Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 7 november 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 22 november 2012 i mål C‑277/11.

3 Dom av den 31 januari 2013 i mål C‑175/11.

4 Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12, och rättelse EUT, L 204, 2005, s. 24).

5 Nedan kallad stadgan.

6 Denna konvention, som undertecknades den 28 juli 1951 i Genève (Förenta nationernas fördragssamling, volym 189, s. 150, nr 2545 (1954)) (nedan kallad Genèvekonventionen), trädde i kraft den 22 april 1954. Den har kompletterats genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning av den 31 januari 1967, vilket trädde i kraft den 4 oktober 1967.

7 Lag i ändrad lydelse genom artikel 11.1 i 1999 års lag om invandring (Immigration Act 1999), genom artikel 9 i 2000 års lag om olaglig invandring (Illegal Immigrants (Trafficking) Act 2000), och genom artikel 7 i 2003 års lag om invandring (Immigration Act 2003) (nedan kallad lagen om flyktingar).

8 Section 13 i denna lag.

9 Nedan kallade 2006 års bestämmelser.

10 (2010) IESC 44.

11 Det ska erinras om att det följer av fast rättspraxis att det inom ramen för det i artikel 267 FEUF inrättade samarbetet mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen ankommer på EU‑domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, så att den kan avgöra det mål som är anhängigt vid den. EU-domstolen kan i detta syfte behöva ta hänsyn till unionsrättsliga normer som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin begäran, så att den kan avgöra det mål som är anhängigt vid den (se, bland annat, dom av den 8 december 2011 i mål C‑157/10, Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, (REU 2011, s. I‑13023) punkterna 18–20 och där angiven rättspraxis).

12 Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, s. 13, rättelse EUT L 236, s. 36).

13 Domen i målet M. (ovan fotnot 2), punkt 73.

14 Se artikel 1 i nämnda direktiv.

15 Se punkt 19 i mitt förslag till avgörande inför domen i det ovannämnda målet M. och domen i det ovannämnda målet M., punkt 72.

16 Se, i detta hänseende, skäl 11 i direktiv 2005/85 och domen i det ovannämnda målet D. och A., punkterna 62–66.

17 Se, bland annat, dom av den 15 januari 2013 i mål C‑416/10, Križan m.fl., punkt 85 och där angiven rättspraxis, och av den 10 september 2013 i mål C‑383/13 PPU, G. och R., punkt 35 och där angiven rättspraxis.

18 Se, i detta hänseende, artikel 6.3 FEU. Se även dom av den 21 december 2011 i de förenade målen C‑411/10 och C‑493/10, N. S. m.fl. (REU 2011, s. I‑13905), punkt 77 och där angiven rättspraxis, av den 26 februari 2013 i mål C‑617/10, Åkerberg Fransson, punkterna 18–21, och domen i det ovannämnda målet G. och R., punkt 35 och där angiven rättspraxis. Se även punkt 111 i mitt förslag till avgörande i mål C‑108/10, Scalloton, där domstolen meddelade dom den 6 september 2011 (REU 2011, s. I‑7491), och punkterna 32 och 114 i mitt förslag till avgörande inför domen i det ovannämnda målet M.

19 Se förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) till artikel 41 i denna enligt vilka: Artikel 41 grundas på unionen som en rättsgemenskap som har vuxit fram ur rättspraxisen, där bland annat god förvaltning slagits fast som en allmän rättsprincip (se bl.a. … dom av den 31 mars 1992, C‑255/90 P, [Burban mot parlamentet], Rec. 1992, s. I‑2253 …. Se även dom av den 18 december 2008 i mål C-349/07, Sopropré, REG 2008, s. I-10369, punkterna 33 och 38.

20 Se dom av den 21 december 2011 i mål C‑482/10, Cicala (REU 2011, s. I‑14139), punkt 28.

21 Se förklaring till stadgan avseende artikel 51.1 och dom av den 15 november 2011 i mål C‑256/11, Dereci m.fl. (REU 2011, s. I‑11315), punkt 72, och domen i det ovannämnda målet M., punkterna 82–84.

22 Se skäl 2 i direktiv 2004/83.

23 Min kursivering.

24 Se skälen 5 och 24 i direktiv 2004/83.

25 Förslag till rådets direktiv om miniminormer för när medborgare i tredje land och statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning (KOM(2001) 510 slutlig).

26 S. 15.

27 Ibidem. Ekonomiska och sociala kommittén angav i sitt yttrande om Förslag till rådets direktiv om miniminormer för när medborgare i tredje land och statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning (EGT C 221, 2002, s. 43) bland annat att Kommissionen påminner själv om att det finns en prioriteringsregel som föreskriver att man alltid främst ska pröva personens flyktingstatus när ansökan granskas. Det subsidiära skyddet kan inte försvaga det skydd som flyktingstatusen ger. (punkt 2.3.5).

28 Se rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, s. 12).

29 I denna bestämmelse anges följande: Medlemsstaterna får även föreskriva att ett prövningsförfarande i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II ska prioriteras eller påskyndas om … b) det klart framgår att sökanden inte har rätt att betraktas som flykting eller har rätt till flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG.

30 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, s. 60) avskaffar de existerande nivåskillnaderna mellan de olika rättigheter som beviljas flyktingar respektive mottagare av ett alternativt skydd som inte längre kan anses vara berättigade. Ändringarna avser uppehållstillståndens varaktighet och tillgång till sociala förmåner, hälso- och sjukvård samt arbetsmarknaden.

31 Se domen i det ovannämnda målet M. punkt 92.

32 I detta kapitel detaljeras bland annat de villkor enligt vilka en person som åtnjuter internationellt skydd kan beviljas uppehållstillstånd och resedokument och kan få tillträde till arbetsmarknaden, utbildning, sociala förmåner, hälso- och sjukvård samt en bostad.

33 Se artikel 24 respektive 25 i detta direktiv.

34 Se artikel 26 respektive 28 i direktiv 2004/83.

35 Detta fenomen har uppstått genom de skillnader som existerar mellan medlemsstaterna när det gäller villkoren för beviljande av internationellt skydd. Det beskriver situationen för en asylsökande som har anlänt till en medlemsstat som är ansvarig för prövningen av hans ansökan om internationellt skydd, men som beslutar att inge ansökan i en annan medlemsstat, då denna ansökan har större chans att bli beviljad eller på grund av att villkoren för mottagandet förefaller mer fördelaktiga.

36 Se, bland annat, skälen 6 och 7 i direktiv 2004/83, skälen 3–6 i direktiv 2005/85 och 8–10 samt 12–13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, s. 9), samt skäl 13 i direktiv 2013/32.

37 Direktiv 2013/32 trädde i kraft den 19 juli 2013. Som anges i skäl 58 i detta direktiv är Irland emellertid inte bundet av detta i enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget.

38 Se även skäl 22 i direktiv 2013/32. Min kursivering.

39 Domen i det ovannämnda målet M., punkt 82.

40 Ibidem, punkt 84.

41 Punkt 43 i kommissionens yttrande.

42 Punkt 41 i detta yttrande.

43 Punkt 42 i nämnda yttrande.

44 Se, med hänsyn därtill, punkterna 112–115 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet M..

45 Jag konstaterade inom ramen för det ovannämnda målet M. att prövningen av den berördes ansökan om beviljande av flyktingstatus pågick i sex och en halv månad och prövningen av ansökan om alternativt skydd i 21 månader.

46 Se beslut av den 15 december 2011 i mål C‑411/11 P, Altner mot kommissionen, punkt 15, och dom av den 11 juli 2013 i mål C‑439/11, Ziegler mot kommissionen, punkt 155 och där angiven rättspraxis.