Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 19 januari 1999

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78.

3 Bundesgesetz über die Ausübung der Psychotherapie, BGBl. nr 361/1990.

4 Den beskriver psykoterapi som behandling, grundad på kunskap som erhållits genom en allmän och specialiserad, komplett, metodisk och programmerad utbildning, av beteendestörningar och psykopatologiska tillstånd på grund av psykosociala eller psykosomatiska faktorer med hjälp av vetenskapliga psykoterapeutiska metoder inom ramen för ett utbyte mellan en eller flera patienter och en eller flera psykoterapeuter med syfte att minska eller eliminera befintliga symtom eller ändra patologiska beteenden och attityder och favorisera patienternas mognad, utveckling och hälsa (1 §).

5 För att utöva yrket som psykoterapeut är det inte nödvändigt att ha fullbordat studier men man måste ha genomgått en allmän utbildning (förberedande psykoterapi), bestående av en teoretisk del om minst 765 timmar sammanlagt och en praktisk del om minst 550 timmar. Vidare måste man ha genomgått en utbildning (specialisering i psykoterapi), bestående av en teoretisk del om minst 300 timmar och en praktisk del om minst 1600 timmar. Utövandet av yrket kräver förutom vissa kvalifikationer (se 10 § andra stycket, punkterna 5—9), att man är registrerad som psykoterapeut (17 §). Tillstånd att utöva yrket enligt Psychologengese tz (lag om psykologer) gäller inte enbart personer som uppfyller dessa bestämmelser (24 § tredje stycket).

6 Bundesgesetz über die Ausübung des ärztlichen Berufes und die Standesvertretung der Ärzte, BGBl, nr 373/1984.

7 Det rör sig mer exakt om alla verksamheter som grundas på medicinsk vetenskaplig kunskap som, direkt eller indirekt, används på människor eller som utförs för deras välbefinnande och särskilt de som syftar till diagnostisering och behandling av mentala besvär och depressioner (1 § andra stycket, punkt 1 jämförd med punkt 3 ÄrzteG). Dessa verksamheter inkluderar även utövandet av psykoterapi.

8 Utövandet av yrket som specialistläkare kräver, efter läkarstudicr, en praktisk utbildning om minst sex år som är mycket reglerad, samt härefter godkänd specialiseringsexamen (5 § i ÄrzteG).

9 Bundesgesetz über die Führung der Berufsbezeichnung Psy-chologe oder Psychologin und über die Ausübung des psychologischen Berufes im Bereich des Gesundheitswesens, BGBl, nr 360/1990.

10 Utövandet av psykologyrket inom vårdsektorn innebär analys, tolkning, ändring och förutsägelse — grundad på kunskaper som erhållits vid specialisering enligt den aktuella förbundslagen — av människans levnadoch beteende tack vare tillämpning av psykologisk vetenskaplig kunskap och metod.

11 Diplomerade psykologer måste efter sina studier genomgå en teoretisk specialutbildning om 160 timmar och en praktisk specialutbildning om 1480 timmar samt en praktik om 120 timmar.

12 Enligt de uppgifter som sjukkassan åberopar i sin skriftliga inlaga har de 28 socialförsäkringsorgan som finns i Österrike och socialförsäkringsorgancns huvudorganisation 29633 anställda, varav 18634 (62,88 procent) kvinnor. Socialförsäkringsorgancn har totalt 1932 läkare. 536 läkare arbetar på vårdcentraler; 260 av dem (48,51 procent) är kvinnor. Totalt har socialförsäkringsorgancn 50 psykologer. 14 psykologer arbetar på vårdcentraler, och 13 av dem (92,86 procent) är kvinnor. Slutligen anförde sjukkassan vid den muntliga förhandlingen — och dess uppgifter har inte bestridits av de andra parterna — att 50 eller 51 procent av läkarna som arbetar för socialförsäkringsorgancn är kvinnor.

13 Domstolen har fastslagit att denna princip är tillämplig även på myndigheter. Se dom av den 2 oktober 1997 i mil C-1/95, Gerster (REG 1997, s. I-5253), punkterna 18 och 19.

14 Se dom av den 15 december 1994 i de förenade målen C-399/92, C-409/92, C-425/92, C-34/93, C-50/93 och C-78/93, Helmig m. fl. (REG 1994, s. I-5727), punkterna 23, 30 och 32.

15 Vad gäller begreppet indirekt diskriminering, se domen i målet Gcrstcr (ovan fotnot 12), punkt 30, samt definitionen i artikel 2.2 i rådets direktiv 97/80/EG av den 15 december 1997 om bevisbörda vid mål om könsdiskriminering (EGT L 14, 1998, s. 6).

16 Om dessa principer, se förslag till avgörande som jag föredrog den 14 juli 1997 i mål C-167/97, Scymour-Smith och Perez, punkt 117 och följande punkter.

17 Se dom av den 27 oktober 1993 i mål C-127/92, Enderby (REG 1993, s. I-5535; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 10.

18 Enligt generaladvokat Trabucchi (sc hans förslag till avgörande inför dom av den 8 april 1976 i mål 43/75, Dcfrcnnc, REG 1976, s. 455, särskilt s. 487; svensk specialutgåva, volym 3): Vad gäller definitionen av begreppet lika arbete, vilket delvis redan nämnts i tredje stycket i artikel 119 (som med uttrycket lika arbete avser både ackordsarbete och tidsavlönat arbete), skall man inte överdriva betydelsen av detta begrepp vid tillämpningen av ifrågavarande artikel. Det har med rätta påpekats att artikel 119 inte avsåg att definiera när män och kvinnor utför lika arbete utan endast att undvika alt man tar hänsyn till arbetstagarens kön när det gäller löncsältning. Om det är lika arbete eller inte är en fråga om faktiska omständigheter som måste konstateras i varje konkret fall vad gäller de uppgifter som tilldelats den ena och den andra personen och kan inte vara föremål för ett fastställande a priori, på samma sätt som man inte a priori fastställer att arbete som utförs av två personer som erhåller samma lön är identiskt (Levi Sandri, i Commentario CEE, volym II, s. 956).

19 Se förslag till avgörande av generaladvokat Lenz inför domen i målet Endcrby (ovan fotnot 16), punkt 5.

20 Se dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumackcr (REG 1995, s. I-225), punkt 30, av den 13 februari 1996 i mål C-342/93, Gillespie m. fl. (REG 1996, s. I-475), punkt 16 och av den 2 oktober 1997 i mål C-100/95, Kording (REG 1997, s. I-5289), punkt 14.

21 Se dom av den 9 november 1993 i mål C-132/92, Roberts (REG 1993, s. I-5579), punkt 17. Den skriftliga formuleringen av denna dom för tankarna till att det måste röra sig om ett strikt identiskt arbete. Denna formulering är emellertid inte förenlig med det allmänna syftet bakom domstolens rättspraxis. Se härom punkterna 22 och 23 i detta förslag till avgörande.

22 Se dom av den 31 maj 1995 i mål C-400/93, Royal Copenhagen (REG 1995, s. I-1275), punkt 33.

23 Se förslag till avgörande av generaladvokat Lenz inför dom av den 17 oktober 1989 i mål 109/88, Danfoss (REG 1989, s. 3199; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 40 och domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkterna 32 och 33.

24 Se domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkt 40.

25 Se domen i målet Endcrby (ovan fotnot 16), punkterna 13— 19 och förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz inför den domen, punkterna 15—39 samt den sistnämndes förslag till avgörande inför domen i målet Roberts (ovan fotnot 20), punkt 12 och följande punkter.

26 Direktiv 75/117 har fyllt en lucka som fanns i artikel 119 jämförd med artikel 2.1 i Internationella arbetsorganisationens konvention nr 100 (1951) och artikel 4 punkt 3 i Europeiska sociala stadgan (Turin den 18 oktober 1961) som uttryckte principen om likabehandling av likvärdigt arbete.

27 Se dom av den 31 mars 1981 i mål 96/80, Jenkins mot Kingsgate (REG 1981, s. 911; svensk specialutgåva, volym 6, s. 53), punkt 22 och dom av den 3 december 1987 i mål 192/85, Newstead (REG 1987, s. 4753), punkt 20.

28 Se förslag till avgörande av generalavdokat Capotorti inför dom av den 27 mars 1980 i mål 129/79, Macarthys mot Smith (REG 1980, s. 1275; svensk specialutgåva, volym 5, s. 173), enligt vilket uttrycket lika arbete som används i artikel 119 skall omfatta det fall då ett arbete är i hög grad likartat, även om det inte är identiskt (punkt 4, särskilt s. 1296). I varje fall hänvisar artikel 119 i fördraget sedan Amsterdamfördraget (artikel 1.22) uttryckligen till de två begreppen: 1. Varje medlemsstat skall säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas.

29 Skillnaden i förutsättningar skulle kunna vara så viktig att den leder till slutsatsen att det rör sig om en helt skild befattning eller ett helt annat arbete. Se nedan punkt 33 i detta förslag till avgörande.

30 Konsekvenserna av denna åtskillnad som domstolen ännu inte har analyserat djupare miste bedömas mot bakgrund av det faktum att det även finns blandade system. Se även domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), som behandlar denna åtskillnad.

31 Lönen kan innehålla en fast ersättning men den väsentliga delen varierar i den mån arbetstagaren är avlönad i förhållande till antal producerade föremål. Arbetstagarens lön beror åtminstone delvis av resultatet av hans arbete, som mäts på ett helt individuellt sätt (se förslag till avgörande av generaladvokat Léger i det i fotnot 21 nämnda målet Royal Copenhagen, punkt 60). I fall av ackordsarbete måste jämförelsen av utförda arbeten bestå i att jämföra varje arbetstagares individuella produktivitet.

32 Se nedan punkt 55 i detta förslag till avgörande avseende verksamhetsbranschens betydelse rör att avgöra om det föreligger lika arbete eller likvärdigt arbete.

33 Se nedan punkt 54 och följande punkter i detta förslag till avgörande avseende den andra tolkningsfrågan som rör problemet med betydelsen av kollektivavtalets bestämmelser vad gäller att bedöma om lika arbete eller likvärdigt arbete föreligger.

34 Vad gäller jämförelsen av chefsposter, se förslag till avgörande av generaladvokat Lenz inför domen i målet Enderby (ovan fotnot 16), punkt 10.

35 Se ovan punkt 24 i detta förslag till avgörande.

36 Se ovan punkt 24 i detta förslag till avgörande.

37 Se dom av den 4 februari 1988 i mål 157/86, Murphy m. fl. (REG 1988, s. 673; svensk specialutgåva, volym 9). Domstolen fastslog att artikel 119 skall tolkas på så sätt att den även avser det fallet att arbetstagaren som åberopar denna bestämmelse för att erhålla lika lön i den mening som avses i bestämmelsen utför ett arbete med högre värde än det arbete som den person som används som jämförelse utför (punkt 12). Motsatt tolkning skulle innebära att principen om lika lön skulle fråntas sin ändamålsenliga verkan och bli innehållslös (punkt 10).

38 Se ovan fotnot 16.

39 Se domen i målet Enderby (ovan fotnot 16). Eftersom den nationella domstolen hade ställt tolkningsfrågor om EG-rättcn som inte uppenbarligen saknade samband med verkligheten eller föremålet för tvisten vid den nationella domstolen, grundade sig domstolen på den hypotes som den nationella domstolen antagit, enligt vilken det rörde sig om likvärdigt arbete. Domstolen fann att det ankom på den nationella domstolen att undersöka giltigheten av detta antagande (punkterna 10— 12). Se även domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22). I domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21) grundade sig domstolen på denna punkt på antagandet som gjorts av den nationella domstolen enligt vilken act förelåg likvärdigt arbete även om det kunde finnas tvivel vad gällde giltigheten av detta antagande, vilket generaladvokat Léger påpekade i sitt förslag till avgörande (punkterna 14—17).

40 Ovan fotnot 27.

41 Se domen i målet Macarthys (ovan fotnot 27), punkt 11. Domstolen fastslog vid bedömningen av frågan om tidsintervall mellan två arbetsprestationer, att det faktum att de jämförda arbetsprestationerna hade utförts vid olika tidpunkter i princip saknar betydelse inom ramen för diskriminering som avser den direkta tillämpningen av artikel 119 i fördraget (punkt 12). Jag kan emellertid inte utesluta att en löneskillnad mellan arbetstagare som innehar samma befattning men vid olika tidpunkter kan förklaras genom påverkan av faktorer som inte har något samband med könsdiskriminering, till exempel när de ekonomiska villkoren har ändrats eller en snävare lönepolitik har antagits under tiden. Det rör sig i detta fall om en fråga som det åligger den nationella domstolen att ta ställning till. Vid bedömning av frågan om del geografiska avståndet mellan de jämförda arbetena fastslog domstolen i samma dom att man inte kan jämföra en manlig arbetstagares arbete med en kvinnlig arbetstagares arbete inom en mycket allmän ram genom att ta hänsyn till hela verksamhctsbranschcn, utan denna jämförelse måste utföras inom den begränsade ramen av samma företag med den arbetsgivare som begäran avser. På samma sätt måste denna jämförelse utföras på grundval av de aktuella arbetenas specifika karaktär som följer av de arbetsprestationer som verkligen har utförts (se domen i det i fotnot 27 nämnda målet Macarthys, punkterna 10, 14, 15 och 16). Vad gäller frågan om det geografiska avståndet mellan de jämförda arbetena har domen i målet Macarthys (liksom dom av den 11 mars 1981 i mål 69/80, Worringham och Humphreys, REG 1981, s. 767; svensk specialutgåva, volym 6, s. 41; se även förslag till avgörande av generaladvokat Warner, som intog motsatt ståndpunkt) inte längre särskild betydelse, eftersom den har inspirerats av den rättspraxis som domen i målet Defrennc (ovan fotnot 17) har inlett vad gäller direkt effekt av artikel 119. Enligt denna rättspraxis nar artikel 119 endast direkt effekt i fall av direkt och öppen diskriminering som kan konstateras med hjälp av enbart kriterierna lika arbete och lika lön som framgår av denna artikel utan att det är nödvändigt att det finns gemenskapsrättsliga eller nationella bestämmelser som mer utförligt definierar dessa kriterier. Domstolen har i enlighet med denna rättspraxis, som begränsar den direkta effekten av artikel 119 till direkt diskriminering, inte undersökt förekomsten av en eventuell diskriminering på grundval av en jämförelse av arbetsprestationer utsträckt till hela branscher av industrin, eftersom domstolen bedömt att det rörde sig om indirekt diskriminering. Av detta skäl har domstolen också bedömt att det inte är möjligt att jämföra med en hypotetisk manlig arbetstagare (domen i det i fotnot 27 nämnda målet Macarthys, punkterna 14 och 15). Domstolens tveksamhet alt utvidga den direkta effekten av artikel 119 till indirekt diskriminering tillhör emellertid en avslutad epok. Domstolen överlåter numera åt den nationella domstolen att konstatera om indirekt diskriminering föreligger. På grundval av artikel 1.2 i direktiv 75/117 är det inte heller uteslutet att man skulle utvidga gränserna inom vilka jämförelsen av arbetsprestationer skall utföras om man konstaterar att en ojämlik behandling tillämpas i en verksamhetsbransch enligt ett kollektivavtal eller en lag. Se upplysningsvis förslag till avgörande av generaladvokat VerLoren van Themaat inför dom av den 30 januari 1985 i mål 143/83, kommissionen mot Danmark (REG 1985, s. 427; svensk specialutgåva, volym 8, s. 31, domen i målet Jenkins (ovan fotnot 26), dom av den 7 februari 1991 i mål C-184/89, Nimz (REG 1991, s. I-297), samt dom av den 13 juli 1989 i mål C-171/88, Rinner-Kühn (REG 1989, s. 2743) och av den 27 juli 1990 i mål C-33/89, Kowalska (REG 1990, s. I-2591).

42 Se dom av den 1 juli 1986 i mål 237/85, Rummler (REG 1986, s. 2101). Denna dom hänvisar främst till sakliga kriterier som gör det möjligt att bedöma förekomsten av en löncdiskrimincring. Principen om lika lön som domen behandlar kräver främst att man objektivt överväger arten av det arbete som skall utföras. Det arbete som verkligen utförts skall avlönas enligt sin beskaffenhet (punkt 23). I domen i målet Murphy m. fl. (ovan fotnot 36) grundas det högre värde som åsätts det arbete som utförs av en av de två jämförda kategorierna av arbetstagare också på detta arbetes art och föremål.

43 Se domen i målet Macarthys (ovan fotnot 27), punkt 9.

44 I sitt förslag till avgörande inför domen i målet Jenkins (ovan fotnot 26) underströk generaladvokaten Warner att uttrycken lika arbete och samma befattning inte var synonyma och bedömde följaktligen att hcltidsarbctandc och deltidsarbetande arbetstagare inte hade samma befattning även om de utförde lika artete. Denna anmärkning hade samband med den inledande frågan huruvida villkoret att lika arbete utförs var uppfyllt, vilket är en fråga som logiskt föregår varje annan fråga, eftersom om arbete utfört av de två kategorierna av arbetstagare inte kan anses utgöra lika arbete eller likvärdigt arbete skulle det inte finnas anledning att tilllämpa artikel 119. Domstolen ansåg underförstått alt det faktum att en kategori av arbetstagare arbetar heltid och en annan deltid inte hindrade att detta villkor var uppfyllt. Det räckte att samma verksamhet förelåg, och domstolen bekymrade sig inte om att utröna om det rörde sig om samma befattning eller inte (punkterna 10— 15). I det enda mål där en klar åtskillnad mellan ackordsarbete och tidsavlönat arbete gjordes och där denna åtskillnad ansågs avgörande för att bedöma de konsekvenser som följer av en jämförelse av medellön för de två kategorierna av arbetstagare (se domen i det i fotnot 21 nämnda målet Royal Copenhagen, punkt 25), gjorde domstolen inte en systematisk och analytisk tolkning av de villkor som stadgas i artikel 119 i fördraget fastän den hade möjlighet att göra det. För att definiera kriterierna för all jämföra arbeten som utfördes av de två kategorierna av arbetstagare grundade sig domstolen inte på den skillnad i utformning som finns mellan uttrycken fika arbete och samma befattning. Domstolen åberopade också samtidigt kriteriet i sak avseende arbetets natur och det formella kriteriet avseende förutsättningarna för att utöva detta samt kriteriet avseende den utbildning som arbetstagarna erhållit. Det framgår av domens utformning att domstolen anser det sistnämnda kriteriet vara skilt från de två andra (punkterna 32, 33 och 42).

45 Vad gäller kriteriet avseende arbetstiden (heltid eller deltid), se upplysningsvis domen i målet Jenkins (ovan fotnot 26). Vad gäller kriteriet avseende yrkesutbildning som är av intresse i detta mål, se domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22), punkt 23.

46 Se domen i målet Enderby (ovan fotnot 16), punkterna 13— 19.

47 Se även artikel 4.1 i direktiv 97/80 (ovan fotnot 14).

48 Domstolen har således fastställt att när det i en åtgärd görs skillnad mellan arbetstagare på grundval av arbetstid och detta drabbar ett betydande större antal personer som tillhör det ena eller andra könet skall denna åtgärd anses strida mot målen i artikel 119 i fördraget om inte arbetsgivaren visar att åtgärden förklaras av objektivt grundade faktorer som helt saknar samband med könsdiskriminering (se dom av den 13 maj 1986 i mål 170/84, Bilka, REG 1986, s. 1607, punkt 31, svensk specialutgåva, volym 8, s. 583, domarna i de i fotnot 40 nämnda målen Kowalska, punkt 16, och Nimz, punkt 15). Domstolen har bland annat bedömt att när ett företag tillämpar ett lönesystem som utmärks av en total avsaknad av öppenhet har arbetsgivaren bevisbördan för att visa att hans löncsättning inte är diskriminerande när en kvinnlig arbetstagare visat att kvinnliga arbetstagares medellön understiger manliga arbetstagares medellön hos ett relativt högt antal anställda (se domen i det i fotnot 22 nämnda målet Danfoss, punkt 16). Domstolen stadgade även att då signifikant statistik ger vid handen att det Föreligger en påtaglig skillnad i lön mellan två likvärdiga befattningar, av vilka den ena nästan uteslutande innehas av kvinnor och den andra huvudsakligen av män, åligger det enligt artikel 119 i fördraget arbetsgivaren (eller mer generellt den som det åligger att förklara skillnaden) att bevisa att denna skillnad är berättigad av objektiva faktorer som inte har något med könsdiskriminering att göra (se domen i det i fotnot 16 nämnda målet Enderby, punkt 19).

49 Se domen i målet Bilka (ovan fotnot 47), punkt 37.

50 Se domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22), vad gäller anställningsår, yrkesutbildning, anpassningsförmåga generellt sett och mer specifikt vad gäller ändring av arbetstider och arbetsplats.

51 Se upplysningsvis domen i målet Rinner-Kuhn (ovan fotnot 40), punkt 14; domen i målet Gcrster (ovan fotnot 12), punkt 40 och dom av den 6 februari 1996 i mål C-457/93, Lewark (REG 1996, s. I-243), punkt 36. Domstolen har även ansett politik avseende ekonomisk utveckling och skapande av arbetstillfällen som sakligt kriterium (se dom av den 30 november 1993 i mål C-189/91, Kirsammcr-Hack mot Sidal, REG 1993, s. I-6185, punkt 33). Domstolen har emellertid inte godtagit att budgetöverväganden kan utgöra sakligt kriterium (dom av den 24 februari 1994 i mål C-343/92, Roks m. fl., REG 1994, s. I-571, punkterna 35 och 36).

52 Samma kriterier utgör emellertid, i den mån de inte endast har ekonomisk karaktär och i den mån de berör ramen inom vilken arbetet utförs, funktionella kriterier för värderingen av arbete och skall analyseras i samband med den inledande frågan avseende om lika arbete eller likvärdigt arbete föreligger.

53 Se ovan punkt 21 i detta förslag till avgörande.

54 Se fotnot 27.

55 Se fotnot 21.

56 Se domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkterna 32 och 33.

57 Se fotnot 22.

58 Se domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkt 42.

59 Se domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22). Domstolen underströk emellertid i denna dom vad gäller kriteriet anställningsår, att villkoren inte är desamma som för kriteriet yrkesutbildning eller anpassning till olika arbetstider eller arbetsplatser, eftersom anställningsår och erfarenhet går hand i hand samt då erfarenheten i allmänhet medför att arbetstagaren blir skickligare i utförandet av sina arbetsuppgifter (punkt 24).

60 Domstolen har ansett att ett viktigt kriterium för värderingen av vetenskaplig kompetens och undcrvisningskompetens hos en given kategori lärare och forskare är medverkan i ett allmänt uttagningsprov eller framträdande inför en statlig nämnd. Se dom av den 20 november 1997 i mål C-90/96, Pctrie m. fl. (REG 1997, s. I-6527), punkt 47 och följande punkter.

61 Det är i mitt svar tillräckligt att hänvisa till artikel 119 i fördraget och det är inte nödvändigt att gå till direktiv 75/117. Se domen i målet Murphy m. fl. (ovan fotnot 36), punkt 13, och punkt 23 i detta förslag till avgörande.

62 Se domen i målet Enderby (ovan fotnot 16), punkterna 18, 19 och 25, och domen i målet Bilka (ovan fotnot 47), punkterna 35 och 36.

63 Se domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22), punkterna 17—25. De villkor som enligt domen i målet Danfoss gäller för att ovan nämnda kriterier skall tillämpas avser det medvetna kravet att kriterierna inte skall grundas på generaliseringar avseende vissa kategorier av arbetstagare utan skall vara sakliga, vilket beror på omständigheterna i varje enskilt fall och särskilt på deras samband med arten av de utfärda arbetsuppgifterna. Vad gäller detta krav, se domarna i målen Rinner-Kühn, punkt 14, och Nimz, punkterna 13— 15 (ovan fotnot 40), i vilka det i motsats till vad pcrsonalkommiltén gjort gällande inte förnekas att yrkesutbildningskriteriet är legitimt och sakligt.

64 Se domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22), punkterna 21 och 23.

65 Se fotnot 22.

66 På denna punkt kan det vara lämpligt att undersöka även andra problem som kan ha eventuellt samband med möjligheten au utöva flera närliggande verksamheter. Det kan till exempel vara lämpligt att den nationella domstolen undersöker om läkarnas yrkcsplikt tillåter att läkare som utövar en bestämd specialitet (till exempel psykiatrer som i detta fall är verksamma som psykoterapeuter) kan utöva en annan.

67 Se domen i målet Bilka (ovan fotnot 47), punkt 36.

68 Se fotnot 22.

69 Se ovan punkt 40 i detta förslag till avgörande.

70 Se förslag till avgörande av generaladvokat Lenz (ovan fotnot 22), punkt 43.

71 Ovan fotnot 27.

72 Punkt 15.

73 Se ovan punkt 40 i detta förslag till avgörande.

74 Se fotnot 22.

75 De anmärkningar som utvecklats ovan får inte leda till slutsatsen att lakarnas arbete — eller deras utbildning — nödvändigtvis har en högre kvalitativ nivå än psykologernas arbete. Deras olika karaktär innebär inte nödvändigtvis en högre kvalitativ nivå. Man vet dessutom att inom psykoterapin använder psykologer metoder för diagnoslik och behandling (till exempel test) som psykiatrer — och i ännu högre grad läkare som inte är specialiserade inom psykiatri — i allmänhet inte känner till. Det är dessutom troligt att psykologer i allmänhet kan utöva andra verksamheter än psykoterapi. I det aktuella fallet är det emellertid utmärkande att, med hänsyn till de vårdverksamheter som en sjukkassa som den som stämts inför den nationella domstolen erbjuder och den yrkesutbildning läkarna erhållit, dessa verkar ha möjlighet att arbeta i ett större antal verksamhetssektorer inom sjukkassan, vilket, såsom sjukkassan anfört, är en omständighet som klart gör dem mer konkurrenskraftiga än psykologerna på arbetsmarknaden. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen som bättre känner de nationella bestämmelserna och omständigheterna i förfarandet vid den nationella domstolen att bedöma både i vilken mån det finns möjlighet att anställa läkare i ett större antal verksamhctsscktorcr och deras mer konkurrenskraftiga ställning på arbetsmarknaden.

76 Vad gäller domstolens vägran att svara på hypotetiska frågor, se dom av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, volym 13), punkt 25.

77 Se artikel 4 i direktiv 75/117 som redan citerats i punkt 4 i detta förslag till avgörande. Se även domarna i målen Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkt 45, Defrenne (ovan fotnot 17), punkt 39, Kowalska (ovan fotnot 40), punkt 12, Nimz (ovan fotnot 40), punkt 11 och Enderby (ovan fotnot 16), punkt 22 och följande punkter. Enligt dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 32, förbjuder artikel 119 i fördraget all diskriminering i lönchänseende mellan manliga och kvinnliga arbetstagare oavsett vilken mekanism som ligger bakom denna särbehandling.

78 I domen i målet Rummler (ovan fotnot 41), punkt 15, anges att även om ett visst kriterium ... i praktiken kan gynna manliga arbetstagare ... måste man för att bedöma dess diskriminerande effekt beakta det mot bakgrund av hela systemet med yrkesindelning och med hänsyn till andra kriterier som påverkar fastställandet av lönenivåer. Ett system är inte nödvändigtvis diskriminerande enbart av den anledningen att ett av dess kriterier avser kvalifikationer som män lättare innehar.

79 Se emellertid dom av den 8 november 1983 i mål 165/82, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1983, s. 3431; svensk specialutgåva, volym 7, s. 341). Domstolen fastslog att tvingande kollektivavtal också har viktiga faktiska konsekvenser för anställningsförhållandet på så sätt att de fastställer arbetstagarnas rättigheter och i arbetsfredens intresse definierar gränserna för företagets krav.

80 Se domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkt 46.

81 Se förslag till avgörande inför domen i målet Enderby (ovan fotnot 16), punkterna 44—46 och inför domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22), punkt 46.

82 Se fotnot 16.

83 Punkt 22.

84 Se domarna i målen Enderby (ovan fotnot 16), punkt 17, och Danfoss (ovan fotnot 22), punkt 16.

85 Se generaladvokat Légers förslag till avgörande inför domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkterna 28— 30.

86 Det är emellertid viktigt att den nationella domstolen undersöker om sjukkassan eller det berörda förelaget agerar på något speciellt sätt (praktik, förflyttning, etcetera) för att avgöra vilka läkare (beroende på specialitet) eller vilka psykologer som skall anställas och utöva psykoterapi, på ett sådant sätt att den slutgiltiga löneskillnaden mellan män och kvinnor huvudsakligen beror på detta agerande.

87 Se fotnoi 26.

88 Punkt 9 och följande punkter, särskilt punkt 15. Se också domarna i målen Kowalska, punkt 16, och Nimz, punkt 15 (ovan fotnot 40). I domen i målet Bilka (ovan fotnot 47), punkt 29, undersöks bara den gynnade kategorin, närmare beslämt hcltidsarbctandc.

89 Se fotnot 16.

90 Punkterna 15— 19. Se också domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkt 28.

91 Se även mitt förslag till avgörande inför domen i målet Seymour (ovan fotnot 15), punkterna 113, 114 och 119. Vad gäller den samtidiga bedömningen av statistiska uppgifter och bedömningen av den mest objektiva grunden som är möjlig, se särskilt domen i målet Helmig (ovan fotnot 13), punkterna 23— 25, i vilken hänvisas till domen i målet Bilka (ovan fotnot 47).

92 Punkt 13. Se domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22), punkt 21.

93 Enligt domen av den 8 november 1990 i mål C-177/88, Dekker (REG 1990, s. I-3941; svensk specialutgåva, volym 10), är jämförelsen inte nödvändig när kriteriet uttryckligen hänger samman med kön, det vill säga när det till exempel inte kan avse män (till exempel när detta kriterium är graviditet), medan den är nödvändig när man endast kan motivera diskrimineringen efter en jämförelse mellan de olika former av behandling som gäller för män och kvinnor.

94 Se generaladvokat Lenz förslag till avgörande inför domen i målet Enderby (ovan fotnot 16), punkterna 30 och 31.

95 Vad gäller heltidsarbetande, se domen i målet Bilka (ovan fotnot 47), punkt 29.

96 Se fotnot 15.

97 Se fotnot 50 i mitt förslag till avgörande inför domen i målet Seymour (ovan fotnot 15).

98 Se domarna i målen Kowalska, punkt 16, och Nimz, punkt 15 (ovan fotnot 40).

99 Se domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22), punkt 23.

100 Se fotnot 21.

101 Frågan om fastställande av ett lägsta antal ställdes emellertid inte. Se generaladvokat Légers förslag till avgörande inför den domen (punkt 30).

102 Punkterna 32— 35. Se också domen i målet Enderby (ovan fotnot 16), punkt 17.

103 Det skall påpekas att nödvändiga statistiska uppgifter angående nivån på de aktuella kategorierna inte framgår klart av handlingarna i målet. Handlingarna innehåller nämligen inga klara statistiska uppgifter om procentandelarna män och kvinnor vare sig bland legitimerade psykologer eller bland samtliga läkare som arbetar i de österrikiska social-försäkringsorganen. I sitt skriftliga yttrande och under det muntliga förfarandet tillhandahöll sjukkassan viss statistik i ämnet (se ovan fotnot 11). Under alla omständigheter ankommer det emellertid på den nationella domstolen att bedöma om den statistik som parterna åberopat för att styrka att det förekommer indirekt diskriminering är adekvat (se domen i målet Enderby (ovan fotnot 16), punkt 17). Beträffande den osäkerhet som råder i frågan om vilken statistik som är adekvat skall det emellertid påpekas att kommissionen har angett att arbetstagarkategorierna skall jämföras på kollektivavtalsnivå, men att den för det första, under det muntliga förfarandet, jämförde psykologerna som utövar psykoterapi med läkare i allmänhet, och att den för det andra, i sitt skriftliga yttrande, jämförde sifferuppgifter som vad gällde läkare omfattade samtliga anställda vid sjukkassan och som vad gällde legitimerade psykologer avsåg samtliga anställda som utövade psykoterapi inom socialförsäkringsorgancns område (se kommissionens yttrande, punkt 48). Kommissionens slutsats att kvinnorna är i majoritet både bland läkare och bland psykologer är således inte övertygande, eftersom den inte grundas på adekvata sifferuppgifter. Samtidigt skall det påpekas att fastställandet av den nivå — som jag just berört ovan — på vilken jämförelsen av arbetstagarkategorierna skall göras medför att sjukkassans anmärkning blir meningslös, enligt vilken den omständigheten att tvisten vid den nationella domstolen endast rör en vårdcentral inom ett enda socialförsäkringsorgan och vid denna vårdcentral endast sex läkare och sex psykologer, medan de bestämmelser som gäller för arbetstagarnas ställning vid sjukförsäkringsorganen är tillämpliga på sammanlagt 1932 läkare, 50 psykologer och 27651 andra anställda, är en omständighet av betydelse med hänsyn till domstolens rättspraxis. Enligt denna rättspraxis skall man vid bedömningen av om principen om lika lön mellan män och kvinnor eventuellt åsidosatts jämföra ett relativt betydande antal arbetstagare för att utesluta skillnader som beror på ren slump.

104 Se generaladvokat Lenz förslag till avgörande inför domen i målet Danfoss (ovan fotnot 22), punkt 40. Se även domen i målet Royal Copenhagen (ovan fotnot 21), punkterna 32 och 33.

105 Som jag påpekade ovan innehåller handlingarna i målet i förevarande fall inga sifferuppgifter på kollektivavtalsnivå, men i beslutet om hänskjutande anges i den frågan att av 34 psykoterapeuter i socialförsäkringsorganen är 24 legitimerade psykologer, varav 18 kvinnor och 6 män, och 10 är läkare, varav 2 kvinnor och 8 män. Således utgör kvinnorna endast en avsevärt högre procentandel bland legitimerade psykologer/psykoterapeuter, medan denna procentandel är avsevärt lägre bland läkare som arbetar som psykoterapeuter.

106 Se dom av den 13 februari 1996 i de förenade målen C-197/94 och C-252/94, Bautiaa m. fl. (REG 1996, s. I-505), punkt 47. Se även domarna av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Dcnkavit Italiana (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149), punkt 16, och i de förenade målen 66/79, 127/79 och 128/79, Salumi m. fl. (REG 1980, s. 1237; svensk specialutgåva, volym 5, s. 163), punkt 9. Se även domarna av den 10 juli 1980 i målen 811/79, Ariete (REG 1980, s. 2545), punkt 6, och 826/79, MIRECO (REG 1980, s. 2559), punkt 7, samt dom av den 13 december 1983 i mål 222/82, Apple and Pear Developement Council (REG 1983, s. 4083; svensk specialutgåva, volym 7, s. 413), punkt 38, av den 2 februari 1988 i mål 309/85, Barra (REG 1988, s. 355; svensk specialutgåva, volym 9), punkt 11, av den 5 oktober 1988 i mål 210/87, Padovani m. fl. (REG 1988, s. 6411), punkt 15, och av den 6 juli 1995 i mål C-62/93, BP Soupcrgaz (REG 1995, s. I-1883), punkt 39.

107 Se domen i målet Bautiaa (ovan fotnot 105), punkt 48. Se även domarna i målen Dcfrcnnc (ovan fotnot 17), punkt 69 och följande punkter, och Worringham (ovan fotnot 40), punkt 29 och följande punkter, samt dom av den 27 maj 1981 i de förenade målen 142/80 och 143/80, Essevi och Salengo (REG 1981, s. 1413; svensk specialutgåva, volym 6, s. 113), punkt 30 och följande punkter, av den 2 februari 1988 i mål 24/86, Blaizot (REG 1988, s. 379; svensk specialutgåva, volym 9), punkt 28 och följande punkter, av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 40 och följande punkter, av den 31 mars 1992 i mål C-200/90, Dansk Dcnkavit och Poulsen Trading (REG 1992, s. I-2217; svensk specialutgåva, volym 12), punkt 20 och följande punkter, av den 16 juli 1992 i mål C-163/90, Legros m. fl. (REG 1992, s. I-4625; svensk specialutgåva, volym 13), punkt 28 och följande punkter, av den 11 augusti 1995 i de förenade målen C-367/93— C-377/93, Roders m. fl. (REG 1995, s. I-2229), punkt 41 och följande punkter, och av den 14 september 1995 i de förenade målen C-485/93 och C-486/93 (REG 1995, s. I-2655), punkt 29 och följande punkter, och av den 19 oktober 1995 i mål C-137/94, Richardson (REG 1995, s. I-3407), punkt 32 och följande punkter.

108 Domen i målet Blaizot (ovan fotnot 106), punkt 28.

109 Domen i målet Blaizot (ovan fotnot 106), punkt 35.

110 Domen i målet Blaizot (ovan fotnot 106), punkt 30.

111 Ovan fotnot 17.

112 Ovan fotnot 26.

113 Ovan fotnot 22.

114 Se, i fråga om skydd för berättigade förväntningar som orsakats av domstolens rättspraxis, dom av den 30 april 1996 i mil C-308/93, Cabanis-Issartc (REG 1996, s. I-2097), punkterna 47 och 48 i domskälen och punkt 2 i domslutet.