Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 12 juli 2001

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 61, s. 34.

3 EGT L 61, s. 37.

4 Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23), ändrad vid flera tillfällen, senast genom rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 (EGT L 125, s. 1). Förordning nr 729/70 ersattes, med verkan för utgifter från den 1 januari 2000, av rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103).

5 Artikel 2.1.

6 Artikel 3.1.

7 Rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 om ändring av förordning (EEG) nr 729/70 om finansiering av [den] gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 125, s. 1). Enligt artikel 2.2 är de ändringar av artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 som införs genom denna förordning tillämpliga på utgifter som har uppgivits under ett budgetår efter det år som inleddes den 16 oktober 1992.

8 Artikel 5.2 b i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse. Fondens budgetår löper från den 16 oktober till den 15 oktober nästföljandc år.

9 Artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse.

10 Rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78).

11 Se särskilt artikel 7 i förordningen.

12 Dom av den 1 oktober 1998 i mål C-209/96, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-5655), punkt 43.

13 Se dom av den 12 juni 1990 i mål C-8/88, Tyskland mot kommissionen (REG 1990, s. I-2321), punkterna 16 och 17.

14 Dom av den 7 februari 1979 i mål 11/76, Nederländerna mot kommissionen (REG 1979, s. 245), punkterna 8 och 9, och senast, dom av den 6 mars 2001 i mål C-278/98, Nederländerna mot kommissionen (REG 2001 s. I-801), punkt 38.

15 Dom av den 24 mars 1988 i mil 347/85, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1988, s. I-1749), punkt 13, och dom av den 1 oktober 1998 i mil C-238/96, Irland mot kommissionen (REG 1998, s. I-5801), punkt 36.

16 Dokument nr VI/216/93 av den 3 juni 1993.

17 Enligt översättning av den franska versionen av Bellegruppens rapport i mål C-242/97, Belgien mot kommissionen (REG 2000, s. I-3421), punkt 21 i domen.

18 Dokument nr W5330/97 av den 23 december 1997.

19 Se dom av den 29 januari 1998 i mäl C-61/95, Grekland mot kommissionen (REG 1998, s. I-207), punkt 21, dom av den 1 oktober 1998 i mål C-242/96, Italien mot kommissionen (REG 1998, s. I-5863), punkterna 43, 44 och 66, och dom i mål C-242/97 (ovan fotnot 17), punkterna 19—21, 113, 120 och 121. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen (REG 1996, s. I-3331), punkterna 39—42, och generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande av den 6 mars 2001 i mål C-375/99 (dom av den 13 september 2001, REG 2001, s. I-5983, s. I-5986), Spanien mot kommissionen, punkterna 17—25.

20 Kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107).

21 Rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november 1992 om identifikation och registrering av djur (EGT L 355, s. 32; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 90).

22 Den spanska regeringen hänvisar till skrivelse nr 10/199 av den 3 mars 1995 som bifogats ansökan.

23 Rekommendation meddelad den spanska regeringen i skrivelse av den 19 januari 1999 som bifogats ansökan.

24 Kommissionens beslut 94/442/EG av den 1 juli 1994 om ett förlikningsförfarande i samband med räkenskapsavslutet för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- ocli garantifonden för jordbruk (EUGFI) (EGT L 182, s. 45; svensk specialutgåva, område 3, volym 59, s. 78).

25 Dom av den 21 oktober 1999 i mål C-44/97, Tyskland mot kommissionen (REG 1999, s. I-7177), punkt 18.

26 Se särskilt domen i mål 347/85 (ovan fotnot 15), punkterna 14—16. Se även dom av den 19 februari 1991 i mål C-281/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-347), punkt 19, av den 10 november 1993 i mål C-48/91, Nederländerna mot kommissionen (REG 1993, s. I-5611), punkt 18, och senast dom i mål C-278/98 (ovan fotnot 14), punkt 41.

27 Mäl C-50/94 (REG 1996, s. I-3331), punkt 16 i förslaget.

28 Denna princip citerades av generaladvokaten Mischo i dennes förslag till avgörande i mål C-281/89 (ovan fotnot 26), punkt 18.

29 Se generaladvokaten Gands förslag till avgörande i mål 8/65, Acciaierie e Ferriere Pugliesi (REG 1966, s. 12).

30 Rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 181, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 20).

31 Se avdelning I i förordningen, särskilt artikel 2.2.

32 Kommissionens förordning (EEG) nr 334/93 av den 15 februari 1993 om genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder (EGT L 38, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 48, s. 87).

33 Regioner i vilka skördeutfallen från jordbruksmark som tagits ur bruk, enligt kommissionen, uppgick till mindre än 70 procent av skördeutfallen från liknande mark som inte hade tagits ur bruk.

34 Se även sjätte övervägandet i ingressen till förordning nr 334/93.

35 Se särskilt domen i mål C-8/88 (ovan fotnot 13), punkterna 16 och 17, och domen i mål C-242/96 (ovan fotnot 19), punkt 114.

36 Domen i målet C-242/96 (ovan fotnot 19), punkt 66.

37 Se punkterna 14 och 15.

38 Ovan fotnot 10.

39 Ovan fotnot 21.

40 Artikel 11.1 i direktivet.

41 Vid denna tidpunkt vidtog Spanien åtgärder i syfte att följa bestämmelserna i direktiv 92/102.

42 Det är ostridigt att detta register inte fanns att tillgå i Spanien år 1994 och 1995.

43 Dessa åldersgränser föreskrivs i artikel 4b.2 i rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 148, s. 24; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 63).

44 Se dom av den 14 januari 1981 i mål 819/79, Tyskland mot kommissionen (REG 1981, s. 21), punkt 21, dom av den 21 februari 1991 i mål C-28/89, Tyskland mot kommissionen (REG 1991, s. I-581), punkt 9, och av den 22 juni 1993 i mål C-54/91, Tyskland mot kommissionen (REG 1993, s. I-3399), punkt 38.

45 Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 148, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 52).

46 Rådets förordning (EEG) nr 856/84 av den 31 mars 1984 om ändring av förordning (EEG) nr 804/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 90, s. 10; svensk specialutgåva, område 3, volym 17, s. 95).

47 Det system som etablerades av förordning nr 856/84 skulle ha upphört att gälla den 31 mars 1993, men dess giltighet förlängdes med en sjuårsperiod med verkan från den 1 april 1993, genom rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 159).

48 Kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 57, s. 12; svensk specialutgåva, omrade 3, volym 50, s. 202}. Denna förordning — som ersatte kommissionens förordning (EEG) nr 1546/88 av den 3 juni 1988 om tillämpningsföreskrifter för den tilläggsavgift som avses i artikel 5c i förordning nr 804/68 (EGT L 139, s. 12) — har varit tillämplig frän den tolvmånadersperiod som började löpa den 1 april 1993.

49 Enligt sökanden förblev 131574 ton av denna kvantitet outnyttjade.

50 Dom av den 14 november 1989 i mål 14/88 (REG 1989, s. 3677), punkterna 28—30.

51 Såsom ovan angivits (punkt 56) föreskriver artikel 3.4 i förordningen att ränta skall erläggas från och med den 1 september vid försenad betalning av tilläggsavgifter.

52 Dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82—215/82 (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233).

53 Mål C-277/98, punkterna 66—81 i förslag till avgörande, föredraget den 29 mars 2001 (dom av den 13 november 2001, REG 2001, s. I-8453, s. I-8455)

54 Kommissionens förordning (EEG) nr 1546/88 av den 3 juni 1988 om tillämpningsföreskrifter för den tilläggsavgift som avses i artikel 5c i förordning nr 804/68 (EGT L 139, s. 12), upphävd av förordning nr 536/93 (ovan fotnot 48). Artikel 15.4 föreskrev: De uppköpare som omfattas av första, andra och tredje stycket skall senast tre månader efter utgången av varje tolvmånadcrsperiod till den berörda myndigheten inbetala det avgiftsbelopp som eventuellt utestår. I de fall som angivits i tredje stycket, skall dock inbetalning göras, inom ovannämnda tre månader, av producentgrupper och sammanslutningar.

55 Rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (EGT 172, s. 3025; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 167), sedermera ändrad vid flera tillfällen, senast genom förordning (EG) nr 2826/2000 av den 19 december 2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden (EGT L 328, s. 2).

56 Rådets forordning (EEG) nr 154/75 av den 21 januari 1975 om inrättandet av ett register över olivodiingar i de olivoljeproducerande medlemsstaterna (EGT L 19, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 6, s. 42).

57 Rädcts förordning (EEG) nr 2261/84 av den 17 juli 1984 om allmänna bestämmelser om beviljande av stöd för framställning av olivolja och stöd till organisationer för producenter av olivolja (EGT L 208, s. 3; svensk specialutgåva, område 3, volym 17, s. 252).

58 Kommissionens förordning (EEG) nr 3061/84 av den 31 oktober 1984 (EGT L 288, s. 52; svensk specialutgåva, område 3, volym 18, s. 59).

59 Kommissionens förordning (EEG) nr 828/90 av den 30 mars 1990 om ändring av förordning (EEG) nr 3061/84 om närmare tillämpningsföreskrifter för systemet med produktionsstöd för olivolja (EGT L 86, s. 18; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 96).

60 Se dom av den 13 december 1990 i mål C-22/89, Nederländerna mot kommissionen (REG 1990, s. I-4799), punkt 18.

61 Mål C-50/94 (ovan fotnot 19), punkt 39.

62 Rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 om ändring av förordning (EEG) nr 729/70 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 125, s. 1).

63 Denna bestämmelse är dock inte tillämplig på de finansiella följderna av oegentligheter enligt artikel 8.2 eller statligt stöd eller överträdelser för vilka förfarandena enligt artiklarna 93 och 169 i fördraget har inletts.

64 Se ovan punkt 7.

65 Se fjärde och femte övervägandet i ingressen till förordning nr 1287/95.

66 Se sjätte övervägandet i ingressen till förordning nr 1287/95.

67 Dom av den 29 januari 1998 i mål C-61/95 (REG 1998, s. I-207), punkt 13.

68 Råckts förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 84, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 7).

69 Den grundläggande bestämmelsen beträffande detta stöd är artikel 38 i förordning nr 822/87.

70 Rådets förordning (EEG) nr 619/71 av den 22 mars 1971 om allmänna bestämmelser för beviljande av stöd för lin ocb hampa (EGT L 72, s. 2; svensk specialutgåva, omride 3, volym 3, s. 166).

71 Kommissionens förordning (EEG) nr 1164/89 av den 28 april 1989 om närmare bestämmelser för stödet för spånadslin och hampa (EGT L 121, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 33).

72 Artikel 4 a har ändrats vid flera tillfällen. Även om ingen av dessa ändringar har direkt relevans i förevarande mål, bör man nämna att artikel 4 a ändrades särskilt — och med verkan för produkter som skördats från år 1994 och framåt — av kommissionens förordning (EG) nr 1469/94 av den 27 juni 1994 om ändring av förordning (EEG) nr 1164/89 om närmare bestämmelser för stödet för spånadslin och hampa (EGT L 159, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 58, s. 166). Efter ändring av den förordningen föreskriver artikel 4 a att för att anses vara skördade, måste arealerna ha genomgått en hantering som genomförts efter fröbildningen, som är inriktad på att avsluta växtens växtperiod och som genomförts i syfte att nyttja stjälken, med eller utan fröer.

73 Kommissionens grunder återges mer utförligt i den sammanfattande rapporten för 1994, som i relevanta delar bifogats kommissionens svaromål.

74 I detta sammanhang har sökanden anfört att kommissionens förordning (EG) nr 624/97 av den 8 april 1997 om ändring av förordning (EEG) nr 1164/89 om närmare bestämmelser för stödet för spånadslin och hamna (EGT L 95, s. 8) föreskrev krav som måste vara uppfyllda för att arealer skall anses vara skördade. Dessa krav, som under alla omständigheter är irrelevanta i förevarande mål, infördes de facto med verkan för produkter som skördades frän och med är 1994 genom kommissionens förordning (EG) nr 1469/94, ovan fotnot 72.

75 Rådets förordning (EG) nr 154/97 av den 20 januari 1997 om ändring av förordning (EEG) nr 619/71 om allmänna bestämmelser för beviljande av stöd för lin och hampa (EGT L 27, s. 1) ersatte, med verkan från jordbruksârct 1997/1998, artikel 5 i förordning nr 619/71 med följande bestämmelse:1. Medlemsstaterna skall genom stickprov kontrollera exaktheten både i deklarationerna om sådd och skördad areal och i odlarnas stödansökningar samt genomförandet av kontrakten och respekten för Stagandet att bereda och villkoren för godkännande. 2. Tillämpningsföreskrifterna för kontrollåtgärderna skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 12 i förordning (EEG) nr 1308/70; dessa åtgärder kan föreskriva att vissa delar i det integrerade förvaltnings- och kontrollsystemet skall användas. Tredje övervägandet i ingressen till förordning nr 154/97 stadgar vidare att [kontrollerna] bör göras mer effektiva genom användning av vissa delar i det integrerade förvaltnings- och kontrollsystemet och därför bör denna möjlighet föreskrivas.

76 Kommissionens förordning (EG) nr 296/96 av den 16 februari 1996 om de uppgifter som medlemsstaterna skall sända in för månatlig bokföring av de utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och upphävande av förordning (EEG) nr 2776/88 (EGT L 39, s. 5).

77 Månatliga betalningar har — sedan förfarandet för avslut av räkenskaper ändrades år 1997 — gjorts av kommissionen endast beträffande belopp som redan betalats av medlemsstaterna. Eftersom kommissionen fortfarande har rätten att vägra eventuell finansiering av dessa belopp i de beslut om avslut av räkenskaper som fattas efter utgången av räkenskapsåret eller i ett senare beslut avseende överensstämmelse med gemenskapsrätten, kallas de månatliga betalningarna dock fortfarande för förskott snarare än ersättningar för utgifter.

78 Fondens räkenskapsår löper från den 16 oktober till den 15 oktober nästföfjande år, vilket har förklarats i fotnot 8.

79 Användningen av negativa reservationer har godkänts av EG-domstolen. Se mål C-61/95, ovan fotnot 19, punkt 30 i domen. Se även generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i nämnda mål, punkterna 53 till 55, samt generaladvokaten Albers förslag till avgörande i mål C-238/96, ovan fotnot 15, punkt 44.

80 Se i detta avseende även dom av den 28 januari 1986 i mal 129/84, Italien mot kommissionen (REG 1986, s. 309), punkt 42.