Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 15 maj 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Dom kommissionen/Tyskland (C‑536/07, EU:C:2009:664) (nedan kallad domen i målet KölnMesse).

3 Rådets direktiv av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1).

4 Rådets direktiv av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader (EGT L 199, s. 54).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114).

6 Meddelandet publicerades bland annat i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 23 augusti 2003 (S-serien, nr 161).

7 Pizzarotti har hänvisat till två avgöranden. Det första är avgörandet från Tribunale amministrativo regionale per la Puglia av den 18 maj 2004. Här prövade rätten en talan som väckts av en anbudsgivare vars anbud inte godtagits och slog fast att meddelandet om en marknadsundersökning hade en rent undersökande karaktär och syftade till att undersöka lämpliga lösningar för att skapa ett domstolskomplex i Bari, varför det inte innebar något åtagande från den kommunala förvaltningens sida att senare tilldela ett byggentreprenadkontrakt. Det andra är dom nr 4267/2007 från Consiglio di Stato, genom vilken den kommunala förvaltningen förpliktades att slutföra det inledda förfarandet genom att ingå ett hyreskontrakt med Pizzarotti avseende egendom som ska uppföras i framtiden.

8 Se, bland annat, dom kommissionen/Nederländerna (C‑576/10, EU:C:2013:510, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

9 Som Consiglio di Stato har angett utgör det meddelande om en marknadsundersökning som Comune di Bari publicerade, valet därefter av det förslag som hade utarbetats av företaget Pizzarotti, inlämnandet av förslaget till justitieministeriet och justitieministeriets meddelande nr 249 av den 4 februari 2004 … också steg i ett komplicerat förfarande för att skapa ett nytt domstolskomplex.

10 Domstolen har upprepade gånger erinrat om att dess uppgift är att tolka alla bestämmelser i unionsrätten som de nationella domstolarna behöver för att avgöra tvister som är anhängiga vid dem, även om dessa bestämmelser inte anges uttryckligen i de frågor som dessa domstolar har ställt (se, bland annat, dom Fuß, C‑243/09, EU:C:2010:609, punkt 39, och dom Worten, C‑342/12, EU:C:2013:355, punkt 30).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom Fish Legal och Shirley (C‑279/12, EU:C:2013:853, punkt 30).

12 Se andra och tionde skälet i direktiv 93/37 och skäl 2 i direktiv 2004/18.

13 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande Auroux m.fl., C‑220/05, EU:C:2006:410, punkt 43.

14 Se även artikel 10 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, s. 65).

15 Artikel 1 a iii i direktiv 92/50 och artikel 16 a i direktiv 2004/18.

16 Se, bland annat, motiveringen till förslaget av den 6 december 1990 till rådets direktiv om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (KOM(90) 372 slutlig – SYN 293).

17 Se dom Auroux m.fl. (C‑220/05, EU:C:2007:31, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

18 Domen i målet KölnMesse, punkt 54.

19 Dom KölnMesse, punkt 55.

20 Dom Helmut Müller (C‑451/08, EU:C:2010:168, punkt 67).

21 Se, bland annat, domen i målet KölnMesse, punkt 57.

22 I förslaget till utfästelse om att hyra ut byggnadsverket, som är daterat maj 2012, hänvisas särskilt i skäl 10 och artikel 7 till dessa ramkrav.

23 Domen i målet KölnMesse, punkt 58.

24 Se domen i målet KölnMesse, punkt 56.

25 I målet KölnMesse anförde den tyska regeringen den omständigheten att det sammanlagda belopp som skulle betalas till GKM-GbR i hyra, vilket i slutändan skulle komma att uppgå till omkring 600 miljoner euro, klart översteg kostnaden för att uppföra byggnadsverken, vilken var omkring 235 miljoner euro.

26 Detta till skillnad från den åtskillnad som görs mellan ett offentligt tjänstekontrakt och ett offentligt varukontrakt (se, bland annat, artikel 2 i direktiv 92/50 och artikel 1.2 d andra stycket i direktiv 2004/18).

27 De har bland annat hänvisat till förslaget till avgörande där generaladvokaten ansåg att det även ska göras en jämförelse av priserna (förslag till avgörande kommissionen/Tyskland, EU:C:2009:340, punkt 105).

28 Se domen i målet KölnMesse, punkt 61.

29 Dom Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl. (C‑159/11, EU:C:2012:817).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom Helmut Müller (EU:C:2010:168, punkterna 50 och 51).

31 Detta trots att parternas krav tycks avse verkställande av beslut nr 8420/2010.

32 Se redogörelsen för de avgöranden som Consiglio di Stato meddelat bland annat i fråga om commissario ad actas beslut av den 27 maj 2010 (ovan punkterna 23–25).

33 Lagstiftningsdekret nr 104 av den 2 juli 2010 (GURI nr 156 av den 7 juli 2010).

34 Consiglio di Stato har de facto låtit förstå att det är dess beslut om verkställande (av den 15 april 2010 och den 3 december 2010) av de åtgärder som vidtagits av commissario ad acta som har gett upphov till en situation som potentiellt kan strida mot unionsrätten, eftersom Consiglio di Stato i dessa beslut slog fast att nödvändiga åtgärder skulle vidtas för att ingå det kontrakt om hyra av byggnadsverk som ska uppföras vilket Pizzarotti hade ingett till förvaltningen som slutligt förslag efter det att den ekonomiska ramen radikalt förändrades år 2004.

35 Se, bland annat, dom av den 30 september 2003, Köbler, C-224/01, EU:C:2003:513, punkt 38, av den 16 mars 2006, Kapferer, C‑234/04, EU:C:2006:178, punkt 20, och av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub, C‑2/08, EU:C:2009:506, punkt 22.

36 Dom Eco Swiss, C‑126/97, EU:C:1999:269, punkt 48, Kapferer, EU:C:2006:178, punkt 21, och Fallimento Olimpiclub, EU:C:2009:506, punkt 23.

37 Dom Kapferer (EU:C:2006:178, punkt 22) och Fallimento Olimpiclub, (EU:C:2009:506, punkt 24).

38 Se dom Lucchini (C‑119/05, EU:C:2007:434).

39 Se dom Lucchini (EU:C:2007:434, punkterna 62 och 63).

40 Dom Fallimento Olimpiclub (EU:C:2009:506, punkt 25).

41 Dom Kühne & Heitz (C‑453/00, EU:C:2004:17, punkt 28). Se även dom i‑21 Germany och Arcor (C‑392/04 och C‑422/04, EU:C:2006:586, punkterna 51–55) och dom Kempter (C‑2/06, EU:C:2008:78).

42 Se, för ett liknande resonemang, dom Köbler (C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 51 och följande punkter).