Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 30 mars 2017

1 Originalspråk: tyska

2 Se, vad gäller begreppet undandragande från tullövervakning i den mening som avses i tullkodexen, dom av den 12 juni 2014, SEK Zollagentur ( C‑75/13, EU:C:2014:1759, punkt 28, och där angiven rättspraxis).

3 1994 års allmänna tull- och handelsavtal (Gatt), som finns i bilaga 1A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994 och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva: område 11, volym 38 s. 3). Den citerade bestämmelsen kommer från Gatts huvudavtal från år 1947, som har inlemmats i Gatt 1994.

4 EGT L 336, 1994, s. 119; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 121.

5 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 (EUT L 324, 2009, s. 23). Förordning nr 2913/92 skulle ursprungligen ha ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 2008, s. 1), men trädde aldrig i kraft fullt ut på grund av bristande tillämpningsföreskrifter. Förordning nr 450/2008 upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1). Sistnämnda förordning gäller emellertid först från och med år 2013 respektive år 2016, vilket innebär att förordning nr 2913/92 fortfarande är tillämplig i förevarande mål.

6 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1063/2010 av den 18 november 2010 (EUT L 307, 2010, s. 1).

7 Min kursivering.

8 Se även, analogt, artikel 1.1 i Gatts tullvärdesavtal där det fastställs att transaktionsvärdet ska vara det pris som har betalats eller skall betalas för varan vid försäljning för export till importlandet (min kursivering).

9 Dom av den 6 juni 1990, Unifert ( C‑11/89, EU:C:1990:237, punkt 11), och dom av den 28 februari 2008, Carboni e derivati ( C‑263/06, EU:C:2008:128, punkt 28).

10 Se, för ett liknande resonemang, EU-domstolens dom av den 19 oktober 2000, Sommer ( C‑15/99, EU:C:2000:574, punkt 22), där det fastställs att transaktionsvärdet … utgör grundval för beräkningen av tullvärdet enligt det system som inrättats genom tullkodexen (som då motsvarades av förordning nr 1224/80). Angående nödvändigheten att tolka unionens tullrätt i enlighet med GATT, se mitt förslag till avgörande i målet The International Association of Independant Tanker Owners m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2007:689, punkt 107 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 12 december 2013, Christodoulou m.fl. ( C‑116/12, EU:C:2013:825, punkterna 41–43).

12 Se, beträffande begreppet säljas/försäljning i artikel 29.1 i tullkodexen, dom av den 12 december 2013, Christodoulou m.fl. ( C‑116/12, EU:C:2013:825, punkt 45).

13 Dom av den 16 november 2006, Compaq Computer International Corporation ( C‑306/04, EU:C:2006:716, punkt 30), dom av den 15 juli 2010, Gaston Schul ( C‑354/09, EU:C:2010:439, punkt 29), och dom av den 12 december 2013, Christodoulou m.fl. ( C‑116/12, EU:C:2013:825, punkt 40).

14 Se Krockauer, L., Zollwert, tredje upplagan, Verlag für Wirtschaft und Verwaltung, Frankfurt am Main, 1974, s. 24.

15 Brysselkonventionen om varors tullvärde undertecknades den 15 december 1950 och dess principer införlivades i gemenskapsrätten genom rådets förordning nr 803/68 av den 27 juni 1968 om varors tullvärde (EGT L 148, 1968, s. 6). Brysselkonventionen om varors tullvärde ersattes år 1979 genom avtalet om tillämpning av artikel VII i det allmänna tull- och handelsavtalet som förhandlades fram inom ramen för Gatts Tokyorunda (EGT L 71,1980, s. 1, 107; svensk specialutgåva, område 11, volym 9, s. 3). Genom detta avtal infördes transaktionsvärdesmetoden som grund för att fastställa tullvärdet och införlivades i gemenskapsrätten genom rådets förordning nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om varors tullvärde (EGT L 134, 1980, s. 1).

16 Se Krockauer, L., Zollwert, tredje upplagan, Verlag für Wirtschaft und Verwaltung, Frankfurt am Main, 1974, s. 24 och 41.

17 Artiklarna 2.1 a och 3.1 a i Gatts tullvärdesavtal.

18 Artikel 30.2 a och b i tullkodexen.

19 Artikel 7.2 e i Gatts tullvärdesavtal. Se även artikel 6.1 b i Gatts tullvärdesavtal där det fastställs att om tullvärdet grundas på produktionsvärdet ska detta utgöra summan av beloppet för vinst och allmänna omkostnader som motsvarar vad som normalt ingår i priset vid försäljning av en sådan vara som är tillverkad i exportlandet för export till importlandet.

20 Artikel 31.2 e i tullkodexen. Se även artikel 30.2 d andra strecksatsen i tullkodexen, där det anges att det fastställda tullvärdet ska vara det beräknade värde som består av summan av ett belopp för vinst och allmänna omkostnader som är lika med det som vanligen återfinns vid försäljning av varor som tillverkats i exportlandet för export till unionen.

21 Dom av den 6 juni 1990, Unifert ( C‑11/89, EU:C:1990:237, punkt 35), dom av den 19 oktober 2000, Sommer ( C‑15/99, EU:C:2000:574, punkt 25), dom av den 16 november 2006, Compaq Computer International Corporation ( C‑306/04, EU:C:2006:716, punkt 30), och dom av den 19 mars 2009, Mitsui & Co. Deutschland ( C‑256/07, EU:C:2009:167, punkt 20).

22 Se artikel 192.1 i tullkodexen samt bestämmelserna om användning av en samlad säkerhet i artikel 379 i förordning nr 2454/93: Här fastställs att den huvudansvarige eventuellt kan använda sig av ett referensbelopp samt vara uppmärksam på att de eventuella tullskulderna för löpande transaktioner inte överskrider detta referensbelopp. Referensbeloppen kan också kontrolleras av tullmyndigheterna för varje enskild transaktion.

23 Dom av den 5 maj 1981, Dürbeck ( 112/80, EU:C:1981:94, punkt 48), och dom av den 24 mars 2011, ISD Polska m.fl. ( C‑369/09 P, EU:C:2011:175, punkt 122).

24 Dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet ( C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 77), och dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 62). Se dessutom dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen ( C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, punkt 147), och dom av den 16 december 2008, Masdar (UK) /kommissionen ( C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkterna 81 och 86).

25 Dom av den 10 december 2015, Veloserviss ( C‑427/14, EU:C:2015:803, punkt 39).

26 Se artiklarna 78 och 220.2 b i tullkodexen samt dom av den 10 december 2015, Veloserviss ( C‑427/14, EU:C:2015:803, punkt 17 och följande punkter, särskilt punkterna 28, 43 och 44).

27 Se artikel 94.4 i tullkodexen samt artiklarna 372.1 a, 380.2 och 380.3 i förordning nr 2454/93.

28 Se artikel 379.2 tredje stycket i förordning nr 2454/93.

29 Se artikel 95 i tullkodexen.

30 Se artikel 153.1 i förordning nr 2454/93. I punkt 1 i förklarande anmärkningar till artikel 30.2 d i tullkodexen i bilaga 23 (Förklarande anmärkningar om tullvärde) till förordning nr 2454/93 kompletteras detta enligt följande: 1. I allmänhet bestäms tullvärdet enligt dessa bestämmelser på grundval av i gemenskapen omedelbart tillgängliga upplysningar. För att bestämma ett beräknat värde kan det emellertid blir nödvändigt att undersöka produktionskostnaderna för de varor som skall värderas, samt inhämta andra upplysningar som erhålls utanför gemenskapen. Dessutom befinner sig i de flesta fall tillverkaren av varorna utanför medlemsstaternas myndigheters jurisdiktion. Användningen av metoden för det beräknade värdet kommer i allmänhet att vara begränsad till de fall då köparen och säljaren är närstående, och tillverkaren är beredd att ge myndigheterna i importlandet de nödvändiga kostnadsberäkningarna samt att möjliggöra alla ytterligare kontroller som kan bli nödvändiga. (min kursivering).

31 Dom av den 12 december 2013, Christodoulou m.fl. ( C‑116/12, EU:C:2013:825, punkterna 41–43), dom av den 16 juni 2016, EURO 2004. Hungary ( C‑291/15, EU:C:2016:455, punkterna 27–29), och dom av den 9 mars 2017, GE Healthcare ( C‑173/15, EU:C:2017:195, punkterna 75–77).

32 Se artikel 153.1 i förordning nr 2454/93.

33 Se artikel 14 i tullkodexen.

34 Se, exempelvis, artikel 29.2 i tullkodexen samt punkt 3 i de förklarande anmärkningarna till denna bestämmelse i bilaga 23 (Förklarande anmärkningar om tullvärde) till förordning nr 2454/93.

35 Se, vad gäller nödvändigheten att ge de ekonomiska aktörerna möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt och inom angiven frist framföra sin ståndpunkt, dom av den 18 december 2008, Sopropé ( C‑349/07, EU:C:2008:746, punkt 36 och följande punkter), och dom av den 3 juli 2014, Kamino International Logistics ( C‑129/13 och C‑130/13, EU:C:2014:2041, punkt 38).

36 Se mitt förslag till avgörande i målet Mellor ( C‑75/08, EU:C:2009:32, punkt 25).

37 Dom av den 8 maj 2014, N. ( C‑604/12, EU:C:2014:302, punkterna 49 och 50), se även mitt förslag till avgörande i målet Mellor ( C‑75/08, EU:C:2009:32, punkt 33, och där angiven rättspraxis).

38 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet Mellor ( C‑75/08, EU:C:2009:32, punkterna 28 och 31, och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 23 februari 2006, Molenbergnatie ( C‑201/04, EU:C:2006:136, punkt 54).

39 Se även övervägandena i mitt förslag till avgörande i målet Mellor ( C‑75/08, EU:C:2009:32, punkterna 29 och 30).

40 Denna möjlighet, som fastställs i punkterna 59–61 i domskälen samt i punkt 1 i domslutet i domen av den 30 april 2009, Mellor ( C‑75/08, EU:C:2009:279), ska i förevarande mål avvisas framför allt av det skälet att det i tullkodexen – till skillnad från direktivet som ligger till grund för domen – uttryckligen föreskrivs en motiveringsskyldighet för beslut som innebär negativa konsekvenser för de personer som det riktas till.

41 Se, vad gäller gränserna för möjligheterna att kompensera för åsidosättande av unionsrätten, dom av den 3 juli 2008, kommissionen/Irland ( C‑215/06, EU:C:2008:380, punkt 57 och följande punkter).