Förslag till avgörande av generaladvokat L.A. Geelhoed föredraget den 3 oktober 2002

1 Originalspråk: nederländska.

2 EGT L 192, s. 1.

3 EGT L 184, s. 23.

4 Rädets beslut 87/373/EEG av den 13 juli 1987 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefoecnheter (EGT L 197, s. 33; svensk specialutgåva, omrade 1, volym 2, s. 72).

5 Se EGT C 38, 2001, s. 3.

6 Publicerat i EGT C 203, 1999, s. 1.

7 EGT L 206, s. 1, och EGT L 181, s. 1.

8 Kommissionen hänvisar exempelvis till utvecklingsprogrammet för Sydafrika och till Altener-, Save- och Sokratesprogrammen. Se punkten VE i förevarande förslag till avgörande.

9 Dom av den 2 oktober 1997 i mal C-259/95, parlamentet mot räclet (REG 1997, s. I-5303), punkt 26.

10 Enligt parlamentet anser sig inte kommissionen själv heller bunden av de nämnda kriterierna eftersom den efter det andra beslutet om kommittéförfarandens antagande redan har lagt förslag om program med påtagliga budgetkonsekvenser i vilka genomförandeåtgärderna skulle antas i enlighet med det rådgivande förfarandet och detta utan minsta särskilda motivering. Parlamentet har särskilt hänvisat till programmet inom området för offentlig hälsa (förslag publicerat i EGT C 337 E, 2000, s. 122) och programmet inom området för likabehandling för män och kvinnor (ursprungligt förslag publicerat i EGT C 337 E, 2000, s. 196).

11 Dom i mål C-417/93, parlamentet mot rådet (REG 1995,s. I-1185), punkt 26.

12 I sin skriftliga inlaga har kommissionen ifrågasatt argumentet angående domen i målet parlamentet mot rådet.

13 I sin inlaga anvisar rådet inte vilken dom det avser men det är uppenbart att det indirekt hänvisar till dom av den 24 oktober 1989 i mill 16/88, kommissionen mot rådet (REG 1989, s. 3457; svensk specialutgåva, volym 10, s. 231).

14 Se, för ett liknande resonemang, till exempel dom av den 23 februari 1988 i mäl 131/86, Förenade kungariket mot rädet (REG 1988, s. 905), punkt 6.

15 Se angående detta ämne senast Lenaerts, K och Verhoeven, A, Towards a Legal Framework for Executive Rule-Making in the EU? The Contribution of the New Comitology Decision, Common Market Law Review 37 (2000), s. 645-686. För en omfattande bedömning av doktrinen på området för kommittéförfaranden, se fotnot 2 i denna artikel.

16 Inte bara kommissionen utan även rådet bistås av kommittéer bestående av nationella experter inom andra- och tredjepelarområden i EU-fördraget. För en bred genomgång av olika kommittéer, se artiklarna om detta ämne i Pedler, R.H och Schaefer, G.F, Shaping European Law and Policy. The Role of Committees and Comitology in the Political Process, European Institute of Public Administration, Maastricht, 1996.

17 Van der Knaap, P, Government by Committee: Legal Typology, Quantitative Assessment and Institutional repercussions of Committees in the European Union, Pedler, R.H och Schaefer, G.F, Shaping European Law and Policy. The Role of Committees and Comitology in the Political Process, ovan nämnd, s. 83.

18 Liksom för så kallade nya livsmedel, se förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (EGT L 43, s. 1).

19 Se till exempel dom av den 27 september 1979 i mål 230/78, Eridania (REG 1979, s. 2749; svensk specialutgåva, volym 9, s. 513), punkt 7.

20 Se särskilt dom av den 17 december 1970 i mål 25/70,Köster (REG 1970, s. 1161; svensk specialutgåva, volym 1, s. 515 ), punkt 9.

21 Se särskilt domen i målet Köster (ovan fotnot 20) och dom av den 15 maj 1984 i mål 121/83, Franken (REG 1984, s. 2039), punkt 13.

22 De klassiska malen i detta avseende ar dom av den 13 juni 1958 i mål 9/58, Meroni I (REG 1958, s. 11; svensk specialutgåva, volym 1, s. 21), och i mål 10/58, Meroni II (REG 1958, s. 55). Dessa mål gällde tolkningen av EKSG-fördragct. Domstolen uttalade att maktbalansen mellan gemenskapsinstitutionerna som kännetecknar gemenskapens institutionella struktur skall ses som en grundläggande garanti (se punkt 46).

23 Ovan fotnot 13, punkt 10.

24 Dom i mål C-263/95, Tyskland mot kommissionen (REG 1998, s. I-441).

25 Se särskilt parlamentets resolution av den 16 december 1993 avseende kommittéförfarandeproblcmatikcn i samband med ikraftträdandet av Fördraget om Europeiska unionen (EGT C 20, 1994, s. 176). Vid den muntliga förhandlingen uppgav parlamentets ombud utan omsvep att parlamentet inte är anhängare av ordalydelsen i artikel 202 tredje strecksatsen EG. Se även punkt 64 nedan i detta förslag till avgörande.

26 Dessa invändningar uppkom i slutet av sextiotalet vid grundandet av den ständiga veterinärkommittén som fungerade i enlighet med detta contra-filet-förfarande. Se Kapteyn, PJ.G och VerLoren van Themaat, P, Introduction to Law of the European Communities, tredje upplagan, Kluwer Law International, London, 1998, s. 392 och s. 393.

27 Ett visst antal kommittéförfaranden är undantagna från tillämpningsområdet för beslutet om kommittéförfarande, såsom konkurrensområdet och den gemensamma handelspolitiken. Avseende dessa områden har kommissionen en egen genomförandebefogenhet direkt enligt fördragets artikel 211 EG. Se domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 13), punkt 9, samt fotnot 37.

28 Se även det andra övervägandet i preambeln till beslut 87/373.

29 Vilket mycket riktigt har skett. Det ökända exemplet som doktrinen hänvisar till är parlamentets avslag på rådets gemensamma ståndpunkt avseende tillämpningen av principerna om tillhandahållande av ett öppet nätverk för rösttelefoni (EGT C 261, 1994, s. 13).

30 Modus vivendi slöts den 20 december avseende genomförandeåtgärderna för de rättsakter som beslutas enligt förfarandet i artikel 189 b i EG-fördragct (EGT C 102, 1996, s. 1). Se särskilt punkt 3.

31 Förklaring nr 31 (EGT C 340, 1997, s. 1).

32 EGT C 279, s. 5.

33 Se artikel 13 i förordning (EEG) nr 1973/92 i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1404/96, ovan fotnot 7.

34 Dom i mål C-240/90, Tyskland mot kommissionen (REG 1992, s. I-5383; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-143), punkt 42. I detta mil gällde det befogenhet att besluta om sanktioner.

35 Enligt fördraget delegerar parlamentet ingen genomförandcbcfogcnhct till kommissionen. Liksom parlamentet har framhållit följer det av dom i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 9), att i de fall parlamentet agerar som mcdlagstiftarc tillkommer delcgcringsbcfogcnhcten även parlamentet.

36 När rådet direkt behåller vissa cenomförandeåtgärder har domstolen uttalat att det skall motivera detta beslut i detalj. Se domen i målet kommissionen mot rådet (ovan i fotnot 13), punkt 10. Tekniken om egen befogenhet återfinns särskilt inom jordbruksområdet.

37 Kommissionens skyldighet att utöva genomförandeåtgärder stadgas för övrigt i artikel 211 sista strecksatsen EG: För att säkerställa den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall kommissionen... utöva de befogenheter som rådet ger kommissionen för att genomföra de regler som fastställts av rådet.

38 Se punkt 59 i detta förslag till avgörande.

39 Vid dagens datum har domstolen indirekt medgivit detta på så vis att man kan härleda det från domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 13), vilken inte går in på giltigheten av beslut 87/367.

40 Detta instrument omnämns inte i artikel 249 EG.

41 Artikel 2 börjar med [valet... skall vägledas av], le choix... s'inspire, the choice... shall be guided, bei der Wahl... werden... zugrundegelegt, la elección... se inspirá. Förvaltningsåtgärderna och åtgärderna med allmän räckvidd i artikel 2 a och b i det andra beslutet om kommittéförfaranden [bör antas], devraient être arrêtées, should be adopted, sollten erlassen werden, deberían aprobarse. I den nederländska språkversionen används det mer bestämda indikativet vilket snarast ger intrycket att beslutsfattarna hade för avsikt att göra valet av förfarande för att bestämma genomförandeåtgärder bindande. Artikel 2 börjar med att ange att valet av förfarandevillkor (wordt) gebaseerd och i artikel 2 a och b att förvaltningsåtgärderna och åtgärderna med allmän räckvidd worden... vastgesteld.

42 Se, till exempel, dom av den 19 november 1998 i mål C-162/97, Nilsson m.fl. (REG 1998 s. I-7477), punkt 54.

43 Se, för ett liknande resonemang, till exempel, dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-8419), särskilt punkterna 90 och 91, och av den 20 september 2001 i mål C-184/99, Grzelczyk (REG 2001, s. I-6193), punkt 44.

44 Fjärde skälet i kommissionens förslag hade följande lydelse: De planerade ändringarna syftar främst till att förtydliga kriterierna för vilket av de föreskrivna förfarandena som skall tillämpas när genomförandeåtgärder antas (min kursivering). Förslaget innehöll inset skäl som uttryckligen uteslöt att kriterierna var av bindande karaktär.

45 Kommittéförfarandenas anpassning till det andra beslutet om kommittéförfaranden kommer till stånd till den största delen genom tre tillrättaläggande förordningar som fastställer bestämmelser om kommittéer beträffande vilka det beslutats om genom beslut som fattats enligt medbeslutandeförfarandet i artikel 251 EG och enligt det konsultativa förfarandet (kvalificerad majoritet och enhällighet). Förslagen offentliggjordes i EGT C 75 E, 2002, s. 385.

46 Ur lagkvalitativ synvinkel är det inte att rekommendera att skriva in icke bindande kriterier i en bindande text. Se med anledning av detta ämne även punkten 39 i mitt förslag till avgörande av den 31 januari 2002 i mål C-478/99, kommissionen mot Sverige (dom av den 7 maj 2002, REG 2002, s. I-4147).

47 Jämför till exempel med dom av den 7 maj 2002 i det ovan i punkt 46 nämnda målet kommissionen mot Sverige. I denna dom ansåg domstolen att genomförandet av en dircktivbestämmelse som hänvisar till en bilaga som innehåller en vägledande, inte uttömmande, förteckning på villkor som kan anses oskäliga inte nödvändigtvis kräver att den införlivas med nationell lagstiftning. På denna punkt är denna förteckning inte bindande. Medlemsstaterna måste dock, för att uppnå det resultat som eftersträvas med direktivet, välja form och tillvägagångssätt som ger tillräckliga garantier för att allmänheten skall kunna få Kännedom om detta (se särskilt punkterna 21 och 22).

48 Jag nöjer mig med att hänvisa till de villkor som domstolen har uppställt avseende kommittéförfarandesystcmet (se punkterna 59 och 60 i detta förslag till avgörande).

49 Den rättsliga utvecklingen är ännu inte avslutad. Arbetet med att ge parlamentet och berörda parter inflytande har ännu inte helt slutförts och det finns fortfarande inga regler som rör rådets egen behörighet. Se angående detta ämne Lenaerts och Verhoeven (ovan fotnot 15), s. 686.

50 (Ovan fotnot 13), punkt 10.

51 Se, i detta hänseende, särskilt domen i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 24).

52 Se mitt förslag till avgörande inför dom av den 16 maj 2002 i mål C-321/99 P, ARAP m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-4287), punkt 193 och där nämnd praxis.

53 I sina förslag till gemenskapslagstiftning skall naturligtvis även kommissionen beakta motiveringsskyldigheten som ankommer på gemenskapslagstiftaren. Det är skälet till att kritiken som parlamentet anför mot kommissionen när det framhåller att den inte heller har rättat sig efter kriterierna i artikel 2 är ogrundad. Det är särskilt när kommissionens, rådets och, i förekommande fall, parlamentets uppfattningar skiljer sig åt som en god motivering är oumbärlig för domstolen för att den skall kunna utöva sin kontroll funktion.

54 Domen i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 11), punkterna 24—26.

55 Ovan fotnot 13, punkterna 16—18.

56 Kandidatländerna kan också delta i programmet om de normalt står för sina egna kostnade men i vissa fall kan gemenskapen komplettera de ifrågavarande ländernas nationella bidrag. Enligt artikel 6.5 i Life-förordningen är kommittéförfarandet tillämpligt i vissa fall beroende på vilken typ av projekt som föreslås.

57 Se artikel 3.4 och 3.6, artikel 4.5 och 4.9 och artikel 5.4och 5.6 i Life-förordningen.

58 Se artikel 3.7, artikel 4.10 och artikel 5.7 i Life-förordningen. För Life-Natur är den kommitté som avses för tillämpningen av artikel 11 i Life-förordningen den som anges i artikel 20 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114), i ändrad lydelse. Det handlar i den ursprungliga versionen om förfarande III a i det första beslutet om kommittéförfaranden. Den tillämpliga tillläggsförordningen ersätter detta förfarande med det föreskrivande förfarandet i enlighet med det andra beslutet om kommittéförfaranden (se EGT C 75 E, 2002, s. 409).

59 Se artikel 3.8 ocli artikel 4.8 i Life-förordningen. Ingen kommitté konsulteras inom ramen för Life-Tredje land, se artikel 5$ i Life-förordningen.

60 Se artikel 3.7, artikel 4.9 och artikel 5.8 i Life-förordningen.

61 I Europeiska unionens allmänna budget sorterar de operationella utgifterna för miljön under underavsnitt B4, Energi, Euratoms nukleära säkerhetskontroll och miljö. Under budgetåret 2002 uppgår de utgifter som har fastställts i detta underavsnitt till totalt 240,67 miljoner euro, varav 189,97 miljoner euro för rubriken B4-3 Miljö. Under rubriken Miljö har vidare en summa utgörande 140,6 miljoner euro reserverats till kapitel B4-3 2 för Life-programmet, det vill säga nästan 75 procent av de totala utgifterna för miljö och omkring 60 procent av åtagandena i detta underavsnitt. År 2001 var talen 35 procent och 50 procent. Life-bidragen avseende underavsnittet Tredje land har sedan återtagits i artikel B7-8 1 0. Bidragen uppgick under budgetåret 2002 till 6,903 miljoner euro totalt, vilket i stort motsvarar 50 procent av de totala utgifterna för kapitel B7-8 1, som är områden utanför miljöpolitiken, det vill säga 13,5 miljoner euro. Under år 2001 motsvarade detta ungefär 37 procent. Europeiska unionens allmänna budget för år 2002 publicerades i EGT L 29, 2002. En nyansering skall göras. Kommittéförfarandet spelar inte in på samma sätt när det gäller utgifterna för projekten i tredje land som det gör för helt interna gemenskapsprojekt. Detta påverkar enligt min mening inte den betydande inverkan som Life-programmet i vilket fall har på budgeten.

62 Jämför med dom av den 8 juli 1999 i mål C-189/97, parlamentet mot rådet (REG 1999, s. I-4741), punkt 29.1 detta mål gällde det frågan huruvida ett fiskeavtal som gemenskapen hade ingått med Mauritius hade betydande konsekvenser för gemenskapsbudgeten, vars ingående i sådant fall krävde parlamentets yttrande i enlighet med artikel 300.3 andra stycket EG.

63 Under budgetåret 2002 uppgår de totala utgifterna för konsumentpolitik och konsumenthälsa till 22,5 miljoner euro {underavsnitt B5-1) och till 116,7 miljoner euro för kultur och audiovisuella medier (underavsnitt B3-2). Utgifterna för Life-programmet uppgår under denna budgetperiod, med undantag av bidragen för Life-Tredje land, till 140,6 miljoner euro.

64 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1726/2000 av den 29 juni 2000 om utvecklingssamarbete med Sydafrika (EGT L 198, s. 1). I enlighet med artikel 10 är finansieringsramen för genomförandet av detta program under perioden 2000—2006 fastställd till 885,5 miljoner euro.

65 Europaparlamentets och rådets beslut nr 646/2000/EG av den 28 februari 2000 om att anta ett flerårigt program för främjande av förnybara energikällor i gemenskapen (Altener) (1998—2002) (EGT L 79, s. 1). I enlighet med artikel 1.3 är finansieringsramen för att genomföra detta program under den period som anges fastställd till 77 miljoner euro.

66 Europaparlamentets och rådets beslut nr 253/2000/EG av den 24 januari 2000 ont att inrätta den andra etappen av gemenskapens åtgärdsprogram för utbildning—Sokrates (EGT L 28, s. 1). I enlighet med artikel 10 är finansieringsramen för genomförandet av detta program för perioden 2000—2006 bestämd till 1850 miljoner euro.

67 Dom av den 19 mars 1996 i mål C-25/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-1469), punkt 38.

68 Dom av den 8 november 2001 i mål C-228/99, Silos (REG 2001, s. I-8401), punkterna 28—31.

69 Dom av den 28 juni 1972 i mål 37/71, Jamet mot kommissionen (REG 1972, s. 483), punkt 11, och av den 31 mars 1998 i målen C-68/94 och 30/95, Frankrike m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-1375), punkt 256.

70 Domen i målet Jamet mot kommissionen (ovan fotnot 69), punkt 12, och av den 15 februari 2001 i mål C-239/99, Nachi Europe (REG 2001, s. I-1197), punkt 24.

71 Jämför med dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products AB (REG 1999, s. I-5363), punkt 53.

72 Jämför, för ett liknande resonemang, även dom av den 23 oktober 1974 i mål 17/74, Transocean Marine Paint mot kommissionen (REG 1974, s. 1063; svensk specialutgåva, volym 2, s. 357), punkt 21. Detta mål gällde en ogiltigförklaring till viss del av ett beslut som Kommissionen hade fattat i enlighet med nuvarande artikel 81.3 EG rörande konkurrensrätt, på grund av åsidosättande av berörda parters rätt att yttra sig.

73 Jämför i motsatt riktning domen i målet Tyskland mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 43), punkt 117.I detta mål ansåg domstolen att en partiell ogiltigförklaring av direktivet med hänsyn till att förbudet i direktivet mot reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror är allmänt, skulle förutsätta att domstolen ändrade bestämmelser i direktivet, vilket det ankommer på gemenskapslagstiftaren att göra.

74 Jämför med dom av den 12 maj 1998 i mål C-106/96, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-2729), punkt 42.

75 Domstolen är inte behörig att fastställa vad gemenskapslagstiftaren skall besluta om i de fall en rättsakt ogiltigförklaras. Se till exempel dom av den 26 februari 1987 i mål 15/85, Consorzio Cooperative d'Abruzzo mot kommissionen (REG 1987, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 9, s. 29), punkt 18. Det är uppenbart att gemenskapslagstiftaren antingen väljer att ersätta det föreskrivande förfarandet med förvaltningsförfarandet eller att framställa en tillräcklig motivering för valet av det föreskrivande förfarandet.