Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 28 juli 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 juni 2000 (EGT L 200, 2000, s. 35). Detta direktiv har upphävts med verkan från den 16 mars 2013 och ersatts med dess omarbetade version av direktiv 2011/7/EU (EUT L 48, 2011, s. 1).

3 EUT L 236, 2003.

4 När jag säger delvis fullgjort avser jag det faktum att käranden förefaller ha fullgjort sin del av avtalet genom att tillhandahålla tankbilen för vattentransport till Frivilliga brandkårsföreningen medan däremot föreningen inte fullgjort sin del av uppgörelsen genom att betala hyra för tankbilen.

5 Dom av den 10 januari 2006, Ynos ( C‑302/04, EU:C:2006:9).

6 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

7 Dom av den 10 januari 2006, Ynos ( C‑302/04, EU:C:2006:9, punkterna 36–38).

8 Se också beslut av den 5 november 2014, VG Vodoopskrba d.o.o. za vodoopskrbu i odvodnju/Đuro Vladika ( C‑254/14, EU:C:2014:2354, punkterna 10 och 11), beslut av den 3 april 2014, Pohotovosť s. r. o./Ján Soroka ( C‑153/13, EU:C:2014:1854, punkterna 23–25), beslut av den 8 november 2012, SKP k.s./Kveta Polhošová ( C‑433/11, EU:C:2012:702, punkterna 35–37), beslut av den 6 mars 2007, Ceramika Paradyż sp. z oo/Dyrektor Izby Skarbowej w Łodzi ( C‑168/06, EU:C:2007:139, punkterna 20–25) och beslut av den 9 februari 2006, Lakép kft, Pár-Bau kft och Rottelma kft/Komáron-Esztergom Megyei Közigazgatási Hivatal ( C‑261/05, EU:C:2006:98, punkterna 17–20).

9 Dom av den 26 september 1996, Data Delecta Aktiebolag och Ronny Forsberg/MSL Dynamics Ltd ( C‑43/95, EU:C:1996:357).

10 Dom av den 2 oktober 1997, Stephen Austin Saldanha och MTS Securities Corporation/Hiross Holding AG ( C‑122/96, EU:C:1997:458).

11 Dom av den 2 oktober 1997, Stephen Austin Saldanha och MTS Securities Corporation/Hiross Holding AG ( C‑122/96, EU:C:1997:458, punkt 14). Se också dom av den 13 september 2001, Schieving-Nijstad vof m.fl./Robert Groeneveld ( C‑89/99, EU:C:2001:438, punkterna 49 och 50). Se också generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i målet Andersson och Wåkerås-Andersson ( C‑321/97, EU:C:1999:9, särskilt punkt 61 och följande punkter) som diskuterar EU-rättens tillämplighet i tiden utifrån frågan huruvida den situation som var föremål för prövning var slutgiltigt fastslagen före anslutningen.

12 Se också följande fall som inte behandlas ingående i detta förslag: dom av den 30 november 2000, Österreichischer Gewerkschaftsbund, Gewerkschaft öffentlicher Dienst/Republik Österreich ( C‑195/98, EU:C:2000:655, punkt 55), dom av den 7 februari 2002, Liselotte Kauer/Pensionsversicherungsanstalt der Angestellten ( C‑28/00, EU:C:2002:82, punkterna 42–59) och dom av den 18 april 2002 Johann Franz Duchon/Pensionsversicherungsanstalt der Angestellten ( C‑290/00, EU:C:2002:234, punkterna 44–46). Se också dom av den 29 januari 2002, Land Nordrhein-Westfalen/Beata Pokrzeptowicz-Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57 punkterna 50–57 och där anförd rättspraxis).

13 Se vidare Kaleda, Immediate Effect of Community Law in the New Member States: Is there a Place for a Consistent Doctrine? (2004) 1 ELJ 102 eller Półtorak, Ratione Temporis Application of the Preliminary Rulings Procedure 2008, vol. 45 (CMLRev), s. 1357.

14 Dom av den 14 juni 2007, Telefónica O2 Czech Republic a.s./Czech On Line a.s. ( C‑64/06, EU:C:2007:348). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i det målet, punkt 32 och dom av den 22 december 2010, Bezpečnostní softwarová asociace – Svaz softwarové ochrany/Ministerstvo kultury ( C‑393/09, EU:C:2010:816, punkterna 22–27).

15 Dom av den 15 april 2010, CIBA Speciality Chemicals Central and Eastern Europe Szolgáltató, Tanácsadó és Keresdedelmi kft/Adó- és Pénzügyi Ellenőrzési Hivatal (APEH) Hatósági Főosztály ( C‑96/08, EU:C:2010:185, punkterna 13–15). Se också dom av den 24 november 2011, Circul Globus Bucureşti (Circ & Variete Globus Bucureşti)/Uniunea Compozitorilor şi Muzicologilor din România – Asociaţia pentru Drepturi de Autor (UCMR – ADA) ( C‑283/10, EU:C:2011:772, punkt 29).

16 Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, 1976, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

17 Dom av den 12 september 2013, Niederösterreichische Landes-Landwirtschaftskammer/Anneliese Kuso ( C‑614/11, EU:C:2013:544, punkt 30). Se också dom av den 3 september 2014, X ( C‑318/13, EU:C:2014:2133, punkterna 21–24).

18 Se till exempel dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl./Úřad pro ochranu hospodářské soutěže ( C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 47). Se även dom av den 12 november 1981, Amministrazione delle finanze dello Stato/Srl Meridionale Industria Salumi m.fl., Ditta Italo Orlandi & Figlio och Ditta Vincenzo Divella/Amministrazione delle finanze dello Stato (förenade målen 212/80–217/80, EU:C:1980:270, punkt 9).

19 Svarandens påstående om motsatsen i målet vid den nationella domstolen tycks därför vara ogrundat (se ovan i punkt 18).

20 Denna skillnad i fråga om vilka regler som styr tillämpligheten i tiden av vissa rättsakter i sekundärrätten bekräftar vikten av att klart skilja mellan det generella synsättet beträffande EU-rättens tillämplighet i tiden och de särskilda regler som kan finnas i en viss rättsakt i sekundärrätten som beskrivits ovan i punkterna 23 och 24 i detta förslag.

21 Dom av den 11 september 2008, Caffaro ( C‑265/07, EU:C:2008:496, punkterna 14–16). Se även dom av den 26 oktober 2006, kommissionen/Italien ( C‑302/05, EU:C:2006:683, punkt 23) och dom av den 3 april 2008, 01051 Telecom ( C‑306/06, EU:C:2008:187, punkt 21) och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i IOS Finance EFC SA/Servicio Murciano de Salud ( C‑555/14, EU:C:2016:341, punkt 36).

22 Se, analogt, dom av den 19 juli 2012, Littlewoods Retail Ltd m.fl. ( C‑591/10, EU:C:2012:478, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Se också beslut av den 17 juli 2014, Delphi Hungary Autóalkatrész Gyártó ( C‑654/13, EU:C:2014:2127, punkt 35) och dom av den 18 april 2013, Irimie ( C‑565/11, EU:C:2013:250, punkt 23).

23 Eftersom det är fråga om ett rent illustrativt argumentum ad absurdum kan de eventuella verkningarna av återinförandet av Marshalsea(s) när det gäller mänskliga rättigheter, i synnerhet mot bakgrund av artikel 1 i fjärde tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lämnas åt sidan. Beträffande den litterära jämförelsen, se Charles Dickens, Little Dorrit (Penguin Classics, 2004).

24 Justinianus lagsamling (Codex Justinianus) CJ.1.2.17.3 föreskrev följande: Om någon av de saker som nämnts utelämnas ska fordringsägaren och köparen förlora egendomen, fordringen och den erlagda köpeskillingen; och den som gjort ett byte ska förlora både vad han givit och vad han erhållit; den som erhållit egendom genom emphyteusis (hyra på lång tid) för sin livstid eller genom gåva eller överlåtelse, ska återlämna vad han erhållit och ett ytterligare belopp lika med vad som givits [reddit quod accepit et alterum tantum eius, quanti est quod datum fuerit.]. Översättning finns i Blume, The Annotated Justinian Code, Utg. av Kearley (andra upplagan), tillgänglig på http://www.uwyo.edu/lawlib/blume-justinian/ajC‑edition-/books/book1/index.html. Ett äldre uttryck för en liknande tanke kan finnas i Ulpianus, Ulp. D. 12, 6, 26, 1. Supra duplum autem usurae et usurarum usurae nec in stipulatum deduci, nec exigi possunt, et solutae repetuntur i Zimmerman, The Law of Obligations: Roman Foundations of the Civilian Tradition (Oxford University Press, 1996), s. 169. För en diskussion om denna regel inbegripet dess medeltida fortsättning se till exempel Jörs, Römisches Recht: Römisches Privatrecht. Abriss des Römisches Zivilprozessrechts (Springer-Verlag, 2013), s. 183 eller Honsell, Römisches Recht (Springer-Verlag, 2010), s. 95.

25 Se artikel 1335 i ABGB: Hat der Gläubiger die Zinsen ohne gerichtliche Einmahnung bis auf den Betrag der Hauptschuld steigen lassen, so erlischt das Recht, vom Kapital weitere Zinsen zu fordern. Vom Tag der Streitanhängigkeit an können jedoch neuerdings Zinsen verlangt werden. Se också § 1805(2) i den tjeckiska civillagen (Občanský zákoník, Lag nr 89/2012 Sb.) som föreskriver att den borgenär som inte utövar sina rättigheter utan oskäligt dröjsmål inte har rätt till dröjsmålsränta överstigande skuldens kapitalbelopp vad gäller tiden före rättegång.

26 Zimmermann, Interest for Delay in Payment for Money i Gullifer, Vogenauer (eds) English and European Perspectives on Contract and Commercial law: Essays in Honour of Hugh Beale (Hart Publishing, Oxford and Portland, 2014) s. 329.

27 Med utgångspunkt i ett större sammanhang vari ingår andra tillgängliga rättsmedel och en rättsordnings funktion som sådan förefaller det som begränsningen av ränta också kunde tjäna ett annat syfte: inte att skydda gäldenären mot borgenärens inaktivitet utan snarare gäldenären mot rättsväsendets inaktivitet i medlemsstaterna vad gäller strukturella problem i rättsväsendet som leder till överdrivet långa processer. Den anknytande frågan hur långt det är skäligt att överföra en del av dessa kostnader indirekt på borgenärerna är intressant men ligger klart utanför ramen för förevarande begäran om förhandsavgörande.

28 Det bör uppmärksammas att definitionen av handelstransaktion och företag är oförändrad i det omarbetade direktivet 2011/7, som endast ytterligare har specificerat att företag skiljer sig från offentlig myndighet.

29 Se, analogt, dom av den 10 december 1998, Hernández Vidal m.fl. ( C‑127/96, C‑229/96 och C‑74/97, EU:C:1998:594, punkt 27). Se också dom av den 6 september 2011, Scattolon ( C‑108/10, EU:C:2011:542, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

30 Se, i detta avseende, dom av den 3 december 2015, Pfotenhilfe-Ungarn ( C‑301/14, EU:C:2015:793, punkt 24 och där angiven rättspraxis) och dom av den 5 december 2013, Vapenik ( C‑508/12, EU:C:2013:790, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

31 Artikel 1 b i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139), artikel 1 b i rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L199, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 126), artikel 1 b i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader (EGT L 199, 1993, s. 54), artikel 1.1 i rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 199, 1993, s. 84). Dessa direktiv har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, 2004, s. 1) och genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114). Se artiklarna 2.1 a och 1.9 i respektive direktiv. De har sedan upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65) och genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 2014, s. 243).