Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 15 juni 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 348, 2008, s. 98.

3 EUT L 326, 2005, s. 13.

4 I artikel 7.2 i samma direktiv föreskrivs begränsade undantag från den regel som anges i punkt 1. Dessa undantag är inte tillämpliga i det nationella målet.

5 EUT L 180, 2013, s. 60.

6 Enligt artikel 52 första stycket i direktiv 2013/32 ska ansökningar om internationellt skydd som lämnats in före den 20 juli 2015 omfattas av de lagar och andra författningar som antagits enligt direktiv 2005/85.

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 1992, Meilicke ( C‑83/91, EU:C:1992:332, punkt 22), dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 83), och dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 36).

8 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 juli 1992, Lourenço Dias ( C‑343/90, EU:C:1992:327, punkt 15), dom av den 21 februari 2006, Ritter-Coulais ( C‑152/03, EU:C:2006:123, punkt 14), och dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 37).

9 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av 16 december 1981, Foglia ( 244/80, EU:C:1981:302, punkterna 18 och 21), dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 45), och dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 38).

10 Se dom av den 16 juli 1992, Lourenço Dias ( C‑343/90, EU:C:1992:327, punkt 20), dom av den 21 februari 2006, Ritter-Coulais ( C‑152/03, EU:C:2006:123, punkt 15 och där angiven rättspraxis), och dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 38).

11 Se beslut av den 10 juni 2011, Mohammad Imran ( C‑155/11 PPU, EU:C:2011:387, punkterna 16–18), och beslut av den 3 mars 2016, Euro Bank ( C‑537/15, ej publicerat, EU:C:2016:143, punkterna 31–36). Se även dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkterna 39–46).

12 Det angivna datumet motsvarar inte det datum som den hänskjutande domstolen angett och som framgår av den kopia av asylmyndighetens beslut som den belgiska regeringen har gett in till domstolen.

13 Så har fortfarande inte skett. I vissa fall, bland annat de som anges i artikel 74/6.1 bis i utlänningslagen, utfärdas utvisningsbeslutet när asylansökan lämnas in (se även artikel 52/3.2 i utlänningslagen).

14 Bland annat vid efterföljande asylansökningar, se artikel 74/6.1 bis i utlänningslagen.

15 Se, bland annat, beslut av den 22 oktober 2012, Šujetová ( C‑252/11, ej publicerat, EU:C:2012:653, punkterna 11–20), beslut av den 5 juni 2014, Antonio Gramsci Shipping m.fl. ( C‑350/13, EU:C:2014:1516, punkterna 5–12), och beslut av den 23 mars 2016, Overseas Financial och Oaktree Finance ( C‑319/15, ej publicerat, EU:C:2016:268, punkterna 28–35). Se även dom av den 27 juni 2013, Di Donna ( C‑492/11, EU:C:2013:428, punkterna 24–31), och dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkterna 39–46).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 39).

17 Eftersom det inte uttryckligen hänvisas till nationell rätt ska begreppet tolkas enbart på grundval av unionsrätten (se, bland annat, dom av den 21 oktober 2010, Padawan, C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 32) och detta trots att den konkreta bedömningen av huruvida en tredjelandsmedborgare vistas lagligt eller olagligt på en medlemsstats territorium i vissa fall även kan vara beroende av tillämpningen av medlemsstatens nationella rättsregler.

18 Se dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 48).

19 Se kommissionens rekommendation av den 1 oktober 2015 om upprättande av en gemensam Handbok om återvändande som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter när de utför uppgifter i samband med återvändande (C(2015) 6250 final) (nedan kallad handboken om återvändande).

20 Se punkt 1.2 i handboken om återvändande.

21 Se dom av den 30 maj 2013, Arslan ( C‑534/11, EU:C:2013:343, punkterna 48 och 49).

22 En sådan särskild uppehållshandling som avses i bilaga 35 till utlänningskungörelsen utfärdades visserligen till Sadikou Gnandi först den 10 juli 2014. Den rätt att stanna i Belgien som denna handling ger är emellertid kopplad till ingivandet av överklagandet och följer av artikel 111 i utlänningskungörelsen.

23 I denna bestämmelse anges bland annat att ingen får avlägsnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling. I domen av den 28 juli 2011, Samba Diouf ( C‑69/10, EU:C:2011:524, punkt 61), konstaterade domstolen att syftet med direktiv 2005/85 är att fastställa en gemensam ram av skyddsregler som gör det möjligt att säkerställa att Genèvekonventionen [om flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951] efterlevs och att de grundläggande rättigheterna respekteras, däribland rätten till ett effektivt rättsmedel.

24 Se, senast, Europadomstolens dom av den 14 februari 2017, Allanazarova mot Ryssland (CE:ECHR:2017:0214JUD004672115, punkterna 96–99 och där angiven rättspraxis).

25 Se, beträffande ett beslut om att inte vidare pröva en efterföljande asylansökan, dom av den 17 december 2015, Tall ( C‑239/14, EU:C:2015:824, punkt 56).

26 Det ska härvid nämnas att stora avdelningen vid Europadomstolen i domen i målet Saadi mot Förenade kungariket antog en annan ståndpunkt med avseende på artikel 5.1 f i Europakonventionen. Enligt Europadomstolen har en asylsökande rest in olagligt till en avtalsslutande stat, om inresan inte tillåtits av staten i fråga (se dom av den 29 januari 2008, ECLI:CE:ECHR:2008:0129JUD001322903, punkt 65), vilket tycks innefatta att en asylansökan bifalls. Se, emellertid, den delvis skiljaktiga mening som avgavs gemensamt av sex domare i stora avdelningen.

27 Se punkt 75 i dom av den 15 februari 2016, N. ( C 601/15 PPU, EU:C:2016:84).

28 Se dom av den 28 april 2011, El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 59).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkterna 43 och 45).

30 Se punkt 76 i dom av den 15 februari 2016, N. ( C 601/15 PPU, EU:C:2016:84).

31 Detta var den fjärde asylansökan som N. lämnade in. Den första och den tredje ansökan hade slutgiltigt avslagits och den andra hade dragits tillbaka.

32 De tre asylansökningar som N. lämnat in tidigare hade alla slutgiltigt avslagits, vilket innebär att det inte pågick något asylförfarande vid den tidpunkt då ett beslut om återvändande fattades avseende honom.

33 Se, bland annat, punkt 44 i domen av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84).

34 Det kan nämnas att de belgiska myndigheterna inte har använt sig av denna möjlighet i fallet Sadikou Gnandi. Dels avslutas Sadikou Gnandis lagliga vistelse i Belgien inte genom själva utvisningsbeslutet, utan i det konstateras endast att vistelsen är olaglig, dels utgör detta beslut och asylmyndighetens beslut av den 23 maj 2014 två olika beslut, som fattats av två olika myndigheter.

35 I punkt 4 i förslaget till direktiv 2008/115 anges att denna möjlighet föreskrevs till följd av att flera medlemsstater under det samråd som föregick förslaget uttryckt oro för att tvåstegsförfarandet skulle kunna leda till förseningar i handläggningen av ärenden.

36 Se punkt 12.2 i handboken om återvändande.

37 Såsom det anges i förordet till handboken bygger den till stor del på det arbete som medlemsstaterna och kommissionen genomförde inom ramen för kontaktkommittén om återvändandedirektivet mellan åren 2009 och 2014. Handboken samlar och sammanfattar på ett systematiskt sätt de diskussioner som ägde rum inom kommittén, och det är inte säkert att den återspeglar konsensus mellan medlemsstaterna om hur rättsakterna ska tolkas.

38 Se dom av den 30 maj 2013, Arslan ( C‑534/11, EU:C:2013:343).

39 Se punkt 69. Vad gäller artikel 13 i Europakonventionen se, senast, Europadomstolens dom av den 14 februari 2017, Allanazarova mot Ryssland (CE:ECHR:2017:0214JUD004672115, punkt 98), i vilken det bekräftas att denna bestämmelse inte tvingar konventionsstaterna att införa en domstolsprövning i två instanser för frågor som rör avlägsnandeåtgärder och att det räcker att det finns åtminstone ett internt rättsmedel som uppfyller kraven på effektivitet i nämnda bestämmelse, det vill säga ett rättsmedel som möjliggör en noggrann kontroll och en grundlig prövning av ett påstående om att det föreligger en risk för behandling som strider mot artikel 3 i Europakonventionen och vilket har en suspensiv verkan vad gäller den överklagade åtgärden.

40 Det rör sig bland annat om personer avseende vilka verkställigheten av avlägsnandet har skjutits upp enligt artikel 9 i direktiv 2008/115, eftersom ett avlägsnande strider mot principen om non-refoulement.

41 Det utvisningsbeslut som avses i det nationella målet delgavs Sadikou Gnandi endast några dagar efter asylmyndighetens beslut av den 23 maj 2014, genom vilket han informerats om att ingen avlägsnandeåtgärd kunde vidtas gentemot honom under tidsfristen för överklagande av asylmyndighetens beslut till Utlänningsdomstolen. Som framgår av det ovan anförda nämndes varken i utvisningsbeslutet – som fattades av en annan myndighet än asylmyndigheten – eller i den delgivningshandling som åtföljde det, att verkställigheten av åläggandet att lämna Belgien tillfälligt hade skjutits upp, utan de var tvärtom formulerade på ett sådant sätt att Sadikou Gnandi övertygades om det motsatta, vilket således bidrog till att skapa förvirring hos honom om vilka skyldigheter som var ålagda honom och vilka rättsmedel som stod till hans förfogande.

42 Cirkulär om upphävande av cirkuläret av den 20 juli 2001 om den rättsliga räckvidden av bilaga 35 till [utlänningskungörelsen], Moniteur Belge av den 6 september 2013, s. 63240.

43 Rådets direktiv av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 2003, s. 18).

44 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 96).

45 Se artikel 3.1 i båda direktiven.

46 Se dom av den 27 februari 2014, Saciri m.fl. ( C‑79/13, EU:C:2014:103, punkterna 35–42).

47 Enligt artikel 14.1 b i direktiv 2008/115 har tredjelandsmedborgare under tidsfristen för frivillig avresa endast rätt till akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar. I artikel 14.1 d anges att utsatta personers särskilda behov ska beaktas.

48 Europadomstolens dom av den 7 juli 2015, V.M. m.fl. mot Belgien (CE:ECHR:2015:0707JUD006012511).

49 Europadomstolens dom av den 7 juli 2015, V.M. m.fl. mot Belgien (CE:ECHR:2015:0707JUD006012511), punkt 197 och följande punkter.

50 Europadomstolens dom av den 17 november 2016, V.M. m.fl. mot Belgien (CE:ECHR:2016:1117JUD006012511).