Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 7 februari 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 243, 2009, s. 1.

3 Se Europaparlamentets betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om unionskodexen om viseringar (COM(2014) 164), handling A8–0145/2016 av den 22 april 2016.

4 I motiveringen till parlamentets ändringsförslag avseende humanitära viseringar har föredraganden angett (s. 100) att han har valt en försiktig och rättsligt förankrad metod som bygger på att befintliga bestämmelser i texten stärks och utvecklas i den nuvarande viseringskodexen (min kursivering).

5 EUT L 218, 2008, s. 60.

6 EUT L 180, 2013, s. 60.

7 EUT L 77, 2016, s. 1.

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2012, Vo ( C‑83/12 PPU, EU:C:2012:202, punkt 36).

9 Den del av den belgiska regeringens resonemang som avser förhållandet mellan artikel 25.1 och artikel 32 i viseringskodexen kommer att behandlas i punkt 111 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

10 Det framgår dock inte av handlingarna i målet huruvida klagandenas ansökningar ansågs kunna tas upp till prövning med avvikelse från detta av humanitära skäl, med tillämpning av artikel 19.4 i viseringskodexen.

11 Angående förhållandet mellan dessa två artiklar, se nedan punkt 111 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

12 Se dom av den 8 november 2012, Iida ( C‑40/11, EU:C:2012:691, punkterna 80 och 81), och dom av den 8 maj 2013, Ymeraga m.fl. ( C‑87/12, EU:C:2013:291, punkt 42).

13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77, och rättelser i EUT L 229, 2004, s. 35, och EUT L 197, 2005, s. 34).

14 Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12).

15 Se dom av den 8 maj 2013, Ymeraga m.fl. ( C‑87/12, EU:C:2013:29, punkterna 24–33 1), där domstolen konstaterades dels att direktiv 2003/86 inte var tillämpligt på Kreshnik Ymeragas familjemedlemmar på grund av att han var luxemburgsk medborgare, dels att direktiv 2004/38 inte heller var tillämpligt på dem, eftersom Kreshnik Ymeraga inte hade utövat sin rätt till fri rörlighet. Se även dom av den 8 november 2012 ( C‑40/11, EU:C:2012:691, punkterna 61 och 65), där domstolen konstaterade att direktiv 2004/83, som hade åberopats av Yoshikazu Iida för att erhålla ett uppehållskort för en familjemedlem till en unionsmedborgare med stöd av tysk rätt, inte var tillämpligt på hans situation, då han varken hade följt med eller anslutit sig till sin familjemedlem som var unionsmedborgare och som hade utövat sin rätt till fri rörlighet.

16 Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 2001, s. 1).

17 Enligt artikel 1.1 och förteckningen i bilaga I till förordning nr 539/2001.

18 Se dom av den 19 december 2013, Koushkaki ( C‑84/12, EU:C:2013:862, punkt 65).

19 I det avseendet begränsar jag mig till att påpeka att klagandena i det nationella målet, i motsats till vad denna regering tycks påskina, inte ingav några ansökningar om diplomatisk asyl, vilka enligt artikel 3.2 i direktiv 2013/32 inte omfattas av tillämpningsområdet för nämnda direktiv och för det gemensamma europeiska asylsystemet. Klagandena har däremot påtalat att deras rätt till asyl, såsom den garanteras i artikel 18 i stadgan, åsidosattes på grund av att de belgiska myndigheterna nekade dem inresa, vilket har berövat dem en laglig väg att få tillträde till det internationella skydd som beviljas enligt nämnda system. Det är följaktligen inte uteslutet att klagandenas situation kan anses vara hänförlig till unionsrätten även på grund av deras status som personer som potentiellt sett ska beviljas sådant skydd.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 21).

21 I enlighet med Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen (EUT C 53, 2005, s. 1). Se skäl 3 i viseringskodexen.

22 Se punkt 59 ovan.

23 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2013, IBV & Cie ( C‑195/12, EU:C:2013:598, punkterna 48, 49 och 61).

24 Vad beträffar omfattningen av den harmonisering som eftersträvas genom viseringskodexen, se dom av den 10 april 2012, Vo ( C‑83/12 PPU, EU:C:2012:202, punkt 42), och dom av den 19 december 2013, Koushkaki ( C‑84/12, EU:C:2013:862, punkterna 49 och 50).

25 I skäl 29 i viseringskodexen anges att denna kodex står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i [Europakonventionen] och … stadga[n] ….

26 Konsoliderad version baserad på kommissionens beslut av den 19 mars 2010 om införande av en handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar (K(2010) 1620 slutlig) och kommissionens genomförandebeslut av den 4 augusti 2011 (K(2011) 5501 slutlig) och av den 29 april 2014, C(2014) 2727. Handledningen innehåller handläggningsanvisningar (riktlinjer, god praxis och rekommendationer) för medlemsstaternas konsulära personal och personal vid andra myndigheter med ansvar för att pröva och besluta om viseringsansökningar samt för personal vid myndigheter med ansvar för att ändra utfärdade viseringar.

27 Se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 21), och dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 34).

28 Det är självklart så, att om en sådan parallellism iakttas, kan det inte vara fråga om att stadgan medför några nya befogenheter för unionen eller ändrar de befintliga befogenheterna, i den mening som avses i artikel 51.2 i stadgan.

29 Angående tolkningen av artikel 1 i Europakonventionen, se bland annat Europadomstolen, dom av den 12 december 2001, Bankovic m.fl. mot Belgien m.fl. (CE:ECHR:2001:1212DEC005220799, punkterna 61 och 67), dom av den 29 mars 2010, Medvedyev m.fl. mot France och Spanien (CE:ECHR:2010:00329JUD000339403, punkterna 63 och 64), dom av den 7 juli 2011, Al-Skeini m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2011:0707JUD005572107), och dom av den 23 februari 2012 (rättad version av den 16 november 2016), Hirsi Jamaa m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2012:0223JUD002776509, punkt 72).

30 Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17). I enlighet med artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.7 i stadgan, ska dessa förklaringar beaktas när stadgan tolkas. Se även dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

31 I förklaringarna avseende artikel 52.3 i stadgan anges att lagstiftaren vid fastställande av begränsningar i dessa rättigheter ska respektera samma normer som fastlagts i det detaljerade systemet för begränsningar i Europakonventionen ….

32 I förklaringarna avseende artikel 52.3 i stadgan anges i det avseendet att de tillåtna begränsningarna av de rättigheter som föreskrivs i Europakonventionen blir tillämpliga för de rättigheter som omfattas av denna punkt, utan att detta inkräktar på unionsrättens och Europeiska unionens domstols autonomi.

33 Denna fråga kommer att prövas i samband med bedömningen av den andra tolkningsfrågan.

34 Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen) har angett att det följer av praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att begreppet jurisdiktion i den mening som avses i artikel 1 i Europakonventionen i första hand är territoriellt, då konventionens tillämpningsområde i geografiskt hänseende (ratione loci) är begränsat till de fördragsslutande staternas territorier, utom i undantagsfall (se, bland annat, Europadomstolen, avgörande av den 12 december 2001, Bankovic m.fl. mot Belgien m.fl. (CE:ECHR:2001:1212DEC005220799, punkterna 61 och 67), dom av den 29 mars 2010, Medvedyev m.fl. mot Frankrike och Spanien (CE:ECHR:2010:00329JUD000339403, punkterna 63 och 64), dom av den 7 juli 2011, Al-Skeini m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2011:0707JUD005572107), och dom av den 23 februari 2012 (rättad version av den 16 november 2016), Hirsi Jamaa mot Italien (CE:ECHR:2012:0223JUD002776509, punkt 72)). Ett villkor om territorialitet är, enligt den hänskjutande domstolen, även tillämpligt på artikel 33 i Genèvekonventionen.

35 Helt logiskt hänvisar artikel 25.1 a led i) i viseringskodexen inte till artikel 6.1 b i kodexen om Schengengränserna, vilken kräver att tredjelandsmedborgaren innehar giltig visering.

36 Se punkterna 49–51 ovan.

37 Nämnd ovan i fotnot 26, punkt 9.1.2, s. 80.

38 Se dom av den 19 december 2013, Koushkaki ( C‑84/12, EU:C:2013:862, punkt 37).

39 Se, bland annat, den tyska (wird […] erteilt), den spanska ([s]e expedirá), den engelska (shall be issued), den engelska (shall be issued), den portugisiska (é emitido), den finska (myönnetään), den svenska (ska … utfärdas) och den italienska (sono rilasciati) språkversionen av denna artikel.

40 Se punkterna 82 och 83 ovan.

41 Det ska erinras om att denna visering, enligt artikel 25.2 i viseringskodexen, i undantagsfall även kan erkännas som giltig inom fler än en medlemsstats territorium.

42 Domstolen har erinrat om att den rättighet som föreskrivs i artikel 4 i stadgan, vilken är nära förknippad med rätten till respekt för människans värdighet, är absolut: se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 85), och dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 56).

43 Se, för ett liknande resonemang, förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) och dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 86).

44 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 87).

45 Se dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 87), och, analogt, Europadomstolen, dom av den 13 december 2012, El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (CE:ECHR:2012:1213JUD003963009, punkt 195 och där angiven rättspraxis).

46 Se, analogt, Europadomstolen, dom av den 23 februari 2012 (rättad version av den 16 november 2016), Hirsi Jamaa m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2012:0223JUD002776509, punkt 122).

47 Se, bland annat, analogt, Europadomstolen, dom av den 28 mars 2000, Mahmut Kaya mot Turkiet (CE:ECHR:2000:0328JUD002253593, punkt 115), dom av den 13 december 2012, El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (CE:ECHR:2012:1213JUD003963009, punkt 198), dom av den 25 april 2013, Savriddin Dzhurayev mot Ryssland (CE:ECHR:2013:0425JUD007138610, punkt 179), och dom av den 23 februari 2016, Nasr och Ghali mot Italien (CE:ECHR:2016:0223JUD004488309, punkt 283).

48 Se, bland annat, analogt, Europadomstolen, dom av den 28 mars 2000, Mahmut Kaya mot Turkiet (CE:ECHR:2000:0328JUD002253593, punkt 115), dom av den 13 december 2012, El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (CE:ECHR:2012:1213JUD003963009, punkt 198), och dom av den 23 februari 2016, Nasr och Ghali mot Italien (CE:ECHR:2016:0223JUD004488309, punkt 283).

49 Se bland annat, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, dom av den 13 december 2012, El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (CE:ECHR:2012:1213JUD003963009, punkt 213). Se, även, Europadomstolen, dom av den 23 februari 2016, Nasr och Ghali mot Italien (CE:ECHR:2016:0223JUD004488309, punkt 289).

50 Se bland annat, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, dom av den 13 december 2012, El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (CE:ECHR:2012:1213JUD003963009, punkt 213), och dom av den 23 februari 2016, Nasr och Ghali mot Italien (CE:ECHR:2016:0223JUD004488309, punkt 289).

51 Se, analogt, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, dom av den 13 december 2012, El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (CE:ECHR:2012:1213JUD003963009, punkt 212 och där angiven rättspraxis).

52 Se, för ett liknande resonemang, analogt Europadomstolen, dom av den 13 december 2012, El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (CE:ECHR:2012:1213JUD003963009, punkt 214).

53 Se, bland annat, analogt, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, dom av den 28 februari 2008, Saadi mot Italien (CE:ECHR:2008:0228JUD003720106, punkterna 131 och 143), dom av den 17 juli 2008, M.S.S. mot Belgien och Grekland (CE:ECHR:2011:0121JUD003069609, punkterna 227 och 255), dom av den 23 februari 2012 (rättad version av den 16 november 2016), Hirsi Jamaa m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2012:0223JUD002776509, punkterna 116 och 118), och dom av den 23 augusti 2016, J.K. m.fl. mot Sverige (CE:ECHR:2016:0823JUD005916612, punkt 90). Se även, för ett liknande resonemang i ett annat sammanhang, dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

54 Se, analogt, Europadomstolen, dom av den 3 juli 2014, Georgien mot Ryssland (I) (CE:ECHR:2014:0703JUD001325507, punkt 138), och dom av den 23 augusti 2016, J.K m.fl. mot Sverige (CE:ECHR:2016:0823JUD005916612, punkterna 88 och 90).

55 Se, analogt, Europadomstolen, dom av den 23 augusti 2016, J.K m.fl. mot Sverige (CE:ECHR:2016:0823JUD005916612, punkt 89).

56 I dom av den 21 januari 2011, M.S.S. mot Belgien och Grekland (CE:ECHR:2011:0121JUD003069609, punkt 366), slog Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fast att Konungariket Belgien hade åsidosatt den positiva skyldighet som föreskrivs i artikel 3 i Europakonventionen, efter att ha konstaterat att de faktiska omständigheterna var allmänt kända och enkla att verifiera utifrån ett stort antal källor vid den tidpunkt då den i det målet aktuella åtgärden hade vidtagits.

57 Se Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen), dom nr 175973 av den 7 oktober 2016, X/III mot den belgiska staten, s. 8. Se även Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen), dom nr 176363 av den 14 oktober 2016, X/I mot belgiska staten, s. 8.

58 Se Europeiska kommissionen, Humanitärt bistånd och civilskydd, Faktablad Echo, den syriska krisen, september 2016, tillgängligt på internetadressen http://ec.europa.eu/echo/files/aid/countries/factsheets/syria_fr.pdf#view=fit.

59 Resolution 2328 (2016) antagen av Förenta nationernas säkerhetsråd den 19 december 2016.

60 Resolution 2332 (2016) antagen av Förenta nationernas säkerhetsråd den 21 december 2016.

61 Resolution 2332 (2016) antagen av Förenta nationernas säkerhetsråd den 21 december 2016.

62 Enligt uppgifter som den 20 oktober 2016 publicerades av den franska sektionen av Amnesty International, hade Aleppo, mellan den 19 september och den 16 oktober 2016, utsatts för minst 600 luftangrepp, i samband med vilka hundratals civila dödades, tusentals skadades och tiotals viktiga infrastrukturanläggningar förstördes eller skadades. Se i det avseendet Amnesty International: https://www.amnesty.fr/conflits-armes-et-populations/actualites/alep--de-nouvelles-preuves-de-crimes-de-guerre.

63 Se, bland de olika källorna, Rand, S., Syria: Church on Its Knees, Open Doors Advocacy Report, maj 2012, tillgänglig på internetadressen https://www.opendoorsuk.org/pray/documents/Syria_Advocacy_Report.pdf, Eghdamian K., Religious Plurality and the Politics of Representation in Refugee Camps: Accounting for the Lived Experiences of Syrian Refugees Living in Zaatari, Oxford Monitor of Forced Migration, nr 1, 2014, s. 38, samt uttalandena av företrädaren för Förenta nationernas flyktingkommissariat i april 2016: http://www.thewhig.com/2016/04/03/syrian-christian-refugees-persecuted. I kapitlet rörande Syrien i sin årsrapport för år 2016, påpekade United States Commission for International Religious Freedom (Förenta staternas kommitté för internationell religionsfrihet) (USCIRF) att den i december 2015 konstaterade att den väpnade gruppen Daesh/Islamiska staten begick ett folkmord på flera religiösa minoriteter, däribland kristna syrier: se http://www.uscirf.gov/sites/default/files/USCIRF_AR_2016_Tier1_2_Syria.pdf.

64 Enligt en undersökning från Internationella organisationen för migration (IOM), vilken gjordes år 2016 bland fler än 6000 syriska och irakiska medborgare som anlände till Europa, låg det pris som betalades för resan till Europa på ungefär mellan 1000 USD och 5000 USD per person: se http://migration.iom.int/docs/Analysis_Flow_Monitoring_Surveys_in_the_Mediterranean_and_Beyond_8_December_2016.pdf.

65 Ofta enkla gummibåtar.

66 Enligt den icke-statliga organisationen Läkare utan gränser dog nästan 5000 män, kvinnor och barn år 2016 när de försökte ta sig över Medelhavet, och dessa uppgifter är endast uppskattningar, eftersom många kroppar aldrig dras upp ur vattnet. Läkare utan gränser chartrade åren 2015 och 2016 tre fartyg för sökande och sjöräddning och majoriteten av de personer som räddades kom från Syrien: se http://www.msf.fr/actualite/dossiers/operations-recherche-et-sauvetage-migrants-en-mediterranee. Enligt UNHCR kom mellan januari och november 2016 fler än 350000 personer sjövägen till Grekland och Italien, varav majoriteten var syriska medborgare. Uppskattningarna av antalet dödsfall och försvinnanden på Medelhavet är ungefär desamma som de uppskattningar som gjorts av Läkare utan gränser: se de handlingar som finns på internetadressen http://data.unhcr.org/mediterranean/regional.php. I sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU, påpekade Europaparlamentet att [k]riminella nätverk och smugglare utnyttjar desperationen hos de människor som försöker ta sig in i EU för att undkomma förföljelse eller krig, och att [d]et finns ett begränsat antal säkra och lagliga vägar för flyktingar in i EU, och många tar fortfarande risken att välja farliga vägar: se http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P8-TA-2016–0102+0+DOC+XML+V0//SV.

67 I en rapport av den 8 maj 2015 (dok. A/HRC/29/36, punkt 34) framhöll Förenta nationernas särskilda rapportör för migranters mänskliga rättigheter att vägran att säkerställa en laglig inresa i Europeiska unionen som sådan utgjorde en viktig faktor för de bakomliggande orsakerna till att människosmugglare anlitas av de personer som söker internationellt skydd genom att fly från en humanitär krissituation: se www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/…/A_HRC_29_36_FRE.DOCX.

68 Se https://data.unhcr.org/syrianrefugees/country.php?id=122.

69 Se UNHCR, Vulnerability Assessment of Syrian Refugees in Lebanon, 2016, s. 13. Dessa åtgärder är uttryckligen avsedda att minska flyktingströmmen till Libanon: se http://www.lemonde.fr/proche-orient/article/2015/01/05/le-liban-regule-l-entree-des-refugies-syriens-en-leur-imposant-d-obtenir-un-visa_4549504_3218.html.

70 För alla eventualiteter vill jag påpeka att även om det antas att ett tredjeland har ratificerat Genèvekonventionen, betyder inte detta att det föreligger en presumtion som inte kan motbevisas att konventionen och de mänskliga rättigheterna respekteras i förhållande till personer som söker internationellt skydd och asylsökande: se dom av den 21 december 2011, N. S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 102–104).

71 Se, bland annat, Human Rights Watch, World Report, 2016, Libanon, https://www.hrw.org/world-report/2016/country-chapters/lebanon. Se även, Janmyr, M., Precarity in Exile: the Legal Status of Syrian Refugees in Lebanon, Refugee Survey Quaterly, nr 4, 2016, s. 58–78.

72 Se Europakommissionen, Humanitärt bistånd och civilskydd, Faktablad Echo, den syriska krisen, september 2016, http://ec.europa.eu/echo/files/aid/countries/factsheets/syria_fr.pdf#view=fit.

73 Enligt undersökningen från UNHCR, Vulnerability Assessment of Syrian Refugees in Lebanon, s. 3 och 35, har 42 procent av familjerna skydd som inte motsvarar de lägsta humanitära normerna, medan nära hälften av barnen mellan 6 och 14 år inte går i skolan och råkar ut för många sjukdomar och infektioner. Endast 15 procent av de syriska barnen i Libanon får tillräckligt med mat motsvarande Världshälsoorganisationens normer.

74 Se, bland annat, http://observers.france24.com/fr/20160708-tensions-latentes-entre-libanais-syriens-camp-refugie-incendie och http://www.al-monitor.com/pulse/originals/2016/09/lebanon-plan-return-syrian-refugees.html. Se även Balouziyeh, J.M.B., Hope and Future. The Story of Syrian Refugees, Time Books, 2016, s. 56 och 57.

75 Se Amnesty International, Cinq ans de crise, cinq millions de réfugiés syriens, den 30 mars 2016, https://www/amnesty.org/fr/latest/news/2016/03.

76 Eghdamian, K., Religious Plurality and the Politics of Representation in Refugee Camps: Accounting for the Lived Experiences of Syrian Refugees Living in Zaatari, Oxford Monitor of Forced Migration, nr 1, 2014, s. 38, och Johnston, G., Syrian Christian refugees persecuted, den 3 april 2016, http://www.thewhig.com/2016/04/03/syrian-christian-refugees-perscuted.

77 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, dom av den 23 februari 2012 (rättad version av den 16 november 2016), Hirsi Jamaa m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2012:0223JUD002776509, punkterna 146–158), i vilken det slogs fast att italienska staten var ansvarig enligt artikel 3 i Europakonventionen för att inte ha säkerställt att medborgare som utvisades till ett mellanliggande tredjeland, som inte hade ratificerat Genèvekonventionen, fick tillräckliga garantier för att förhindra risken att de godtyckligt skickades tillbaka sina ursprungsländer, med hänsyn bland annat till att det saknades ett asylförfarande i det mellanliggande tredjelandet och att det var omöjligt för myndigheterna i det landet att tillerkänna den flyktingstatus som UNHCR beviljar.

78 Se, bland annat, för aktuella påminnelser, Europadomstolen, dom av den 1 juni 2010 (rättad version av den 3 juni 2010), Gäfgen mot Tyskland (CE:ECHR:2010:0601JUD002297805, punkt 123), och dom av den 26 april 2016, Murray mot Nederländerna (CE:ECHR:2016:0426JUD001051110, punkt 104).

79 Med stöd av uppgifter från Commissariat général aux réfugiés et aux apatrides (Generalkommissariatet för flyktingar och statslösa) i Belgien, gjorde klagandena vid den hänskjutande domstolen gällande, utan att motsägas av belgiska staten, att år 2015 hade nästan 98 procent av besluten av Commissariat général aux réfugiés et aux apatrides (Generalkommissariatet för flyktingar och statslösa) beträffande syriska medborgare lett till att internationellt skydd beviljats. Det tycks som om den övervägande majoriteten kom via illegala kanaler.

80 Se, för ett liknande resonemang, analogt, domare Pinto de Albuquerques samstämmiga åsikt i det mål som avgjordes av Europadomstolen, dom av den 23 februari 2012 (rättad version av den 16 november 2016), Hirsi Jamaa m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2012:0223JUD002776509, punkt 73).

81 Ingressen till EU-fördraget.

82 Jag erinrar om att i artikel 3.1 och 3.5 FEU föreskrivs att [Europeiska u]nionen ska ha som mål att främja freden [och] sina värden, och unionen [ska] bekräfta och främja sina värderingar [i] sina förbindelser med den övriga världen, genom att bidra till skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter (min kursivering). Enligt artikel 4 FEU ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördragen och de ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål.

83 Se, särskilt, dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94), rörande tillträde till status som alternativt skyddsbehövande för en medborgare från ett land där en väpnad inre konflikt pågår som ger upphov till urskillningslöst våld, dom av den 5 september 2012, Y och Z ( C‑71/11 och C‑99/11, EU:C:2012:518), och dom av den 7 november 2013, X m.fl. ( C‑199/12–C‑201/12, EU:C:2013:720), rörande tillträde till flyktingstatus för tredjelandsmedborgare, avseende vilka det har fastslagits att de skulle löpa en verklig risk för förföljelse på grund av deras utövande av en religion eller på grund av deras homosexualitet om de återvände till sina ursprungsländer.

84 EGT L 212, 2001, s. 12.

85 Den omständigheten att det förfarande som föreskrivs i direktiv 2001/55 inte har inletts till förmån för syriska medborgare, hur förvånande det än kan tyckas vara, är inte avgörande för det rättsliga argument som just har angetts.

86 Se, bland annat, beträffande dessa villkor, https://www.refugees-lebanon.org/en/news/35/qa-on-new-entry--renewal-procedures-for-syrians-in-lebanon.

87 Det framgår nämligen av handlingarna i målet att den ursprungliga ansökan som ingavs på klagandenas vägnar av deras advokat vid Belgiens konsulat i Beirut ansågs inte kunna prövas, eftersom klagandena inte hade tagit sig personligen till konsulatet.

88 Se, bland annat, beträffande denna aktion, http://www.lesoir.be/930953/article/actualite/belgique/2015–07–08/belgique-secouru-244-chretiens-alep och http://www.myria.be/fr/donnees-sur-la-migration/asile-et-protection-internationale/visas-humanitaires.

89 Dessa mål anges i artikel 79 FEUF respektive artikel 83 FEUF.

90 Kommissionen framhåller i sitt meddelande av den 10 februari 2016 till Europaparlamentet och rådet om lägesrapporten om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan (COM(2016) 85 final) (s. 2) att [v]i behöver gå från att bara hantera konsekvenserna av en okontrollerad och irreguljär migrationsström till att ha verklig beredskap att hantera sådana strömmar och att ha kontrollerade och lagliga vägar in för de som behöver skydd …. Likaså har Europaparlamentet i sin resolution av den 12 april 2016 (punkt R) om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU just framhållit att säkerställandet av att asylsökande och flyktingar kan använda säkra och lagliga vägar in i EU, kan göra det möjligt EU och medlemsstaterna att sl[å] undan benen för smugglarnas affärsmodell: se http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P8-TA-2016–0102+0+DOC+XML+V0//SV.

91 Se dom av den 21 december 2011, N. S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 93).