Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 16 juni 2011

1 Originalspråk i förslaget till avgörande: tyska. Rättegångsspråk: engelska.

2 EGT L 299, s. 9.

3 Rådets direktiv 2000/79/EG av den 27 november 2000 om genomförande av det europeiska avtal om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som har ingåtts mellan Association of European Airlines (AEA), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), European Cockpit Association (ECA), European Regions Airline Association (ERA) och International Air Carrier Association (IACA) (EGT L 302, s. 57).

4 Mot bakgrund av de benämningar som används i FEU och FEUF kommer begreppet unionsrätt att användas som ett gemensamt begrepp för gemenskapsrätt och unionsrätt. I den mån det i det följande hänvisas till enskilda primärrättsliga bestämmelser är det den vid varje tid (ratione temporis) gällande lydelsen som avses.

5 EGT L 307, s. 18.

6 SI 2004 nr 756.

7 Förslag till avgörande av den 24 januari 2008 i mål C-350/06, Schultz-Hoff, där domstolen meddelade dom den 20 januari 2009 (REG 2009, s. I-179), punkt 38.

8 EUT C 303, 2007, s. 1.

9 Denna bestämmelse baserar sig enligt förklaringarna avseende stadgan (EUT C 303, 2007, s. 17) på direktiv 93/104, på artikel 2 i Europeiska sociala stadgan från år 1961 och på punkt 8 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från december 1989.

10 Se dom av den 19 januari 2010 i mål C-555/07, Kücükdeveci (REU 2010, s. I-365), punkt 22.

11 Se Jarass, H.D., Charta der Grundrechte der Europäischen Union – Kommentar, München 2010, artikel 31, punkt 3, s. 277, och artikel 51, punkt 6, s. 413.

12 Se dom av den 10 september 2009 i mål C-277/08, Vicente Pereda (REG 2009, s. I-8405), punkt 18.

13 Se dom av den 15 april 2008 i mål C-268/06, Impact (REG 2008, s. I-2483), punkt 58, av den 23 april 2009 i de förenade målen C-378/07–C-380/07, Angelidaki m.fl. (REG 2009, s. I-3071), punkt 195, och av den 16 juli 2009 i mål C-537/07, Gómez-Limón (REG 2009, s. I-6525), punkt 34. Egger, J., Rechtswirkungen von Rahmenvereinbarungen im Sozialbereich, Neueste Entwicklungen im Zusammenspiel von Europarecht und nationalem Recht der Mitgliedstaaten (utgiven av Waldemar Hummer), Wien 2010, s. 223, påpekar att överenskommelserna själva inte har normativ verkan. Först genom rådsbeslutet omvandlas ramöverenskommelsen direkt till sekundär unionsrätt och kan tolkas av domstolen.

14 Se Rebhahn, R., EU-Kommentar (utgiven av Jürgen Schwarze), andra upplagan, Baden-Baden 2009, artikel 139 EG, punkterna 4 och 10, sidorna 1378 och 1379, som påpekar att genomförande av en överenskommelse som har träffats av arbetsmarknadens parter leder till en EU-rättsakt genom rådets beslut. Domstolen är behörig att tolka direktivet och den överenskommelse som har förts in i detta.

15 Genom skäl 11 i direktiv 2000/79 bekräftas att subsidiaritetsprincipen ska beaktas enligt följande: Eftersom civilflygssektorn är en starkt integrerad sektor, kan målen för detta direktiv, att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet, med beaktande av de rådande konkurrensvillkoren, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, så gemenskapsåtgärder är nödvändiga i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. Detta direktiv går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

16 Se dom av den 12 november 1996 i mål C-84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. I-5755), punkt 47.

17 Ibidem, punkt 47, och dom av den 16 mars 2006 i de förenade målen C-131/04 och C-257/04, Robinson-Steele (REG 2006, s. I-2531), punkt 57.

18 Dom av den 26 juni 2001 i mål C-173/99, BECTU (REG 2001, s. I-4881), punkt 53.

19 Enligt kommissionens redogörelser i målet BECTU, vilka generaladvokaten Tizzano tog upp i sitt förslag till avgörande, punkt 34.

20 Se domarna i målen BECTU (ovan fotnot 18), punkt 53, och Schultz-Hoff m.fl. (ovan fotnot 7), punkt 46, i vilka domstolen fastslog att medlemsstaterna i sina nationella bestämmelser får fastställa villkor för att utöva och genomföra rätten till årlig betald semester samtidigt som den klargjorde att medlemsstaterna inte får uppställa villkor för denna rätt som följer direkt av direktiven 93/104 och 2003/88.

21 Se, beträffande det inflytande som rättspraxis har på tolkningen av arbetstidsdirektivet, Nowak, T., The Working Time Directive and The European Court of Justice, Maastricht Journal of European and Comparative Law, volym 15 (2008), nr 4, s. 447.

22 Se Vitbok om sektorer och verksamheter som inte omfattas av direktivet om arbetstid, KOM(97) 334 slutlig, punkterna 11–13.

23 Ibidem, punkt 74.

24 Se Barnard, C., EC Employment Law, andra upplagan, Oxford 2002, s. 403.

25 Se förslag till rådets direktiv om det europeiska avtalet om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som slutits mellan Association of European Airlines (AEA), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), European Cockpit Association (ECA), European Regions Airline Association (ERA) och International Air Carrier Association (IACA), KOM(2000) 382 slutlig.

26 Skäl 9 i direktiv 2000/34 har följande lydelse: De befintliga bestämmelserna om årlig semester och hälsokontroller för nattarbete och skiftarbete bör utökas till att omfatta mobila arbetstagare i de undantagna sektorerna och verksamheterna. Se, för ett liknande resonemang, Rofes i Pujol, M. I., Comentario de la jurisprudencia del Tribunal de Justicia de las Comunidades Europeas, Cuadernos Europeos de Deusto, 2009, nr 41, s. 165.

27 Skäl 10 i direktiv 2000/34 har följande lydelse: De befintliga bestämmelserna om arbetstid och vila behöver anpassas till mobila arbetstagare i de undantagna sektorerna och verksamheterna.

28 Skäl 16 i direktiv 2000/79 har följande lydelse: Genomförandet av detta direktiv bör inte användas för att motivera en försämring av den aktuella situationen i en medlemsstat.

29 Se domen i målet BECTU (ovan fotnot 18), punkt 43, dom av den 18 mars 2004 i mål C-342/01, Merino Gómez (REG 2004, s. I-2605), punkt 29, och domen i de förenade målen Robinson-Steele m.fl. (ovan fotnot 17), punkt 48. Se, beträffande direktiv 2003/88, domarna i målen Schultz-Hoff m.fl. (ovan fotnot 7), punkt 22, och Vicente Pereda (ovan fotnot 12), punkt 18, samt dom av den 22 april 2010 i mål C-486/08, Zentralbetriebsrat der Landeskrankenhäuser Tirols (REU 2010, I-3527), punkt 28.

30 Se domarna i målen BECTU (ovan fotnot 18), punkt 44, Merino Gómez (ovan fotnot 29), punkt 30, Schultz-Hoff m.fl. (ovan fotnot 7), punkt 23, och Vicente Pereda (ovan fotnot 12), punkt 21.

31 Se domarna i målen Schultz-Hoff m.fl. (ovan fotnot 7), punkt 25, och Zentralbetriebsrat der Landeskrankenhäuser Tirols (ovan fotnot 29), punkt 30.

32 Domen i de förenade målen Robinson-Steele m.fl. (ovan fotnot 17), punkt 58.

33 Se punkt 16 i den danska regeringens skriftliga yttrande.

34 En tolkning av artikel 12 i ILO:s konvention nr 132 leder också till denna slutsats. Enligt bestämmelsen ska nämligen varje överenskommelse om avstående från rätten till en minsta årlig semester som föreskrivs i artikel 3 tredje stycket i denna konvention eller om avstående från denna semester mot ersättning eller på annat sätt beroende på förhållandena i landet i fråga anses vara ogiltig eller förbjudas. Se, för ett liknande resonemang, Blanpain, R., The Holidays With Pay Convention of the ILO (No 132): a Commentary, The International Journal of Comparative Labour Law and Industrial Relations, volym 16/4, 2000, s. 364.

35 Domen i målet Zentralbetriebsrat der Landeskrankenhäuser Tirols (ovan fotnot 29), punkt 29.

36 EGT L 348, s, 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 3.

37 Dom av den 1 juli 2010 i mål C-471/08, Parviainen (REU 2010, s. I-6533).

38 Dom av den 1 juli 2010 i mål C-194/08, Gassmayr (REU 2010, s. I-6281).

39 Domarna i målen Parviainen, punkt 50, och Gassmayr, punkt 61.

40 Domen i målet Parviainen (ovan fotnot 37), punkt 62.

41 Se till exempel den tyska (bezahlt), den franska (payé), den danska (med løn), den spanska (retribuidas), den portugisiska (remuneradas), den slovenska (plačanega), den italienska (retribuite), den svenska (betald) och den nederländska (betaald) versionen.

42 Konvention nr 132 om semester (reviderad 1970), som antogs av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens den 24 juni 1970 och trädde i kraft den 30 juni 1973.

43 Konvention nr 52 om semester, som antogs av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens den 24 juni 1936 och trädde i kraft den 22 september 1939. Denna konvention ersattes av konvention nr 132, men är fortfarande öppen för ratificering.

44 Domen i målet Schultz-Hoff m.fl. (ovan fotnot 7), punkt 38. Se diskussionen i doktrinen om den betydelse som ILO:s konventioner har i unionens rättsordning. Korda, M./Pennings, F., The legal character of international social security standards, European Journal of Social Security, volym 10 (2008), nr 2, s. 132, enligt vilka Europeiska unionen inte är behörig att upprätta rättsligt bindande normer för social trygghet. Därför har de avtal som undertecknats inom ramen för ILO och Europarådet central betydelse för utvecklingen av internationella normer för social trygghet. Bercusson, B., The European Court of Justice, Labour Law and ILO Standards, 50 Jahre EU – 50 Jahre Rechtsprechung des Europäischen Gerichtshofs zum Arbeits- und Sozialrecht, Baden-Baden 2008, sidorna 58 och 59, förespråkar en aktivare roll för domstolen i samband med konstitutionaliseringen av den europeiska sociala modellen som ska ta hänsyn till ILO:s normer vid tolkningen av primär- och sekundärrätten. Murray, J., The Working Time Directive and Future Prospects for ILO Rules on Working Time, Transnational Labour Regulation – The ILO and EC compared, s. 175, anser att det finns stora överensstämmelser mellan arbetstidsdirektivet och ILO:s bestämmelser vad beträffar reglernas föremål och syfte.

45 Domen i målet Schultz-Hoff m.fl. (ovan fotnot 7), punkt 60.

46 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen C-350/06 och C-520/06 (ovan fotnot 7), punkt 38.

47 Se punkterna 41, 43 och 76 i det skriftliga yttrandet som har inkommit från motparten i målet vid den nationella domstolen.

48 Se Leible/Streinz, EUV/EGV, München 2003, artikel 95, punkt 44, s. 1248.

49 Se punkt 74 i det skriftliga yttrandet som har inkommit från klagandena i målet vid den nationella domstolen.

50 Domen i målet Schultz-Hoff m.fl. (ovan fotnot 7), punkterna 57–62.

51 Se domen av den 15 april 2008 i målet Impact (ovan fotnot 13), punkt 125.

52 Dom av den 13 september 2007 i mål C-307/05, Del Cerro Alonso (REG 2007, s. I-7109).

53 Domen i målet Impact (ovan fotnot 13), punkt 124.

54 Ibidem (punkt 129).

55 Se punkt 175 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 9 januari 2008 i målet Impact (ovan fotnot 13).

56 Se, för ett liknande resonemang, Rebhahn, R. (ovan fotnot 14), artikel 137, punkt 56, s. 1363.

57 Enligt Böhnert, S., Das Recht der ILO und sein Einfluss auf das deutsche Arbeitsrecht im Zeichen der europäischen Integration, Baden-Baden 2002, s. 100, används så kallade flexibilitetsklausuler i ILO:s konventioner. Med detta avses olika åtgärder, bland annat användning av vida begrepp och stort utrymme för skönsmässig bedömning när skyldigheterna genomförs och vid fastställandet av de mål som ska nås.

58 Se mitt förslag till avgörande av den 14 april 2010 i mål C-271/08, kommissionen mot Tyskland, där domstolen meddelade dom den 5 juli 2010 (REU 2010, s. I-7091), punkt 77.

59 Artikel 6 i den europeiska sociala stadgan, som har övertagits ordagrant i artikel 6 i den reviderade europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Strasbourg den 3 maj 1996, ålägger parterna, för att trygga arbetstagarnas och arbetsgivarnas rätt att förhandla kollektivt, bland annat att främja gemensamt samråd mellan arbetstagare och arbetsgivare och att, där så är nödvändigt och lämpligt, främja ett förfarande med frivilliga förhandlingar mellan å ena sidan arbetsgivarna eller deras organisationer och å andra sidan arbetstagarnas organisationer för att uppnå en reglering av arbetsvillkoren genom kollektivavtal.

60 Enligt punkt 12 i gemenskapens stadga för arbetstagares grundläggande sociala rättigheter ska arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer å ena sidan och arbetstagarorganisationer å andra sidan ha rätt att förhandla och sluta kollektivavtal enligt de villkor som anges i nationell lagstiftning och praxis.

61 Enligt artikel 28 i stadgan om de grundläggande rättigheterna har arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, i enlighet med gemenskapsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.

62 Se min redogörelse i punkt 42 i detta förslag till avgörande beträffande den differentierade regleringsmetod som unionslagstiftaren har använt och som slutligen ledde till att direktiv 2000/79 antogs för civilflygets speciella område.

63 Se punkterna 38, 45, 53, 54 och 55 i detta förslag till avgörande.

64 Dom av den 8 september 2005 i mål C-191/03, McKenna (REG 2005, s. I-7631), punkt 29.

65 Artikel 1a i ILO:s konvention nr 100 har följande lydelse: Uttrycket lön omfattar den gängse lönen, grund- eller minimilönen och alla ytterligare förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, ska få av arbetsgivaren på grund av anställningen.

66 Se Krebber, S., EUV/EGV – Kommentar (utgiven av Christian Calliess/Matthias Ruffert), tredje upplagan, München 2007, artikel 141, punkt 23, s. 1629.

67 Domen i målet McKenna (ovan fotnot 64), punkt 29.

68 Se Eichenhofer, E., EUV/EGV – Kommentar, München 2003, artikel 141 EG, punkt 10, s. 1530.

69 Se Rebhahn, R. (ovan fotnot 14), artikel 141 EG, punkt 10, s. 1386.

70 Se punkt 73 i det skriftliga yttrandet som har inkommit från klagandena i målet vid den nationella domstolen.

71 Domen i målet Parviainen (ovan fotnot 37), punkterna 49 och 50.

72 Se Krebber, S. (fotnot 66), punkt 25, s. 1630.

73 Se Employment Tribunals dom av den 11 maj 2007, Mrs S A Williams m.fl. mot British Airways Plc (mål nummer: 3314875/2006), punkterna 27 och 29, s. 8 (bilaga 2 i det skriftliga yttrandet som har inkommit från motparten i målet vid den nationella domstolen), och Supreme Courts sammanfattning av de faktiska omständigheterna (Agreed Statement of Facts and Issues in the Supreme Court of the United Kingdom), punkt 8, s. 3 (bilaga 1 till det skriftliga yttrandet som har inkommit från motparten i målet vid den nationella domstolen).

74 Se punkt 11 i det skriftliga yttrandet som har inkommit från klagandena i målet vid den nationella domstolen.

75 Fuchs, M./Marhold, F., Europäisches Arbeitsrecht, andra upplagan, Wien 2006, 123.

76 Se dom av den 17 oktober 1989 i mål 109/88, Danfoss (REG 1989, s. 3199; svensk specialutgåva, s. 187), punkt 3.

77 Se dom av den 30 mars 2000 i mål C-236/98, Jämställdhetsombudsmannen (REG 2000, s. I-2189), punkt 39 och följande punkter.

78 Se dom av den 6 december 2007 i mål C-300/06, Voß (REG 2007, s. I-10573), punkt 12 och följande punkter.

79 Se dom av den 4 juni 1992 i mål C-360/90, Bötel (REG 1992, s. I-3589; svensk specialutgåva, s. I-127), punkt 13, och av den 6 februari 1996 i mål C-457/93, Lewark (REG 1996, s. I-243), punkt 23.

80 Se Krebber, S. (ovan fotnot 66), punkt 28, s. 1631.

81 Se dom av den 9 februari 1999 i mål C-167/97, Seymour-Smith (REG 1999, s. I-623), punkt 28.

82 Se punkt 27 i kommissionens skriftliga yttrande.

83 Se punkterna 55 och 100 klagandenas skriftliga yttrande.

84 Se punkterna 42 och 74 i det skriftliga yttrandet som har inkommit från motparten i målet vid den nationella domstolen.

85 Ibidem, punkt 42.

86 Ibidem, punkt 102.

87 Den tolkning som domstolen gör av en unionsrättslig bestämmelse klargör och preciserar nämligen innebörden och räckvidden av denna bestämmelse, såsom den ska eller skulle ha tolkats och tillämpats från och med sitt ikraftträdande (se dom av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, s. 149), punkt 16, av den 10 februari 2000 i mål C-50/96, Deutsche Telekom (REG 2000, s. I-743), punkt 43, och av den 13 januari 2004 i mål C-453/00, Kühne & Heitz (REG 2004, s. I-837), punkt 21.

88 Se punkt 42 i det skriftliga yttrandet som har inkommit från motparten i målet vid den nationella domstolen.

89 Se punkt 20 i den danska regeringens skriftliga yttrande.