Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 23 september 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 Den hänskjutande domstolen använder, ibland utan åtskillnad, begreppen svenska försäkringsbolag och försäkringsbolag som har etablering i Sverige á ena sidan och begreppen utländska försäkringsbolag och försäkringsbolag som inte har etablering i Sverige á andra sidan. Med beaktande av den omtvistade lagstiftningens egenskaper och syfte samt de skäl som den svenska regeringen har anfört för att motivera denna lagstiftning samt med beaktande av vissa påståenden i beslutet om hänskjutande anser jag att det avgörande kriteriet för att premieskattelagen skall tillämpas — i stället för det normala skattesystemet — är bolagens etablering (utanför svenskt territorium) snarare än deras nationalitet. Detta kommer att utgöra utgångspunkten för följande analys, och begreppen inhemska försäkringsbolag och utländska försäkringsbolag, som den hänskjutande domstolen ibland har använt och som återges inom citationstecken i texten, kommer att anses hänföra sig till försäkringsbolag som har etablering respektive inte har etablering.

3 Det går inte att göra avdrag för premicbeloppet från den skatt som har betalats under beskattningsåret, men de utfallande beloppen är inte skattepliktiga.

4 Och som paradoxalt nog är cu helägt dotterbolag till det svenska försäkringsbolaget Skandia.

5 Se bland andra dom av den 30 maj 1989 i mål 305/87, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 1461), punkt 13, och av den 14 juli 1994 i mål C-379/92, Peralta (REG 1994, s. I-3453), punkt 18.

6 Den bestämmelsens praktiska räckvidd kan i dag anses vara kraftigt begränsad, till följd av den nästan fullständiga liberalisering av kapitalrörelserna som har genomförts genom att rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 (EGT L 178, s. 5) och Maastrichtfordraget har trätt i kraft. Bestämmelsen kan emellertid fortfarande tillämpas för att reglera händelser som ägde rum före liberaliseringen (för ett i tiden näraliggande exempel, se dom av den 9 juli 1997 i mål C-222/95, Parodi (REG 1997, s. I-3899).

7 Dom av den 24 oktober 1978 i mål 15/78 (REG 1978, s. 1971) punkt 3. Se framför allt generaladvokaten Rcischls förslag till avgörande, i vilket punkt I-1 och I-2 helt och hållet ägnas nödvändigheten av att skilja mellan tillämpningsområdet för bestämmelserna om tjänster och tillämpningsområdet för bestämmelserna om kapital, särskilt med avseende på gränsfallet (som det då aktuella fallet) med tjänster som tillhandahålls av kreditinstitut.

8 Det är knappast nödvändigt att erinra om att artikel 67— 73 i EEG-fördragct har ersatts av artikel 73b— 73g i EG-fördragct.

9 Dom av den 11 november 1981 i mål 203/80 (REG 1981, s. 2595), punkt 10.

10 Dom av den 28 januari 1992 i mål C-204/90 (REG 1992, s. I-249), punkt 34. Se dessutom generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i samma mål. Då generaladvokaten föreslog den lösning på problemet som domstolen senare antog påpekade han att det inte förelåg någon svårighet i fråga om den kapitalöverföring som var nödvändig for att betala premierna utomlands och att orsakssambandet mellan åtgärden i fråga och den fria (fullständigt fria) rörligheten för kapital således var alltför svagt och indirekt.

11 Dom av den 23 februari 1995 i de förenade målen C-358/93 och C-416/93 (REG 1995, s. I-361), punkterna 13 och 14.

12 Dom i målet Bordcssa (ovan föregående fotnot), punkt 14. Med följande resonemang utvecklade domstolen huvudsakligen den skillnad mellan betalningar och kapital som redan gjordes i domen i målet Luisi och Carbone (dom av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83, REG 1984, s. 377), punkterna 21 och 22: löpande betalningar är valutaöverföringar som utgör motprestation inom ramen för en underliggande transaktion, medan kapitalrörelser är finansiella transaktioner som huvudsakligen syftar till placering eller investering av det aktuella beloppet och inte utgör betalning för en tjänst. Genom att understryka betydelsen som själva kategorin betalningar hade i förhållande till kategorin kapital och genom att uttryckligen endast koppla den förra — och inte den senare — till den handel med varor och tjänster som föregick överföringen skilde domstolen redan i den domen kategorin kapitalrörelser från kategorin tjänster (och varor).

13 Dom av den 24 mars 1994 i mål C-275/92, Schindler (REG 1994, s. I-1039), punkt 30.

14 Dom av den 14 november 1995 i mål C-484/93 (REG 1995, s. I-3955).

15 Förslag till avgörande av generaladvokaten Elmer av den 17 maj 1995 (REG 1995, s. I-3957), punkt 8—11.

16 Domen i fråga har, just med anledning av denna dubbla bedömning, mottagits med enhällig kritik i doktrinen. Se exempelvis Bentley, P.: Tax obstacles to the free movement of capitals i The EC tax journal, 1996-1997, s. 49, samt Devroe, W., och Wouters, J.: Liberté d'établissement et libre prestation de services i Journal des tribunaux, droit européen, 1996, s. 49.

17 Det förhåller sig uppenbarligen annorlunda med domen i målet Veronica, i vilken domstolen förklarade att den då undersökta regleringen (den nederländska Mediawet om utsändning av radio- och TV-program) var förenlig med gemenskapsrätten, eftersom den var till men varken for den fria rörligheten för tjänster eller för den fria rörligheten för kapital (dom av den 3 februari 1993 i mål C-148/91, REG 1993, s. I-487).

18 Närmare bestämt genom artikel 73b 1, om det rör sig om en kapitalrörelse som inte är knuten till handel med varor eller tjänster, eller genom artikel 73b 2 avseende betalningar, om act rör sig om ett fall då kapitalet i fråga utgör en motprestation för handel med varor eller tjänster.

19 Förutom de ovannämnda domarna (se ovan, punkt 11— 13) vill jag i det avseendet nämna den nyligen avkunnade domen i målet Parodi (ovan fotnot 5), i vilken domstolen — efter att ha uteslutit att den franska regleringen, i vilken det ställdes krav på auktorisation för ett utländskt kreditinstituts beviljande av inteckningslån, med tillämpning av artikel 61.2 i fördraget kunde motiveras av restriktioner för kapitalrörelser som (vid tiden för händelserna i målet) inte hade liberaliscrats — undersökte målet endast i förhållande till artikel 59 och uttryckligen kvalificerade transaktionen i fråga (en banks beviljande av inteckningslån) som en tjänst.

20 Som exempel kan man föreställa sig fallet med en reglering, som den som undersöktes i målet Svensson, men i vilken det även föreskrivs ett förbud mot lån hos institut som är etablerade utomlands i en annan valuta än den inhemska.

21 Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93 (REG 1995, s. I-225), men se även dom av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wicloekx (REG 1995, s. I-2493) och av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asseher (REG 1996, s. I-3089), samt senast dom av den 15 maj 1997 i mål C-250/95, Futura (REG 1997, s. I-2471).

22 Sanningen att säga föreslår den brittiska regeringen att den sistnämnda bedömningen lämnas till den nationella domstolen med anledning av de särskilda omständigheterna i målet.

23 Det är knappast nödvändigt att understryka att diskrimineringen skulle vara än mer uppenbar om prcmicskattclagcns reglering inte tillämpades med utgångspunkt i försäkringsbolagets etablcringsort, utan i dess nationalitet. Se i det avseendet fotnot 1.

24 Jag vill i det avseendet erinra om att redan i Allmänna programmet för avskaffande av restriktioner för det fria tillhandahållandet av tjänster (antaget den 18 december 1961, EGT av den 15 januari 1962, s. 32) inräknades även de restriktioner som drabbar tjänsteproducenten indirekt, exempelvis genom mottagaren av tjänsten, bland de restriktioner som skulle avskaffas.

25 Dom av den 4 december 1986 i mål 205/84, kommissionen mot Tyskland, försäkringar (REG 1986, s. 3755), punkt 25, av den 26 februari 1991 i mål C-180/89, kommissionen mot Italien (REG 1991, s. I-709), punkt 15.

26 Dom i målet Schumacker, punkt 21, i målet Wieloekx, punkt 16, samt i målet Asscher, punkt 36 (ovan fotnot 20).

27 Domen i målet Futura (ovan fotnot 20), punkt 19.

28 Dom i målet Wiclockx (ovan fotnot 20), punkt 18. Samma innebörd har domarna i målen Schumaeker och Asschcr (ovan fotnot 20), punkt 31 och följande punkter respektive punkt 41. Jag vill dessutom anföra att domstolen i dessa domar inte har ansett de fall av särbehandling som den har prövat vara objektivt motiverade.

29 Apropå della vill jag erinra om domstolens välkända påstående att [o]m det Förhåller sig så, alt kravet på auktorisation utgör en inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster, så innebär kravet på etablering i sak att denna frihet helt omintetgörs (domen i målet försäkringar , ovan fotnot 24, punkt 52, min kursivering). Även om det i regleringen i fråga inte formellt ställs krav på etablering för att de utländska försäkringsbolagen skall få tillhandahålla tjänster, får den emellertid som vi har sett liknande följder, i den mån som det i regleringen ställs ett sådant krav för att betydande skatteförmåner skall beviljas försäkringstagarna.

30 Domen i målet Bachmann (ovan fotnot 9), punkt 31.

31 Dom av den 26 april 1988 i mål 352/85 (REG 1988, s. 2085), punkt 32. Se även dom av den 25 juli 1991 i mål C-288/89, Gouda (REG 1991, s. I-4007), punkt 11, samt i mål C-353/89, kommissionen mot Nederländerna (REG 1991, s. I-4069), punkt 15, dom av den 4 maj 1993 i mål C-17/92, Fcdicinc (REG 1993, s. 2239), punkt 16 samt slutligen domen i målet Svensson (ovan fotnot 13), punkt 15.

32 Se exempelvis domen i målet Bond van Adverteerders, punkt 3, samt i målet Fcdicinc, punkterna 16 och 21.

33 Se domen i målet försäkringar (ovan fotnot 24), punkt 27, samt senast domen i målet Parodi (ovan fotnot 5), punkt 21.

34 Närmare bestämt godtogs detta synsätt uttryckligen i domen i målet Gouda, i domen i målet kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 30) samt i domen av den 25 juli 1991 i mål C-76/90, Säger (REG 1991, s. 4221), i vilken domstolen, samtidigt som den likställde den terminologi som används i fråga om varor med den som används i fråga om tjänster, definierar som tvingande hänsyn som är förbundet med allmänt intresse sådana motiveringar som den dittills hade ansett vara motiv av allmänt intresse och erinrade om de krav som fram till den tidpunkten hade ansetts vara värda att skydda. Om det emellertid beaktas att domstolen hade ansett att åtgärder som inskränkte friheten att tillhandahålla tjänster var motiverade av allmänintresset redan från och med de första domarna på området (se exempelvis dom av den 3 december 1974 i mål 33/74, Van Binsbcrgcn, REG 1974, s. 1299), är det uppenbart att domarna i målen Gouda, Säger samt kommissionen mot Nederländerna knappast är nyskapande, utan begränsar sig till att uttryckligen ange det använda synsättet och att tillhandahålla en mer heltäckande systematisk och teoretisk rekonstruktion.

35 Se i det avseendet dom av den 1 juli 1993 i mål C-20/92, Hubbard (REG 1993, s. I-3777), punkterna 14 och 15, samt av den 15 mars 1994 i mâl C-45/93, kommissionen mot Spanien (REG 1994, s. I-911), punkterna 9 och 10.

36 Se bland annat domen i målet Bond (ovan fotnot 30), punkterna 26 och 29, dom av den 16 december 1992 i mål C-211/91, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-6757), punkt 9— 11 samt domen i målet Fedicine (ovan fotnot 30), punkt 14.

37 Se exempelvis domen i målet Van Binsbergen (ovan fotnot 33), punkt 14, samt dom av den 26 november 1975 i mål 39/75, Coenen (REG 1975, s. 1547), punkt 7— 10.

38 Se särskilt domen i målet försäkringar (ovan fotnot 24), punkt 52—57, samt dom av den 6 juni 1996 i mål C-101/94, kommissionen mot Italien (REG 1996, s. I-2691), punkt 31). Jag vill tillägga att i båda dessa domar drog domstolen slutsatsen att kravet på etablering inte var oundgängligt för att uppnå det eftersträvade syftet.

39 Se senast i det avseendet domen i målet Parodi (ovan fotnot 5), i vilken domstolen än en gång har understrukit att kravet på etablering medför att artikel 59 i fördraget helt fråntas sin ändamålsenliga verkan, en artikel som nämligen avser att avskaffa begränsningarna av friheten att tillhandahålla tjänster för personer som inte är etablerade i den medlemsstat där tjänsten skall mottas. Domstolen har dessutom anfört att [f]ör att ett sådant krav skall vara tillåtet måste det vara oundgängligt för att uppnå det eftersträvade målet (punkt 31).

40 Domen i målet Bachmann (ovan fotnot 9), punkt 32.

41 Domen i målet Svensson (ovan fotnot 13), punkt 15.

42 Ibidem, punkt 16—18.

43 Med avseende på problemet i fråga skall det emellertid understrykas att det inte är första gången som domstolen, i syfte att bedöma om en nationell bestämmelse som inskränker friheten att tillhandahålla tjänster är förenlig med gemenskapsrätten, bedömer såväl de krav som föreskrivs i artikel 56 som tvingande hänsyn som hänför sig till allmänintresset (se i det avseendet domen i målet kommissionen mot Italien, ovan fotnot 37, punkterna 31 och 32).

44 Jag vill nämligen erinra om att domstolen som skäl hänförliga till allmänintresset har kvalificerat såväl behovet av effektiva skattekontroller, närmare bestämt i domen i målet Futura (ovan fotnot 20), som skyddet av skattesystemets kontinuitet, närmare bestämt i domen i målet Bachmann (ovan fotnot 9). Se i det avseendet även mina påpekanden i mitt förslag till avgörande av den 16 september 1997 i de förenade målen C-120/95 (Decker) och C-158/96 (Kohll), särskilt punkt 53.