Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 30 juni 2015

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

3 I det polska systemet kan det även förekomma andra typer av kommunala organisationsenheter liksom statliga enheter. Kommunala budgetinrättningar kännetecknas exempelvis, enligt Wrocławs kommun, av en högre grad av självständighet än kommunala budgetenheter.

4 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (nedan kallat sjätte direktivet). Trots ett betydande antal redaktionella ändringar är de relevanta bestämmelserna i direktiv 2006/112 väsentligen identiska med motsvarande bestämmelser i sjätte direktivet. Se, för ett liknande resonemang, dom Le Rayon d’Or (C‑151/13, EU:C:2014:185, punkt 6).

5 Såvitt avser skillnaderna mellan olika språkversioner av artikel 13.1 i direktiv 2006/112 och en analys av begreppet övriga offentligrättsliga organ, se mitt förslag till avgörande i målet Saudaçor (C‑174/14, EU:C:2015:430, punkterna 68–82).

6 Ustawa z dnia 11 marca 2004 r. o podatku od towarów i usług, Dz. U., Nr 54, poz. 535, i dess ändrade lydelse (nedan kallad den nationella mervärdesskattelagen).

7 Ustawa z dnia 8 marca 1990 r. o samorządzie gminnym, Dz. U. 2001, Nr 142, poz. 1591, konsoliderad version. I artikel 9.1 i denna lag stadgas att kommunen för fullgörandet av sina uppdrag får skapa organisationsenheter och ingå avtal med andra organ, inbegripet icke-statliga organisationer.

8 Skapandet av budgetenheter regleras i lagen om offentliga finanser (ustawa o finansach publicznych, Dz. U. 2013, poz. 885, i dess ändrade lydelse).

9 Vid den muntliga förhandlingen angav Wrocławs kommun närmare vad som enligt dess uppfattning stod på spel rent praktiskt i målet: Om enbart kommunen registreras som beskattningsbar person med alla sina budgetenheter, blir det lättare för kommunen att kontrollera den sammanlagda inbetalningen av mervärdesskatt, att hålla sig välinformerad om sina budgetenheters verksamheter, att tillämpa en enhetlig skattepolitik på kommunnivå och att undanröja tvivel och osäkerhet kring beskattningen av kommunens interna transaktioner. I motsatt fall leder uppdelningen av kommunen och dess budgetenheter i ett flertal beskattningsbara personer till att principen om mervärdesskattens neutralitet påverkas. Om en kommun exempelvis delegerar en investeringsverksamhet till en budgetenhet medan det är en annan budgetenhet som bedriver den skattepliktiga ekonomiska verksamhet som bygger på den berörda investeringen, är det inte uppenbart att den första budgetenheten har rätt att göra avdrag för mervärdesskatt, trots att båda enheterna ingår i en och samma kommuns organisationsstruktur.

10 Se punkt 17 i detta förslag till avgörande.

11 Se, såvitt gäller artikel 4.5 i sjätte direktivet, som för närvarande motsvaras av nämnda artikel 13 i direktiv 2006/112, dom kommissionen/Nederländerna (235/85, EU:C:1987:161, punkt 18).

12 Dom kommissionen/Sverige (C‑480/10, EU:C:2013:263, punkt 34) och dom Skandia America (USA), filial Sverige (C‑7/13, EU:C:2014:2225, punkt 23).

13 Min kursivering.

14 Se dom Heerma (C‑23/98, EU:C:2000:46, punkt 8) och generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet FCE Bank (C‑210/04, EU:C:2005:582, punkt 36). Uttrycket any person, som används i den engelska versionen av artikel 9.1 i direktiv 2006/112, ska således läsas som any one, och motsvarande gäller ett flertal andra språkversioner av den artikeln (se Terra, B., och Kajus, J., A Guide to the European VAT Directives: Introduction to European VAT, IBFD 2015, vol. 1., s. 469).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom T-Mobile Austria m.fl. (C‑284/04, EU:C:2007:381, punkt 48), dom Götz (C‑408/06, EU:C:2007:789, punkt 15), dom Isle of Wight Council m.fl. (C‑288/07, EU:C:2008:505, punkterna 28–30) och dom kommissionen/Finland (C‑246/08, EU:C:2009:671, punkterna 34 och 39). Domstolen gick på samma linje även i dom kommissionen/Irland (C‑358/97, EU:C:2000:425), dom kommissionen/Förenade kungariket (C‑359/97, EU:C:2000:426) och dom kommissionen/Frankrike (C‑276/97, EU:C:2000:424), men i dessa domar var frågan om den ekonomiska verksamhetens självständighet inte aktuell.

16 Beslut Gmina Wrocław (C‑72/13, EU:C:2014:197, punkt 19).

17 C‑154/08, EU:C:2009:695, punkt 86.

18 Den artikel som var relevant i detta mål var artikel 4.5 i sjätte direktivet, som motsvarar den nuvarande artikel 13 i direktiv 2006/112.

19 Domstolen gick dessutom på samma linje i dom kommissionen/Nederländerna (235/85, EU:C:1987:161) och dom Ayuntamiento de Sevilla (C‑202/90, EU:C:1991:332). Se, för ett liknande resonemang, även beslut Mihal (C‑456/07, EU:C:2008:293, punkterna 21 och 22).

20 Bland annat notarius publicus, förrättningsmän, uppbördsmän och spanska registreringsbyråer för hypotek i deras egenskap av likvidatorer på området för hypotek. Se punkterna 41 och 42 i detta förslag till avgörande.

21 Se punkt 28 i detta förslag till avgörande. Av rättspraxis rörande artikel 4 i sjätte direktivet framgår att bedömningen av huruvida någon är att anse som beskattningsbar person ska göras uteslutande på grundval av de kriterier som anges i den artikeln, med tanke på att syftet med nämnda direktiv bland annat är att skapa ett gemensamt system för mervärdesskatt som bygger på en enhetlig definition av begreppet beskattningsbar person (se, för ett liknande resonemang, dom van Tiem, C‑186/89, EU:C:1990:429, punkt 25, dom BBL, C‑8/03, EU:C:2004:650, punkt 37, och dom HE, C‑25/03, EU:C:2005:241, punkt 41). Artikel 4 i sjätte direktivet innefattade vad som för närvarande motsvaras bland annat av artiklarna 9 och 13 i direktiv 2006/112.

22 Huruvida den som bedriver en ekonomisk verksamhet är en privaträttslig eller offentligrättslig person saknar således betydelse för bedömningen av huruvida denne ska anses som beskattningsbar person (Terra, B., och Kajus, J., s. 431).

23 Dom Isle of Wight Council m.fl. (C‑288/07, EU:C:2008:505, punkterna 25–28 och 38), dom kommissionen/Irland (C‑554/07, EU:C:2009:464, punkt 39–41) och dom kommissionen/Nederländerna (C‑79/09, EU:C:2010:171, punkt 76 och 77).

24 Generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet FCE Bank (C‑210/04, EU:C:2005:582, punkt 39).

25 C‑355/06, EU:C:2007:615.

26 Dom van der Steen (C‑355/06, EU:C:2007:615, punkterna 21–25). Samma kriterier anges även i dom Heerma (C‑23/98, EU:C:2000:46, punkt 18).

27 Dom kommissionen/Nederländerna (235/85, EU:C:1987:161, punkt 14) och generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet FCE Bank (C‑210/04, EU:C:2005:582, punkt 40). Domstolen valde även samma tolkning på tal om slovakiska förrättningsmän i beslut Mihal (C‑456/07, EU:C:2007:673, punkt 21).

28 Dom Ayuntamiento de Sevilla (C‑202/90, EU:C:1991:332, punkterna 11–15). Se även, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Spanien (C‑154/08, EU:C:2009:695, punkterna 103–106) såvitt avser spanska registreringsbyråer för hypotek i deras egenskap av likvidatorer på området för hypotek.

29 C‑210/04, EU:C:2006:196.

30 Dom FCE Bank (C‑210/04, EU:C:2006:196, punkterna 35–37). I sitt förslag till avgörande i det målet konstaterade generaladvokaten Léger dessutom att filialen inte bedrev sin verksamhet för egen räkning (generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet FCE Bank, C‑210/04, EU:C:2005:582, punkt 46).

31 Se punkt 34 i detta förslag till avgörande.

32 När det gäller statligt stöd kan det förvisso betraktas som ett lagstridigt sådant om en stat lämnar en underförstådd och obegränsad garanti till förmån för ett företag som inte kan bli föremål för förfaranden för rekonstruktion och likvidation (se, för ett liknande resonemang, dom Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkterna 97 och 98). Detta saknar emellertid relevans för tolkningen av direktiv 2006/112, eftersom regelverket rörande mervärdesskatt har andra syften än regelverken på andra unionsrättsliga områden som statligt stöd och offentlig upphandling. Se, för ett liknande resonemang, min analys av tolkningen av artikel 13.1 i direktiv 2006/112 i mitt förslag till avgörande i målet Saudaçor (C‑174/14, EU:C:2015:430, punkterna 61–65).

33 Dom FCE Bank (C‑210/04, EU:C:2006:196, punkt 36).

34 I dom Ayuntamiento de Sevilla befanns uppbördsmännen stå den ekonomiska risken i sin verksamhet, eftersom deras vinst inte endast berodde på de indrivna skattebeloppen utan även på deras kostnader i samband med personal och utrustning för verksamheten (dom Ayuntamiento de Sevilla, C‑202/90, EU:C:1991:332, punkt 13). I dom kommissionen/Spanien fann domstolen att de registreringsbyråer för hypotek i egenskap av likvidatorer på området för hypotek som var i fråga i det målet stod den ekonomiska risken i sin verksamhet, eftersom den vinst som de gjorde på denna berodde på de indrivna skattebeloppen, på kostnader för personal och utrustning för verksamheten, på byråernas effektivitet och till och med, i vissa fall, på procentandelen straffavgifter och böter som ålades och drevs in inom ramen för den aktuella verksamheten (dom kommissionen/Spanien, C‑154/08, EU:C:2009:695, punkt 107).

35 Med stöd av artikel 13.2 andra stycket i direktiv 2006/112.

36 Ett exempel: en låg- och mellanstadieskola vars simbassäng utnyttjas av allmänheten på kvällar och helger kan förvisso vara utsatt för negativa ekonomiska konsekvenser i samband med denna ekonomiska verksamhet, såsom en obalans mellan utgifter och intäkter, men i slutändan är det kommunen som står den ekonomiska risken eftersom det är denna som måste täcka de eventuella förluster som verksamheten ger upphov till.

37 Detta polska uttryck kan även översättas med själv.

38 Bland annat den danska, den tyska, den spanska, den italienska, den maltesiska, den nederländska, den portugisiska, den rumänska, den finska och den svenska språkversionen.

39 Se, bland annat, dom Ivansson m.fl. (C‑307/13, EU:C:2014:2058, punkt 40).

40 Se även, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Spanien (C‑154/08, EU:C:2009:695, punkterna 120–123). Enligt den domen finns det inget i gemenskapsrätten som hindrar att en medlemsstat eller regioner i en medlemsstat beslutar, i överensstämmelse med de föreskrifter som är tillämpliga på dem, att använda sådana enheter som de registreringsbyråer för hypotek i egenskap av likvidatorer på området för hypotek som var i fråga i det målet för att driva in och fastställa skatter och avgifter som tvivelsutan omfattas av medlemsstaternas behörighet. Av detta följer emellertid inte att det skulle stå en medlemsstat fritt att avstå från att ta ut mervärdesskatt på de tjänster som dessa byråer tillhandahåller om det visar sig att dessa tjänster tillhandahålls inom ramen för en självständigt bedriven ekonomisk verksamhet.

41 Skäl 65 har följande lydelse: Eftersom, av de skäl som angivits ovan, målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

42 Härvid delar jag den polska regeringens uppfattning att om Naczelny Sąd Administracyjny – som den polska regeringen har gjort gällande – kom fram till att frågan huruvida den ekonomiska verksamheten bedrivs självständigt ska prövas enbart på grundval av polsk rätt, ska detta betraktas som en felaktig bedömning.

43 Härvid hävdade Wrocławs kommun vid den muntliga förhandlingen att flera polska kommuner sedan en tid tillbaka redan har slagit vakt om sina intressen genom att ansöka om tolkningsbesked, det vill säga slutgiltiga tolkningar av skatterätten, från finansministeriet. Dessa kommuner kan därmed välja att antingen göra retroaktiva rättelser i sina skattedeklarationer eller utnyttja det skydd som tolkningsbeskeden ger dem. Wrocławs kommun framhöll också att dess organisation är i stånd att upprätta en centraliserad mervärdesskattedeklaration.

44 Som jag påpekade i mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Irland (C‑85/11, EU:C:2012:753, punkt 45) på tal om mervärdesskattegrupper, kan det dessutom vara förenat med kassaflödesfördelar på gruppnivå att registrera enheter med inbördes ekonomiska band som en enda beskattningsbar person, eftersom det då inte tas ut någon mervärdesskatt på interna transaktioner mellan dessa enheter.

45 Dom Schulz och Egbringhoff (C‑359/11 och C‑400/11, EU:C:2014:2317, punkt 57 och där angiven rättspraxis) och dom Balazs och Casa Judeţeană de Pensii Cluj (C‑401/13 och C‑432/13, EU:C:2015:26, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

46 Dom Schulz och Egbringhoff (C‑359/11 och C‑400/11, EU:C:2014:2317, punkt 58 och där angiven rättspraxis) och dom Balazs och Casa Judeţeană de Pensii Cluj (C‑401/13 och C‑432/13, EU:C:2015:26, punkt 51 och där angiven rättspraxis).