Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 16 juli 2015

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, s. 36).

3 Denna bestämmelse är motsvarigheten i direktivet till artikel 58.1 FEUF i fördragets kapitel om tjänster. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:351, punkt 17).

4 Tredje delen, avdelning VI FEUF, tidigare och vid tiden för antagandet av direktivet, tredje delen, avdelning V EG.

5 Se Müller-Graff, P.‑C., i Streinz, R. (red.), EUV/AEUV, Beck, 2:a upplagan, München 2012, Artikel 58 AEUV, punkt 1.

6 Se dom parlamentet/rådet ( 13/83, EU:C:1985:220, punkterna 62 och 63).

7 Se dom Pinaud Wieger ( C‑17/90, EU:C:1991:416, punkt 7).

8 Domstolen har uttryckligen uttalat att bestämmelserna i EUF-fördraget om etableringsfrihet är direkt tillämpliga på transporter, se dom Yellow Cab Verkehrsbetrieb ( C‑338/09, EU:C:2010:814, punkt 33).

9 Se också Weiss, F. och Kaupa, C., European Union Internal Market Law, Cambridge University Press, Cambridge, 2014, s. 242.

10 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:351, punkt 22). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Yellow Cab Verkehrsbetrieb ( C‑338/09, EU:C:2010:568, fotnot 10) som hänvisar till domstolens praxis som betonar att unionens transportpolitik ska tolkas mot bakgrund av artikel 56 FEUF. Det är också av denna anledning som jag inte anser kommissionens argument övertygande, enligt vilken artikel 2.2 d i direktiv 2006/123 ska tolkas snävt.

11 Se bara dom Deckmyn och Vrijheidsfonds ( C‑201/13, EU:C:2014:2132, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

12 Termen transport är sammansatt av de latinska orden trans och portare.

13 Se, till exempel, Schäfer, R., i Streinz, R., ovan anfört arbete, Artikel 90 AEUV, punkt 12.

14 Rådets förordning av den 7 december 1992 nr 3577/92 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (EGT L 364, s. 7; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 203 ). Se dom Alpina River Cruises och Nicko Tours ( C‑17/13, EU:C:2014:191, punkt 29).

15 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i mål Femarbel ( C‑57/12, EU:C:2013:171, punkt 22) och i mål Rina Services och Rina ( C‑593/13, EU:C:2015:159, punkt 39).

16 Denna handbok har domstolen redan hänvisat till som stöd för ett argument i dom i målet Femarbel ( C‑57/12, EU:C:2013:517, punkterna 37 och 45).

17 Se Handbook om genomförandet av tjänstedirektivet, Byrån för Europeiska unionens officiella publikationer, 2007, s. 11 i versionen på svenska språket, tillgänglig på http://ec.europa.eu/internal_market/services/docs/services-dir/guides/handbook_sv.pdf

18 Ibid.

19 Dom Neukirchinger ( C‑382/08, EU:C:2011:27).

20 Tidigare artikel 80.2 EG.

21 Dom Neukirchinger ( C‑382/08, EU:C:2011:27, punkt 20).

22 Förenta nationernas fördragssamling, volym 15, s. 295 som finns tillgänglig på: http://www.icao.int/publications/pages/doc7300.aspx.

23 Dom Neukirchinger ( C‑382/08, EU:C:2011:27, punkt 23).

24 Se bara dom Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 25 och följande). Beträffande skillnaden mellan friheten att tillhandahålla tjänster och rätten till etablering, se också förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Yellow Cab Verkehrsbetrieb ( C‑338/09, EU:C:2010:568, punkterna 15–18).

25 Enligt det skälet är den huvudsakliga faktorn om innehavaren är etablerad i den medlemsstat där han tillhandahåller tjänsten i fråga. Om han är etablerad i den medlemsstat där han tillhandahåller sina tjänster bör de omfattas av etableringsfriheten. Om innehavaren däremot inte är etablerad i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls bör hans verksamhet omfattas av den fria rörligheten för tjänster. I enlighet med domstolens rättspraxis bör verksamhetens tillfälliga art bedömas inte bara på grundval av tjänstens varaktighet, utan också med hänsyn till dess frekvens, periodiska karaktär eller kontinuitet. Det faktum att tjänsten är av tillfällig art bör inte innebära att tjänsteleverantören i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls inte kan skaffa sig en viss infrastruktur, t.ex. ett kontor eller en byrå av något slag, som är nödvändig för att kunna utföra tjänsten i fråga.

26 För en sammanfattning, kategorisering och analys av denna rättspraxis hänvisar jag läsaren till generaladvokaten Wahls förslag till avgörande i de förenade målen Venturini ( C‑159/12–C‑161/12, EU:C:2013:529, punkterna 26–53).

27 Det borde faktiskt inte vara alltför svårt att finna sådana gränsöverskridande inslag. Vad gäller mål C‑340/14 torde typiskt sett turister från andra medlemsstater välja att åka med sådana båtar som R.L. Trijbers medan beträffande mål C‑341/14 mottagarna av de av J. Harmsen erbjudna tjänsterna, det vill säga de prostituerade i fråga, kommer från andra medlemsstater än Nederländerna.

28 Se, för ett sådant resonemang, till exempel dom Cipolla m. fl. ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758, punkt 25).

29 Se Müller-Graff, P.‑C., i Streinz, R. (red.), ovan anfört arbete, Artikel 49 AEUV punkt 20.

30 Detta är den term som används i artkel 53 FEUF, den rättsliga grunden tillsammans med artikel 62 FEUF för direktiv 2006/123. Jag vill betona att termen samordning som den används här enligt min uppfattning inte har något att göra med samordning som den nu används i artiklarna 2, 5 och 6 FEUF, efter ikraftträdantet av Lissabonfördraget.

31 Term som används till exempel i artiklarna 114 och 115 FEUF.

32 Term som nu används genom hela fördraget

33 Artikel 117.2 EEG, nu artikel 151 FEUF: harmonisering av de sociala systemen.

34 Se, till exempel, domen i målet Centrosteel ( C‑456/98, EU:C:2000:402, punkt 13), där domstolen uttalade att rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (EGT L 382, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150) syftar till att harmonisera medlemsstaternas rättsregler vad gäller rättsförhållandet mellan parterna i handelsagenturavtal, oberoende av alla gränsöverskridande element. Dess tillämpningsområde är således vidare än tillämpningsområdet för de grundläggande friheter som stadgas i EG-fördraget.

35 Se Davies, G., The Services Directive: extending the country of origin principle, and reforming public administration, 32 European Law Review, 2007, s. 232–245, på s. 242. Se också Kluth, W., i Calliess, C., och Ruffert, M. (red.), EUV/AEUV, Beck, 4:de upplagan, München 2011, Artikel 59 AEUV, punkt 24.

36 Se Handbok om genomförandet av tjänstedirektivet, ovan anfört arbete, s. 24 i den svenska språkversionen

37 Min kursivering.

38 Artikel 16 har titeln Frihet att tillhandahålla tjänster. Enligt artikel 16.1 första stycket ska medlemsstaterna respektera tjänsteleverantörers rätt att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat än den där de är etablerade.

39 Se föreslagna ändringar 476 och 477 framlagda av europaparlamentsledamöterna Joachim Wuermeling respektive Klaus-Heiner Lehne som de återges i rapport (PE 355.744v04-00) av europaparlamentsledamoten Evelyne Gebhardt, rapporteur, dokument PE 360.091v02-00 av den 24 juni 2005, på s. 25 och 26, tillgänglig på http://www.europarl.europa.eu/RegData/commissions/imco/amendments/2005/360091/IMCO_AM%282005%29360091_EN.pdf.

40 Se föreslagen ändring 11 i utlåtande av utskottet för rättsliga frågor till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd beträffande förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden, dokument 2004/0001(COD) av den 1 juli 2005, på s. 11, tillgängligt på http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+COMPARL+PE-353.583+03+DOC+PDF+V0//EN&language=EN.

41 Barnard, C., Unravelling the services directive, 45 Common Market Law Review, 2008, s. 323–396, på s. 351, förefaller ha sympati för ett sådant resonemang även om hon efter att därpå ha räknat upp argumenten mot att direktivet i vissa delar skulle vara tillämpliga i interna situationer drar slutsatsen på s. 352 att vi får avvakta EU-domstolens avgörande av denna viktiga fråga.

42 Se artikel 14.1 i direktiv 2006/123 enligt vilken medlemsstaterna inte får ställa diskriminerande krav för att tillåta tillträde till eller utövande av tjänsteverksamhet på landets territorium som direkt eller indirekt grundar sig på nationalitet. Se även dom Rina Services och Rina ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 35).

43 Sett från de prostituerades perspektiv som tjänsteleverantörer kan situationen vara en annan. Vid antagande att de som hyr ut rum till prostituerade i Amsterdam typiskt sett är nederländare som typiskt sett (endast) behärskar nederländska och engelska, diskrimineras en prostituerad från Ungern eller Bulgarien som inte talar något av dessa språk jämfört med den som gör det och som typiskt sett skulle vara nederländsk.

44 Denna konvention undertecknades i Warsawa den 16 maj 2005. Den trädde i kraft generellt den 1 februari 2008 efter 10 staters ratificering. Den ratificerades av Nederländerna den 22 april 2010 och trädde i kraft där den 1 augusti 2010. Konventionstexten finns tillgänglig på: http://conventions.coe.int/Treaty/EN/Treaties/Html/197.htm. Konventionen inrättar också ett mellanstatligt övervakningssystem för att övervaka genomförandet av förpliktelserna däri.

45 Även känt som Palermoprotokollet. Tillgängligt på: http://www.ohchr.org/EN/ProfessionalInterest/Pages/ProtocolTraffickingInPersons.aspx.

46 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, s. 1). Detta direktiv hänvisar i dess skäl 9 till Europarådets konvention och Palermoprotokollet samt betonar att För att undvika dubbelarbete bör samordning mellan de internationella organisationer som är behöriga när det gäller åtgärder mot människohandel stödjas.

47 För att fullständiga bilden – i artikel 5.3 i Stadgan föreskrivs att människohandel är förbjuden.

48 Se Europadomstolens dom av den 7 januari 2010 i målet Rantsev mot Cypern och Ryssland, nr 25965/04, § 282. Artikel 4 i Europakonventionen har sin funktionella motsvarighet i artikel 5.1 och 5.2 i Stadgan.

49 Se Europadomstolens dom av den 26 juli 2005 i målet Siliadin mot Frankrike, nr 73316/01, § 89.

50 Se Europadomstolens dom av den 11 oktober 2011 i målet C.N. och V. mot Frankrike, nr 67724/09, § 69.

51 Se Europadomstolens dom av den 13 november 2012 i målet C.N. mot Förenade kungariket, nr 4239/08, § 69.

52 Se Rapport om genomförandet i Nederländerna av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, första utvärderingsrundan, antagen av en grupp experter på åtgärder mot människohandel den 21 mars 2014, publicerad av konventionssekretariatet den 18 juni 2014, GRETA(2014)10, punkt 59, tillgänglig på: http://www.coe.int/t/dghl/monitoring/trafficking/Docs/Reports/GRETA_2014_10_FGR_NLD_w_cmnts_en.pdf.

53 Termen proportionalitet definieras tydligare i artikel 15.3 c i direktiv 2006/123.

54 Se, i tillämpliga delar, avseende berättigande av inskränkningar när det gäller fördragsbestämmelser om de fyra friheterna och medborgarskap, dom Bressol m. fl. ( C‑73/08, EU:C:2010:181, punkt 75), dom Rinner-Kühn ( 171/88, EU:C:1989:328, punkt 15) och dom Schönheit och Becker ( C‑4/02 och C‑5/02, EU:C:2003:583, punkt 82).

55 Se dom Bressol m. fl. ( C‑73/08, EU:C:2010:181, punkt 65).

56 Ibidem, punkt 74. Frågan gällde ett bosättningskrav.

57 Se dom kommissionen/Österrike ( C‑147/03, EU:C:2005:427, punkt 63)

58 Se dom Caves Krier Frères ( C‑379/11, EU:C:2012:798, punkt 49).

59 Se dom Leichtle ( C‑8/02, EU:C:2004:161, punkt 45).

60 Se artikel 15.3 c i direktiv 2006/123.

61 Det kan sägas vara ett språkkrav, eftersom staden Amsterdam som villkor för beviljande av tillståndet ställde åtagandet av J. Harmsen i hans verksamhetsplan (att inte hyra ut rum till prostituerade som han inte kunde kommunicera med på engelska, holländska eller annat språk som han förstod).

62 Se dom Grauel Rüffer ( C‑322/13, EU:C:2014:189, punkt 18 och följande.)

63 Se exempelvis dom Groener ( C‑379/87, EU:C:1989:599, punkt 20) och dom Haim ( C‑424/97, EU:C:2000:357, punkt 59).

64 Se dom Las ( C-202/11, EU:C:2013:239, punkt 27).

65 Se dom kommissionen/Tyskland ( C‑490/04, EU:C:2007:430, punkterna 70 och 71).

66 Se dom Groener ( C‑379/87, EU:C:1989:599, punkt 19), dom Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 85) och dom Las ( C‑202/11, EU:C:2013:239, punkt 25).

67 Terminologi som används av domstolen i, till exempel, dom Mutsch ( 137/84, EU:C:1985:335, punkt 11) och dom Bickel och Franz ( C‑274/96, EU:C:1998:563, punkt 13).