Förslag till avgörande av generaladvokat M. Campos Sanchez-Bordona föredraget den 28 januari 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 40, s. 12; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 185.

3 EGT L 204, s. 37.

4 Titeln på den spanska versionen av standarden EN 13242:2002, vilken offentliggjorts av Asociación Española de Normalización, är áridos para capas granulares y capas tratadas con conglomerados hidráulicos para uso en capas estructurales de firmes. Standardens engelska titel lyder: Aggregates for unbound and hydraulically bound materials for use in civil engineering work and road construction.

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (EUT L 88, s. 5).

6 EN 13242:2002 + A1:2007.

7 EGT L 109, s. 8; svensk specialutgåva, område 13, volym 12, s. 154.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 217, s. 18).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, s. 1).

10 EGT C 136, s. 1.

11 Artikel 7 i direktiv 89/106 har följande lydelse:1. För att säkerställa kvaliteten på harmoniserade standarder för produkter skall standarderna fastställas av de europeiska standardiseringsorganen på grundval av uppdrag från kommissionen enligt det förfarande som föreskrivits i direktiv 83/189/EEC och efter samråd med den kommitté som avses i artikel 19 samt i överensstämmelse med de allmänna bestämmelserna av den 13 november 1984 om samarbete mellan kommissionen och organen. 2. De färdiga standarderna skall med beaktande av tillämpningsdokumenten så långt det är möjligt uttryckas som krav på produkternas prestanda. 3. När standarderna har fastställts av de europeiska standardiseringsorganen, skall kommissionen offentliggöra referenser till dem i serie C av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

12 I skyddsbestämmelsen i artikel 21.1 i direktiv 89/106 föreskrivs uttryckligen att [o]m en medlemsstat konstaterar att en produkt, som förklarats överensstämma med föreskrifterna i detta direktiv, inte uppfyller kraven i artikel 2 och 3, skall den vidta alla de åtgärder som krävs för att återkalla produkten från marknaden, förbjuda att den släpps ut på marknaden eller begränsa distributionen av den.

13 M/125: Mandate to CEN/CENELEC concerning the execution of standardisation work for harmonized standards on aggregates. Dess fullständiga innehåll finns inte på svenska och det finns bara versioner på engelska, franska och tyska på kommissionens webbplats rörande standardiseringsuppdrag, på följande adress: http://ec.europa.eu/growth/tools-databases/mandates/index.cfm?fuseaction=search.detail&id=249. Detta uppdrag M/125 reviderades den 29 juni 2010, M/125 rev.1 EN.

14 I inledningen till uppdrag M/l25 anges att syftet med detta uppdrag är att fastställa bestämmelser för utveckling av och kvalitet hos europeiska harmoniserade standarder som dels möjliggör en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar (nedan kallade författningar), dels att de produkter som överensstämmer med dessa anses lämpliga för avsedd användning, så som detta uttryck definieras i direktivet.

15 Kapitel II, punkterna 8 och 9, i detta uppdrag har följande lydelse:8. CEN:s tekniska kommittéer ska erbjuda en teknisk lösning för att bestämma egenskaperna i uppdraget, med beaktande av nedan angivna villkor. De föreslagna provningsmetoderna ska ha ett direkt samband med den relevanta egenskap som krävs och de ska inte hänvisa till metoder för att fastställa egenskaper som inte krävs i uppdraget. Kraven på beständighet bör behandlas inom ramen för den nuvarande tekniska utvecklingsnivån. 9. Hänvisningarna till provningsmetoder/beräkningsmetoder ska vara förenliga med den harmonisering som eftersträvas. Som huvudregel ska hänvisning bara ske till en metod för att fastställa varje egenskap hos en viss produkt eller grupp av produkter. När hänvisning görs till mer än en metod för att fastställa samma egenskap hos en produkt eller grupp av produkter av berättigade skäl, ska detta emellertid motiveras. I sådana fall ska samtliga angivna metoder åtföljas av konjunktionen eller eller så ska en anvisning lämnas om dess tillämpning. I övriga fall ska bara två eller flera metoder för provning/beräkning för att bestämma en egenskap godtas om det finns eller kan utvecklas ett samband mellan dem. Den relevanta harmoniserade produktstandarden ska då välja ut en av dem som referensmetod. Metoderna för provning och/eller beräkning ska i möjligaste mån vara av horisontell karaktär för att omfatta så många produkter som möjligt.

16 I kapitel III, punkt 2, föreskrivs bland annat följande:Den harmoniserade standarden ska innehålla följande: ... Metoder (för beräkning, provning eller annat) eller en hänvisning till en standard som innehåller metoderna för att bestämma dessa egenskaper.

17 Närmare bestämt följande: Denna europeiska standard innefattar bestämmelser i andra publikationer genom hänvisning, med eller utan datum. Dessa hänvisningar till standarder anges på lämpliga ställen i standardens text och de redovisas nedan. Det rör sig särskilt om standarderna EN 1097‑2:1998 – Prov för bestämning av mekaniska och fysikaliska egenskaper hos ballast. Del 2: Metoder för bestämning av motstånd mot fragmentering, EN 1367‑2 – Prov för bestämning av termiska egenskaper och förändringsegenskaper hos ballast. Del 2: Provning med magnesiumsulftat och EN 1744‑1:1998 – Prov för bestämning av kemiska egenskaper hos ballast. Del 1: Kemiska analyser.

18 Kapitel ZA.1 i bilaga ZA till standarden EN 13242:2002 har följande lydelse:Denna europeiska standard har utarbetats enligt ett uppdrag … till CEN från Europeiska kommissionen och Europeiska frihandelssammanslutningen. Kapitlen i denna standard och i andra tillämpliga europeiska standarder som anges i denna bilaga uppfyller kraven i det uppdrag som erhållits i enlighet med EU-direktivet om byggprodukter (89/106/EEG). Uppfyllelse av dessa kapitel innebär att ballast som omfattas av denna europeiska standard förutsätts uppfylla kraven för de användningsområden som anges i standarden. Hänvisning bör göras till den information som medföljer CE-märkningen.

19 EUT C 75, s. 8.

20 Artikel 1 i direktiv 98/34, i dess lydelse enligt direktiv 98/48, innehåller följande definitioner:... 3) teknisk specifikation: en i ett dokument intagen specifikation som fastställer de egenskaper som krävs av en produkt, exempelvis kvalitetsnivåer, prestanda, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav på produkten som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning eller etikettering och förfaranden för bedömning av överensstämmelse. ... 4) annat krav: ett krav som inte är en teknisk specifikation och som ställs på en produkt framför allt av skyddshänsyn och i synnerhet för att skydda konsumenterna eller miljön och som påverkar dess livscykel efter det att den har släppts ut på marknaden, t.ex. villkor för användning, återvinning, återanvändning eller omhändertagande, om dessa föreskrifter på ett väsentligt sätt kan påverka produktens sammansättning, natur eller saluföringen av den. ... 6) standard: en teknisk specifikation som har fastställts av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller fortlöpande tillämpning, som inte är tvingande och som tillhör någon av följande typer av standarder: Internationell standard: en standard som fastställts av ett internationellt standardiseringsorgan och som är allmänt tillgänglig. Europeisk standard: en standard som fastställts av ett europeiskt standardiseringsorgan och som är allmänt tillgänglig. Nationell standard: en standard som fastställts av ett nationellt standardiseringsorgan och som är allmänt tillgänglig. ... 11) teknisk föreskrift: tekniska specifikationer och andra krav eller föreskrifter för tjänster, inbegripet tillämpliga administrativa bestämmelser, som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid saluföring, tillhandahållande av tjänster, etablering av en aktör som tillhandahåller tjänster eller användning i en medlemsstat eller en större del därav, samt – med undantag av dem som anges i artikel 10 – medlemsstaternas lagar och andra författningar som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning av en produkt eller som förbjuder tillhandahållande eller utnyttjande av en tjänst eller etablering som tillhandahållare av tjänster. ...

21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, s. 12).

22 Artikel 8 i direktiv 98/34 har följande lydelse:1. Om inte annat följer av artikel 10 skall medlemsstaterna omedelbart till kommissionen överlämna alla utkast till tekniska föreskrifter, såvida inte föreskriften utgör endast en överföring av den fullständiga texten till en internationell eller europeisk standard, då det är tillräckligt med information om den aktuella standarden. De skall också till kommissionen redovisa skälen till varför det är nödvändigt att utfärda en sådan teknisk föreskrift, om dessa inte redan framgår av förslaget. ... Kommissionen skall omedelbart underrätta de övriga medlemsstaterna om utkastet och alla dokument som lämnats in. Den kan även överlämna förslaget för yttrande till den i artikel 5 nämnda kommittén och, om så är lämpligt, till den kommitté som är ansvarig för området i fråga. ... 2. Kommission och medlemsstaterna kan lämna synpunkter till den medlemsstat som har överlämnat ett utkast till teknisk föreskrift. Medlemsstaten skall så långt möjligt ta hänsyn till dessa då den tekniska föreskriften därefter utarbetas. 3. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål till kommissionen överlämna den slutliga versionen av texten till en teknisk föreskrift. ...

23 Se, bland annat, dom Leur-Bloem ( C‑28/95, EU:C:1997:369, punkt 27).

24 Dom C‑185/08 ( EU:C:2010:619, punkt 36).

25 Rådets direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om personlig skyddsutrustning (EGT L 399, s. 18; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 129).

26 Dom C‑185/08 ( EU:C:2010:619, punkt 35).

27 Artikel 1 i dess stadgar har följande lydelse: Il est constitué une association internationale sans but lucratif (AISBL), avec le numéro d’entreprise 0415.455.651, régie par les lois coordonnées relatives aux associations sans but lucratif, aux associations internationales sans but lucratif et aux fondations. CEN:s stadgar, vilka antogs av den extra stämman den 22 juli 2013, finns på franska, engelska och tyska, och den franska versionen finns att läsa på följande adress: ftp://ftp.cencenelec.eu/CEN/AboutUs/Statutes/Statuts_CEN_FR_20140213.pdf.

28 Detta föreskrivs i artikel 10.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 (EUT L 316, s. 1).

29 För närmare uppgifter, se Europeiska kommissionen, Riktlinjer för genomförandet av direktiv som grundar sig på den nya metoden och helhetsmetoden, 2000.

30 Se, i detta avseende, Álvarez García, V., Industria, Iustel, Madrid, 2010; Aubry, H., Brunet, A. och Peraldi Leneuf, F., La normalisation en France et dans l’Union européenne, Presses universitaires d’Aix-Marseille, 2012; Scheppel, H., The Constitution of Private Governance: Products Standards in the Regulation of Integrating Markets, Hart Publishing, Oxford, 2005.

31 Se, bland annat, dom kommissionen/Portugal ( C‑432/03, EU:C:2005:669), dom kommissionen/Belgien ( C‑227/06, EU:C:2008:160), dom Ascafor och Asidac, ( C‑484/10, EU:C:2012:113) och dom Elenca ( C‑385/10, EU:C:2012:634).

32 Enligt de uppgifter som kommissionen har tillhandahållit, har andelen harmoniserade standarder bland de europeiska tekniska standarder som har antagits av CEN, CENELEC och European Telecommunications Standards Institute (nedan kallat ETSI) ökat från 3,55 procent år 1989 till 20 procent år 2009 (SEC(2011) 671 slutlig, s. 6).

33 Mål C‑185/08 ( EU:C:2010:619).

34 Bundesgerichtshof (Tyskland) (BGH, 30 juni 1983, GRUG 1984, s. 117–119) och Bundesverfassungsgericht (Tyskland) (BVerfGE, 29 juli 1998, ZUM 1998, s. 926) slog fast att de tekniska standarderna från det tyska standardiseringsinstitutet (Deutsches Institut für Normung, nedan kallat DIN) inte omfattades av immateriella rättigheter utan skulle offentliggöras. Hoge Raad (Nederländerna) (Hoge Raad, 22 juni 2012, LNJ:BW0393) fann däremot i domen i målet Knooble att de tekniska standarderna från det nederländska standardiseringsinstitutet (Nederlands Normalisatie Instituut, NEN) visst omfattades av sådana rättigheter och att det inte var nödvändigt att offentliggöra dem officiellt. Se analysen i Van Gestel, R.; Micklitz, H.-W., European integration through standardization: How judicial review is breaking down the club house of private standardization bodies, Common Market Law Review, 2013, nr 1, s. 145–182.

35 I sin nyligen meddelade dom i målet Balázs ( C‑251/14 EU:C:2015:687) tolkade domstolen, i punkt 54 i den domen, artikel 1 led 6 i direktiv 98/34 och slog fast att den inte fordrar att en standard i den mening som avses i den bestämmelsen görs tillgänglig på den berörda medlemsstatens officiella språk. I det målet var det den ungerska standarden MSZ EN 590:2009, som rörde specifikationen av flampunkten för dieselbränslen, som syftade till att genomföra den europeiska standarden EN 590:2009 och som gjordes tvingande i ungersk rätt genom artikel 110.13 i lagen om punktskatter. Den nationella standarden MSZ EN 590:2009 fanns inte tillgänglig på ungerska, utan enbart på engelska.

36 I artikel 10.6 i förordning nr 1025/2012 anges att [o]m en harmoniserad standard uppfyller de krav som den avser att omfatta och som fastställs i unionens motsvarande harmoniseringslagstiftning, ska kommissionen utan dröjsmål offentliggöra en hänvisning till denna harmoniserade standard i Europeiska unionens officiella tidning eller med andra medel i enlighet med de villkor som fastställs i motsvarande bestämmelser i unionens harmoniseringslagstiftning. På samma sätt anges det i artikel 17.5 i förordning nr 305/2011 tydligt att kommissionen ska bedöma om de harmoniserade standarder som fastställs av de europeiska standardiseringsorganen överensstämmer med det berörda mandatet. Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en förteckning över hänvisningar till de harmoniserade standarder som överensstämmer med de berörda mandaten. Se Schepel, H., The new approach to the New Approach: The juridification of harmonized standards in EU law, Maastricht Journal of European and Comparative Law, 2013, nr 4, s. 531.

37 I artikel 11 i förordning nr 1025/2012 föreskrivs följande beträffande formella invändningar mot harmoniserade standarder:1. Om en medlemsstat eller Europaparlamentet anser att en harmoniserad standard inte helt uppfyller de krav den ska omfatta och som fastställs i unionens relevanta harmoniseringslagstiftning ska den eller det underrätta kommissionen om detta och ge en detaljerad förklaring, och kommissionen ska, efter samråd med den kommitté som inrättats genom unionens motsvarande harmoniseringslagstiftning, om en sådan kommitté finns, eller efter andra former av samråd med sektorsexperter, besluta följande: a) Att offentliggöra eller inte offentliggöra hänvisningar till den berörda harmoniserade standarden i Europeiska unionens officiella tidning eller att offentliggöra hänvisningarna med restriktioner. b) Att behålla hänvisningar till den berörda harmoniserade standarden i Europeiska unionens officiella tidning, att behålla hänvisningarna med restriktioner eller att dra tillbaka hänvisningarna. 2. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra information om de harmoniserade standarder som har blivit föremål för ett sådant beslut som avses i punkt 1. 3. Kommissionen ska underrätta den berörda europeiska standardiseringsorganisationen om det beslut som avses i punkt 1 och, om så krävs, begära en översyn av de berörda harmoniserade standarderna. ...

38 Se beslutet i målet Schmoldt m.fl./kommissionen ( C‑342/04 P, EU:C:2005:562), i vilket domstolen slog fast att sökandena i det målet saknade berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2003/312/EG av den 9 april 2003 om offentliggörande av referenser till standarder som avser värmeisoleringsprodukter, geotextilier, fasta släcksystem och gipsblock i enlighet med rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 114, s. 50), genom vilket kommissionen avslog den invändning som Förbundsrepubliken Tyskland framställt i enlighet med artikel 5.1 i direktivet med avseende på dessa tio standarder från CEN rörande värmeisoleringsprodukter, med numren EN 13162:2001–EN 13171:2001.

39 Jag vill här bara påpeka att vissa författare har ifrågasatt om unionslagstiftarens användning av metoderna att hänvisa till harmoniserade tekniska standarder i direktiven om den nya metoden, är förenlig med domen i målet Meroni. Se Hofmann, H.; Rowe, G.; Türk, A., Administrative Law and Policy of the European Union, Oxford University Press, 2011, s. 598–600.

40 Merparten av standardiseringsorganen iakttar de standardiseringsprinciper som fastställs i bilaga 3 till WTO:s avtal om tekniska handelshinder, vilken innehåller uppförandekoden för utarbetande, fastställande och tillämpning av standarder. Texten finns tillgänglig på http://www.wto.org/spanish/docs_s/legal_s/17-tbt_s.htm#ann3. Tillämpningsföreskrifter för artiklarna 2 och 5 i TBT-avtalet och bilaga 3 finns i TBT-kommitténs Decision of the Committee on Principles for the Development of International Standards, Guides and Recommendations with relation to Articles 2, 5 and Annex 3 of the Agreement, G/TBT/9, 13 november 2000. Dessa grundprinciper är följande: insyn, öppenhet, opartiskhet och enhällighet, effektivitet och relevans samt konsekvens.

41 Allmänna riktlinjer för samarbetet mellan CEN, Cenelec och ETSI och Europeiska kommissionen och Europeiska frihandelssammanslutningen – 28 mars 2003 (EUT 2003, C 91, s. 7). De första riktlinjerna antogs den 13 november 1985.

42 Se dokumentet KOM(2011) 311 slutlig, vilket innehåller ett meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln En strategisk vision för europeiska standarder: bättre och snabbare hållbar tillväxt i den europeiska ekonomin före 2020.

43 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1673/2006/EG av den 24 oktober 2006 om finansiering av europeisk standardisering (EUT L 315, s. 9). Detta beslut har upphävts och bestämmelserna i det har förts in i artiklarna 15–19 i förordning nr 1025/2012.

44 Detta alternativ uteslöts uttryckligen under det förberedande arbetet med förordning nr 1025/2012. Se dokument SEK(2011) 671 slutlig, s. 24

45 Dom C‑171/11 ( EU:C:2012:453, punkt 32). I det målet rörde det sig om ett tyskt privat standardiseringsorgan som utarbetade tekniska standarder inom gas- och vattensektorn, varvid det tillämpade en modell som liknade den som används i direktiven om den nya metoden. Det innebär att det tyska organet hade utarbetat den tekniska standarden W534 och att det föreskrevs i den tyska lagstiftningen att produkter för uppförande, utvidgning, ändring och underhåll av kundanläggningar som ska anslutas till den offentliga vattenförsörjningen antogs överensstämma med erkända tekniska föreskrifter om de följde denna tekniska standard W534. I detta sammanhang innebär bestämmelsen i 12 § 4 AVBWasserV enligt den nationella domstolens skildring att det i princip inte är möjligt att sälja rör och tillbehör för distribution av dricksvatten i Tyskland utan korrekt DVGW-certifiering, som visade att den tekniska standarden var uppfylld.

46 Mål C‑322/88 ( EU:C:1989:646, punkt 8). Se även dom Deutsche Shell ( C‑188/91, EU:C:1993:24, punkt 18).

47 Domstolen bekräftade således, enligt generaladvokaten Ruiz‑Jarabo Colomer, att den är behörig att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av rättsakter som inte är juridiskt bindande som har antagits med stöd av fördraget. Domstolen fastslog att sådana bestämmelser inte kan vara helt utan rättsverkningar och att de nationella domstolarna därför är skyldiga att vid lösning av tvister ta hänsyn till dem, särskilt när dessa bidrar till tolkningen av nationella bestämmelser som antagits för deras genomförande, eller när de har till syfte att komplettera bindande gemenskapsrättsliga bestämmelser. Se generaladvokaten Ruiz‑Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Lodato & C. ( C‑415/07, EU:C:2008:658, punkt 34).

48 Mål C‑62/14 ( EU:C:2015:400) och generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i det målet (C‑62/14, EU:C:2015:7, punkterna 73–80).

49 EN 1097‑2:1998, Prov för bestämning av mekaniska och fysikaliska egenskaper hos ballast. Del 2: Metoder för bestämning av motstånd mot fragmentering; EN 1367‑2, Prov för bestämning av termiska egenskaper och förändringsegenskaper hos ballast. Del 2: Provning med magnesiumsulfat, och EN 1744‑1:1998, Prov för bestämning av kemiska egenskaper hos ballast. Del 1: Kemiska analyser.

50 Artikel 17.3 i förordning nr 305/2011.

51 Enligt artikel 4.2 i direktiv 89/106 visar CE-märkningen också om en produkt överensstämmer med ett europeiskt tekniskt godkännande som meddelats på det sätt som anges i kapitel III i direktiv 89/106, och om en produkt överensstämmer med de nationella tekniska specifikationer som inledningsvis överlämnats till kommissionen i avsaknad av harmoniserade standarder.

52 Dom kommissionen/Tyskland ( C‑100/13, EU:C:2014:2293, punkt 63).

53 Se Europeiska kommissionens dokument Blåboken om genomförandet av EU:s produktbestämmelser av den 17 juli 2015, s. 55 och följande sidor.

54 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, s. 30); Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/CE av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, s. 82).

55 Mål C‑385/10 ( EU:C:2012:634, punkterna 28 och 29).

56 Dom CIA Security International ( C‑194/94, EU:C:1996:172) och dom Unilever ( C‑443/98, EU:C:2000:496).

57 Se, bland annat, dom Lindberg ( C‑267/03, EU:C:2005:246, punkt 54) och dom Schwibbert ( C‑20/05 EU:C:2007:652, punkt 34).

58 Se, för ett liknande resonemang, domarna Sapod Audic ( C‑159/00, EU:C:2002:343), punkt 30, Lindberg ( C‑267/03, EU:C:2005:246), punkt 57 och Schwibbert ( C‑20/05 EU:C:2007:652), punkt 35.