Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 9 oktober 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 Se meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020, KOM(2010) 389 slutlig, s. 2.

3 EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111, i ändrad lydelse.

4 EGT L 8, 1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 7, s. 90, i ändrad lydelse.

5 EGT L 129, 1990, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 189, i ändrad lydelse.

6 EGT L 263, s. 11.

7 GURI nr 239 av den 13 oktober 2005, ordinarie tillägg nr 163.

8 Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2007 i mål C-119/05, Lucchini (REG 2007, s. I-6199), punkterna 43 och 44 och där angiven rättspraxis, samt av den 25 oktober 2011 i de förenade målen C‑509/09 och C‑161/10, eDate Advertising och Martinez (REU 2011, s. I‑10269), punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis.

9 Se, exempelvis, dom av den 10 juli 1997 i mål C-261/95, Palmisani (REG 1997. s. I‑4025), punkt 20 och av den 5 oktober 2006 i de förenade målen C-290/05 och C-333/05, Nádasdi och Németh (REG 2006, s. I-10115), punkt 32.

10 Se, särskilt, Corte Costituzionales dom i målet 233/2003 (GURI 16/07/2003) och dom nr 8827 och nr 8828 från Corte di Cassazione.

11 Se artikel 139.3 i privatförsäkringslagen.

12 Se, bland annat, dom av den 9 juni 2011 i mål C‑409/09, Ambrósio Lavrador och Cândida Olival Ferreira Bonifácio (REU 2011, s. I‑4955), punkt 23 och där angiven rättspraxis samt av den 1 december 2011 i mål C‑442/10, Churchill Insurance Company Limited och Evans (REU 2011, s. I‑12639), punkt 27 och där angiven rättspraxis.

13 Se, bland andra, dom av den 17 mars 2011 i mål C‑484/09, Carvalho Ferreira Santos (REU 2011, s. I‑1821), punkt 32 och av den 23 oktober 2012 i mål C‑300/10, Marques Almeida, punkt 29.

14 Domen i målet Marques Almeida, punkt 28, i målet Carvalho Ferreira Santos, punkt 31 och i målet Ambrósio Lavrador och Olival Ferreira Bonifácio, punkt 25.

15 Dom av den 14 september 2000 i mål C‑348/98, Mendes Ferreira och Delgado Correia Ferreira (REU 2000, s. I‑6711), punkt 29, och av den 19 april 2007 i mål C-356/05, Farrell (REG 2007, s. I-3067), punkt 33.

16 Se, exempelvis, domen i målet Churchill Insurance Company Limited och Evans, punkt 28, och domen i målet Marques Almeida, punkt 27.

17 Se, exempelvis, domen i målet Marques Almeida, punkt 31, och i målet Ambrósio Lavrador och Olival Ferreira Bonifácio, punkt 28.

18 Ambrósio Lavrador and Olival Ferreira Bonifácio, punkt 29.

19 Se dom av den 30 juni 2005 i mål C-537/03, Candolin m.fl., REG 20045, s. I-5745, punkterna 29, 30 och 35, och Farrell, punkt 35.

20 Jfr Horton Rogers, W. V. (red.), Damages for Non-Pecuniary Loss in a Comparative Perspective, European Centre of Tort and Insurance Law, Springer Verlag, Wien New York: 2001, s. 246.

21 En bra översikt finns i Horton Rogers, W. V., anfört arbete, och Bona, M., och Mead, P., Personal Injury Compensation in Europe, Kluwer Law, Deventer 2003.

22 Se, exempelvis, dom av den 22 december 2008 i mål C-198/07, P Gordon mot kommissionen (REG 2008, s. I-10701), punkterna 19 och 60, av den 16 juli 2009 i mål C-481/07, P SELEX Sistemi Integrati mot kommissionen (REG 2009, s., I‑127), punkt 38, och av den 28 maj 2013 i mål C‑239/12, P Abdulrahim mot kommissionen och rådet, punkterna 72 och 76.

23 I den viktiga domen av den 13 september 1928 i målet Fabriken i Chorzow (CPJI, serie A, nr 17, s. 47) angav den Fasta mellanfolkliga domstolen att [d]en centrala principen i föreställningen om en rättsstridig handling – en princip som förefaller etablerad genom internationell praxis ... – är att gottgörelsen, så långt det är möjligt, ska undanröja alla följder av den rättsstridiga handlingen och återställa den situation som sannolikt skulle ha förelegat om handlingen inte hade ägt rum. ... Återställande i natura eller, om detta inte är möjligt, betalning av ett belopp som motsvarar det värde som återställande i natura skulle innebära och utdömande av skadestånd, i förekommande fall, för förlust som inte skulle täckas av återställande i natura eller betalning i stället för sådant återställande – dessa är de rättsprinciper som skulle tillämpas för att fastställa det ersättningsbelopp som ska utgå till följd av en handling i strid med internationell rätt. Mer aktuellt föreskrivs i artikel 31.2 i förslaget till bestämmelser om statsansvar för internationellt rättsstridiga handlingar att ersättning för den personskada som orsakats ska täcka varje skada, oavsett om den är ekonomisk eller moralisk, som har orsakats av en stats internationellt rättsstridiga handling.

24 Det är intressant att notera att Hammurabis lag också innehöll bestämmelser rörande vägtrafikolyckor, exempelvis 251 § som föreskrev att en ägare av boskap som dödade en fri man på vägen skulle betala en halv mina silver om han hade känt till att djuret hade en vild natur och varken hade bundit djuret eller kortat ner dess horn. Se Magnus, U.,Compensation for Personal Injuries in a Comparative Perspective, 39 (2000) Washburn Law Journal, s. 347–362, vid s. 348.

25 O’Connell, J. och Carpenter, K Payment for pain and suffering through history, (1983) Insurance Counsel Journal, s. 411–417, vid s. 411.

26 Den bestämmelsen, som har rubriken Skälig gottgörelseföreskriver följande: Om domstolen finner att ett brott mot konventionen eller protokollen till denna ägt rum och om den berörda höga fördragsslutande partens nationella rätt endast till en del medger att gottgörelse lämnas, skall domstolen, om så anses nödvändigt, tillerkänna den förfördelade parten skälig gottgörelse.

27 Se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 24 februari 1995 i målet McMichael mot Förenade kungariket, serie A nr 307-B, (1995) 20 E.H.R.R. 205, och av den 29 mars 2006 i målet Riccardi Pizzati mot Italien, [GC], nr 62361/00.

28 Se även definitionen av skadelidande i artikel 1 i första direktivet.

29 Se, för ett motsvarande synsätt, generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet C-168/00, Leitner (REG 2002, s. I-2631), punkt 30.

30 Generaladvokat Niilo Jääskinens förslag till avgörande i mål C‑22/12, Haasová och i mål C‑277/12, Drozdovs, som ännu inte har avgjorts av domstolen, punkterna 73 respektive 89–91.

31 De målen rörde visserligen lagstiftning som inte är helt jämförbar med första, andra och tredje direktivet, såtillvida att ersättningsbeloppet för ideell skada som kan förekomma enligt den lagstiftningen generellt sett är lägre än det belopp som kan utkrävas i samband med en vägtrafikolycka. Alla dessa avgöranden har dock det gemensamt att domstolen erkände principen att skadaäven omfattar ideell skada. Jag anser att domstolens resonemang i dessa avgöranden, med vederbörliga ändringar, kan vara relevant även i förevarande mål.

32 EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53.

33 Domen i målet Leitner, punkterna 19– 24.

34 Dom av den 6 maj 2010 i mål C‑63/09, Walz (REU 2010, s. I‑4239).

35 Undertecknades av dåvarande Europeiska gemenskapen den 9 december 1999 och antogs av rådet genom beslut av den 5 april 2001 om Europeiska gemenskapens ingående av konventionen om vissa enhetliga regler för internationell lufttrafik (EGT L 194, 2001, s. 38).

36 Domen i målet Walz, punkterna 17–39.

37 Dom av den 13 oktober 2011 i mål C-83/10, Sousa Rodríguez m.fl. (REU 2011, s. I‑9469).

38 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1), i ändrad lydelse.

39 Sousa Rodriguez m.fl., punkterna 36–46.

40 Dom av den 10 maj 2001 i mål C-203/99, Veedfald (REG 2001, s. I-3569).

41 EUT L 210, s. 29, i ändrad lydelse.

42 Domen i målet Veedfald, punkt 27.

43 Se även i fotnot 12 ovan nämnd rättspraxis.

44 Se det femte skälet i tredje direktivet. Se även generaladvokat Trstenjaks förslag till avgörande i målet Carvalho Ferreira Santos, punkt 66, och generaladvokat Stix-Hackls förslag till avgörande i målet Farrell, punkterna 52 och 53.

45 I detta avseende ska erinras om att första, andra och tredje direktivet antogs på grundval av antingen vad som nu utgör artikel 114 FEUF eller vad som nu utgör artikel 115 FEUF, vilka tillåter tillnärmning av nationell lagstiftning som inverkar på den inre marknadens upprättande eller funktion.

46 Se dom av den 28 mars 1996 i mål C-129/94, Ruiz Bernáldez (REG 1996, s. I-1829), punkt 18.

47 Förslag till avgörande av generaladvokat Mengozzi i målet Churchill Insurance Company Limited och Evans, punkt 50.

48 Dom av den 20 juni 2008 i mål E-8/07 Celina Nguyen mot Staten genom Justis- og politidepartementet, särskilt punkterna 3, 4 och 19–29. Avgörandet är tillgängligt på URL http://www.eftacourt.int. En sammanfattning av avgörandet har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT C 263, s. 4).

49 För fullständighetens skull vill jag påpeka att Unipol och kommissionen föreslog en annan tolkning av den relevanta italienska lagstiftningen som inte uteslöt att personer som lidit skada på grund av bilolyckor kunde väcka talan om utomobligatoriskt skadestånd enbart mot föraren med stöd av artiklarna 2043 och 2059 i den italienska civillagen för den eventuella skada som överskrider det som erkänns enligt artikel 139 i privatförsäkringslagen. I avsaknad av mer ingående faktiska uppgifter om detta kan jag dock inte se något skäl för domstolen att frångå sin enhetliga praxis enligt vilken det inte ankommer på domstolen att inom ramen för en begäran om förhandsavgörande uttala sig om tolkningen av bestämmelser i nationell lagstiftning och avgöra huruvida den nationella domstolens tolkning av den nationella rätten är riktig. Det ankommer nämligen på domstolen att inom ramen för kompetensfördelningen mellan [unionsdomstolarna] och nationella domstolar beakta det faktiska och rättsliga sammanhang i vilket tolkningsfrågorna ställts, såsom det framställts i begäran om förhandsavgörande. Se, bland många, dom av den 13 november 2003 i mål C-153/02, Neri (REG 2003, s. I-13555), punkterna 34 och 35, och av den 29 april 2004 i de förenade målen C-482/01 och C-493/01, Orfanopoulos och Oliveri (REG 2004, s. I-5257), punkt 42.

50 Se, särskilt, artikel 3.1 i första direktivet, andra skälet i andra direktivet samt artikel 1a och andra skälet i tredje direktivet. Se även i fotnot 13 ovan angiven rättspraxis.

51 Se skäl 1 i direktiv 2009/103.