Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 17 maj 2001

1 Originalspråk: spanska.

2 Beslut 2000/128/EG (EGT L 42, s. 1).

3 Rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordning av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 193, s. 5; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 17).

4 GURI nr 154 av den 4 juli 1997.

5 Då beslutet fattades den 11 maj 1999 hänvisar kommissionen i beslutet genomgående till artiklarna i EG-fördraget i deras nya numrering, även när stödordningen började tilllämpas i november 1995.

6 Confindustria var en av sökandena i mål T-126/00, i vilket yrkades att förstainstansrätten skulle ogiltigförklara samma beslut som i förevarande mål. Den talan avvisades genom beslut av den 19 januari 2001 på grund av att det var uppenbart att den väckts för sent. Även Federazione Associazioni Imprese Distribuzione m.fl. har i mål T-124/00 begärt att denna rättsakt skall ogiltigförklaras. Genom beslut av den 19 februari 2001 vilandeförklaradc förstainstansrätten det målet tills domstolen avkunnat dom i förevarande mål.

7 Riktlinjer för sysselsättningsstöd (EGT C 334, 1995, s. 4).

8 Beslut av den 19 januari 2001 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2001 (EGT L 22, s. 18).

9 Dom av den 15 maj 1997 i mål C-278/95 P, Siemens mot kommissionen (REG 1997, s. I-2507), punkt 35, och i mål C-355/95 P, TWD mot kommissionen (REG 1997 s. I-2549), punkt 26 och av den 19 september 2000 i mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-6857), punkt 67.

10 Dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette Frères mot rådet (REG 1980, s. 3333; svensk specialutgåva, volym 5, s. 405), punkt 25, av den 17 november 1987 i de förenade målen 142/84 och 156/84, BAT och Reynolds mot kommissionen (REG 1987, s. 4487; svensk specialutgåva, volym 9, s. 247), punkt 62, av den 10 mars 1992 i mål C-174/87, Ricoh mot rådet (REG 1992, s. I-1335), punkt 68, av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. 213), punkt 25, och av den 29 februari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen (REG 1996, s. I-723), punkt 11.

11 Dom av den 14 februari 1990 i mål C-350/88, Delacre m.fl. mot kommissionen (REG 1990, s. I-395), punkterna 15 och 16, av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl. (II) (REG 1995, s. I-3799), punkt 16, i målet Belgien mot kommissionen, (ovan fotnot 10), punkt 86, i dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink's France (REG 1998, s. I-1719), punkt 63 och av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen (REG 2000, s. I-8855), punkt 65.

12 Dom av den 5 oktober 2000 i mål C-288/96, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-8237), punkt 84.

13 Förstainstansråttens domar av den 24 januari 1992 i mål T-44/90, La Cinq mot kommissionen (REG 1992, s. II-1), punkt 41, och av den 8 juni 1995 i mål T-459/93, Siemens mot kommissionen (REG 1995, s. II-1675), punkt 31.

14 Dom i målet Siemens mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkt 16.

15 Dom av den 12 november 1996 i mål C-S4/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. I-5755), punkt 69 och av den 14 maj 1998 i mål C-48/96 P, Windpark Groothusen mot kommissionen (REG 1998, s. I-2873), punkt 52.

16 Dom av den 22 september 1988 i mål 148/87, Frydendahl Pedersen mot kommissionen (REG 1988, s. 4993), punkt 12.

17 Dom av den S juni 1988 i mål 135/87, Vlachou mot revisionsrätten (REG 198S, s. 2901), punkt 27, och av den 17 januari 1992 i mål C-107/90 P, Hochbaum mot kommissionen (REG 1992, s. I-157), punkt 14.

18 Kommissionen har i dupliken angivit att vissa regioner med tillämpning av den befogenhet som de tillerkänns genom de nationella bestämmelserna har höjt åldersgränsen för arbetstagare som kan komma i fråga för utbildnings- och anställningsavtalen till 35 år i Lazio, 38 år i Kalabrien, 40 år i Kampanien, Abruzzi och Sardinien, och 45 år i Basilicata, Molise, Apulien och Sicilien.

19 Secondo rapporto sulla condizione giovanile, för år 1997. Istituto Nazionale di Statistica (ISTAT).

20 Och, såvitt jag har kunnat finna, i resten av gemenskapsrätten. Faktum är att jag endast har hittat en motsvarande åldersgräns i kommissionens förordning (HG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (EGT L 10, s. 20), i vars artikel 2 g bland annat ungdomar under 25 ar, som tidigare inte har fått en första reguljär avlönad anställning definieras som mindre gynnade kategorier av arbetstagare.

21 Kommissionen har till stöd för denna ståndpunkt även citerat Internationella arbetsorganisationens rapport om sysselsättning och unga.

22 Samtliga språkversioner av beslutet som jag har använt, inklusive det exemplar som pä sin tid meddelades de italienska myndigheterna, som bifogades ansökan, fastställer att denna andel är 50 procent. Republiken Italien har i sin ansökan angivit andelen till 60 procent. Jag har även funnit att detta är den procentandel som fastställs i artikel 16.11 lagdekret nr 299 av den 16 maj 1994 (GURI nr 116 av den 20 maj 1994).

23 Enligt sökandens uppfattning skulle kommissionen ha beaktat den ordning för allmän nedsättning av arbetsgivaravgifterna som föreskrivs i artikel 27 i lag nr 30/97 av den 28 februari 1997 (GURI nr 50, S.G./I997) för företag som är belägna i de områden som avses i artikel 87.3 a EG, liksom den tilläggspremie per person som tillerkänns samma företag genom 4.17 i lag nr 449 av den 27 december 1997 (GURI nr 302, S.O./1997), ordningar som redan har erkänts förenliga med gemenskapsrätten. Den italienska regeringen har förklarat att kommissionen, vid en tidpunkt efter de omständigheter som är i fråga i denna tvist, har godkänt befrielse frän betalning av arbetsgivaravgifter under de tvä första aren för nyanställda i södra Italien som givits tillsvidareanställningar, i enlighet med bestämmelserna i lag nr 448/98 av den 23 december 1998 (GURI nr 302, S.O./1998).

24 Dom av den 14 oktober 1987 i mål 248/84, Tyskland mot kommissionen (REG 1987, s. 4013), punkt 19.

25 EGT C 74, 1998, s. 9.

26 Domen i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 24), punkt 18.

27 Dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen, Tubemeuse, (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 43, av den 14 september 1994 i de förenade målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4103), punkterna 40—42, och domen i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkt 32.

28 Dom av den 14 februari 1990 i mål 301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkt 33.

29 EGT C 68, 1996, s. 9. Kommissionen antog nyligen förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse. EGT L 10, s. 30.

30 EGT C 318, 1983, s. 3.

31 Dom av den 24 februari 1987 i mål 310/85, Deufil mot kommissionen (REG 1987, s. 901), punkt 24.

32 Dom av den 12 juli 1973 i mål 70/72, kommissionen mot Tyskland (REG 1973, s. 813; svensk specialutgåva, volym 2, s. 117), punkt 13.

33 Domen i målet Belgien mot kommissionen (ovan fotnot 27), punkt 66.

34 Dom i de förenade målen Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 27), punkt 78, och av den 17 juni 1999 i mål C-75/97, Belgien mot kommissionen (REG 1999, s. I-3671), punkt 82.

35 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

36 Dom av den 15 januari 1986 i mål 52/84, kommissionen mot Belgien (REG 1986, s. 89), punkt 16, av den 2 februari 1989 i mål 94/87, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 175), punkt 9, av den 10 juni 1993 i mål C-183/91, kommissionen mot Grekland (REG 1993, s. I-3131), punkt 18, av den 23 februari 1995 i mål C-349/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-343), punkt 13, och av den 4 april 1995 i mål C-348/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-673), punkt 17, och domen i mål C-350/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-699), punkt 16.