Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 27 januari 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 158, 1990, s. 56; svensk specialutgåva, omräde 15, volym 9, s. 233. Detta direktiv upphävs och ersätts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 (EGT L 41, s. 26; nedan kallat direktiv 2003/4), dock först från och med den 14 februari 2005. Det är därför alltjämt direktiv 90/313 som skall tillämpas i förevarande fall.

3 Under tiden har artikel 14 andra meningen i den regionala förordningen (Underlåtenhet att besvara en begäran inom denna frist skall räknas som ett avslag) upphävts genom en förordning av den 2 mars 2000 antagen av Huvudstadsregionen Bryssel (Moniteur Belge nr 69 av den 5 april 2000, s. 10595). Det är dock alltjämt den ursprungliga lydelsen av denna bestämmelse som är tillämplig på de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen.

4 Vad gäller SDRB:s ställning som offentligrättsligt organ och dess uppgifter, se även upplysningarna i irisnet.be/rr/mainf.html (den 18 november 2004).

5 Se även punkt 41 i mitt förslag till avgörande av den 30 mars 2004 i mål C-417/02, kommissionen mot Republiken Grekland (REG 2004, s. I-7973).

6 Se femte skälet i direktiv 90/313.

7 På liknande grunder ansågs i dom av den 20 januari 2005 i de förenade målen C-245/03, Merck, Sharp & Dome BV m.fl. (REG 2005, s. I-637), punkterna 20-24, och C-296/03, Glaxosmithkline (REG 2005, s. I-669), punkterna 26-30, den frist som avses i artikel 6.1 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT L 40, s. 8, nedan kallat direktiv 89/105) vara tvingande. Se även generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande av den 30 september 2004 i de förenade målen C-245/03 och C-296/03 (se ovan), punkterna 35 och följande punkter.

8 Dom av den 26 juni 2003 i mål C-233/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2003, s. I-6625).

9 Domen i det ovan i fotnot 8 nämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 111.

10 Dom i det ovan i fotnot 8 nämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 118.

11 Dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651), punkterna 18 och 19, av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores (REG 2002, s. I-6677), punkt 39, och av den 16 november 2004 i mål C-327/02, Panayotova m.fl. (REG 2004, s. I-11055), punkt 27. Jämför även artikel 47.1 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter (EGT 2000, C 364, s. 1; vad gäller denna stadgas rättsliga ställning, se mitt förslag till avgörande av den 14 oktober 2004 i mål C-387/02, Berlusconi m.fl., dom av den 3 maj 2005 (REG 2004, s. I-3568), fotnot 83.

12 Artikel 41 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Se även dom av den 25 september 2003 i mål C-170/02 P, Schlüsselverlag J.S. Moser m.fl. (REG 2003, s. I-9889), punkt 29, där det talas om god ƒrvaltningssed.

13 Dom av den 26 oktober 1995 i mäl C-36/94, Siesse (REG 1995, s. I-3573), punkt 21, och av den 12 ¡uli 2001 i mâl C-262/99, Louloudakis (REG 2001, s. I-5547), punkt 67. Se även dom av den 3 juli 2003 i mäl C-220/01, Lennox (REG 2003, s. I-7091), punkt 76.

14 Dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925), punkt 42, av den 12 juni 2003 i mål C-112/00, Schmidberger (REG 2003, s. I-5659), punkterna 74 och 75, och domen i det ovan i fotnot 12 nämnda målet Panayotova, punkt 27.

15 Jämför även artikel 51.1 Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

16 Artikel 41.2 tredje tankstrecket i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

17 Dom av den 15 oktober 1987 i mål 222/86, Heylens (REG 1987, s. 4097; svensk specialutgåva, volym 9, s. 223), punkt 15.

18 Domen i det ovan i fotnot 8 nämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkterna 113-118. 1 framtiden kommer avslagsskälen, vid tillämpning av direktiv 2003/4, att i enlighet med artikel 4.5 andra meningen meddelas sökanden tillsammans med avslagsbeslutet.

19 Artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43, nedan kallad förordning nr 1049/2001).

20 Artikel 90 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna som antagits genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 (EGT L 56, s. 1), senast ändrad genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 (EGT L 124, S.1).

21 Artikel 10.6 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning, EGT L 24, s. 1).

22 Artikel 4.6 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

23 Såsom nämnts följer motiveringsskyldigheten av artikel 41.2 tredje tankstrecket i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. För gemenskapsinstitutionerna gäller dessutom artikel 253 EG. För nationella myndigheter, som har att pröva en begäran om att få ta del av miljöinformation, gäller den redan nämnda motiveringsskyldigheten enligt artikel 3.4 i direktiv 90/313.

24 I sitt skriftliga yttrande har motparten talat om en motivation interne, det vill säga den motivering som ett beslut i sig innefattar, även om det till det yttre (formellt sett) inte innehåller några skäl.

25 Är det enligt lagstiftningen ett avslag som skall fingeras, är det naturligtvis sökanden som vill veta skälen till beslutet för att eventuellt begära överprövning av detta. Om det däremot är ett positivt beslut, det vill säga ett beviljande, som fingeras, är det snarare tredje man som vill få reda på skälen till beslutet för att i förekommande fall kunna ta till vara sina intressen.

26 Beträffande den grundläggande rätten till ett effektivt rättsligt skydd, se hänvisningarna i fotnot 11.

27 1 artikel 4 i direktiv 90/313 talas det om att en persons begäran om uppgifter har avslagits eller att ett otillfredsställande svar har lämnats.

28 1 artikel 4 i direktiv 90/313 talas det om att en persons begäran om uppgifter har lämnats utan avseende.

29 En sådan talemöjlighet finns exempelvis i tysk rätt, s. 42 § punkt 1 tredje alternativet i Verwaltungsgerichtsordnung av den 21 januari 1960 (BGBl. I, s. 70, i ny lydelse enligt tillkännagivande av den 19 mars 1991, BGBl. I, s. 686, senast ändrad genom lag av den 24 augusti 2004, BGBl. I, s. 2198).

30 Det var denna lösning som förordningens upphovsman, Huvudstadsregionen Bryssel, hade valt vid den i målet vid den nationella domstolen tilllämpliga lydelsen av artikel 14 punkt 2 i den regionala förordningen. Detsamma gäller enligt de av kommissionen i mål C-233/00 kritiserade bestämmelserna i den franska rättsordningen (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, ovan fotnot 6, i synnerhet punkterna 13-15).

31 Beträffande den processuella autonomin, se dom av den 7 januari 2004 i mål C-201/02, Wells (REG 2004, s. I-723), punkt 67.

32 Se punkterna 34-38 i detta förslag till avgörande.

33 Se dom av den 15 september 1998 i mål C-231/96, Edis (REG 1998, s. I-4951), punkt 34, av den 10 april 2003 i mål C-276/01, Steffensen (REG 2003, s. I-3735), punkt 60, och av den 17 juni 2004 i mäl C-30/02, Recheio — Cash & Carry (REG 2004, s. I-6051), punkt 17. Se (òr ett liknande resonemang beträffande förvaltningsförfarandet domen i det ovannämnda målet Wells (ovan fotnot 31), punkt 67.

34 Se i detta sammanhang domarna i de i fotnot 33 ovannämnda målen Edis (punkt 35) och Recheio — Cash & Carry (punkt 18).

35 Det är detta som avses i artikel 91.3 andra strecksatsen i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän vid Europeiska gemenskaperna, enligt vilken tidsfristen löper från och med den dag då svarsfristen löper ut.

36 Artikel 90.2 jämförd med artikel 91.3 andra strecksatsen i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän vid Europeiska gemenskaperna.