Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 16 maj 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 225, 2009, s. 104.

3 Enligt kommissionen hade de stödbelopp (utan ränta) som skulle återkrävas då uppskattats provisoriskt till cirka 256 miljoner euro.

4 I oktober 2010 uppgick det totala belopp som skulle återkrävas, inklusive ränta, till cirka 539 miljoner euro.

5 ADM är en bolagskoncern specialiserad på att bygga krigsfartyg och lustjakter, och 70 procent av aktierna i koncernen ägs av koncernen Al-Ain som kontrolleras av schejk Hamdan Bin Zayed Al Nahyan och 30 procent av koncernen Privinvest som kontrolleras av en libanesisk medborgare, Safa.

6 A tripartite settlement between the European Commission, the Hellenic Republic and [EN] for the state aid recovery claims has been negotiated in July 2009 and currently its final execution is pending. The Hellenic Republic is herewith undertaking to immediately take all necessary measures to secure the formal closing of the file and final settlement and completion of this procedure which is regarded by ADM as a condition precedent for the [share purchase].

7 FEK A’ 171/29.9.2012.

8 Det förefaller som om skälet till att ADM drog sig ur var att Republiken Grekland inte kunde ge EN möjlighet att använda torrdockan och inte hade kunnat garantera att EN skulle få beställningar på att bygga ett stort antal fartyg åt den grekiska flottan.

9 EN undertecknade sitt skriftliga åtagande den 27 oktober 2010 och Republiken Grekland undertecknade sitt den 29 oktober 2010.

10 Det rörde sig om två flytdockor, en flytkran, två bogserbåtar, sexton markområden som ägdes av EN och torrdocka nr 5 med tillhörande mark (markområde nr 8) som den grekiska staten hade beviljat EN koncession för.

11 Dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Grekland ( C‑485/10, ej publicerad, EU:C:2012:395, punkt 38).

12 FEK A’ 250/20.12.2012.

13 FEK A’ 36/12.2.2014.

14 I den aktuella bestämmelsen används ordet καθόσον, vilket kan ha båda betydelserna.

15 FEK A’ 94/14.4.2014.

16 FEK A’ 246/15.11.2014.

17 Se ovan punkterna 16 och 17.

18 Koncernen ThyssenKrupp är inte part i det förfarandet.

19 Pågående mål.

20 Se Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC nr 18675/GZ/MHM/AGF/ZF), interimistiskt beslut av den 14 oktober 2014, punkterna 111–114. Se även, för ett liknande resonemang, Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC nr 18675/GZ/MHM/AGF/ZF/AYZ), slutlig dom av den 29 september 2017, punkterna 619 och 620.

21 Se ovan punkt 38.

22 Se Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC nr 18675/GZ/MHM/AGF/ZF), interimistiskt beslut av den 5 augusti 2016, punkterna 75, 76 och 92.1.

23 Se Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC nr 18675/GZ/MHM/AGF/ZF), interimistiskt beslut av den 5 augusti 2016, punkterna 84–86 och 92.2.

24 Se Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC nr 18675/GZ/MHM/AGF/ZF/AYZ), beslut av den 27 juni 2017, punkterna 19–24.

25 Se Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC no 18675/GZ/MHM/AGF/ZF/AYZ), slutlig dom av den 29 september 2017, punkterna 1427–1634 (under Claim 4: EU State aid).

26 Se Iskandar Safa och Akram Safa mot Republiken Grekland (mål ICSID nr ARB/16/20) som registrerades av ICSID:s generalsekreterare den 5 juli 2016.

27 Se ovan punkt 28.

28 Se ovan punkterna 20 och 22.

29 Se dom av den 17 oktober 2013, kommissionen/Belgien ( C‑533/11, EU:C:2013:659, punkt 32), dom av den 13 maj 2014, kommissionen/Spanien ( C‑184/11, EU:C:2014:316, punkt 35), dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 27), dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien ( C‑196/13, EU:C:2014:2407, punkt 45), och dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑328/16, EU:C:2018:98, punkt 49).

30 Se ovan punkt 38.

31 ICC:s skiljedomstol delar kommissionens uppfattning vad gäller tolkningen av artikel 12 i lag nr 4237/2014. Se ovan punkterna 28 och 48.

32 Se beslut av domstolens ordförande av den 14 december 2011, Alcoa Trasformazioni/kommissionen ( C‑446/10 P(R), ej publicerat, EU:C:2011:829, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑63/14, EU:C:2015:458, punkt 54).

34 Se dom av den 7 juni 2012, Insinööritoimisto InsTiimi ( C‑615/10, EU:C:2012:324, punkt 35), och dom av den 28 februari 2013, Ellinika Nafpigeia/kommissionen ( C‑246/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:133, punkt 17).

35 Dom av den 28 februari 2013, Ellinika Nafpigeia/kommissionen ( C‑246/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:133, punkt 20).

36 Se ovan punkterna 20 och 21.

37 Dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Grekland ( C‑485/10, ej publicerad, EU:C:2012:395, punkt 38).

38 Denna fråga skiljer sig från frågan huruvida EN i själva verket lade ned sin civila verksamhet på grund av arbetsbrist.

39 Se Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC nr 18675/GZ/MHM/AGF/ZF/AYZ), slutlig dom av den 29 september 2017, punkterna 341–348.

40 Se ovan punkt 93.

41 De skiljeförfaranden som inleddes i förevarande mål visar att de kommersiella skiljedomstolarna är tvungna att behandla frågor rörande unionsrätten, även på området för statligt stöd. Att det principiellt är omöjligt för dessa skiljedomstolar att ställa tolkningsfrågor till EU-domstolen (vilket EU-domstolen nyligen bekräftade även för skiljedomstolar som har inrättats genom avtal mellan medlemsstater (se, bland annat, dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 45–49)), försvårar en enhetlig tillämpning och tolkning av unionsrätten, framför allt på de mest känsliga områdena, såsom området för konkurrensrätt och statligt stöd.

42 Se Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC nr 18675/GZ/MHM/AGF/ZF), interimistiskt beslut av den 5 augusti 2016, punkterna 79–86 och 92.2.

43 Se Hellenic Shipyards m.fl./Republiken Grekland (mål ICC nr 18675/GZ/MHM/AGF/ZF/AYZ), slutlig dom av den 29 september 2017, punkterna 373, 374, 422, 424 och 573–578, och dom nr 725/2018, meddelad den 8 mars 2018 av Monomeles Protodikeio Athinon (domstol i första instans med ensamdomare i Aten), s. 13.

44 Se ovan punkt 81.

45 Se kommissionens meddelande SEK(2005) 1658 av den 13 december 2005 (EUT C 126, 2007, s. 15), i dess lydelse enligt kommissionens meddelande – Uppdatering av de uppgifter som används för att beräkna de standardbelopp och viten som kommissionen föreslår domstolen inom ramen för överträdelseförfaranden (EUT C 431, 2017, s. 3). I förevarande mål använde kommissionen sitt meddelande C(2015) 5511 final av den 5 augusti 2015.

46 Koefficienten för överträdelsens svårhetsgrad ligger på mellan 1 och 20. Koefficienten för varaktighet är 0,10 per månad som överträdelsen varar.

47 Se ovan punkterna 51 och 52.

48 BNP n = den berörda medlemsstatens bruttonationalprodukt (BNP), i miljoner euro, BNP Lux = Luxemburgs BNP, Röster n = antalet röster som den berörda medlemsstaten har i rådet enligt den viktning som fastställdes i artikel 205 i EG-fördraget, Röster Lux = Luxemburgs antal röster.

49 Se kommissionens meddelande – Uppdatering av de uppgifter som används för att beräkna de standardbelopp och viten som kommissionen föreslår domstolen inom ramen för överträdelseförfaranden (EUT C 431, 2017, s. 3).

50 Se artikel 16.4 FEU och artikel 3.3 i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser (EUT C 326, 2012, s. 322).

51 Dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 47 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien ( C‑196/13, EU:C:2014:2407, punkt 87), och dom av den 22 juni 2016, kommissionen/Portugal ( C‑557/14, EU:C:2016:471, punkt 61).

52 Se dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 51).

53 Se ovan punkt 41.

54 Dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 52 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien ( C‑196/13, EU:C:2014:2407, punkterna 95 och 96 och där angiven rättspraxis).

55 Dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 53 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien ( C‑196/13, EU:C:2014:2407, punkt 97), dom av den 22 juni 2016, kommissionen/Portugal ( C‑557/14, EU:C:2016:471, punkt 70), och dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑328/16, EU:C:2018:98, punkt 92).

56 Se dom av den 7 juli 2009, kommissionen/Grekland ( C‑369/07, EU:C:2009:428, punkterna 118–121 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien ( C‑610/10, EU:C:2012:781, punkterna 125–127).

57 Se dom av den 7 juli 2009, kommissionen/Grekland ( C‑369/07, EU:C:2009:428, punkt 122).

58 I det mål som avgjordes genom dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C‑304/02, EU:C:2005:444), hade kommissionen valt en koefficient för överträdelsens svårhetsgrad på 10. Kommissionen kritiserade Republiken Frankrike för att sättet att mäta den minsta tillåtna maskstorleken för nät inte överensstämde med unionsbestämmelserna, för otillräckliga kontroller som möjliggjorde försäljning av fisk av för liten storlek och för en tillåtande attityd från de franska myndigheternas sida vid beivrandet av överträdelser. Vid förhandlingen gjorde kommissionen gällande att den i vissa ärenden rörande dubbla fördragsbrott på området för statligt stöd hade tillämpat koefficienter för överträdelsens svårhetsgrad på ända upp till 7 eller 8.

59 Se dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

60 Se dom av den 22 juni 2016, kommissionen/Portugal ( C‑557/14, EU:C:2016:471, punkt 77 och där angiven rättspraxis), och dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑328/16, EU:C:2018:98, punkt 100).

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2000, kommissionen/Grekland ( C‑387/97, EU:C:2000:356, punkt 88), dom av den 25 november 2003, kommissionen/Spanien ( C‑278/01, EU:C:2003:635, punkt 59), dom av den 10 januari 2008, kommissionen/Portugal ( C‑70/06, EU:C:2008:3, punkt 48), och dom av den 4 juni 2009, kommissionen/Grekland ( C‑109/08, EU:C:2009:346, punkt 42).

62 Se dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 58), och dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑328/16, EU:C:2018:98, punkt 101).

63 Se dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑328/16, EU:C:2018:98, punkt 101). Vid förhandlingen gav varken kommissionen eller Republiken Grekland några nyare siffror.

64 Se ovan punkt 116.

65 Det vore lämpligt att kommissionen anpassar sitt meddelande till den nya regeln om beslut med kvalificerad majoritet i rådet.

66 Se artikel 18.5 i beslutet.

67 Kommissionens förslag skulle ge upphov till ett belopp på cirka 6300000 euro per halvår.

68 Se dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 71 och där angiven rättspraxis), och dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑328/16, EU:C:2018:98, punkt 116 och där angiven rättspraxis).

69 Dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

70 Dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 73 och där angiven rättspraxis), och dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑328/16, EU:C:2018:98, punkt 117 och där angiven rättspraxis).

71 Se dom av den 7 juli 2009, kommissionen/Grekland ( C‑369/07, EU:C:2009:428), dom av den 1 mars 2012, kommissionen/Grekland ( C‑354/10, ej publicerad, EU:C:2012:109), dom av den 17 oktober 2013, kommissionen/Grekland ( C‑263/12, ej publicerad, EU:C:2013:673), dom av den 9 november 2017, kommissionen/Grekland ( C‑481/16, ej publicerad, EU:C:2017:845), och dom av den 17 januari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑363/16, EU:C:2018:12).

72 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 74), och dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien ( C‑196/13, EU:C:2014:2407, punkterna 115 och 116).

73 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkt 75), dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien ( C‑196/13, EU:C:2014:2407, punkt 117), dom av den 22 juni 2016, kommissionen/Portugal ( C‑557/14, EU:C:2016:471, punkt 94), och dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑328/16, EU:C:2018:98, punkt 119).

74 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2014, kommissionen/Grekland ( C‑378/13, EU:C:2014:2405, punkterna 76 och 77 och där angiven rättspraxis), och dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien ( C‑196/13, EU:C:2014:2407, punkt 118 och där angiven rättspraxis).

75 Se ovan punkterna 15 och 16. ICC:s skiljedomstol bortsåg således helt från att Republiken Grekland inte kunde tillåta EN att ta emot beställningar på att bygga krigsfartyg åt andra länder, eftersom artikel 346.1 FEUF endast skyddar den berörda medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen. Sådana beställningar, framför allt åt tredjeland, skulle således utgöra en civil verksamhet som är förbjuden enligt skrivelsen av den 1 december 2010 och som EN har avstått från i sitt skriftliga åtagande av den 27 oktober 2010.

76 Se ovan punkt 38.

77 Se ovan punkt 38.

78 Se dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 41).

79 Se ovan punkterna 58 och 59.