Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 14 september 2010

1 Originalspråk: engelska.

2 Förordning (EG) nr 1788/2003 av den 29 september 2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EUT L 270, s. 123) och förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare … (EUT L 270, s. 1).

3 Se rättspraxis avseende denna förordning: Dom av den 11 mars 2008 i mål C-420/06, Jager (REG 2008, s. I-1315), av den 16 juli 2009 i mål C-428/07, Horvath (REG 2009, s. I-6355), av den 11 juni 2009 i mål C-170/08, Nijemeisland (REG 2009, s. I-5127), av den 22 oktober 2009 i mål C-449/08, Elbertsen (REG 2009, s. I-10241), av den 21 januari 2010 i mål C-470/08, Van Dijk (REU 2010, s. I-603), och av den 20 maj 2010 i mål C-434/08, Harms (REU 2010, s. I-4431) (i vilken jag avgav förslag till avgörande). Se mål i vilka avgörande ännu inte har meddelats: Mål C-61/09, Niedermair-Schiemann (se mitt förslag till avgörande av den 11 maj 2010), mål C-133/09, Uzonyi, mål C-152/09, Grootes (se mitt förslag till avgörande av den 8 juli 2010), mål C-153/09, Agrargut Bäbelin (se mitt förslag till avgörande av den 2 september 2010), och mål C-536/09, Omejc.

4 Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat saknar det enligt denna bestämmelse betydelse i vilken mån som mottagaren och överlåtaren av referenskvantiteten har levererat den referenskvantitet som tillkommer jordbruksföretaget. Om denna omständighet skulle anses vara relevant skulle en sådan bestämmelse, i just det fall som är intressant här – det vill säga när mottagaren och inte överlåtaren har levererat den relevanta mängden av den överförda referenskvantiteten – vara överflödig.

5 I Tyskland antogs sådana regler år 2006 (reglerna återspeglar i princip det resonemang som har förts av Hauptzollamt Koblenz och Hauptzollamt Oldenburg). Dessa regler saknar emellertid relevans här och utgör inte föremål för förevarande förfarande.

6 Dom av den 15 januari 1991 i mål C-341/89, Ballmann (REG 1991, s. I-25), punkt 9 och följande punkter, och dom av den 14 juli 1994 i mål C-352/92, Milchwerke Köln (REG 1994, s. I-3385), punkt 21.

7 Ibidem.

8 Förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 159); upphävd genom förordning nr 1788/2003. Se rättspraxis rörande förordning nr 3950/92: Dom av den 20 juni 2002 i mål C-401/99, Thomsen (REG 2002; s. I-5775), av den 20 juni 2002 mål C-313/99, Mulligan m.fl. (REG 2002, s. I-5719, av den 25 mars 2004 i de förenade målen C-480/00-C-482/00, C-484/00, C-489/00-C-491/00 och C-497/00-C-499/00, Azienda Agricola Ettore Ribaldi m.fl. (REG 2004, s. I-2943), och av den 7 juni 2007 i mål C-278/06, Otten (REG 2007, s. I-4513). Vad gäller giltigheten av förordning nr 1788/2003, se mål C-34/08, Azienda Agricola Disarò Antonio m.fl. (REG 2009, s. I-4023).

9 Ibidem,.punkterna 26 och följande punkter.

10 Det kan här vara av intresse att notera att andra medlemsstater till skillnad från Tyskland har hittat andra lösningar på detta problem. I Frankrike fördelas referenskvantiteten för det aktuella verksamhetsåret i enlighet med principen om tidsproportionalitet. Vid förhandlingen anförde kommissionen att det bästa vore om bidraget gavs till mottagaren.