Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 26 juli 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 114, 2002, s. 6.

3 Dom av den 11 mars 2004, de Lasteyrie du Saillant ( C‑9/02, EU:C:2004:138, punkterna 50–68). Syftet att förhindra en urholkning av skattebasen i den berörda medlemsstaten, vilket anfördes av den danska regeringen, ansågs inte utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset.

4 Dom av den 11 mars 2004, de Lasteyrie du Saillant ( C‑9/02, EU:C:2004:138, punkt 69 och domslutet).

5 Det är uppenbart, som den hänskjutande domstolen underförstått anser, att artikel 43 EG (numera artikel 49 FEUF) inte som sådan kan tillämpas direkt på förbindelserna mellan en medlemsstat i unionen och ett tredjeland, däribland, i synnerhet, Schweiziska edsförbundet. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2010, Hengartner och Gasser ( C‑70/09, EU:C:2010:430, punkterna 25 och 26).

6 Se Conseil d’État, dom av den 29 april 2013, M. Picart, nr 357576. Se, för en kommentar till detta avgörande, bland annat, Le Mentec, F., Exit tax (rég.anc.) et transfert du domicile fiscal en Suisse, Revue de droit fiscal, nr 27, 4 juli 2013, kommentar 361.

7 Min kursivering.

8 United Nations Treaty Series, vol. 1155, p. 331.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2010, Hengartner och Gasser ( C‑70/09, EU:C:2010:430, punkt 36) och dom av den 24 november 2016, SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:896, punkt 94).

10 Se dom av den 19 november 2015, Bukovansky ( C‑241/14, EU:C:2015:766, punkt 40) och dom av den 21 september 2016, Radgen ( C‑478/15, EU:C:2016:705, punkt 36).

11 Se även, beträffande artikel 21.2 i avtalet, dom av den 21 september 2016, Radgen ( C‑478/15, EU:C:2016:705, punkterna 45 och 48).

12 Se dom av den 28 februari 2013, Ettwein ( C‑425/11, EU:C:2013:121, punkt 33), dom av den 19 november 2015, Bukovansky ( C‑241/14, EU:C:2015:766, punkt 36) och dom av den 21 september 2016, Radgen ( C‑478/15, EU:C:2016:705, punkt 40).

13 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 21), dom av den 11 augusti 1995, Wielockx ( C‑80/94, EU:C:1995:271, punkt 16) och dom av den 16 juli 1998, ICI ( C‑264/96, EU:C:1998:370, punkt 19).

14 Samma ståndpunkt tycks även överväga i doktrinen. Se bland annat Hinny P., Das Diskriminierungsverbot des Personenverkehrsabkommens im Schweizer Steuerrecht, IFF Forum für Steuerrecht, 2004, s. 185, Cadosch, R.M., Switzerland: Taxation of Employment Income – Compliance of Swiss Tax Law with EC‑Swiss Sectoral Agreement on Free Movement of Persons, Intertax, 2004, s. 599, Borghi, A., La libre circulation des personnes entre la Suisse et l’UE, Commentaire article par article de l’accord du 21 juin 1999, Edis, Genève, 2010, s. 373 och Moshek V., L’impact de l’ALCP sur l’impôt à la source ‐ Analyse à la lumière de l’arrêt du Tribunal fédéral du 26 janvier 2010, Archiv für schweizerisches Abgaberecht, 79, 2010–2011, s. 324.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2009, Grimme ( C‑351/08, EU:C:2009:697, punkterna 27 och 29) och dom av den 11 februari 2010, Fokus Invest ( C‑541/08, EU:C:2010:74, punkt 28).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2009, Grimme ( C‑351/08, EU:C:2009:697, punkt 36) och dom av den 11 februari 2010, Fokus Invest ( C‑541/08, EU:C:2010:74, punkt 31). Att juridiska personer inte omfattas av tillämpningsområdet för den etableringsrätt som garanteras genom avtalet bekräftade domstolen i punkterna 37 och 39 i dom Grimme ( C‑351/08, EU:C:2009:697).

17 I det nu aktuella målet finns det ingenting i handlingarna som tyder på att Christian Picart skulle kunna betraktas som gränsarbetare med egen rörelse i den mening som avses i artikel 13.1 i bilaga I till avtalet.

18 Dom av den 28 februari 2013, Ettwein ( C‑425/11, EU:C:2013:121, punkt 35). Min kursivering.

19 Min kursivering.

20 Se bland annat dom av den 22 december 2008, Stamm och Hauser ( C‑13/08, EU:C:2008:774, punkt 33) och dom av den 28 februari 2013, Ettwein ( C‑425/11, EU:C:2013:121, punkt 36).

21 Se, analogt, dom av den 20 november 2001, Jany m.fl. ( C‑268/99, EU:C:2001:616, punkterna 34, 37 och 38). I denna dom hänvisas bland annat till dom av den 27 juni 1996, Asscher ( C‑107/94, EU:C:1996:251, punkterna 25 och 26).

22 Se bland annat dom av den 7 september 2006, N ( C‑470/04, EU:C:2006:525, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

23 Alla åtgärder som innebär att utövandet av denna frihet förbjuds, hindras eller blir mindre attraktivt ska anses som sådana inskränkningar (se bland annat dom av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 37 och dom av den 6 september 2012, kommissionen/Portugal ( C‑38/10, EU:C:2012:521, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

24 Se, för tidigare rättspraxis, bland annat dom av den 27 september 1988, Daily Mail and General Trust ( 81/87, EU:C:1988:456, punkt 16) och dom av den 16 juli 1998, ICI ( C‑264/96, EU:C:1998:370, punkt 21).

25 Se dom av den 28 februari 2013, Ettwein ( C‑425/11, EU:C:2013:121, punkterna 41–43).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2011, Graf och Engel ( C‑506/10, EU:C:2011:643, punkt 26).

27 Se bland annat dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506, punkterna 23 och 24) och dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742, punkterna 39 och 40).

28 Denna situation kan enligt min mening jämföras med en situation i vilken en hänskjutande domstol implicit eller explicit vägrar att hänskjuta en tilläggsfråga om tolkningen av unionsrätten inom ramen för sin begäran om förhandsavgörande. Det är just i en sådan situation som domstolen ska avstå från att tillämpa sin praxis att omformulera tolkningsfrågor för att ge ett ändamålsenligt svar till den hänskjutande domstolen. Se, beträffande denna fråga, mitt förslag till avgörande som föredrogs den 1 april 2014 i målet Fonnship och Svenska Transportarbetareförbundet ( C‑83/13, EU:C:2014:201, punkterna 13–24 och där angiven rättspraxis).

29 Dom av den 11 mars 2004, de Lasteyrie du Saillant ( C‑9/02, EU:C:2004:138, punkterna 52–54).

30 Dom av den 11 mars 2004, de Lasteyrie du Saillant ( C‑9/02, EU:C:2004:138, punkterna 55–57).

31 Se dom av den 6 oktober 2011, Graf och Engel ( C‑506/10, EU:C:2011:643, punkt 26) och dom av den 21 september 2016, Radgen ( C‑478/15, EU:C:2016:705, punkt 47).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 september 2016, Radgen ( C‑478/15, EU:C:2016:705, punkterna 46 och 47). I punkt 46 i denna dom hänvisas till dom av den 31 mars 1993, Kraus ( C‑19/92, EU:C:1993:125, punkt 32 och där angiven rättspraxis) och till dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkterna 73 och 85), dom av den 6 september 2012, kommissionen/Portugal ( C‑38/10, EU:C:2012:521, punkterna 31 och 32), dom av den 23 januari 2014, DMC ( C‑164/12, EU:C:2014:20, punkt 61), och dom av den 16 april 2015, kommissionen/Tyskland ( C‑591/13, EU:C:2015:230, punkt 67).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2014, DMC ( C‑164/12, EU:C:2014:20, punkt 65).

35 Se mitt förslag till avgörande i mål kommissionen/Portugal ( C‑38/10, EU:C:2012:391, punkterna 78–82).

36 Se mitt förslag till avgörande i mål kommissionen/Portugal ( C‑38/10, EU:C:2012:391, punkterna 81 och 82).

37 Dom av den 21 december 2016, kommissionen/Portugal ( C‑503/14, EU:C:2016:979, punkterna 58–60).