Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 5 april 2011

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 61, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91.

3 Nedan kallad stadgan.

4 EGT L 201, s. 88.

5 Se analogt, bland annat, dom av den 20 november 2003 i mål C-340/01, Abler m.fl. (REG 2003, s. I-14023), punkt 5, och av den 9 mars 2006 i mål C-499/04, Werhof (REG 2006, s. I-2397), punkterna 15 och 16.

6 EGT L 82, s. 16

7 Ordinarie tillägg till GURI nr 30, av den 6 februari 1993, nedan kallat lagdekret nr 29/93.

8 GURI nr 107, av den 10 maj 1999, nedan kallad lag nr 124/99.

9 GURI nr 16, av den 21 januari 2000, nedan kallat ministerdekretet av den 23 juli 1999.

10 GURI nr 162, av den 14 juli 2001, nedan kallat ministerdekretet av den 5 april 2001.

11 Ordinarie tillägg till GURI nr 302, av den 29 december 2005, nedan kallad lag nr 266/2005.

12 GURI, av den 4 juli 2007.

13 GURI, av den 2 december 2009.

14 GURI, av den 18 juni 2008.

15 Dom av den 15 oktober 1996 i mål C-298/94, Henke (REG 1996, s. I-4989).

16 Punkt 14.

17 Punkterna 13 respektive 15.

18 Punkt 16.

19 Punkt 17. Generaladvokaten Alber påpekade i punkt 49 i sitt förslag till avgörande i mål C-343/98, Collino och Chiappero, där domstolen meddelade dom den 14 september 2000 (REG 2000, s. I-6659) följande: I sina skäl har domstolen framför allt ansett att det var av betydelse att omstruktureringen inte berörde några ekonomiska verksamheter. Därav kan man dra den slutsatsen att direktivets [77/187] tillämpningsområde inte bestäms av överlåtaren och det faktum att denna är ett offentligrättsligt eller privaträttsligt subjekt, så länge som den utövar en ekonomisk verksamhet. Det är alltså inte typen av överlåtare som är avgörande utan den utövade verksamhetens art. Verksamhet som innebär myndighetsutövning kan inte vara föremål för en verksamhetsöverlåtelse i den mening som avses i direktivet.

20 Se, bland annat, dom av den 10 december 1998 i de förenade målen C-173/96 och C-247/96, Hidalgo m.fl. (REG 1998, s. I-8237), punkt 24, avseende hemtjänst åt behövande personer och bevakningsverksamhet, och domen i det ovannämnda målet Collino och Chiappero, punkterna 31 och 32, samt dom av den 26 september 2000 i mål C-175/99, Mayeur (REG 2000, p. I-7755), punkterna 28–40.

21 Dom av den 29 juli 2010 i mål C-151/09, UGT-FSP (REU 2010, s. I-7591).

22 Punkt 12.

23 Dom av den 20 januari 2011 i mål C-463/09, CLECE (REU 2010, s. I-95).

24 Punkt 11.

25 Domarna i de ovannämnda målen UGT-FSP, punkt 23 och där angiven rättspraxis samt CLECE, punkt 26 och där angiven rättspraxis.

26 Domen i det ovannämnda målet CLECE, punkt 29 och där angiven rättspraxis.

27 Ibidem, punkt 30 och där angiven rättspraxis.

28 Se, domen i det ovannämnda målet Collino och Chiappero, punkt 34 och där angiven rättspraxis.

29 Domen i det ovannämnda målet CLECE, punkt 34 och där angiven rättspraxis.

30 Ibidem, punkt 35 och där angiven rättspraxis

31 Ibidem, punkt 36 och där angiven rättspraxis

32 Ibidem, punkt 39 och där angiven rättspraxis

33 Däremot bibehålls inte identiteten hos en ekonomisk enhet som huvudsakligen baserar sig på arbetskraft, om huvuddelen av dess tillgångar inte övertas av förvärvaren (se domen i det ovannämnda målet CLECE, punkt 41).

34 Se dom av den 11 juli 1985 i mål 105/84, Foreningen af Arbejdsledere i Danmark (REG 1985, s. 2639), punkterna 26 och 27.

35 Se s. 13 i den franska versionen av beslutet om hänskjutande.

36 – Domen i det ovannämnda målet Werhof, punkt 28.

37 Se Moizard, N., Droit social de l’Union européenne, Jurisclasseur Europe, 2010, häfte 607, för vilken omständigheten i artikel 3.2 i direktiv 77/187 att ett nytt kollektivavtal har börjat gälla innebär att när ett annat kollektivavtal tillämpas hos förvärvaren, ska detta omedelbart ersättas av det avtal på samma nivå som ursprungligen reglerade den enhet som övergått, punkt 33.

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2003 i mål C-4/01, Martin m.fl (REG 2003, s. I-12859), punkt 47.

39 Dom av den 27 november 2008 i mål C-396/07, Juuri (REG 2008, s. I-8883), punkt 33.

40 Ibidem, punkt 34.

41 Även om den italienska lagstiftaren har låtit vissa delar av lönen enligt kollektivavtalet för anställda vid lokala myndigheter kvarstå, är det således inte därför att detta är ett krav enligt direktiv 77/187, utan därför att lagstiftaren helt enkelt har velat ha det så (det rör sig om individuella tillägg för tjänsteår och tre andra slags ersättningar).

42 Punkt 50.

43 Ibidem.

44 Punkt 51.

45 Punkt 52.

46 Se punkt 94 i generaladvokaten Albers förslag till avgörande i det mål som gav upphov till domen i det ovannämnda målet Collino och Chiappero.

47 Dom av den 10 februari 1988 i mål 324/86, Foreningen af Arbejdsledere i Danmark (REG 1988, s. 739; svensk specialutgåva, s. 357).

48 Punkt 16.

49 Dom av den 11 november 2004 i mål C-425/02, Delahaye (REG 2004, s. I-10823).

50 Hon gjorde gällande att hon, utan hänsyn till tjänstetid, hade placerats i den högsta löneklassen i första lönegraden enligt löneskalan, vilket innebar att hon förlorade 37 procent av sin månadslön (punkt 17 i domen).

51 Domen i det ovannämnda målet Delahaye, punkt 32.

52 Ibidem.

53 Ibidem, punkt 33.

54 En liknande fråga har genom tre ansökningar anhängiggjorts vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, på grundval av artikel 6.1 i Europakonventionen. Det rör sig om ansökningarna nr 43549/08, Agrati m.fl. mot Italien, nr 5087/09, Carlucci mot Italien och nr 6107/09, Cioffi m.fl mot Italien. Den 5 november 2009 ställde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, andra avdelningen, följande frågor till parterna: 1. Har tillämpningen av artikel 1 i [lag nr 266/2005] i ett redan pågående förfarande vid en domstol haft en negativ inverkan på rättens företräde eller på rättvisa förfaranden enligt artikel 6 i [Europakonventionen]? 2. Om svaret är jakande, har ett ingripande av detta slag varit motiverat av tvingande skäl av allmänintresse och har det varit tillräckligt proportionerligt för att uppnå lagstiftarens syfte/syften? 3. Med hänsyn till antagandet av [lag nr 266/2005] och en nationell domstols tillämpning av den i ett redan pågående mål, har detta inneburit en kränkning av sökandenas rätt till sin egendom, enligt artikel 1 i protokoll nr 1 [i Europakonventionen]?

55 Se, bland annat, dom av den 22 december 2010 i mål C-279/09, DEB (REU 2010, s. I-3849), punkt 29 och där angiven rättspraxis.

56 Se artikel 6.1 första stycket FEU.

57 Se, för ett liknande resonemang, vad gäller prövningen av en unionsrättsakts giltighet, dom av den 9 november 2010 i de förenade målen C-92/09 och C-93/09, Volker und Markus Schecke och Eifert (REU 2010, s. I-11063), punkterna 45 och 46.

58 Beroende på om en medlemsstat agerar som representant för unionen genom att anta nationella bestämmelser i enlighet med en gemenskapsbestämmelse, om den antar nationella bestämmelser som avviker från principen om fri rörlighet som erkänns i fördraget eller mer allmänt försöker uppnå det mål som eftersträvas med en gemenskapsbestämmelse genom att anta nationella bestämmelser som förefaller vara nödvändiga för detta ändamål. För en illustration av dessa tre situationer, se bland annat dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. 2609), av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925), respektive dom av den 10 juli 2003 i de förenade målen C-20/00 och C-64/00, Booker Acquaculture och Hydro Seafood (REG 2003, s. I-7411).

59 Se, bland annat, dom av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 105 och där angiven rättspraxis.

60 Se, bland annat, dom av den 10 april 2003 i mål C-276/01, Steffensen (REG 2003, s. I-3735), punkt 70 och där angiven rättspraxis.

61 Se, bland annat, beslut av den 27 november 2009 i mål C-333/09, Noël (REG 2009, s. I-205), punkt 11 och där angiven rättspraxis.

62 Se, bland annat, dom av den 13 juni 1996 i mål C-144/95, Maurin (REG 1996, s. I-2909), och av den 18 december 1997 i mål C-309/96, Annibaldi (REG 1997, s. I-7493), samt beslut av den 6 oktober 2005 i mål C-328/04, Vajnai (REG 2005, s. I-8577), av den 25 januari 2007 i mål C-302/06, Koval’ský, och av den 12 november 2010 i mål C-339/10, Asparuhov Estov m.fl. (REU 2010, s. I-11465).

63 Det måste naturligtvis klart framgå av beslutet om hänskjutande att det föreligger en tillräcklig anknytning till unionsrätten. Om så inte är fallet måste domstolen förklara att den uppenbarligen saknar behörighet, vilket inträffade i ett liknande mål som det som är under prövning, nämligen i beslut av den 3 oktober 2008 i mål C-287/08, Savia m.fl.

64 Punkt 19 i domen.

65 Se, angående denna fråga, bland annat Lenaerts, K. och Gutiérrez-Fons, J.A., The constitutional allocation of powers and general principles of EU law, Common Market Law Review, 2010, nr 47, s. 1629, särskilt sidorna 1657–1660, Tridimas, T., The General Principles of EU Law, andra upplagan, Oxford University Press, 2006, s. 363, Egger, A., EU-Fundamental Rights in the National Legal Order: The Obligations of Member States Revisited, Yearbook of European Law, vol. 25, 2006, s. 515, särskilt sidorna 547–550 och Jacqué, J.P., La Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne: aspects juridiques généraux, REDP, vol. 14, nr. 1, 2002, s. 107, särskilt s. 111.

66 Se Rosas, A. och Kaila, H., L’application de la Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne par la Cour de justice – un premier bilan, Il Diritto dell’Unione Europea 1/2011. Dessa författare anger, genom att hänvisa till förklaringarna till stadgan och samtidigt betona att frågan diskuteras i doktrinen, att uttrycket när de tillämpar unionsrätten, som används i artikel 51.1 i stadgan ska ges en vid tolkning. Enligt dem är det viktiga, särskilt mot bakgrund av domstolens praxis, att det finns en anknytning till denna rätt. Jag konstaterar också att domstolen i sitt beslut i det ovannämnda målet Asparuhov Estov m.fl. fann att den inte hade behörighet att tolka stadgan, eftersom beslutet om hänskjutande inte innehöll någon uppgift som visade att det nationella beslutet i fråga [skulle] anses utgöra en åtgärd för att genomföra unionsrätten eller att beslutet på annat sätt [anknöt] till unionsrätten (punkt 14). Hänvisningen till uttrycket på annat sätt anknyter till unionsrätten talar snarare för att domstolen gör en vid tolkning av sin behörighet att tolka stadgan.

67 Dom av den 23 november 2010 i mål C-145/09, Tsakouridis (REU 2010, s. I-11979), punkterna 50–52.

68 Dom av den 19 januari 2010 i mål C-555/07, Kücükdeveci (REU 2010, s. I-365), punkterna 22–26.

69 Denna bestämmelse hindrar inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd (se artikel 52.3 andra meningen i stadgan).

70 Recueil des arrêts et décisions 1999-VII.

71 § 57.

72 § 49.

73 § 58.

74 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 14 februari 2006 i målet Lecarpentier m.fl. mot Frankrike (§ 47) och av den 11 april 2006 i målet Cabourdin mot Frankrike (§ 37).

75 Recueil des arrêts et décisions, 1997-VII.

76 § 80–83.

77 §§ 81.

78 § 71.

79 Se Sudre, F., m.fl, Les grands arrêts de la Cour européenne des droits de l’homme, PUF, Paris, 2009, femte upplagan, s. 307.

80 Dom nr 677 från avdelningen för arbetsrättsliga tvister.

81 Det framgår av förhandlingen den 1 februari 2011 inför domstolen att den förlust på några hundratal euro som Ivana Scattolon uppgav att hon hade gjort till följd av övergången snarare måste betraktas som en utebliven vinst i förhållande till den löneökning som hon hade kunnat få om hon hade fått tillgodoräkna sig den sammanlagda anställningstiden. När det i övrigt gäller eventuell förlust av sådan ersättning som föreskrivs i kollektivavtalet för anställda vid lokala myndigheter, annan än den som enligt artikel 1.218 i lag nr 266/2005 ska förlängas, finns det inget som tyder på att en sådan generellt sett inte har någon motsvarighet i kollektivavtalet för anställda inom skolväsendet.

82 Att sådana sifferuppgifter behövs framgår bland annat av domen i det ovannämnda målet Lilly France mot Frankrike, § 51.