Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 16 maj 2013

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 395, s. 33.

3 Dom av den 14 oktober 2004 i mål C‑275/03, kommissionen mot Portugal (ej publicerad i rättsfallssamlingen).

4 Dom av den 10 januari 2008 i mål C-70/06, kommissionen mot Portugal (REG 2008, s. I-1).

5 Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning.

6 Tribunalens dom av den 29 mars 2011 i mål T‑33/09, Portugal mot kommissionen (REU 2011, s. II‑1429).

7 Skrivelse av den 15 juli 2008 med beteckningen MARKT/C 2/PMS/bmgF/(2008) 13692.

8 Republiken Portugals talan mot nämnda skrivelse från kommissionen av den 15 juli 2008, som den 15 september 2008 registrerades vid förstainstansrättens kansli som mål T‑378/08, avskrevs genom beslut av den 5 mars 2009 av ordföranden för förstainstansrättens tredje avdelning.

9 Kommissionen har i detta avseende bland annat hänvisat till punkt 54 i generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande i det ovannämnda målet C‑70/06, kommissionen mot Portugal.

10 Generaladvokaten Roemers förslag till avgörande i mål 7/71, kommissionen mot Frankrike, där dom meddelades den 14 december 1971 (REG 1971, s. 1003, särskilt s. 1035; svensk specialutgåva, s. 615).

11 Puissochet, J.‑P., L’action en manquement peut‑elle encore se parer de ses justes vertus?, Une communauté de droit: Festschrift für Gil Carlos Rodríguez Iglesias, 2003, s. 569–580.

12 Se, bland annat, dom av den 9 maj 1985 i mål 21/84, kommissionen mot Frankrike (REG 1985, s. 1355), av den 26 juni 2001 i mål C-212/99, kommissionen mot Italien (REG 2001, s. I-4923), av den 27 april 2006 i mål C-441/02, kommissionen mot Tyskland (REG 2006, s. I-3449), av den 14 juni 2007 i mål C-342/05, kommissionen mot Finland (REG 2007, s. I-4713), och av den 22 januari 2009 i mål C-150/07, kommissionen mot Portugal (REG 2009, s. I-7*).

13 Se, för ett liknande resonemang, förslaget till avgörande i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike, där domstolen meddelade dom den 12 juli 2005 (REG 2005, s. I-6263), och Wenneras, P., A New Dawn for Commission Enforcement under Articles 226 and 228 EC, CMLRev, 2006, vol. 43.

14 Som generaladvokaten Kokott påpekade i punkt 38 i sitt förslag till avgörande i mål C‑526/08, kommissionen mot Luxemburg, där dom meddelades den 29 juni 2010 (REU 2010, s. I‑6151), utgör [r]ättskraften hos en dom … således hinder mot en ny talan, i den mån som domstolens nya beslut kan motsäga fastställanden avseende sak- och rättsfrågor i den tidigare domen. Härvid är inte endast domslutet utan även domskälen som stöder domslutet och som således inte kan åtskiljas från detta av betydelse.

15 Se, bland annat, dom av den 25 oktober 2012 i mål C-387/11, kommissionen mot Belgien, och av den 6 november 2012 i mål C‑286/12, kommissionen mot Ungern.

16 Se dom av den 12 februari 1998 i mål C-92/96, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-505), om badvattenkvalitet, och av den 25 november 2003 i mål C-278/01, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I-14141), samt, på senare tid, av den 7 februari 2013 i mål C‑517/11, kommissionen mot Grekland.

17 Se 2008 års dom om verkställelse, punkt 12.

18 Ibidem.

19 Se den kritik av kommissionens behörighet som framfördes i mål T‑139/06, Frankrike mot kommissionen, där tribunalen meddelade dom den 19 oktober 2011 (REU 2011, s. II-7315). I detta fall blev tribunalens dom emellertid inte föremål för något överklagande.

20 Se domstolens dom av den 17 december 1959 i mål 14/59, Société des fonderies de Pont-à-Mousson mot Höga myndigheten (REG 1959, s. 445, särskilt s. 473), och av den 30 september 1982 i mål 108/81, Amylum mot rådet (REG 1982, s. 3107), punkt 28. Se även förstainstansrättens dom av den 24 september 1996 i mål T-182/94, Marx Esser och Del Amo Martinez mot parlamentet (REGP 1996, s. I-A-411 och s. II-1197), punkt 44, samt av den 21 september 2005 i mål T-315/01, Kadi mot rådet och kommissionen (REG 2005, s. II-3649), punkt 61 och följande punkter.

21 Dom av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkt 56.

22 Domen i målet kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 13), punkt 92.

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 september 2010 i de förenade målen C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, Sverige m.fl. mot API och kommissionen (REU 2010, s. I‑8533), punkt 119.

24 Se tribunalens dom i målet Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 13).

25 Jag erinrar emellertid om att det följer av fast rättspraxis att frågan huruvida en dom meddelad av domstolen har följts på ett korrekt sätt inte kan avgöras genom ett klargörande av denna dom i den mening som avses i artikel 43 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2007 i mål C-503/04, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-6153), punkt 15, och punkt 43 i generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike, där domstolen meddelade dom den 14 mars 2006 (REG 2006, s. I-2461).

26 Domstolens dom av den 22 september 2005 i mål C-221/03, kommissionen mot Belgien (REG 2005, s. I-8307), punkt 41.

27 Dom av den 30 september 2010 i mål C‑314/09, Strabag m.fl. (REU 2010, s. I‑8769).

28 Den grekiska regeringen har i detta avseende hänvisat till domen i det ovannämnda målet C‑139/06, Frankrike mot kommissionen, som gällde Republiken Frankrikes överklagande av kommissionens beslut K(2006) 659 slutlig där kommissionen hade krävt betalning av viten i samband med verkställelsen av en dom som domstolen hade meddelat med stöd av artikel 260 FEUF.

29 Se dom av den 12 juli 2005 i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2005, s. I-6263), punkt 84.

30 Målet kommissionen mot Luxemburg (ovan fotnot 14).

31 Punkt 33 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet kommissionen mot Luxemburg.

32 Domen i målet kommissionen mot Luxemburg (ovan fotnot 14).

33 Principen om interinstitutionell balans har slagits fast av domstolen i domar som denna har meddelat med stöd av EKSG-fördraget (dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57-7/57, Algéra (REG 1957, s. 81; svensk specialutgåva, s. 21), och av den 13 juni 1958 i mål 9/56, Meroni mot Höga myndigheten (REG 1958, s. 9). Denna princip anses ha skapats genom fördragen (dom av den 22 maj 1990 i mål C-70/88, parlamentet mot rådet (REG 1990, s. I-2041; svensk specialutgåva, volym 10, s. 425), punkt 21.

34 Se beslut av den 31 mars 2011 i mål C‑367/10 P, EMC Development mot kommissionen, punkt 46 och där angiven rättspraxis.

35 Se beslut av den 15 juni 2012 i mål C‑493/11 P, United Technologies mot kommissionen, punkt 48, och av den 13 december 2012 i mål C‑593/11 P, Alliance One International mot kommissionen.

36 Se, analogt, dom av den 7 juni 2007 i mål C-362/05 P, Wunenburger mot kommissionen (REG 2007, s. I-4333), punkt 80.