Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 25 juli 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Se dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen ( C‑566/10 P, EU:C:2012:752).

3 EGT 17, 1958, s. 401; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 16.

4 Förordning om anpassning av vissa förordningar och beslut på områdena fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer, bolagsrätt, konkurrenspolitik, jordbruk, livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära frågor, transportpolitik, energi, beskattning, statistik, transeuropeiska nät, rättsväsende och grundläggande rättigheter, rättvisa, frihet och säkerhet, miljö, tullunion, yttre förbindelser, utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt institutioner, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning (EUT L 158, 2013, s. 1).

5 Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 45, 1962, s. 1385).

6 EUT L 287, 2013, s. 15.

7 Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Ekonomiska och sociala kommitténs, Regionkommitténs och EU-ombudsmannens beslut om upprättande av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EGT L 197, 2002, s. 53).

8 EUT C 74 A, 2014, s. 4.

9 EUT C 391 A, 2014, s. 1.

10 EUT C 60 A, 2014, s. 1.

11 T-353/14 och T-17/15, EU:T:2016:495.

12 Se hänvisningen nedan i fotnoterna 58 och 59.

13 Förutom de mål jag hänvisar till i följande delar av detta förslag ska också hänvisas till det parallella mål där stora avdelningen just nu prövar liknande frågor, nämligen Spanien/parlamentet (C‑377/16). Det belysande förslaget till avgörande i det målet, som har upprättats av min kunniga kollega generaladvokat Sharpston, vilket jag har haft fördelen att ta del av som utkast, ska föredras samma dag som förevarande förslag.

14 Det kan här betonas att jag med detta avser alla klagande, oavsett om den klagande är en person eller medlemsstat. Det verkar vara underförstått i kommissionens resonemang att Republiken Italien, eftersom den är en medlemsstat som särbehandlas som sökande enligt artikel 263 andra stycket FEUF, och troligen skulle ha talerätt att överklaga de allmänna bestämmelserna direkt, borde ha gjort det och inte skulle ha väntat på att de skulle utlösas av ett meddelande om uttagningsprov. Även i detta avseende räcker det dock att säga att det som Republiken Italien valde att överklaga inte var de allmänna bestämmelserna, utan de särskilda uttagningsproven som angavs i de enskilda meddelandena om uttagningsprov.

15 Detta är fallet inte bara i fråga om uttagningsprov med särskilda språkkrav, såsom uttagningsprov för juristlingvister, utan även, exempelvis, för uttagningsprov för särskilda EU-organ som har ett begränsat antal arbetsspråk. Det skulle också kunna vara fallet för uttagningsprov för kontor eller organ i en medlemsstat med ett officiellt språk som inte är ett av de tre standardspråken och där det är nödvändigt att kunna det språket för att utöva kontorets eller organets uppgifter.

16 För att ge ett visst sammanhang, utan att dra några slutsatser av detta med avseende på utgången i förevarande mål, ska det anmärkas att Epso verkar ha upphört med sin praxis att offentliggöra de allmänna bestämmelserna separat och hänvisa till dem i varje meddelande om uttagningsprov. De allmänna bestämmelserna verkar nu systematiskt ingå som en bilaga i varje meddelande om uttagningsprov. Se, exempelvis, meddelandet om allmänna uttagningsprov Epso/AD/338/17 om reservlista på handläggare (AD 5) (EUT C 99 A, 2017, s. 1), meddelandet om allmänna uttagningsprov Epso/AD/354/17 om en reservlista med lettiskspråkiga juristlingvister (AD 7) och Epso/AD/355/17 om reservlista med maltesiskspråkiga juristlingvister (AD 7) (EUT C 418 A, 2017, s. 1) eller meddelandet om allmänna uttagningsprov Epso/AD/356/18 om att upprätta en reservlista med handläggare (AD 5) (EUT C 88 A, 2018, s. 1) (nedan kallat meddelandet om allmänt uttagningsprov från år 2018).

17 Se, senast, dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

18 Dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

19 I de allmänna bestämmelserna fastställs att [o]m inget annat anges i meddelandet om uttagningsprov kommer valet av andraspråk normalt sett att begränsas till engelska, franska eller tyska och anges sedan att alla sökande [måste] göra vissa delprov på sitt andraspråk, som ska väljas bland dessa tre språk (min kursivering). De allmänna riktlinjerna inleder med att säga att [d]et bekräftas att språkanvändningen i samband med Epsos uttagningsprov som regel kommer att se ut enligt följande och anger längre fram att [u]tvärderingen vid utvärderingscentrum anordnas endast på de sökandes andraspråk, dvs. antingen engelska, franska eller tyska (min kursivering).

20 Se, särskilt, dom av den 13 december 2012, Expedia ( C‑226/11, EU:C:2012:795, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

21 Se, exempelvis, dom av den 5 september 2012, parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:516 punkt 37 och där angiven rättspraxis). Såsom redan antytts ovan, i fotnot 14, är det trots detta inte möjligt att vända på denna omständighet och påstå att de allmänna bestämmelserna endast utgör bekräftande rättsakter, eftersom en medlemsstat eventuellt kunde ha överklagat dem i sig (men antagligen endast i förhållande till just den medlemsstaten?).

22 Artikel 64 i protokoll (nr 3) om stadgan för Europeiska unionens domstol.

23 C‑566/10 P, EU:C:2012:752.

24 Se ovan i punkterna 46–68 i detta förslag till avgörande.

25 Concise Oxford English Dictionary, 11:e uppl., redigerad av Soanes, C., och Stevenson, A., Oxford University Press, Oxford, 2004.

26 Online Merriam-Webster Dictionary (tillgängliga på https://www.merriam-webster.com).

27 Capacité reconnue en telle ou telle matière en raison de connaissances possédées et qui donne le droit d’en juger: Le petit Larousse illustré, Larousse, Paris, 2011.

28 Das Befähigtsein; Eignung; Tauglichkeit; Begabung: Duden. Deutches Universalwörterbuch, 6:e uppl., Dudenverlag, Mannheim, Leipzig, Wien, Zürich, 2006.

29 L’essere competente, som i sin tur definierar competente som che ha la capacità, le qualità, le conoscenze, l’esperienza necessarie a fare bene qualcosa, a ben valutare, giudicare e sim.; esperto: Dizionario italiano Garzanti, Garzanti Linguistica, Milano, 2005.

30 Pericia, aptitud o idoneidad para hacer algo o intervenir en un asunto determinado: Diccionario de la lengua española, 23:e uppl., Real Academia Española, Espasa Libros, Barcelona, 2014.

31 Slovník spisovné češtiny, 4:e uppl, Akademia, Prag, 2009, definierar způsobilý som mající k něčemu potřebné schopnosti, předpoklady.

32 Det verkar som om formuleringen sökanden med så hög kompetens som möjligt i sak var avsedd att snarare betyda de sökande som har högsta kompetens, eftersom de andra språkversionerna än den engelska använde samma ordalydelse som använts i respektive språkversion av artikel 27 i tjänsteföreskrifterna (exempelvis ayant les plus hautes qualités de compétence i den franska versionen av domen eller dotati delle più alte qualità di competenza i den italienska versionen, som också var rättegångsspråk).

33 Se, dom av den 17 december 2015, Italien/kommissionen, ( T-510/13, ej publicerad i rättsfallssamlingen, EU:T:2015:1001, punkt 102).

34 Trots detta är det så att även om språkkunskaper är en kompetens som ska värderas när befattningen tillsätts är det självklart inte en kompetens som uteslutande ska utvärderas vid just denna tidpunkt. Detta framgår av artikel 45.2 i tjänsteföreskrifterna, som anger att tjänstemän, före sin första befordran, ska visa att de kan arbeta på ett tredje språk. Språkkunskaper är således en kompetens som kan förvärvas. Emellertid utesluter detta inte i sig självt att det är möjligt att bedöma språk inom ramen för ett uttagningsprov. Tvärtom ankommer det, såsom domstolen angav i punkt 97 i domen i målet Italien/kommissionen I, på institutionerna att göra en avvägning mellan, å ena sidan, det legitima syfte som motiverar att antalet tillåtna språk i uttagningsproven begränsas och, å andra sidan, de anställda tjänstemännens möjligheter att under sitt arbete vid institutionerna lära sig de språk som tjänstens intresse kräver (min kursivering).

35 Enligt min uppfattning är den avgörande frågan i samband med punkt 106 i tribunalens dom i stället vilka (typer av objektiva och skäliga) grunder som faktiskt kan åberopas för att införa språkbegränsningar i samband med ett rekryteringsförfarande samt den systemiska kopplingen mellan artikel 27 och artikel 1d.6 i tjänsteföreskrifterna. De frågorna aktualiseras dock inte i förevarande överklagande.

36 Se, exempelvis, dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen ( C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 53 och där angiven rättspraxis. Se, även, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen ( C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 67), samt dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 63).

37 Den fullständiga motiveringen i meddelandet om allmänt uttagningsprov har återgetts i punkt 24 i detta förslag. Motsvarande avsnitt i meddelandet om uttagningsprov inom dataskyddsområdet har väsentligen samma ordalydelse.

38 Såsom domstolen fann i dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen ( C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 56 och där angiven rättspraxis), ska [u]nionsdomstolen … således utföra prövningen av lagenligheten på grundval av de omständigheter som sökanden har anfört till stöd för sina grunder. Den får inte hänvisa till kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller prövningen av nämnda omständigheter för att på så sätt avstå från att göra en fördjupad prövning av såväl rättsliga som faktiska omständigheter.

39 Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Rica Foods/kommissionen ( C‑40/03 P, EU:C:2005:93, punkterna 45–49).

40 Se dom av den 15 februari 2005, kommissionen/Tetra Laval ( C‑12/03 P, EU:C:2005:87, punkt 39), se, även, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen ( C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 54), samt dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen ( C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 54).

41 Exempelvis dom av den 8 maj 2003, Italien och SIM 2 Multimedia/kommissionen ( C‑328/99 och C‑399/00, EU:C:2003:252, punkt 39).

42 Exempelvis dom av den 21 april 2015, Anbouba/kommissionen ( C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkterna 41 och 45).

43 Exempelvis, dom av den 16 april 1991, kommissionen ( C‑354/89, EU:C:1991:149, punkt 14).

44 Se, exempelvis, dom av den 22 november 2001, Nederländerna/kommissionen ( C‑301/97, EU:C:2001:621, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

45 Det kan återigen vara värdefullt att erinra om att det krav som domstolen ställde upp i domen i målet Italien/kommissionen I (ovan punkt 85) var att det måste finnas klara, objektiva och förutsebara kriterier, som sökandena kunde känna till i förväg. Domstolen sade ingenting alls om vilken typ av argument som kunde åberopas för att uppställa dessa kriterier.

46 Det är fast rättspraxis att då överklagandet är begränsat till rättsfrågor, är tribunalen ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna och bedöma bevisningen. Dessa omständigheter och bevisningen utgör således inte, under förutsättning att de inte missuppfattats, en rättsfråga som kan prövas i ett mål om överklagande vid domstolen, se, exempelvis, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 177), samt dom av den 28 februari 2018, mobile.de/EUIPO ( C‑418/16 P, EU:C:2018:128, punkt 65).

47 Se punkt 3.4.4.1 i de allmänna bestämmelserna som hänvisar till artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, även om det verkar som om denna punkt ska jämföras med artikel 90c, i den utsträckning Epso är ett interinstitutionellt organ till vilket flera institutioner har överlåtit vissa av de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten, i den mening som avses i artikel 2.2 i tjänsteföreskrifterna. Se även artikel 4 i beslut 2002/620 som anger att frågor och klagomål rörande utövandet av de befogenheter som Epso tilldelats ska lämnas till Epso i enlighet med artikel 91a i tjänsteföreskrifterna. Jag anser att den närmare hänvisningen bör vara till artikel 90c, snarare än artikel 91a, då artikel 90c hänvisar till begäran eller klagomål och artikel 91a hänvisar till talan (vid EU-domstolen).

48 Se punkt 3.4.4.2 i de allmänna bestämmelserna. För ett aktuellt uttagningsprov, se punkt 4.3.2 i bilaga II till meddelandet om allmänna uttagningsprov från år 2018.

49 Dom av den 10 september 2015, Omprövning Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen ( C‑417/14 RX-II, EU:C:2015:588, punkt 33). I det målet hänvisade domstolen till artikel 73.2 a i tjänsteföreskrifterna som uttryckligen identifierar tjänstemannens barn och anförvanter i uppåtstigande led i syfte att motivera personaldomstolens behörighet med avseende på person (ratione persone) i ett mål rörande frågan huruvida fadern och barnen till den avlidne tjänstemannen hade rätt till de förmåner som angavs i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Se även dom av den 16 maj 2013 Pretis Cagnodo och Trampuz de Pretis Cagnodo/kommissionen ( F-104/10, EU:F:2013:64, punkt 51).

50 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2016/1192 av den 6 juli 2016 om överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan Europeiska unionen och dess anställda (EUT L 200, 2016, s. 137).

51 I dom av den 10 september 2015, Omprövning Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen ( C‑417/14 RX-II, EU:C:2015:588, punkt 30), anmärkte domstolen att artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna genomför artikel 270 FEUF.

52 Se punkt 2.1.6 i de allmänna bestämmelserna. För ett senare uttagningsprov, se avsnittet Hur går urvalet till? i meddelandet om allmänna uttagningsprov från år 2018.

53 Det kan helt klart anföras, på en relativt teoretisk och normerande nivå, att språkreglerna för ett uttagningsförfarande är och bör vara åtskilda från språkkraven för det efterföljande utövandet av tjänsten. I sådana fall skulle språkvalet och den eventuella motiveringen av det i uttagningsförfarandet också vara skilt från de villkor som är tillämpliga senare vid utövandet av tjänsten i fråga.

54 Såsom domstolen anmärkte punkt 68 i domen i målet Italien/kommissionen I, finns det inte stöd för att förhållandet mellan institutionerna och sökande till externa uttagningsprov helt ligger utanför tillämpningsområdet för förordning nr 1.

55 Se ovan punkt 126.

56 Domstolen anmärkte i punkt 67 i domen i målet Italien/kommissionen I att institutionerna inte utnyttjat denna artikel. Detta fastställdes också av kommissionen vid förhandlingen i förevarande mål. I princip verkar detta vara riktigt, kanske med undantag för artikel 14 i rådets arbetsordning (EUT L 325, 2009, s. 36), som verkar ha antagits med stöd av artikel 6 i förordning nr 1, vilket angavs på s. 48 i kommentarerna till rådets arbetsordning publicerad av rådets generalsekretariat (tillgänglig på http://www.consilium.europa.eu/media/29818/qc0415692svn.pdf). Domstolen tog upp denna bestämmelse i rådets arbetsordning i dom av den 6 september 2017, Slovakien och Ungern/rådet ( C‑643/15 och C‑647/15, EU:C:2017:631, punkterna 200–204), men besvarade inte frågan huruvida den hade antagits med stöd av artikel 6 i förordning nr 1.

57 Se, exempelvis, dom av den 19 juni 2003, Mayer Parry Recycling ( C‑444/00, EU:C:2003:356, punkt 57), dom av den 30 april 2014, Barclays Bank ( C‑280/13, EU:C:2014:279, punkt 44), och dom av den 12 februari 2015, parlamentet/rådet ( C‑48/14, EU:C:2015:91, punkt 49).

58 Dom av den 24 september 2015, Italien och Spanien/kommissionen ( T-124/13 och T-191/13, EU:T:2015:690), dom av den 17 december 2015, Italien/kommissionen ( T-275/13, ej publicerad, EU:T:2015:1000), dom av den 17 december 2015, Italien/kommissionen ( T-295/13, ej publicerad, EU:T:2015:997), samt dom av den 17 december 2015, Italien/kommissionen ( T‑510/13, ej publicerad, EU:T:2015:1001).

59 Detta är målen Italien/kommissionen (T-313/15), Italien/kommissionen (T-317/15), Spanien/kommissionen (T-401/16), Italien/kommissionen (T-437/16), Italien/kommissionen (T-443/16), Calhau Correia de Paiva/kommissionen (T‑202/17) och Spanien/kommissionen (T-704/17).

60 Förvisso, även om förevarande mål är benämnt kommissionen/Italien, var målet i tribunalen, som gav upphov till detta överklagande kallat Italien/kommissionen. Så i det avseendet skulle förevarande mål faktiskt kunna benämnas Italien/kommissionen II.

61 Tillsammans med det parallella målet Spanien/parlamentet (C‑377/16), som nämndes ovan i fotnot 13.

62 Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i mål C‑377/16, Spanien/parlamentet, punkterna 156–161, 163 och 164.

63 Såsom diskuterades ovan i punkt 151.

64 Dom av den 5 maj 2015, Spanien/rådet, ( C‑147/13, EU:C:2015:299, punkt 42).

65 Dom av den 9 september 2003, Kik/OHIM, ( C‑361/01 P, EU:C:2003:434, punkt 82).

66 Se, dom av den 11 december 2007, Skoma-Lux ( C‑161/06, EU:C:2007:773 punkterna 37 och 38). Se, även, dom av den 12 juli 2012, Pimix ( C‑146/11, EU:C:2012:450, punkt 33).

67 Se, dom av den 12 maj 2011, Polska Telefonia Cyfrowa ( C‑410/09, EU:C:2011:294, punkt 34).

68 Tvärtom, såsom Republiken Italien mycket riktigt påpekade vid förhandlingen kan diskriminering inte motiveras av budgethänsyn. Se, exempelvis, dom av den 1 mars 2012, O’Brien ( C‑393/10, EU:C:2012:110, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

69 Återigen, utan att på något sätt förekomma frågan huruvida Epso skulle ha behörighet att anta sådana allmänna bestämmelser, vilket uttryckligen lämnats öppet ovan i punkterna 69–77 i detta förslag till avgörande.