Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 29 november 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Direktiv av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 2004, s. 12).

3 Rådets förordning av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1), i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 2015/1328 av den 31 juli 2015 (EUT L 206, 2015, s. 20).

4 Genomförandeförordning av den 7 november 2014 om genomförande av förordning nr 267/2012 (EUT L 325, 2012, s. 3).

5 Tekniskt sett ska de personer och enheter som anges i den bilagan föras in i förteckningen i del I i bilaga IX till förordning nr 267/2012.

6 En engelsk version av lagen finns här: https://www.gesetze-im-internet.de/englisch_aufenthg/englisch_aufenthg.html#p0046.

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkt 33), och dom av den 23 april 2015, Aykul ( C‑260/13, EU:C:2015:257, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

8 Se Thym, D., Legal framework for entry and border controls, i Hailbronner, K., och Thym, D. (red.), EU immigration and asylum law – a commentary, andra utgåvan, C.H. Beck, Hart, Nomos, München, Oxford, Baden-Baden 2016, punkt 32.

9 Se Hailbronner, K. och Gogolin, J., Aliens, i Wolfrum, R. (red.), Max Planck Encyclopedia of Public International Law, Oxford University Press, nätupplagan (http://opil.ouplaw.com/home/EPIL), punkt 14.

10 C‑84/12, EU:C:2013:232, punkt 47.

11 Se Hailbronner, K., och Gogolin, J., på det anförda stället, punkterna 14–22.

12 Detta utgör fast rättspraxis. Se Europadomstolens dom av den 18 februari 1991, nr 12313/86, i mål Moustaquim mot Belgien, ECLI:CE:ECHR:1991:0218JUD001231386, 43 § och Europadomstolens dom av den 26 juli 2005, nr 38885/02, N. mot Finland, ECLI:CE:ECHR:2003:0923DEC003888502, 158 §.

13 Detta utgör fast rättspraxis sedan Europadomstolens dom av den 7 juli 1989, nr 14038/88, Soering mot Förenade kungariket, CE:ECHR:1989:0707JUD001403888, 91 §. Se även Europadomstolens dom av den 15 november 1996, nr 22414/93, Chahal mot Förenade kungariket, CE:ECHR:1996:1115JUD002241493, 73–74 §§.

14 Se Europadomstolens dom av den 21 december 2001, nr 31465/96, Sen mot Nederländerna, CE:ECHR:2001:1221JUD003146596, 40 §; av den 1 december 2005, nr 60665/00, Tuquabo-Tekle m.fl. mot Nederländerna, CE:ECHR:2005:1201JUD006066500, 50 §; och av den 14 juni 2011, nr 38058/09, Osman mot Danmark, CE:ECHR:2011:0614JUD003805809, 53 § och följande paragrafer.

15 Min kursivering.

16 Enligt denna artikel omfattar den inre marknaden ett område utan inre gränser där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen.

17 Detta innebär emellertid inte att tredjelandsmedborgare har en automatisk rätt till rörlighet så snart de har beviljats inresa och vistelse i en medlemsstat. De direktiv som har antagits på grundval av artikel 79 FEUF innehåller innehållsmässiga begränsningar av rörligheten inom EU. Se, exempelvis, artikel 8 i direktiv 2004/114 där det fastställs att en förutsättning för rörligheten (återigen) är att de allmänna och särskilda villkoren i artiklarna 6 och 7 i direktivet är uppfyllda.

18 Varigenom för övrigt området med frihet, säkerhet och rättvisa inrättades. Detta skedde sedan dessa frågor, som har ett nära samband med den fria rörligheten för personer, överförts från den tredje pelaren (FEU) till den första pelaren (FEG). Fram till dess att Lissabonfördraget trädde i kraft var detta därför ett område som gick in under flera pelare, där en del av bestämmelserna fanns i EG-fördraget och en del i EU-fördraget.

19 Denna lydelse försvann först i och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009.

20 Den gemensamma invandringspolitiken. Tidigare artikel 63.3 och 63.4 EG.

21 Se artikel 1 a i direktiv 2004/114. Min kursivering.

22 Se artikel 1 b i direktiv 2004/114. Min kursivering.

23 Ingressen till en unionsrättsrättsakt kan precisera rättsaktens innehåll, se dom av den 22 december 2008, Wallentin-Hermann ( C‑549/07, EU:C:2008:771, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

24 Se skäl 6 i direktiv 2004/114.

25 Se skäl 7 i direktiv 2004/114.

26 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (omarbetning) (EUT L 132, 2016, s. 21).

27 Direktiv av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (EUT L 289, 2005, s. 15).

28 Se artikel 41 i direktiv 2016/801.

29 Se skäl 3 i direktiv 2016/801.

30 Se skäl 6 i direktiv 2016/801.

31 Se skäl 7 i direktiv 2016/801.

32 Se skäl 8 i direktiv 2016/801.

33 Se skäl 11 i direktiv 2016/801.

34 Se skäl 12 i direktiv 2016/801.

35 Se skäl 14 i direktiv 2016/801.

36 Dom av den 10 september 2014 ( C‑491/13, EU:C:2014:2187).

37 Se dom av den 10 september 2014, Ben Alaya ( C‑491/13, EU:C:2014:2187, punkt 16).

38 Ibidem, punkt 27.

39 Ibidem, punkt 33.

40 Ibidem.

41 Ibidem, punkt 35.

42 Dom av den 19 december 2013 ( C‑84/12, EU:C:2013:862).

43 EUT L 243, 2009, s. 1.

44 Dom av den 4 september 2014 ( C‑575/12, EU:C:2014:2155).

45 EUT L 105, 2006, s. 1.

46 Dom av den 19 december 2013, Koushkaki ( C‑84/12, EU:C:2013:862, punkt 63).

47 Se dom av den 4 september 2014, Air Baltic Corporation ( C‑575/12, EU:C:2014:2155, punkt 62).

48 Se, exempelvis, dom av den 17 november 2011, i målet Gaydarov ( C‑430/10, EU:C:2011:749, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

49 Se dom av den 22 maj 2012, I ( C‑348/09, EU:C:2012:300, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

50 Ibidem.

51 Om det finns risk för avvikande eller om en ansökan om laglig vistelse avvisats såsom uppenbart ogrundad eller bedräglig eller om den berörda personen utgör en risk för allmän ordning, allmän säkerhet eller nationell säkerhet, får medlemsstaterna avstå från att bevilja någon tidsfrist för frivillig avresa eller bevilja en kortare tidsfrist än sju dagar.

52 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

53 Se dom av den 11 juni 2015, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 48).

54 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77), se artiklarna 1 c, 15.1, 27, 28, 30.2, 31, 32.1, 33.2.

55 Den rättsliga grunden för detta direktiv finns i kapitlen om medborgarskap (artiklarna 18 och 21 FEUF), fri rörlighet för arbetstagare (artikel 46 FEUF), fri etableringsrätt (artikel 50 FEUF) och frihet att tillhandahålla tjänster (artikel 59 FEUF).

56 Fri rörlighet för varor (artikel 36 FEUF), fri rörlighet för arbetstagare (artikel 45.3 FEUF), fri etableringsrätt (artikel 52.1 FEUF), frihet att tillhandahålla tjänster (artiklarna 56, 61 and 52.2 FEUF), fri rörlighet för kapital (artikel 65.1 b FEUF). Det finns även en hänvisning till detta begrepp i artikel 202 FEUF, unionens rättsliga grund när det gäller fri rörlighet för arbetstagare från utomeuropeiska länder och territorier.

57 Se dom av den 13 september 2016, CS ( C‑304/14, EU:C:2016:674, punkt 36), som följer mitt förslag till avgörande i de förenade målen Rendón Marín och CS ( C‑165/14 och C‑304/14, EU:C:2016:75), se punkt 140 och följande punkter. i mitt förslag till avgörande.

58 Se, exempelvis, dom av den 13 september 2016, i målet CS ( C‑304/14, EU:C:2016:674, punkt 39 och där angiven rättspraxis). Se även mitt förslag till avgörande i de förenade målen Rendón Marín och CS ( C‑165/14 och C‑304/14, EU:C:2016:75, punkt 170). CS-målet gällde medborgarskap, men formuleringen härrör från den inre marknadens friheter och används i samtliga dessa fall.

59 Se dom av den 13 september 2016, CS ( C‑304/14, EU:C:2016:674, punkt 39).

60 Se dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkterna 45 och 46).

61 Se dom av den 22 maj 2012, I ( C‑348/09, EU:C:2012:300, punkt 28).

62 Se dom av den 26 november 2002, Oteiza Olazabal ( C‑100/01, EU:C:2002:712, punkterna 12 och 35).

63 Se artikel 32.1 a vi i viseringskodexen.

64 Till skillnad från unionsrätten skiljer man inom tysk förvaltningsrätt mellan så kallat Beurteilungsspielraum och Ermessen. Det förstnämnda begreppet gäller en norms materiella krav, medan det sistnämnda begreppet blir aktuellt först i fråga om rättsföljderna, när en norm har uppfyllts (Rechtsfolgenseite). Denna distinktion saknar emellertid relevans i förevarande mål eftersom EU-rätten inte använder sig av motsvarande distinktion, vilket innebär att utrymme för skönsmässig bedömning i domstolens rättspraxis ibland omnämns som Beurteilungsspielraum och ibland som Ermessen.

65 Se artikel 27.2 och 27.3 i direktiv 2004/38 som antogs för att kodifiera domstolens tidigare rättspraxis i fråga om fördragets friheter.

66 Se artikel 27.2 i direktiv 2004/38.

67 Ibidem.

68 I den juridiska litteraturen framförs ett liknande resonemang av Hailbronner, K. och Thym, D., Constitutional framework and principles for interpretation, i Hailbronner, K., och Thym, D. (red.), EU immigration and asylum law – a commentary, andra utgåvan, C.H. Beck, Hart, Nomos, München, Oxford, Baden-Baden 2016, punkt 20.

69 Direktiv 2004/38 är daterat den 29 april 2004, medan direktiv 2004/114 antogs den 13 december 2004.

70 Under Allmänna villkor som rör villkoren för inresa och vistelse i utkastet till artikel 5.1 c samt under återkallelse av tillstånd i utkastet till artikel 15.2. Se kommissionens förslag till rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, yrkesutbildning eller volontärarbete, KOM(2002) 548 slutlig, s. 26 respektive s. 30.

71 Detta kom efter ett förslag från rådets behöriga arbetsgrupp. Se Outcome of proceedings, Working Party on Migration and Expulsion – Proposal for a Council Directive on the conditions of entry and residence of third-country nationals for the purposes of studies, vocational training or voluntary service, Bryssel, 28.11.2003, 1513/03 MIGR 103, s. 9.

72 Denna åsikt delas även av Hailbronner, K., och Gies, S., Council Directive 2004/114/EC of 13 December 2004 on the conditions of admission of third-country nationals for the purposes of studies, pupil exchange, unremunerated training or voluntary service, i Hailbronner, K., och Thym, D. (red.), EU immigration and asylum law – a commentary, andra upplagan, C.H. Beck, Hart, Nomos, Munich, Oxford, Baden-Baden 2016, artikel 6.7. I doktrinen framförs en motsatt ståndpunkt, nämligen att eftersom det inte finns någon hänvisning i texten eller ingressen till direktiv 2004/114 till artikel 72 FEUF som i den meningen implicerar att en strikt tolkning av undantaget för den allmänna ordningen skulle främja lagstiftningens syfte att locka studerande till EU, se Peers, S., i Peers, S, Guild, E., Acosta Arcarazo, D., Groenendijk, K. och Moreno-Lax, V. (red.), EU Immigration and Asylum Law (Text and Commentary): Second Revised Edition, Volume 2: EU Immigration Law, Martinus Nijhoff Publishers, Leiden, Boston 2012, kapitel 7, s. 202.

73 Samt har dessutom i förordning nr 1201/2014 under avdelning I punkt 161 förts upp som en sådan organisation.

74 Se dom av den 10 september 2014, Ben Alaya ( C‑491/13, EU:C:2014:2187, punkt 33).

75 Ibidem.

76 Se dom av den 19 december 2013, Koushkaki ( C‑84/12, EU:C:2013:862, punkterna 60, 61, 63 och domslutet). Min kursivering.

77 Ibidem, punkt 60.

78 Även om det ska medges att enligt bestämmelserna om den fria rörligheten föreligger samma hinder i de fall då en medlemsstat inte får begränsa den fria rörligheten i form av en sanktion för det en person har gjort, utan endast för det som vederbörande misstänks göra i framtiden.

79 Som det så fyndigt formuleras i Hailbronner, K., och Gies, S., Council Directive 2004/114/EC of 13 December 2004 on the conditions of admission of third-country nationals for the purposes of studies, pupil exchange, unremunerated training or voluntary service, i Hailbronner, K., och Thym, D. (red.), EU immigration and asylum law – a commentary, andra upplagan, C.H. Beck, Hart, Nomos, Munich, Oxford, Baden-Baden 2016, artikel 5.15.

80 Enligt artikel 27.2 i direktiv 2004/38 ska de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna uteslutande vara grundade på vederbörandes personliga beteende. Ett sådant personligt beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Motiveringar som inte beaktar omständigheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva hänsyn skall inte accepteras.

81 … som innebär att deras bedömning i frågan endast kan vara föremål för en begränsad rättslig överprövning.

82 Se utkastet till artikel 20.3 i kommissionens förslag till rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, yrkesutbildning eller volontärarbete, KOM(2002) 548 slutlig, s. 40.

83 Se Hailbronner, K., och Gies, S., Council Directive 2004/114/EC of 13 December 2004 on the conditions of admission of third-country nationals for the purposes of studies, pupil exchange, unremunerated training or voluntary service, i Hailbronner, K., och Thym, D. (red.), EU immigration and asylum law – a commentary, andra upplagan, C.H. Beck, Hart, Nomos, Munich, Oxford, Baden-Baden 2016, artiklarna 18–21, punkt 8.

84 Särskilt jämfört med andra nationella rättsordningar, se von Danwitz, Th., Europäisches Verwaltungsrecht, Springer, Berlin, Heidelberg, 2008, s. 589 och följande sidor.

85 Oavsett om detta är form av ett Beurteilungsspielraum eller Ermessen. Se även von Danwitz, Th., på det anförda stället.

86 Dom av den 3 september 2008 ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461).

87 Se Europadomstolens dom av den 15 november 1996, nr 22414/93, Chahal mot Förenade kungariket, ECLI:CE:ECHR:1996:1115JUD002241493, 131 §.

88 Se dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 344).