a § fattats beslut enligt 4 a § om att om att föremålet ska lämnas ut, egendomen ska lämnas ut, får befår beslaget hävas först tre veckor slaget hävas först tre veckor efter efter det att en underrättelse om det att en underrättelse om att att beslaget kan komma att hävas beslaget kan komma att hävas har har sänts till den som har fram- sänts till den som har framställt ställt anspråket. Om denne medger anspråket. Om denne medger det det ska dock beslaget hävas ome- ska dock beslaget hävas omedeldelbart. Av underrättelsen ska det bart. Av underrättelsen ska det framgå hos vem beslaget har gjorts. framgå hos vem beslaget har gjorts. Den som beslaget har gjorts hos Den som beslaget har gjorts hos behöver inte underrättas i detta behöver inte underrättas i detta fall. fall.

10

Senaste lydelse SFS 2016:546.

Ett beslag hävs av rätten eller, Om den som har drabbats av om beslaget inte har meddelats eller beslaget har begärt rättens prövfastställts av rätten, av undersök- ning av ett beslut enligt 4 a § om ningsledaren eller åklagaren. Om att beslagtagen egendom ska lämnas den som har drabbats av beslaget ut, hävs beslaget av rätten. har begärt rättens prövning av ett

beslut enligt 4 a § om att ett beslagtaget föremål ska lämnas ut, hävs

beslaget av rätten.

När målet avgörs ska rätten När målet avgörs ska rätten pröva om ett beslag fortfarande pröva om ett beslag ska bestå. ska bestå. Om målet avgörs genom Om målet avgörs genom dom ska dom ska tredje stycket inte tilläm- andra stycket inte tillämpas. Om pas. Om det inte finns särskilda det inte finns särskilda skäl mot skäl mot det, ska rätten besluta det, ska rätten besluta att beslaget att beslag som har gjorts för att ett ska bestå till dess att domen fått föremål skäligen kan antas ha be- laga kraft. Rätten får i samband tydelse för utredning om brott ska med dom besluta om beslag. bestå till dess att domen fått laga kraft. Rätten får i samband med dom besluta om beslag.

8 a §

När ett beslag har hävts skall, När ett beslag har hävts ska, om föremålet inte enligt 4 a § skall om egendomen inte enligt 4 a § lämnas ut till målsäganden eller ska lämnas ut till målsäganden eller någon som trätt i dennes ställe, före- någon som tagit över målsäganmålet lämnas ut till den hos vilken dens rätt, egendomen lämnas ut till beslaget har gjorts. Gör denne inte den som beslaget har gjorts hos. Gör anspråk på föremålet eller kan det denne inte anspråk på egendomen inte utredas hos vem beslaget har eller kan det inte utredas hos vem gjorts, skall föremålet lämnas ut beslaget har gjorts, ska egendomen till den som gör anspråk på det lämnas ut till den som gör anom denne kan visa sannolika skäl språk på den om denne kan visa för sin rätt till föremålet. sannolika skäl för sin rätt till egen-

domen.

11 Senaste lydelse SFS 2009:1171.

Om den som ett föremål skall Om den som egendom ska läm-

lämnas ut till enligt första stycket nas ut till enligt första stycket inte inte hämtar det, eller föremålet inte hämtar den eller tar emot den enligt kan lämnas ut till någon enligt den hanterande myndighetens ansamma stycke, tillämpas lagen visning, eller egendomen inte kan (1974:1066) om förfarande med lämnas ut till någon enligt samma förverkad egendom och hittegods stycke, tillämpas lagen (2027:000) m.m. om säkrad och förverkad egendom.

8 b §

När ett föremål enligt 8 a § När egendom enligt 8 a § ska

skall lämnas ut till den hos vilken lämnas ut till den som beslaget beslaget gjorts eller den som gör har gjorts hos, eller den som gör anspråk på föremålet skall denne anspråk på egendomen, ska denne så snart som möjligt efter det att så snart som möjligt efter det att beslaget har hävts, underrättas beslaget har hävts, underrättas om att föremålet kan hämtas och om att att det, om det inte hämtas, kan 1. egendomen kan hämtas eller komma att säljas för statens räk- 2. hur den annars kan tas emot

ning eller förstöras. och 3. att egendomen, om den inte hämtas eller tas emot, kan komma att säljas för statens räkning eller oskadliggöras enligt lagen (2027:000) om säkrad och förver-

kad egendom.

Om det i fall som avses i 8 a § Är det känt att det även finns är känt att någon annan också har andra som har drabbats av besladrabbats av beslaget skall även get ska dessa underrättas om att denne underrättas om att besla- beslaget har hävts och, om egenget har hävts och, om föremålet domen ska lämnas ut, till vem utskall lämnas ut, till vem utläm- lämnandet ska ske. nandet skall ske.

12

Senaste lydelse SFS 2009:1171.

10 §

Beslagtaget föremål skall tas i Egendom som har tagits i beslag förvar av den som verkställt be- ska tas om hand av den som har slaget. Om det kan ske utan fara verkställt beslaget. Det beslagtagna och eljest är lämpligt, får dock får lämnas kvar hos innehavaren, föremålet lämnas kvar i innehava- om detta inte äventyrar syftet med rens besittning. Ett föremål som beslaget.

lämnas kvar i innehavarens besittning skall förseglas eller märkas som beslagtaget, såvida det ej fram-

står som obehövligt.

Den från vilken beslag har skett Den som ett beslag har skett får ej överlåta föremålet eller i från får inte överlåta eller upplåta strid mot ändamålet med besla- det beslagtagna eller i strid mot get förfoga över föremålet på annat ändamålet med beslaget förfoga sätt. Ett föremål som ej tas i förvar över det på något annat sätt om eller förseglas får nyttjas av inne- inte den myndighet som hanterar havaren, om ej annat beslutas. egendomen tillåter det. Lös egen-

dom som har lämnats hos innehavaren får fortfarande nyttjas, om inget annat har beslutats. Sådan egendom

kan vid behov märkas eller förseglas.

Om fast egendom har lämnats hos innehavaren, får denne fortsatt tillgodogöra sig fastighetens naturtill-

gångar till husbehov.

Föremål, som tagits i beslag, skall I lagen (2027:000) om säkrad väl vårdas, och noggrann tillsyn skall och förverkad egendom finns det hållas däröver, att det icke förbytes bestämmelser om hur beslagtagen eller förändras eller annat missbruk egendom ska tas om hand. sker därmed.

11 §

Om den som beslag sker från Om den som ett beslag sker inte är närvarande vid beslaget, från inte är närvarande vid beska han eller hon så snart det kan slaget, ska han eller hon så snart ske utan men för utredningen det kan ske utan men för utred-

13 Senaste lydelse SFS 1981:828. 14 Senaste lydelse SFS 2022:316.

underrättas om det och om vad ningen underrättas om det och som har skett med det beslag- om vad som har skett med det som tagna. Om en försändelse hos ett har tagits i beslag. Den som berörs befordringsföretag har tagits i beslag, av beslaget ska också underrättas ska, så snart det kan ske utan men om möjligheten att begära rättens för utredningen, mottagaren under- prövning av beslaget och möjligrättas och, om avsändaren är känd, heten att begära förhandling. även denne.

Om en försändelse hos ett be-

fordringsföretag har tagits i beslag,

ska, så snart det kan ske utan men för utredningen, mottagaren under-

rättas och, om avsändaren är känd,

även denne.

13 §

När ett föremål tas i beslag ska När egendom tas i beslag ska detta protokollföras. I protokollet detta protokollföras. I protokollet ska ändamålet med beslaget och ska ändamålet med beslaget och vad som förekommit vid beslaget vad som förekommit vid beslaget anges. Det beslagtagna föremålet anges. Den beslagtagna egendomen ska beskrivas noga. Vid omfatt- ska beskrivas noga. Vid omfatande beslag får de beslagtagna före- tande beslag får den beslagtagna målen beskrivas genom samlande egendomen beskrivas genom sambeteckningar om det är lämpligt. lande beteckningar om det är lämp-

ligt.

Den som har drabbats av ett Den som har drabbats av ett beslag har rätt att på begäran få beslag har rätt att på begäran få ett bevis om beslaget. Beviset ska ett bevis om beslaget. Beviset ska även innehålla uppgift om det brott även i förekommande fall innehålla som misstanken avser. uppgift om det brott som miss-

tanken avser.

15

Senaste lydelse SFS 2016:546.

48 kap.

2 §

Strafföreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte föreläggs ett bötesstraff, efter vad åklagaren anser att brottet bör föranleda, som den misstänkte får godkänna omedelbart eller inom en viss tid. Under de förutsättningar som anges i 4 § andra stycket får strafföreläggande avse villkorlig dom eller en sådan påföljd i förening med böter. Under de förutsättningar som anges i 4 § fjärde stycket får strafföreläggande avse ungdomstjänst. Av 5 a § framgår att ett strafföreläggande också får omfatta ett enskilt anspråk som avser betalningsskyldighet.

Föreläggande av ordningsbot enligt detta kapitel innebär att den misstänkte föreläggs ett bötesstraff, efter vad som bestämts enligt 14 §, som han eller hon får godkänna omedelbart eller inom en viss tid.

Om ett brott är förenat med egendoms förverkande, annan sådan särskild rättsverkan eller särskild rättsverkan i form av avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond, ska också en sådan särskild rättsverkan omfattas av ett strafföreläggande eller ett föreläggande av ordningsbot. Detsamma gäller kostnad för provtagning och analys av blod, urin och saliv som avser den misstänkte och som har gjorts för utredning om brottet. I fråga om sådan kostnad ska 31 kap. 1 § och bestämmelserna om särskild rättsverkan tillämpas.

Om ett brott är förenat med företagsbot ska boten också föreläggas genom strafföreläggande som den misstänkte får godkänna.

Vid utfärdande av strafföreläggande om förverkande eller företagsbot gäller 36 kap. brottsbalken

i tillämpliga delar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2. I fråga om egendom som är tagen i penningbeslag före ikraftträdandet tillämpas vad som är föreskrivet om beslag.

16 Senaste lydelse SFS 2023:311.

1.5¶Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 36 kap. 6, 10, 11 och 31 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i 36 kap. ska införas en ny paragraf, 32 §, av följande lydelse

36 kap.

6 §

Om det är övervägande sannolikt att egendom härrör från brottslig verksamhet, ska egendomen förverkas, om någon döms för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer och brottet har varit sådant att det skulle kunna ge vinst (utvidgat förverkande). I stället för egendomen får dess värde förverkas.

Om brottet har varit sådant att det skulle kunna ge vinst, gäller första stycket också om någon döms för

1. dataintrång enligt 4 kap. 9 c § första stycket, utnyttjande av barn för sexuell posering enligt 6 kap. 8 § första eller andra stycket, tagande av muta enligt 10 kap. 5 a §, givande av muta enligt 10 kap. 5 b § eller barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 1–4,

2. narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) eller olovlig befattning med narkotikaprekursorer enligt 3 b § första stycket samma lag,

3. dopningsbrott enligt 3 § första stycket lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

4. narkotikasmuggling enligt 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

5. människosmuggling enligt 20 kap. 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) eller organiserande av människosmuggling enligt 20 kap. 9 § första stycket samma lag,

6. penningtvätt enligt 3 eller 4 §§ och näringspenningtvätt enligt 7 § lagen (2014:307) om straff för pen-

ningtvättsbrott,

1 Senaste lydelse SFS 2024:783.

7. finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet enligt terroristbrottslagen (2022:666), eller

6. något annat brott för vilket 8. något annat brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år det är föreskrivet fängelse i två år eller mer och som har utgjort led eller mer och som har utgjort led i en brottslighet som utövats i i en brottslighet som utövats i organiserad form. organiserad form.

Det som sägs om förverkande i första och andra styckena gäller också om någon döms för försök, förberedelse eller stämpling till ett brott som avses där.

10 § Egendom 1. som har framställts genom brott, 2. vars användande utgör brott,

3. som någon har tagit befattning med på ett sätt som utgör brott, eller

4. som på annat liknande sätt har varit föremål för brott ska förverkas (förverkande av brottsföremål).

I stället för egendomen får dess I stället för egendomen får dess värde förverkas. värde förverkas. Vid förverkande

av ett sådant värde får annan egendom förverkas, under förutsättning att den skulle kunna utmätas utan att det strider mot 5 kap. utsöknings-

balken.

31 §

Beslut om förverkande, om åt- Beslut om förverkande, om åtgärd som kan förhindra missbruk gärd som kan förhindra missbruk eller om företagsbot förfaller, om eller om företagsbot förfaller, om beslutet inte har verkställts inom beslutet inte har verkställts inom tio år från att det fick laga kraft. tio år från att det fick laga kraft.

Har en ansökan om förlängning av tiden gjorts enligt 32 § förfaller dock ett beslut om förverkande tidigast

2 Senaste lydelse SFS 2024:783. 3 Senaste lydelse SFS 2024:783.

när frågan har avgjorts genom ett

slutligt beslut som fått laga kraft.

32 §

Den tid som anges i 31 § får,

såvitt gäller beslut om förverkande, förlängas med fem år efter ansökan av åklagare. En förlängning får ske om det är motiverat av särskilda skäl. Efter en förnyad ansökan får tiden förlängas med

ytterligare fem år.

Det som anges om handläggningen av mål i 16, 17 och 23 §§ bötesverkställighetslagen (1979:189) ska tillämpas för mål

om förlängning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027. 2. Bestämmelserna om förlängning av tiden innan ett beslut om förverkande förfaller i 36 kap. 31 och 32 §§ tillämpas även för beslut om förverkande som har fattats före ikraftträdandet och som inte har förfallit före det enligt äldre bestämmelser.

1.6¶Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 11 § föräldrabalken ska ha följande lydelse.

16 kap.

11 §

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar

till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§

socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndar-

kontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för

den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmark-

nadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överför-

Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kredit-

1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den

2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om

3. PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP-

produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

4. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brotts-

Senaste lydelse SFS 2022:1747.

Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.

Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra–fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.7¶Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken att 19 kap. 29 §, 21 kap. 2, 5 och 6 §§, 22 kap. 3 §, 23 kap. 2 § och 24 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

19 kap.

29 §

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna följande uppgifter i fastig-

1. uppgift om exekutiv försäljning eller expropriation eller liknande

tvångsförvärv som inverkat på en inteckning eller en inskriven rättighet,

2. uppgift om en myndighets fördelning av medel som inverkar på

en inteckning eller en inskriven rättighet,

3. uppgift om att talan har väckts om hävning eller återgång av för-

värv av fast egendom eller tomträtt eller om bättre rätt till sådan egen-

4. uppgift om att talan har väckts i tvist om upplåtelse av tomträtt,

5. uppgift om dom eller beslut som har vunnit laga kraft i mål som

avses i 3 eller 4 eller i annat mål som angår inskrivning,

6. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har utmätts,

7. uppgift om att konkursförvaltare har begärt att fast egendom

eller tomträtt som ingår i konkursbo ska säljas exekutivt,

8. uppgift om att utmätt fast egendom eller tomträtt har sålts,

10. annan uppgift som enligt lag eller annan författning ska anteck-

nas i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Anteckning ska göras när anmälan, bevis eller utdelningslängd som

utvisar förhållandet har kommit in till inskrivningsmyndigheten.

Domstol ska genast till inskrivningsmyndigheten anmäla sådana för-

hållanden som avses i första stycket 3–5.

Senaste lydelse SFS 2008:377.

21 kap.

2 §

En ansökan om inskrivning enligt 1 § ska avslås, om

1. upplåtelsehandlingen inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. föreskrifterna i 13 kap. 1–4 och 6 §§ inte har följts, 3. lagfart inte har sökts för upplåtaren, 4. inskrivning i fastigheten har beviljats eller sökts,

5. fastigheten har utmätts, be- 5. fastigheten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i lagts med kvarstad, tagits i förvar förvar eller tagits i anspråk genom eller beslag eller tagits i anspråk betalningssäkring och ett ärende genom betalningssäkring och ett angående anteckning om åtgärden ärende angående anteckning om har tagits upp senast på den in- åtgärden har tagits upp senast på skrivningsdag då inskrivning söks, den inskrivningsdag då inskriv-

ning söks,

6. det är uppenbart att upplåtelsen på annan grund är ogiltig eller inte kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inskrivning av tomträtten uppskjutas till samma dag.

5 §

Ansökan om inskrivning av avtal om sådan ändring i tomträttens innehåll som avses i 13 kap. 21 § får göras av fastighetsägaren eller tomträttshavaren sedan tomträtten inskrivits. Om sådan inskrivning gäller i tillämpliga delar 2–4 §§ med följande avvikelser.

Är inteckning förut beviljad Är inteckning förut beviljad eller sökt i tomträtten eller är in- eller sökt i tomträtten eller är inskrivning av nyttjanderätt, servi- skrivning av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft tut eller rätt till elektrisk kraft förut beviljad eller sökt i denna förut beviljad eller sökt i denna eller söks sådan inskrivning samma eller söks sådan inskrivning samma dag, får ansökan om inskrivning dag, får ansökan om inskrivning av avtal som avses i första stycket av avtal som avses i första stycket

2 Senaste lydelse SFS 2008:377. 3 Senaste lydelse SFS 2008:377.

bifallas endast om rättighetshava- bifallas endast om rättighetshavaren medgett inskrivning av änd- ren medgett inskrivning av ändringsavtalet eller detta är väsent- ringsavtalet eller detta är väsentligen utan betydelse för rättig- ligen utan betydelse för rättighetshavarens säkerhet. Om fastig- hetshavarens säkerhet. Om fastigheten eller tomträtten har utmätts, heten eller tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i belagts med kvarstad, tagits i förvar eller tagits i anspråk genom förvar eller beslag eller tagits i anbetalningssäkring och ett ärende språk genom betalningssäkring angående anteckning om åtgär- och ett ärende angående anteckden har tagits upp senast på den ning om åtgärden har tagits upp inskrivningsdag då inskrivning senast på den inskrivningsdag då söks, gäller vad som sagts nu om inskrivning söks, gäller vad som rättighetshavaren även utmät- sagts nu om rättighetshavaren ningssökanden eller den för vars även utmätningssökanden eller anspråk kvarstad eller förvar eller den för vars anspråk kvarstad, betalningssäkring ägt rum. förvar, beslag eller betalnings-

säkring ägt rum.

Är avtal som avses i första stycket beroende av att fastighetsbildning äger rum, får ansökan bifallas endast om nämnda åtgärd kommit till stånd.

I avvaktan på att hinder som anges i andra eller tredje stycket undanröjs ska ansökan förklaras vilande.

6 §

Om det framgår av en anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller upplyses på annat sätt att tomträtten har upphört enligt 13 kap. 19 §, ska det i fastighetsregistrets inskrivningsdel antecknas att tomträtten har upphört.

Ansökan om dödning av tomt- Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i rättsinskrivning i fall som anges i 13 kap. 22 § får inte bifallas, om 13 kap. 22 § får inte bifallas, om inskrivning i tomträtten är beviljad inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller om tomträtten har eller sökt eller om tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller utmätts, belagts med kvarstad, tatagits i förvar eller tagits i anspråk gits i förvar eller beslag eller tagits genom betalningssäkring och ett i anspråk genom betalningssäkärende angående anteckning om ring och ett ärende angående an-

4 Senaste lydelse SFS 2008:377.

åtgärden har tagits upp senast på teckning om åtgärden har tagits den inskrivningsdag då dödning upp senast på den inskrivningssöks. dag då dödning söks.

22 kap.

3 §

Ansökan om inteckning ska avslås, om

1. föreskrifterna i 2 § inte iakttagits,

2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel inteckning inte får beviljas i fastigheten,

3. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

5. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inteckningen söks samt fastigheten hör till konkursboet, eller

6. en del av fastigheten har ut- 6. en del av fastigheten har utmätts eller tagits i anspråk genom mätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller fastigheten betalningssäkring eller fastigheten eller en del av fastigheten har be- eller en del av fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i för- lagts med kvarstad, tagits i förvar var och ett ärende angående an- eller beslag och ett ärende angåteckning om åtgärden har tagits ende anteckning om åtgärden har upp senast på den inskrivnings- tagits upp senast på den inskrivdag då inteckningen söks, om inte ningsdag då inteckningen söks, ansökningen har medgetts av Kro- om inte ansökningen har mednofogdemyndigheten. getts av Kronofogdemyndigheten

eller den myndighet som hanterar

beslaget.

Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inteckning uppskjutas till samma dag.

5 Senaste lydelse SFS 2008:377.

23 kap.

2 §

En ansökan om inskrivning enligt 1 § ska avslås, om

1. den handling som rättigheten grundas på inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. föreskrift i lag beträffande sådan upplåtelse som ansökan angår inte har iakttagits och föreskriften inte avser giltigheten av endast visst förbehåll,

3. upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när upplåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för upplåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

4. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

5. fastigheten före upplåtelsen överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför upplåtelsen,

6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

7. fastigheten har belagts med 7. fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar och kvarstad, tagits i förvar eller beslag ett ärende angående anteckning och ett ärende angående anteckom åtgärden har tagits upp senast ning om åtgärden har tagits upp på den inskrivningsdag då inskriv- senast på den inskrivningsdag då ning söks, inskrivning söks,

8. upplåtelsen avser arrende eller hyra som enligt förbehåll i upplåtelsehandlingen inte får inskrivas,

9. upplåtelsen avser rätt till elektrisk kraft och skriftligt medgivande till inskrivning inte föreligger,

10. det är uppenbart att upplåtelsen av annan grund är ogiltig eller att rättigheten upphört eller av annat skäl inte kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inskrivning uppskjutas till samma dag.

6 Senaste lydelse SFS 2008:377.

24 kap.

1 §

En fastighetsägare har rätt att ansöka om inskrivning i fastighetsregistrets inskrivningsdel av en förklaring som avses i 2 kap. 3 §. Som fastighetsägare anses i detta kapitel den för vilken lagfart senast är sökt.

Ansökan ska avslås, om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad och inskrivningsansökan inte har medgetts av den som har lagfart,

2. en eller flera inteckningar gäller i fastigheten och varje borgenär för vars fordran pantbrev på grund av sådan inteckning utgör säkerhet inte med ingivande av pantbrevet har medgett ansökan,

3. fastigheten har frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

4. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inskrivningen söks samt fastigheten hör till konkursboet,

5. fastigheten eller en del därav är utmätt eller utmäts den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,

6. fastigheten eller en del därav har tagits i anspråk genom betalningssäkring eller tas i anspråk den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,

7. fastigheten eller en del därav 7. fastigheten eller en del därav är belagd med kvarstad eller tagen är belagd med kvarstad, tagen i i förvar eller beläggs med kvar- förvar eller beslag eller beläggs med stad eller tas i förvar den dag då kvarstad eller tas i förvar eller beslag inskrivningen söks och Krono- den dag då inskrivningen söks fogdemyndigheten inte har med- och Kronofogdemyndigheten eller gett ansökan. den myndighet som hanterar beslaget

inte har medgett ansökan.

Om ett ärende angående lagfart för sökanden har skjutits upp till en senare inskrivningsdag, ska behandlingen av inskrivningsansökan skjutas upp till samma dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

7 Senaste lydelse SFS 2008:377.

1.8¶Förslag till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg att 45–47 och 58 §§ ska ha följande lydelse.

45 §

1. bestämmelsen i 40 § inte har iakttagits,

2. ansökan avser ett luftfartyg som inte är registrerat i luftfartygs-

registret eller, om det samtidigt ges in en ansökan om registrering i

det registret, sådan åtgärd inte beviljas,

3. sökanden inte styrker sitt förvärv,

6. luftfartyget har sålts exekutivt till någon annan än sökanden,

7. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar och denna inte

har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken, eller

8. det är uppenbart att förvärvet av något annat skäl är ogiltigt eller

Senaste lydelse SFS 2004:82.

En ansökan om anteckning en- En ansökan om anteckning enligt 2 a § skall avslås, om bestäm- ligt 2 a § ska avslås, om bestämmelsen i 40 § inte har iakttagits, melsen i 40 § inte har iakttagits, om förvärvet inte är inskrivet eller om förvärvet inte är inskrivet eller skrivs in samma dag som ansökan skrivs in samma dag som ansökan ges in eller om det inte visas att ges in eller om det inte visas att det är föremål för ett äganderätts- det är föremål för ett äganderättsförbehåll eller är beroende av något förbehåll eller är beroende av något annat villkor som inskränker för- annat villkor som inskränker förvärvarens rätt att överlåta, upplåta värvarens rätt att överlåta, upplåta eller inteckna luftfartyget. eller inteckna luftfartyget.

46 §

En ansökan om inskrivning av En ansökan om inskrivning av nyttjanderätt till ett luftfartyg skall nyttjanderätt till ett luftfartyg ska avslås, om avslås, om

1. bestämmelsen i 40 § inte har iakttagits,

2. sökanden inte styrker att han eller hon har nyttjanderätt till luftfartyget,

3. upplåtaren inte är inskriven som ägare i inskrivningsregistret för luftfartyg eller inte skrivs in som ägare samma dag som ansökan ges in,

4. upplåtelsen står i strid med en anteckning som avses i 2 a §,

5. luftfartyget har blivit före- 5. luftfartyget har blivit föremål för kvarstad eller betalnings- mål för kvarstad, beslag eller betalsäkring till säkerhet för ett anspråk ningssäkring till säkerhet för ett mot upplåtaren och ett ärende som anspråk mot upplåtaren och ett rör anteckning om åtgärden har ta- ärende som rör anteckning om åtgits upp senast på den inskrivnings- gärden har tagits upp senast på den dag då ansökan görs eller upplå- inskrivningsdag då ansökan görs taren har försatts i konkurs före eller upplåtaren har försatts i konutgången av den inskrivningsda- kurs före utgången av den inskrivgen, ningsdagen,

6. luftfartyget före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning,

7. det är uppenbart att upplåtelsen av något annat skäl är ogiltig eller inte kan göras gällande.

2 Senaste lydelse SFS 2004:82.

47 §

En ansökan om inteckning skall En ansökan om inteckning ska

avslås, om avslås, om

1. bestämmelsen i 40 § inte har iakttagits,

2. det på fordringshandlingen inte finns ett sådant bevittnat medgivande som avses i 5 §,

3. inteckning söks samma dag som en ny ägare ansöker om inskrivning av förvärv av luftfartyget eller därefter, och den nye ägaren inte har medgett inteckningen eller ansökan om inskrivning av förvärvet avslås,

4. luftfartyget har blivit före- 4. luftfartyget har blivit föremål för kvarstad, betalningssäkring mål för kvarstad, beslag, betalningseller utmätning och ett ärende som säkring eller utmätning och ett rör anteckning om åtgärden har ta- ärende som rör anteckning om gits upp senast på den inskrivnings- åtgärden har tagits upp senast på dag då inteckningen söks, om inte den inskrivningsdag då intecki fråga om kvarstad ansökan om ningen söks, om inte i fråga om inteckning har medgetts av krono- kvarstad ansökan om inteckning

fogdemyndigheten, eller har medgetts av Kronofogdemyndigheten eller i fråga om beslag av den myndighet som hanterar beslaget, eller

5. den som medgett inteckningen är försatt i konkurs när ansökan om inteckning görs, eller ett beslut om egendomsavträde meddelas samma dag som ansökan görs.

58 §

I inskrivningsregistret för luftfartyg ska antecknas när

1. talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av ett luftfartyg eller om bättre rätt till sådan egendom eller om en annan fråga som angår inskrivning,

2. mål som avses i 1 har avgjorts genom en dom eller ett slutligt beslut som vunnit laga kraft,

3. en inteckning helt eller delvis är ogiltig enligt en dom eller ett slutligt beslut som vunnit laga kraft, eller på grund av förhållande som avses i 36 §,

4. ägaren till ett luftfartyg har försatts i konkurs,

3 Senaste lydelse SFS 2004:82. 4 Senaste lydelse SFS 2010:505.

5. ett luftfartyg eller en rättig- 5. ett luftfartyg eller en rättighet som skrivits in i sådan egen- het som skrivits in i sådan egendom blivit föremål för kvarstad, dom blivit föremål för kvarstad, betalningssäkring eller utmätning, beslag, betalningssäkring eller uteller när en konkursförvaltare har mätning, eller när en konkursbegärt att ett luftfartyg ska säljas förvaltare har begärt att ett luftexekutivt, fartyg ska säljas exekutivt,

6. beslut som avses i 4 eller 5 6. beslut som avses i 4 eller 5 om konkurs, kvarstad, betalnings- om konkurs, kvarstad, beslag, besäkring eller utmätning har upp- talningssäkring eller utmätning har hävts eller återgått eller när fråga upphävts eller återgått eller när om exekutiv försäljning av ett fråga om exekutiv försäljning av luftfartyg eller en rättighet som ett luftfartyg eller en rättighet som skrivits in i sådan egendom har skrivits in i sådan egendom har förförfallit av annan anledning, fallit av annan anledning,

7. anmälan, bevis eller fördelningslängd inkommit som visar inverkan på inteckning av exekutiv försäljning,

8. någon i enlighet med 10 kap. 6 § luftfartslagen (2010:500) skriftligen anmäler att han eller hon har en fordran för vilken luftpanträtt gäller i luftfartyget,

9. det visas att luftpanträtt som avses i 8 har upphört att gälla,

10. domstol har meddelat sådan förklaring som avses i 26 §, eller

11. ett luftfartyg enligt 2 kap. 6 § luftfartslagen ska avregistreras men det finns hinder mot avregistreringen enligt 2 kap. 7 § samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg att 3 § ska ha följande lydelse.

3 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 1981:810.

1.10¶Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för brott att 21 § ska ha följande lydelse.

21 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1

Senaste lydelse SFS 1975:292.

1.11¶Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m. att 2 § ska ha följande lydelse.

2 §

Vid beslag av egendom som avses i 1 § ska vad som i allmänhet är

föreskrivet om beslag i brottmål tillämpas, dock med följande av-

1. Beslagtagen egendom får bevisligen förstöras om värdet är ringa

eller om det annars måste anses försvarligt att förstöra egendomen.

I annat fall får egendomen säljas. Spritdrycker, vin, starköl och öl får

säljas till den som har rätt att tillverka eller att bedriva partihandel

med sådana varor enligt alkohollagen (2010:1622). I fråga om försälj-

ning till partihandlare omfattas även alkoholdrycksliknande preparat

om de är skattepliktiga varor enligt lagen (2022:156) om alkoholskatt.

Annan egendom får säljas på det sätt som med hänsyn till egendomen

är lämpligt. Intäkter vid försäljning av beslagtagen egendom tillfaller

Om ett beslag hävs och egendomen är förstörd eller såld enligt

denna paragraf, ska ersättning betalas av allmänna medel. Ersätt-

ningens storlek ska motsvara egendomens pris vid försäljning till

allmänheten eller vad som annars är skäligt. Beslut om ersättning fattas

av åklagaren. Den som drabbats av beslaget får begära rättens pröv-

ning av beslutet om ersättning. Det ska göras inom en månad från

det att han eller hon fick del av beslutet. Ansökan görs vid den domstol

Senaste lydelse SFS 2023:423.

som kunnat pröva beslaget. Ersättning betalas ut av länsstyrelsen på begäran av åklagaren.

1 a. Om värdet på beslagtagen 1 a. Om värdet på beslagtagen alkohol är ringa, får en polisman alkohol är ringa, får en polisman, eller en kustbevakningstjänste- tulltjänsteman eller en kustbevakman besluta att den bevisligen ska ningstjänsteman besluta att den beförstöras. Även i dessa fall tilläm- visligen ska förstöras. Även i dessa pas 1 tredje stycket. fall tillämpas 1 tredje stycket.

2. Om en polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i ett föreläggande av ordningsbot, ska anmälan om beslaget göras till Polismyndigheten.

3. I fråga om sådana drycker eller preparat som avses i 1 § tredje stycket och som intas eller förvaras i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ordningslagen (1993:1617) eller med 5 kap. 2 § järnvägssäkerhetslagen (2022:367) eller med 6 kap. 2 § lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem har den som tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning eller inom ett trafikföretags område eller dess färdmedel eller som befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg samma rätt att ta egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer en polisman.

En ordningsvakt eller en befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag ska skyndsamt anmäla detta till Polismyndigheten och överlämna den beslagtagna egendomen. Om värdet på beslagtagen alkohol är ringa, får Polismyndigheten i stället besluta att den bevisligen ska förstöras av en ordningsvakt. Även i dessa fall tillämpas 1 tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.12¶Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att 6 kap. 52 § och 7 kap. 59 § ska ha följande lydelse.

6 kap.

52 §

Senaste lydelse SFS 1960:729.

7 kap.

59 §

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i denna lag endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.

Överträdelse av 3 § eller av föreskrift enligt 41 § andra stycket får alltid beivras av upphovsmannens efterlevande make, släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller syskon.

Egendom som avses i 55 § får,

om brott enligt denna lag skäligen

kan antas föreligga, tas i beslag.

I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i

allmänhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2020:540.

1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. att 1 och 4 a §§ ska ha följande lydelse

1 §

En dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge,

varigenom dömts till böter eller förverkande av egendom eller i brott-

mål utdömts ersättning för rättegångskostnad, får på begäran verk-

I lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötes-

straff inom Europeiska unionen finns bestämmelser om verkställig-

Bestämmelser om erkännande och verkställighet av beslut om för-

1. lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av

den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frys-

ning och beslut om förverkande, och

Senaste lydelse SFS 2024:792.

3. lagen (2020:968) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande.

4 a §

Bestämmelser om användning Bestämmelser om användning av beslag, penningbeslag och kvar- av beslag och kvarstad på begästad på begäran av myndigheter ran av myndigheter i Danmark, i Danmark, Finland, Island och Finland, Island och Norge finns Norge finns i lagen (2000:562) om i lagen (2000:562) om internatiointernationell rättslig hjälp i brott- nell rättslig hjälp i brottmål. mål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:792.

1.14¶Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare att 36 § ska ha följande lydelse.

36 §

Vid kroppsvisitation som görs enligt 28 kap. rättegångsbalken ska

28 kap. 13 a § rättegångsbalken gälla med den skillnaden att den unge

får hållas kvar för ändamålet i högst tre timmar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2024:795.

1.15¶Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485) att 33 och 37 §§ ska ha följande lydelse.

33 §

37 §

På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att en produkt som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot annans mönsterrätt ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt

1 Senaste lydelse SFS 1981:817. 2 Senaste lydelse SFS 2024:798.

35 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om

beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i god tro.

Bestämmelserna i första–tredje Bestämmelserna i första och

styckena tillämpas också i fråga om andra styckena tillämpas också i försök eller förberedelse till in- fråga om försök eller förberedelse trång. till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit mönsterintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande av egendom eller någon åtgärd som kan förhindra missbruk ska beslutas enligt 36 kap. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.16¶Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988) att 12 kap. 4 § ska ha följande lydelse.

12 kap.

4 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1

Senaste lydelse SFS 1981:793.

1.17¶Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs i fråga om handelsregisterlagen (1974:157) att 13 § ska ha följande lydelse.

13 §

Om en näringsidkare upphör med sin verksamhet eller om verk-

samheten överlåts eller går i likvidation, eller om en registrerad upp-

gift ändras i något annat fall, ska ändringen utan dröjsmål anmälas

En anmälan görs och handläggs på samma sätt som en ansökan

om registrering, om inte något annat följer av denna paragraf eller av

Omfattar en överlåtelse av näringsverksamheten även företags-

namnet, ska anmälan om överlåtelsen göras av den nya innehavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2024:1112.

1.18¶Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. att 3 § ska ha följande lydelse

3 §

Den som inte är nöjd med åklagarens beslut enligt 2 § tredje stycket får innan egendomen har sålts eller förstörts anmäla missnöje med beslutet till åklagaren. Anmäls missnöje ska åklagaren, om han eller hon vill att beslutet ska bestå, väcka talan om detta inom en månad efter det att anmälan gjordes. Väcks inte talan, ska åklagaren upphäva beslutet om förvar.

Väcker åklagaren åtal för brott, som föranlett att egendom tagits i förvar, innan egendomen har sålts eller förstörts, ska domstolen i samband med åtalet pröva om egendomen fortfarande ska hållas i förvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1

Senaste lydelse SFS 2014:618.

1.19¶Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel att 2 § ska ha följande lydelse.

2 §

Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller veten-

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2025:641.

1.20¶Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009) att 2 kap. 23 och 28 §§ samt 3 kap. 24 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

23 §

1. bestämmelsen i 20 § första stycket inte har iakttagits, 2. egendomen inte kan registreras enligt 1 §, 3. sökanden inte styrker sitt förvärv,

4. fångesmannens rätt inte är inskriven i registret fastän den hade kunnat skrivas in där och sökandens förvärv inte grundas på exekutiv försäljning,

5. den åberopade överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlåtarens åtkomst inte var inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller förs in i det samma inskrivningsdag som ansökan görs,

6. egendomen av överlåtaren tidigare har överlåtits till någon annan och överlåtarens åtkomst inte var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning söks samma inskrivningsdag för det tidigare förvärvet,

Senaste lydelse SFS 1994:1009.

försatts i konkurs före utgången ren har försatts i konkurs före utav den inskrivningsdagen, gången av den inskrivningsdagen,

8. egendomen har sålts exekutivt till någon annan än sökanden,

9. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken, eller

10. det är uppenbart att förvärvet av något annat skäl är ogiltigt eller inte kan göras gällande.

Första stycket 5–7 utgör inte hinder mot inskrivning av förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma förvärv.

28 §

I fartygsregistrets skepps- eller I fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel skall antecknas skeppsbyggnadsdel ska det antecknär nas när

1. talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av ett registrerat skepp eller skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan egendom eller om en annan fråga som angår inskrivning,

2. mål som avses i 1 har avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft,

3. ägare av ett registrerat skepp eller skeppsbygge har försatts i konkurs,

4. ett registrerat skepp eller 4. ett registrerat skepp eller skeppsbygge eller inskriven rätt skeppsbygge eller inskriven rätt till sådan egendom har blivit före- till sådan egendom har blivit föremål för kvarstad, betalningssäk- mål för kvarstad, beslag, betalningsring eller utmätning, eller när en säkring eller utmätning, eller när en konkursförvaltare har begärt att konkursförvaltare har begärt att ett ett registrerat skepp eller skepps- registrerat skepp eller skeppsbygge bygge skall säljas exekutivt, eller ska säljas exekutivt, eller när äganär ägaren enligt 1 kap. 10 § andra ren enligt 1 kap. 10 § andra stycket stycket har begärt att ett registre- har begärt att ett registrerat skepp rat skepp skall säljas exekutivt eller ska säljas exekutivt eller egendoegendomen har sålts exekutivt, men har sålts exekutivt,

5. beslut som avses i 3 eller 4 5. beslut som avses i 3 eller 4 om konkurs, kvarstad, betalnings- om konkurs, kvarstad, beslag, besäkring eller utmätning har upp- talningssäkring eller utmätning har hävts eller återgått eller när fråga upphävts eller återgått eller när

2 Senaste lydelse SFS 2001:384.

om exekutiv försäljning av ett regi- fråga om exekutiv försäljning av strerat skepp eller skeppsbygge ett registrerat skepp eller skeppseller inskriven rätt till sådan egen- bygge eller inskriven rätt till sådan dom har förfallit av annan anled- egendom har förfallit av annan anning, ledning,

6. ett skepp eller skeppsbygge 6. ett skepp eller skeppsbygge enligt 6 § skall avregistreras men enligt 6 § ska avregistreras men det finns hinder mot avregistrer- det finns hinder mot avregistreringen enligt 7 §, eller ingen enligt 7 §, eller

7. beslut har meddelats enligt 7. beslut har meddelats enligt 25 § att ett skepp eller skeppsbygge 25 § att ett skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag då ska avföras ur registret den dag då registrering äger rum utomlands. registrering äger rum utomlands.

Är det i en annan författning Är det i en annan författning föreskrivet att ett visst förhållande föreskrivet att ett visst förhållande skall antecknas i fartygsregistrets ska antecknas i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel, skepps- eller skeppsbyggnadsdel, skall detta gälla. ska detta gälla.

En anteckning i fartygsregist- En anteckning i fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel skall föras rets skeppsbyggnadsdel ska föras över till fartygsregistrets skepps- över till fartygsregistrets skeppsdel, om bygget förs över dit som del, om bygget förs över dit som skepp. En registeranteckning skall skepp. En registeranteckning ska avföras, om den uppenbarligen inte avföras, om den uppenbarligen inte längre är av betydelse. längre är av betydelse.

3 kap.

24 §

En ansökan om inteckning skall En ansökan om inteckning ska

avslås om avslås om

1. bestämmelserna i 23 § första stycket inte har iakttagits, 2. ansökan strider mot 1 §,

3. ansökan strider mot sådan på grund av förvärvsvillkor mot sökanden gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen, som har förts in i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel eller förs in i det samma inskrivningsdag som inteckningen söks, och ansökan inte medgetts av den till vars förmån inskränkningen gäller,

3 Senaste lydelse SFS 2001:384.

4. skeppet eller skeppsbygget 4. skeppet eller skeppsbygget skall avregistreras, ska avregistreras,

5. sökanden eller, om skeppet eller bygget ägs av flera, någon av sökandena är i konkurs eller försätts i konkurs samma inskrivningsdag som inteckningen söks och det inte visas att skeppet, bygget eller andelen inte hör till konkursboet,

6. skeppet, bygget eller en an- 6. skeppet, bygget eller en andel i eller en villkorlig äganderätt del i eller en villkorlig äganderätt till sådan egendom har blivit före- till sådan egendom har blivit föremål för kvarstad, betalningssäk- mål för kvarstad, beslag, betalring eller utmätning och ett ärende ningssäkring eller utmätning och som rör anteckning om åtgärden ett ärende som rör anteckning om har tagits upp senast på den in- åtgärden har tagits upp senast på skrivningsdag då inteckningen den inskrivningsdag då intecksöks, om inte i fråga om kvarstad ningen söks, om inte i fråga om ansökan har medgetts av krono- kvarstad ansökan har medgetts av

fogdemyndigheten, eller Kronofogdemyndigheten eller i fråga om beslag den myndighet som hanterar beslaget, eller

7. skeppet, bygget eller en andel i eller en villkorlig äganderätt till sådan egendom har frångått sökanden genom exekutiv försäljning.

Om ett ärende som rör inskriv- Om ett ärende som rör inskrivning av sökandens förvärv har skju- ning av sökandens förvärv har skjutits upp, skall behandlingen av in- tits upp, ska behandlingen av inteckningsansökan skjutas upp på teckningsansökan skjutas upp på motsvarande sätt. motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.21¶Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs i fråga om stiftelselagen (1994:1220) att 4 kap. 15 § och 10 kap. 4 § ska ha följande lydelse.

4 kap.

15 §

Revisorerna får inte obehörigen lämna upplysningar till utomstående om sådana stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.

Bestämmelsen i andra stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyndigheten gäller inte när det är fråga om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket. Detsamma gäller upplysningar i sådana hänseenden där stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt 9 kap. 10 a §.

Revisorerna i en stiftelse som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400) är även skyldiga att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till de förtroendevalda

1 Senaste lydelse SFS 2019:889.

revisorerna i kommunen, regionen eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.

Revisorerna i en stiftelse som avses i 2 § 5 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. är skyldiga att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till Riksrevisionen.

10 kap.

4 §

Om en stiftelse försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion meddelas för stiftelsen, ska tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare eller rekonstruktör.

När en konkurs har avslutats eller en företagsrekonstruktion har upphört, ska tingsrätten genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten och i det förra fallet ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten ska även för registrering underrätta registreringsmyndigheten när en högre rätt har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

Om en stiftelse tas i beslag ska den myndighet eller domstol som har beslutat om eller annars hanterar beslaget genast underrätta registreringsmyndigheten om beslutet. Det-

samma gäller om beslaget hävs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2022:985.

1.22¶Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter att 13 § ska upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.23¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi ska ha följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2000:1253.

1.24¶Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs följande i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306)

dels att 9 kap. 8 § ska upphöra att gälla, dels att 8 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

8 kap.

2 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1

Senaste lydelse SFS 2009:115.

2

Senaste lydelse SFS 2005:1216.

1.25¶Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor att 5 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

5 kap.

5 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2024:735.

1.26¶Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument att 4 kap. 17 och 18 §§ samt 8 kap. 2 b och 4 §§ ska ha följande lydelse.

4 kap.

17 §

På ett avstämningskonto ska anges

1. kontohavarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

2. panthavares namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

3. det antal finansiella instrument som kontot omfattar,

4. i förekommande fall att kontohavaren har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna eller att aktierna företräds av en förvaltare som förordnats enligt 14 kap. 9 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 24 kap. 10 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller 15 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

5. pantsättning och förekomst av annan särskild rätt som gäller ett finansiellt instrument,

7. inskränkning enligt 13 kap. 19 § första stycket 4 eller 14 kap. 21 § första stycket 4 föräldrabalken.

1 Senaste lydelse SFS 2010:2062.

18 §

Utöver vad som följer av 17 § Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto be- ska det på ett avstämningskonto träffande aktier anges beträffande aktier anges

1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,

2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,

3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,

4. förbehåll att aktieägare eller 4. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa annan ska vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare, aktie som övergår till ny ägare,

5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens kvotvärde eller vid skifte av bolagets tillgångar,

6. namn, personnummer och postadress för förmyndare eller god man för aktieägare och för konkursförvaltare i aktieägares konkurs,

7. uppgift om att Kronofogde- 7. uppgift om att en myndighet

myndigheten verkställer utmätning, verkställer utmätning, kvarstad, kvarstad eller betalningssäkring av- beslag eller betalningssäkring avseseende kontohavarens aktier, samt ende kontohavarens aktier, samt

8. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den som på grund av pantsättning, uppdrag eller villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt utöva företrädesrätt att delta i emission.

I förekommande fall skall även I förekommande fall ska även

anges aktiernas nominella belopp anges aktiernas nominella belopp och utbetalning som görs vid och utbetalning som görs vid minskning av det nominella be- minskning av det nominella beloppet. Har utan återbetalning en loppet. Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall även detta beloppet ändrats, ska även detta ananges på kontot så snart som möj- ges på kontot så snart som möjligt. ligt.

2 Senaste lydelse SFS 2006:729.

8 kap.

2 b §

En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

3. i ett ärende om rättslig hjälp 3. i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller en mellanfolklig domstol,

4. i ett ärende om erkännande 4. i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklaga- utredningsorder begärs av åklaga-

ren. ren, eller 5. begärs av Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten i deras egenskap av nationellt kontor för återvinning av tillgångar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1260 av den

24 april 2024 om återvinning av

tillgångar och förverkande.

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Bestämmelser om skyldighet för värdepapperscentraler och kontoförande institut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt första stycket ska lämnas.

4 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 2 b § får besluta att värdepappers- 2 b § får besluta att värdepappers- centralen eller det kontoförande centralen eller det kontoförande institutet samt värdepapperscen-

3 Senaste lydelse SFS 2025:172. 4 Senaste lydelse SFS 2025:172.

institutet samt värdepapperscen- tralens eller institutets styrelsetralens eller institutets styrelse- ledamöter och anställda inte får ledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämutomstående att uppgifter har läm- nats enligt 2 b § eller att det pågår nats enligt 2 b § eller att det pågår en förundersökning, en utredning en förundersökning, en utredning om självständigt förverkande, ett om självständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottärende om rättslig hjälp i brott- mål eller ett ärende om erkännande mål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk och verkställighet av en europeisk utredningsorder. utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har ledaren eller åklagaren besluta att beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra. förbudet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.27¶Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)

Härigenom föreskrivs i fråga om revisionslagen (1999:1079) att 36 § ska ha följande lydelse.

36 §

Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor och, om företaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om företagets angelägenheter.

Revisorn i ett handelsbolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller regionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1 Senaste lydelse SFS 2019:906.

1.28¶Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål att 1 kap. 2 § och 4 kap. 19 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

2 §

Rättslig hjälp enligt denna lag omfattar följande åtgärder:

1. förhör i samband med förundersökning i brottmål,

2. bevisupptagning vid domstol,

4. förhör genom videokonferens,

6. föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 §

7. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig över-

vakning av elektronisk kommunikation,

11. tekniskt bistånd med hemlig avlyssning av elektronisk kommu-

nikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig

dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen (2020:62) om

12. tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning av elektro-

nisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommu-

nikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen

13. överförande av frihetsberövade för förhör m.m., och

14. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person.

Senaste lydelse SFS 2024:839.

Vad som i denna lag sägs om

beslag gäller även för penningbeslag.

Lagen hindrar inte att hjälp lämnas med någon annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd.

I fråga om överlämnande, utlämning och delgivning finns särskilda bestämmelser. Det finns också särskilda bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål åt vissa internationella organ.

4 kap.

19 §

Egendom får tas i beslag och Egendom får tas i beslag och överlämnas till den ansökande sta- överlämnas till den ansökande staten om egendomen skäligen kan ten om det skäligen kan antas att antas

– ha betydelse för utredningen 1. den har betydelse för utredom gärningen, ningen om gärningen,

– ha tagits ifrån någon genom 2. någon har blivit av med den

brott, eller genom brott, eller

– bli förverkad, om egendo- 3. den kan bli förverkad, om

men hade kunnat förverkas enligt egendomen hade kunnat förverkas svensk lag i en rättegång i Sverige enligt svensk lag i en rättegång i och det finns särskilda skäl att Sverige och det finns särskilda skäl överlämna egendomen till den an- att överlämna egendomen till den sökande staten. ansökande staten.

En kopia enligt 27 kap. 17 a § rättegångsbalken får överlämnas till den ansökande staten om kopian skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om gärningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:839.

Författningsförslag

1.29¶Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1225) om straff för

1 2

smuggling att 18 och 19 §§ ska upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2025:645. Senaste lydelse SFS 2024:842.

1.30¶Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364) att 8 kap. 7 § ska ha följande lydelse.

8 kap.

7 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1

Senaste lydelse SFS 2003:364.

1.31¶Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk utredningsorder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk utredningsorder att 4 kap. 7 § och 5 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

4 kap.

7 §

Innehåller en arresteringsorder en ansökan om beslag tillämpas i

denna del bestämmelserna i lagen (2000:562) om internationell rättslig

I samband med att den eftersökte frihetsberövas får husrannsakan

göras för att söka efter föremål som får tas i beslag. Ett förordnande

om husrannsakan meddelas av åklagaren. Om det är fara i dröjsmål

får en polisman, en tulltjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman

göra husrannsakan även utan ett sådant förordnande.

Senaste lydelse SFS 2024:742.

5 kap.

6 §

Om garantier som avses i 2 kap. 7 § har lämnats av en utländsk myndighet, ska rätten i beslutet om överlämnande ange att ett villkor för överlämnandet är att garantierna kommer att uppfyllas.

Beslut i fråga om överlämnande Beslut i fråga om överlämnande av föremål som enligt 4 kap. 7 § av egendom som enligt 4 kap. 7 § har tagits i beslag ska om möjligt har tagits i beslag ska om möjligt meddelas av rätten i samband med meddelas av rätten i samband med beslutet i fråga om överlämnande beslutet i fråga om överlämnande av den eftersökte. av den eftersökte.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:43.

1.32¶Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder att 2 kap. 20 och 20 a §§ ska ha följande lydelse.

2 kap.

20 §

Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut

uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersök-

ning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklaga-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Om skyldighet för fondbolag och förvaringsinstitut att lämna upp-

gifter till överförmyndaren finns bestämmelser i 16 kap. 10 a § föräldra-

Senaste lydelse SFS 2024:844.

20 a §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 20 § får besluta att fondbolaget 20 § får besluta att fondbolaget eller förvaringsinstitutet samt boeller förvaringsinstitutet samt bo- lagets eller institutets styrelselagets eller institutets styrelseleda- ledamöter och anställda inte får möter och anställda inte får röja röja för kunden eller för någon för kunden eller för någon utom- utomstående att uppgifter har lämstående att uppgifter har lämnats nats enligt 20 § eller att det pågår enligt 20 § eller att det pågår en en förundersökning, en utredförundersökning, en utredning ning om självständigt förverkande, om självständigt förverkande, ett ett ärende om rättslig hjälp i brottärende om rättslig hjälp i brottmål mål eller ett ärende om erkännande eller ett ärende om erkännande och och verkställighet av en europeisk verkställighet av en europeisk ut- utredningsorder. redningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har beledaren eller åklagaren besluta att slutat om åtgärden besluta att förförbudet ska upphöra. budet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:844.

1.33¶Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse att 1 kap. 11 och 12 §§ ska ha följande lydelse.

1 kap.

11 §

Ett kreditinstitut är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas

förhållanden till institutet om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning

i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklaga-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Senaste lydelse SFS 2024:845.

12 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 11 § får besluta att kreditinsti- 11 § får besluta att kreditinstitu- tutet samt dess styrelseledamöter tet samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunoch anställda inte får röja för kun- den eller för någon utomstående den eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt att uppgifter har lämnats enligt 11 § eller att det pågår en förunder- 11 § eller att det pågår en förunder- sökning, en utredning om självsökning, en utredning om själv- ständigt förverkande, ett ärende ständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utverkställighet av en europeisk ut- redningsorder. redningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har beledaren eller åklagaren besluta att slutat om åtgärden besluta att förförbudet ska upphöra. budet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:845.

1.34¶Förslag till lag om ändring i lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet av frysningsbeslut i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet av frysningsbeslut i vissa fall att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

2 §

Med frysningsbeslut avses i denna lag

2. ett beslut som har meddelats av en rättslig myndighet i en annan

medlemsstat i Europeiska unionen i samband med ett straffrättsligt

förfarande, i syfte att tillfälligt hindra förstöring, omvandling, flytt-

ning, överföring eller överlåtelse av egendom som i den staten kan

omfattas av förverkande eller utgöra bevismaterial, och som har över-

sänts till Sverige för erkännande och verkställighet.

2 kap.

1 §

Senaste lydelse SFS 2024:846. Senaste lydelse SFS 2024:846.

Europeiska unionen, trots att före- unionen, trots att egendomen inte målet inte är tillgängligt vid beslu- har identifierats vid beslutet.

tet. Detsamma gäller penningbeslag

enligt 27 kap. 1 a § rättegångsbalken.

Åklagaren får, under de förut- Åklagaren får, under de förutsättningar som anges i 27 kap. sättningar som anges i 27 kap. 1 a § 1 § tredje stycket och 17 a § andra och 17 a § andra stycket rättestycket rättegångsbalken, besluta gångsbalken, besluta om kopierom kopiering av handlingar som ing av handlingar som skäligen kan skäligen kan antas ha betydelse för antas ha betydelse för utredning utredning om brott eller om ut- om brott eller om utvidgat förvidgat förverkande enligt 36 kap. verkande enligt 36 kap. 6 § brotts- 6 § brottsbalken och som kan antas balken och som kan antas komma komma att påträffas i en annan att påträffas i en annan medlemsmedlemsstat i Europeiska unionen, stat i Europeiska unionen, trots att trots att handlingarna inte är till- handlingarna inte är tillgängliga gängliga vid beslutet. vid beslutet.

Beslut enligt första och andra styckena får inte verkställas i Sverige

Det som sägs i detta kapitel om föremål ska också gälla i fråga om

skriftlig handling.

3 §

När ett beslut om beslag som avses i 1 § har verkställts i den andra medlemsstaten tillämpas följande bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken:

– 6 § första stycket om rättens prövning, – 7 § om tid för åtals väckande,

– 8 § första och fjärde styckena – 7 § och 8 § tredje stycket om om hävande av beslag, hävande av beslag,

– 11 § om underrättelse, och

– 13 § om protokoll och om rätt för den som drabbats av ett beslag att erhålla bevis om beslaget.

Om ett föremål som tagits i Om egendom som tagits i

beslag enligt 1 § överlämnas till beslag enligt 1 § överlämnas till Sverige, skall det tas i förvar av Sverige, ska den tas i förvar av åklagaren och anses vara taget i åklagaren och anses vara tagen i beslag enligt rättegångsbalken. beslag enligt rättegångsbalken.

3 Senaste lydelse SFS 2005:500.

Även om föremålet inte har Även om egendomen inte har

överlämnats till Sverige när målet överförts till Sverige när målet avavgörs skall rätten med tillämp- görs ska rätten med tillämpning ning av 27 kap. 8 § femte stycket av 27 kap. 8 § fjärde stycket rätterättegångsbalken pröva om besla- gångsbalken pröva om beslaget get fortfarande skall bestå. fortfarande ska bestå.

3 kap.

6 §

Åklagaren ska i verkställbarhetsförklaringen ange att frysningsbeslutet ska verkställas

1. med tillämpning av 27 kap. 1. med tillämpning av 27 kap. 10–13 §§ rättegångsbalken, om 10–13 §§ rättegångsbalken, om frysningsbeslutet avser ett föremål frysningsbeslutet avser egendom eller en skriftlig handling som skä- som skäligen kan antas ha betyligen kan antas ha betydelse för ut- delse för utredning om brott eller redning om brott eller vara förver- vara förverkad på grund av brott, kad på grund av brott,

2. som ett kvarstadsbeslut i brottmål, om frysningsbeslutet avser värdet av förverkad egendom, eller

3. med tillämpning av 27 kap. 17 a och 17 c §§ rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

4 Senaste lydelse SFS 2022:323.

1.35¶Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551) att 4 kap. 10 §, 8 kap. 43 §, 9 kap. 46 § och 10 kap. 18 § ska ha följande lydelse.

4 kap.

10 §

8 kap.

43 §

Bolaget ska för registrering i aktiebolagsregistret anmäla 1. bolagets postadress,

2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelsens ordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör och särskild delgivningsmottagare,

3. av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan ska innehålla uppgifter om postadress för de personer som anges i första stycket 2 och 3. Om postadressen avviker från personernas hemvist, ska även hemvisten anges. Anmälan ska vidare innehålla en uppgift om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda eller lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner, delningar och ombildningar, ska detta anges.

Även den som anmälan gäller har rätt att göra anmälan enligt första stycket. Den som har utsetts till en sådan befattning som avses i första stycket 2 har även rätt att anmäla företrädarens avgång.

1 Senaste lydelse SFS 2005:551. 2 Senaste lydelse SFS 2022:1647.

Om bolaget tas i beslag ska den myndighet eller domstol som beslutat om eller annars hanterar beslaget genast anmäla det till aktiebolagsregistret. Detsamma gäller om besla-

get hävs.

9 kap.

46 §

Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.

Revisorn är dessutom skyldig Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under för- undersökningsledaren under förundersökning i brottmål. undersökning i brottmål och till

åklagaren under en utredning om

självständigt förverkande.

Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.

Revisorn i ett aktiebolag i vilket staten äger samtliga aktier är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till Riksrevisionen.

10 kap.

18 §

Lekmannarevisorn är skyldig att lämna en bolagets revisor, en annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.

3 Senaste lydelse SFS 2019:920. 4 Senaste lydelse SFS 2019:920.

Lekmannarevisorn är dessutom Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upp- skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägen- lysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren heter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål. under förundersökning i brott-

mål och till åklagaren under en utredning om självständigt förver-

kande.

Lekmannarevisorn i ett aktiebolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.36¶Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat att 6 kap. 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse.

6 kap.

8 §

Ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag och ett blandat

finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning

i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklaga-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Senaste lydelse SFS 2024:851.

9 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 8 § får besluta att företaget samt 8 § får besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och andess styrelseledamöter och an- ställda inte får röja för kunden ställda inte får röja för kunden eller någon utomstående att uppeller någon utomstående att upp- gifter har lämnats enligt 8 § eller gifter har lämnats enligt 8 § eller att det pågår en förundersökning, att det pågår en förundersökning, en utredning om självständigt fören utredning om självständigt för- verkande, ett ärende om rättslig verkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har ledaren eller åklagaren besluta att beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra. förbudet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:851.

1.37¶Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden att 1 kap. 12 och 13 §§ ska ha följande lydelse.

1 kap.

12 §

Ett värdepappersbolag, en börs och en central motpart är skyldiga

att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning

i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklaga-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Senaste lydelse SFS 2024:855.

13 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 12 § får besluta att värdepappers- 12 § får besluta att värdepappers- bolaget, börsen eller den centrala bolaget, börsen eller den centrala motparten samt dess styrelseledamotparten samt dess styrelseleda- möter och anställda inte får röja möter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomför kunden eller för någon utom- stående att uppgifter har lämnats stående att uppgifter har lämnats enligt 12 § eller att det pågår en enligt 12 § eller att det pågår en förundersökning, en utredning om förundersökning, en utredning om självständigt förverkande, ett självständigt förverkande, ett är- ärende om rättslig hjälp i brottende om rättslig hjälp i brottmål mål eller ett ärende om erkännande eller ett ärende om erkännande och och verkställighet av en europeisk verkställighet av en europeisk ut- utredningsorder. redningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har beledaren eller åklagaren besluta att slutat om åtgärden besluta att förförbudet ska upphöra. budet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:855.

1.38¶Förslag till lag om ändring i lagen (2008:990) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:990) om företagshypotek att 2 kap. 9 § och rubriken närmast före 2 kap. 9 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

9 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2008:990.

1.39¶Förslag till lag om ändring i lagen (2008:1075) om inteckningsbrevsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:1075) om handel med läkemedel att 10 § ska ha följande lydelse.

10 §

På begäran av Kronofogdemyndigheten ska Bolagsverket besluta att sådana registreringsåtgärder som anges i 5–7 §§ inte får vidtas. Ett sådant beslut gäller till dess att något annat har förordnats.

Vad som anges i första stycket gäller även om begäran görs av en myndighet som hanterar beslagtagen

egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1 Senaste lydelse SFS 2008:1075.

1.40¶Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366) om handel med läkemedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:366) om handel med läkemedel att 1 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om

– detaljhandel med läkemedel till konsument (2 kap.),

– partihandel med läkemedel (3 kap.),

– förmedling av humanläkemedel (3 a kap.),

– retur av läkemedel från öppenvårdsapotek (3 b kap.),

– detaljhandel med läkemedel till hälso- och sjukvården (4 kap.),

– sjukhusens läkemedelsförsörjning (5 kap.),

– maskinell dosdispensering på öppenvårdsapotek (6 kap.),

– handläggning, avgifter och återkallelse av tillstånd (8 kap.), och

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2018:1107.

1.41¶Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster att 3 kap. 14 och 15 §§ ska ha följande lydelse.

3 kap.

14 §

Betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer är skyldiga att lämna ut sådana uppgifter som avses i 12 § första stycket, om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

1

Senaste lydelse SFS 2024:862.

15 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 14 § får besluta att betalnings- 14 § får besluta att betalningsinsti- institutet eller den registrerade tutet eller den registrerade betal- betaltjänstleverantören samt dess tjänstleverantören samt dess sty- styrelseledamöter och anställda relseledamöter och anställda inte inte får röja för kunden eller för får röja för kunden eller för någon någon utomstående att uppgifter utomstående att uppgifter har läm- har lämnats enligt 14 § eller att nats enligt 14 § eller att det pågår det pågår en förundersökning, en en förundersökning, en utredning utredning om självständigt förverom självständigt förverkande, ett kande, ett ärende om rättslig hjälp ärende om rättslig hjälp i brott- i brottmål eller ett ärende om mål eller ett ärende om erkännande erkännande och verkställighet av och verkställighet av en europeisk en europeisk utredningsorder. utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har ledaren eller åklagaren besluta att beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra. förbudet ska upphöra.

2 Senaste lydelse SFS 2024:862.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ska det som anges om styrelseledamöter i första stycket tillämpas på ledamöter i tillsynsorganet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.42¶Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor att 16 § ska ha följande lydelse.

16 §

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar explosiva

varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brand-

farliga varor ska ha tillstånd till det.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga

varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession

har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt

naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för

tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2025:646.

1.43¶Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) att 7 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

7 kap.

5 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1

Senaste lydelse SFS 2010:1877

1.44¶Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) att 19 kap. 46 och 47 §§ ska ha följande lydelse.

19 kap.

46 §

Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel

får sådan kunskap som avses i 45 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter

om enskildas förhållanden till företaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning

i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åkla-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Senaste lydelse SFS 2024:867.

47 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enåklagare som begär uppgifter enligt ligt 46 § får besluta att företaget 46 § får besluta att företaget samt samt dess styrelseledamöter och dess styrelseledamöter och an- anställda inte får röja för kunden ställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 46 § uppgifter har lämnats enligt 46 § eller att det pågår en förundereller att det pågår en förunder- sökning, en utredning om självsökning, en utredning om själv- ständigt förverkande, ett ärende ständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utverkställighet av en europeisk ut- redningsorder. redningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har ledaren eller åklagaren besluta att beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra. förbudet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:867.

1.45¶Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:755) om elektroniska pengar att 3 kap. 14 och 15 §§ ska ha följande lydelse.

3 kap.

14 §

Institut för elektroniska pengar är skyldiga att lämna ut sådana

uppgifter som avses i 12 § första stycket, om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersök-

ning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åkla-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Senaste lydelse SFS 2025:254.

15 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 14 § får besluta att institutet för 14 § får besluta att institutet för elektroniska pengar samt dess styelektroniska pengar samt dess sty- relseledamöter och anställda inte relseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämutomstående att uppgifter har läm- nats enligt 14 § eller att det pågår nats enligt 14 § eller att det pågår en förundersökning, en utreden förundersökning, en utredning ning om självständigt förverkande, om självständigt förverkande, ett ett ärende om rättslig hjälp i brottärende om rättslig hjälp i brottmål mål eller ett ärende om erkännande eller ett ärende om erkännande och och verkställighet av en europeisk verkställighet av en europeisk ut- utredningsorder. redningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har ledaren eller åklagaren besluta att beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra. förbudet ska upphöra.

2 Senaste lydelse SFS 2025:254.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ska det som anges om styrelseledamöter i första stycket tillämpas på ledamöter i tillsynsorganet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.46¶Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder att 3 kap. 8 § och 4 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

3 kap.

8 §

I samband med att den eftersökte frihetsberövas får husrannsakan göras för att söka efter föremål som får tas i beslag. Förordnande om husrannsakan meddelas av åklagaren. Om det är fara i dröjsmål får en polisman, en tulltjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman göra en husrannsakan även utan ett sådant förordnande.

1 Senaste lydelse SFS 2024:748.

4 kap.

5 §

Rätten ska, om möjligt, i sam- Rätten ska, om möjligt, i samband med beslut i fråga om över- band med beslut i fråga om överlämnande, meddela beslut i fråga lämnande, meddela beslut i fråga om överlämnande av föremål som om överlämnande av egendom som har tagits i beslag enligt 3 kap. har tagits i beslag enligt 3 kap. 8 § första stycket. 8 § första stycket.

Beslut i fråga om överlämnande Beslut i fråga om överlämnande av föremål som har tagits i beslag av egendom som har tagits i beslag enligt 3 kap. 8 § andra stycket ska enligt 3 kap. 8 § andra stycket ska alltid fattas i samband med beslut alltid fattas i samband med beslut i fråga om överlämnande. Beslutet i fråga om överlämnande. Beslutet får förenas med villkor som är på- får förenas med villkor som är påkallade med hänsyn till enskilds kallade med hänsyn till enskilds rätt eller som är nödvändiga från rätt eller som är nödvändiga från allmän synpunkt. allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2011:1165.

1.47¶Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1200) om elcertifikat att 3 kap. 9 § och 4 kap. 11 §ska ha följande lydelse.

3 kap.

9 §

När kontoföringsmyndigheten har underrättats om att ett konkursbeslut upphävts, att en konkurs avslutats eller att en sådan åtgärd som avses i första stycket har upphävts eller återgått, ska en sådan registrering som nämns i första stycket tas bort.

4 kap.

11 §

Kontoföringsmyndigheten ska den 1 april varje år annullera eller låsa det antal elcertifikat som tillsynsmyndigheten lämnar uppgift om.

Annullering eller låsning får inte ske av elcertifikat som har

1. pantsatts enligt en preliminär eller slutlig registrering på kontot,

3. överlåtits enligt en preliminär registrering på kontot.

1

Senaste lydelse SFS 2011:1200.

2

Senaste lydelse SFS 2011:1200.

Kontoföringsmyndigheten ska, i förekommande fall, annullera elcertifikat som är låsta när ett beslut om hur många elcertifikat som ska annulleras har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.48¶Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder att 8 kap. 25 och 26 §§ ska ha följande lydelse.

8 kap.

25 §

En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och institutet om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

1 Senaste lydelse SFS 2024:873.

26 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 25 § får besluta att AIF-för- 25 § får besluta att AIF-för- valtaren eller förvaringsinstitutet valtaren eller förvaringsinstitutet samt förvaltarens eller institutets samt förvaltarens eller institutets styrelseledamöter och anställda styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 25 § eller att har lämnats enligt 25 § eller att det pågår en förundersökning, en det pågår en förundersökning, en utredning om självständigt förverutredning om självständigt förver- kande, ett ärende om rättslig hjälp kande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om eri brottmål eller ett ärende om er- kännande och verkställighet av en kännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har ledaren eller åklagaren besluta att beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra. förbudet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:873.

1.49¶Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag att 6 kap. 11 § och 12 §§ ska ha följande lydelse.

6 kap.

11 §

Ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag och ett värdepappersinriktat holdingföretag är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

1

Senaste lydelse SFS 2024:876.

12 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 11 § får besluta att holdingföre- 11 § får besluta att holdingföre- taget samt dess styrelseledamöter taget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunoch anställda inte får röja för kun- den eller för någon utomstående den eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt att uppgifter har lämnats enligt 11 § eller att det pågår en förunder- 11 § eller att det pågår en förunder- sökning, en utredning om självsökning, en utredning om själv- ständigt förverkande, ett ärende ständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utverkställighet av en europeisk ut- redningsorder. redningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har ledaren eller åklagaren besluta att beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra. förbudet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:876.

1.50¶Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter

dels att 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 4 kap. 15 a, b och c §§, av följande lydelse.

4 kap.

lighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med för-

budet.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska den som har beslutat om åtgärden besluta att förbudet

ska upphöra.

15 c § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt

15 b §.

7 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilket innehåll en ansökan om tillstånd enligt denna lag ska ha,

2. de krav på insikt och erfarenhet som ska gälla för deltagande i ledningen av en kreditförmedlare enligt 3 kap. 2 § första stycket 4,

3. sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som avses i 3 kap. 2 § första stycket 6,

4. vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan enligt 3 kap. 4 §,

5. vad en kreditgivare eller kreditförmedlare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 1 §,

6. vilka krav som ska gälla avseende kunskap och kompetens enligt 4 kap. 2 §,

7. en kreditgivares eller kreditförmedlares ersättningssystem enligt 4 kap. 3–6 §§,

8. riktlinjer för utlåning enligt 4 kap. 11 §,

9. riktlinjer för värdering av säkerhet enligt 4 kap. 12 § och vad som ska iakttas när det gäller dokumentation av värderingen,

10. vad en kreditgivare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 12 a §,

1 Senaste lydelse SFS 2017:1343.

11. vad en kreditgivare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 12 b §,

12. erkännande av utländska krav enligt 4 kap. 12 c §,

13. vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan enligt 4 kap. 13 § och vad en kreditgivare eller kreditförmedlare i övrigt ska iaktta när det gäller uppdragsavtal,

14. vad som ska ingå i doku- 14. vad som ska ingå i dokumentation enligt 4 kap. 14 §, och mentation enligt 4 kap. 14 §,

15. hur uppgifter enligt 4 kap.

15 a § andra stycket ska lämnas, och

15. vilka upplysningar ett före- 16. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspek- tag ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksam- tionen för dess tillsynsverksamhet enligt 5 kap. 3 och 5 §§. het enligt 5 kap. 3 och 5 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.51¶Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder att 2 kap. 13–15 §§, 3 kap. 32 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

13 §

En utredningsorder får utfärdas för

2. kopiering av en handling enligt 27 kap. 17 a § rättegångsbalken

som kan antas komma att påträffas i en annan medlemsstat, trots att

handlingen inte är tillgänglig vid utfärdandet.

14 §

När en utredningsorder för beslag har verkställts i den andra

medlemsstaten, ska följande bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken

– 6 § första stycket om rättens prövning,

– 11 § om underrättelseskyldighet, och

– 13 § om protokoll och om rätt för den som drabbats av ett beslag

Den som berörs av beslaget ska, i förekommande fall, underrättas

om möjligheten att begära rättens prövning av beslaget.

Senaste lydelse SFS 2022:326. Senaste lydelse SFS 2022:326.

Om föremålet inte har över- Om egendomen inte har över-

lämnats till Sverige när brottmå- lämnats till Sverige när brottmålet avgörs, ska rätten med tillämp- let avgörs, ska rätten med tillämpning av 27 kap. 8 § femte stycket ning av 27 kap. 8 § fjärde stycket rättegångsbalken pröva om besla- rättegångsbalken pröva om beslaget fortfarande ska bestå. get fortfarande ska bestå.

15 §

Ett föremål som överlämnas till Egendom som överlämnas till

Sverige enligt en utredningsorder Sverige enligt en utredningsorder för beslag ska tas i förvar av åkla- för beslag ska tas i förvar av åklagaren och anses vara taget i beslag garen och anses vara tagen i beslag enligt rättegångsbalken. enligt rättegångsbalken.

3 kap.

32 §

När en utredningsorder för beslag har verkställts, får den som har drabbats av beslaget begära prövning av verkställbarhetsförklaringen i domstol. Detsamma gäller när en utredningsorder har verkställts och handlingar som påträffats vid en husrannsakan eller en genomsökning på distans har kopierats.

Bestämmelserna i 27 kap. 7 § rättegångsbalken om tid för väck-

ande av åtal ska inte tillämpas.

Behörig domstol enligt första stycket är den tingsrätt inom vars domkrets beslaget, husrannsakan eller genomsökningen på distans har verkställts.

Om domstolen vid sin prövning enligt första stycket finner att verkställbarhetsförklaringen ska upphävas, ska de verkställighetsåtgärder som vidtagits återgå, så långt det är möjligt och en kopia som framställts med tillämpning av 27 kap. 17 a § rättegångsbalken förstöras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

3 Senaste lydelse SFS 2017:1000. 4 Senaste lydelse SFS 2022:326.

1.52¶Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar

dels att 8 kap. 50 § ska ha följande lydelse,

dels att det införs en ny paragraf, 7 kap. 45 a §, av följande lydelse.

7 kap.

8 kap.

50 §

Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en

lekmannarevisor, en särskild granskare och, om föreningen är försatt

i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets

Senaste lydelse SFS 2019:988.

Revisorn i en förening som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.53¶Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1653) om företagsnamn

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:1653) om företagsnamn att 5 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

5 kap.

10 §

På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får dom-

stolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom som det olov-

ligen förekommer näringskännetecken på ska återkallas från mark-

naden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas

med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts

eller varit avsett att användas vid intrånget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2018:1653.

1.54¶Förslag till lag om ändring i kustbevakningslagen (2019:32)

Härigenom föreskrivs i fråga om kustbevakningslagen (2019:32)

dels att 3 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 10 och 11 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

3 kap.

10 §

Vid brott som anges i 3 kap. 2 § 8 får en kustbevakningstjänsteman även i andra fall än som anges i 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egendom i beslag, om den skäligen kan antas bli förverkad på grund av brottet eller ha betydelse för en utredning om ett sådant brott.

Om det i lag finns avvikande bestämmelser om beslag gäller dessa.

11 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1

Senaste lydelse SFS 2024:755.

2

Senaste lydelse SFS 2019:32.

1.55¶Förslag till lag om ändring i lagen (2019:724) om tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2019:724) om tjänstepensionsföretag att 16 kap. 37 och 38 §§ ska ha följande lydelse.

16 kap.

37 §

Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel

får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter

om enskildas förhållanden till företaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersök-

ning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åkla-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Senaste lydelse SFS 2024:889.

38 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 37 § får besluta att företaget samt 37 § får besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och andess styrelseledamöter och an- ställda inte får röja för kunden ställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 37 § uppgifter har lämnats enligt 37 § eller att det pågår en förundereller att det pågår en förunder- sökning, en utredning om självsökning, en utredning om själv- ständigt förverkande, ett ärende ständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utverkställighet av en europeisk ut- redningsorder. redningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har beledaren eller åklagaren besluta att slutat om åtgärden besluta att förförbudet ska upphöra. budet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:889.

1.56 Förslag till lag om ändring i lagen (2020:968) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2020:968) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande

dels att 2 kap. 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 1, 2, 4, 6 och 7 §§, rubriken före 2 kap. 2 § samt 4 kap. 3 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

2 kap.

1 §

2 §

Senaste lydelse SFS 2020:968. Senaste lydelse SFS 2024:891.

Det som sägs om föremål i första I fråga om beslag av sådan stycket gäller också om skriftlig egendom som avses i 27 kap. 2 handling. I fråga om beslag av och 3 §§ rättegångsbalken gäller sådan egendom som avses i 27 kap. även de förutsättningar som anges 2 och 3 §§ rättegångsbalken gäller i de paragraferna. även de förutsättningar som anges i de paragraferna.

4 §

Beslag enligt 2 eller 3 § får be- Beslag enligt 2 § får beslutas slutas endast om skälen för åtgär- endast om skälen för åtgärden uppden uppväger det intrång eller de väger det intrång eller de men i men i övrigt som åtgärden inne- övrigt som åtgärden innebär för bär för den misstänkte eller för den misstänkte eller för något något annat motstående intresse. annat motstående intresse.

Beslag enligt 2 eller 3 § får inte Beslag enligt 2 § får inte verkverkställas i Sverige. ställas i Sverige.

6 §

När ett beslag enligt 2 eller 3 § När ett beslag enligt 2 § har har verkställts i den verkställande verkställts i den verkställande stastaten tillämpas följande bestäm- ten tillämpas följande bestämmelmelser i 27 kap. rättegångsbalken: ser i 27 kap. rättegångsbalken:

– 4 a § om utlämnande av före- – 4 a § om utlämnande av egenmål till målsägande eller någon dom till målsägande eller någon annan som trätt i dennes ställe, annan som trätt i dennes ställe,

– 6 § om rättens prövning,

– 7 § om tid för åtals väckande,

– 8 § första, andra och fjärde – 7 § och 8 § första och tredje styckena om hävande av beslag, styckena om hävande av beslag,

– 11 § om underrättelseskyldighet, och

– 13 § om protokoll och om rätt för den som drabbats av ett beslag att få ett bevis om beslaget.

När brottmålet avgörs, ska När brottmålet avgörs, ska rätten med tillämpning av 27 kap. rätten med tillämpning av 27 kap. 8 § femte stycket rättegångsbalken 8 § fjärde stycket rättegångsbal-

3 Senaste lydelse SFS 2020:968. 4 Senaste lydelse SFS 2022:329.

pröva om beslaget eller penning- ken pröva om beslaget fortfarande beslaget fortfarande ska bestå. ska bestå.

7 §

När brottmålet avgörs får När brottmålet avgörs får rätten, på yrkande av åklagaren, i rätten, på yrkande av åklagaren, i domen förordna att ett beslut domen förordna att ett beslut om beslag enligt 2 eller 3 § eller om beslag enligt 2 § eller ett ett beslut om kvarstad till säker- beslut om kvarstad till säkerhet het för beslut om förverkande för beslut om förverkande ska ska gälla under en viss tid efter gälla under en viss tid efter det det att domen har fått laga kraft, att domen har fått laga kraft, dock dock längst till dess att beslutet längst till dess att beslutet om om förverkande har verkställts i förverkande har verkställts i den den verkställande staten. verkställande staten.

4 kap.

3 §

Ett beslut om erkännande och Ett beslut om erkännande och verkställighet enligt artikel 7.1 i verkställighet enligt artikel 7.1 i EU-förordningen ska innehålla EU-förordningen ska innehålla uppgift om det belopp eller den uppgift om det belopp eller den egendom som verkställigheten ska egendom som verkställigheten ska avse och om huruvida beslutet avse och om huruvida beslutet om frysning ska verkställas som om frysning ska verkställas som ett beslut om beslag, penning- ett beslut om beslag eller kvarbeslag eller kvarstad i brottmål. stad i brottmål.

Av beslutet om erkännande och verkställighet ska det i förekommande fall även framgå om uppskov med verkställigheten har beslutats enligt artikel 10.1 i EU-förordningen.

8 §

Åklagaren får anlita biträde av Åklagaren får anlita biträde av Polismyndigheten, Säkerhetspoli- Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket eller Kustbevak- sen, Tullverket eller Kustbevakningen när ett beslut om frysning ningen när ett beslut om frysning ska verkställas som ett beslut om ska verkställas som ett beslut om

5 Senaste lydelse SFS 2020:968. 6 Senaste lydelse SFS 2020:968. 7 Senaste lydelse SFS 2020:968.

beslag eller penningbeslag och när beslag och när egendom ska tas i egendom ska tas i förvar enligt 6 §. förvar enligt 6 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.57 Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering att 1 kap. 7 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

1 kap.

7 §

En leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster är skyldig att lämna

ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning

i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklaga-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Senaste lydelse SFS 2024:893.

8 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 7 § får besluta att leverantören av 7 § får besluta att leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster samt gräsrotsfinansieringstjänster samt dess styrelseledamöter och andess styrelseledamöter och an- ställda inte får röja för kunden eller ställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppför någon utomstående att upp- gifter har lämnats enligt 7 § eller gifter har lämnats enligt 7 § eller att det pågår en förundersökatt det pågår en förundersök- ning, en utredning om självstänning, en utredning om självstän- digt förverkande, ett ärende om digt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkärende om erkännande och verk- ställighet av en europeisk utredställighet av en europeisk utred- ningsorder. ningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har ledaren eller åklagaren besluta att beslutat om åtgärden besluta att förbudet ska upphöra. förbudet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:893.

1.58 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) att 1 kap. 6 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

1 kap.

6 §

Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvarings-

institut som avses i 5 § är skyldiga att lämna ut uppgifter om en-

skildas förhållanden till företaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning

i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åkla-

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Senaste lydelse SFS 2024:898.

7 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enligt åklagare som begär uppgifter enligt 6 § får besluta att PEPP-sparinsti- 6 § får besluta att PEPP-sparinsti- tutet, PEPP-distributören eller tutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet samt dess styförvaringsinstitutet samt dess sty- relseledamöter och anställda inte relseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämutomstående att uppgifter har läm- nats enligt 6 § eller att det pågår nats enligt 6 § eller att det pågår en förundersökning, en utreden förundersökning, en utred- ning om självständigt förverkande, ning om självständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottett ärende om rättslig hjälp i brott- mål eller ett ärende om erkänmål eller ett ärende om erkän- nande och verkställighet av en nande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har beledaren eller åklagaren besluta att slutat om åtgärden besluta att förförbudet ska upphöra. budet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2024:898.

1.59¶Förslag till lag om ändring i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar att 1 kap. 4 och 5 §§ ska ha följande lydelse.

1 kap.

4 §

Ett clearingbolag ska utan dröjsmål lämna uppgifter i elektronisk

form om enskildas förhållanden till bolaget om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning

i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklaga-

5 §

Senaste lydelse SFS 2024:900. Senaste lydelse SFS 2024:900.

eller den som är eller har varit knuten till bolaget inte får röja för knuten till bolaget inte får röja för kunden eller för någon utomståkunden eller för någon utomstå- ende att uppgifter har lämnats enende att uppgifter har lämnats en- ligt 4 § eller att det pågår en förligt 4 § eller att det pågår en för- undersökning, en utredning om undersökning, en utredning om självständigt förverkande, ett ärsjälvständigt förverkande, ett är- ende om rättslig hjälp i brottmål ende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Ett sådant förutredningsorder. Ett sådant för- bud får meddelas om det krävs bud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppska äventyras eller för att upp- fylla en internationell överensfylla en internationell överens- kommelse som är bindande för kommelse som är bindande för Sverige. Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har beledaren eller åklagaren besluta att slutat om åtgärden besluta att förförbudet ska upphöra. budet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.60¶Förslag till lag om ändring i tullbefogenhetslagen (2024:710)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullbefogenhetslagen (2024:710)

dels att 8 kap. 12 och 13 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 8 kap. 10 och 11 §§, rubriken närmast före 8 kap. 10 § och 9 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

8 kap.

10 §

Senaste lydelse SFS 2024:901.

11 §

Beslagtagen egendom ska för- Beslagtagen egendom ska han-

varas av Tullverket, om inte annat teras av Tullverket, om inte annat är föreskrivet eller åklagaren be- är föreskrivet eller åklagaren bestämmer något annat. stämmer något annat.

Egendom som har tagits i be- Egendom som har tagits i beslag med stöd av 26 § ska förvaras slag med stöd av 26 § ska hanteras av Polismyndigheten när den har av Polismyndigheten när den har övertagit ärendet. Detsamma gäller övertagit ärendet. Detsamma gäller när en förundersökning har över- när en förundersökning har överlämnats till Polismyndigheten eller lämnats till Polismyndigheten eller allmän åklagare med stöd av 1 § allmän åklagare med stöd av 1 § andra stycket. andra stycket.

9 kap.

2 §

En tullåklagare ska fatta beslut enligt 3 kap. 3 § lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot, om tullåklagaren har talerätt enligt 1 §.

En tullåklagare får fatta beslut enligt 3 kap. 4 § lagen om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot, om

1. värdet av det som ska för- 1. värdet av det som kan komma

verkas uppgår till mindre än hälf- att förverkas inte överstiger hälften av det prisbasbelopp enligt 2 kap. ten av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, som gällde då beslaget verkställdes, och och

2. det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda.

I fråga om förfarandet tillämpas lagen om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot. Om missnöje anmäls mot en tullåklagares beslut och Tullverket anser att talan om förverkande bör föras, ska ärendet snarast överlämnas till allmän åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2 Senaste lydelse SFS 2025:648. 3 Senaste lydelse SFS 2025:648.

1.61¶Förslag till lag om ändring i lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande och åläggande av företagsbot

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande och åläggande av företagsbot

dels att 2 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 3–5 §§ samt 6 kap. 3 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det införs en ny paragraf, 6 kap. 2 a §, av följande lydelse.

2 kap.

5 §

Bestämmelserna i 23 kap. 4, 6–7 och 9–15 §§, 16 § andra stycket

och 21–21 d och 23 §§ rättegångsbalken ska tillämpas i en utredning

om självständigt förverkande. Vid tillämpningen ska det som där sägs

– skälig misstanke om brott avse skälig anledning att anta att egen-

– den misstänkte avse den som en utredning om självständigt för-

– förundersökning avse utredning om självständigt förverkande,

– undersökningsledaren avse den som leder utredningen,

11 §

Senaste lydelse SFS 2024:782. Senaste lydelse SFS 2024:782.

fas föremål som kan tas i beslag tvångsmedlet kommer att anträffas eller förvar eller att det annars är föremål som kan tas i beslag eller av betydelse för utredningen. förvar eller att det annars är av

betydelse för utredningen.

Genomsökning på distans får användas i en utredning om självständigt förverkande, om det finns synnerlig anledning att anta att det vid användningen av tvångsmedlet kommer att anträffas handlingar av betydelse för utredningen.

I fråga om husrannsakan, I fråga om husrannsakan, kroppsvisitation och genomsök- kroppsvisitation, undersökning på ning på distans ska i övrigt be- annat ställe och genomsökning på stämmelserna om dessa åtgärder distans ska i övrigt bestämmeli 28 kap. rättegångsbalken tilläm- serna om dessa åtgärder i 28 kap. pas, med undantag för 28 kap. 5 §, rättegångsbalken tillämpas, med 10 d § första stycket andra men- undantag för 28 kap. 5 §, 10 d § ingen och 13 § första stycket andra första stycket andra meningen och meningen. Vid tillämpningen ska 13 § första stycket andra mendet som där sägs om ingen. Vid tillämpningen ska det

som där sägs om

– anledning att anta att brott har begåtts avse anledning att anta att egendom kan komma att förverkas,

– den misstänkte avse den som en utredning om självständigt förverkande rör,

– utredning om brott och förundersökning avse utredning om självständigt förverkande,

– undersökningsledaren avse den som enligt 3 § första stycket 2 leder utredningen, och

– åtal avse talan om självständigt förverkande.

12 §

I en utredning om självstän- I en utredning om självständigt förverkande får beslag, pen- digt förverkande får beslag och ningbeslag och kvarstad inte bestå kvarstad inte bestå längre tid än längre tid än ett år, om det inte ett år, om det inte finns särskilda finns särskilda skäl. skäl.

3 Senaste lydelse SFS 2024:782.

3 kap.

2 §

Åklagaren får pröva en fråga om förverkande av egendom om värdet av det som kan komma att förverkas inte överstiger fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

Ett beslut om förverkande av Ett beslut om förverkande av viss egendom får endast avse egen- viss egendom får endast avse egendom som är tagen i beslag eller dom som är tagen i beslag. penningbeslag.

3 §

Åklagaren ska pröva en fråga Åklagaren ska pröva en fråga om förverkande av egendom som om förverkande av egendom som uppenbart saknar legalt använd- uppenbart saknar legalt användningsområde. Om beslutet riktas ningsområde, samt sådana föremål mot någon som är misstänkt för brott som har ett nära samband med egenmed koppling till frågan om för- domen och är av ringa värde.

verkande ska det meddelas senast i samband med att åklagaren beslutar om huruvida åtal ska väckas eller att förundersökningen ska läggas

ned.

Om beslutet riktas mot någon som är misstänkt för brott med koppling till frågan om förverkande ska det meddelas senast i samband med att åklagaren beslutar om huruvida åtal ska väckas eller att förunder-

sökningen ska läggas ner.

Om åklagaren finner att det finns särskilda skäl för det får han eller hon i stället begära att rätten prövar frågan.

4 §

Om egendomen är tagen i be- Om den egendom som kan

slag och värdet av det som kan komma att förverkas är tagen i bekomma att förverkas inte överstiger slag och värdet av den inte över-

4 Senaste lydelse SFS 2024:782. 5 Senaste lydelse SFS 2024:782. 6 Senaste lydelse SFS 2024:782.

en tiondel av prisbasbeloppet enligt stiger en tiondel av prisbasbeloppet 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäk- enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförringsbalken, får en fråga om för- säkringsbalken, får en fråga om förverkande av egendomen prövas av verkande av egendomen prövas av

1. en polisman, eller

2. någon annan anställd vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som respektive myndighet har utsett.

5 §

Ett beslut om förverkande en- Ett beslut om förverkande enligt detta kapitel ska meddelas ligt detta kapitel ska meddelas skriftligen. Beslutet ska, med skriftligen. Beslutet ska delges den undantag för beslut enligt 3 §, del- det riktas mot. Beslut om egenges den det riktas mot. dom som uppenbart saknar legalt

användningsområde samt sådana föremål som har ett nära samband med den egendomen och är av ringa

värde behöver dock inte delges.

Den som beslutet riktas mot får anmäla missnöje hos den myndighet som har meddelat beslutet inom tre veckor från dagen för delgivning av beslutet eller, om beslutet inte ska delges, från dagen för beslutet. Om missnöje anmäls, ska beslutet om förverkande inte längre gälla.

Om den som beslutet riktas mot anmäler missnöje ska åklagaren senast inom en månad från anmälan väcka talan om förverkande enligt 4 kap. Väcks inte talan är frågan slutligt avgjord.

Om en polisman eller någon annan anställd vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som respektive myndighet har utsett har fattat beslut om förverkande och myndigheten efter anmälan om missnöje anser att talan om förverkande bör väckas, ska ärendet skyndsamt överlämnas till åklagaren.

6 kap.

2 a § En underrättelse till den som en utredning om självständigt förverkande rör ska delges honom eller henne om värdet av det som kan

7 Senaste lydelse SFS 2024:782.

komma att förverkas överstiger fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och

7 §§ socialförsäkringsbalken.

När delgivning ska ske i ett sådant fall får det inte ske enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Om handlingen ska delges i ett ärende där egendom har tagits i beslag, får delgivning dock ske genom kungörelsedelgivning och tillgänglighetsdelgivning i enlighet med 48 och 52–54 §§ delgivnings-

lagen.

3 §

Om ett beslut enligt 3 kap. eller Om ett beslut enligt 3 kap. eller en stämning enligt 4 kap. avser för- en stämning enligt 4 kap. avser förverkande av egendom som är tagen verkande av egendom som är tagen i beslag eller penningbeslag, får del- i beslag, får delgivning ske genom givning ske genom kungörelse- kungörelsedelgivning och tillgängdelgivning i enlighet med 48 § lighetsdelgivning i enlighet med delgivningslagen (2010:1932). Om 48 och 52–54 §§ delgivningslagen beslutet eller stämningen riktas (2010:1932). Om beslutet eller mot någon okänd ska delgivning stämningen riktas mot någon ske genom kungörelsedelgivning. okänd ska delgivning ske genom

kungörelsedelgivning.

Om värdet av den säkrade egendomen inte överstiger en tiondel av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, får delgivning i stället ske genom att beslutet eller stämningen anslås hos den myndighet som har meddelat beslutet eller utfärdat stämningen. Värdet av egendomen ska bestämmas med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då beslutet eller stämningen anslås.

5 §

I en utredning om självstän- I en utredning om självständigt förverkande får tvångsmedel digt förverkande får tvångsmedel enligt 2 kap. 5 § användas mot enligt 2 kap. 5 § användas mot

8 Senaste lydelse SFS 2024:782. 9 Senaste lydelse SFS 2024:782.

någon som inte har fyllt 15 år. någon som inte har fyllt 15 år. Om det finns särskilda skäl får Om det finns särskilda skäl får även beslag, penningbeslag, åtgärder även beslag, åtgärder för biometför biometrisk autentisering, hus- risk autentisering, husrannsakan, rannsakan, kroppsvisitation och undersökning på annat ställe, genomsökning på distans enligt kroppsvisitation och genomsök- 2 kap. 8, 10 och 11 §§ användas ning på distans enligt 2 kap. 8, 10 mot den unge. och 11 §§ användas mot den unge.

I en utredning om förverkande I en utredning om förverkande som har koppling till ett brott får som har koppling till ett brott får tvångsmedel enligt 23 kap. 6 a, 7 tvångsmedel enligt 23 kap. 6 a, 7 och 9 §§ rättegångsbalken använ- och 9 §§ rättegångsbalken användas mot någon som inte är miss- das mot någon som inte är misstänkt för brottet och som inte tänkt för brottet och som inte har fyllt 15 år. Om det finns sär- har fyllt 15 år. Om det finns särskilda skäl får även beslag, pen- skilda skäl får även beslag, åtgärningbeslag, åtgärder för biomet- der för biometrisk autentisering, risk autentisering, husrannsakan, husrannsakan, undersökning på kroppsvisitation och genomsök- annat ställe, kroppsvisitation och ning på distans enligt 23 kap. 9 a §, genomsökning på distans enligt 27 och 28 kap. rättegångsbalken 23 kap. 9 a §, 27 och 28 kap. rätteanvändas mot den unge. gångsbalken användas mot den

unge.

Vid kroppsvisitation får den som inte har fyllt 15 år hållas kvar för ändamålet i högst tre timmar. En polisman får ta med den som ska kroppsvisiteras till den plats där åtgärden ska genomföras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.62¶Förslag till lag om ändring i patentlagen (2024:945)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (2024:945) att 8 kap. 11 § och 9 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

8 kap.

11 §

9 kap.

6 §

Om patenthavaren hos Patent- och registreringsverket skriftligen

avstår från patentet, ska verket förklara att patentet har upphört i sin

helhet. Beslutet får verkan från beslutsdagen.

Senaste lydelse SFS 2024:945. Senaste lydelse SFS 2024:945.

Denna paragraf gäller inte i fråga om europeiska patent med enhetlig verkan. Den tillämpas dock i fråga om tilläggsskydd som har meddelats av Patent- och registreringsverket, även om grundpatentet är ett europeiskt patent med enhetlig verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.63 Förslag till lag om ändring i lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar att 1 kap. 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse.

1 kap.

5 §

Ett företag som omfattas av EU-förordningen ska utan dröjsmål lämna uppgifter i elektronisk form om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren, under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren, i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklagaren.

Detsamma gäller om sådana uppgifter som avses i första stycket begärs av Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten i deras egenskap av nationellt kontor för återvinning av tillgångar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1260 av den 24 april

2024 om återvinning av tillgångar

och förverkande.

6 §

Den undersökningsledare eller Den som begär uppgifter enåklagare som begär uppgifter enligt ligt 5 § får besluta att företaget 5 § får besluta att företaget samt samt dess styrelseledamöter och dess styrelseledamöter och an- anställda inte får röja för kunden ställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 5 § uppgifter har lämnats enligt 5 § eller att det pågår en förunder-

1 Senaste lydelse SFS 2024:1159.

eller att det pågår en förunder- sökning, en utredning om självsökning, en utredning om själv- ständigt förverkande, ett ärende ständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utverkställighet av en europeisk ut- redningsorder. Ett sådant förbud redningsorder. Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller själven utredning om brott eller själv- ständigt förverkande inte ska ävenständigt förverkande inte ska även- tyras eller för att uppfylla en intertyras eller för att uppfylla en inter- nationell överenskommelse som är nationell överenskommelse som bindande för Sverige. är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersöknings- med förbudet, ska den som har beledaren eller åklagaren besluta att slutat om åtgärden besluta att förförbudet ska upphöra. budet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1.64¶Förslag till förordning om säkrad och förverkad egendom

Härigenom föreskrivs följande.

1 § När en myndighet ska hantera beslagtagen egendom enligt lagen (2027:000) om säkrad och förverkad egendom ska den göra en särskild bedömning av hur egendomen bör förvaltas. En sådan bedömning behöver dock endast göras om det är motiverat på grund av att egendomen är särskilt värdefull eller svår att förvalta.

Den särskilda bedömningen ska syfta till att klargöra hur förvaltningskostnaderna för egendomen kan minimeras och hur värdet av egendomen kan bevaras.

Bedömningen ska göras utan oskäligt dröjsmål och redovisas skriftligt.

2 § En syssloman har rätt till förskott på sin ersättning med ett skäligt belopp, om det finns skäl till det med hänsyn till det arbete som har lagts ner i ärendet och till den tid som återstår innan ersättningen kan fastställas. Om ett utbetalat förskott överstiger vad sysslomannen slutligen tillerkänns i ersättning ska sysslomannen snarast återbetala det överskjutande beloppet till staten.

3 § Polismyndigheten, Tullverket, Ekobrottsmyndigheten Kustbevakningen och Skatteverket får för sina respektive verksamhetsområden meddela föreskrifter om myndighetens hantering av egendom som avses i lagen (2027:000) om säkrad och förverkad egendom och om sättet för kungörande enligt samma lag.

Polismyndighetens föreskrifter om hanteringen av förverkad egendom ska meddelas i samråd med Säkerhetspolisen.

4 § Polismyndigheten får, efter att ha gett Tullverket och Säkerhetspolisen tillfälle att yttra sig, meddela närmare föreskrifter om hanteringen av skjutvapen och ammunition som omfattas av beslut om användning i egen verksamhet enligt 3 kap. 10 § och 4 kap. 2 § lagen om säkrad och förverkad egendom.

5 § Om en målsägande enligt 36 kap. 22 § brottsbalken har rätt till betalning ur det som staten fått in till följd av ett förverkandebeslut, ska Polismyndigheten kontakta målsäganden och översända pengarna.

Innan pengar översänds till någon som inte har fyllt 18 år, ska Polismyndigheten underrätta överförmyndaren. Vid återkommande utbetalningar behöver underrättelse lämnas endast när den första utbetalningen görs.

6 § Om ett förbudsmeddelande har skickats med stöd av 3 kap. 3 § lagen om säkrad och förverkad egendom ska gäldenären eller den som annars är förpliktad omedelbart underrättas om säkringen upphör.

7 § Om en registerhavare har underrättats om en åtgärd enligt 3 kap. 4 § lagen om säkrad och förverkad egendom ska registerhavaren omedelbart underrättas om åtgärden upphör. Registerhavaren ska ta bort anteckningen om rådighetsinskränkningen ur registret.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

2. Genom förordningen upphävs förordningen (2004:1319) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

1.65¶Förslag till förordning om ändring i utsökningsförordningen (1981:981)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 25 § utsökningsförordningen ska ha följande lydelse.

6 kap.

25 §

Om Polismyndigheten i sin verksamhet påträffar egendom och

det finns anledning att anta att egendomen kan utmätas, ska myndig-

heten underrätta Kronofogdemyndigheten. En underrättelse behöver

inte lämnas om särskilda skäl talar mot det.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2022:800.

1.66¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom m.m. att 4 § i ska ha följande lydelse.

4 §

1. fast egendom som är invärderad på jordfonden,

2. fjällägenheter på kronomark ovanför odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län,

3. renbetesfjällen i Jämtlands län,

4. kronotorp nedanför odlingsgränsen i de sex nordligaste länen, och

5. försäljning som är förenad med rätt till hyra och återköp (s.k. fastighetsleasing) och liknande förfaranden.

Förordningen gäller inte heller fast egendom som har förverkats. För sådan egendom gäller det som sägs i lagen (2027:000) om säkrad och

förverkad egendom.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

1 Senaste lydelse SFS 1996:1190.

1.67¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete

dels att 1 kap. 2 § och 10 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas ett nytt kapitel, 10 a kap., och

dels att det ska införas två nya rubriker närmast före 10 a kap. 2 § och 10 a kap. 14 § av följande lydelse.

1 kap.

2 §

– Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av Schengen-

– avtalet med Danmark: avtalet av den 6 oktober 1999 mellan

Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks reger-

ing om polisiärt samarbete i Öresundsregionen,

– Prümrådsbeslutet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008

om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämp-

ning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

– Atlasrådsbeslutet: rådets beslut 2008/617/RIF av den 23 juni 2008

om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens

medlemsstaters särskilda insatsgrupper,

– avtalet med Norge: avtalet av den 4 september 2018 mellan Sveriges

regering och Norges regering om ömsesidigt bistånd mellan polisens

särskilda insatsgrupper i krissituationer,

– avtalet med Finland: avtalet av den 19 oktober 2021 mellan

Konungariket Sveriges regering och Republiken Finlands regering om

– CBE-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskri-

dande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, i den

– VIS-rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008

om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar

Senaste lydelse SFS 2025:854.

för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott,

– avtalet med USA: avtalet av den 16 december 2011 mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering om ett förstärkt samarbete för att förebygga och bekämpa brottslighet,

– Eurodacförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa, i den ursprungliga lydelsen,

– informationsutbytesdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/977 av den 10 maj 2023 om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF, i den ursprungliga lydelsen, och

– in- och utreseförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011.

– förverkandedirektivet:

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1260 av den

24 april 2024 om återvinning av

tillgångar och förverkande.

10 kap.

1 §

Detta kapitel är tillämpligt på Detta kapitel är tillämpligt på informationsutbyte enligt informationsutbyte enligt infor-

mationsutbytesdirektivet.

– informationsutbytesdirekti

vet, och – rådets beslut 2007/845/ RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott, här be-

nämnt rådsbeslutet.

2 §

Med utländsk brottsbekäm- Med utländsk brottsbekämpande myndighet avses en utländsk pande myndighet avses en utländsk myndighet som är myndighet som är behörig brotts-

bekämpande myndighet enligt infor-

mationsutbytesdirektivet.

1. behörig brottsbekämpande myndighet enligt informationsutbytesdirektivet, eller 2. nationellt kontor för återvin-

ning av tillgångar enligt rådsbeslutet.

Andra termer och uttryck i detta kapitel har samma betydelse som i informationsutbytesdirektivet.

10 a kap. Om samverkan och uppgiftsutbyte enligt förverkandedirektivet

1 § Detta kapitel gäller för sådant samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av till-

2 Senaste lydelse SFS 2024:991. 3 Senaste lydelse SFS 2024:991.

gångar och kontor för förvaltning av tillgångar som ska ske för att spåra, identifiera, säkra, förverka och förvalta tillgångar enligt för-

verkandedirektivet.

Kontor för återvinning av tillgångar

2 § Kontoret för återvinning av tillgångar ska bedriva tillgångsinriktad brottsbekämpning och inom ramen för det arbetet a) spåra och identifiera hjälpmedel, brottsvinster eller annan egendom när det är nödvändigt för att stödja behöriga myndigheter i andra stater eller den Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) i deras

utredningar för att spåra tillgångar.

b) spåra och identifiera hjälpmedel, brottsvinster eller annan egendom som är eller kan bli föremål för ett beslut att säkra egendom som kan komma att förverkas efter ett beslut av en behörig

myndighet i en annan stat.

c) samarbeta och utbyta information med kontor för återvinning av tillgångar i andra stater och med Eppo för att spåra och identifiera hjälpmedel, brottsvinster eller annan egendom som är eller kan bli föremål för ett beslut att säkra egendom som kan komma att förverkas efter ett beslut av en behö-

rig myndighet i en annan stat.

d) ha befogenhet att spåra och identifiera egendom tillhörande personer och enheter som är föremål

för unionens restriktiva åtgärder.

3 § Kontoret för återvinning av tillgångar ska på begäran av ett utländskt motsvarande kontor trots sekretess lämna sådana uppgifter som är tillgängliga och som ska användas av mottagaren för att spåra och identifiera tillgångar som är eller kan bli föremål för ett beslut att säkra egendom som kan komma att förverkas efter ett beslut av en behö-

rig myndighet i en annan stat.

Första stycket gäller inte om det finns skäl att vägra ett utlämnande

enligt 9 §.

4 § När information begärs av en annan medlemsstat ska kontoret för återvinning av tillgångar i den andra staten så utförligt som möjligt ange a) vilken egendom som begä-

ran avser,

b) skälen till begäran och vilken relevans den information som begärs har för möjligheten att spåra och

identifiera den sökta egendomen,

c) förfarandets art,

d) den typ av brott som begä-

ran rör,

e) vilken koppling som finns mellan förfarandet för att åter-

vinna en tillgång och den motta-

gande medlemsstaten,

f) uppgifter om vilken egendom

som eftersöks,

g) andra uppgifter som är nödvändiga för att identifiera de fysiska eller juridiska personer som misstänks vara inblandade, och h) i tillämpliga fall, skälet till att

en begäran är brådskande.

5 § Kontoret för återvinning av tillgångar får vägra att lämna information till ett utländskt kontor för återvinning av tillgångar som har begärt information, endast om det finns skäl att anta att den information som lämnas ut skulle a) skada grundläggande natio-

nella säkerhetsintressen,

b) äventyra en pågående förundersökning eller underrättelseverksamhet, eller utgöra ett överhängande hot mot en persons liv eller hälsa, eller c) vara uppenbart oproportionell eller irrelevant för de ända-

mål som den har begärts.

Om kontoret för återvinning av tillgångar vägrar att lämna ut information enligt första stycket ska skälen för det anges. Kontoret för återvinning av tillgångar ska dessutom samråda med det utländska kontor som har begärt informatio-

nen.

En vägran att lämna ut information enligt första stycket kan avse

endast en del av den information

som har begärts.

6 § Om en begäran som avses i 3 § avser information om skatteuppgifter, nationella socialförsäkringsuppgifter eller information som innehas av brottsbekämpande myndigheter krävs det en motiverad begäran för att uppgifterna ska lämnas

ut.

En begäran kan avslås om ett tillhandahållande av den information som begärs skulle a) äventyra framgången med en

pågående utredning,

b) vara klart oproportionell i förhållande till en fysisk eller juridisk persons legitima intressen med avseende på de ändamål för vilka åtkomst har begärts, eller c) omfatta information som har tillhandahållits av en annan medlemsstat eller ett tredjeland, och samtycke för dess vidare överföring inte

kan inte erhållas.

7 § Det svenska kontoret för återvinning av tillgångar ska lämna ut information som begärs av ett kontor för återvinning av tillgångar i en annan medlemsstat så snart som

möjligt.

Under alla omständigheter ska informationen lämnas ut inom a) sju dagar, om en begäran inte

är brådskande,

b) åtta timmar, om informationen som begärs är brådskande och rör sådan information som lagras i databaser och register som det svenska kontoret för återvinning av

tillgångar har direkt åtkomst till, eller,

c) tre dagar, om den information som begärs är brådskande och rör information som det svenska kontoret för återvinning av till-

gångar inte har direkt åtkomst till.

8 § Sådan information som avses i

7 § andra stycket b får lämnas senare om informationen inte är direkt tillgänglig. Detsamma gäller om det skulle vara orimligt betungande för kontoret för återvinning av tillgångar att efterkomma en begäran som har gjorts enligt 7 § andra

stycket a.

Kontoret för återvinning av tillgångar ska omedelbart underrätta det kontor som har begärt informationen om dröjsmålet och lämna den begärda informationen så snart som

möjligt.

Om kontoret för återvinning av tillgångar inte kan lämna ut informationen enligt de tidsfrister som följer av 7 § andra stycket ska den lämnas inom sju dagar från utgången av den ursprungliga tidsfrist som följer av 7 § andra stycket a eller inom tre dagar från utgången av den ursprungliga tidsfrist som

fastställts enligt 7 § andra stycket b

och c.

9 § De tidsfrister som följer av 7 § börjar löpa när begäran om infor-

mation har mottagits.

10 § Kontoret för återvinning av tillgångar får utan en föregående begäran lämna information till ett motsvarande kontor i en annan medlemsstat om kontoret har information om hjälpmedel, brottsvinster eller annan egendom som kan komma att förverkas. Informationen får lämnas om det bedöms nödvändigt för att ett utländskt kontor för återvinning av tillgångar ska

kunna utföra sina uppgifter.

Om information lämnas enligt första stycket ska kontoret för återvinning av tillgångar ange skälen till att den information som läm-

nas anses vara nödvändig.

11 § Information som utbyts enligt det här kapitlet ska sändas genom nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena) eller, om det i undantagsfall är nödvändigt, genom andra säkra kanaler för informa-

tionsutbyte.

Kontor för förvaltning av tillgångar

12 § Kontoret för förvaltning av tillgångar ska tillhandahålla stöd och sakkunskap till myndigheter som ansvarar för egendom som har säkrats i syfte att den kan komma att för-

verkas.

13 § Kontoret för förvaltning av tillgångar ska i frågor om förvaltning av säkrad och förverkad egendom samarbeta med andra myndigheter som ansvarar för att spåra, identifiera, säkra och förverka egen-

dom.

14 § Kontoret för förvaltning av tillgångar ska samarbeta med utländska myndigheter som ansvarar för förvaltning av fryst och förverkad egen-

dom i gränsöverskridande ärenden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

1.68 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2024:902) om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2024:902) om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot att 24 §ska ha följande lydelse.

24 §

Om en underrättelse har lämnats muntligen till den som en utred-

ning om självständigt förverkande rör och dennes biträde enligt 23 kap.

18 a § första stycket rättegångsbalken, ska detta framgå antingen genom

att den som har lämnat underrättelsen gör en tjänsteanteckning eller

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

Senaste lydelse SFS 2024:902.

1.69¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (2025:744) om brottsofferfond

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2025:744) om brottsofferfond att 2 § ska ha följande lydelse.

2 §

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

1

Senaste lydelse SFS 2025:744.

2¶Utredningens uppdrag och arbete

2.1¶Utredningens uppdrag

Utredningens uppdrag har varit att ta ställning till hur det nya förverkandedirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1260 av den 24 april 2024 om återvinning av tillgångar och förverkande, och Financial Action Task Forces (FATF):s rekommendationer om förverkande ska genomföras i Sverige.

I uppdraget har ingått att bland annat analysera hur svensk rätt förhåller sig till direktivet och FATF:s rekommendationer och lämna nödvändiga författningsförslag och förslag på andra åtgärder som krävs för att genomföra direktivet och rekommendationerna.

Den 8 november 2024 trädde en ny förverkandelagstiftning i kraft. Reformen syftade till att ge rättsväsendet ändamålsenliga möjligheter att beröva kriminella deras tillgångar. Det har ingått i utredningens uppdrag att följa tillämpningen av den nya förverkandelagstiftningen, redovisa iakttagelser och vid behov lämna förslag om författningsändringar som kan komplettera lagstiftningen.

I utredningens uppdrag har det också ingått att ta ställning till om en omvänd bevisbörda eller en så kallad förverkandepresumtion bör införas vid utvidgat förverkande i linje med vad som följer av artikel 3.4 i förverkandekonventionen och, oavsett ställningstagande, lämna förslag om en omvänd bevisbörda vid utvidgat förverkande.

Det har även ingått i utredningens uppdrag att överväga om möjligheterna att säkra egendom i förverkandesyfte behöver utvidgas. I uppdraget har det ingått att ta ställning till om tillämpningsområdet för befintliga tvångsmedel bör utvidgas, och oavsett ställningstagande, lämna förslag som innebär att egendom generellt kan säkras i för-

1 Dir. 2024:122 och dir. 2025:78, se bilaga 1 och 2. 2 Prop. 2023/24:144 En ny förverkandelagstiftning, s. 246.

verkandesyfte. Vidare har det ingått att ta ställning till bland annat om det bör införas en möjlighet för rätten att besluta att så kallade förverkandebeslag ska bestå till dess domen har fått laga kraft, om det bör gälla en tidsfrist för rättens prövning av ett beslag, om rätten alltid bör hålla förhandling i en beslagsfråga och om rätten – när beslaget fastställs – ska bestämma en frist för när åtal eller talan om självständigt förverkande senast ska väckas. I den här delen av uppdraget har det även ingått att ta ställning till hur formerna för förvaltning av egendom som har säkrats och förverkats ska se ut, vilka åtgärder brottsbekämpande myndigheter ska få vidta när de förfogar över sådan egendom som kan kräva särskilda förvaltningsåtgärder och vilken myndighet eller annat rättssubjekt som bör anförtros att förvalta egendomen. I alla delar har utredningen haft i uppdrag att lämna nödvändiga författningsförslag.

En fullständig beskrivning av uppdraget finns i direktiven, se bilaga 1 och 2.

2.2¶Utredningens arbete

Utredningens arbete påbörjades i januari 2025 och har bedrivits på sedvanligt sätt med regelbundna sammanträden med experter och sakkunniga. Det första sammanträdet hölls i februari 2025. Därefter har ytterligare sju sammanträden ägt rum, varav ett har varit digitalt. Utöver sammanträdena har det förekommit ett flertal underhandskontakter där experter och sakkunniga har bidragit med viktig kunskap och betydelsefulla synpunkter. Genom expertgruppen har utredningen löpande utbytt information med de myndigheter som har varit representerade. Dessutom har utredningens sekretariat haft flera externa kontakter med företrädare för olika myndigheter och privata aktörer, däribland Kustbevakningen, Brottsoffermyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Internetstiftelsen och Svensk Försäkring. Samråd har skett med Utredningen om en organisation av en effektiv ekobrottsbekämpning (Ju 2023:08) och Filmutredningen (Ku 2024:01).

Den information som har inhämtats och de diskussioner som har förts har sammanfattats i föreliggande betänkande, som även innehåller utredningens förslag.

2.3¶Om förverkandedirektivet

Som ett led i EU:s strategi för att bekämpa den organiserade brottsligheten presenterade Europeiska kommissionen den 25 maj 2022 ett förslag till ett direktiv om återvinning av tillgångar och förverkande. Det övergripande syftet med förslaget var att stärka möjligheterna att kunna förverka brottsvinster och tillgångar som har sitt ursprung i brottslig verksamhet. Med utgångspunkt i kommissionens förslag har Europaparlamentet och rådet sedan antagit det nya förverkandedirektivet. Det nya förverkandedirektivet ersätter 2014 års förverkandedirektiv, den gemensamma åtgärden 98/699/RIF, rambesluten 2001/500/RIF och 2005/212/RIF samt rådsbeslutet 2007/845/RIF.

Många av bestämmelserna i förverkandedirektivet har motsvarigheter i de tidigare rättsakterna. Det gäller till exempel att medlemsstaterna ska ha kontor för återvinning av tillgångar (så kallade asset recovery offices, nedan ARO-kontor) och flera artiklar som anger vad medlemsstaternas förverkandebestämmelser ska reglera. Direktivet innehåller dock även flera bestämmelser som saknar tidigare motsvarighet, däribland bestämmelser om förverkande av oförklarad förmögenhet och om hur egendom som har säkrats och förverkats ska förvaltas. Det har inte heller funnits krav på att medlemsstaterna ska ha kontor för förvaltning av tillgångar (så kallade asset management offices, nedan AMO-kontor) i tidigare EU-rättsakter. Ett sådant krav finns i det nya förverkandedirektivet.

Förverkandedirektivet är ett så kallat minimidirektiv. Det innebär att det inte finns något som hindrar medlemsstaterna från att ha en mer långtgående reglering än vad direktivet kräver. I direktivet används olika formuleringar för att beskriva vad medlemsstaterna behöver göra. En del saker är sådant som medlemsstaterna ska göra, det vill säga obligatoriska uppgifter. Annat är sådant som medlemsstaterna uppmanas att göra eller bör göra – vilket måste ses som en stark rekommendation som Sverige bör sträva efter att uppfylla om det inte av något skäl framstår som olämpligt. Dessutom anges i förverkandedirektivet sådant som medlemsstaterna kan göra. Dessa delar av direktivet har närmast karaktären av vägledande exempel, men innefattar ingen uppmaning till handling för medlemsstaterna.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen.

I de delar av förverkandedirektivet som innehåller obligatoriska uppgifter är det ofta lätt att konstatera om Sverige uppfyller eller inte uppfyller direktivets krav. Om Sverige inte uppfyller kraven får detta åtgärdas genom att nya bestämmelser tas fram. I betänkandet lämnas genomgående förslag till sådana bestämmelser.

Det är dock inte alla artiklar i förverkandedirektivet som innehåller obligatoriska förpliktelser för medlemsstaterna. I fråga om fakultativa bestämmelser finns det enligt utredningen mycket som talar för ett försiktigt förhållningssätt. En ökad regelbörda kan innebära en försämrad effektivitet. Under de senaste åren har det skett stora förändringar på straffrättens och straffprocessrättens områden, vilket även det talar för en viss återhållsamhet i de fakultativa delarna. Ytterligare krav på de rättstillämpande myndigheterna kan leda till en ökad byråkratisering, vilket riskerar att leda till tidsbrist och prioriteringssvårigheter hos rättstillämparna. En annan följd av en ständigt växande regelbörda är att risken för en felaktig rättstillämpning ökar. Denna aspekt bör finnas med i vågskålen när det övervägs att införa nya bestämmelser eller utvidga tillämpningsområdet för befintliga bestämmelser. Om ett förslag till nya regler går utöver den miniminivå som ett EU-direktiv kräver bör det finnas goda skäl för detta. Det bör finnas starka skäl att tro att reglerna kommer att få ett effektivt genomslag, kommer att gynna medborgarna eller att de kommer att innebära en förenkling för rättstillämparna. I betänkandet redovisas i förekommande fall skälen till att förslag lämnas i direktivets fakultativa delar.

Direktivet, som i detalj kommer att beskrivas i betänkandet, ska vara införlivat i svensk rätt senast den 23 november 2026.

2.4¶Kort om FATF

FATF är ett mellanstatligt organ som tar fram internationella standarder för att bekämpa penningtvätt, finansiering av terrorism och finansiering av spridning av massförstörelsevapen. Standarderna ska implementeras av medlemmarna i deras respektive rättsordningar. Standarderna omfattar både rekommendationer och tolkningsnoter. FATF tar även fram vägledningsdokument som ska utgöra ett stöd

4 Standarderna finns att ladda ner på https://www.fatfgafi.org/en/publications/Fatfrecommendations/Fatf-recommendations.html (sidan besökt den 13 november 2025).

för medlemmarna vid införandet och tillämpningen av standarderna. FATF:s övergripande mål är att skydda de finansiella systemen och den bredare ekonomin från de hot som penningtvätt och finansiering av terrorism innebär och ska därigenom stärka finanssektorns integritet och bidra till ökad säkerhet.

För närvarande är 37 länder medlemmar i FATF. Därtill finns 9 associerade medlemmar och 25 observatörer. Genom de associerade medlemmarna ges arbetet i FATF en bred geografisk spridning. Sverige är medlem i FATF sedan år 1990.

Rekommendationerna reviderades första gången år 1996, när regelverket kom att omfatta även vissa aktörer utanför den finansiella sektorn. År 2001 kompletterades rekommendationerna med nio specialrekommendationer om finansiering av terrorism. Därefter har rekommendationerna reviderats 2003, 2012 och nu senast per oktober 2025.

För att säkerställa att de internationella standarderna efterlevs genomförs löpande utvärderingar inom FATF. Utvärderingarna sker genom så kallade peer reviews, som innebär att medlemmarna utvärderar varandra. Utvärderingsprocessen följs av en uppföljningsprocess där FATF säkerställer att åtgärder vidtas i länderna för att genomföra standarderna och åtgärda de brister som har identifierats vid utvärderingarna. Sverige utvärderades senast i april 2017 och bedömdes då i stort sett uppfylla rekommendationerna 4 och 38 (som är de rekommendationer som framför allt aktualiseras i den här utredningen). När det gällde frågan om den svenska lagstiftningen är effektiv för att uppnå de mål som ställs upp gjordes bedömningen att den svenska lagstiftningen på sju bedömningsgrunder var måttligt effektiv och för tre bedömningsgrunder ansågs effektiviteten vara betydande. Bedömningen görs på grundval av elva utfall, vilka representerar nyckeltal som ska visa hur effektivt system ett land

5 Vägledningen kan laddas ner på https://www.fatf-gafi.org/content/fatfgafi/en/publications/Methodsandtrends/asset-recovery-guidance-best-practices-2025.html (sidan besökt den 13 november 2025). 6 Se https://www.fatf-gafi.org/en/the-fatf.html (sidan besökt den 17 februari 2025). 7 Se https://www.fatf-gafi.org/en/countries/fatf.html (sidan besökt den 17 februari 2025). Ryssland var tidigare medlem i FATF men uteslöts den 24 februari 2023 på grund av angreppet på Ukraina. 8 Se https://www.fatf-gafi.org/en/publications/Fatfrecommendations/Fatfrecommendations.html (sidan besökt den 13 november 2025).

har mot penningtvätt och terrorfinansiering (så kallade AML/CFTsystem).

Om ett land som granskas av FATF bedöms inte uppfylla de uppställda rekommendationerna kan landet sättas upp på FATF:s så kallade svarta eller grå lista. Den svarta listan identifierar länder eller jurisdiktioner med allvarliga strategiska brister för att motverka penningtvätt, finansiering av terrorism och finansiering av spridning av massförstörelsevapen. För länder som har identifierats som högriskländer uppmanar FATF sina medlemmar och alla andra jurisdiktioner att tillämpa en noggrann utvärdering vid finansiella kontakter med landet. I de allvarligaste fallen uppmanas länder att vidta åtgärder för att skydda det internationella finansiella systemet från de pågående riskerna för penningtvätt, finansiering av terrorism och finansiering av spridning av massförstörelsevapen som härrör från det aktuella landet. För närvarande är Nordkorea, Iran och Myanmar uppsatta på FATF:s svarta lista.

På den grå listan sätts sådana länder upp som FATF har identifierat har strategiska brister i arbetet med att motverka penningtvätt, finansiering av terrorism och finansiering av spridning av massförstörelsevapen, men som arbetar aktivt med FATF för att åtgärda bristerna. Länder som är uppsatta på den grå listan är under utökad övervakning, vilket innebär att landet i fråga har åtagit sig att lösa de identifierade bristerna inom vissa överenskomna tidsramar. För närvarande finns 24 länder uppsatta på den grå listan; bland andra Algeriet, Bulgarien, Kroatien, Kenya, Monaco, Sydafrika och Vietnam.

De nu gällande 40 rekommendationerna med tolkningsnoter antogs i februari 2012 och avser förutom penningtvätt och finansiering av terrorism även finansiering av spridning av massförstörelsevapen. Centralt i rekommendationerna är att systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska vara effektivt. Enligt standarderna krävs det därför att länder och verksamhetsutövare vidtar åtgärder för att identifiera de risker för penningtvätt och finan-

9 Se https://www.fatf-gafi.org/content/fatf-gafi/en/countries/detail/Sweden.html (sidan besökt den 20 februari 2025). AML står för Anti-Money Laundering och CFT står för Countering the Financing of Terrorism eller Combating the financing of terrorism, se FATFrekommendationerna s. 139. 10 Se https://www.fatf-gafi.org/en/countries/black-and-grey-lists.html (sidan besökt den 17 februari 2025). 11 Se https://www.fatf-gafi.org/en/countries/black-and-grey-lists.html (sidan besökt den 17 februari 2025).

siering av terrorism som finns i landet eller verksamheten. Genom att förstå riskerna kan resurserna fördelas på ett effektivt sätt och systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utformas ändamålsenligt. I oktober 2025 reviderades FATF:s rekommendationer, då beträffande rekommendation 16 och den tillhörande tolkningsnoten. På förverkandeområdet är det särskilt rekommendationerna 4 och 38 som är av intresse.

2.5¶Avgränsningar

Utredningens uppdrag har varit mycket omfattande och har spänt över ett stort antal skilda rättsområden. Samtidigt har tiden för att redovisa uppdraget varit snäv. Redogörelsen av gällande rätt i olika frågor gör av den anledningen inte anspråk på att vara komplett.

Som nämnts ovan har det ingått i utredningens uppdrag att se över om det finns skäl att utvidga möjligheterna att säkra egendom i förverkandesyfte. Det har föranlett att utredningen lämnar vissa förslag som gäller bestämmelserna om beslag i 27 kap. rättegångsbalken. I det sammanhanget kunde det ha funnits anledning att göra en allmän översyn av reglerna i 27 kap. om beslag och 26 kap. rättegångsbalken om kvarstad. Det har emellertid inte ingått i utredningens uppdrag att göra en sådan allmän översyn och det har inte varit aktuellt att utvidga bestämmelserna om kvarstad i brottmål i förverkandesyfte. Utredningen har därför, och av tidsskäl, inte ansett sig ha möjlighet att behandla reglerna om kvarstad i brottmål i betänkandet.

I kapitel 4 beskrivs att utredningen anser att det bör inrättas ett nationellt center för tillgångsinriktad brottsbekämpning. Regeringen lämnade emellertid i juli 2025 ett uppdrag till Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten om stärkt förmåga att återta brottsvinster. Inom ramen för det uppdraget ska myndigheterna bland annat analysera hur ett fungerande samarbete mellan myndigheter för att stärka förmågan att återta brottsvinster ska säkerställas. I uppdraget ingår även att undersöka hur andra länder har valt att organisera arbetet

12

Se https://www.fatf-gafi.org/content/fatfgafi/en/publications/Fatfrecommendations/update-standards-promote-financialconclusion-feb-2025.html. (sidan besökt den 3 mars 2025). 13

Uppdrag om stärkt förmåga att återta brottsvinster, den 3 juli 2025, Ju2025/01525.

för att öka effektiviteten. Myndighetsuppdraget har inte föranlett några ändringar i utredningens direktiv, varför utredningen inte har ansett sig förhindrad att redovisa sin syn på saken. De slutsatser som dras inom ramen för arbetet med det nämnda myndighetsuppdraget kan emellertid ha stor betydelse för kommande ställningstaganden om eventuella organisatoriska förändringar. Det gäller inte minst eftersom berörda myndigheter har varit mer direkt involverade i arbetet med det uppdraget än vad de har varit i den här utredningen. De slutsatser och bedömningar som utredningen gör i betänkandet görs alltså med visst förbehåll för vad myndigheterna kommer fram till inom ramen för det nämnda uppdraget.

Slutligen bör nämnas att det inte har ingått i utredningens uppdrag att ta fram en nationell strategi för återvinning av tillgångar (artikel 25 i förverkandedirektivet).

2.6¶Betänkandets disposition

Utredningens uppdrag har, som nämnts ovan, innefattat dels att säkerställa att förverkandedirektivet och FATF:s rekommendationer införlivas i svensk rätt, dels att utreda vissa andra särskilda frågor som följer av kommittédirektiven.

De inledande kapitlen omfattar utredningens författningsförslag (kapitel 1) och utredningens uppdrag och arbete (kapitel 2).

Därefter behandlas processuella beslagsregler och utvidgade möjligheter att säkra egendom genom beslag (kapitel 3), följt av ett kapitel vardera för förverkandedirektivets andra till fjärde kapitel (betänkandets kapitel 4–6). Förverkandedirektivets och FATF:s krav på insamling och redovisning av statistisk redovisas därefter (kapitel 7).

De efterföljande kapitlen ägnas åt de frågor som särskilt följer av kommittédirektiven; omvänd bevisbörda för utvidgat förverkande (kapitel 8), tillämpningen av den nya förverkandelagstiftningen (kapitel 9) samt frågeställningar med koppling till konkurrens mellan enskilda anspråk och förverkande (kapitel 10).

I de avslutande kapitlen behandlas frågor hänförliga till genomförandet av förslagen. Det handlar om ikraftträdande och övergångsbestämmelser (kapitel 11), konsekvensanalys (kapitel 12) samt författningskommentar (kapitel 13).

Sist finns de särskilda yttrandena samt bilagor med utredningens direktiv, förverkandedirektivet och en tabell om överrättsprocessen vid överklaganden av förverkandebeslut.

3¶Processuella beslagsregler och utvidgade möjligheter till beslag

Ett uppdrag i utredningen är att utvidga möjligheterna att säkra egendom i förverkandesyfte. I kommittédirektiven sägs att det måste finnas förutsättningar att säkra egendom för att den ska kunna förverkas, annars är risken överhängande att egendomen byter ägare eller försvinner. Att egendom inte kan säkras under tiden en brottsutredning pågår kan i vissa fall också medföra att brottslighet kan fortgå under utredningstiden till dess ett eventuellt förverkande kan ske.

I direktiven lyfts det som problematiskt att en åklagare inte kan säkra alla typer av egendom på ett generellt sätt i förverkandesyfte. Eftersom vissa typer av egendom – som fastigheter, bostadsrätter och vissa sorters immateriell egendom – inte omfattas av reglerna om beslag och penningbeslag bör det enligt direktiven finnas ett tvångsmedel som gör det möjligt att på ett generellt och enkelt sätt kunna säkra olika typer av egendom. Uppgiften i direktiven att föreslå ett utvidgat tvångsmedel som gör att egendom generellt kan säkras i förverkandesyfte är obligatorisk för utredningen. Oavsett ställningstagande till om tillämpningsområdet för tvångsmedel bör utvidgas ska alltså sådana förslag lämnas.

I kommittédirektiven framhålls det också som angeläget att de processuella reglerna för att säkra egendom under domstolsprocessen är ändamålsenligt utformade. Utredningen ska därför ta ställning till vissa processuella beslagsfrågor. Frågorna handlar om ifall förverkandebeslag borde kunna bestå till dess en dom har fått laga kraft, om det borde gälla en tidsfrist för rättens prövning av ett beslag, om rätten alltid bör hålla förhandling i beslagsfrågor och om rätten – när beslaget fastställs – ska bestämma en frist för när åtal eller talan om självständigt förverkande senast ska väckas.

En inledande notering kan göras beträffande den sistnämnda delen av uppdraget. Det finns ett ganska stort utrymme att förenkla processreglerna för beslag utan att rättssäkerheten träds för när. De processuella beslagsreglerna är dock utformade på ett liknande sätt som de processuella reglerna om reseförbud och kvarstad. En invändning skulle därför kunna göras mot att enbart beslagsreglerna förenklas utan att motsvarande förenklingar görs för åtminstone kvarstad.

Enligt kommittédirektiven är det dock angeläget att se över att just beslagsreglerna är ändamålsenligt utformade, bland annat mot bakgrund av att en möjlig konsekvens av den nya förverkandelagstiftningen är att personer som drabbas av beslag i större utsträckning kommer att begära rättens prövning av beslaget. Det bedöms därför som motiverat att nu föreslå en särreglering för beslag, vilket innebär att processreglerna för beslag kommer att avvika på ett ganska betydande sätt från vad som gäller för reseförbud och kvarstad.

3.1¶Gällande rätt om att säkra egendom

I förverkandedirektivet används begreppet ”fryst” egendom. ”Frysning” definieras i direktivet som:

… tillfälligt förbud mot överföring, förstöring, omvandling, avyttring eller flyttning av egendom, eller att man tillfälligt tar egendom i förvar eller tar kontroll över egendom.

Att egendom är ”fryst” är inget etablerat uttryckssätt i svenskt juridiskt språkbruk. I svensk terminologi motsvaras termen ”fryst” av att egendomen är säkrad på något sätt; antingen genom beslag, förvar eller kvarstad. Dessutom kan egendom säkras under en kort tid genom dispositionsförbud som är subsidiärt till de andra formerna av säkring. I det här betänkandet används oftast ordet ”säkrad” och inte ”fryst”.

1 Artikel 3.5. 2 Ordet ”frysning” med den betydelsen finns inte med i Svenska Akademiens ordlista eller ordbok. 3 Begreppet ”frysning” används alltså i det här sammanhanget inte på det sätt som det används i lagen (2023:677) om frysning av tillgångar, se särskilt 3 §.

För de olika situationerna där egendom kan säkras gäller olika regelverk. Allmänt sett ses rättegångsbalkens reglering som riktlinjer för specialstraffrätten i tveksamma frågor.

Det kan noteras att beslag och kvarstad är perdurerande (bestående) tvångsmedel. De kännetecknas alltså av ett mer bestående tillstånd och det krävs normalt ett särskilt beslut för att de ska upphöra. Perdurerande tvångsmedel ska fortlöpande omprövas av den ansvariga myndigheten eller beslutsfattaren så länge tvångsmedlet består. Detta grundas i att ett tvångsmedel måste vara nödvändigt för att vara tillåtet, vilket följer av att proportionalitetsprincipen gäller för tvångsmedel. Den tvingande åtgärden behöver vara ändamålsenlig och nödvändig, och det måste övervägas om säkrandet kan ske på något mindre ingripande sätt än genom tvångsmedlet.

Ett annat sätt att kategorisera beslag och kvarstad är genom att beskriva dem som reella tvångsmedel, vilket innebär att det är tvångsmedel som används för att säkra egendom. Det här skiljer dem från de personella tvångsmedlen (som anhållande och häktning), vilka syftar till att begränsa friheten för fysiska personer.

I detta avsnitt beskrivs de materiella förutsättningarna för att säkra egendom genom dispositionsförbud, förvar, kvarstad och beslag. Penningbeslag behandlas tillsammans med beslagen.

3.1.1¶Dispositionsförbud

Ett dispositionsförbud är en provisorisk säkringsåtgärd som utgör ett förstadium till penningbeslag (se om det i avsnitt 3.1.4) och innebär att egendomen eller ett motsvarande värde tills vidare inte får flyttas eller disponeras på något annat sätt av innehavaren. Förfarandet regleras i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Beslut om dispositionsförbud kan fattas redan innan en förundersökning. Det innebär att åtgärden kan vidtas i ett tidigare skede än övriga säkringsåtgärder och att det inte måste finnas någon misstänkt person för att ett

4 Frågor om att säkra egendom behandlas mer utförligt i Lindberg, Gunnel, 2022, Straffprocessuella tvångsmedel, Norstedts juridik, Juno version 5, s. 442. 5 Lindberg, 2022, s. 48. 6 4 kap. 11–13 §§.

dispositionsförbud ska kunna meddelas (vilket inte heller behövs för en utredning om självständigt förverkande).

Vilken egendom som träffas av dispositionsförbudet

Tillämpningsområdet för ett dispositionsförbud är begränsat till egendom i form av pengar, fordringar eller andra rättigheter. Med pengar avses kontanter i form av sedlar och mynt. Med en fordran eller annan rättighet avses kontobehållningar och liknande tillgodohavanden hos en verksamhetsutövare. Aktier, obligationer eller andra värdepapper är normalt ”papperslösa” och finns registrerade på en värdepappersdepå eller ett värdepapperskonto där också innehavets värde framgår som ett penningbelopp. De omfattas därmed av definitionen av vad ett dispositionsförbud kan avse. Därutöver kan penningöverföringar via olika typer av betaltjänster ske utan att sändaren eller mottagaren har något konto hos företaget. Även sådana överföringar träffas av ett dispositionsförbud. Om egendom av något annat slag, till exempel dyrbara varor, påträffas hos en verksamhetsutövare, kan denna, med beaktande av att sådan egendom kan förverkas hos penningtvättaren, i stället säkras genom reglerna om beslag. Sådan egendom är inte heller lättrörlig på samma sätt som egendom som finns i de finansiella systemen.

Förutsättningarna för ett dispositionsförbud

Om det finns skäl att misstänka att egendom i form av pengar, en fordran eller någon annan rättighet är föremål för penningtvätt eller är avsedd för finansiering av terrorism och egendomen finns hos en verksamhetsutövare, får Polisen eller Säkerhetspolisen besluta att egendomen eller ett motsvarande värde tills vidare inte får flyttas eller disponeras på något annat sätt. Det är alltså innebörden av ett dispositionsförbud. Med Polisen avses i praktiken finansunderrättelseenheten vid Polisen, ofta kallad Finanspolisen.

Ett beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendomen annars

7 Prop. 2013/14:121 En effektivare kriminalisering av penningtvätt, s. 76. 8 Prop. 2013/14:121 s. 81 f. 9 4 kap. 11 § penningtvättslagen och prop. 2016/17:173 Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, s. 539.

kommer att undanskaffas. Dessutom måste skälen för åtgärden uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas. Polisen får även fatta beslut om dispositionsförbud på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet. Vid proportionalitetsbedömningen bör hänsyn tas till omständigheter som egendomens värde, hur stark misstanken om penningtvätt eller terrorismfinansiering är, hur stor risken är för att egendomen undanskaffas om beslut inte fattas och vilken skada ett dispositionsförbud skulle kunna förorsaka egendomens ägare eller den som förfogar över egendomen. Endast om åtgärden står i proportion till de motstående intressena får den alltså beslutas.

Beviskravet för ett beslut om dispositionsförbud är lågt. Det är tillräckligt att det finns skäl att misstänka att egendomen är föremål för penningtvätt eller avsedd för finansiering av terrorism. Det innebär att förutsättningarna för att inleda förundersökning inte behöver vara uppfyllda (för det krävs enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken att det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats). Det krävs dock att misstanken grundar sig på konkreta omständigheter. En sådan misstanke kan uppkomma genom en eller flera rapporter om misstänkta transaktioner från verksamhetsutövare eller genom andra informationskällor, till exempel genom spaning, underrättelser från andra enheter inom Polisen eller från andra myndigheter, eller genom uppgifter som framkommer i samband med andra pågående utredningar.

Om en verksamhetsutövare i sin verksamhet har skälig grund att misstänka penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från en brottslig handling, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på detta utan dröjsmål rapporteras till Polisen. En sådan rapport ska göras även om transaktioner inte genomförs liksom om det före ingåendet av en affärsförbindelse eller utförandet av en transaktion uppkommer misstanke om att kunden avser att använda verksamhetsutövarens produkter eller tjänster för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Informationen ska alltså lämnas till Polisen utan begäran och det finns även bestämmelser

10

Prop. 2013/14:121 s. 81. 11

Prop. 2013/14:121 s. 80. 12

4 kap. 3 § penningtvättslagen, där det även framgår vad en sådan rapport närmare ska innehålla.

om att verksamhetsutövare i vissa fall har en skyldighet att lämna information till Polisen när myndigheten begär det.

Med ”egendom som annars härrör från brottslig handling” avses en situation där pengar eller egendom som verksamhetsutövaren kommer i kontakt med kan antas vara resultatet av en brottslig handling, men där egendomen ännu inte har varit föremål för någon åtgärd som innebär penningtvätt. I förarbetena anges som exempel att det till ett bankkonto under en kort tidsperiod sker ett stort antal överföringar från olika avsändare. Om verksamhetsutövaren då får anledning att misstänka att insättningarna beror på att kontohavaren har begått ett bedrägeri, bör det föranleda en rapport till Polisen.

Hur dispositionsförbudet verkställs

Dispositionsförbudet verkställs genom att den verksamhetsutövare som förvarar egendomen eller motsvarande värde förbjuds att tills vidare flytta på den eller disponera den på något annat sätt. Med verksamhetsutövare avses en fysisk eller juridisk person som utför en sådan verksamhet som omfattas av penningtvättslagen. Det rör sig alltså om till exempel banker, värdepappersrörelser, fondverksamhet, verksamheter för utgivning av elektroniska pengar och verksamheter som tillhandahåller betaltjänster.

En verksamhetsutövare ska övervaka pågående affärsförbindelser och bedöma enstaka transaktioner i syfte att upptäcka aktiviteter och transaktioner som avviker från vad verksamhetsutövaren har anledning att räkna med utifrån den kännedom som verksamhetsutövaren har om sina kunder, de produkter och tjänster som tillhandahålls, de uppgifter som kunden lämnar och övriga omständigheter. Övervakningen ska också ske av transaktioner som, utan att vara avvikande, kan antas ingå som ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Att en transaktion bedöms vara misstänkt och därför rapporteras av en verksamhetsutövare är en indikation på att något oegentligt skulle kunna vara för handen. Att rapportering sker medför emellertid inte per automatik att det finns förutsättningar för att inleda en

13 4 kap. 6 § penningtvättslagen. 14 Prop. 2016/17:173 s. 539. 15 1 kap. 8 § p 8 penningtvättslagen. Hela listan på verksamheter som omfattas finns i 1 kap. 2 §. 16 4 kap. 1 § penningtvättslagen.

förundersökning. Om inte en förundersökning kan inledas saknas det förutsättningar för att använda tvångsmedel för att säkra egendomen. Även om det skulle finnas förutsättningar att inleda en förundersökning kan möjligheterna att ingripa vara begränsade. Det skulle i så fall kunna innebära att egendom som till exempel misstänks vara utbyte av brott skulle kunna försvinna innan brottsutredande myndigheter kan ingripa. Det är bland annat i sådana situationer som det kan finnas behov av att besluta om dispositionsförbud.

Tidsfrister och underrättelser

Ett beslut om dispositionsförbud ska så snart som möjligt anmälas till åklagaren, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå. Åklagarens beslut får inte överklagas. Om det inte längre finns skäl för åtgärden ska den hävas. Åtgärden upphör att gälla när två arbetsdagar har gått från Polisens eller Säkerhetspolisens beslut, om den inte har hävts före det. Verksamhetsutövaren ska omedelbart underrättas om att ett dispositionsförbud har beslutats eller hävts.

Den som har drabbats av ett beslut om dispositionsförbud ska underrättas om beslutet i de fall där det kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En underrättelse behöver inte lämnas, om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse.

3.1.2¶Förvar

Förvar är det tvångsmedel som används för att tillfälligt säkra egendom som senare kan bli föremål för kvarstad. För att egendom ska kunna tas i förvar krävs det alltså att kvarstad ska kunna bli aktuellt. Rekvisiten för kvarstad beskrivs i avsnitt 3.1.3. Förvar är avsett att användas som en interimistisk åtgärd i situationer där det inte råder någon tvekan om behovet av en omedelbar åtgärd och där inte heller äganderätten är osäker. Förvar lämpar sig därför mindre väl om om-

17

Prop. 2013/14:121 s. 127. 18

4 kap. 12 § penningtvättslagen. 19

Prop. 2013/14:121 s. 85 f.

ständigheterna kring äganderätten, eller vem talan ska riktas mot, är oklara.

Den huvudsakliga materiella regleringen om förvar finns i 26 kap. 3 § rättegångsbalken. Där anges det att åklagaren får ta egendom i förvar i avvaktan på rättens beslut om kvarstad. Om det är fara i dröjsmål får en polisman ta lös egendom i förvar. En sådan åtgärd ska skyndsamt anmälas till åklagaren, som omedelbart prövar om egendomen ska förbli i förvar. Förvar får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som beslutet avser eller något annat motstående intresse.

I specialstraffrätten finns ytterligare bestämmelser om förvar, se avsnitt 3.1.5. Där framgår bland annat att rättegångsbalkens regler om förvar är tillämpliga för tulltjänstemän och kustbevakningstjänstemän på motsvarande sätt som för polismän. Vad som sägs i det här avsnittet om vad som gäller för polismän enligt rättegångsbalken gäller även tjänstemän vid Tullverket och Kustbevakningen.

Frågan om att ta lös egendom i förvar kan ofta uppkomma i samband med att dyrare egendom påträffas vid en husrannsakan och kroppsvisitation. För att ett beslut om förvar ska vara möjligt i dessa situationer är det många gånger nödvändigt att polis eller åklagare redan före åtgärden har gjort en preliminär bedömning av kommande betalningsförpliktelser och kontrollerat den misstänktes ekonomi, för att kunna ha en uppfattning om behovet av ett förvar.

Vilken egendom som kan tas i förvar

Tvångsmedlet förvar kan avse alla typer av egendom, men en polisman kan som nämnts endast ta lös egendom i förvar. Lös egendom är allt som inte är fast egendom; det vill säga inte endast lösa saker utan även pengar, aktier och andra värdepapper, fordringar, bostadsrätter och byggnader på ofri grund.

Det är endast egendom som vid en exekutionsrättslig bedömning kan anses tillhöra den som är skäligen misstänkt som kan tas i förvar. Det innebär att det är presumtionsreglerna i 4 kap. 17–19 §§ utsökningsbalken som tillämpas om det är fråga om lös egendom. Med stöd av de reglerna kan egendomen anses tillhöra den misstänkte om den

20 Lindberg, 2022, s. 414 f. 21 8 kap. 9 § tullbefogenhetslagen (2024:710) och 3 kap. 13 § kustbevakningslagen (2019:32). 22 Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 Förvar och kvarstad, s. 24.

finns i hans eller hennes besittning. Eftersom förvaret är en tillfällig säkerhetsåtgärd före kvarstad behöver åklagaren sällan göra någon djupare analys av ägarförhållandena avseende egendom som den misstänkte har i sin besittning. Eventuella anspråk från tredje man och påståenden från den misstänkte om att egendomen ägs av någon annan blir primärt en fråga för Kronofogden, som tar hand om egendomen när den har belagts med kvarstad.

Enligt åklagarnas rättsliga vägledning är det inte lämpligt att ta egendom med ett ringa värde i förvar. Beträffande sådan egendom kan Kronofogden inte verkställa ett kvarstadsbeslut, eftersom Kronofogden bara kan kvarstadsbelägga egendom om det kan antas att det belopp som flyter in efter försäljning ger ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Dessutom bör det tas hänsyn till att Kronofogden vid verkställighet av ett kvarstadsbeslut måste beakta den misstänktes beneficium, vilket innebär att vissa typer av egendom inte kan beläggas med kvarstad eftersom de behövs för den misstänktes försörjning. Det kan handla om kläder och andra föremål för uteslutande personligt bruk till skäligt värde, möbler och husgeråd som är nödvändiga för hemmet, en hyresrätt som används som stadigvarande bostad med mera.

Det värde som ska uppskattas för egendomen är det exekutiva värdet, det vill säga det värde som egendomen kan antas ha efter avdrag för de kostnader som uppstår vid verkställighet. Vissa sorters egendom kan vara svår att värdera. Några typer av egendom har så lågt andrahandsvärde eller kostar så mycket att vårda att egendomen inte lämpar sig för ett beslut om förvar, till exempel äldre elektronik och djur. Enligt åklagarnas vägledning ska den som är tveksam till om en viss typ av egendom bör tas i förvar kontakta Kronofogden.

Tiden för förvarsbeslutet

Den tid som egendom får hållas i förvar är mycket kort. Senast på den femte dagen efter att åklagaren har fattat ett beslut om förvar, eller fastställt en polismans beslut, ska en framställning om kvarstad göras. När framställningen har nått domstolen börjar en ny frist att löpa inom vilken en kvarstadsförhandling ska hållas. Om åklagaren

23

18 kap. 2 och 7 §§ utsökningsbalken och Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 8. 24

Beneficiereglerna finns i 5 kap. utsökningsbalken. 25

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 9.

har försuttit fristen för att begära kvarstad kan åklagaren ändå begära att rätten beslutar om det, men egendom som har tagits i förvar får i så fall återställas och handläggningen kommer att följa det som gäller för de fall där kvarstad begärs utan att någon egendom har säkrats.

Rättens prövning

Rättens prövning av ett förvarsbeslut sker i samband med prövningen av om den förvarstagna egendomen ska beläggas med kvarstad. Om rätten inte bifaller åklagarens begäran om kvarstad ska egendomen omedelbart återställas. Om rätten beslutar om kvarstad är det inte säkert att kvarstadsbeslutet kommer att avse just den egendom som har tagits i förvar. Ett kvarstadsbeslut ska nämligen i allmänhet inte avse utpekad egendom utan egendom till ett visst värde. För att trygga verkställigheten av kvarstadsbeslutet ska redan omhändertagen egendom bli kvar i myndighetens vård till dess kvarstadsbeslutet verkställs, om inte rätten beslutar något annat. Beslutet om kvarstad går i verkställighet omedelbart.

Hur förvaret upphör

Ett beslut om förvar kan upphöra genom att egendomen blir föremål för kvarstad, genom att beslutet hävs eller genom att beslutet förfaller därför att åklagaren inte ansöker om kvarstad i rätt tid. Eftersom förvarsbeslutet upphör att gälla i och med att domstolen tar ställning i kvarstadsfrågan är det inte nödvändigt att domstolen förordnar om detta. Om domstolen ogillar ett kvarstadsyrkande kan det dock vara lämpligt att den samtidigt påminner om att detta innebär att egendomen inte längre ska vara i förvar.

Förvarsbeslutet kan också upphöra om Kronofogden vid sin verkställighet av ett kvarstadsbeslut väljer att kvarstadsbelägga annan egendom än den förvarstagna. I sådana fall måste den egendom som är i förvar återställas. Några regler om hur det ska gå till finns inte. Enligt åklagarnas rättsliga vägledning bör ansvaret för återställandet

26 26 kap. 4–6 §§ rättegångsbalken, se även Lindberg, 2022, s. 420. 27 26 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken. 28 NJA II 1943:1 Den nya rättegångsbalken, s. 355. 29 30 kap. 12 § första stycket 3 rättegångsbalken. 30 JO 2011/12 s. 67.

ligga på den myndighet som förvarar egendomen. Den åklagare som får kännedom om att Kronofogden har belagt annan egendom med kvarstad än den förvarstagna bör dock kontakta den förvarande myndigheten för att säkerställa att egendomen återlämnas.

Dokumentation och underrättelser om förvar

Det finns inga formella krav på hur ett beslut om förvar ska vara utformat, men några grundläggande krav som kan ställas på ett sådant beslut är att det framgår vem som har fattat beslutet, när det gjordes, vilket brott som föranledde beslutet, mot vem åtgärden riktades och för vilken fordran egendomen har tagits i förvar. Det bör framgå om egendomen har säkrats för att säkerställa ett målsägandeanspråk eller betalningsförpliktelser till staten. Om det finns konkurrerande betalningsanspråk krävs det närmare precisering.

Det ska föras protokoll över förvar. I protokollet ska det noga anges vad som har tagits i förvar, var och när åtgärden har ägt rum, vad som har varit ändamålet med den och vilka som har varit närvarande när åtgärden vidtogs. Den vars egendom har tagits i förvar ska utan dröjsmål underrättas om åtgärden om han eller hon inte var närvarande när egendomen togs. Den berörda personen ska på begäran få ett bevis om åtgärden.

Genom protokollet ska det gå att identifiera egendomen. Det kan ske genom en noggrann anteckning där egendomen beskrivs eller dokumenteras på något annat sätt, exempelvis fotografering. Det är den som efter eget beslut genomför åtgärden eller som verkställer ett förvarsbeslut på uppdrag av åklagare, det vill säga vanligtvis en polisman, som ansvarar för dokumentationen. I de flesta fall beslutar åklagare om förvar av egendom som redan är i beslag. Även i dessa fall ska ett förvarsprotokoll upprättas.

Om en åklagare har tagit fast egendom eller en tomträtt i förvar, beslutat att en tomträtt ska förbli i förvar eller upphävt ett beslut om förvar av fast egendom eller en tomträtt, ska åklagaren genast underrätta inskrivningsmyndigheten (det vill säga Lantmäteriet) om beslutet. I underrättelsen ska det anges vilken fordran som förvarsbeslu-

31

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 19. 32

Lindberg, 2022, s. 417 f. 33

26 kap. 3 b § rättegångsbalken. 34

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 11.

tet avser. En ansökan om inteckning ska avslås om en fastighet eller en del av en fastighet har belagts med kvarstad eller tagits i förvar senast på den inskrivningsdag när inteckningen söks. Om förvarsbeslutet avser en bostadsrätt ska bostadsrättsföreningen underrättas.

En kopia av förvarsprotokollet ska lämnas till Kronofogden senast i samband med att verkställighet av kvarstad begärs. I samband med det lämnas också uppgifter om var egendomen förvaras och hur Kronofogden kan få tillgång till egendomen. När Kronofogden har verkställt kvarstadsbeslutet upphör Polisens (eller Ekobrottsmyndighetens) ansvar för egendomen i fråga. Om egendomen därefter lämnas tillbaka, till exempel för att beslutet om kvarstad hävs, ansvarar Kronofogden för tillbakalämnandet.

3.1.3¶Kvarstad

Tvångsmedlet kvarstad används för att säkra ett framtida värdeförverkande och andra betalningsförpliktelser. Reglerna om kvarstad i brottmål finns i 26 kap. rättegångsbalken. När det i det följande talas om kvarstad avses kvarstad i brottmål.

Kvarstad följer efter förvar, vilket som nyss nämnts är en tillfällig åtgärd i väntan på rättens beslut om kvarstad. Tillämpningsområdena för beslag och kvarstad är olika, men har börjat likna varandra mer efter att de nya förverkandereglerna infördes och möjligheten till penningbeslag utvidgades. Generellt kan sägas att den enskilde har ett starkare skydd när det gäller kvarstad än när det gäller beslag.

Kvarstad förutsätter att någon är skäligen misstänkt för brott och att det skäligen kan befaras att han eller hon genom att avvika eller undanskaffa egendom eller på något annat sätt kommer att undandra sig en betalningsförpliktelse som kan antas ådömas honom eller henne i ett brottmål. Förpliktelsen ska avse betalning av böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot, annan ersättning till det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till en målsägande. Om de förutsättningarna är uppfyllda får rätten förordna om kvarstad på så mycket av den misstänktes egendom att fordringen kan antas bli täckt vid

35 31 § förundersökningskungörelsen (1947:948). 36 22 kap. 3 § första stycket 6 jordabalken. 37 Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 10. 38 Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 11. 39 Lindberg, 2022, s. 425.

utmätning. Kvarstad får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse.

Kvarstad får inte användas för att säkra betalning av skatter, tullavgifter eller för statens anspråk på ersättning för rättegångskostnader.

Vilket brott kan aktualisera kvarstad?

Reglerna om kvarstad kräver inte att brottet är av någon viss svårighetsgrad, utan det är tillräckligt att det finns skälig misstanke för att den misstänkte har begått ett brott för att kvarstad ska kunna beviljas. Skälig misstanke kan sägas innebära att det är mer sannolikt att den misstänkte har begått brottet än att så inte är fallet. Vissa brott kan i sig anses vara sådana att det kan befaras att den misstänkte kommer att undandra sig kommande betalningsförpliktelser, exempelvis bedrägeri och förskingring.

Vilken egendom kan beläggas med kvarstad?

Kvarstad kan läggas på alla former av egendom som tillhör den misstänkte – fast eller lös egendom, inklusive fordringar, värdepapper, immateriella rättigheter och nyttjanderätter. Kvarstad kan dock inte avse sådan egendom som Kronofogden inte kan ta i anspråk för att verkställa en fordran, till exempel den misstänktes beneficium. Beneficiereglerna är dock något som beaktas av Kronofogden vid verkställigheten – inte av rätten vid kvarstadsbeslutet.

Som nämnts i avsnitt 3.1.2 är det möjligt att ta egendom i förvar inför ett beslut om kvarstad, men det är inte nödvändigt. Kvarstad kan tillämpas även när egendom inte har säkrats och även om den misstänkte inte har någon känd egendom. Om domstolen beslutar om kvarstad i ett sådant fall kommer Kronofogden att leta efter tillgångar hos den misstänkte när beslutet ska verkställas.

40

26 kap. 1 § rättegångsbalken. 41

Prop. 1980/81:84 med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m.m. s. 228, Fitger, Peter, Sörbom, Monika, Eriksson, Tobias, med flera, 2024, Rättegångsbalken, kommentaren till 26 kap. 1 §, Juno version 97 och Alpha, NJA 2020 s. 753. 42

Vad som ligger i beviskravet skälig misstanke utvecklas av Lindberg, 2022, s. 89–92. 43

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 34. 44

16 kap. 13 § första stycket och 5 kap. 1–4 §§ utsökningsbalken.

Vem kan ett kvarstadsbeslut riktas mot?

Kvarstad får endast riktas mot straffmyndiga. Det vanliga är att kvarstadsyrkandet riktas mot den som är misstänkt för brott. Men enligt praxis kan ett kvarstadsyrkande även riktas mot en juridisk person, om det avser ett säkerställande av egendom för betalning av förverkande eller företagsbot. Så anses dock inte kunna ske vid en skadeståndstalan mot en juridisk person.

Faran för undandragande

För att kvarstad ska kunna beslutas krävs att det skäligen kan befaras att den misstänkte undandrar sig betalningsskyldighet, exempelvis genom att avvika eller undanskaffa egendom. Det behöver inte nödvändigtvis finnas en misstanke om något direkt illojalt förfarande från den misstänktes sida. Det är tillräckligt att denne, exempelvis på grund av ett trängt ekonomiskt läge, kan befaras använda sina tillgångar för ett ändamål som för den misstänkte är mer angeläget än att betala den skuld som kvarstadsfordringen avser. Avsikten är inte att varje åtgärd, genom vilken den misstänkte sätter sig ur stånd att betala skulden, ska kunna vara kvarstadsgrundande. För att kvarstad ska bli aktuellt bör det kunna befaras att den misstänkte vidtar någon form av åtgärd för att undanskaffa egendom som kan anses klandervärd, till exempel en sådan åtgärd som kan bli föremål för återvinning i konkurs.

När det rör sig om mycket höga belopp anses det enligt åklagarnas rättsliga vägledning i allmänhet finnas en påtaglig risk för att den misstänkte försöker undkomma att betala skulden. I rättsfallet NJA 2007 s. 690 uttalade dock Högsta domstolen (beträffande kvarstad i tvistemål) att en fordran på drygt 3,2 miljoner kronor – vilken ansågs betydande – inte ensam motiverade slutsatsen att det fanns anledning att befara ett undandragande. Det krävdes att det också förelåg en konkret fara för sabotageåtgärder för att kvarstad skulle komma i fråga.

45 36 f. § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. 46 NJA 1983 s. 570. 47 Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 13. 48 Prop. 1980/81:84 s. 228, 241 och 427. 49 Åklagarmyndigheten, RäV 2024.8 s. 16.

I rättsfallet NJA 1992 s. 154 ansågs fordringar mot två gäldenärer på över sex miljoner kronor vardera som mycket stora. Detta tillsammans med omständigheten att gäldenärerna hade dömts till långvariga fängelsestraff gjorde att det ansågs finnas en påtaglig risk för att de försökte undkomma att betala skulden.

Ett sätt att visa att det finns en risk för undandragande kan enligt åklagarnas vägledning vara att åberopa uppgifter om restförda skulder hos Kronofogden och betalningsanmärkningar. Om man påträffar pengar eller dyrbar egendom hos någon som har skulder hos Kronofogden framstår det enligt det resonemanget som ganska uppenbart att personen inte prioriterar att betala sina skulder.

Åklagarens yrkande och rättens prövning

Rätten fattar beslut om kvarstad, men frågan initieras av undersökningsledaren, åklagaren eller målsäganden. När åtal har väckts får rätten på eget initiativ väcka frågan om kvarstad. Om en fråga om kvarstad väcks ska det hållas en förhandling så snart som möjligt inför rätten. Det finns ingen absolut tidsfrist för när förhandlingen ska hållas, om inte egendomen har tagits i förvar. I så fall gäller särskilda tidsfrister.

I framställan om kvarstad ska det, enligt Åklagarmyndighetens rättsliga vägledning, anges vilken eller vilka till beloppet specificerade fordringar som kvarstaden ska säkra samt hur dessa har uppkommit och beräknats. Kvarstad ska yrkas på hela det belopp som fordran avser och inte bara på det belopp som har säkrats genom ett eventuellt förvar.

Det ankommer på domstolen att pröva om någon ersättning till staten kan komma att ådömas den brottsmisstänkte i det brottmål som kvarstaden avser och att uppskatta storleken av en sådan betalningsskyldighet. Rätten förutsätts vid prövningen av kvarstadsfrågan göra en preliminär bedömning av påföljds- och skadeståndsfrågan. Domstolen får förordna om kvarstad på så mycket av den misstänktes egendom att fordringen kan antas bli täckt, och måste alltså redan i kvarstadsmålet ingå i en prövning av exempelvis hur högt ett kommande bötesstraff kan antas bli eller till vilket belopp en målsägandes

50

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 34. 51

26 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken. 52

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 15.

skada kan beräknas. Kostnaderna för en blivande utmätning ska tas med i beräkningen. Domstolen bör som regel lämpligen formulera sitt beslut om kvarstad så att det inte anges vilken egendom som ska beläggas med kvarstad, utan detta ska som huvudregel bestämmas av Kronofogden i samband med verkställigheten. Det innebär att kvarstadsbeslutet inte heller när någon särskild egendom har tagits i förvar avser just den egendomen, utan även i förvarsfall kan valet av vilken egendom som ska säkras överlämnas till Kronofogden.

Interimistisk kvarstad

Om egendom inte kan tas i förvar och det är fara i dröjsmål har åklagaren möjlighet att framställa ett yrkande till tingsrätten om ett interimistiskt kvarstadsbeslut. Åklagaren kan yrka att beslutet inte ska delges den misstänkte innan förrättning för verkställighet äger rum. Ett interimistiskt beslut måste verkställas av Kronofogden på samma sätt som andra kvarstadsbeslut, vilket innebär en viss risk för att den misstänkte hinner skaffa undan egendomen. Exempel på när det kan vara lämpligare att framställa ett yrkande om interimistisk kvarstad i stället för förvar är när tillgångar finns spridda på flera platser och samordning behöver ske mellan flera polisområden och Kronofogden. Det kan också handla om att den egendom som kan tas i förvar är svår att ta om hand på grund av dess omfattning eller storlek, eller att egendomen är svår att värdera eller riskerar att snabbt förlora i värde. Konkreta omständigheter som visar på fara i dröjsmål och som därmed kan utgöra stöd för ett beslut om interimistisk kvarstad är till exempel om den misstänkte är på väg att lämna landet eller om det går att visa att tidigare insättningar på den misstänktes konton snabbt har skingrats till andra konton eller förts utomlands.

Dokumentation och underrättelser om kvarstad

Kvarstadsbeslutet dokumenteras i rättens protokoll som expedieras till parterna. Eftersom ett kvarstadsbeslut ska verkställas av Kronofogden måste det innehålla tydliga och korrekta uppgifter om vem

53 Prop. 1980/81:84 s. 241 och 228. 54 26 kap. 2 § fjärde stycket rättegångsbalken. 55 26 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol. 56 Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 14.

det riktar sig mot och vad det omfattar. Det centrala är hur stort kvarstadsbeloppet är och vilken betalningsförpliktelse som kvarstaden avser.

Verkställigheten av kvarstadsbeslutet sker av Kronofogden enligt bestämmelser i utsökningsbalken. Rätten får meddela närmare föreskrifter om verkställigheten om det behövs.

Om det under en förundersökning framkommer uppgifter om tillgångar hos den misstänkte som kan vara av betydelse för Kronofogdens verkställighet av ett beslut om kvarstad bör sådana uppgifter enligt åklagarnas rättsliga vägledning kunna vidarebefordras till Kronofogden i samband med begäran om verkställighet. Lämnandet av uppgifter prövas enligt sekretessbestämmelsen i 10 kap. 27 § offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400), enligt vilken sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Enligt åklagarnas vägledning bör den åklagare som ska göra en kvarstadsansökan ta kontakt med Kronofogden så tidigt som möjligt – helst redan någon dag innan framställan om kvarstad lämnas till rätten. Åklagaren bör också i ett tidigt skede ta kontakter med domstolen för att informera, planlägga och klara ut praktiska detaljer kring ett kommande beslut om kvarstad.

Den misstänkte behöver inte underrättas innan beslutet om kvarstad verkställs. Det är tillräckligt att underrättelsen sker när någon egendom har belagts med kvarstad. I underrättelsen ska det finnas en upplysning om att gäldenären (det vill säga den misstänkte) inte utan Kronofogdens medgivande får överlåta egendomen eller till skada för sökanden förfoga över den på något annat sätt. Gäldenären ska också informeras om att en överträdelse av förbudet kan medföra påföljd enligt 17 kap. 13 § brottsbalken (straffbestämmelsen om överträdelse av myndighets bud). Kronofogden underrättar också i förekommande fall Lantmäteriet och Transportstyrelsen om det är relevant för den egendom som har belagts med kvarstad. Om en domstol häver en kvarstad har den motsvarande underrättelseskyldighet.

57

Lindberg, 2022, s. 121. 58

26 kap. 8 § rättegångsbalken. Enligt Lindberg bör rätten dock inte göra detta. Se Lindberg, 2022, s. 121. 59

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 17 f. 60

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 15. 61

16 kap. 11 § utsökningsbalken och 15 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981). 62

15 kap. 4–7 §§ utsökningsförordningen.

När Kronofogden belägger en bostadsrätt med kvarstad ska bostadsrättsföreningen underrättas om det. När en nyttjanderätt till en fastighet eller en byggnad på ofri grund utmäts ska fastighetens ägare underrättas. Om Kronofogden belägger en andel i lös eller fast egendom med kvarstad ska övriga delägare underrättas.

Verkställigheten av kvarstaden

Kronofogden agerar inte på eget initiativ för att verkställa kvarstadsbeslutet, utan åklagaren eller målsäganden måste begära verkställighet. Åklagaren är inte behörig att begära verkställighet för målsägandens räkning.

Om det finns egendom i förvar när rätten beslutar om kvarstad ska den egendomen förbli i myndighetens vård till dess beslutet har verkställts, om inte rätten beslutar något annat. Beslutet är omedelbart verkställbart och Kronofogden ska verkställa ett sådant beslut skyndsamt. I regel påbörjas verkställigheten samma dag eller senast dagen efter att begäran om verkställighet har gjorts.

När Kronofogden ska verkställa kvarstaden ska myndigheten i den utsträckning som det behövs med hänsyn till ansökans innehåll, tillkommande uppgifter, gäldenärens (den misstänktes) förhållanden och omständigheterna i övrigt undersöka om gäldenären har utmätningsbar egendom. Dessutom ska Kronofogden utreda gäldenärens anställnings- och inkomstförhållanden.

I allmänna mål, vilket mål om kvarstad i brottmål i många fall är, ska Kronofogden också göra den utredning om gäldenärens förhållanden som behövs för att bedöma frågor om uppskov med betalning och om en eventuell säkerhet som gäldenären ställer kan godtas. Ett allmänt mål är ett mål där staten är sökande. Om kvarstaden avser betalning av böter, förverkande eller någon motsvarande betalningsförpliktelse till det allmänna är det alltså ett allmänt mål. I allmänna mål kan Kronofogden vidta fler åtgärder på eget initiativ för att bevaka

63 6 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken. 64 6 kap. 16 § utsökningsförordningen. 65 Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8, s. 17. 66 26 kap. 4 § tredje stycket rättegångsbalken. 67 30 kap. 12 första stycket 3 rättegångsbalken och 15 kap. 1 § utsökningsförordningen. 68 Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 18. 69 4 kap. 9 § utsökningsbalken.

statens intresse, än vad myndigheten får göra i enskilda mål. Gäldenärsutredningen är alltså mer omfattande i allmänna mål än i enskilda.

Det finns ett betydande utrymme för Kronofogden att anpassa gäldenärsutredningen till vad som bedöms vara lämpligt i det enskilda fallet, exempelvis i fråga om vilka registerkontroller och sökningar på internet som bör göras och i vilken utsträckning information ska tas in från andra myndigheter. Vid utredningen kan flera källor användas, såsom upplysningar från borgenärer, gäldenären själv eller tredje man. Kronofogden kan också genomföra en förrättning i gäldenärens bostad eller lokal för att hitta egendom. Utgångspunkten är att åtgärderna ska präglas av ändamålsenlighet, urskillning och måtta. Grundlagens krav på saklighet och opartiskhet vid myndighetsutövning måste alltid iakttas.

Om gäldenären bedriver verksamhet i någon särskild bransch, exempelvis bygg- eller restaurangbranschen, kan det finnas anledning att utgå från att gäldenären äger vissa typer av egendom. Det förekommer ofta att sökanden (åklagaren eller målsäganden) anvisar någon egendom för verkställighet. När det sker behöver Kronofogden undersöka egendomen noga och i regel också göra en kompletterande utredning för att ta reda på om gäldenären har ytterligare tillgångar. Om det finns skäl att anta att en gäldenär äger egendom som är registrerad på någon annan krävs fler registerkontroller, mer kontakt med andra myndigheter och ytterligare efterforskningar jämfört med ett vanligt verkställighetsärende. Ofta kan det också vara nödvändigt att ta in uppgifter om kontotransaktioner från den eller de banker där gäldenären är kund. I vissa fall behöver Kronofogden även vidta spaningsarbete för att utreda besittningsförhållandena närmare.

När en ansökan om verkställighet av kvarstad kommer in kontrollerar Kronofogden omgående om gäldenären har några banktillgodohavanden. Om gäldenären äger fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt tar Kronofogden reda på hur belåningen ser ut och om det finns

70

6 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Se mer om distinktionen mellan allmänna och enskilda mål i 1 kap. 6 § utsökningsbalken och Walin, Gösta, Gregow, Torkel, Millqvist, Göran, med flera, 2023, Utsökningsbalken – en kommentar, Norstedts juridik, Juno version 6, kommentaren till samma bestämmelse samt 1 kap. 2 § utsökningsförordningen. 71

JO 1693-2009. 72

Kronofogden, 2018, S-handboken, del 1, dnr 808 34351-10/111, s. 211.

något övervärde i egendomen. När verkställigheten riktar sig mot en näringsidkare kontrollerar Kronofogden om det har tagits ut företagsinteckningar i verksamheten. Kronofogden kan genast på distans belägga bankmedel, värdepapper som finns registrerade i värdepapperssystem, fast egendom och datapantbrev med kvarstad. Detsamma kan ske med egendom som har tagits i förvar.

Kronofogden genomför i regel en förrättning hos gäldenären. Det kan ske även om gäldenären inte är närvarande. Förrättningen är en tvångsåtgärd. Kronofogden kan ha rätt att ta sig in med hjälp av låssmed eller i övrigt använda tvång om det är befogat. Sådant tvång kan bestå i försegling av en lokal eller ett utrymme – det vill säga att lokalen spärras av helt eller delvis så att det krävs Kronofogdens tillstånd för att gå in där.

Verkställigheten påverkas i princip inte av att Kronofogdens beslut om att kvarstadsbelägga viss egendom överklagas. Endast om tingsrätten eller en högre domstol förordnar om inhibition är det förbjudet att vidta ytterligare verkställighetsåtgärder när det gäller egendomen. Domstolen kan också direkt förordna att en vidtagen åtgärd ska hävas, om det finns synnerliga skäl. Om rättens beslut om kvarstad upphävs ska den kvarstadsbelagda egendomen lämnas tillbaka, om inte domstolen i hävningsbeslutet har förordnat att någon återgång inte ska ske förrän avgörandet har fått laga kraft. Sökanden kan också hindra ett omedelbart tillbakalämnande genom att begära inhibition vid ett överklagande av beslutet.

När en andel i samägd egendom har belagts med kvarstad krävs i regel alla delägares medverkan för att ett förfogande över egendomen ska få rättslig verkan.

Fast egendom, registrerade skepp och luftfartyg samt reservdelar till luftfartyg får endast om sökanden begär det utmätas för en fordran som inte är förenad med förmånsrätt i egendomen. Kronofogden

73 För bostadsrätter finns för närvarade inte något offentligt register, men det har lämnats förslag på att ett sådant ska inrättas – se SOU 2022:79 Ett register för alla bostadsrätter och lagrådsremissen med samma namn den 23 oktober 2025. 74 Kronofogden, 2018, s. 236. 75 4 kap. 13 § utsökningsbalken. 76 2 kap. 17 § utsökningsbalken, se även 3 kap. 1 § utsökningsförordningen. 77 Kronofogden, 2018, s. 242 f. 78 2 kap. 19 § och 18 kap. 12 och 19 §§ utsökningsbalken. 79 3 kap. 22 § första stycket utsökningsbalken. 80 8 kap. 9 § utsökningsbalken. 81 4 kap. 5 § utsökningsbalken.

ska uppmana sökanden att uppge om det begärs att kvarstaden ska kunna avse sådan egendom.

Egendom som inte får utmätas enligt utsökningsbalken får inte beläggas med kvarstad. Vilken egendom som inte får utmätas regleras i 5 kap. utsökningsbalken. Det handlar bland annat om gäldenärens beneficium.

Egendom får endast beläggas med kvarstad om det belopp som kan beräknas flyta in efter avdrag för kostnaderna hos Kronofogden ger ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Som huvudregel bör i första hand sådan egendom säkras som kan tas i anspråk för fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller olägenhet för gäldenären. Visar det sig i efterhand att försäljningen av egendomen eller indrivning av fordringar inte kommer att ge ett sådant överskott ska kvarstaden hävas. Det kan till exempel vara fallet om egendomen visar sig vara belastad med en panträtt som tar värdet i anspråk. Hävning ska också ske om det genom en rättegång eller på något annat sätt blir utrett att egendomen tillhör tredje man. Om egendomen redan har sålts i ett sådant fall gäller hävningen rätten till influtna medel.

Hävning av kvarstaden

Kvarstadsbeslutet kan hävas eller ändras i något avseende. Så kan vara fallet om exempelvis fordringens storlek ändras. Åklagaren måste därför hålla sig informerad om den fordran som ligger till grund för ett beslut om kvarstad under hela den tid som kvarstaden består. Om åklagaren kommer fram till att det inte längre finns grund för åtgärden anses han eller hon vara skyldig att begära att rätten upphäver kvarstaden.

Kvarstaden kan också hävas om inte de frister för åtals väckande som rätten har satt ut i kvarstadsbeslutet iakttas, eller om det har ställts säkerhet för skulden. När målet avgörs slutligt prövar rätten om kvarstaden ska bestå. Eftersom ett förordnande i en dom om värdeförverkande eller företagsbot inte blir verkställbart direkt, kan

82

4 kap. 2 § utsökningsbalken. 83

4 kap. 3 § utsökningsbalken. 84

4 kap. 33 § utsökningsbalken. 85

Walin, med flera, 2023, kommentaren till 4 kap. 33 §. 86

Åklagarmyndigheten, RäV 2024.8 s. 16. 87

26 kap. 6 § rättegångsbalken.

åklagaren yrka att kvarstaden ska bestå en viss tid efter att domen har fått laga kraft, så att den hinner verkställas.

Säkrandet av vissa egendomsslag

Egendom säkras enligt bestämmelserna i 6 kap. utsökningsbalken, vilket beträffande lös egendom innebär att den tas i förvar alternativt märks eller förseglas. Beträffande vissa typer av egendom kan svårigheter uppstå när den ska säkras. Tjänstemän vid Kronofogden har beskrivit dessa svårigheter på följande sätt. • Det är svårt att säkra aktier i fåmansbolag. För det första måste

man värdera bolaget för att veta om det är värt att säkra aktierna.

Detta är svårt i sig – årsredovisningen ger inte hela bilden och kan

dessutom vara gammal. En aktuell resultat- och balansräkning får man kanske inte ut från bolaget. Har man väl kommit fram

till att bolaget ska säkras behöver man hitta aktieboken. Och även

om man har lyckats säkra själva aktierna kan bolagsägaren fortsätta att bedriva verksamhet i bolaget och på så sätt urholka bolagets värde.

• Det går att säkra inkråmet i ett företag – nyttjanderätter och ut-

rustning till exempel. Men man bör i så fall inte ta enskilda delar

av inkråmet. En inkråmsutmätning bör avse alla inventarier i en rörelse.

• För kryptotillgångar finns det ingen bestämd rutin utan Kronofog-

dens tjänstemän har löst frågorna som har uppstått från fall till

fall. När man säkrar en kryptovaluta flyttas valutan till en plånbok

som Kronofogden har kontroll över. Rent praktiskt går det till så att Kronofogden har tillgång till nyckelkoden till plånboken och ser till att koden förvaras säkert.

88 3 kap. 23 § andra stycket utsökningsbalken och Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 20 f. Om kvarstaden upphör innan begäran om indrivning har inkommit till Kronofogden kan den misstänkte vända sig till Kronofogden för att återfå sin egendom, eftersom Kronofogden i en sådan situation inte längre har något verkställbart beslut som ger myndigheten rätt behålla egendomen. 89 Begreppet ”förvar” i utmätningssammanhang är alltså inte samma sak som tvångsmedlet förvar som beskrevs i avsnitt 3.1.2, utan innebär att egendomen omhändertas och förs till en annan plats. 90 Minnesanteckningar från möte om tillgångsförvaltning med Kronofogden, komm2025/00016-4.

• Medel på neobanker – det vill säga helt digitala banker med säte

utomlands – är svåra att säkra. Säkringen går till så att Kronofogden vänder sig till sin utländska motsvarighet med en begäran om handräckning. Den processen tar lång tid och under tiden hinner gäldenären ofta skaffa undan tillgångarna.

• Fastigheter och bostadsrätter är inte svåra att säkra i sig – gälde-

nären får ha kvar dem i sin besittning även om de inte används som bostäder. Bostadsrätter kan dock vara svåra att hitta om gäldenären inte är folkbokförd där, och kan vara svåra att säkra om det handlar om mindre föreningar. Det skulle behöva finnas ett nationellt register över bostadsrätter.

• Patent, upphovsrätt och annan immateriell egendom kan vara svår

att säkra. Det är sällan som Kronofogden säkrar eller utmäter den

typen av egendom. Stimpengar går att säkra, men ofta har artisten

överlåtit sina stimintäkter till ett fåmansbolag. Ett domännamn kan vara mycket värdefullt, men är svårt att säkra eftersom det

är svårt att ta reda på vem det tillhör. Hos Internetstiftelsen kan

man se vem som är innehavare av ett svenskt domännamn. Det

finns olika sätt att ta reda på innehavare av utländska toppdomä-

ner, till exempel .com.

3.1.4¶Beslag och penningbeslag

Beslag och penningbeslag regleras huvudsakligen i 27 kap. rättegångsbalken. I specialstraffrätten finns dock också ett stort antal bestämmelser om beslag, se avsnitt 3.1.5.

Beslag kan beslutas både under förundersökningen och av rätten genom domen. Den som med laga rätt verkställer ett personellt tvångsmedel, det vill säga även den som gör ett envarsgripande, får ta föremål och pengar eller liknande tillgångar i beslag. Föremål och pengar eller liknande tillgångar som påträffas i något annat fall får tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren och, vid fara i dröjsmål, av en polisman. Om ett beslag verkställs av någon annan än undersökningsledaren eller åklagaren utan ett föregående beslut

91

Lagstiftningsarbete om att införa ett sådant register pågår. I lagrådsremissen Ett register för alla bostadsrätter, den 23 oktober 2025, finns förslag om att införa en lag om ett bostadsrättsregister. Registret ska föras av Lantmäteriet. 92

Polismän får dock aldrig ta postförsändelser i beslag, och får inte heller ta föremål i beslag om ändamålet är självständigt förverkande.

från denne ska beslaget anmälas till den personen, som omedelbart ska pröva om beslaget ska bestå. Beslutet om beslag går i verkställighet direkt. Tulltjänstemän och kustbevakningstjänstemän har också befogenhet att ta egendom i beslag med stöd av rättegångsbalkens beslagsbestämmelser. Vad som sägs i det här avsnittet om vad som gäller för polismän enligt rättegångsbalken gäller även tjänstemän vid Tullverket och Kustbevakningen.

Rätten får också förordna om beslag, men endast av föremål som företes vid rätten eller annars är tillgängliga för beslag.

För beslag gäller särskilda regler om frister, förhandling och rättens bevakning av åtals väckande. Dessa beskrivs i avsnitt 3.4 och 3.5.

Vilken egendom kan beslagtas?

Fastigheter kan aldrig tas i beslag. När det gäller lös egendom kan lösa saker, pengar, fordringar och ”annan rättighet” tas i beslag eller penningbeslag. Med ”annan rättighet” avses enligt förarbetena till penningtvättslagen sådant som kontobehållningar, aktiedepåer eller liknande som kan finnas hos exempelvis en bank eller verksamhetsutövare. Bostadsrätter, nyttjanderätter och immateriella rättigheter omfattas enligt förarbetena inte av beslagsreglerna och kan inte tas i beslag. Detta skiljer sig alltså mot hur begreppet ”annan rättighet” används i kvarstads- och utmätningssammanhang, där begreppet kan avse alla typer av förmögenhetsrättigheter, inklusive varumärkesrätt och patenträtt (se avsnitt 3.1.3). Inte heller företag kan tas i beslag.

93 27 kap. 4 § och 27 kap. 1 a § sista stycket rättegångsbalken. 94 8 kap. 10 § tullbefogenhetslagen och 3 kap. 10 § kustbevakningslagen. 95 27 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken. 96 Prop. 2013/14:121 s. 119. Eftersom bestämmelsen om penningbeslag ursprungligen kommer från penningtvättslagen behöver man gå till den lagens förarbeten för att läsa vad som menas med begreppet. 97 6 kap. 3 § utsökningsbalken och Walin, med flera, 2023, kommentaren till samma bestämmelse.

Beslagsändamålen

Beslag kan användas för att säkra egendom för vissa ändamål så fort det finns anledning att anta att ett brott har begåtts, oberoende av brottets beskaffenhet eller svårighetsgrad. Förverkandebeslag kan också användas oberoende av koppling till ett konkret brott, om något av förverkandeändamålen är uppfyllt.

Beslag av föremål

I 27 kap. 1 § rättegångsbalken regleras beslag av föremål, alltså lösa saker. Där anges i första stycket att ett föremål får tas i beslag om det skäligen kan antas att 1. föremålet har betydelse för utredning om brott, 2. någon har blivit av med föremålet genom brott, 3. föremålet kan bli förverkat, 4. föremålet kan användas för att utföra en genomsökning på distans,

eller 5. föremålet har betydelse för en utredning om förverkande.

Ändamålet med beslaget är alltså i punkterna 1, 4 och 5 att föremålet ska användas som bevis, i punkten 2 att det ska återställas till målsäganden och i punkten 3 att det ska förverkas. Man talar därför om bevisbeslag, återställandebeslag och förverkandebeslag. Det är inte ovanligt att flera beslagsgrunder är tillämpliga samtidigt. Stöldgods kanske ska återställas till målsäganden så småningom, men ska först undersökas med avseende på spår från gärningsmannen.

Det kan noteras att ett det vid förverkandebeslag inte behöver finnas någon omedelbar koppling mellan den egendom som tas i beslag och grunden för förverkandet. Ett värdeförverkande för att säkerställa en betalningsförpliktelse kan säkras genom beslag av vilken egendom som helst som påträffas hos den misstänkte.

98

Proportionalitetsprincipen kan dock hindra att tvångsmedlet beslag används för mindre förseelser. 99

Lindberg, 2022, s. 444. 100

Fitger, med flera, 2024, kommentaren till 27 kap. 1 § och prop. 2023/24:144 s. 449.

Skriftliga handlingar är sådana föremål som kan tas i beslag. För skriftliga handlingar, brev och andra försändelser finns dock beslagsförbud i vissa situationer, som inte kommer att gås igenom närmare här.

För att ett föremål ska kunna tas i beslag måste det vara tillgängligt – detta följer av rekvisitet att föremålet ska ha påträffats. Man kan alltså inte besluta om beslag i förväg för att man tror att det kommer att dyka upp föremål i en brottsutredning. Däremot kan åklagaren lämna instruktioner om att ifall föremål av en viss typ påträffas ska de tas i beslag. Föremål som tas i beslag påträffas vanligen i samband med husrannsakan eller kroppsvisitation. Föremålet ska vara tillgängligt på så sätt att det kan tas om hand, förseglas eller märkas och på så sätt omedelbart tas i beslag.

Beviskravet ”skäligen kan antas” i förhållande till de olika beslagsgrunderna är ett förhållandevis lågt krav. För att beviskravet ska anses vara uppfyllt ska det finnas konkreta omständigheter av en viss styrka som pekar på att föremålet kan antas ha betydelse för de ändamål som lagstiftningen kräver.

Penningbeslag

Regler om penningbeslag infördes i rättegångsbalken år 2024. Före det var penningbeslag endast möjligt vid penningtvättsbrott och för brott relaterade till terrorism. I 27 kap. 1 a § rättegångsbalken anges att egendom i form av pengar, fordringar eller andra rättigheter får tas i penningbeslag om det skäligen kan antas att 1. någon har blivit av med egendomen genom brott, eller 2. egendomen kan bli förverkad.

Penningbeslag får, liksom övriga beslag, endast avse sådan egendom som finns tillgänglig. Med det begreppet avses att egendomen är identifierad och går att ta i beslag hos exempelvis en bank eller någon annan verksamhetsutövare. Det är alltså inte möjligt att besluta om

101

27 kap. 1 § andra stycket, 2 och 3 §§ rättegångsbalken. 102

27 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken. 103

JO 2006/07 s. 54. I lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut finns dock en bestämmelse om att åklagare får besluta om beslag utan hinder av att föremålet inte är tillgängligt vid beslutet. 104

SOU 1995:47 Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen, s. 358.

penningbeslag i förväg av egendom som man inte vet om den finns, men som kanske kan komma att bli tillgänglig under utredningen.

Avser penningbeslaget en fordran eller en annan rättighet, ska gäldenären eller någon annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till någon annan än Polisen. För penningbeslag gäller i övrigt bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken.

Vem kan ett beslag riktas mot?

Bevisbeslag och återställandebeslag kan riktas mot vem som helst och beslutas oberoende av om det finns någon misstänkt för brottet. Förverkandebeslag däremot kan bara riktas mot den som man också kan föra en förverkandetalan mot. Det kan alltså vara mot den som har gjort en vinst till följd av det brott som beslaget avser eller, under vissa förutsättningar, den som senare har förvärvat egendomen. Det kan också vara mot den som har tagit emot kostnadsersättning för ett brott och mot den som har oförklarade tillgångar eller har förvärvat sådana tillgångar. I specialstraffrätten finns ytterligare regler om vem en förverkandetalan kan riktas mot, se avsnitt 3.1.5.

Om den misstänkte som ett beslag riktas mot är under 15 år krävs särskilda skäl för beslaget.

Den som drabbas av beslaget behöver inte vara samma person som den som egendomen har tagits ifrån. Även en annan person som gör gällande att han eller hon har en rätt till egendomen som inskränks genom beslaget kan alltså begära rättens prövning. Rätten att begära prövning kan utövas när som helst under tiden som beslaget består.

Dokumentation och underrättelser om beslaget

Själva beslutet om beslag fattas normalt inte som ett formellt beslut, utan återspeglas i regel enbart i form av ett protokoll över verkställigheten. Domstolens beslut i beslagsfrågan dokumenteras antingen

105

Prop. 2013/14:121 s. 120. 106

36 kap. 4, 5, 7, 13 och 11 §§ brottsbalken. 107

36 § första stycket lagen om unga lagöverträdare. 108

Prop. 1994/95:23 Ett effektivare brottmålsförfarande, s. 113, se även Lindberg, 2022, s. 501. 109

Lindberg, 2022, s. 117.

i domen eller i protokollet från beslagsförhandlingen och får överklagas särskilt.

Ett beslag ska alltid dokumenteras genom att det protokollförs. I protokollet ska ändamålet med beslaget och vad som har förekommit vid beslaget anges. Det beslagtagna föremålet ska beskrivas noga. För omfattande beslag finns en viss lättnad i protokolleringskravet genom att sådana får beskrivas genom samlande beteckningar om det anses lämpligt. I sådana fall får det dessutom godtas att en mer detaljerad förteckning upprättas först efter att egendomen har förts till den verkställande myndighetens lokaler. I de fall där beslagen inte bedöms som omfattande bör det däremot krävas att beslagen från början preciseras i protokollet på ett sätt som möjliggör att delar av ett beslag kan hävas.

Om ett detaljerat protokoll inte omedelbart upprättas på platsen för beslaget krävs det ändå att man genom anteckningar dokumenterar vad för slags egendom man för med sig och vilket antal det handlar om. Ändamålet eller grunden för beslaget ska alltid anges i protokollet. Även brottet ska tydligt specificeras i protokollet.

Beslagsprotokollet fyller flera viktiga funktioner. Protokollet utgör grunddokumentationen för den fortsatta hanteringen av de beslagtagna föremålen och är ett instrument för att kontrollera att inget som har tagits i beslag glöms bort. Det används för registreringen av beslagtagen egendom och för dokumentation av framtida beslut om det beslagtagna och verkställigheten av de beslut som fattas om beslagen. Den som har drabbats av beslaget ska med protokollets hjälp kunna överblicka vad som har tagits i beslag och kunna begära domstolsprövning av beslaget helt eller delvis. I många fall upphör beslag successivt. Det måste då vara möjligt att med hjälp av dokumentationen avgöra beträffande vilka föremål som beslaget har hävts och vad som har hänt med dem.

Om den som ett beslag görs från inte är närvarande vid beslaget, ska han eller hon underrättas om det och om vad som har skett med det beslagtagna. Den som har drabbats av ett beslag har rätt att på begäran få ett bevis om beslaget. Underrättelsen behöver dock inte

110

49 kap. 3 § och 5 § första stycket 6 rättegångsbalken. 111

27 kap. 13 § rättegångsbalken och Åklagarmyndigheten, RäV 2022:22 Beslag och genomsökning på distans, s. 25. Se även JO:s ämbetsberättelse 1963 s. 111. 112

Åklagarmyndigheten, RäV 2022:22 s. 26. 113

Lindberg, 2022, s. 492 f. och JK 1985 C 12.

lämnas direkt, utan först så snart som det kan ske utan men för utredningen.

En underrättelse kan vara till men för utredningen exempelvis om den misstänkte kan anpassa sin förhörsutsaga eller undanröja bevis efter att ha fått information om beslaget. Vid bedömningen av om underrättelsen till den berörde kan skjutas upp ska proportionalitetsprincipen beaktas. I bedömningen ska det vägas in både hur länge underrättelsen behöver skjutas upp och vilken typ av egendom det handlar om. Gäller beslaget illegala vapen eller narkotika väger den drabbades intresse av en omedelbar underrättelse mindre tungt än vid legitim egendom, särskilt egendom med stort ekonomiskt värde.

Eftersom beslag är en besittningsrubbning riktas underrättelsen normalt till den som hade föremålet i sin besittning. Om det framkommer att en annan person är ägare eller har rätt till egendomen bör dock även den personen underrättas.

När ett föremål tas i beslag av Polisen ska det registreras i bland annat Durtvå, som är det system som används för att upprätta elektroniska förundersökningsprotokoll och dokumentera tvångsmedel. Detaljerade uppgifter om föremålet och hur det har beslagtagits ska föras in i beslagsliggaren. För fordon som tas i beslag gäller särskilda rutiner för dokumentationen. Om fordonet har tagits i beslag i syfte att förverkas ska det värderas när det kommer in till Polisen. Andra brottsutredande myndigheter gör på liknande sätt i sina system.

Om ett beslag lånas ut, till exempel när det ska undersökas av en expert, ska det dokumenteras i beslagsliggaren till vem utlåningen har skett och vad som är syftet med utlåningen.

Utlämnande av beslag

Åklagaren eller undersökningsledaren kan besluta att lämna ut beslagtagna föremål till en målsägande eller någon annan som har trätt i dennes ställe. Det krävs i så fall att det är uppenbart att han eller hon har bättre rätt till egendomen än den som beslaget har gjorts hos.

114

27 kap. 11 § och 13 § sista stycket rättegångsbalken. 115

Prop 2021/22:119 Modernare regler för användningen av tvångsmedel, s. 165. 116

JO:s ämbetsberättelse 1988/89 s. 44. 117

Polisen, 2023, s. 35–39. 118

Polisen, 2023, s. 93 f. 119

Polisen, 2023, s. 41 f. 120

27 kap. 4 a § rättegångsbalken.

I förarbetena sägs att uppenbara fall kan vara när den misstänkte har erkänt brottet eller godtar att egendomen lämnas tillbaka till målsäganden. Sådana beslut kan, liksom övriga beslagsbeslut, överprövas av rätten. I den situationen kan rätten bara fastställa eller upphäva åklagarens beslut. Om beslutet fastställs ska egendomen omedelbart lämnas ut till målsäganden, men om det hävs betyder det inte att själva beslaget hävs.

Hävning av beslaget

När det inte längre finns behov av eller förutsättningar för att ha ett föremål i beslag ska föremålet skyndsamt återlämnas till ägaren eller anspråkstagaren. Bedömningen av om beslaget ska hävas eller bestå ska kontinuerligt göras av den som leder förundersökningen under hela den tid som det består.

Om ett beslag inte har fastställts av rätten får det hävas av åklagaren eller undersökningsledaren. När rätten har fastställt ett beslag förlorar åklagaren behörigheten att besluta om det. Uppkommer det ett behov av att häva beslaget i en sådan situation måste åklagaren begära att rätten gör det så snart som möjligt.

Om rätten har fastställt ett beslag ska det omedelbart hävas om åklagaren inte inom den tid som rätten har bestämt väcker åtal eller begär förlängning av tiden. Skulle åklagaren ha missat att väcka åtal eller begära förlängning i tid när en sådan frist har meddelats, anses åklagaren inte få besluta om nytt beslag om det inte har tillkommit nya omständigheter. Åklagaren får dock begära att rätten beslutar om beslag på nytt.

När rätten avgör målet slutligt ska den alltid pröva om de beslag som finns ska bestå. Annars förfaller beslagen. Om rätten ogillar åklagarens förverkandeyrkande, eller ett yrkande om bättre rätt, anses det inte finnas någon möjlighet att låta beslagen som hör ihop med de yrkandena bestå. Förverkandebeslag och återställandebeslag ska alltså omedelbart upphöra att gälla i så fall. Detta gäller dock inte

121

Prop. 2002/03:17 Förvärv av stöldgods i god tro, s. 41 f. 122

27 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken. 123

Fitger, med flera, 2024, kommentaren till 27 kap. 6 §. 124

Lindberg, 2022, s. 500. 125

27 kap. 8 § fjärde stycket rättegångsbalken. 126

27 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken. 127

Lindberg, 2022, s. 169.

bevisbeslag. Bevisbeslag ska som huvudregel bestå tills domen har fått laga kraft i ansvarsdelen, om inte rätten beslutar något annat. Se mer om det i avsnitt 3.3.

När ett beslag hävs ska den som har hand om det beslagtagna omedelbart underrättas om det. Egendomen ska omgående återställas till den person som den har tagits i beslag från, om det inte finns ett verkställbart beslut om att egendomen ska lämnas till någon annan. Om den person som beslaget har gjorts från inte gör anspråk på egendomen, eller om det inte kan utredas hos vem beslaget har gjorts, ska föremålet lämnas ut till den som gör anspråk på det om denne visar sannolika skäl för sin rätt till föremålet. För att uppfylla kravet på sannolika skäl bör det enligt förarbetena vara tillräckligt att den som påstår sig ha rätt till ett föremål kan beskriva det närmare och lämna uppgifter om dels hur och när föremålet förvärvades, dels var och när föremålet senast var i hans eller hennes besittning. Det bör även med hänsyn till omständigheterna i övrigt framstå som sannolikt att han eller hon har rätt till det.

Den som beslaget har gjorts hos ska underrättas om att beslaget har hävts och att det beslagtagna kan hämtas inom en viss tid. Han eller hon ska också underrättas om att det beslagtagna kan komma att säljas för statens räkning eller förstöras om det inte hämtas. Underrättelsen ska delges. Därefter ska egendomen hållas tillgänglig för avhämtning under minst en månad efter delgivningen. Om ingen hämtar egendomen, eller om det inte finns någon känd anspråkstagare, ska det beslagtagna föremålet förvaras i minst tre månader. Därefter kan det säljas eller förstöras med stöd av lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. (i det följande 1974 års förfarandelag), se avsnitt 6.4.

Gränsdragningsfrågor mellan beslag och kvarstad

Trots att tvångsmedlen beslag och kvarstad har närmat sig varandra sedan de nya förverkandereglerna och de ändrade reglerna om penningbeslag infördes förra året, finns det fortfarande viktiga skillnader för den enskilde. Skyddet för den som utsätts för förvar och kvarstad är

128

27 kap. 8 § femte stycket rättegångsbalken. 129

27 kap. 8 a § rättegångsbalken. 130

Prop. 2008/09:227 Förfarandet när ett beslag har hävts, s. 25. 131

2 b § 1974 års förfarandelag.

starkare än för den som utsätts för beslag. Skillnaderna består bland annat i de olika kraven på anknytning till brott och vem tvångsmedlet får riktas mot. Reglerna för domstolsprövning, verkställighet med mera ser också olika ut. Det är trots detta vanligt att det, särskilt i inledningsskedet av en förundersökning, inte görs någon tydlig skillnad mellan tvångsmedlen. Detta skapar i så fall problem i den fortsatta handläggningen. Det är därför viktigt att den som fastställer ett beslag gör klart för sig om reglerna om beslag är tillämpliga eller om det i stället är fråga om en situation där förvar och kvarstad aktualiseras.

Ett vanligt förekommande beslut är att omvandla ett beslag till förvar. Det kan exempelvis vara fallet när pengar eller dyrbar egendom som har tagits i beslag inte ska återställas till en målsägande och inte heller ska förverkas genom ett sakförverkande. När grunderna för ett beslag upphör och det kan förväntas att den misstänkte kommer att åläggas en betalningsförpliktelse kan åklagaren, i stället för att lämna tillbaka egendomen, pröva om egendomen ska användas för att säkra den kommande betalningsförpliktelsen. Det är inte heller ovanligt att egendom som har tagits i beslag senare tas i förvar enligt stöldgodslagen – exempelvis egendom som påträffas i tjuvgömmor eller hos någon som är misstänkt för stöld- eller häleribrott.

3.1.5¶Specialstraffrätt

I specialstraffrätten finns flera bestämmelser om beslag och förvar. Specialstraffrättsliga regler om vem ett förverkande kan ske från blir också styrande för frågan om vem ett beslag ska riktas mot. Specialstraffrättens bestämmelser kan se materiellt annorlunda ut än brottsbalkens och rättegångsbalkens regler på grund av att de är särskilt anpassade till det område där de gäller, exempelvis i fråga om vad som kan beslagtas eller från vem förverkande kan ske.

I nedanstående tabell följer en inventering av lagar som innehåller bestämmelser om hur egendom kan säkras eller förverkas samt hur säkrad egendom ska hanteras. Några av dem är bara av karaktären upplysningsbestämmelser men många har ett materiellt innehåll.

132

JO:s ämbetsberättelse 1963 s. 110 och Lindberg, 2022, s. 447. 133

Åklagarmyndigheten, RäV 2024:8 s. 24. 134

Lindberg, 2022, s. 452.

Tabell 3.1 Specialstraffrätt om att säkra egendom

Inventering av relevanta bestämmelser i specialstraffrätten och annan lag om att säkra egendom

Lag Förvar/Kvarstad Beslag Förverkande

Tullbefogenhetslagen 8 kap. 9 § 8 kap. 9 a §–11 §§ (2024:710) Spellagen (2018:1138) 19 kap. 8 § 19 kap. 9 § Förfogandelagen (1978:262) 54 § Skyddslagen (2010:305) 13, 14, 16

och 17 §§ Lagen (2016:319) om skydd 14 § för geografisk information Lagen (2022:368) om 8 kap. 6 § 8 kap. 6 § nationella järnvägssystem Luftfartslagen (2010:500) 5 kap. 6 § Lagen (1939:299) om förbud i 5 § vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. Jordabalken 19 kap. 29 §,

21 kap. 2 §,

21 kap. 5 §,

21 kap. 6 §,

22 kap. 3 §,

23 kap. 2 §,

24 kap. 1 § Lagen (1969:729) om 6 kap. 52 §, 7 kap. upphovsrätt till litterära och 59 § konstnärliga verk Mönsterskyddslagen 33 § 37 § (1970:485) Lagen (1992:1685) om skydd 13 § för kretsmönster för halvledarprodukter Växtförädlarrättslagen 8 kap. 2 § 9 kap. 8 § (1997:306) Varumärkeslag (2010:1877) 7 kap. 5 § 8 kap. 7 § Lag (2018:1653) om 5 kap. 10 § företagsnamn Ransoneringslagen 49 § (1978:268) Ordningslagen (1993:1617) 2 kap. 32 §, 2 kap. 32 §,

3 kap. 25 §, 3 kap. 25 §,

4 kap. 11 § 4 kap. 11 § Vapenlagen (1996:67) 6 kap. 4 b §, 9 kap. 5 §

9 kap. 6 §

Lag Förvar/Kvarstad Beslag Förverkande

Lagen (1951:649) om straff 8 § 7 § för vissa trafikbrott Lagen (1958:205) om 2 § 1 § förverkande av alkohol m.m. Narkotikastrafflag (1968:64) 7 § 6 § Terroristbrottslag (2022:666) 13 § Lagen (2014:307) 11 § om straff för penningtvättsbrott Tryckfrihetsförordningen 10 kap. 14 10 kap. 1–3 7 kap. 29 §

och 15 §§ och 5–13 §§ Utlänningslagen (2005:716) 20 kap. 11 § Miljöbalken 26 kap. 23 29 kap. 12 §