Förslag till avgörande av generaladvokat Mazák föredraget den 20 november 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 199, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 126), i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 2001/78/EG av den (EGT L 285, s. 1) (Direktiv 93/36). Direktiv 93/36 upphävdes av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114), emellertid är det direktiv 93/36 som är relevant för omständigheterna i förevarande mål.

3 Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter EGT L 169, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 24, s. 85), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den (EUT L 284, s. 1) (Direktiv 93/42).

4 Dom av den 14 juni 2007 i mål C-6/05, Medipac-Kazantzidis (REG 2007, s. I-4557).

5 Rådets direktiv 86/361/EEG av den 24 juli 1986 om inledningsskedet av det ömsesidiga erkännandet av typgodkännande för teleterminalutrustning (EGT L 217, s. 21).

6 Rådets beslut av den 22 december 1986 om standardisering inom området informationsteknologi och telekommunikation (EGT L 36, 1987, s. 31).

7 Enligt klagomålet gör de behöriga kommittéerna, som vanligtvis utgörs av läkare som är anställda vid sjukhus, gällande att de är berättigade att kontrollera den allmänna lämpligheten och säkerheten vid användningen av de medicintekniska produkterna i fråga, och är av uppfattningen att CE-märkningen inte är en riktig och bindande garanti då brister ofta upptäcks vad gäller standarderna, vilket enligt kommittéernas mening begränsar eller till och med gör den officiella CE-märkningen ogiltig.

8 Kommissionen hänvisar till dom av den 8 maj 2003 i mål C-14/02, ATRAL (REG 2003, s. I-4431), punkterna 50–53, dom av den i mål C-103/01, kommissionen mot Tyskland (REG 2003, s. I-5369), punkterna 28 och 29, dom av den i mål C-40/04, Yonemoto (REG 2005, s. I-7755), punkterna 31 och 32, och generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i Medipac-Kazantzidis (ovan fotnot 4), punkterna 83–87.

9 Domen i målet Medipac-Kazantzidis (ovan fotnot 4), punkt 55.

10 Dom av den 27 april 2006 i mål C-441/02, kommissionen mot Tyskland (REG 2006, s. I-3449), punkt 47, som hänvisar till dom av den i mål C-278/03, kommissionen mot Italien (REG 2005, s. I-3747), punkt 13. Se även dom av den i mål C-342/05, kommissionen mot Finland (REG 2007, s. I-4713), punkt 22.

11 Dom av den 7 juni 2007 i mål C-156/04, kommissionen mot Grekland (REG 2007, s. I-4129), punkt 50, som hänvisar till domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 10), punkterna 49, 50 och 99 och i ovanstående fotnot angiven rättspraxis. Se, avseende mål där kommissionen inte visat att en administrativ praxis med de egenskaper som krävs enligt domstolens rättspraxis förekommer i en medlemsstat, dom av den i mål C-287/03, kommissionen mot Belgien (REG 2005, s. I-3761), punkt 28.

12 Dom av den 26 april 2005 i mål C-494/01, kommissionen mot Irland (REG 2005, s. I-3331), punkterna 41–47. Se även dom av den i mål C-135/05, kommissionen mot Italien (REG 2007, s. I-3475), punkterna 26–32. Se Lenaerts, K., The Rule of Law and the Coherence of the Judicial System of the European Union, 44 CML Rev. (2007), 1636, fn. 70, som i sin tur hänvisar till Wennerås, P., A New Dawn for Commission Enforcement under Articles 226 and 228 EC: General and Persistent (GAP) Infringements, Lump Sums and Penalty Payments, 43 CML Rev. (2006), 31, och Schrauwen, A., Fishery, waste management and persistent and general failure to fulfil control obligations: The role of lump sums and penalty payments in enforcement actions under Community law, 18 Journal of Environmental Law (2006), 289.

13 Se särskilt dom av den 25 maj 1982 i mål 96/81, kommissionen mot Nederländerna (REG 1982, s. 1791), punkt 6, och dom av den i mål C-408/97, kommissionen mot Nederländerna (REG 2000, s. I-6417), punkt 15. Se även dom av den i mål 272/86, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 4875), punkt 21.

14 Domen i målet 96/81, kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 13), punkt 7, och domen i målet C-408/97, kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 13), punkt 16.

15 Jämför domen i målet C-408/97, kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 13), punkt 17.

16 Se även dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773) (San Rocco), punkterna 84 och 86.

17 Domen i målet San Rocco (ovan fotnot 16), punkt 85.

18 Jämför domen i målet 272/86, kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 13), punkt 19.

19 Jämför domen i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 13), punkt 21, och domen i målet San Rocco (ovan fotnot 16), punkterna 84 och 86.

20 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 12), punkt 32.

21 Dom av den 25 oktober 2007 i mål C-248/05, kommissionen mot Irland (REG 2007, s. I-9261), punkt 64 och där angiven rättspraxis.

22 Det framgår av handlingarna i målet att den praxis som ligger sjukhusen till last gäller flera sjukhus, däribland: sjukhuset Ippokratio i Thessaloniki (ett av de största i landet), det allmänna sjukhuset i Trikala, sjukhuset G. Papanikolaou i Thessaloniki (ett av de största i landet), universitetssjukhuset i Patras, det grekiska marinsjukhuset i Aten, sjukhuset Agia Sofia i Aten (landets största barnsjukhus), sjukhuset Kifisia specialiserat på olyckor (KAT, ett av de största sjukhusen i Aten) och sjukhuset Tzanio (Piraeus största sjukhus).

23 Domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 12), punkt 44.

24 Till skillnad från exempelvis dom av den 12 juni 2003 i mål C-229/00, kommissionen mot Finland (REG 2003, s. I-5727), punkt 53.

25 Se domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 12), där Irland bestred sanningshalten i flertalet av kommissionens påståenden. Se även dom av den 27 april 1993 i mål C-375/90, kommissionen mot Grekland (REG 1993, s. I-2055), punkt 34, vari framgår att då den grekiska republiken tillhandahållit detaljerade uppgifter i sina inlagor och i förhandlingen för att visa att de uppfyllt kraven i bilaga III och att kommissionen inte ifrågasatt riktigheten av dessa uppgifter. Domstolen kom fram till att kommissionen inte styrkt sina påståenden om att bestämmelserna i den relevanta förordningen åsidosatts.

26 Se domen i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 13), punkt 21. Se även dom av den 4 maj 2006 i mål C-508/03, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2006, s. I-3969), punkt 80.

27 Se vad domstolen väsentligen fastslog i domen i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 13), att fastän det åligger kommissionen att bevisa sitt påstående, kan medlemsstaten i fråga, när kommissionen har tillhandahållit tillräckliga uppgifter för det ska framgå att ett fördragsbrott har ägt rum, inte nöja sig med att förneka förekomsten av ett fördragsbrott. Det åligger medlemsstaten att sakligt och detaljerat bestrida de framlagda uppgifterna och de konsekvenser som följer därav. Om den inte gör så anses påståendena vara styrkta.

28 Se generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 12), punkt 55.

29 Dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93 Brasserie du Pêcheur och Factortame (REG 1996 s. I-1029), punkt 20.

30 Lenaerts, K., Arts, D., Maselis, I., Procedural Law of the European Union, 2 uppl., London, 2006, s. 133, del 5-008, som bland annat hänvisar till dom av den 9 maj 1985 i mål 21/84, kommissionen mot Frankrike (REG 1985, s. 1355), dom av den i mål 35/84, kommissionen mot Italien (REG 1986, s. 545), dom av den i mål C-150/00, kommissionen mot Österrike (REG 2004, s. I-3887), och dom av den i mål C-41/02, kommissionen mot Nederländerna (REG 2004, s. I-11375).

31 I likhet med i domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 12), har Grekland allmänt underlåtit att upprätta och/eller upprätthålla ett erforderligt rättsligt och administrativt förfarande för en riktig tillämpning och genomförande av bestämmelserna i direktiven 93/36 och 93/42, såväl som att tillämpa och genomföra bestämmelserna i enskilda fall. Objektivt sett har de grekiska myndigheterna generellt godtagit situationer där dessa bestämmelser inte följts (se domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 12, punkt 132)).

32 Beträffande en praxis överensstämmelse med gemenskapsrätten i förhållande till en neutral nationell bestämmelse inom ramen för uppträdanden i rättsliga angelägenheter, se dom av den 9 december 2003 i mål C-129/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-14637). Domstolen fastställde här under vilka förhållanden en nationell rättspraxis kan komma att innebära att en medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 226 EG.

33 Se generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 12), punkt 48, där han vidare anför följande: att begränsa de korrigerande åtgärderna till fastställda fall av åsidosättande skulle innebära att andra fall av åsidosättande skulle kunna fortgå till dess de också uppmärksammats och talan väckts … av kommissionen i nya fördragsbrottsmål … Under tiden kvarstår en situation som strider mot den som avses med gemenskapsrättsakten.

34 Ibidem punkterna 45 och 46.

35 Dom av den 1 mars 1983 i mål 301/81, kommissionen mot Belgien (REG 1983, s. 467; svensk specialutgåva, volym 7, s. 39), punkt 6.

36 Se domen i det ovannämnda målet SanRocco (ovan fotnot 16), punkt 91.