Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 28 juni 2011
1 Originalspråk: franska.
2 Dom av den 9 juli 2009 i de förenade målen T-246/08 och T-332/08, Melli Bank mot rådet (REG 2009, s. II-2629).
3 EUT L 163, s. 29.
4 EUT L 103, s. 1, och rättelse i EUT L 180, 2007, s. 45.
5 S/RES/1737 (2006)*.
6 S/RES/1747 (2007).
7 EUT L 61, s. 49.
8 S/RES/1803 (2008).
9 Ibidem, punkt 10.
10 EUT L 163, s. 43.
11 Rådets gemensamma ståndpunkt av den 7 augusti 2008 (EUT L 213, s. 58).
12 Bank Melli, som är klagandens moderbolag, väckte för sin del talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet vid förstainstansrätten (dom av den 14 oktober 2009 i mål T-390/08, Bank Melli Iran mot rådet, REG 2009, s. II-3967). Den har ingett ett överklagande av förstainstansrättens dom, vilket har registrerats av domstolens kansli under målnummer C-548/09 P och handläggs separat från handläggningen av förevarande mål. Ett förslag till avgörande föredras i dag i mål C-548/09 P, Bank Melli Iran mot rådet.
13 Klaganden ingav nämligen två ansökningar om interimistiska åtgärder vid förstainstansrätten, den ena inom ramen för mål T-246/08 och den andra inom ramen för mål T-332/08, med yrkande om uppskov med tillämpningen av punkt 4 i tabell B i bilagan till det omtvistade beslutet med avseende på klaganden. De båda ansökningarna avslogs genom beslut av ordföranden den 27 augusti och den 17 september 2008, och det förordnades att beslut om rättegångskostnader skulle meddelas senare.
14 Artikel som citeras ovan i punkt 6 i förevarande förslag till avgörande.
15 Se punkt 69 i den överklagade domen.
16 Se punkterna 61 och 120 i den överklagade domen.
17 Punkt 121 i den överklagade domen.
18 Se punkt 10 i mitt förslag till avgörande i mål C-520/09 P, Arkema mot kommissionen, i vilket dom ännu inte har meddelats.
19 Dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, ICI mot kommissionen (REG 1972, s. 619; svensk specialutgåva, volym 2, s. 25), punkterna 136 och 137, och av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkt 60.
20 Se domen i det ovannämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 60, och dom av den 20 januari 2011 i mål C-90/09 P, General Química m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I-1), punkt 39.
21 Se punkt 124 i den överklagade domen.
22 Dom av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), punkt 336. Åsidosättandet av motiveringsskyldigheten, i egentlig mening, har åberopats som en särskild grund, i förevarande fall den fjärde grunden (se punkt 55 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande).
23 Domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkterna 339 och 340.
24 Meddelande av den 24 juni 2008 till de personer, enheter och organ som har förts in av rådet på den förteckning över de personer, grupper och organ som artikel 7.2 i rådets förordning (EG) nr 423/2007 är tillämplig på (bilaga V) (EUT C 159, s. 1).
25 Punkt 121 i den överklagade domen.
26 Punkt 124 i den överklagade domen.
27 Domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkt 358.
28 Till skillnad från artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken inte var i kraft vid den tidpunkt då den överklagade domen avkunnades, föreskrivs det i artikel 6.2 i Europakonventionen att oskuldspresumtionen ska garanteras [v]ar och en som blivit anklagad för brott (min kursivering).
29 Punkt 63 i den överklagade domen.
30 Punkterna 64 och 65 i den överklagade domen.
31 Se punkt 9 i förevarande förslag till avgörande.
32 Klaganden har i det avseendet nämnt artiklarna 5, 7.3, 7.4, 13 och 16 i förordning nr 423/2007.
33 De alternativa åtgärder som klaganden föreslog anges i punkt 87 i den överklagade domen och förkastas i punkt 107 i nämnda dom.
34 Se punkt 61 i den överklagade domen.
35 Punkt 67 i den överklagade domen.
36 Till dessa kriterier hör den aktuella enhetens grad av operationellt oberoende eller hur enheten påverkas av den övervakning som utförs av en offentlig myndighet (se punkt 69 i den överklagade domen).
37 I punkt 69 i den överklagade domen uteslöt förstainstansrätten karaktären på den berörda enhetens verksamhet från de relevanta kriterierna. Även om jag inte anser att det bör göras till ett exklusivt kriterium, är jag dock övertygad om att enhetens verksamhet är ett relevant kriterium, vilket klagandens situation uppenbart tyder på och som rådet bekräftade vid förhandlingen.
38 Se punkt 3 i tabell B i rådets genomförandeförordning (EU) nr 668/2010 av den 26 juli 2010 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 195, s. 25), vari förtecknas femton enheter som anses vara enheter som ägs eller kontrolleras av Bank Melli.
39 Punkt 73 i den överklagade domen.
40 Se punkt 10 i resolution 1803 (2008), vilken citerats ovan i punkt 9 i förevarande förslag till avgörande.
41 Se skäl 10 och artikel 5.1 i gemensam ståndpunkt 2007/140.
42 Ur en omfattande rättspraxis, se dom av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena m.fl. (REG 1987, s. 4587), punkt 15, av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl. (REG 1990, s. I-4023), punkt 13, av den 7 december 1993 i mål C-339/92, ADM Ölmühlen (REG 1993, s. I-6473), punkt 15, och av den 7 juli 2009 i mål C-558/07, S.P.C.M. m.fl. (REG 2009, s. I-5783), punkt 41 och där angiven rättspraxis.
43 Se punkt 75 i överklagandet.
44 Se punkt 109 i den överklagade domen.
45 Beträffande det förhållandet att en åtgärd endast kan förklaras ogiltig om den är uppenbart olämplig, se dom av den 12 december 2006 i mål C-380/03, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2006, s. I-11573), punkt 145 och där angiven rättspraxis, och domen i det ovannämnda målet S.P.C.M. m.fl., punkt 42.
46 Se, analogt, domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkt 358.
47 Ibidem, punkt 361 och där angiven rättspraxis.
48 Citerad ovan i punkt 8 i förevarande förslag till avgörande.
49 Domen i det ovannämnda målet Bank Melli Iran mot rådet, punkterna 86–88.
50 Se punkt 143 i den överklagade domen.
51 Artikel 253 EG.
52 Se punkt 8 i förevarande förslag till avgörande.
53 Se, bland annat, dom av den 1 februari 2007 i mål C-266/05 P, Sison mot rådet (REG 2007, s. I-1233), punkt 80.
54 Se punkterna 143 och 144 i den överklagade domen.
55 Se punkt 144 i den överklagade domen.
56 Se punkt 143 i den överklagade domen.
57 Se punkt 144 i den överklagade domen.
58 Se punkt 146 i den överklagade domen.
59 Se punkt 148 i den överklagade domen.
60 Min kursivering.
61 Jag vill nämligen erinra om att det följer av fast rättspraxis att [o]m en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund och anföra nya argument som denne inte har åberopat vid förstainstansrätten, skulle detta ... innebära att vederbörande vid domstolen, vilken har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som förstainstansrätten har prövat. Domstolen är i ett mål om överklagande således endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder och argument som har åberopats i den lägre instansen (dom av den 21 september 2010 i de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, Sverige m.fl. mot API och kommissionen, REU 2010, s. I-8533, punkt 126 och där angiven rättspraxis).
62 Se ovan fotnot 12.
63 Min kursivering.
64 Se, ur en omfattande rättspraxis, domarna i de ovannämnda målen Sison mot rådet, punkt 95 och där angiven rättspraxis, och Sverige m.fl. mot API och kommissionen, punkt 126 och där angiven rättspraxis. Om domstolen skulle göra en annan bedömning, hänvisar jag till punkt 32 och följande punkter i det förslag till avgörande som föredras i dag i mål C-548/09 P, Bank Melli Iran mot rådet, där jag har föreslagit domstolen att det ska anses att rådet har en skyldighet att individuellt delge den berörda personen det omtvistade beslutet, även om det ska medges att ett åsidosättande av denna skyldighet inte kan få till följd att beslutet förklaras ogiltigt, utan tvärtom endast att beslutet inte kan göras gällande gentemot personen.