Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 26 maj 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 EUT L 63. s. 1.

3 Kommissionen mot rådet. Se också mitt förslag till avgörande denna dag (målet anhängigt vid domstolen).

4 EGT, L 63, 2003, s. 29 och följande sidor.

5 EGT L 251, s. 13; svensk specialutgåva, volym 20, s. 3 (nedan kallad förordning nr 2455/92).

6 Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 1967, 196, s. 1; svensk specialutgåva, omrade 15, s. 19) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (EGT L 200, s 1).

7 Det måste också beaktas att en och samma kemikalie kan vara inordnad i flera kategorier samtidigt (artikel 6.2 första stycket i förordning nr 304/2003).

8 Artiklarna 12 och 13 i förordning nr 304/2003 har ett nära samband med artiklarna 10 och 11 i Rotterdamkonventionen. Se också definitionen i artikel 3.14 i förordningen enligt vilken PIC-förfarandet är det förfarande med förhandsgodkännande sedan information lämnats som fastställs i konventionen.

9 Se i detta hänseende också punkterna 7 och 8 i mitt denna dag föredragna förslag till avgörande i mål C-94/03 (ovan fotnot 3).

10 Importerande part i den mening som avses i Rotterdam-konventionen och i förordningen.

11 Detsamma gäller enligt artikel 14.1 i förordning nr 304/2003 artiklar som innehåller de kemikalier i oreagerad form som anges i del 2 eller 3 i bilaga I.

12 I bestämmelsen hänvisas till direktiven 67/548/EEG, 1999/45/EG, 91/414/EEG, och 98/8/EG (ovan fotnot 66) samt annan särskild gemenskapslagstiftning.

13 Förutom Europeiska gemenskapen är också flertalet medlemsstater parter i Rotterdamkonventionen. Se översikt på konventionens hemsida (besökt senast den 1 februari 2005) över de ratifikationer som hittills har skett.

14 KOM (2001) 803 slutlig (EGT C 126 E, 2002, s. 291). Samtidigt föreslog kommissionen, med stöd av artikel 133 EG jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 första meningen EG att rådet skulle ratificera Rotterdamkonventionen (EGT C 126 E, 2002, s. 274).

15 Se domstolens yttrande 2/00 av den 6 december 2001, Cartagenaprotokollet om biosäkerhet (REG 2001, s. I-9713), punkt 5.

16 Se bland annat dom av den 11 september 2003 i mål C-211/01, kommissionen mot rådet, godsbefordranmålet (REG 2003, s. I-8913), punkt 52, och av den 29 april 2004 i mal C-338/01, kommissionen mot rådet (REG 2004, s. I-4829), punkt 58.

17 Se bland annat domstolens yttrande 1/94 av den 15 november 1994, WTO-avtalet (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. 233), och yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15).

18 Dom av den 12 november 1996 i mål C-84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. I-5755), punkt 25, av den 25 februari 1999 i de förenade målen C-164/97 och C-165/97, parlamentet mot rådet (REG 1999, s. I-1139), punkt 12, av den 4 april 2000 i mål C-269/97, kommissionen mot rådet (REG 2000, s. I-2257), punkt 43, av den 19 september 2002 i mål C-336/00, Huber (REG 2002, s. I-7699), punkt 30, av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (REG 2002, s. I-11453), punkt 93, av den 29 april 2004 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 16), punkt 54, och av den 14 april 2005 i mål C-110/03, Belgien mot kommissionen (REG 2005, s. I-2801) punkt 78. Principiella synpunkter anfördes redan i dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet, titandioxidmålet, (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11), s. 199, punkt 10.

19 Domen av den 29 april 2004 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 16), punkt 55, och av den 14 april 2005 i målet Belgien mot kommissionen (ovan fotnot 18), punkt 79. Se även dom av den 25 februari 1999, parlamentet mot rådet, punkt 14, och domarna i målen Huber, punkt 31, och British American Tobacco, punkt 94 (båda ovan fotnot 18). Principiella synpunkter anfördes redan i dom av den 17 mars 1993 i mål C-155/91, kommissionen mot rådet, avfallsdirektivsmålet (REG 1993, s. I-939; svensk specialupplaga, volym 9, s. 55), punkterna 19 och 21.

20 Dom av den 26 mars 1987 i mål 45/86, kommissionen mot rådet (REG 1987, s. 1493; svensk specialutgåva, volym 9, s. 55), punkterna 17-21. Se även generaladvokaten Lenz förslag till avgörande av den 29 januari 1987 i samma mål, särskilt punkten 62.

21 Dom av den 17 oktober 1995 i mål C-70/94, Werner (REG 1995, s. I-3189), punkt 10, och av den 14 januari 1997 i mål C-124/95, Centro-Com (REG 1997, s. I-81), punkt 26.

22 Dom av den 29 mars 1990 i mål C-62/88, Grekland mot rådet, Tjernobyl (REG 1990, s. I-1527), punkterna 15-19, och av den 12 december 2002 i mål C-281/01, kommissionen mot rådet, Energy Star (REG 2002, s. I-12049), punkterna 39-43.

23 Se bland annat, även om det i det fallet var fråga om förhållandet mellan bestämmelser för den inre marknaden och hälsopolitik, dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-8419), punkt 88, samt domar av den 14 december 2004 i målen C-434/02, Arnold André (REG 2004 , s. I-11823), punkterna 32-34, och C-210/03, Swedish Match (REG 2004, s. I-11891), punkterna 31-33. Bedömningarna i dessa domar kan tillämpas även på förhållandet mellan den gemensamma handelspolitiken ocn hälsopolitik.

24 Fast rättspraxis. Se domstolens yttranden 1/78 av den 4 oktober 1979, naturgummimålet (REG 1979, s. 2871; svensk specialutgåva, volym 4, s. 527), punkterna 44 och 45, och 1/94 (ovan fotnot 17), punkt 41, samt domen av den 26 mars 1987, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 20), punkt 19.

25 Se beträffande ingående av ett internationellt avtal yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), särskilt punkterna 25 och 40-44. Domstolen har också gjort en motsvarande avgränsning mellan artikel 95 EG (tidigare artikel 100a i EG-fördraget) och artikel 17 EG (tidigare artikel 130 i EG-fördraget). I enlighet därmed ... räcker emellertid inte enbart det faktum att den inre marknadens inrättande eller funktion påverkas för att artikel 100a skall vara tillämplig. Det framgår nämligen av domstolens rättspraxis att åberopande av artikel 100a som rättslig grund inte är berättigat om den rättsakt som skall antas enbart har som sidoeffekt att harmonisera marknadsvillkoren inom gemenskapen. Se domen i avfallsdirektivsmålet (ovan fotnot 19), punkt 19, och dom av den 28 juni 1994 i mål C-187/93, parlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-2857; svensk specialutgåva, volym 15, s. 249), punkt 25.

26 Domen i målet Energy Star (ovan fotnot 22), punkt 40 sista meningen och punkt 41 sista meningen. Motsvarande kriterium hade domstolen redan tidigare tillämpat för avgränsningen mellan kulturpolitik (tidigare artikel 128 i EG-fórdraget) och industripolitik (tidigare artikel 130 i EG-fördraget). Se dom av den 23 februari 1999 i mål C-42/97, parlamentet mot rådet (REG 1999, s. I-869), punkt 63.

27 Domen i mälet Energy Star (ovan fotnot 22), punkterna 40,41, 43 och 48, samt yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkterna 40 och 42-44.

28 Se yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkt 37 sista delen av sista meningen. (Min kursivering.) Handelspolitiska instrument syftar nämligen ingalunda alltid till att främja eller underlätta handeln. Artikel 133 EG tillåter tvärtom även klassiska handelspolitiska (skydds)åtgärder som kan gå ut på att försvåra eller till och med förbjuda import eller export av vissa varor, till exempel införande av en antidumpningstull eller ett handelsembargo (se bland annat domen i målet Centro-Com (ovan fotnot 21).

29 Ovan fotnot 3, särskilt punkt 32 och följande punkter.

30 EGT L 242, 2002, s. 1.

31 Se bland annat programmets bestämmelser avseende riskbedömningen och risken vid hanteringen av kemikalier och om information till allmänheten (artikel 7.2 b i sjätte miljöhandlingsprogrammet).

32 Artikel 7.2 d andra strecksatsen i sjätte miljöhandlingsprogrammet.

33 I förordningen används begrepp som internationell handel och export och import.

34 Skälen 3 och 4 i förordningen.

35 Se till exempel skälen 6, 7, 11 och 16 i förordningen. Kommissionen har också åberopat skäl 3 i förordningen.

36 Se särskilt skälen 1, 3, 12 och 17 i förordningen.

37 Se till exempel artikel 20 i förordningen.

38 Yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkt 33.

39 Se punkt 19.33 i Agenda 21 som inleder den avdelning i vilken PIC-förfarandet särskilt framhålls som en viktig åtgärd. Agenda 21 antogs år 1992 vid FN:s konferens om miljö och utveckling, det sä kallade världstoppmötet i Rio de Janeiro (Brasilien). Texten är tillgänglig på Internet, bland annat på engelska sustdev/documents/agenda21/index.htm och med en tysk översättning (senast besökt den 2 mars 2005)* [*En svensk översättning av Agenda 21 finns på webadressen. Övers, anm.]

40 Dessa kemikalier är förtecknade i bilaga III till Rotterdamkonventionen.

41 Ytterligare bestämmelser om ömsesidig information finns i artikel 5 i Rotterdamkonventionen.

42 I detta sammanhang kan det hänvisas till punkt 19.35 i Agenda 21 (ovan fotnot 39) där det ståť följande: Exporten till utvecklingsländerna av kemikalier som har förbjudits i producentländer eller vilkas användning är underkastad stränga restriktioner i vissa industriländer har gett upphov till farhågor, eftersom vissa importländer, på grund av bristande infrastruktur för kontroll av import, distribution, lagring och avfallshantering av, samt receptföreskrifter för kemikalier, saknar förmåga att säkerställa säker användning. (Min kursivering.)

43 Artikel 12.1 andra meningen i förordning nr 304/2003.

44 Detta följer av hänvisningen i bestämmelsen till artikel 3 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23, även kallat kommittologibeslutet).

45 Medgivandet kan därvid vara individuellt (artikel 13.6 a i förordningen) eller, Inom ramen for PlC-förfarandet, generellt (artikel 13.6 b i förordningen).

46 Se i detta hänseende också punkt 41 i mitt denna dag föredragna förslag till avgörande i målet C-94/03 (ovan fotnot 3).

47 Artikel 1.2 sista meningen sista delen i förordningen har följande lydelse: ... förutom i de fall dessa bestämmelser skulle strida mot särskilda krav som uppställs av dessa parter eller länder.

48 Beträffande kriteriet direkt (och omedelbar) respektive indirekt (och långsiktig) inverkan, se punkt 34 ovan.

49 I den mån som förordningen också syftar till att skydda människors hälsa behövs det inte någon särskild rättslig grund utöver artikel 175.1 EG, eftersom det av artikel 174.1 EG andra strecksatsen framgår att gemenskapens miljöpolitik också skall bidra till att skydda människors hälsa.

50 Förordningen gäller sålunda till exempel i förhållande till stater som inte är parter i Rotterdamkonventionen (andra länder) och för vissa produkter som inte omfattas av Rotterdamkonventionen (så kallade artiklar som innehåller kemikalier).

51 Se också punkt 18 i mitt denna dag föredragna förslag till avgörande i mal C-94/03 (ovan fotnot 3). Alt gemenskapen ¡nom miljöpolitikens omrade kan ha en exklusiv behörighet i fråga om yttre förbindelser har domstolen också konstaterat i yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkterna 45 och 46.

52 Dom av den 29 april 2004, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 16 ), punkt 56. Se också domarna i målen Huber, punkt 31, och British American Tobacco, punkt 94, samt redan domen titandioxidmålet (ovan fotnot 18,) punkterna 13 och 17.

53 Domen i titandioxidmålet (ovan fotnot 18), punkterna 17-21, samt dom av den 25 februari 1999 i de förenade målen C-164/97 och C-165/97, parlamentet mot rådet (REG 1999, s. I-1139), punkt 14, och av den 29 april 2004, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 16), punkt 57. Av denna rättspraxis kan man dra slutsatsen att en kumulation av två rättsliga grunder på sin höjd kan komma i fråga om båda grunderna föreskriver identiska, eller i varje fall med varandra förenliga, lagstiftningsförfaranden. Se dom av den 9 september 2004 i de förenade målen C-184/02 och C-223/02, Spanien och Finland mot Europaparlamentet och rådet (REG 2004, s. I-7789), punkterna 42-44.

54 Att parlamentet normalt inte har någon formell rätt till medbeslutande i den gemensamma handelspolitiken kan man motsatsvis sluta sig till av artikel 133.7 EG.

55 Undantag avseende beslut för vilka enhällighet krävs föreskrivs i artikel 133.5-133.7 EG beträffande den gemensamma handelspolitiken och i artikel 175.2 EG beträffande miljöpolitiken. Dessutom framgår det av artikel 251.3 EG att rådet vid ett medbeslutandeförfarande skall besluta med enhällighet när det vill anta av parlamentet föreslagna ändringar som kommissionen har avstyrkt.

56 Generaladvokaten Geelhoed ansåg däremot i sitt förslag till avgörande av den 10 september 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (REG 2002, s. I-11461), punkterna 167-182, att medbeslutandeförfarandet enligt artikel 95 EG kunde kombineras med förfarandet enligt artikel 133 EG.

57 I domen i godsbefordranmålet (ovan fotnot 16), punkt 52, har domstolen uttalat att den omständigheten att ett förfarande med kvalificerad majoritet ersätts av ett förfarande med enhällighet i rådet kan påverka innehållet i den antagna rättsakten. För ett liknande resonemang, se dom av den 26 mars 1987, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 20), punkt 12, domen i titandioxidmålet (ovan fotnot 18), punkterna 17-21, och domen av den 29 april 2004, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 16), punkt 58. Detsamma måste i än högre grad gälla om parlamentet medges en rätt till medbeslutande som i den aktuella rättsliga grunden inte är föreskriven för förfarandet.

58 Se mitt denna dag föredragna förslag till avgörande (ovan fotnot 3), punkt 50.

59 I delta hänseende skall det påpekas att tillämpningsområdet för medbeslutandeförfarandet utvidgades genom fördragen i Amsterdam och Nice och att även artikel 133 EG ändrades i inte obetydligt avseende genom dessa fördrag, dock utan att medlemsstaterna gav parlamentet rätt att lagstifta tillsammans med rådet inom den gemensamma handelspolitikens område. Först i fördraget om upprättande av en europeisk konstitution (undertecknat i Rom den 29 oktober 2004, EUT C 310, s. 1) utsträcks, i artikel 111-315.2 jämförd med artiklarna I-34 och III-396, Europaparlamentets rätt att medverka i lagstiftningen inom den gemensamma handelspolitikens område.

60 Ovan fotnot 23.

61 Ovan fotnot 18.

62 I domen i målet British American Tobacco (ovan fotnot 18), punkt 110, framhöll domstolen detta uttryckligen, med hänvisning till att frågan om rätt till medbeslutande saknade relevans. I båda domarna har domstolen i slutänden endast uttalat att en felaktig hänvisning till artikel 133 EG som en andra rättslig grund inte medförde att respektive direktiv var ogiltigt utan var ett rent formfel som inte inverkade på förfarandet. I praktiken använde domstolen i båda fallen dock endast det medbeslutandeförfarande som var det enda tillämpliga enligt artikel 95 EG (domarna i målen British American Tobacco (ovan fotnot 18), punkt 98, och Swedish Match (ovan fotnot 23), punkt 44.

63 Se särskilt avdelning III, Öppenhet och insyn, i Europaparlamentets arbetsordning (16 :e upplagan — juli 2004 (EUT 2005, L 44, s. 1)), där artikel 96.2 och 96.3 fastställer principen att parlamentets sammanträden skall vara offentliga och artikel 97 reglerar allmänhetens tillgång till parlamentets handlingar.