Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 26 januari 2012
1 Originalspråk: franska.
2 EUT L 29, s. 25.
3 Det ska härvid påpekas att ordalydelsen av bestämmelserna i artikel 3.1 b och c i direktiv 2008/95 motsvarar lydelsen av bestämmelserna i artikel 7.1 b och c i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).
4 Bolaget Securvita har vidare ingett en ansökan till harmoniseringsbyrån om registrering som gemenskapsvarumärke av kännetecknet Natur-Aktien-Index (utan förkortningen NAI). Granskaren avslog denna registreringsansökan den 14 februari 2007. Den 26 maj 2008 avslog harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd överklagandet av detta avslagsbeslut i ärende R 525/2007-4. Genom beslut av den 30 juni 2009 i mål T-285/08, Securvita mot harmoniseringsbyrån (REG 2009, s. II-2171), avvisade förstainstansrätten den talan som väckts mot detta beslut, eftersom det var uppenbart att talan inte kunde tas upp till prövning.
5 Denna rättspraxis rör emellertid huvudsakligen rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178), och rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3). Dessa rättsakter har ersatts av direktiv 2008/95 respektive förordning nr 207/2009.
6 På tyska isoliert betrachtet.
7 Direktiv 2008/95 innehåller inte några bestämmelser om en sådan förklaring om avstående. Detta direktiv är emellertid inte avsett att harmonisera processuella frågor och det är således möjligt att denna företeelse föreskrivs i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Jag utesluter därför inte att möjligheten till en förklaring om avstående enligt vissa medlemsstaters rättsordning kan ha betydelse för hur de omtvistade varumärkena ska bedömas.
8 Se Study on the Overall Functioning of the European Trade Mark System, Max Planck Institute for Intellectual Property and Competition Law, München, 2011, vilken finns tillgänglig på följande adress: http://ec.europa.eu/internal_market/indprop/docs/tm/20110308_allensbach-study_en.pdf
9 Se, för ett liknande resonemang, punkt 73 i generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i mål C-48/09 P, Lego Juris mot harmoniseringsbyrån, där domstolen meddelade dom den 14 september 2010 (REU 2010, s. I-8403).
10 Se, i fråga om tolkningen av registreringshindren i artikel 7 i förordning nr 207/2009, dom av den 19 april 2007 i mål C-273/05 P, harmoniseringsbyrån mot Celltech (REG 2007, s. I-2883), punkt 74, och av den 15 september 2005 i mål C-37/03 P, BioID mot harmoniseringsbyrån (REG 2005, s. I-7975), punkt 59 och där angiven rättspraxis. Vad gäller de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som anges i artikel 3 i direktiv 2008/95, se, bland annat, dom av den 12 februari 2004 i mål C-265/00, Campina Melkunie (REG 2004, s. I-1699), punkt 34 och där angiven rättspraxis.
11 Se, bland annat, dom av den 10 mars 2011 i mål C-51/10 P, Agencja Wydawicza Technopol mot harmoniseringsbyrån (REU 2011. s. I-1541), punkt 37 och där angiven rättspraxis, domen i det ovannämnda målet Campina Melkunie, punkt 35 och där angiven rättspraxis, samt dom av den 23 oktober 2003 i mål C-191/01 P, harmoniseringsbyrån mot Wrigley (REG 2003, s. I-12447), punkt 31 och där angiven rättspraxis, och.
12 Vad gäller tysk doktrin se, bland annat, Frisch, A., Das Freihaltebedürfnis im Markenrecht, Nomos Verlagsgesellschaft, Baden Baden, 2007.
13 Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer har redan gjort en djupgående analys av omfattningen av frihållningsbehovet i tysk rätt, liksom av principens ursprung (punkt 33 och följande punkter i hans förslag till avgörande i mål C-102/07, adidas och adidas Benelux, där domstolen meddelade dom den 10 april 2008 (REG 2008, s. I-2439). Det räcker därför att jag framför några inledande anmärkningar som gör det lättare att förstå den roll som detta begrepp har inom unionsrätten.
14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 januari 2006 i mål C-173/04 P, Deutsche SiSi-Werke mot harmoniseringsbyrån (REG 2006, s. I-551), punkt 62 och där angiven rättspraxis, domen i det ovannämnda målet harmoniseringsbyrån mot Celltech, punkt 75, samt dom av den 4 maj 1999 i de förenade målen C-108/97 och C-109/97, Windsurfing Chiemsee (REG 1999, s. I-2779), punkt 25, .
15 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Agencja Wydawnicza Technopol mot harmoniseringsbyrån, punkt 39 och där angiven rättspraxis.
16 Domstolen har uttryckt denna tanke, som hänför sig till varumärkets särskiljande funktion, på olika sätt i sin praxis. Se, bland annat, dom av den 22 september 2011 i mål C-323/09, Interflora (REU 2011, s. I-8625), punkterna 37–39, av den 12 juli 2011 i mål C-324/09, L’Oréal m.fl. (REU 2011, s. I-6011), punkt 80, av den 8 maj 2008 i mål C-304/06 P, Eurohypo mot harmoniseringsbyrån REG 2008, s. I-3297), punkt 56 och där angiven rättspraxis, och av den 12 november 2002, i mål C-206/01, Arsenal Football Club (REG 2002, s. I-10273), punkt 51.
17 Se punkt 43 i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i mål C-104/00, DKV mot harmoniseringsbyrån, där domstolen meddelade dom den 19 september 2002 (REG 2002, s. I-7561).
18 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Agencja Wydawnicza Technopol mot harmoniseringsbyrån, punkt 46 och där angiven rättspraxis.
19 Domen i det ovannämnda målet Eurohypo mot harmoniseringsbyrån, punkterna 55–62.
20 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Eurohypo mot harmoniseringsbyrån, punkt 54 och där angiven rättspraxis.
21 Se, bland annat, beslut av den 6 februari 2009, i mål C-17/08 P, MPDV Mikrolab mot harmoniseringsbyrån (REG 2009, s. I-16), punkt 38 och där angiven rättspraxis.
22 Domen i det ovannämnda målet Campina Melkunie, punkterna 39 och 40.
23 Se dom av den 13 januari 2011 i mål C-92/10 P, Media-Saturn-Holding mot harmoniseringsbyrån, punkt 36, och domarna i de ovannämnda målen Eurohypo mot harmoniseringsbyrån, punkt 41, och BioID mot harmoniseringsbyrån, punkt 29.
24 Se dom av den 12 februari 2004 i mål C-363/99, Koninklijke KPN Nederland NV (REG 2004, s. I-1619), punkt 86.
25 Se, bland annat, punkterna 12 och 16 i det beslut som harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd meddelade den 15 oktober 2009 i det ovannämnda ärendet R 1630/2008-4.
26 Se med avseende på risken för förväxling, bland annat, dom av den 2 september 2010 i mål C-254/09 P, Calvin Klein Trademark Trust (REU 2010, s. I-7989), punkt 45 och där angiven rättspraxis.
27 Se, analogt, domen i det ovannämna målet Calvin Klein Trademark Trust, punkt 57.
28 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Agencja Wydawnicza Technopol mot harmoniseringsbyrån, punkt 38 och där angiven rättspraxis.
29 Se, bland annat, beslut av den 5 februari 2010 i mål C-80/09 P, Mergel m.fl mot harmoniseringsbyrån (REU 2010, s. I-17), punkt 37 och där angiven rättspraxis.
30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2010 i mål C-408/08 P, Lancôme mot harmoniseringsbyrån (REU 2010, s. I-1347), punkt 61 och där angiven rättspraxis.