Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 30 april 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 Nedan kallad Unabhängiger Verwaltungssenat.

3 I det avseendet hänvisas det till dom av den 2 februari 1989 i mål 186/87, Cowan (REG 1989, s. 195; svensk specialutgåva, volym 10, s. 1).

4 Se bland annat dom av den 5 mars 2009 i mål C-545/07, Apis-Hristovich (REG 2009, s. I-1627), punkt 28, av den 11 september 2008 i mål C-11/07, Eckelkamp m.fl. (REG 2008, s. I-6845), punkt 27, och av den 16 december 2008 i mål C-213/07, Michaniki (REG 2008, s. I-9999), punkt 32.

5 Se bland annat domarna i de ovan i fotnot 4 nämnda målen Apis-Hristovich, punkt 29, Eckelkamp m.fl., punkt 27, och Michaniki, punkt 33.

6 Se bland annat domarna i de ovan i fotnot 4 nämnda målen Apis-Hristovich, punkt 30, Eckelkamp m.fl., punkt 28, och Michaniki, punkt 34.

7 Dom av den 20 september 2001 i mål C-184/99, Grzelczyk (REG 2001, s. I-6193).

8 Den österrikiska regeringen har hänvisat till dom av den 15 mars 2005 i mål C-209/03, Bidar (REG 2005, s. I-2119), punkt 61.

9 Vid förhandlingen uppgav den österrikiska regeringen i det avseendet att kostnaderna skulle bli fem gånger högre än de nuvarande kostnaderna (cirka 3 miljoner euro år 2008) om det kostnadsfria vägavgiftsbeviset utfärdades oberoende av var personen är bosatt (eller stadigvarande vistas) och om det även utfärdades till personer med funktionsnedsättning, som använder de avgiftsbelagda vägarna endast under en kort vistelse i Österrike, såsom är fallet i förevarande mål.

10 Se i det sammanhanget dom av den 22 maj 2008 i mål C-499/06, Halina Nerkowska (REG 2008, s. I-3993), punkt 23, av den 26 oktober 2006 i mål C-192/05, Tas-Hagen och Tas (REG 2006, s. I-10451), punkt 21, och av den 18 juli 2007 i mål C-213/05, Geven (REG 2007, s. I-6347), punkt 27.

11 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis domarna i de ovan i fotnot 10 nämnda målen Halina Nerkowska, punkt 24, och Tas-Hagen och Tas, punkt 22, samt dom av den 29 april 2004 i mål C-224/02, Pusa (REG 2004, s. I-5763), punkt 22.

12 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33).

13 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57, och rättelse i EGT L 323, 1996, s. 38).

14 Se särskilt dom av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, Garcia Avello (REG 2003, s. I-11613), punkt 23, och domen i målet Grzelczyk (ovan fotnot 7), punkt 31.

15 Det står således klart att förevarande mål i själva verket inte avser diskriminering på grund av funktionsnedsättning, utan eventuell (indirekt) diskriminering på grund av nationalitet.

16 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 24 november 1998 i mål C-274/96, Bickel och Franz (REG 1998, s. I-7637), och domarna i målen Garcia Avello (ovan fotnot 14), punkt 23, och Bidar (ovan fotnot 8), punkt 36.

17 Se exempelvis dom av den 4 december 2008 i mål C-221/07, Krystyna Zablocka-Weyhermüller (REG 2008, s. I-9029), punkt 29, domarna i målen Garcia Avello (ovan fotnot 14), punkt 24, och Bidar (ovan fotnot 8), punkt 33, samt dom av den 12 juli 2005 i mål C-403/03, Schempp (REG 2005, s. I-6421), punkt 18.

18 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen Cowan (ovan fotnot 3), punkt 15, och Bickel och Franz (ovan fotnot 16), punkt 15, samt dom av den 16 januari 2003 i mål C-388/01, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-721), punkt 12. Jag anser dock att det, i enlighet med den fråga som har hänskjutits, är lämpligt att pröva förevarande mål med avseende på det allmänna diskrimineringsförbudet i artikel 12 EG och inte med avseende på det särskilda uttryck som detta förbud har getts i artikel 49 EG vad beträffar fri rörlighet för tjänster, eftersom nyttjandet av de avgiftsbelagda vägarna kan sägas utgöra ett medel för att åtnjuta den rätt att ta emot tjänster som till sist avses under de omständigheter som föreligger i förevarande mål snarare än den relevanta tjänsten i sig. Med andra ord förefaller den påtalade eventuella diskrimineringen vara något underordnad det relevanta åtnjutandet av tjänster. Under alla omständigheter gäller dock bedömningen nedan av den aktuella åtgärden i tillämpliga delar även det särskilda diskrimineringsförbudet i artikel 49 EG.

19 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 10 februari 1994 i mål C-398/92, Mund & Fester (REG 1994, s. I-467; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-37), punkt 14, och domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 18), punkt 13.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 1997 i mål C-29/95, Pastoors (REG 1997, s. I-285), punkt 17, av den 29 april 1999 i mål C-224/97, Ciola (REG 1999, s. I-2517), punkt 14, och av den 23 mars 2004 i mål C-138/02, Collins (REG 2004, s. I-2703), punkt 65.

21 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis domarna i målen Mund & Fester (ovan fotnot 19), punkt 17, Bidar (ovan fotnot 8), punkt 54, och Bickel och Franz (ovan fotnot 16), punkt 27, samt dom av den 15 september 2005 i mål C-258/04, Ioannidis (REG 2005, s. I-8275), punkt 29.

22 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 11 september 2007 i mål C-287/05, Hendrix (REG 2007, s. I-6909), punkt 55, domarna i målen Tas-Hagen och Tas (ovan fotnot 10), punkterna 34 och 35, Halina Nerkowska (ovan fotnot 10), punkt 37, Collins (ovan fotnot 20), punkt 67, och Bidar (ovan fotnot 8), punkt 54.

23 Se i det sammanhanget exempelvis domen i målet Bidar (ovan fotnot 8), punkt 59, dom av den 18 november 2008 i mål C-158/07, Förster (REG 2008, s. I-8507), punkterna 50 och 58, och domen i målet Halina Nerkowska (ovan fotnot 10), punkterna 39 och 41.

24 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis domen i målet Tas-Hagen och Tas (ovan fotnot 10), punkt 36. Se även punkt 44 ovan.

25 Det är uppenbart att det skulle behöva göras en annan bedömning av frågan huruvida kraven på bosättning eller stadigvarande vistelse är motiverade och proportionerliga, om vägavgiftsbevis med kort giltighet utfärdades under förutsättning att sådana krav var uppfyllda.

26 Se i det sammanhanget dom av den 8 juli 2004 i de förenade målen C-502/01 och C-31/02, Gaumain-Cerri och Barth (REG 2004, s. I-6483), punkterna 34 och 35, samt punkt 47 ovan (och där angiven rättspraxis).