Förslag till avgörande av generaladvokat Christine Stix-Hackl föredraget den 27 oktober 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om vissa aspekter rörande arbetstidens förläggning (EGT L 307, s. 18) (nedan kallat direktivet).

3 Employment Appeal Tribunal, målet Marshalls Clay Products mot Caulfield (2003), IRLR 552.

4 Inner House of the Court of Session, målet MPS Structure Ltd mot Munro (2003), IRLR 350.

5 I fortsättningen betecknas det belopp som tjänar som ersättning under semesterperioderna som semesterlön — utan att man härigenom vill antyda att krav på semester hade utbetalats genom en kontant ersättning i strid mot artikel 7.2 i direktivet.

6 Dom av den 6 december 2001 i mål C-472/99, Clean Car Autoservice (REG 2001, s. I-9687), punkt 13, och av den 7 januari 2003 i mål C-306/99, Banque internationale pour l'Afrique occidentale (BIAO) (REG 2003, s. I-1), punkt 88.

7 Under alla omständigheter söker domstolen enligt sin fasta rättspraxis att bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid bedömningen av den där anhängiga tvisten. Se exempelvis dom av den 4 juli 2000 i mâl C-424/97, Haim (REG 2000, s. I-5123), punkt 58, och dom av den 12 september 2000 i mål C-366/98, Geffroy (REG 2000, s. I-6579), punkt 20.

8 Av förklaringarna från de båda hänskjutande domstolarna kan man nämligen sluta sig till att domstolar i å ena sidan England och å andra sidan Skottland har tolkat införlivandebestämmelsema på olika sätt beträffande nämnda avtalssystem.

9 Dom av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01—C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2005. s. I-8835), punkt 113. Se även dom av den 10 april 1984 i mål 14/83, Von Colson och Kamann (REG 1984, s. 1891: svensk specialutgåva, volym 7, s. 577), punkt 26, den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing (REG 1990, s. I-4135; svensk specialutgåva, volym 10, s, 575), punkt 8, och av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325; svensk specialutgäva, volym 16, s. I-1), punkt 26. Jämför även dom av den 23 februari 1999 i mål C-63/97, BMW (REG 1999, s. I-905), punkt 22, av den 27 juni 2000 i de förenade målen C-240/98—C-244/98, Océano Grupo Editorial och Salvat Edltores (REG 2000, s. I-4941), punkt 30, och av den 23 oktober 2003 I mål C-408/01, Adidos-Salomon och Adidas Benelux (REG 2003, s. I-12537), punkt 21.

10 Domen i målet Pfeiffer m.fl. (ovan fotnot 9), punkt 117.

11 Se även domen i målet Pfeiffer m.fl. (ovan fotnot 9), punkt 114: Kravet på en direktivskonform tolkning av nationell rätt följer av det i fördraget upprättade systemet som sådant, eftersom det tillåter att den nationella domstolen inom ramen för sin behörighet säkerställer att gemenskapsrätten ges full verkan när den avgör den vid denna domstol anhängiggjorda tvisten.

12 Härtill kommer den fjärde frågan i målet C-257/04, som skall behandlas gemensamt med dessa frågor.

13 Dom av den 26 juni 2001 i mål C-173/99, BECTU (REG 2001, s. I-4881).

14 Domen i målet BECTU (ovan fotnot 13), punkt 34.

15 Domen i målet BECTU (ovan fotnot 13), punkt 35.

16 Se även punkt 43: Av ovanstående följer att varje arbetstagares rätt till betald årlig semester skall betraktas som en särskilt viktig princip i den gemenskapsrättsliga arbetsrätten ... Se vidare domstolens dom av den 18 mars 2004 i mål C-342/01, Merino Gómez (REG 2004, s. I-2606), punkt 31: Artikel 7.1 i direktiv 93/104 ... skall så förstås att den nationella tillämpningen under alla omständigheter skall respektera rätten till en årlig betald semester om minst fyra veckor.

17 Jämför domen i målet Merino Gómez (ovan fotnot 16), punkt 30.

18 Därutöver klargörs i artikel 7.2 i direktiv 93/104/EG att rätten till en ärlig betald minimisemester inte kan bytas ut mot en kontant ersättning.

19 Domen i målet BECTU (ovan fotnot 13), punkt 41.

20 Se ovan fotnot 13.

21 Domen i målet BECTU (ovan fotnot 13), punkt 37.

22 Av särskilt intresse synes här det åttonde skälet vara, vilket i sammandrag har följande lydelse: för att trygga hälsa och säkerhet för arbetstagare inom gemenskapen, [bör] dessa ges viloperioder av en viss minsta längd samt tillräckliga raster...

23 Domstolens dom av den 9 september 2003 i mål C-151/02, Jaeger (REG 2003, s. I-8389), punkt 70.

24 Se ovan punkt 46 och följande punkter.

25 Domen i målet Jaeger (ovan fotnot 23), punkt 92.

26 Angående delta krav på tydlighet, se även redogörelserna till den andra tolkningsfrågan i mål C-257/04, punkt 101 och följande punkter.

27 Emot svarandenas i förfarandet i de nationella domstolarna uppfattning och i den nederländska regeringens muntliga yttrande, som visserligen avsåg ett annat anhängigt mål (C-124/05, Federatie Nederlandse Vakbeweging mot Nederländerna), rör det sig i föreliggande fall endast om frågan om en direktivskonform tolkning av den nationella lagstiftningen — och inte om frågan huruvida ett korrekt införlivande av direktiv 93/104 skall innefatta en mot arbetstagarna riktad skyldighet att ta ut semester — i förekommande fall till viloändamål. Den gemenskapsrättsliga problematiken vid avtalsenligt inräknad semesterersättning ligger kanske inte i att arbetstagaren inte åläggs att faktiskt ta ut sin semester, utan i att han i ekonomiskt hänseende uppmuntras att inte hävda rätten till vila enligt artikel 7.1 i direktivet.

28 Domen i målet BECTU (ovan fotnot 13), punkt 43, liksom domen i målet Merino Gómez (ovan fotnot 16), punkt 29.

29 Jämför i detta avseende artiklarna 18 och 19 i direktivet.

30 Jämför dessutom domen i målet BECTU (ovan fotnot 13), punkt 59, och domen i målet Jaeger (ovan fotnot 23), punkt 67.

31 Domen i målet BECTU (ovan fotnot 13), punkt 60, med hänvisning till dom av den 12 november 1996 i mål C-84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. i-5755), punkt 44.

32 Redogörelserna i punkterna 85-87 berör därför inte en visstidsanställd persons eventuella skiftanställning som i mål C-131/04.

33 I åtskilliga medlemsstater löstes den beskrivna svårigheten genom inrättande av semester-respektive löneutjämningskassor. I det belgiska respektive det franska System des Caisses de congés payés betalar arbetsgivarna bidrag till respektive kassa, som i sin tur betalar ut ersättningen för den årliga semestern, så att arbetsgivaren endast betalar den andel av ersättningen för den årliga semestern som arbetstagaren har förvärvat hos honom, under det att arbetstagaren erhåller sin ersättning till semestertidpunkten. Byggföretagens semester-och löneutjämningskassa i Tyskland, vid vilken kravet på semesterersättning primärt riktas mot arbetsgivaren, synes vara jämförbar.

34 Se härtill ovan punkt 78.

35 Se ovan punkt 55.

36 Se ovan punkt 101 och följande punkter.