Förslag till avgörande av generaladvokat F.G. Jacobs föredraget den 20 januari 2005

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, bland annat, dom av den 8 februari 1983 i mål 124/81, kommissionen mot Förenade Konungariket, REG 1983, s. 203, svensk specialutgåva, s. 1), punkt 6.

3 Se, bland annat, dom av den 9 september 2004 i mål C-195/02, kommissionen mot Spanien (REG 2004, s. I-7857), punkt 36.

4 Se, bland annat, dom av den 20 juni 2002 i mål C-287/00, kommissionen mot Tyskland (REG 2002, s. I-5811), punkt 19.

5 Se, bland annat, dom av den 16 september 1997 i mål C-279/94, kommissionen mot Italien (REG 1997, s. I-4743), punkt 25.

6 Rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG, EGT 1992, L 209, s. 25, och rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, EGT 1989, L 19, s. 16, svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192.

7 Dom av den 1 Juli 2004 i mil C-65/03, kommissionen mot Belgien (REG 2004, s. I-6427).

8 Dom av den 13 februari 1985 i mål 293/83, Gravier (REG 1985, s. 593; svensk specialutgåva, volym 8, s. 71).

9 Punkt 25 i domen.

10 Se dom av den 15 januari 2002 i mål C-55/00, Elide Gottardo mot INPS (REG 2002, s. I-413), punkterna 31-33, med där angiven rättspraxis.

11 Domen i det i fotnot 7 angivna målet kommissionen mot Belgien, punkt 28.

12 Se, bland annat, dom av den 11 juli 2002 i mål C-224/98, D'Hoop (REG 2002, s. I-6191), punid 36.

13 Domen i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 7), punkt 29.

14 Ibidem, punkterna 29 och 30.

15 Artiklarna 39.3 EG och 46 EG.

16 När det gäller nationella åtgärder som faktiskt Inte är diskriminerande men som ända kan begränsa den fria rörligheten skall, sisom jag angivit I mitt forslag till avgörande inför domen av den 2 oktober 1991 i mål C-76/90, Säger (REG 1991, s. I-4221), när det gäller friheten alt tillhandahålla tjänster, rättspraxis avseende objektiva motiveringar och proportionalitet tillämpas.

17 Dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931), punkt 41, och av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbraekel (REG 2001, s. I-5363), punkt 47. Angående dessa domar och deras konsekvenser, se V. Hatzopoulos, Killing national health and Insurance systems but healing patients? The European market for health-care services after the judgments of the ECJ in Vanbraekel and Peerbooms, (2002) 39, Common Market Law Review, s. 683-729.

18 Se, bland annat, dom av den 16 januari 2003 i mål C-388/01, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-721), punkt 13, och av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), punkt 48.

19 Det skall anmärkas att domstolen i båda dessa mål fastslog att någon sådan risk inte existerade.

20 1 artiklarna 149 EG och 150 EG anges att gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation respektive yrkesutbildningens innehåll och organisation. När det gäller folkhälsoområdet anges på samma sätt i artikel 152.5 EG att gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård.

21 Uppgifter för år 2001 visar att offentliga utgifter för utbildning på alla nivåer i genomsnitt uppgår till 5,5 procent av BNP inom EU. När det gäller enbart högre utbildning uppgår de offentliga utgifterna till i genomsnitt 1,4 procent av BNP inom EU. Vad avser offendiga utgifter för sjukvård var genomsnittet i EU år 2002 6,4 procent av BNP. Österrikes offentliga utgifter motsvarar ungefär genomsnittet: 5,8% av BNP för utbildning, varav 1,4 procent av BNP för högre utbildning, och 5,4 procent av BNP för sjukvården. Uppgifterna hämtade från OECD 2004.

22 Se domen i det ovannämnda målet Kohll, som enligt vissa författare sände rysningar genom alla sociala trygghetssystem och sjukvårdssystem, V. Hatzopoulos, s. 688 i artikeln, båda citerade i fotnot 17 ovan.

23 Se dom av den 12 juli 2001 i mål C-157/99, Peerbooms (EEG 2001, s. I-5473), meddelad samma dag som domen i det ovannämnda målet Vanbraekel, i vilken domstolen i punkt 79 medgav att sjukhusvårdssektorn obestridligen medför avsevärda kostnader och skall tillfredsställa ökande behov, medan de finansiella resurser som kan avsättas för hälso- och sjukvård inte är obegränsade, oavsett vilken finansieringsmetod som används.

24 Se dom av den 27 september 1988 i mål 263/86, Humbel (REG 1988, s. 5365), punkterna 17-19, och senare dom av den 7 december 1993 1 mål C-109/92, Wirth (REG 1993, s. I-6447), punkterna 15-19. Se även generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande inför domen 1 det ovannämnda målet Peerbooms, i vilket han med hänvisning till domen i det ovannämnda målet Humbel angående offentligt finansierad utbildning anförde att sjukvårdstjänster som tillhandahölls av staten utan ersättningsanspråk inte skulle anses utgöra tjänster eftersom inget vederlag utgick. Detta resonemang godtogs dock inte av domstolen.

25 Dom av den 21 Juni 1988 i mål 197/86, Brown (REG 1988, s. 3205; svensk specialutgåva, volym 9, s. 489), punkt 18. Se emellertid dom av den 20 september 2001 i mål C-184/99, Grzelczyk (REG 2001, s. I-6193), och domen i det ovannämnda målet D'Hoop, vilka diskuteras nedan i punkterna 44-46, och generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande av den 11 november 2004 1 mål C-209/03, Bidar, ännu inte avgjort.

26 Rådets direktiv 93/96/EEG av den 29 oktober 1993 om uppehållsrätt för studerande, EGT L 317,1993, s. 59.

27 I detta sammanhang kan anmärkas att artikel 24.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 (EGT 2004 L 158, s. 77), vilket kommer att upphäva bland annat direktiv 93/96 när direktivet genomförts på nationell nivå i april 2006, bekräftar denna inställning genom att studenter som inte lagligen har sammanhängande uppehållit sig inom medlemsstaten i fem år utesluts från rätten till bistånd till uppehälle för studier i form av studiebidrag eller studielån.

28 Förslag till avgörande av generaladvokaten Slynn inför domen i målet Gravier (ovan fotnot 8), s. 604. Se allmänt J.-C. Scholsem, A propos de la circulation des étudiants: vers un fédéralisme financier européen? Cahiers íle Droit Europèen (1989), No 3/4, s. 306-324, och A.P. Van der Mel, Free Movement of Persons Within the EC — Cross-border Access to Public Benefits, Hart, Oxford (2003), s. 422 och följande sidor.

29 Jag skall framhålla att även om studenter inte direkt bidrar till skattesystemet i den medlemsstat i vilken de bedriver sina studier är de en inkomstkälla för den lokala ekonomin på universitetsorten, och också, i begränsad omfattning, för det nationella skattesystemet via indirekta skatter. När det gäller betydelsen av vilka bidrag till skattesystemet som krävs från skattebetalare för att de skall ha rätt att tillgodogöra sig nyttigheter som finansieras via statsbudgeten, se generaladvokaten Geelhoeds uttalanden i hans förslag till avgörande i målet Bidar (ovan fotnot 25), punkt 65. Enligt hans uppfattning skulle detta argument logiskt leda till att de medborgare som inte bidragit eller endast i ringa utsträckning bidragit till statskassan skulle uteslutas från dessa nyttigheter.

30 Se den belgiska regeringens argument i domen i det ovannämnda målet Gravier, punkt 12. Se även Förenade kungarikets yttrande i dom av den 21 juni 1988 i mål 39/86, Lair (REG 1988, s. 3161; svensk specialutgåva, volym 9, s. 475), sammanfattat på sidorna 3169 och 3170, och i det ovannämnda målet Bidar. De senare har sammanfattats av generaladvokaten Geelhoed i punkt 65 i hans förslag till avgörande i det målet.

31 Domen i målet Gravier (ovan fotnot 8) och dom av den 2 februari 1988 i mål 24/86, Blaizot (REG 1988, s. 379; svensk specialutgåva, volym 9, s. 335).

32 Domstolen har beträffande fri rörlighet för arbetstagare slagit fast att de skäl som kan ha föranlett en arbetstagare att söka arbete i en annan medlemsstat saknar betydelse för dennes rätt att resa in till och att uppehålla sig på den senare statens territorium, förutsatt att han där utför eller önskar utföra ett faktiskt och verkligt arbete. Dom av den 23 mars 1982 i mål 53/81, Levin (REG 1982, s. 1035, svensk specialutgåva, volym 6, s. 335), punkt 23, och av den 23 september 2003 i mål C-109/01, Akrich (REG 2003, s. I-9607), punkt 55.

33 Hänvisning ovan i fotnot 25.

34 Hänvisning ovan i fotnot 12.

35 Domarna i de ovannämnda målen D'Hoop, punkt 28, och Grzelczyk, punkt 31.

36 Domen i det ovannämnda målet D'Hoop, punkterna 31 och 32.

37 Se även generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i målet Bidar (ovan fotnot 25), i vilket han med hänvisning till denna praxis angående fördragets bestämmelser om EUmedborgarskap argumenterar för att bidrag til! uppehälle för studenter 1 universitetsutbildning numera omfattas av fördragets tillämpningsområde såvitt gäller tillämpningen av artikel 12 EG.

38 Domen i det ovan i fotnot 12 nämnda målet D'Hoop, punkt 38. Detta villkor har bekräftats i domen av den 23 mars 2004 i mål C-138/02, Collins (REG 2004, s. I-2703), även om det målet inte rörde utbildning som finansieras med allmänna medel.

39 När det gäller undantaget för folkhälsa i artikel 30 EG, se domar av den 5 februari 2004 i mål C-24/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2004, s. I-1277), punkt 53, och i mål C-270/02, kommissionen mot Italien (REG 2004, s. I-1559), punkterna 20-22, med där angiven rättspraxis.

40 Domen i målet kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 39), punkt 54, och dom av den 23 september 2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I-9693), punkt 47.

41 Se, bland annat, dom av den 5 juli 1990 I mål C-42/89, kommissionen mot Belgien (REG 1990, s. I-2821), punkt 24.

42 År 2000 hade Förenade kungariket med stor marginal det största nettoinflödet av utländska studerande. Uppgifter från OECD 2002.

43 Domen i det ovan i fotnot 25 nämnda målet Grzelczyk, punkt 44.

44 Dom av den 7 februari 1979 i mål 115/78, Knoors (REG 1979, s. 399; svensk specialutgåva, volym 4, s. 297).

45 Dom av den 3 oktober 1990 i mål C-61/89, Bouchoucha (REG 1990, s. I-3551).

46 Se angående detta generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande inför domen av den 9 mars 1999 i mål C-212/97, Centros (REG 1999, s. I-1459), särskilt punkt 20 i förslaget.

47 Dom av den 6 juni 2002 i mål C-436/00 X. och Y. (REG 2002, s. I-10829), punkt 42, och domen i målet Centros (ovan fotnot 46), punkt 25.

48 Dom av den 2 juli 1996 i mål C-473/93, kommissionen mot Luxemburg (REG 1996, s. I-3207), punkt 40, och där angiven rättspraxis.

49 Dom av den 14 juli 1976 i de förenade målen 3/76, 4/76 och 6/76, Kramer m.fl. (REG 1976, s. 1279).