Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 3 maj 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Se även, exempelvis, målet Sziber, C‑483/16, som ännu inte avgjorts av domstolen. Generaladvokaten Wahls förslag till avgörande meddelades den 16 januari 2018, EU:C:2018:9.

3 Dom av den 30 april 2014, Kásler ( C‑26/13, EU:C:2014:282).

4 Rådets direktiv av den 5 april 1993 (EGT L 95, 1993, s. 29) (nedan kallat direktiv 93/13).

5 Magyar Közlöny 2014/91, s. 10975.

6 Dom av den 30 april 2014, Kásler ( C‑26/13, EU:C:2014:282). Se även DH2, A [Kúriának a] pénzügyi intézmények fogyasztói kölcsönszerződéseire vonatkozó jogegységi határozatával kapcsolatos egyes kérdések rendezéséről szóló 2014. évi XXXVIII. törvényben rögzített elszámolás szabályairól és egyes egyéb rendelkezésekről szóló 2014. évi XL. törvény (2014 års lag XL om bestämmelser om avräkning enligt 2014 års lag XXXVIII om särskilda bestämmelser avseende [Kúrias] beslut att harmonisera rättspraxis avseende låneavtal mellan kreditinstitut och konsumenter, och flera andra bestämmelser.

7 Se ovan fotnot 5.

8 Den ungerska regeringen har också bestritt den tolkning av DH-lagarna som görs i beslutet om hänskjutande, men har inte anfört att denna tolkning inte kan tas upp till prövning. Kommissionen har anfört att det är oklart huruvida beslutet om hänskjutande avser DH1 eller DH3.

9 Se, i samband med oskäliga villkor i låneavtal med konsumenter, domstolens dom av den 14 mars 2013, Aziz, ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

10 Se även, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet Egenberger, C‑414/16, EU:C:2017:851, punkterna 61–65.

11 Aziz ovan fotnot 9. Se även dom av den 20 september 2017, Andriciuc ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkterna 19 och 20).

12 Dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

13 Jämför generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i målet Banif Plus Bank ( C‑312/14, EU:C:2015:621).

14 Se, exempelvis, dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkterna 73 och 74.)

15 Dom av den 20 september 2017, Andricuic ( C‑186/16, EU:C:2017:703).

16 Nämligen, dom av den 23 april 2015, Van Hove ( C‑96/14, EU:C:2015:262).

17 Dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 50). I kärandens skriftliga yttrande hänvisas även till dom av den 14 juni 2012, Banco Espanol de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, i punkterna 39 och 53). Den första avser konsumenternas underläge gentemot näringsidkare och den andra avser effektivitetsprincipen.

18 Dom av den 30 april 2014, Kásler ( C‑26/13, EU:C:2014:282) och dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och 308/15, EU:C:2016:980).

19 Se, exempelvis, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

20 Se fotnot 5 ovan.

21 Se, exempelvis, dom av den 29 oktober 2015, BBVA ( C‑8/14, EU:C:2015:731, punkt 22). Se även generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande, EU:C:2015:321, punkt 34.

22 Exempelvis dom av den 21 mars 2013, RWE Vertreib ( C‑92/11, EU:C:2013:180, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

23 Ibidem, punkt 59 och där angiven rättspraxis. De berörda parterna ska ha handlat i god tro och det ska föreligga en risk för allvarliga störningar.

24 Se, exempelvis, dom av den 21 december 2016, Gutiérez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkterna 70–73).

25 Artikel 10.1 i direktiv 93/13.

26 Se, exempelvis, dom av den 29 oktober 2015, BBVA ( C‑8/14, EU:C:2015:731, punkt 24).

27 För en aktuell och fullständig analys se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:9).

28 Dom av den 30 april 2014, Kásler (C‑26/13, EU:C: 2014:282, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

29 Ibidem, punkt 79.

30 Avseende begränsningarna av artikel 8, se, exempelvis, dom av den 3 juni 2010, Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid ( C‑484/08, EU:C:2010:309).

31 Dom av den 29 oktober 2015, BBVA ( C‑8/14, EU:C:2015:731, punkt 34). Domstolen konstaterade i den domen att i den lagbestämmelse som det rörde sig om i det målet inrättas rambestämmelser med generell räckvidd. Trots att den lagstiftningsåtgärd som det rörde sig om i det målet inte var ett avtalsvillkor i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 93/13, ansågs den vara en allmän bestämmelse.

32 För en översikt över de bestämmelser som är relevanta för tolkningen av unionsrättsakter se till exempel mitt förslag till avgörande i målet Pinckernelle ( C‑535/15, EU:C:2016:996, punkterna 34 –70).

33 Min kursivering.

34 Min kursivering.

35 Se ovan fotnot 5.

36 Dom av den 20 september 2017, Andriciuc ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

37 Ibidem, punkt 29 och där angiven rättspraxis. För ytterligare ett exempel, se dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkterna 69–70).

38 Dom av den 20 september 2017, Andriciuc ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

39 I det avseendet skiljer sig de omständigheter som är relevanta för målet vid den nationella domstolen från dem i andra vägledande mål där det rörde sig om tolkningen av artikel 1.2 i direktiv 93/13. Se, exempelvis, dom av den 21 mars 2013, RWE Vertrieb ( C‑92/11, EU:C:2013:180, dom av den 10 september 2014, Kušionová ( C‑34/13, EU:C:2014:2189) och dom av den 20 september 2017, Andriciuc ( C‑186/16, EU:C:2017:703).

40 Dom av den 21 mars 2013, RWE Vertrieb ( C‑92/11, EU:C:2013:180, punkt 28).

41 Se särskilt punkterna 21 och 23 i dom av den 29 oktober 2015, BBVA ( C‑8/14, EU:C:2015:731). Till följd av denna rättspraxis, och särskilt efter meddelandet av domen Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164), ändrades bland annat civilprocesslagens bestämmelser om förfarandet för utmätning av intecknad egendom genom lag 1/2013. Vad beträffar förfaranden som inletts efter ikraftträdandet av lag 1/2013, innebär en invändning som utmätningsgäldenären framställer på den grunden att ett avtalsvillkor är oskäligt, inom den ordinarie fristen på tio dagar från delgivningen av utsökningsbeslutet, hädanefter att det är möjligt att vilandeförklara förfarandet för utmätning av intecknad egendom till dess att invändningen har prövats. … Det ska prövas huruvida, och i förekommande fall i vilken utsträckning, direktiv 93/13, såsom det tolkats av domstolen särskilt efter domen Aziz …, utgör hinder för systemet med en övergångsfrist som den spanska lagstiftaren har antagit och som har införts genom lag 1/2013. Se även, exempelvis, dom av den 17 juli 2014, Sánchez Morcillo och Abril Garcia ( C‑169/14, EU:C:2014:2099), dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2015:21, och dom av den 26 januari 2017, C‑421/14 (Banco Primus, EU:C:2017:60).

42 Se, nyligen, dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkterna 71–74 och där angiven rättspraxis).

43 Generaladvokaten Wahl har i sitt förslag till avgörande i målet Pohotovosť, C‑470/12, EU:C:2013:844, punkt 66, intagit den ståndpunkten att artikel 38 i stadgan snarare är en princip enligt artikel 52.5 i stadgan och inte en rättighet.

44 Se dom av den 10 september 2014, Kušionová, ( C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkt 47 och där angiven rättspraxis), där domstolen slog fast att de [tvingande] krav som fastställs i artiklarna 38 och 47 i stadgan gäller vid genomförandet av direktiv 93/13.

45 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257), punkterna 70–82. I punkt 82 slog domstolen fast att en nationell domstol som har att pröva en tvist mellan två enskilda ska, när det inte är möjligt att tolka tillämplig nationell lagstiftning i enlighet med det i målet aktuella direktivet inom ramen för sin behörighet säkerställa det rättsliga skydd som enskilda har enligt artiklarna 21 och 47 i stadgan och säkerställa den fulla verkan av de artiklarna genom att vid behov underlåta att tillämpa motstridande bestämmelser i nationell lagstiftning.

46 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet RWE Vertrieb ( C‑92/11, EU:C:2012:566, punkt 42), i vilket det hänvisas till ingripandet av Ekonomiska och sociala kommittén i lagstiftningsförfarandet.

47 Ibidem, punkt 47 (min kursivering). Generaladvokaten har hänvisat till Europeiska kommissionen i dess första diskussionsunderlag av den 14 februari 1984, KOM(1984) 55 slutlig.

48 Se, exempelvis, dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13, och C‑487/13, EU:C:2015:21, punkt 37).

49 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Kasler, C‑26/13, EU:C:2014:85, punkt 105.

50 Se ovan fotnot 30.

51 Av fast rättspraxis följer att de avtalsvillkor som avses i artikel 4.2 i direktiv 93/13 undgår skälighetsbedömningen endast i de fall då den behöriga nationella domstolen efter en prövning i varje enskilt fall har bedömt att de har formulerats på ett klart och begripligt sätt enligt den bestämmelsen. Se dom av den 20 september 2017, Andriciuc ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

52 Fotnot 5 ovan.

53 Domstolens beslut av den 22 februari 2018, ERSTE Bank Hungary ( C‑126/17, ej publicerat, EU:C:2018:107, punkt 27), i vilket det hänvisas till dom av den 20 september 2017, Andriciuc ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkt 22).

54 Dom av den 20 september 2017, Andriciuc ( C‑186/16, EU:C:2017:703). Bland de viktiga domar om öppenhet som föregick domen Andriciuc kan följande domar nämnas: Dom av den 21 mars 2013, RWE Vertieb ( C‑92/11, EU:C:2013:180), dom av den 30 april 2014, Kásler ( C‑26/13, EU:C:2014:282), dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127), dom av den 23 april 2015, Van Hove ( C‑96/14, EU:C:2015:262) och dom av den 9 juli 2015, Bucura ( C‑348/14, EU:C:2015:447). Efter domen Andriciuc, se särskilt domstolens beslut av den 22 februari 2018, Erste Bank Hungary Zrt ( C‑126/17, ej publicerat, EU:C:2018:107).

55 Dom av den 20 september 2017, Andriciuc ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkt 50).

56 Ibidem, punkt 49. Domstolen har hänvisat till Europeiska systemrisknämndens rekommendation av den 21 september 2011 (EUT C 342, 2011, s. 1).

57 Ibidem, punkt 50.

58 Ibidem, punkt 45.

59 Dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkt 74).

60 Se, exempelvis, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164 punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis) och dom av den 30 maj 2013, Jőrös ( C‑397/11, EU:C:2013:340).

61 Se, exempelvis, nyligen, dom av den 18 februari 2016, Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2016:98). I punkt 48 slog domstolen fast att medlemsstaternas processuella autonomi vad gäller principen om rättskraft ska utövas under iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen.