Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 4 december 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 12, 2001, s. 1.

3 Med undantag av artiklarna 75 och 76, vilka redan är tillämpliga sedan den 10 januari 2014.

4 EUT L 351, s. 1.

5 Generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet Rich (C‑190/89, EU:C:1991:58, punkt 3).

6 En kopia av detta avtal på litauiska och på ryska fanns tillgänglig på Gazproms webbplats fram till den 13 juni 2014 på följande adress: http://www.enmin.lt/lt/news/gazprom.pdf.

7 Any claim, dispute or contravention in connection with this Agreement, or its breach, validity, effect or termination, shall be finally settled by arbitration in accordance with the Rules of the Arbitration Institute of the Stockholm Chamber of Commerce. The place of arbitration shall be Stockholm, Sweden, the number of arbitrators shall be three (all to be appointed by the Arbitration Institute) and the language of arbitration shall be English.

8 EUT L 211, s. 94.

9 Se tidningsartikel av Alyx Barker, med rubriken Gazprom v Lithuania: cast list out, som publicerades den 31 juli 2012 på Global Arbitration Reviews webbplats (http://globalarbitrationreview.com/news/article/30730/gazprom-v-lithuania-cast-list-out/), samt tillkännagivandet med rubriken OAO Gazprom c. La République de Lituanie som offentliggjordes på Permanenta skiljedomstolens webbplats (http://www.pca-cpa.org/showpage.asp?pag_id=1471).

10 Slutlig dom av den 31 juli 2012 i mål V (125/2011) finns tillgänglig på Global Arbitration Reviews webbplats (http://www.globalarbitrationreview.com/cdn/files/gar/articles/Gazprom_v_Lithuania_Final_Award.pdf).

11 Se tidningsartikel av Kyriaki Karadelis, med rubrik Lithuania gas price arbitration take off, som publicerades den 5 oktober 2012 på Global Arbitration Reviews webbplats (http://globalarbitrationreview.com/news/article/30876/lithuania-gas-price-arbitration-takes-off/).

12 Se beslut nr 2S-3/2014 av den 10 juni 2014 (tillgängligt på Republiken Litauens konkurrensmyndighets webbplats på följande adress: http://kt.gov.lt/index.php?show=nut_view&nut_id=1541).

13 Se Sytas, A., Gazprom sells Lithuania assets after antitrust fine, publicerad den 12 juni 2014 på byrån Reuters webbplats på följande adress: http://uk.reuters.com/article/2014/06/12/uk-lithuania-gazprom-idUKKBN0EN1IF20140612.

14 Se punkterna 31 och 32 i förevarande förslag till avgörande.

15 Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat kan även väckas i följande fall: 1) Om han är en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist, förutsatt att det finns ett tillräckligt nära samband mellan käromålen för att en gemensam handläggning och dom skall vara påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. …

16 – Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den medlemsstaten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap.

17 Se dom Owusu (C‑281/02, EU:C:2005:120, punkterna 24–26 och 35).

18 Dom Melki och Abdeli (C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 27). Se, även, för ett liknande resonemang, dom Régie Networks (C‑333/07, EU:C:2008:764, punkt 46), dom Budějovický Budvar (C‑478/07, EU:C:2009:521, punkt 63), dom Zanotti (C‑56/09, EU:C:2010:288, punkt 15) och dom Radu (C‑396/11, EU:C:2013:39, punkt 22).

19 Erkännande och verkställighet av skiljedom får också vägras, om behörig myndighet i det land, där erkännandet och verkställigheten begäres, finner a) att skiljedomen avser fråga, som enligt lagen i detta land icke kan avgöras genom skiljedom …

20 Se punkterna 41 och 42 i detta förslag till avgörande.

21 En person kan personligen omfattas av de engelska domstolarnas behörighet till följd av att personen uppehåller sig i England och Wales eller på grund av att personen har samtyckt till en prorogationsklausul till förmån för de engelska domstolarna.

22 Se, Raphael, T., The Anti-Suit Injunction, Oxford University Press, Oxford, 2008, punkt 1.05.

23 Se Turner v Grovit and ors (2001) UKHL 65, punkt 23, och Société Nationale Industrielle Aerospatiale v Lee Kui Jak & anor (1987) 1 AC 871 (PC), punkt 892.

24 Se Briggs, A. och Rees, P., Civil Juridiction and Judgments, femte upplagan, Informa, London, 2009, punkt 5.55.

25 Idem.

26 Det skulle vara möjligt för en skiljenämnd att bestraffa den part som inte har följt en anti-suit injunction, genom att beakta detta beteende vid beräkningen av kostnaderna för skiljeförfarandet, men inte i ett sådant fall som det förevarande, eftersom skiljeförfarandet inte enbart avsåg en anti-suit injunction. Skiljenämndens uppdrag avslutas genom att skiljedomen meddelas (functus officio) och den kan således inte längre ålägga en part påföljder för att dess anti-suit injunction har åsidosatts.

27 Se sidan 6 i begäran om förhandsavgörande.

28 Min kursivering.

29 Se, för ett liknande resonemang, dom Ascendi (C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 29).

30 Se, för ett liknande resonemang, sista stycket i skäl 12 i den omarbetade Bryssel I‑förordningen, som har följande lydelse: Denna förordning bör inte tillämpas på … erkännande eller verkställighet av en skiljedom. Detta var för övrigt den ståndpunkt som intogs i P. Jenards rapport om konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT C 59, 1979, s. 1, s. 13).

31 Det målet saknade helt samband med skiljeförfaranden och rörde en anti-suit injunction som hade meddelats av engelsk domstol och som avsåg ett förfarande som hade inletts i Spanien. Domstolen slog fast att sådana anti-suit injunctions var oförenliga med Bryssel I‑förordningen.

32 Dom Allianz och Generali Assicurazioni Generali (EU:C:2009:69, punkt 23).

33 Ibidem, punkt 24. Min kursivering.

34 Ibidem, punkt 26.

35 Ibidem, punkterna 26 och 27.

36 Ibidem, punkt 30.

37 Ibidem, punkt 31.

38 Ibidem, punkt 23.

39 Se punkt 75 i förevarande förslag till avgörande.

40 Det rör sig om den talan som energiministeriet väckte den 25 mars 2011 vid Vilniaus Apygardos Teismas mot Lietuvos Dujos, dess verkställande direktör Valentukevičius och två av bolagets styrelseledamöter, Golubev och Seleznev, vilken syftar till att det ska inledas en utredning av Lietuvos Dujos verksamheter (artikel 2.124 och följande artiklar i den litauiska civillagen). Nämnda domstol fann att detta område inte kunde bli föremål för skiljeförfarande. Se punkterna 31, 32 och 38 i detta förslag till avgörande.

41 Se punkt 57 i förevarande förslag till avgörande.

42 I det avseendet delar jag inte den ståndpunkt som Förenade kungarikets regering framförde vid förhandlingen, enligt vilken domstolen ansåg sig ha behörighet att pröva den anti-suit injunction som var i fråga i domen Allianz och Generali Assicurazioni Generali (EU:C:2009:69) på grund av att detta förbudsföreläggande, om det erkändes i Italien, skulle hindra den italienska domstolen från att avgöra frågan om sin egen behörighet enligt Bryssel I‑förordningen. Den aktuella anti-suit injunction och följderna i Förenade kungariket om den inte iakttogs utgjorde tillräckligt allvarliga omständigheter för att avskräcka Allianz och Generali Assicurazioni Generali från att fortsätta det italienska förfarandet. I själva verket hade inte West Tankers behov av att få den aktuella anti-suit injunction erkänd och verkställd i Italien. Som klart framgår av punkterna 29–31 i nämnda dom, var enbart den avskräckande effekten som den aktuella anti-suit injunction gav upphov till i Förenade kungariket tillräcklig för att tvinga Allianz och Generali Assicurazioni Generali att återkalla talan i det mål som var anhängigt vid Tribunale di Siracusa. Denna inverkan som den aktuella anti-suit injunction kunde ha på den italienska domstolens rätt att avgöra frågan om sin egen behörighet och Bryssel I‑förordningens tillämplighet föranledde domstolen att slå fast att den aktuella anti-suit injunction omfattades av förordningens tillämpningsområde.

43 Se, Hess, B., Pfeiffer, T., och Schlosser, P., Report on the Application of Regulation Brussels I in the Member States, tillgänglig på webbplatsen på följande adress: http://ec.europa.eu/civiljustice/news/docs/study_application_brussels_1_en.pdf.

44 Se, bland annat, Briggs, A., Civil Jurisdiction and Judgments, femte upplagan, Informa, London, 2009, punkt 2.40, Peel, E., Arbitration and Anti-Suit Injunctions in the European Union, 2009, volym 125, Law Quarterly Review, s. 365, Dal, G.A., L’arrêt West Tankers et l’effet négatif du principe de compétence-compétence, 2010, Revue pratique des sociétés, s. 22, Kessedjian, C., Arbitrage et droit européen: une désunion irrémédiable?, 2009, Recueil Dalloz, s. 981, Muir Watt, H., Cour de justice des Communautés européennes (grande chambre) – 10 février 2009 – Aff. C‑185/07, 2009, volym 98, Revue critique de droit international privé, s. 373, Audit, B., Arrêt Allianz et Generali Assicurazioni Generali, EU:C:2009:69, 2009, Journal du Droit International, s. 1283, Bollée, S., Allianz SpA et autre c/ West Tankers Inc, 2009, Revue de l’arbitrage, s. 413.

45 Dom Hoffmann (EU:C:1988:61, punkt 17).

46 Se, Briggs, A. och Rees, P., Civil Juridiction and Judgments, femte upplagan, Informa, London, 2009, punkt 2.40.

47 Dom Rich (EU:C:1991:319, punkt 18).

48 Ibidem, punkt 19.

49 Ibidem, punkt 26. Min kursivering.

50 Det målet rörde ett skiljeförfarande som ett nederländskt bolag inledde mot ett tyskt bolag med anledning av att sistnämnda bolag inte hade betalat vissa fakturor. Det nederländska bolaget ingav en ansökan om interimistiska åtgärder till den nederländska domstolen och anförde att det tyska bolaget inte hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att skiljemän skulle kunna utses och att den uteblivna betalningen av fakturorna orsakade bolaget likviditetsproblem. Bolaget yrkade att det tyska bolaget skulle förpliktas att betala fyra fordringar på grund av avtalet. Frågan uppkom således huruvida ett sådant interimistiskt förfarande omfattades av Brysselkonventionens tillämpningsområde. I enlighet med den princip som fastställdes i punkt 26 i domen Rich (EU:C:1991:319), undersökte domstolen föremålet för tvisten vid den nederländska domstolen med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder och fann att interimistiska åtgärder i princip inte syftar till att genomföra ett skiljeförfarande, utan vidtas parallellt med ett sådant förfarande och är avsedda att understödja detta (punkt 33).

51 Se grönbok om översyn av rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, KOM(2009) 175 slutlig.

52 Se, för ett liknade resonemang, bland annat reaktionerna från Association for International Arbitration, Allen and Overy LLP, Barreaux de France, Centre belge d’arbitrage et de médiation, Camera arbitrale di Milano, Chambre de commerce et d’industrie de Paris, Clifford Chance LLP, Comité français de l’arbitrage, Comité national français de la Chambre de commerce Internationale, Deutscher Industrie- und Handelskammertag, Arbitration Committee de l’International Bar Association, professor E. Gaillard, Paris The Home of International Arbitration, Lovells LLP, Club Español del Arbitraje och Sección Española de la International Law Association (tillgängliga på kommissionens webbplats på följande adress: http://ec.europa.eu/justice/newsroom/civil/opinion/090630_en.htm).

53 Impact Assessment, Accompanying document to the Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on jurisdiction and the recognition and enforcement of judgments in civil and commercial matters (Recast), SEK(2010) 1547 slutlig (tillgänglig endast på engelska). Sammanfattningen av konsekvensanalysen finns tillgänglig på franska: SEK(2010) 1548 slutlig.

54 Ibidem, s. 35.

55 Ibidem, s. 36 och 37.

56 Ibidem, s. 37 och 38.

57 Ibidem, s. 36 och 37.

58 Ibidem, s. 37.

59 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Omarbetning), KOM(2010) 748 slutlig.

60 I artikel 29.4 i förslaget till omarbetning föreskrevs att [o]m den avtalade eller utsedda platsen för ett skiljeförfarande är belägen i en medlemsstat, ska en annan stats domstolar vilkas behörighet ifrågasätts på grundval av ett skiljeavtal låta handläggningen av målet vila när domstolarna i den medlemsstat där platsen för skiljeförfarandet är belägen eller där den utsedda skiljedomstolen har sitt säte har tagit upp frågan om ett skiljeavtals existens, giltighet eller verkningar, vare sig klargörandet av denna fråga är själva syftet med förfarandet eller nödvändigt för prövningen av något annat. … Om det konstateras att det finns ett skiljeavtal, att ett befintligt skiljeavtal är giltigt eller att ett giltigt skiljeavtal har verkan, ska den domstol vid vilken talan väckts frånsäga sig behörighet. I artikel 33.3 i detta förslag föreskrevs att … ett ärende [ska] anses vara anhängiggjort vid skiljedomstol när en part har utsett en skiljeman eller när en part har begärt hjälp med att sätta samman skiljedomstolen från en institution, myndighet eller domstol.

61 Europaparlamentets resolution av den 7 september 2010 om tillämpning och översyn av rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, P7_TA(2010)0304, punkterna 9 och 10. Min kursivering.

62 Dokument 10609/12 JUSTCIV 209 CODEC 1495 och dokument 10609/12 JUSTCIV 209 CODEC 1495 ADD 1.

63 Se artiklarna 1.2 d och 29.4.

64 Se artikel 84.2.

65 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning), P7_TA(2012)0412.

66 Artikel 73.2.

67 Se punkt 117 i förevarande förslag till avgörande.

68 Min kursivering.

69 Detta bekräftas av det tredje stycket, där det anges att [o]m en medlemsstats domstol … har funnit att ett skiljeavtal är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart, bör detta inte hindra domstolens dom rörande saken från att erkännas eller, i förekommande fall, verkställas i enlighet med denna förordning. E contrario omfattas en dom avseende behörigheten (och skiljeavtalet) inte av förordningens bestämmelser om erkännande och verkställighet.

70 Se punkt 81 i förevarande förslag till avgörande.

71 Min kursivering.

72 Se, för ett liknande resonemang, Nuyts, A., La refonte du règlement Bruxelles I, 2013, volym 102, Revue critique du droit international privé, s. 1, s. 15: (… det framgår av [andra stycket i skäl 12] att en invändning om rättegångshinder på grund av domstols bristande behörighet, som grundar sig på en skiljedomsklausul, i sig undgår förordningens område. Jag anser därför att den tolkning som gjordes i domen West Tankers bör överges … En ändring av den rättspraxis som bygger på domen i målet West Tankers i denna fråga bör välkomnas …).

73 _ Se Europaparlamentets resolution av den 7 september 2010 om tillämpning och översyn av rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [P7_TA(2010)0304, skäl M], enligt vilken det har utvecklats olika nationella processrättsliga förfaranden till skydd för skiljedomsförfarandena (förbud att väcka eller vidhålla talan [(anti-suit injunctions)], så länge förbuden inte strider mot den fria rörligheten för personer och de grundläggande rättigheterna, giltighetsförklaringar, beviljandet av skadestånd för brott mot en skiljedomsklausul, de negativa effekterna av principen Kompetenz–Kompetenz) och dessa förfaranden måste få finnas kvar, vartill kommer att följderna av sådana förfaranden och påföljande rättsliga beslut som fattas i de övriga medlemsstaterna måste underställas lagen i dessa medlemsstater, något som var fallet före domen i målet West Tankers.

74 Min kursivering. I det avseendet skiljer sig den lösning som ges i skäl 12 från den som valdes i domen Gothaer Allgemeine Versicherung m.fl. (C‑456/11, EU:C:2012:719, punkt 41) där domstolen slog fast att [e]tt avgörande varigenom domstolen i en medlemsstat har förklarat sig obehörig på grund av en prorogationsklausul, med motiveringen att klausulen är giltig, binder … domstolarna i andra medlemsstater såväl vad avser den domstolens avgörande i domslutet om bristande behörighet, som vad avser giltighetsförklaringen av klausulen i domskälen, vilka utgör nödvändigt stöd för domslutet. I det målet var det nämligen inte ett skiljeavtal som var i fråga, utan en prorogationsklausul som, till skillnad från skiljeavtal, omfattas av tillämpningsområdet för Bryssel I‑förordningen (se artikel 23) och konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad den 30 oktober 2007, som godkändes på unionens vägnar genom rådets beslut 2009/430/EG av den 27 november 2008 (EUT L 147, 2009, s. 1) och som var tillämplig i det målet (artikel 23). Enligt andra stycket i skäl 12 i den omarbetade Bryssel I‑förordningen kan däremot en dom från en medlemsstats domstol, i vilken det fastställs att ett skiljeavtal är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart, som inges för erkännande och verkställighet vid domstolar i en annan medlemsstat varken erkännas eller verkställas på grundval av Bryssel I‑förordningen. Se, för ett liknande resonemang, Cour d’appel de Paris, den 15 juni 2006, rättsavdelningen vid Republiken Iraks justitieministerium mot bolagen Fincantieri Cantieri Navali Italiani, tillgänglig på Legifrances webbplats på följande adress: http://www.legifrance.gouv.fr/affichJuriJudi.do?oldAction=rechJuriJudi&idTexte=JURITEXT000006951261&fastReqId=65424442&fastPos=9.

75 Det betyder att om domen från en medlemsstats domstol, i vilken det fastställs att ett skiljeavtal är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart och i vilken tvisten därefter avgörs i sak, inges för erkännande och verkställighet vid domstolar i en annan medlemsstat, ska domen erkännas och verkställas i enlighet med Bryssel I‑förordningen. Eftersom ett skiljeförfarande som regel går fortare än ett nationellt förfarande, är det dock troligt att den medlemsstat där domen görs gällande redan har erkänt och verkställt en skiljedom som i sak avser samma tvist. I ett sådant fall är den medlemsstat där domen görs gällande inte längre skyldig att erkänna och verkställa den nationella domen, eftersom skiljedomen redan har rättskraft (se artikel 45.1 c i den omarbetade Bryssel I‑förordningen, där följande anges: … [E]rkännande av en dom [ska] vägras om … c) domen är oförenlig med en dom som har meddelats samma parter i den anmodade medlemsstaten …).

76 Min kursivering.

77 Min kursivering.

78 Dom Allianz och Generali Assicurazioni Generali (EU:C:2009:69, punkt 29).

79 Dom Allianz och Generali Assicurazioni Generali (EU:C:2009:69, punkt 31).

80 I den domen slog domstolen fast, med stöd av principen att konventionsstaterna har ömsesidigt förtroende för varandras rättssystem som Brysselkonventionen byggde på samt rättssäkerheten (punkt 72), att de orimligt långa handläggningstiderna (punkt 73) i domstolsförfaranden i den stat där den domstol vid vilken talan först väckts är belägen inte på något sätt kan påverka tillämpningen av denna konvention, och den underkände argumentet som avsåg att parter som önskar förhala tvistens lösning väcker talan vid en domstol som de vet är obehörig på grund av en prorogationsklausul (punkt 53). Vad beträffar kritiken mot denna dom och risken för forum shopping vid domstolar som saknar behörighet av parter i ond tro, se Franzosi, M., Worldwide patent litigation and the Italian torpedo, European Intellectual Property Review, 1997, volym 7, s. 382, s. 385, Véron, P., ECJ Restores Torpedo Power, International Review of Intellectual Property and Competition Law, 2004, volym 35, s. 638, s. 638 och s. 639, Muir Watt, H., Erich Gasser GmbH c. MISAT Srl, Revue critique de droit international privé, 2004, volym 93, s. 444, s. 463.

81 Vad beträffar kritiken mot denna dom, där tonvikten läggs på möjligheterna enligt Brysselkonventionen (eller Bryssel I‑förordningen som ersatte konventionen) för enskilda i ond tro att hindra en snabb och rättvis tvistlösning, se Lord Mance, Exclusive Jurisdiction Agreements and European Ideals, Law Quartely Review, 2004, volym 120, s. 357, Fentiman, R., Access to Justice and Parallel Proceedings in Europé, Cambridge Law Journal, 2004, volym 63, s. 312, Romano, G. P., Le principe de sécurité juridique à l’épreuve des arrêts Gasser et Owusu, Cahiers de droit duropéen, 2008, s. 175, s. 209 och s. 210.

82 För att göra exklusiva avtal om val av behörig domstol effektivare och förhindra rättegångsmissbruk måste det finnas möjlighet att göra undantag från den allmänna litispendensregeln för att på ett tillfredsställande sätt kunna hantera situationer med parallella förfaranden. En sådan situation uppstår när en talan väcks vid en domstol som inte anges i ett exklusivt avtal om domstols behörighet och en talan därefter väcks vid den domstol som anges i avtalet rörande samma sak och målen gäller samma parter. I det fallet bör den domstol där talan först väcktes vara skyldig att låta handläggningen av målet vila så snart talan väcks vid den domstol som anges i avtalet och fram till dess att den sistnämnda domstolen meddelar att den inte har behörighet enligt det exklusiva avtalet om val av domstols behörighet. Detta är nödvändigt för att säkerställa att den domstol som anges i avtalet i denna situation har företräde att ta ställning till om avtalet är giltigt och i vilken utsträckning avtalet ska tillämpas på tvisten. Den domstol som anges i avtalet bör kunna fortsätta handläggningen av målet oavsett om den andra domstolen redan har beslutat att låta handläggningen vila eller inte. Min kursivering.

83 Jag vill i det avseendet nämna gällande rätt i Frankrike, ett av pionjärländerna inom skiljeförfaranden, i vilken det föreskrivs att när en tvist som omfattas av ett skiljeavtal har anhängiggjorts vid en fransk domstol, ska denna domstol förklara sig obehörig såvida inte ett mål ännu inte har anhängiggjorts vid skiljenämnden och det är uppenbart att skiljeavtalet är ogiltigt eller inte tillämpligt (artiklarna 1448 och 1506-A i civilprocesslagen (code de procédure civile)). Se, för ett liknande resonemang, Gaillard, E., och de Lapasse, P., Le nouveau droit français de l’arbitrage interne et international, Recueil Dalloz, 2011, volym 3, s. 175–192.

84 Se artikel V.1 a och c i New York-konventionen.

85 Handbok från Förenta nationernas kommission för internationell handelsrätt (United Nations Commission on International Trade Law, nedan kallad Uncitral) avseende konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (1958 års New York-konvention): utdrag, handbok avseende artikel II.61 (UNGA A/CN.9/814/Add.2), tillgänglig på handbokens webbplats på följande adress: http://www.newyorkconvention1958.org/pdf/II‑English-140211.pdf. Uncitral är det främsta rättsliga organet i Förenta nationernas system inom internationell handelsrätt och det utarbetar moderna, rättvisa och harmoniserade bestämmelser för affärstransaktioner, inbegripet 1958 års New York-konvention.

86 Vilket för övrigt även gäller avgöranden av medlemsstaternas domstolar varigenom en skiljedom förklaras verkställbar (exekvatur), eftersom de inte utgör domar i den mening som avses i artikel 32 i Bryssel I‑förordningen. Det är riktigt att domstolen i domen Gothaer Allgemeine Versicherung m.fl. (EU:C:2012:719, punkterna 23 och 24) slog fast att [begreppet] dom [omfattar] varje avgörande som har meddelats av domstol i en medlemsstat utan att det görs någon skillnad utifrån den aktuella domens innehåll. Som den tyska och den franska regeringen och Förenade kungarikets regering uppgav vid förhandlingen, får det dock inte förekomma exekvatur på exekvatur. Med hänsyn till att kontrollen av en domstols beslut om exekvatur enligt bestämmelserna i Bryssel I‑förordningen är mer begränsad än den kontroll som föreskrivs i New York-konventionen av 1958, skulle medlemsstaternas domstolar, om besluten att förklara en skiljedom verkställbar kunde verkställas och erkännas i enlighet med bestämmelserna, i själva verket berövas rätten enligt denna konvention att själva kontrollera skiljedomen på grundval av de kriterier som anges i artikel V i nämnda konvention.

87 Jag anser att det skulle vara förenligt med Bryssel I‑förordningen om en skiljenämnd eller en nationell domstol, på den skadelidande partens begäran och såvitt den lagstiftning som är tillämplig på skiljeavtalet tillåter det, kunde förplikta den part som inlett ett förfarande vid nationell domstol i strid med detta avtal, att betala skadestånd upp till de belopp som dessa eventuellt har ålagt den skadelidande parten. Så är exempelvis fallet i engelsk rätt: Mantovani mot Carapelli SpA (1980) 1 Lloyd’s Rep 375 (CA). Detta gäller i tillämpliga delar åsidosättande av en prorogationsklausul: Union Discount Co mot Zwoller (2001) EWCA Civ 1755, (2002) 1 WLR 1517, Donohue mot Armco Inc (2001) UKHL 64, (2002) 1 Lloyd’s Rep 425. Se, för ett liknande resonemang, Europaparlamentets resolution av den 7 september 2010 om tillämpning och översyn av rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [P7_TA(2010)0304, skäl M].

88 Skiljedomen, punkt 266: The Tribunal notes that Respondent does not challenge the Tribunal’s power to order specific performance if it finds that Respondent has breached the arbitration clause in the [Shareholders Agreement]. As a consequence, the Tribunal finds that it has jurisdiction to order the Ministry not to bring a request before the Lithuanian Court that could affect the rights of the shareholders under the [Shareholders Agreement].

89 Se dom PreussenElektra (C‑379/98, EU:C:2001:160, punkt 39), dom Owusu (EU:C:2005:120, punkt 50), dom Régie Networks (C‑333/07, EU:C:2008:764, punkt 46), dom Melki och Abdeli (C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 27), dom Unió de Pagesos de Catalunya (C‑197/10, EU:C:2011:590, punkt 17) och dom Radu (C‑396/11, EU:C:2013:39, punkt 22).

90 Se punkt 57 i förevarande förslag till avgörande.

91 – Erkännande och verkställighet av skiljedom får också vägras, om behörig myndighet i det land, där erkännandet och verkställigheten begäres, finner … b) att erkännande eller verkställighet av skiljedomen skulle vara oförenligt med grunderna för rättsordningen i detta land.

92 Se punkterna 41–43 i förevarande förslag till avgörande.

93 Erkännande och verkställighet av skiljedom får också vägras, om behörig myndighet i det land, där erkännandet och verkställigheten begäres, finner a) att skiljedomen avser fråga, som enligt lagen i detta land icke kan avgöras genom skiljedom …. Se punkterna 59–61 i förevarande förslag till avgörande.

94 Min översättning utifrån den engelska originaltexten av Uncitrals handbok avseende konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (1958 års New York-konvention): utdrag, handbok avseende artikel V.2 b, punkt 4: (a safety valve to be used in those exceptional circumstances when it would be impossible for a legal system to recognize an award and enforce it without abandoning the very fundaments on which it is based), tillgänglig på handbokens webbplats på följande adress: http://www.newyorkconvention1958.org/index.php?lvl=cmspage&pageid=11&provision=304.

95 Min översättning utifrån den engelska originaltexten av domen Parsons & Whittemore Overseas v Société Générale de l’Industrie du Papier (RAKTA) 508 F.2d 969, 974 (1974): (Enforcement of foreign arbitral awards may be denied on [the basis of public policy] only where enforcement would violate the forum state’s most basic notions of morality and justice). Denna definition av grunderna för rättsordningen har anammats av domstolarna i flera konventionsstater: se BCB Holdings Limited and The Belize Bank Limited v The Attorney General of Belize (2013) CCJ 5 (AJ) (Caribbean Court of Justice, Appellate Jurisdiction), Traxys Europe SA v Balaji Coke Industry Pvt Ltd (2012) FCA 276 (Federal Court, Australia), Hebei Import & Export Corp v Polytek Engineering Co Ltd (1999) 2 HKC 205 (Court of Final Appeal, Hong Kong), Renusagar Power Co Ltd v General Electric Company & anor, 1994 AIR 860 (Supreme Court of India); Brostrom Tankers AB v Factorias Vulcano SA, (2005) XXX Ybk Com Arb 591 (High Court of Dublin, Ireland).

96 Cour d’appel de Paris, den 16 oktober 1997, Agence pour la sécurité de la navigation aérienne en Afrique et à Madagascar c. M. N’DOYE Issakha.

97 Min översättning utifrån den engelska originaltexten av Uncitrals handbok avseende konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (1958 års New York-konvention): utdrag, handbok avseende artikel V.2 b, punkt 9:,(an award contravenes public policy when it violates a norm which affects the basis of German public and economic life or irreconcilably contradicts the German perception of justice), vilken finns tillgänglig på handbokens webbplats på följande adress: (http://www.newyorkconvention1958.org/index.php?lvl=cmspage&pageid=11&provision=304), och som hänvisar till dom Oberlandesgericht München, 34 Sch 019/05, den 28 november 2005, dom Oberlandesgericht Düsseldorf, VI Sch (Kart) 1/02, den 21 juli 2004, dom Hanseatisches Oberlandesgericht Bremen, (2) Sch 04/99, den 30 september 1999, dom Bundesgerichtshof, III ZR 269/88, den 18 januari 1990.

98 Min översättning utifrån den engelska originaltexten av domen Deutsche Schachtbau-und Tiefbohrgesellschaft mbH v Shell International Petroleum Co Ltd (1990) 1 AC 295 (Court of Appeal): (the enforcement of the award would be clearly injurious to the public good or, possibly, … enforcement would be wholly offensive to the ordinary reasonable and fully informed member of the public on whose behalf the powers of the state are exercised).

99 En dom skall inte erkännas om … ett erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där domen görs gällande …

100 Dom Krombach (C‑7/98, EU:C:2000:164, punkt 21). Se även, för ett liknande resonemang, dom Solo Kleinmotoren (C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 20).

101 Dom Krombach (EU:C:2000:164, punkt 21). Se även, för ett liknande resonemang, dom Hoffmann (EU:C:1988:61, punkt 21), och dom Hendrikman och Feyen (C‑78/95, EU:C:1996:380, punkt 23).

102 Dom Krombach (EU:C:2000:164, punkt 37). Se även, för ett liknande resonemang, dom Renault (C‑38/98, EU:C:2000:225, punkt 30), dom Apostolides (C‑420/07, EU:C:2009:271, punkt 59), och dom Trade Agency (C‑619/10, EU:C:2012:531, punkt 51).

103 Dom Krombach (EU:C:2000:164, punkt 37). Se även, för ett liknande resonemang, dom Renault (EU:C:2000:225, punkt 30), dom Apostolides (EU:C:2009:271, punkt 59) och dom Trade Agency (EU:C:2012:531, punkt 51).

104 Se dom Eco Swiss (C‑126/97, EU:C:1999:269) och dom Mostaza Claro (EU:C:2006:675).

105 I det avseendet noterar jag att domen Eco Swiss (EU:C:1999:269) inte tycks vara enkel att förena med domen Renault (EU:C:2000:225). Det ska erinras om att det som hade föranlett domstolen i den stat där domen gjordes gällande i målet Renault (EU:C:2000:225) att fundera på huruvida den utländska domen stred mot grunderna för rättsordningen i denna stat var ett fel som eventuellt hade begåtts av domstolen i ursprungsstaten vid tillämpningen av vissa unionsrättsliga bestämmelser, särskilt principerna om fri rörlighet för varor och fri konkurrens. Trots att frågeställningen i det målet var likartad den i målet Eco Swiss (EU:C:1999:269), slog domstolen fast att [d]omstolen i den stat där domen görs gällande kan inte utan att ifrågasätta [Bryssel I‑förordningens] syfte vägra att erkänna en dom som meddelats i en annan konventionsstat enbart av det skälet att den anser att den nationella rätten eller gemenskapsrätten har tillämpats felaktigt i denna dom (dom Renault, EU:C:2000:225, punkt 34; se även dom Apostolides, EU:C:2009:271, punkt 60). Jag förstår inte logiken med att domstolen i en medlemsstat är skyldig att upphäva en skiljedom när den är oförenlig med artikel 101 FEUF, men att den är tvungen att erkänna och verkställa en dom som härrör från en domstol i en annan medlemsstat som också är oförenlig med unionens konkurrensrätt.

106 EGT L 95, s. 29.

107 Dom Eco Swiss (EU:C:1999:269, punkt 36). Se även, för ett liknande resonemang, dom Mostaza Claro (EU:C:2006:675, punkt 37).

108 Se dom Krombach (EU:C:2000:164, punkterna 25, 26, 38 och 39) och dom Trade Agency (EU:C:2012:531, punkt 52).

109 Generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet flyLAL-Lithuanian Airlines (C‑302/13, EU:C:2014:2046, punkt 84).

110 Ibidem (punkt 85).

111 Dom Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen (C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 304).

112 Jag erinrar om att den domen inte avsåg skiljeförfaranden.

113 Det rör sig om behörighetsregler om talan avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom (artikel 22 punkt 1), om talan avser giltighet, ogiltighet eller upplösning av bolag eller andra juridiska personer som har sitt säte i en medlemsstat eller giltighet av beslut av deras organ (artikel 22 punkt 2), om talan avser giltigheten av inskrivningar i offentliga register (artikel 22 punkt 3), om talan avser registrering eller giltighet av patent, varumärken, mönster och liknande rättigheter för vilka krävs deposition eller registrering (artikel 22 punkt 4) och om talan avser verkställighet av domar (artikel 22 punkt 5).

114 Se Uncitrals handbok avseende konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (1958 års New York-konvention): utdrag, handbok avseende artikel V.2 b, punkt 17 och 18, vilken finns tillgänglig på handbokens webbplats på följande adress: (http://www.newyorkconvention1958.org/index.php?lvl=cmspage&pageid=11&provision=304). Se även, för ett liknande resonemang, Hanotiau, B., och Caprasse, O., Public Policy in International Commercial Arbitration i Gaillard, E., och Di Pietro, D., (redaktörer), Enforcement of Arbitration Agreements and International Arbitral Awards: The New York Convention in Practice, Cameron May, London, 2008, s. 787, s. 791–794.

115 De yrkanden som har framställts av energiministeriet (särskilt yrkandet att Lietuvos Dujos ska förpliktas att inleda förhandlingar med Gazprom för att fastställa en inköpstariff för gas som är skälig och rättvis) avser inte giltighet, ogiltighet eller upplösning av Lietuvos Dujos eller giltighet av beslut av deras organ.