Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 21 december 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1).

3 Se, bland annat, dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen ( C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 99), och dom av den 24 oktober 2013, Kone m.fl./kommissionen ( C‑510/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:696, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

4 Se, bland annat, dom av den 14 juli 1972, Imperial Chemical Industries/kommissionen ( 48/69, EU:C:1972:70), och dom av den 21 februari 1973, Europemballage och Continental Can/kommissionen ( 6/72, EU:C:1973:22).

5 Denna princip har bedömts vara tillämplig med hänsyn till arten av de ifrågavarande överträdelserna [samt arten] och svårighetsgraden av de därtill knutna sanktionerna (se dom av den 8 juli 1999, kommissionen/Anic Partecipazioni ( C‑49/92 P, EU:C:1999:356, punkt 78).

6 Se ovannämnda rättspraxis. Se, även, dom av den 24 juni 2015, Fresh Del Monte Produce/kommissionen och kommissionen/Fresh Del Monte Produce ( C‑293/13 P och C‑294/13 P, EU:C:2015:416, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

7 Se, bland annat, dom av den 19 juli 2012, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco/kommissionen ( C‑628/10 P och C‑14/11 P, EU:C:2012:479, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

8 Se, nyligen, dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 35).

9 Att det faktiskt utövas en kontroll över bolag kan styrkas genom hänvisning till koncernens kapitalstruktur, men även till andra omständigheter, såsom befogenheten att utse höga chefer i de bolag som är inblandade i överträdelsen.

10 Dom av den 25 oktober 1983 ( 107/82, EU:C:1983:293, punkt 50).

11 Dom av den 10 september 2009 ( C‑97/08 P, EU:C:2009:536, punkterna 60–64).

12 Se, bland annat, dom av den 29 september 2011, Arkema/kommissionen ( C‑520/09 P, EU:C:2011:619, punkterna 42 och 48).

13 Se dom av den 17 september 2015 ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

14 Min kursivering.

15 Se, bland många andra domar, dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:536, punkt 59), dom av den 20 januari 2011, General Química m.fl./kommissionen ( C‑90/09 P, EU:C:2011:21, punkt 38), dom av den 11 juli 2013, kommissionen/Stichting Administratiekantoor Portielje ( C‑440/11 P, EU:C:2013:514, punkt 42) och dom av den 16 juni 2016, Evonik Degussa och AlzChem/kommissionen ( C‑155/14 P, EU:C:2016:446, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 10 april 2014, kommissionen m.fl./Siemens Österreich m.fl. ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkt 47), och dom av den 26 november 2013, Kendrion/kommissionen ( C‑50/12 P, EU:C:2013:771, punkt 55). Se, även, dom av den 27 juni 2012, Bolloré/kommissionen ( T‑372/10, EU:T:2012:325, punkt 194).

17 Beträffande skillnaderna mellan domstolens olika synsätt, ska det även hänvisas till mitt förslag till avgörande i målet Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:207, punkterna 38–43).

18 Se, bland annat, dom av den 26 november 2013, Kendrion/kommissionen ( C‑50/12 P, EU:C:2013:771, punkt 58).

19 Se, bland annat, dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 41).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2013, kommissionen/Tomkins ( C‑286/11 P, EU:C:2013:29, punkterna 37, 39, 43 och 49), och dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 38).

21 Dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 41).

22 Se mitt förslag till avgörande i målet Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:207, punkt 65).

23 Se mitt förslag till avgörande i målet Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:207, punkt 50).

24 Se dom av den 29 september 2011, Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkt 121 och där angiven rättspraxis).

25 Se mitt förslag till avgörande i målet Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:207, punkt 52).

26 Det rör sig om kommissionens befogenheter enligt artiklarna 23 och 24 i förordning nr 1/2003 att ålägga böter eller viten.

27 Se skäl 527 i det omtvistade beslutet.

28 Det framgår av den domen från tribunalen att preskriptionsreglerna inte är tillämpliga på kommissionens befogenhet att konstatera en överträdelse. Med hänsyn till domen av den 2 mars 1983, GVL/kommissionen, 7/82, EU:C:1983:52, var dock kommissionen tvungen att visa att det fanns ett berättigat intresse av att konstatera en överträdelse efter det att preskriptionstiden löpt ut.

29 I nämnda punkt anges följande: Att dotterbolaget eventuellt inte längre kan bli föremål för påföljder för den konstaterade överträdelsen, oavsett om det beror på att dotterbolaget upphört – eller som sökanden har påstått i förevarande mål på grund av preskription till dotterbolagets förmån – saknar betydelse för frågan om moderbolaget, vilket självt anses ha deltagit i överträdelsen, på grund av den ekonomiska enheten med dotterbolaget, kan bli föremål för påföljder. Moderbolagets ansvar skulle förvisso inte existera om det hade visats att en överträdelse inte hade begåtts, men detta ansvar kan inte upphöra till följd av att dotterbolagets påföljd har preskriberats. Den preskription som föreskrivs i artikel 25 i förordning nr 1/2003 innebär nämligen inte att överträdelsen suddas ut utan endast att de företag vilkas överträdelser preskriberats undgår påföljder. Det ska noteras att i samband med överklagandet, i domen av den 8 maj 2014, Bolloré/kommissionen ( C‑414/12 P, ej publicerad, EU:C:2014:301) tog domstolen inte ställning till huruvida dessa överväganden var välgrundade.

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2014, kommissionen m.fl./Siemens Österreich m.fl. ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkt 56).

31 Enligt generaladvokaten Bot skulle ett tillfälligt upphörande av preskriptionstiden, till följd av att ett av de bolag som var inblandade i överträdelsen inlett ett förfarande vid unionsdomstolen, tillmätas en allmängiltig verkan (erga omnes). Förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i de förenade målen ArcelorMittal Luxembourg/kommissionen och kommissionen/ArcelorMittal Luxembourg m.fl. ( C‑201/09 P och C‑216/09 P, EU:C:2010:634, särskilt punkt 73, där följande anges: Preskriptionen avser … endast de faktiska omständigheterna. Den har en verklig karaktär som är fristående från de berörda personerna. När det förfarande som kommissionen kan inleda inte längre finns att tillgå på grund av preskription, gäller detta samtliga de aktuella omständigheterna och omfattar samtliga deltagare).

32 Se punkterna 141–149 i domen.

33 I domen av den 31 mars 2009, ArcelorMittal Luxembourg m.fl./kommissionen ( T‑405/06, EU:T:2009:90, punkt 158), hade tribunalen, genom att hänvisa till domstolens praxis, särskilt framhållit att endast det rättssubjekt som meddelandet om invändningar riktade sig till kunde väcka talan mot det beslut som antogs vid utgången av det administrativa förfarandet och följaktligen den enda med avseende på vilken ett tillfälligt upphörande av preskriptionstiden kunde gälla.

34 Se dom av den 29 mars 2011, ArcelorMittal Luxembourg/kommissionen och kommissionen/ArcelorMittal Luxembourg m.fl. ( C‑201/09 P och C‑216/09 P, EU:C:2011:190, punkt 110).